Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
1
Nr 131.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1951/52 till vissa ytterligare investeringar i statens
järnvägars fond; given Stockholms slott den 16 mars 1951.
Kungl. Maj: t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nilsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag om vissa ersättningsanskaffningar och
förnyelsearbeten för malmbanan. Totalkostnaden för dessa investeringar beräknas
till 26,5 miljoner kronor, varav 13,8 miljoner kronor belöpa på budgetåret
1951/52.
Kungl. Maj:t begär vidare riksdagens bemyndigande att godkänna en överenskommelse
mellan järnvägsstyrelsen och Aktiebolaget Hägglund & Söner
angående anläggning m. m. av ett industrispår Örnsköldsviks västra—Gullänget.
Totalkostnaden beräknas vid 1950 års prisförhållanden till 2,4 miljoner kronor,
varav en miljon kronor belöpa på nästa budgetår.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 131.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
JJtdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16
mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler chefen
för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga om anvisande
av anslag för budgetåret 1951/52 till vissa ytterligare investeringar i statens
järnvägars fond samt anför därvid följande.
1. Ytterligare investeringar för malmtrafiken.
De rättsliga och ekonomiska förhållandena beträffande utnyttjandet av de
norrbottniska malmfälten och bortfraktningen av malm på malmbanan regleras
av det ännu gällande 1927 års malmavtal mellan svenska staten å ena sidan samt
Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag (LKAB) och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
(TGO) å andra sidan. Enligt avtalet begränsas LKAB:s rätt
att bortfrakta järnmalm till högst 9 miljoner ton pr år, därav
från Kiirunavaara ........... 6,1 milj. ton
„ Gällivare............... 2,5 „ „
„ Luossavaara ............ 0,4 „ „
Den fastställda årskvantiteten må dock överskridas med intill 10 % under
iakttagande av att de under en period av tre på varandra följande bokslutsår
(1 okt.—30 sept.) bortfraktade kvantiteterna icke sammanlagt överstiga 27
milj. ton. Bolaget kan påfordra, att av nämnda kvantitet högst 7 milj. ton utfraktas
över Narvik och högst 3,5 milj. ton över Luleå. Genom tillägg, godkänt
av parterna år 1948, till 1927 års malmavtal erhöll LKAB rätt att under vartdera
av bokslutsåren 1948/49 och 1949/50 öka bortfraktningen till 11 milj. ton.
Medgivandet förlängdes av 1950 års riksdag att gälla även bokslutsåren 1950/51
—1952/53.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
3
De faktiska transportkvantiteterna under senare år samt under toppåren närmast
före andra världskriget utgjorde:
År |
Ton milj. |
Tonkm milj. |
1937 ........ |
........ 10,81 |
1681 |
1938 ........ |
........ 9,57 |
1485 |
1939 ........ |
........ 9,40 |
1584 |
1948 ........ |
........ 10,35 |
1742 |
1949 ........ |
........ 10,43 |
1753 |
1950 ........ |
........ 10,38 |
1781 |
I nämnda siffror ingå samtliga malmtransporter alltså även transporter till
Norrbottens järnverk och från gruvor, som icke ägas av LKAB. Sistnämnda
kvantiteter äro doek förhållandevis små.
Järnvägsstyrelsen.
I skrivelse den 13 mars 1951 har järnvägsstyrelsen meddelat, att malmtransporterna
sedan några månader motsvara en årskvantitet av drygt 11 milj. ton.
Det har emellertid visat sig, att gränsen för transportkapaciteten — även betraktad
på kort sikt — härvid är nådd, såväl i fråga om lok och vagnar som
beträffande vissa fasta anläggningar. Kedan på grund härav samt med hänsyn
till den ogynnsamma åldersfördelningen för den rullande materielen är en betydande
ersättningsanskaffning erforderlig för malmbanan, om den av statsmakterna
godkända brytningskvantiteten av 11 milj. ton från LKAB skall kunna
bortfraktas under en följd av år med därav följande anspänning och förslitning.
Från LKAB har under hand till järnvägsstyrelsen anmälts, att bolaget under
vissa omständigheter skulle kunna ytterligare öka malmbrytningen och för närvarande
undersöker de tekniska förutsättningarna i olika hänseenden härför.
Järnvägstransporterna ha härvidlag en utslagsgivande betydelse, och styrelsen
har ansett sig böra tillmötesgå LKAB:s begäran om att få de järnvägstekniska
betingelserna utredda. Därvid har framkommit, att en sådan ökning förutsätter
betydande investeringar i järnvägsanläggningen utöver dom, som äro erforderliga
redan för ett upprätthållande av nuvarande transportkapacitet.
En faktor av avgörande betydelse är därvid den begränsning av antalet malmtågspar
per vardagsdygn på bandelen Kiruna—Narvik, som betingas av nödvändigheten
att reservera tid för underhållsarbeten på bana och elektriska
anläggningar. En utökning av trafiken under nu ej disponerad tid försvåras
också av förhållanden i samband med malmtågens expediering och lossning i
Narvik. Utöver malmtågen skola även persontåg och lokalgodståg framföras.
På södra linjen Gällivare—Luleå finnes tidtabellstekniskt plats för ytterligare
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
tåg, men skeppningen över Luleå hämmas av längre sjötransporter till avnämare,
sjöfartsstoppet under vintern etc.
Då tågantalet på norra linjen icke i nämnvärd omfattning kan ytterligare
ökas, måste man vid höjd transportkapacitet sikta på att göra tågen större. Men
större tåg kräva starkare lok än SJ nu disponerar över. Om oek extraordinära
åtgärder, vilka för en begränsad tid lösa bl. a. lokproblemet, kunna vidtagas, äro
de dock på längre sikt endast provisorier. Som nödfallsutvägar kunna vidare
ifrågakomma vissa omläggningar av tidtabellen för personförande tåg. Om de
ökade kvantiteterna malm skola kunna bortfraktas, måste följaktligen anläggningarna
mera permanent utbyggas och mer rullande materiel anskaffas.
