Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

1

Nr 123.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående vissa anslag
till universitetssjukhusen m. m.; given Stockholms slott
den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att 2 300 000 kronor anvisas för utbyggande av
Karolinska sjukhuset. Av anslaget avses 1 000 000 kronor för uppgörande
av arbetsritningar och påbörjande av en reumatologisk klinik, 500 000 kronor
för uppgörande av arbetsritningar och påbörjande av lungkliniker,
200 000 kronor för uppgörande av arbetsritningar till centrallaboratorier
samt vissa byggnadsåtgärder i sjukhusets centrala vårdblock, 300 000 kronor
för påbörjande av utbyggnad av tvättanläggningen samt 300 000 kronor
för beställning av ny utrustning i ångpanne- och elektricitetscentralen.
De föreslagna byggnadsarbetena ingå som ett led i en generalplan för
sjukhusets fortsatta utbyggande, vilken samtidigt anmäles för riksdagen.
Även för det fortsatta utbyggandet av Akademiska sjukhuset i Uppsala
framlägges en generalplan. I samband därmed föreslås anvisande av ett
anslag å 670 000 kronor, avsett dels för fortsatt utredning, dels ock för omoch
tillbyggnad av kirurgiska kliniken.

Vidare framlägges förslag om nya grunder för den framtida fördelningen
mellan staten och Uppsala läns landsting av kostnaderna för driften av
Akademiska sjukhuset. I anslutning härtill föreslås anvisande av ett anslag
av 1 130 000 kronor för avlönande av vissa läkare och ett anslag å
1 100 000 kronor såsom bidrag till driftkostnaderna vid sjukhuset.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 123.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Även i fråga om Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn underställes
riksdagen ett förslag till avtal, avsett att träffas mellan staten,
Stockholms stad och län samt anstalten angående fördelningen av anstaltens
driftkostnader. Såsom bidrag till driftkostnaderna beräknas ett förslagsanslag
av 270 000 kronor.

Till täckande av vissa driftkostnader vid Norrtulls barnsjukhus begäres
ett anslag av 60 000 kronor. Beloppet avser tiden intill den 1 juli 1951,
då Karolinska institutets till Norrtulls sjukhus förlagda dubbelklinik i
pediatrik avses skola överflyttas till den nya barnkliniken vid Karolinska
sjukhuset.

I propositionen redovisas ett av en särskild förhandlingskommission
utarbetat förslag till avtal, avsett att träffas mellan staten och Malmö
stad angående upplåtande för undervisningsändamål av det staden tillhöriga
allmänna sjukhuset. Det förutsättes i propositionen, att avtalet icke
godkännes utan att nya förhandlingar upptagas.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och
t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, hans exellens statsministern anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna följande anslag, nämligen
dels under punkten 53 till Karolinska sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag
av 486 000 kronor, dels under punkten 56 till Bidrag till
Akademiska sjukhuset i Uppsala ett förslagsanslag av 1 880 000 kronor,
dels under punkten 62 till Avlöning av vissa läkare vid Norrtulls barnsjukhus
ett förslagsanslag av 64 000 kronor, dels under punkten 63 till
Bidrag till vissa driftkostnader vid Norrtulls barnsjukhus ett förslagsanslag
av 60 000 kronor, dels ock under punkten 64 till Bidrag till vissa driftkostnader
vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett förslagsanslag
av 168 000 kronor.

Vidare har Kungl. Maj :t i statsverkspropositionen under kapitalbudgeten,
inrikesdepartementet, statens allmänna fastighetsfond, föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1951/52 beräkna följande anslag, nämligen under punkten 4 till Utbyggande
av Karolinska sjukhuset ett investeringsanslag av 2 300 000 kronor
och under punkten 5 till Utbyggande av Akademiska sjukhuset i Uppsala
ett investeringsanslag av 900 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa och därmed sammanhängande anslagsfrågor
till fortsatt behandling. I samband därmed torde jag få anmäla
uppkommen fråga om bidrag till allmänna sjukhuset i Malmö.

4

Kungl. Maj.is proposition nr 123.

Utbyggande av Karolinska sjukhuset.

Inledning.

Sjukhuset ornfattar följande kliniker: medicinsk, kirurgisk, kvinno-,

ögon-, öron-, näs- och hals-, radioterapeutisk, psykiatrisk och hudklinik.
En barnklinik är under inredning. Vidare har 1946 års riksdag fattat beslut
om uppförande av dels en reumatologisk klinik, dels ock en byggnad, inrymmande
en medicinsk tuberkulosklinik och en bröstkirurgisk klinik.

1 samband med att 1948 års riksdag fattade beslut om Serafimerlasarettets
försäljning till Stockholms stad förutsattes, att de neurologiska och neurokirurgiska
klinikerna vid lasarettet efter dettas nedläggande skulle överflyttas
till Karolinska sjukhuset. Av sjukhusets vårdplatser disponeras 108
som garnisonsavdelningar. Vid Karolinska sjukhuset finnas vidare vissa
för sjukhuset gemensamma anläggningar såsom röntgenanläggning, centrallaboratorier,
patologisk institution samt centrala köks-, tvätt- ocji maskinanläggningar.
Karolinska institutets ortopediska klinik är förlagd till
den å samma område som sjukhuset -— det s. k. Norrbackaområdet i Solna
stad -— belägna vanföreanstalten numera benämnd Norrbackainstitutet.

Genom beslut den 25 februari 1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommittén
för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att uppgöra förslag till
dispositionsplan för Norrbackaområdet i vad avsåge Karolinska sjukhusets
fortsatta utbyggande. Den 7 september 1949 inkom kommittén med utredning
och förslag i ämnet.

Kommittén ansåg sjukhusets vårdplatsantal böra begränsas till omkring

2 000. Behovet av ytterligare kliniker borde i första hand tillgodoses vid
Sabbatsbergs sjukhus. Vid Karolinska sjukhuset beräknades följande kliniker
och avdelningar tillkomma: reumatologisk klinik, lungkliniker och
nervkliniker. Vidare räknade man med utvidgning av centrallaboratorierna,
radiumhemmet samt tvätt- och maskinanläggningarna ävensom anordnande
av personalbostäder och evenjuellt nya lokaler för militärapoteket.

Den reumatologiska kliniken skulle uppföras som en friliggande byggnad
omedelbart väster om huvudkomplexets sydvästra flygel. Lungklinikerna,
vilkas placering preliminärt bestämts till södra delen av det ca 200 meter
väster om huvudkomplexet belägna höj dpartiet, borde flyttas 75 meter åt
sydost. Nervklinikerna och en ny laboratoriebyggnad skulle förläggas till
områdets västra del samt militärapoteket nordväst om sistnämnda byggnad.
Invid sjukhusets västra gräns komme då att återstå en markreserv,
lämplig för ytterligare personalbostäder.

I yttranden över förslaget uttalades bl. a., att ett beslut om en begränsning
av sjukhusanläggningens storlek ej torde förhindra, att utvecklingen
komme att medföra krav på nya specialiteter och forskningsinstitutioner,

Kungl. Maj.ts proposition nr 123. 5

som fordrade nära kontakt med Karolinska sjukhuset men vilkas behövlighet
och storlek icke f. n. kunde bedömas. En sådan plandisposition
borde icke uppgöras, att ett utbyggande till 2 000 sängar toge i anspråk
praktiskt taget hela sjukhusområdet. En strängare koncentration av byggnaderna
på sjukhusområdet vore nödvändig. För att underlätta en framtida
fortsatt bebyggelse borde det sydvästra sjukhusområdet frigöras genom
att lungklinikerna flyttades tillbaka till den plats, som tidigare avsetts
för dem. Som följd härav borde nervklinikerna förläggas till östra sjukhusområdet.

Även departementschefen (prop. nr 170/1950) ansåg det vara av vikt,
att möjligheter hölles öppna för utbyggnad till ett större vårdplatsantal än
byggnadskommittén angivit såsom maximum. Härför förutsattes ett intensivt
utnyttjande av Norrbackaområdet för sjukhusets räkning. Den av
remissinstanserna föreslagna förläggningen av lungklinikerna och nervklinikerna
syntes vara att föredraga.

Ett viktigt led i ett övervägande av det mest rationella sättet för sjukhusets
framtida utbyggande vore enligt departementschefen frågan om storleken
av nytillkommande kliniker. Detta spörsmål borde därför ägnas ingående
uppmärksamhet. Ytterligare borde beaktas, huruvida icke antalet
riksplatser vid Karolinska sjukhuset kunde minskas vid en ifrågasatt ökad
intagning av medicine studerande vid Akademiska sjukhuset i Uppsala
och en i samband därmed företagen ökning av antalet vårdplatser vid
detta sjukhus.

Departementschefen ansåg, att frågan om en mera definitiv dispositionsplan
för sjukhusets område borde bli föremål för ytterligare utredning.

Vad särskilt angår 1946 års riksdagsbeslut om uppförande av en reumatologisk
klinik anslöt sig departementschefen till ett av byggnadsstyrelsen
framlagt förslag om förnyad utredning rörande klinikens förläggning
i direkt anslutning till sjukhusets centrala vårdblock.

I fråga om lungklinikerna framhöll departementschefen, att, därest vid
den föreslagna överarbetningen av dispositionsplanen enighet uppnåddes
om den av honom förordade placeringen av klinikerna, det torde få ankomma
på byggnadskommittén att fortsätta utredningsarbetet för klinikerna
på sådant sätt, att detaljerat förslag jämte huvudritningar kunde
föreläggas 1951 års riksdag. Vid det fortsatta ritningsarbetet syntes det
böra ankomma på kommittén att noggrant undersöka möjligheterna till
en begränsning av lungklinikernas storlek.

Statsutskottet (uti. nr 175) uttalade i fråga om den reumatologiska kliniken,
att utskottet icke fann anledning motsätta sig departementschefens
förslag, men framhöll, alt man vid planering av kliniken icke borde överskrida
de lokalutrymmen, som beräknats vid utförande enligt den av kommittén
förordade placeringen. Vad departementschefen anfört rörande lungklinikerna
gav icke utskottet anledning till annat uttalande, än att i denna
byggnadsfråga ett intimt samråd mellan kommittén, byggnadsstyrelsen och
övriga berörda myndigheter borde eftersträvas.

Genom beslut den 22 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt byggnadskommittén
alt efter samråd med byggnadsstyrelsen, Karolinska sjukhusets direktion,
kommissionen för förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

utbyggande in. m. samt representanter för Karolinska institutets lärarkollegium
dels företaga överarbetning av kommitténs den 7 september 1949
avlämnade förslag till dispositionsplan, dels ock i anslutning härtill ompröva
de av kommittén i skrivelserna den 2 februari och den 2 mars 1948
framlagda förslagen till nybyggnader för reumatologisk klinik och lungkliniker,
allt med beaktande av vad departementschefen i propositionen nr
170/1950 och statsutskottet i utlåtande nr 175/1950 anfört rörande det
fortsatta utredningsarbetet i frågan, samt till Kungl. Maj :t inkomma med
de förslag, som kunde föranledas av överarbetningen. Vidare har Kungl.
Maj :t genom beslut den 2 september 1949 uppdragit åt kommittén att uppgöra
förslag till lösande av lokalfrågan för centrallaboratorierna vid sjukhuset
samt att till Kungl. Maj :t inkomma med skissritningar och kostnadsberäkningar.
Kommittén har sedermera inkommit med ett den 24
januari 1951 dagtecknat förslag till generalplan för Karolinska sjukhusets
utbyggande.

Byggnadskommitténs förslag till dispositionsplan m. m.

Reumatologiska kliniken oclilungklinikcrna.

Den fortsatta utredningen har givit vid handen, att ett förläggande av
den reumatologiska kliniken i direkt anslutning till medicinska kliniken
intill södra sjukhuslängans D-flygel väl låter sig genomföra. Med en sådan
tillbyggnad, i planyta motsvarande en vårdavdelnings storlek, skulle för
att tillgodose det föreliggande lokalprogrammet erfordras fem våningar
jämte souterrainvåning.

Enligt upprättade ritningar skulle i souterrainvåningen inrymmas, förutom
personalrum och förråd m. m., vissa utrymmen för massage och
gipsning; bottenvåningen tänkes disponerad för mottagning och behandling,
våningen 1 tr. för rutinlaboratorium, demonstrationssal, arbetssal ,
rum för studerande m. m. samt våningarna 2 och 3 tr. för allmänna vårdavdelningar,
vardera om 28 platser, översta våningen är planerad som en
isoleringsavdelning om 14 platser, varigenom kliniken skulle komma att
omfatta totalt 70 vårdplatser.

Den föreslagna planlösningen ger vidgad frihet vid det fortsatta utredningsarbetet
rörande det lämpligaste sättet för sjukhusets utbyggande.
Det tidigare angivna kostnadsbeloppet 1 250 000 kronor, som grundades
på prisläget hösten 1948, har till följd av inträffad kostnadsstegring beräknats
till 1 375 000 kronor, vari jämväl ingå tidigare utredningskostnader.
Planlösningen motsvarar i fråga om lokalprogrammet kommitténs tidigare
förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

7

Under utredningens gång har det med hänsyn till undervisningen övervägts
att förse klinikens vårdavdelningar liksom samtliga medicinska
vårdavdelningar i D-flygeln med samtalsrum. I de våningar, vilka icke
upptagas av vårdavdelningar, skulle motsvarande utrymmen tillföras reumatologiska
klinikens behandlings- och poliklinikavdelningar. Vidare skapas
genom den nya förläggningen av klinikbyggnaden möjlighet att tillföra
sjukhuset cirka 150 m2 förrådsutrymmen. Merkostnaden för ett sålunda
kompletterat förslag till nybyggnad för den reumatologiska kliniken
uppgår till 85 000 kronor.

I fråga om lungklinikerna har kommittén, som underkastat sitt tidigare
förslag till nybyggnad en ingående granskning, icke funnit anledning att
föreslå någon ändring av klinikbyggnadens storlek eller någon mera väsentlig
förändring av dess planläggning.

Enligt avtal med Stockholms stad och län skulle klinikerna omfatta
sammanlagt minst 236 vårdplatser, varav minst 100 å bröstkirurgiska kliniken
och minst 136 i tuberkuloskliniken. Med hänsyn till undervisningens
behov och till de fördelar, som ur driftekonomisk synpunkt kunde vinnas
vid sjukavdelningarna, föreslog kommittén 1949, att klinikerna skulle
utvidgas till att omfatta 113 platser å bröstkirurgiska kliniken och 150 platser
å tuberkuloskliniken.

I fråga om den bröstkirurgiska kliniken anser kommittén alltjämt, att
kliniken med hänsyn till undervisning och forskning icke bör erhålla lägre
platsantal än 113. Beträffande tuberkuloskliniken är förslaget till ökning
en följd av att platsantalet å de allmänna avdelningarna ökats från
30 till 33. En tuberkulosavdelning om 33 platser torde kunna drivas med
samma personalstyrka som en avdelning om 30 platser, varför personalkostnaden
per vårdplats skulle nedbringas med omkring 10 procent. Det
har icke ansetts möjligt att vid den måttliga begränsning av antalet vårdplatser,
varom här är fråga, i någon nämnvärd grad begränsa behandlingslokalerna.
Koinmilténs förslag medför en ökning av anläggningskostnaderna
med endast omkring 50 000 kronor, motsvarande cirka 3 500 kronor
för tillkommen vårdplats.

Därest vårdbehovet inom ifrågavarande specialitet skulle minska, böra
utrymmena tagas i anspråk för andra specialiteter, t. ex. för cardiologiska
vårdplatser. Detta kan i sin tur framdeles medföra en mindre förändring
av klinikernas utformning.

Vad angår laboratorieutryminena i lungklinikerna har kommittén med
hänsyn till bl. a. att den propedeutiska undervisningen i klinisk laboratorieteknik
även eflcr tillkomsten av nya centrallaboratorier synes i sin helhet
höra förläggas till lungklinikerna, icke funnit de föreslagna lokalutrymmena
vara överdimensionerade. Även i fråga om röntgenavdelningen har
kommittén, som företagit omfattande undersökningar i syfte att begrän -

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

sa avdelningens storlek, funnit att det tidigare förslaget varit väl avvägt
i förhållande till behovet.

Efter samråd med centrala sjukvårdsberedningen föreslår kommittén
viss mindre justering beträffande röntgen och dispensär, dock icke av sådan
omfattning, att kostnadsberäkningarna påverkas. På grund av prisstegringar
måste emellertid det tidigare angivna kostnadsbeloppet,
6 200 000 kronor uppräknas till 7 070 000 kronor.

Dispositionsplanen.

Markfrågan. Det s. k. Norrbackaområdet omfattar 559 000 m2, varav
omkring 18 000 m2 upplåtits till vanföreanstalten. Större delen av området
väster om Solnavägen har reserverats för Karolinska institutets teoretiska
institutioner. Återstoden disponeras av Karolinska sjukhuset. I
propositionen nr 170/1950 framhöll departementschefen, att den intill
Norrbackaområdet belägna tomt, som disponeras av Eugeniahemmet, i sin
helhet borde reserveras för Karolinska sjukhusets framtida behov. Kommittén
finner det för sin del angeläget, att ett definitivt beslut i denna
riktning fattas av statsmakterna, varvid även ett ställningstagande bör
ske beträffande förläggningen av en nybyggnad för hemmet. Vid samråd
med representanter för Eugeniahemmet har framgått, att en förläggning i
närheten av Mörby lasarett skulle kunna godtagas. Byggnadsåtgärder eller
investeringar av annan art, som kunna erfordras inom hemmets nuvarande
anläggningar, böra avvägas så, att områdets framtida användning för
annat ändamål icke onödigtvis försvåras.

I fråga om övriga markfrågor uttalar kommittén, att försiktigheten synes
bjuda, att sedan de lokalbehov tillgodosetts, vilka nu kunna överblickas,
tillräckliga markområden finnas reserverade för framtida ytterligare
behov, även om dessa f. n. icke kunna närmare preciseras till art och omfattning.

Allmänna synpunkter på sjukhusets utbyggande. Kommittén har ägnat
stor uppmärksamhet åt problemet att utvinna ytterligare vård- och
behandlingsavdelningar i direkt anslutning till det centrala sjukhusblocket
samt att genom t. ex. anordnande av efterbehandlingsplatser höja de
nuvarande klinikernas kapacitet.

Vissa av de planerade klinikerna, såsom lung- och nervklinikerna, kunna
på grund av sin storlek ej anslutas till centralblocket. Genom omdisposition
och tillbyggnad kunna emellertid ganska betydande utrymmen
tillskapas i anslutning till eller inom huvudkomplexet.

Sedan det nya garnisonssjukhuset uppförts, frigöras utrymmen motsvarande
fem vårdavdelningar.

Vidare skulle man kunna erhålla fem vårdavdelningsenheter genom tillbyggnad
till det centrala vårdblockets E-flygel.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

9

Möjlighet föreligger dessutom att till en hel våning ombygga en del av
den nuvarande terrassvåningen på den södra sjukhuslängan, omfattande
mittpartiet samt D- och E-flyglarna. De fyra under terrassvåningen belägna
operationssalarna skulle härvid icke påbyggas, då detta skulle medföra
betydande ingrepp och förorsaka olägenheter för sjukhusdriften. Genom
påbyggnaden skulle sjukhuset tillföras två nya operationsenheter,
vardera omfattande förslagsvis en större och tre mindre operationssalar.
Inom den påbyggda delen av mittpartiet mot söder, mitt för de befintliga
operationssalarna, skulle kunna utvinnas vårdplatser för nyopererade patienter,
en anordning, som ur vårdsynpunkt anses innebära betydande fördelar.
Genom att på detta sätt sammanföra samtliga operationssalar i den
norra delen av det centrala sjukhusblocket skapas möjlighet för en rationalisering
av den operativa verksamheten inom sjukhuset. Härmed skulle
tillräckliga operationsavdelningar kunna erhållas för samtliga i generalplanen
berörda nya kliniker — urologi, plastik och brännskador samt ortopedi
—- vilka beräknas tillkomma vid sjukhuset. Emellertid har vid den
fortsatta utredningen framkommit, att man ur störningssynpunkt icke
utan tvingande skäl bör förlägga en operationsavdelning ovanför en medicinsk
vårdavdelning. Under sådana omständigheter bör mot alternativet
att samla alla operationsavdelningar till en enhet vägas möjligheten att
frånskilja den för den ortopediska kliniken avsedda operationsavdelningen
och förlägga denna i nära anslutning till nämnda klinik, vilken senare
tänkes inrymd inom en planerad påbyggnad av den norra sjukhuslängan;
en sådan belägenhet av operationsavdelningen i direkt anknytning till
kliniken är i och för sig en fördel, framför allt genom förkortade transporter.
Härvid skulle inom den södra sjukhuslängan i stället utvinnas ytterligare
en vårdavdelningsenhet. Kommitténs förslag bygger på avdelningarnas
anordnande enligt detta senare alternativ. Om man vidare ökar
den föreslagna reumatologiska kliniken vid D-flygeln och tillbyggnaden
vid E-flygeln med två våningar, skulle erhållas ytterligare fyra vårdavdelningsenheter.

Sammanlagt skulle alltså inom södra längan utvinnas tio vårdavdelningsenheter.

Genom att höja mittpartiet av centralblocket samt B- och C-flyglarna
med två våningar, varvid en tryckstegringsstation behövde anordnas, skulle
ytterligare 8 vårdavdelningsenheter kunna utvinnas.

Slutligen skulle två vårdavdelningar kunna erhållas genom ianspråktagande
dels av en våning inom kvinnokliniken, som nu upptages av bostäder
för medicine kandidater, dels ock av där befintliga lokaler för ett
hormonlaboratorium, vilket i en framtid lämpligen bör anslutas till sjukhusets
blivande centrala forskningslaboratorier.

Sjukhusets storlek, kliniker och vårdplatser. Sjukhuset omfattar 1 429
vårdplatser, vari inräknats 219 platser, tillhörande den under inredning
varande barnkliniken. Kommittén behandlar i sin utredning — utöver den
reumatologiska kliniken och lungklinikerna — nya kliniker för urologi,
plastikkirurgi, ortopedi, neurokirurgi och neurologi samt yrkesmedicinsk
avdelning. Kommittén upptager även frågan om utvidgning av den nuvarande
kliniken för radioterapi.

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 123.

Enligt den tidigare upprättade dispositionsplanen räknade man med alt
vissa nya kliniker skulle kunna förläggas till Sabbatsbergs sjukhus. Detta
gällde en plastikkirurgisk klinik och vissa andra specialkliniker, i den
mån de ej kunde anordnas genom partiell differentiering inom redan förefintliga
kliniker vid Karolinska sjukhuset. Sedermera har en utredning
visat, att marktillgången vid Sabbatsberg är så knapp, att betydande svårigheter
föreligga redan att på ett fullgott sätt lösa lokalfrågorna för de
kliniker, som erfordras vid sjukhuset till följd av det mellan kronan och
Stockholms stad träffade avtalet om sjukhusets utnyttjande i undervisningssyfte.
Det är därför icke möjligt att vid Sabbatsbergs sjukhus anordna
andra avdelningar än sådana, som rymmas inom en ytterst begränsad
höjning av det sålunda redan fixerade totala vårdplatsantalet.

Urologisk klinik. Tidigare ha såväl sjukhusets direktion som lärarkollegiet
vid Karolinska institutet anslutit sig till ett förslag om en klinik
omfattande cirka 50 platser. Sedermera har lärarkollegiet, under hänvisning
till en av professorerna Hellström och Strömbeck gjord utredning,
förklarat sig anse, att kliniken icke bör understiga cirka 75 platser. Med
hänsyn till det antal platser, som är behövligt för undervisning och forskning,
och då det ur vårdsynpunkt fordras dubbelt så många platser för
män som för kvinnor, anser kommittén det icke tillrådligt med färre platser
än 75. De enskilda vårdplatserna tänkas inrymda i direkt anslutning
till de allmänna, varför vårdavdelningarna kunnat begränsas till 3 jämte en
vårdavdelningsenhet, avsedd att utnyttjas som mottagnings- och behandlingsavdelningar.

Plastikkirurgisk klinik. Med hänsyn till det begränsade tomtutrymmet
vid Sabbatsbergs sjukhus synes man böra räkna med nödvändigheten
av att förlägga kliniken till Karolinska sjukhuset. Kliniken beräknas böra
omfatta cirka 50 platser. I den män ett behov kan anses föreligga av vårdplatser
för brännskador böra dessa framdeles inrymmas inom det för plastikkirurgiska
kliniken angivna platsantalet. För kliniken beräknas två
vårdavdelningar jämte en vårdavdelningsenhet avsedd för mottagningsoch
behandlingsavdelningar.

Orlopedisk klinik. I 1949 års förslag till dispositionsplan räknade man
med att kliniken skulle kvarligga inom vanföreanstalten. Efter omprövning
har kommittén funnit sig böra föreslå, att kliniken i stället anslutes
till Karolinska sjukhuset.

Kommittén erinrar i detta sammanhang, att 1950 års riksdag beslutat
upprättandet vid Karolinska sjukhuset av en provisorisk arbetsklinik för
kvalificerad arbctsprövning jämte viss forskningsverksamhet. Enligt kommittén
böra dessa uppgifter på längre sikt kunna anknytas till den
socialmedicinska verksamhet, som redan nu bedrives vid vanföreanstalten,
medan den ortopediska kliniken med hänsyn till sin karaktär av ren

Knngl. Maj:ts proposition nr 123.

II

sjukvårdsanläggning synes vara betjänad av ett läge i nära anslutning till
Karolinska sjukhuset. Klinikens platsantal beräknades tidigare till 110.
Med hänsyn till att en dylik klinik beräknas tillkomma jämväl vid Akademiska
sjukhuset och då vissa ortopediska vårdplatser komma att inrättas
vid Sabbatsbergs sjukhus, anser kommittén f. n. 90 platser vara tillräckliga.

Yrkesmedicinsk avdelning. En yrkesmedicinsk central för undersökning,
behandling och forskning rörande yrkessjukdomarna är sedan den
1 juli 1947 provisoriskt inrymd i en av ögonklinikens avdelningar, varigenom
ögonklinikens kapacitet minskats till förfång för sjukvården. Enligt
ett av medicinalstyrelsen den 22 augusti 1950 framlagt förslag skulle en
permanent undersökningscentral tillskapas vid Karolinska sjukhuset med
uppgift bl. a. att fortbilda läkare, som skola kunna verka bl. a. som industriläkare.
Direktionen för Karolinska sjukhuset har ansett avdelningens
verksamhet ligga vid sidan om sjukhusets egentliga uppgifter och
även med hänsyn till lokaltillgångarna avstyrkt förslaget.

Byggnadskommittén anser, att lokalfrågan skulle kunna lösas genom
ianspråktagande av en vårdavdelningsenhet utav dem, som skulle tillskapas
enligt föreslagen disposition av huvudblocket. Utrymmet skulle i
stora drag disponeras så, att en vårdavdelning om 12 platser anordnades,
medan resten utnyttjades såsom behandlings- och forskningslokaler.
Eventuellt skulle lokalfrågan kunna lösas genom att utrymmen i den nuvarande
hudkliniken toges i anspråk.

Utvidgning av den radioterapeutiska kliniken. I 1949 års dispositionsplan
ingick en föreslagen utvidgning av den radioterapeutiska kliniken
med cirka 50 platser. Utvidgningen, som kommittén alltjämt anser i och
för sig erforderlig, torde bäst kunna tillgodoses genom en påbyggnad i
två våningar av den södra byggnadskroppen med vardera våningen inrymmande
en vårdavdelning.

Nervklinikerna. I kommitténs tidigare förslag till dispositionsplan föreslogs
en förläggning av byggnaden till sjukhusområdets västra del. Kommissionen
för förhandlingar angående Karolinska sjukhusets fortsatta
utbyggande föreslog i yttrande över förslaget en förläggning till sjukhusområdets
östra del, varvid en del av Eugeniahemmets tomt skulle behöva
tagas i anspråk. Byggnadsstyrelsen och centrala sjukvårdsberedningen
ansågo, att eu förläggning närmare sjukhusets centrum borde eftersträvas.
Förslagsvis angavs en plats mellan barnkliniken och radiumhemmet.

Kommittén har sedermera införskaffat kommissionens utredning rörande
nybyggnad för nervklinikerna. Klinikerna ha beräknats för sammanlagt
210 platser med en sammanlagd byggnadsvolym av över 70 000 m''!.
Kostnaderna ha beräknats till 10 500 000 kronor. Enligt kommittén är en
lorläggningsplats mellan barnkliniken och radiumhemmet helt otillräcklig,

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

om ett så omfattande byggnadsprogram förverkligas. Vid valet mellan de
ifrågasatta olika förläggningsplatserna har kommittén funnit övervägande
skäl tala för en förläggning öster om det centrala sjukhusblocket. En förutsättning
härför torde vara, att en viss del av Eugeniahemmets område
tages i anspråk som byggnadsplats.

Sjukhusets platsantal. Efter genomförandet av de redovisade utbyggnadsförslagen
skulle sjukhuset utöver det tidigare angivna platsantalet
1 429, minskat med garnisonsavdelningens 108 platser, komma att omfatta
ytterligare 820 platser eller sammanlagt (1 429 — 108 + 820) 2 141 platser.

Till belysning av frågan om möjligheten att minska antalet riksplatser
vid Karolinska sjukhuset vid en eventuell ökning av antalet vårdplatser vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala har kommittén lämnat en redogörelse
för antalet riksplatser vid Karolinska sjukhusets olika kliniker. Kommittén
framhåller, att samtliga kliniker med undantag av hudkliniken redan
äro företrädda vid Akademiska sjukhuset. Det bör därför övervägas att
till en blivande hudklinik i Uppsala överföra vissa riksplatser. Kommittén
erinrar i detta sammanhang, att utredning pågår om frågan, huruvida
samtliga vårdplatser inom den nya öronkliniken vid Akademiska sjukhuset
med hänsyn till nya medicinska behandlingsmöjligheter verkligen behövas
såsom öronplatser. Kommittén anser, att, om för hudklinikens del motsvarande
förutsättningar i fråga om nya medicinska behandlingsmöjligheter
föreligga, jämväl av denna anledning en förutsättningslös omprövning av
frågan om klinikens storlek bör ske.

Centrallaboratorierna. De bakteriologiska, fysiologiska och kemiska centrallaboratorierna
äro f. n. inrymda i bottenvåningen i huvudkomplexets
D-flygel och i därtill gränsande delar av södra kliniklängans mittparti; bakteriologiska
laboratoriet disponerar jämväl vissa utrymmen inom våningen
1 trappa upp i patologiska institutionen. Laboratorielokalerna i huvudkomplexet
omfatta en golvyta av tillhopa omkring 940 m2, varav det bakteriologiska
disponerar 300, det fysiologiska 240 och det kemiska laboratoriet
400 in2.

Efter samråd med laboratoriernas föreståndare har kommittén utarbetat
ett utbyggnadsprogram, vilket omfattar för bakteriologi cirka 1 000 m2, för
fysiologi och kemi vardera cirka 1 300 m2 samt för forskningslaboratorier
cirka 600 m2 och djuravdelningar cirka 800 m2.

Kommittén behandlar först vissa för planläggningen av centrallaboratorierna
väsentliga frågor.

Sålunda har kommittén funnit det nödvändigt att så ingående som möjligt
fastställa laboratoriernas arbetsuppgifter. Det är uppenbart, att vid en
anläggning av Karolinska sjukhusets storlek laboratorier å de skilda klinikerna
icke kunna helt undvaras. Medicinska, praktiska och ekonomiska
hänsyn tala för att vissa undersökningar alltjämt utföras på de skilda kli -

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

13

nikerna. Kraven på och möjligheterna för en decentralisering av laboratoriearbetet
växla emellertid beträffande olika kliniker, något som redan
kommit till uttryck vid sjukhusets planläggning. Sålunda ha de nuvarande
centrallaboratorierna — med hänsyn till det stora antalet, i regel enkla, undersökningar
för medicinska kliniken — från början anknutits till nämnda
klinik och tillgodose alltjämt dess behov. Den kirurgiska kliniken har
utrustats med eget laboratorium. Hudkliniken inrymmer jämväl eget laboratorium,
till vilket anknutits en specialavdelning för allergi. Även den
för reumatologiska kliniken godkända planen upptager laboratorielokaler.
Vidare har det för barnklinikens del ansetts uteslutet att för laboratorieprov
helt bygga på centrallaboratorierna. 1 än högre grad har detta krav
på tillgång till egna laboratorier hävdats i fråga om de planerade lungklinikerna,
på grund av dels patientmaterialets infektiösa natur och dels nödvändigheten
av att för diagnostiken äga omedelbar tillgång till laboratoriemöjligheter
inom vederbörande läkares arbetsområde. Motsvarande anspråk
torde komma att resas beträffande de framtida nervklinikerna.

Det är sålunda motiverat, att laboratorieverksamheten blir av olika omfattning
vid skilda kliniker. Kommittén utgår ifrån, att kvinnokliniken,
hudkliniken samt ögon- och öronklinikerna i relativt större utsträckning
behöva återfalla på centrallaboratorierna än vad fallet är med de medicinska
och kirurgiska klinikerna, vilka emellertid oavsett detta komma
att ställa de kvantitativt största kraven på centrallaboratorierna.

Det är på grund härav angeläget att söka uppdraga allmänna riktlinjer
för arbetsfördelningen mellan klinikernas egna laboratorier och de planerade
centrallaboratoriernas olika avdelningar. Med hänsyn till den specialisering,
som i viss utsträckning redan godtagits, torde det bliva nödvändigt
att fastställa de inom centrallaboratoriernas intressesfär fallande ämnesområden,
som kunna avskiljas på grund av redan vidtagna lokaldispositioner
inom en del specialkliniker. Laboratorieverksamheten är nämligen
för vissa specialämnen mycket omfattande och fordrar så kostsam apparatur,
att det synts kommittén lämpligt, att kliniklaboratorierna i dessa
fall tjänstgöra såsom centrallaboratorier inom sina specialområden. Så
är exempelvis fallet beträffande cardiologi och neurologi.

