Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

1

Nr 122.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till ny
ungdomsanstalt för svårbehandlade m. m., given
Stockholms slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå
riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 122.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 9 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg.

I årets statsverksproposition (kapitalbudgeten, bil. 23) har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret
1951/52 beräkna investeringsanslag för följande ändamål, nämligen till Ng
ungdomsanstalt 500 000 kronor, till Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero
70 000 kronor samt till Vatt enanläggning för fångvår dsanstalterna på Hall
och Håga 104 000 kronor. Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor
till fortsatt behandling.

Kapitalbudgeten.

Statens allmänna fastighetsfond.

[1] Ny ungdomsanstalt för svårbehandlade. Lagen den 15 juni 1935 om
ungdomsfängelse trädde i kraft den 1 januari 1938. Med denna lag har avsetts
att inom kriminalvården skapa en behandlingsform som skall giva lagbrytare
i åldern 18—21 år fostran och utbildning på särskilda ungdomsanstalter.
Tiden för omhändertagandet av detta klientel bestämmes efter individuella
behov och förutsättningar och är i regel minst ett år med möjlighet
att utsträcka behandlingen till maximalt fyra år. Till grund för behandlingen
på ungdomsanstalterna finnas bestämmelser införda i 1945 års straffverkställighetslag.
En under medverkan av psykiater utförd undersökning, i
de flesta fallen kompletterad med en psykoteknisk anlagsprövning, tjänar
ytterligare till ledning för behandlingen av den intagne. Denne skall vårdas
på öppen anstalt, såframt det ej med hänsyn till hans sinnesbeskaffenhet eller
av annan särskild anledning måste anses olämpligt. Den intagne skall anvisas
lämpligt arbete, ägnat att bereda honom sådan teoretisk och praktisk
yrkesutbildning som kan främja utsikterna för honom att efter utskriv -

Kungl. Maj. ts proposition nr 122.

3

ningen försörja sig. Särskild uppmärksamhet skall ägnas fritidssysselsättning
samt gymnastik och idrott.

Vid ikraftträdandet av lagen om ungdomsfängelse hade för det manliga
klientelet iordningställts en mottagningsavdelning på kronohäktet i Nyköping
och en nybyggd öppen ungdomsanstalt på Skenäs. De förhållandevis
små problem som föranleddes av de kvinnliga ungdomsfångarnas vård torde
icke behöva behandlas i detta sammanhang. De båda nyss angivna ungdomsanstalterna
fylla alltjämt sina ursprungliga funktioner. Nyköpingsanstalten
med 25 platser tjänstgör alltså som en sorterings- och genomgångsstation.
Den öppna anstalten på Skenäs har, efter en mera begränsad första
utbyggnad, utvidgats till den största beläggningskapacitet som lämpligen
bör komma i fråga (90 platser). Behov av ytterligare anstalter visade sig
kort tid efter ungdomsfängelselagens ikraftträdande. Redan i augusti 1938
medgavs därför att ungdomsfängelse tills vidare finge verkställas även vid
straffängelset i Uppsala. Denna åtgärd föranledde anmärkning samma år
av statsrevisorerna, vilka efter besök på platsen påpekade anstaltens olämplighet
såsom ungdomsanstalt och förklarade sig förutsätta, att den endast
provisoriskt finge användas för detta ändamål. Det visade sig emellertid icke
möjligt att avveckla denna anordning. Tvärtom ha nya provisorier tillkommit.
Under år 1940 nödgades Kungl. Maj :t medgiva, att ungdomsfängelse
tills vidare finge verkställas även vid kronohäktet i Ystad, som alltjämt
tjänar detta ändamål. Även andra provisoriska anordningar ha tidvis måst
tillgripas. Anstalterna i Uppsala och Ystad, som kunna bereda plats för 40—
50 resp. 40 elever, hysa företrädesvis s. k. psykopatfall och intellektuellt underutvecklade.
Uppsalaanstalten har dessutom karaktär av disciplinavdelning
och mottagningsanstalt för elever som återintagits efter misskötsamhet
under provutskrivning.

Med hänsyn till de otillfredsställande yttre förhållanden, under vilka
ungdomsfängelsevården sålunda måst bedrivas, och under senare år yppade,
skärpta svårigheter vid behandlingen av klientelet uppdrog Kungl. Maj :t
den 28 oktober 1949 åt fångvårdsstyrelsen att med biträde av sakkunniga
utreda frågan om inrättande av ny sluten undomsanstalt för sådant manligt
klientel, som nu intages på de provisoriska ungdomsanstalterna i Uppsala
och Ystad. Styrelsen och de särskilt tillkallade sakkunniga1, som vid
bedrivandet av förevarande utredning benämnt sig ungdomsanstaltsutredningen,
ha efter fullgjort uppdrag med skrivelse den 15 december 1950 avlämnat
sitt betänkande med förslag till en anstalt för svårbehandlade (SOU
1950: 47). För sitt arbete har utredningen tillgodogjort sig bl. a. de erfarenheter
som vunnits av liknande moderna ungdomsanstalter i utlandet ävensom
våra inhemska erfarenheter av nybyggda anläggningar inom ungdomsvårdsskoleväsendet.
I det följande lämnas en redogörelse för huvuddragen i
utredningens betänkande.

1 Fångvårdsstyrelsens sakkunnige i byggnadsfrågor arkitekten G. Birch-Lindgren, byråarkitekten
i byggnadsstyrelsen T. Bunner, byråchefen i socialstyrelsen T. Eriksson, t. f. överläkaren
vid Ilåga sjukhus B. Henrikson, ledamoten av ungdomsfängclsenämnden undervisningsrådet
Hildur Nygren.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Ungdomsanstaltsutreaningens förslag angående en anstalt
för svårbehandlade m. m.

Ungdomsfängelsebehandlingen befinner sig i ett krisartat läge, beroende
på flera omständigheter. Den första svårigheten som mött institutet ligger
i klientelets snabba tillväxt. Antalet i ungdomsanstalt intagna män, som år
1938 utgjorde 112, har under senare år varit nära fördubblat. Denna kraftiga
uppgång av ungdomsfängelseklientelet innebär emellertid icke enbart
ett kvantitativt problem. Domstolarna ha visat benägenhet att till ungdomsfängelse
döma även unga brottslingar, som äro psykiskt efterblivna eller
visat psykopatiska drag. Denna domstolspraxis, som icke förutsågs vid lagens
tillkomst, har sanktionerats av högsta domstolen och även blivit godkänd
av statsmakterna (jfr första lagutskottets utlåtande 35/1939 s. 29 f.)
Den har emellertid medfört, att en stor del av ungdomsfängelseklientelet
är mera svårbehandlad än man från början förutsatte. Härtill ha även bidragit
de för några år sedan ändrade reglerna om villkorlig dom, varigenom
allt flera av de godartade fallen skilts från ifrågavarande klientel. Den
sedan några år gällande nya formuleringen av 5 kap. 5 § strafflagen har
vidare tillfört detta klientel ett antal ungdomar som enligt tidigare bestämmelser
skulle ha blivit straffriförklarade.

Vidare äro behandlingsresurserna otillfredsställande i olika hänseenden.
Sålunda äro de ålderdomliga fängelser, som måst tagas i bruk såsom ungdomsanstalter,
omoderna och kunna icke ens med genomgripande omändringsarbeten
försättas i nöjaktigt skick för det ändamål, varom här är
fi''åga. Svårigheter att differentiera det alltmer besvärliga klientelet föreligga.
Yrkesutbildningen är otillräcklig vid samtliga anstalter. Personalen,
vars sammansättning kopierats efter den för vanliga fångvårdsanstalter gällande
organisationen, förslår icke och har endast undantagsvis fått särskild
utbildning för behandling av ungdomliga förbrytare.

Utredningen erinrar i detta sammanhang, att den oro som under senare
år givit sig till känna på anstalterna bland annat fört med sig ökad rymningsfrekvens
och i några fall upplopp. Medan antalet rymningar från
öppna och slutna ungdomsanstalter för män icke under något av de fem
första åren efter undomsfängelselagens ikraftträdande överstigit 30, uppgår
motsvarande tal för år 1949 till ej mindre än 178. Dessa rymningar liksom
de förflyttningar, som måst tillgripas för att komma till rätta med oroligheterna,
ha medfört allvarliga rubbningar i behandlingen.

För att kunna bedöma behandlingsbehoven inom ungdomsfängelset kräves
ingående kännedom om klientelet. Med utgångspunkt från de anpassningssvårigheter
som ådagalagts dels före det aktuella omhändertagandet, dels
under den löpande anstaltsvistelsen ha i annan ordning verkställts särskilda
klientelundersökningar, varav framgår bl. a. följande. Övervägande delen
av klientelet har vuxit upp under svåra yttre förhållanden. Skolgången
har för många försiggått under avsevärda anpassningssvårigheter. Antalet
elever som tidigare helt undgått samhällsingripanden utgör endast ett par

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

procent. Åtgärder som ej inneburit något frihetsberövande ha vidtagits med
7in. Villkorlig dom, varning av barnavårdsnämnd och åtalseftergift dominera
med resp. V», Vs och Va av fallen, medan 7* ådragit sig böter och /a>
tilldelats varning av nykterhetsnämnd. I hälften av fallen ha eleverna tidigare
varit föremål för anstaltsbehandling, i regel på ungdomsvårdsskolor.
Till lika stor del ha eleverna röjt grava tecken på asocialt levnadssätt.
Flertalet elever (•/„) har förövat brott av mer än en typ. Till •/* har kriminaliteten
tagit form av stöld, oftast i förening med inbrott. Antalet bih
tjuvar utgör 2/s av hela klientelet. Andra egendomsbrott såsom förskingring,
bedrägeri och förfalskning förekomma i nära hälften av fallen. Av klientelet
har Vi» gjort sig skyldig till misshandel, medan våldtäkt och rån stanna
vid ett par procent. Endast 7.» kan införas under rubriken ligabrottslighet.
Eleverna sakna till 7m yrkesutbildning. Likväl finnas hos dem klait differentierade
önskningar och yrkesintressen att taga fasta på. Dessa fordela
sig huvudsakligen på tre grupper, nämligen 1) tekniska och tekniskt betonade
yrken, 2 ) affärs- och kontorsyrken samt 3) vissa frilufts- och grovarbetaryrken.
I sitt sätt att tillbringa fritiden ha eleverna i stort sett samma
vanor som ungdomen i gemen; det passiva draget är dock mer markerat.
Eleverna äro i stort sett fysiskt väl utvecklade, varemot det allmänna hälsotillståndet
är mindre tillfredsställande. Åtskilliga fall, 1/i av klientelet, påkalla
sålunda fortlöpande medicinsk kontroll eller speciella hänsyn på socialmedicinska
grunder, t. ex. för yrkesvalet. Vad beträffar begåvnmgsutrustningen
i vidare mening (innefattande olika saväl teoretiska som praktiska
anlag) visar klientelet genomsnittligt tämligen ordinära värden vid
jämförelse med icke omhändertagen ungdom. s/3 nå icke upp till för åldern
normal psykisk mognad. Drygt Va visar sig trög och passiv och ungefäi lika
stor del kan betecknas som irritabel. I fråga om känsloreaktioner förekomma
olika brister hos nära 7. av eleverna. Knappt 7» av de undersökta ha
bedömts som ledare. Anstaltssituationen kan sägas vara accepterad på ett
förnuftigt sätt av endast 7. av eleverna. Av de Övriga utgöres hälften, eller
7, av hela klientelet, huvudsakligen av sådana elever som kunna betecknas
som problembetonade men för anstaltsordningen ej störande. Den återstående
tredjedelen vållar stora svårigheter ur disciplinär synpunkt. Beträffande
denna grupp svårbehandlade, som är av speciellt intresse i forevarande
sammanhang, kan som väntat konstateras en högre belastning än hos
det övriga klientelet av sådana faktorer i negativ riktig som enligt erfarenheten
gör anstaltsbehandlingen problematisk.

