Kungl. Maj.ts proposition nr 125.
1
Nr 125.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa anslag
till de statsunderstödda alkoholistanstalterna m. m.;
given Stockholms slott den 9 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
Eije Mossberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen framlägges förslag om ökat statligt stöd till de erkända
och enskilda alkoholistanstalterna. Sålunda föreslås, att de f. n. utgående
s. k. garanti- och beläggningsbidragen höjas, garantibidraget från tre kronor
50 öre till sju kronor för båda anstaltskategorierna samt beläggningsbidraget
från tre kronor 50 öre resp. tre kronor till fem kronor, likaledes för båda
anstaltskategorierna. Driftkostnadsanslaget beräknas i anledning härav behöva
uppräknas från 2 300 000 till 2 900 000 kronor.
För vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid erkända alkoholistanstalten
Åsbrohemmet, avseende bl. a. inrättande av en särskild mottagningsavdelning,
anordnande av nya isoleringsrum samt nya ekonomilokaler begäres ett
anslag av 115 000 kronor.
Slutligen äskas i propositionen ett investeringsanslag om 50 000 kronor
såsom lån till svenska diakonsällskapet för dess alkoholistanstalt Björknäs.
1—Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 125.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, NrLSSON, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln, punkterna 152 och 153, föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna dels
till Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter m. m. ett reservationsanslag
av 100 kronor, dels ock till Bidrag till erkända och enskilda
alkoholistanstalters driftkostnader m. in. ett förslagsanslag av 2 300 000
kronor.
Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.
I samband därmed torde jag få anmäla uppkomna frågor om dels anvisande
av medel till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid erkända alkoholistanstalten
Åsbrohennnet, dels ock lån till svenska diakonsällskapet för sanering
av erkända alkoholistanstalten Björknäs’ ekonomi.
Genom beslut den 2 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen
att verkställa utredning rörande de icke statliga alkoholistanstalternas ekonomiska
förhållanden. Styrelsen hade därvid att utreda frågan om anstalternas
driftförluster under åren 1939—1949 samt undersöka, på vilket sätt
redan uppkomna underskott lämpligen borde avvecklas och framtida underskott
undvikas. Det skulle vidare ankomma på styrelsen att undersöka
behovet av den materiella upprustning, som kunde anses erforderlig för
att förhindra att byggnader och inventarier förfölle, samt framlägga därav
föranledda förslag, varjämte frågan om de personalförstärkningar samt
avlöningsförbättringar vid anstalterna, som kunde anses oundgängligen
nödvändiga för att erhålla en ur vårdsynpunkt tillfredsställande personalrekrytering,
borde upptagas till prövning.
Kungl. Maj :t medgav, att styrelsen vid fullgörandet av uppdraget såsom
särskild utredningsman finge anlita krigsrådet Uno Axel Josef Brunskog
samt ställa sekreterare till utredningsmannens förfogande.
Sedan Brunskog upprättat en den 21 december 1950 dagtecknad promemoria
rörande nämnda anstalters ekonomiska förhållanden, har social
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
styrelsen med skrivelse den 15 februari 1951 framlagt förslag till ändrade
grunder för statsbidraget till driftkostnader vid anstalterna. Samtliga huvudmän
och styrelser för anstalterna ävensom de erkända alkoholistanstalternas
centralorganisation och personalorganisationerna på området ha av
socialstyrelsen beretts tillfälle att avgiva yttrande över nämnda promemoria.
Över socialstyrelsens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av
statskontoret, statens lönenämnd, de erkända alkoholistanstalternas centralorganisation
och Sveriges fångvårdsmannaförbund. Vidare har svenska
diakonsällskapets styrelse inkommit med en skrivelse i ärendet.
Förslag till ändrade grunder för driftbidrag.
Gällande bestämmelser.
Bestämmelserna om statsbidrag till driftkostnader vid de icke statliga
alkoholistanstalterna återfinnas i kungörelsen den 30 juni 1944 (nr 567;
ändr. 414/1946 och 547/1947) om statsbidrag till driftkostnader vid vissa
alkoholistanstalter m. m. Statsbidrag till erkänd alkoholistanstalt utgår med
högst tre kronor 50 öre för dag och vårdplats (garantibidrag) samt därutöver
med högst tre kronor 50 öre för dag och vårdad person (beläggningsbidrag).
Till enskild alkoholistanstalt utgår statsbidrag med högst tre kronor
50 öre i garantibidrag samt därutöver med högst tre kronor i beläggningsbidrag.
Understöden till anstalterna fastställas årligen av Kungl.
Majrt inom gränserna för de författningsenligt bestämda högsta beloppen.
Samtliga alkoholistanstalter, med undantag av erkända alkoholistanstalten
Lillegården, erhålla f. n. statsbidrag med maximibelopp. Lillegården erhåller
i garantibidrag tre kronor samt i beläggningsbidrag tre kronor 50 öre.
Därjämte utgår till anstalten ett årligt bidrag å 11 600 kronor, avsett att
täcka särskilda kostnader för anstaltens familjevårdsverksamhet. Garantibidraget
utbetalas kvartalsvis i förskott och beläggningsbidraget kvartalsvis
i efterskott.
Socialstyrelsens förslag.
Allmänna synpunkter. Kronans värdeförsämring har medfört en kraftig
stegring av alkoholistanstalternas omkostnader. Anstalternas möjligheter
att öka sina inkomster av rörelsegrenar av olika slag äro mycket begränsade.
Sedan några år tillbaka finnes heller icke möjlighet att inom ramen
för gällande bestämmelser öka de statliga driftbidragen, enär de år 1947
fastställda övre gränserna för dessa bidrag ha uppnåtts för samtliga anstalter
med ett i detta sammanhang betydelselöst undantag. Flertalet an
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
stalter ha till följd härav under senare år redovisat förluster å driften.
Anstalternas huvudmän sakna i allmänhet nämnvärda tillgångar, som skulle
kunna disponeras för att täcka driftkostnaderna, och anstalterna ha därför
ådragit sig skuldsättning å driften.
Till bestyrkande av det ofrånkomliga behovet av ökat ekonomiskt stöd
från statens sida hänvisar socialstyrelsen till följande sammanställning
rörande driftutfallet vid de olika anstalterna under de sista fem åren.
Driftutfallet under åren 1946—1950.
(Vinst + och förlust —).
Anstalt |
1946 |
1947 |
1948 |
1949 |
1950 |
|||||
Älvgården .......... |
_ |
2 000 |
13 000 |
33 000 |
16 000 |
6 000 |
||||
Björknäs............ |
— |
30 000 |
— |
5 000 |
— |
23 000 |
— |
27 000 |
_ |
28 000 |
Västkusthemmet .... |
+ |
12 000 |
+ |
24 000 |
+ |
14 000 |
-- |
13 000 |
+ |
14 000 |
Holmahemmet...... |
— |
8 000 |
— |
1 000 |
— |
8 000 |
_ |
6 000 |
8 000 |
|
Åsbrohemmet........ |
— |
39 000 |
— |
9 000 |
— |
— |
14 000 |
_ |
4 000 |
|
Holmforshemmet .... |
— |
22 000 |
+ |
21 000 |
+ |
2 000 |
— |
9 000 |
— |
12 000 |
Dagöholm .......... |
— |
11000 |
— |
11 000 |
+ |
7 000 |
— |
12 000 |
_ |
4 000 |
Ribbingebäck........ |
— |
— |
— |
— |
— |
28 000 |
||||
Vårnäshemmet...... |
— |
9 000 |
— |
— |
— |
3 000 |
_ |
3 000 |
||
Hagbyhemmet ...... |
— |
— |
8 000 |
— |
7 000 |
— |
1 000 |
_ |
3 000 |
|
Kurön.............. |
— |
52 000 |
— |
25 000 |
— |
12 000 |
— |
2 000 |
— |
25 000 |
Lillegården.......... |
— |
6 000 |
+ |
6 000 |
+ |
6 000 |
+ |
1000 |
+ |
4 000 |
Hägerstad .......... |
— |
6 000 |
— |
21 000 |
— |
_ |
3 000 |
|||
Björstorp .......... |
— |
— |
19 000 |
— |
23 000 |
— |
30 000 |
|||
Granbytorp ........ |
— |
1000 |
— |
2 000 |
— |
6 000 |
+ |
5 000 |
_ |
2 000 |
Härnö.............. |
— |
— |
— |
— |
— |
1 000 |
||||
Summa |
— |
174 000 |
— |
63 000 |
— |
83 000 |
— |
127 000 |
— |
109 000 |
Vid bedömandet av dessa — för vissa anstalter ofullständiga —• uppgifter
måste beaktas, att de redovisade utgifterna i många fall innefatta mycket
otillräckliga avskrivningsbelopp, att underhåll och reparationer fått stå
tillbaka under flera år, samt att den materiella standarden på anstalterna
även i övrigt sjunkit. Vidare är att märka, att anstalterna bland löpande
inkomster i många fall medtagit tillskott av engångsnatur, vilket i motsvarande
mån minskat den verkliga förlusten å driften. Det ekonomiska
nödläget har för en del anstalter framtvingat åtgärder av så extraordinär
natur, att enskilda styrelseledamöter iklätt sig personlig borgen till mycket
betydande belopp för anstalternas utestående skulder. Detta tillstånd kan
icke fortgå utan mycket allvarlig risk för att de nuvarande huvudmännen
komma att besluta nedläggande av anstalterna.