Beträffande de bakteriologiska undersökningarna anser kommittén,
alt det övervägande flertalet undersökningar från samtliga kliniker
måste försiggå på centrallaboratoriet. Särskilt vill kommittén betona, att
djurförsök i större omfattning icke förutsättas bliva anordnade vid specialklinikernas
laboratorier.

De kemiska rutinundersökningarna böra däremot i lämplig mån decentraliseras.
Till centrallaboratoriet förläggas endast de mera kvalificerade
undersökningarna. Centrallaboratoriet bör dock ha skyldighet att tillhandugn
kliniklaboratorierna med anvisningar i metodiska frågor.

De mera lids- och apparatkrävande fysiologiska undersökningarna
ävensom sådana som förutsätta särskild specialkunskap böra lämpligen
centraliseras för samtliga kliniker med undantag av de medicinska samt
barn- och lungklinikerna, vilka på egna laboratorier beräknas utföra vissa
undersökningar.

Kommittén har vidare funnit del vara angeläget, all centrala forskningslaboratorier
anordnas för den kliniska forskningen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

I anslutning till vad nyss anförts om fördelningen av arbetsuppgifterna
mellan central- och kliniklaboratorierna har ett förslag till nybyggnad för
centrallaboratorierna utarbetats (alt. I).

Byggnaden skulle förläggas vinkelrätt mot patologiska institutionen i
direkt anslutning till dess sydvästra gavel och skulle komma att sträcka
sig från nämnda institution fram mot det sydväst om denna belägna höjdpartiet.
Den skulle bestå av en huvudbyggnad i sju våningar, inrymmande
i huvudsak lokaler för de fysiologiska, kemiska och bakteriologiska centrallaboratorierna
samt för blodgivarcentralcn, ävensom i anslutning till
huvudbyggnaden två byggnadskroppar, inrymmande centrala forskningslaboratorier
och djuravdelningar. Med den föreslagna förläggningen av
byggnaden sker en anslutning till den kulvert, som utgår från patologiska
institutionen.

Byggnaden tänkes disponerad på sådant sätt, att varje laboratorium upptager
två våningsplan i huvudbyggnaden. Till bottenvåningen ha förlagts
entréutrymmen, blodgivarcentral och verkstäder samt till källarplanet ytterligare
utrymmen för blodgivareentralen, omklädningsrum för personal
och förrådsutrymmen m. m. Rumsdjupet i laboratorierna har föreslagits
utgöra 5 meter och korridorbredden 2,4 meter för att bereda möjlighet till
sängtransporter inom laboratorierna.

Byggnadskostnaderna ha uppskattats till 6 825 000 kronor, vartill kommer
kostnaden för kulvertförbindelse om ca 75 000 kronor eller sammanlagt
ca 6 900 000 kronor.

Den årliga ökningen av sjukhusets driftkostnader genom tillkomsten av
centrallaboratorierna kan preliminärt beräknas uppgå till omkring
1 000 000 kronor.

På grund av kostnadernas storlek torde man icke kunna räkna med att
i ett sammanhang förverkliga ett så omfattande byggnadsföretag. Även
svårigheten att genomföra byggnadsprogrammet i etapper samt rådande
personalbrist gör det angeläget att undersöka en lösning, som medger ett
förverkligande av företaget i måttligt stora utbyggnadsetapper.

Det är en allmänt vedertagen princip i nutida sjukhusbyggande, att man
i syfte att begränsa sådana kostnader, som hänföra sig till transporter avpatienter
och prov, söker förlägga främst de fysiologiska och kemiska laboratorierna
så centralt som möjligt.

Kommittén erinrar om, att man inom sjukhusets centralblock kan utvinna
ett så stort antal nya vårdavdelningsenheter, att möjlighet skulle
föreligga att taga vissa sådana enheter i anspråk för att tillgodose centrallaboratoriernas
lokalbehov.

Det synes emellertid icke möjligt att härigenom bereda utrymme för
samtliga i centrallaboratorierna ingående lokaler. Kommittén har därför
undersökt, vilka delar av laboratorierna som vid en lösning efter denna
linje (alt. II) kunna förläggas utanför centralblocket. Härvid har framgått,
att djuravdelningarna icke böra förläggas inom centralblocket. Med hänsyn
till den omedelbara kontakt i arbetet, som råder mellan bakteriologiska
laboratoriet och dess djuravdelning, har det befunnits lämpligt, att detta
laboratorium i sin helhet förlägges utanför centralblocket. Vidare är det

Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

15

icke möjligt att skilja forskningslaboratorierna från djuravdelningarna,
varför jämväl det fysiologiska och det kemiska forskningslaboratoriet tänkas
förlagda utanför centralblocket.

I detta alternativ har räknats med att det fysiologiska laboratoriet skulle
disponera tre vårdavdelningsenhetcr inom södra sjukhuslängans östra del
i våningen en trappa samt det kemiska laboratoriet två vårdavdelningsenheter
i våningen 1 trappa och cn vårdavdelningsenhct i bottenvåningen
inom västra delen av samma länga.

Den föreslagna lösningen kräver i fullt utbyggt skick, att de i mittpartiet
belägna tre allmänna kirurgiska avdelningarna — en i våningen 1
trappa i östra mittpartiet samt en i vardera våningen 3 och 4 trappor i västra
mittpartiet — överflyttas till de avdelningar, som bliva disponibla genom
tillkomsten av ett nytt garnisonssjukhus och uppförandet av den planerade
tillbyggnaden till den nuvarande E-flygeln. Det är därför nödvändigt
att, därest en lösning enligt alternativ II skall kunna genomföras, det
av statsmakterna redan beslutade nya garnisonssjukhuset uppföres så
snart som möjligt samt att åtgärder för uppförande av tillbyggnaden till
E-flygeln vidtagas i så god tid, att det fullständiga utbyggandet av centrallaboratorierna
icke fördröjes.

Vid ett genomförande av denna lösning beräknas den i våningen 1 trappa
i östra delen av mittpartiet belägna vårdavdelningsenheten framdeles komma
att utnyttjas för fysiologiska centrallaboratoriet, medan de båda andra
vårdavdelningsenheterna tagas i anspråk för allmänna medicinska vårdavdelningar,
nu belägna i våningen 1 trappa inom västra delen av mittpartiet
respektive våningen 2 trappor inom D-flygeln. Det nuvarande utrymmet för
den förstnämnda av dessa medicinska avdelningar skulle i sin tur övertagas
av kemiska centrallaboratoriet, medan den i våningen 2 trappor i
D-flygeln belägna vårdavdelningen avses att tagas i bruk såsom behandlingsavdelning
och laboratorier för den medicinska kliniken, vilken senare
klinik jämväl beräknas få disponera ytterligare en vårdavdelningsenhet för
laboratorieändamål inom våningen 2 trappor i tillbyggnaden till D-flygeln.
Övriga utrymmen, vilka tillföras centrallaboratorierna, äro redan nu
utnyttjade för skilda slag av laboratorieverksamhet eller kunna utvinnas
i de båda tillbyggnader, vilka enligt vad som tidigare berörts beräknas
tillkomma i direkt anslutning till D- och E-flyglarna.

De delar av de fysiologiska och kemiska laboratorierna, som tänkas förlagda
i det centrala vårdblocket, böra placeras så långt ned i byggnaden
som möjligt. Därigenom underlättas erforderlig komplettering av rörledningssystemet.
En nödvändig utbyggnad av evakueringssystemet är även
lättare att genomföra vid den föreslagna förläggningen av laboratorierna.

Ombyggnadsåtgärder inom ett befintligt sjukhusblock medföra alltid betydande
svårigheter därigenom, att vårdavdelning eventuellt kan behöva
stängas under byggnadstiden. Detaljplaneringen av ett sådant byggnadsföretag
måste därför ägnas ett mycket ingående studium, främst i syfte att
nå en sådan uppläggning av byggnadsarbetet, alt störningarna för sjukhusdriften
begränsas. Detta torde underlättas därigenom, att vissa vårdavdelningar
bruka stängas sommartid och att några avdelningar redan nu
äro stängda på grund av personalbrist.

För förläggningen av övriga laboratorier in. in. — det bakteriologiska
centrallaboratoriet och dess forskningslaboratorium, de fysiologiska och

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

kemiska forskningslaboratorierna jämte djuravdelningarna samt blodgivarcentralen
— ha två alternativa lösningar diskuterats.

Den ena lösningen (alt. II a) innebär en förläggning omedelbart öster
om Konung Gustaf V :s forskningsinstitut. Byggnaden tänkes utformad
med direkt anslutning till sjukhusets kulvertsystem. Bottenvåningen föreslås
utnyttjad för blodgivarcentral och verkstäder ävensom vissa förråd,
våningen 1 trappa för bakteriologiska centrallaboratoriets allmänna avdelning,
våningen 2 trappor för till bakteriologiska centrallaboratoriet hörande
undervisnings- och forskningslaboratorier samt virusavdelning, våningarna
3 och 4 trappor för till de fysiologiska och kemiska centrallaboratorierna
hörande undervisnings- och forskningslaboratorier samt djurexperimenten
forskningsavdelning jämte experimentella röntgenlaboratorier.
Härtill kommer en flygel i tre våningar, inrymmande djuravdelningarna.

Enligt ett andra alternativ (alt. II b) förlägges den friliggande delen av
centrallaboratorierna i anslutning till den patologiska institutionens södra
gavel. Laboratoriebyggnaden är utformad i 5 våningar och en flygelbyggnad i
4 våningar. Huvudbyggnaden inrymmer i bottenvåningen blodgivarcentral,
i våningarna 1, 2 och 3 trappor det bakteriologiska centrallaboratoriet
med nämnda laboratoriums djuravdelning i våningen 4 trappor. Flygelbyggnaden
inrymmer verkstäder samt centrallaboratorierna tillhörande
undervisnings- och forskningslaboratorier jämte fysiologiska och kemiska
laboratoriernas djuravdelningar ävensam djurexperimenten avdelning och
experimentella röntgenlaboratorier.

Härvid torde lämpligen tillfartsvägen från sjukhusets huvudentré till
lungkliniken anordnas mellan centralblocket och Konung Gustaf V:s forskningsinstitut,
varigenom samtliga friliggande laboratorier komma att ligga
väl samlade, varvid samtidigt lämpligt belägen mark finnes tillgänglig för
framtida ytterligare bebyggelse för liknande ändamål. Liksom vid en lösning
enligt alternativ II a hålles möjligheten öppen för en direkt kontakt
mellan forskningsinstitutet och till sjukhusets centrallaboratorier hörande
forskningslaboratorier, och vidare undvikes ett intrång i sjukhusets
parkområde. Den föreslagna byggnaden i anslutning till patologiska institutionen
kan begränsas till 5 våningar, vilket jämfört med alt. I är en påtaglig
fördel ur arkitektonisk synpunkt.

Enligt utförda kostnadsberäkningar ställer sig alt. II ca 750 000 kronor
billigare än alt. I. Även om 500 000 kronor beräknas för oförutsedda utgifter
enligt alt. II ställer sig detta alternativ ekonomiskt fördelaktigt.

I fråga om blodgivarcentralen erinrar kommittén, att den nuvarande
blodgivarorganisationen f. n. är föremål för översyn, varigenom även organisationen
av centralen vid Karolinska sjukhuset kan komma att påverkas.
Kommittén anser det angeläget, att centralens utbyggnad genomföres
senast vid tidpunkten för lungklinikernas färdigställande, med hänsyn till
den stora ökning i förbrukningen av transfusionsblod, som kan väntas
inträffa, när dessa kliniker tagas i bruk.

Kommittén har funnit övervägande skäl tala för en lösning av laboratoriefrågan
enligt alternativ II. Avgörande har härvid främst varit de fördelar,
som vid denna lösning vinnas ur sjukhusteknisk synpunkt, vartill

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

17

kommer möjligheten till ett successivt förverkligande av ett byggnadsföretag
av den betydande storlek, som centrallaboratorierna utgöra.

Vid en närmare jämförelse mellan de båda alternativen II a och II b
lutar kommittén närmast åt att alternativ II b äger vissa företräden, främst
därigenom att med den ifrågasatta nya vägdragningen till lungklinikerna
ett väl samlat område för samtliga friliggande laboratorier erhålles samt
att någon del av sjukhusets parkområde icke behöver tagas i anspråk för
bebyggelse. Vidare erhålles en nära kontakt mellan bakteriologiska centrallaboratoriet
samt den patologiska institutionen, vilket ur forskningssynpunkt
ansetts innebära en fördel. Kommittén räknar emellertid med
att, därest alternativ II vinner statsmakternas gillande, ytterligare pröva
de bägge lösningarna, innan ett definitivt ställningstagande sker i frågan.

Ett genomförande av alternativ II innebär emellertid, att bl. a. den flygel,
som enligt det tidigare beskrivna förslaget innehåller den reumatologiska
kliniken, måste uppföras i 7 i stället för 5 våningar, och att därför ett
ställningstagande till denna fråga bör ske samtidigt med att slutlig ställning
tages till reumatologiska klinikens byggnadsfråga. Kostnaden för två
sådana våningar kan uppskattas till 600 000 kronor.

Militärapoteket. Apoteket, som sedan 1940 är förlagt till Karolinska sjukhuset,
utgör ett centralt statsapotek med den dubbla uppgiften att förse såväl
försvarsmakten som Karolinska sjukhuset med dess behov av läkemedel.
Förläggningen till ett stort civilt statligt sjukhus har skett i syfte att
underlätta den erforderliga omsättningen av försvarsmaktens läkemedelsförråd.
Apoteket är f. n. inrymt i en till entrébyggnaden å sjukhusområdets
norra del ansluten byggnad i tre våningsplan, där apoteket disponerar omkring
900 m2 effektiv golvyta. Härutöver förfogar apoteket över två lagerlokaler
om tillhopa cirka 400 in2.

Kommittén anser, att apoteket inom sina nuvarande lokaler icke utan
mycket stora svårigheter kan fullgöra uppgiften att förse Karolinska sjukhuset
med läkemedel. Av kommittén verkställd utredning har även givit
vid handen, att en fullt tillfredsställande lösning av apotekets lokalfråga
icke står att vinna på annat sätt än genom uppförande av en nybyggnad
för apoteket. Militärapoteket kan nämligen icke förläggas till det planerade
nya garnisonssjukhuset, då där icke skulle ernås den omsättning av läkemedlen
som är nödvändig. En nybyggnad måste, enligt vad vid samråd med

1 ärendet intresserade parter framgått, vara förlagd till Karolinska sjukhuset.

Enligt till kommitténs förslag fogade ritningar skulle byggnaden, som
omfattar fyra våningsplan, förläggas till områdets östra del norr om entréplatsen
framför radiumhemmet. Genom en sådan förläggning erhåller
byggnaden en central plats ur kommunikationssynpunkt. Kulverten mel 2

— Bihang till riksdagens protokoll 1931. 1 samt. Nr 123.

18

Knngl. Maj:ts proposition nr 123.

Ian huvudkomplexet och radiumhemmet erbjuder möjligheter till eu direkt
anslutning. Vidare vinnes mycket god kontakt med det till apoteket
hörande förrådet, som är inrymt i barnklinikens källarvåning. Byggnadens
entréer äro apoteksofficinens expeditionsentré på den västra gaveln
samt huvudentrén på långfasaden mot den ovannämnda entréplatsen i
söder.

Byggnadens källarvåning inrymmer förråd för glas och läkemedel samt
arkiv m. in. Till dessa lokaler kan anordnas en körbar nedfart på östra
gaveln. Souterrainvåningen, till vilken förlagts huvudentrén samt lastkaj
och varuintag, inrymmer packrum, emballagerum o. s. v. Byggnaden har en
sådan förläggning i förhållande till terrängen, att till sydsidan i denna våning
kunnat förläggas laboratorium, diskrum m. fl. arbetslokaler med god
belysning. Bottenvåningen inrymmer lokaler för officin, utlämning för
sjukhusets läkemedel samt militär läkemedelsexpedition, preparat- och
drogrum m. in. Till översta våningen ha förlagts administrationslokaler,
vissa personalutrymmen samt sterilavdelning.

Administrationslokaler in. in. Sjukhusets administrationslokaler äro
inrymda i västra sköterskehemmet. Lokalerna äro redan nu otillräckliga,
och svårigheterna komma att öka vid ett ytterligare utbyggande
av sjukhuset. Kommittén räknar med att administrationen skall
övertaga de av militärapoteket nu disponerade lokalerna. Ett eventuellt ytterligare
behov av lokaler torde kunna täckas genom att byggnaden påbygges
med ytterligare en våning. Genom den nya förläggningen skulle erhållas
en bekvämare kontakt med sjukhusets centralblock.

I samband med ett fortsatt utbyggande av centralblocket fordras vidare
ökade utrymmen för inskrivnings-, kurator- och föreståndarinneexpeditioner,
vilka nu äro förlagda inom bottenvåningen i centralblocket. Det bör
bliva beroende på fortsatta överväganden, vilken av expeditionerna som
kan förläggas utanför centralblocket i anslutning till de nya administrationslokalerna.

Telefonväxeln synes kunna utbyggas på den nuvarande platsen intill ett
patientantal av cirka 2 000. För ett därutöver ökat patientantal kräves, att
den nuvarande växeln helt ombygges eller att en ny växel installeras i annat
utrymme. Med hänsyn till de betydande praktiska och driftsekonomiska
svårigheter som föreligga att ombygga växeln torde man böra räkna
med anordnande av en ny växel. En sådan behöver emellertid icke förläggas
till huvudkomplexet, och vissa utrymmen inom detta skulle sålunda
kunna frigöras. Kostnaderna för en ny växel kunna preliminärt beräknas
till 200 000 kronor. Före ett definitivt ställningstagande bör övervägas, om
en anordning med särskild växel för någon eller några av de planerade
nya klinikerna kan godtagas eller om några av de anslutna apparaterna
kunna ersättas med direktapparater.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

19

Röntgen. Den centrala röntgenavdelningen kan icke i nuvarande
skick tåla någon ytterligare belastning. Genom vissa mindre ombyggnadsåtgärder
inom den nuvarande röntgenavdelningen kan dock en ökning av
anläggningens kapacitet ernås. Vidare kunna två nya laborationsenheter
utvinnas genom överbyggnad av vissa delar av de båda invid röntgenavdelningen
belägna gårdarna.

Vissa andra erforderliga åtgärder. De nuvarande hissförbindelserna i
det centrala vårdblocket ha länge varit otillräckliga. I anledning av framlagda
förslag om utbyggande av sjukhuset anvisar kommittén möjligheter
för en successiv framtida förbättring av de centrala hissförbindelserna.

För att bereda erforderligt garderobsutrymme för besökande torde man
vid ett ytterligare utbyggande av det centrala vårdblocket få räkna med,
att båda de nuvarande garderobsavdelningarna, av vilka den ena är avsedd
för poliklinikpatienter, utnyttjas under besökstid, vilket bör vara
möjligt då denna tid endast i ringa utsträckning sammanfaller med mottagningstiden
vid poliklinikerna.

Läkarnas lunchrum i våningen 1 trappa i centralblocket är redan nu
otillräckligt. Det intilliggande konferensrummet bör tillföras matsalen, och
lunchlokalerna böra utformas som en rationell barservering. Ersättning
för konferensrummet kan erhållas genom ianspråktagande av den nu av
blodgivarcentralen disponerade föreläsningssalen, vilken är belägen inom
tandpolikliniken. Denna frigöres från sin nuvarande användning, när
blodgivarcentralen erhåller nya lokaler.

Ett ökat vårdplatsantal torde komma att kräva en viss ökning av antalet
celler för likförvaring i anslutning till obduktionsavdelningen vid den patologiska
institutionen, vilket behov synes kunna tillgodoses i anslutning
till nuvarande utrymmen av motsvarande slag.

Ekonomiavdelningarna. De nu framlagda förslagen föranleda en omprövning
även av frågan om utbyggnaden av sjukhusets centrala köks-,
tvätt- och maskinanläggningar. 1945 års riksdag har fattat beslut om utbyggande
av dessa anläggningar för alt motsvara ett vårdplatsantal vid
sjukhuset av omkring 1 700.

Vad angår köket har en närmare prövning givit vid handen, att, därest
en mindre omändring vidtages beträffande ångkökets patientstekkök, köksanläggningen
skulle kunna räcka för en beläggning motsvarande 2 200
platser.

De av statsmakterna beslutade utbyggnaderna av ekonomianläggningarna
ha verkställts vad avser köks- och maskinaläggningarna. Utbyggnaden
av tvättanläggningen har ännu ej kommit till stånd, då byggnadstillstånd
icke erhållits.

Kommittén har funnit lämpligt att undersöka förutsättningarna för en
höjning av anläggningarnas kapacitet till att motsvara omkring 2 500 plat -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

ser. Den redan verkställda kapacitetshöjningen av ångpannecentralen till
1 700 vårdplatser har skett genom att ångpannesystemet, som förut omfattat
fyra pannor med en kapacitet av vardera 7 ton ånga per timme, kompletterats
med en 11-tonspanna.

En utredning visar, att möjligheter förefinnas att utbygga anläggningen
till en maximal effekt av 75 ton ånga per timme. En dylik effekthöjning
skulle kunna åvägabringas genom anskaffande av en 20-tonspanna samt
genom ett framtida utbyte av de fyra 7-tonspannorna mot 11-tonspannor.
Den därvid utvunna effekten skulle väl förslå för 2 500 platser jämte de
ytterligare utbyggnader, som planeras. Den totala kostnaden för ökning av
ång- och elcentralen uppgår till 2 100 000 kronor. I denna fråga har kommittén
samrått med byggnadsstyrelsens värmetekniska avdelning, som biträtt
förslaget.

I samband med den föreslagna utbyggnaden av ångcentralen fordras också
en ökning av sjukhusets kolgård.

I fråga om tvättanläggningen ger utredningen vid handen, att kapacitetshöjningen
kan åstadkommas genom en viss ytterligare utbyggnad av tvättbyggnaden
samt komplettering av maskinutrustningen. Kostnaderna uppskattas
till 700 000 resp. 360 000 kronor, vari ingå kostnader jämväl för
ökade lokaler för centralförrådet och förbandscentralen. Utredningsarbetet
i frågan pågår.

Verkstäder. Sjukhusets fortsatta utbyggande förorsakar ett starkt behov
av ökade lokaler för den mekaniska verkstaden samt för snickar-, målar-
och tapetserarverkstäderna. En utbyggnad av det nuvarande mekaniska
verkstadsutrymmet föreslås. Däremot har det ansetts ändamålsenligt,
att snickar-, målar- och tapetserarverkstäderna sammanföras i en särskild
nybyggnad i nära anslutning till den mekaniska verkstadsbyggnaden. I nybyggnaden
skulle även inrymmas vissa förrådslokaler samt en ny sopförbrännings-
och destruktionsugn. Byggnaden förlägges nordväst om den
mekaniska verkstaden strax öster om den patologiska institutionsbyggnaden.
Anläggningskostnaden har uppskattats till 750 000 kronor.

Skyddsrum. Frågan om principerna för anordnande av skyddsrum vid
sjukhus har upptagits till behandling av sjukvårdsberedskapsnämnden. Innan
närmare riktlinjer föreligga för åtgärder på detta område, har kommittén
icke ansett sig böra upptaga frågan till utredning.

Personalbostäder. Detta behov synes i första hand böra tillgodoses i den
allmänna bostadsmarknaden.

Det bör beaktas, alt f. n. ett antal sköterskebostäder äro inrymda i nära
anslutning till vissa vårdavdelningar. Dessa bostäder böra småningom
utgå, varvid de frigjorda utrymmena kunna tagas i anspråk för bl. a. sådan
verksamhet, vilken numera anses böra försiggå i direkt anknytning

Kungl. Maj:ts proposition nr 123. 21

till vårdavdelningarna men vilken icke varit aktuell vid sjukhusets tillkomst.

Om det anses oundgängligen nödvändigt att tillskapa ytterligare bostäder
för sköterske- och biträdespersonal, böra dessa förläggas utanför själva
sjukhusområdet. Härvid kan övervägas, huruvida icke det sjukhuset
tillhörande, väster om Torsgatan belägna området kan tagas i anspråk för
ändamålet.

Inre kuluertförbindelser och vissa yttre åtgärder. Sjukhusets huvudentré
är anordnad från Karolinska vägen, som förbinder Norrtäljevägen från
hållplatsen vid Haga södra med Torsgatan; till denna väg äro jämväl entréer
till kapell och ekonomianläggningar anslutna. Vid Torsgatan är
huvudentrén till Karolinska institutet belägen. Med hänsyn till önskvärdheten
av att skapa en god förbindelse mellan sjukhuset och institutet har det
ansetts befogat att från förplatsen till institutets entré anordna en infart
jämväl till Karolinska sjukhuset. Även vanföreanstalten har under hand
hemställt om en vägförbindelse över sjukhusets område. Därest en sådan
väg skall komma till stånd, måste den anslutas till den nya entrén till sjukhusområdet.
Med hänsyn till de stora avstånd, som vid sjukhusets utbyggande
uppstå mellan sjukhusets huvudentré och de från densamma längst
bort belägna klinikerna, har preliminärt diskuterats att utsträcka den nuvarande
bussförbindelsen med en slinga över sjukhusområdet, varvid utfart
skulle anordnas vid den nyss nämnda trafikplatsen mitt för entrén
till Karolinska institutet.

Kommitténs anslagsäskamlen.

Kommittén understryker beträffande angelägenheten olika byggnadsför
retag emellan vikten av att för sjukhusets drift erforderliga gemensamma
anläggningar av skilda slag utbyggas i takt med tillskapandet av nya vårdplatser.

Med hänvisning härtill föreslår kommittén, att det i årets statsverksproposition
preliminärt beräknade anslaget till sjukhusets utbyggande.

2 300 000 kronor, fördelas enligt följande:

Uppgörande av arbetsritningar och påbörjande av reuinato logisk

klinik .......................................... 1 000 000

Uppgörande av arbetsritningar och påbörjande av lungkliniker 500 000
Beställning av ny utrustning i ångpanne- och elektricitetscentral 300 000

Påbörjande av utbyggnad av tvättanläggning............... 300 000

Uppgörande av arbetsritningar till centrallaboratorierna och

föreslagna byggnadsåtgärder i det centrala vårdblocket .... 200 000

2 300 000

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Yttranden.

Centrala sjukvårdsberedningen uttalar.

Förslaget till generalplan överensstämmer helt med de huvudprinciper,
som beredningen framlade i yttrande över det tidigare förslaget till
dispositionsplan. Beredningen hälsar med särskild tillfredsställelse förslagen
om centralblockets på- och tillbyggnad liksom även den anslutning av
den reumatologiska kliniken som åvägabragts. Härigenom har plats kunnat
centralt beredas för de kemiska och fysiologiska centrallaboratorierna,
vilket har betraktats som mycket betydelsefullt ur driftssynpunkt. Den
företagna utredningen angående laboratoriernas uppgifter och det därpå
grundade förslaget om differentieringen av centralforsknings- och kliniklaboratorierna
synas väl grundade och torde utgöra en av förutsättningarna
för den praktiska lösning av centralblockets problem som nu framlagts.

Beredningen understryker betydelsen av att det nya garnisonssjukhuset
uppföres så snart som möjligt, så att utbyggandet främst av centrallaboratorierna
icke fördröjes. Genom uppförandet av detta sjukhus vinnes även,
att sjukvårdssituationen lättas för Stockholms län, som med nuvarande
befolkningstillväxt snart torde befinna sig i en ganska prekär situation.

Beredningen har icke kunnat ägna förslagets detaljer någon ingående
uppmärksamhet beroende på den korta remisstiden. I allt väsentligt, såsom
områdets disposition, huvudprinciperna för centralblockets om- och
tillbyggnad, differentieringen av laboratorieverksamheten, det bakteriologiska
laboratoriets och därtill anslutna institutioners belägenhet, reumatologi-,
neurologi- och lungklinikernas placering tillstyrker beredningen
emellertid förbehållslöst kommitténs förslag.

Karolinska institutets lärarkollegium finner förslaget erbjuda väsentliga
fördelar framför kommitténs tidigare förslag till dispositionsplan och
utgöra en lycklig lösning av den svåra uppgift, som kommitténs uppdrag
inneburit.

Kollegiet konstaterar med tillfredsställelse den strängare koncentration
av byggnaderna på sjukhusområdet, som innefattas i det nu framlagda förslaget.
Kollegiet anser det i likhet med kommittén vara angeläget, att Eugeniahemmets
markområde i sin helhet reserveras för Karolinska sjukhusets
framtida utbyggande.

I fråga om centrallaboratorierna anser lärarkollegiet sådana avsevärda
fördelar vara förenade med alternativ II, att kollegiet finner övervägande
skäl tala för en lösning enligt detta alternativ. Lärarkollegiet understryker
vikten av att byggnadse tapper na till tiden snabbt följa på varandra, enär
de brister, som f. n. vidlåda laboratorierna, äro så stora, att hela sjukhusets
rationella drift äventyras om icke en snar ändring till det bättre kommer
till stånd. Centrallaboratorierna böra tillerkännas företrädesrätt bland

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

23

aktuella byggnadsföretag å sjukhusets område. Även tillbyggnaden till
garnisonsflygeln bör därför utföras så snart som möjligt. Fn nödvändig
förutsättning för ett realiserande av alternativ II är, att det nya garnisonssjukhuset
kommer till stånd utan dröjsmål. — Beträffande de båda förslagen
till särskild nybyggnad för laboratorierna ansluter sig kollegiet på
nuvarande utredningsstadium i princip till alternativ II b.

Förslaget att ansluta den ortopediska kliniken till Karolinska sjukhuset
tillstyrkes av kollegiet. Kollegiet är tveksamt, huruvida 90 vårdplatser äro
tillräckliga, men anser liksom kommittén, att det slutliga ställningstagandet
bör anstå.

Vad angår möjligheterna att överföra vissa riksplatser till Akademiska
sjukhuset hyser kollegiet en annan mening än kommittén. Dermatologiens
betydelse t. ex. i fråga om de allergiska sjukdomarna har varit påfallande
stor. Förefintligheten av 3G riksplatser vid hudkliniken möjliggör
en ur forsknings- och undervisningssynpunkt önskvärd variation av patientmaterialet.
Klinikens svårigheter sammanhänga främst med personalbristen.

I fråga om den yrkesmedicinska avdelningen erinrar kollegiet om att en
poliklinisk verksamhet beträffande yrkessjukdomarna redan bedrives vid
sjukhuset och att erfarenheterna tyda på behovet av en upptagningsavdelning
om 8—12 sängar, från vilken avdelning patienterna sedan skulle kunna
fördelas på de kliniker, där vård rätteligen bör meddelas dem. Fn sådan
anordning skulle öka sjukhusets möjligheter till undervisning beträffande
dessa icke minst ur social synpunkt viktiga sjukdomar.

Direktionen för Karolinska sjukhuset ansluter sig genomgående till
kommitténs förslag. Det som alternativ II b betecknade förslaget till lösning
av laboratoriefrågan är enligt direktionen alt föredraga, inte minst
därför, att detta förslag, som förutsätter, att reumatologiska kliniken ökas
med två våningar, möjliggör, att laboratorierna relativt snart få ökade utrymmen,
något som är oundgängligen nödvändigt, enär förhållandena vid
laboratorierna redan nu äro ohållbara.

En ytterligare förutsättning för att alternativ II skall kunna fullföljas
är, att utrymmen för evakuering av de vårdavdelningar, som skola tagas i
anspråk för laboratorierna, ställas till förfogande inom en relativt snar
framtid. Om det beslutade garnisonssjukhuset kommer till stånd, skulle
vissa delar av den kirurgiska garnisonsavdelningen kunna användas som
evakucringslokal under omhyggnadsperioden. Det är därför utomordentligt
angeläget, att garnisonssjukhuset snarast uppföres.

Direktionen understryker behovet av efterbehandlingsplatser. Åtskilliga
patienter från landsorten, som nu måste intagas på sjukhuset, skulle kunna
behandlas polikliniskt, om de kunde inhysas i enklare utrustade lokaler

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

under behandlingstiden. Radiumhemmets gynekologiska avdelning är exempelvis
i trängande behov av platser för dylika patienter.

Direktionen delar uppfattningen, att bostadsbehovet i första hand bör
tillgodoses i allmänna bostadsmarknaden, men understryker svårigheterna
i detta avseende, över 100-talet vid sjukhuset redan anställda äro anmälda
som bostadssökande. Bostadsfrågan är ett så allvarligt problem, att dess
lösande är en oundgänglig förutsättning för att förse nya kliniker med
personal.

Inom direktionen ha skiljaktiga meningar uttalats av överdirektören G.
Dahlberg och intendenten O. Johansson, vilka ifrågasatt, om icke lungklinikerna
borde placeras på den plats, där centrallaboratorierna i kommitténs
alternativ I tänkas förlagda.

Kommissionen för förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets fortsatta
utbyggande har intet att erinra i vad avser kommitténs förslag om
förläggningen av nervklinikerna.

Försvarets sjukvårdsstyrelse biträder förslaget till lösning av militärapotekets
lokalfråga.

Byggnadsstyrelsen, som varit representerad vid förslagets behandling inom
centrala sjukvårdsberedningen, ansluter sig i allt väsentligt till vad
beredningen anfört.

Statskontoret har intet att erinra mot kommitténs förslag.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksdagen år 1946 beslutat,
att vid Karolinska sjukhuset skall uppföras en reumatologisk klinik samt
en lungklinikbyggnad, inrymmande en medicinsk och en kirurgisk klinik.
I samband med att riksdagen år 1948 fattade beslut om Serafimerlasarettets
försäljning till Stockholms stad förutsattes vidare, att de vid Serafimerlasarettet
belägna nervklinikerna skulle överflyttas till Karolinska
sjukhuset.