Vad angår behandlingsbehoven står klart, att utbildningen alltfort måste
vara en ungdomsfängelsets huvuduppgift. Vid nyss berörda klientelundersökningar
kunde ådagaläggas, att ungdomsanstalternas elever över lag besitta
fullt nöjaktiga allmänna begåvningsförutsättningar för vanlig yrkesutbildning
men att de i stor utsträckning förete karaktärologiska svagheter,
bristande uthållighet, irritabilitet, kontaktsvårigheter m. m., vilket i
många fall försvårar en anpassning till arbete. Med användande av en speciell
metodik kunna dock även härvid framgångsrika resultat vinnas. Det

6 Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

är vidare tydligt, att klientelet i stor utsträckning är i behov av medicinsk
och psykologisk specialbehandling. Likaså är givet att behandlingen i stort
måste präglas av sociala anpassningsmål, vara en fostran. Så långt det är
m6jligt måste behandlingen individualiseras. Förbättras behandlingsresurserna,
kommer antalet fall, där säkerhetssynpunkter måste beaktas, att
minska. Av betydelse är att klientelet kan differentieras efter behandlingsbehoven
på anstalter och anstaltsavdelningar av olika typ. Av det nuvarande
ungdomsfängelseklientelet — cirka 200 i dagligt medeltal — beräknas
60 /O elever komma att behöva en specialbehandling, vid vilken säkerhetsoch
medicinsk-psykologiska synpunkter äro särskilt företrädda. I behandlingen
bör slutligen eftervården spela en mer framträdande roll än vad nu
är fallet.

Med hänsyn till att omfattningen av en tilltänkt specialbehandling i hög
grad är beroende av huru ungdomsfängelsebehandlingen i stort är utformad,
böra vissa brister, som nuvarande organisation i sin helhet lider av,
uppmärksammas. Sålunda böra vid huvudanstalten Skenäs, där endast cirka
en tredjedel av eleverna kan beredas arbete på verkstad, yrkesutbildningsmöjligheterna
utökas. Vidare bör yrkesutbildningen ej läggas upp efter ett
schematiskt skolmönster utan få bedrivas —- mycket mer än vad som nu är
fallet — i form av ett terapiliknande, individuellt avpassat upplärande, kombinerat
med en arbetstillvänjning som väcker arbets- och skaparglädje.
Detta innebär en specialteknik, som fordrar goda yrkeslärare och ett begränsat
antal elever. En teknik av detta slag tillämpas för närvarande på
Lövsta ungdomsvårdsskola. Då den gängse vårdtiden är väl kort, för att en
fullständig yrkesutbildning skall kunna medhinnas, bör vidare utbildningsprogrammet
för varje elev ges en sådan utformning att det kan fullföljas
efter anstaltstiden genom utbildning i yrkesskola eller hos arbetsgivare. Samtidigt
som Skenäsanstaltens yrkesutbildningsprogram ses över, bör man
ock undersöka möjligheterna att där bilda mindre elevgrupper och att till
dem avdela viss bestämd personal. Utredningen finner det betydelsefullt, att
denna anstalt i alla hänseenden bjuder på minst lika goda trivsamhet s villkor
som den nya anläggning utredningen i det följande föreslår.

Vidare kunna allvarliga erinringar göras mot det hittills tillämpade intagningsförfarandet.
På mottagningsavdelningen i Nyköping sker en icke önskvärd
sammanblandning av elever, och observationstiden, två månader, blir
ofta en tidsförlust i behandlingen. Utredningen föreslår därför en radikal
omläggning av intagningsförfarandet på ett av följande sätt. Såsom ett
första alternativ förordas att det fortfarande skall finnas en särskild mottagningsavdelning
— med ett tiotal platser — som dock bör ligga närmare
Skenäs, förslagsvis i Norrköpings närhet. Efter högst en vecka bör överläkaren
vid den tilltänkta specialanstalten ha besökt den nyintagne och med ledning
av bl. a. förundersökningsrapporter och läkarundersökning ur domstolshandlingarna
bestämt en preliminär placering för honom på Skenäs,
specialanstalten eller någon annan anstalt. På mottagningsavdelningen bör
helgemensamhet icke förekomma. Den egentliga observationen och planlägg -

7

Knngl. Maj.ts proposition nr 122.

ningen av behandlingen bör äga rum på den anstalt, till vilken eleven preliminärt
hänvisats. Enligt utredningens andra alternativ skulle man avstå
från en särskild mottagningsanstalt och i stället —- efter mönster av det
system som tillämpas för ungdomsvårdsskolornas del — på fångvårdsstyrelsen
omedelbart efter domen anordna en central granskning av handlingarna
för dem som dömts till ungdomsfängelse. Med stöd av vad som framkomme
vid granskningen skulle styrelsen ge en intagningshänvisning till
lämplig anstalt.

Behålles systemet med särskild mottagningsavdelning kan ungdomsfängelset
tänkas organiserat med en mottagningsanstalt med 10 platser, huvudanstalten
Skenäs med ett förslagsvis till 70 nedbringat platsantal och en specialanstalt
med 65 platser. Till utfyllande av platsbehovet böra små avdelningar
av kolonityp upprättas. Dessa, som icke böra ha mer än 10 15 ele ver

vardera, avses i första rummet för de lättskötta eleverna men kunna
ock användas som övergångsanstalter före utskrivning.

Mot bakgrunden av det anförda föreslår utredningen att en specialanstalt
inrättas för manligt, svårbehandlat ungdomsfängelseklientel. Då den behandling
som måste läggas upp för de svårskötta kräver omfattande resurser
i olika hänseenden, kan utredningen av kostnadsskäl icke förorda att
flera mindre anstalter upprättas för ändamålet utan anser, att ett sammanförande
till en enda plats bör ske av allt det manliga ungdomsklientel som
behöver speciellt avpassad vård. Om platsantalet i enlighet med vad förut
anförts beräknas till 65, torde anstalten ändock icke bliva så stor, att dess
ledare kommer att förlora den ingående kännedom om intagna och personal
som är en grundförutsättning för att arbetet skall ge bästa resultat.

Den abnormitetsbelastning som föreligger hos det ungdomsfängelseklientel
som behöver specialbehandling av förut angiven art är så grav, att den
nya anstalten i hög grad bör präglas av sjukvårdssynpunkter. Anstalten
måste sålunda ställas under ledning av en kvalificerad psykiater. Därutöver
bör den efter mönster som utprövats i utlandet förses med, bland
annat, personal för medicinskt, psykologiskt och socialt inriktad verksamhet
i grupparbetets form (teanrwork). Ett behandlingsteam, som förutsättes
skola bestå av — förutom anstaltens chefläkare — en psykiater, en psykolog,
en social-psykologiskt utbildad assistent och en översköterska med
laboratorieutbildning, bör verkställa en ingående undersökning av den nykomne
eleven omedelbart efter intagningen på specialanstalten samt efter
klarläggande av situationen fastställa ett preliminärt behandlingsprogram
för eleven. Teamet skall följa eleven under den fortsatta behandlingen genom
en inom sig utsedd kontaktman och vidtaga eventuellt erforderliga ändringar
i programmet. Under kontaktmannens ledning bör den personal,
som har hand om eleven, fungera som ett »behandlingskollcgium» inom
vilket elevens aktuella läge med jämna mellanrum bör diskuteras. Utskrivningsfrågorna
skola i första hand förberedas av den social-psykologiske
assistenten. Under ledning av denne och under överinseende av anstaltschefen
skola för det praktiska eftervårdsarbetet de personer som spe -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

ciellt haft hand om eleven konstituera sig till ett »eftervårdskollegium».
Den centrala ledningen av eftervården och befogenheten att träffa avgöranden
i återtagningsfrågor m. in. skola såsom hittills tillkomma ungdomsfängelsenämnden.

En sådan individualiserad behandling av läkepedagogisk karaktär som utredningen
siktar mot bygger på en tankegång av fundamental betydelse för
den nya anstaltens verksamhet, nämligen »den lilla gruppens princip», som
förutsätter, att eleverna äro uppdelade i små enheter både under fritid och
i arbete. Detta nödvändiggör ett flertal små, på lämpligt avstånd från varandra
belägna förläggningsbyggnader, av vilka med hänsyn till erfarenheter
som vunnits vid den slutna avdelningen på Långanäs yrkesskola den minsta
bör räkna sju och den största nio platser. En utökning med en eller ett par
platser ger ur behandlingssynpunkt en klart negativ effekt: ledningen av
gruppen glider över från personalen till eleverna. Varje förläggningsavdelning
bör ha stationär personal. Först med en sådan anordning kunna inom
avdelningarna uppnås en fast kontinuitet i behandlingen och en samhörighet
mellan personal och intagna i ett hemliknande liv.

Säkerhetssynpunkten understryker ytterligare kravet på små förläggningsavdelningar.
Till en början förslår det antagligen att ordna omslutningsstängsel
för endast ett par avdelningar, vilka på så sätt givas karaktären
av isoleringsavdelningar. De övriga paviljongerna bliva ur säkerhetssynpunkt
av mellangrad. Slutligen bör finnas en helt öppen avdelning av stugtyp,
en anstaltspedagogiskt sett nödvändig slutpunkt i organisationen. Genom
enkla anordningar böra de olika avdelningarna -— utom stugan — kunna
givas en mer sluten resp. öppen karaktär alltefter det aktuella behovet. Under
sina överväganden har utredningen kommit fram till att den nya anstalten
lämpligen bör byggas upp med en mottagningsavdelning på sex platser
för de till denna anstalt hänvisade eleverna, två isoleringsavdelningar
pa vardera sju platser, fyra mellangradsavdelningar på vardera nio platser
och en helöppen avdelning på likaledes nio platser, vilket inalles ger 65 platser.
Härtill bör komma en sjukavdelning på tio platser.

Yrkesutbildningen vid den nya anstalten bör i överensstämmelse med
utredningens förut uttalade mening ej läggas upp efter schematiskt skolmönster
utan bedrivas i friare former såsom ett individuellt avpassat upplärande,
kombinerat med en arbetstillvänjning som tar fasta på de intresseväckande
momenten. I stor utsträckning måste arbetsterapi träda i stället för
yrkesutbildning. Detta gäller framför allt de fall som av olika skäl måste
hänvisas till isoleringsavdelning.

Då yrkesutbildningen på den nya anstalten skall svara mot de mest dominerande
intresseriktningarna hos klientelet, bör man i enlighet med vad i
det föregående sagts räkna med framför allt de tre yrkesgrenarna metallarbete,
bil- och motorreparationer samt byggnadsarbete. Därtill kan lämpligen
läggas utbildning i trädgårdsarbete och i maskintvätt. Om anstalten
ej göres större än för 65 elever, täckes härigenom arbetsbehovet för huvudparten
av eleverna, eftersom envar av förstnämnda tre yrkesgrenar bör kun -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

na taga emot tio elever, trädgården åtta och tvätten sju. Isoleringsavdelningarna
böra få var sin mindre terapiverkstad, och nykomlingarna på mottagningsavdelningen
torde kunna sysselsättas med diverse arbeten för anstaltens
räkning. För elever med specialintressen synas bland annat korrespondenskurser
kunna komma till användning. Av största betydelse är att
arbetslivet på den planerade anstalten skall bedrivas under överinseende av
det medicinsk-psykologiska behandlingsteamet.

Vid planering av fritidssysselsättning bör man sträva efter medverkan
från sammanslutningar och enskilda i bygden. Det religiösa livet vid anstalten
bör tillgodoses genom kontakter med kyrka och frikyrkliga samfund.
Vidare bör anstalten till sig knyta intresserade personer från grannsamhällen,
villiga att besöka eleverna som enskilda vänner, taga emot dem i sina
hem under kortare permissioner o. s. v. eller villiga att leda studiecirklar,
teatergrupper m. m. på anstalten. Ett permanent kvinnligt inslag bland befattningshavare
eller besökare är av stor betydelse.

