Kungl. Maj:Is proposition nr 138.
1
iNr 138.
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående rörelsekapital
åt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet; given
Stockholms slott den 9 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler frågan om
rörelsekapital åt Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och anför därvid
följande.
Förhållandet mellan staten och Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet
regleras närmare genom ett den 28 maj 1948 efter riksdagens hörande
träffat avtal, enligt vilket monopolrättigheterna upplåtits åt bolaget för tiden
den 1 januari 1949—den 31 december 1954 (se 1948: prop. nr 99 och
r. skr. nr 110). Enligt § 8 i detta avtal har staten rätt att, därest den så
påfordrar och erbjuder lika förmånliga villkor som vid upplåning hos annan
kunna erhållas, lämna bolaget kredit intill det belopp, av vilket bolaget
har mera stadigvarande behov.
1 niliang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 13S.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 138.
Med hänvisning till denna bestämmelse har styrelsen för Aktiebolaget
Svenska tobaksmonopolet i skrivelse den 24 februari 1951 meddelat, alt behov
förelåge för bolaget att öka sitt rörelsekapital med inemot 35 miljoner
kronor samt — för att tillgodose det mest trängande behovet av ökade rörelsemedel
och även möjliggöra en mera smidig anpassning av detta kreditbehov
— hemställt, att förslag måtte avlåtas till riksdagen om bemyndigande
för fullmäktige i riksgäldskontoret att tillhandahålla bolaget en löpande
kredit på lägst 10 miljoner kronor. Därest en sådan kredit icke skulle
kunna påräknas utan bolaget helt skulle behöva anlita andra långivare,
skulle detta enligt styrelsen medföra, att räntevillkoren bleve relativt betungande
eller alt bolaget genom att binda lånen under längre tid nödgades
erlägga ränta även å medel, som icke ständigt helt behövde tagas i anspråk.
Fullmäktige i riksgäldskontoret, som beretts tillfälle att avgiva yttrande
i ärendet, ha anfört, att fullmäktige med hänsyn till i ärendet föreliggande
omständigheter icke hade något att erinra mot bifall till den gjorda framställningen.
Den ifrågavarande krediten ansåge fullmäktige böra tills vidare
maximeras till 15 miljoner kronor. Ränta å krediten torde böra utgå
efter den lägsta räntesats, som riksbanken tillämpar för kredit å checkräkning.
I en promemoria har tobaksmonopolet under hand utvecklat skälen för
att behov uppkommit för bolaget att öka sitt rörelsekapital och därvid
främst pekat på den under åren 1949 och 1950 mycket starkt framträdande
stegringen i konsumtionen av de inom riket tillverkade cigarretterna. I
anslutning härtill anför tobaksmonopolet följande.
Under vart och ett av nämnda år ökade försäljningen av dessa cigarretter
med i runt tal 700 miljoner stycken, vilket för varje år motsvarade en
ökning av den för tillverkningen använda råtobaken med ca 800 000 kilogram.
Det var genom tillkomsten vid årsskiftet 1948/1949 av en ny cigarrettfabrik
i Nässjö, som tobaksmonopolet kunde möta denna stegrade konsumtion
av de svensktillverkade cigarretterna. Hur cigarrettförsäljningen
under åren 1948—1950 gestaltat sig, framgår av följande tablå:
Cigarrettförsäljning, miljoner st.
Svensktillverkade Importerade
År 1948 ............ 2 515 1 290
» 1949 ............ 3 238 744
» 1950 ............ 3 938 412
Självfallet måste denna utveckling föranleda en ökning av tobaksmonopolets
råtobakslager — en ökning som emellertid icke kunde stanna vid
den förut angivna årliga kvantiteten av 800 000 kilogram. Det är härvid
att märka, att tobaksmonopolet städse strävar efter att för den egna tillverkningen
avpassa lagret av råtobak, så att det svarar ungefär mot tre
års tillverkning. För att kunna utjämna de skillnader, som i regel finnas
mellan olika års tobaksskördar, och för att erhålla en så jämn kvalitet som
möjligt, är det nämligen nödvändigt att blanda råtobak av flera års skördar
i tillverkningen. Det föreligger även städse risk för att tobaksskörden ett
år kan avsevärt minskas till följd av missväxt. Om tobaksmonopolet ett
Kungi. Maj:ts proposition nr 138.
3
sådant år på grund av för liten lagerhållning skulle vara nödsakat att
verkställa inköp, komme priset på den inköpta tobaken att i förhållande till
kvaliteten bliva högre än vad som vid normal skörd kunde påräknas. Vidare
är att märka, att tobaksmonopolet köper sin tobak genom ombud direkt
av odlarna, vilket medför, att tobaksmonopolet alltid har ett års skörd
liggande i lager på produktionsorterna, för att tobaken skall genomgå sin
slutliga mognadsprocess.
Då det sålunda med utgångspunkt från försäljningen under år 1949 av
inom riket tillverkade cigarretter gällde att uppskatta den erforderliga ökningen
av tobaksmonopolets råtobakslager för år 1950, måste tobaksmonopolet
sålunda sträva efter att komplettera lagret med ca 2,5 miljoner kilogram
svarande mot 3 gånger den ökade tobaksåtgång tillverkningen av cigarretter
under år 1949 undergått. Liknande blev förhållandet vid avvägningen
av det ökade råtobaksbehovet för år 1951. Härtill kom emellertid att
främst på grund av den svenska kronans devalvering i förhållande till
dollarn under hösten 1949 råtobakspriserna undergått en väsentlig stegring.
