Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
1
flr 128.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel dels för inköp av stenkol och ved, dels ock för
statens bränslekommissions verksamhet under budgetåret
1951/52 m. m.; given Stockholms slott den 9
mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, som vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Ericsson.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen äskas dels å kapitalbudgeten anslag om 60 000 000 kronor
till inköp av ved och 50 000 000 kronor till inköp av fossila bränslen, varav
halva beloppen å tilläggsstat för innevarande budgetår och återstoden å
riksstaten för budgetåret 1951/52, dels ock å driftbudgeten för sistnämnda
budgetår anslag om 860 000 kronor för statens bränslekommissions avlöningar,
853 000 kronor för kommissionens omkostnader och 4 000 000 kronor
för omkostnader i samband med inköp och lagring av fasta bränslen,
in. m.
1 Mhting till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 128.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 12S.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om anvisande av
medel dels för inköp av stenkol och ved och dels för statens bränslekommissions
verksamhet under budgetåret 1951/52.
Inledning.
Under de gångna krisåren ha från statsmakternas sida vidtagits åtskilliga
åtgärder för att trygga bränsleförsörjningen. Då efter krigsutbrottet
1939 importmöjligheterna försvårades gällde det att söka få till stånd en
ökad produktion av inhemska bränslen, i första hand ved. För att stimulera
till ökad vedproduktion beviljades lån för förskottering av avverkningskostnader
och viss prisgaranti lämnades, vilken innebar att ved som av
skogsägare för avsalu producerats eller framdeles producerades och som
icke funnit köpare, skulle av staten inlösas till fastställt pris. Sedermera
fastställdes för varje avverkningsår den maximikvantitet, för vilken prisgaranti
sammanlagt finge meddelas. Då man emellertid icke ansåg sig
kunna lita enbart till frivillig medverkan till att genomföra de mycket omfattande
avverkningsprogram, som blevo nödvändiga, infördes produktionsplikt
genom en lag 1940, som sedermera ersattes av lagen den 30 juni 1942
om avverkningsskyldighet.
Beslag å ved genomfördes till en början endast å vissa tätorter. Allmänt
beslag å veden lades hösten 1941 men hävdes vid utgången av 1943 för de
lyra nordligaste länen. Vedhandeln leddes i huvudsak genom auktoriserade
uppköpare, vilka mot utlämnat förlagskapital fingo verkställa erforderliga
uppköp för bränslekommissionens räkning. Även transporterna av ved voro
föremål för särskild reglering.
Till bestridande av kostnaderna för regleringen av vedproduktionen ha
anvisats investeringsanslag om tillhopa 215 miljoner kronor, vilka medel
använts för bränslekommissionens vedinköp, för inköp av tvångsawerkad
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
3
ved samt för utlämnande av förlagskapital till de auktoriserade veduppköparna.
Härutöver har årligen anvisats medel å driftbudgeten till bestridande
av omkostnader i samband med inköp och inlösen av ved.
Den 1 januari 1949 hävdes vedbeslaget och därefter upphävdes med utgången
av april 1949 även övriga regleringsbestämmelser med avseende å
ved. Vedregleringen har därefter helt avvecklats.
För att förhindra att de efter krigsutbrottet stegrade importkostnaderna
å kol och koks skulle inverka på konsumentpriserna anslogo statsmakterna
medel för att hålla priserna nere. Den erforderliga regleringen i övrigt åstadkoms
genom ett avtal, det s. k. statsavtalet, med den nybildade föreningen
Svenska kolimportörers förening 1939 u. p. a. Importen reserverades för föreningens
medlemmar. Innebörden av statsavtalet, som gällde till den 1 augusti
1947, var att kolhandeln underkastade sig statlig reglering med avseende
på import, försäljning och prisbildning mot att staten gav viss garanti
mot förlust. Efter avspärrningen i väster infördes ett clearingförfarande,
varigenom importpriserna för kol och koks utjämnades till enhetliga
avräkningspriser i grosshandeln. Detta clearingförfarande avsåg all kol och
koks och alltså såväl storförbrukarnas som lagerhandelns kvantiteter. När
statsavtalet upphörde, utfärdade bränslekommissionen med stöd av gällande
beslags- och övriga regleringskungörelser bestämmelser rörande kolhandeln.