Vad angår den nya anstaltens personalbehov har utredningen utgått från
att chefen för anstalten bör vara en välkvalificerad psykiater (överläkare)
med erfarenhet av ungdomsbehandling samt med en praktisk-vetenskaplig
inställning till anstaltspedagogiken. Ännu en psykiater (förste läkare) behöves
med huvudsaklig uppgift att utföra det dagliga, tidskrävande terapeutiska
arbetet på behandlingsrummen och i övrigt svara för behandlingsteamets
arbete. Med hänsyn till de rätt ingående kroppsundersökningar som
skola utföras på anstalten bör den ene av läkarna tillika vara allmän-medicinskt
inriktad. Då det är av största vikt att få fram ett förstklassigt psykologiskt
utredningsmaterial föreslås, att en befattning inrättas för en psykolog.
För den sociala utredningen och den personliga direkta kontakten med
eleven efter utskrivningen bör härjämte finnas en assistent med social och
läkepedagogislc skolning. En översköterska är behövlig för de medicinska
behandlingarna. Nu nämnda fem befattningshavare skulle utgöra anstaltens
behandlingsteam. Vidare beräknas två elevvårdsassistenter för allmänt kuratorsarbete
samt för undervisningen och fritidssysselsättningarna. För elevernas
yrkesutbildning erfordras en yrkeslärare för envar av yrkesgrenarna
metallarbete, bil- och motorreparationer samt byggnadsarbete ävensom en
trädgårdsmästare, en tvättföreståndare och, för vardera isoleringsavdelningen,
en arbetsterapeut. I övrigt beräknas personalbehovet vid varje isoleringsavdelning
till en tillsyningsman och tre vårdare. För var och en av de fyra
mellangradsavdelningarna räknas med tre vårdare, varvid förutsättes att
tillsyningsmännen vid isoleringsavdelningarna även skola kunna utöva viss
tillsyn vid två mellangradsavdelningar vardera. För den helöppna stugan
erfordras icke någon fast personal. Mottagnings- och sjukavdelningens personalbehov
är svårbedömbart men förutsättes omfatta en tillsynsman och
tre vårdare. Den nattliga tillsynen av anstaltsområdet beräknas kräva fyra
befattningshavare i vårdarställning. Ytterligare behövas för administrationstjänsten
en bokhållare, som närmast under chefen bör svara för anstaltens
kamerala ledning, ett kanslibiträde, två kontorsbiträden, en maskinist och en

10

Kungl. Moj:ts proposition nr 122.

bilförare. En kvinnlig husföreståndare bör, i likhet med vad som är fallet
vid ungdomsvårdsskolorna, med hjälp av en biträdande husföreståndare svara
för utspisning och klädförråd samt deltaga i elevbehandlingen. Till hjälp
i kök och förråd torde erfordras fem ekonomibiträden.

Anstaltschefen bör tjänstgöra som rådgivande psykiater för andra ungdomsanstalter,
och även behandlingsteamet förutsättes kunna utnyttjas vid
dessa ungdomsanstalter.

Lönesättningen för personalen bör enligt utredningens mening ansluta sig
till vad som gäller för ungdomsvårdsskolornas personal. I enlighet härmed
föreslås följande lönegradplacering för de 55 befattningar, varav behov ansetts
föreligga:

1 chef, tillika överläkare . .

Löne-

grad

• • 31

2 arbetsterapeuter ...........

Löne-

grad

• 13

1 förste läkare ..........

■ ■ 31

1 biträdande husföreståndare .

• 13

1 psykolog ..............

1 maskinist ....

1 Q

3 assistenter ..........

1 översköterska

1 9

1 bokhållare ............

1 kanslibiträde

3 yrkeslärare ............

25 vårdare . ..

1 husföreståndare ........

• • 17

1 bilförare .................

• 11

• 10

3 tillsyningsmän ........

• • 16

2 kontorsbiträden ...........

8

1 trädgårdsmästare ......

• • 16

5 ekonomibiträden...........

• 2—6

1 tvättföreståndare ......

• ■ 15

För verksamheten som rådgivande psykiater för hela ungdomsräjongen
föreslås ett särskilt arvode till överläkaren av 4 000 kronor för år.

Vad härefter angår den nya anstaltens byggnadsmässiga utformning har
den vägledande synpunkten varit, att anstalten skall erbjuda fullt betryggande
möjligheter att isolera oroliga element och förhindra rymningar, i
den mån det är möjligt utan att motverka ungdomsfängelsets huvuduppgift
att fostra de intagna till livsdugliga och laglydiga samhällsmedlemmar. I
syfte att nedbringa anläggningskostnaderna har utredningen i sitt byggnadsprogram
så långt möjligt är sammanfört behövliga lokaler till större
enheter. De båda isoleringsavdelningarna föreslås bliva lika utförda och
belägna på lämpligt avstånd från varandra. Paviljongtypen är så konstruerad
att från byggnadens ingång räknat befinna sig på ena sidan bostadsutrymmet
och på den andra fritids- och verkstadsutrymmet. Båda dessa
byggnadsdelar kunna med den föreslagna lösningen mycket lätt byggas
till i praktiskt taget obegränsad utsträckning. Övervakningssynpunltter ha
särskilt beaktats och för att försvåra rymningar skola användas säkerhetsfönster
med härdat stål och uppföras väggar med hårt tegel i cementblandat
bruk o. s. v. Då det huvudsakliga tekniska skyddet mot rymning sålunda
bör ligga i själva byggnadens konstruktion, bör man i fråga om inhägnad
kunna nöja sig med ett taggtrådsförsett nätstängsel av cirka 2,5 meters
höjd. Mellangradsavdelningarna äro i stort sett lika isoleringsavdelningarna,
dock med undantag av att antalet bostadsrum är något utökat och att

11

Kangl. Maj.ts proposition nr 122.

verkstadsutrymmet bortfallit, då avsikten är att de intagna skola arbeta
i gemensamma verkstäder. Mellangradsavdelningarna kunna med några
enkla åtgärder förvandlas till isoleringspaviljonger. Så länge de utnyttjas
som mellangradsavdelningar skall omslutningsstängsel ej vara uppsatt. Den
öppna avdelningen är avsedd att uppföras som en tvåvåningsbyggnad konstruerad
så att den utan svårighet kan tillbyggas. Administrationslokaler
samt mottagnings- och sjukavdelning ha sammanförts i ett hus, utfört såsom
en vinkelbyggnad. I denna inrymmes administrations- och läkaravdelningen
i den ena delen, som skall uppföras i endast en våning, medan lokalerna
för den medicinska behandlingsavdelningen förläggas till den andra
delen, avsedd att uppföras i två våningar med mottagnings- och sjukavdelningarna
i övervåningen. I en annan byggnad sammanföras ekonomioch
fritidslokaler. Häri ingår bland annat en motionshall avsedd för inomhussport,
filmförevisning m. m. Tre olika verkstäder föreslås för den praktiska
undervisningen, nämligen en byggnadsverkstad, en mekanisk verkstad
och en motorverkstad. För den teoretiska undervisningen föreslås en
liten skolavdelning med skolsal, ritsal m. m. Samtliga nyssnämnda verkstäder
sammanföras med skolavdelningen till en sammanhängande skoloch
verkstadslänga, varvid alla verkstäder erhålla ingång från en gemensam
gårdsplan. Om så visar sig nödvändigt skola både byggnad och gårdsplan
lätt kunna inhägnas. Av anstaltsbyggnader i övrigt föreslås ett varrnväxthus,
en värmecentral och i anslutning därtill en tvättinrättning. För
att nedbringa kostnaderna för personalens bostäder, varav ett relativt stort
behov kommer att föreligga, förordas standardtillverkade typhus för samtliga
familjebostäder, möjligen med undantag för de största lägenhetstyperna
som böra inrymmas i enfamilj svillor. För övriga bostäder föreslås
radhus. En idrotts- och fotbollsplan förutsättes skola kunna anläggas i
ekonomi- och fritidsbyggnadens närhet. Frågan om ytterstängsel kring
hela anläggningen bör lämnas öppen i avbidan på vidare erfarenheter.

Vid sökandet efter lämplig förläggningsplats för den nya anstalten har
utredningen utgått från att avståndet till Skenäs icke bör vara större än
högst tio mil. Platsen bör vidare ligga vackert, något isolerat i förhållande
till närmaste bebyggelse men icke mer än ett par mil från större samhälle.
Utredningen har, sedan flera förslag måst förkastas till följd av bristande
tillgång till hushållsvatten på platsen, stannat vid att förorda visst parti
av den vid sjön Roxen belägna, av domänstyrelsen förvaltade kronoegcndomen
Tuna i Rystads kommun. Platsen, som av utredningen provisoriskt
givits benämningen Roxtuna, uppfyller många förutsättningar som lämplig
förläggningsplats. Den ligger icke mer än cirka en mil från Linköping
och något över eu halvmil från den stora riksvägen Linköping—Norrköping.
Ingen bebyggelse finnes på själva platsen för den tilltänkta anstalten. Ett
par kilometer därifrån ligger på väg mot Linköping villasamhället Ekängen.
Området kan utan svårighet och utan egentlig olägenhet för grannboende
avskärmas. Vattenundersökningarna ha givit gynnsamt resultat, varför
denna för en anstalt så vikliga fråga kan lösas tillfredsställande. Ryggnadsgrunden
synes mycket god.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

Med utgångspunkt från vad utredningen sålunda föreslagit och på grundval
av de under sommaren 1950 gällande arbetslönerna och priserna ha
kostnaderna för anläggandet av den nya anstalten beräknats på följande

sätt.

Administrations- och mottagningsavdelning ................ 390 000

Ekonomi- och fritidsbyggnad .............................. 680 000

Två isoleringsavdelningar ................................ 317 000

Fyra mellangradsavdelningar ...... 593 000

öppen avdelning ........................................ 114 000

Verkstads- och skolbyggnad ...................... 550 000

Varmväxthus ........................ 50 000

Värmecentral och tvättinrättning .......................... 530 000

Vatten- och reningsverk .................................. 125 000

Personalbostadshus

Ett enfamiljshus å 160 m2 ...................... 68 000

Ett enfamiljshus å 140 m2 ...................... 60 000

Ett enfamiljshus å 115 m2 ...................... 52 000

Två bostadshus med fyra lägenheter å 90 m2 ........ 215 000

Ett bostadshus med fem lägenheter å 75 m!........ 245 000

Fem bostadshus med tillsammans tjugotvå lägenheter

å 65 m2 ...................................... 805 000

Ett bostadshus med tio enkelrum och tre dubletter

med pentry .................................. 210 000 1 655 000

Vägar, planering och inhägnad ............................ 400 000

Yttre ledningar och ytterbelysning.......................... 300 000

Oförutsett, administration, arvoden etc. 12 % ................ 646 000

Summa kronor 6 350 000

För inredning och utrustning ha följande kostnader beräknats.

Administrations- och mottagningsavdelning.................... 72 000

Ekonomi- och fritidsbyggnad ................................ 66 000

Två isoleringsavdelningar .................................... 23 500

Fyra mellangradsavdelningar ................................ 50 000

Öppen avdelning ............................................ 13 000

Skolbyggnad .............................................. 21 000

Mekanisk verkstad .......................................... 82 000

Bil- och motorverkstad ............................. 75 000

Byggnadsverkstad .......................................... 43 000

Tvättinrättning ............................................ 34 000

Trädgårdsbruket .......................................... 15 000

Lysämnesrör i verkstäder och skola .......................... 6 500

Bostadshus för ogift personal ................................ 25 000

Bil och jeep .............................................. 24 000

Summa kronor 550 000

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 122.

Byggnadskostnaderna samt kostnaderna för inredning och utrustning
uppgå .sålunda sammanlagt till (6 350 000 -f- 550 000) 6 900 000 kronor.

Den nya anstalten skulle möjliggöra, att fångvårdsanstalterna i Uppsala
och Ystad kunde användas för andra ändamål. Vid beräkning av driftkostnaderna
bör uppmärksammas, att den föreslagna personalökningen uppväges
av att per.sonalen vid sistnämnda båda anstalter, för närvarande sammanlagt
57 befattningshavare, frigöres för andra uppgifter, vidare att större
delen av kostnaderna för läkarvård och alla kostnader för psykologiska
undersökningar vid de nuvarande anstalterna i Lppsala, Ystad, Nyköping
och Skenäs bortfalla samt slutligen att de dyrbara transporterna av elever
mellan långt från varandra belägna anstalter ersättas av kortare och betydligt
billigare transporter, till följd av att ungdom,sanstalterna komma
nära varandra.

Yttranden.

över ungdomsanstaltsutredningens betänkande ha yttranden avgivits av
byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, ungdomsfängelsenämnden,
strafflagberedningen, överstyrelsen för yrkesutbildning, domänstyrelsen,
istatskontoret, statens lönenämnd, statens organisationsnämnd,
länsstyrelsen i Östergötlands län, Svenska fångvårdssällskapet och Sveriges
fångvårdsmannaförbund. Av de sålunda avgivna yttrandena, vilka delvis
äro tämligen omfångsrika och mer eller mindre utförligt behandla detaljfrågor,
återgivas i det följande allenast synpunkter av större vikt.