På grund av statsmakternas hittillsvarande ståndpunkt i fråga om ekonomiska
åtaganden rörande anstaltssystemet inom nykterhetsvården kan
det icke råda delade meningar om att det måste ankomma på statsverket
att lämna alkoholistanstalterna väsentligt ökat bistånd. Beslut härom måste
komma till stånd med det snaraste.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
Socialstyrelsen föreslår, att statsbidraget till driftkostnaderna skall utgöras
av dels personallönebidrag enligt närmare angivna grunder, dels ock
bidrag till övriga driftkostnader i form av garantibidrag och beläggningsbidrag
enligt nu gällande bestämmelser. Särskilda föreskrifter böra utfärdas
angående tillsättande av vissa ledande befattningar vid anstalterna. De nya
bestämmelserna böra träda i tillämpning med ingången av budgetåret
1951/52.
Angående övriga av utredningsuppdraget berörda frågor avser socialstyrelsen
att söka få till stånd slutlig utredning vid sådan tidpunkt, att
dessa kunna föreläggas 1952 års riksdag.
Personallönebidrag m. m. Intagningen av alkoholmissbrukare på statsunderstödd
alkoholistanstalt har icke till syfte i första hand att hålla den
omhändertagne förvarad i betryggande avskildhet från varje möjlighet att
missbruka alkohol utan åsyftar främst att behandla och påverka denne.
Anstaltsvistelsen skall sålunda ha karaktären av vård i vidare bemärkelse.
Detta ökar de krav, som måste ställas på anstaltens personal ifråga om
lämplighet för uppgiften och hängivenhet åt arbetet. Även klientelets beskaffenhet
medför, att vårdarbetet fordrar utövare, som äga en särskild
personlig lämplighet härför. Arbetet ställer därjämte stora krav på intresse
och uthållighet. Det är sålunda av avgörande betydelse, att anstalterna förfoga
över personal, som äger de erforderliga förutsättningarna för arbetet.
De icke statliga alkoholistanstalterna ha i allmänhet varit otillräckligt
utrustade i personalavseende och personalen har varit dåligt avlönad. Under
de senaste åren ha de även på detta område ökade svårigheterna att
behålla och nyförvärva lämplig arbetskraft framtvingat löneförbättringar,
vilka i sin mån medverkat till att skärpa anstalternas ekonomiska nödläge.
Delvis till följd härav men även av andra ekonomiska skäl har lönesättningen
vid anstalterna blivit synnerligen ojämn.
Det ökade ekonomiska stödet till anstalterna bör därför i första hand
utgöras av bidrag från statens sida till personalens avlöning. Denna uppfattning
omfattades även av 1946 års alkoholistvårdsutredning, som i sitt
år 1948 avgivna betänkande med förslag till lag om nykterhetsvård m. m.
(SOU 1948:23) först framförde tanken på ett sådant bidrag. Härför tala
även andra skäl. Genom de s. k. garantibidragen har staten sökt tillgodose
anstalternas behov av täckning för deras fasta kostnader, bl. a. avlöningar,
men även andra stora utgifter med i praktiken prioriterad natur, såsom
räntor, amorteringar, utskylder in. in. I den mån garantibidraget icke är
tillräckligt för att täcka dessa kostnader — vilket under senare år varit
fallet beträffande många anstalter — komma de icke prioriterade avlöningarna
i farozonen. Införande av ett särskilt personallönebidrag utgör i
betraktande härav en mycket påkallad omvandling av en del av garantibidraget
med syfte alt säkerställa personalens avlöning.
Personallönebidraget bör vara gestaltat på följande sätt. För varje sär -
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
skild anstalt fastställes en personalstat, omfattande alla, som ha till uppgift
att ägna sig åt de intagnas vård, i arbetet och under fritiden, kontorspersonal
och ekonomipersonal. Staten skall sålunda upptaga i första hand
den ledande vårdpersonalen (föreståndare eller direktör, assistent och husfader),
vidare ledare av arbetsdrift av olika slag (lantbruksinspektor, befallningsman,
trädgårdsmästare och ladugårdsförman inom jordbruket
samt yrkesmästare inom skilda rörelsegrenar), ekonomiskt-administrativ
personal (kamrer, bokhållare och kontorist m. fl.) samt sjukvårdspersonal
(sjuksköterska) och hushållspersonal (husföreståndarinna, husmoder, kokerska
och ekonomi- eller köksbiträde). Däremot bör denna stat icke
upptaga personal, som är anställd enbart för ekonomisk drift av något slag
utan uppgift att samtidigt vara handledare för de intagna, exempelvis traktorskötare
inom jordbruket eller biträde i tvättinrättning å anstalt. Socialstyrelsen
förordar, att det skall ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa
sådan personalstat.
Avlöningen till nu ifrågavarande befattningshavare bör vara reglerad enligt
det statliga lönesystemet.
Socialstyrelsen, som i särskild förteckning upprättat förslag till avlöningsstater
för flertalet anstalter, har såsom utgångspunkt vid lönegradsplaceringen
haft avlöningsförhållandena vid statens alkoholistanstalt å Venngarn.
Därjämte har även beaktats önskemålet, att avlöningen till personal
med jämförliga arbetsuppgifter vid de allmänna alkoholistanstalterna och
vid de till barna- och ungdomsvården hörande skolorna bör vara någorlunda
likartad.
I fråga om inplaceringen i löneskalan av de olika befattningarna framhålles
vidare bl. a. följande.
Föreståndare har normalt placerats i 27 lönegraden. Direktören vid Venngarnsanstalten
är visserligen placerad i 29 lönegraden, men denna anstalt
har av gammalt varit centralanstalten inom alkoholistvården, vilket ställer
speciella krav på ledningen. Anstaltschef vid skola, tillhörande barna- och
ungdomsvården, är placerad i 27 eller, vid omkring halva antalet skolor, 29
lönegraden. Enligt alkoholistvårdsutredningens förslag skulle föreståndare
vid erkänd alkoholistanstalt av normal storlek (40 vårdplatser) vara placerad
i 26 lönegraden. De flesta erkända alkoholistanstalterna ha emellertid
en icke obetydligt större vårdkapacitet och därmed också en större ansvar
sbörda för föreståndaren. För fyra av de minsta anstalterna är befattningen
upptagen i 25 lönegraden. Ett anmärkningsvärt undantag utgör anstalten
Åsbrohemmet. Chefen för denna anstalt, med tjänstetiteln direktör,
har av anstaltsstyrelsen placerats i 30 lönegraden. För att denne tjänsteman
icke skall lida inkomstminskning bör befattningen placeras i 29 lönegraden
och den nuvarande innehavaren erhålla ett personligt lönetillägg.
Åsbrohemmet är nämligen den ojämförligt största anstalten och har med
sina 178 vårdplatser i det närmaste dubbelt så stor vårdkapacitet som den
därnäst största erkända anstalten, Björknäs, med 91 vårdplatser. Den
omfattande och mångsidiga arbetsdriften vid Åsbrohemmet ställer vidare
särskilda krav på ledningen.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
Assistenterna ha för flertalet anstalter placerats i 22 lönegraden, motsvarande
löneställningen för den ene assistenten vid Venngarnsanstalten.
Assistenterna vid skolor, tillhörande barna- och ungdomsvården, äro hänförda
till 23 lönegraden. Alkoholistvårdsutredningen föreslog, att assistent
vid erkänd alkoholistanstalt av normalstorlek skulle vara placerad i 21
lönegraden. Med avseende härå erinras ånyo om att flertalet erkända alkoholistanstalter
ha en icke obetydligt större vårdkapacitet. Vid de tre minsta
anstalterna har befattningen placerats i 20 lönegraden. Motsvarande tjänst
vid Åsbrohemmet har av anstaltsstyrelsen placerats i 23 lönegraden. Av
samma skäl, som förut angivits rörande direktörsbefattningen, föreslår
socialstyrelsen, att tjänsten placeras i 22 lönegraden och att den nuvarande
innehavaren erhåller ett personligt lönetillägg.
Övriga befattningar ha i intet fall, utom ifråga om Åsbrohemmet, placerats
högre än motsvarande tjänster vid Venngarnsanstalten, medan däremot
en del befattningar fått lägre placering. De i löneplanen för Åsbrohemmet
förekommande avvikelserna uppåt äro följande, nämligen en kamrerare i
23 i stället för en redogörare i 21 lönegraden, en lcöksföreståndare i 16 i
stället för i 10 lönegraden samt en maskinist i 15 i stället för i 13 lönegraden.
Den omfattande affärsrörelsen och verkstadsdriften vid hemmet
ställer större krav på innehavarna av kamrers- och maskinistbefattningarna.
Rörande alla tre befattningarna gäller, att de sedan några år tillbaka
äro hänförda till angivna högre lönegrad.
Förslag till avlöningsstat för Frälsningsarméns erkända alkoholistanstalt
Kurön har icke uppgjorts, enär personalen vid denna anstalt till väsentlig
del utgöres av officerare i Frälsningsarmén, vilka åtnjuta lön enligt de
för Frälsningsarmén i allmänhet gällande bestämmelserna. Dessa äro grundade
på nettolöneprincipen och innehålla bl. a. föreskrift om gemensam
lön för gifta par, varav f. n. finnas icke mindre än fem. Avlöningsvillkoren
inbegripa förmånerna av möblerad bostad med värme och lyse, fullständigt
kosthåll, tvätt samt betalning av skatter och pensionsavgifter. Av socialstyrelsen
inhämtade uppgifter om de faktiskt utgående kontanta avlöningsförmånerna
giva vid handen, att det föreligger en mycket vid marginal
mellan å ena sidan lönesumman för en avlöningsstat, upprättad enligt lör
övriga anstalter tillämpade regler, och å andra sidan den faktiska avlöningssumman.
Den vid en viss tidpunkt gällande löneplanen skall ha karaktären av en
maximiplan både i fråga om antalet befattningshavare och deras lönegradsplacering.