Med utgången av maj 1949 upphävdes handelsregleringen i vad den avsåg
stenkol och stenkolsbriketter men bibehölls i fråga om koks och antracit.
I juni 1950 upphävdes därefter även beslagsförfattningarna i motsvarande
delar.
Vad slutligen beträffar eldningsolja så var denna vara underkastad reglering
från april 1940 till februari 1950. Sedan importen efter kriget på nytt
kommit i gång kunde dock bränslekommissionen under vissa tider, då tillgången
var mera tillfredsställande, medgiva fri leverans av eldningsolja för
uppvärmning och varmvattenberedning. I samband med att regleringsförfattningarna
upphävdes förordnade Kungl. Maj :t, alt återstående frågor rörande
försörjningen med flytande bränslen skulle överflyttas från bränslekommissionens
till handels- och industrikommissionens handläggning.
Av de statliga ransoneringarna på bränsleområdet återstod vid innevarande
bränslesäsongs början endast ransoneringen av koks och antracit.
Denna ransonering gällde då endast för hushållsförbrukarna och anledningen
till att den upprätthölls var att bränslena i fråga voro subventionerade.
Man räknade därför med att, sedan subventioneringen upphört med utgången
av november 1950, också kunna slopa ransoneringen. Därefter skulle för
bränslekommissionen endast återstå vigsa administrativa och kamerala uppgifter,
vilka kommissionen själv ansåg sig böra i huvudsak kunna avsluta
till utgången av budgetåret 1950/51.
Under hösten 1950 ändrades emellertid försörjningsläget på bränsleoinrådet
genom alt svårigheter började uppstå i fråga om koksimporten. Detta
medförde, att handeln med koks och antracit icke kunde frigivas utan all
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 128.
man i stället nödgades skärpa ransoneringen för hushållen och även inskränka
förbrukningen för industriändamål. Frågan om ersättningsbränslen
blev nu på nytt aktuell. Då tillgången på ved icke kunde antagas motsvara
mera än normalbehovet, gällde det att få fram andra bränslen. En
viss import av brunkolsbriketter har kunnat ske från Östtyskland. Man
söker också tillvarataga möjligheterna att öka importen av stenkol. Även på
denna vara råder emellertid för närvarande knapphet på de europeiska
marknaderna, varför köp måste göras i Förenta staterna. Med anledning av
det försämrade försörjningsläget har Kungl. Maj:t efter förslag av bränslekommissionen
beslutat att från och med den 18 februari 1951 återinföra
beslag och handelsreglering i fråga om stenkol och stenkolsbriketter. I detta
sammanhang må nämnas, att Kungl. Maj:t förordnat, att bränslekommissionen
fr. o. m. den 15 mars 1951 ånyo skall handlägga frågor rörande försörjningen
med flytande bränslen.
Med hänsyn till de osäkra möjligheterna till full behovstäckning under
nästa bränsleår i fråga om de importerade bränslena har bränslekommissionen
i skrivelser den 8 februari 1951 framlagt förslag om anskaffande
av en vedreserv samt om inköp och lagring av amerikanska ångkol, varjämte
kommissionen hemställt om anvisande av medel för dessa ändamål
samt för kommissionens egen verksamhet under budgetåret 1951/52. I det
följande behandlas dessa frågor var för sig.
o
Åtgärder för anskaffande av reservlager av ved och kol.