Utredningens förslag ha i allt väsentligt tillstyrkts av .socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, ungdomsfängelsenämnden, strafflagberedningen, Svenska
fångvårdssällskapet och Sveriges fångvårdsmannaförbund, vilka med
kraft understrukit nödvändigheten av att åtgärder snarast vidtagas för att
övervinna den krisartade situation, i vilken ungdomsfängelseinstitutet för
närvarande befinner sig. Av övriga remissorgan ha endast statskontoret och
länsstyrelsen i Östergötlands län motsatt sig, att frågan löses på grundval
av föreliggande utredning.

Vad angår behovet av en ny ungdomsan stalt för svårbehandlade
uttalar medicinalstyrelsen, att styrelsen anser nödvändigt,
att nya behandlingsmetoder prövas vid anstaltsbehandling av lagöverträdare
och andra för .sociala uppförandebrister omhändertagna för att ernå
förbättrat vårdresultat på samma sätt som ständigt sker inom sjukvården.
I detta syfte är det enligt styrelsens mening synnerligen angeläget,
att för ungdomsfängelseklientelet inrättas en medicinsk-psykiatrisk specialanstalt,
inriktad på psykoterapeutisk behandling, arbetsanpassning och
yrkesutbildning. En dylik anstalt kommer under alla förhållanden att
visa sig oumbärlig.

Under erinran att enligt strafflagberedningens betänkande angående
verkställighet av frihetsstraff 43,2 % av dem som under åren 1939—1942
utskrevos på prov från ungdomsfängelse återföllo i ett andra brott inom

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 122.

tre år uttalar statens organisationsnamnet, att det får anses motiverat att
pröva ändrade vårdformer, även om detta medför ökade kostnader.

Statskontoret finner det däremot uteslutet, att i nuvarande statsfinansiella
läge beslut fattas om uppförande av en anstalt av så kostnadskrävande slag
som den av utredningen föreslagna. Den enda framkomliga vägen att avhjälpa
ungdomsfängelseinstitutets svårigheter är enligt statskontorets mening
att genom ändring i ungdomsfängelselagen förbehålla denna behandlingsform
det klientel, som avsetts för densamma vid lagens tillkomst,
d. v. s. psykiskt normala, uppfostringsbara fall. Först härigenom torde praktiska
och realiserbara möjligheter öppnas att få till stånd en anstaltsorganisation
för rimliga kostnader.

I motsats till statskontoret anser strafflagberedningen avgörande skäl
tala för att den nya anstalten inordnas i ungdomsfängelseinstitutet. Med
tanke på det läge som skulle uppstå, därest genom lagändring de svårbehandlade
unga lagbrytarna, psykopater och andra, ej kunde dömas till
ungdomsfängelse, anför strafflagberedningen:

De möjligheter som i händelse av en sådan lagändring skulle stå öppna
— alltså fall då kriminalvård i frihet ej ifrågakommer utan frihetsförlust
bör ådömas — vore fängelse eller förvaring i säkerhetsanstalt. Att domstolarna
skulle tillgripa förvaring, om detta klientel uteslöts från ungdomsfängelse,
är icke sannolikt. De legala förutsättningarna för ådömande av
förvaring är merendels icke förhanden. Dessutom saknas inom anstaltsorganisationen
för till förvaring dömda lämpligt anstaltsutrymme för ifrågavarande
lagbrytare. Återstår fängelse. Bortsett från det irrationella i att
ådöma dessa unga svårbehandlade lagbrytare tidsbestämt fängelsestraff,
medan man dömer deras mindre samhällsfarliga kamrater till tidsobestämt
ungdomsfängelse, saknas även lämpligt fängelseutrymme för deras omhändertagande.
Hela reformförslaget åsyftar just att komma bort från användningen
av Uppsala- och Ystadsfängelserna för ifrågavarande klientel, och
att de skulle omhändertagas på fångvårdens sinnessjukavdelningar är tydligen,
bortsett från den även där radande platsbristen, ur alla synpunkter
olämpligt. Vill man komma ur nuvarande nödläge är det alltså under alla
omständigheter nödvändigt att sörja för nya och bättre anstaltsutrymmen
för omhändertagande av det ifrågavarande klientelet.

_Även ungdomsfängelsenämnden anser det icke vara praktiskt möjligt och
ej heller önskvärt att söka begränsa lagtillämpningen så att psykiskt defekta
uteslutas. En .sådan anstalt som av utredningen förordats är enligt
nämndens mening oumbärlig.

En omläggning av intagningsförfarandet tillstyrkes i flera
yttranden, därvid medicinalstyrelsen ansluter sig till förslaget om en särskild
mottagningsavdelning, medan socialstyrelsen och strafflagberedningen
förorda systemet med en fördelning av de intagna på grundval av en central
granskning av handlingarna i målet. Socialstyrelsen förutsätter därvid, att
den dömde — om så icke redan skett — blir föremål för psykiatrisk undersökning
före den centrala behandlingen av ärendet, att psykiatrisk sakkunskap
blir representerad vid den centrala differentieringen samt att förundersökningen
icke oskäligt fördröjes genom den föreslagna anordningen.

] 5

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

Ungdomsfängelsenämnden tvivlar på att det av utredningen förordade
tillvägagångssättet skulle visa sig lämpligt i praktiken. En möjlighet vore
att förlägga mottagningsanstalten i omedelbar närhet av specialanstalten
och låta expertisen vid denna utföra all erforderlig undersökning, medan
den nyintagne vistas vid mottagningsanstalten. Denna skulle kanske då
kunna tjäna som mottagningsavdelning även för specialanstalten. Det synes
emellertid nämnden påkallat att närmare undersöka möjligheterna
att undvara en särskild mottagningsanstalt. Systemet med en anstaltshänvisning
grundad på central granskning av handlingarna i målet kan nämnden
icke tillstyrka, om icke garantier skapas bl. a. för att dessa handlingar
verkligen innehålla tillräckligt material för en någorlunda tillförlitlig bedömning
av de dömda, vilket för närvarande mera sällan torde vara fallet.

I fråga om behandlingsmetoderna understryker socialstyrelsen
det av utredningen påtalade behovet av ökat utrymme inom ungdomsanstalternas
yrkesutbildningsprogram åt individuell arbetsterapi och arbetsträning.
Styrelsen anför bl. a.:

Vid den föreslagna anstalten liksom vid ungdomsvårdsskolorna begränsas
alltid möjligheterna att ge en avslutad utbildning i en mångfald olika
yrken genom den korta vårdtiden och de relativt små anstaltstyperna,
vilka ur andra synpunkter äro värdefulla. Genom en systematiskt upplagd
arbetsträning, som tar hänsyn till de individuella variationerna i fråga om
intresse, arbetstakt och graden av arbetshämning, kunna eleverna dock
vänjas vid förhållanden, som senare komma att möta dem utanför anstalten.
För många av dem är det tillräckligt värdefullt att få vänja sig vid
rytmen och miljön på en arbetsplats samt att få se och handskas med maskiner
och verktyg över huvud taget. Som grundprincip för yrkesträningsverksamheten
bör fastslås, att eleverna, innan de lämna anstalten, skola
ha bringats att stabilisera sig i vissa yrkesvanor, som äro direkt tillämpliga
på arbetslivet utanför anstalten.

Beträffande värdet av det i arbetsprogrammet medtagna bil- och motorarbetet
hyser socialstyrelsen ingen tveksamhet. Erfarenheterna såväl från
terapiverkstaden vid Lövsta som från Fagareds yrkesskola, där en bilverkstad
finnes inrättad sedan FA år, äro enbart goda. Utbildningen i bil- och
motorarbete vid nämnda ungdomsvårdsskolor har, särskilt i de fall den
kunnat kombineras med körkortsutbildning, på ett framgångsrikt sätt bidragit
till att i positiv riktning kanalisera motorintresset hos elever, som
förövat tillgrepp av bilar och andra motorfordon.

Ungdomsfängelsenämnden anser, att utredningens förslag innebär en
lycklig anpassning av vunna erfarenheter efter de speciella krav ungdomsfängelset
ställer.

Statens organisationsnämnd uttalar, att det vore av värde om man, innan
definitiv ställning tages till ett vårdprogram, kunde göra en förhandsuppskattning
av den effektivitetsökning i resocialiseringsarbetet som kan förväntas.
Jämförelse bör härvid kunna ske med vårdresultatet för det äldre
klientelet vid ungdomsvårdsskolan Lövsta, varom undersökning nu håller
på att slutföras.

Med hänsyn till de i jämförelse med gängse yrkesutbildning friare former
för yrkesundervisningen, som av utredningen föreslagits för den nya

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

anstaltens klientel, anser organisationsnämnden det böra undersökas, huruvida
icke syftet med anstaltsvistelse kunde vinnas på kortare tid än den
vanliga verkställighetstiden, ett år. En begränsning av nämnda tid skulle
medföra, förutom kostnadsbesparing, att yrkesutbildningsarbetets tyngdpunkt
finge förläggas till eftervårdstiden, vilket skulle innebära vissa fördelar.
Organisationsnämnden anför härom bl. a.:

En minskning av verkställighetstiden från i medeltal ett år till exempelvis
tio månader skulle därför medföra en besparing av storleksordningen
100 000 kronor per år för den nya anstaltens del. Därest en förkortning
av verkställighetstiden skulle visa sig möjlig vid ifrågavarande anstalt
måste emellertid motsvarande förkortning genomföras (efter erforderlig
lagändring) även vid övriga ungdomsfängelser, eftersom kortare verkställighetstid
endast vid anstalten för svårbehandlade uppenbarligen skulle
leda till icke önskvärda konsekvenser. I så fall finge inom hela "ungdomsfängelsevården
yrkesutbildningsarbetets tyngdpunkt förläggas till eftervårdstiden.
Detta skulle ha flera fördelar: 1) Sysselsättningsproblemet vid
anstalterna skulle kunna lösas på ett enklare och billigare sätt än nu. 2)
Varje intagen skulle kunna ges den utbildning som han bäst passar för.

3) Utbildningen skulle sannolikt bliva effektivare och till större procent
utnyttjad i framtiden, när den icke är förbunden med anstaltslivets olust.

4) Man skulle undgå den nu ofta föreliggande svårigheten att differentiering
av elever efter yrkesutbildning icke är den differentiering som av andra
skäl vore lämplig.

För den föreslagna utbildningen i maskintvätt saknas enligt nämndens
mening förutsättningar. Elevernas, personalens och personalfamiljernas
tvättgodsmängd kan nämligen icke beräknas bliva tillräckligt stor för att
ett ekonomiskt bärkraftigt eller ur utbildningssynpunkt användbart maskintvätteri
skall kunna anläggas. Att taga emot tvätt utifrån torde icke vara
lämpligt med hänsyn till de former, under vilka yrkesarbetet är avsett att
bedrivas.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har icke något att erinra mot att yrkesutbildningen
anordnas för de yrkesområden som föreslagits och finner
lämpligt att elevantalet i verkstäderna begränsas till tio. Vidare framhåller
överstyrelsen — som dock anser sig icke kunna bedöma i vilken omfattning
yrkesutbildningen av särskilda skäl bör uteslutas och ersättas med
arbetsterapi — att ämbetsverket tidigare i andra sammanhang beträffande
ungdomsfängelseklientelets yrkesundervisning uttalat, att en förutsättning
för att utbildningen skulle bliva planmässig och garanti erhållas för elevernas
allsidiga utbildning vore att undervisningsplaner funnes fastställda och
följdes. Av betydelse vore vidare att arbetsuppgifterna ej bleve för ensidigt
valda; för att få uppgifter som lämpade sig för olika elever och olika utbildningsstadier
vore det önskvärt att arbetsanskaffning ej uteslutande
skedde centralt genom fångvårdsstyrelsen utan även lokalt. Dessa synpunkter
böra beaktas bl. a. i vad gäller den nya anstalten. Överstyrelsen har
förutsatt att — med lämpligare arbetsanskaffning — behovet av intresseväckande
arbetsuppgifter vid utbildningen i praktiskt yrkesarbete skall kun -

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

17

na tillgodoses inom ramen för en enligt undervisningsplan pågående undervisning.
Tillämpningen av de efter mönster från undervisningsplaner för
vanliga verkstadsskolor för fångvårdens ungdomsanstalter upprättade undervisningsplanerna
medger en individuell anpassning.