Det på grundval av löneplanen beräknade bidragsbeloppet — jämte
i förekommande fall vikariatsersättning — utgör sålunda den övre gränsen
för personallönebidraget. Om en anstalt, tillfälligtvis eller mera varaktigt,
har ett mindre antal befattningshavare eller den faktiskt utgående avlöningen
är lägre än lönebeloppet enligt löneplanen, reduceras bidraget i motsvarande
män.
Personallönebidraget förutsättes skola täcka samtliga kostnader för avlöningar
till den å löneplanen upptagna personalen jämte vikarier för denna.
Bidraget kan lämpligen utgå kvartalsvis i efterskott med befogenhet för so
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
kvartal^SCn ^ Utan°rdna förskott å detsamma redan under löpande
Förslaget om personallönebidrag, i huvudsak gestaltat på nu angivet sätt,
har tillstyrkts av alla hörda huvudmän och styrelser för anstalter samt personalorganisationer
med ett undantag, nämligen Stockholms stadsmission i
ess egenskap av huvudman för erkända alkoholistanstalten Ribbingebäck
Stadsmissionen hänvisar bl. a. till de låga faktiska avlöningarna inom dess
organisation, från vilka de föreslagna lönerna å Ribbingebäck skulle avvika
pa stötande satt. Stadsmissionen är emellertid tillförsäkrad rätt att utse majoriteten
i anstaltsstyrelsen och det nu framförda förslaget förutsätter, att
det i forsta hand skall tillkomma styrelsen för varje särskild anstalt att upprätta
förslag till löneplan för denna.
Det årliga personallönebidraget till samtliga anstalter uppgår till i runt
ta 1 725 000 kronor. Härav avse omkring 1 075 000 kronor grundlöner, 85 000
ronor pensionsavgifter, 105 000 kronor vikariatsersättningar och 415 000
kronor rörligt tillägg samt 45 000 kronor odifferentierat bidrag till Kuröanstalten.
Det rörliga tillägget har beräknats utgå med 33 procent av grundlöner,
pensionsavgifter och vikariatsersättningar. Höjningen av detta tillägg
från 12 till 33 procent innebär en kostnadsökning med omkring 270 000
kronor. Beloppet for Kuröanstalten omfattar endast de nu utgående nettolönerna,
och avseende har sålunda icke tagits till naturaförmånerna. Socialstyrelsen
har för avsikt att snarast verkställa en uppskattning av värdet av
namnda förmåner. Det sammanlagda beloppet av dessa bör komma anstalten
tillgodo i form av en däremot svarande höjning av det på nettolönerna
beräknade personallönebidraget. Då det f. n. icke föreligger några hållpunkter
för ens en approximativ uppskattning av detta belopp, har styrelsen lämnat
frågan om storleken av detta helt öppen.
De föreslagna ökade åtagandena av staten beträffande anstalternas ekonomi
kunna icke undgå att medföra krav på vidgat inflytande från statens
sida i fråga om anstalternas ledning. Detta krav kan tillgodoses antingen
genom skarpt kontroll och direktivgivning beträffande den löpande verksamheten
eller genom större inverkan på personvalet vid tillsättande av de
ledande befattningarna. Den första utvägen skulle strida mot hittillsvarande
tradition på detta område, vilken har utmärkts av stor handlingsfrihet för
de olika anstalterna. Denna ordning har visat sig vara ändamålsenlig och
bör icke rubbas. Önskemålet om ökat statligt inflytande bör därför förverkligas
enligt det andra alternativet.
Enligt socialstyrelsens förslag skall föreståndare i allmänhet erhålla sådan
löneställning, att tillsättande av motsvarande statlig befattning skulle ankomma
på Kungl. Maj :t. Enär föreståndarbefattningarna äro mycket viktiga
för hela nykterhetsvården och staten avses skola bestrida samtliga kostnader
för dem, föreslår socialstyrelsen, att samtliga föreståndartjänster
skola tillsättas av Kungl. Maj:t. Den ifrågasatta ordningen förutsätter, att
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 125.
föreståndarbefattning vid uppkommen ledighet på sedvanligt sätt förklaras
till ansökan ledig. Undantag från denna regel synes dock kunna ifrågakomma
beträffande Kuröanstalten.
För att berättigade önskemål från anstaltsinnehavarnas sida angående personvalet
skola tillgodoses, bör emellertid huvudman äga möjlighet att bland
särskilda föreskrifter rörande anstalten få intagen bestämmelse av innehåll,
att innehavare av befattning, som skall tillsättas av annan än anstaltens styrelse,
skall tillhöra viss angiven organisation. Vederbörande anstaltsstyrelse
skall självfallet äga avgiva förslag i fråga om tillsättande av föreståndarbefattning
och socialstyrelsen ha att upprätta särskilt tjänstetillsättningsförslag.
Assistentbefattning och annan befattning än föreståndarbefattning, som
är hänförd till 20 eller högre lönegrad, bör tillsättas av socialstyrelsen. Det
är nämligen för hela vårdarbetet vid alkoholistanstalterna av stor vikt, att
innehavarna av dessa befattningar äro fullt lämpliga för verksamheten. Ett
särskilt skäl för den föreslagna nya ordningen är, att föreståndartjänsterna
i allmänhet rekryteras bland assistenterna. Även beträffande dessa tjänster
bör huvudman för anstalt kunna utverka särskild bestämmelse, att innehavaren
skall vara medlem av viss organisation, som står huvudmannen nära.
Befattning, varom nu är fråga, skall ledigförklaras i vanlig ordning — med
eventuellt undantag för Kuröanstalten —■ varefter anstaltsstyrelsen skall ha
att uppgöra förslag angående tjänstens tillsättande. Styrelse men däremot
icke huvudman för anstalt skall ha besvärsrätt över socialstyrelsens beslut.
Driftbidrag i övrigt. I fråga om statens driftbidrag i övrigt har den av socialstyrelsen
anlitade sakkunnige föreslagit en helt ny bidragsform. Detta
bidrag skulle för varje särskild anstalt utgöras av skillnaden mellan å ena
sidan driftkostnader utom löner samt å den andra inkomster av arbetsdrift,
affärsrörelse, naturaförmåner, hyror och vårdavgifter. Det övervägande flertalet
remissorgan ha ställt sig avvisande till detta förslag. En svaghet hos
detsamma är, att det förutsätter en kraftig ekonomisk kontrollverksamhet
från uppsiktsmyndighetens sida. Förslaget synes även vara ägnat att försvaga
incitamenten hos anstalterna att hålla utgifterna nere genom god hushållning
och att öka inkomsterna genom nya initiativ.
Socialstyrelsen anser sig av dessa skäl böra förorda bibehållande av den
nuvarande ordningen med garanti- och beläggningsbidrag med för ett år i
sänder för varje särskild anstalt fastställda belopp. Anledning att nu vidtaga
någon ändring i de grundläggande reglerna för dessa bidrag föreligger icke.
Det är emellertid viktigt att vinna klarhet om huruvida de nuvarande övre
gränserna för dessa bidrag äro väl avpassade med hänsyn till å ena sidan
den värdeförsämring av kronan, som ägt rum sedan år 1947 och kan befaras
komma att fortgå de närmaste åren, samt å andra sidan det betydande personallönebidrag,
som föreslagits skola utgå vid sidan av dessa driftbidrag.
Enligt av socialstyrelsen på grundval av 1950 års räkenskaper verkställda
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 125.
beräkningar framgår, att de f. n. gällande maximibeloppen i allmänhet äro
avsevärt högre än de framräknade tillräckliga — och nödvändiga — driftbidragen.
Dessa bidrag variera sålunda från lägst en krona och 50 öre för såväl
vårdplats som vårddag (vid fyra anstalter) till högst tre kronor resp. tre kronor
50 öre (vid en anstalt). Emellertid har man även att beakta dels de prisstegringar,
som redan ha kommit till stånd sedan senare hälften av år 1950,
dels den ytterligare varufördyring, som kan vara att befara under de närmaste
åren. Socialstyrelsen har gjort beräkningar rörande de sannolika utgiftsstegringarna
under år 1951, varvid styrelsen har utgått från en prisstegring
sedan september 1950 av 8 procent för kosthåll, 18 procent för beklädnad
samt 17 procent för bränsle och lyse. Härav följer visserligen, att de för
år 1950 erhållna tillräckliga driftbidragen måste ökas för flertalet anstalter.
Skillnaden mellan kungörelsens maximibelopp och de sålunda framräknade
bidragsbeloppen skulle emellertid alltjämt vara tillräckligt stor för att beträffande
de flesta anstalterna lämna en ganska vid marginal för fortsatta
utgiftsökningar till följd av prisstegringar. Endast i fråga om Ribbingebäck
är nämnda marginal icke betryggande. Med hänsyn till denna anstalts särställning
såsom avsedd för arbetsoförmögna synes det emellertid kunna
komma i fråga att förelägga riksdagen förslag till särbestämmelser för densamma
om och när ett oavvisligt behov härav skulle framträda.
På grundval av dessa beräkningar föreslår socialstyrelsen, att de hittillsvarande
driftbidragen bibehållas oförändrade.
Av Åsbrohemmets styrelse framförd uppfattning, att garanti- och beläggningsbidragen
skola utgå med samma belopp per vårdplats och vårddag till
samtliga anstalter, förtjänar icke avseende. Dessa driftbidrag skola kunna
variera dels för en och samma anstalt från ett år till ett annat, dels under ett
och samma år för de olika anstalterna inbördes. Icke heller finnes anledning
att tillmötesgå från en del anstalter framförda önskemål, att dessa
vid tillfällig överbeläggning skola, med avseende å det övertaliga klientelet,
komma i åtnjutande av ett tillägg till beläggningsbidraget, motsvarande det
för vidkommande anstalt utgående garantibidraget.