I proposition nr 170 till 1950 års riksdag framhöll jag med anledning
av ett av kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande framlagt
förslag till dispositionsplan för Karolinska sjukhuset, att det vore angeläget
att frågan om sjukhusets fortsatta utbyggnad bleve löst så fort som
möjligt. Särskilt gällde detta den reumatologiska kliniken, lungklinikerna
och centrallaboratorierna. Jag ansåg emellertid, att frågan om en mera
definitiv dispositionsplan först borde bli föremål för ytterligare utredning.
Beträffande sjukhusets storlek uttalade jag, att det med hänsyn till bristen
på lämplig tomtmark för statliga ändamål i huvudstadens närhet vore av
vikt att möjligheter hölles öppna för en utbyggnad till ett vårdplatsantal

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

25

utöver 2 000 platser, vilket angivits såsom maximum av byggnadskommittén.
En koncentrering av nu befintliga och vissa planerade kliniker
till en central byggnadskropp skulle medföra, att rätt avsevärda markområden
kunde stå till förfogande för framtida behov. Av särskild vikt vore,
att frågan om storleken av nytillkommande kliniker ägnades uppmärksamhet
liksom frågan, huruvida icke riksplatserna vid sjukhuset kunde
minskas vid en ifrågasatt ökad intagning av medicine studerande och därmed
företagen ökning av antalet vårdplatser vid Akademiska sjukhuset i
Uppsala. Vid den fortsatta utredningen borde vidare spörsmålet om en
ändrad förläggning av reumatologiska kliniken bliva föremål för omprövning.
Genom en av byggnadsstyrelsen ifrågasatt förläggning av kliniken i
direkt anslutning till sjukhusets huvudkomplex syntes betydande fördelar
stå att vinna på längre sikt. Vad lungklinikerna angår, anförde jag, att en
av centrala sjukvårdsberedningen och byggnadsstyrelsen föreslagen förläggning
syntes innebära väsentliga fördelar. Därest enighet uppnåddes om
placeringen, borde det få ankomma på byggnadskommittén att fortsätta
utredningsarbetet för klinikerna på sådant sätt, att detaljerat förslag jämte
huvudritningar kunde föreläggas 1951 års riksdag.

Det nu framlagda förslaget till generalplan har till behandling upptagit
samtliga de problem, som berördes av mig i propositionen nr 170/1950.
Byggnadskommittén har enligt min mening på ett synnerligen skickligt sätt
löst sin svåra och omfattande uppgift att framlägga ett program för sjukhusets
fortsatta utbyggnad. Förslaget innebär, att nytillkommande vårdplatser
i största möjliga utsträckning anslutas till sjukhusets centralkomplex.
I fråga om lungklinikerna och nervklinikerna har detta varit tekniskt
omöjligt med hänsyn till klinikernas storlek. Däremot har kommittén föreslagit,
att den reumatologiska kliniken skall anslutas direkt till huvudblocket.
Denna lösning torde icke endast innebära fördelar ur inre kommunikationssynpunkt
utan också lämna möjlighet öppen för en intim, personlig
kontakt med de medicinska vårdavdelningarna, vilket torde komma att
vara till båtnad för undervisningen, forskningen och sjukvården på detta
område. De fördelar, som stå att vinna genom ett realiserande av byggnadskommitténs
nu framlagda förslag, komma sannolikt att visa sig mera uppenbara
i den män övriga delar av kommitténs dispositionsplan bli realiserade.
Jag biträder sålunda principförslaget beträffande denna klinik, vilken har
beräknats för samma lokalutrymmen som enligt det tidigare förslaget.
Kostnaderna, som hösten 1948 beräknades till 1 250 000 kronor och som
vid prisläget sommaren 1950 uppgå till 1 375 000 kronor — vari jämväl inräknas
tidigare utredningskostnader — föranleda ingen erinran från min
sida. Kommittén har emellertid föreslagit, att klinikens vårdavdelningar
skulle förses med samtalsrum samt att förrådsutrymmen om cirka 150 in2
skulle tillföras kliniken. Detla förslag innebär så påtagliga fördelar och

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

medför så ringa ytterligare kostnad — 85 000 kronor — att jag anser mig
böra förorda detsamma. Det torde få ankomma på kommittén att utföra
arbetsritningar till den reumatologiska kliniken samt utföra övriga förberedelsearbeten
i enlighet med det skisserade programmet.

I frågan om lungklinikernas placering har kommittén förordat den plats
på västra sjukhusområdet, som i 1946 års riksdagsbeslut avsetts för dessa
kliniker. Kommittén har ej funnit det möjligt att företaga av mig ifrågasatt
begränsning av klinikernas storlek. På av kommittén anförda skäl och
med hänsyn till att varken den tidigare byggnadskommittén eller remissmyndigheterna
hyst någon avvikande mening i denna del, finner jag mig
böra ansluta mig till förslaget. Kommittén torde således få fortsätta förberedelsearbetet
för att snarast möjligt kunna påbörja klinikbyggnaden. Kommitténs
beräkning av kostnaderna — 7 070 000 kronor — föranleder ingen
erinran från min sida.

Jag finner det likväl angeläget att ånyo framhålla vikten av att byggnadskommittén
i sitt fortsatta arbete tillvaratager varje möjlighet till begränsning
av nytillkommande klinikers storlek. Jag ansluter mig i detta sammanhang
till det av kommittén framförda förslaget, att den nuvarande hudklinikens
storlek i lämpligt sammanhang bör bliva föremål för en förutsättningslös
omprövning i syfte att undersöka, huruvida möjlighet föreligger
att disponera viss del av densamma för andra vårdbehov.

En väsentlig del av kommitténs betänkande utgör de framlagda förslagen
till lösning av centrallaboratoriernas lokalfråga samt omdispositionen
av lokalerna inom huvudkomplexet. Kommittén har, såsom framgår
av den lämnade redogörelsen, härvid diskuterat olika lösningar. Liksom
remissmyndigheterna finner jag för egen del förslaget att förlägga
vissa utrymmen tillhörande ifrågavarande laboratorier inom centralblockets
södra länga innebära en väl funnen lösning. Förslaget får betraktas
som ett led i kommitténs strävan att koncentrera sjukhusbebyggelsen i
största möjliga mån till eller omkring huvudkomplexet. Enligt kommittén,
som understryker, att vissa specialkliniker ej kunna undvara egna laboratorier,
skulle de fysiologiska och kemiska centrallaboratorierna förläggas
inom södra sjukhuslängan. I övrigt skulle det bakteriologiska centrallaboratoriet,
forskningslaboratorierna samt djurstallarna förläggas i en fristående
byggnad utanför huvudkomplexet. Härvid har kommittén framlagt
två preliminära förslag, till vilka anledning torde saknas att nu taga
ställning. I fråga om de till huvudblocket förlagda laboratorielokalerna
medför ett förverkligande av förslaget, att vissa om- och tillbyggnadsåtgärder
måste vidtagas. Sålunda kräver ianspråktagandet av redan befintliga
vårdavdelningar vissa ombyggnadsarbeten, varjämte det redan beslutade
nya garnisonssjukhuset snarast måste uppföras för att frigöra de vid
Karolinska sjukhuset nu belägna garnisonsavdelningarna samt en tillbygg -

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

27

nåd till sjukhusets E-flygel vidtagas i så god tid, att det fullständiga utbyggandet
av centrallaboratorierna icke fördröjes. Slutligen skulle den
flygel, som avses skola inrymma den reumatologiska kliniken, påbyggas
med två våningar för en kostnad av omkring 600 000 kronor. Trots de icke
oväsentliga störningar i sjukhusdriften, som måste uppstå vid ett genomförande
av de ifrågasatta byggnadsarbetena i huvudkomplexet, anser jag
mig böra förorda kommitténs förslag till lösande av laboratoriefrågan även
på den grund att en lösning efter denna linje enligt kommitténs beräkningar
komme att ställa sig betydligt billigare än det diskuterade alternativet
med en gemensam fristående byggnad för samtliga centrallaboratorier.

Genom tillskottet av lokaler inom södra sjukhuslängan skulle ej blott laboratoriefrågan
få en snabb och tillfredsställande lösning utan även utrymme
beredas inom centralblocket för flertalet av de specialkliniker, som
kommittén omnämnt i sitt betänkande och vilka på grund av markbrist
ej torde kunna förläggas till Sabbatsbergs sjukhus. Vad kommittén sålunda
anfört rörande södra sjukhuslängans om- och tillbyggnad ansluter jag mig
till, men förutsätter, att Kungl. Maj :t och riksdagen framdeles i detalj får
tillfälle att taga närmare ställning till det lokalprogram, som kommittén
ämnar framlägga i detta avseende. Påbyggnaden av den reumatologiska kliniken
torde i besparingssyfte böra ske samtidigt med klinikens uppförande.

Jag ansluter mig även till kommitténs principförslag, att den ortopediska
kliniken i en framtid förlägges till Karolinska sjukhuset. Förslaget,
att den för kiiniken avsedda operationsavdelningen, skulle inrymmas i huvudkomplexets
norra länga torde böra närmare övervägas. I anslutning till
en överflyttning av den ortopediska kliniken till sjukhuset bör också prövas,
huruvida icke den vid sjukhuset provisoriskt upprättade arbetskliniken
för kvalificerad arbetsprövning bör givas permanent karaktär samt
anslutas till den socialmedicinska verksamhet, som redan nu bedrives vid
vanföreanstalten. Frågan om den yrkesmedicinska avdelningens lokalfråga
torde böra närmare utredas av kommittén före ett slutligt ställningstagande
från statsmakternas sida.

I fråga om nervklinikerna har undersökts huruvida dessa skulle kunna
erhålla en central placering i förhållande till huvudkomplexet. Enligt ett
av kommissionen för förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets fortsatta
utbyggande framlagt förslag till utformning av klinikerna skulle
byggnadsvolymen utgöra över 70 000 m:i och byggnadskostnaden
It) 500 000 kronor. För den händelse att klinikerna skulle bliva av
denna storlek har kommittén funnit övervägande skäl tala för en förläggning
öster om det centrala sjukhusblocket. En förutsättning härför är
dock, att viss del av Eugeniahcmmets område lagcs i anspråk som byggnadsplats.
Med hänsyn till vad jag tidigare anfört angående bristen på
lämplig tomtmark i sjukhusets närhet förordar jag, att Eugeniahemmets

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

område för framtiden reserveras för statliga ändamål och i första hand tages
i anspråk för behov, som kunna uppstå i samband med Karolinska
sjukhusets fortsatta utbyggande.

Vid en utbyggnad i enlighet med föreliggande generalplan skulle sjukhusets
vårdplatsantal komma att öka med 820 till 2 141. Detta förhållande
gör det nödvändigt att ompröva frågan om sjukhusets centrala köks-,
tvätt- och maskinanläggningar. Genom en mindre omändring skulle köksanläggningen
räcka för en beläggning motsvarande 2 200 platser. Ängpanne-
och elektricitetscentralen skulle genom anskaffande av en 20-tonspanna
samt genom ett framtida utbyte av fyra 7-tonspannor mot 11-tonspannor
erhalla en tillräcklig effekthöjning såväl för sjukhusets utbyggnad
som för de byggnadsföretag, som planeras vid Karolinska institutet. Totalkostnaden
har beräknats till 2 100 000 kronor. I fråga om tvättanläggningen
anses, att den erforderliga kapacitetshöjningen kan ernås genom
en utbyggnad av tvättbyggnaden samt genom komplettering av maskinutrustningen,
allt för en kostnad av 1 060 000 kronor. Kommitténs förslag
i denna del synes utgöra en naturlig följd av vad kommittén i övrigt föreslagit
i fråga om sjukhusets utbyggnad. Jag ansluter mig jämväl till de
gjorda kostnadsberäkningarna. Vad kommittén anfört angående behovet
av nya lokaler för militärapotek, administrationslokaler och verkstäder
vid sjukhuset föranleder ej heller någon erinran från min sida.

En viktig förutsättning för ett realiserande av föreliggande generalplan
är tillgången på tillräcklig sjukhuspersonal av olika kategorier. Redan
nu erbjuder personalproblemet stora svårigheter för ett fullt utnyttjande
av sjukhuset. Under senare tid ha emellertid vissa åtgärder vidtagits för
att häva den besvärande personalbristen. Sålunda finnes numera vid sjukhuset
en personalkonsulent, vars huvudsakliga uppgift är att anskaffa bostäder
åt personalen i den öppna bostadsmarknaden. Vidare må erinras
om att Solna stad har under uppförande ett bostadshus, avsett för personal
vid Karolinska sjukhuset. Jag förutsätter, att direktionen för Karolinska
sjukhuset ägnar frågan fortlöpande uppmärksamhet och till Kungl.
Maj :t inkommer med sådana förslag, som kunna bidraga till att förbättra
personalrekryteringen.

Vad slutligen angår byggnadskommitténs anslagsäskanden för nästa
budgetår följer av vad jag i det föregående förordat, att medel böra beräknas
för att möjliggöra ett påbörjande av generalplanens aktuella etapp,
vilken innefattar uppförandet av en reumatologisk klinik, lungkliniker,
byggnadsåtgärder i det centrala vårdblocket, utbyrggnad av tvättanläggningen
samt beställning av utrustning för ångpanne- och elektricitetscentralen.
I likhet med kommittén anser jag, att följande belopp böra stå till
föriogande för nästa budgetår, nämligen 1 000 000 kronor för uppgörande
av arbetsritningar och påbörjande av den reumatologiska kliniken, 500 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

29

kronor för uppgörande av arbetsritningar och påbörjande av lungklinikerna,
200 000 kronor för uppgörande av arbetsritningar till centrallaboratorierna
och föreslagna byggnadsåtgärder i det centrala vårdblocket,
300 000 kronor för beställning av ny utrustning i ångpanne- och elektricitetscen
trålen samt 300 000 kronor för påbörjande av utbyggnad av tvättanläggningen.
Med hänsyn till att de föreslagna åtgärderna i fråga om de
centrala maskinanläggningarna avse sådan utrustning, som är att hänföra
till fast inredning, torde medel för ändamålet böra anvisas på kapitalbudgeten.
Något särskilt anslag på driftbudgeten till utrustning vid Karolinska
sjukhuset är sålunda ej erforderligt. Det sammanlagda anslagsbehovet
för nästa budgetår skulle alltså utgöra (1 000 000 -j- 500 000 -j- 200 000 +
300 000 + 300 000) 2 300 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Utbyggande av Karolinska sjukhuset under Statens
allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet, för budgetåret
1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 2 300 000 kronor.

Bidrag till

Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn m. m.

Inledning.

Av Karolinska institutets båda pediatriska kliniker är den ena förlagd
till Norrtulls sjukhus och den andra till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn. De avtal, som tidigare lågo till grund för samarbetet
mellan berörda parter, utgingo under år 1950. Genom beslut av 1950 års
riksdag (prop. nr 170, riksd. skr. nr 317) godkände riksdagen av departementschefen
förordade grunder dels för samarbete med Stockholms stad
rörande driften av Norrtulls barnsjukhus, dels ock för fördelning av driftkostnaderna
vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. De nya
grunderna skulle gälla intill dess den nya pediatriska kliniken vid Karolinska
sjukhuset toges i bruk för sitt ändamål, dock högst intill den 1 juli
1952. I enlighet härmed ha nya avtal slutits mellan staten och resp. parter.

Den nya pediatriska kliniken vid Karolinska sjukhuset beräknas kunna
tagas i bruk den 1 juli 1951. Därigenom aktualiseras frågan angående förläggningen
av den andra kliniken i pediatrik.

Genom beslut den 22 juni 1950 har Kungl. Maj :t uppdragit åt kommissionen
för förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggan -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

de in. in. att å statens vägnar upptaga förhandlingar rörande den framtida
förläggningen av Karolinska institutets dubbelklinik i pediatrik.

Som resultat av de förhandlingar, som kommissionen fört med delegerade
från Stockholms stad, Stockholms läns landsting och Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt, har kommissionen med skrivelse den 20 februari 1951
framlagt förslag till avtal rörande upplåtelse av Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn för den medicinska undervisningen m. m. Om
innehållet i detta avtalsförslag ha samtliga parters delegerade enats.

Beträffande vårdanstaltens tillkomsthistoria och verksamhet samt innehållet
i 1950 års avtal ber jag att få hänvisa till framställningen i prop.
nr 170/1950.

Förhandlingskommissionens utredning och förslag.

Enligt det av Kungl. Maj:t den 28 maj 1948 med stöd av riksdagens beslut
den 26 maj 1948 godkända s. k.- sabbatsbergsavtalet (se prop. nr
213/1948) skall vid Sabbatsbergs sjukhus inrättas bl. a. en pediatrisk klinik.
Denna kan dock icke komma till stånd inom de närmaste åren, varför
kommissionen enligt givet uppdrag haft att taga ställning till var Karolinska
institutets andra klinik i pediatrik fr. o. m. den 1 juli 1951 provisoriskt
skall förläggas.

Vid tidigare förhandlingar med Stockholms stad angående den pediatriska
undervisningen har kommissionen utgått från att Norrtulls sjukhus
skulle bibehållas såsom en av institutets kliniker i pediatrik och undervisningen
vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt nedläggas. I samband med
nu förda förhandlingar har emellertid från Stockholms stads delegerade
meddelats, att staden numera icke avsåge att i fortsättningen använda
Norrtulls sjukhus såsom barnsjukhus utan ämnade taga detta sjukhus i
anspråk för stadens sinnessjukvård.

Då det från läkarhåll gjorts gällande, att Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus
icke vore av tillfredsställande beskaffenhet såsom undervisningsklinik
med hänsyn till föreliggande brister i fråga om lokaler, utrustning
och personalorganisation, har kommissionen övervägt en överflyttning av
den ena kliniken till Sachsska barnsjukhuset eller till barnsjukhuset Samariten.
Denna tanke fann kommissionen emellertid icke genomförbar
med hänsyn till lokala och personella förhållanden. Under sådana omständigheter
fann kommissionen intet annat alternativ föreligga, än att Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt får tjänstgöra såsom en Karolinska institutets
klinik i pediatrik till dess den tilltänkta pediatriska kliniken vid
Sabbatsbergs sjukhus kommer till stånd.

Kommissionen betraktar den fortsatta förläggningen till Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt allenast såsom ett ur undervisningens synpunkt

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

3t

mindre tillfredsställande provisorium, vilket till tidslängden bör i möjligaste
mån begränsas. Det är därför av synnerligen stor betydelse, att den
blivande pediatriska kliniken vid Sabbatsbergs sjukhus kommer att ingå i
den första utbyggnadsetappen. Detta har kommissionen framhållit vid förhandlingarna
med stadens delegerade, och från dessas sida har uttalats, att
man vore villig att medverka härtill, i den mån tekniska förutsättningar
härför funnes.

Avtalsförslaget innebär, att vårdanstaltens samtliga vårdplatser i princip
skola disponeras för stadens och länets sjuka, och innehåller därför icke
några bestämmelser angående s. k. riksplatser. Motsvarande regel har
följts i sabbatsbergsavtalet och i det nu gällande avtalet om Norrtulls barnsjukhus.
Med hänsyn till framkomna önskemål från representanter för
barnkirurgien, att vårdanstaltens kirurgiska avdelning i fråga om vissa
specialiteter förses med tillräckligt material, ha dock stadens och länets
delegerade förklarat sig villiga medverka till att visst mindre antal platser,
förslagsvis fem, för sådant ändamål ställes till förfogande för remisspatienter
från främmande sjukvårdsområden, under förutsättning att betryggande
garantier lämnas för att motsvarande antal platser tillhandahålles
staden och länet vid Karolinska sjukhusets pediatriska klinik utöver tidigare
kontrakterade platser. Denna fråga har dock icke ansetts kunna beröras
i föreliggande avtalsförslag, utan avsikten är, att vederbörande sjukvårdsmyndigheter
härom skola upptaga särskilda förhandlingar med direktionen
för Karolinska sjukhuset.

Samtliga parters delegerade ha varit ense om att sabbatsbergsavtalet
borde tjäna såsom mönster för det nya avtalet så långt detta vore möjligt.
Vissa ändringar och tillägg ha dock nödvändiggjorts av de speciella förhållandena
i detta fall.

Förhandlingskommissionens förslag till avtal har följande lydelse:

Mellan svenska staten, H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för
sjuka barn, Stockholms stad och Stockholms läns landsting är -— under
förutsättning av Kungl. Maj :ts, styrelsens för H. K. H. Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn, Stockholms stadsfullmäktiges och Stockholms
läns landstings godkännande — följande avtal träffat.

§ 1.

H. K. H. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn, i det följande
kallad vårdanstalten, upplåter vårdanstaltens samtliga avdelningar
till Karolinska mediko-kirurgiska institutet för undervisningsändamål att
tjäna som en institutets pediatriska klinik.

§ 2.

Vårdanstalten förbinder sig att ställa anstaltens samtliga vårdplatser till
disposition för vård av sådana sjuka, som staden respektive länet enligt

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

sjukhuslagen äro skyldiga bereda vård, därvid till stadens disposition ställas
minst 108 vårdplatser och till länets disposition minst 42 platser.

§ 3.

Staten tillsätter samt bestrider hela löne- och pensionskostnaden för
dels överläkaren vid vårdanstaltens medicinska avdelning, vilken tillika är
professor i pediatrik vid Karolinska institutet, dels ock övrig personal,
som erfordras uteslutande för forsknings- eller undervisningsändamål, dock
att vårdanstalten bestrider kostnaden för särskilt överläkararvode åt nyssnämnda
överläkare med samma belopp, som utgår till motsvarande överläkare
vid Karolinska sjukhuset.

Härjämte bidrager staten med halva löne- och pensionskostnaden för av
vårdanstalten anställd läkarpersonal, dock med undantag av personalläkare
samt patolog och obducent. Skulle för patolog- och obducentgöromål inrättas
särskild tjänst, lämnar staten bidrag även till sådan tjänst på sätt nyss
sagts.

Vårdanstalten förbinder sig att å anstaltens stat uppföra två nya tjänster
såsom andre underläkare, vilka tjänster äro avsedda att ersätta de två amanuenstjänster,
vilka för närvarande äro uppförda på Karolinska institutets
stat för tjänstgöring vid vårdanstalten.

§ 4.

Mom. 1. Staten skall årligen till vårdanstalten erlägga ett belopp, motsvarande
tio procent av anstaltens driftkostnader, varmed avses sådana
kostnader, som vid sjukhusförvaltning normalt påföras driften, dock icke
det i 3 § 1 st. omnämnda särskilda överläkararvodet. Såsom driftkostnad
anses således bland annat kostnaderna för normalt årligt underhåll av anstaltens
byggnader med undantag av dels de kostnader, som utgöras av
ränte- och amorteringskostnader för dessa byggnader, för vilket ändamål
staten erlägger särskild ersättning enligt § 5, dels ock de löne- och pensionskostnader,
som avses under § 3 och vilka staten helt eller delvis betalar.

Statens bidrag enligt första stycket beräknas å driftkostnaderna, sedan
från dessa kostnader dragits inkomsterna för personalens kosthåll, tjänstebostäder
o. d., poliklinikavgifter, till driftkostnadernas bestridande stående
.avkastning av donationer ävensom räntor och övriga inkomster med undantag
av legosängsavgifterna.

Mom. 2. Den sålunda med beaktande av mom. 1 uppkomna restkostnaden
fördelas mellan Stockholms stad och Stockholms län i förhållande
till antalet vårddagar för staden och länet.

Staden och länet äga vid fördelningen av i detta mom. st. 1 omnämnd
Testkostnad att envar tillgodoräkna sig den på dem fallande delen av dels
för ifrågavarande patienter erlagda legosängsavgifter, dels ock eventuellt
utgående statsbidrag till driften av barnavdelningar.

Den på staden och länet belöpande slutliga restkostnaden utgår dock
med högst det belopp per vårddag, som motsvarar den genomsnittliga vårdkostnaden
per vårddag — efter avdrag av samtliga inkomster utom legosängsavgifter
och eventuellt statsbidrag till driften av barnavdelningar —
vid stadens egna barnsjukhus under motsvarande tid.

Kungl. Maj:is proposition nr 125.

33

§ 5.

För användningen av sjukhusbyggnaderna för undervisningsändainål
skall staten årligen till vårdanstalten utgiva särskild ersättning, motsvarande
Vi X 1,2 5 procent av byggnadernas för året gällande taxeringsvärde.

§ 6.

1 avtalet omnämnda bidrag skola utbetalas till vårdanstalten i den ordning,
som Kungl. Maj:t respektive staden och länet bestämma.

§ 7.

Där ersättning för vård å vårdanstalten erlägges annorlunda än jämlikt
8 kap. lagen om fattigvård eller 65 § lagen om samhällets barnavård, skall
vårdavgiften utgå, beträffande patient, som är bosatt i Stockholms stad eller
Stockholms län, med samma belopp, som å stadens motsvarande anstalter,
samt beträffande annan patient med samma belopp, som gäller å
stadens anstalter för patienter, bosatta utom Stockholms stad.

I fråga om befrielse från eller nedsättning av sådan vårdavgift skola
gälla samma bestämmelser som beträffande stadens respektive länets egna
sjukhus.

§ 8.

Rapport över beläggningen skall dagligen avgivas till stadens sjukhusdirektion
och landstingets förvaltningsutskott enligt av stadens sjukhusdirektion
respektive förvaltningsutskottet fastställt formulär.

§ 9.

Det åligger professorn samt övriga läkare vid vårdanstalten, vilka avlönas
av medel på Karolinska institutets stat, att vid utövandet av sina befattningar
hos vårdanstalten noggrant ställa sig till etterrättelse de ordningsregler
och övriga bestämmelser, vilka vårdanstaltens styrelse pa
grund av stadgarna för Föreningen för barnasjukvård kan finna nödigt
lämna i och för vårdanstaltens administration och ordnandet av sjukhusets
verksamhet.

§ 10.

Detta avtal gäller från och med den 1 juli 1951 till och med den 30 juni
1956, dock att avtalet iorlänges med ett år i sänder, därest icke uppsägning
av detsamma från någon av parterna sker senast tio månader före
avtalstidens utgång.

§ 11.

Genom detta avtal upphäves tidigare mellan parterna träffat avtal rörande
fördelningen av kostnaderna in. m. vid vårdanstalten, dock att hittills
gällande, av staden fastställda villkor för utgivande av bidrag till vårdanstalten
alltjämt skola iakttagas av anstalten i den mån de icke strida
emot bestämmelserna i detta avtal.

I sin specialmolivering till avtalsförslaget har förhandlingskommissioneu
till en början särskilt berört vissa avvikelser från sabbatsbergsavtalel.
Härom anför kommissionen.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1051. 1 sand. Nr 125.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Genom sabbatsbergsavtalet åtog sig staten andel i kostnaderna för nybyggnader
samt ombyggnads-, ändrings- och förbättringsarbeten å befintliga
byggnader ävensom i samband härmed stående utrustning. Sådant generellt
åtagande har kommissionen icke ansett böra inflyta i det nu ifrågavarande
avtalet. De nuvarande byggnaderna vid vårdanstalten tillhöra
H. K. H. Kronprinsessan Lovisas förening för barnsjukvård; tomten äges
av Stockholms stad, som för ändamålet upplåtit densamma till föreningen.
Med hänsyn till dessa förhållanden och då dubbelklinikens förläggning till
vårdanstalten avses bliva endast ett relativt kortvarigt provisorium, har
kommissionen icke ansett det tillrådligt, att staten ikläder sig generellt
ekonomiskt ansvar för någon del av eventuellt blivande ny- eller ombyggnadskostnader
m. m. Därest viss ombyggnad blir aktuell, bör enligt kommissionens
mening staten först efter särskilda förhandlingar med vårdanstalten
och övriga parter och sedan tillfälle beretts till prövning av ett utarbetat
förslag till sådan ombyggnad, taga ställning till frågan, huruvida
och på vilka villkor ett deltagande från statens sida i kostnaderna kan
anses motiverat.

Enligt sabbatsbergsavtalet skall den underordnade läkarpersonalen tillsättas
av staten. En tillämpning av samma regel beträffande vårdanstalten
har befunnits kunna medföra svårigheter i fråga om den nuvarande läkarpersonalens
löne- och pensionsförmåner och dess rättsliga ställning i övrigt.
Då vårdanstaltens styrelse handhaft denna uppgift utan anmärkning
under alla de år, undervisningen varit förlagd till anstalten, har det synts
kommissionen försvarligt och lämpligt, att styrelsen även under den begränsade
tid, som det nya avtalet är avsett att gälla, får behålla denna befogenhet,
trots statens ökade andel i avlöningskostnaderna. Likaså har
kommissionen för att undvika en tungrodd förhandlingsprocedur ansett
sig kunna avstå från kravet på att staten under avtalstiden skulle äga medbestämmanderätt
i fråga om antalet underordnade läkare, såsom bestämts
i sabbatsbergsavtalet.

Beträffande innehållet i de särskilda paragraferna i avtalsförslaget anföres
i övrigt.

§ E

Paragrafen är likalvdande med § 1 i det nuvarande avtalet med undantag
av att den i sistnämnda avtals § 1 förekommande bestämmelsen om
att en av professorerna i pediatrik vid institutet skall vara överläkare vid
vårdanstaltens medicinska avdelning uteslutits och i stället flyttats till
§ 3, första stycket i avtalsförslaget.

§ 2.

De 25 sängar, om vilka det nuvarande avtalet icke innehåller några bestämmelser
och som vid ingåendet av det tidigare avtalet förutsattes vara
riksplatser, ha enligt § 2 fördelats på staden och länet med 18 platser på
staden och 7 platser på länet enligt överenskommelse mellan stadens och
länets delegerade.

§ 3.

Första stycket i denna paragraf motsvaras av § 10, mom.l a) i sabbatsbergsavtalet.

Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

35

Beträffande bestämmelserna i andra stycket ha samtliga parters delegerade
varit ense om att dels kostnaden för personalläkaren, dels ock kostnaderna
för patolog- och obducentgöromål, för vilka nu icke särskild tjänst
finnes inrättad utan där ersättning bestrides i mån av föreliggande behov,
skola hänföras till anstaltens driftkostnader, varom stadgas i § 4 av avtalsförslaget.
Om däremot en särskild tjänst skulle inrättas för patolog- och
obducentgöromål, är det enligt kommissionens mening skäligt, att staten
bidrager med halva kostnaden även för en sådan tjänst.

Då i nyssnämnda stycke liksom även i § 4 talas om pensionskostnader,
avser detta endast de pensionskostnader, som falla inom själva avtalstiden.
Några pensionsförpliktelser utöver denna tidrymd har således varken
staten, staden eller länet iklätt sig. då ju avtalet icke medför någon
rubbning i det förhållandet att vårdanstaltens styrelse är huvudman för
anstalten.

Innehavarna av de två amanuenstjänster, som avses i tredje stycket,
tjänstgöra såsom underläkare vid vårdanstalten, men staten har hittills
bestritt hela kostnaden för deras avlöning. Då nu enligt avtalsförslaget
staten skall bidraga med halva kostnaden för all underordnad läkarpersonal,
har kommissionen hävdat, att även dessa tjänster borde uppföras på
anstaltens stat och alltså övriga parter deltaga i kostnaden för desamma
liksom för annan underordnad läkarpersonal. Detta kommissionens yrkande
har godkänts av de övriga delegerade.

Det förutsättes att övrig för vårdanstalten behövlig personal skall tillsättas,
avlönas och pensioneras av anstalten. Till kostnaderna härför kommer
staten följaktligen att lämna bidrag enligt § 4, mom. 1.

§ 4 (mom. 2, tredje stycket).

Motsvarande bestämmelse finnes i det nuvarande avtalet, i vilket den
infördes efter särskilt yrkande från stadens sida i syfte att undvika, att
staden enligt bestämmelserna i § 2 i sjukhuslagen skulle komma att betraktas
som huvudman för anstalten. Såsom vederbörande departementschef
påpekat i prop. 170/1950 kan bestämmelsen icke medföra ökade förpliktelser
för statsverkets del.

§ 5.

Vid bestämmandet av i denna paragraf angiven ersättning har tillämpats
samma beräkningsgrund, som använts vid bestämmandet av den i 1949 års
avtal rörande driften av allmänna barnbördshuset fastställda platskostnadsavgiften,
nämligen en avskrivningsprocent av 1,2 5 procent å byggnadernas
värde. Då i ett flertal fall under senare år vid samverkan mellan
staten, staden och länet rörande för undervisning upplåtna sjukhusanläggningar
den regeln följts, att av undervisningen föranledda kostnader ansetts
motsvara ]/i av den totala anläggningskostnaden, har vid förhandlingarna
överenskommits, att statens nämnda ersättning till vårdanstalten
likaledes bör utgå med Yr av det på angivna sätt framräknade avskrivningsbeloppet.
Detta åtagande från statens sida avser dock endast ersättning
för på staten fallande andel av avskrivningskostnaden för nu befintliga
byggnader.

8 6.

Paragrafen motsvaras av § 3, sista stycket i nu gällande avtal.

36

Kungl. Maj: Is proposition nr 123.

§§ 7—9.

Dessa paragrafer äro likalvdande med §§ 4—6 i nu gällande avtal.

§ 10.

Kommissionen har i det föregående anfört skäl varför klinikens fortsatta
förläggning till vårdanstalten bör göras till ett relativt kortvarigt provisorium.
Med hänsyn härtill har en avtalstid av fem år ansetts lämpligt avvägd.

För att giva en föreställning om statens kostnader enligt det föreslagna
avtalet i jämförelse med kostnaderna enligt gällande avtal framlägger
kommissionen vissa beräkningar. Härvid har kalenderåret 1949 tagits till
utgångspunkt. Enligt nämnda beräkningar skulle statsverkets kostnader
för år 1949 ha uppgått till 283 000 kronor enligt gällande avtal och 313 000
kronor enligt föreliggande avtalsförslag. Det nya avtalet skulle alltså ha
föranlett en utgiftsökning av 30 000 kronor.