Utredningens förslag angående den nya anstaltens personalbehov
har föranlett vissa uttalanden. Socialstyrelsen anser det vara av stor psykologisk
betydelse för fångvården och särskilt för ungdomsfängelserna, att anstalten
för svårbehandlade ställes under en kvalificerad psykiaters ledning.
Om sina erfarenheter av motsvarande anordning vid ungdomsvårdsskolan
Lövsta anför styrelsen:

1 Lövstachefens åligganden ingå, bland annat, uppgifter av administrativ
natur såsom att svara för, leda och ordna de olika arbets- och vårduppgifterna
vid anstalten, utöva förmanskap över samtliga befattningshavare
o. d. Däremot är han befriad från vissa andra administrativa uppgifter av
kameral och ekonomisk art, vilka intill år 1947 åvilade den ena avdelningsföreståndaren.
Efter nämnda tidpunkt handläggas dessa uppgifter av innehavaren
av en nyinrättad bokhållartjänst.

Uppfattningen av Lövsta som en institution för behandling och hjälp
har kunnat genomsyra anstaltens personal, eleverna och deras anhöriga
samt allmänheten framför allt därför att ledaren och organisatören av verksamheten
vid anstalten kunnat vara cn auktoritativ förespråkare för den
medicinska synen på vanart och kriminalitet. Chefen för Lövsta är tillika
rådgivande psykiater inom ungdomsvårdsskoleorganisationen. Härigenom
har han verksamt kunnat bidraga till en positiv utveckling av behandlingsmetoderna
inom denna organisation. Det har därvid varit av stor betydelse,
att han själv i ansvarig ledarställning och i praktiskt anstaltsarbete fått
pröva och tillämpa dessa metoder.

Socialstyrelsen tillstyrker därför i princip, att anstaltschefen bör vara
psykiater. Därvid bör övervägas, om icke huvudparten av de administrativa
uppgifterna bör under chefen handläggas av en tjänsteman i högre
tjänsteställning och bokhållartjänsten således utbytas mot en tjänst som
kamrer eller syssloman. På grund av bristen på lämpliga, ungdomspsykiatriskt
skolade läkare med en praktiskt-vetenskaplig inställning till anstaltspedagogiken
böra även möjligheter hållas öppna för tillfälliga lösningar av
chefs- och läkarfrågorna i likhet med vad som skett vid vissa ungdomsvårdsskolor,
där tjänsterna som chef tillika läkare resp. biträdande läkare
periodvis uppehållits av läkepedagogiskt skolade rektorer. Med hänsyn till
erfarenheterna från den psykiska barna- och ungdomsvården ifrågasätter
styrelsen, om icke den föreslagna psykologen i stället för att vara testpsykolog
bör främst kunna svara för den djuppsykologiskt inriktade individual-
och gruppterapien.

Medicinalstyrelsen anser, att det inom det föreslagna behandlingstcamet
behövs minst en psykoterapeut för att vara läkarna behjälplig med att utöva
individuell terapi och gruppterapi. Vidare föreslår styrelsen, att för
tillsyn av den allmänna ordningen vid den öppna stugan eu befattning som
husmor eller husfar inrättas.

2 llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 122

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

Statens organisationsnämnd hyser tveksamhet beträffande behovet av
två läkare vid anstalten. För en inskränkning till endast en läkare eller
en heltids- och en deltidsanställd tala vissa skäl:

Enligt de sakkunniga skall nyintagen elev omedelbart efter intagningen
underkastas en ingående undersökning av ett team bestående av — förutom
chefsläkaren — en psykiater, en psykolog, en socialpsykologiskt utbildad
assistent samt en översköterska med laboratorieutbildning, varvid stor vikt
skall läggas vid kroppsundersökningen. Det torde vara lämpligare alt verkställa
en mindre detaljerad kroppsundersökning på anstalten och i stället
på sätt som kan befinnas erforderligt utvidga den läkarundersökning, som
var och en till ungdomsfängelse dömd skall ha genomgått (där utlåtande
enligt sinnessjuklagen ej inhämtats) i enlighet med föreskrift i 4 § lag om
särskild förundersökning i brottmål.

En stor del av klientelet har kort tid före intagningen vistats vid ungdomsvårdsskola
och man kan därför genom hänvändelse till vederbörande
skola eller till socialstyrelsens skolbyrå snabbt och muntligt få en klar bild
av elevens fysiska och psykiska egenskaper samt rekommendation till behandlingsprogram.
Därigenom bör såväl den primära undersökningen som
det fortsatta undersökningsarbete, som avser att mera ingående penetrera
elevens psyke, ej oväsentligt underlättas.

Skulle minskning av läkarantalet med en leda till ökning av medelvårdtiden
med ett par veckor, anser nämnden dock att minskningen icke ställer
sig ekonomisk.

Svenska fångvårdssällskapet ifrågasätter i likhet med socialstyrelsen, om
icke chefsposten med hänsyn till bristande tillgång på läkarkrafter alternativt
bör kunna besättas med en anstaltspedagog utan medicinsk utbildning.

Sveriges fångvårdsmannaförbund finner de föreslagna personalgrupperna
vårdare och ekonomibiträden vara för små.

Statskontoret uttalar, att personaluppsättningen — 55 tjänstemän för 65
elevplatser — framstår som alltför omfattande, varför en nedskärning synes
ofrånkomlig.

Vad angår befattningshavarnas löneställning och
tjänstebenämningar finner statskontoret starka skäl möta mot
att inom en mycket begränsad del av en omfattande organisationsform tilllämpa
lönesättningsnormer och benämningar, som förbehållits en helt annan
anstaltsorganisation. En närmare anpassning till de för fångvårdsanstalterna
antagna lönegradsserierna och tjänstebenämningarna bör sålunda
ske.

Statens lönenämnd har icke något att erinra mot den för anstaltens överläkare
föreslagna placeringen i 31 lönegraden. Under hand har lönenämnden
inhämtat, att utredningens avsikt varit, att även det särskilda tillägg
om 5 004 kronor, som enligt beslut av 1950 års riksdag numera utgår till
bl. a. fångvårdens överläkare, skall tillkomma ifrågavarande överläkare.
Verksamheten som rådgivande psykiater synes böra inordnas i chefstjänsten
och härför föreslaget särskilt arvode å 4 000 kronor icke medgivas. Befattningen
som tvättföreståndare i 15 lönegraden bör erhålla benämningen
yrkesmästare. Frågan om lönegradsplaceringen av maskinisttjänsten bör

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

19

avgöras först sedan vederbörlig placering av den nya anstaltens maskinanläggning
i anläggningsgrupp skett. De båda kontorsbiträden som uppförts
i 8 lönegraden avses, enligt vad lönenämnden under hand inhämtat, skola
inplaceras i reglerad befordringsgång. Av de fem föreslagna ekonomibiträdestjänsterna
bör en, avsedd för en kokerska, uppföras i 6 lönegraden och
de övriga fyra i 2 och 3 lönegraderna.

Svenska fångvårdssällskapet förmenar, att den nya anstaltens karaktär
av centralanläggning inom ungdomsfängelseorganisationen motiverar en
högre löneställning för redogöraren, som vid sidan av kamerala åligganden
torde få svara för viktiga administrativa uppgifter.

Under erinran att förslag framlagts för innevarande års riksdag om uppflyttning
i lönegrad av yrkeslärarna vid de centrala yrkesskolorna och ungdomsvårdsskolorna
hemställer Sveriges fångvårdsmannaförbund att samma
löneställning, som kan komma att bliva gällande för nämnda lärare, må
tillkomma yrkeslärarna vid den nya anstalten. Förbundet anser vidare, att
den för tillsyningsmännen föreslagna placeringen är för låg i förhållande
till arbetsuppgifterna.

Medicinalstyrelsen uttalar, att — med hänsyn till de särskilda krav som
en försöksverksamhet av förevarande slag ställer och angelägenheten av
att till anstalten förvärvas personal med de kvalifikationer som erfarenheten
visar vara behövliga — viss frihet bör lämnas Kungl. Maj :t i fråga om
bestämmandet av anställningsform och lönesättning för en del befattningshavare,
bl. a. vissa vårdare. Detsamma bör gälla bokhållaren, vars arbetsgöromål
kunna bliva mera krävande än beräknat.

Såväl klientelets ålder och art som den medicinskt-psykiatriska behandlingen
vid den nya anstalten anser medicinalstyrelsen motivera, att fångvården
i sin tillsyn över anstalten biträdes av inspektören för
den psykiska barna- och ungdomsvården. Vidare böra ansökningar till befattningar
inom behandlingsteamet, i likhet med vad som är fallet med
vissa befattningar inom den psykiska barna- och ungdomsvården, underställas
medicinalstyrelsens, skolöverstyrelsens och socialstyrelsens prövning
ur behörighetssynpunkt. Även nngdomsfångelsenämnden påpekar
önskvärdheten av att anstalten ställes under medicinalstyrelsens tillsyn.

I fråga om anstaltens byggnads mässiga utformning understryka
ungdomsfängelsenämnden, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och
Svenska fångvårdssällskapet kraftigt betydelsen ur behandlingssynpunkt
av att eleverna kunna uppdelas i små, från varandra väl avskilda enheter.
Om sina erfarenheter från ungdomsvårdsskolorna i detta avseende anför
socialstyrelsen bl. a.:

Inom ungdomsvårdsskoleorganisationen finnes en klar tendens till minskning
av elevgrupperna. Vid skolorna för normalklientclet funnos tidigare i
varje husblock plats för upp till 30 elever. Numera mottagas där högst
20—25 elever, men även grupper av denna storlek äro enligt styrelsens
mening alltför stora. Vid Lövsta inrättades år 1942 en specialavdelning för
denna skolas mest svårbehandlade klientel. Avdelningen inreddes med 12
platser. Erfarenheten visar emellertid ganska snart, att även denna grupp

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

var i största laget och att den ur behandlingssynpunkt gav en klart negativ
effekt i det att ledningen av gruppen lätt gled över från personalen till
eleverna. Platsantalet minskades därför först till 10 och därefter i samband
med en ombyggnad innevarande år till 7. Specialavdelningen vid Långanäs
har 9 platser, vilket där anses innebära den övre gränsen för klientelets
behandlingsbarhet. I ett förslag till ny ungdomsvårdsskola för själsligt
abnorma flickor har socialstyrelsen uttalat, att den ideala elevgruppen för
detta klientel torde vara 7 å 8 för de yngre och 10 å 12 för de äldre.

Med framhållande av de öppna vårdformernas bestämda företräde framför
de slutna ifrågasätter socialstyrelsen nödvändigheten av att mellangradsavdelningarna
bliva lika rymningssäkert utförda som isoleringspaviljongerna.

I motsats till socialstyrelsen vill länsstyrelsen i Östergötlands län betona
angelägenheten av att alla rimliga anordningar vidtagas i syfte att förhindra
rymningar. Länsstyrelsen finner knappast, att utredningen tillfyllest
behjärtat denna primära synpunkt.

Sveriges fångvårdsmannaförbund, som likaledes understryker vikten av
tillfredsställande säkerhetsanordningar, anser att det föreslagna antalet isoleringsplatser
är för ringa samt att frågan om ytterstängsel nu bort lösas.

Medicinalstyrelsen ifrågasätter, huruvida icke anstalten bör utbyggas i
etapper. Genom att till en början uppföra huvudbyggnaderna och en paviljong
av varje typ kunna erfarenheter vinnas till ledning för anstaltens fortsatta
utbyggnad.

Statens organisationsnämnd föreslår, att till prövning upptages frågan om
ett sammanförande av de två isoleringsavdelningarna och de fyra mellangradsavdelningarna
två och två till tre i stället för sex byggnader. Därigenom
skulle möjliggöras en väsentlig personalbesparing, beräknad till 296
timmar per vecka eller sex vårdares arbetstid, vilket i sin tur skulle leda
till minskat investeringsbehov i personalbostäder.

Statskontoret anser att förslagen till anstaltsbyggnader utformats väl
pretentiöst.