Vid uppgörandet av föreliggande investeringsplaner har järnvägsstyrelsen
förutsatt:
1) att LKAB kommer att i enlighet med gällande överenskommelse godkänna
de föreslagna investeringarna,
2) att, i enlighet med för respektive parter gällande avtal, överenskommelse
träffas mellan statens järnvägar och de norska statsbanorna (NSB) och
LKAB om fördelning av erforderlig vagnanskaffning,
samt vidare ifråga om investeringarna för den utvidgade transportkapaciteten
3) att LKAB bemyndigas öka brytningen i enlighet med föreliggande planer
och att i samband därmed övriga delar av gällande malmavtal undergå erforderlig
ändring samt slutligen
4) att NSB på sträckan Riksgränsen—Narvik utför vissa arbeten, bl. a. erforderlig
förlängning av mötesspår.
Styrelsen övergår härefter till en redogörelse för de planerade åtgärderna och
medelsbehovet. För vinnande av större överskådlighet behandlas investeringarna
för ersättningsanskaffning m. m. jämsides med investeringarna för förstärkning
av trafikkapaciteten m. m.
Elektrolok. Malmtågsloken äro alla av äldre datum och ha icke tillräcklig
dragkraft för malmtåg av annars möjlig och ekonomisk storlek. Loken böra därför,
enligt styrelsen, under alla omständigheter ombyggas för att erhålla större
dragkraft.
I ett första skede innan de ombyggda loken hinna färdigställas, få D-lok från
övriga SJ utlånas till malmbanan. D-loken sammankopplas två eller tre och
utrustas för multipelkoppling, så att de hopkopplade loken kunna framföras
av en enda förare.
För förverkligande av det utvidgade malmprogrammet erfordras jämväl anskaffning
av nya lok.
Medelsbehovet för ombyggnad och anskaffning är nu svårt att fastställa på
grund av prisnivåns rörlighet. Överslagsvis räknar styrelsen emellertid med ett
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
5
totalt medelsbehov av för ombyggnad 6 milj. kronor och för lokanskaffning''
15 milj. kronor, varav under budgetåret 1951/52 resp. 2,5 och 5,0 milj. kronor.
Därest det skulle visa sig, att haverier på befintliga lok skulle inträffa i större
utsträckning än man nu har anledning räkna med, kan ytterligare lokanskaffning
bli erforderlig.
Om beställningarna skola utläggas hos svenska verkstäder, torde med hänsyn
till verkstädernas nuvarande hårt utnyttjade kapacitet leveranser icke med
säkerhet kunna väntas förrän tidigast under år 1954. Man synes därför böra
undersöka även utländska verkstäders möjligheter för snabbare leverans.
Malmvagnarnas åldersfördelning är mycket ogynnsam. Icke mindre än omkring
1 350 malmvagnar, eller en tredjedel av vagnparken, äro 40 år eller äldre.
Under hänvisning både till den slopning, som betingas av denna ogynnsamma
åldersfördelning, och till ökat behov av malmvagnar på övriga SJ begärde järnvägsstyrelsen
i sin framställning den 23 september 1950 anslag under budgetåret
1951/52 för anskaffning av 250 malmvagnar. Båda de nämnda faktorerna
ha under det gångna halvåret förstärkts. Sålunda kan nämnas, att malmvagnsparken
minskats med 71 vagnar under år 1950, huvudsakligen på grund av att
vagnarna varit fullständigt uttjänta. Nya behov av malmvagnar på övriga SJ
för transporter av olika slag anmälas. Allt samverkar till att vagnbehovet nu är
påtagligt större än på eftersommaren 1950. Mot bakgrunden av malmvagnarnas
ogynnsamma åldersfördelning är detta ökade behov särskilt oroande. De 250
vagnar, vilka upptagits i statsverkspropositionen, äro således långt ifrån tillräckliga.
Under sådana omständigheter anser järnvägsstyrelsen det nödvändigt att
hemställa om anslag för inköp av nya malmvagnar för en total kostnad av 12
milj. kronor. För att vinna en någorlunda tillfredsställande leveranstid torde
det bl. a. med hänsyn till de svenska vagnverkstädernas belastning vara nödvändigt
att placera åtminstone en del av beställningen i utlandet.
Vid den eventuella utökningen av transportprogrammet skulle härutöver erfordras
ytterligare beställning av malmvagnar för ett beräknat sammanlagt
belopp av 15 milj. kr., varav under budgetåret 1951/52 5 milj. kr. Vid dessa
beräkningar har förutsatts, att svenska och norska statsbanorna skola gemensamt
svara för anskaffningen av ytterligare erforderliga malmvagnar jämlikt
gällande överenskommelse i ämnet av 6—8 oktober 1923. Detta förutsätter en
betydande anskaffning även från norsk sida.
Bana och byggnader. För att kunna möta den planerade ökade trafiken måste
vissa förstärknings- och utbyggnadsarbeten utföras. Dessa kunna dock inskränkas
till bandelen Kiruna—Narvik, där kapacitetshöjning är mest trängande. För
SJ del blir det således bandelen Kiruna—Riksgränsen, som kommer ifråga.
Spåröverbyggnaden måste i viss utsträckning förbättras genom rälsutbyte och
makadamisering m. in. och eu del broar förstärkas. Vidare måste längre mötesspår
anordnas på ett antal bangårdar med hänsyn till eu önskvärd ökning av
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
tågstorleken. Vid en utökning av lokparken skulle krävas vissa ändringar av
anordningar vid lokstationer och verkstäder. Även en viss personalökning blir
erforderlig. Härför kräves även nya personalbostäder jämte en upprustning av
bostadsbeståndet.
Medelsbehovet för här uppräknade åtgärder har uppskattats till följande
belopp.
Spåröverbyggnad .............................. 6,5 milj. kr.