Bränslekommissionen har gjort en utredning rörande möjligheterna att
åstadkomma en ved reserv om ungefär 3 miljoner kubikmeter att användas
under nästa bränslesäsong. Kommissionen beräknar, att av det årliga
normalbehovet av hushållsved för närvarande omkring 5,5 miljoner
kubikmeter måste täckas med ved som avverkats för avsalu. Kvantiteten
motsvarar ungefär en tiondel av den totala år savverkningen för avsalu av
både ved och gagnvirke inom landet. Kommissionen fortsätter:
Det importerade bränslets andel i den totala hushållsförbrukningen beräknas
f. n. motsvara en vedkvantitet om ca 25 milj. m3t. En rubbning av
bränsleimporten beräknas medföra eu efterfrågan på ersättningsved av sådan
storleksordning, att särskilda åtgärder måste vidtagas för att tillgodose
den ökade efterfrågan. Lagerhållningen av normalved under innevarande
eldningssäsong synes vara obetydlig. Vedbrist skulle förmodligen ha givit
sig tillkänna under innevarande vinter, även om koksimporten fått fortgå
normalt. Då veden tillhör de ersättningsbränslen, som i första hand måste
tillgripas i händelse av minskad tillgång på fossila bränslen, synes det
kommissionen nödvändigt att vidtagå åtgärder för ökad avverkning av ved.
Kommissionen förutsätter, att avverkning av ved för täckande av normalbehovet
skall ske ostört och att avverkningen av en viss kvantitet ersättningsved
ej får inverka på gagnvirkesawerkningarna. Då avsikten med
tlen ökade avverkningen är att i första hand anskaffa en reserv av ved som
ersättning för koks, har kommissionen funnit att det vore lämpligast att
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
söka åstadkomma reservvedlager, så avvägda och belägna, att begränsade
rubbningar i hushållens bränsletillförsel kunna utjämnas. Att staten ensam
skall äga rätt att disponera dessa vedlager torde vara ofrånkomligt.
Kommissionen anför vidare, att den icke anser det möjligt, med hänsyn
till de erforderliga kapitalutläggen och till förlustriskerna i händelse att
efterfrågan på veden skulle utebli, att intressera skogsägarna för reservlagring
av brännved med mindre staten lämnar visst stöd. Det ligger kanske
närmast till hands att först söka träffa avtal om erforderliga avverkningar
med domänverket och vissa större skogsbolag. Dessa skogsägares arbetskraft
torde emellertid för närvarande vara helt upptagen av gagnvirkesavverkningar,
vilka man icke synes böra inkräkta på genom en påtvungen
vedavverkning. Ej heller efter gagnvirkesawerkningens slut torde man i
nuvarande läge böra fordra vedavverkning av sagda skogsägare, då detta
skulle inverka menligt på deras möjligheter att genomföra sina skogsvårdsprogram.
I ett ytterligare skärpt läge däremot tvingas man, enligt
kommissionens mening, att påkalla de större skogsbolagens och domänverkets
medverkan. Kommissionen räknar för övrigt med att domänverket i
begränsad utsträckning skall kunna medverka redan nu då det gäller att
tillgodose en del av staten och landstingen tillhöriga anläggningars behovav
ved som reserv för importerat bränsle.
Ägarna till de mindre skogsbruken torde emellertid, enligt kommissionens
uppfattning, vara intresserade att medverka till den önskade avverkningen
och hos dessa finnes en viss arbetskraftsreserv under den årstid då
egentligt jordbruksarbete icke pågår. Anledningen till att dessa skogsägare
icke visat större intresse för vedavverkning är bland annat de ovissa avsättningsmöjligheterna.
Eventuella stödåtgärder synas därför böra inriktas
på att skapa garanti för avsättning av veden till skäligt pris. Sådan
garanti är emellertid ej ett tillräckligt medel för att nå det avsedda syftet,
utan man får förutsätta att skogsägarna komma att begära att staten också
lämnar förlagskapital för vedavverkningen. Villkoret att staten ensam måste
äga rätt att disponera över de avsedda vedlagren kommer antagligen att
skärpa kravet på långtgående statligt stöd, men det kommer också att
ställa krav på en omfattande organisation, om den disponibla vedreserven
skall kunna dirigeras på lämpligaste sätt genom besked till en mångfald
skogsägare. Då det icke synes nödvändigt att för närvarande skapa någon
större organisation för vedfrågorna har kommissionen funnit, att den åsyftade
vedreserven bör kunna åstadkommas genom avtal med Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund eller möjligen med varje enskild förening.
Förbundet bar på förfrågan meddelat, alt det är berett alt förhandla om
villkoren för anskaffande av den ifrågasatta vedreserven.