I övrigt ha endast smärre erinringar framförts mot byggnadernas planering.

Under framhållande av att anstaltens byggnadsmässiga utformning i allt
väsentligt är avhängig av de vårdformer, som avses bliva tillämpade, och
att utredningens motiveringar till stor del undandraga sig styrelsens bedömande
uttalar byggnadsstyrelsen, att styrelsen vid sin granskning av
förslaget endast kunnat utgå från de sålunda angivna förutsättningarna. De
uppgivna kostnaderna för anstaltens anläggning, 6 350 000 kronor,
finner styrelsen under sådana förhållanden skäliga med hänsyn till arbetets
omfattning. Kostnaden per vårdplats måste emellertid anses vara anmärkningsvärt
hög, varför viss överarbetning av lokalprogrammen för de
föreslagna byggnaderna bör företagas. Styrelsen anför:

Förut angiven totalkostnad innebär, att varje vårdplats kommer att draga
en kostnad av närmare 100 000 kronor. Därest kostnaderna för personalbostäder
och de delar av gemensamma anläggningar, som komma att be -

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

21

tjäna dessa, undantagas, kvarstår för de egentliga anstaltsbyggnaderna en
anläggningskostnad av c:a 4 200 000 kronor eller nära 65 000 kronor per
vårdplats. Även sett mot bakgrunden av de mål, som uppställts för verksamheten
vid den föreslagna anstalten, och den därav betingade särskilda
utformningen och utrustningen måste detta belopp anses vara anmärkningsvärt
högt. Till jämförelse vill byggnadsstyrelsen framhålla, att motsvarande
kostnader vid nyuppförande av anläggningar för vissa andra sociala vårdformer
enligt samma prisläge övcrslagsvis kunna beräknas till för sinnessjukhus
ca 25 000 kronor, för normala kroppssjukhus ca 35 000 kronor
och för undervisningssjukhus ca 40 000 kronor per vårdplats.

Då det synes angeläget att pröva alla möjligheter till en nedskärning av
anläggningskostnaderna torde redan inom ramen för de antagna förutsättningarna
en viss överarbetning av lokalprogrammen för de föreslagna byggnaderna
böra företagas, särskilt vad beträffar administrations- och fritidslokalerna.
De besparingar, som på detta sätt stå att vinna, kunna emellertid
i förhållande till den totala anläggningskostnaden bliva endast av
relativt begränsad storleksordning. Om en mera väsentlig nedskärning av
kostnaderna skall kunna ske, måste även de angivna riktlinjerna för anstaltens
arbetssätt, personalorganisation och allmänna utformning upptagas
till förnyad prövning.

Statskontoret anför liknande synpunkter beträffande kostnadernas storlek
och anser icke osannolikt, att man med hänsyn till såväl byggnads- som
personalkostnader, vilka senare icke berörts av utredningen, nödgas räkna
med ett belopp icke understigande 40 kronor för dag och intagen.

Socialstyrelsen erinrar om att de uppskattade kostnaderna på grund av
prishöjningar kunna väntas stiga med omkring tjugo procent till ca 8 200 000
kronor inklusive inredning och utrustning. Emellertid kan enligt styrelsens
uppfattning icke något billigare och lika effektivt alternativ presteras. För
ett riktigt bedömande av kostnadsfrågan måste samtidigt uppmärksammas
de besparingar, som på längre sikt vinnas genom ifrågavarande förebyggande
insatser:

På kort sikt äro möjligen nuvarande underhaltiga anordningar billigare
för samhället. På lång sikt har emellertid samhället icke råd att göra flera
underlåtenhetssynder mot ett klientel, som ännu är i den plastiska och
formbara åldern. Socialstyrelsen kan betyga att klok omsorg och riktigt
avvägd människovärd kan åstadkomma goda resultat även med till synes
hopplösa fall. Varje icke tillvaratagen möjlighet att resocialisera en urspårad
ung människa åsamkar samhället stora kostnader för blivande omhändertagande
av denne i fängelser, på sinnessjukhus eller inom alkohoIistvården,
förutom de värden som förstöras genom nya brott. Det är att
förvänta, att den nya behandlingsanstalten genom ett relativt kortvarigt,
men effektivt omhändertagande kommer att nå resultat, som på lång sikt
minskar samhällets utgifter för andra och dyrbarare vårdformer. Sett på
detta sätt är det eu klok sparsamhctspolitik att inrätta den föreslagna anstalten.

I fråga om anstaltens förläggningsplats framhåller ungdomsfängelsenämnden,
alt genom eu placering av anstalten ej långt från
den öppna huvudanstalten Skcnäs och eventuellt med ett par kolonier inom
eu tiomiljsräjong därifrån skulle ungdomsfängelsets arbetskrafter och övriga
resurser kunna samordnas och utnyttjas på ett helt annat sätt än nu.

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

Domänstyrelsen vill icke motsätta sig, att det föreslagna området, cirka
34 ha av kronoegendomen Tuna l1, upplåtes för det avsedda ändamålet. Viss
del av området ingår i mark, som är utarrenderad till den 14 mars 1958.
Vidare finnas på området tre med nyttjanderätt upplåtna lägenheter, varå
äro uppförda byggnader tillhörande vederbörande nyttjanderättshavare. Underhandlingar
ha ägt rum med arrendatorn om ett överförande före arrendetidens
utgång av hans del av ifrågavarande område till anstalten. Mot de
villkor arrendatorn betingat sig härför ■—- innebärande rätt till gottgörelse
från fångvården för viss del av arrendeavgälden, som även i fortsättningen
skulle kontraktsenligt erläggas, samt skyldighet för den blivande anstalten
att anordna viss vattenledning och att hålla befintliga avlopp och öppna
diken i stånd m. in. — har styrelsen intet att erinra. Såsom ytterligare villkor
för upplåtelsen bör gälla att den myndighet, varunder anstalten skall
lyda, svarar för de anspråk på skadestånd och ersättning som nyttjanderättshavare
inom området kunna framställa för förlust av byggnader och
besittningsrätt, att samma myndighet svarar för den å området belöpande
vägunderhålls- och vinterväghållningsskyldigheten enligt lagen om enskilda
vägar samt att domänfonden beredes ersättning för upplåtelsen genom särskilt
ersättningsanslag, vilken ersättning bör beräknas å ett värde å området
av 42 000 kronor.

Med överlämnande av skriftliga opinionsyttringar från invånare i Rystads
kommun m. fl. förklarar länsstyrelsen i Östergötlands län att länsstyrelsen
bestämt motsätter sig, att den nya anstalten förlägges till detta län, vari
redan finnes en anstalt av analog beskaffenhet. Bebådandet av ytterligare
en anstalt har — i synnerhet då den förutsättes icke komma att lämna någorlunda
goda garantier mot rymning av interner med ty åtföljande härjningar
i trakten •— av ortsbefolkningen mottagits med allvarliga farhågor,
vilka delas av länsstyrelsen.

Departementschefen.

Behandlingen av unga lagöverträdare har länge stått i medelpunkten för
den kriminalpolitiska reformverksamheten såväl i utlandet som i vårt land.
Detta är naturligt med hänsyn till angelägenheten av att så tidigt som möjligt
bryta en begynnande kriminalitet. Utsikterna att nå ett lyckligt resultat
torde också vara betydligt gynnsammare, när det gäller människor, som
ännu icke råkat fast i en asocial livsföring.

Tankegången att den unge brottslingen behöver fostran snarare än straff
ledde år 1902 till införandet av tvångsuppfostran för ungdom i åldern 15
—18 år. Genom 1924 års barnavårdslag erhöll även socialvården i vissa
fall möjlighet att taga hand om unga lagöverträdare. Efter införandet år
1944 av åtalseftergift kom tvångsuppfostran allt mera ur bruk, och år 1947
fattades beslut om institutets upphävande. För närvarande omhändertagas
sålunda lagbrytare under myndig ålder, vilka behöva anstaltsvård, antingen
i fångvårdsanstalter eller i socialvårdens ungdomsvårdsskolor. I prak -

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

tiken fördelas klientelet regelmässigt på så sätt att de som vid omhändertagandet
icke uppnått 18 år placeras i ungdomsvårdsskola, medan de återstående
intagas å fångvårdsanstalt. Intagning i ungdomsvårdsskola av
unga lagbrytare sker oftast i samband med åtalseftergift eller villkorlig
dom. Den 1 mars 1951 uppgick antalet manliga elever i åldern 15—18 år
vid ungdomsvårdsskolorna till 292. Vid samma tidpunkt funnas i fångvårdsanstalterna
21 ynglingar i denna åldersgrupp, ådömda tidsbestämda
straff. I åldersgruppen 18—21 år funnos samtidigt intagna 29 i nämnda
skolor och 336 i fångvårdsanstalter. Av de sistnämnda voro 202 ådömda
ungdomsfängelse, 104 straffarbete, 25 fängelse och 5 förvaring. Jag bortser
i detta sammanhang från de fåtaliga grupperna av unga kvinnliga lagbrytare,
av vilka fångvården den 1 mars 1951 icke hade någon under 18
år och endast 3 under 21 år.

Genom införandet av lagen om ungdomsfängelse har avsetts att för lagbrytare
i åldern 18—21 år skapa en behandlingsform, som skall giva de intagna
fostran och utbildning på särskilda ungdomsanstalter. Behandlingen
liksom tiden för omhändertagandet skall beträffande varje elev anpassas
efter individuella behov och förutsättningar. De principer, från vilka denna
lagstiftning utgått, äro sunda och riktiga. Ungdomsfängelset avsågs ursprungligen
endast för normalklientel. Såsom i det föregående nämnts har
emellertid lagen med riksdagens godkännande erhållit en vidsträcktare tilllämpning
än som från början varit avsedd. De klientelundersökningar, för
vilka jag tidigare i korthet redogjort, utvisa att flertalet av dem som omhändertagas
för ungdomsfängelsebehandling är psykiskt och .socialt belastat
i betydande utsträckning. Även enligt min mening är det ett samhällsintresse
av största vikt att just de defekta, de »svårbehandlade», för
vilka risken att hemfalla åt allvarlig kriminalitet är särskilt stor, bliva omhändertagna
på ett effektivt sätt. Statskontorets förslag, att tillämpningen
av ungdomsfängelse såsom behandlingsform skulle begränsas, utgör icke
någon lösning av den föreliggande frågan. Behovet av effektiva anordningar
för att omhändertaga det svårbehandlade ungdomsfängelseklientelet
skulle kvarstå. Jag ansluter mig därför till vad strafflagberedningen och
ungdomsfängelsenämnden anfört mot en begränsning av nuvarande tilllämpning
av ungdomsfängelselagen.

Emellertid har lagens tillämpning i hög grad försvårats av en bristfällig
anstaltsorganisation och i övrigt otillfredsställande behandlingsresurser.
Ungdomsfängelset är sålunda till stor del endast provisoriskt uppbyggt med
användande av äldre, för ändamålet ej lämpade fängelsebyggnader. Såsom
inledningsvis berörts ha riksdagens revisorer redan på ett tidigt stadium
riktat anmärkning häremot. Förhållandena ha dock hittills icke medgivit
en avveckling av dessa provisoriska anordningar. Ungdomsfängelset motsvarar
därför icke vad som varit åsyftat med denna behandlingsform. Yrkesutbildning
och fostran ha endast delvis kunnat genomföras på ett tillfredsställande
sätt. Svåra oroligheter ha förekommit i de slutna anstalterna,
och rymningarna ha varit talrika. Resultatet av de företagna undersökning -

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

arna rörande klientelets sammansättning understryker, att en anstaltsreform
inom ungdomsfängelset nu är oavvislig. Det har sålunda klarlagts
att behov föreligger av en nyorientering av själva behandlingstekniken och
att man därvid måste förstärka det medicinska och psykologiska inflytandet
på behandlingen. Detta inflytande måste få göra sig gällande inom hela
ungdomsfängelseorganisationen. Vad angår det svårbehandlade klientelet
är uppenbart, att det erfordras en anstalt av betydligt effektivare karaktär
än de provisoriska anstalter ,som nu användas. Det är av central betydelse
för hela vår kamp mot kriminaliteten att ingripa just mot dessa svårbehandlade
ungdomar. Att få till stånd erforderliga resurser härför är i själva
verket det allra viktigaste som nu kan göras i syfte att motarbeta brottsligheten
och .stärka rättssäkerheten.