Broar ...................................... 0,3 „ „
Förlängda mötesspår m. m..................... 1,2 „ „
Vissa anordningar vid lokstationer och verkstäder 3,5 ,, „
Bostäder (förslagsvis) ......................... 5,0 „ „
Summa 16,5 milj. kr.
Dessa medel behöva disponeras successivt under de närmaste åren t. o. in. år
1954. Sistnämnda år, då de nya loken väntas, böra nämligen förstärkningsarbetena
vara slutförda.
För budgetåret 1951/52 erfordras 4,0 milj. kr.
Kraft försörjningen. För att säkerställa kraftförsörjningen erfordras vissa
förbättringar av nuvarande anläggningar, bl. a. avseende inmontering av strömbrytare
till en beräknad kostnad av 0,5 milj. kr. Detta belopp erfordras även om
trafikkapaciteten ej skulle utökas.
Skall trafikkapaciteten höjas, måste även matningseffekten utökas. I detta
syfte avser järnvägsstyrelsen att anordna en omformarestation i Kiruna, som i
enlighet med tidigare uppgjorda planer ändock skall tillkomma. Järnvägsstyrelsen
förutser, att styrelsen får anledning att återkomma härtill i sina petita för
budgetåret 1952/53. Kostnaden uppskattas till ca 3 milj. kr.
Signal- och säkerhetsanläggningar. Om trafikkapaciteten hos malmbanan ökas
enbart genom att man iordningställer densamma för tyngre tåg, skulle något
nytt signal- och säkerhetssystem icke i och för sig erfordras. Å andra sidan äro
nuvarande signalanläggningar icke utbyggda för den tågrörelse, som redan finnes.
Eu modernisering är därför nödvändig. Härvid är automatisk blocksignalering
i samband med komplettering av stationernas signalsystem obetingat
att förorda. Förutom ökad säkerhet ger detta möjlighet till viss ökning av
tågfrekvensen och smidigare avveckling av trafiken vid oregelmässigheter
i tågföringen. En sådan automatisk anläggning påbygges framdeles med fördel
med central fjärrmanövrering av stationernas signaler och växlar enligt
ett system, som på fackspråk kallas CTC-systemet (Centralized Traffic Control).
Härigenom vinnes smidigare tågföring och betydelsefull personalbesparing.
Medelsbehovet för automatisk linjeblockering på sträckan Kiruna—Riksgränsen
beräknas till 2,5 milj. kr. samt för komplettering av stationernas säkerhetsanläggningar
till 1,5 milj. kr. eller sammanlagt 4,0 milj. kr. Med hänsyn till
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
7
önskvärdheten att under alla omständigheter förbättra trafiksäkerheten på
malmbanan är detta anslag erforderligt redan vid nuvarande trafik.
En senare utbyggnad till komplett CTC-anläggning inkl. härför erforderliga
säkerhetsspår förutses under alla omständigheter. Den beräknas draga ett ytterligare
medelsbehov av omkring 5 milj. kr., varav dock ingen del på budgetåret
1951/52.
Totalt respektive för budgetåret 1951/52 skulle alltså enligt styrelsens skrivelse
erfordras
Därutöver för förstärkning
För ersättningsanskaff- av trafikkapaciteten m. m.
ning m. m. för malmbanan för malmbanan
härav för |
härav för |
|||
totalt |
budgetåret |
totalt |
budgetåret |
|
milj. kr. |
1951/52 |
milj. kr. |
1951/52 |
|
milj. kr.1 |
milj. kr.1 |
|||
Ombyggnad av ellok............. |
6,0 |
2,5 |
— |
— |
Anskaffning av ellok ............ |
— |
— |
15,0 |
5,0 |
Anskaffning av malmvagnar...... |
12,0 |
8,0 |
15,0 |
5,0 |
Bana och byggnader ............ |
— |
— |
16,5 |
4,0 |
Kraftförsörjning ................ |
0,5 |
0,5 |
— |
— |
Signal- och säkerhetsanläggningar |
4,0 |
1,5 |
5,0 |
•— |
Summa |
22,5 |
12,5 |
51,5 |
14,0 |
1 Fördelningen på objektgrupper är preliminär.
Under budgetåret 1951/52 skulle således av förestående belopp erfordras
För ersättningsanskaffning m. in. för malmbanan.............. 12,5 milj. kr.
Därutöver eventuellt för förstärkning av trafikkapaciteten m. m.
för malmbanan.......................................... 14,0 „ „
Styrelsen, som förutsätter, att medlen ifråga skola hållas utanför den allmänna
investeringsram, som finnes angiven i årets statsverksproposition, hemställer, att
Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att till anläggningar vid malmbanan för
budgetåret 1951/52 anvisa
dels för ersättningsanskaffning in. m. ett investeringsanslag av 12 500 000 kronor
dels, med de under 1)—3) angivna förutsättningarna, för förstärkning av
trafikkapaciteten ett investeringsanslag därutöver av 14 000 000 kronor.
Departementschefen.
Av järnvägsstyrelsens framställning framgår, att eu betydande ersättningsanskaffning
av rullande materiel nu erfordras för malmbanan, om den av'' stats
-
8
Kungl. Maj ds proposition nr 131.
makterna godkända brytningskvantiteten 11 miljoner ton från LKAB skall
kunna bortfraktas under en följd av år. Härjämte måste vissa åtgärder vidtagas
beträffande kraftförsörjningen samt signal- och säkerhetsanläggningarna.
Jag tillstyrker, att det av styrelsen framlagda investeringsprogrammet för
ersättningsanskaffningar m. m. för malmbanan, vilket beräknas draga en kostnad
av sammanlagt 22,5 miljoner kronor, genomföres. För nästa budgetår erfordras
en medelsanvisning för ändamålet av sammanlagt 12,5 miljoner kronor,
varav 8,0 miljoner kronor böra anvisas under rubriken Ytterligare anskaffning
av godsvagnar, 2,5 miljoner kronor under rubriken Ytterligare ombyggnad av
rullande materiel samt 2,0 miljoner kronor under rubriken Upprustning av
malmbanan.
