Kungl. Majits proposition nr 136.

1

Nr 136.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för
budgetåret 1951/52 till skolöverstyrelsen m. m.;
given Stockholms slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Tage Erlander.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen lämnas först en redogörelse för den under skolöverstyrelsens
ledning pågående försöksverksamheten. I samband med upprättandet
av en enhetsskolelinje vid statens normalskola i Stockholm föreslås nedläggande
av follcskolelinjen vid detta läroverk.

Vissa riktlinjer uppdragas för de högre skolornas utveckling under övergångstiden
före enhetsskolans införande. I skoldistrikt, där engelska införts
i femte klassen, skulle vid sidan av nuvarande skolorganisation realskolelinjer
kunna inbyggas i folkskolan eller ock övergång kunna ordnas för lärjungarna
från sjätte klassen till någon av klasserna 24 eller 35. Treåriga
kommunala mellanskolor skulle kunna inrättas.

Propositionen innehåller förslag till provisoriskt ordnande av yrkesvägledningen
i enhetsskolan. Anslag begäres till försök med korrespondensundervisning
i enhetsskolan, till vissa undersökningar rörande intagningsförfarandet
vid läroverken samt till en allmän försöksverksamhet inom det
högre skolväsendet.

Inom skolöverstyrelsen föreslås en ny avdelning, avsedd för försöksverksamhetens
ledning. Anslaget till försöksverksamhet föreslås höjt från
160 000 till 300 000 kronor. Slutligen äskas anslag för skolöverstyrelsens
verksamhet under budgetåret 1951/52. Hela det i propositionen begärda anslagsbeloppet
uppgår till 2 750 000 kronor, innebärande anslagshöjningar
med sammanlagt 365 500 kronor.

1 — Jlihang till riksdagens protokoll 1051. 1 samt. Nr 1S6.

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

JJtdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danjelson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,
Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, social- och civildepartementen
anför statsminister Erlander följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln,
punkten 174, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna
till Skolöverstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 980 000 kronor;
till Skolöverstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 445 000 kronor
och

till Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. ett reservationsanslag
av 250 000 kronor.

Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.
Då anslagsberäkningen i dess helhet avsevärt påverkas av försöksverksamhetens
omfattning, torde det vara ändamålsenligt att börja
med en översikt av denna verksamhets organisation och de hittills vunna
resultaten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3

I. Erfarenheter av den allmänna försöksverksamheten.

De grundläggande besluten. På riksstaten för budgetåret
1949/50 anvisades under rubriken Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet
m. m. ett reservationsanslag av 100 000 kronor. I sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 11 mars 1949, då proposition i frågan avläts, redogjorde
chefen för ecklesiastikdepartementet dels för en av skolöverstyrelsen
gjord framställning om inrättande av en särskild rotel inom ämbetsverket
för den pedagogiska försöksverksamhetens centrala ledning, dels
för ett av 1946 års skolkommission framlagt förslag rörande försök med
den av kommissionen förordade nioåriga enhetsskolan. Departementschefen
var icke beredd att då ingå på en närmare prövning av förslagen i deras
helhet. Försöksverksamhetens anordnande borde enligt hans mening ytterligare
övervägas i samband med den motsedda skolreformen. I viss utsträckning
borde dock verksamheten upptagas redan höstterminen 1949,
bland annat med hänsyn till det från kommunernas sida visade stora
intresset för saken. Den behövde icke innebära några större omvälvningar
av skolväsendet i de berörda komm.unerna, endast en viss omläggning av
undervisningen och lärostoffet inom femte (i vissa fall fjärde) samt första
klasserna. Skulle efter detta läsår någon kommun icke vilja fortsätta försöksverksamheten,
behövde inga större svårigheter möta att återgå till den
tidigare skolordningen. Kostnaderna för erforderlig förstärkning av skolöverstyrelsens
personal borde för det stundande budgetåret bestridas ur
anslaget till försöksverksamheten. I annat sammanhang (prop. 1:8, pkt
224) hade departementschefen påpekat, att önskvärda försöksanordningar
inom skolans område kunde komma i formell konflikt med bestämmelser,
som tillkommit med riksdagens medverkan. Om riksdagen icke framställde
erinran däremot, borde Kungl. Maj:t i dylika fall äga lämna erforderliga
medgivanden.

Statsutskottet hade intet att erinra mot att Kungl. Maj:t under den
stundande försöksperioden i särskilda fall, då så befunnes påkallat, medgåve
avvikelser från bestämmelser, som tillkommit med riksdagens medverkan,
men förutsatte, att riksdagen hölles underrättad om de olika
slag av försöksverksamhet, som i sådan ordning beslutades, samt angående
resultaten av verksamheten.

I den påföljande år framlagda propositionen angående riktlinjer för det
svenska skolväsendets utveckling (nr 70) inbjöd Kungl. Maj:t riksdagen
att fatta principbeslut om en vidgad försöksverksamhet på skolans område.
Enligt riksdagens beslut, som den 6 oktober 1950 fastställts av Kungl.
Maj:t, skola allsidiga försök anställas angående de för enhetsskolan ändamålsenliga
organisations- och arbetsformerna, såsom angående elevmaterialets
och lärokursens differentiering med hänsyn till lärjungarnas anlag,

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

angående skolans inre arbete och angående lärjungars intagning i enhetsskolan
på grundval av skolmognadsprov. Den lämpliga anknytningen till
enhetsskolan av skolor för yrkesundervisning och praktiska realskolor bör
ytterligare övervägas och under försökstiden prövas. Slutligen skola försök
anställas med olika former av praktiska realskolor och med särskilda
till enhetsskolan anknytande gymnasieformer. Ledningen och redovisningen
av försöksverksamheten i dess helhet skall handhavas av skolöverstyrelsen
med för ändamålet behövlig förstärkt organisation.

Det särskilda utskott, som vid 1950 års riksdag behandlade frågan,
uttalade, att vid sidan av den försöksverksamhet, som är inriktad på enhetsskolans
utformning, försök även borde anställas inom de existerande
skolformerna, avseende icke blott dessa skolformers utveckling under övergångstiden
och, i vissa fall, deras anknytning till enhetsskolan, utan även
frågor av allmän betydelse för skolans och den särskilda skolformens uppgifter
(uti. 1, s. 118).

Genom beslut den G oktober 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen
att handhava ledningen av försöksverksamheten under beaktande
av vad chefen för ecklesiastikdepartementet i propositionen 1950:70 och
särskilda utskottet i dess utlåtande 1950: 1 anfört rörande denna verksamhets
uppgifter, planläggning och omfattning. Överstyrelsen hade därvid
att noggrant följa försöksverksamhetens gång samt att — efter samråd
med överstyrelsen för yrkesutbildning och statens psykologisk-pedagogiska
institut i vad berörde dessa institutioners verksamhetsområden — vidtaga
de åtgärder och göra de framställningar, som erfordrades för att verksamheten
skulle erhålla avsedd omfattning och allsidighet. Vidare fäste Kungl.
Maj:t skolöverstyrelsens uppmärksamhet på vad departementschefen och
utskottet anfört om de nuvarande skolformernas ställning under försökstiden
och om angelägenheten av att även inom dessa skolformer försöksverksamhet
anordnades i lämplig omfattning. Slutligen föreskrevs, att
skolöverstyrelsen årligen före den 1 november skulle till Kungl. Maj:t inkomma
med redogörelse för de åtgärder, som under det sist förflutna
läsåret vidtagits med avseende på försöksverksamheten, samt för de erfarenheter
och resultat, som under samma tid framgått av densamma.

Försöksverksamhetens organisation läsåret 1 9 4.9/
5 0. Skolöverstyrelsen har nu inkommit med redogörelse, avseende läsåret
1949/50. Då 1950 års riksdagsbeslut fattades först under läsårets sista
dagar, avser denna första berättelse uteslutande den i propositionen
1949: 148 berörda begränsade försöksverksamheten. Av berättelsen inhämtas
i huvudsak följande.

Urvalet av försöksdistrikt har grundats på av skolkommissionen utförda
förarbeten. Kommissionen hade tillfrågat 264 kommuner om deras villig -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

het att medverka vid försök med nioårig enhetsskola och erhållit jakande
svar av 144. Bland dessa hade kommissionen utvalt 12 försöksdistrikt, där
verksamheten ansågs kunna börja höstterminen 1949, och 15, där början
borde kunna göras höstterminen 1950. Därjämte skulle det förstnämnda
året försöksverksamhet påbörjas vid Björkhagens folkskola i Stockholm.
De föreslagna försöksdistrikten hade varierande struktur. Vissa allmänna
förutsättningar måste vara uppfyllda, men å andra sidan hade en del
kommuner medtagits, just emedan de erbjödo exempel på svårigheter av
olika slag, som man måste räkna med vid skolreformens genomförande.

Kommissionens förslag överlämnades i februari 1949 till Kungl. Maj:t,
som inhämtade skolöverstyrelsens utlåtande i ärendet.

Överstyrelsen framhöll bland annat, att kommunerna ej borde erhålla
så stor frihet vid försökens gestaltning, att de kunde gå fram i minsta
motståndets riktning och anordna enhetsskolan huvudsakligen som en
ersättare för den nuvarande teoretiska realskolan. Varje skoldistrikt, som
skall kunna komma i fråga till försöksverksamhet med den av skolkommissionen
föreslagna skolorganisationen, borde förpliktas att i möjligaste
mån söka förverkliga förslaget även i vad det avser praktiska utbildningsmöjligheter
för enhetsskolans lärjungar. »Om så icke sker, kan skolväsendet
komma att bli ännu mera ensidigt utvecklat i teoretisk riktning, än
det nu är», tilläde överstyrelsen varnande.

Vid granskningen av de lokala utredningar, som varit den huvudsakliga
grunden för kommissionens urvalsförslag, hade överstyrelsen i många
fall funnit dem ofullständiga, ej minst i fråga om kommunernas möjlighet
att ordna praktisk eller yrkesförberedande utbildning, och ansåg sig
därför icke utan ytterligare ingående undersökningar kunna med önskvärd
bestämdhet uttala sig om de ifrågavarande kommunernas lämplighet
för en på längre sikt både i pedagogiskt och organisatoriskt avseende så
genomgripande försöksverksamhet, som den kommissionen hade föreslagit.
Försöksverksamheten borde därför tills vidare vara av rent pedagogisk art
och närmare bestämt avse försök med de av kommissionens kursplanedelegation
utarbetade studieplanerna och de av denna rekommenderade
undervisningsmetoderna. Om verksamheten på detta sätt tills vidare begränsades
till pedagogiska försök, borde den kunna påbörjas höstterminen
1949 icke endast i de av kommissionen föreslagna kommunerna utan även
i en av dem, som av kommissionen föreslagits skola starta hösten 1950
(Olands försöksdistrikt).

Kungl. Maj:t medgav den 20 maj 1949, att försök av det slag, som avsågs
i skolöverstyrelsens utlåtande, finge anställas i kommunerna i fråga.
Uttryckligen betecknades verksamheten som en »pedagogisk försöksverksamhet
av förberedande slag». Samtidigt bemyndigades överstyrelsen att
fastställa tim- och kursplaner med anvisningar i anslutning till de förslag,
som av 194G års skolkommission komme att utarbetas för försöksverksamheten.

Av följande tabell framgår försöksverksamhetens omfattning läsåret
1949/50.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Antalet läraravdelningar med försöksundervisning enligt Kungl. Maj:ts
beslut 20/5 19/9 läsåret 19/9/50.

Försöksdistrikt

K

1

a

S S

1

1-2

1-4

2

3-6

3-7

4

4-5

5

5-6

5-7

S:a

3

10

1

1

2

_

1

1

1

8

28

4

3

7

4

_

_

_

1

_

—

—

2

1

—

8

1

6

_

_

1

2

—

—

1

—

3

14

3

4

2

1

—

10

1

1

_

_

1

_

—

—

1

—

—

4

7. Oland...................

4

4

—

—

1

—

—

—

1

5

1

16

8. Skellefteå (Skelleftehamns skolområde) .

3

1

2

6

9. Stockholm (Björkhagens skola).....

11

—

—

6

—

—

3

—

—

—

20

3

3

-

—

1

—

—

—

2

1

—

10

5

3

5

1

—

14

1

8

_

_

1

1

_

_

—

4

1

16

3

3

_

_

1

_

—

—

2

—

2

11

14. Österåker..................

2

2

—

—

1

—

—

—

2

—

1

8

Summa avdelningar

48

45

1

6

9

5

3

1

24

14

16

172

Bland försöksdistrikten förekomna städer (Bollnäs, Skellefteå, Stockholm),
kommuner med blandat näringsliv (Burlöv, Lerum, Åhus, Österåker),
industrikommuner (Sura och Timrå), jordbrukskommuner (Oland,
Vifolka) samt några mer eller mindre utpräglade skogskommuner (Lillhärdal,
Hietaniemi, Bollnäs landskommun).

Försöken ha i allmänhet påbörjats i klasserna 1 och 5, vid Björkhagens
skola dock i klasserna 1, 2 och 4. Hela antalet lärjungar i klasserna 1 och 5,
som under läsåret deltogo i försöksundervisningen, utgjorde 2 483. Av
dessa undervisades 1 550 i skolor av A-form och 933 i skolor av B-form.

Den av skolöverstyrelsen fastställda timplanen för klasserna 1—2 överensstämmer
med de reducerade timplaner, som genom kungörelsen 1949: 392
ha fastställts för småskolan. I klasserna 5 och 6, där engelska tillkommer
som nytt ämne med fem veckotimmar i vardera klassen, avviker timplanen
mera från den inom andra skoldistrikt tillämpade; bland annat har timtalet
för modersmålet minskats från 10+9 till de 6+6, som gälla för motsvarande
klasser i den femåriga realskolan. Veckoschemat upptager i dessa
klasser 34—36 veckotimmar, varav 25 i läroämnena.

För lärarna inom försökskommunerna anordnades sommaren 1949 av
skolkommissionen en fyra veckors instruktionskurs (»Gripsholmskursen»).
Deltagarantalet var 60; detta utgör dock ej stort mer än en tredjedel av
lärarkåren vid försöksskolorna.

Med vederbörligt bemyndigande anställde vidare skolöverstyrelsen sju
lärare som konsulenter med en sammanlagd tjänstgöring av 7 månader

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

på lågstadiet och 6 månader på mellanstadiet. Dessa besökte samtliga
läraravdelningar en eller två gånger under läsaret, anordnade praktiska
demonstrationer och ledde diskussioner angående bland annat kursföreskrifter,
studieplaner och arbetssätt, undervisningsmateriel, klassbibliotek,
filmer och andra hjälpmedel.

Av de under året anlitade sju konsulenterna voro fyra övningsskollärare,
en folkskollärare och två småskollärare. Genom att i största möjliga utsträckning
anlita lärare, anställda vid seminariernas övningsskolor, ville
överstyrelsen redan från början knyta en personlig kontakt mellan försöksverksamheten
och lärarutbildningsanstalterna.

Inom den centrala skolmyndigheten ha ärenden rörande försöksverksamheten
under året handlagts av undervisningsrådet Y. Norinder. Dessutom
voro för ändamålet anställda en försöksskolkonsulent i lönegrad Cg 27
och ett kanslibiträde i lönegrad Cg 11.

De första erfarenheterna. Vid slutet av den första arbetsterminen
utsände skolöverstyrelsen frågeformulär till lärarna i försöksklasserna
angående deras erfarenheter av försöksverksamheten och vid
slutet av den andra terminen till distriktsöverlärarna. Konsulenterna lämnade
periodvis redogörelse för sina iakttagelser.

Lärarnas inställning till försöksverksamheten har i stort sett varit
mycket välvillig. I ett och annat fall ha konsulenterna vid sina besök
i försöksklasserna träffat lärare med passiv eller rentav avog inställning
till försöken, men det har varit undantag. Även en del lärare, som från
början stått gruvsamma inför en omläggning av arbetet, ha kommit förbi
sina farhågor, sedan verksamheten kommit i gång. Ej sällan äro läraryttrandena
mycket positiva.

De hörda skolmännen anse sig ofta kunna konstatera ökat intresse från
barnens och målsmännens sida. Arbetet har blivit roligare, där
de nya metoderna användas. Genom försöksverksamheten ha hem och
skola flerstädes kommit varandra närmare. Sedan försöken börjat, har det
blivit vanligare, att föräldrarna hälsa på i skolan. Den insyn i skolans
förhållanden, som de på detta sätt skaffa sig, bidrar starkt till att öka förståelsen
för skolans arbete.

Många föräldrar tycka dock, att skolgången i enhetsskolan blir alldeles
för lång, och vissa elever anse sig orättvist behandlade, då de skulle komma
ut i förvärvsarbetet två år senare än närmast föregående klass. »En grundlig
diskussion härom har hållits i klassen med överläraren som inledare
och med livligt deltagande från elevernas sida», skriver en lärare. »Fastän
de gav med sig av förnuftsskäl, är känsloinställningen i stort sett densamma.
Däremot har en märkbar förbättring kunnat iakttagas omedelbart efter
föräldramötena».

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De k ommunala myndigheterna ha hittills icke tvekat att
bevilja erforderliga anslag, men det finnes nog en viss besvikelse ute i
försöksdistrikten över att staten ännu icke i större utsträckning iklätt
sig merkostnaderna för verksamheten. Överläraren i ett landsbygdsdistrikt
nämner, att inom kommunalfullmäktige röster höjts för uppskov med
organisatoriska försök i avvaktan på klarare besked om statens villighet
att bära kostnaderna för försöksverksamheten. Vid utgången av läsåret
hade dock icke någon enda kommun beslutat sig för att avbryta försöksverksamheten
eller uppskjuta fullföljandet av densamma.

Flertalet lärare förklarade sig redan från början ha genomfört mer eller
mindre genomgripande förändringar i arbetssättet, vanligen i den
riktning skolkommissionen rekommenderat. Såsom det var att vänta,
hade de lärare, som varit med om instruktionskursen i Gripsholm och orienterats
om de av kommissionen föreslagna metoderna, praktiserat dessa mera
målmedvetet och i flera av skolans ämnen än de lärare, vilka ej deltagit
i kursen.

På mellanstadiet ha de nya metoderna i synnerhet använts i orienteringsämnena.

Man har sökt samla undervisningen till s. k. intresseområden och vid
behandlingen av dessa utnyttjat lärostoff och arbetsmoment, som eljest
räknas till skilda teoretiska och praktiska ämnen. Vidare har man sökt
att med utgångspunkt från intresseområdena tillgodose elevernas behov
av såväl individuellt arbete som grupparbete. En del lärare ha vidare
inom dessa ämnen prövat olika former av koncentrationsläsning.

På lågstadiet har arbetssättet mest ändrats i läsning och hembygdskunskap
med arbetsövningar samt i slöjd.

»Förutom den läxfrihet och det lugnare arbetstempo, som man i klass 1
alltmera började praktisera, bestod förändringen i arbetssättet i läsning
huvudsakligen i försök att individualisera undervisningen och att uppdela
klassen i grupper alltefter olika läsfärdighet. I ämnet hembygdskunskap
med arbetsövningar ändrades arbetssättet mest i fråga om uppläggningen
av dessa arbetsövningar, som gjordes mera omväxlande genom att utvidgas
till småslöjd av olika slag, omfattande t. ex. klippning och klistring, rivning
och applikationer, enkla flät-, väv- och sömnadsarbeten samt dessutom
likaledes enkla trä- och pappslöjdsarbeten. Vidare infördes modellering
i lera mera allmänt, likaså målning med vattenfärger och med hjälp av
dextrinfärger, även målning i stort format (s. k. väggmålning), den senare
i form av både individuellt arbete och grupparbete.»

Avvägningen mellan olika arbetsformer — klassundervisning, individuellt
arbete och grupparbete — var av allt att döma den största svårigheten
för en del lärare och naturligt nog särskilt för sådana, som ännu ej
hade hunnit förvärva tillräcklig lärarerfarenhet.

9

Kungl. May.ts proposition nr 136.

»En och annan hade — måhända under intrycket av skolkommissionens
starka kritik av den ensidiga klassundervisningen — fått den uppfattningen,
att denna arbetsform över huvud taget skulle ersättas av individuellt
arbete och grupparbete. Kommissionen hade dock i sitt principbetänkande
(s. 115) framhållit, att det i stället gällde att åstadkomma en
planmässig kombination av olika arbetsformer. Konsulenterna vitsordade
emellertid, att det endast var enstaka lärare, som gått för långt i sin
strävan att ersätta klassundervisningen med individuellt arbete och grupparbete.
De flesta hade tvärtom börjat ''mycket försiktigt’. En av konsulenterna
konstaterade, att ''klassundervisning med vissa uppmjukningar är
det arbetssätt, som allmännast förekommer’ i försöksklasserna.»

Erfarenheterna äro mycket skiftande även inom samma läroämne. Rätt
många lärare ha exempelvis försökt individualisera räkneundervisningen.
En lärare i Bl-skola klasserna 5—7, har tydligen haft klar framgång med
ett rent individuellt arbetssätt. Han skriver:

»Har förut försökt hålla hela klassen samlad inom samma område. I den
från flera skolor sammansatta klassen visade det sig ogörligt att fortsätta
på den gamla vägen. Var och en släpptes fri. Så fort någon kommer till
något nytt, går han fram till tavlan och arbetar med problemen, får hjälp
av läraren eller av en kamrat och återvänder till sin plats, när han visat,
att han behärskar saken. De snabbt arbetande eleverna ha själva upptäckt,
vilken nytta de ha av att förklara ett problem för mindre långt
komna kamrater och gripa därför gärna chansen till denna form av repetition.
»

Metoden är emellertid påfrestande för läraren. En annan lärare i samma
skolform har stannat för en måttlig individualisering.

»Har under en kort tid låtit barnen räkna individuellt, men då detta
arbetssätt var synnerligen arbetsamt och då jag icke kunde märka något
bättre resultat, har jag återgått till min gamla metod, d. v. s. alla elever
äro med vid genomgång av ett nytt moment. Därefter få barnen räkna
i den takt, det passar var och en. De duktigaste få extra uppgifter, när
de räknat de tal, som finnas i vår vanliga räknebok. Sist följer ett gemensamt
prov på det genomgångna.»

Även andra mellanformer ha praktiserats. I stället för att fortsätta
att arbeta helt individuellt eller i en mängd små, självvalda arbetsgrupper
inom klassen, kan denna exempelvis uppdelas i tre grupper efter räknefärdighet
och arbetstakt.

»Enligt lärarna blev resultatet härigenom mycket bättre», skriver skolöverstyrelsen.
»På så sätt blev det nämligen lättare för läraren att hinna
tillräckligt instruera och kontrollera arbetsgrupperna och att inom dessa
åstadkomma den behövliga individualiseringen. Även i en del andra ämnen,
som måste ge fasta och sammanhängande kunskaper, visade sig en
liknande uppdelning av klassen i ett fåtal homogena arbetsgrupper vara
en lämplig medelväg mellan ensidig klassundervisning och extrem individualisering.
»

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

De många försöken med grupparbete ha likaledes givit varierande utslag.
En lärare i A-skola, klass 5, skriver:

»Barnen har delat upp sig i grupper på 2—3, men de har mest arbetat
individuellt... Det förefaller, som om de trivts med arbetssättet och
håller på att växa in i det. Det har avgjort varit bra för de sämst begåvade.
De har varit med med liv och lust och aldrig fått någon anledning att
känna sig efterblivna.»