Vid uppskattningen av statsverkets blivande kostnader för bidrag till
vårdanstaltens drift under budgetåret 1951/52 utgår kommissionen i första
hand från driftkostnaderna vid anstalten för kalenderåret 1950. Dessa
kunna uppskattas till i runt tal 2 000 000 kronor. Från dessa kostnader
skola jämlikt § 4 i avtalsförslaget dragas: 1) ränte- och amorteringskostnader
för anstaltens byggnader, 2) de lönekostnader, till vilka staten i annan
ordning bidrager (§ 3 i avtalsförslaget), 3) inkomsterna för personalens
kosthåll, tjänstebostäder och dylikt, poliklinikavgifter, till driftkostnadernas
bestridande stående avkastning av donationer ävensom räntor
och övriga inkomster med undantag av legosängsavgifterna. Då kostnaderna
under 1) år 1950 uppgingo till 45 442 kronor och kostnaderna under
2) kunna beräknas till 239 000 kronor samt inkomsterna under 3) utgjorde
193 995 kronor, kan beräknas återstå ett belopp av (2 000 000 —
45 442 — 239 000 — 193 995) 1 521 563 kronor, av vilket staten skall erlägga
10 procent eller 152 156 kronor. Statens bidrag till läkarpersonalen
enligt § 2 uppgår till 119 870 kronor. Ersättning enligt § 5 för användningen
av sjukhusbyggnaderna för undervisningsändamål kan beräknas
till 4 687 kronor.

Statens anslag till vårdanstaltens drift under budgetåret 1951/52 kan
sålunda uppskattas till (152 156 + 119 870 + 4 687) 276 713 kronor. Dä
det emellertid torde kunna förväntas, att driftkostnaderna på grund a\
förmodad höjning av personalens löner och ökande priser komma att icke
oväsentligt stiga under nästa redovisningsperiod, torde beloppet böra ökas
med uppskattningsvis 20 procent eller cirka 55 000 kronor. Statsbidraget
kan alltså approximativt beräknas till (276 713 + 55 000) i runt tal 332 000
kronor.

Kommissionen erinrar, att, om föreliggande förslag bifalles, några an -

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

37

slag till avlöning av vissa läkare vid Norrtulls sjukhus och till bidrag till
vissa driftkostnader vid samma sjukhus icke bliva erforderliga för tiden
fr. o. in. den 1 juli 1951. Karolinska institutets avlöningsanslag kan dessutom
fr. o. in. budgetåret 1951/52 minskas med ett belopp, motsvarande nu
utgående årsarvoden till en klinisk amanuens (16 704 kronor) och en poliklinikamanuens
(13 604 kronor), varjämte ur institutets nuvarande anslag
till materiel in. in. bör utgå en anslagspost å 3 400 kronor, avseende
vissa kostnader vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt.

Yttranden.

över förslaget ha yttranden avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen,
universitetskanslern — efter hörande av Karolinska institutets lärarkollegium
— Stockholms läns landstings förvaltningsutskott samt styrelsen
för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Förslaget har därjämte
remitterats till Stockholms stadskollegium, som emellertid ännu icke
inkommit med svar.

Statskontoret och medicinalstyrelsen ha lämnat förslaget utan erinran.

Karolinska institutets lärarkollegium anför.

Om Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt skulle bibehållas såsom en institutets
klinik i pediatrik, måste denna klinik genomgå en genomgripande
modernisering och utbyggnad såväl beträffande lokaler som i fråga om
utrustning och personalorganisation för att kunna tillfredsställa undervisningens
och forskningens krav. Endast om den blivande pediatriska kliniken
vid Sabbatsbergs sjukhus snabbt bleve färdigställd, kunde kraven på
förändringar vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt minskas och upprustningen
sålunda bli ett provisorium. Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
saknar en sluten barnpsykiatrisk avdelning. Om vårdanstalten skall bibehållas
som undervisningsklinik, framstår det därför som ett mycket bestämt
önskemål, att den utrustas med en sådan avdelning. Under dessa
förutsättningar vill lärarkollegiet för sin del förorda ett godkännande av
avtalsför slaget.

Beträffande de två amanuenstjänster, vilka f. n. äro uppförda på institutets
stat, förordar kollegiet ändrade avtalsbestämmelser som en följd av
det avtal, som träffats mellan Sveriges läkarförbund och Stockholms stad
i fråga om läkare i underordnad ställning Aid stadens sjukhus. De två
amanuenstjänsterna, som föreslås ersatta av två nya tjänster såsom andre
underläkare, böra således enligt kollegiets mening i stället ersättas av två
tjänster såsom förste underläkare. Med andre underläkartjänst avses nämligen
enligt nämnda mellan Sveriges läkarförbund och Stockholms stad
träffade avtal tjänst som inrättats för läkare med mindre än ett års utbildning
inom specialiteten. Amanuenstjänsterna besättas nu och måste för
sjukvårdens behöriga bedrivande vid en specialklinik besättas med läkare,
som redan inneha minst ett års utbildning inom specialiteten. Amanuenstjänster
böra således utbytas mot förste underläkartjänster. Därest de ti -

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

digare amanuenstjänsterna ändras till andre underläkartjänster, skulle
antalet andre underläkare vid kliniken komma att uppgå till ej mindre än
tre. börutom att kliniken härigenom skulle nödgas arbeta med ej mindre
än tre i specialiteten outbildade befattningshavare, skulle hela den nuvarande
läkarutbildningsramen vid kliniken sprängas sönder genom att det
passagesystem skulle försvåras, som är nödvändigt för att alla läkare skola
kunna passera via olika tjänster på ett sådant sätt, att en allsidig och tillräckligt
lång specialistutbildning erhålles. Enligt från Sveriges läkarförbund
inhämtade uppgifter torde kravet på specialistutbildning, f. n. uppgående
till tre år, under 1951 eller 1952 komma att höjas till fem år. Ytterligare en
nackdel med det nu framlagda förslaget är, att amanuenserna skulle få vidkännas
en försämring i lönehänseende, enär andre underläkare skulle erhålla
lägre lön än de nuvarande amanuenserna, vilkas avlöning minst motsvarar
den för förste underläkare föreslagna.

Kollegiet vill därjämte framhålla behovet av riksplatser icke blott på
den kirurgiska avdelningen utan även på den medicinska barnavdelningen.

Universitetskanslern säger sig vara ense med kommissionen om att den
medicinska undervisningens tortsatta förläggning till Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt måste betraktas allenast som ett mindre tillfredsställande
provisorium, vilket till tidslängden bör i möjligaste mån begränsas. Den
blivande pediatriska kliniken vid Sabbatsbergs sjukhus bör därför ingå i
den för detta sjukhus avsedda första utbyggnadsetappen. Vad angår utrustandet
av Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt med en sluten barnpsykiatrisk
avdelning instämmer kanslern i vad Karolinska institutets lärarkollegium
därom anfört. I likhet med lärarkollegiet anser universitetskanslern
jämväl, att de båda i avtalsförslaget nämnda tjänsterna som andre underläkare
skäligen borde ersättas av tjänster som förste underläkare. I övrigt
lämnas avtalsförslaget utan erinran.

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott förklarar sig vara berett
att hos årets lagtima landsting tillstyrka avtalets godkännande.

Styrelsen för Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn godkänner
för sin del avtalsförslaget. Styrelsen påpekar, att ett mellan Stockholms
stad och Sveriges läkarförbund träffat avtal avseende vissa förhållanden
beträffande läkare i underordnad ställning vid stadens sjukhus kan
komma att återverka på den ställning, som bör tilldelas de i avtalet nämnda
andre underläkarna. Detsamma gäller även övriga läkare i underordnad
ställning. Ordnandet av denna angelägenhet får i så fall bliva föremål för
senare särskilda förhandlingar. Ett annat spörsmål, som kan bliva föremål
för särskilda förhandlingar, är frågan om s. k. riksplatser på vårdanstalten.
Kommissionen har angivit, att sådana skulle finnas endast för kirurgiska
fall. Även representanterna för den medicinska vården ha emellertid samma
önskemål.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Departementschefen.

39

Av Karolinska institutets båda pediatriska kliniker är den ena förlagd
till det av Stockholms stad ägda Norrtulls sjukhus, den andra till Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Vid Karolinska sjukhuset
inredes f. n. en ny barnklinik. Denna beräknas vara färdig att tagas i
bruk den 1 juli 1951. Det är därför nödvändigt att nu taga ställning till var
institutets andra klinik skall vara förlagd intill dess att den pediatriska
klinik, som enligt sabbatsbergsavtalet skall inrättas vid Sabbatsbergs sjukhus,
är färdigställd.

I samband med de förhandlingar, som förts i ämnet mellan delegerade
från staten, Stockholms stad, Stockholms läns landsting och styrelsen för
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt, har Stockholms stad meddelat sin avsikt
att lägga ned Norrtulls barnsjukhus för att kunna taga sjukhusbyggnaden
i anspråk för stadens sinnessjukvård. Möjligheterna att förlägga en
av institutets pediatriska kliniker till något annat barnsjukhus i staden
än de båda tidigare nämnda ha undersökts av den statliga förhandlingskommissionen,
som emellertid funnit, att ett sådant projekt icke lämpligen
kan genomföras. Kommissionen har därför ansett enda möjligheten
vara att förlägga Karolinska institutets andra barnklinik till Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt intill dess den tilltänkta pediatriska kliniken vid
Sabbatsbergs sjukhus kan komma till stånd.

Det avtal angående undervisningen vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt,
som f. n. gäller och som anmäldes för 1950 års riksdag, upphör att
gälla, när den nya pediatriska kliniken vid Karolinska sjukhuset tages i
bruk för sitt ändamål, d. v. s. den 1 juli 1951. Enligt detta avtal skall staten
bestrida vårddagskostnaderna för vård av s. k. rikspatienter. Härvid har
det förutsatts, att denna kategori patienter skulle komma att beredas vård
på såväl den medicinska som den kirurgiska vårdavdelningen. Den på
statsverket fallande delen av kostnaderna bestämmes på sådant sätt, att,
sedan från de totala kostnaderna för vårdanstaltens drift dragits de från
Karolinska institutets stat utgående bidragen samt vissa inkomster, den
därefter uppkomna restkostnaden fördelas på antalet vårddagar för hela
vårdanstalten. Därvid påföres staten vad som belöper å antalet vårddagar
för patienter, tillhörande andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och
län, dock med visst avdrag. Återstående restkostnad påföres Stockholms
stad och län i relation till antalet vårddagar för stadens resp. länets sjuka.

DeL avtalsförslag, som förliandlingskommissionen lagt fram, är uppgjort
med sabbatsbergsavtalet som förebild. Vissa avvikelser ha emellertid
befunnits nödvändiga. Huvudprinciperna i avtalsförslaget äro följande.

överläkaren vid vårdanstaltens medicinska avdelning, vilken tillika är
professor, ävensom sådan personal, som uteslutande anställes för forsk -

40

Kangl. Maj:Is proposition nr 123.

nings- och undervisningsändamål, tillsättes, avlönas och pensioneras av
staten; dock att vårdanstalten bestrider kostnaden för särskilt överläkararvode.
Härjämte bidrager staten med halva löne- och pensionskostnaden
tör av vårdanstalten anställd läkarpersonal med vissa undantag. Vidare
skall staten årligen erlägga dels ett belopp, motsvarande 10 procent av anstaltens
driftkostnader, och dels för användningen av sjukhusbyggnaderna
för undervisningsändamål en särskild ersättning, motsvarande Vi X 1,25
procent av byggnadernas taxeringsvärde. Avtalet skall tills vidare gälla
under fem år.

Av kommissionen verkställda beräkningar ha givit vid handen, att eu
tillämpning av avtalsförslaget skulle innebära en kostnadsökning för staten
i jämförelse med det nu gällande avtalet av ungefär 10 procent, räknat
på kostnaderna under år 1949. Enär avtalsförslaget i väsentliga delar överensstämmer
med sabbatsbergsavtalet, anser jag mig trots denna kostnadsökning
böra tillstyrka förslagets huvudprinciper.

I fråga om förslagets detaljer ha vissa remissmyndigheter riktat anmärkning
mot den bestämmelse i avtalet, enligt vilken vårdanstalten förbinder
sig att å anstaltens stat uppföra två nya tjänster som andre underläkare
såsom ersättning för två amanuenstjänster på Karolinska institutets
stat. Karolinska institutets lärarkollegium har med instämmande av universitetskanslern
anfört, att i stället för tjänster som andre underläkare
skäligen borde upptagas tjänster som förste underläkare med hänsyn till
innehållet i ett avtal, som nyligen träffats mellan Stockholms stad och
Sveriges läkarförbund. Vårdanstaltens styrelse har gjort ett liknande påpekande.
Med anledning av dessa invändningar är det enligt min mening
lämpligt att ändra ifrågavarande stadgande så, att där utsäges, att anstalten
skall på sin stat uppföra två nya underläkartjänster, alltså utan angivande
av om tjänsterna skola vara förste eller andre underläkare. Frågan
om underläkarnas ställning torde senare få lösas genom förhandlingar
mellan berörda parter.

Avtalsförslagets detaljbestämmelser i övrigt föranleda ingen erinran
från min sida. Därest framdeles behov skulle uppstå av smärre jämkningar
i eller tillägg till avtalsbestämmelserna, förutsätter jag att riksdagens
samtycke härtill icke skall behöva inhämtas.

Den av vissa remissmyndigheter berörda frågan om riksplatser torde såväl
i vad avser den kirurgiska som den medicinska vårdavdelningen få bliva
föremål för särskilda förhandlingar mellan vederbörande sjukvårdsmyndigheter.

Beträffande sättet för driftbidragets utbetalande till vårdanstalten innebär
avtalsförslaget, att utbetalningen skall ske i den ordning, som Kungl.
Maj:t, resp. staden och länet bestämma. Eftersom vårdanstalten liksom
Stockholms stad tillämpar ett med kalenderåret sammanfallande räken -

Kungl. Maj:Is proposition nr 123.

41

skapsår, synes det lämpligt, att bidraget utbetalas då de verkliga driftkostnaderna
kunna fastställas, alltså efter ett räkenskapsårs utgång. En
sådan anordning har jag även förutsatt vid anmälan av det nu gällande avtalet.
För budgetåret 1951/52 skulle alltså medel behöva beräknas dels för
första halvåret 1951 i enlighet med det nu gällande avtalet och dels för andra
halvåret 1951 enligt avtalsförslaget. Kostnaderna för första halvåret beräknar
jag till i runt tal 104 000 kronor. Vad beträffar kostnaderna enligt
avtalsförslaget, har kommissionen beräknat dessa till 332 000 kronor för
hela budgetåret 1951/52. Då jag icke har något att erinra mot kommissionens
beräkningar, upptager jag för andra halvåret 1951 halva detta belopp
eller 166 000 kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1951/52 under anslaget
iill Bidrag till vissa driftkostnader vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn skulle alltså uppgå till (104 000 + 166 000) 270 000 kronor.

Den till Norrtulls sjukhus anknutna barnkliniken kommer att nedläggas
den l juli 1951. Det mellan staten och Stockholms stad år 1950 träffade
avtalet rörande driften av Norrtulls barnsjukhus upphör automatiskt att
gälla när den nya pediatriska kliniken vid Karolinska sjukhuset tages i
bruk för sitt ändamål. Enligt nämnda avtal skall viss läkarpersonal vid
Norrtulls sjukhus tillsättas, avlönas och pensioneras av staten. Vid förarbetena
till norrtullsavtalet förutsattes, att, om sjukhuset skulle upphöra att
vara undervisningssjukhus, den läkarpersonal, som så önskade, skulle
överflyttas till den nya kliniken vid Karolinska institutet.

För innevarande budgetår ha under elfte huvudtiteln uppförts två förslagsanslag
avseende Norrtulls sjukhus, nämligen dels till Avlöning av vissa
läkare vid Norrtulls barnsjukhus, 128 000 kronor, och dels till Bidrag till
vissa driftkostnader vid Norrtulls barnsjukhus, 60 000 kronor. Det förstnämnda
anslaget behöver icke vidare uppföras på riksstaten. Vad bidragsanslaget
beträffar, avser medelsberäkningen för budgetåret 1950/51 endast
statens andel i kostnaderna för andra halvåret 1950. Eftersom sjukhuset
kommer att drivas fram till den 1 juli 1951, måste för budgetåret 1951/52
medel beräknas för motsvarande kostnader under första halvåret 1951.
.lag beräknar dessa kostnader till 60 000 kronor.

Slutligen vill jag erinra om, att, därest avtalsförslaget godkännes, Karolinska
institutets avlöningsanslag för budgetåret 1951/52 kan minskas med
belopp, motsvarande avlöning till två amanuenser. Ur institutets materielanslag
bör utgå en anslagspost å 3 400 kronor, avseende vissa kostnader vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt. Såsom i årets statsverksproposition (VIII
II. T. p. 93) förutsatts, bör i anledning härav materielanslaget omfördelas.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t matte
föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående förordade grunder
rörande statens bidrag till driftkostnaderna vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn;

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

b) till Bidrag till vissa driftkostnader vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn för budgetåret 1951/52 under
elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 270 000
kronor;

c) till Bidrag till vissa driftkostnader vid Norrtulls barnsjukhus
för budgetåret 1951/52 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 60 000 kronor.

Generalplan för utbyggande av
Akademiska sjukhuset i Uppsala in. m.

Inledning.

Genom beslut den 16 maj 1947 bemyndigade Kungl. Maj :t byggnadsstyrelsen
att upptaga utredning angående generalplan för Akademiska sjukhusets
i Uppsala utbyggande.

Byggnadsstyrelsen har nu med skrivelse den 13 februari 1951 överlämnat
den gjorda utredningen, benämnd 1950 års förslag till generalplan för
utbyggande av Akademiska sjukhuset i Uppsala. Byggnadsstyrelsen har
därvid erinrat, att Kungl. Maj :t efter meddelandet av förenämnda uppdrag
tillkallat särskilda sakkunniga för utredning rörande förutsättningarna
och kostnaderna för en ökning av antalet medicine studerande vid universitetet
i Uppsala. Styrelsen har före färdigställandet av generalplanen velat
avvakta resultatet av sistnämnda utredning för att kunna bedöma, i vad
man sjukhusets storlek och utformning kunde komma att därav påverkas.

Sedan dessa sakkunniga den 5 september 1950 framlagt den anbefallda
utredningen, har det emellertid av denna framgått, att en ökning av antalet
medicine studerande i huvudsak kan komma att påverka generalplanen
för sjukhuset allenast i ett avseende, nämligen beträffande den ordningsföljd,
i vilken utbyggnaden lämpligen bör ske. Omfattningen av nyoch
tillbyggnader däremot dikteras i allt väsentligt av sjukvårdsbehovet.

Styrelsen har i ärendet inhämtat yttranden från direktionen för Akademiska
sjukhuset, representanter för landstingets förvaltningsutskott, universitetet,
centrala sjukvårdsberedningen m. fl.

Byggnadsstyrelsens förslag.

Uppskattning av vårdplatsbehovet och fördelningen av erforderliga
vårdplatser på olika kliniker.

Uppsala län har f. n. ca 150 000 invånare. Enligt tillgängliga statistiska
uppgifter beräknas antalet år 1960 ha stigit till ca 170 000. Inom länet fin -

Kungl. Maj ds proposition nr 123.

t

43

nes förutom Akademiska sjukhuset i Uppsala eu sjukstuga i vardera Enköping,
Tierp och Lövsta.

Vårdplatsernas antal och fördelning vid Akademiska sjukhuset den 1
januari 1950 framgår av följande tabell.

Avdelning Antal vårdplatser

Medicinsk klinik ........................................ 169

Kirurgisk klinik ........................................ 188

Kvinnoklinik barnbördsavdelning ................... 95

» gynekologisk avdelning ................ 85 180

Ögonklinik ............................................. 30

öron-, näs- och halsklinik................................ 71

Barnklinik.............................................. 68

Psykiatrisk klinik ...................................... 115

Centralsanatorium....................................... 121

Summa 942

Övriga vårdplatser på sjukavdelningar uppgå till i Enköping 38, i Tierp
10 och i Lövsta 14. Härtill komma dels barnbördsplatser till ett antal av
resp. 16, 6 och 2, dels ock vissa tuberkulosplatser, nämligen vid sanatoriet
i Vattholma 26 och vid tuberkulossjukstugan i Älvkarleö 23.

Vid ett ställningstagande till frågan om Akademiska sjukhusets framtida
storlek har räknats med att det nuvarande samgåendet mellan staten
och landstinget kommer att bestå samt att sjukvårdsinrättningarna i Enköping
och Tierp komma att bibehållas. Möjligheter böra hållas öppna fölen
framtida utbyggnad av dessa sjukvårdsinrättningar till delade lasarett,
omfattande såväl medicinska som kirurgiska kliniker om ca 60 vårdplatser
å varje, motsvarande ett befolkningsunderlag av ca 35 000 personer
för vartdera lasarettet.

I förslaget har sålunda beräknats, att Akademiska sjukhuset beträffande
kirurgiska och medicinska klinikerna skulle få ett upptagningsområde
motsvarande ca 100 000 personer. Erforderlig specialistvård tänkes däremot
bliva helt koncentrerad till Akademiska sjukhuset, varför befolkningsunderlaget,
i den män detta är enbart bestämmande för klinikernas
storlek, för hithörande vårdgrenar upptagits till 170 000 personer. För
specialavdelningarna förutsättes en viss tillströmning av utomlänspatienter
resp. ett samarbete med andra län. Om befolkningsutveckling och andra
faktorer i framtiden skulle medföra behov av ytterligare vårdplatser,
torde den erforderliga ökningen lämpligast åstadkommas genom att anordna
ytterligare sjukhus av typen normallasarett, varvid eventuellt ett sådant
kunde förläggas till Uppsala.

Klinikerna vid sjukhuset skulle med dessa utgångspunkter få följande
omfattning och storlek.

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Kirurgisk klinik. Med utgångspunkt, enligt vedertagna normer, från ett
vårdbehov av ca 1,7 vårdplatser per 1 000 personer erfordras omkring 170
platser. I den kirurgiska kliniken böra jämväl ingå avdelningar för thorax(bröst-)
resp. plastikkirurgi.

Medicinsk klinik. Motsvarande beräkning ger — med ett vårdbehov av
ca 1,8 vårdplatser per 1 000 personer — omkring 180 platser.

Neurologisk klinik och neurokirurgisk klinik. Med hänsyn till befolkningsunderlaget
och belägenheten i förhållande till Stockholm böra dessa
kliniker icke göras större än som erfordras för att erhålla en kvalificerad
överläkare vid vardera kliniken. Den neurologiska kliniken bör sålunda förslagsvis
omfatta ca 60 platser och den neurokirurgiska ca 30.

Klinikerna synas motiverade jämväl med hänsyn till deras värde för arbetet
vid den redan befintliga psykiatriska kliniken.

Dermato-venereologisk klinik (för hud- och könssjukdomar). Göteborgs
stad har för hud- och könssjukdomar sammanlagt 0,4 platser per 1 000
invånare, Malmö stad har planerat en ny sådan klinik med 0,5 platser per
1 000 invånare och Stockholms stad har 0,5 platser per 1 000 invånare. Då
Stockholms stad disponerar 70 platser vid Karolinska sjukhuset, kommer
dess totala kvot emellertid att utgöra 0,g vårdplatser per 1 000 invånare.

För Uppsala län uppskattas det erforderliga platsbehovet till ca 0,4 per
1 000 invånare, motsvarande omkring 70 platser.

Reumatologisk klinik och orlopedisk klinik. I tidigare utredningar har
man räknat med en klinik för vardera vårdgrenen om 74 resp. 60 platser.
Nu föreslås den ändringen, att reumatologiska klinikens platsantal upplages
till 60. Vid beräkningen har man utgått från att båda klinikerna äro
avsedda att utgöra specialkliniker för vissa delar av landet utöver Uppsala
län.

Radiologisk klinik. Det totala antalet platser för radium- och röntgenbehandling
inom landet i dess helhet (inklusive de platser, som beräknas
bliva färdiga att tagas i bruk under innevarande år) motsvarar endast omkring
0,0 5 vårdplatser per 1 000 invånare. Åtskilliga patienter, som rätteligen
borde vårdas å radiologiska vårdavdelningar, belägga emellertid f. n.
platser på andra avdelningar. Enligt en av Stockholms stads sjukhusdirektion
gjoi’d utredning uppgår vårdplatsbehovet för radioterapipatienter i
staden approximativt till 0,15 per 1 000 invånare. Stockholmsklientelet kan
dock vårdas ambulatoriskt i väsentligt större utsträckning än vad fallet är
vid ett läns centrallasarett. Med denna utgångspunkt synes antalet platser
böra beräknas till i runt tal 30, om endast patienter från Uppsala län skola
mottagas.

Kvinnoklinik. Den befintliga kliniken, vilken togs i bruk i sin helhet år
1943, inrymmer 85 gynekologi- och 95 obstetrikplatser, vilket antal synes
fullt tillräckligt. Poliklinikens lokalförhållanden kunna däremot icke betraktas
som tillfredsställande.

öron-, näs- och halsklinik. En ny sådan klinik har helt nyligen färdigställts.
Antalet vårdplatser utgör 102, av vilka — i avvaktan på resultatet
av pågående omprövning av antalet framdeles erforderliga platser — 78
tagits i anspråk.

ögonklinik. F. n. finnas 30 vårdplatser, förlagda till paviljong I. I generalplaneförslaget
räknas med åtgärder för beredande av nya lokaler för
denna klinik, varvid nuvarande platsantal anses tillräckligt.

Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

45

Barnklinik. Den nuvarande kliniken omfattar 68 vårdplatser, vilket i
stort sett kan anses tillfyllest. En påtaglig brist är däremot avsaknaden av
en debilavdelning, förslagsvis om ca 15 platser, samt en isoleringsavdelning
om ca 10 platser.

Barnpsykiatrisk klinik. För en särskild barnpsykiatrisk klinik torde
erfordras högst 25 vårdplatser, varvid de nu för detta ändamål disponerade
lokalerna inom psykiatriska klinikens byggnad utgå.

Centralsanatorium. Utvecklingen beträffande tuberkulosvården har gått
mot ett successivt minskat vårdbehov. Därest detta allt framgent minskar,
böra i första hand tuberkulosavdelningarna i Älvkarleö och Vattholma nedläggas
för att sedan utnyttjas för tillgodoseende av länets behov av vårdplatser
för kroniskt sjuka.

I enlighet härmed skulle vid sjukhuset finnas följande kliniker och vårdplatser: -

Kliniker Antal vårdplatser

Medicinsk klinik ........................................ ISO

Kirurgisk klinik

allmän kirurgi ................................ ISO

thorax, tbc 21 j ^

övrig 13 j

plastik......................................... 21 205

Neurologisk klinik ...................................... 60

Neurokirurgisk klinik.................................... 30

Reumatologisk klinik .................................... 60

Ortopedisk klinik ....................................... 60

Radiologisk klinik....................................... 30

ögonklinik.............................................. 30

öron-, näs- och halsklinik .............................. 1021

Dermatologisk-venereologisk klinik ....................... 70

Barnklinik.............................................. 93

Barnpsykiatrisk klinik................................... 25

Kvinnoklinik

barnbördsavdelning ............................. 95

gynekologisk avdelning .......................... 85 180

Psykiatrisk klinik ...................................... 115

Centralsanatorium ....................................... 121

Summa 1 361

Vid eu utbyggnad av sjukhuset till omkring 1 400 platser synes man
sannolikt ha uppnått den övre gränsen för vad som kan anses vara organisatoriskt
och ekonomiskt lämpligt.

l Av dessa iiro f. n. 78 platser taKna i anspråk.

46

Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

I detta sammanhang framhålles, att chefen för inrikesdepartementet i
propositionen nr 170/1950 funnit det böra beaktas, huruvida icke riksplatserna
vid Karolinska sjukhuset kunde minskas vid en ifrågasatt ökad intagning
av medicine studerande och i samband därmed företagen ökning
av antalet vårdplatser vid Akademiska sjukhuset.

Allmänna förutsättningar för sjukhusets utbyggande,
markförhållanden m. m.

Varje tanke på en förflyttning av sjukhuset är, även om för ändamålet
lämpligt markområde skulle kunna uppbringas, omöjlig att förverkliga.
Därest en sådan lösning överhuvudtaget skulle kunnat genomföras, hade
ställning härtill hort tagas, innan några av de mera betydande senare nybyggnaderna
kommit till stånd.

När det gäller att fatta ståndpunkt till den ordning, i vilken utbyggnaden
av sjukhuset bör ske, är att märka, att, sedan den nya öron-, näs- och
halskliniken under innevarande år blivit färdigställd, de lokaler som denna
klinik hittills disponerat inom den nuvarande kirurgbyggnaden komma
att frigöras. Detta aktualiserar frågan om den framtida användningen
av sistnämnda byggnad och om kirurgiska klinikens lokaler. Man måste
vidare räkna med att den medicinska kliniken behöver ersättas med nybyggnad.
Lokalbehoven för sjukhusets centrallaboratorium och röntgenavdelning
bliva genom förverkligande av beslutade provisoriska åtgärder
endast nödtorftigt tillgodosedda. De nuvarande förhållandena för flertalet
polikliniker äro ohållbara, varjämte flera specialiteter icke äro företrädda
vid sjukhuset. I första hand måste sålunda ställning tagas till hur de nu
berörda huvudproblemen lämpligen skola kunna successivt lösas, samtidigt
som frågan om eu tillfredsställande utbyggnad av sjukhuset såsom
helhet blir beaktad. Styrelsen berör därvid till en början själva markfrågan.

Enligt beslut av 1935 års riksdag fingo vissa delar av stadsägorna nr
367 och 690 från kronoparken Åsen i Uppsala, tidigare disponerade av
lantförsvaret, upplåtas till en planerad ny. psykiatrisk klinik vid sjukhuset.
Den utvidgning av Akademiska sjukhusets område, som kunde befinnas
erforderlig för sjukhusets fortsatta utbyggande, har emellertid vilat i avvaktan
på framläggandet av ett definitivt generalplaneförslag.

Med hänsyn till de avsevärda investeringar, varom här är fråga, är det
oundgängligen nödvändigt, att för sjukhuset finnes ett väl lämpat markområde
av sådan storlek, att jämväl framtida utbyggnadsbehov säkerställas.
Det är härvid av stor betydelse, hur frågan om den vägförbindelse,
som skall ersätta den nuvarande sjukhusvägen, slutligt löses. Denna fråga
har varit föremål för behandling under åtskilliga år.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

47

Ett av Kungl. Maj:t den 29 oktober 1937 godkänt avtal av den 24 september
samma år mellan länsstyrelsen i Uppsala län och staden föreskriver
bl. a., att i samband med omläggning av stockholmsvägen området för sjukhusvägen
i dess tidigare sträckning skall införlivas med sjukhusområdet.
Den nya sjukhusvägen skulle därvid flyttas något åt söder, och arbetet
härmed hade påbörjats. En sådan dragning av vägen är dock ur flera
synpunkter icke den bästa. Vägen skulle nämligen bl. a. komma väl nära
planerade nya kliniker. Vägförvaltningen i Uppsala län har utfört en utredning
i denna fråga, men ett slutligt ställningstagande har ansetts icke
böra ske, förrän klarhet vunnits om det lämpligaste sättet för sjukhusets
fortsatta utbyggande.

Vissa fördelar skulle stå att vinna, därest sjukhusområdet kunde ökas
något mot sydost genom en modifiering av den nya sjukhusvägens sträckning.
I anledning härav har samråd under hand skett med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
varvid ett förslag till jämkning av nämnda vägsträckning
framkommit. Denna lösning är emellertid beroende av hur frågan om
dragningen av vägen mellan slotts- och sjukhusområdena, Slottsvägen, slutligt
avgöres. Denna väg har avsetts att föras ned till en cirkulationsplats,
belägen omedelbart väster om slottsdammen i skärningen Nedre Slottsgatan
—Munkgatan—Sjukhusvägen i trakten av den s. k. Slottskällan.

Byggnadsstyrelsen har funnit angeläget att icke binda utbyggnadsplanerna
till den ena eller andra lösningen i fråga om de nu diskuterade vägdragningarna,
och styrelsen har därför ansett, att generalplaneförslaget
helst bör utformas på sådant sätt, att möjligheter för ett genomförande avbägge
lösningarna hållas öppna.

Med den föreslagna omfattningen av sjukhusområdet synas goda förutsättningar
finnas för ett successivt utbyggande av sjukhuset efter de linjer
och till den storlek, som förut angivits, varvid möjligheter föreligga afl
tillgodose jämväl vissa lokalbehov, som icke nu kunna överblickas.

Även om sålunda viss ytterligare bebyggelse kan ske inom det redovisade
sjukhusområdet, har styrelsen i betraktande av att det gäller ett sjukhus,
som utnyttjas för undervisningsändamål och där nya nu icke förutsebara
lokalbehov senare kunna uppstå, övervägt, huruvida ytterligare markreservat
för ändamålet kunna skapas. Styrelsen har därvid funnit angeläget,
att möjligheter hållas öppna för att framdeles tillföra området viss söder
om den nya sjukhusvägen och öster om stockholmsvägen belägen mark,
vilken nu disponeras av försvarets läroverk och arméns underofficersskola.
De inom sistnämnda markområde belägna byggnaderna, vilka tidigare
utnyttjats för Upplands artilleriregemente och få anses föråldrade för den
nuvarande användningen, måste förr eller senare ersättas med för ändamålet
mera lämpade nybyggnader.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Föreslagna byggnadsåtgärder.

Eu grundläggande principfråga vid utformningen av generalplanen är,
huruvida de ytterligare kliniker, som kunna tillkomma såsom ersättning för
äldre sådana eller för att fylla nya behov, böra förläggas såsom skilda enheter
eller sammanföras till ett centralblock. Självfallet är en koncentration
av eu sjukhusanläggning av stor betydelse med hänsyn till de bekvämare
och bättre förbindelser, som därigenom erhållas. Även ur allmän
driftsekonomisk synpunkt är givetvis en koncentration att föredraga. Den
får dock icke drivas så långt, att andra berättigade intressen trädas för nära.
Främst gäller det i detta fall att bevara möjligheter för en framtida omeller
tillbyggnad av befintliga kliniker och avdelningar samt för uppförande
av nya sådana. Vidare är vid Akademiska sjukhuset den kulturhistoriskt
känsliga miljön en betydelsefull faktor, bl. a. på grund av sjukhusets
närhet till slottet, vilken kräver särskild hänsyn vid uppgiftens lösande.

Kirurgiska kliniken. Redan vid framläggandet av förslaget till ny öron-,
näs- och halsklinik räknade man med, att kirurgiska klinikens lokaler
skulle ombyggas och utvidgas inom den nuvarande byggnaden. Därvid
förutsattes, att kliniken skulle erhålla även de utrymmen, som frigöras,
när öronkliniken avflyttar från sina nuvarande lokaler.