Styrelsen har vidare anmält, att styrelsen i anledning av föreliggande planer
om ytterligare ökning av malmbrytningen undersökt de transporttekniska förutsättningarna
härför. Därvid har framkommit att ytterligare betydande investeringar
erfordras för eu sammanlagd kostnad av ca 51,5 miljoner kronor. Vid
uppgörandet av denna investeringsplan har styrelsen förutsatt bl. a. att gällande
malmavtal skulle komma att revideras i vissa avseenden samt att vissa överenskommelser
träffas med Norges statsbanor. Detta torde emellertid komma att
kräva sadan tid att slutlig ståndpunkt till frågekomplexet icke kan tagas inom
den för avlämnande av propositioner till årets riksdag fastställda tiden. Sedan
förutsättningarna för investeringsprogrammets genomförande klarnat, torde
frågan ånyo få upptagas till prövning.
Vid mina överläggningar i denna fråga med järnvägsstyrelsen har emellertid
framkommit att visst behov av ersättning av elektrolok under alla förhållanden
föreligger. Styrelsen överväger, att vid förnyelsen övergå till en ny typ av lok,
vilket i så fall kräver viss tids konstruktionsarbete. Med hänsyn härtill har det
befunnits önskvärt, att styrelsen får möjlighet att redan i år lägga ut en beställning
på två lok. Totalkostnaden härför kan uppskattas till ca 4 miljoner kronor.
Under nästa budgetår skulle förskottslikvider å ca 1,3 miljoner kronor behöva
erläggas. Jag tillstyrker, att sistnämnda belopp anvisas under rubriken Ytterligare
anskaffning av elektrolok.
De av järnvägsstyrelsen för ersättningsanskaffning äskade anslagsmedlen beräknas
bliva i sin helhet förbrukade under nästa budgetår. Då det icke synes
möjligt att företaga någon nedskärning av de i investeringsplanen för kommunikations
verken i årets statsverksproposition beräknade in vester ingsutgif terna,
utgår jag från att maximiramen för statens järnvägars investeringar budgetåret
1951/52 skall få ökas med nämnda belopp. Denna fråga kommer framdeles att
anmälas för Kungl. Maj: t.
Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att under statens affärsverksfonder, statens järnvägar för
budgetåret 1951/52 anvisa följande investeringsanslag, nämligen
-
Kungl. May.ts proposition nr 131. 9
a) Ytterligare anskaffning av elektrolok ... 1 300 000 kronor,
b) Ytterligare anskaffning av godsvagnar .. 8 000 000 kronor,
c) Ytterligare ombyggnad av rullande materiel
................................. 2 500 000 kronor,
d) Upprustning av malmbanan........... 2 000 000 kronor.
2. Anläggning av indnstrispår Örnsköldsvik—Gullänget.
Aktiebolaget Hägglund & Söners industrianläggningar vid Gullänget, beläget
cirka 3 km utanför Örnsköldsvik, ha under 1940-talet nått en mera betydande
omfattning. Företaget har i större utsträckning börjat inrikta sig på tillverkning
av spårbunden materiel. Tid efter annan ha önskemål och förslag framställts
om spåranslutning mellan företaget och statens järnvägar. Sålunda har
Själevads kommun i skrivelse till statens arbetsmarknadskommission den 15
augusti 1944 hemställt, att en järnväg Översjäla—Gullänget måtte få utföras
såsom statligt beredskapsarbete. Över denna framställning avgav järnvägsstyrelsen
yttrande den 18 januari 1945. Framställningen föranledde icke någon
åtgärd.
Projektet behandlades sedermera av norrlandskommittén, som i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 15 december 1945 framlade förslag om anläggande av järnväg
mellan Översjäla och Husum, varvid arbetena i första hand skulle påbörjas å
sträckan Översjäla—Gullänget. I sitt över denna framställning avgivna utlåtande
vitsordade järnvägsstyrelsen — liksom även 1944 års trafikutredning —
en dylik spårförbindelses betydelse men avstyrkte likväl bifall till kommitténs
förslag, framför allt med hänsyn till den då pågående utredningen om ostkustbanans
förlängning. Denna utredning slutfördes ett år därefter, och norrlandskommittén
framlade på grundval därav i skrivelse den 23 januari 1947 förslag
om anläggande av en järnväg Köpmanholmen—Örnsköldsvik—Umeå (SOU
1949: 3). Frågan om en dylik järnväg — genom vars tillkomst även nu ifrågavarande
industriföretag skulle få sin kommunikationsfråga löst — är emellertid
alltjämt oavgjord.
Järnvägsstyrelsen.
I skrivelse den 13 mars 1951 har järnvägsstyrelsen hemställt om godkännande
av eu mellan styrelsen och Aktiebolaget Hägglund & Söner träffad, den 12 och
13 mars 1951 dagtecknad överenskommelse om anläggning, underhåll och trafi
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
kering av spår mellan örnsköldsviks västra och bolagets fabriksanläggning i
Gullänget. Styrelsen bär härjämte hemställt, att 1 000 000 kronor anvisas för
nästa budgetår till påbörjande av ifrågavarande industrispår.
Överenskommelsen torde såsom bilaga få fogas till dagens statsrådsprotokoll.
Styrelsen har i sin förenämnda skrivelse till en början meddelat, att företagets
ledning under hand gjort förnyade framställningar om järnvägsstyrelsens medverkan
till anläggning av ett industrispår mellan Gullänget och statens järnvägars
nuvarande bannät. Därvid har med siffror belysts den alltjämt fortgående
kraftiga expansionen av ifrågavarande företag, på vars tillverkningsprogram
f. n. stå omnibuskarosserier, spårvagnar, rälsbussar, elektriska motorer
och elektriska svetsmaskiner ävensom ett antal smärre artiklar, företrädesvis
inom den elektrotekniska branschen. I anslutning härtill har framhållits, att
direkt spårförbindelse med järnväg under sådana förhållanden och särskilt med
hänsyn till att tillverkningsprogrammet numera i så stor utsträckning är inriktat
på tunga och skrymmande produkter, delvis även på spårbunden rullande
materiel, måste betraktas som synnerligen värdefull såväl för företaget som för
statens järnvägar.