En annan lärare i samma klass har sämre erfarenheter.

»Barnen har svårt för att göra det de läser till sin egendom. De kan
ej ta ut det väsentliga ur en berättelse t. ex., och de svagare i klassen
skriver helt enkelt av ord för ord ur boken ... De duktigare eleverna ha
åstadkommit hyggliga arbeten, medan de svagare begåvade varken ha
kunnat eller hunnit något nämnvärt... Något samarbete mellan begåvade
och obegåvade har ej ägt rum under terminens lopp. Kanske blir
det bättre.»

En tredje har fått omedelbar kontakt med arbetssättets svårigheter men
släpper inte taget:

»Grupparbetet har bedrivits med växlande framgång. Ibland har jag
önskat, att jag aldrig hade börjat med detta nya arbetssätt, men andra
dagar har jag känt, att jag lyckats med min uppgift. I varje fall kan
jag säga, att jag är betydligt mera optimist nu än i början ... Det var
ingalunda lätt, innan man lärt barnen använda uppslagsböcker, och det
såg ibland hopplöst ut. Så småningom fick jag samtliga barn i arbete ...
En dag kom redovisningen. En del barn hade korta sådana, andra mera
utförliga. En sak var klar. De flesta av åhörarna var passiva, och om
jag slängde ut en fråga i klassen, så var det många, som inte hade uppfattat,
vad redogöraren sagt. Här har vi ett av de svåraste problemen att
komma till rätta med. Barnen måste göra sina redogörelser intressanta
för åhörarna.»

Försöken ha icke pågått så länge, att de satt fullt tydliga spår i kunskapsnivån.
Vid jämförelse mellan kunskapsresultatet i två femteklasser,
där försöken drivits olika långt, säger sig en överlärare icke ha
kunnat finna någon skillnad i vad man skulle kunna hänföra till grundkurserna
men väl i arbetsglädje och förmåga till självverksamhet. En annan
överlärare gav lärarna tillfälle yttra sig efter det första verksamhetsåret.
Ingen lärare på lågstadiet och endast en på mellanstadiet ansåg sig ha
fått sämre resultat än förut. På lågstadiet trodde sig halva antalet lärare
ha nått bättre resultat. »För egen del», tillägger överläraren, »har jag den
uppfattningen, att resultatet icke enbart får avläsas i siffror, som kan
erhållas vid utförande av rena kunskapsprov. Den större vana att handskas
med studiematerial, som barnen erhåller vid ett friare arbetssätt, är
också ett resultat».

En ömtålig punkt är givetvis inskränkningen av modersmålsundervisningen
i femte klassen. Inom ett större landsbygdsdistrikt anser halva an -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

talet lärare, att resultatet i modersmålet blivit sämre än förut. Undervisningen
i engelska kan icke på detta tidiga stadium helt kompensera tidsförlusten
för modersmålet. Men arbetsresultaten i engelska betecknas ofta som
goda, ämnet är högeligen uppskattat av barnen, och det anses ge en värdefull
stimulans åt skolarbetet i det hela. Enligt lärarnas uppfattning saknar
endast ett mindretal lärjungar (13 procent) lust och fallenhet för fortsatt
undervisning i engelska.

Skolöverstyrelsen har velat så tidigt som möjligt utröna vad lärjungarna
vunnit och förlorat genom införandet av ett främmande språk på mellanstadiet.
Överstyrelsen har dock vid detta tillfälle mast begränsa sig förutom
till vissa uppgifter, inhämtade genom rundfråga till lärarna — till de
sidor av färdigheten i engelska, som kunnat nås genom skriftliga prov.
Också i fråga om lärjungarnas färdighet i modersmålet har överstyrelsen
denna gång måst begränsa sig till de ämnesgrenar, där nivån kan utrönas
medelst skriftliga arbeten.

Lärjungarnas allmänt intellektuella status undersöktes med ett svenskt
grupptest för åldern 11—13 år, deras språkfärdighet vid mitten av vårterminen
med två prov, av vilka det första prövade deras ordkunskap,
det andra deras förmåga att skriftligt besvara en del på engelska ställda
frågor i anslutning till en bild. För språktesten utvaldes två lärjungegrupper,
bestående av 359 pojkar respektive flickor. Grupperna voro så likartat
sammansatta som möjligt med hänsyn till lärjungarnas intellektuella
nivå, socialgrupp och den skolform, vari de undervisats. Som man kanske
kunde vänta, visade det sig, att flickgruppen hade nått längre i språkfärdighet
än pojkgruppen; skillnaden var statistiskt säkerställd. Det framgick
vidare, att det existerade ett påtagligt samband mellan lärjungarnas
allmänna begåvning enligt intelligenstestet och deras resultat vid språktesten
(korrelation + 0,71 för flickorna, + 0,63 för pojkarna). Läggas betygen
i engelska till grund för lärjungarnas fördelning på studieavdelningar,
får sålunda uppdelningen i rätt hög grad tycke av en intelligensgruppering.

För att pröva försöksklassernas nivå i modersmålet utarbetade skolöverstyrelsen
en serie provuppgifter inom olika delar av ämnet (användning av
ordlistor och sakregister, ordförståelse, tyst läsning, språklära, rättskrivning
efter diktamen och utan diktamen, välskrivning). Dessa förelädes dels
lärjungarna i klass 5 i vart och ett av de 13 försöksdistrikten, dels lärjungarna
i samma klass inom 13 jämförelsedistrikt, som icke deltogo i försöksverksamheten.
Hela antalet lärjungar, som deltogo i samtliga prov,
uppgick till 827 i försöksdistrikten och 988 i jämförelsedistrikten, i båda
fallen 94,5 procent av lärjungenumerären. Uppgiften var närmast att utröna,
i vad mån lärjungarnas färdighetsstandard i modersmålet har påverkats
av den minskning av timtalet med 4 veckotimmar, som vidtagits för
att bereda rum för engelskan.

12

Kungi. Maj:ts ''proposition nr 136.

Bearbetningen av proven gav endast på en punkt utslag till försöksklassemas
förmån, nämligen i fråga om färdighet i att använda ordlista.
I övrigt lågo resultaten lägre för försöksklasserna, och särskilt var detta
fallet beträffande ordförståelse, tystläsning och välskrivning. Differenserna
voro visserligen icke statistiskt sett fullt säkerställda, men det är i varje
fall mycket sannolikt, att det rör sig om verkliga och icke om slumpbetingade
skillnader på de tre nämnda punkterna. Överstyrelsen kommenterar
resultaten med följande ord:

»Huruvida detta betyder en faktisk standardsänkning eller beror på att
vissa redan från början förefintliga skillnader spelat in, kan självfallet
ej med full säkerhet avgöras, förrän man under en följd av år upprepat
sådana undersökningar med samma elever. Det får tills vidare anses vara
mest sannolikt, att den i försöksdistrikten påvisade något lägre färdighetsstandarden
i fråga om ordförståelse, tystläsning och välskrivning huvudsakligen
beror på att antalet veckotimmar för ämnet modersmålet i dessa
distrikt minskats från 10 till 6 d. v. s. med 40 procent. Inom ramen av denna
starkt reducerade tid för modermålsämnet ha lärarna ej hunnit med vare
sig att öva eleverna tillräckligt i ordanalys eller att förklara och förhöra
uppgifterna i tystläsning, ej heller att ägna deras handstil nödig omsorg.»

Överstyrelsen framhåller emellertid, att undersökningarna ej äro annat
än stickprov, företagna under det första årets förberedande försöksverksamhet.

Några s lut s åt s er. Redan det första försöksårets erfarenheter ha
ådagalagt, att det skulle ha varit förmånligare, om verksamheten i stället
för att spridas ut till vitt skilda delar av landet hade koncentrerats till
några få skolenheter av olika slag, påpekar skolöverstyrelsen. Förutom att
försöksverksamheten genom denna geografiska decentralisering blivit svårare
att leda och överskåda, ha de stora avstånden försvårat samverkan
mellan försöksdistrikten och alstrat en viss känsla av isolering i arbetet.
Vid verksamhetens framtida utvidgning till flera kommuner böra därför
dessa enligt överstyrelsens mening utväljas på sådant sätt, att sammanhängande
försöksområden bildas, där så är möjligt. Genom en sådan konsolidering
torde det också bli lättare att för lärjungarna på försöksskolornas
högstadium ordna såväl teoretiskt som praktiskt differentierade utbildningsmöjligheter.

Lärarkårerna ha av allt att döma högt värderat de pedagogiska konferenser
eller pedagogdagar som ha anordnats vid konsulenternas besök
i försöksdistrikten. Till dessa har i regel hela lärarkåren i distriktet inbjudits.
På så sätt har denna fortbildning nått även andra lärare än
sådana, som direkt medverka vid försöksundervisningen. Genom de seminarielärare,
som varit konsulenter, ha impulser och erfarenheter därifrån
överförts till lärarutbildningen. Överstyrelsen har trott sig finna, att

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

konsulentveksamheten, som hittills skötts centralt av skolöverstyrelsen,
med större fördel bör kunna ordnas regionalt med vissa lärarutbildningsanstalter
som pedagogiska stödjepunkter.

Försöksverksamhetens gång bör följas och kontrolleras genom fortsatta
prov. Skulle det därvid visa sig, att försöksdistriktens lärjungar stanna
på en lägre nivå än sina jämnåriga i färdigheter som ordförståelse och
förmåga att vid tyst läsning uppfatta textens innehåll, bör betydelsen av
en effektiv övningsteknik i dessa hänseenden inskärpas i kursföreskrifterna
och tillräcklig tid till uppövning av dessa grundläggande studiefärdigheter
anslås i samband med modersmålsundervisningen.

Försök med andra organisationsformer. Parallellt med
den förberedande försöksverksamheten för enhetsskolan ha fristående försök
pågått med organisationsformer, som i likhet med den femåriga realskolan
äro avsedda att föra lärjungarna från folkskolans fjärde klass till
realexamen på en tid av fem år men som i ett eller annat avseende stå
närmare folkskolan, än realskolan gör. Jag bör något dröja även vid dessa
organisationsformer, bland annat emedan vissa av dem torde bli av betydelse
för skolväsendets utveckling under övergångstiden, i synnerhet i skoldistrikt,
som icke anställa försök med enhetsskolan.

I Stockholm inrättades från och med läsåret 1939/40 s. k. sångklasser,
vari lärjungar med musikalisk begåvning sammanfördes och ämnet sång
fick relativt stark ställning. Differentieringen påbörjades i tredje klassen,
och lärjungarna fördelade sig från och med femte klassen på en allmän
linje och en språklinje, i vilken senare den femåriga realskolans kursplan
med vissa modifikationer följes. Realexamen har från och med 1946 avlagts
på sistnämnda linje; musik ingår därvid som examensämne. Lärjungar
på linjen kunna på vissa villkor övergå till motsvarande klasser av allmänt
läroverk eller därmed jämförlig kommunal skola.

Samtliga ämneslärare i klasserna 7—9 på språklinjen och lärarna i modersmålet
och engelska i klasserna 5 och 6 skola ha behörighet att antagas
till ordinarie lärare vid kommunal mellanskola eller av skolöverstyrelsen
förklaras behöriga att undervisa i de ifrågavarande avdelningarna.

Tillströmningen till sångklassernas språklinje har varit god. Sammanlagda
lärjungeantalet i klasserna 5—9 är detta läsår 153. Behovet av parallellavdelningar
gör sig allt starkare gällande.

Sedan läsåret 1947/48 har undervisning i engelska i större skala anordnats
i klass 5 av Stockholms folkskolor. För de lärjungar, som deltagit i
denna undervisning, öppnades läsåret 1949/50 en ny väg till realexamen,
då Kungl. Maj:t medgav, att en teoretisk linje med realskolans kurser
finge anordnas i klasserna 7—9 för lärjungar, som inhämtat kursen i engelska
och i övrigt förvärvat vissa betygskvalifikationer. Antalet avdelningar

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

av denna teoretiska linje fick dock icke överstiga tio i någon av de tre
klasserna 7—9. Realexamen skulle kunna anställas vårterminen 1952, och
lärjunge skulle få tillgodoräkna sig betyg från näst högsta klassen för övergång
till allmänt läroverk eller kommunal skola på samma sätt som om
betyget erhållits i näst högsta klassen av realskola.

För undervisningen i engelska i klasserna 5 och 6 skulle anställas lärare
med för denna undervisning föreskriven kompetens. Ämneslärarna i klasserna
7—9 skulle liksom lärarna i motsvarande sångklasser ha behörighet
att antagas till ordinarie ämneslärare vid kommunal mellanskola eller också
vara behörigförklarade av skolöverstyrelsen för sin särskilda undervisningsuppgift.

Försöken ha koncentrerats till fem överlärardistrikt (Blommensberg,
Hägerstensåsen, Kristineberg, Riksby och Älvsjö). Läsåret 1949/50 funnos
6 avdelningar i klass 7 med ett sammanlagt lärjungeantal av 170. Parallellt
med den teoretiska linjen var en praktisk linje anordnad, vars 12 avdelningar
omfattade 298 lärjungar.

Folkskoledirektionen har tillställt överlärarna frågeformulär angående
gjorda iakttagelser. Av svaren kan utläsas, att lärjungarnas intresse för
undervisningen i engelska är stort, åtminstone så länge de icke fått alltför
påtaglig känning med språkets svårigheter. »Första tiden i klass 5 svämmar
intresset över alla gränser», skriver en överlärare. »Detta intresse minskas
i klass 7 P, där de begåvade eleverna äro bortgallrade».

Meningarna om linjedelningen i klass 7 ha av naturliga skäl ännu icke
hunnit stadga sig. Erfarenheterna av den praktiska linjen ha tydligen
på sina håll varit mycket goda; särskilt vitsordas lärjungarnas intresse
för naturkunnighet, maskinskrivning, slöjd och skolkök. Men även en viss
kritik kommer till synes. »Lärarna ifrågasätta, om man ej borde ha mer
övningsämnen och mindre läs- och skrivämnen», säger en överlärare.
»Undervisningen i engelska blir mer mödosam och särskilda böcker bör
utarbetas för undervisningen här». — »Klassens standard låg. Kursen inte
tillräckligt praktisk», heter det i ett annat yttrande.

Omdömena om den teoretiska linjen gälla ännu så länge kanske
mer klasserna själva än erfarenheterna av den organisatoriska anordningen.
»En mönsterklass av ambitiösa och trevliga elever», utropar en av överlärarna.
»Varje barn har gjort sitt bästa. Att det oaktat flera underbetyg
måst ges, beror på de höga fordringar, som med tanke på kraven i realexamen
måste ställas här». En annan är mera reserverad: »Klassföreståndaren
anser, att elevmaterialet är rätt svagt och att kursernas omfattning
i flertalet ämnen ej lämnat tid till nödvändiga repetitioner».

Slutligen må nämnas, att läsåret 1949/50 försök med treårig realskola,
byggande på sexårig folkskola med undervisning i engelska i klasserna 5
och 6, påbörjades i Stocksund. Det är meningen, att lärjungarna efter klass

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

6 skola kunna övergå till andra klassen vid samrealskolan i Stocksund efter
prövning endast i modersmålet, matematik och engelska.

Skolöverstyrelsen har i sin redogörelse för försöksverksamheten icke gått
in på de i detta avsnitt nämnda organisationsformerna. De beröras däremot
i en skrivelse från överstyrelsen av den 17 november 1950, till vilken jag
återkommer.

Försöksverksamheten under innevarande läsår.
Från och med innevarande läsår har den förberedande pedagogiska försöksverksamheten
utsträckts till ytterligare 6 distrikt, nämligen Laxå, Linköping
(Kungsbergsskolan och Tanneforsskolan), Mörbylånga blivande
storkommun, Råneå, Skön och Svedala; därjämte skall i Stockholm försöksverksamheten
omfatta även Västberga folkskola och en enhetsskolelinje
upprättas vid statens normalskola. Enbart vid prövningen av skolkommissionens
förslag deltaga innevarande läsår i det närmaste 400 läraravdelningar.

Inrättandet av en enhetsskolelinje vid statens normalskola synes medföra
en organisatorisk konsekvens, som jag tillåter mig att beröra i detta
sammanhang.

Indrag ning av folkskolelinjen vid statens normalskola.
Statens normalskola i Stockholm är redan ett tämligen stort läroverk.
Läroanstalten består för närvarande av fyraårigt latingymnasium,
femårig och fyraårig realskola, sjuårig flickskola och sexårig folkskola, vartill
kommer den från och med innevarande läsår successivt upprättade nioåriga
enhetsskolelinjen. I 1951 års statsverksproposition har Kungl. Maj:t
ytterligare föreslagit, att det vid läroanstaltens omorganisation i början
av 1940-talet planerade fyraåriga realgymnasiet skall successivt upprättas
från och med instundande budgetår. Lärjungeantalet i hela läroverket hösten
1950 var 1 060.

Rektor vid statens normalskola är tillika föreståndare för statens psykologisk-pedagogiska
institut, och normalskolan fungerar i viss utsträckning
som provskola för institutet.

Upprättandet av enhetsskolelinje vid läroverket har nu aktualiserat frågan
om folkskolelinjens ställning. Sistnämnda linje inrättades år 1927
som en del av dåvarande högre lärarinneseminariets övningsskola. Avsikten
var, att seminariets elever genom hospitering och övningsundervisning
i folkskoleavdelningarna skulle erhålla någon kännedom om folkskolans
undervisning och arbetsförhållanden. När lärarinneseminariet nedlades,
var linjen icke längre erforderlig för detta ändamål, men den bibehölls
likväl i 1943 års organisation, efter vad det vill synas främst med tanke på
det planerade psykologisk-pedagogiska institutet. I utlåtande den 21 mars
1942 hade skolöverstyrelsen betecknat det som »lämpligt och nödvändigt,

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

att institutet disponerar jämväl en folkskola vid den läroanstalt, med vilken
institutet skall nära förbindas». Däremot fann överstyrelsen en särskild
folkskolelinje icke i och för sig erforderlig för en vid denna tidpunkt
ifrågasatt provårskurs vid läroverket; lärarkandidaternas kontakt med
folkskolan kunde ordnas på enklare sätt. Beslut om ett psykologisk-pedagogiskt
institut kom visserligen icke till stånd vid 1942 års riksdag, men
riksdagen förklarade sig icke ha något att erinra mot att läroverket organiserades
med tanke på att det framdeles i viss utsträckning skulle kunna
bilda en grundval för pedagogiska försök (skr. 406, s. 6). Vid omorganisationen
fingo lärarna på folkskolelinjen behålla sin tjänsteställning som
övningsskollärare med därmed förbundna lönevillkor men ålades en undervisningsskyldighet
av 28—30 veckotimmar mot tidigare 22—26. Övningsskollärarna
ha i mån av behov och kvalifikationer biträtt vid psykologiskpedagogiska
institutets försöksverksamhet. De ha sålunda under institutets
ledning utfört försök rörande den första läsundervisningen och dess
metodiska uppläggning — försök som alltjämt pågå — samt biträtt vid de
psykologiska prov, som under några år lågo till grund för elevintagningen.
Under innevarande läsår ha de dessutom — ehuru i växlande omfattning —
bestritt övningsundervisning med lärjungar från småskoleseminariet och
folkskoleseminariet för kvinnliga elever. Två av klasserna äro till och med
förlagda till småskoleseminariets lokaler.

Upprättandet av enhetsskolelinjen förra året motiverades med den planerade
skolreformen och normalskolans karaktär av försöksskola.

I skrivelse den 27 oktober 1950 föreslår nu rektor, att folkskolelinjen
från och med budgetåret 1951/52 skall successivt avvecklas, parallellt med
att enhetsskolelinjen successivt uppbygges.

Rekryteringen till folkskolelinjens femte och sjätte klasser har sedan
länge varit mycket otillfredsställande, emedan huvuddelen av fjärde klassens
lärjungar plägar övergå till real- eller flickskolor. Femte klassen nyrekryteras
visserligen i viss utsträckning men har i medeltal för åren 1932
—1950 icke ens varit halvbesatt (12,5 lärjungar). Enhetsskolelinjen innehåller
barn på samma åldersstadier men har fördelen, att lärjungarna icke
behöva lämna linjen för att söka in vid andra läroanstalter. Redan av
utrymmesskäl kan man svårligen behålla båda linjerna; folkskolelinjen
måste då göras åttaårig, och det komme att behövas 17 klassrum och ungeför
lika många lärare för de båda linjerna.

Folkskoledirektionen i Stockholm finner det uppenbart, att en sexårig
folkskola vid normalskolan är direkt otjänlig. En eventuell avveckling av
normalskolans folkskolelinje skulle icke heller bli i någon högre grad besvärande
för stadens folkskoleorganisation, i varje fall då barnantalet
om några år börjar minska. Klasserna 5 och 6 i normalskolan ha så ringa
anslutning, att eleverna i dessa klasser sannolikt skulle kunna fördelas på
nuvarande klassavdelningar i folkskolorna.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Direktionen har hyst viss tvekan om lämpligheten av att upprätta en isolerad
enhetsskola med blott en avdelning på varje klasstadium, men då
enhetsskolan vid ett försöksläroverk kan få vissa speciella uppgifter vid
metodiska och psykologiska försök, motsätter sig direktionen icke, att folkskolelinjen
utbytes mot en enhetsskolelinje, under förutsättning dock att
organisationsförändringen icke medför ökade kostnader för Stockholms
stad.

Skolöverstyrelsen tillstyrker rektors förslag.

Såsom framgår av s. 237 i 1951 års åttonde huvudtitel har statskontoret
uttalat principiella betänkligheter mot en föreslagen ökning av antalet
övningsskollärare vid statens normalskola, då denna skola numera
icke är lärarutbildningsanstalt. Övningsskollärarna vid statens normalskola
borde enligt ämbetsverkets mening disponeras för seminariernas behov
och deras undervisning övertagas av befattningshavare i småskollärares
respektive folkskollärares löneställning.

I händelse av bifall till rektors förslag kommer tydligen inrättandet av
klass 29 av enhetsskolelinjen nästa läsår att kompenseras av indragningen
av klass 1° av folkskolelinjen, så att den tidigare ifrågasatta ökningen av
antalet övningsskollärare blir obehövlig.

I fråga om de för enhetsskolan efter fullbordad omorganisation erforderliga
lärarna och deras tjänsteställning anför rektor följande.