Garanti- och beläggningsbidragen kunna för budgetåret 1951/52 beräknas
komma att uppgå till omkring 1 310 000 kronor. Personallönebidragen ha
förut uppskattats till omkring 1 725 000 kronor, vartill kommer ersättning
till Kuröanstalten för befattningshavarnas naturaförmåner. Medelsbehovet
för driftbidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalter under nämnda
budgetår kan sålunda uppskattas till mer än 3 035 000 kronor. Belastningen
å anslaget budgetåret 1949/50 uppgick till i det närmaste 2 230 000 kronor.
Yttranden.
Statskontoret finner det av socialstyrelsen föreslagna statsbidragssystemet
i allt väsentligt ansluta sig till det förslag om ändrade former för
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 125.
driftbidrag, som framlagts av 1946 års alkoholistvårdsutredning. I utlåtande
häröver den 16 september 1948 ansåg sig statskontoret — bl. a. i
betraktande av att alkoholistvården, på sätt utredningen själv ansett, borde
betraktas som en statlig angelägenhet — böra ifrågasätta, om icke det
mest rationella vore att helt förstatliga de erkända alkoholistanstalterna.
Även om statskontoret alltjämt vidhåller denna uppfattning, anser sig
ämbetsverket i rådande statsfinansiella läge knappast böra förorda, att
statsverket påtager sig de ytterligare kostnader, som ett förstatligande nu
skulle föra med sig. De åtgärder från statsverkets sida, som anstalternas
ekonomiska nödläge synes påkalla, torde därför böra begränsas till att
genom ökat statsbidrag säkerställa dessas nuvarande verksamhet. Socialstyrelsens
förslag, att de ökade insatserna från statens sida skulle lämnas
i form av ett personallönebidrag, kan statskontoret giva sin anslutning.
Statskontoret har icke blivit övertygat om nödvändigheten av att med
den ändrade bidragsgivningen förknippa en reglering av personalens avlöningsförhållanden,
helst som svårigheter härigenom synas uppkomma
för vissa organisationer, vilka vid sidan av alkoholistvård bedriva annan
social verksamhet. Av utredningen framgår, att den nuvarande löneställningen,
med undantag för Åsbrohemmet, regelmässigt är lägre än den av
socialstyrelsen föreslagna. Statskontoret finner det naturligt, att en lönereglering
efter enhetliga grunder kommer till stånd först i samband med
ett förstatligande av anstalterna. I nuvarande läge bör det vara angeläget
för statsverket att i möjligaste mån bevara anstaltsinnehavarnas rörelsefrihet,
när det gäller att reglera personalens avlönings- och anställningsvillkor.
Av den redogörelse socialstyrelsen lämnat framgår ej, om personalen
skulle helt likställas med statens befattningshavare och alltså komma i
åtnjutande av förmåner såsom sjukvård, begravningshjälp m. m. Frågan
härom bör enligt statskontorets mening närmare utredas.
Vad beträffar kostnadsberäkningarna vill statskontoret erinra om att
genom tillkomsten av nya Spa-reglementet möjlighet öppnats för de erkända
alkoholistanstalterna att vinna pensionsrätt i statens pensionsanstalt
för personalen utan tidigare begränsning till vissa befattningshavare. Oavsett
om en lönereglering genomföres för personalen, uppkomma härigenom
särskilda kostnader för anstaltsinnehavarna för retroaktiv tjänstårsberäkning.
De av socialstyrelsen redovisade kostnaderna synas endast avse de
löpande pensionsavgifterna.
Statens lönenåmnd framhåller, att vid åtskilliga anstalter löneställningen
för vissa befattningar synes ha valts mindre med hänsyn till göromålens
kvalitativa beskaffenhet än till befattningshavarnas nuvarande löneställning
m. in. Den i personalstatförslagen i vissa fall långt drivna uppdelningen
av befattningar inom en verksamhetsgren på olika befattningstyper
synes vidare tyda på afl valet av lönegrader i viss utsträckning influerats
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
av den nu rådande, av socialstyrelsen påtalade ojämnheten i lönesättningen
olika anstalter emellan. Sålunda må framhållas, att för personal i jordbruksdrift
— ladugårds- och stallpersonal undantagen — föreslagits ej
mindre än sju tjänstetyper, fördelade på fem lönegrader. Även om några
uPP§ifter rörande jordbrukens storlek eller driftens art och omfattning,
ägnade att tjäna till ledning vid lönebestämningen, icke lämnats, har lönenämnden
svårt att föreställa sig, att en så långt driven differentiering kan
vara nödvändig. För likartade göromål vid barna- och ungdomsvårdsskolorna
finnas inrättade tjänster endast i två skilda lönegrader.
På grund av vad sålunda anförts samt då den av socialstyrelsen lämnade
motiveringen för de framlagda personalstatförslagen icke lämnar möjlighet
att säkert bedöma lönegradsplaceringen, föreslår lönenämnden, att,
innan personalstaterna fastställas, socialstyrelsens förslag överarbetas i
samband med en närmare undersökning rörande de med befattningarna
förenade arbetsuppgifterna. Lönenämnden vill även — med hänsyn till det
ökade ekonomiska stöd staten föreslås skola lämna -— ifrågasätta, huruvida
icke i samband därmed anstalternas organisation överhuvud borde
göras till föremål för översyn.
För att berättigade önskemål från anstaltsinnehavarnas sida angående
personvalet vid tillsättande av vissa högre befattningar skola tillgodoses,
anser socialstyrelsen, att huvudman för anstalt bör äga möjlighet att bland
särskilda föreskrifter rörande anstalten få intagen bestämmelse av innehåll,
att innehavare av sådan befattning skall tillhöra viss angiven organisation.
Därest organisationsbundenhet på angivet sätt skulle komma att
gälla, föreslår lönenämnden, att ifrågavarande befattningar tillsättas av
vederbörande anstaltsstyrelse, men att besluten underställas socialstyrelsen
för fastställelse.
De erkända alkoholistanstalternas centralorganisation tillstyrker socialstyrelsens
förslag om personallönebidrag. Beträffande garanti- och beläggningsbidragen
är emellertid styrelsens utgångspunkt för beräkningarna —-driftutfallet under 1950 — i hög grad missvisande. Under en följd av år
ha mycket angelägna behov måst eftersättas. Reparationer, anskaffning
och underhåll av inventarier o. d. ha måst stå tillbaka, liksom standarden
på andra sätt måst hållas nere. I vissa fall har man måst göra onormalt
stora skogsavverkningar för att kunna hålla sig ekonomiskt flytande. I en
del fall ha avskrivningar ej skett eller varit alltför låga. Vidare ha överskott
på jordbruksdrift och annan ekonomisk rörelse måst i sin helhet
överföras till anstaltsdriften. Vid en rationell ekonomisk skötsel av exempelvis
ett jordbruk bör åtminstone en del av uppkomna överskott användas
till sådana förbättringar, att anstalterna icke med skäl kunna anses efterblivna
i fråga om arbetsmetoder och teknisk utrustning. Centralorganisationen
anser därför, att det vid beräkningen av driftbidragens storlek icke
bör förutsättas, att man under de närmaste åren skall pressa lika stora
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
bidrag ur de ekonomiska rörelsegrenarna till anstaltsdriften, som vad fallet
varit under en följd av år. Socialstyrelsen har icke heller beaktat behovet
av att höja de s. k. flitpengarna, vilka varit i huvudsak oförändrade sedan
lång tid tillbaka. Med hänsyn till inträffade prisstegringar, särskilt på
tobak, bör flitpengar utgå med i genomsnitt en krona 50 öre per dag,
motsvarande en höjning av beläggningsbidraget med 75 öre å en krona
per dag.
Befattningshavare vid anstalterna böra utan undantag tillsättas av vederbörande
anstaltsstyrelse.
Sveriges fångvårdsmannaförbund hälsar med tillfredsställelse de föreslagna
åtgärderna för en sanering av anstalternas ekonomi, särskilt förslaget
om personallönebidrag, vilket skulle möjliggöra, att personalens
löne- och pensionsförhållanden kunde ordnas på ett tillfredsställande sätt.
Svårigheterna för en nyrekrytering av lämplig personal ha ökat och kvalifikationskraven
ha måst eftersättas i oroväckande grad. Det är därför ett
oavvisligt krav, att löne- och pensionsfrågorna bringas till en snar och
tillfredsställande lösning.
Svenska diakonsällskapets styrelse framhåller, att socialstyrelsens beräkning
av kostnadsstegringen, 10 procent, sedan september 1950 uppenbart är
alldeles för låg. Procentsatsen måste åtminstone fördubblas. Styrelsen hemställer
vidare, att de föreslagna nya bestämmelserna skola gälla retroaktivt
fr. o. in. den 1 januari 1951, då i annat fall ett avsevärt underskott måste
uppstå för första halvåret 1951.
Departementschefen.
Frågan om ändrade grunder för statens bidrag till erkända och enskilda
alkoholistanstalter behandlades senast vid 1950 års riksdag. Statsutskottet
anförde därvid i sitt utlåtande nr 11 bl. a., att de statsunderstödda anstalterna
arbetade under mycket stora svårigheter, och att en sådan förbättring
i anstalternas villkor snarast borde komma till stånd, att eventuella risker
för driftnedläggelser eliminerades. Då det icke syntes osannolikt, att prövningen
av 1946 års alkoholistvårdsutrednings förslag i dess helhet måste
uppskjutas ännu någon tid, borde det enligt utskottets mening övervägas,
om icke sådana partiella förbättringar kunde genomföras, som skulle möjliggöra
för de statsunderstödda anstalterna att fortsätta sin verksamhet.