Bränslekommissionen anför vidare:
Kommissionen skall fastställa de områden, inom vilka avverkning lämpligen
bör ske. Med hänsyn till dels vedskogstillgången dels även otillräcklig
tillgång på arbetskraft kan det understundom bli nödvändigt att fastställa
att avverkning skall ske inom område som, med hänsyn til! syftet
att veden skall ersätta koks, ej alltid kan tänkas vara det lämpligaste om
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
rådet. Även om huvuddelen av avverkningarna bör förläggas till södra och
mellersta Sverige, så måste dock en viss avverkning ske även i Norrland,
emedan bränsleimporten till norrländska hamnar måste ske under en relativt
kort tidsrymd, vilken kan komma att ytterligare begränsas av ishinder.
Att ett genomförande av det här anförda vedanskaffningsprogrammet innebär
vissa ekonomiska risker, vilka måste tagas av staten, synes kommissionen
ofrånkomligt. En avveckling av vedlagren kan erbjuda svårigheter,
särskilt om tillgången på importerade bränslen mot all förmodan
skulle bli tillfredsställande. Många faktorer spelar härvidlag in, av vilka
främst bör framhållas vad som tidigare sagts angående svårigheten att till
fullo tillgodose normalvedsbehovet. Under rådande högkonjunktur inom
skogsindustrierna torde dock tillgången på brännved kunna bedömas förbliva
otillräcklig. Att under dessa betingelser under ett par bränslesäsonger avveckla
reservvedlager om 3 milj. m3t, synes icke böra erbjuda några väsentliga
svårigheter. Vanliga affärsmässiga förluster kunna emellertid icke
förbises. Bortsett från förlust till följd av prissänkningar torde riskerna
för förluster av andra anledningar, enligt vad krisårens erfarenheter visar,
icke vara av någon större omfattning, men självfallet spelar lagringstidens
längd en viss roll härvidlag. Förluster å lämnade förlagsmedel synes ej behöva
komma i fråga.
Utöver de ovan anförda åtgärderna är det kommissionens avsikt att sända
en rekommendation till de kommunala myndigheterna, vari skall framhållas
vikten av att dessa vidtaga åtgärder för anskaffning av ved för att
1 möjligaste mån eliminera riskerna av en befarad koksbrist. Till de statens
och landstingens anläggningar, som för sill bränsleförsörjning äro
beroende av koks, skall en liknande framställning göras, så att koksbesparing
kommer till stånd och domänverket får avsättning för den ökade vedproduktionen,
som skall äga rum särskilt med tanke på dessa anläggningars
bränsleförsörjning. Några särskilda åtgärder synes för närvarande ej
behöva vidtagas för att säkra industriens normalveds- eller ersättningsvedsbehov,
emedan industrierna överlag kunna antagas själva komma att vidtaga
erforderliga åtgärder för tryggande av sin vedförsörjning.
För genomförande av de planerade åtgärderna för anskaffande av ett
vedlager av omkring 3 miljoner kubikmeter erfordras enligt kommissionens
beräkningar förlagsmedel om tillhopa 60 miljoner kronor.
I en den 23 februari 1951 dagtecknad promemoria har bränslekommissionen
meddelat, att enligt vad kommissionen erfarit Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund icke ansåge sig kunna garantera avverkning av
ved i den omfattning som komissionen funnit erforderlig och att kommissionen
därför nödgades att i andra former söka anskaffa återstoden av den
önskade vedkvantitelen.
Genom beslut den 23 februari 1951 har Kungl. Maj :t bemyndigat bränslekommissionen
att upptaga förhandlingar med riksförbundet, enskilda
skogsägareföreningar och andra vedleverantörer om anskaffande av ett reservlager
av omkring 3 miljoner kubikmeter ved. Kommissionen har numera
slutit ett sådant avtal med riksförbundet och har i skrivelse den 6
mars 1951 hemställt om Kungl. Maj:ts godkännande därav. Enligt avtalet
har riksförbundet åtagit sig att för kommissionens räkning anskaffa högst
2 miljoner kubikmeter kastved som reserv för avhjälpande av brist å fossila
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 128.
bränslen. Veden skall anskaffas inom särskilda inköpsområden. All anskaffad
ved skall uppläggas och inmätas vid bilväg eller i buffertlager. Veden
är i riksförbundets ägo till dess den enligt kommissionens anvisningar
levererats till förbrukare. För inköpen ha bestämts vissa priser fritt bilväg.