Den kirurgiska klinikens byggnad är tekniskt sett av förhållandevis
god beskaffenhet och har en för en sjukvårdsinrättning av detta slag i
stort sett allmängiltig planlösning. Väsentliga olägenheter hos de nuvarande
vårdavdelningarna utgöra dock hissförbindelsernas otillräcklighet
samt bilokalernas föga centrala belägenhet, vilket medför, att avdelningarna
bliva tungarbetade och alltför personalkrävande. Utredningen har
klarlagt, att man genom en om- och tillbyggnad kan erhålla en tillfredsställande
lösning av lokalfrågan.

Två alternativ ha därvid upptagits till prövning. Beträffande det större
av dem anföres bl. a.

Med hänsyn till krav från såväl sjukvårds- som undervisningshåll har
det ansetts, att i den kirurgiska kliniken jämväl bör ingå en avdelning för
vardera thorax- och plastikkirurgi. Den förstnämnda bör uppdelas på eu
avdelning för tbc-patienter om 21 platser och en för övriga om 13 platser
med båda avdelningarna inrymda i våningen 2 trappor upp. Våningen 3
trappor upp innehåller 2 allmänna kirurgiska avdelningar, vardera om 31
platser, och 6 operationssalar med tillhörande bilokaler, gemensamma för
den kirurgiska kliniken samt avdelningarna för thorax- och plastikkirurgi.
Våningen 4 trappor upp inrymmer ytterligare 2 allmänna vårdavdelningar,
vardera om 31 platser, samt föreläsningssal, mottagning, laboratorium, expeditioner
in. in. Expeditionslokalerna med tillhörande journalarkiv tänkas
vara gemensamma för den kirurgiska kliniken samt thorax- och plastikkirurgiska
avdelningarna. Våningen 5 trappor upp innehåller 2 enskilda
avdelningar, vardera om 13 platser, samt plastikkirurgiska avdelningen
om 21 platser. Möjligen skulle några vårdrum från den ena av de enskilda

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

49

avdelningarna kunna överföras till plastikavdelningen. Byggnadens mittparti,
som är högre än byggnaden i övrigt, inrymmer i de ovanför belägna
våningarna lokaler för läkare, jourruin, laboratorier och forskningsavdelning.

För att tillgodose de nu redovisade lokalbehoven tänkes en tillbyggnad
ske till den flygel, vilken är belägen vinkelrätt mot den byggnadskropp,
som inrymmer klinikens vårdavdelningar. Härtill kommer en viss utbyggnad
på norra sidan av den sistnämnda byggnadskroppen.

Sedermera har en omprövning av detta förslag vidtagits i syfte att begränsa
byggnadsåtgärderna. Enligt det nya förslaget avses tillbyggnaderna
utmed vårdavdelningarnas norrsida icke komma till utförande. Ingreppen
i byggnadens stomme komma härigenom att något förenklas. Sistnämnda
förslag innehåller i stort sett samma platsantal som det tidigare alternativet.
Förslaget har kostnadsberäknats till 2 900 000 kronor.

Om man vid en om- och tillbyggnad av den nuvarande klinikbyggnaden
syftar till att den kirurgiska kliniken därefter skall kvarstanna i byggnaden
under hela dess återstående livstid, måste man samtidigt räkna med
snara nybyggnadsåtgärder för ortopedi, reumatologi, radiologi m. m. Det
kan framdeles ifrågasättas, om det icke vore lämpligare att sedermera
uppföra en nybyggnad för den kirurgiska kliniken samt att därvid låta de
nyssnämnda vårdbehoven bliva tillgodosedda inom den nuvarande kirurgiska
kliniken, när denna frigöres för annat ändamål. I generalplanen har
man räknat med den senare lösningen. En blivande ny kirurgisk klinik
tänkes ansluten till föreslagen ny central byggnadskropp, som avses inrymma
sjukhusets behandlingsavdelningar, centrallaboratorium m. m.

Medicinsk klinik. Den byggnad, inom vilken denna klinik är förlagd, är
byggnadstekniskt av väsentligt sämre beskaffenhet än den kirurgiska klinikens.
En tillfredsställande lösning kan i detta fall icke vinnas genom
om- och tillbyggnad. Vidare är byggnadens belägenhet sådan, att vid ett
bibehållande och utbyggande av den medicinska kliniken de för sjukhuset
erforderliga gemensamma avdelningarna, såsom centrallaboratorium och
röntgen, måste komma att ligga på alltför stort avstånd från densamma.

Styrelsen föreslår, att klinikens vårdavdelningar förläggas till ett nybyggt
block på området omedelbart norr om den nuvarande sjukhusvägen,
nordöst om den psykiatriska kliniken, mellan denna och den nya öron-,
näs- och halskliniken. Omedelbart norr om detta block och i direkt anslutning
till detsamma skulle förläggas en central byggnadskropp, inrymmande
sjukhusets röntgenavdelning, centrallaboratorium, polikliniker och
behandlingsavdelningar m. m.

Med hänsyn till de betydande investeringar, som erfordras vid uppförandet
av ett nytt medicinskt vårdblock, har styrelsen funnit angeläget
att möjligheter hållas öppna för anordnande av ytterligare vårdavdel4
— Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 123.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

ningar i anslutning till detsamma, även i den mån arten av dessa avdelningar
icke nu kan förutses och även om dylika nytillkommande avdelningar
under en övergångstid skulle kunna beredas utrymme inom den
nuvarande medicinska kliniken, sedan denna frigjorts för annan användning.

Öron-, näs- och hals klinik. Denna klinik har vid planeringen år 1944
beräknats efter ett platsantal av 0,6 vårdplatser per 1 000 invånare. Efter
vunna erfarenheter har, enligt av centrala sjukvårdsberedningen och medicinalstyrelsen
år 1948 godtagna normer, det erforderliga platsantalet för
öronavdelningar numera upptagits till 0,3 å 0,4 per 1 000 invånare. Det synes
sålunda befogat att upptaga till övervägande, huruvida icke klinikens
platsantal är så stort, att det lämpligen framdeles skulle kunna beskäras,
varvid de därigenom frigjorda utrymmena kunde tagas i anspråk för tillgodoseende
av något annat vårdbehov. Direktionen för Akademiska sjukhuset
har numera igångsatt en särskild utredning i denna fråga.

Neurologisk klinik och neurokirurgisk klinik. Därest omprövningen av
öronklinikens storlek skulle giva vid handen, att vissa lokaler kunna avstås
för annat ändamål, synes det böra övervägas, om icke dessa utrymmen
tillika med de lokaler, som skulle kunna utvinnas genom tillbyggnad av en
flygel till klinikbyggnaden, kunde på ett tillfredsställande sätt täcka lokalbehovet
för nervklinikerna. Dessa skulle härvid erhålla en belägenhet så
nära det centrala blocket, att en dylik lösning ur denna synpunkt kunde
godtagas.

Skulle emellertid denna väg visa sig icke vara framkomlig, måste nervklinikerna
beredas lokaler inom det nya vårdblocket. Inför angelägenheten
av att i görligaste mån begränsa dettas byggnadsvolym synes det dock
mycket önskvärt, att den förra lösningen kunde genomföras.

Ortopecliska kliniken tänkes, såsom förut berörts, bliva inrymd i den
nuvarande kirurgiska kliniken, när denna framdeles frigöres.

Reumatologisk klinik. Därest man räknar med att framdeles uppföra en
ny kirurgisk klinik, skulle den därvid frigjorda byggnaden förutom en ortopedisk
klinik kunna inrymma jämväl en reumatologisk klinik. Vid den
fortsatta utredningen synes möjlighet böra hållas öppen att, när den nuvarande
kirurgiska kliniken är helt nedsliten och mogen för rivning, anknyta
den reumatologiska kliniken till det medicinska och den ortopediska kliniken
till det kirurgiska vårdblocket.

Radiologisk klinik, ögonklinik och dermatologisk klinik. Dessa kliniker
tänkas framdeles inrymda i anslutning till det nya vårdblocket. I syfte att
under en övergångstid bereda utrymme för en dermatologisk-venereologisk
klinik skulle, när den medicinska klinikens byggnadsfråga blivit löst, i
dennas nuvarande norra flygel kunna anordnas en sådan klinik med 2 allmänna
och I enskild vårdavdelning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

51

Barnklinik. Kliniken torde under avsevärd tid komma att kvarligga inom
den nuvarande byggnaden. Den erforderliga debilavdelningen om ca 15
platser samt isoleringsavdelningen om 10 platser synas kunna beredas utrymmen
genom ombyggnad av klinikbyggnadens vindsvåning, där f. n. vissa
bostadsrum för ogift personal äro inrymda. Det måste även av andra skäl
anses önskvärt att ändra dispositionen av dessa rum.

Även om man i utredningen avsett, att barnkliniken efter dessa förbättringsåtgärder
skulle kvarligga, har i generalplaneförslaget mark avsatts fölen
framtida ny barnklinik, belägen omedelbart söder om den nya öronkliniken.

Barnpsykiatrisk klinik. Vid uppförandet av den psykiatriska kliniken
inrymdes i densamma en mindre barnpsykiatrisk avdelning om 12 platser.
Verksamheten och tillströmningen av patienter till denna avdelning har
successivt vuxit, samtidigt som den psykiatriska klinikens lokalbehov jämväl
i övrigt väsentligt ökat. Härtill kommer, att vid tidpunkten för den
barnpsykiatriska avdelningens tillkomst tillräckliga erfarenheter saknades
rörande utformningen av dylika avdelningar. Vid förläggning av en sådan
avdelning i direkt anslutning till vårdavdelning för vuxna vålla de ofta
övernormalt livliga psykopatiska barnen störningar, vilka äro svåra att bemästra.
Det har därför synts lämpligt att tillgodose det ökade behovet av
lokaler för barnpsykiatrien genom att uppföra en särskild klinikbyggnad.
Denna bör förläggas omedelbart väster om den i generalplaneförslaget reserverade
platsen för en framtida ny barnklinik, varvid densamma genom
kulvertförbindelse kan få bekväm kontakt med centralblocket och dess huvudentré.
Därjämte bör emellertid avdelningen med hänsyn till den art avpatienter,
varom här är fråga, erhålla direkt entré utifrån.

På grund av den stora variationen i fråga om patienternas ålder bör
kliniken, vilken beräknas omfatta ca 25 vårdplatser, utformas så, att goda
möjligheter beredas för en differentiering av patientmaterialet. Därjämte
hör plats beredas för dagobservation och behandling av barn, som vistas i
sina hem.

Psykiatrisk klinik. Kliniken har efter tillkomsten alltmer utvecklats till
en neurosklinik. Härigenom har bl. a. behovet av läkare och annan personal
kommit att långt överstiga det från början beräknade. Fr. o. in. den
1 januari 1950 sysselsättas vid kliniken 9 läkare, mot ursprungligen beräknade
2 biträdande läkare. Jämväl för denna klinik föreligger sålunda clt
ökat lokalbehov, vilket lämpligen kan täckas genom att den nuvarande
barnpsykiatriska avdelningen utbrytcs såsom särskild klinik och de därigenom
frigjorda lokalerna tillföras den psykiatriska kliniken.

E-sjukhus. När medicinska klinikens nybyggnadsfråga blivit löst, skulle
under en övergångsperiod ena hälften av dess nuvarande byggnad utnyttjas
för en dermato-venereologisk klinik. Den återstående hälften skulle,

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

om den vid tidpunkten för färdigställandet av den nya medicinska kliniken
icke tillfälligtvis behövde tagas i anspråk för något annat då aktuellt vårdbehov,
kunna anordnas såsom en E-avdelning för konvalescentvård, omfattande
2 allmänna vårdavdelningar, vardera om ca 30 platser, och en enskild
avdelning om ca 14 platser. När sedermera den dermatologiska kliniken
erhåller nya lokaler i centralblocket, skulle den medicinska klinikens
nuvarande byggnad helt utnyttjas för konvalescent- och kronikervård, varvid
ytterligare 2 allmänna vårdavdelningar och en enskild skulle kunna
utvinnas.

Administration, centrallaboratorium, apotek, polikliniker, röntgen- och
behandlingsavdelningar m. m. Om den medicinska kliniken förlägges på
föreslaget sätt och den kirurgiska kliniken under en övergångsperiod kvarligger
på sin nuvarande plats för att sedermera ersättas med nybyggnad,
synas för sjukhuset erforderliga gemensamma lokaler, såsom administration,
centrallaboratorium, apotek, polikliniker samt röntgen- och behandlingsavdelningar
m. m. lämpligen böra förläggas mellan den nya medicinska
och den nuvarande kirurgiska kliniken.

De olika poliklinikerna tänkas i förslaget sammanförda till en byggnadskropp,
varigenom kontakten och då bl. a. den ömsesidiga konsultationen
mellan olika kliniker underlättas. Härvid kan man även erhålla en gemensam
entré utifrån till samtliga polikliniker i god kontakt med den föreslagna
nya huvudentrén från sjukhusvägen.

Innan slutlig ställning tages till frågan om ett sammanförande av samtliga
polikliniker till det centrala sjukhusblocket, synes man böra ingående
överväga, om möjligen de lokala förutsättningarna beträffande den öppna
vården kunna motivera en annan förläggning av utrymmena för poliklinikverksamheten.

Jämväl centraltandpolikliniken tänkes bliva ansluten till de centrala beliandlingsavdelningarna.
Denna poliklinik bör utrustas så, att det blir möjligt
att behandla patienter i såväl sittande som liggande ställning.

I generalplaneförslaget har, i anslutning härtill, räknats med möjlighet
för en samlad förläggning av samtliga i sjukhuset ingående polikliniker.

I samband med tillgodoseendet av nämnda för sjukvården erforderliga
centrala avdelningar m. m. tillkomma vissa ytterligare lokaler, såsom för
intagningsbad, arbetsberedning, gymnastik och massage samt för patientbibliotek,
vilka jämväl böra utvinnas inom sjukhusanläggningens centrala
delar.

Sjukhusets ekonomiavdelningar. Med erforderlig marginal för eventuellt
ytterligare tillkommande vårdplatser synes sjukhusets storlek kunna
begränsas till högst 1 500 platser. Härvid torde man få räkna med en vårdpersonal
om totalt ca 1 200 personer.

Sjukhusets nuvarande panncentral tillåter icke ens några utbyggnader

Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

53

av mera begränsad omfattning. Härtill kommer, att dess belägenhet stänger
en utbyggnad av sjukhusanläggningen. Frågan om dess ersättande är
därför synnerligen angelägen. Beträffande förläggningen av panncentralen
kunna olika alternativ övervägas. I den till utredningen hörande dispositionsplanen
har visats en förläggning av panncentralen å området norr
om sköterskehemmet och öster om den nuvarande medicinska kliniken. I
anslutning till en sådan ny panncentral tänkas då även sjukhusets verkstäder
förlagda.

Styrelsen har även upptagit till utredning, huruvida det vore ekonomiskt
försvarligt att utbygga panncentralen vid Ulleråkers sjukhus för att tillgodose
uppvärmningsbehovet icke blott för nämnda sjukhus utan jämväl
för Akademiska sjukhuset samt de mellan dessa båda sjukhus liggande
militära etablissementen. Ett slutligt ställningstagande har ännu icke skett
till denna utredning, vilken f. n. är överlämnad till de militära myndigheterna
för yttrande.

Sedermera har ännu en lösning framkommit, nämligen en förläggning
av panncentralen till universitetet tillhörig mark väster om stockholmsvägen.
Härvid synes jämväl höra prövas, huruvida en samordning kan ske
med centralen för universitetet. Om panncentralen gives en sådan belägenhet,
måste man räkna med att från densamma särskilja övriga ekonomianläggningar,
såsom kök, tvätt och verkstäder.

Även om de nuvarande lokalerna för kök och personalmatsalar efter vidtagna
förbättringsarbeten synas kunna användas ännu en tid, måste man
i generalplanen bereda plats jämväl för en nybyggnad för dessa. Man kan
räkna med, att av vårdpersonalen ca % eller 800 personer komma att intaga
vissa måltider vid sjukhuset. Patient- och personalkök böra skiljas
från varandra. En sådan anordning synes medföra flera fördelar, främst
därigenom, att den skapar möjlighet för en klar differentiering av patientoch
personalhushållen. En särskild personalrestaurang behöver icke drivas i
sjukhusets regi utan kan utarrenderas. I generalplaneförslaget har räknats
med en personalrestaurang jämte tillhörande kök, förlagd i anslutning till
den nya huvudentrén, medan sjukhusets centralkök tänkes förlagt omedelbart
invid platsen för en ny panncentral. Därest den fortsatta utredningen
skulle ge till resultat cn förläggning av panncentralen till området väster
om stockholmsvägen, kan detta i sin tur påverka en framtida förläggning
av köks- och tvättanläggningarna.

De särskilda sakkunniga för forisatt handläggning av den statliga sinncssjukvårdens
utbyggande ha upptagit hl. a. frågan om uppförande av eu
ny tvättinrättning vid Ulleråkers sjukhus för att pröva, huruvida en samordning
med tvätt från annan statlig verksamhet kan anses lämplig. Kommittén
har då ifrågasatt, om icke en sådan tvättinrättning jämväl kunde
ombesörja tvätten från Akademiska sjukhuset.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Utredningarna rörande utbyggande av panncentralen och uppförande av
en ny tvättinrättning vid Ulleråkers sjukhus äro emellertid — icke minst
vad angår de med Akademiska sjukhuset sammanhängande ekonomiska
spörsmålen — så omfattande, att byggnadsstyrelsen icke velat avvakta resultatet
av desamma utan avser att framdeles återkomma i dessa frågor.

Sjuksköterskeskolan. Det föreliggande behovet av utvidgning synes
lämpligen böra tillgodoses genom att ökade lokaler för undervisningen anordnas
i en för ändamålet uppförd flygel mot norr med direkt anslutning
till skolans nuvarande byggnad. Erforderliga bostäder för elever föreslås
bliva inrymda i friliggande bostadshus.

Bostäder. Förutom förenämnda elevbostäder erfordras ett visst antal
bostäder för kvinnlig vårdpersonal samt familjebostäder för ekonomipersonal.
De f. n. inom de olika klinikbyggnaderna, vanligtvis i vindsvåningen,
inrymda bostäderna för sköterskor och elever komma att successivt utgå
i samband med sjukhusets utbyggande och måste sålunda ersättas. Dessutom
godtagas numera i princip icke så belägna bostäder. Däremot måste
givetvis ett begränsat antal jourrum finnas i direkt anslutning till resp.
kliniker.

I förslaget har räknats med att ett antal bostäder skola uppföras utmed
stockholmsvägen och den nya sjukhusvägen. Den byggnad, som nu inrymmer
bostäder för överläkarna vid kirurgiska kliniken och kvinnokliniken,
skall rivas och icke ersättas inom sjukhusområdet.

Barndaghem. Nuvarande lokaler för ca 30 barn, inrymda i den kirurgiska
klinikens byggnad, måste i samband med den föreslagna ombyggnaden
av denna frigöras för annat ändamål. I generalplaneförslaget har reserverats
plats för en friliggande byggnad för barndaghem, vilken tänkes
bliva uppförd i en våning och förlagd i anslutning till förenämnda bostadsanläggning.

Övriga utrymmen. I anslutning till sjukhusets nya huvudentré tänkes
en vänthall bliva anordnad med telefonväxel, kiosk för försäljning av tidningar,
frukt och blommor in. m. samt en mindre barservering. Till denna
vänthall föreslås jämväl sjukhusets postkontor bliva förlagt. I källarvåningen
till vänthallen anordnas för sjukhuset gemensamt cykelgarage, vilket
kan erhålla förbindelse med sjukhusets kulvertsystem.

Frågan om principerna för anordnande av skyddsrum vid sjukhus har
upptagits till behandling av sjukvårdsberedskapsnämnden i samband med
avgivet remissvar beträffande 1948 års skyddsrumsutrednings betänkande
angående skyddsrum för civilbefolkningen (SOU 1950:13). Innan närmare
riktlinjer föreligga för åtgärder på detta område, har styrelsen icke
ansett sig böra ingå på frågan, i vad den avser Akademiska sjukhuset.

Yttre planering och inre kulvertförbindelse. En efter det nu framlagda
generalplaneförslaget utformad sjukhusanläggning har, såsom förut be -

Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

55

rörts, föreslagits erhålla ny huvudentré från sjukhusvägen samt en särskild
entré från sainma väg i anslutning till den för sjukhusets drift erforderliga
nya ekonomianläggningen. Även om man i görligaste mån vill begränsa
antalet entréer, får man med hänsyn till sanatoriets samt den psykiatriska
klinikens belägenhet räkna med, att dessa delar av sjukhuset
måste bliva tillgängliga direkt från stockholmsvägen. Det synes därvid
rationellt, att de erhålla en gemensam entré från sistnämnda väg.

Från den föreslagna nya huvudentrén vid sjukhusvägen tänkes anordnat
ett system av körvägar till samtliga kliniker och behandlingsavdelningar.
Jämväl sanatoriet och den psykiatriska kliniken böra vara åtkomliga
från denna entré, och största möjliga överskådlighet bör eftersträvas vid
utformningen av vägsystemet. Invid de olika entréerna böra parkeringsplatser
för bilar anordnas i erforderligt antal. Ett kulvertsystem utgör
sjukhusets inre kommunikationsled. Möjlighet föreligger att utdraga denna
kulvert till sjukhusets kapell och bårhus, vilka äro förlagda i anslutning
till universitetets patologiska institution väster om stockholmsvägen.

Parkområdet bör planeras med tät skyddande växtlighet utmed de vägar,
som gränsa till sjukhusområdet. I övrigt bör området utformas under hänsynstagande
till behovet av lämpliga anordningar för rekreation och vila
åt personal och uppegående patienter.

Byggnadsstyrelsen framhåller såsom avslutning, att man, med hänsyn
till den förhållandevis långa tidsrymd, som måste åtgå för att genomföra
hela det nu framlagda förslaget, måste räkna med att nya faktorer kunna
tillkomma, vilka kunna giva anledning till förnyade överväganden rörande
sättet för förverkligandet av detsamma. Det synes därför icke lämpligt
att redan nu binda den framtida detaljutformningen av sjukhusets olika
delar. Vidare är det angeläget, att det framtida behovet av nya vårdplatser
noga följes och successivt prövas vid det fortsatta utbyggandet, sa att varje
möjlighet till begränsning av sjukhusets totala storlek tillvaratages.

Aktuella byggnadsåtgärder.

Ombyggnaden av den kirurgiska kliniken måste bedömas såsom den
mest angelägna av de byggnadsåtgärder, vilka höra föreläggas 1951 års
riksdag. Några nybyggnadsåtgärder kunna däremot icke vidtagas, förrän
en ny panncentral tillkommit. I anslutning till vad förut anförts är därnäst
uppförandet av en ny medicinsk klinik aktuellt jämte ersättning för
vissa nu inom kirurgiska klinikens övervåningar inrymda personalbostäder.
Av 1951 års riksdag bör med hänsyn härtill äskas medel för utredning
angående sistnämnda tre byggnadsfrågor.

Man synes icke nu med någon grad av säkerhet kunna taga ställning till

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

frågan om den ordning, i vilken ytterligare byggnadsåtgärder böra förverkligas,
utan synes denna fråga böra ägnas fortsatt uppmärksamhet i anslutning
till ett successivt förverkligande av förut berörda byggnadsförslag.

I enlighet härmed förordar byggnadsstyrelsen, att för påbörjande av omoch
tillbyggnad av kirurgiska kliniken anvisas 750 000 kronor samt för
fortsatt utredning och uppgörande av definitiva förslag beträffande panncentral,
ny medicinsk klinik och personalbostäder 150 000 kronor.

Yttranden.

Statskontoret anför.

Ämbetsverket har i utlåtande den 14 februari 1951 över förslag till avtal
angående driften av Akademiska sjukhuset framhållit, att försiktighet syntes
böra iakttagas, när det gällde att öka statens investeringar i sjukhuset,
innan statsmakterna tagit ställning till frågan, huruvida klinisk undervisning
i fortsättningen borde upprätthållas i Uppsala. I vart fall synes definitivt
beslut rörande den fortsatta utbyggnaden av sjukhuset, vilken
framför allt torde ha till syfte att förbättra vårdmöjligheterna inom Uppsala
län, icke böra fattas, förrän en för statsverket godtagbar överenskommelse
kunnat träffas med landstinget rörande fördelningen av byggnadskostnader
m. in.

Uppsala läns landsting uttalar sin tillfredsställelse över att en generalplan
för sjukhuset nu kommit till stånd samt yttrar vidare.

Den utarbetade generalplanen synes i princip godtagbar såsom grund
för det fortsatta ^byggnadsarbete^ Landstinget vill dock icke med detta
uttalande binda sig i fråga om deltagandet i kostnaderna för utbyggnadsförslaget.
Denna senare fråga måste liksom hittills upptagas till prövning
och förhandling i varje särskilt fall. Vid planerande av specialkliniker,
som avses skola betjäna ett större upptagningsområde än enbart Uppsala
län, bör fördelningen av byggnads- och utrustningskostnader mellan staten
och landstinget ske så, att landstinget icke kommer att oskäligt drabbas av
alltför höga delkostnader.

Den föreslagna ändrade sträckningen av sjukhusvägen synes lämplig och
tillstyrkes, då trafiken härigenom kommer att bortflyttas från den nyuppförda
öronklinikens omedelbara närhet. Landstinget ifrågasätter lämpligheten
av att panncentralen förlägges inom sjukhusområdets norra del. En
placering därstädes torde komma att medföra olägenheter ur såväl estetisk
som hygienisk synpunkt. Av de alternativ, som i utredningen framförts,
bör förläggningen vid Artillerigatan på andra sidan Stockholmsvägen i
första hand prövas. Vid en förläggning enligt detta alternativ synes jämväl
önskvärt med en omprövning av köks- och tvättavdelningarnas placering
till en mera centralt belägen plats inom sjukhusområdet för att i möjligaste
mån förkorta transporterna till och från de olika klinikbyggnaderna.
Den kirurgiska kliniken torde efter den ombyggnad och modernisering,
som nu föreslås, böra kvarstanna inom byggnaden under avsevärd tid och
nybyggnad av ortopedisk klinik planeras.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

57

Landstinget har observerat, att vissa aktuella vårdformer icke beaktats
vid planläggningen. Sålunda synas såväl socialmedicin som yrkesmedicin
böra vara representerade vid ett undervisningssjukhus. Landstinget förmodar
dock, att tillräckligt utrymme för dessa vårdformer skall finnas inom
det nu avgränsade sjukhusområdet.

Beträffande organisationen av det fortsatta planläggningsarbetet vid sjukhuset,
vilken fråga ej närmare berörts av byggnadsstyrelsen, förutsätter
landstinget, att landstinget blir på lämpligt sätt representerat.

Det större akademiska konsistoriet framhåller vikten av att en samarbetsorganisation
snarast möjligt kommer till stånd för ledningen av det nu
förestående utredningsarbetet. Konsistoriet anser det vara betydelsefullt,
att dessa stora och komplicerade byggnadsfrågor lösas genom ett tävlingsförfarande,
som skapar förutsättningar för en idémässigt rikare genomarbetning
av de arkitektoniska uppgifterna tack vare framkomsten av principiellt
olikartade förslag. Konsistoriet föreslår därför, att utredningsarbetet
helt eller till vissa delar göres till föremål för tävlan — antingen fri
tävlan eller tävlan mellan särskilt tillkallade arkitekter.

Direktionen för Akademiska sjukhuset konstaterar med tillfredsställelse,
att förslaget utgör en värdefull grund för arbetet med sjukhusets
kommande utbyggnad, och kan därför godtaga detsamma.

Nybyggnadsprogrammet blir oberoende av på vilket sätt man i framtiden
kommer att leda trafiken mellan stadens centrala delar och den söderut
belägna bebyggelsen. Utredningen visar också, att man inom det disponibla
området kan bygga ut sjukhuset till en storlek motsvarande 1 400—1 500
vårdplatser och på ett sådant sätt, att alla nödvändiga medicinska discipliner
kunna bliva representerade.

En ombyggnad av kirurgiska kliniken synes f. n. väl motiverad för att
åstadkomma vissa nödvändiga förbättringar och för att göra de av öronkliniken
tidigare utnyttjade lokalerna användbara för kirurgiska kliniken.
Då emellertid frågan om byggnadens framtida användning icke är definitivt
utredd, synas alla skäl tala för att ombyggnaden och de därmed sammanhängande
kostnaderna begränsas i största möjliga utsträckning samt
att de genomföras på ett sätt, som även möjliggör lokalernas framtida utnyttjande
för en eventuell ortopedisk klinik.

Tillkomsten av såväl en ortopedisk som en reumatologisk klinik beräknas
enligt planen ske på ett ganska sent stadium. Det förefaller emellertid,
som om det redan nu trängande behovet av förbättrad ortopedisk sjukvård
långt tidigare skulle framtvinga ett ställningstagande i denna fråga. Med
anledning härav synes angeläget framhålla, alt frågorna om kirurgiska klinikbyggnadens
framtida utnyttjande och tillkomsten av en ortopedisk klinik
snarast böra bli föremål för slutgiltig utredning och ställningstagande.
Det föreslagna anslaget för fortsatta utredningar bör även utnyttjas för en

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

undersökning beträffande barnklinikens om- och tillbyggnad, vilket av
sjukvårdstekniska skäl är synnerligen väl motiverat. Denna åtgärd, som till
sin omfattning är relativt begränsad, kan f. ö. genomföras oberoende av
sjukhusets övriga byggnadsfrågor.

Centrala sjukvårdsberedningen har vad angår beräkningen av antalet
kliniker och vårdplatser i princip icke något annat att erinra än att hudoch
könskliniken kan minskas till högst 60 platser.

I fråga om planen för sjukhusets framtida gestaltning och för områdets
disposition har beredningen i stort sett icke något att erinra. Beredningen
tar emellertid för givet, att det nu framlagda förslaget icke är bindande i
sina detaljer utan är att betrakta som riktlinjer för arbetets fortsatta bedrivande.
Den barnpsykiatriska klinikens placering bör sålunda fortsättningsvis
övervägas ytterligare. Synpunkterna på denna verksamhet skifta år
från år, och det torde därför vara lämpligt att i varje fall icke tills vidare
binda sig för en placering på föreslaget sätt i direkt anslutning till barnkliniken.

Det nu aktuella förslaget rörande kirurgklinikens omdaning föranleder
icke någon annan erinran än att en lösning av vårdavdelningarna i huvudsaklig
överensstämmelse med det första alternativet bestämt bör föredragas.
Möjligheterna att avpassa avdelningarna efter de skiftande behoven
äro väsentligt större i detta alternativ och tillgången till ett större antal isoleringsrum
måste betraktas såsom en betydande fördel. Den merkostnad,
som detta förslag innebär, har icke redovisats i de tillgängliga handlingarna
men torde vara förhållandevis begränsad i betraktande av de fördelar,
som stå att vinna.

Kostnaderna ha icke granskats inom beredningen.

Domänstyrelsen, som för sin del icke har något att erinra mot den föreslagna
sträckningen av den s. k. sjukhusvägen, är liksom byggnadsstyrelsen
av den uppfattningen, att generalplaneförslaget helst bör utformas så,
att möjligheter hållas öppna för ett genomförande av bägge väglösningarna
enligt förslaget.

Departementschefen.

Genom byggnadsstyrelsens nu framlagda förslag till ny generalplan för
Akademiska sjukhusets utbyggande ha möjligheter erhållits att kunna
överblicka de nybyggnadsföretag och omändringsarbeten, som under den
närmaste framtiden kunna beräknas bliva aktuella, ävensom de olika klinikernas
och avdelningarnas storlek och lämpliga inbördes placering inom
sjukhusområdet. Förslaget har i sina huvuddrag lämnats utan erinran
i remissyttrandena. Även jag har vid prövning av förslaget kommit till den

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

59

uppfattningen, att detsamma i princip kan godtagas såsom grundval
för sjukhusets fortsatta utbyggnad. Såsom byggnadsstyrelsen framhållit,
bör man emellertid därvid icke redan nu binda den framtida detaljutformningen
av sjukhusets olika delar, Man måste sålunda räkna med att nya
överväganden, föranledda av behov, som nu icke kunna förutses, kunna
föranleda ändringar av såväl de olika klinikernas storlek som den ordning,
i vilken de böra utbyggas. Förslaget synes erbjuda goda möjligheter till
anpassning efter sådana nya behov eller ändringar i nu förutsedda sådana.

Frågan om fördelningen av utbyggnadskostnaderna mellan staten och
Uppsala läns landsting beröres i ett förslag till avtal mellan staten och
landstinget angående samarbete för drift av Akademiska sjukhuset, vilket
avtal jag kommer att anmäla i det följande. Enligt § 5 i avtalsförslaget
skola förhandlingar i varje särskilt fall äga rum beträffande parternas deltagande
i kostnaderna för ny-, till- eller ombyggnad av sjukhuset, innan
framställning om anslag för ändamålet göres hos vederbörande myndigheter.
Vidare stadgas, att landstinget genom sina bidrag till byggnadernas
uppförande tillförsäkras rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives,
disponera det antal vårdplatser, varom överenskommelse skett eller kommer
att ske. Frågan efter vilka grunder landstinget bör bidraga till framtida
ny-, till- och ombyggnader anser jag böra bliva beroende bl. a. av arten
av de byggnadsarbeten, som komma i fråga. Då det gäller nya vårdavdelningar,
kan i vissa fall den lösningen vara lämplig, att landstinget
»abonnerar» på ett i förhållande till sitt beräknade sjukvårdsbehov avpassat
antal vårdplatser och erlägger viss avgift härför i ungefärlig överensstämmelse
med vad som gäller för Karolinska sjukhuset i förhållande till
Stockholms stad och Stockholms läns landsting. I andra fall kan en delning
av byggnadskostnaderna befinnas skälig, exempelvis då det icke gäller specialavdelningar
utan tillgodoseende av allmänna vårdbehov i medicin och
kirurgi m. in.