Ur denna synpunkt ville utskottet ifrågasätta, om icke alkoholistvårdsutredningens
förslag i fråga om statsbidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalter
skulle kunna upptagas till prövning oberoende av utredningens
förslag i övrigt. Riksdagen uttalade sig i överensstämmelse härmed.
Sedan Kungl. Maj :t den 2 juni 1950 uppdragit åt socialstyrelsen att verkställa
utredning rörande ifrågavarande anstalters ekonomiska förhållanden
in. m., har styrelsen numera framlagt förslag till ändrade grunder för statsbidrag
till driftkostnaderna. Beträffande övriga i utredningsuppdraget be
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 125.
rörda frågor (upprustning av byggnader och inventarier, ersättning för
uppkomna underskott in. m.) synes utredning vara att vänta inom sådan
tid, att förslag i ämnet kan föreläggas nästa års riksdag.
Socialstyrelsens förslag innebär, att förbättrade ekonomiska möjligheter
för anstalterna att fortsätta sin verksamhet skulle åstadkommas genom ökat
statligt stöd främst i form av särskilt statsbidrag till avlöningskostnaderna.
Vid sidan av detta personallönebidrag skulle hittillsvarande driftbidrag i
form av garanti- och beläggningsbidrag alltjämt utgå. För varje anstalt skulle
finnas en av Kungl. Maj :t fastställd personalstat. Personallönebidraget
skulle till storleken sammanfalla med anstalternas verkliga avlöningskostnader
för i staten upptagen personal. Föreståndare skulle tillsättas av Kungl.
Maj :t samt assistent och annan till lägst 20 lönegraden hänförd befattningshavare
av socialstyrelsen.
Av utredningen i ärendet framgår, att det ekonomiska underlaget för
flertalet anstalter är svagt. De erkända alkoholistanstalterna ha visserligen
erhållit statsbidrag för anstalternas anordnande, men därutöver för ändamålet
erforderliga medel ha i regel i avsevärd utsträckning fått anskaffas
lånevägen. Vidare ha för flertalet anstalter driftunderskott uppkommit
sedan flera år tillbaka. Anstalterna ha på grund härav måst ådraga sig
skuldsättning på driften. De ekonomiska svårigheterna ha givetvis kommit
att påverka anstalternas verksamhet. Då inga eller otillräckliga avskrivningar
på fastigheterna kunnat göras samt underhåll och nyanskaffningar
i stor utsträckning måst stå tillbaka, har den materiella standarden på anstalterna
sjunkit. I likhet med socialstyrelsen finner jag det därför synnerligen
angeläget, att genom ökade statsbidrag sanera anstalternas ekonomi.
Ett genomförande av socialstyrelsens förslag om särskilda personallönebidrag
vid sidan av nu utgående bidrag och därav följande ökad insyn och
kontroll från statens sida över såväl anstalternas ekonomi som tillsättningen
av befattningshavare vid desamma kan jag icke tillstyrka. En sådan ordning
måste enligt min mening få till följd, att anstalternas huvudmän i stor
utsträckning berövas sin självständighet beträffande verksamhetens utformning.
Den måttliga höjning av statens bidrag, som nu föreslagits, synes
mig icke kunna tagas till intäkt för en sådan förändring av organisationen.
Jag förordar i stället, att det ökade statliga stödet lämnas genom en höjning
av maximibeloppen för nu utgående garanti- och beläggningsbidrag. Enär
huvudparten av driftkostnaderna på grund av sin art äro oberoende av den
tillfälliga beläggningen på anstalterna, synes större delen av höjningen böra
hänföra sig till garantibidraget. I enlighet härmed och på grundval av verkställda
beräkningar rörande driftutfallet för innevarande år förordar jag,
att driftbidragen höjas på så sätt, att garanti- och beläggningsbidragen
för båda anstaltskategorierna må utgå med högst sju resp. fem kronor''. Vid
bestämmandet av dessa belopp har jag även ansett mig böra taga hänsyn
bl. a. till möjligheten av en viss mindre höjning av till internerna genom
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
snittligt utgående fickpengar. Jag vill vidare i detta sammanhang uttryckligen
framhålla, att de sålunda föreslagna bidragsbeloppen givetvis äro
maximibelopp och att det sedermera ankommer på Kungl. Maj :t att i vanlig
ordning fastställa de för varje särskild anstalt erforderliga bidragen. De
nya bidragsgrunderna torde, såsom socialstyrelsen föreslagit, böra tillämpas
fr. o. in. den 1 juli 1951.
På grundval av en preliminär uppskattning av storleken av för de olika
anstalterna vid bifall till föreliggande förslag erforderliga bidragsbelopp
uppskattar jag medelsbehovet för detta ändamål till 2 685 000 kronor, innebärande
en kostnadsökning i förhållande till innevarande budgetår med
omkring 545 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen
att medgiva, att garanti- och beläggningsbidragen till erkända
och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader må
utgå enligt av mig i det föregående angivna grunder och sålunda
bestämmas till högst sju resp. fem kronor.
Om- och tillbyggnadsarbeten vid erkända alkoholistanstalten
Åsbrohemmet.
Förslag.
Socialstyrelsen har med skrivelse den 4 januari 1949 överlämnat en av
styrelsen för stiftelsen Åsbrohemmet den 17 januari 1948 gjord framställning
om statsbidrag till om- och tillbyggnad av huvudbyggnaden vid stiftelsens
alkoholistanstalt. I framställningen anföres i huvudsak följande.
Vid anstalten bör anordnas nya isoleringsrum, en särskild mottagningsavdelning
samt ny personalmatsal och köksavdelning.
De gamla isoleringsrummen äro förlagda till hälften under jord, sakna
direktbelysning och kunna icke anses motsvara nutidens krav i något hänseende.
Nya isoleringsrum med stora ljusa fönster och trivsammare inredning
äro påkallade. Dessa rum böra vara så förlagda, att minsta möjliga
kontakt uppstår mellan där omhändertagna och övriga patienter. Fönstren
böra alltså vara så belägna, att någon passage förbi dessa av andra patienter
ej behöver förekomma samt att den anställda personalen genast observerar,
om något anmärkningsvärt skulle inträffa. Rummen böra ligga i omedelbar
anslutning till en mottagningsavdelning, då de flesta intagningarna
på isoleringsavdelningen utgöras av återförda rymlingar och återhämtade
permittenter, som vid ankomsten äro onyktra och därför ej kunna sändas
upp bland övriga intagna. Isoleringsavdelningen bör även ha bekväm förbindelse
med köksavdelningen i och för utspisningen samt tillgång till mottagningsavdelningens
badrum. Dessutom böra isoleringsrummen vara så
förlagda, alt desperata handlingar och oväsen från isolerade personer väcka
så liten uppmärksamhet som möjligt.
I västra delen av det nuvarande köket och i omedelbar anslutning till iso -
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 125.
leringsavdelningen bör en mottagningsavdelning anordnas. Sådan finnes såväl
på Venngarn som på Svartsjö. En mottagningsavdelning behöver avklädnings-
och påklädningsrum, badavdelning och förrådsutrymmen för kläder.
Kökets nuvarande badrum har lämpligt läge, storlek och utrustning, varför
badavdelning ej behöver nybyggas. Många av dem, som ankomma till
anstalten — särskilt återvändande korttidspermittenter — äro spritpåverkade
och inställda på att smuggla in alkoholhaltiga preparat, narkotika och
pengar. I den planerade mottagningsavdelningen kunde patienter införas
utan någon som helst kontakt med obehöriga. De kunde även vila ut i något
av isoleringsrummen under något dygn. Det vore likaledes synnerligen
lämpligt att i mottagningsavdelningen utrusta och därifrån ivägsända personer,
som skola permitteras eller utskrivas.
Vidare bör en ny personalmatsal med önskvärd avgränsning från köksavdelningens
ekonomilokaler inrättas. Den nuvarande matsalen är för liten,
varför den ogifta personalen tvingas att äta i flera omgångar.
Köksavdelningens arbetslokaler, särskilt diskrummet, äro i högsta grad
otillräckliga. Diskrummet har en fri golvyta av 3,5 kvm, och anstalten kan
f. n. icke uppbringa utrymme för eventuell diskmaskin. I detta lilla rum
utföres disk för ett hushåll, som åtminstone tidvis uppgår till 230—240 personer.
Även om varmvattentillgången är god och all upptänklig möda nedlägges
på ett rätt utförande av diskningen, måste denna bli otillfredsställande
och långt ifrån bakteriefri, bl. a. beroende på brist på plats för dje
diskade kärlen och möjlighet att någon gång få lokalen verkligt fuktfri
och torr. De övriga arbetslokalerna äro så trånga, att man i dem icke kan
inplacera i ett anstaltskök numera vanliga och arbetsbesparande maskiner
och apparater, såsom en större universalmaskin, potatisskalningsmaskin,
elektriskt stekbord, värmeskåp in. m. Frånvaron av dylika hjälpmedel ökar
behovet av personal för köksgöromål. Dessutom ökas arbetet i hög grad
därigenom, att köksavdelningens arbetslokaler och stora matsalen ej äro
belägna i samma våningsplan.
Kostnaderna för byggnadsarbetena beräknas till 73 300 kronor. Stiftelsen
förfogar icke över eller kan på annat sätt anskaffa härför erforderliga
medel.
Yttranden.
I den skrivelse, med vilken socialstyrelsen överlämnat anstaltsstyrelsens
framställning, anför styrelsen.