Vid försäljningen skall riksförbundet debitera köparen detta pris med
tillägg av transportkostnaden och de särskilda ersättningar för anskaffning,
försäljning och spedition, vartill riksförbundet i avtalet tillerkänts
rätt. Kommissionen ställer förlagsmedel till riksförbundets förfogande på
sätt i avtalet närmare angives. Till säkerhet för utlämnade förlagsmedel
skall riksförbundet ställa bankgaranti, som kan av kommissionen godkännas.
I skrivelsen har kommissionen även hemställt om bemyndigande att
med andra vedleverantörer träffa avtal om anskaffning av ved enligt samma
grunder som gälla för det med riksförbundet träffade avtalet.
Vad beträffar reservlagring av stenkol för täckande av eventuella
brister under nästa bränsleår anför bränslekommissionen, att lagringen bör
avse amerikanska ångkol samt gas- och kokskol. Av ångkolen böra vissa
kvantiteter inköpas och lagras av statens järnvägar, arméförvaltningen och
marinförvaltningen. I övrigt böra de planerade lagren av ångkol såvitt möjligt
placeras hos kollagerhandeln. De kol som icke kunna inläggas hos kollagerhandeln
böra lagras å lätt tillgängliga platser. Den avsedda kvantiteten
gas- och kokskol anser kommissionen böra importeras genom svenska gasverksföreningens
försorg för att användas för täckande av den brist som kan
uppstå genom en eventuellt minskad import från de europeiska länderna av
sådana kol.
Enligt bränslekommissionens planer skulle kommissionen för egen räkning
inköpa omkring 300 000 ton av de amerikanska ångkol som avses skola
lagras för förbrukning under nästa bränsleår. Genom beslut den 23 februari
1951 har Kungl. Maj :t bemyndigat kommissionen att inköpa och lagra
nämnda kvantitet, varjämte Kungl. Maj :t uppdragit åt riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap att biträda bränslekommissionen med inköp,
hemtransport och uppläggande i lager av kolen samt att med anlitande av
nämndens inköpsmedel förskottsvis bestrida kostnaderna härför.
Bränslekommissionen har beräknat kostnaden för anskaffande av nu
nämnda kvantitet om 300 000 ton ångkol samt av ytterligare myckenheter
stenkol och brunkolsbriketter, som kommissionen skulle kunna behöva inköpa,
till 50 miljoner kronor och hemställer att ett anslag av denna storlek
måtte anvisas för ändamålet.
Departementschefen. Vår bränsleförsörjning har under de gångna efterkrigsåren
i stort sett utvecklats gynnsamt och de av statsmakterna vidtagna
regleringsåtgärderna ha efter hand kunnat avvecklas. Under de senaste månaderna
har läget emellertid ånyo försämrats, då en alltmer påtaglig brist på
kol givit sig till känna på de europeiska marknaderna. Orsakerna härtill
torde vara alt söka i den politiska spänningen, som föranlett de kolproducerande
länderna att i ökad takt bygga ut sin tunga industri, icke minst rust
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
ningsindustrien, med därav följande ökat bränslebehov, och dessutom att
öka sin beredskapslagring av kol. Resultatet har blivit en avsevärd minskning
av de för export tillgängliga kvantiteterna fasta fossila bränslen.
Vårt bränslebehov tillgodoses numera till stor del med olja. Även om oljeimporten
hittills kunnat fortgå utan störningar måste man dock ta hänsyn
till oljeimportens stora känslighet för de världspolitiska växlingarna
och bör sålunda icke räkna med att kunna kompensera underskottet i kolimporten
med en ökad import av olja. I detta läge synes det angeläget att
man söker tillvarataga möjligheterna att bygga upp en reserv av såväl importerade
som inhemska fasta bränslen för nästa bränslesäsong.