Ehuru styrelsen väl förstår de svårigheter och hinder i utvecklingen som
föranledas av att en tung och på spårbunden materiel inriktad industri saknar
spårförbindelse med järnväg, har styrelsen likväl ansett sig böra i första hand
undersöka, huruvida icke företagets önskemål och behov i transporthänseende
på ett billigare sätt skulle kunna tillmötesgås medelst specialfordon för landsvägstransport,
s. k. vagnbjörnar. Styrelsens undersökningar ha givit vid handen,
att ur från sport teknisk synpunkt intet hinder föreligger för en sådan lösning
och att denna skulle kräva lägre kostnad än vad ett industrispår kan betinga,
även om detta utföres på enklast tänkbara och följaktligen billigaste sätt.
Bolagets ledning har emellertid icke ansett vagnbjörnsalternativet likvärdigt
med industrispårsalternativet och har till stöd för denna mening bl. a. framhållit,
att företaget har behov av direkt spårförbindelse för att utan tidsödande
och besvärliga transporter kunna utföra provkörningar av rälsbussar och annan
spårbunden rullande materiel. Bolaget lägger så stor vikt vid denna omständighet,
att det förklarat sig villigt att bestrida de årliga kostnaderna ■— inklusive
ränta på anläggningskapitalet —- för det billigaste ifrågakommande industrispårsalternativet,
trots att detta som nyss nämnts ställer sig dyrare än vagnbjörnsalternativet.
Järnvägsstyrelsen anser för sin del, att dessa från bolagets sida framhållna
synpunkter och önskemål förtjäna beaktande, i all synnerhet som företaget redan
anlitar statens järnvägar i stor utsträckning för sina transporter, och statens
järnvägar dessutom genom tillkomsten av en direkt spårförbindelse ha möjlighet
och utsikter att erhålla väsentligt ökade transporter av råvaror, t. ex. virke,
samt färdigprodukter och annat gods som för närvarande transporteras landsvägs-
eller sjöledes. Någon motsvarande trafikökning lärer knappast vara att
Kungl. Maj:ts proposition nr 131. 11
förvänta, därest bolagets transport fråga löses genom tillhandahållande av vagnbjörnar.
Det måste vidare nr statens järnvägars synpunkt anses vara värdefullt att
få direkt spårförbindelse med ett företag, som redan nu åtagit sig och som i
framtiden i än större utsträckning kan komma att åtaga sig leverans av rälsbussar
och annan rullande materiel till statens järnvägar. För närvarande föreligga
— såsom även överrevisorerna framhållit i sin berättelse över statens
järnvägars förvaltning budgetåret 1949/50 — svårigheter att erhålla anbud på
rullande materiel i tillräcklig omfattning.
Med hänsyn till det anförda anser järnvägsstyrelsen ett industrispår — trots
de därmed förenade högre kostnaderna — vara att föredraga framför vagnbjörnsalternativet,
även om frågan bedömes ur statens järnvägars intressesynpunkt.
Styrelsen har därför med Aktiebolaget Hägglund & Söner trätfat förenämnda
överenskommelse om anläggning, underhåll och trafikering av ett industrispår
mellan Örnsköldsvik och Gullänget. överenskommelsen har i princip
utformats så, att bolagets bidrag till kostnaderna för industrispåret blir beroende
av storleken av företagets samlade järnvägstransporter under varje år.
Härigenom kommer det att bli fördelaktigt för företaget att i största möjliga
utsträckning anlita statens järnvägar för sina transporter.
Beträffande sträckningen av ifrågavarande industrispår bär styrelsen framhållit
i huvudsak följande:
Enligt det ursprungliga i samband med norrlandskommitténs utredningar
framlagda förslaget skulle industrispåret — till den del detsamma sammanfaller
med sträckningen för den då tänkta ostkustbanan — utgå från den nuvarande
banlinjen Örnsköldsvik—Mellansel vid Översjäla och framdragas utefter marksluttningen
väster om landsvägen till Lilla Backsjön, där landsvägen skulle
korsas i planläge. Därifrån skulle spåret följa samma väg omkring 1 km och
sedan gå i östlig riktning utmed Åsbergets norra sluttning fram till bebyggelsen
i Gullänget och bolagets fabriksområde.
Ifrågavarande sträckning har emellertid vid nu företagna närmare undersökningar
visat sig mindre lämplig ur driftteknisk synpunkt, på grund av att
spåret får sin anslutning 6 km utanför Örnsköldsvik.
Med hänsyn härtill har styrelsen även ansett sig böra undersöka ett annat
alternativ, enligt vilket industrispåret kommer att utgå från hållplatsen Örnsköldsviks
västra, passera Dalgatan i planläge och därefter gå i en 1 000 m
lång tunnel genom Åsberget. Vid tunnelns östra ände korsas landsvägen till
Gullänget medelst eu vägbro. Till denna punkt är sträckningen gemensam med
ett av alternativen för den förlängda ostkustbanan. Från nyssnämnda vägbro
följer industrispåret landsvägen i nordlig riktning fram till bolagets fabriksområde.
Spårlängder och anläggningskostnader —- de senare baserade på prisnivån
sommaren 1950 — framgå av följande sammanställning. I de angivna beloppen
ingå icke kostnader för marklösen och eventuella skadeersättningar, vilka kostnader
enligt avtalets § 3 skola bestridas av bolaget.
12
Kungl. Maj: is proposition nr 131.