De erforderliga inköpen för att komplettera råtobakslagren måste därför
ske i ett relativt ogynnsamt läge. Då cigarrettråtobaken betingar ett
medelpris av 8—10 kronor per kilogram, skulle sålunda erforderlig lagerökning
under ett år med 2,5 miljoner kilogram cigarrettobalc föra med sig
ett kapitalutlägg å mellan 20 och 25 miljoner kronor. Ä andra sidan har
behovet av inköp av råtobak för övriga varuslag något minskat till följd
av nedgången i efterfrågan.
Behovet av rörelsemedel har enligt tobaksmonopolet i väsentlig grad även
påverkats därav, att bolaget efter svenska kronans devalvering gentemot
dollarn under hösten 1949 i enlighet med av statsmakterna angivna direktiv
icke lät återanskaffningskostnaderna återverka på utförsäljningsprisen
å de inom riket tillverkade tobaksvarorna, vilket förhållande upphörde med
utgången av år 1950.
I övrigt har tobaksmonopolet till stöd för sin framställning anfört följande.
Eu hel del andra omständigheter skulle måhända i detta sammanhang
även förtjäna att i korthet omnämnas, ehuru deras inverkan ligger något
mera tillbaka i tiden och de icke kunna anses ha direkt medverkat till
det för tobaksmonopolet nu framträdande behovet av ökat rörelsekapital.
Sålunda har tobaksmonopolets nydaningsarbete inom fabrikationen varit
av kapitalkrävande storlek. Under åren 1939/40 byggdes sålunda en ny,
modern fabrik för rök- och tuggtobakstillverkningen i Arvika och såsom
förut framhållits uppfördes helt nyligen en cigarrettfabrik i Nässjö. Dessa
båda anläggningar med sin maskinutrustning ha dragit eu kostnad av ca
7 miljoner kronor.
Då statsmonopolet å tobakstillverkningen utvidgades den 1 juli 1943
att omfatta även importen av färdiga tobaksvaror i samband med inlösen
av den enskilda engrosimporten, medförde detta, alt tobaksmonopolets andel
i licensavgiften, motsvarande 5 procent å importerad varas utförsäljningspris,
bortföll och i stället omfördes till värdeskatt. Tobaksmonopolet
fick sålunda i fortsättningen avstå från denna vinstandel men måste ikläda
sig att bära kostnaderna för inlösen av engrosimporten, vilka kostnader
under åren 1943—1950 uppgått till 4 miljoner kronor.
Det kan vidare i detta sammanhang tilläggas, att tobaksmonopolet som
eu följd av vissa ändringar i distributionsformen under år 1949 övergått
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 138.
från försäljning mot förskottsbetalning till likvid efter varans mottagande,
vilken omläggning medfört stegring av tobaksmonopolets behov av rörelsemedel
med 6—10 miljoner kronor.
Slutligen må nämnas, att tobaksmonopolet under en följd av år före år
1950 förfogat över likvida medel till betydande belopp. Det är i själva verket
till följd av denna omständighet, som behovet av ökade rörelsemedel
kunnat i nu rådande läge stanna vid inemot 35 miljoner kronor.
Departementschefen.
Den av Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet lämnade redogörelsen för
utvecklingen av den inhemska cigarrettkonsumtionen under de senaste
åren och för det därmed sammanhängande behovet av ökad råvaruanskaffning
ävensom för vissa andra omständigheter bl. a. devalveringen av den
svenska kronan, som bidragit till att stegra anspråken på bolagets likviditet,
synes giva vid handen att behov för närvarande föreligger att öka bolagets
rörelsekapital. Enligt vad jag inhämtat har detta behov till den del
det har ansetts vara av mera långfristig natur redan tillgodosetts genom
av bolaget vidtagna åtgärder. Därutöver har bolaget med hänvisning till
gällande avtal med staten, enligt vilket bolaget kan lämnas statlig kredit
av mera stadigvarande behov, hemställt om en rörlig kredit hos riksgäldskontoret
å lägst 10 miljoner kronor, varigenom bolagets kreditbehov skulle
kunna mötas på ett smidigare sätt. Härigenom skulle bl. a. vinnas den fördelen
att bolaget icke behövde erlägga ränta å medel, som icke ständigt helt
utnyttjades i rörelsen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts rörande behovet av ökat rörelsekapital
för bolaget vill jag tillstyrka, att i överensstämmelse med det framlagda
förslaget, mot vilket fullmäktige i riksgäldskontoret icke haft något
att erinra, bemyndigande utverkas av riksdagen om en rörlig kredit i riksgäldskontoret.
Denna kredit bör med hänsyn till tobaksmonopolets möjligheter
att på annat sätt tillgodose sitt behov av rörelsemedel begränsas
till högst 10 miljoner kronor. Mot fullmäktiges i riksgäldskontoret förslag
till beräkning av räntan å krediten synes ej vara något att erinra.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att tillhandahålla
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet en rörlig
kredit av högst 10 miljoner kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Wenker.
517300. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.