Med hänsyn till svårigheterna att erhålla kol i Europa hav en viss import
från Förenta staterna ägt rum under senaste tid. Bränslekommissionen har
också planerat inköp av amerikanska ångkol samt gas- och kokskol för reservlagring,
varvid kommissionen för egen räkning skulle inköpa omkring
300 000 ton ångkol. Då det är angeläget att importen kan ske snarast möjligt,
har Kungl. Maj :t funnit sig böra bemyndiga kommissionen att inköpa
nämnda kvantitet. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har fått
i uppdrag att biträda med importen och att förskottera kostnaderna. Medelsbehovet
för de nu aktuella inköpen torde röra sig omkring 35 miljoner kronor.
Då det, som kommissionen antytt, kan bliva erforderligt att kommissionen
ökar sina inköp av stenkol och även köper andra fossila bränslen, anser
jag i likhet med kommissionen, att man bör räkna med ett medelsbehov av
50 miljoner kronor. Jag tillstyrker därför, att detta belopp anvisas såsom
förlagskapital för de ifrågasatta köpen. Då inköpen redan börjat och medel
därlör komma att bli erforderliga redan före den 1 juli, vill jag föreslå, att
ett anslag å 25 miljoner kronor anvisas å kapitalbudgeten redan å tilläggsslat
för innevarande budgetår och att ett lika stort anslag upptages för budgetåret
1951/52.
Vad härefter angår veden delar jag bränslekommissionens uppfattning,
att man bör söka tillvarataga möjligheterna att åstadkomma en reserv för
nästa bränsleår. I sådant syfte bemyndigade Kungl. Maj :t kommissionen att
upptaga förhandlingar med Sveriges skogsägares riksförbund, enskilda
skogsägareföreningar och andra vedleverantörer om anskaffande av ett reservlager
av omkring 3 miljoner kubikmeter ved. Enligt det mellan kommissionen
och riksförbundet nu träffade avtalet skall förbundet söka få fram
omkring 2 miljoner kubikmeter ved, för vilket ändamål kommissionen skall
tillhandahålla förlagskapital. Med hänsyn till att avverkningarna böra sättas
i gång snarast möjligt har Kungl. Maj:t genom beslut denna dag godkänt
avtalet och bemyndigat kommissionen att tills vidare anlita kolclearingkassan
för erforderliga utbetalningar. Kommissionen har även fått bemyndigande
att med andra vedleverantörer träffa liknande avtal om anskaffning
av ved. Medelsbehovet för de ifrågasatta vedinköpen har av kommissionen
uppskattats till 60 miljoner kronor. I likhet med vad jag anfört beträffande
kolköpen torde även i detta fall medel komma att erfordras redan före den
1 juli. Jag förordar därför, att ett anslag å 30 miljoner kronor äskas å till
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 128. 9
läggsstat för detta budgetår och ett anslag av samma storlek för nästa budgetår.
Enligt vad jag erfarit undersöker man inom bränslekommissionen möjligheterna
att få till stånd en ökad tillverkning av bränntorv. Några förslag
till åtgärder i sådant syfte ha ännu icke framlagts, men skulle frågan bliva
aktuell synes Kungl. Maj :t böra ha befogenhet att, om så anses påkallat, använda
någon del av de ifrågasatta förlagsmedlen för inköp av ved även för
torvinköp.
Anslag till statens bränslekommission för budgetåret 1951/52.
För innevarande budgetår ha uppförts förslagsanslag till Statens bränslekommission:
Avlöningar å 600 000 kronor och till Statens bränslekommission:
Omkostnader å 270 000 kronor. Genom särskilda beslut har Kungl.
Maj :t medgivit, att kommissionen av dessa anslag må taga i anspråk
726 400 kronor, respektive 235 400 kronor.
1 skrivelse den 30 augusti 1950 föreslog bränslekommissionen, som då
räknade med att till den 1 juli 1951 i huvudsak ha slutfört sina uppgifter,
att för täckande av utgifter för dess eventuellt kvarvarande verksamhet
under budgetåret 1951/52 skulle anvisas ett anslag om 30 000 kronor.