Socialstyrelsen vitsordar, att Åsbrohemmet är i behov av, förutom mera
ändamålsenliga isoleringsrum, en särskild mottagningsavdelning samt utökade
ekonomilokaler. Även andra standardförbättringar äro emellertid
i hög grad önskvärda, framför allt ersättande av de i den stora anstaltsbyggnaden
befintliga sovsalarna med mindre rum. Det kan enligt styrelsens
mening vid en utredning härom komma att visa sig möjligt och ändamålsenligt
att taga dylika befintliga utrymmen i anspråk för att tillgodose en
del av de av stiftelsen framlagda lokalbehoven. Vid denna utredning bör
det icke vara en ovillkorlig förutsättning, att anstaltens vårdplatsantal bibehålies.
Innan en mera fullständig utredning rörande dispositionen av befintliga
lokaler föreligger, anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka bifall
till stiftelsens framställning.
Till anordnande av alkoholistanstalten Åsbrohemmet har hittills utgått
statsbidrag med tillhopa 276 000 kronor, det högsta belopp, som kan utgå
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 125.
enligt gällande bestämmelser. Ytterligare statsbidrag till anstaltens anordnande
förutsätter därför särskilt medgivande av riksdagen.
Byggnadsstyrelsen framhåller, att det vid besiktning på platsen framgått,
att åtgärder för förbättrande av anstaltens lokaler äro mycket angelägna.
Med hänsyn till felaktigheter i tidigare beräkningar har anstalten med
skrivelse till byggnadsstyrelsen den 20 oktober 1950 inkommit med kompletterande
uppgifter. För förslagets genomförande skulle i enlighet därmed
böra beräknas ett belopp av 125 300 kronor. Anstaltsstyrelsen har
emellertid meddelat, att dessa kostnader, om vissa byggnadsarbeten utföras
av interner jämte hantverksutbildad personal, kunna reduceras med ca
10 000 kronor till 115 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har inom ramen för det uppställda lokalprogrammet
och den nyssnämnda kostnadssumman låtit överarbeta det framlagda ritningsförslaget.
Enligt detta alternativ (A) har man vunnit främst en rationellare
utformning av kökslokalerna, varigenom bl. a. kök och diskrum
erhållit ett lämpligare läge i förhållande till matsalen. Förråds- och arbetslokalerna
i källaren ha vidare omdisponerats.
Byggnadsstyrelsen har därjämte prövat eu alternativ lösning, betecknad
med B, och innebärande, att man i stället för alt bygga till en ny köksflygel,
uppför en matsalsbyggnad, ansluten till den befintliga byggnaden, och utnyttjar
den nuvarande matsalen till kökslokaler in. in. Detta medför fördelar
beträffande anordnandet av såväl matsalen som kökslokalerna och
dessas biutrymmen. Kostnaderna för genomförande av detta alternativ ha
uppskattats till 170 000 kronor, vilket belopp, om vissa byggnadsarbeten
utföras av interner och personal, torde kunna reduceras till 155 000 kronor.
Vid ett genomförande av delta förslag skulle vinnas främst ökade trevnadsvärden
i fråga om matsalens förläggning och utformning och därjämte påtagliga
fördelar ur arbetssynpunkt.
Förslagen ha under hand diskuterats med anstaltsledningcn, som anslutit
sig till byggnadsstyrelsens uppfattning, att alternativ B utgör den bästa
lösningen. Det har sålunda befunnits, att detta alternativ måste anses innebära
så betydande fördelar, att endast tvingande krav i fråga om begränsning
av investeringsverksamheten skulle kunna motivera ett genomförande
av det förra alternativet.
Socialstyrelsen har med anledning av byggnadsstyrelsens yttrande avgivit
förnyat utlåtande i ärendet. Styrelsen framhåller, att - i betraktande
av att det föreligger betydande brister hos anstalten, som icke beröras i
framställningen — det synes ofrånkomligt, att en allmän plan för anstaltens
standardförbättring föreligger, innan mera kostnadskrävande byggnadsarbeten
igångsättas. Det kan därvid komma att visa sig, att en radikal
omdisponering av utrymmena i en stor del av huvudbyggnaden skulle medgiva
eu bättre lösning för avhjälpande av anstaltens brister än vad som
2- -Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 125.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
kan åstadkommas genom partiella om- och tillbyggnadsarbeten. Sålunda
bör bl. a. undersökas möjligheten att aptera östra delen av huvudbyggnadens
nedre våning till mottagnings-, sjukvårds- och isoleringsavdelningar.
Därest en dylik omfördelning av anstaltsutrymmena, såsom sannolikt är,
skulle komma att medföra eu mera betydande minskning av vårdplatsantalet,
bär den allmänna planen taga ställning till frågan, huruvida en särskild
förläggningsbyggnad med enkelrum och andra mindre bostadsrum
för ett trettiotal vårdtagare bör uppföras.
kör den händelse ståndpunkt nu likväl bör tagas titt föreliggande förslag
framhålles, att anstaltsstyrelsens förslag och byggnadsstyrelsens alternativ
A skulle medföra, alt avståndet från den tillbyggda huvudbyggnadens norra
del till byggnaden för skrädderiverkstad in. in. samt fritidslokaler skulle bli
endast omkring tio meter samt alt även anstaltens tvättinrättning komine
alltför nära samma del av huvudbyggnaden. Dessa två förslag, av vilka byggnadsstyrelsens
ger en avgjort bättre planlösning än anstaltsstyrelsens, innebära
därigenom en sammangyttring av byggnader, som icke är lämplig eller
tilltalande. Byggnadsstyrelsens alternativ B är i detta hänseende avgjort
överlägset dessa och synes även i fråga om planlösningen utgöra en betydande
förbättring.
Departementschefen.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligga i fråga om vissa av
anstaltens lokaler avsevärda brister. Sålunda erfordras bl. a. nya isoleringsrum,
eu särskild mottagningsavdelning samt utökade ekonomilokaler. Jag
anser i likhet med socialstyrelsen, att de nu föreslagna partiella om- och tillbyggnadsarbetena
icke böra igångsättas förrän en allmän plan rörande anstaltens
standardförbättringar föreligger. Enligt vad jag under hand inhämtat
från byggnadsstyrelsen, har emellertid numera inom styrelsen upprättats
förslag till en sådan plan, av vilken jag beretts tillfälle taga del. De
nu föreslagna byggnadsarbetena ingå såsom eu första etapp i nämnda plan.
Jag har vidare vid personligt besök på anstalten kunnat övertyga mig om
angelägenheten av alt dessa arbeten igångsättas utan ytterligare uppskov.
Vid den överarbetning av anstaltsstyrelsens förslag, som verkställts inom
byggnadsstyrelsen, ha två alternativ, betecknade A och B, framlagts, kostnadsberäknade
till 115 000 resp. 155 000 kronor. Härvid har i båda fallen
förutsatts, att vissa byggnadsarbeten skulle utföras av interner och personal.
Även om det dyrare alternativet synes erbjuda vissa fördelar, är det emellertid
i rådande statsfinansiella läge angeläget, att kostnaderna för ändamålet
i möjligaste mån begränsas. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att byggnadsarbetena
utföras i huvudsaklig överensstämmelse med av byggnadsstyrelsen
framlagt alternativ A. Därest så befinnes möjligt inom oförändrad
kostnadsram, torde emellertid böra undersökas, huruvida icke en placering
Kungl. Maj.ts proposition nr 125. 19
av tillbyggnaden i överensstämmelse med för alternativ B framlagt förslag
kan vara lämplig.
Då anstalten saknar erforderliga medel för ändamålet vill jag förorda, att
kostnaderna i sin helhet bestridas av statsmedel.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att
a) medgiva, att statsbidrag må beviljas stiftelsen Åsbroheminet
för vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid stiftelsens
alkoholistanstalt med den styrkta verkliga kostnaden för
ändamålet, dock med högst 115 000 kronor;
b) till Om- och tillbyggnadsarbeten vid erkända alkoholistanstalten
Åsbrohemmet för budgetåret 1951/52 under elfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 115 000 kronor.
Lån till svenska diakonsällskapet för sanering av erkanda
alkohoholistanstalten Björknäs’ ekonomi.
Förslag.
1 skrivelse den 7 mars 1951 har svenska diakonsällskapets styrelse, som
äger och driver alkoholistanstalten arbetshemmet Björknäs med dess två.
avdelningar Björknäs och Östfora om 40 resp. 52 platser anmält, att sällskapet
på grund av utomordentligt stora ekonomiska svårigheter vad beträffar
dess alkoholislvård måste antingen omedelbart erhålla ett ränte- och arnorleringsfritt
statligt lån å 100 000 kronor, för vilket sällskapet dock icke kan
lämna någon säkerhet i form av inteckningar e. d„ eller också omedelbart
nedlägga alkoholistvården vid den ena avdelningen och försälja egendomen.
Den ekonomiska situationen har på grund av de alltför otillräckliga statliga
bidragen för varje år försämrats. Sällskapet erhöll 1949 ett statligt lån
å 200 000 kronor. Detta lån täckte emellertid icke inneliggande obetalda räkningar,
vilka den 15 juni 1949 utgjorde 237 001 kronor. Även under åren
1949 och 1950 lämnade alkoholistvården avsevärda underskott, nämligen
20 746 resp. 27 551 kronor. Avskrivning å fastigheter skedde år 1949 med
allenast 1 674 kronor och år 1950 icke alls. Byggnaderna å fastigheterna äro
i 1949 års bokslut upptagna till 262 579 kronor. Härå borde rätteligen ha avskrivils
minst 5 procent eller tillsammans 24 126 kronor för åren 1949 och
1950. Avskrivning bör ske med nämnda procenttal på grund av det stora
slitage å byggnaderna, som förorsakas av del svårartade klientelet. Erforderliga
medel utgöra alltså (37 000 + 26 746 + 27 551 + 24 126) 115 423 kronor.