»Å stat skulle fortfarande fyra tjänster övningsskollärare vara uppförda,
representerande behovet av fyra klasslärare (klass 1—4 av enhetsskolan).
Från klass 5 inträder en ämnesdifferentiering, vilken torde kunna bestridas
av e.o. och extra övningsskollärare och ämneslärare från realskolan. Det
kan givetvis diskuteras om icke undervisningen i de fyra första klasserna
av den nioåriga enhetsskolan rätteligen borde bedrivas av vanliga små- och
folkskollärare — ej av övningsskollärare — vilket skulle medföra minskade
utgifter för statsverket. Men från rekryteringssynpunkten — speciellt med
hänsyn till det pedagogiska försöksarbetet som i dessa klasser måste anordnas
— synes det mig önskvärt att de behövliga lärarna få behålla ställningen
som övningsskollärare, tills vidare med den nu gällande undervisningsskyldigheten.
»

Föredraganden.

Skolöverstyrelsens redogörelse avser förberedande pedagogiska försök,
som påbörjats redan året före riksdagens beslut om enhetsskolan. Det
är fråga om de allra första erfarenheterna: lärarna ha avgivit sina
yttranden efter endast en termins praktik med de nya arbetsuppgifterna,
och de prov som anställts gälla läget vid mitten av andra terminen.
På så kort tid har givetvis icke någon på nya erfarenheter grundad allmän
mening hunnit utbilda sig bland de i försöken deltagande. Lärarna ha sökt
2 — Iiihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 136.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

sig fram i sitt arbete efter skilda linjer och med växlande framgång, men
det kan vara värt att lägga märke till två ofta återkommande inslag i yttrandena:
att den nya metodiken, där den tillämpats, ökat barnens trivsel
och arbetsglädje och att fler barn, än man hittills vanligen antagit, ha åtminstone
någon behållning av den första undervisningen i engelska.

Självfallet kan man icke införa ett nytt stort ämne i skolan — ett främmande
språk — utan att detta i någon mån inkräktar på resultaten i de
andra ämnen, som få släppa till timmarna. Skolöverstyrelsen har också
genom organiserade försök kunnat statistiskt påvisa, att så är fallet
inom vissa grenar av modersmålsämnet. Förhållandet är värt att uppmärksammas;
jag tror icke det skulle vara välbetänkt att generellt införa
engelska språket i femte klassen av en endast sjuårig folkskola. Frågan
kommer i annat läge, först om skolplikten förlänges. Inom ramen av en
nioårig skolplikt bör det finnas utrymme både för grundläggande studier
i engelska och för en höjd slutstandard i modersmålet. Försöken böra fullföljas
med ytterligare prov, men först när de nått upp till nionde klassen,
kan tiden vara inne att av dem draga slutsatser rörande enhetsskolans
organisation och kursinnehåll.

Införandet av enhetsskolelinje vid statens normalskola i Stockholm gör
den nuvarande folkskolelinjen vid läroverket överflödig. På de skäl, som
anförts av rektor, anser jag, att denna linje från och med instundande budgetår
bör successivt avvecklas. Genom indragningen sparas lärarkraft; utgiftsminskningen
är dock icke av den storlek, att beräkningen av avlöningsanslaget
för de allmänna läroverken därav påverkas.

I den mån övningsskollärarna vid statens normalskola icke tagas i anspråk
för lärarutbildningen vid seminarierna i staden, komma de efter
organisationsändringen att tjänstgöra på enhetsskolelinjen. Denna har
utöver de uppgifter i försöksverksamheten, som i allmänhet tillkomma de
försöksvis upprättade enhetsskolorna, även att uppbära rollen som en särskild
försökslinje för psykologisk-pedagogiska institutet. Inrättandet av
speciella försöksskolor som komplement till den distriktsvis anordnade försöksverksamheten
har påyrkats av såväl skolkommissionen som skolöverstyrelsen.
I propositionen om enhetsskolan förlidet år uttalade föredragande
departementschefen, att det finge ankomma på skolöverstyrelsen att
framlägga förslag om särskilda försöksskolor, i den mån detta för försöksverksamheten
befunnes ändamålsenligt. Då sådant förslag ännu icke föreligger
och utredning sålunda bland annat saknas om lärarnas ställning och
avlöningsförhållanden vid dylika skolor, synas eventuellt ledigblivande
ordinarie övningsskollärartjänster vid statens normalskola tills vidare icke
böra återbesättas utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

19

II. Realskolestadiets utveckling utanför försöksdistrikten.

Inom försöksdistrikten komma studiemöjligheterna på realskolestadiet
automatiskt att utvidgas, i mån som enhetsskolan uppbygges, och på orter
med högre skolor kan inom vissa gränser en utvidgning ske genom upprättande
av parallellavdelningar vid de befintliga skolorna. Det ständigt
stegrade behovet av utbildning på realskolestadiet har emellertid brukat
tillgodoses även genom att nya högre skolor upprättats på orter, som tidigare
ha saknat sådana. Vanligen har man börjat med att inrätta en högre
folkskola, som efter några år har ombildats till kommunal mellanskola och
slutligen, efter beslut av riksdagen, till samrealskola. Fråga uppstår nu, i
vilka former denna utvidgning av realskolestadiet till nya orter bör förlöpa,
sedan principbeslut fattats om en enhetsskola, som är avsedd att, i
den mån försöksverksamheten ådagalägger lämpligheten, ersätta icke blott
folk- och forts ät tningsskolan utan även den högre folkskolan, den kommunala
mellanskolan och realskolan.

I de större städerna, där befintliga högre skolor icke kunna ytterligare
utvidgas, står man inför ett liknande spörsmål. Under år 1950 upprättades
nya statliga realskolor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Framställningar
om ytterligare utvidgning av realskoleorganisationen ha nu inkommit från
Gävle, Linköping, Malmö, Västerås och Umeå. Frågan är här, om nya
realskolor av hittillsvarande typ skola upprättas, eller om andra former
böra sökas för realskolestadiets expansion.

Det torde vara uteslutet att tillgodose alla dessa behov i samband med
utvidgningar av försöksverksamheten. Denna måste nämligen kunna effektivt
ledas från skolöverstyrelsens sida. Den får icke taga så stor omfattning,
att svårigheter i detta hänseende uppstå. Direktiv för det fortsatta
planeringsarbetet under övergångstiden äro under sådana förhållanden av
nöden.

Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 17 november 1950 förelagt Kungl.
Maj:t de här berörda spörsmålen. Ämbetsverket redogör i tur och ordningför
de olika tänkbara alternativen: upprättande av nya realskolor och högre
kommunala skolor, inbyggande av realskolelinjer i kommunala flickskolor
och i folkskoleseminariernas övningsskolor, inbyggande av realskolelinjer
i folkskolan i anslutning till något av de system, som ha prövats i Stockholm,
och åvägabringande av anknytning mellan folkskolans sjätte klass
och en högre klass i real- eller mellanskola i anslutning till stocksundssystemet.

Den rådande bristen på ämneslärare gör det emellertid enligt överstyrelsens
mening vanskligt att upprätta nya femåriga högre skolor.

»Tillgången på akademiskt utbildade lärare är så knapp, att undervisningen
av lärjungar i åldersstadier upp till 13 år i alltmer vidgad utsträck -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

ning måste anförtros folkskolans lärare. På större och centralt belägna
orter torde de högre skolornas behov av akademiskt utbildade lärare visserligen
kunna fyllas men då endast på bekostnad av skolor på mindre orter
och orter i avlägsna landsändar. Med hänsyn härtill synas nya 5-åriga
högre skolor icke böra upprättas.»

Att inbygga realskolelinjer i kommunala flickskolor eller i folkskoleseminariernas
övningsskolor kan endast ifrågakomma i begränsad omfattning,
framhåller överstyrelsen. Större vikt måste läggas vid möjligheten att
inbygga realskolelinjer i folkskolan, varvid även andra modifikationer i
kursplanen än de i Stockholm tillämpade äro tänkbara. Dock synes man
icke kunna upprätthålla det krav på akademisk utbildning för lärarna i
modersmålet och engelska i klasserna 5 och 6, som gäller på sångklassernas
språklinje, och förutsättningarna i varje särskilt fall måste omsorgsfullt
prövas — det är icke alltid de äro lika gynnsamma som i Stockholm.

»De i folkskolan inbyggda realskolelinjerna äro ej tillräckligt prövade,
för att man kan vara säker på att de lämna tillfredsställande resultat.
Sångklassernas organisation är prövad endast i Stockholm, där goda möjligheter
torde föreligga att erhålla lärare med akademisk kompetens. Den
andra formen av i folkskolan inbyggda linjer är icke fullständigt prövad.
En viss försiktighet synes därför påkallad, då det gäller upprättande av
nya i folkskolan inbyggda linjer. En noggrann undersökning av förutsättningarna
från fall till fall torde vara oundgänglig.---

På orter, där man upprättar i folkskolan inbyggda realskolelinjer,_ och
där realskola eller högre kommunal skola finnes, uppstå vissa rekryteringsproblem.
Lämpligt synes vara, att intagningen till dessa linjer samordnas
med intagningen till på platsen förefintliga högre skolor. Beslut om formerna
härför bör fattas i varje särskilt fall, samtidigt med att föreskrift
meddelas om inrättande av inbyggd realskolelinje.»

Den i Stocksund vidtagna anordningen synes kunna ifrågakomma även
på andra orter, både där högre skola redan finnes och där sådan nyinrättas,
fortsätter överstyrelsen. Inträdesprövningen bör dock ersättas med krav
på kvalificerade betyg. Om orten har fyraårig realskola eller kommunal
mellanskola, kan man genom denna anordning i vissa fall nedbringa antalet
klassavdelningar, vilket är av vikt vid nuvarande lärarbrist. Intet hindrar
emellertid, att motsvarande anordning tillämpas jämväl vid femårig realskola,
så att lärjungar från sjätte klassen i folkskola, där undervisningsplanen
modifierats bland annat genom införande av undervisning i engelska,
vinna inträde i klass 35 i förefintliga eller nyinrättade avdelningar.
Detta skulle visserligen icke göra lärjungarnas skoltid kortare, än om de
övergått till femårig realskola i den vanliga ordningen, men för åtgången
av akademiskt utbildade lärare kan det bli av stor betydelse.

Föreligger icke behov av fyraårig realskoleutbildning på orten, borde
hinder icke möta att upprätta en treårig kommunal mellanskola utan den
nuvarande första klassen.

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Förutsättningarna för att stockholms- och stocksundssystemen skola
fungera tillfredsställande äro icke blott att engelska läses i folkskolans
femte och sjätte klasser, utan även antingen att lärjungematerialet är gott
eller att tim- och kursplanerna för nämnda klasser modifierats med hänsyn
till den treåriga lärogång till realexamen, som skall byggas därpå. Tills
vidare bör man icke ensidigt binda sig för någotdera systemet, anser överstyrelsen.

Huruvida undervisning i engelska skall meddelas åt samtliga lärjungar i
femte och sjätte klasserna eller endast åt sådana, som anmäla sig frivilligt
och anses ha förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen, och på
vad sätt lärjungarna böra sammanföras till undervisningsavdelningar, äro
frågor, som närmast böra ankomma på vederbörande skolstyrelse. Efter
särskilt medgivande bör undervisningen i engelska kunna följa olika timoch
kursplaner i olika avdelningar av femte och sjätte klasserna.

Vid prövningen av övergångstidens organisatoriska förhållanden bör det
givetvis tillses, att större orter icke gynnas på de mindres bekostnad, vilket
lätt skulle kunna inträffa under nu rådande lärarbrist.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t ville godkänna de av ämbetsverket
sålunda framlagda riktlinjerna för beredande av ökade möjligheter
till högre utbildning under övergångsperioden före enhetsskolans upprättande.

Läroverkslärarnas riksförbund har med anledning av skolöverstyrelsens
förslag inkommit med en skrift, vari de fristående femåriga realskolelinjernås
pedagogiska och organisatoriska fördelar framhävas. Därutöver anför
riksförbundet bland annat följande.

Lärarbehovet blir icke större, om en femårig lärogång anordnas fristående
än om den helt och hållet eller under de två första åren inbygges i folkskolan.
Problemet gäller sålunda inte antalet lärare utan antalet för realskolan
utbildade lärare. Principiellt är det emellertid ingenting som hindrar,
att samma antal folkskollärare anställes för undervisning å en fristående
femårig realskolelinje som å en helt eller delvis inbyggd. De fristående linjerna
äro då att föredraga; de skulle kunna draga till sig ett relativt gott
urval av folkskollärare, medan en viss psykologisk faktor torde avhålla
lärare med akademisk kompetens från att söka till en i folkskolan helt inbyggd
femårig linje.

Avsikten med skolöverstyrelsens förslag synes vara att under rådande
läroverkslärarbrist söka säkerställa rekrytering av akademiker till landsbygdens
skolor. Riksförbundets uppfattning är tvärtom, att förslaget direkt
strider mot landsbygdens intressen, då det endast opererar med kommunala
skolformer. Läroverkslärarnas benägenhet att söka sig till statliga
skolor är klart dokumenterad. Med nuvarande blygsamma rekrytering kan
man räkna med att nytillskottet av unga läroverkslärare till övervägande
antal kommer att absorberas av de statliga läroverken. Den ogynnsamma
ställning, som de mindre orterna intaga i konkurrenshänseende komme att
ytterligare accentueras, om de nyinrättade skolorna få kommunal karaktär.

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Skolöverstyrelsens rekommendation, att intagningen vid inbyggda linjer
skulle samordnas med intagningen vid ortens högre skolor, är vansklig: om
arrangemanget skulle innebära ett tvång för de i vissa stadsdelar bosatta
att välja den ena eller andra skolformen, torde man vara inne på en mycket
olycklig väg.

Med hänsyn till den rådande bristen på akademiskt utbildade lärare vill
förbundet trots allt icke motsätta sig, att i vissa fall den femåriga realskolans
två första klasser provisoriskt förläggas till folkskolan, i vars femte
och sjätte klasser en modifiering genomföres av kurs- och timplanerna för
de elever, som ämna övergå till 35. Vid skolor, som redan ha femårig realskolelinje,
böra dock endast fullständiga femåriga linjer få inrättas. Nyupprättade
skolor böra i samma utsträckning som tidigare vara statliga.

Föredraganden.

Säkerligen har skolöverstyrelsen rätt i uppfattningen, att den stigande
strömmen av inträdessökande till de högre skolorna icke kan till någon
större del ledas över till enhetsskolorganisationen, så länge denna befinner
sig på försöksstadiet. Samtidigt med att enhetsskolan prövas, måste därför
den nuvarande realskoleundervisningen utbyggas och därmed även nya
skolenheter upprättas med den nuvarande realskolans allmänna uppgifter
men måhända, vad organisationen beträffar, på ett eller annat sätt jämkade
med hänsyn till övergångstidens förhållanden. För planeringsarbetet
inom kommunerna under övergångstiden är det av icke ringa vikt, att
riktlinjer kunna anges för denna utbyggnad av realskoleundervisningen.

Det är därvid i synnerhet tre omständigheter, som torde komma att
bestämma arten av de åtgärder, som böra vidtagas.

1. Under en lång tid framåt kommer ett stort antal skoldistrikt att ha
ett folkskoleväsen, där undervisning i engelska icke förekommer eller påbörjas
tidigast i sjunde klassen. Det måste därför alltjämt finnas högre
skolor, som mottaga lärjungar från sjätte klassen utan förkunskaper i
engelska. Omfattningen av den för detta ändamål behövliga organisationen
torde ännu en tid fortsätta att växa men kan senare väntas avtaga, allteftersom
ett allt större antal skoldistrikt införa engelska i femte klassen.

2. Lärjungarna i skoldistrikt, där engelska läses från och med femte klassen,
böra beredas tillfälle att tillgodogöra sig den tidsvinst, som möjliggöres
genom införandet av ett främmande språk på detta stadium. Skolorganisationen
bör följaktligen tillhandahålla en lärogång, som leder fram
till realexamen fem år efter engelskans inträde på schemat. Behovet av
skolor med denna uppgift kan väntas raskt växa under övergångstiden.

3. Den rådande bristen på ämneslärare, vilken sannolikt icke kan snabbt
övervinnas, gör det nödvändigt att giva visst företräde för skolformer, som
ställa mindre anspråk på produktionen av lärare med akademisk utbild -

23

Kunal. Maj:ts proposition nr 186.

För ungdomen i de skoldistrikt, där engelska icke läses, lämpar sig den
nuvarande skolorganisationen rätt väl med sina fyraåriga och femåriga
realskolelinjer, sina kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor.
Det gäller blott att se till, att utbildningsmöjligheterna icke inknappas
genom de organisationsändringar, som företagas under övergångstiden.

På orter, där engelska införes i femte klassen, skulle enligt skolöverstyrelsens
förslag den nuvarande organisationen av högre skolor visserligen bibehållas
men de behov, för vilka denna organisations kapacitet är otillräcklig,
i regel tillgodoses genom nya organisationsformer av det slag, som införts
i Stockholm och i Stocksund. Realskolelinjer, där lärjungarna föras fram
till realexamen, skulle få inbyggas i folkskolan, såsom redan i ett par varianter
försökts i Stockholm. Avvikelser från folkskolans undervisningsplan
skulle få göras i den utsträckning, som behöves för att lärjungar, som genomgått
sjätte klassen med vissa kvalificerade betyg, skola bli i stånd att direkt
övergå till klass 33 av femårig realskola och klass 24 av fyraårig realskola
eller kommunal mellanskola, i huvudsak såsom det planerats i Stocksund.

Jag finner skolöverstyrelsens förslag i flera avseenden lyckligt utformat.
Det tillvaratager de fördelar, införandet av engelska i femte klassen erbjuder,
och ställer mindre krav på produktionen av akademiskt utbildade
lärare än en utvidgning av den nuvarande realskoleorganisationen genom
upprättande av nya allmänna läroverk. De nya organisationsformerna ansluta
sig på samma gång närmare till de riktlinjer för skolväsendets utveckling,
som godkänts av riksdagen förlidet år, och de kunna ge erfarenheter,
som äro ägnade att i vissa avseenden komplettera försöken med enhetsskolan.
Uppmärksamhet bör bland annat ägnas åt arbetshygieniska förhållanden
inom de olika parallella skolformerna och jämkningar successivt
vidtagas, för att arbetet på varje stadium skall bliva så A7äl anpassat efter
lärjungarnas förmåga, som omständigheterna medgiva.

Jag är således fullt ense med skolöverstyrelsen om att utvecklingen av
realskolestadiets skolformer under övergångstiden bör planläggas efter de
riktlinjer, för vilka jag nu redogjort. Såsom en konsekvens härav böra de
föreliggande framställningarna om inrättande av nya statliga realskolor
icke föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Läroverkslärarnas riksförbund, som förordar fortsatt upprättande av fristående
femåriga realskolor, hänvisar till möjligheten att i skolor av detta
slag anställa folkskollärare till samma antal, som enligt skolöverstyrelsens
förslag skulle undervisa i folkskoleklasserna 5 och ö på de inbyggda linjerna.
Åtgången av akademiskt utbildade lärare bleve då densamma vid
fristående och inbyggda realskolelinjer med femårig lärogång.

Anordningen nämnes endast som ett tänkbart provisorium, men tanken
leder längre och kunde eventuellt få mera ingripande konsekvenser för den
bestående skolorganisationen än det förslag skolöverstyrelsen formulerat.
Jag vill erinra om att departementschefen i direktiven för läroverkens kris -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

utredning yttrat, att frågan om provisorisk anställning av folkskollärare
vid de högre skolorna borde vid utredningen uppmärksammas och att det
borde tillses, att sådana lärare i första hand anställdes vid större läroverk
och placerades för tjänstgöring på det lägre, med folkskolans högre klasser
jämförliga skolstadiet. I avvaktan på förslag från krisutredningen anser jag
mig emellertid icke böra taga ställning till sistberörda fråga. Den bör närmast
betraktas som en krisfråga och behandlas i samband med av lärarbristen
påkallade åtgärder.

Liksom skolöverstyrelsen anser jag det viktigt, att vid genomförandet
av de föreslagna åtgärderna all rimlig hänsyn tages till landsbygdens behov.
Så länge det finns skoldistrikt utan undervisning i engelska, måste ett tillräckligt
antal avdelningar av klass l4 uppehållas vid allmänna läroverk och
kommunala mellanskolor. Statsbidragsbestämmelserna för de senare böra
utformas så, att det icke för den kommunala mellanskolans huvudman blir
betungande att tillhandahålla undervisning även för ungdom från andra
kommuner.

Skolöverstyrelsen föreslår, att vid nyinrättade kommunala mellanskolor
första klassen icke ovillkorligen skall behöva upprättas. Sådana treåriga
kommunala mellanskolor kunna ha en uppgift att fylla i städer, där landsbygdsungdomens
intressen äro på annat sätt tillgodosedda, och de torde
även med fördel kunna betjäna lärjungar från 1 a nd s bvgd ss k o I o r, där undervisningen
har anordnats enligt stocksundssystemet. Jag har därför intet att
invända mot att sådana skolor inrättas, där förhållandena göra det lämpligt,
och även erhålla statsbidrag enligt de grunder som gälla för högre
kommunala skolor, men jag förutsätter, att Kungl. Maj:t, när en sådan
skola erkännes som kommunal mellanskola, noga tillser, att landsbygdsungdomens
intressen icke bli lidande.

I vad mån och på vad sätt intagningen av lärjungar i linjer, som inbyggas
i folkskolan, bör samordnas med intagningen till på platsen förefintliga
högre skolor, kan icke i förväg med någon säkerhet bedömas. Liksom skolöverstyrelsen
anser jag, att dylika frågor böra prövas från fall till fall i
samband med att beslut meddelas om inrättande av inbyggda linjer. Skyldighet
att i dylika linjer mottaga lärjungar från andra skoldistrikt torde i
vissa fall böra föreskrivas, närmast med tanke på lärjungar, som i hemorten
ha tillgång till grundläggande undervisning i engelska men där icke kunna
fullfölja studierna till realexamen.

III. Speciella frågor inom försöksverksamheten.

a. Korrespondensundervisning i vissa landsbygdsdistrikt.

Skolöverstyrelsens utredning. Genom beslut den 7 juli
1950 anmodades skolöverstyrelsen utreda förutsättningarna för en försöksverksamhet
med korrespondensundervisning inom enhetsskolans ram.

I skrivelse den 27 december 1950 erinrar nu överstyrelsen om att i vårt

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 136.

land redan föreligger viss erfarenhet av en undervisning på realskolstadiet,
som till väsentlig del är grundad på korrespondensmetod. En realskola, där
detta arbetssätt tillämpades, upprättades 1941 i llobertsfors av Hermods
korrespondensinstitut i Malmö; korrespondensrealskolorna bruka därför i
dagligt tal ofta kallas robertsforsskolor. Samma år upptogs en liknande
verksamhet av NKI-skolan, några år senare även av Brevskolan i Stockholm.
Verksamheten kulminerade strax efter mitten av 1940-talet men har
sedan dess gått starkt tillbaka. Den viktigaste orsaken torde ha varit, att
skolorna icke kunnat göras ekonomiskt bärkraftiga.