Med hänsyn till det förändrade läget på bränsleförsörjningens område har
kommissionen nu framlagt nya beräkningar rörande medelsbehovet för
kommissionens verksamhet under nästa budgetår. Beträffande avlöningsposten
har kommissionen anfört i huvudsak följande.
Kommissionens organisationsplan den 1 januari 1951 upptog kansli, omfattande
sekretariat, juridisk byrå och kameralbyrå, planläggningsavdelning,
omfattande planeringsbyrå och licensbyrå, samt kolavdelning.
Den förenkling av organisationen och den personalminskning, som planerats
till nämnda dag, hade icke kunnat genomföras till följd av de
ändrade försörjningsförhållandena. I stället hade arbetsbelastningen ökat,
vilket dock tillfälligt kunnat avhjälpas genom omplacering av personal och
vissa nyanställningar. För verksamheten i fortsättningen bleve det emellertid
nödvändigt att i större utsträckning öka antalet befattningshavare. Sålunda
borde sekretariatet förstärkas med en sekreterare samt biträdespersonal
av skilda kategorier. På kameralbyrån syntes en mindre personalavgång
komma att ske genoin att revisionen av kollagerhandeln beräknades
vara slutförd vid eller strax efter budgetårsskiftet. Befattningen som
chef för planläggningsavdelningen, som för närvarande är vakant, borde
besättas med en kvalificerad tekniker. Härjämte syntes en tekniker böra
tillföras planeringsbyrån, vars statistikkontor även torde böra avsevärt utökas.
På samma byrå vore erforderligt att för handläggning av ärenden
rörande ved anställa cn jägmästare och en notarie. De uppgifter som regelmässigt
åvilade bränslekontoren hos länsstyrelserna handhades beträffande
Stockholms stad och län samt Skånelänen av personal hos kommissio
2
intrång till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 128.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 128.
nen. Denna personal borde utgå ur kommissionens organisation och dess
uppgifter överföras till överståthållarämbetet, respektive vederbörande länsstyrelse.
Däremot borde på licensbyrån lämpligen vara anställd en inspektör
och kontaktman för bränslekontoren. Inom planläggningsavdelningen
borde inrättas en byrå för flytande bränslen för handläggning av
hithörande uppgifter, i dagens läge omfattande främst importlicensering
och statistik, under ledning av en byråchef med en notarie. Planläggningsavdelningen
borde tillföras ytterligare någon biträdespersonal. Då arbetsuppgifterna
på kolavdelningen i viss omfattning även torde komma att
omfatta stenkol, som numera ånyo underkastats handelsreglering, erfordrades
en förstärkning av denna avdelning. Slutligen räknade kommissionen
med att under de tre första månaderna av nästa budgetår behöva anlita
viss extra personal för särskilda uppgifter i samband med utfärdandet
av nya bränslelicenser.
Kommissionen beräknar anslagsbehovet för avlöningar under budgetåret
1951/52 på följande sätt:
Ordförande, ledamöter och råd .............................. 36 700
Kansliet ................................................... 336 672
Planläggningsavdelningen .................................... 351 384
Kolavdelningen ............................................. 91 320
Städerskor ................................. 20 000
Experter och sakkunniga .................................... 10 000
Extra personal ............................................ 9 000
Ålderstillägg................................................ 7 000
Summa kronor 862 076
Vid beräkningen av medelsbehovet för omkostnader under budgetåret
1951/52 har bränslekommissionen utgått från de faktiska utgifterna såväl
under budgetåret 1949/50 som under första hälften av innevarande budgetår,
men har samtidigt tagit hänsyn till de beräknade utgifterna under
tiden den 1 januari—den 30 juni 1951. Kostnaderna ha beräknats sålunda:
Rese- och traktamentsersättningar ............................ 70 000
Inventarier ................................................. 25 000
Kontorsmateriel ............................................ 50 000
Trycknings- och annonskostnader............................. 75 000
Telefon och telegram........................................ 80 000
Bränsle, lyse och vatten...................................... 6 000
Sjukvård................................................... 20 000
Övriga expenser ............................................ 27 000
Särskilda kostnader, av Kungl. Maj :t anvisade att täckas av omkostnadsmedel.