Det av utredningen framlagda förslaget om inrättande av en sådan anstalt
bygger på erfarenheter av liknande moderna ungdomsanstalter i utlandet
och av socialvårdens ungdomsvårdsskolor i vårt land. Förslaget grundar
sig på den principen att klientelet ur såväl rena behandlingssynpunkter
som säkerhetskrav uppdelas i små grupper, som skola hållas väl avskilda
från varandra, »den lilla gruppens princip». En annan ledande tanke är
att klientelets behov av medicinsk-psykologisk behandling blir tillgodosett.
För inrättandet av en anstalt av denna typ ha nästan alla remissinstanser
uttalat sig. Även för egen de! anser jag, såsom framgår av vad jag redan
förut framhållit, de grundläggande principerna för den tilltänkta behandlingen
bärande. Jag anser det alltså synnerligen önskvärt att en anstalt av
föreslagen beskaffenhet kommer till stånd.

Det måsts emellertid beaktas att en sådan anstalt kommer att medföra
jämförelsevis betydande kostnader; kostnaderna för anläggandet ha av utredningen
med utgångspunkt från prisläget sommaren 1950 beräknats till
6 350 000 kronor. Häremot bör emellertid vägas att ett effektivt omhändertagande
av ifrågavarande klientel torde komma att på lång sikt åstadkomma
besparingar på grund av minskat antal återfall i brott och minskat behov
av samhällsvård i andra former. Härtill kommer att genom en effektivare
anstalt svård möjligheter uppkomma att förkorta vårdtiden, vilket
kan medföra avsevärda besparingar. Vid bedömandet av de ekonomiska
frågorna bör man ytterligare hålla i minnet, att uppförandet av den nya
anstalten möjliggör att de nuvarande ungdomsanstalterna i Ystad och Uppsala
kunna utnyttjas för andra ändamål samt att dessas personal, tillhopa
närmare 60 befattningshavare, frigöres för andra uppgifter.

Självfallet är det emellertid nödvändigt, särskilt i rådande .statsfinansiella
läge, att alla möjligheter tillvaratagas för att nedbringa kostnaderna för
den nya anstalten. Även om utredningen givetvis beaktat dylika synpunkter,
anser jag kostnadsfrågan vara så betydelsefull, att spörsmålet om den
närmare utformningen av anstalten bör underkastas ytterligare granskning.
Jag har för avsikt att låta verkställa en dylik översyn. Härvid får
emellertid självfallet icke, i syfte att vinna besparingar, någon rubbning
ske i de grundläggande principer för anstalten, till vilka jag anslutit mig.

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 122.

Ehuru jag sålunda i avvaktan på resultatet av översynen icke för närvarande
kan taga slutlig ställning till utredningens förslag i alla enskildheter,
anser jag mig dock redan nu böra närmare utveckla min principiella
inställning till den tilltänkta anstalten.

Vid planläggningen av den nya anstalten torde man såsom utredningen
böra räkna med ett elevantal mellan 60 och 70. De grupper, i vilka klientelet
bör uppdelas, torde icke böra omfatta flera elever än att syftet med
den avsedda behandlingsformen uppnås. Varje sådan behandlingsgrupp bör
förläggas till en särskild paviljong, belägen på lämpligt avstånd från övriga
byggnader. Den byggnadstekniska utformningen av paviljongerna torde
böra närmare prövas vid den kommande översynen.

I fråga om säkerhetsanordningar har utredningen förutsatt att till en
början endast såsom isoleringsavdelning avsedd paviljong bör förses med
nätstängsel. Länsstyrelsen i Östergötlands län och Sveriges fångvårdsmannaförbund
anse däremot, att säkerhetsanordningarna redan från början borde
utbyggas kraftigare. Å andra sidan har socialstyrelsen ifrågasatt viss uppmjukning
av utredningens förslag på denna punkt. För egen del anser jag
det viktigaste i utgångsläget vara, att byggnadsplanen medgiver, att mekaniska
stängselanordningar lätt kunna uppföras kring byggnaderna om så
erfordras. Man måste vidare förutsätta att paviljongerna bliva i sig själva
mycket solitt utförda. Till åstadkommande av säkerhet bidrager vidare i
hög srad .smågruppssystemet med dess intima kontakt mellan elever och
personal. Skulle klientelet visa oro eller farlighet, synes det riktigast att
temporärt förstärka tillsynen på avdelningen i fråga. Såvitt möjligt bör
omslutningsmur eller annat stängsel kring hela anstaltsområdet undvaras
dels på grund av de pedagogiskt ogynnsamma verkningar som ett dylikt
ytterstängsel medför och dels på grund av de höga kostnader som äro förbundna
med dess uppförande och kontinuerliga bevakning. I sistnämnda
hänseende må framhållas, att enligt all erfarenhet även höga stängsel äro
till ringa nytta, om de ej äro bevakade. Jag ansluter mig sålunda i fråga
om säkerhetsanordningarnas yttre utformning i huvudsak till utredningens
förslag. Därvid vill jag emellertid understryka betydelsen av att rymningarna
från en anstalt av det förutsatta slaget icke få bliva så talrika, att de
medföra svårigheter för bygdens befolkning. Skulle så bliva fallet, böra
ytterligare åtgärder vidtagas, såsom utökning av bevakningen och anordnande
av omslutningsstängsel.

Såsom förut nämnts kännetecknas den föreslagna utformningen av anstalten,
förutom av »den lilla gruppens princip», av anordningar för att tillgodose
klientelets behov av medicinsk-psykologisk behandling. Anstalten
föreslås sålunda utrustad med bl. a. en särskild mottagningsavdelning för
nykomlingar samt en sjukavdelning. Mot utredningens förslag i dessa avseenden
bär jag i princip icke något att erinra.

På grundval av en undersökning av ungdomsfängelseklientelet har utredningen
föreslagit, att verkstäder inrättas för utbildning i metallarbete,
bil- och motorreparationer samt byggnadsarbete. Jag biträder detta förslag

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 122.

och anser likaså i enlighet med utredningen, att utbildning lämpligen bör
anordnas i trädgårdsarbete. Däremot kan jag — främst med hänsyn till
angelägenheten av att i görligaste mån begränsa anläggningskostnaderna
för anstalten — icke tillstyrka förslaget om uppförande av ett maskintvätteri.
Det fåtal intagna som avsetts skola beredas undervisning i nämnda
yrke torde utan olägenhet kunna erhålla utbildning inom annan vid anstalten
förekommande yrkesgren. Med anledning av vad överstyrelsen för
yrkesutbildning anfört beträffande yrkesutbildningens bedrivande in. in.
torde denna fråga, vars lösning i ena eller andra riktningen icke inverkar
på anstaltens utformning, böra upptagas till ytterligare övervägande av
fångvårdsstyrelsen.

Den av utredningen och i vissa remissyttranden berörda frågan om det
lämpligaste intagningsförfarandet är jag för närvarande icke beredd att
taga någon bestämd ställning till. Denna fråga synes böra göras till föremål
för ytterligare överväganden.

Det synes mig fullt klart, att anstalten på grund av sin karaktär bör ställas
under ledning av en psykiater, vilken även bör fungera såsom rådgivande
psykiater vid andra ungdomsanstalter. Huruvida jämte denne någon
ytterligare läkare bör finnas vid anstalten torde närmare få övervägas vid
den tilltänkta översynen. Likaså torde därvid få prövas den nya anstaltens
peisonalbehov i övrigt samt frågor angående löneställning och tjänstebenämning.

Utredningens uppslag att utnyttja lämpliga personer i anstaltens grannskap
såsom anstaltsbesökare anser jag vara mycket betydelsefullt. De försök
i nämnda hänseende som hittills gjorts i vårt land ha i stort sett utfallit
väl och mana till efterföljd. Det bör emellertid tillses, att dessa anstaltsbesökare
icke tilldelas större uppgifter än de mäkta med. Sålunda böra de
icke anlitas för uppgifter tillhörande socialtjänsten — anskaffande av arbete
efter frigivning o. d. — utan uteslutande hänvisas att fylla den vänligt inställda
och förstående medmänniskans roll.

I enlighet med vad medicinalstyrelsen och ungdomsfängelsenämnden uttalat
bör den nya anstalten ställas under tillsyn av medicinalstyrelsens inspektör
för barna- och ungdomsvården.

Anstalten för svårbehandlade bör, såsom utredningen föreslagit, förläggas
till en plats inom bekvämt räckhåll för anstalten å Skenäs. Med den
nuvarande förläggningen av en mottagningsanstalt i Nyköping, en öppen
anstalt å Skenäs samt två slutna anstalter i Uppsala och Ystad äro ungdomsanstalterna
spridda över ett mycket stort område. Därjämte finnes
anordnad en liten öppen anläggning, Björkahemmet, utanför Stockholm,
för elever som i regel blott bo på hemmet och arbeta utanför. Såsom framgår
av nästföljande anslagspunkt avses ytterligare en liknande anläggning
av öppen typ, Hildero, skola tillkomma i Asmundtorp utanför Landskrona.

I ett anstaltssystem, som bygger på differentiering av klientelet mellan olika
anstalter efter dess beteendetyper och behandlingsbehov, är det förenat
med betydande nackdelar att ha långa och obekväma transportvägar. De

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 122.

stora avstånden försvåra därjämte möjligheterna till gemensamt utnyttjande
av läkare och annan specialutbildad personal. Dessa synpunkter göra
sig ej så mycket gällande i fråga om sådana mindre anstalter som Björkahemmet
och Hildero, för vilka klientelet huvudsakligen blir särskilt utvalt,
men äro av väsentlig betydelse för ungdomsfängelsets huvudanstalter.

Jag vill i detta sammanhang erinra därom, att sedan riksdagens revisorer
år 1949 kritiserat det stora antalet omplaceringar av fångvårdsklientelet
mellan olika anstalter utredning igångsatts inom justitiedepartementet
för att komma till rätta med detta problem. Flera olika möjligheter ha därvid
övervägts, bl. a. en uppdelning av fångvårdens anstalter enligt ett räjongsystem
med centralfängelserna som huvudanstalter och en grupp av
närliggande slutna anstalter och kolonier som differentieringsanstalter. Genom
en dylik anordning skulle man för huvudmassan av fångklientelet kunna
begränsa transporterna till anstalter som ligga så nära, att transporterna
regelmässigt kunna verkställas med huvudanstaltens bil. Även i andra
hänseenden synes det möjligt att vinna betydande fördelar med ett sådant
system. Om detta skulle genomföras, höra uppenbarligen ungdomsbehandlingen
och abnormbehandlingen bilda särskilda specialräjonger. Därvid bör
man enligt min mening särskilt inom ungdomsbehandlingen sträva efter
att få anstalterna så förlagda, att de lätt kunna nås från varandra.

Vad beträffar den närmare placeringen av den nya anstalten har utredningen,
sedan flera olika förslag undersökts, slutligen stannat vid att föreslå
en del av kronoegendomen Tuna i Rystads socken vid sjön Roxen i
Östergötland. Det avsedda området synes utgöra en i olika hänseenden
mycket lämplig förläggningsplats. Naturförhållandena äro utmärkta för ändamålet,
en större stad, Linköping, ligger på det lämpliga avståndet av cirka
en mil, och till den andra stora ungdomsanstalten, Skenäs, kan man
komma med l1/-—2 timmars bilresa. Med hänsyn härtill och då staten skulle
taga i anspråk sin egen mark samt det närmaste samhället, Bkängen,
ligger på andra sidan ett åtskiljande, mer än en kilometer brett skogsområde,
har jag ansett de av länsstyrelsen i Östergötlands län och ortsbefolkningen
uttryckta farhågorna icke kunna tillmätas sa stor betydelse, att
anstalten på grund därav bör förläggas på annat håll. Jag tillstyrker således
utredningens förslag angående anstaltens placering. Det av utredningen
föreslagna namnet Roxtnna synes vara väl valt och har redan allmänt
godtagits i diskussionen om den nya anstalten.

Då anstaltsområdet är avsett att tagas i anspråk för annat ändamål än
jordbruk, torde det böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela erforderliga
bestämmelser angående överförande i redovisningshänseende av ifrågavarande
markområde från domänverkets fond till fångvårdsstyrelsens
delfond av statens allmänna fastighetsfond samt att i samband därmed
föreskriva med vilka värden fonderna skola ned- resp. uppskrivas.