Kommunalfullmäktige i Norrfjärden m. fl. kommuner, där Hermods korrespondensinstitut
organiserat korrespondensrealskolor, anhålla om statsbidrag
till på visst sätt organiserade korrespondensrealskolor inom ifrågavarande
kommuner. De skildra därvid arbetet i skolorna på följande sätt:

Studiebrev och annan erforderlig materiel utsändas från institutet, varifrån
även provskrivningar dirigeras och undervisningen i sin helhet övervakas.
Lösningarna till breven sändas in till institutet för rättning på
samma sätt som lösningar från andra elever, som undervisas enbart per
korrespondens. Studierna bedrivas i gemensam lokal under överinseende
av en studieledare. Denne skall främst organisera det dagliga arbetet i skolan,
ingripa med förklaringar och kompletterande upplysningar, där så
behövs, hälla förhör för att kontrollera, att eleverna verkligen tillgodogjort
sig det lästa, hjälpa dem med uttalet av främmande språk, stimulera och
stödja dem och över huvud taget genom sin personliga närvaro utgöra en
garanti för att såväl varje enskild elev som gruppen i sin helhet arbetar med
intresse och framåtanda. Studieledaren skall också lämna direkt muntlig
undervisning på de punkter, där eleverna behöva sådan hjälp. Då erfarenheten
från den nuvarande Robertsforsskolan visar, att eleverna i de olika
årsklasserna i stort sett följa varandra vid läsningen, har studieledaren
möjlighet att muntligt tillrättalägga svårare delar av kurserna för varje
årsgrupp av 7 ä 8 elever. Detta torde ur effektivitetssynpunkt vara betydligt
bättre för eleverna än att låta dem läsa de svårare partierna helt på
egen hand. På så sätt kan det bästa i den muntliga undervisningen och
korrespondensundervisningen förenas, varigenom skolarbetet i avsevärd
grad underlättas för eleverna samt tid och därmed också utgifter sparas.

Det har visat sig, att studieledaren inte har några svårigheter att handleda
eleverna i språk och andra ämnen. De undervisningsbrev, som användas,
äro nämligen så tillrättalagda, att studieledaren i de flesta fall kan
hämta erforderlig handledning ur dem. Studieledaren har dessutom möjlighet
att i tveksamma fall vända sig till huvudläraren i ämnet vid Hermods,
en utväg, som enligt vad erfarenheten visar dock endast mera sällan behövt
tillgripas.

För studieledaren, som endast i mindre utsträckning har skriftligt hemarbete,
beräknas en undervisningsskyldighet av 30—32 veckotimmar.

NKI-skolan anhåller i skrivelse den 14 februari 1951, att statsbidrag
måtte kunna utgå även till kommuner, som anordna korrespondensrealskolor
enligt den av NKI-skolan tillämpade metoden. Om denna meddelar
skolan bland annat följande.

26

Kungl. Maj ds ■proposition nr 136.

»Den muntliga undervisningen på orten uppgår till 12 å 16 veckotimmar
under 41 läsveckor per år och ägnas främst modersmål, tyska, engelska och
matematik. I fysik och kemi leder läraren laborationer med utsänt material,
medan han i övriga ämnen i första hand skall ge studieråd och studieimpulser.
Kurserna äro klassindelade i överensstämmelse med de offentliga
fyraåriga realskolornas kursplaner.

Elevernas arbete med studiebreven och lösandet av till breven hörande
uppgifter sker i hemmet. Studieresultaten kontrolleras därutöver genom
övervakade specialskrivningar på lärorummet i samtliga ämnen, sammanlagt
cirka 100 under hela studietiden. Alla lösningar och prov granskas och
betygssättas av lärare vid NKI-skolan i Stockholm.»

Vanligen avsluta lärjungarna vid korre.spondensrealskolorna studierna
med att bevista en centraliserad preparandkurs för realexamen av högst en
termins varaktighet.

Skolöverstyrelsen har genom iakttagelser vid privatistexamina och under
besök vid korrespondensrealskoloma kommit till uppfattningen, att en
korrespondensrealskola, som står under god ledning och har ett relativt
starkt inslag av muntlig undervisning, kan ge en fullgod realskoleutbildning,
om dess undervisning kompletteras med en termins undervisning vid en väl
organiserad preparandkurs och under förutsättning, att eleverna besitta
både begåvning och energi.

»Genom att organisera korrespondensrealskolor ha korrespondensinstituten
utan tvivel gjort en värdefull pedagogisk insats, i det de visat, hur
realskolproblemet i fråga om viss teoretisk linje trots lärarbrist torde kunna
lösas på ett i det hela ganska tillfredsställande sätt även i trakter med gles
bebyggelse. I själva verket synes flerstädes ingen annan utväg stå till buds,
och det är tvivelaktigt, om ens samtliga nuvarande försöksdistrikt skola
kunna tillgodose den teoretiska undervisningen på högstadiet på annat
sätt än genom att upprätta korrespondensrealskolor. I varje fall torde det
under de närmaste årtiondena icke bli möjligt att organisera enhetsskolans
högstadium utan att på åtskilliga platser tillgripa olika former av korrespondensundervisning.
»

Under sådana förhållanden finner överstyrelsen det önskvärt med försöksverksamhet
dels vid någon eller några av de nu verksamma fullständiga
korrespondensrealskolorna, dels även vid någon eller några nyinrättade,
dock sammanlagt högst fem.

De nya försöksdistrikten böra enligt överstyrelsens mening utväljas bland
kommuner med åtta- eller nioårig skolplikt. Kommunen skulle inträda som
huvudman för skolan, och denna skulle vara underställd distriktets skolstyrelse.
Läsåret skulle omfatta 39 veckor. Som lärare skulle anställas en
folkskollärare med studentexamen; om lärjungeantalet överstiger 24, skulle
två anställas. Studiematerial skulle enligt bifogad specifikation tillhandahållas
av ett korrespondensinstitut. Kursen beräknas omfatta sex terminer
i hemorten och en sjunde vid korrespondensinstitutets preparandkurs,

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

varest realexamen skulle avläggas. Undervisning skulle om möjligt meddelas
även i övningsämnen.

Statsbidrag skulle utgå till huvudmannen i följande omfattning:

1) för lärarnas avlönande: enligt de bestämmelser, som komma att utfärdas
för enhetsskolans högstadium,

2) för att täcka avgifterna till korrespondensinstitutet in. m.: 250 kronor
per lärjunge och termin under högst sju terminer,

3) för inspektionsresor från korrespondensinstitutets sida: SO procent av
kostnaderna, dock högst 200 kronor per år för varje skola.

Försöksdistrikten skulle vara skyldiga pröva korrespondensundervisning
även vid praktisk utbildning och undervisning i yrkesteori, i den mån andra
utvägar icke stå till buds. Statsbidrag skulle därvid utgå med högst 80 procent
av avgifterna för kurs, som av skolöverstyrelsen har godkänts för
ändamålet.

Överstyrelsen beräknar statsverkets kostnader för en korrespondensrealskola
med 20 lärjungar till 18 000 kronor per år, vartill eventuellt kommer
statsbidrag till undervisning i praktiska ämnen. För budgetåret 1951/52
beräknas ett medelsbehov av 85 000 kronor. Överstyrelsen hemställer,
att beloppet måtte anvisas å anslaget Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet
m. m.

Statens direkta kostnader per undervisad lärjunge bleve avsevärt större
än exempelvis för lärjungarna i de kommunala mellanskolorna. Skillnaden
utjämnas emellertid till god del genom att s. k. landsbygdsstipendier icke
behövde utgå till korrespondensrealskolans lärjungar under studierna i
hemorten.

Överstyrelsens förslag avser som synes inrättande av fristående korrespondensrealskolor.
Det förutsättes icke, att försöksdistrikten skola ha
infört enhetsskola; däremot böra distrikten, där så är möjligt, införa engelska
i klasserna 5 och 6 och även i övrigt förbereda övergång till enhetsskolan
genom sådan omläggning av studiemetoderna, att självständigt arbete
av det slag, som kräves för korrespondensundervisning, icke är för
eleverna främmande.

Försök med en på korrespondensundervisning grundad lärogång för klasserna
7 och 8 ha redan påbörjats inom Gustafsbergs skoldistrikt enligt medgivande
den 31 mars 1950. Distriktet är dock icke av den typ, där korrespondensundervisning
i fortsättningen främst kan väntas ifrågakomma.

Statskontoret har inhämtat från Brevskolan i Stockholm, att avgiften
för den av skolan i Gustafsbergs skoldistrikt bedrivna korrespondensundervisningen
uppgår till något över 190 kronor per lärjunge och termin. Enligt
statskontorets mening måste 150 kronor per lärjunge och termin under
högst sju terminer anses utgöra skäligt bidrag från statens sida till utgifterna
för själva korrespondenskursen och preparandkursen. Som villkor
för statsbidrag bör gälla, att antalet lärjungar per studiegrupp ej får understiga
14 eller överstiga 24.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Föredraganden.

Efter vad det vill synas av skolöverstyrelsens redogörelse äro erfarenheterna
av korrespondensundervisning på realskolestadiet så pass gynnsamma,
att man måste räkna med att denna undervisningsmetod i framtiden
kan komma att spela en avsevärd roll som komplement till den muntliga
undervisningen, särskilt för glesorternas ungdom. Den får därigenom
omedelbart intresse för den blivande enhetsskolorganisationen, vilken måste
kunna sörja även för glesorternas behov. Jag finner det angeläget, att metodens
användbarhet under de närmaste åren ytterligare prövas.

De försök, skolöverstyrelsen nu föreslår, äro av förberedande natur. De
gälla närmast en skolform, som liksom den nuvarande realskolan har att
föra lärjungarna fram till realexamen; de kommuner, som utväljas för försöken
skulle dock vara skyldiga att i viss utsträckning pröva metoden också
vid den praktiska undervisningen för ungdom, som ämnar gå ut i näringslivet
utan examen. Ehuru försöken sålunda icke skulle falla inom enhetsskolans
ram, böra resultaten kunna utnyttjas för planeringen av enhetsskolan.
Samtidigt bleve de upprättade korrespondensrealskolorna på sina
orter till påtaglig nytta och hjälp för de uppväxande, en hjälp som är värdefullare,
ju svårtillgängligare bildningsmöjligheterna i övrigt äro i bygden.
Undervisningsmetodens utformning i detalj torde böra prövas från fall till
fall under hänsynstagande till försökens uppgift och ortsförhållandena.

Av utredningen framgår, att kostnaderna per undervisad lärjunge kunna
väntas bli rätt avsevärda. Då försöken på grund härav måste få mycket
begränsad omfattning, synes det icke vara nödvändigt att nu fastställa
detaljerade statsbidragsbestämmelser; det bör ankomma på Kungl. Maj:t
att efter prövning av de företedda kostnadsberäkningarna och omständigheterna
i övrigt bestämma det statsbidrag, som bör utgå till ett distrikt,
där korrespondensrealskola upprättas.

Av tekniska skäl torde det vara svårt att organisera försöken i avsedd
utsträckning redan instundande läsår. Ett belopp för försök med korrespondensundervisning
bör dock finnas tillgängligt, emedan behov av sådan
undervisning i vissa ämnen kan tänkas framträda inom ett par av de
distrikt, där försök med enhetsskolorganisationen pågå.

Då det är mycket ovisst, i vad män dylika behov komma att aktualiseras,
är det svårt att angiva fasta hållpunkter för anslagsberäkningen. Ett totalbelopp
av 35 000 kronor skulle dock sannolikt vara tillfyllest. Jag har för
avsikt att under anslaget Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m. upptaga
ifrågavarande belopp.

29

Kungl. Mcij:ts ''proposition nr 136.

b. Yrkesvägledningen inom enhetsskolan.

Enligt de av 1950 års riksdag godkända riktlinjerna för skolväsendets utveckling
skall yrkesorientering upptagas i kursplanen för klasserna
7 och 8 av enhetsskolan. Senast i klass 9 skall, i nära kontakt med yrkeslivet,
anordnas en förberedande yrkesutbildning eller, där
förhållandena motivera detta, en allmänpraktisk utbildning.

Skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning
ha år 1949 gemensamt tillsatt en samarbetskommitté för utredning
av spörsmål rörande yrkesvägledningens organisation m. m.

Bland de frågor, som skulle bli föremål för behandling inom kommittén,
kunna nämnas gränsdragningen mellan skolans och arbetsförmedlingens
uppgifter på yrkesvägledningens område, frågor om vilka metoder som
företrädesvis böra komma till användning vid yrkesvägledningen och vilket
utrymme den bör få på skolans schema samt frågor om lärarnas specialutbildning
för ändamålet och om erforderliga hjälpmedel för undervisningen.

Samarbetskommittén har ansett sig först böra ta ställning till yrkesvägledningen
inom försöksdistrikt med nioårig enhetsskola.

Enligt en av kommittén upprättad promemoria skulle yrkesorienteringen
i klasserna 7—9 erhålla följande omfattning:

Klass 7. Den allmänt yrkesorienterande undervisningen inklusive förevisning
av yrkesvalsfilmer bör omfatta cirka 15 lektioner per läsår.

Dessutom bör anslås tid för enskild yrkesvägledning med elever, som
redan i denna klass ställas inför val av utbildningslinje, samt viss studieorientering
i fråga om ämnesvalet. Vidare kontaktarbete med målsmän,
lärare, skolläkare, skolpsykolog och ungdomsförmedling. Tid cirka 15 lärartimmar
per läraravdelning.

Klass 8. För en fortsatt allmänt yrkesorienterande undervisning (även
studiebesök) torde krävas cirka 30 lektioner.

För kontaktarbete inom skolan och med hemmen i avsikt att klgrlägga
elevernas situation och för enskild studieorientering i samband med linjevalet
bör anslås cirka 30 lärartimmar per läraravdelning. Härvid skall elevens
anlags- och intresseinriktning såvitt möjligt klarläggas. Föräldramöten
böra anordnas på kvällstid. . .

Klass 9 y. Särskilda lektionstimmar för yrkesorienterande undervisning
torde ej böra ifrågakomma för dem, som redan påbörjat viss yrkesutbildning
inom eller utanför enhetsskolan, ej heller för den, som valt yrken,
inom vilka man ej kan påbörja utbildningen förrän vid högre ålder. För
elever, som ännu ej bestämt sig för någon yrkesbana, kan man tänka
sig en fortsatt yrkesorientering i grupp — förslagsvis cirka 10 lektioner —
men effektivare vore troligen för denna obeslutsamma grupp en individuell
yrkesvägledning, kompletterad med föräldrakontakt.

För ackvisition av utbildningsplatser och utplacering av eleverna dels
under läsåret dels vid skolans slut, torde behöva anslås ett avsevärt timantal.
Arbetets omfattning blir beroende av ett flertal faktorer, t. ex. graden
av näringslivets differentiering, förekomst av arbetsförmedling på

30

Kunql. Maj:ts proposition m 136.

orten, nödvändigheten av att sända ungdomar för praktisk yrkesutbildning
till annan ort, olika behov av att anlita arbetsförmedlingen vid avgång
från skolan o. s. v. Något visst timantal per elev eller klass torde
därför f. n. ej kunna anges generellt.

Dessutom bör tid anslås åt en »kontrollerande och kompletterande verksamhet»
(Skolkommissionen, s. 250), som nödvändigtvis måste bli relativt
tidskrävande.

9 a. Någon mera omfattande yrkesorienterande undervisning torde ej
kunna läggas in i kursplanen för 9 a, utan yrkesvägledningen bör främst
ske i form av enskild yrkesvägledning med eventuellt påföljande arbetsanvisning
vid läsårets slut. På detta stadium skulle således ej behöva anslås
några särskilda lektionstimmar, vilket dock ej synes hindra, att en tjänsteman
från ungdomsförmedlingen vid besök i skolan kan anmodas ge en kort
orientering på lektionstid. Till det för anlagsbedömningen m. m. nödvändiga
kontaktarbetet med lärare, läkare, målsmän o. s. v. bör beräknas i
genomsnitt en tjänstgöringstimme per elev.

Dessutom bör anordnas föräldramöten på kvällstid. Den tid, som åtgår
för utplaceringen vid avgången från skolan och den enskilda rådgivningen i
samband därmed, kan antagas växla starkt med de lokala förhållandena.

9 g. Eleverna böra på lektionstid bland annat genom skolradion erhålla
några timmars studieorientering inför linjevalet på gymnasiet. Motsvarande
orientering bör även muntligen eller i skrift erbjudas målsmännen.

Enligt denna plan skulle yrkesvägledningen i försöksdistrikten påbörjas
läsåret 1951/52, då klass 7 i försöksdistrikten kommer att omorganiseras
enligt för enhetsskolan fastställda riktlinjer.

Undervisningen i yrkesorientering och den enskilda studieorienteringen
skulle handhavas av en av skolans lärare, förslagsvis benämnd yrkesvalslärare.
Denne skulle även ha vissa uppgifter i arbetsförmedlingens
tjänst och åtnjuta arvode från denna. Samarbetet mellan skola och arbetsförmedling
bleve genom anordningen säkerställt.

Yrkesvalsläraren skulle fullgöra en del av sin undervisningsskyldighet
genom att meddela undervisning i yrkesorientering; han skulle åtnjuta viss
nedsättning i undervisningsskyldigheten med hänsyn till honom åvilande
kontaktarbete och enskild studieorientering; hans övriga arbete med yrkesvägledning
skulle falla utanför den egentliga lärartjänsten och betalas av
arbetsförmedlingen. De arbetsuppgifter, som komme att falla på honom i
hans egenskap av ungdomsförmedlare, äro främst lärjungarnas utplacering
i yrkespraktik, anskaffande åt dem av lärlings- och andra utbildningsplatser,
utplaceringen i näringslivet vid avgången från skolan och den i dessa
sammanhang eller eljest nödvändiga enskilda yrkesvägledningen.

I varje försöksdistrikt bör enligt samarbetskommittén finnas en yrkesvalslärare.
Då dennes arbete som ungdomsförmedlare torde komma att
starkt variera, kan man tänka sig, att skoldistrikten indelas i arvodesklasser,
varvid arvodet fastställes efter läsår (budgetåid. I städer, där särskild
ungdomsförmedling finnes, torde yrkesvalslärarens befattning med
rena förmedlingsuppgifter kunna inskränkas till ett minimum. Under alla

31

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 136.

förhållanden måste dock en representant för skolan följa utplaceringen av
lärjungarna i yrkespraktik och yrkesutbildning, emedan det här är fråga
om skolpliktiga, som ej böra utplaceras i arbete utan vederbörande skolmyndighets
godkännande.

Yrkesvalslärarnas utbildning i yrkesvägledning föreslås ske vid en feriekurs
om cirka en månad. Sådana kurser böra anordnas av arbetsmarknadsstyrelsen
i samarbete med skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
Den första kursen bör lämpligen hållas sommaren 1951 för ett
fyrtiotal lärare. Yrkesvalslärarna böra dessutom kortare tid hospitera vid
ungdomsförmedlingens länscentral. För lärare, som genomgått föreskriven
utbildning eller annorledes förvärvat kännedom om yrkesvägledningens
arbetssätt, utfärdar arbetsmarknadsstyrelsen behörighetsförklaring. För den
nödvändiga fortbildningen kunna yrkesvalslärarna begagna sig av en korrespondenskurs
i yrkesvalspsykologi och yrkesvägledningens metodik, som
är under utarbetande hos arbetsmarknadsstyrelsen.

Yrkesvalsläraren skulle i sin av arbetsmarknadsstyrelsen arvoderade
verksamhet vara underställd länsarbetsnämnden.

Som bekant har skoikommissionen tänkt sig, att åtskilliga av yrkesvalslärarens
uppgifter skulle tillkomma den av kommissionen föreslagna t i 11-synsläraren. Samarbetskommittén går ej närmare in på förhållandet
mellan de båda föreslagna lärartjänsterna men påpekar, att »en annan
organisation kan vara tänkbar», om tillsynslärartjänst insättes.

Samarbetskommitténs förslag har av vederbörande ämbetsverk underställts
Kungl. Maj:t.

Skoikommissionen, till vilken framställningen remitterats, erinrar om att
departementschefen i propositionen 1950: 133 redogjort för den av kommissionen
skisserade särskilda tillsynsorganisationen för yrkesutbildningen
under nionde skolåret och därvid anfört, att den måhända kunde synas val
vidlyftig men att det icke ännu vore möjligt att bestämt uttala sig härom;
de praktiska erfarenheterna torde i sinom tid ge de säkraste anvisningarna
för hur saken bör ordnas. Man synes då kunna antaga, menar kommissionen,
att det i första hand är kommissionens förslag som bör prövas men
att därvid största uppmärksamhet bör ägnas åt möjliga förenklingar. Detta
bör emellertid ej hindra, att även andra vägar i lämplig utsträckning försökas
i avsikt att nå fram till vad som i varje särskilt fall får anses vara
den lämpligaste ordningen med hänsyn till bland annat personella tillgångar.

Kommissionens eget förslag innebar, att en tillsyns! ärare skulle finnas i
varje skoldistrikt. Denne skulle ha den direkta ledningen av den förberedande
yrkesutbildningen i skolan och i mindre skolor även vara kontaktman
mellan skola och arbetsförmedling. Såväl folkskollärare och yrkeslärare
som ämneslärare skulle kunna komma i fråga till uppdraget; sökan -

32

Kungl. May.ts proposition nr 136.

dens personliga erfarenhet från näringslivet och hans inriktning mot just
den speciella verksamhet, som blir hans huvuduppgift, borde vid tillsättningen
vara vägande omständigheter. Vid större skolor måste sannolikt
annan person övertaga vissa av de arbetsuppgifter, som vid mindre skolor
tillkomma tillsynsläraren. En summarisk uppskattning har emellertid givit
vid handen, att arbetskraft utöver tillsynsläraren icke kan beräknas bliva
behövlig i mer än 5 av de nuvarande försöksdistrikten, förutsatt givetvis
att kompetenta tillsynslärare stå till förfogande för de olika arbetsuppgifterna;
av framtidens omkring 820 skoldistrikt på landsbygden komme
närmare 650 att utgöras av vad kommissionen betecknat som »mindre». En
omarbetning av förslaget vore med hänsyn till dessa förhållanden påkallad.

De föreslagna utbildningskurserna äro emellertid enligt kommissionens
mening önskvärda, vilkendera organisationsformen som väljes, och en behörighetsförklaring
för lärare, som förvärvat viss kännedom om yrkesvägledningens
arbetssätt, utgör ett lämpligt bevis härpå. Kommissionen har
för avsikt att vid utarbetandet av huvudmoment och kursplaner för enhetsskolan
uppmärksamma de spörsmål, som ha berörts i den remitterade
framställningen.

Skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen framhålla i förnyat yttrande,
att samarbetskommittén närmast tagit sikte på förhållandena i försöksdistrikten,
sådana dessa framstå under försökstidens första år, innan
enhetsskolan är färdigorganiserad. Skolkommissionen åter har haft i tanke
förhållandena om några år, när den förberedande yrkesutbildningen har
organiserats och tillsynslärartjänster kommit till stånd. Det skulle enligt
ämbetsverkens mening vara för mycket begärt, att sådana tjänster omedelbart
skulle inrättas huvudsakligen för yrkesvägledningen i lägre klasser än
den nionde. Motsättningen mellan skolkommissionens och samarbetskommitténs
förslag är därför mera skenbar än verklig. Samarbetskommitténs
förslag går icke i vägen för skolkommissionens; tvärtom torde de av kommittén
föreslagna befattningarna komma att påtagligt underlätta den framtida
rekryteringen av tillsynslärartjänsterna. Därjämte är att märka, att
det även efter genomförandet av en organisation med särskilda tillsynslärare
för den förberedande yrkesutbildningen kommer att kvarstå ett visst
behov av yrkesvalslärare.