Det nu upprättade generalplaneförslaget förutsätter en utvidgning av
sjukhusets område. Även om jag därvid i likhet med byggnadsstyrelsen
anser, att möjligheter böra hållas öppna för ett genomförande härav enligt
båda de alternativ, som framlagts, vill jag dock ansluta mig till styrelsens
nuvarande utgångspunkt, nämligen en omläggning av den s. k. sjukhusvägen
mot sydost.

I fråga om det beräknade vårdplatsbehovet vid de olika klinikerna har
jag i princip intet att erinra. Antalet platser vid den dermato-venereologiska
kliniken synes emellertid, såsom centrala sjukvårdsberedningen föreslagit,
kunna minskas till 60. Däremot torde det fortsatta utredningsarbetet
beträffande ögonkliniken böra bedrivas med utgångspunkt från ett
större platsantal, förslagsvis omkring 50. Samarbete bör därvid eftersträvas
med andra län för alt erhålla ett tillräckligt underlag.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Det torde få ankomma på byggnadsstyrelsen att närmare överväga den
lämpligaste formen för utredningsarbetets fortsatta bedrivande.

Jag övergår härefter till att upptaga frågan om det vid sjukhuset närmast
aktuella byggnadsföretaget, nämligen om- och tillbyggnaden av den
kirurgiska kliniken. Såväl byggnadsstyrelsen som remissmyndigheterna
ha varit ense om att detta byggnadsföretag bör komma till stånd så snart
som möjligt. Jag vill vidare erinra, att riksdagen med bifall till av Kungl.
Maj :t i 1945 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 6) framlagt
förslag för ombyggnad av kirurgiska kliniken och nybyggnad av öronkliniken
vid sjukhuset för budgetåret 1945/46 anvisade ett investeringsanslag
av 1 182 500 kronor. Av anslaget avsågos 234 500 kronor, motsvarande
hälften av den då beräknade byggnadskostnaden, för nämnda ombyggnad.
En närmare redogörelse för det planerade byggnadsföretaget lämnades
i förenämnda sammanhang (s. 6—11), till vilken redogörelse torde få
hänvisas. I avvaktan på upprättandet av en ny generalplan sattes emellertid
icke byggnadsarbetena i gång. Sedan en ny sådan plan år 1947 upprättats,
anvisade riksdagen (jfr prop. nr 272/1947) för nybyggnaden av öronkliniken
ytterligare erforderliga medel. Frågan om tilläggsanslag jämväl
för ombyggnad av kirurgiska kliniken skulle framdeles anmälas. Sedan
öron-, näs- och halskliniken numera färdigställts, kunna dess nuvarande
lokaler inom kirurgiska paviljongen frigöras för kirurgklinikens behov.

Utredningen har klarlagt, att man genom en om- och tillbyggnad kan erhålla
en tillfredsställande lösning av kirurgklinikens lokalfråga. Jag tillstyrker
därför, att dessa byggnadsarbeten nu komma till utförande. Byggnadsstyrelsen
har därvid framlagt två alternativ, det ena kostnadsberäknat
till 2 900 000 kronor och det andra, enligt vad jag under hand inhämtat,
till omkring 3 600 000 kronor. Då platsantalet vid båda alternativen blir
i stort sett lika, anser jag mig med hänsyn till den betydande prisskillnaden
böra förorda det minst kostnadskrävande alternativet. Jag förutsätter,
att man, när byggnadens nuvarande tillstånd mera noggrant kan
bedömas, söker tillvarataga alla föreliggande möjligheter att begränsa erforderliga
byggnadsåtgärder. För påbörjandet av byggnadsarbetena har
styrelsen hemställt om anvisande för nästa budgetår av ett anslag av
750 000 kronor. Härvid har förutsatts, att Uppsala läns landsting skall bidraga
med hälften av byggnadskostnaderna och alltså för samma budgetår
anslå ett lika stort belopp. Enligt vad jag under hand inhämtat har landstinget
intet att erinra häremot.

Några nybyggnadsföretag kunna icke påbörjas, förrän en ny panncentral
tillkommit. För fortsatt utredning och uppgörande av definitiva förslag
beträffande en sådan central samt ny medicinsk klinik och personalbostäder
in. m. torde i enlighet med byggnadsstyrelsens förslag böra anvisas
150 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

61

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår skulle i enlighet
härmed uppgå till (750 000 + 150 000) 900 000 kronor. Jag förutsätter
emellertid, att av riksdagen för ombyggnad av kirurgiska kliniken tidigare
anvisade medel, 234 500 kronor, alltjämt skola kunna disponeras för ändamålet
och sålunda få överföras till det nu äskade anslaget. Detta skulle
då behöva uppföras med i runt tal (900 000 — 234 500) 670 000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Om- och tillbyggnad av kirurgiska kliniken vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala m.m. under Statens allmänna
fastighetsfond, inrikesdepartementet, för budgetåret 1951/52
anvisa ett investeringsanslag av 670 000 kronor.

Avtal rörande Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Inledning.

Genom beslut den 18 juni 1949 tillkallades en kommission med uppdrag
att på statens vägnar förhandla med Uppsala läns landsting rörande fördelningen
mellan statsverket och landstinget av kostnaderna för driften av
Akademiska sjukhuset i Uppsala m. m.

Jämlikt direktiven hade kommissionen att upptaga den under senare år
vid ett flertal tillfällen berörda frågan om principerna för fördelningen av
driftkostnaderna vid Akademiska sjukhuset, sådana dessa principer kommit
till uttryck i det mellan universitetet och landstinget ingångna kontraktet
angående sjukvården å Akademiska sjukhuset. I samband därmed borde
kommissionen upptaga spörsmålet om fördelningen mellan staten och
landstinget av kostnaderna för den vid sjukhuset anställda läkarpersonalen
ur synpunkten av densammas utnyttjande i undervisningens resp. sjukvårdens
tjänst. Kommissionen borde vidare utreda frågan om statsmakternas
och de akademiska myndigheternas befogenheter med avseende å sjukhusets
förvaltning, varvid kommissionen borde undersöka förutsättningarna
för ett utvidgande av Kungl. Maj :ts och riksdagens inflytande på förvaltningen.
I detta sammanhang borde kommissionen överväga, huruvida
icke särskilda anslag till avlöningar och omkostnader borde upptagas å
riksstaten, liksom förhållandet nu vore beträffande Karolinska sjukhuset
och Serafimerlasarettet.

Kommissionen har framlagt förslag i ämnet den 25 januari 1951.

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Kommissionens utredning och förslag.

Historik, gällande avtalsbestämmelser m. m.

Utvecklingen av sjukhusfrågorna inom Uppsala län har fått en särprägel
därigenom, att deras ordnande länge varit en gemensam angelägenhet
för landstinget och universitetet. Redan år 1858 grundlädes samarbetet
dem emellan, och när ett nytt sjukhus i Uppsala visade sig erforderligt, beslöts
år 1861, att det skulle bliva gemensamt för län och universitet. Genom
beslut av Kungl. Maj :t den 30 maj 1862 medgavs universitetet rätt
att utföra det nya sjukhuset. Detta fick karaktären av centrallasarett och
stod färdigt år 1867. Centraliseringen av sjukhusvården till Akademiska
sjukhuset har genom därefter utförda stora ny-, till- och ombyggnader ytterligare
befästs. Vid 1949 års slut förfogade sjukhuset över 942 vårdplatser,
varav 808 å allmän sal och 134 å enskilda rum.

Summan av byggnadskostnaderna för sjukhuset utgör efter nybyggnaden
för den psykiatriska kliniken år 1947 17 191 166 kronor, varav universitetet
(staten) bidragit med 11 260 707 kronor och landstinget med
5 930 459 kronor. Statens byggnadsbidrag ha mestadels lämnats i form
av anslag, medan landstinget till största delen lämnat bidrag i form av
räntefria lån. Universitetet har vidare av egna medel utfört om- och tillbyggnader
samt vissa större reparationer. Universitetet har även låtit uppföra
ett bostadshus för två överläkare.

I fråga om sjukvården vid Akademiska sjukhuset gäller numera ett av
Kungl. Maj :t den 25 maj 1900 stadfäst kontrakt mellan universitetet och
landstinget med därefter gjorda tillägg. Kontraktet utlöper med utgången
av år 1965. I kontraktet ha intagits bestämmelser om landstingets bidrag
till driftkostnaderna (§4).

Landstinget betalar ett primärt bidrag i form av viss avgift per vårddag
för patienter från landstingsområdet. Vidare har landstinget haft en sekundär
bidragsskyldighet, vilken tillkom på initiativ av 1899 års riksdag,
i det att riksdagen som villkor för visst byggnadsbidrag förutsatte, att
landstinget skulle ikläda sig ekonomiskt ansvar för hälften av den brist,
som kunde uppkomma i sjukhusets stat. Landstinget godtog detta villkor,
varvid dess bidrag dock maximerades till 7 500 kronor. Landstingets vårdavgift,
som år 1900 utgjorde endast 1 krona 35 öre, höjdes sedermera i
olika repriser och utgjorde år 1918 3 kronor 15 öre. Sistnämnda år medgav
landstinget därjämte, att maximeringen av det sekundära bidraget
skulle upphöra.

Landstingets vårdavgift blev sedermera efter årlig omprövning tid efter
annan ändrad, till dess den nu gällande avfattningen av § 4 trädde i kraft
år 1942 (proposition nr 288/1942, s. 86 ff). Storleken av landstingets vårdavgift
bestämmes för varje budgetår genom överenskommelse mellan universitetet
och landstinget på förslag av särskilt utsedda delegerade. Beräkningen
av vårdavgiften tillgår i huvudsak så, att från den sammanlagda
utgiftssumman i sjukhusets stat dragés summan av avlöningar och pensio -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

63

ner för det ifrågavarande budgetåret. Resten divideras med det beräknade
sammanlagda antalet vårddagar; kvoten, avrundad till närmast lägre 5-tal ören, utgör landstingets vårdavgift. Landstingets bidrag bestämdes genom
1942 års kontraktsändring till dels nämnda vårdavgift, dels ock till
hälften av den brist, som kunde uppkomma sedan för sjukvården använts
nämnda vårdavgifter och vissa andra, sjukhuset tillkommande medel. För
den andra delen av bristen har staten att svara. De nya beräkningsgrunderna
syftade till att bibehålla den dittillsvarande relationen mellan statsverkets
och landstingets utgifter för sjukhuset oförändrad, trots inträffande
förändringar beträffande driftkostnadernas storlek.

De å universitetets stat uppförda, av statsverket bekostade lönerna till
sjukhusets läkarpersonal ha aldrig belastat sjukhusets driftkostnader.

Bland de kostnader, som skola halveras mellan staten och landstinget,
ingå utgifterna för vissa pensioner. F. n. finnas endast två f. d. befattningshavare,
för vilka pensionen bestrides på detta sätt. Beträffande övriga befattningshavare
-—- dels innehavarna av de hos SPA reglerade husmoders-,
sjuksköterske- och barnmorskebefattningarna, dels de enligt arbetarpensionsreglementet
pensionerade befattningshavarna — uppföras pensionsbeloppen
icke å sjukhusets stat utan bestridas enbart av statsmedel genom
pensionsanstalten. Vad gäller sköterskegruppen belasta pensionsavgifterna
sjukhusets årliga driftkostnader.

I fråga om de statsbidrag, som enligt eljest gällande regler utgå till vissa
avdelningar vid sjukhuset (förlossnings- och barnavdelningar) gäller enligt
kontraktet, att bidragen liksom de legosängsavgifter, vilka erläggas av
länspatienter å allmän sal och vilkas storlek är beroende av landstingets
beslut, skola fråndragas den vårdavgift, som landstinget har att erlägga
till universitetet, och att de sålunda helt komma landstinget tillgodo.

Såsom säkerhet för de byggnadsbidrag, som landstinget i form av lån
lämnat universitetet, har landstinget enligt kontraktet medgivits inteckning
i sjukhustomten med samtliga därå uppförda byggnader på villkor,
att någon ränta icke beräknas å lånebeloppet samt att detsamma icke heller
får vare sig av universitetet eller landstinget uppsägas till återbetalning,
såvida icke vid kontraktets upphörande antingen sjukhuset skulle av universitetet
avyttras — i vilket fall länet dock äger optionsrätt till dess inlösande
— eller ny överenskommelse mellan parterna om sjukvårdens besörjande
av universitetet icke skulle kunna träffas. I båda dessa fall skall
hela kapitalet efter tolv månaders uppsägning återbetalas till landstinget.

Den 28 januari 1944 godkände Kungl. Maj :t ett av det större akademiska
konsistoriet fattat beslut om träffande av sådan överenskommelse med
landstinget, att universitetets återbetalningsskyldighet för dittills erhållna
lån ävensom för lån till vissa för ögonkliniken ifrågasatta byggnadsarbeten
begränsades till ett belopp motsvarande hälften av sammanlagda värdet
å förfallodagen av dåvarande byggnader, ögonkliniken inräknad, tillhörande
Akademiska sjukhuset, samt däri inrymda inventarier och instrument,
varvid beträffande framtida lån förutsattes, att motsvarande överenskommelse
skulle intagas i det avtal, som träffades vid upptagande av lån
från landstinget för varje särskilt ändamål.

Enligt kontraktet utgör landstingets bidrag till sjukhusbyggnadernas
underhåll 7 500 kronor för år. I realiteten utgår emellertid ersättningen
enligt ett år 1940 fattat principbeslut, enligt vilket landstinget skall bidra -

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

ga till reparationskostnaderna i samma förhållande som landstinget bidragit
till de sammanlagda byggnadskostnaderna för Akademiska sjukhuset.
För statsverkets vidkommande anvisas det årliga beloppet på universitetets
delfond av statens allmänna fastighetsfond.

I kontraktet föreskrives, att direktionen för Akademiska sjukhuset skall
bestå av sex ledamöter, av vilka universitetet och landstinget vardera utse
tre, jämte nödigt antal suppleanter. Vid behandlingen av frågor rörande
psykiatriska kliniken utökas direktionen med en av Kungl. Maj :t utsedd
ledamot.

För det till sjukhuset anslutna centralsanatoriet gälla utöver huvudkontraktets
regler vissa särskilda bestämmelser enligt ett den 10 september
1936 dagtecknat tilläggskontrakt till 1900 års kontrakt.

Landstinget ersätter universitetet för den sjukvård, som lämnas å sanatorieavdelningen,
med en viss, årligen fastställd avgift för varje vårddag.
För driften användas bl. a. inkomster, som tillkomma sanatoriet på grund
av statsanslag till driften enligt kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 480).
Den brist, som eventuellt uppstår, ersättes efter huvudkontraktets bestämmelser,
alltså av staten och landstinget med hälften vardera.

Fn olikhet föreligger mellan huvudkontraktet och tilläggskontraktet i avseende
å de enligt särskilda kungörelser utgående statsbidragen till driftkostnaderna.
Beträffande Akademiska sjukhuset ingår nämligen statsbidraget
till driften icke såsom inkomst i räkenskaperna utan skall uppbäras
av universitetet i avräkning på landstingets vårdavgifter. Vid centralsanatoriet
skall statsbidraget redovisas såsom inkomst i räkenskaperna och således
användas för att täcka kostnaderna för driften.

Sanatoriets räkenskaper föras och avslutas var för sig. De prestationer,
som Akademiska sjukhuset utför, ersättas enligt sjukhusets självkostnadspris.
Yttre reparationer bekostas med bidrag av båda parterna. I

I fråga om den till sjukhuset knutna psykiatriska kliniken gälla särskilda
av Kungl. Maj :t den 30 december 1946 fastställda bestämmelser.

Klinikens uppgift är att för vård mottaga psykiskt sjuka samt att vara
en universitetsinstitution för meddelande av klinisk undervisning i psykiatri.
Landstinget, som icke lämnat någon medverkan vid klinikens tillkomst,
har icke åtagit sig några ekonomiska förpliktelser beträffande kliniken.
Antalet vårdplatser är 115, och å kliniken mottagas sjuka från hela
landet, oberoende av hemorten. Legosängsavgifterna fastställas av Kungl.
Maj :t. Akademiska sjukhuset bestrider samtliga kostnader för klinikens
drift med undantag av avlöningar, som utgå på universitetets stat, allt mot
ersättning av staten enligt följande grunder.

Staten erlägger driftkostnadsersättning för varje underhållsdag för på
kliniken vårdade sjuka med ett belopp, motsvarande kostnaden per underhållsdag
på Akademiska sjukhuset enligt dess räkenskaper för det budgetår
ersättningen avser, varvid kostnaderna för centralsanatoriet undantagas.
Vårdavgifter, som erlagts för de sjuka, skola frånräknas ersättningsbeloppet.
Driftkostnadsersättning utbetalas för budgetår efter ansökan till medicinalstyrelsen.
Ersättningen utgår från särskilt anslag under elfte huvudtiteln.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

65

I reglementet för Akademiska sjukhuset meddelade bestämmelser skola
tillämpas i fråga om psykiatriska kliniken.

Slutligen må nämnas, att ett avtal träffats mellan direktionen för Akademiska
sjukhuset och Stockholms läns landsting, varigenom direktionen
förbundit sig att till landstingets förfogande ställa dels 45 vårdplatser å
allmän sal, dels nödigt antal platser för personer från länet, vilka intagas
för barnsbörd eller för olycksfall eller akut sjukdom, som oundgängligen
fordrar hastig läkarbehandling, dels ock, i mån av tillgång, plats för andra
sjukdomsfall, dock ej på centralsanatoriet. För dessa sjuka skall samma
legosängsavgift utgå som å Stockholms läns landstings egna sjukhus.
Landstinget erlägger för patienterna skillnaden mellan nämnda legosängsavgifter
och sjukhusets verkliga dagkostnad under näst föregående förvaltningsår
jämte ett tilläggsbelopp av 1 500 kronor per år, utgörande beräknad
ersättning för de med platsernas förnyelse förenade kostnaderna. Avtalet
gäller för en tid av fem år. Sker ej uppsägning ett år före avtalstidens
utgång, förlänges det varje gång under ytterligare fem år. Nu löpande avtalstid
började den 1 januari 1948.

Redogörelse för patientbeläggning och driftkostnader.

Vid Akademiska sjukhuset ■—■ exklusive sanatoriet och psykiatriska kliniken
— har antalet vårddagar å allmän sal för patienter från Uppsala
län under perioden 1938/39—1949/50 i genomsnitt utgjort 71 procent av
det totala antalet, eller 417 per dag.

Kostnaden per vårddag för sjukhuset i dess helhet har stigit från 8 kronor
73 öre under budgetåret 1938/39 till 30 kronor 93 öre under budgetåret
1949/50. Landstingets kostnad per vårddag har samtidigt stigit från 6
kronor 58 öre till 24 kronor 49 öre.

Under samma period har landstingets bidrag stigit från 1 047 745 kronor
till 3 570 519 kronor. Statens bidrag utgjorde 317 815 kronor resp. 1 644 811
kronor. Landstingets bidrag har således mer än tredubblats, medan statens
bidrag något mer än femdubblats. Den procentuella andel, varmed bidragen
täckt driftkostnaderna, har för landstingets vidkommande varit ganska
jämn — mellan 54,9 och 57,6 procent under periodens första hälft samt
mellan 53,4 och 56,g procent under dess andra hälft —■ medan statens andel
ganska avsevärt stigit, nämligen från ca 17 till ca 25 procent. Resterande
del av driftkostnaderna har täckts av poliklinikavgifter, legosängsavgifter
för patienter å enskilt rum och för utomlänspatienter, Stockholms läns
landstings ersättning för vård av patienter från Stockholms län m. in. Inkomsterna
ha dock procentuellt täckt en allt mindre del av kostnaderna,
nämligen ca 25 procent i början av perioden men under senare år endast
omkring 16—19 procent.

5 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 saml. Nr 123.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Utöver den kontraktsenliga årliga avräkningen ha parterna haft kostnader
för läkarlöner och byggnaders underhåll. Statens kostnader för läkarlöner
på universitetets stat — bortsett från löner till professorer m. fl., vilka
avlönas enbart med medel på universitetets stat — utgjorde sålunda
59 882 kronor budgetåret 1938/39 och 269 396 kronor budgetåret 1949/50.
Till byggnaders underhåll utbetalade staten 95 568 resp. 149 712 kronor.
Landstingets underhållsbidrag uppgick till 5 277 resp. 77 717 kronor.

På centralsanatoriet har beläggningen av länspatienter å allmän sal uppgått
till ca 90 procent eller 102 per dag. Kostnaden per vårddag, som budgetåret
1938/39 utgjorde 5 kronor 53 öre, hade budgetåret 1949/50 stigit till
19 kronor 34 öre. Om man bortser från sedvanligt statsbidrag, har statsverket
endast i ringa mån tillskjutit medel för sanatoriets drift sedan sjukhusets
tillkomst år 1937. Detta beror närmast på att såsom en förutsättning
vid slutandet av tilläggskontraktet gällde, att landstingets vårdavgift
skulle upptagas med sådant belopp, att brist icke borde uppstå. Statens
bidrag till läkarlöner på universitetets stat och till byggnaders underhåll
utgjorde budgetåret 1949/50 8 163 resp. 8 288 kronor. Landstingets underhållsbidrag
uppgick samma år till 14 883 kronor.

Vid psykiatriska kliniken utgjorde beläggningen år 1949 i genomsnitt
94 patienter per dag, av vilka omkring hälften tillhörde Uppsala län. Kostnaderna
för samtliga patienter gäldas av staten, men ingå i räkenskaperna
för akademiska sjukhuset. Av det för budgetåret 1950/51 under elfte huvudtiteln
anvisade beloppet till de psykiatriska klinikerna i Uppsala och
Lund ingår anslag för kliniken i Uppsala med 855 000 kronor. Vid beräkningen
av detta belopp har hänsyn tagits till legosängsavgifterna, som gottskrivas
staten.

Stockholms läns landstings vårddagar ha under de senaste 12 åren i genomsnitt
utgjort ca 18 000 per år. Vid beräkningen av landstingets ersättning
gottskrives landstinget de legosängsavgifter, som debiterats patienterna.

Tidigare diskussion om driftkostnadernas fördelning vid Akademiska sjukhuset.

Av särskilt intresse vid en revision av 1900 års kontrakt äro de uttalanden,
som gjordes i samband med tillkomsten av 1942 års kontraktsändring.

De av landstinget och universitetet utsedda kommitterade, som framlade
förslaget till kontraktsändring, påvisade, att statens driftbidrag under budgetåren
1931/36 uppgått till i genomsnitt 18,6 procent och landstingets till
55,9 procent. För budgetåren 1936/40 utgjorde bidragen 19,5 resp. 56,5 procent
i genomsnitt. Landstinget borde icke för framtiden belastas med proportionellt
väsentligt större andel av kostnaderna. För att nå en viss stabilitet
i avtalsförhållandet borde man vid bestämmandet av landstingets
vårdavgift bygga på utgiftsposter, som växlade med beläggningen, medan

Kungl. Maj:ts proposition, nr 123. 67

däremot de mera fasta utgifterna borde fördelas lika mellan staten och
landstinget.

I yttrande över förslaget framhöll statskontoret det mindre tillfredsställande
i att arbets- och avlöningsförhållandena för en vid statlig sjukvårdsanstalt
anställd personal praktiskt taget lämnades utan reglerande föreskrifter
från staten liksom att grunderna för driftkostnadernas fördelning bestämdes
utan medverkan av Kungl. Maj :t och riksdagen. Det borde övervägas,
om icke särskilda anslag till avlöningar och omkostnader för sjukhuset
borde upptagas på riksstaten. Departementschefen (prop. nr 288/1942, s.
101) fann, att den avsevärt stegrade belastningen på anslaget till sjukhuset
visserligen utgjorde en anledning att uppmärksamma frågan om kostnadsfördelningen
mellan stat och landsting, men eftersom den föreslagna principen
för fördelningen syftade att fastslå en fast regel för den ekonomiska
ansvarsfördelningen mellan parterna, vore departementschefen tills vidare
ej beredd att förorda en övergång till avlönings- och omkostnadsanslag. Erfarenheterna
borde få utvisa, huruvida en övergång framdeles till den av
statskontoret ifrågasatta anordningen vore att föredraga.

Statskontoret har sedermera i skilda sammanhang antytt, att gällande
principer för driftkostnadernas fördelning gynnade landstinget. Vidare har
ämbetsverket påtalat de svårigheter, som med nuvarande avtal förelåge att
ordna personalens pensionering. I propositionen nr 203/1948 s. 48 betonade
departementschefen angelägenheten av att dessa spörsmål i lämpligt sammanhang
bleve föremål för utredning.

Tillämpning av gällande avtal.

Den inbördes proportionen mellan löner etc. och övriga driftskostnader
vid Akademiska sjukhuset kom att bli en annan än man tänkt sig vid 1942
års avtalsändring. Lönerna utgjorde sålunda 800 000 kronor budgetåret
1938/39 och hade budgetåret 1949/50 stigit till 4 290 000 kronor, övriga
driftkostnader utgjorde 1 023 000 resp. 2 178 000 kronor. Landstingets
vårdavgift uppgick för angivna budgetår till 795 000 resp. 1 925 000 kronor,
medan den brist, som skulle delas mellan staten och landstinget, belöpte
sig till 504 000 resp. 3 289 000 kronor. Relationen mellan statens och landstingets
bidrag var under de fyra budgetåren 1936/40 i genomsnitt 34,5 procent.
Statsverkets och landstingets bidrag utgjorde under samma tid 19,5
resp. 56,5 procent av utgiftssumman. För 1949/50 utgjorde relationen mellan
statsverkets och landstingets bidrag 46 procent. Därest det nyssnämnda
relationstalet 34,5 procent ägt giltighet vid fastställandet av landstingets
och statens årliga bidrag, skulle för exempelvis budgetåret 1949/50 landstinget
fått vidkännas en höjning av sin andel av det totala bidragsbeloppet
(5 215 330 kronor) från 3 570 519 till 3 877 569 kronor. Landstinget har
således enligt denna beräkning erlagt 307 050 kronor för litet för sagda
budgetår. Statsverket skulle ha fått sitt bidrag reducerat från 1 644 811
till 1 337 761 kronor. Med detta beräkningssätt som utgångspunkt borde
landstinget under sexårsperioden 1944/50 ha fått vidkännas eu merkostnad

68

Kungl. Rlaj:ts proposition nr 123.

och statsverket en minskning med i genomsnitt cirka 216 500 kronor per
år. Kommissionen betonar, att det bidrag, som landstinget lämnar för byggnaders
underhåll och som faller utanför ramen av bestämmelserna i § 4,
proportionellt avsevärt understiger landstingets andel av de övriga driftkostnaderna.
Vidare framhålles, att landstinget varit helt befriat från att
deltaga i kostnaderna för de löner, som äro uppförda på universitetets stat,
samt de pensioner, som utgå jämlikt bestämmelserna i arbetarpensionsreglementet.

Landstingets driftbidrag utgjorde under tolvårsperioden 1938/1950 i genomsnitt
13 kronor 96 öre per vårddag, under det att sjukhusets egen kost1
nåd per vårddag under samma tid utgjorde 18 kronor 8 öre. Motsvarande
dagkostnad för samtliga lasarett i riket utgjorde under de tolv kalenderåren
1938—1949 14 kronor 67 öre. För sexårsperioden 1944/50 var landstingets
motsvarande bidrag 19 kronor 6 öre per vårddag under det att sjukhusets
dagkostnad utgjorde 24 kronor 2 öre. Dagkostnaden för samtliga
lasarett var under de sex kalenderåren 1944—1949 i genomsnitt 19 ki''onor
50 öre.

Landstinget har således erhållit sin sjukvård till ett pris, som med i medeltal
ca 23 procent under tolvårsperioden och ca 21 procent under sista
sexårsperioden understiger sjukhusets egen dagkostnad, i vilken senare
icke inräknats de av staten utöver avtalet bekostade läkarlönerna. Denna
skillnad är väsentligen att hänföra till det förhållandet, att Akademiska
sjukhuset fungerar såsom undervisningsanstalt. Landstingets vårddagsbidrag
har vidare understigit genomsnittskostnaden per dag för samtliga
lasarett i riket med 4,8 procent under tolvårsperioden och med 2,5 procent
under sista sexårsperioden, detta trots att den vid Akademiska sjukhuset
bedrivna sjukvården på grund av större och dyrbarare specialavdelningar
måste taxeras högre än vid sjukhus i allmänhet.

Vad angår centralsanatoriet har landstinget som regel betalat hela bristen.
Om man för de senaste sex åren utgår från i genomsnitt 5 300 vårddagar
per år för utomlänspatienter och å enskilt rum vårdade länspatienter,
har landstinget — vid en genomsnittskostnad av 13 kronor 35 öre per
vårddag samt efter avdrag av legosängsavgifter och statsbidrag — fått vidkännas
en extra kostnad av ca 50 000 kronor per år. Till byggnadernas
underhåll har emellertid staten årligen bidragit med i runt tal 7 000—8 000
kronor, varjämte staten bekostat viss del av en läkarlön på universitetets
stat samt lön till den å samma stat uppförde professorn m. fl.

Stockholms läns landsting erlägger enligt gällande avtal ett belopp av
1 500 kronor per år, utgörande »beräknad ersättning för de med platsernas
förnyelse förenade kostnaderna». Denna ersättning står emellertid icke i
rimlig proportion till den verkliga kostnaden för byggnadsunderhållet.
Denna kostnad utgör numera över en krona per vårddag dvs. för patienter

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

69

från Stockholms län omkring 19 000 kronor per år. Kostnaden för ränta
och amortering av vårdplatserna anses numera uppgå till 4—5 kronor per
vårddag. Landstingets årliga driftskostnadsersättning är baserad på sjukhusets
verkliga dagkostnad under näst föregående förvaltningsår. Under
perioder, då dagkostnaden stiger, erlägger landstinget sålunda icke full ersättning
under räkenskapsåret. Landstinget påföres icke heller sedermera
den fulla ersättningen för det räkenskapsår, då vården lämnats. Följden
blir, att den brist, som staten och Uppsala läns landsting skola erlägga,
ökas. Avtalet avser endast vård å allmän sal. Det finnes emellertid anledning
antaga, att vårdsökande även beredas plats på enskilt rum. Det synes
kommissionen angeläget, att direktionen snarast upptager förhandlingar
med Stockholms läns landsting angående ändring av avtalet.

Kommissionens förslag till nytt avtal.

Som resultat av de förhandlingar, som förts mellan kommissionen och
delegerade från Uppsala läns landsting, har kommissionen framlagt ett förslag
till nytt avtal mellan universitetet i Uppsala och Uppsala läns landsting
angående samarbete för driften av Akademiska sjukhuset. Landstinget
har för sin del godkänt avtalsförslaget.

Förslaget har följande lydelse.

Mellan Universitetet i Uppsala såsom företrädare för Kungl. Maj :t och
kronan, å ena, och Uppsala läns landsting, å andra sidan, är — under förutsättning
av Kungl. Maj :ts och Uppsala läns landstings godkännande —-följande avtal träffat angående samarbete för drift av Akademiska sjukhuset
i Uppsala.

§ 1.

Universitetet i Uppsala tillhandahåller i enlighet med detta avtal Uppsala
läns landsting för vård av patienter från Uppsala län i mån av behov
minst 500 sängplatser å Akademiska sjukhuset. Avtalet innefattar även
sjukhusets polikliniker och centralsanatoriet men icke de psykiatriska klinikerna,
för vilka särskilda, av Kungl. Maj :t fastställda bestämmelser gälla.

Protokollsanteckning till § 1: Såsom patient från Uppsala län anses enligt
detta avtal icke annan vid universitetet eller lantbrukshögskolan inskriven
studerande än sådan, som är mantalsskriven inom länet.

§ 2.

Sjuka från Uppsala län erlägga legosängsavgift, vars storlek bestämmes
av landstinget.

I övrigt bestämmas legosängsavgifterna av sjukhusets direktion.

§ 3.

1. p''ör vård av patienter, som avses i § 1 i delta avtal, betalar landstinget
årligen ersättning till universitetet enligt följande grunder. Härvid
skall icke i något avseende tagas i beräkning de psykiatriska klinikerna,
för vilka särskilda räkenskaper skola föras.

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

2. Kostnaderna för sjukhusets drift, beräknade på i denna paragraf under
mom. 3 angivet sätt, fördelas på antalet vårddagar under året. Den sålunda
erhållna kostnaden per vårddag (dagkostnaden) multipliceras med
antalet vårddagar för sjuka från Uppsala län, häri inräknade jämväl vårddagarna
för sjuka, som vårdats å hel- eller halvenskilt rum. Sedan avdrag
gjorts med ett belopp, motsvarande 13 procent av den sålunda erhållna produkten,
utgör återstoden den ersättning, som landstinget har att erlägga
till universitetet; ägande landstinget att härvid räkna sig tillgodo vad som
erlagts i legosängsavgifter för sjuka från länet ävensom landstinget tillkommande
del av ränta från fonder, donerade till sjukhusets drift, och
landstinget tillkommande del av frisängsfondernas avkastning.

3. I driftkostnader, som läggas till grund för beräkning av landstingets
ersättning, skola — med de undantag, som angivas i nästfoljande stycke
— ingå samtliga kostnader för sjukhusets drift efter avdrag av de inkomster,
som under ifrågavarande år tillgodokomma sjukhuset såsom ersättning
för av sjukhuset tillhandahållna, till sjukvård icke hänförliga tjänster
och nyttigheter åt personal m. fl. eller åt andra institutioner, exempelvis
för tjänstebostäder, kosthåll och värme. Sålunda skola i sagda driftkostnader
inräknas kostnaderna för polikliniker, hyror, avgifter för befattningshavarnas
pensionering, ävensom kostnader för pensioner, som utgå
i annan ordning än genom statens pensionsanstalt.

I driftkostnader, som avses i detta inom., skola icke ingå kostnader för
fastigheters underhåll, ej heller avlöning, pensioneringskostnader och pension
åt läkarpersonal vid sjukhuset, vare sig denna är uppförd på universitetets
eller sjukhusets stat, eller avlöning, pensioneringskostnader och
pension åt annan personal av vad slag den vara må, som är uppförd på universitetets
stat.

4. Landstingets ersättning till universitetet utbetalas i den ordning,
varom överenskommelse kan träffas mellan universitetet och landstingets
förvaltningsutskott.