Alt. I
översjäla—
r, o i Gullänget
Sparlangd, in
del, som skulle kunna användas för en eventuell
ostkustbana ................................ 5 700
del, som även efter anläggande av en eventuell
ostkustbana skulle komma att förbli industrispår 800
Hela spårlängden 6 500
Alt. II
Örnsköldsvik Y—
Gullänget
1410
1060
2 470
Spårlängd Örnsköldsvik—Gullänget, km......... 11,9 3,3
Anläggningskostnad, milj. kr.
gemensamma delen ......................... 1,1 2,2
egentliga industrispåret ..................... 0,1 0,2
Summa 1,2 2,4
I anslutning härtill framhåller styrelsen, att alternativ II trots den kortare
spårlängden blir avsevärt dyrare i anläggning än alternativ I, enär spåret vid
alternativ II till stor del måste framdragas i tunnel. Härav följer, att den del
av årskostnaderna, som utgöres av kapitaltjänstkostnader, är högre för alternativ
II än för alternativ I. Övriga konstanta årliga kostnader beräknas däremot
bli lägre, som framgår av följande sammanställning:
Alt. I Alt. II
översjäla— Örnsköldsvik V
Gullänget Gullänget
kronor kronor
Banunderhåll ................................ 17 000 6 000
Avsättning till värdeminskningskonto .......... 4 000 2 000
Ränta å anläggningskapitalet, 3 14 % .......... 39 000 78 000
Summa konstanta kostnader 60 000 86 000
De varianta kostnaderna äro, erinrar styrelsen, avhängiga av trafikomfattningen
och kunna därför icke närmare preciseras. De äro i och för sig i detta
sammanhang av underordnad betydelse, enär statens järnvägar genom särskilda
tilläggsavgifter få dessa kostnader täckta, vilket alternativ som än utföres. Då
emellertid de två alternativens relativa lönsamhet icke kan bedömas utan hänsynstagande
till de varianta kostnaderna kan nämnas, att dessa enligt alternativ
II beräknas bli 35 å 40 % lägre än enligt alternativ I. Detta skulle innebära,
att den högre räntekostnaden för alternativ II till mer än 50 % täckes genom
lägre drift- och underhållskostnader. Mellanskillnaden, ca 20 000 kronor per år,
Kungl. Maj:ts ‘proposition nr 131.
13
motsvarar kapitaliserad efter 3 14 % ett kapital på 0,6 miljon kronor. Enligt
denna beräkning utgör den kalkylatoriska skillnaden i kapitalbehov för de båda
alternativen, enligt sammanställningen här förut uppgående till (2,4 — 1,2 «=) 1,2
miljon kronor, i själva verket endast (1,2 —0,6 =) 0,6 miljon kronor. Härtill
kommer, att en ökning av drift- och underhållskostnaderna, vare sig den beror
på trafikökning eller på löne- och prisstegring, vidgar avståndet mellan kostnadsbeloppen
för de två alternativen och utjämnar i motsvarande mån den
kalkylatoriska skillnaden i kapitalbehov.
Även om skillnaden mellan de båda alternativen i fråga om kapitalbehov på
anfört sätt kan reduceras till tunnelalternativets förmån, är det dock, framhåller
styrelsen, en fråga på lång sikt, huruvida full likvärdighet i ekonomiskt
hänseende kan uppnås, om hänsyn tages enbart till industrispårets räntabilitet.
Styrelsen tvekar emellertid icke att förorda alternativ II, enär bortsett från det
större kapitalbehovet alla faktorer tala för detta alternativ. Trots att kapitalbehovet
är dubbelt så stort, bli de konstanta kostnaderna för banan — inklusive
räntekostnad — endast 40 å 45 procent högre, och de varianta kostnaderna bli
35 å 40 procent lägre. Totalt kunna årskostnaderna för tunnelalternativet beräknas
bli endast 20 å 25 procent högre. På tunnelalternativets kreditsida står
bl. a. kortare spårlängd med därav följande minskning av underhåll och besparingar
i växlingstid. Den omständigheten, att spåret på en sträcka av 1 km
framföres i tunnel, bidrager ej oväsentligt till att sänka kostnaderna för underhåll,
snöröjning o. d. Även ur anläggningssynpunkt har tunnelprojektet en fördel,
nämligen att det lämpligen kan drivas något hårdare under vintern och därigenom
i viss utsträckning bereda sysselsättning åt från banunderhållet friställd
arbetskraft, även om, vilket är sannolikt, själva tunneldrivningen kommer att
utlämnas på entreprenad. Vidare torde en tunnel som den här föreslagna böra
tillmätas viss betydelse för civilförsvaret inom orten. Slutligen må nämnas, att
eu från Örnsköldsvik mot norr förlängd ostkustbana knappast kan tänkas erhålla
annan sträckning än den här föreslagna från örnsköldsviks västra. Gjorda
undersökningar ha givit vid handen, att det preliminära förslaget med anknytning
vid Översjäla icke är lämpligt.
Enligt den träffade överenskommelsen svarar bolaget för så stor del av de
konstanta kostnaderna som svarar mot det billigare industrispårsalternativct.
Merkostnaderna för tumielspårsalternativet anser styrelsen böra bestridas av
statens järnvägar, med hänsyn till att det billigare alternativet är tillfyllest ur
bolagets synpunkt. Styrelsen anser det icke uteslutet, att denna merkostnad
indirekt täckes genom de ökade fraktintäkter, som tillkomsten av ett industrispår
kan komma att medföra.
Det planerade industrispåret beräknas kunna utföras inom en tid av 2 år,
varvid 1 miljon kronor av anläggningskostnaden beräknas belöpa på första
året ocli återstoden på året därpå.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Departementschefen.