........................................... 500 000
Summa kronor 853 000
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 128.
Den sista posten i uppställningen avser kostnader för tryckning av nya
bränslelicenser för hushållsförbrukare. Bränslekommissionen har i särskild
skrivelse hemställt om bemyndigande att som en beredskapsåtgärd låta
trycka och utställa sådana licenser. Som skäl härför har i huvudsak anförts,
att man i nuvarande labila läge icke kan bortse från möjligheten att en
ransonering blir nödvändig även under kommande bränsleår samt att det
nuvarande licensmaterialet visat sig vara alltför föråldrat och otillförlitligt
för att kunna läggas till grund för en ransonering och att det icke är möjligt
att till rimliga kostnader revidera detsamma.
Kommissionen har vidare, under hänvisning till de förslag kommissionen
framlagt om åtgärder för ökad brännvedsproduktion och för anskaffande av
fossila bränslen, hemställt att för nästa budgetår måtte anvisas ett förslagsanslag
av 4 miljoner kronor för täckande av sådana omkostnader och förluster
som äro att hänföra till normala affärsrisker, såsom prissänkningar
och kvalitetsförsämring.
Departementschefen. Till följd av det ändrade försörjningsläget på bränsleområdet
har bränslekommissionens arbetsuppgifter ånyo ökat. Den påbörjade
avvecklingen har därför fått avbrytas och en utbyggnad av kommissionen
har i stället planerats och påbörjats. Då kommissionen med all
sannolikhet torde komma att behöva fortsätta sin verksamhet även under
nästa budgetår, måste medel för detta ändamål anvisas. Mot kommissionens
beräkning av medelsbehovet för avlöningar har jag icke något att
erinra men anser att beloppet bör avrundas till 860 000 kronor. Ej heller
mot beräkningen av medelsbehovet för omkostnader har jag något att invända.
Jag delar kommissionens uppfattning att licenserna för hushållsbränsle
böra förnyas och har för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t att bifalla
kommissionens framställning om bemyndigande att trycka nya licenser.
För bestridande av kommissionens omkostnader torde sålunda böra anvisas
853 000 kronor.
Under den tid vedregleringen bestod anvisades årligen ett särskilt anslag
för bestridande av bränslekommissionens omkostnader i samband med
inköp och inlösen av ved. Kommissionen har nu föreslagit, att ett motsvarande
anslag upptages för nästa budgetår för bestridande av omkostnader
i samband med de planerade åtgärderna för ökad brännvedsproduktion
och för anskaffande av fossila bränslen. Jag anser i likhet med kommissionen
att ett sådant anslag bör anvisas och har icke något att erinra mot
det föreslagna beloppet, 4 miljoner kronor. Anslaget synes böra rubriceras
Omkostnader i samband med inköp och lagring av fasta bränslen, m. m.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 128.
Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen anvisa
dels å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1950/
51 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket
a)
till Förlag skapital för inköp av ved ett investeringsanslag
av 30 000 000 kronor;
b) till Förlag skapital för inköp av fossila bränslen ett investeringsanslag
av 25 000 000 kronor;
dels å riksstaten för budgetåret 1951/52 under tionde huvudtiteln
a)
till Statens bränslekommission: Avlöningar ett förslagsanslag
av 860 000 kronor;
b) till Statens bränslekommission: Omkostnader ett föranslag
av 853 000 kronor;
c) till Omkostnader i samband med inköp och lagring av
fasta bränslen, m. m. ett förslagsanslag av 4 000 000 kronor;
dels ock å riksstaten för budgetåret 1951/52 å kapitalbudgeten
under fonden för förlag till statsverket
a) till Förlag skapital för inköp av ved ett investeringsanslag
av 30 000 000 kronor;
b) till Förlag skapital för inköp av fossila bränslen ett investeringsanslag
av 25 000 000 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bengt Nordell.
517324. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.