§ 4.

Landstinget bidrager till det av Kungl. Maj :t i särskild ordning fastställda
beloppet för sjukhusbyggnadernas underhåll i samma förhållande beträffande
varje särskild byggnad, vari landstinget bidragit till kostnaderna
för byggnadens uppförande. Universitetet skall årligen till landstinget avgiva
redogörelse för dessa medels disposition. Landstingets bidrag utbetalas
i den mån detsamma tages i bruk.

§ 5.

I fråga om framtida ny-, till- eller ombyggnad av sjukhuset skola i varje
särskilt fall förhandlingar äga rum beträffande parternas deltagande i kostnaderna
härför, innan framställning om anslag för ändamålet göres hos
vederbörande myndigheter.

Genom de bidrag, landstinget i form av lån eller på annat sätt lämnat
eller kommer att lämna till uppförande av sjukhusets byggnader, tillförsäkras
landstinget rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives, disponera
det antal vårdplatser, varom överenskommelse skett eller kommer att
ske. Någon del i äganderätt till byggnader eller tomt erhåller landstinget
däremot icke genom lämnandet av sagda bidrag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

71

§ 6.

Alla länets lasarett och kurhus nu tillhörande donationer, som överlämnats
till universitetet av landstinget, skola av universitetet förvaltas i noggrann
överensstämmelse med de vid donationerna fästade villkor, ägande
i annat fall landstinget att till återbetalning efter sex månader uppsäga
dessa kapital samt att tillse, att räntan å de donerade medlen användes enligt
föreskrift.

§ 7-

Detta avtal berör ej den rätt, landstinget enligt eljest gällande bestämmelser
må äga att erhålla statsbidrag till driftkostnaderna för det antal
vårdplatser, som av vederbörande myndighet fastställts eller kan komma
att fastställas.

Statsbidrag, som här avses, må av universitetet uppbäras i avräkning å
landstingets ersättning enligt § 3 i detta avtal.

§8.

Sjukhusets drift ombesörjes av en särskild direktion, bestående av åtta
ledamöter, vilka utses för en tid av fyra kalenderår, en av Kungl. Maj :t,
tre av det mindre akademiska konsistoriet vid universitetet och fyra av
landstinget. På enahanda sätt utses suppleanter i direktionen.

§ 9.

Landstinget äger att årligen genom två av landstinget utsedda personer
verkställa granskning av sjukhusets räkenskaper och förvaltning.

§ 10.

Landstingets förvaltningsutskott skall höras före genomförande av väsentlig
ändring av sjukhusets nuvarande driftsform eller före slutande av
nya avtal rörande vård å sjukhuset av icke-länspatienter.

§ n.

Detta avtal gäller fem år räknat från och med den 1 juli 1951 men förlänges
automatiskt ett år i sänder, därest detsamma icke av någondera
parten uppsäges minst ett år före utgången av löpande avtalstid.

§ 12.

Genom detta avtal upphäves dels det mellan Uppsala läns landsting och
Uppsala universitet den 19 september och den 14 juli 1900 upprättade kontraktet
med däri senare företagna ändringar angående sjukvården å Akademiska
sjukhuset i Uppsala, dels det mellan Uppsala läns landsting och
Uppsala universitet den 10 september 1936 upprättade tilläggskontraktet,
avseende sjukvård å det såsom eu avdelning av Akademiska sjukhuset
uppförda sanatoriet, dock att de i nämnda kontrakt och tilläggskontrakt
meddelade bestämmelserna angående universitetet av landstinget redan
eller framdeles lämnade lån jämte sedermera mellan universitetet och
landstinget träffade överenskommelser angående universitetets återbetalningsskyldighet
för erhållna lån alltjämt skola äga giltighet.

Kommissionen redogör härefter för resultatet av förhandlingarna rörande
vissa betydelsefulla frågor.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Läkarkostnaderna. F. n. utgå lönerna till läkarna enligt följande principer.

överläkare (professorer och en laborator) äro uppförda på universitetets
stat och avlönas helt av statsmedel. Underläkar- och amanuensbefattningarna,
som enligt statförslaget för budgetåret 1949/50 utgjorde 7 resp.
22 å samtliga avdelningar (exkl. sanatoriet), äro uppförda "på universitetets
stat och avlönas från universitetet. Omkring hälften av lönebeloppet
påföres emellertid sjukhusets stat. Eftersom landstinget svarar för i stort
sett hälften av de på sjukhusets stat utgående löneutgifterna, betalar staten
alltså omkring % av lönerna till nämnda läkare. Beträffande centralsanatoriet
voro för samma år 3 underläkarbefattningar och del av en amanuensbefattning
uppförda på sanatoriets stat. Universitetets stat påföres
den återstående delen av kostnaden för amanuenslönen. Extraläkarbefattningarna,
som enligt 1949/50 års stat utgjorde 21 för Akademiska sjukhuset
och 1 för centralsanatoriet, äro uppförda på och avlönas från Akademiska
sjukhusets resp. centralsanatoriets stat samt belasta statsverket i den mån
staten har att deltaga i täckande av brist.

Statens sammanlagda kostnader för läkarlöner vid Akademiska sjukhuset
— bortsett från professorer och andra enbart för forskning och undervisning
anställda befattningshavare — ha utgjort omkring 194 000 kronor
budgetåret 1945/46 och omkring 555 000 kronor budgetåret 1949/50, motsvarande
ca 70 resp. 66 procent av den totala lönekostnaden för läkarna.
Att statens procentuella andel av kostnaderna nedgått, beror i första hand
på att den stora ökningen under senare tid av antalet extraläkartjänster
icke belastat universitetets utan enbart sjukhusets stat, samt på att lönen
för extraläkarna höjts. Kommissionen antager, att statens andel av
läkarlönerna vid tidpunkten för ändringen av avtalets § 4 (1941) utgjorde
omkring 70 procent.

Det torde enligt kommissionens uppfattning vara förenat med mycket
stora svårigheter — om ens möjligt — att tillförlitligt kunna beräkna i
vilken utsträckning sjukhusets läkare utnyttjas för undervisning och forskning
resp. sjukvård. En fortsatt uppdelning av läkarkostnaderna efter nu
gällande grunder har befunnits svårgenomförbar med hänsyn till från
landstingets sida yppade farhågor för att undervisningens och forskningens
krav skulle komma att föranleda en stark ökning av utgifterna för detta
ändamål.

För att avlägsna rådande svårigheter vid inrättande av nya läkartjänster
och för att få en fast utgångspunkt för avtalets vidare utformning har enighet
nåtts därom, att läkarkostnaderna skola falla utanför ramen av de
driftkostnader, som läggas till grund för beräkning av landstingets årliga
ersättning till universitetet. Nämnda läkarkostnader skola sålunda helt
falla på statsverket.

Landstingets delegerade ha vid sådant förhållande medgivit, att poliklinikinkomsterna
icke -—- i motsats till vad som sker enligt gällande avtal —

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

73

skola till någon del räknas landstinget tillgodo vid erläggandet av ersättningen
till universitetet. Dessa inkomster ha under senare år varierat mellan
221 000 och 245 000 kronor och utgjorde budgetåret 1949/50 i det närmaste
319 000 kronor.

Som en konsekvens av att landstinget icke skall bidraga till läkarlönerna
har i avtalet jämväl bestämts, att pensioneringskostnader och pension för
läkarna icke heller skola ingå i de driftkostnader, till vilka landstinget skall
bidraga. I den mån dylika kostnader uppstå, förutsättes att de skola bestridas
av statsverket.

Kungl. Maj:ts inflytande på sjukhusets förvaltning m. in. Kommissionen
anser, att statsmakternas inflytande på sjukhusets förvaltning bör
ökas. I motsats till vad som nu är fallet bör ett i detalj motiverat statförslag,
upptagande lönekostnader för i specificerad lönestat angivna tjänster,
ävensom omkostnader, inom därför fastställd tid och sedan landstingets
hälso- och sjukvårdsberedning beretts tillfälle att avge yttrande över förslaget,
inlämnas till Kungl. Maj:t för det kommande budgetåret. Detta
statförslag skall läggas till grund för statsmakternas övervägande av frågan
om anslag till sjukhuset och en realprövning från deras sida blir på
detta sätt möjlig.

Kungl. Maj :ts inflytande bör emellertid enligt kommissionens förmenande
icke ökas i den utsträckning, som gäller för av staten drivna kroppssjukhus.

Då kostnaderna för löner åt läkarpersonalen enligt avtalsförslaget i sin
helhet falla på staten, bör antalet läkare fastställas och bestämmelser om
deras löneförmåner meddelas av Kungl. Maj :t på samma sätt som sker
exempelvis i fråga om Karolinska sjukhusets läkarpersonal.

I fråga om sjukhusets driftkostnader i övrigt, dvs. kostnader för avlöning
åt annan personal än läkare samt omkostnader, synas bärande skäl
föreligga att — bortsett från vad förut sagts i fråga om redovisningen av
anslagsbehoven —- i stort sett bibehålla den hittillsvarande ordningen. En
strikt tillämpning av alla de för statsinstitutioner gällande föreskrifterna
skulle säkerligen inverka ofördelaktigt på det goda samarbetet mellan
universitetet och landstinget samt landstingets känsla av medansvar och
intresse för sjukhuset.

Även ekonomiska skäl tala för den av kommissionen hävdade uppfattningen.
Med undantag för läkarna är jiersonalcn vid Akademiska sjukhuset
underkastad bestämmelserna i landstingens tjänstereglemente eller gällande
kollektivavtal. Denna anordning faller sig naturlig, eftersom den
större delen av driftkostnaderna bestrides av landstingsmedel och personalen
vid andra av landstinget drivna anstalter avlönas efter dessa bestämmelser.
Om en övergång till statens allmänna avlöningsreglemcnte skulle
ske och lönegradsplaceringen så nära som möjligt anslötes till den vid de

74

Kungl. Maj. ts proposition nr 123.

statliga kroppssjukhusen tillämpade, komme detta att medföra en omedelbar
merkostnad för löner av ca 174 000 kronor per år (för 1949/50).
Dessutom skulle ganska betydande merkostnader uppstå för övertidsarbete.
Landstingets representanter ha förklarat sig icke kunna biträda ett sådant
förslag, emedan kostnaden till allra största delen komme att falla på
landstinget och då de höjda lönerna dessutom skulle innebära vissa oförj
delaktiga konsekvenser för landstingets egna anstalter.

Kommissionen anser av anförda skäl, att, såvitt gäller sjukhusets kostnader
för annat än läkarlöner, särskilda anslag till avlöningar och omkostnader
icke f. n. böra upptagas på riksstaten. I stället bör vad som i
statsanslag erfordras till nu avsedda ändamål upptagas i riksstaten såsom
ett enda, från anslaget till läkarlönerna skilt bidragsanslag.

Befattningshavarnas pensionering. Chefen för finansdepartementet anförde
i prop. nr 200/1949 (sid. 108) i anledning av 1944 års pensionsutrednings
betänkande, att han ansåg övervägande skäl tala för att befattningshavarna
vid Akademiska sjukhuset anslötes till statens pensionsanstalt
(SPA) i avvaktan på en eventuell sådan reglering av deras anställningsförhållanden,
att de kunde överföras till de allmänna pensionsreglementena.
Departementschefen förordade, att pensionsfrågan skulle bli föremål
för särskild utredning. Sådan utredning har -— såvitt kommissionen har
sig bekant — ännu icke verkställts.

Då någon ändring i Akademiska sjukhusets ställning i förhållande till
staten icke kan anses uppstå vid en tillämpning av nu föreliggande avtalsförslag,
synes det kommissionen ligga närmast till hands, att pensionsfrågan
— liksom tidigare skett i fråga om husmoder, sjuksköterskor, barnmorskor
och sjukgymnaster — löses genom tjänsternas reglering i SPA i
enlighet med pensionsutredningens förslag.

Avgifter för befattningshavarnas pensionering skola enligt avtalsförslaget
ingå i de driftkostnader, som läggas till grund för beräkning av landstingets
ersättning.

Kommissionen är medveten om att en anslutning till SPA innebär, att
staten får vidkännas viss betydande del av pensionskostnaderna. De årliga
avgifterna till pensionsanstalten komma dock att med nuvarande beläggning
av länspatienter till övervägande del erläggas av landstingsmedel i
form av driftbidrag. För övrigt framhålles, att staten redan nu får vidkännas
viss del av pensionskostnaderna för den stora grupp av befattningshavare,
som redan vunnit anslutning till anstalten (sköterskor etc.).

Även kostnader för pensioner, som utgå i annan ordning än genom SPA,
skola enligt avtalsförslaget ingå i de driftkostnader, som läggas till grund
för beräkning av landstingets ersättning. Sålunda skall landstinget även i
fortsättningen bidraga till de pensioner, som grunda sig på särskilda beslut
av Kungl. Maj :t och riksdagen. Dessa pensioner utbetalas nu från

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

75

statskontoret. Det synes lämpligare, att utbetalningen sker genom Akademiska
sjukhusets försorg, varigenom pensionskostnaderna inflyta i räkenskaperna
och därigenom komma att ingå i de driftkostnader, som läggas
till grund för landstingets ersättning.

Pensioner, som utgå enligt arbetarpensionsreglementet och utbetalas genom
SPA, skola liksom hittills icke ingå i de driftkostnader, till vilka landstinget
skall bidraga. Dessa pensioner skola således bekostas av staten.
Kommissionen anser skäligt och angeläget, att även kollektivanställda befattningshavare
tillförsäkras pensionsrätt i SPA och att pensionsavgifter i
vanlig ordning skola utgå även för dem. Därest denna personal icke kan
vinna pensionsrätt i anstalten utan även sedermera anses böra pensioneras
jämlikt arbetarpensionsreglementet, bör frågan angående erläggande
av årliga pensionsavgifter för nämnda personal bli föremål för utredning.

Kommissionens uppfattning är således den, att samtliga befattningshavare
snarast böra beredas pensionsrätt i SPA och att landstinget bör deltaga
i kostnaderna för pensionsavgifter för dessa befattningshavare på
samma sätt som i fråga om övriga driftkostnader.

Centralsanatoriets och den psykiatriska klinikens framtida ställning.
Kommissionen föreslår, att centralsanatoriet, för vilket hittills särskilda
räkenskaper förts, skall uppgå i Akademiska sjukhuset såsom en dess avdelning
samt att sanatoriets inkomster och utgifter skola ingå i sjukhusets
räkenskaper. Den psykiatriska kliniken bör bliva en enhet för sig med
särskilda räkenskaper. Vissa ändringar i de av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelserna angående kliniken böra i samband härmed vidtagas.

Som motivering för förslagen anför kommissionen.

I fråga om centralsanatoriet innebär förslaget en förenkling av avtalsförhållandet
och av den administrativa apparaten. Sanatoriet användes
liksom Akademiska sjukhuset för vård huvudsakligen åt patienter från
Uppsala län, varjämte undervisning och forskning bedrivas där. Enär förekomsten
av lungtuberkulos inom länet under senare år minskat i mycket
hög grad, finnes vidare anledning förmoda, att verksamheten vid sanatoriet
— såsom delvis redan skett — kommer att ändra karaktär. Det är sannolikt,
att sanatoriebyggnaden i en framtid kan komma att nyttjas för andra
ändamål, exempelvis bröstkirurgi.

Den psykiatriska kliniken är att jämställa med ett statligt sinnessjukhus,
och staten har också helt påtagit sig kostnaderna för denna klinik.
Det bör därför ur statens synpunkt vara angeläget, alt kostnaderna för
densamma redovisas särskilt, varigenom staten bättre än nu kan bedöma
medelsbehovet för kliniken. Skulle utvecklingen gå därhän, att landstingen
allmänt komme all inrätta psykiatriska avdelningar vid centrallasaretten,
bör framdeles övervägas, om och på vad sätt Uppsala läns landsting bör
bidraga till driftkostnaderna för den psykiatriska kliniken.

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

Utöver vad nu anförts beträffande vissa särskilda frågor, har kommissionen
lämnat en specialmotivering till de olika paragraferna i avtalsförslaget.
Denna innehåller i huvudsak.

§ 1-

Antalet sängplatser, som tillförsäkras landstinget till vård av patienter
från Uppsala län, har ökats från »niinst 250» till »minst 500» med tanke
på att beläggningen under en lång följd av år uppgått till i genomsnitt ca
500 patienter per dag, centralsanatoriets patienter inräknade. Antalet sängplatser
på hela sjukhuset utgör 827 (inkl. centralsanatoriet men exkl.
psykiatriska kliniken).

Enligt hittills tillämpad praxis ha kostnaderna för vården av studenter,
som varit inskrivna vid universitetet, i viss utsträckning belastat landstinget.
Landstingets delegerade ha uttalat en önskan att slippa vidkännas
kostnader för studenterna, såvida de icke äro mantalsskrivna inom länet.
Denna begäran har kommissionen ansett vara skälig.

§ 2.

Denna paragraf medför den nyheten, att bestämmanderätten i fråga om
legosängavgiften för andra än länspatienter överflyttas från universitetsmyndighet
till direktionen. Eftersom den omfattning, i vilken utomlänspatienter
intagas, kan öva inflytande på sjukhusets driftkostnader och även
på tillgången på platser för länspatienter, har kommissionen ansett sig böra
tillmötesgå ett av landstinget framfört yrkande om sådan ändring. Det
förutsättes dock, att Uppsala läns intressen i detta sammanhang icke drivas
så långt, att det för undervisningen och forskningen nödvändiga patientmaterialet
blir otillräckligt.

Det synes kommissionen lämpligt, att legosängsavgifterna för utomlänspatienter
fastställas i nära anslutning till vad som vid varje tillfälle gäller
vid Karolinska sjukhuset.

Studenterna vid universitet och lantbrukshögskolan i Uppsala åtnjuta
i viss utsträckning fri sjukvård. Där så ske kan, beredes plats på halvenskilt
rum, eljest på allmän sal. Eftersom studenterna med relativt få undantag
äro att hänföra till kategorien utomlänspatienter, drabbas staten
enligt avtalsförslaget av kostnader för deras vård. Antalet vårddagar för
studenter, inskrivna vid universitetet, har under Senare år utgjort mellan
ca 1 700 och 2 000. Kommissionen ifrågasätter om icke den fria sjukhusvården
— om den skall bibehållas — kan beredas på ett mindre kostsamt
sätt än genom vård å enskilt rum.

Kommissionen ifrågasätter vidare, om icke legosängsavgift bör debiteras
för såväl inskrivnings- som utskrivningsdag, såsom numera sker vid samtliga
lasarett med undantag för Älvsborgs län. Vid Akademiska sjukhuset
debiteras endast utskrivningsdagen.

Alltsedan budgetåret 1943/44 utgå av statsmedel 10 000 kronor årligen
för sjukvård åt fattiga eller mindre bemedlade sjuka från ort utom Uppsala
län. Anslaget ;jr avsett såsom bidrag till gäldande av legosängavgifter för
dessa sjuka. För det fall alt ingången överenskommelse mellan landsting -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

77

en och städerna utanför landsting angående ersättning för vård av utomlänspatienter
kan tänkas bliva utsträckt att omfatta även de statliga kroppssjukhusen,
torde nyssnämnda anslag bliva obehövligt. Kommissionen anser
det böra undersökas, huruvida med hänsyn härtill eller på grund av andra
förhållanden anledning finnes att framdeles bibehålla anslaget.

§ 3.

I de vårddagar, för vilka landstinget har att erlägga ersättning, skola
— i motsats till vad nu är fallet — inräknas jämväl vårddagarna för länspatienter
å enskilt rum.

Det avdrag med 13 procent på driftkostnaderna för länspatienter, vartill
landstinget föreslås bliva berättigat, har tillkommit med hänsyn till den
merkostnad, som anses föranledd av undervisningens och forskningens
krav.

Därest det nya avtalet hade tillämpats under budgetåren 1945/46—
1949/50, skulle landstingets nettomerkostnad ha utgjort i medeltal ca
224 000 kronor per år. För staten hade uppstått en besparing med motsvarande
belopp. Därest kommissionens förslag även i andra delar än de, som
innefattas i själva avtalet, varit genomfört, skulle besparingen för staten
ha blivit än större. Genom upphävande av studenternas fria sjukvård å enskilt
rum, debitering av utomlänspatienternas intagningsdag samt ändrade
principer rörande ersättningen från Stockholms läns landsting skulle säkert
ganska betydande inkomster ha influtit. Landstingets bidrag per vårddag
vid tillämpning av det nu framlagda förslaget skulle i stort sett bliva
lika högt som enligt de gamla bestämmelserna.

En fråga av intresse är, i vilket förhållande landstingets bidrag per vårddag
står till sjukhusets driftkostnad per vårddag enligt de nya grunderna.
Skillnaden mellan dessa belopp utgör den totala »rabatt», som landstinget
erhåller av staten.

Om samtliga driftkostnader, således även läkarkostnaderna på universitetets
stat och kostnader för byggnaders underhåll medräknas, skulle
för budgetåret 1945/46 driftkostnaden per dag ha uppgått till 17 kronor
48 öre, landstingets bidrag till 14 kronor 8 öre och landstingets rabatt till
3 kronor 40 öre d. v. s. 19,5 procent av driftkostnaden. För budgetåret 1949/
50 skulle rabatten ha blivit (31: 25—23: 57) 7 kronor 68 öre eller 24,6 procent.

Vid Karolinska sjukhuset åtnjöto Stockholms stad och Stockholms läns
landsting under budgetåret 1948/49 ett avdrag med 24 resp. 21,9 procent.
Vårddagarna å enskilt rum äro härvid icke medräknade, då staden och
länet icke deltaga i kostnaderna härför. Om hänsyn skulle tagas till sistnämnda
kostnader, skulle staten för samtliga patienter från staden ha bidragit
med ytterligare ca 8 procent. I förhållande till landstinget skulle ungefär
samma merkostnad ha uppkommit. Härvid bör märkas att i Karolinska
sjukhusets driftkostnader icke ingå pensioner och pensionsavgifter, så
som varit fallet beträffande Akademiska sjukhuset.

Av bestämmelsen i mom. 3 följer, att vid beräkning av landstingets ersättning
poliklinikinkomsterna icke få avdragas från driftkostnaderna. Poliklinikinkomsterna
skola således oavkortade tillfalla statsverket. Härav kan
påkallas viss ändring i reglementet för Akademiska sjukhuset.

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

§ 4''

Denna paragraf, som ersätter § 9 i nu gällande avtal, stadfäster de principer,
som gällt alltsedan år 1940 i fråga om byggnadernas underhåll.

§ 5.

Frågan efter vilka grunder landstinget bör bidraga till framtida ny-, tilloch
ombyggnader har kommissionen icke ansett sig böra upptaga till närmare
behandling. Vilka regler, som härvid skola följas, torde nämligen
bli beroende av arten av de byggnadsarbeten, som ifrågakomma, och de
förhållanden i övrigt, som föreligga vid det tillfälle, då förhandlingar i
saken skola föras. Då det gäller nya vårdavdelningar, kan i vissa fall den
lösningen vara lämplig, att landstinget »abonnerar» på ett i förhållande
till sitt beräknade sjukvårdsbehov avpassat antal vårdplatser och erlägger
viss avgift härför i ungefärlig överensstämmelse med vad som gäller i avtalet
för Karolinska sjukhuset i fråga om Stockholms stads och Stockholms
läns landstings bidrag. I andra fall kan den traditionella hälftendelningen
av kostnaderna befinnas skälig, exempelvis då det icke gäller specialavdelningar
utan tillgodoseende av allmänna vårdbehov i medicin och kirurgi
m. m.

§ 6.

Paragrafen motsvaras av § 8 i nu gällande avtal.

§ 7.

Stadgandet bygger på samma principer som § 6 i nu gällande avtal.
Beträffande sanatoriet får bestämmelsen till följd, att statsbidraget icke
så som förut får användas till sanatoriets drift utan i likhet med övriga
statsbidrag tillfaller landstinget.

§ 8.

Paragrafen motsvaras av § It i nu gällande avtal. Enligt sistnämnda paragraf
utser landstinget och universitetet vardera tre ledamöter, ävensom
nödigt antal suppleanter. Vid behandling av frågor rörande psykiatriska
kliniken skall direktionen utökas med en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot.

Om Kungl. Maj:t i enlighet med förslaget får rätt att utse en ledamot av
direktionen, bortfaller behovet av en särskild ledamot för ärenden rörande
psykiatriska kliniken. Bestämmelserna för psykiatriska kliniken böra ändras
med hänsyn härtill.

Genom att till direktionen knyta en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot har
kommissionen velat åstadkomma ökat inflytande från Kungl. Maj:st sida.

§ 10.

Denna paragraf har tillkommit efter yrkande av landslingsrepresentanterna.
Det synes rimligt att på detta sätt skapa en viss garanti för att icke
landstingets intressen i Akademiska sjukhuset åsidosättas genom åtgöranden,
som i väsentliga avseenden ingripa i sjukhusets förhållanden.

§ 11.

Det torde ligga i båda parternas intresse, att möjlighet hålles öppen fölen
revision av det nya avtalet inom relativt begränsad tid med hänsyn till
då vunna erfarenheter och föreliggande förhållanden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

79

§ 12.

De i denna paragraf omnämnda bestämmelserna angående universitetet
av landstinget redan eller framdeles lämnade lån avse § 7 i kontraktet för
akademiska sjukhuset och tillägg till § 7 i tilläggskontraktet, vilket senare
avser sanatoriet. De överenskommelser angående universitetets återbetalningsskyldighet
för erhållna lån, som jämväl omnämnas i paragrafen, syfta
på ett konsistoriebeslut, som Kungl. Maj:t den 28 januari 1944 godkänt
och som innebar, att universitetets återbetalningsskyldighet för dittills erhållna
lån ävensom för lån till vissa för ögonkliniken ifrågasatta byggnadsarbeten
begränsades till ett belopp, motsvarande hälften av sammanlagda
värdet å förfallodagen av dåvarande byggnader, ögonkliniken inräknad,
samt däri inrymda inventarier och instrument.

Kommissionen, som anser, att bestämmelserna om återbetalningsskyldighet
för lånen icke ha något större praktiskt värde, har försökt erhålla
landstingsdelegaternas medverkan till att slopa dessa bestämmelser. Detta
har stött på motstånd, och då kommissionen icke ansett sig böra i samband
med avtalsförslaget söka närmare utreda frågan om revision av bestämmelserna,
framlägges icke något förslag om ändring av desamma. Kommissionen
framhåller emellertid, att båda parternas delegerade varit ense
om att bestämmelserna böra så tolkas, att de icke avse byggnader med utrustning,
till vilka landstinget icke lämnat något bidrag (t. ex. den psykiatriska
kliniken).

Kommissionen påpekar, att avtalsförslaget och vad kommissionen i övrigt
anfört och föreslagit torde påkalla vissa ändringar i det för akademiska
sjukhuset gällande reglementet. Det synes lämpligt att vederbörande
universitetsmyndigheter erhålla i uppdrag att, därest föreliggande förslag
bifalles, verkställa en översyn av reglementet och till Kungl. Maj :t inkomma
med förslag till erforderliga ändringar.

Anslagsberäkningar för budgetåret 1951/52.

Yrkanden.

Universitetskanslern har med skrivelse den 6 mars 1951 överlämnat en
den 24 februari 1951 dagtecknad framställning från det större akademiska
konsistoriet i Uppsala angående medel för budgetåret 1951/52 till driften
av akademiska sjukhuset i Uppsala. Konsistoriet har grundat sin anslagsframställning
på en av direktionen för Akademiska sjukhuset den 5 februari
1951 gjord sammanställning av sjukhusets utgifter och inkomster samt beräkning
av statsverkets och landstingets bidrag till täckande av omkostnaderna.
Medelsberäkningarna äro gjorda med utgångspunkt från det förslag
till nytt avtal, som redovisats i det föregående.

1) Till avlöning av vissa läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala begäres
1 219 000 kronor.

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

2) Till bidrag till vissa driftkostnader vid sjukhuset yrkas 1 162 000 kronor.
Av detta belopp avses 10 000 kronor såsom bidrag till kostnader
för sjukvård åt obemedlade eller mindre bemedlade från ort utom Uppsala
län.

Motiv.

1) Vid beräkningen av medelsbehovet har sjukhusdirektionen utgått från
kostnaderna för budgetåret 1950/51. Härtill ha lagts dels den del av lönen
för underläkare och amanuenser, som hittills utgått från universitetets
stat, dels kostnader för 8 begärda nya läkartjänster, dels kostnader för
höjda ålderstillägg och dels en höjning för beräknad ökning av det rörliga
tillägget med 8 procent. Därjämte ha benämningarna på de underordnade
läkarna ändrats från amanuenstjänster och extra läkartjänster till tjänster
som förste och andre underläkare för att överensstämmelse med förhållandena
vid Karolinska sjukhuset skall ernås.

De nya läkartjänster, som begäras, äro en extra överläkare i radioterapi
samt en förste underläkare på vardera medicinska kliniken, den nya
plastikkirurgiska avdelningen, den nya bröstkirurgiska avdelningen, barnkliniken,
kvinnokliniken, öronkliniken och centrallaboratoriet. Sjukhusets
överläkare hade begärt sammanlagt 21 nya underläkarbefattningar.

2) Totalkostnaderna för sjukhusets drift — bortsett från läkarlönerna —
ha beräknats till 8 473 407 kronor, varav 5 158 907 kronor för löner m. m.
till övrig personal samt 3 314 500 kronor för omkostnader.

Landstingets bidrag till driften har beräknats på följande sätt. Sedan
totalkostnaden minskats med vissa avdrag, som omförmälas i förslagets § 3
mom. 3, har återstoden, 8 271 187 kronor, dividerats med totalantalet vårddagar,
som uppskattats till 251 000. Kvoten 32 kronor 95 öre, utgör kostnaden
per vårddag. Denna dagkostnad har multiplicerats med antalet vårddagar
för sjuka från Uppsala län, vilket beräknats till 207 800. Från den
erhållna produkten 6 847 010 kronor har avdrag gjorts med 13 procent eller
890 111 kronor, varvid skillnaden blivit 5 956 899 kronor. Från detta
belopp har dragits vissa legosängsavgifter och statsbidrag m. m. om tillhopa
702 855 kronor. Den erhållna skillnaden, 5 254 044 kronor, utgör landstingets
bidrag.

Inkomsterna i form av legosängsavgifter, poloklinikavgifter, bostadshyror
m. m. ha beräknats till inalles 2 057 335 kronor.

Statens andel av kostnaderna skulle alltså uppgå till (8 473 407—5 254 044
—2 057 335) 1 162 028 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

81

Yttranden.

I ärendet ha yttranden avgivits av statskontoret, statens lönenämnd, universitetskanslern,
medicinalstyrelsen, centrala sjukvårdsberedningen, statens
pensionsanstalt, Uppsala läns landstings förvaltningsutskott och direktionen
för akademiska sjukhuset i Uppsala.

Avtalsförslaget tillstyrkes eller lämnas utan erinran av medicinalstyrelsen,
universitetskanslern, direktionen för akademiska sjukhuset ävensom
Uppsala läns landstings förvaltningsutskott, som erinrar, att landstinget vid
lagtima möte den 5 oktober 1950 för sin del beslutat godkänna förslaget.

Statskontoret anser, att avtalsförslaget som helhet betraktat är oförmånligare
för statsverket än av staten tidigare träffade avtal rörande driften
av undervisningssjukhus. Med de föreslagna principerna för bestämmandet
av landstingets bidragsskyldighet finnas påtagliga risker för att statens
relativa andel i kostnaderna för sjukhuset i framtiden kommer att bliva
väsentligt större än som förutsatts, eftersom en ökning av läkarlönekostnaderna
helt skulle bäras av staten. En dylik reglering av parternas bidrag
synes så mycket mindre befogad, som man torde kunna utgå från att det
föreligger ett ackumulerat behov av ökat antal läkare, särskilt för sjukvårdens
del. Att ett sådant behov anses föreligga framgår av direktionens
nu framlagda förslag till utgiftsstat för budgetåret 1951/52. Därest detta
förslag, som bl. a. förutsätter en ökning av läkarpersonalen med åtta läkare,
vinner statsmakternas bifall, kommer relationen mellan stats- och landstingsbidraget
att uppgå till närmare 40 procent och —- om man från de totala
driftutgifterna avdrager kostnaden för de läkarlöner, som enligt förslaget
skulle överföras från universitetets till sjukhusets stat •— till över 34
procent. En lönestegring för annan personal än läkare skulle, såvitt nu kan
bedömas, icke medföra en proportionellt väsentligt större landstingsandel
än som tidigare förutsatts. Det föreliggande avtalsförslaget kan alltså bli
oförmånligare för statsverket än gällande avtal. I detta sammanhang erinras
jämväl om, att akademiska sjukhusets betydelse som undervisningssjukhus
successivt torde ha minskat. Å andra sidan synes landstinget vara
i behov av ökat antal vårdplatser för den slutna kroppssjukvården,
varför en utbyggnad av sjukhuset synes motiverad ur rena sjukvårdssynpunkter.
Under sådana omständigheter kunna skäl föreligga att överväga,
om statens intresse av att bibehålla sjukhuset såsom undervisningssjukhus
verkligen bar sådan styrka, att anledning finnes att driva detta under
ogynnsammare ekonomiska betingelser än andra undervisningssjukhus.
Dessa frågor lära emellertid icke kunna upptagas i samband med förevarande
avtalsförslag, utan torde få prövas i ett större sammanhang. Tills
vidare synes försiktighet böra iakttagas, då det gäller all öka statens investeringar
i akademiska sjukhuset.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 11)51. 1 sand. Nr 123.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

Statskontoret anser sig böra påkalla vissa ändringar i avtalsförslaget.
Skäl föreligga icke, att landstinget — i motsats till vad som förutsättes i
gällande avtal och andra liknande överenskommelser — helt befrias från
skyldigheten att deltaga i läkarkostnaderna. Därest det emellertid — såsom
kommissionen gör gällande -— skulle befinnas ogörligt att verkställa
en uppdelning av kostnaderna för läkarna med hänsyn till deras utnyttjande
för undervisning och forskning resp. sjukvård, böra läkarlönerna i vart
fall ingå i de driftkostnader, till vilka landstinget skall bidraga efter antalet
vårddagar för länspatienter, även om detta skulle kunna framtvinga någon
ökning av det procentuella avdrag, till vilket landstinget anser sig berättigat.
Med all säkerhet torde emellertid redan ett avdrag av 13 procent överstiga
den merkostnad, som kan vara föranledd av sjukhusets användande
för undervisning.