Samarbetskommittén har sökt beräkna kostnaderna för undervisningen
inom de distrikt, som påbörjat försöksverksamheten förlidet läsår. På budgetåret
1950/51 skulle falla kostnader på tillhopa 16 450 kronor för den
planerade utbildningskursen och för lärarnas hospitering vid ungdomsförmedling.

Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar, att ämbetsverket har för avsikt
att, sedan anvisningar om yrkesvägledningens ordnande inom försöksdistrikten
meddelats, hos Kungl. Maj:t i socialdepartementet göra fram -

Kungl. Maj.ts proposition nr 136. 33

ställning angående ianspråktagande av medel från vissa anslag för täckande
av dessa utgifter.

För budgetåret 1951/52, då undervisningen kan beräknas omfatta cirka
850 lärjungar i klass 7, kunna de genom arbetsmarknadsstyrelsen utgående
arvodena uppskattas till sammanlagt omkring 1 000 kronor. Härtill kommer
emellertid kostnaden för den undervisning i yrkesorientering och den
nedsättning i undervisningsskyldigheten, som komme att föranledas av den
projekterade verksamheten. Kostnadssumman beror av kompetens och
tjänsteställning hos de lärare, som övertaga den undervisning yrkesvalslärarna
lämnat. Beräknad efter timtaxans TC 25 i ortsgrupp 3 blir den
omkring 9 000 kronor.

När verksamheten är fullt utbyggd, beräknas kostnaderna för ovanberörda
grupp av försöksdistrikt komma att belöpa sig till 49 500 kronor,
varav 37 500 kronor komme att belasta anslag under ecklesiastikdepartementet
och 12 000 kronor anslag under socialdepartementet. Beräkningen
förutsätter givetvis, att tillsynslärartjänster i skolkommissionens mening
icke dessförinnan upprättas inom distrikten i fråga.

Statskontcn-et anser, att de i förslaget berörda lektionstimmarna böra
inarbetas i timplanen på sådant sätt, att kostnader för särskilda timlärartimmar
icke behöva uppstå, och att icke heller kostnader för det s. k. kontaktarbetet
böra beräknas, enär detta arbete delvis ingår i varje lärares
allmänna åligganden och delvis tillhör ungdomsförmedlingens intressesfär.
Mot kostnadsberäkningarna invänder statskontoret, att ersättning för
eventuella timlärartimmar för närvarande bör beräknas efter TC 17.

Föredraganden.

Samarbetskommitténs plan för yrkesvägledningen i enhetsskolan överensstämmer
väl med riksdagens beslut och med det i förra årets skolproposition
skisserade arbetsprogrammet. Åtminstone tills vidare torde verksamheten
i klasserna på högstadiet böra erhålla den omfattning samarbetskommittén
förordat.

Lärarfrågan kan endast lösas provisoriskt. När om ett par år den förberedande
yrkesutbildningen skall organiseras upp ute i försöksdistrikten,
torde i de flesta fall heltidstjänster bliva erforderliga, motsvarande de av
skolkommissionen föreslagna tillsynslärartjänsterna. I vissa distrikt kan
arbetet väntas taga sådan omfattning, att tillsynsläraren behöver biträde
av en lärare, som bland annat övertager vissa uppgifter på yrkesorienteringens
område. Det kan vara lämpligt att göra början med denna kompletterande
lärarorganisation, emedan yrkesvägledningen i försöksdistrikten
under de två närmaste åren har rätt begränsade arbetsuppgifter och i
huvudsak inskränker sig till den yrkesorientering, som skall föregå den förberedande
yrkesutbildningen. Samarbetskommittén använder benämningen

3 — Bi han (j till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 136.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

yrkesvalslärare för de nu i första hand behövliga lärarna. Dessa skullg erhålla
viss utbildning vid en feriekurs, som tänkes anordnad av arbetsmarknadsstyrelsen
i samarbete med skolöverstyrelsen, och dessutom under en
kortare tid hospitera vid ungdomsförmedlingens länscentral. Antagligen
komme tillsynslärartjänstema, om sådana framdeles inrättas, att i stor utsträckning
rekryteras bland yrkesvalslärarna.

En yrkesvalslärare skulle i regel vara heltidsanställd lärare vid skolan
och tillika arvodestagare inom arbetsförmedlingen. Det vanligaste fallet
torde väl bli, att någon av distriktets folkskollärare förskaffar sig kompetens
för uppdraget och erhåller detsamma. Han skulle då bestrida viss
undervisning i de vanliga ämnena i sin klass på mellanstadiet, fullgöra en
annan del av undervisningsskyldigheten genom att undervisa i yrkesorientering
i de högre klasserna, besörja s. k. kontaktarbete och meddela enskild
studieorientering i sistnämnda klasser samt på grund härav åtnjuta viss
nedsättning i undervisningsskyldigheten som folkskollärare ävensom slutligen
vid sidan om lärartjänsten mot arvode från arbetsmarknadsstyrelsen
handhava vissa uppgifter rörande lärjungarnas utplacering i yrkespraktik
m. in.

Jag kan i de här återgivna grunddragen följa samarbetskommitténs förslag.
Därav följer i stort sett även, vilka löneförmåner som böra tillkomma
yrkesvalsläraren i hans lärartjänst. Han komme att intaga samma ställning
som de folkskollärare, vilka fullgöra en del av sin undervisning på högstadiet,
och bör med hänsyn till undervisningens speciella karaktär erhålla
tilläggsarvode för sistnämnda undervisning efter de grunder, som fastställas
för dessa. Det bör därvid ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma,
huru många undervisningstimmar den del av arbetet, som icke är bunden
till viss timme på schemat, skall anses motsvara. Den undervisning på
mellanstadiet, som yrkesvalsläraren måste överlåta på arvoderad ersättare,
komme att betalas enligt timlärarkungörelsen, sålunda i regel efter taxan
TC 17.

Det kan emellertid också tänkas, att till yrkesvalslärare utses en ämneslärare,
således en lärare, som i princip har hela sin tjänstgöring på högstadiet.
Hans totala tjänstgöring bör då bestämmas enligt de grunder, som
gälla för sådana lärare. Andra lärares arbetsbörda kommer tydligen, när
ämneslärarsystem tillämpas, icke att påverkas av att vissa arbetsuppgifter
bestridas av en särskild yrkesvalslärare. Motsvarigheten i undervisningstimmar
för kontaktarbete m. m. bestämmes såsom i föregående fall av
skolöverstyrelsen.

Slutligen är det åtminstone möjligt, att till yrkesvalslärare utses en person,
som icke har att bestrida annan undervisning än den med yrkesvägledningen
förenade eller därutöver endast har timlärartjänst. Han bör då
i sin egenskap av yrkesvalslärare avlönas som timlärare, varvid åter skolöverstyrelsen
bestämmer, vilket timantal han bör tillgodoräkna sig för den
del av undervisningen, som icke är bunden till viss timme på schemat. För

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

arvodering av lärartimmarna bör i detta fall timtaxan TC 17 läggas till
grund; därjämte skulle läraren såsom övriga yrkesvalslärare åtnjuta visst
arvode från arbetsmarknadsstyrelsen.

Det torde icke vara erforderligt att nu taga ställning till avlöningsförmånerna
för en heltidsanställd yrkesvalslärare, som uteslutande ägnar sig
åt yrkesvägledningsarbetet. Fallet kommer efter all sannolikhet icke att
aktualiseras under instundande budgetår men bör beaktas vid den utredning
om tillsynslärartjänsterna, som inom det närmaste året måste verkställas.
Frågan om yrkesvalslärarnas ställning till arbetsförmedlingen
fordrar ytterligare överväganden. Den av samarbetskommittén föreslagna
anordningen torde dock försöksvis få tillämpas under nästa budgetår.

Kostnaderna för lärartjänstgöringen torde komma att utfalla något
lägre än samarbetskommittén antagit. I vad de ankomma på statsverket,
belasta de förslagsanslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Anslagsbehovet för nästa budgetår påverkas emellertid icke.

c. Formerna för intagning av lärjungar i högre skolor.

Intagning av lärjungar i realskolans första klass verkställes dels i juni
månad och dels vid höstterminens början.

Inträdessökande till första klassen av femårig realskola, vilken har genomgått
lägst fjärde klassen av folkskola anordnad enligt A-formen eller någon
av B-formerna, är frikallad från prövning, om hans betyg från folkskolan
fyller vissa fordringar. Avseende fästes vid vitsorden i de till modersmålet
hörande tre ämnesgrenarna tal- och läsövningar, skrivning och språklära
samt rättstavning, de till matematiken hörande två ämnesgrenarna tilllämpad
räkning och mekanisk räkning samt läroämnena kristendomskunskap,
geografi, naturkunnighet och historia. Minimivillkoren äro

1) att lärjungen icke har underbetyg i något av dessa 9 ämnen eller
ämnesgrenar;

2) att han har minst betygssumman 13)4 (=Ba i medeltal) i de 9
ämnena;

3) att han har minst betygssumman 4)4 (= Ba i medeltal) inom treämnesgruppen
tal- och läsövningar, skrivning och språklära samt tillämpad
räkning (SFS 1949: 125). Enligt numera tillämpade betygsättningsnormer
är Ba medelbetyg i folkskolan.

Lärjungar, som ej fylla dessa villkor, måste undergå inträdesprövning i
samtliga ämnen och ämnesgrenar. Främmande trosbekännare behöver icke
pröva i kristendomskunskap.

Enahanda bestämmelser gälla för inträde i första klassen av fyraårig
realskola endast med den skillnaden, att sjätte klassen i detta fall är den
normala anknytningsklassen.

Intagningen i juni månad verkställes av rektor, varvid ett visst antal
platser skola lämnas obesatta. Intagningen vid höstterminens början ombesörjes
i regel av eu intagningsnämnd, vari ingår rektor, två representanter

36

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

för kollegiet och två lärare tillhörande folkundervisningen. Nämnden har
viss rätt att dispensera sökande, som icke fullt motsvara minimikraven.
Finnes det vid höstterminens början plats för alla inträdessökande, inträder
rektor i nämndens befogenheter.

Under fjolåret tillämpades enligt Kungl. Maj:ts beslut den 24 mars 1950
en på vissa punkter avvikande intagningsprocedur.

Analoga intagningsförfaranden tillämpas vid kommunala flickskolor, kommunala
mellanskolor, praktiska mellanskolor och statsunderstödda privatläroverk.

Den 7 juli 1949 tillkallade skolöverstyrelsen två sakkunniga, rektorn vid
kommunala flickskolan i Jönköping Elisabeth Dahr och överläraren i Göteborg
R. Dahlkvist, för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande
intagning av lärjungar i första klassen av allmänna läroverk och jämförliga
läroanstalter.

De sakkunniga ha den 8 december 1950 till skolöverstyrelsen inkommit
dels med redogörelse för intagningarna år 1950, dels med förslag till försöksverksamhet
på området. Beträffande redogörelsen må i detta sammanhang
hänvisas till handlingarna. Däremot måste jag något uppehålla mig
vid den föreslagna försöksverksamheten. De sakkunnigas förslag innefattar
fyra huvudsakliga undersökningsämnen, av vilka det första torde vara tämligen
nytt i vår skoldiskussion.

a. Försök med kvoterings system. En prövningsfri intagning
huvudsakligen på grundval av betygssumman i folkskolebetyget är
förenad med vissa vanskligheter, beroende på att lärjungarna komma från
olika skolformer och i många fall från annan klass än den normala anknytningsklassen,
att klassernas kunskaps- och intelligensnivå kan växla och att
lärarna trots anvisningar och standardiserade prov följa mer eller mindre
skiftande betygsättningsnormer. Sådana ojämnheter få praktisk betydelse,
om utrymmesbrist råder vid den högre skolan. En utväg vore att uppdela
intagningen i två etapper, särskilt för sig bestämma det antal lärjungar
från varje klass i de avlämnande skolorna, som kan beredas plats i den
högre skolan på orten, och särskilt för sig, vilka av klassens lärjungar,
som böra intagas. Metoden vid bestämmandet av antalet bör vara sådan,
att den så långt möjligt gör de särskilda klasserna rättvisa, oavsett vilka
betygsättningsnormer som tillämpats och oavsett de yttre förhållanden
under vilka undervisningen har bedrivits. Metoden vid bestämmandet av
ordningen inom klassen bör vara sådan, att individuell rättvisa så långt
möjligt skipas.

Den andel av platserna vid den högre skolan, som bör tillkomma en viss
folkskoleklass, kan icke bestämmas i proportion till barnantalet i skolan
eller på grund av tidigare erfarenheter av övergången till högre skola, eftersom
antalet lärjungar, som kan tillgodogöra sig högre undervisning, skiftar
från skola till skola och från år till år. En engelsk utredningskommitté, som
för ett par år sedan sysslade med dessa frågor, förordade, att andelen (kvoten)
skulle bestämmas på grundval av intelligenstestningar. Då det gäller
att bestämma endast antalet lärjungar över en viss nivå, är testresultatens
pålitlighet mycket större, än då det gäller en enskild individs
intellektuella standard.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 1S6.

För bestämmande av lärjungarnas rangordning inom klassen (prioritetslistorna)
föreslår den engelska kommittén ett relativt invecklat förfarande.
De av skolöverstyrelsen tillkallade sakkunniga anse det innebära en förenkling
och måhända också en förbättring, om prioritetslistorna kunde
uPPgöras av folkskolläraren helt på grund av hans egna prov, anteckningar,
betyg och övriga bedömningar av lärjungarnas lämplighet för den önskade
utbildningen. Intelligenstestningen skulle sålunda blott få uppgiften att
fastställa den andel av tillgängliga platser vid högre skolor, som skall tilldelas
varje klass, men icke ordningen lärjungarna emellan.

På större orter med många högre skolor måste ett centraliserat intagningsförfarande
användas, och detta måste utformas så, att största möjliga
hänsyn tages till målsmännens önskemål om vilken studieväg barnet skall
gå. Beträffande förfarandets detaljer hänvisas till handlingarna.

I vårt land kunde systemet enligt de sakkunniga utformas så, att lärjungar
från folkskolans undantagsformer skulle slippa undergå prov i samt
liga ämnen, som de nu måste göra.

b. Kombination av folkskolebetyg och psykologiska
prov. Utförda försök såväl i utlandet som här hemma tyda på
att prognosen förbättras, om man vid intagningen icke nyttjar enbart folkskolebetyg
eller enbart psykologiska prov som intagningsgrund utan en
kombination av båda. De psykologiska proven böra dock icke ensidigt utformas
som intelligensprövningar. Stor hänsyn måste tagas också till karaktärsegenskaper,
såsom ambition, pliktkänsla, samvetsgrannhet och studieintresse.
Sådana faktoi’ers betydelse har bl. a. påvisats vid de av professor
John Elmgren för skolkommissionens räkning utförda psykologiska undersökningarna.
I de psykologiska prov, som skola komplettera folkskolebetygen,
böra inläggas moment, genom vilka studieförutsättningama kunna
komma till fylligare uttryck än vid rena intelligensprov. De sakkunniga
finna det angeläget, att för ändamålet avpassade test för barn i skolåldern
så snart som möjligt konstrueras och att det systematiskt undersökes. i vad
män sådana kunna nyttjas som komplement till folkskolebetyget vid intagning
i första klassen av de högre skolorna.

c. Kombination av folkskolebetyg och inträdesprov.
Fram till år 1949 har det gängse intagningsförfarandet varit grundat
på inträdesprov, förlagda till den mottagande skolan. Mot dem har
bland annat invänts, att de lägga en alltför stark psykisk press på de inträdessökande,
då de ställa dem inför främmande examinatorer i en ny och
obekant miljö, och att även av andra orsaker tillfälligheter otillbörligt
spela in.

Olägenheterna kunna reduceras, om prövningen förlägges till folkskolan
och inordnas i den ordinära undervisningen. Ett utformat förslag har framlagts
av en av de sakkunniga i en bilaga till 1940 års skolutrednings betänkande
(SOU 1945: 44). För att folkskolebetyg och inträdesprov skola kunna
kombineras som två av varandra oberoende urvalsinstrument, bör folkskolläraren
icke före betygsättningen få kännedom om lärjungarnas resultat
i proven och icke heller bedömarna av dessa känna folkskollärarnas
uppfattning av lärjungarna.

Hur folkskolebetyg och inträdesprov lämpligen skola kombineras, bör
utrönas genom försök.

d. M i n i in i f o r d r i n g a r n a f ö r i n t r ii d e i r e a 1 s k o lan.
Om minimifordringarna för intagning i läroverk sättas för lågt, bli alltför

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

många olämpliga sökande intagna; om de sättas för högt, bli alltför många
lämpliga avvisade. Det ligger nära till hands att vilja avväga minimifordringarna
så, att hela antalet felplacerade, de olämpliga-intagna och de lämpliga-avvisade,
blir så litet som möjligt. De sakkunniga finna det icke osannolikt,
att den nuvarande intagningsgränsen (»Ba i medeltal») är förhållandevis
väl avvägd. Kompletterande undersökningar äro dock önskvärda. Vissa
omständigheter tyda på att en förbättring måhända skulle uppnås, om vitsordet
i tal- och läsövningar i treämnesgruppen ersättes med vitsord i tyst
läsning, om minst Ba fordras i vart och ett av de tre ämnena och om
plus- och minustecken på folkskolebetyget tillmätas viss betydelse vid bedömningen
av gränsfall.

I fråga om försökens anordnande anföra de sakkunniga följande.

»Försöken, i vilka måste ingå ett par års följdstudier av de intagna, torde
böra anordnas under direkt ledning av försöksroteln inom skolöverstyrelsen.

Försöken, som helst böra vara intensivundersökningar, borde lämpligen
omfatta hela skolorter med folkskoleklasser av olika storlek och gärna flera
angränsande läroverksområden men däremot icke enstaka skolor i t. ex. en
storstad. Vid försöksskolorna måste det redan finnas eller ock kunna åstadkommas
tillräckligt många platser, så att alla, som uppfylla nuvarande
minimifordringar, kunna vinna inträde. Detta är en nödvändig förutsättning
för att erforderliga beräkningar sedan skola kunna utföras. Vidare
böra på läroverksorten finnas olika former av högre skolor. Slutligen få
icke försöksanordningama inverka på den verkliga intagningen. Detta
skulle icke blott kunna innebära en orättvisa gentemot vissa elever inom
berörda läroverksområden utan även leda till stora svårigheter att erhålla
lämpliga jämförelseläroverk, vilka bleve nödvändiga, om intagningen vid
försöksskolorna verkställdes på annat sätt än efter nu gällande bestämmelser.
Slutligen måste dessa bestämmelser ändras, om intagningen skulle ske
efter andra normer än de eljest tillämpade.

Då särskilt med hänsyn till den rådande platsbristen stora svårigheter
föreligga att uppleta för försöken lämpliga läroverk, synas samtliga undersökningar
så vitt möjligt böra utföras vid samma högre skolor. Härför talar
även dels att i två av förslagen ingår samma delinstrument, nämligen intelligensprövning,
dels att en kombination av de i olika förslag framförda
urvalsmetoderna är tänkbar.»

I samband med försöksverksamheten böra jämväl frågor om bedömning
av gränsfall och av sökande från högre klass än den normala anknytningsklassen
röna beaktande.

De sakkunniga lämna slutligen följande översikt av de för försöksverk -

Ändamål

1. Försök med kvoteringssystem:

Klasserna l6 och l7.......

» l4, 1° och prakt, n

Kostnad i

Summa

kronor

kronor

. . 3 800

. . 3 650

7 450

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

2. Kombination av folkskolebetyg och psykologiska

prov:

Klasserna l5 och l7 ...................... 5 250

» l4, l6 och prakt, mellanskolor...... 4 800 10 050

3. Kombination av folkskolebetyg och inträdesprov:

Klasserna l5 och l7 ...................... 5 500

» l4, l6 och prakt, mellanskolor...... 8 500 14 000

£. Ledning och bearbetning:

Ledararvoden 1951—54 ...................10 000

Bearbetning av materialet 1952—55 .........10 000

Försöksredogörelse, färdigställd 1955—56 ..... 5 000 25 000

Summa kronor 56 500

Posterna 1—3 utgöras av kostnader för blanketter, utarbetande och standardisering
av prov, testningar, rättning av test och inträdesprov, resor till
landsbygdsskolor in. m. De sakkunniga ha tänkt sig, att rättningen av testen
skall kunna anförtros åt seminarister, och beräkna med hänsyn härtill
ett timarvode av 3 kronor och en traktamentsersättning vid resor till landsbygdsskolor
av 5 kronor per resdag. Inträdesproven måste däremot rättas
av läroverks- och folkskollärare. Dessa böra liksom de småskollärare, som
deltaga vid utförandet av skolmognadsprov, erhålla viss ledighet, varför
ett relativt litet belopp — 13 000 kronor — upptagits för rättningsarbetet.
I ledararvodena ingår även ersättning för mistade löneförmåner och för
utlägg i samband med uppdraget. Kostnadsberäkningarna betecknas som
tämligen osäkra, framför allt emedan man ej i förväg kan beräkna från
huru många landsbygusskolor lärjungar söka till de högre skolor, som ingå
i försöksverksamheten.

De egentliga försöken skulle koncentreras till ett läsår. På det lägre stadiet
(fjärde klassen) beräknas de omfatta 3 000 lärjungar, fördelade på 130
läraravdelningar, varav 1 600 lärjungar och 85 avdelningar skulle tillhöra
landsbygden. För högre stadiet (sjätte klassen) äro motsvarande siffror
3 800 lärjungar och 140 avdelningar, varav 650 lärjungar och 35 avdelningar
skulle tillhöra landsbygden.

Jag vill här erinra om att införandet av prövningsfri intagning vid de
högre skolorna föregicks av en rätt omfattande försöksverksamhet under
åren 1940—48, varvid bland annat nuvarande betygsminimum för övergång
till de högre skolorna utexperimenterades. Försöken gällde även intagning
grundad på en kombination av folkskolebetyg och inprövningsbetyg
i enlighet med ett uttalande av 1939 års riksdag. Försök med intagning
på grund av folkskolebetyg i förening med psykologiska prov ha anställts
vid statens normalskola åren 1946—48. Standardiserade prov, som
bland annat äro avsedda att möjliggöra eu likformigare betygsättning i
folkskolan, ha tillhandahållits från och med vårterminen 1944.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Av skolöverstyrelsens redogörelse år 1949 för försöken med prövningsfri
intagning framgår, att samvariationen mellan betygen i den högre skolans
klass 1 och folkskolebetygen något förbättrats genom införande av standardiserade
prov och att ungefär lika stor förbättring vunnits genom kombination
av folkskole- och inprövningsbetyg. Förbättringen av korrelationskoefficienterna,
som nu ligga ungefär vid + 0,6, stannade dock i båda fallen
vid belopp av storleksordningen 0,05. Överstyrelsen föreslog införande
av prövningsfri intagning i den utsträckning, som framgår av de inledningsvis
refererade bestämmelserna, men tilläde omedelbart:

»Detta innebär emellertid icke, att överstyrelsen anser frågan om det
lämpligaste intagningsförfarandet definitivt löst. Strävandena att åstadkomma
ett förbättrat intagningsinstrument böra icke vila. Det som uppnåtts
genom den nu utexperimenterade prövningsfria intagningen är en
viktig etapp på vägen, men man måste lämna öppet, huruvida icke genom
kombinerade förfaranden av något slag ytterligare framsteg stå att vinna.