Härtill kommer eftersatt avskrivning å inventarierna. Dessa underskott ha
skapat eu nästan katastrofal situation för sällskapets alkoholistanstalt.
I fråga om den allmänna ekonomiska situationen hänvisas till framställningen
hilagda redogörelser, varav framgår i huvudsak följande.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 125.
Under tioårsperioden 1940—1949 har nettoförlusten uppgått till sammanlagt
137 007 kronor. De årliga förlusterna ha medfört, att anstaltens eget
kapital undan för undan minskats. Detta hade sålunda i Björknäs—Östforafastigheterna
med vad därå finnes den 31 december 1949 nedgått till 6 715
kronor.
Bokslutet för Björknäs för år 1950 visar en förlust på ca 27 000 kronor,
vilket innebär, att det blygsamma kapitalet förbytts i en kapitalbrist på
20 785 kronor. Denna brist har emellertid dolts genom en uppskrivning av
värdet på egendomen östfora med 50 000 kronor, vilken åtgärd endast har
formell karaktär och icke medför någon förändring av det verkliga läget.
Ä skuldsidan har dessutom för varje år uppförts — »inom linjen» — skuld
till socialstyrelsen för erhållna statsbidrag samt till Sans Soucifonden. År
1949 redovisades dessa skulder med 132 000 resp. 78 207 kronor. Därest
dessa belopp medräknas, skulle skulderna överstiga tillgångarna med
203 491 kronor. År 1940 utgjorde de s. k. fasta skulderna 218 614 kronor.
Den 31 december 1950 uppgingo de till 547 554 kronor, en ökning alltså med
328 940 kronor. De nytillkomna kapitalvärden, som redovisas mot denna
ökning av fasta skulder, utgöras huvudsakligen av de tre byggnaderna
Norrbo, Lantarbetarbostaden och Tallbacken, vilka i räkenskaperna för 1949
bokförts till sammanlagt 187 000 kronor. Skillnaden, 141 940 kronor, synes
alltså ha använts till driftkostnaderna.
Jämsides med denna kapitalförstöring har förekommit alltmer tilltagande
likviditetssvårigheter. Tidvis, och i synnerhet f. n., ha dessa varit av sådan
art, att de utsatt såväl leverantörer som anstaltens ansvariga personal för
svåra påfrestningar. Vid årsskiftet 1950/51 funnos obetalda räkningar till
ett belopp av ca 75 000 kronor. Härav ha under januari—februari 1951 betalats
omkring 39 000 kronor, varför alltså 36 000 kronor återstå. Under innevarande
års två första månader ha hittills inkommit räkningar på i runt tal
29 000 kronor. Räkningsskulden uppgår alltså till ca 65 000 kronor.
Någon större inkomstpost kan ej väntas förrän i början på april, då statsbidraget
för första kvartalet 1951 utbetalas med omkring 70 000 kronor.
Vid denna tidpunkt torde dock räkningar å ytterligare omkring 30 000 kronor
ha inkommit. Därest inga andra medel ställas till förfogande, komma
alltså dessa skulder då att uppgå till omkring 95 000 kronor. Härtill måste
läggas lönerna, vilka uppgå till ca 15 000 kronor per månad.
Likvida medel måste därför snarast ställas till förfogande. Sällskapets
lånemöjligheter äro emellertid f. n. ganska begränsade. Några lediga eller belåningsbara
inteckningar finnas icke i fastigheterna Björknäs, östfora,
Schcve eller Eriksbergsgatan 36.
Yttrande.
Statskontoret och socialstyrelsen, vilka i samråd avgivit yttrande i ärendet,
erinra, att Björknäsanstalten under senare år vid två tillfällen erhållit ekonomiskt
stöd från statens sida. Den tilldelades sålunda år 1947 ett belopp
om 50 000 kronor såsom gottgörelse för underskott å driften under åren 1941
—1945 och år 1949 ett räntefritt lån om 200 000 kronor för sanering av anstaltens
ekonomi.
De uppgifter, som framlagts av svenska diakonsällskapet rörande anstaltens
ekonomi, kunna icke bestridas. Det synes sålunda vara nödvändigt, att
21
Kungl. Mcij.ts proposition nr 125.
anstalten omgående tillföres vissa medel för förbättring av dess möjligheter
att betala sina fordringsägare. För att beräkna medelsbehovet torde man
böra utgå från förhållandena vid ingången av januari månad 1951, för vilken
tidpunkt mera bestämda uppgifter föreligga rörande tillgångar och skulder.
Enligt tillgängliga uppgifter uppgingo de kortfristiga skulderna vid
nämnda tidpunkt till i runt tal 65 000 kronor. Vid samma tillfälle förfogade
emellertid anstalten över ett belopp på omkring 5 000 kronor i likvida medel.
Därjämte hade anstalten en fordran å socialstyrelsen på omkring 20 000
kronor utgörande icke uppburet beläggningsbidrag för fjärde kvartalet 1950.
Anstaltens behov av medel för att täcka kortfristiga skulder uppgick sålunda
till omkring 40 000 kronor. Om man räknar med viss ytterligare
skuldsättning under den gångna delen av år 1951, synes ett belopp om
50 000 kronor vara erforderligt för att anstalten skall befrias från de mest
besvärande skulderna.
Med hänsyn till pågående utredning rörande de erkända alkoholistanstalternas
ekonomi synes någon särskild ersättning nu icke kunna komma
i fråga för att möjliggöra avskrivning å anstaltens fastigheter för åren 1949
och 1950.
Man torde få utgå från att Björknäsanstalten om något år liksom övriga
statsunderstödda alkoholistanstalter skall komma i åtnjutande av särskilda
bidrag av engångsnatur för förbättring av anstaltens ekonomiska ställning
och för viss standardhöjning. Det bidrag, som nu kan komma att beviljas,
bör anses som ett förskott å detta framtida bidrag.
Det ekonomiska biståndet torde böra givas formen av ett ränte- och
amorteringsfritt lån från fonden för låneundestöd. I framställningen har
framhållits, att säkerhet i form av inteckningar e. d. icke skulle kunna
lämnas för lånet. Ämbetsverken hålla likväl före, att lånet icke bör utlämnas
utan säkerhet i någon form. I första hand bör härvid utnyttjas det överhypotek
å 1 500 kronor, som statskontoret innehar på grund av tidigare
lämnade inteckningar. Härutöver böra lämnas erforderliga ytterligare inteckningar
i sällskapet tillhöriga fastigheter. Därest lån skulle beviljas utan
krav på säkerhet, bör sällskapet förbinda sig att icke försälja sällskapet tillhörig
last egendom och ej heller upptaga ytterligare lån mot säkerhet av
inteckningar i fast eller lös egendom utan föregående prövning och medgivande
av statsmakterna. På grund av det sålunda anförda vilja ämbetsverken
icke motsätta sig, alt ett ränte- och amorteringsfritt statslån å 50 000
kronor å nu nämnda villkor beviljas svenska diakonsällskapet för Björknäsanstalten.
Departementschefen.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att Björknåsanstaltens likviditet
med hänsyn bl. a. till dess betungande skuldbörda f. n. icke är tillfredsställande.
Del synes sålunda, såsom statskontoret och socialstyrelsen fram
-
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
hållit, vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att omgående förbättra
anstaltens ekonomiska ställning. Den av de båda ämbetsverken verkställda
undersökningen visar, att anstaltens behov av medel för att täcka kortfristiga
skulder vid ingången av januari månad 1951 uppgick till omkring
40 000 kronor. Då hittills under året viss ytterligare skuldsättning ägt rum,
måste det erforderliga medelsbehovet uppskattas till minst 50 000 kronor.
.lag anser, att staten bör lämna anstalten det ekonomiska stöd, som sålunda
erfordras, lämpligen i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån om sistnämnda
belopp. Därest i anledning av den i det föregående omnämnda utredningen
rörande alkoholistanstalternas driftförluster diakonsällskapet
kommer att tillerkännas ersättning för å denna anstalt uppkomna underskott,
bör lånet avräknas å denna ersättning. Det torde få ankomma på
Kungl. Maj :t att meddela beslut rörande den säkerhet, som bör ställas avsällskapet.
Vid lånet bör knytas det villkoret, att detsamma skall återbetalas, om
verksamheten nedlägges eller icke upprätthålles på tillfredsställande sätt.
Dä det är önskvärt, att anstaltens likviditet återställes snarast möjligt,
torde medel böra ställas till förfogande på tilläggsstat till riksstaten för
löpande budgetår. Anslag för ändamålet bör upptagas under rubriken Lån
till svenska diakonsällskapet för sanering av erkända alkoholistanstalten
Björknäs’ ekonomi samt såsom investeringsanslag anvisas under fonden för
låneunderstöd.
I enlighet med det anförda hemställer jag, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå
riksdagen
att till Län till svenska diakonsällskapet för sanering av
erkända alkoholistanstalten Björknäs’ ekonomi å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1950/51 under Fonden
för låneunderstöd, inrikesdepartementet, anvisa ett investeringsanslag
av 50 000 kronor.
Anslagsäekanden för budgetåret 1951/52.
1 :o) Bidrag till anordnande av erkända alkoholistanstalter m. m.
Anslag |
Nettoutgift |
|
1946/47 ......................... |
100 000 |
101 250 |
1947/48 |
150 000 |
119 375 |
1948/49 ......................... |
— |
18 000 |
1949/50 ............... |
... - |
15 750 |
1950/51 (statsliggaren s. 1025) |
100 |
|
1951/52 (förslag) ............... |
100 |
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
23
Yrkande.
Socialstyrelsen (skr. 22/8 1950) föreslår, att anslaget uppföres med
100 000 kronor.
Moliv.