Statskontoret ansluter sig till kommissionens förslag, alt ett i detalj motiverat
statförslag, upptagande lönekostnader för i specificerad lönestat
angivna tjänster, ävensom omkostnader skall inlämnas till Kungl. Maj:t
för att läggas till grund vid anslagsawägningen.* Ämbetsverket är fortfarande
av den principiella uppfattningen, att särskilda anslag böra uppföras
för avlöning åt personalen vid sjukhuset samt för omkostnader, men anser
att med en dylik åtgärd tills vidare bör anstå med hänsyn till de av kommissionen
angivna ekonomiska konsekvenserna.

Enligt vad statskontoret kan finna, föreligga förutsättningar för att fr.
o. in. den 1 januari 1950 tillämpa SPA-reglementet å den personal, som
f. n. har pensionsrätt enligt de .statliga arbetarpensionsreglementena. Genom
att även icke-sjukvårdspersonalen vid akademiska sjukhuset kan beredas
pensionsrätt enligt SPA-reglementet har Uppsala läns landsting blivit
lörsatt i bättre läge än övriga landsting, som själva få ordna och helt
svara för pensioneringen. Med hänsyn härtill kan starkt ifrågasättas, om
ej för sist angivna personalkategorier huvudmansavgiften bör påföras Uppsala
läns landsting med dubbla beloppet av de i SPA-reglementet angivna
pensionsavgifterna. Det synes ock rimligt, att kostnaderna för de pensioner,
som redan beviljats enligt arbetarpensionsreglementet, i fortsättningen
belasta sjukhuset och alt landstinget sålunda får deltaga i dessa kostnader.
Statskontoret anser vidare, att pensionskostnaderna för befattningshavare,
för vilka en pensionering med tillämpning av de summariska arbetarpensionsbestämmelserna
hädanefter kan komma ifråga, böra bestridas
från sjukhusets stat. Detsamma bör gälla, därest fråga uppkommer om
utgivande av pension efter beslut av Kungl. Maj:t åt annan befattningshavare,
som icke är innehavare av pensionsberättigande tjänst.

Med anledning av förslaget, att landstinget skulle tillförsäkras ökat antal
vårdplatser för länspatienter, framhåller statskontoret vikten av att
tillräckligt antal platser stå öppna för sådana sjukdomsfall, vilka äro av

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

83

omedelbar betydelse för undervisningen. Studenternas fria sjukhusvård —
vilken förmån icke har någon motsvarighet på andra universitetsorter —
bör upphöra. I vart fall torde den fria vården kunna beredas på allmän
sal. Vidare lärer anledning icke förefinnas att från driftkostnaderna särskilja
kostnaden för fastigheternas underhåll. Dessa utgifter böra sålunda
i fortsättningen ingå i de driftkostnader, till vilka landstinget skall bidraga
eller antalet vårddagar för länspatienter.

Med anledning av den föreslagna utökningen av personalorganisationen
erinrar statskontoret om den restriktivitet, som iakttagits vid bedömande
av i samband med myndigheternas anslagsframställningar för nästa budgetår
framställda yrkanden om nyanställning av personal in. m.

Statens pensionsanstalt anför.

Pensioneringen av akademiska sjukhusets personal är f. n. ordnad på
följande sätt.

Enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena pensioneras
de på universitetets stat upptagna överläkarna. Denna pensionering bekostas
således av staten. Under SPA-reglementet lyda f. n. 235 befattningshavare.
För denna pensionering betalar akademiska sjukhuset i reglementet
bestämda fortlöpande avgifter (grundavgifter + rörliga tilläggsavgifter),
vilka — under antagande av oförändrat rörligt tillägg å utgående pensioner
—- i stort sett täcka hälften av den verkliga pensionskostnaden. Hos
statens pensionsanstalt föreligger en framställning om pensionsrätt enligt
samma reglemente för ytterligare ett antal befattningshavare. Vid bifall
till denna framställning skulle under SPA-reglementet komma att lyda 318
befattningshavare. Om man utgår från att hela antalet lönegradsplacerade
anställda vid sjukhuset — med undantag av läkarna och de arvodesanställda
— är 720, skulle återstoden (720—318) 402 anställda falla
under arbetarpensionsreglementena. Den senare gruppen utgöres i huvudsak
av undersköterskor, sjukvårdsbiträden samt ekonomipersonal. Utan
pensionsrätt stå de underordnade läkarna (underläkare, amanuenser och
extra läkare).

Då nu föreliggande förslag till avtal icke bygger på en anslutning till
statens allmänna avlöningsreglemente, torde det få anses uteslutet, att pensioneringen
ordnas genom allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
i vidare omfattning än som följer av att vissa läkarbefattningar på
universitetets stat liksom hittills underkastas dessa reglementen. I övrigt
torde pensioneringen även i fortsättningen böra ske genom statens pensionsanstalt.

I förarbetena till SPA-reglementel har förutsatts, att befattningshavarna
vid akademiska sjukhuset skola erhålla pensionsrätt enligt detta reglemente
i samma utsträckning som pensionsrätt beretts befattningshavare inom
det statliga sjukhusväsendet enligt de allmänna pensionsreglementena. Såvitt
pensionsanstalten har sig bekant, finnes vid karolinska sjukhuset icke
någon personal i arbetaranställning. De pensionsberättigade anställningsliavarna
vid detta sjukhus äro således undantagslöst underkastade allmänna
pensionsreglementena. Samtliga befattningshavare vid akademiska sjukhuset,
vilka ha sin motsvarighet i nämnda anställningshavare vid karolins -

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

ka sjukhuset, böra således kunna anslutas till SPA-reglementet efter registrering
jämlikt 3 § i reglementet. Pensionsanstalten förutsätter därför, att
direktionen för akademiska sjukhuset med hänsyn till bestämmelsen i 3 §
1 mom. 2 st. c) SPA-reglementet ingiver framställning om dylik registrering
även för de 402 befattningar vid sjukhuset, vilka icke omfattas av direktionens
förut nämnda framställning om pensionsrätt för vissa befattningar,
och alt pensionering enligt arbetarpensionsreglementena för de i
dessa befattningar anställda icke vidare skall komma ifråga. För ett inordnande
under SPA-reglementet i den av kommissionen föreslagna omfattningen
erfordras alltså icke någon ändring av reglementet.

Därest efter en pensionsreglering i enlighet med vad sålunda angivits en
tillämpning av de statliga arbetarpensionsbestämmelserna i vissa särskilda
1''alf skulle anses alltjämt böra ifrågakomma, bör ändring av § 3 avtalsförslaget
vidtagas, så att den verkliga kostnaden för pensionen kommer att
inräknas i driftkostnaderna.

Frågan om pensioneringen av de deltidstjänstgörande (f. n. 8 befattningshavare)
påkallar särskild uppmärksamhet. Såsom villkor för registrering
enligt § 3 SPA-reglementet gäller bl. a., att befattningen är av stadigvarande
art och avsedd för tjänstgöring under så stor del av året och i sådan omfattning,
som kan anses normal för den verksamhet, vid vilken befattningen
är inrättad. På grund härav torde pensionsanstalten vara förhindrad
bevilja registrering för t. ex. halvtidstjänstgörande. Å andra sidan strider
denna inskränkning av pensioneringen genom SPA-reglementet mot grunderna
för anslutningen till detta reglemente av akademiska sjukhusets befattningshavare,
enligt vilka befattningshavarna skola tillförsäkras pensionsrätt
enligt SPA-reglementet i samma utsträckning som befattningshavare
inom det statliga sjukhusväsendet äga pensionsrätt enligt allmänna
pensionsreglementena, vilka reglementen ju även äro tillämpliga på deltidsanställda.
Även om formella hinder föreligga för registrering av deltidstjänster,
synes dock anslutning till SPA-reglementet av nu ifrågavarande
anstäliningshavare kunna ske därigenom, att registrering ordnas för heltidstjänster
och innehavarna beviljas partiell tjänstledighet, varvid avkortning
i tjänstårsberäkningen äger rum enligt 18 § 1 mom. SPA-reglementet.
Härför kräves emellertid, att gällande tjänstereglemente och kollektivavtal
ändras så, att de vinna tillämpning även å befattningshavare med deltidsarbete
vid sjukhuset.

Pensionering enligt SPA-reglementet av landstingspersonal i sjukvårdande
verksamhet sker f. n. i huvudsak endast för läkare, sjuksköterskor och
barnmorskor, varvid staten i stort sett står för halva kostnaden. Övrig personal
i sjukvårdsarbete liksom befattningshavare i administrativt arbete och
ekonomipersonal pensioneras helt med landstingens egna medel. Då motsvarande
personalgrupper vid akademiska sjukhuset förutsatts skola erhålla
pensionsrätt enligt SPA-reglementet, kommer Uppsala läns landsting enligt
avtalsförslaget i ett gynnsammare läge än landstingen i allmänhet, i det
att i driftkostnaden skall inräknas endast de fortlöpande avgifterna till
pensionsanstalten. Enligt pensionsanstaltens mening kan det ifrågasättas,
om man icke vid driftkostnadsberäkningen borde utgå från avgifter för
pensioneringen, vilka närmare ansluta sig till de verkliga pensioneringskostnaderna.
Om detta anses böra ske, får pensionsanstalten för driftkostnadsberäkningen
föreslå en fördubbling av den fortlöpande avgiften i fråga om

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

85

sådan anställningshavare, för vilken anslutning till SPA-reglementet icke
kunnat erhållas, om anställningen avsett landstingslasarett.

Statens lönenämnd anför.

Beträffande befattningen som extra överläkare vid radioterapeutiska avdelningen
har lönenämnden under hand inhämtat, att förslaget syftar till ett
provisorium i avvaktan på inrättandet å Uppsala universitets stat av en
laboratorstjänst i radioterapi. Innehavaren av ifrågavarande befattning avses
skola åtnjuta, förutom arvode såsom förste underläkare, ersättning från
universitetets kursanslag för undervisning i radioterapi. Erinras må, att
jämförbara överläkare vid Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet äro
placerade i 29 lönegraden. Enligt lönenämndens mening borde ifrågavarande
läkare erhålla motsvarande inplacering i löneskalan, och med hänsyn
härtill förefaller det föreslagna arvodet väl högt. Då emellertid förevarande
befattning icke är förenad med pensionsrätt och såsom nämnts
fråga är om ett provisorium, vill lönenämnden ej framställa erinran mot
att befattningen — som bör erhålla benämningen överläkare — förenas
med det av direktionen upptagna arvodet.

Centrala sjukvårdsberedningen framför vissa synpunkter beträffande en
i direktionens statförslag ingående personalförteckning. Beredningen anser
vissa rationaliseringar och besparingar vara möjliga.

Departementschefen.

Sjukhusvården i Uppsala län har sedan lång tid tillbaka varit en gemensam
angelägenhet för landstinget och universitetet. Det universitetet tillhöriga
Akademiska sjukhuset tjänstgör sålunda såsom centrallasarett för
länet, samtidigt som det användes för undervisningsändamål. Grunderna
för samarbetet ha fastställts genom avtal mellan landstinget och universitetet.

Enligt gällande regler har landstinget att erlägga dels ett primärt bidrag
i form av en viss avgift per vårddag för patienter från landstingsområdet,
dels ock ett sekundärt bidrag för täckande av uppkommen brist. Storleken
av landstingets vårdavgift bestämmes för varje budgetår genom överenskommelse
mellan universitetet och landstinget på förslag av särskilt utsedda
delegerade, tre från vardera parten. Särskilda grunder för bestämmande
av vårdavgiften fastställdes i samband med en avtalsändring 1911. Dessa
grunder syftade till att bibehålla den dittillsvarande relationen mellan
statsverkets och landstingets utgifter för sjukhuset oförändrad, trots inträffande
förändringar beträffande driftkostnadernas storlek. Landstingets
sekundära bidrag utgår med hälften av den brist, som uppkommer, sedan
för sjukvården använts nyssnämnda vårdavgifter och vissa andra, sjukhuset
tillkommande medel. För den andra hälften av bristen har statsverket
alt svara. Utgifter för sjukhusbyggnadernas underhåll falla utanför den

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

kontraktsenliga regleringen. I dessa utgifter deltager landstinget i samma
förhållande som det bidragit till byggnadskostnaderna. Staten betalar helt
lönerna för vissa befattningshavare vid sjukhuset, vilka äro uppförda på
universitetets stat. I avtalet föreskrives vidare bl. a., att Akademiska sjukhusets
direktion skall bestå av sex ledamöter, av vilka landstinget och universitetet
utse vardera tre. Jämlikt överenskommelse år 1919 skall avtalet
gälla t. o. in. utgången av år 1965.

I Akademiska sjukhuset — vilket omfattar ett sammanlagt vårdplatsantal
av 942 — ingå ett centralsanatorium med 121 och en psykiatrisk klinik
med 115 platser. Enligt ett avtal år 1936 skall universitetet med företrädesrätt
för patienter, tillhörande Uppsala län, å sanatoriet tillhandahålla 112
platser för lungtuberkulösa. Landstinget utgiver gottgörelse härför enligt
i huvudsak samma principer, som gälla för Akademiska sjukhuset i övrigt.
Det har dock förutsatts, att landstingets vårdavgift skall fastställas till sådant
belopp, att någon brist icke skulle uppstå. Sanatoriets räkenskaper
skola föras särskilt för sig. Beträffande den psykiatriska kliniken, vilken
är att betrakta såsom ett statligt sinnessjukhus, har landstinget icke åtagit
sig några ekonomiska förpliktelser.

Genom ett avtal år 1937 med Stockholms läns landsting åtog sig direktionen
för Akademiska sjukhuset att mot viss ersättning ställa ett antal
platser å sjukhuset till förfogande för sjuka från Stockholms län. Avtalet
skulle gälla under tiden den 1/1 1938—31/12 1942 samt skulle därefter —-om uppsägning ej skedde inom ett år före avtalstidens slut — förlängas
med fem år varje gång.

Landstingets andel i de kontraktsenliga kostnaderna för sjukhuset utom
centralsanatoriet och psykiatriska kliniken har under tiden efter ikraftträdandet
av 1941 ars avtalsändring varit tämligen konstant och uppgick under
budgetaret 1949/50 till 55,2 procent. Däremot har statens andel stigit
ganska avsevärt; den utgjorde sålunda 16,o procent budgetåret 1942/43 och
25,4 procent budgetåret 1949/50. Sjukhusets egentliga inkomster ha under
samma tid sjunkit från 26,3 till 19,4 procent. Denna för statsverket ogynnsamma
utveckling sammanhänger med avtalets konstruktion och de förskjutningar
i fråga om driftkostnadernas fördelning på olika ändamål, vilka
inträtt efter 1941 års överenskommelse. Enligt avtalet skola i de kostnader,
som ligga till grund för bestämmandet av landstingets vårdavgift, icke
ingå utgifter för löner, pensioner och dyrtidstillägg, vilka utgifter i stället

efter avdrag för vissa inkomster — skola delas lika mellan landstinget
och staten. Utgifterna för löner och pensioner m. m. ha emellertid under
årens lopp kommit att utgöra en allt större del av de totala driftkostnaderna.
De uppgingo sålunda under budgetåret 1942/43 till mindre än hälften
men under budgetåret 1949/50 till två tredjedelar av samtliga kostnader.
Landstingets bidrag är vidare, räknat per dag, lägre än den genomsnittliga

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

87

dagkostnaden för samtliga lasarett. Vad centralsanatoriet beträffar ha statens
bidrag uppgått till relativt obetydliga belopp.

De nu gällande avtalen måste alltså anses i stort sett innebära en för
statsverket oförmånlig reglering av kostnadsfördelningen. Vidare ha Kungl.
Maj :t och riksdagen icke genom avtalen eller annorledes tillförsäkrats inflytande
på sjukhusets förvaltning. Väsentligen av dessa skäl tillsattes år
1948 den förhandlingskommission, som nu avgivit förslag till nytt avtal angående
samarbete för driften av Akademiska sjukhuset.

Enligt avtalsförslaget skall universitetet tillhandahålla Uppsala läns
landsting minst 500 sängplatser för vård av patienter från länet. Avtalet
innefattar sjukhusets polikliniker och centralsanatoriet men icke psykiatriska
kliniken. Landstinget skall deltaga i samtliga kostnader för sjukhusets
drift med undantag av läkarkostnader. Till fastigheternas underhåll
skall landstinget bidraga enligt nu gällande grunder. Landstinget skall
ersätta universitetet med så stor del av övriga driftkostnader, som i
förhållande till hela antalet vårddagar svarar mot antalet vårddagar för
sjuka från Uppsala län, vårdade å allmän sal och enskilt rum. På det sålunda
erhållna beloppet skall landstinget erhålla ett avdrag med 13 procent,
vilket anses motsvara den merkostnad, som föranledes av undervisning
och forskning. Landstinget äger vid erläggandet av sin ersättning tillgodoräkna
sig legosängsavgifter för länspatienter å såväl allmän sal som
enskilt rum. Däremot äger landstinget icke att tillgodoräkna sig poliklinikinkomsterna,
vilka helt tillfalla staten. Då fråga uppkommer om ny-,
till- eller ombyggnad av sjukhuset skola — liksom fallet nu är vid Karolinska
sjukhuset — i varje särskilt fall förhandlingar äga rum beträffande parternas
deltagande i kostnaderna, innan framställning om anslag göres hos
vederbörande myndigheter. Beträffande sjukhusets förvaltning innehåller
förslaget, att driften skall ombesörjas av en särskild direktion, bestående
av åtta ledamöter, vilka utses för en tid av fyra kalenderår, en av Kungl.
Maj :t, tre av det mindre akademiska konsistoriet vid universitetet och fyra
av landstinget. På enahanda sätt utses suppleanter i direktionen. Avtalet
skall gälla under 5 år, räknat fr. o. in. den 1 juli 1951, och förlängs automatiskt
ett år i sänder, därest detsamma icke av någondera parten uppsäges
minst ett år före utgången av löpande avtalstid.

Vid bedömandet av det nya avtalets innebörd och konsekvenser bör erinras
om att det nuvarande avtalet utlöper först med utgången av år 1965.
Det har alltså gällt alt på frivillighetens väg ersätta denna för statsverket
oförmånliga överenskommelse med en ny och för båda parterna rimlig uppgörelse.

Den i avtalsförslaget intagna huvudregeln för kostnadsfördelningen -—
att landstingets vårdbidrag skall utgå i proportion till antalet vårddagar för

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

länspatienter — innebär enligt min mening en riktigare fördelningsgrund
än motsvarande bestämmelser i nn gällande avtal.

På av kommissionen anförda skäl och då jag anser, att läkarpersonalens
antal och löneställning bör bestämmas av staten, har jag heller intet att
erinra mot att statsverket svarar för läkarlönerna i deras helhet. Med hänsyn
till vad statskontoret i yttrande över avtalsförslaget anfört vill jag
framhålla, att det framlagda avtalsförslaget är fördelaktigare för staten än
gällande avtal. Kommissionen har beräknat, att, om de nya bestämmelserna
tillämpats under de senaste fem budgetåren, i statsbidrag skulle ha inbesparats
cirka 225 000 kronor om året eller mera. Vad särskilt angår budgetåret
1951/52 ha uppgifter inhämtats från Akademiska sjukhusets kontor
i syfte att belysa, hur statsverkets utgifter för sjukhusets drift skulle
ha kommit att ställa sig, därest man vid statberäkningen tillämpat det hittills
gällande avtalet med landstinget. Statsverkets utgifter ha härvid beräknats
till 2 695 000 kronor, i vilket belopp inräknats den tidigare i universitetets
stat redovisade delen av de underordnade läkarnas löner. Motsvarande
siffra i det enligt de nya bestämmelserna upprättade statförslaget
är 2 381 000 kronor. Enligt det nya avtalet skulle alltså statens kostnader
komma att minskas med (2 695 000 — 2 381 000) 314 000 kronor. Statskontorets
uppfattning att ett nytillskott av läkare skulle komma att förrycka
den genom avtalet avsedda relationen mellan parternas bidrag har sålunda
visat sig icke vara riktig. Anledningen härtill är, att övriga sjukhuskostnader
i det framlagda statförslaget stigit kraftigt, varigenom landstinget
kommit att få vidkännas betydligt stegrade utgifter. Framhållas må vidare,
att läkarlönerna — enligt det framlagda statförslaget — utgöra mindre än
en femtedel av samtliga lönekostnader.

I den mån en jämförelse göres med de avtal, som träffats vid övriga undervisningssjukhus,
bör en sådan i första hand avse Karolinska sjukhuset,
vilket ävenledes är en statlig sjukvårdsinrättning och närmast jämförbar
med Akademiska sjukhuset. En jämförelse visar, att Karolinska sjukhuset
erhåller ett mindre procentuellt vårddagsbidrag från Stockholms stad
och Stockholms län än Akademiska sjukhuset kan påräkna från Uppsala
län.

Vad angår statskontorets uttalande om Akademiska sjukhusets minskade
betydelse såsom undervisningsanstalt, vill jag erinra om, att förslag framlagts
om ökad intagning av medicine studerande i Uppsala i syfte att öka
tillgången på läkare i landet. Härtill kommer, att Uppsala läns intresse av
en utbyggnad av Akademiska sjukhuset för tillgodoseende av landstingets
sjukvårdsbehov.ej synes dokumenterat.

I likhet med kommissionen anser jag, att centralsanatoriet, vilket för
vård mottager huvudsakligen patienter från Uppsala län, bör inbegripas i
avtalsförhållandet och i samband därmed även i räkenskapshänseende sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

89

manföras med sjukhuset i övrigt. Den förordade ökningen av antalet landstinget
tillförsäkrade sängplatser — vilken ansluter sig till den faktiska beläggningen
under senare år — torde böra godtagas. Förslaget att Kungl.
Maj :t skall tillsätta en representant i sjukhusets direktion skulle giva staten
ett önskvärt inflytande på sjukhusets förvaltning.

Slutligen må framhållas, att avtalet även innebär en förenkling av nuvarande
regler för kostnadsberäkningen.

På grund av det anförda anser jag mig böra i princip tillstyrka avtalsförslaget.

Kommissionen har vidare haft att taga ställning till ett tidigare framfört
förslag att till bestridande av sjukhusets kostnader å riksstaten skulle —
i stället för nuvarande bidragsanslag — anvisas ett avlönings- och ett omkostnadsanslag.
Enligt kommissionens uppfattning skulle en sådan anordning
medföra, att även de statliga lönebestämmelserna borde tillämpas
på sjukhusets personal. Det har synts kommissionen, att man icke genom
ett sådant ingrepp i sjukhusets bestämmanderätt borde rubba det hittillsvarande
goda samarbetet mellan landstinget och universitetet eller minska
landstingets känsla av medansvar och intresse för sjukhusets angelägenheter.
De statliga lönebestämmelserna och inplaceringen i lönegrader enligt
av staten iakttagna normer skulle därjämte medföra en ökning av driftkostnaderna
och kunna föranleda konsekvenser beträffande landstingets
anstalter. Kommissionen har därför avböjt detta förslag. Däremot har
kommissionen — för att statsmakternas inflytande pa sjukhusets förvaltning
skall kunna stärkas — förordat, att sjukhusets årliga anslagsäskanden
skola innefatta i detalj motiverade statförslag. Detta skulle möjliggöra,
att anslagsäskandet kunde underkastas en verklig realprövning.

Såsom jag tidigare anfört anser jag i likhet med kommissionen, att staten
hör erhålla ökat inflytande på sjukhusets angelägenheter. Jag har ock
i det föregående föreslagit vissa åtgärder i detta syfte. Sålunda har jag
tillstyrkt, att Kungl. Maj :t skall medgivas rätt att insätta en ledamot i direktionen.
Jag har vidare utgått från att, då statsverket skall ansvara för
läkarlönerna, läkarnas antal och löneförmåner skola bestämmas av staten.
Några ytterligare åtgärder i samma syfte böra enligt min mening icke
ifrågakomma f. n. Jag har härvid beaktat, att landstinget kommer att deltaga
i finansieringen av sjukhusets driftkostnader i betydligt större omfattning
än staten, och ansett det vara av värde, att det lokala intresset för
sjukhuset hålles levande. Jag förutsätter emellertid, att de lokala instanserna
komma att iakttaga sträng återhållsamhet vid inrättande av nya
tjänster eller vidtagande av andra kostnadskrävande åtgärder. Vissa delar
av sjukhusarbetet torde även höra bli föremål för eu rationaliseringsundersökning.

I överensstämmelse med vad sålunda föreslagits, förordar jag — efter

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

samråd med t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet -— att de underläkare
och amanuenser vid sjukhuset, vilka nu äro upptagna på universitetets
stat, överföras till sjukhusets stat.

Avlöningsförmånerna för läkarna torde böra avvägas enligt samma grunder
som vid Karolinska sjukhuset. Likaså synas de för Karolinska sjukhuset
meddelade bestämmelserna om övriga anställningsvillkor böra i stort
sett göras tillämpliga på läkarna vid Akademiska sjukhuset. Förslag härutinnan
torde böra upprättas av kanslern för rikets universitet. Härvid
torde även böra upptagas frågan om vilken myndighet, som skall tillsätta
läkarpersonalen. Bestämmelser om läkarnas anställningsvilkor höra inflyta
i reglementet för sjukhuset, vilket alltså i erforderliga delar bör ändras. I
samband med överförandet av de underordnade läkarna på sjukhusets stat
böra läkarna tilldelas benämningen förste resp. andre underläkare.

I fråga om befattningshavarnas pensionering ansluter jag mig till kommissionens
av statens pensionsanstalt tillstyrkta förslag, att pensioneringsfrågan
— liksom tidigare skett i fråga om husmoder, sjuksköterskor, barnmorskor
och sjukgymnaster — löses genom tjänsternas reglering i statens
pensionsanstalt. Detta bör sålunda gälla även den personal, som nu är
anställd enligt kollektivavtal. För de befattningshavare, vilka icke skulle
kunnat erhålla anslutning till statens pensionsanstalts reglemente, därest
anställningen avsett landstingslasarett, torde i de driftkostnader, som ligga
till grund för beräkningen av landstingets ersättning, huvudmansavgiften
böra ingå med dubbla beloppet av de i reglementet angivna pensionsavgifterna.

Det synes böra övervägas av direktionen, huruvida icke — såsom f. n.
sker vid så gott som samtliga lasarett — legosängsavgift bör debiteras för
såväl inskrivnings- som utskrivningsdag. Vidare kan ifrågasättas, huruvida
icke legosängsavgifterna för utomlänspatienter ävensom poliklinikavgifterna
böra höjas. Den studenterna sedan gammalt tillkommande fria sjukvården
synes för framtiden böra beredas dem på allmän sal. Vad kommissionen
anfört rörande avtalet med Stockholms läns landsting torde även
böra beaktas och torde direktionen — efter vederbörliga förhandlingar —
böra för Kungl. Maj:t framlägga förslag till nytt avtal.

Därest framdeles behov skulle uppstå av smärre jämkningar i eller tilllägg
till avtalsbestämmelserna, förutsätter jag, att riksdagens samtycke
härtill icke skall behöva inhämtas.

Vad tidigare föreslagits föranleder, att gällande bestämmelser om psykiatriska
kliniken i vissa hänseenden böra jämkas. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda ändrade föreskrifter.

I anslagsframställningen för nästa budgetår har föreslagits, att åtta nya
läkare skulle anställas vid sjukhuset. Jag anser mig f. n. endast kunna
tillstyrka inrättande av en förste underläkartjänst vid den plastikkirurgi -

Kungl. Maj.ts proposition nr 123.

91

ska och en sådan tjänst vid den thoraxkirurgiska avdelningen. Båda dessa
avdelningar äro under inredning och sakna egen, kvalificerad läkarpersonal.

Av vad jag förut anfört följer, att för Akademiska sjukhuset böra upptagas
två anslag, ett till avlöning av läkare och ett till bidrag till vissa driftkostnader
vid sjukhuset. Jag beräknar medelsbehovet under dessa anslag
för budgetåret 1951/52 till 1 130 000 resp. 1 100 000 kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

a) godkänna av mig i det föregående förordade ändrade
grunder för samarbetet rörande driften av Akademiska sjukhuset
i Uppsala;

b) till Avlöning av läkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala
för budgetåret 1951/52 under elfte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 1 130 000 kronor;

c) till Bidrag till vissa driftkostnader vid Akademiska sjukhuset
i Uppsala för budgetåret 1951/52 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 100 000 kronor.

Förslag till avtal om medicinsk undervisning vid
Malmö allmänna sjukhus.

Mellan Lunds universitets medicinska fakultet och det av Malmö stad
drivna allmänna sjukhuset i Malmö har sedan länge samarbete ägt rum
i det hänseendet, att medicinsk undervisning varit anordnad på vissa av
sjukhusets kliniker. Samarbetet, som tidigare bedrevs utan något särskilt
skriftligt avtal som grund, reglerades genom ett av Kungl. Maj :t den 16
januari 1948 godkänt avtal mellan staten och Malmö stad, vilket avtal
trädde i kraft den 1 juli 1948. Avtalet har upphört att gälla den 1 juli
1950.

En av mig med Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallad förhandlingskommission,
som haft till uppgift att förhandla med Malmö stad angående
ett nytt avtal, har med skrivelse den 27 december 1950 lagt fram ett avtalsförslag,
som i sina huvuddrag ansluter sig till det s. k. sabbatsbergsavtalet.
För statens del innebär förslaget väsentligt ökade ekonomiska förpliktelser
i jämförelse med det år 1948 godkända inalmöavtalet. Huvudprinciperna
i avtalsförslaget äro följande.

För utnyttjandet av sjukhusets befintliga lokaler och utrustning skall
staten erlägga ett engångsbelopp av 1 400 000 kronor, varav 1 000 000 kro -

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 123.

nor belöper på byggnaderna och 400 000 kronor på utrustningen. För sådana
ny- och ombyggnadsarbeten efter den 30 juni 1950, som betingas av
undervisning och forskning, skall staten bidraga med 25 procent av totalkostnaderna
för anläggningarnas färdigställande och utrustning, överläkare,
som tillika är professor, ävensom sådan personal, som uteslutande
anställes för forsknings- och undervisningsändamål, tillsättes, avlönas och
pensioneras av staten; dock att Malmö stad bestrider kostnaden för särskilt
överläkararvode. Av de läkare, som icke uteslutande anställas för
undervisning och forskning, skall staten tillsätta och avlöna de kliniska
amanuenserna, därvid Malmö stad har att bidraga med % av lönekostnaden,
medan staden tillsätter, avlönar och pensionerar övrig läkarpersonal,
dock att statsverket skall bidraga med V3 av löne- och pensionskostnaden.
Såsom bidrag till driftkostnaderna vid de till undervisning och forskning
upplåtna klinikerna m. m. skall staten erlägga dels 25 procent av kostnaden
för nyanskaffad utrustning och dels årligen 10 procent av de övriga
driftkostnader, som belöpa på ifrågavarande kliniker. Avtalet skall gälla
i tjugo år, räknat fr. o. m. den 1 juli 1950, och förlänges ytterligare tio
år om det icke uppsäges minst två år före avtalstidens utgång.

Enligt min mening är förslaget om att staten skall utgiva ett engångsbelopp
för utnyttjandet av redan befintliga byggnader in. in. ägnat att
väcka betänkligheter. Vidare kan ifrågasättas, om staten bör i ett avtal,
vars giltighetstid är begränsad till tjugo år, på sätt som föreslagits binda
sig för att bidraga till kostnaderna för ny- och ombyggnadsarbeten. Jag är
fördenskull icke beredd att tillstyrka avtalsförslagets godkännande. Nya
förhandlingar torde alltså få upptagas mellan staten och Malmö stad.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar
Hans Maj:t Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Eivor Hermansson.

93

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Utbyggande av karolinska sjukhuset ............................ 4

Inledning ................................................ 4

Byggnadskommitténs förslag till dispositionsplan m. m......... 6

Reumatologiska kliniken och lungklinikerna.............. 6

Dispositionsplanen .................................... 8

Kommitténs anslagsäskanden............................ 21

Yttranden ................................................ 22

Departementschefen ........................................ 24

Bidrag till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn m. m. . . 29

Inledning ................................................ 29

Förhandlingskommissionens utredning och förslag ............ 30

Yttranden ................................................ 37

Departementschefen ........................................ 39

Generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset i Uppsala m. m. 42

Inledning ................................................ 42

Byggnadsstyrelsens förslag.................................. 42

Uppskattning av vårdplatsbehovet och fördelningen av erforderliga
vårdplatser på olika kliniker.................... 42

Allmänna förutsättningar för sjukhusets utbyggande, markförhållanden
m. m................................... 46

Föreslagna byggnadsåtgärder............................ 48

Aktuella byggnadsåtgärder.............................. 55

Yttranden ................................................ 56

Departementschefen ........................................ 58

Avtal rörande Akademiska sjukhuset i Uppsala .................. 61

Inledning ................................................ 61

Kommissionens utredning och förslag........................ 62

Historik, gällande avtalsbestämmelser in. m............... 62

Redogörelse för patientbeläggning och driftkostnader...... 65

Tidigare diskussion om driftkostnadernas fördelning vid

Akademiska sjukhuset................................ 66

Tillämpning av gällande avtal .......................... 67

94

Sid.

Kommissionens förslag till nytt avtal .................... 69

Specialmotivering till avtalsförslaget .................... 76

Anslagsberäkningar för budgetåret 1951/52 .................... 79

Yrkanden ............................................ 79

Motiv ................................................ gg

Yttranden ................................................ gl

Departementschefen........................................ 65

Förslag till avtal om medicinsk undervisning vid Malmö allmänna
s j ukhus .................................................... 91

SVENSKA

TRYCKERIAKTIEBOLAGET
STOCKHOLM 1951

510543