---Det måste ... anses som en allmänpedagogisk fråga av största

vikt att få empiriskt utrönt, vilka förtjänster olika intagningsförfaranden
i den praktiska tillämpningen äga. Huru än skolorganisationen i framtiden
kommer att utgestaltas, måste i olika sammanhang frågor uppstå om urvalet
av lärjungar för särskilda skolformer, linjer eller studieuppgifter. De
försök, som i sådana fall erfordras, taga tämligen lång tid och kunna icke
alltid improviseras. Det är därför angeläget, att beslutet om prövningsfri
intagning icke blott kommer att markera slutet av en försöksperiod utan
också början av en ny.»

I framställning den 11 januari 1951 om anslag för denna gren av försöksverksamheten
betecknar skolöverstyrelsen de av de sakkunniga föreslagna
undersökningarna som i hög grad angelägna. Mot kostnadsberäkningen har
överstyrelsen intet att erinra. För budgetåret 1951/52 kalkylerar överstyrelsen
med de kostnader, som ovan upptagits under punkterna 1—3,
samt ett belopp av 6 000 kronor för ledararvoden, tillhopa alltså 7 450 +
+ 10 050 + 14 000 + 6 000 = 37 500 kronor.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida någon särskild ersättning över huvud
taget bör utgå för lärares rättning av inträdesproven. I likhet med vad som
gäller för småskollärarinnor vid anordnandet av skolmognadsprov, böra
lärarna endast erhålla viss ledighet för genomgående och rättning av proven
genom minskning av undervisningstiden i läraravdelningen. Arvoden m. m.
åt ledarna vid försöksverksamheten bör utgå med tillämpning av bestämmelserna
i konnnittékungörelsen.

Föredraganden.

Då av olika orsaker nya klassavdelningar vid de högre skolorna icke
kunnat upprättas i proportion till den stigande tillströmningen, måste fler
inträdessökande än förr avvisas. Ur den enskildes synpunkt ter det sig alltmer
angeläget, att intagningsförfarandet ger största möjliga mått av indivi -

41

Kungl. Maj:ts -proposition nr 136.

duell rättvisa. Ur allmännare synpunkter är det icke mindre viktigt, att
urvalet till de högre skolstudierna grundar sig på en så säker bedömning
av studielämpligheten som möjligt. Svårigheterna att konstruera ett i alla
avseenden oklanderligt intagningsinstrument äro uppenbara, men frågan
berör varje år så många unga människor, att de möjligheter till förbättring
av intagningsproceduren, som till äventyrs finnas, icke böra lämnas obegagnade.

Såsom skolöverstyrelsen påpekar, återkomma liknande frågeställningar
överallt, där de uppväxande stå i valet mellan olika utbildningsalternativ,
på lägre och högre stadier, oavsett huru skolorganisationen i övrigt utformas.
Till och med om valet mellan olika bildningsvägar är fullt fritt och
ingen gallring framtvingas av utrymmessvårigheter, bör det dock föregås
av en rådgivning från skolans sida, och det är av största vikt, att denna
grundar sig på en allsidig bedömning av de ungas kvalifikationer. Lärjungens
kunskapsnivå och intelligens äro viktiga faktorer vid denna bedömning,
men dessutom spela en rad karaktärsegenskaper in på ett ofta
avgörande sätt och måste på ett eller annat sätt beaktas vid rådgivningen.
En allsidig och objektiv värdering av studielämpligheten förutsätter en
kombination av olika bedömningsgrunder och bedömningsmetoder.

Skolöverstyrelsens förslag innebär icke att några ändringar i intagningsförfarandet
skulle företagas under försökstiden. Vissa särskilda prov
skulle visserligen anställas med lärjungarna och det skulle härigenom bli
möjligt att bedöma, huru urvalet skulle ha utfallit, om proven på ett eller
annat sätt fått spela in vid avgörandet; men lärjungarna skulle tills vidare
som hittills intagas på grundval av den avlämnande skolans betyg.

Jag har icke mycket att erinra mot undersökningens allmänna planläggning.
Viktiga sidor av problemet komma att belysas på ett sätt, som icke
är möjligt utan sådana systematiskt arrangerade prov. I nuvarande ekonomiska
läge bör undersökningen dock icke givas större omfattning än
nödvändigt. Jag finner det ur denna synpunkt tveksamt, huruvida de relativt
kostsamma försöken med skriftliga kunskapsprov i modersmålet och
räkning böra medtagas i denna omgång, så mycket mer som syftet med
dessa prov i viss utsträckning tillgodoses genom de standardiserade prov,
vilka stå till lärarnas förfogande.

Kostnaderna för utarbetandet av uppgifter för ifrågavarande prov och
för rättandet av proven ha beräknats till 14 000 kronor. Om de uteslutas
ur programmet, bör även en minskning av ledararvodena vara möjlig,
förslagsvis med 2 000 kronor. Den för instundande budgetår erforderliga
anslagssumman bör då kunna uppskattas till 37 500—14 000—2 000 =
21 500 kronor.

Jag har för avsikt att vid beräkningen av anslaget till försöksverksamhet
beakta detta anslagsbehov.

42

Kunql. Maj:ts ''proposition nr 136.

d. Försöksverksamhet vid högre skolor.

Det särskilda utskott, som vid 1950 års riksdag behandlade skolreformen,
underströk behovet av försöksverksamhet även inom de existerande skolformerna.
Försöken skulle icke blott avse frågor, som kunde aktualiseras
av enhetsskolereformen, utan även spörsmål av allmän betydelse för skolans
och den särskilda skolformens uppgifter.

Skolöverstyrelsen har i cirkulär den 30 oktober 1950 till rektorer och föreståndare
vid underställda läroanstalter förklarat sig ämna omedelbart förbereda
och påbörja försöksverksamhet också inom det högre skolväsendet.
Överstyrelsen anser det vara av stor vikt, att en dylik försöksverksamhet
kommer till stånd i vårt land, då vi eljest bli allför beroende av främmande
erfarenheter, vilka icke äro helt tillämpliga på våra förhållanden.

Överstyrelsen går icke in på arbetsmetodiska och andra försök, som kunna
igångsättas av den enskilde läraren, när han så finner lämpligt. De i cirkuläret
berörda försöken äro uteslutande sådana, som icke kunna påbörjas
utan beslut av kollegiet eller klass- och ämneskonferenserna; i regel förutsätta
de dessutom godkännande av överordnad myndighet. Intresserade
skolor uppmanas att så snart som möjligt taga kontakt med överstyrelsen.

Jag dröjer i det följande endast vid de försök, som beräknas medföra
extra kostnader under instundande budgetår. I de flesta fall är det vanskligt
att noggrant uppskatta dessa; de summor jag i det följande nämner äro
hämtade ur skolöverstyrelsesakkunnigas utredning rörande försöksverksamheten,
vilken jag i ett följande avsnitt av mitt anförande kommer att
i andra delar referera.

1. I anslutning till ett förslag av skolutredningen ha vid Göteborgs högre
samskola försök gjorts med förstärkningsanordningar i de högsta gymnasieringama
i syfte att öka möjligheterna till individualisering och grupparbete.
Försöken ha av ekonomiska skäl icke kunnat fullföljas vid detta privata
läroverk. Överstyrelsen önskar anställa liknande försök vid 5 gymnasier.
Kostnaderna beräknas till 32 000 kronor för ett år.

2. Ett av syftena med det nuvarande differentieringssystemet på gymnasiet
är att möjliggöra starkare koncentration i studierna. Överstyrelsen
anser det vara av intresse att försöksvis driva koncentrationen ett steg
längre genom att tillåta lärjungar i näst högsta ringen att nedlägga två
eller tre av ämnena i denna ring och i stället avsluta hela gymnasiekursen
i två eller tre av de återstående ämnena. De nedlagda ämnena skulle återupptagas
i högsta ringen med ökat timantal. Lärjungar, som ordnat studierna
på detta sätt, kunna, om de så önska, avgå efter näst högsta ringen,
och böra då erhålla betyg över begränsad studentexamen, om de vid särskild
prövning styrkt sig äga insikter i tre ämnen motsvarande fordringarna
i studentexamen. Man finge härigenom även viss erfarenhet av en avgångsetapp
efter ll:te skolåret, en anordning som i annan form förordats av
skolkommissionen. Försöken skulle anställas vid 3 skolor och draga en kostnad
av omkring 24 000 kronor under instundande budgetår.

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

3. För närvarande inträder tyska som andra och franska som tredje
språk i realskolan. Överstyrelsen ifrågasätter försök vid 5 skolor med den
motsatta ordningen. Franska skulle sålunda inträda som andra språk med
skrivningar i de båda högsta klasserna och skriftligt prov i realexamen.
Tyskan skulle bli frivilligt ämne, påbörjas först i högsta klassen och
där erhålla tre veckotimmar. Fn konsekvens av detta förslag är att särskild
gymnasielinje måste upprättas för ifrågavarande lärjungar. Kostnaderna
första året, då anordningen endast avser klasserna 3;> och 24, uppskattas till
9 700 kronor.

4. Enligt 1950 års riksdagsbeslut skola försök anställas med olika former
av praktiska mellanskolor. 1940 års skolutredning har bland annat verkställt
utredning rörande jordbrukstekniska linjer, som skulle, utmynna i
en särskild form av praktisk realexamen. Försök planeras vid en skola.
Undervisningen skulle första året utom teoretiska läroämnen och de vanliga
övningsämnena omfatta jordbruks- och husdjurslära samt verkstadsarbete
eller sömnad. Beräknad kostnad första året 12 000 kronor.

5. Vissa försök med lärjungarnas hemarbete skulle anställas vid 5 skolor.
De beräknas öka lärarbehovet vid varje skola med 5 veckotimmar och skulle
då medföra en kostnadsökning av 9 700 kronor.

6. Såväl skolutredningen som skolkommissionen ha föreslagit eu »klassens
timme» avsedd för klassens gemensamma angelägenheter och för diskussion
av frågor, som icke kunna behandlas under de vanliga undervisningstimmama.
Försök pågå redan innevarande läsår men äro begränsade
till två mindre realskolor. För nästa läsår beräknas 20 veckotimmar för
ändamålet. Kalkylerad kostnad: 7 500 kronor.

7. Sedan ett år tillbaka pågå vid åtskilliga läroanstalter försök med
begränsning av språkskrivningarnas antal. Vissa språklärare anse det tillräckligt
att i realskolan skriftligt behandla det främmande språket under
ämnets vanliga timmar och äro beredda att helt avstå från längre skrivningar,
om i stället antalet veckotimmar något ökas. Skolöverstyrelsen har
tänkt sig, att de särskilda språkskrivningarna i realskolan på försök skulle
indragas och ämnet kompenseras med en extra halvtimme på timplanen.
Försöken instundande läsår skulle omfatta 40 avdelningar; kostnaderna
uppskattas till 8 000 kronor.

Statskontoret ifrågasätter, liuvuvida icke vissa av de planerade försöken
(t. ex. försöken med franska och med koncentrationsläsning på gymnasiet)
skulle kunna genomföras utan merutgifter för statsverket, om försöken
förlädes till läroverk med flera parallellavdelningar och gåves så stor omfattning,
att de deltagande lärjungarna kunde sammanföras till särskild
klassavdelning.

Föredraganden.

Åtskilliga av de försök, som kunna ifrågakomma på den högre skolans
område, äro av metodisk art och kunna genomföras utan att anspråk ställas
på anslag av allmänna medel. Jag har icke anledning att här dröja vid
försök av detta slag. Det bör i första hand ankomma på skolans myndigheter
och på de enskilda lärarna att på detta område taga erforderliga
initiativ.

44

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 136.

Andra försök kräva ökad anvisning av lärarkraft. Deras omfattning
måste bestämmas med beaktande å ena sidan av angelägenhetsgraden ur
pedagogisk synpunkt och å andra sidan av de anspråk försöken och de
prövade anordningarna ställa på lärartillgången. Vissa i och för sig önskvärda
anordningar torde till följd av lärarbristen vid de högre skolorna
knappast vara genomförbara under överskådlig tid. Försöken kunna då
i vissa fall uppskjutas några år. Detta gäller exempelvis om försöken med
»klassens timme». I andra fall är det fråga om anordningar, vilkas värde
icke kan med någon säkerhet bedömas utan att arbetsresultatet observeras
under en längre följd av år. Det kan då vara angeläget, att försöken snarast
möjligt påbörjas i den utsträckning det ekonomiska läget medger.

I stort sett avse de av skolöverstyrelsesakkunniga föreslagna försöken anordningar,
vilkas ändamålsenligaste utformning kräver ett mer eller mindre
tidsödande metodiskt arbete eller vilkas verkningar icke kunna bedömas
utan systematiska försök på längre sikt. De flesta av dem äro rätt naturliga
led i en pedagogisk försöksverksamhet på det högre skolstadiet. Tvekan kan
dock råda om de ifrågasatta försöken med franska som andra språk. Dessa
synas snarare vara att betrakta som organisatoriska försök med viss allmänkulturell
bakgrund än som pedagogiska försök i egentlig mening. De ekonomiska
konsekvenserna äro dessutom svåröverskådliga; den i handlingarna
meddelade kostnadssumman för första läsåret ger knappast någon föreställning
om den totala belastning försöken skulle medföra. Jag är i varje fall
icke beredd att beräkna medel för detta ändamål i nu förevarande sammanhang.

Jämväl i övrigt nödgas jag med hänsyn till den ekonomiska situationen
och rådande lärarbristen ifrågasätta en beskäming av det begärda anslaget,
vilket givetvis förutsätter, att försöken till en del skjutas över till kommande
verksamhetsår. För budgetåret 1951/52 synes ett belopp av
50 000 kronor kunna ställas till skolöverstyrelsens disposition för försöksverksamhet
vid de högre skolorna. Överstyrelsen bör därvid icke vara snävt
bunden till det uppgjorda programmet utan äga företaga jämkningar mellan
de olika försöksuppgifterna och även upptaga nya sådana. Åtgärder av
organisatorisk art, som sträcka sig över längre tid än det löpande budgetåret
och förutsätta fortsatt medelsanvisning, böra dock underställas Kungl.
Maj:ts prövning.

IV. Försöksverksamhetens personalorganisation.

A u v ar an d e organisation. Ärenden rörande försöksverksamheten
handläggas för närvarande av två av skolöverstyrelsens ledamöter,
undervisningsråden Y. Norinder och B. Thorén, den förre tillhörande överstyrelsens
folkskolavdelning, den senare läroverksavdelningen. De ämbetsåligganden,
som tidigare ha ankommit på de båda undervisningsråden, be -

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

stridas enligt Kungl. Maj:ts förordnande av vikarierande undervisningsråd.
Kostnaden för verksamhetens ledning bestrides sålunda i denna del från
ämbetsverkets avlöningsanslag.

Övriga personalkostnader bestridas ur reservationsanslaget för skolöverstyrelsens
försöksverksamhet, som för innevarande budgetår uppgår till
160 000 kronor. Genom beslut den 17 november 1950 har Kungl. Maj:t
medgivit, att ur anslaget må utgå kostnaderna för anställande inom överstyrelsen
av

ett kanslibiträde i lönegrad Cg 11,

en heltidsanställd amanuens,

en försöksskolkonsulent i lönegrad Cg 27,

en undersökningsexpert med ett arvode av 675 kronor för månad samt

ett antal lärare för deltidstjänstgöring såsom konsulenter med rätt för
dessa att åtnjuta ett dagarvode av åtta kronor för tjänstgöringsdag, resdagar
icke inberäknade, samt traktamentsersättning enligt gällande bestämmelser
ävensom ersättning för mistade avlöningsförmåner.

För sistnämnda konsulenter och andra sakkunniga biträden har beräknats
ett belopp av 30 000 kronor.

Den arbetsgrupp, som på detta sätt bildats, har enligt skolöverstyrelsens
arbetsordning att taga befattning med ärenden av följande slag:

Allmänna frågor rörande psykologisk-pedagogisk försöksverksamhet.

Skolpsykologverksamheten.

Försöksskolornas differentierings- och anknytningsfrågor.

Tim- och studieplaner för försöksskolor.

Försök rörande undervisningsmetoder och undervisningsmateriel.

Utarbetande av prov, iakttagelseschemata och andra hjälpmedel för försöksundervisningen.

Metoder för redovisning av försöksverksamhetens resultat och bearbetning
av insamlat material.

Frågor rörande konsulenter och fortbildningskurser för försöksverksamheten.

Psykologisk-pedagogiska undersökningar.

Insamling och bearbetning av metodiska uppslag från lärarnas spontana
försöksverksamhet.

Kontakt med psykologisk-pedagogisk forskning.

Författningsbestämmelser och riksdagspetita i frågor rörande försöksverksamheten.

Ur organisationssynpunkt kunna hithörande frågor icke lämpligen hänföras
vare sig till läroverks- eller folkskolavdelningen. Gränsen mellan
dessa skulle skära rätt igenom den för försöksverksamheten bildade arbetsenheten.
I skrivelse den 2 oktober 1950 har överstyrelsen anmält sin önskan
att organisera denna som en från undervisningsavdelningarna skild, fristående
rotel, kallad försöksroteln. Fn sådan anordning står dock icke i
överensstämmelse med instruktionen för skolöverstyrelsen, där det i 11 §
2 mom. stadgas, att undervisningsråden skola, efter Kungl. Maj:ts förord -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

nande, fördelas till tjänstgöring på överstyrelsens båda avdelningar för
undervisningsärenden. Överstyrelsen hemställer, att de båda nämnda undervisningsråden
må vara i tjänsten placerade på försöksroteln, ehuru denna
icke är inordnad i någon av undervisningsavdelningama.

Framställning från skol kom mis sio nen. Kommissionen
har med skrivelse den 15 december 1950 överlämnat en av dess yrkesutbildningsdelegation
utarbetad promemoria rörande problem, som sannolikt
komma att möta vid organiserandet av den praktiska yrkesorienteringen
och den förberedande yrkesutbildningen i enhetsskolans båda högsta klasser.
Promemorian är avsedd att, som en komplettering till skolkommissionens
principbetänkande, tjäna till ledning vid organisationsarbetet. I promemorian
framhålles bland annat följande.

Det förestående arbetet blir otvivelaktigi både omfattande och krävande.
Bland annat måste en stor lärarkår utbildas, läroböcker, kompendier och
annan studiemateriel utarbetas och elevernas praktik ordnas så, att olägenheterna
för arbetsgivarna och skolan bliva så litet framträdande som möjligt
samtidigt som en snabb och smidig omställning vid behov måste kunna
ske efter de föränderliga förhållandena inom näringslivet. Arbetet måste
anses som högst angeläget; det torde med fog kunna sägas, att utformningen
och genomförandet av den förberedande yrkesutbildningen i klass 9 y i försöksdistrikten
kommer att få avgörande betydelse för utfallet av försöksverksamheten
i dess helhet.

Vissa av arbetsuppgifterna torde närmast ankomma på överstyrelsen för
yrkesutbildning genom dess byrå för lärarutbildning och yrkespedagogisk
reformverksamhet, andra påvila skolöverstyrelsen, och det är av största
vikt att en kvalificerad befattningshavare i ansvarig ställning knytes till
detta ämbetsverks försöksavdelning med uppdrag att i samråd med övriga
verk och myndigheter, som kunna komma i fråga, planlägga och övervaka
genomförandet av enhetsskolans förberedande yrkesutbildning i försöksdistrikten.
Denna befattningshavare bör, utom grundliga insikter i administrativa
och pedagogiska frågor, speciellt inom yrkesundervisningen, också
ha kännedom om näringslivets centrala och lokala organisationer samt
kontakt med arbetsmarknadsparterna och de arbetsmarknadsreglerande
organen. Han bör givetvis erhålla nödig konsulent- och biträdespersonal.
Till hans närmaste arbetsuppgifter torde höra en inventering av försökskommunernas
möjligheter att förlägga enhetsskolans yrkesutbildning till
näringslivet, till existerande respektive planerade yrkesskolor och till särskilda
avdelningar inom enhetsskolan. Vidare borde han handha planläggning
och utrustning av erforderliga lokaler för den praktiska yrkesutbildande
undervisningen, medverka vid rekryteringen och utbildningen av
lärare för enhetsskolans yrkesundervisning samt företa en inventering av
den undervisningsmateriel, som möjligen skulle kunna användas i 9 y.

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Redan hösten 1953 nå de första försöksskolorna upp till nionde klassen.
De vidsträckta arbetsuppgifterna måste förberedas i god tid. Skolkommissionen
hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om sådan förstärkning
av skolöverstyrelsens försöksavdelning, att frågor i samband med
enhetsskolans förberedande yrkesutbildning kunna bli vederbörligen beaktade.

Skol ö v er s t y r el s e s ak kunnig as förslag. Den 18 juni 1949
tillkallades med vederbörligt bemyndigande tre sakkunniga, generaldirektören
N. G. Rosén, numera överdirektören G. W. Dahlberg och ledamoten
av riksdagens första kammare agronomen I. Persson, för att verkställa en
allmän översyn av skolöverstyrelsens verksamhet och organisation. De sakkunniga
väntas inom den närmaste tiden avgiva sitt betänkande, men utredningens
resultat kan givetvis icke hinna föreläggas detta års riksdag.
Departementschefen har emellertid den 27 oktober 1950 anmodat de sakkunniga
att inkomma med de förslag till omorganisation av skolöverstyrelsen,
som kunde befinnas påkallade för den pågående försöksverksamheten
med enhetsskolan. Sedan dessa den 28 december 1950 avlämnat
ifrågavarande förslag, är frågan i denna del numera färdigberedd.