Järnvägsstyrelsen har underställt statsmakternas prövning en med Aktiebolaget
Hägglund & Söner träffad överenskommelse om anläggning mellan
Örnsköldsvik och bolagets fabriker i Gullänget av ett industrispår. Enligt avtalet
skall bolaget till statens järnvägar årligen betala 60 000 kronor, vilket
belopp under vissa närmare angivna förhållanden kan jämkas. Beloppet motsvarar
en så stor del av de årliga konstanta kostnaderna för anläggningarna,
som svarar mot en utbyggnad av industrispåret enligt ett alternativ, benämnt
alternativ I.
Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att — sedan det s. k.
vagnbjörnsalternativet på anförda skäl avvisats —■ två alternativ föreligga för
en lösning av bolagets kommunikationsfråga. Enligt det ena, alternativ I, skulle
ett järnvägsspår läggas mellan Översjäla och Gullänget. Hela spårlängden skulle
enligt detta alternativ utgöra 6,5 lvm. Avståndet mellan Gullänget och Örnsköldsvik
skulle därvid bli 11,9 lvm. Anläggningskostnaden beräknas för detta alternativ
till 1,2 miljon kronor. För alternativ II, som avser en förbindelse mellan
Gullänget och hållplatsen Örnsköldsviks västra, har järnvägsstyrelsen räknat
med en spårlängd av 2 470 m. Avståndet till Örnsköldsvik skulle vid detta
alternativ bli 3,3 km. Anläggningskostnaden skulle uppgå till 2,4 miljoner
kronor. Att alternativ II är dyrare, beror bl. a. på att spåret måste på en
sträcka av 1 km läggas i tunnel.
De konstanta årskostnaderna beräknas av järnvägsstyrelsen till 60 000 kronor
för alternativ I och till 86 000 kronor för alternativ II. Övriga årskostnader äro
emellertid enligt styrelsen lägre för alternativ II. Totalt skulle årskostnaden för
tunnelalternativet bli endast 20—25 % högre än för alternativ I. Styrelsen har
med hänsyn till de fördelar som äro förenade med tunnelalternativet ansett sig
böra föreslå att detta utföres.
Styrelsen har ansett merkostnaden för alternativ II böra bestridas av statens
järnvägar med hänsyn till att alternativ I är tillräckligt från bolagets synpunkt.
Styrelsen har emellertid i detta sammanhang framhållit, att det ej synes
uteslutet, att merkostnaden för alternativ II indirekt täckes genom de ökade
fraktintäkter, som tillkomsten av ett industrispår kommer att medföra.
Jag anser önskvärt, att föreliggande trafikproblem löses och biträder förslaget
att en spårförbindelse anlägges till Gullänget i överensstämmelse med det
av järnvägsstyrelsen förordade tunnelalternativet. Jag ansluter mig till styrelsens
förslag att 1 miljon kronor anvisas för arbetenas påbörjande under nästa
budgetår.
Den träffade överenskommelsen finner jag vara för statsverket godtagbar och
förordar att den godkännes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131. 15
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna föreliggande
överenskommelse mellan järnvägsstyrelsen och Aktiebolaget
Hägglund & Söner,
dels ock till Anläggning av industrispår örnsköldsviks västra
—Gullänget å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar, för budgetåret 1951/52 anvisa ett investeringsanslag
av 1 000 000 kronor.
Till vad föredragande departementschefen under punkterna
1 och 2 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Hård af Segerstad.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
Bilaga.
Överenskommelse
mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen och Aktiebolaget Hägglund & Söner, Örnsköldsvik,
angående anläggning, underhåll och trafikering av spår mellan örnsköldsviks
västra och bolagets fabriksanläggning i Gullänget.
§ 1.
Mellan Kungl. Järnvägsstyrelsen, nedan benämnd styrelsen, och AB Ilägglund
& Söner, nedan benämnt bolaget, har — under förbehåll av Kungl. Maj: ts
godkännande — följande överenskommelse träffats.
§ 2.
1) Styrelsen förbinder sig att anlägga och underhålla ett normalspår mellan
Örnsköldsviks västra och en punkt A på bifogade karta1 (med punkten A avses
den punkt närmast Örnsköldsvik, där bolaget framdeles kan komma att anlägga
en växel för spårsystemet inom fabriksområdet i Gullänget). Sträckan örnsköldsviks
västra—punkt B på bilagda karta, benämnes i det följande L.
Styrelsen svarar härvid för kostnaderna avseende spåret örnsköldsviks västra
—A, dock med undantag för de med bestämmelserna i § 3 förenade kostnaderna.
Denna spårdel blir statens järnvägars egendom.
Bolaget svarar härvid helt för anläggnings- och underhållskostnaderna avseende
spår från A in på fabriksområdet. Dessa spår bliva bolagets egendom.
Styrelsen åtager sig dock att enligt särskild överenskommelse och i enlighet med
vad här nedan sägs för bolagets räkning anlägga dessa spår.
2) För spåranläggningen från punkten A in på fabriksområdet gäller i övrigt
följande:
a) Anläggningen under hålles av statens järnvägar på bolagets bekostnad på
av statens järnvägars banbefäl godkänt sätt. Statens järnvägars personal skall
äga obehindrat tillträde till fabriksområdet i och för järnvägstjänsten.
b) Erforderlig rengöring från is och snö m. m. i spåret utföres och bekostas
av bolaget.
c) Kostnaderna för alla genom statens järnvägars försorg för bolagets räkning
utförda arbeten och tillhandahållen materiel, beräknade enligt vid statens
järnvägar gällande bokförings- och debiteringsbestämmelser, gäldas månadsvis
enligt av vederbörande baningenjör utfärdad räkning. För av statens järnvägar
tillhandahållen spår- och förreglingsmateriel tillämpas de priser, styrelsen fastställer.
d) I fråga om spåranläggningens trafikering ävensom försiktighetsmått till
förekommande av eldfara skola trafikbefälets föreskrifter lända till noggrann
efterrättelse.
e) Byggnader få icke uppföras, anläggningar utföras eller varor uppläggas
på närmare avstånd än 2,6 meter från spårmitt, dock att utan hinder härav må
1 Kartan är här utelämnad.
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
17
efter medgivande av baningeujören uppföras lastkaj eller lastbrygga, som icke
inkräktar på gällande normalsektion för fria rummet. Vid kurvspår utökas förenämnda
avstånd i enlighet med vid statens järnvägar gällande bestämmelser.
f) Bolaget övertager allt ansvar för skada, som förorsakas av den å spåranläggningen
bedrivna järnvägstrafiken genom eld från lok eller på annat sätt,
vare sig skadan uppstår å person eller egendom, tillhörig SJ, bolaget eller tredje
man* dock är bolaget befriat från sitt ovannämnda ansvar, ifall skadan bevisligen
förorsakas av vårdslöshet från SJ: s personal.