Den 1 juli 1950 fanns å anslaget en reservation av 166 725 kronor. Sedan
två beviljade, men ännu ej ianspråktagna bidrag om tillhopa ( 20 000 +
23 625) 43 625 kronor frånräknats, kan ett belopp av (166 725 — 43 625)
123 100 kronor beräknas återstå å anslaget.
Beläggningen på alkoholistanstalterna har under de senaste åren varit
mycket hög. Antalet inskrivna har sedan två år tillbaka varierat mellan
omkring 2 300 och 2 500, medan motsvarande antal ännu under senare hälften
av år 1947 höll sig omkring 2 000. Även antalet närvarande vårdbehövande
har varit mycket högt och särskilt de öppna anstalterna för män ha
varit fullbelagda under större delen av de två sistförflutna budgetåren. Till
följd därav har det ofta förelegat svårigheter att bereda till och med trängande
fall anstaltsplats utan en längre eller kortare väntetid. Det finnes sålunda
ett avsevärt behov av nya vårdplatser. Därest de allmänna sysselsättningsförhållandena
skulle komma att försämras, har man att räkna med
att detta behov kommer att skärpas väsentligt.
F. n. föreligger till följd av den sedan några år tillbaka rådande avvaktande
inställningen till nylcterhetsvårdens framlida organisation ett eftersläpande,
icke tillgodosett behov av nya vårdplatser, vilket med en återhållsam
beräkning för nu löpande budgetår kan fastställas till 60 vårdplatser.
Under de två närmaste budgetåren skulle behöva tillkomma omkring 100
nya vårdplatser. Med utgångspunkt från det lägsta anordningsbidraget per
vårdplats, 2 250 kronor, skulle i enlighet härmed erfordras ett belopp av
omkring 225 000 kronor under dessa två år. Då det nu tillgängliga beloppet
uppgår till omkring 123 000 kronor, skulle sålunda för budgetåret 1951/52
erfordras ett anslag av omkring 100 000 kronor.
Yttrande.
Statskontoret erinrar, att av anslaget under budgetåren 1948/49 och
1949/50 icke tagits i anspråk mer än sammanlagt 33 750 kronor. Vid utgången
av sistnämnda budgetår innestod å anslaget en reservation å i runt
tal 166 700 kronor. Även om en del av de reserverade medlen redan disponerats
för anordnande av nya anstalter, vill det, i betraktande av belastningen
å anslaget under de närmast förflutna budgetåren, synas som tillgängliga
medel borde förslå för statsbidragsgivning under såväl innevarande
som nästkommande budgetår. För ändamålet skulle under sådana
förhållanden ej behöva anvisas något anslag för budgetåret 1951/52.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
Departementschefen.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har beläggningen på anstalterna
under de senaste åren varit mycket hög. Då emellertid, enligt vad jag
under ''hand inhämtat, några större f. nr aktuella nybyggnadsplaner icke
synas föreligga, och till förfogande för ändamålet stå omkring 123 000 kronor,
torde någon ytterligare medelsanvisning icke erfordras för nästa budgetår.
Anslaget bör sålunda liksom f. n. uppföras i riksstaten allenast med
ett formellt belopp av 100 kronor.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till anordnande au erkända alkoliolistanstalter
in. in. för budgetåret 1951/52 under elfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 100 kronor.
2:o) Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader
m. ni.
1948/49 ...................
1949/50 ...................
1950/51 (statsliggaren s. 1025)
1951/52 (förslag)
Anslag
1 875 000
2 185 000
2 300 000
2 900 000
Nettoutgift
2 275 721
2 229 783
Yrkande.
Socialstyrelsen (skr. 22/8 1950) hemställer, att anslaget höjes med
550 000 kronor.
Motiv.
Vid de erkända och enskilda alkoholistanstalterna var vårdfrekvensen
under budgetåret 1949/50 något lägre än under närmast föregående budgetår
såsom framgår av följande sammanställning av antalet vårddagar
och driftbidragen under de tre sista budgetåren.
Budgetår |
Erkända |
anstalter |
Enskilda |
anstalter |
Tillhopa |
|
Antal vårddagar |
Driftbidrag kronor |
Antal vårddagar |
Driftbidrag kronor |
Antal vårddagar |
Driftbidrag kronor |
|
1947/48 ............ |
234 682 |
1 923 042 |
4 924 |
44 477 |
239 606 |
1967 519 |
1948/49 ............ |
283 203 |
2 190 625 |
5 553 |
43 487 |
288 756 |
2 234 112 |
1949/50 ............ |
274 727 |
2 140 694 |
5 363 |
42 917 |
280 090 |
2183 611 |
Den 1 juli 1950 uppgick antalet godkända vårdplatser till 855. Antalet
vårddagar uppgick under budgetåret 1949/50 till 280 090 mot beräknat
280 000.
Kungl. Maj:It; proposition nr 125.
25
För budgetåret 1951/52 beräknar styrelsen antalet vårdplatser till i genomsnitt
925 och antalet vårddagar till omkring 295 000.
I avvaktan på fullgörandet av utredningsuppdraget av den 2 juni 1950
framlägger styrelsen preliminära beräkningar rörande driftbidragen.
Dessa antagas komma att utgå med garantibidrag om fyra kronor per
dag och vårdplats samt med beläggningsbidrag om fyra kronor 50 öre per
dag och vårdad person. Det särskilda fasta bidraget till Lillegården om
11 600 kronor för dess familjevårdande verksamhet bibehålies oförändrat.
Under dessa förutsättningar skulle medelsbehovet uppgå till (4 X 925 X 365
+ 4: 50 X 295 000 + 11 600) 2 689 600 kronor.
Den ytterligare ersättning till de statsbidragsberättigade alkoholistanstalterna,
som staten har att utgiva för vård av de s. k. farliga alkoholisterna
och andra, för vilka vårdkostnad m. m. helt bestrides av staten, har under
budgetåret 1949/50 uppgått till 116 861 kronor. För nästa budgetår torde
böra beräknas ett belopp av 125 000 kronor.
Medelsbehovet för driftbidrag m. in. till de erkända och enskilda alkoholistanstalterna
kan alltså uppskattas till (2 689 600+ 125 000) 2 814 600
kronor.
Inackorderingshem för omhändertagande av alkoholister under fritiden
finnas f. n. tre i verksamhet, nämligen de av nykterhetsnämnderna i Stockholm,
Göteborg och Malmö drivna Älvsjöhemmet, Äivsborgshemmet och
Rörsjögården, vilket sistnämnda öppnades i början av maj 1950. De två
förstnämnda hemmen ha vartdera 15 och Rörsjögården 20 vårdplatser.
Enligt gällande bestämmelser må driftbidrag utgå för obemedlad eller
mindre bemedlad inackorderad, som åtnjuter anstånd med verkställighet
av förordnande om intagande å allmän alkohoiistanstalt eller är försökspermitterad
från allmän eller statsunderstödd enskild alkoholistanstalt
eller — vid frivilligt intagande å anstalt — avgivit sådan förbindelse som
avses i 50 § alkoholistlagen. Styrelsen vidhåller i föregående års anslagsframställning
framförd uppfattning, att möjligheten att erhålla bidrag bör
utsträckas till att avse personer, som eljest stå under övervakning enligt
alkoholistlagen. Den föreslagna utvidgningen är lämplig av både sociala
och statsfinansiella skäl. Vården å inackorderingshem är ett alternativ till
vård å alkoholistanstalt, som med hänsyn till den inbördes storleken av
statsbidragen till anstalterna och hemmen är ekonomiskt förmånligare för
statsverket än anstaltsvård.
Styrelsen utgår emellertid från oförändrade bidragsbestämmelser och
uppskattar därvid medelsbehovet med utgångspunkt från ett vårddagsantal
av 13 000 till 21 000 kronor.
Medelsåtgången för bidrag till kostnaderna för familjevård av alkoholister
har under budgetåret 1949/50 uppgått till 9 160 kronor mot 12 888 kronor
under budgetåret 1948/49. Medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas
till 10 000 kronor.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 125.
2(5
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.
Det sammanlagda medelsbehovet under anslaget uppskattas alltså preliminärt
till (2 814 600 + 21 000 + 10 000) 2 845 600 kronor eller avrundat
2 850 000 kronor.
Yttrande.
Statskontoret anser det icke vara möjligt att taga ställning till frågan
om ändrade bidragsgrunder förrän socialstyrelsens utredning föreligger.
Departementschefen.
I enlighet med vad jag tidigare anfört uppskattar jag medelsbehovet för
bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters driftkostnader till
2 685 000 kronor, vartill kommer ett belopp av 125 000 kronor såsom särskild
ersättning för vård av de s. k. farliga alkoholisterna och andra, för
vilka vårdkostnaden helt bestrides av staten. Tillhopa erfordras sålunda för
detta ändamål 2 810 000 kronor. För bidrag till inackorderingshem samt för
familjevård uppskattar jag kostnaderna till 25 000 resp. 10 000 kronor,
d. v. s. samma belopp, som beräknats för innevarande budgetår.
Det sammanlagda medelsbehovet skulle alltså uppgå till (2 810 000 +
25 000 + 10 000) 2 845 000 kronor. Då emellertid möjlighet synes böra föreligga
att i begränsad omfattning utbetala ersättning för vissa på första
halvåret 1951 belöpande utgiftsökningar, torde beloppet böra avrundas uppåt
till 2 900 000 kronor.
Under hänvisning till det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att till Bidrag till erkända och enskilda alkoholistanstalters
driftkostnader m. in. för budgetåret 1951/52 under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 900 000 kronor.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda med instämmande av statsrådets
övriga ledamöter hemställt, förordnar Hans Maj :t
Konungen, att proposition av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Eivor Hermansson.
Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951
114269