De sakkunnigas förslag innebär, att inom skolöverstyrelsen en särskild
avdelning skulle inrättas för försöksverksamhetens ledning. För avdelningen

föreslås följande personalutrustning:

Lönegrad resp. Antal

Befattning årsarvode i tjäns kronor

ter

Pedagogisk personal:

avdelningschef........................... Cp 13 1

undervisningsråd......................... Cp 10 1

skolpsykolog............................. Cb 7 1

byrådirektör för praktisk utbildning, gemensam

med överstyrelsen för yrkesutbildning....... Ce 31 J

konsulenter för studieplans- och instruktionsarbete
m. m. för

lägre stadier.......................... 3 000 + lön 1

högre stadier......................... 3 000 + lön 1

praktisk utbildning..................... 3 000 + lön 1

konsulenter för yrkesvägledning gemensamma med

arbetsmarknadsstyrelsen..................arvode Ce 27 2/2

Kanslipersonal:

byrådirektör............................. Ce 31 1

amanuenser..............................Cf 17—Ce 24 2

kanslibiträde............................. Ce 11 1

kontorsbiträde............................ Cf 4—Ce 8 1

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Avdelningens pedagogiska personal skulle sålunda utgöras av 6 befattningshavare
med heltidstjänstgöring och 3 befattningshavare, vilkas tjänstgöring
till viss del komme att falla inom ämbetsverket. Kanslipersonalen
skulle utgöras av 5 tjänstemän med full tjänstgöring.

De sakkunniga framhålla, att försöksverksamheten inom skolöverstyrelsen
icke är avsedd att vara av övergående natur. En fortskridande skolreform
kräver, att uppslag till förbättringar av undervisningen ständigt
prövas. Det är emellertid för skolreformens genomförande av största vikt,
att försöksverksamhetens centrala ledning snabbt erhåller tillräcklig stabilitet
i organisatoriskt hänseende. Avdelningen bör på grund härav inrättas
redan från och med nästa budgetår. Såsom de sakkunniga i sitt huvudbetänkande
komma att närmare utveckla, betyder inrättandet av den nya
avdelningen icke, att försöksverksamhet är utesluten inom andra arbetsenheter
i verket. Större försök böra dock ankomma på försöksavdelningen.

Beträffande behovet av de särskilda tjänsterna och deras placering i lönehänseende
anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Chefstjänsterna. Erfarenheten har visat, att två befattningshavare i
chefsställning erfordras för försöksverksamhetens ledning. Befattningarna
äro av den art, att de böra inrättas såsom förordnandetjänster med undervisningsråds
tjänsteställning. Den ene bör tillika vara avdelningschef och
hänföras till lönegrad Cp 13. Den andra bör tillhöra lönegrad Cp 10, varemot
svarar den lönegrad, Ca 33, till vilken undervisningsråd med fullmaktstjänst
är hänförd. Till avdelningschef inom överstyrelsen utgår nu,
utöver lön i lönegrad Ca 33, arvode med 1 200 kronor för år. Under erinran,
att detta arvode, vilket utgått sedan budgetåret 1946/47, måste betraktas
såsom lågt under nuvarande förhållanden, vilja de sakkunniga framhålla,
att lägre löneställning än Cp 13 icke kan ifrågasättas för avdelningschef
inom överstyrelsen (löneskillnaden Cp 13—Cp 10 utgör 1 800 kronor för år).

Skolpsykologen. Avdelningen har ett omedelbart behov av en psykolog
med uppgift främst att för det fortsatta studieplanarbetet planera undersökningar
med ett sådant praktiskt syfte, att de lämpligen icke kunna hänskjutas
till statens psykologisk-pedagogiska institut. En viktig del av
dessa gälla försöksskolornas resultat i olika avseenden jämförda med andra
skolors. Ehuru överstyrelsen torde behöva anlita vetenskaplig expertis även
utanför verket, böra dock dessa undersökningar i största möjliga utsträckning
planeras och utföras genom avdelningen. För detta arbete, som kommer
att pågå kontinuerligt och parallellt med studieplanarbetet, behöver
avdelningen redan från början nämnda skolpsykologbefattning. Avdelningens
psykologisk-pedagogiska verksamhet förutsätter visst samarbete med
hälsovårdsroteln och utnyttjande av dess barnpsykiatriska expertis. Vidare
torde läroverks- och folkskolavdelningarna i viss utsträckning behöva anlita
skolpsykologen. Denne bör även tjänstgöra som konsulent beträffande
skolpsykologverksamheten inom skolorna. En heltidsbefattning är därför
erforderlig. De sakkunniga räkna med att det finnes möjlighet att förvärva
en väl kvalificerad person för en sådan befattning.

Skolpsykologen bör ha god praktisk erfarenhet som lärare samt djupgående
och speciell utbildning i pedagogiska och psykologiska frågor. Be -

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

fattningen bör därför i lönehänseende vara jämställd med lektorstjänst
(lönegrad Ca 30 löneklasserna 30—33). Till befattningen bör kunna förvärvas
en ordinarie eller extra ordinarie lärare inom det statliga eller statsunderstödda
skolväsendet. Befattningen är av sådan art, att den bör inrättas
som förordnandetjänst. Innehavaren bör förordnas på viss tid, högst
sex år. Med hänsyn härtill förorda de sakkunniga, att skolpsykologen placeras
i lönegrad Cb 7 (löneklass 33).

För att möjliggöra för överstyrelsen att anlita experter, därest skolpsykologbefattningen
ej omedelbart tillsättes, synes föreskrift böra meddelas, att
den i överstyrelsens avlöningsstat uppförda posten till arvoden och särskilda
ersättningar till inspektörer och sakkunniga biträden in. m. må —
utan särskilt beslut av Kungl. Maj:t — överskridas, i den mån ifrågavarande
befattning ej uppehälles, dock för helt år räknat högst med belopp motsvarande
den i nämnda lönegrad utgående lönen.

Heltidsanställda konsulenter; byrådirektören för den praktiska utbildningen.
Två av heltidskonsulentema avses för med försöksverksamheten
sammanhängande studieplanarbete inom lägre respektive högre skolstadier.
De böra även fortsätta den av skolkommissionen påbörjade inventeringen av
enskilda lärares metodiska försök och bringa värdefulla uppslag och resultat
till mer allmän kännedom. Den översikt över undervisningsmetodiken,
som dessa konsulenter förvärva, bör tillgodogöras även på så sätt, att de
medverka vid den centralt eller regionalt organiserade lärarfortbildning,
som är en förutsättning för en »fortskridande skolreform». När skolkommissionens
kursplanedelegation slutfört sitt förberedande studieplanarbete
och det fortsatta arbetet därmed helt överlåtes åt skolöverstyrelsen, kan
ytterligare arbetskraft erfordras för ändamålet. Till stor def torde dock
detta revisionsarbete kunna utföras av tillfälligt anlitade ämnesexperter i
samarbete med nu ifrågavarande två konsulenter.

Den tredje konsulenten avses för motsvarande uppgifter på den praktiska
utbildningens område inom enhetsskolan eller med denna samordnade högre
skolor, t. ex. praktiska realskolor. Förutom undervisning i slöjd, som i enhetsskolan
inträder såsom särskilt ämne från och med klass 3, förekomma
på enhetsskolans högstadium flera olika former av praktiskt arbete. Med
hjälp av överstyrelsens konsulenter i övningsämnen och särskilda ämnesexperter
bör denna praktiska utbildning planeras med lika stor omsorg som
all annan utbildning. Även när det gäller praktiska ämnen och utbildningslinjer,
böra enskilda lärares spontana försöksverksamhet centralt uppmärksammas
och stödjas mera än hittills kunnat ske. Allt detta för enhetsskolans
praktiska orientering betydelsefulla centrala planerings- och undersökningsarbete
kan självfallet icke utföras av en enda heltidsanställd konsulent. Fn
sådan behöver dock redan från början anställas för förberedande planering
av den systematiska försöksverksamhet med praktisk utbildning, som 1950
års riksdag beslutat.

Ifrågavarande tre konsulenter böra ha praktisk erfarenhet som lärare
inom det statliga eller kommunala skolväsendet. De böra förordnas på viss
tid, högst sex år. De sakkunniga förorda, att de under förordnandetiden
bibehållas i anställning som lärare samt erhålla ersättning för avstådda
avlöningsförmåner som lärare, beräknad efter ortsgrupp 5, och dessutom
ett årligt arvode av 3 000 kronor.

Den yrkeslorberedande och (lön allmänpraktiska utbildningen bör emellertid,
såsom av det sagda redan framgått, planeras och organiseras i nära

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1051. 1 sand. Nr 156.

50

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 136.

samarbete med överstyrelsen för yrkesutbildning, om den skall kunna få
erforderlig anslutning till den fortsatta egentliga yrkesutbildningen. De
sakkunniga, som efter samråd med överstyrelsen för yrkesutbildning närmare
övervägt formerna för detta samarbete, förorda, att en befattning som
byrådirektör i lönegrad Ce 31 inrättas inom överstyrelsen för yrkesutbildning
och att innehavaren avdelas för halvtidstjänstgöring inom skolöverstyrelsen
för att där handlägga ärenden rörande praktisk utbildning inom
enhetsskolans ram. Överstyrelsen för yrkesutbildning har för redovisningsåret
1951/52 hemställt om inrättande av en sådan tjänst, vars innehavare
skulle uppehålla kontakten mellan dessa båda ämbetsverk, när det gäller
försöksverksamhet med praktisk utbildning. Befattningen bör lämpligen i
sin helhet uppföras på yrkesöverstyrelsens avlöningsstat. En förutsättning
för att ett dylikt arrangemang tills vidare skall kunna anses tillfredsställande
är dock, att försöksavdelningen redan från början kan påräkna ovan
föreslagna konsulentbefattning för planering av yrkesförberedande undervisning.
Denne bör biträda vid utredning av de ärenden, vilka den inom
skolöverstyrelsen på halvtid tjänstgörande byrådirektören skulle handlägga

1 samarbete både med överstyrelsen för yrkesutbildning och med andra verk
och organisationer, som befatta sig med praktisk utbildning.

Konsulenter för yrkesvägledning. Hos arbetsmarknadsstyrelsen äro 2
konsulenter anställda för yrkesvägledning inom skolväsendet. Till dem utgå
av Kungl. Maj:t fastställda arvoden. De nuvarande arvodena motsvara
lön efter lönegrad Ce 27. Dessutom finnas inom arbetsmarknadsstyrelsen

2 byråassistenter i lönegrad Ce 24, vilka bedriva yrkesvägledning inom
högre skolor. Tills vidare torde skolöverstyrelsens behov av biträde inom
detta område kunna tillgodoses genom att nämnda båda konsulenter tjänstgöra
inom både arbetsmarknadsstyrelsen och skolöverstyrelsen, med halvtidstjänstgöring
i vartdera verket. Ett sådant arrangemang förutsattes
redan i samband med inrättandet av arbetsmarknadsstyrelsen (prop.
1947:239 s. 99). Konsulenternas löneförmåner synas liksom hittills lämpligen
böra bestridas av arbetsmarknadsstyrelsens medel. Framdeles bör övervägas,
om icke dessa båda konsulentbefattningar i sin helhet böra överföras
till skolöverstyrelsen.

Kanslipersonal. Då avdelningen får att befatta sig med ärenden av i regel
komplicerad och ansvarsfull art och de båda cheferna huvudsakligen böra
ägna sig åt försöksverksamhetens pedagogiska och organisatoriska uppläggning,
ledning och övervakning, bör avdelningens kansli förestås av en
väl kvalificerad befattningshavare. Denne bör om möjligt vara skolman
med praktisk erfarenhet av skolorganisatoriskt och skoladministrativt
arbete och även vara i stånd att biträda vid organiserandet av avdelningens
utåtriktade verksamhet, konsulent-, fortbildnings- och publiceringsverksamhet
i samband med lorsöksarbetet. De sakkunniga förorda, att kansliet
förestås av 1 byrådirektör i lönegrad Ce 31.

Vidare behövas 2 amanuenser, vilka böra utföra vanligt kansliarbete men
dessutom efter allmänna anvisningar kunna självständigt bearbeta inkommande
material från försöksverksamheten. Av biträdespersonal erfordras
1 kanslibiträde och 1 kontorsbiträde.

Kostnaderna för de i förteckningen först upptagna tre förordnandetjänsterna
skulle (utan förhöjning) uppgå till (19 200 + 17 400 + 15 528=)
52 128 kronor. De heltidsanställda konsulenterna komme att utom arvode

51

Kicngl. Maj ds proposition nr 136.

erhålla ersättning för avstådda löneförmåner. Går man ut från att en av
konsulenterna skulle vara folkskollärare (Ca 21), en övningsskollärare
(Ca 23) och en adjunkt (Ca 26), torde det vara tillåtet att räkna med löneklass
27 som medellöneklass för dessa konsulenter; lönekostnaden för dem
blir då 3 (13 428 -j- 3 000) = 49 284 kronor. Vid beräkningen av lönerna
för kanslipersonalen antaga de sakkunniga en placering av byrådirektören,
amanuenserna, kanslibiträdet och kontorsbiträdet i löneklasserna 32, 23,
13 och 9 respektive och komma på så sätt till en summa av (15 024 -f- 2 X
X 9 684 -f- 6 084 -{- 4 992 —) 45 468 kronor (utan förhöjning). Härtill kommer
slutligen rörligt tillägg, som efter 12 procent skulle uppgå till 10 565
kronor.

Hela lönekostnaden för den förtecknade personalen komme sålunda att
utgöra 157 445 kronor. Motsvarande kostnader för den nuvarande försöksroteln
belasta olika anslag men kunna totaliter uppskattas till omkring
63 000 kronor. Kostnadsökningen bleve sålunda vid pass 94 000 kronor.

De i det föregående nämnda befattningshavarna skulle samtliga ha full
tjänstgöring antingen enbart i skolöverstyrelsen eller i överstyrelsen och
något av de ämbetsverk, med vilka denna måste samarbeta i frågor rörande
försöksverksamheten. En utbyggnad av organisationen med deltidsanställda
konsulenter är emellertid påkallad, om denna skall
kunna i avsedd utsträckning fylla uppgiften »att förmedla impulser och
hålla kontakten levande mellan de olika i försöksverksamheten engagerade
krafterna».

Särskilda utskottet, från vars utlåtande de sist citerade orden äro hämtade,
lämnar öppet, huruvida konsulentorganisationen bör centraliseras eller
givas en delvis regional struktur. Skolöverstyrelsen har med vederbörligt
medgivande prövat olika sätt att organisera instruktions- och konsulentverksamheten
för försöksdistriktens lärare. Under redovisningsåret 1949/50
tillämpade överstyrelsen ett system med centralt utsända konsulenter.
Detta visade sig emellertid kostsamt och i vissa avseenden opraktiskt. Överstyrelsen
har därför nu övergått till att pröva ett regionalt system, varvid
lärare vid lämplig Uirarutbildningsanstalt anlitas som konsulenter för närbelägna
försöksdistrikt. En första början gjordes hösten 1950 i övre Norrland.
Överstyrelsen räknar med att kostnaden för konsulent- och fortbildningsverksamheten
skall kunna nedbringas från 125 till 110 kronor per
läraravdelning, om systemet med regional tillsyn genomföres. Om antalet
lärare med försöksklasser antages vara 500 instundande budgetår, kunna
kostnaderna för de deltidsanställda konsulenterna, inklusive ett arvode av
8 kronor per tjänstgöringsdag, anslås till 55 000 kronor för instundande
budgetår.

Vissa uppgifter inom försöksverksamheten kunna lämpligen övertagas av
experter utanför ämbetsverket. Hit hör exempelvis utarbetandet av

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

prov i vissa ämnen, såsom engelska och tyska, och utarbetande av studieplaner
i vissa praktiska ämnen, bland annat för de inbyggda praktiska linjerna
vid läroverken. De sakkunniga beräkna för sådana ändamål ett anslagsbehov
av 25 000 krcmor. Härvid förutsätta de sakkunniga, att ersättning
till den nu anställde undersökningsexperten utgår av dessa medel.

Skolöx>erstyrelsen, som i det väsentliga tillstyrker de sakkunnigas förslag,
understryker vikten av att försöksverksamheten på den praktiska utbildningens
område utbygges på fullt ändamålsenligt sätt och att i samband
därmed personalorganisationen inom försöksavdelningen får den förstärkning,
som för detta ändamål är erforderlig. Vidare påpekar överstyrelsen,
att de sakkunniga i sina anslagsberäkningar icke tagit hänsyn till höjningen
av lönebeloppens storlek från och med den 1 januari 1951.

I fråga om kompetenskraven för den byrådirektör i Ce 31, som skall vara
ledare för försöksavdelningens kansli, äro meningarna inom ämbetsverket
delade. Skolöverstyrelsens personal! örenm g kan icke biträda de sakkunnigas
åsikt, att byrådirektören om möjligt bör vara »skolman med praktisk
erfarenhet av skolorganisatoriskt och skoladministrativt arbete». Tjänsten
bör tvärtom förbehållas befattningshavare i den administrativa karriären,
därest över huvud särskilda kompetenskrav skola anses nödiga. Personalföreningen
har utarbetat en statistik över befordringsmöjligheterna till
förste byråsekreterar- och byrådirektörstjänster för bland annat amanuenser
inom vissa ämbetsverk och funnit, att befordringsutsiktema äro väsentligt
sämre i skolöverstyrelsen än i de andra verken. Beträffande denna statistik
hänvisas till handlingarna. Skolöverstyrelsen yttrar för sin del, att
det formella kompetenskravet icke bör vara avgörande, utan att det i
främsta rummet gäller att för tjänsten förvärva en befattningshavare, som
med hänsyn till sina kvalifikationer och sin duglighet är skickad att fullgöra
de skiftande värv, vilka tänkas förenade med tjänsten. Reservation
anfördes av undervisningsrådet Thorén, som ansåg, att överstyrelsen bort
fasthålla vid kompetenskravet, medan föredraganden, förste byråsekreteraren
Sprinchorn i ett särskilt yttrande ifrågasatte, huruvida tillräckliga
skäl förefunnes för en uppdelning av personalen i pedagogisk personal och
kanslipersonal; i varje fall borde beteckningen kanslipersonal utbytas mot
administrativ personal.

Statens lenenämnd vill ifrågasätta, huruvida anställningsformen förordnande
på viss tid bör komma till användning i föreslagen utsträckning. Avdelningschefen
och det på avdelningen tjänstgörande undervisningsrådet
böra vara placerade i Ce33; avdelningschefen bör dessutom åtnjuta samma
särskilda arvode som de andra avdelningscheferna eller 1 200 kronor per år.
Skolpsykologens tjänst bör inrättas som extra ordinarie i lönegraden Ce 31.
För tjänsten bör då kunna förvärvas en lektor eller annan person med motsvarande
kompetens; om vederbörande innehar ordinarie lektorstjänst, behöver
han icke avgå från denna, vilket förhållande underlättar eventuellt
önskvärda ombyten av innehavare å tjänsten. Tjänstebenämningen synes

53

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 136.

böra vara byrådirektör. Den för försöksavdelningens kansli avsedda byrådirektörst
jänst en torde kunna ersättas med en tjänst som förste byråsekreterare
i Ce 29.

Statskontoret finner det mindre välbetänkt, att nu fastare uppbygga försöksavdelningens
personalorganisation, innan statsmakterna haft tillfälle
att på grundval av de sakkunnigas förslag ompröva skolöverstyrelsens
organisation i dess helhet. Helt uteslutet bör det enligt ämbetsverkets mening
vara att för denna avdelning tillämpa andra lönesättningsprinciper än
för överstyrelsen i övrigt. Bärande skäl saknas för att under nästkommande
budgetår vidtaga principiella ändringar i försöksverksamhetens administration
och finansiering.

»T fråga om lönesättningen synes någon ändring icke motiverad för de å
avdelningen tjänstgörande undervisningsråden. Icke heller är statskontoret
på den föreliggande utredningen berett förorda inrättandet av någon skolpsykologbefattning,
varför ''undersökningsexperten’ bör bibehållas såsom
arvodestagare. Försökskonsulenten bör ävenledes under nästkommande
budgetår vara anställd i lönegrad Cg 27. Samtliga övriga konsulenter, vare
sig de bliva helårsanställda eller endast tillfälligt tjänstgörande, synas med
tillämpning i huvudsak av kommittékungörelsens bestämmelser böra erhålla
dagarvode å 8 kronor jämte ersättning för mistad lön. För de rent administrativa
göromålen bör avses en förste byråsekreterare (högst lönegrad
Cg 29) samt, utöver redan anställd personal — ytterligare en amanuens och
ett biträde i befordringsgången.»

Föredraganden.

Den av skolöverstyrelsen ledda försöksverksamheten torde inom de närmaste
åren komma att taga mycket stor omfattning och gäller så skiftande
uppgifter inom överstyrelsens hela arbetsfält, att jag icke kan tveka om
att en särskild avdelning för verksamheten bör upprättas inom skolöverstyrelsen.
Det finnes enligt min uppfattning intet skäl att befara, att avdelningen
längre fram i tiden skulle bliva överflödig eller befinnas överorganiserad.
Ett definitivt utformat skolsystem är knappast tänkbart inom
ett föränderligt samhälle. Ett progressivt skolsystem har åter ständigt behov
av en organiserad försöksverksamhet.

Redan i sin nuvarande form sysselsätter försöksverksamheten två personer
i undervisningsråds tjänsteställning, av vilka den ene kan sägas företräda
enhetsskolan, sådan den utvecklas på folkskolans grund, och den
andre speciellt realskolestadiet och försöksverksamheten vid de högre skolorna.
Ett tredje arbetsområde tillkommer under de närmaste åren. Det
omfattar den praktiska utbildningen i allmänhet och den förberedande
yrkesutbildningen i synnerhet. Det är icke för tidigt att redan nn lägga eu
första grund även för denna del av organisationen, vilken inom ett par år
torde komma att ställas inför synnerligen omfattande och arbetskrävande
organisationsuppgifter.

Skolöverstyrelsesakkunniga föreslå, att de båda chefstjänsterna göras till
förordnandetjänster, den ena i Cp 13, den andra i Cp 10. Jag är ense med

54

Kmigl. May.ts proposition nr 136.

de sakkunniga om behovet av dessa båda tjänster men anser att dessa i
avvaktan på prövningen av skolöverstyrelsesakkunnigas förslag i dess helhet
böra konstrueras på samma sätt som övriga rådstjänster i verket. De
båda tjänstinnehavarna böra sålunda tills vidare hava undervisningsråds
tjänste- och löneställning; den av dem, som förordnas till avdelningschef,
bör därutöver åtnjuta befattningsarvode såsom övriga avdelningschefer.

Den praktiska utbildningen skulle som sin främste företrädare ha en
byrådirektör, vars arbetstid skulle fördelas mellan skolöverstyrelsen och
överstyrelsen för yrkesutbildning och vars lön skulle vara uppförd på det
senare ämbetsverkets stat. Konstruktionen av denna tjänst synes böra
ytterligare studeras. Jag vill här blott erinra om att tjänsten icke upptagits
\ anslagsäskandena för överstyrelsen för yrkesutbildning i årets statsverksproposition.

För vart och ett av försöksverksamhetens huvudområden skulle enligt
de sakkunnigas förslag anställas en heltidsanställd konsulent. Denne skulle
förordnas på viss tid, högst sex år, och under förordnandetiden åtnjuta dels
ersättning för mistade löneförmåner, beräknade efter ortsgrupp 5, dels ett
årligt arvode av 3 000 kronor. Jag kan i huvudsak ansluta mig till detta
förslag. Jag anser mig emellertid böra förorda, att dessa konsulenter skola
äga åtnjuta arvode och övriga förmåner, motsvarande avlöningsförmåner
efter den löneklass, vars nummer med tre enheter överstiger numret å den
löneklass enligt statens löneplansförordning, i vilken vederbörande är placerad.
Är vederbörande icke placerad i dylik löneklass, bör arvodet bestämmas
av Kungl. Maj:t.