Ifall SJ:s lok eller vagnar jämte därtill hörande materiel och gods, som befinna
sig inom bolagets område, utsättas för skada eller förlust, som ej är att
hänföra till järnvägstrafiken, åvilar ansvaret härför bolaget.
o) I fråga om kostnaderna för vagnöverlämningen och växlingsarbetet inom
fabriksområdet skall gälla särskild överenskommelse.
4) Lastnings- och lossningsfrister beräknas och vagnspengar erläggas enligt
vid statens järnvägar gällande bestämmelser.
5) Statens järnvägar berättigas att för egen eller trafikanters räkning använda
spåret örnsköldsviks västra—A, då detta enligt trafikbefälets beprövande
kan ske utan hinder för bolagets trafik.
§ 3.
Bolaget åtager sig att för SJ: s räkning träffa avtal med vederbörande markägare
och andra sakägare, så att styrelsen berättigas utan ersättning för mark
och intrång med äganderätt förvärva erforderlig mark för framdragande av
spåret örnsköldsviks västra—-A och trafikering för all framtid. Alla kostnader
härför skola bestridas av bolaget.
§ 4.
Styrelsen förbinder sig att, sedan ovannämnda spår tagits i bruk, frakta allt
vagnslastgods till och från bolagets fabriksanläggning i Gullänget, varvid bolaget
bär att såsom ersättning för transporten mellan fabriksanläggningen och
Örnsköldsviks västra erlägga en avgift för varje avsänd eller ankommen vagn.
För närvarande beräknas avgiften till tio kronor per tvåaxlig vagn. Avgiftens
storlek regleras i framtiden i proportion t ill den i § 5 omförmälda kvoten mellan
fraktsatserna för vissa tariffer.
§ 5.
Bolaget förbinder sig att som bidrag till kostnaderna för anläggande och
underhäll av spåret örnsköldsviks västra—A årligen i efterskott från den dagspåret
tagits i bruk lill styrelsen erlägga ett belopp av 60 000 kronor, vilket
belopp dock skall undergå följande justeringar:
a) Därest Socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex vid närmaste kvartalsskifte
före den dag, då beloppet förfaller till betalning, stigit från den 1
oktober 1950 (1 = 168) skall beloppet 60 000 kronor ökas i samma proportion
som indexvärdena.
2 Bihang lill riksdagens protokoll 1051. 1 sand. Nr 131.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
b) Därest bolagets samlade järnvägsfrakter för transporter på spåret till och
från fabriksområdet under ett kalenderår överstiga 270 000 kronor skall ovanstående
eventuellt enligt a) justerade belopp 60 000 kronor för detta år minskas
med en fjärdedel av det belopp, varmed de samlade järnvägsfrakterna överstiga
270 000 kronor. Vid denna beräkning skall dock hänsyn tagas till eventuella
förhöjningar i den ordinarie järnvägstaxan sålunda, att ovanstående grundbelopp
270 000 kronor ökas i samma proportion som kvoten av medeltalet av
fraktsatserna enligt tarifferna 7 A och 8 A för avstånden 600, 800 och 1 000 km
enligt den förhöjda taxan och samma medeltal enligt den 1 oktober 1950 gällande
taxan. Först om ett års fraktbelopp överstiger det på detta sätt förhöjda
grundbeloppet, skall bolagets årliga bidragsbelopp till statens järnvägar på
angivet sätt minskas. Med bolagets samlade järnvägsfrakter enligt detta moment
förstås statens järnvägars fraktinkomster för samtliga transporter till och från
bolagets anläggning i de fall frakten har erlagts av bolaget.
c) Därest bansträckan L skulle komma att ingå i en för allmän trafik öppen
järnvägslinje mellan Örnsköldsvik och Husum eller någon ort belägen norr om
Husum skall bolagets bidrag reduceras till en sjättedel av det belopp, som bolaget
eljest skulle haft att erlägga.
§ 6.
Därest arbetet med järnvägsanläggningen örnsköldsviks västra—A icke igångsatts
före den 1 oktober 1958, upphör denna överenskommelse att gälla.
Därest i framtiden de förutsättningar, som legat till grund för detta avtals
ingående, icke längre skulle förefinnas eller hava undergått avsevärd förändring
och därför villkoren i avtalet skulle bliva uppenbart oskäliga för någondera
kontrahenten, kunna villkoren ändras, om så kan ske utan att andra kontrahentens
rättmätiga intressen bliva åsidosatta.
Tvist angående tolkningen eller tillämpningen av denna överenskommelse skall
hänskjutas till avgörande av skiljemän enligt lag.
Denna överenskommelse, av vilken två lika lydande exemplar äro upprättade
och utväxlade, får icke på annan överlåtas med mindre styrelsen därtill lämnat
sitt på överenskommelsen tecknade medgivande.
Örnsköldsvik den 12 mars 1951. Stockholm den 13 mars 1951.
Aktiebolaget Hägglund & Söner. Kungl. -Järnvägsstyrelsen.
P. E. Hägglund. Erik TJprnark.
/Tage Berger.
Stockholm, Tryckeriaktiebolaget Tiden 1951