De sakkunniga föreslå vidare, att två hos arbetsmarknadsstyrelsen anställda
konsulenter för yrkesvägledning inom skolväsendet skulle få en del
av sin tjänstgöring förlagd till skolöverstyrelsen. Jag har intet att erinra
mot denna anordning, som förutsatts redan vid dessa tjänsters inrättande.

Avdelningens allmänna personal skulle utgöras av en skolpsykolog, en
byrådirektör (Ce 31), ett kanslibiträde samt två amanuenser och ett kontorsbiträde
i befordringsgången. Därjämte skulle särskilda sakkunniga
kunna tillkallas; deras arvoden ha beräknats komma att uppgå till 25 000
kronor det första året.

Jag har blivit övertygad om behovet av en skolpsykolog; en person med
kännedom om den moderna psykologien och dess undersökningsteknik bör
kunna bli till stort gagn för avdelningens verksamhet. De sakkunniga äro
emellertid tveksamma, huruvida tjänsten kan omedelbart tillsättas, och
föreslå att, om så ej sker, sakkunniganslaget må kunna höjas för anlitande
av tillfällig expertis på området. Det synes mig i detta läge icke kunna
vara alltför mycket att erinra mot att behovet av skolpsykologisk sakkunskap
det första året tillgodoses genom anlitande av sistnämnda anslag.
I huru stor utsträckning detta kan behöva tagas i anspråk för ändamålet
är givetvis svårbedömligt, men jag föreställer mig att de mest trängande

Kungl. Maj:ts -proposition nr 136. 55

behoven skola kunna tillgodoses inom ramen av det belopp av 25 000 kronor
för sakkunnighjälp, som de sakkunniga föreslagit.

I fråga om avdelningens administrativa personal kan jag ansluta mig
till de sakkunnigas förslag endast med den ändringen, att byrådirektörstjänsten
i överensstämmelse med lönenämndens förslag ersättes med en
tjänst som förste byråsekreterare i Ce 29.

Med hänsyn till den förestående omorganisationen av skolöverstyrelsen
torde ingen av de nya tjänstenia böra givas ordinarie karaktär. Detta utesluter
givetvis icke, att, om så anses påkallat, tjänstemän tillhörande överstyrelsens
ordinarie personal tjänstgöra på avdelningen.

V. Anslagsberäkningar.

1. Skolöverstyrelsen: Avlöningar.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ......................................... 1 751 000 1 760 479

1950/51 (statsliggaren s. 591) .................... 1 829 000

1951/52 (förslag) ................................ 1 978 000

Skolöverstyrelsesakkunnigas förslag angående försöksavdelningens personalorganisation
skulle höja anslaget med 165 000 kronor. Skolöverstyrelsen
föreslår därutöver en höjning med 92 500 kronor. Vid bifall till båda
förslagen skulle anslaget komma att stiga till 2 086 500 kronor.

Avlöningar till ordinarie tjänstemän. Posten är i överstyrelsens
avlöningsstat upptagen till förslagsvis 785 000 kronor. Skolöverstyrelsesakkunnigas
förslag innebär en höjning med i runt tal 52 000 kronor.
Skolöverstyrelsen har härutöver intet äskande.

Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj: t. Denna anslagspost är i avlöningsstaten uppförd
med förslagsvis 46 600 kronor. De heltidsanställda konsulenter, som skolöverstyrelsesakkunniga
ha föreslagit för försöksavdelningen, skulle ur anslagsposten
äga uppbära arvode och ersättning för avstådda löneförmåner,
tillsammans 49 000 kronor.

Ersättning för avstådda löneförmåner utgår ur denna delpost jämväl till
de deltidsanställda inspektörer och konsulenter, som redan äro knutna till
verket. Skolöverstyrelsen påpekar, att vissa av dessa, särskilt konsulenterna
i musik, teckning och slöjd, måste tagas i anspråk mer än hittills på grund
av den framväxande försöksverksamheten. Överstyrelsen ifrågasätter därför
en höjning av för detta ändamål beräknade medel med 3 500 kronor.
Statskontoret har intet att erinra häremot.

Arvoden och särskilda ersättningar till inspektörer
och sakkunniga biträden in. in. Posten är i avlöningsstaten
uppförd med ett förslagsbelopp av 22 800 kronor. Det av skolöverstyrelsesakkunniga
föreslagna beloppet av 25 000 kronor till experter hos
försöksavdelningen skulle belasta denna post.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Skolöverstyrelsen föreslår följande förstärkningar av anslaget:

1. Åt överstyrelsen har den 6 oktober 1950 uppdragits att verkställa utredning
rörande en provisorisk gymnasierefomi, innefattande upprättandet
av allmän linje, begränsning av differentieringssystemet på högstadiet
och inrättandet av gymnasier eller gymnasielinjer för vuxna ävensom att
i samband därmed verkställa en allmän översyn av gymnasiets undervisningsplan.
Uppdraget förutsätter, att ämnesexperter i viss utsträckning
anlitas. Överstyrelsen beräknar för dessa sakkunniga ett belopp av 15 000
kronor.

2. För revision av språktexterna för muntlig studentexamen i latin,
engelska, tyska och spanska begär överstyrelsen 8 000 kronor.

3. En översyn och komplettering av folkskolans undervisningsplan är
angelägen, bland annat med hänsyn till åttonde klassen och ändringar i
ämneskretsen. Överstyrelsen är beredd att föranstalta om en sådan översyn»
därest särskilda medel ställas till förfogande för den speciella arbetskraft,
som vid sidan av den inom överstyrelsen befintliga måste anlitas för
arbetet. Kostnaderna beräknas preliminärt till 10 000 kronor.

Statskontoret anser, att den första av dessa poster bör bestridas ur anslaget
till försöksverksamhet, och ifrågasätter behovet och lämpligheten
av att i nuvarande läge revidera 1919 års undervisningsplan för folkskolan.
Däremot tillstyrker ämbetsverket, att den för revision av språktexterna
begärda summan anvisas.

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. För
ändamålet är i avlöningsstaten upptagen en obetecknad delpost å 800 000
kronor.

Skolöverstyrelsesakkunniga föreslår en förstärkning av posten med
30 000 kronor. Lönekostnaderna för försöksavdelningens administrativa
personal, som beräknats till 45 468 kronor, skulle belasta denna delpost,
men å andra sidan avgår 15 528 kronor, emedan den nuvarande dubbleringen
av rådstjänster bortfaller. De sakkunniga påpeka, att dubbleringen
av den ena av dessa tjänster måst ske utan höjning av anslagsposten till
övrig icke-ordinarie personal, varför det synes skäligt att icke heller räkna
med någon sänkning, när dubbleringen av denna tjänst upphör.

Skolöverstyrelsen meddelar, att verkets arbetsbörda oavlåtligt växer —
antalet diarieförda ärenden har i regel årligen ökat med omkring 10 procent.
Inför den planerade omorganisationen av ämbetsverket begränsar sig överstyrelsen
i fråga om högre kanslitjänster till sådana äskanden, som i huvudsak
föranledas av att nya arbetsuppgifter pålagts verket; därutöver hemställer
överstyrelsen om en ökning av biträdespersonalen.

1. Den nyligen genomförda löneregleringen för övningslärare har ställt
ämbetsverket inför uppgiften att i dess skilda detaljer genomföra en helt
ny organisation på området. Riksdagen har redan medgivit, att anslagsposten
till övrig icke-ordinarie personal innevarande budgetår må

57

Kungl. Majds proposition nr 136.

överskridas med 20 000 kronor för de omedelbart förestående arbetsuppgifterna
på detta område. För arbetet på längre sikt behöves en förste
byråsekreterartjänst, förslagsvis i Ce 27.

2. Vissa frågor i samband med den beslutade löneregleringen för folkhögskolans
lärare samt grupper av ärenden rörande abnormundervisningen
in. m. äro av den art, att de lämpligen böra övertagas av en tjänsteman
i förste byråsekreterares ställning. Överstyrelsen föreslår inrättande av en
ny förste byråsekreterartjänst i Ce 27, knuten till folkskolavdelningen, varemot
en amanuenstjänst kan indragas.

3. För att möta den fortgående ökningen av arbetsbördan hemställer
överstyrelsen, att medel beräknas för en kansliskrivartjänst i Ce 15 och
tre kanslibi trädest jänster i Ce 11.

4. För befordringar inom den reglerade befordringsgången och för löneklassuppflyttningar
beräknar verket ett anslagsbehov av 10 000 kronor.

Den sammanlagda kostnadsökningen angives av överstyrelsen till 50 000
kronor utöver vad skolöverstyrelsesakkunniga föreslagit.

Statskontoret, som tillstyrker inrättandet av en förste byråsekreterartjänst
i Cg 27, avsedd för administrativa avdelningen, föreslår att personalen
i övrigt ökas med ett kanslibiträde i Cg 11 och ett biträde enfigt befordringsgången
och har intet att erinra mot den föreslagna uppräkningen
av anslaget med 10 000 kronor för löneklassuppflyttningar in. m.

Föredraganden.

Delposten för ordinarie tjänstemän torde böra uppföras med oförändrat
belopp 785000 kronor.

Posten Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t,
uppgår innevarande budgetår till 46 600 kronor och bör av skäl som jag
tidigare anfört höjas med dels 1 200 kronor till ett avdelningschefsarvode,
dels ock 49 000 kronor till arvoden åt tre heltidsanställda konsulenter.
Sistnämnda belopp bör ha natur av förslagsanslag. Därjämte bör ett i
posten ingående belopp av 10 000 kronor till ersättning åt deltidsanställda
konsulenter i överensstämmelse med skolöverstyrelsens yrkande höjas
med 3 500 kronor. Posten bör sålunda uppföras med ett belopp av
46 600 -f 1 200 -f- 49 000 + 3 500 — 100 300 kronor.

För arvoden och särskilda ersättningar åt inspektörer och sakkunniga
biträden in. in. är för närvarande avsett ett belopp av 22 800 kronor. Tillkomsten
av den nya avdelningen inom ämbetsverket påkallar en höjning
av beloppet med 25 000 kronor. Till förarbeten för den provisoriska gymnasiereformen
in. m. bör beräknas ytterligare 15 000 kronor. Däremot an
ser jag mig icke nu böra förorda någon medelsanvisning för översyn och
komplettering av folkskolans undervisningsplan och för revision av vissa
för muntlig studentexamen avsedda språktexter; det sistnämnda ända -

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

målet synes lämpligen framdeles böra komma under bedömning'' i samband
med avvägningen av det särskilda anslaget till vissa kostnader för student -och realexamina. Anslagsposten beräknar jag sålunda till 22 800 -j- 25 000 +
+ 15 000 = 62 800 kronor.

Posten Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal är nu upptagen till
800 000 kronor. De båda undervisningsrådstjänster, som verket tillföres i
samband med upprättandet av försöksavdelningen, torde tills vidare
böra ha karaktär av extra tjänster och anslagsbehovet sålunda beräknas
med hänsyn till en placering i Cg 33. Under denna anslagspost bör
vidare beräknas medel för följande personal vid försöksavdelningen, nämligen
en förste byråsekreterare, två amanuenser, ett kanslibiträde och ett
kontorsbiträde. Skolöverstyrelsen har begärt ytterligare två tjänster som
förste byråsekreterare i Ce 27. Ehuru befordringsförhållandena för verkets
administrativa personal måste betecknas som mindre gynnsamma, anser
jag mig likväl icke nu kunna tillstyrka detta förslag. Jag räknar emellertid
med att ännu en amanuens i befordringsgången anställes utöver de två, som
jag tidigare tillstyrkt för försöksavdelningen. Till inrättande av en ny
kansliskrivartjänst kan jag icke medverka. En viss ökning av biträdespersonalen
utöver vad som behöves för försöksavdelningens räkning torde
dock vara erforderlig. Jag beräknar för detta ändamål ett belopp av 8 000
kronor. För löneklassuppflyttningar m. m. beräknar jag vidare ett ökat
medelsbehov av 10 000 kronor. Vad jag sålunda anfört påkallar en höjning
av anslagsposten till 900 000 kronor. I anslutning till vad chefen för finansdepartementet
anfört under för flera huvudtitlar gemensamma frågor om
en generell nedskärning av avlöningsanslagen bör emellertid detta belopp
sänkas med 50 000 kronor. Anslagspostens slutsumma kommer sålunda att
uppgå till 850000 kronor.

För rörligt tillägg har innevarande budgetår beräknats 174 600 kronor.
Vid oförändrade beräkningsgrunder synes posten böra höjas till 179 900
kronor.

Hela anslaget beräknar jag sålunda till 785 000 + 100 300 + 62 800 +
+ 850 000 + 179 900 = 1 978 000 kronor, vilket innebär en anslagshöjning
av 149 000 kronor.

2. Skolöverstyrelsen: Omkostnader.

Anslag Nettoutgift

1949/50 ............................................ 357 500 507 437

1950/51 (statsliggaren s. 593) ........................ 395 500

1951/52 (förslag) .................................... 472 000

I efterföljande tablå lämnas en översikt över de å skolöverstyrelsens omkostnadsstat
upptagna posterna, varvid angivas posternas nuvarande belopp,
av skolöverstyrelsen för nästa budgetår föreslagna höjningar och avstatskontoret
föreslagna höjningar eller sänkningar.

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Nuvarande

Skolöver-

Stats-

belopp

styrelsen

kontoret

1. Sjukvård m. m., förslagsvis ....

8 500

+ 7 500

+ 3 500

2. Reseersättningar, förslagsvis . . .

70 000

+ 20 000

+ 10 000

3. Tjänstgöringstraktamenten åt vi-

karierande undervisningsråd, för-

slagsvis....................

35 000

—

— 7 000

4. Expenser:

bränsle, lyse och vatten, för-

slagsvis................

22 000

+ 3 000

+ 5 000

övriga expenser...........

180 000

+ 37 000

+10 000

5. Publikationstryck, förslagsvis . .

80 000

+ 30 000

+ 25 000

Summa

395 500

+ 97 500

+ 46 500

Skolöverstyrelsesakkunniga föreslå, att 8 000 kronor anvisas för möblering
av de nya tjänsterum, som bliva erforderliga från och med den 1 juli
1951, och 3 000 kronor för anskaffande av skriv- och räknemaskiner för
den förstärkta personalen. Dessa kostnader, 11 000 kronor, skulle tillkomma
under rubriken övriga expenser. Statskontoret anser, att expensutgifter för
försöksverksamheten i princip böra belasta det särskilda anslaget till dylik
verksamhet.

Skolöverstyrelsen meddelar, att posten för reseersättningar inom sin nuvarande
ram icke räcker för den normala inspektionsverksamheten än mindre
för de utvidgningar, som stå i samband med försöksverksamheten. Även
annan personal än försöksavdelningens bör i viss utsträckning följa denna
verksamhet så t. ex. konsulenterna för musik, slöjd m. fl. ämnen och även
vissa av undervisningsråden. — I överstyrelsens beräkning av övriga expenser
ingå bland annat kostnaderna för en personsökaranläggning, 12 000
kronor. Statskontoret avstyrker bifall till framställningen i denna del.

Föredraganden.

Anslagsposten till sjukvård m.m.bör med hänsyn till belastningen uppräknas
med 3 500 kronor. Av samma skäl bör anslagsposten till reseersättningar
höjas med 15 000 kronor och anslagsposten till tjänstgöringstraktamenten
sänkas med 7 000 kronor. Delposten till bränsle m.m. bör med hänsyn
till belastningen och ökade bränslekostnader uppräknas med 5 000 kronor.
I fråga om delposten till övriga expenser tillstyrker jag en höjning med
35 000 kronor, varvid jag icke anser mig böra beräkna medel till anskaffande
av en personsökaranläggning. Slutligen förordar jag, att anslagsposten
till publikationstryck ökas med 25 000 kronor. Vid bifall till vad jag
sålunda föreslagit, bör anslaget höjas med 70 500 kronor till 472 000 kronor.

60

Krnigl. Maj:ts proposition nr 136.

3. Skolöverstyrelsen: Försöksverksamhet m. m.

Under denna rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag
av 160 000 kronor. Från föregående år finnes en reservation av
22 059 kronor.

Skolöverstyrelsen meddelar, att det kvarstående beloppet avsetts för en
film i lärarutbildningens tjänst. Vid en av överstyrelsen utlyst pristävlan
har inkommit ett flertal värdefulla förslag till sådana filmer. Beloppet
torde komma att tagas i anspråk innevarande budgetår.

Skolöverstyrelsesakkunniga beräkna utgifterna för budgetåret 1951/52
på följande sätt: ,

Belopp

kronor

I. För samtliga skolformer gemensamma utgifter:

1. Kurser för försöksskolornas lärare jämte vissa lärare vid seminariernas
övningsskolor .................................... 70 000

2. Resekostnader i samband med planering och tillsyn av försöksverksamheten
..............,............................. 8 000

3. Publicering av anvisningar och orienteringar rörande försöks -

verksamheten ...... 15 000

Summa kronor 93 000

II. Försöksverksamhet beträffande enhetsskolan m. m.:

1. Pedagogisk instruktionsverksamhet av deltidsanställda konsulenter
(se s. 51) .................................. 55 000

2. Konferenser med försöksdistriktens överlärare och vederbörande
folkskolinspektörer...................................... 4 000

3. Översyn av studieplaner m. in. för försöksskolorna.......... 5 000

4. Utarbetande, tryckning och bearbetning av prov för försöksverksamheten
............................................ 15 000

5. Försök med korrespondensundervisning (se s. 24 ff) ........ 85 000

6. Fortsatta försök med film för lärarutbildningen ............ 25 000

7. Övrig försöksverksamhet .................................. 20 000

Summa kronor 209 000

III. Försöksverksamhet beträffande högre skolar:

1. Försök angående intagningsförfarandet vid högre skolor (se

s. 34 ff) ............................................. 37 500

2. Försök enligt skolöverstyrelsens cirkulär den 30 okt. 1950 (se

s. 42 ff) ............................................. 102 900

3. Särskilda undersökningar .................................. 20 000

Summa kronor 160 400

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

Liksom innevarande budgetår böra tre kurser för lärare inom försöksdistrikten
anordnas centralt till en beräknad kostnad av 60 000 kronor.
Då försöken nu enligt särskilda utskottets uttalande böra utsträckas till
högre skolor, bör emellertid enligt överstyrelsens mening posten för kurser
höjas till 70 000 kronor.

Den i samband med enhetsskolförsöken beräknade posten till övrig försöksverksamhet
avser olikartade uppgifter, sasom utarbetande av hjälpmedel
för olika slag av undervisning, fortsatta undersökningar rörande lärjungarnas
studievanor och viss skolpsykologisk rådgivning i försöksskolorna.

I försöksverksamheten beträffande högre skolor ingå särskilda undersökningar,
för vilka lärare vid olika läroanstalter behöva anlitas. Undersökningarna
avse exempelvis läxöverläsningstider och läroböcker, feltyper
samt standardiserade prov.

Hit höra även vissa försök med handstilsvard i läroverken.

Särskilda läroböcker eller kompendier torde i viss utsträckning erfordras
vid försöksskolorna. De sakkunniga räkna emellertid med att detta icke
kommer att medföra kostnader för statsverket utöver det statsbidrag, som
enligt gällande bestämmelser utgar till vissa skolor för fria läroböcker. I
den mån publikationerna måste framställas genom skolöverstyrelsens försorg,
böra skolorna inköpa desamma till ett pris, som täcker forlagskostnaderna.
Såväl skolöverstyrelsen som överstyrelsen för yrkesutbildning
bedriva redan nu i viss utsträckning sådan förlagsrörelse.

Hela anslagsbehovet skulle enligt beräkningarna uppgå till 462 400
kronor.

Stat för ifrågavarande anslag torde böra, efter förslag av skolöverstyrelsen,
fastställas av Kungl. Maj:t. Möjlighet bör föreligga att från anslaget
bestrida kostnader för försöksverksamhet, som nu icke kunnat förutses,
liksom även att lägga tyngdpunkten på visst eller vissa av försöken och i
motsvarande grad reducera omfattningen av andra försök. Med hänsyn
härtill synes det angeläget, att dispositionen av anslaget icke bindes av
snävt utformade bestämmelser, framhålla de sakkunniga.

Statslcontorct finner det svårt att bedöma medelsbehovet med ledning
av de knapphändiga redogörelser, som föreligga. Ämbetsverket måste därför
inskränka sig till att ifrågasätta, huruvida icke uppräkningen av anslaget
skulle kunna begränsas till det i statsverkspropositionen beräknade
beloppet, 90 000 kronor, och anslaget således uppföras med 250 000 kronor.
Härvid förutsättes, att inom denna anslagsram jämväl skola bestridas
administrationsutgifterna.

Föredraganden.

Det begärda beloppet för försök av olika slag — 462 400 kronor är
onekligen betydande. Beskärningar iiro dock otvivelaktigt möjliga. Jag har
i tidigare avsnitt av mitt anförande givit anvisningar på sådana till ett

62

Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 136.

sammanlagt belopp av 118 900 kronor, avseende försök med korrespondensundervisning,
försök angående intagningsförfarandet vid högre skolor
samt försök enligt skolöverstyrelsens cirkulär den 30 oktober 1950. Ytterligare
begränsningar torde emellertid vara möjliga. Jag föreslår att reservationsanslaget
för försöksverksamheten för instundande budgetår fixeras
till 300 000 kronor. Beloppet bör ställas till överstyrelsens disposition, och
användningen bör icke vara strängt begränsad till det företedda programmet.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga
bestämmelser i fråga om anslagets disposition.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t ville föreslå riksdagen att

1. godkänna av mig förordade riktlinjer för de högre
iskolornas utveckling under övergångstiden före enjhetsskolans
införande;

2. besluta, att folkskolelinjen vid statens normalskola i
Stockholm skall från och med budgetåret 1951/52 successivt
avvecklas;

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare
från och med budgetåret 1951/52, vidtaga den ändring
i personalförteckningen för skolöverstyrelsen, som föranledes
av vad jag i det föregående förordat;

4. godkänna följande avlöningsstat för skolöverstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 785 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis........... 100 300

3. Arvoden och särskilda ersättninsar till in spektörer

och sakkunniga biträden m. m.,
förslagsvis ............................ 62 800

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal 850 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ............ 179 900

Summa kronor 1 978 000;

5. till Skolöverstyrelsen: Avlöningar för budgetåret
1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 1 978 000 kronor;

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 136.

6. till Skolöverstyrelsen: Omkostnader för budgetåret
1951/52 anvisa ett förslagsanslag av 472 000 kronor;

7. till Skolöverstyrelsen: Försölcsverksamhet m. m. för
budgetåret 1951/52 anvisa ett reservationsanslag av
300 000 kronor.

Vad föredraganden sålunda, med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter, hemställt behagar Hans Maj:t Konungen
bifalla samt förordnar att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Hans Löwbeer.