Med övertagandet av nu avsedda markområde torde, på sätt domänstyrelsen
framhållit, böra följa skyldighet för fångvården att anordna viss
vattenledning för huvudegendomens räkning samt att svara för att befintliga

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

avlopp och öppna diken hållas i stånd in. m. I den mån härmed sammanhängande
kostnader äro av engångsnatur och stå i direkt samband med
den nya anstaltens uppförande, torde medel för deras bestridande böra beräknas
under det anslag å kapitalbudgeten .som begäres för förberedande
arbeten för den nya anstalten. I övrigt torde kostnaderna, där de icke skola
gäldas från statens allmänna fastighetsfond, få bestridas med anlitande av
fangvardsanstalternas omkostnadsanslag. Det torde böra ankomma på domänstyrelsen
att med huvudegendomens arrendator överenskomma om den
nedsättning av arrendeavgälden, som är skälig med hänsyn till hans frånträdande
av visst område till den nya anstalten.

Med hänsyn till mitt föregående ställningstagande synes för nästa budgetår
anslag böra äskas endast för sådana förberedelsearbeten, vilka icke
ha direkt sammanhang med anstaltens definitiva utformning. Sålunda torde
medel böra finnas tillgängliga för vissa kostnader i samband med omdisposition
av marken ävensom för röjningsarbeten, väg- och vattenanläggningar,
ritningar in. in. De sammanlagda kostnaderna härför torde
kunna uppskattas till högst 500 000 kronor. Sedan jag tagit ståndpunkt till
anstaltens slutliga utformning torde jag få återkomma till de anslagsäskanden
som påkallas därav.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Ny nngdomsanstait för svårbehandlade för budgetåret
1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 500 000
kronor.

[2.] Byggnadsarbeten vid egendomen Hildero. Ungdomsanstalterna för
manligt klientel utgöras för närvarande av mottagningsanstalten i Nyköping,
huvudanstalten å Skenäs samt specialanstalterna i Uppsala och Ystad.
Härtill kommer, förutom platser vid fångvårdens sinnessjukavdelningar,
Björkahemmet i Hässelby villastad utanför Stockholm, vilket enligt överenskommelse
mellan kronan och förutvarande ägaren, Skyddsvärnet i Stockholm,
sedan den 1 juli 1950 användes såsom övergångshem för ett 10-tal
från ungdomsanstalt permitterade elever (jfr statsutsk. uti. 164/1950 s. 17).
Frånsett Björkahemmet är endast Skenäsanstalten avsedd för öppen vård.
Tidigare användes kolonien Mäshult i Hallands län såsom ungdomsanstalt
för debilklientel men nedlades enligt beslut av Kungl. Maj :t vid ingången
av år 1950, enär denna koloni i olika hänseenden icke varit lämplig för
andamålet. Såsom ersättare för sistnämnda anstalt utnyttjades under första
halvåret 1950 provisoriskt kolonien Leverstad i Skaraborgs län.

I skrivelse den 12 december 1950 anmäler fångvårdsstyrelsen efter samråd
med ungdomsfängelsenämnden behovet av små öppna anstalter eller
anstaltsavdelningar (kolonier) för genomförandet av en för vårdresultatet
gynnsam differentiering av ungdomsfängelseklientelet. Styrelsen framhåller
därvid bl. a. att den för sådant ändamål förut använda kolonien Leverstad

29

Kungl. Mcij.ts proposition nr 122.

blott med betydande kostnader kan göras till en fullgod ungdomskoloni
samt att den förhyrda mark, där kolonien är belägen, jämte därå befintliga
byggnader inom en nära framtid måste avträdas. Vidare råder ovisshet om
Björkahemmet, som numera övergått i Stockholms stads ägo, kan få disponeras
av styrelsen efter den 1 juli 1951. Grunderna för differentiering
till öppen anstalt äro flera, såsom elevernas begåvningsgrad och sinnesbeskaffenhet
i övrigt, behovet av yrkesutbildning samt det stadium till vilket
verkställigheten fortskridit. Med beaktande av dessa principer har styrelsen
länge sökt anskaffa nya öppna platser.

Planer att ändra någon redan befintlig koloni för vanligt fångförvar till
ungdomsanstalt ha tills vidare måst förfalla, då de enda kolonier som
lämpligen kunna ifrågakomma äro oumbärliga för omhändertagande och
utbildning av andra kategorier än till ungdomsfängelse dömda. Sökandet
efter en fastighet som lämpar sig för en ny ungdomsanstalt av varaktig natur
har av flera skäl inriktats på Skåne. Denna landsdel erbjuder tack
vare tätbebyggelse, goda kommunikationer och anhopning av industriella
anläggningar gynnsamma förutsättningar för en koloni för elever, som under
frigångsarbete skola beredas en naturlig återinpassning i samhället.
Omkring en tiondel av ungdomsfängelseklientelet har sin hemort i Skåne.
Det är även angeläget att ha en koloni anknuten till ungdomsanstalten i
Ystad, så länge denna består, då därigenom anstaltens nuvarande otillräckliga
arbetsmöjligheter under frigång skulle vidgas.

Tilltänkta förvärv av icke statliga egendomar i Skåne ha tills vidare omöjliggjorts
genom en bygdeopinion, som bestämt motsatt sig inrättandet av
en ungdomsanstalt på sin ort. Emellertid har möjlighet nu uppkommit att
övertaga förvaltningen av en fastighet, som redan befinner sig i statens
hand, nämligen egendomen Hildero i Asmundtorps socken. Denna egendom
— med jordregisterbeteckningen Råga Hörstad 1” och l10 — har tidigare varit
filial till de nu nedlagda institutionerna statens tvångsarbetsanstalt och statens
alkoholistanstalt i Landskrona och är numera enligt beslut av Kungl.
Maj :t ställd under socialstyrelsens förvaltning. Enligt vad fångvårdsstyrelsen
inhämtat, är egendomen icke längre behövlig för ändamål inom socialstyrelsens
verksamhetsområde. Förutsättningarna för att på Hildero grunda
en öppen ungdomsanstalt måste anses mycket gynnsamma. Egendomen har
ett avskilt läge i utkanten av Asmundtorps stationssamhälle på ett avstånd
av cirka en kilometer från närmaste järnvägsstation och omkring nio kilometer
från Landskrona. Rika arbetsmöjligheter finnas i den kringliggande
trakten såväl när det gäller verkstadsdrift inom skilda yrkesgrenar som
jordbruks- och trädgårdsskötsel. Kommunikationerna äro utmärkta.

Hilderos areal är omkring 7 ha, varav omkring 3 ha åker, omkring 2 ha
tomt, park och trädgård samt resten kullurbetesmark och äng. Huvudbyggnaden
å egendomen — en tvåvåningsbyggnad av tegel, omkring 25 X H
meter — är väl bibehållen till sin stomme men behöver grundligt repareras.
Vattentillgången är betryggande.

Vid en planering av Hildero till ungdomsanstalt bör med hänsyn till egen -

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

domens läge elevernas utbildning huvudsakligen kunna ordnas genom arbete
under trigång. Därav följer att till Hildero skola förläggas elever som
under åtminstone några månader på annan ungdomsanstalt visat pålitlighet
och andra förutsättningar för en vistelse på öppen anstalt under fria former.
Någon egentlig arbetsdrift synes tills vidare icke behöva anordnas vid
kolonien. För kortare perioder kunna eleverna sysselsättas med handräckning,
trädgårdsskötsel och teoretiska studier. Åkerjorden bör utarrenderas
till lantbrukare i grannskapet. Styrelsen utgår från en beläggning på kolonien
av 15 elever. Större antal är icke lämpligt och medgives ej heller av
f örläggningsmö j liglieterna.

Vårdpersonalen vid kolonien bör kunna hållas ganska fåtalig men måste
med hänsyn till arbetsuppgifterna i gengäld vara välkvalificerad. Såsom ledare
föreslås en föreståndare i 23 lönegraden. Därutöver erfordras en överkonstapel,
en vaktkonstapel och ett ekonomibiträde. För att biträda föreståndaren
vid arbetsanskaffning åt eleverna och tillsyn över dem i deras arbete
utanför kolonien bör härjämte finnas en deltidsanställd kurator, för
vilken föreslås ett arvode av 1 800 kronor för år. Då anstalten i Ystad, så
länge den behålles för sitt nuvarande ändamål, bör vara moderanstalt för
Hildero, bör föreståndaren vid Ystadsanstalten för sina bestyr i samband
härmed enligt gällande norm åtnjuta ett årligt arvode av 300 kronor. För
personal, behövlig i samband med kolonisystemets utbyggande, finnes under
tångvårdsanstalternas avlöningsanslag en medelsreserv beräknad.

Förslag till reparation och omändring av förut nämnda huvudbyggnad har
upprättats av fångvårdsstyrelsens sakkunnige i byggnadsärenden. Enligt
detta kan den nuvarande rumsindelningen i det väsentliga bibehållas. I bottenvåningen
inrättas köksavdelning och matsal — även avsedd som dagrum
för de intagna, två lägenheter för gifta manliga befattningshavare
och ett expeditionsrum. Till våningen en trappa upp förläggas bostadsrum
för interner, sammanlagt 17 platser, därav fem rum med vardera två platser,
ett rum med tre platser och ett rum med fyra platser. Ett reservutrymme
erhålles sålunda utöver beräknade 15 platser. I källarvåningen anordnas
pannrum, badrum, verkstads- och hobbyrum, en mindre, för personalen
avsedd tvättstuga in. in. Kostnaden för dessa byggnadsarbeten beräknas
till 70 000 kronor. Styrelsen föreslår, att särskilt anslag å nämnda
belopp anvisas för ändamålet å riksstaten.

Inventarier till kolonien måste nyanskaffas. Kostnaderna härför, 15 000
kronor, kunna täckas med anlitande av till förfogande stående anslag.

I anslutning till fångvårdsstyrelsens framställning har ungdomsfängelsenämnden
i särskild skrivelse den 20 december 1950 framlagt sina synpunkter
på förevarande fråga. Enligt nämndens åsikt skulle Hildero efter
nyinredning och reparation av byggnaden samt med lämplig personal erbjuda
synnerligen goda möjligheter såsom ungdomsanstalt för öppen vård.
Nämnden understryker att rådande brist på öppna platser och differentieringsmöjligheter
utgör en allvarlig fara för ungdomsfängelsets funktion. I
icke obetydlig utsträckning ha till ungdomsfängelse dömda, som bort få

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

öppen vård, blivit intagna och kvarhållna i någon av de slutna anstalterna
i Uppsala och Ystad. Den nya kolonien skulle därför bliva en mycket värdefull
tillgång. Enär varje elev så snart som möjligt bör placeras på den anstalt,
där han enligt bedömningen vid mottagningsanstalten bäst passar,
skulle till den nya kolonien kunna direkt från mottagningsanstalten sändas
elever med god prognos. I anstaltens uppgifter måste ingå att sörja icke
blott för yrkesarbete och praktisk utbildning i sådant arbete utan även för
teoretisk yrkesundervisning vid eller utanför anstalten.

För att kunna realisera det syfte som avses med anstalten bör enligt
nämndens mening personalen vara sammansatt av en pedagog såsom chef,
en heltidsanställd kurator, en yrkesmästare för arbetsanskaffning in. m.
och en husföreståndarinna. Vidare saknas anledning att avstå från en till
kolonien knuten rådgivande psykiater. Befattningen som anstaltschef, vilken
med hänsyn till koloniens särställning lämpligen bör erhålla en annan
beteckning än föreståndare, föreslås tills vidare placerad i 22 lönegraden.

Beträffande den föreslagna ombyggnaden har nämnden icke något annat
att erinra än att även ett par små enkelrum för eleverna lämpligen borde
inredas.

Socialstyrelsen har i infordrat yttrande1 förklarat sig icke ha något att
erinra mot att egendomen Hildero, som enligt beslut av Kungl. Maj :t förvaltas
av styrelsen, apteras till koloni för verkställighet av ungdomsfängelse.
Enligt styrelsens mening är Hildero lämpligt för ändamålet. Styrelsen
ansluter sig till vad ungdomsfängelsenämnden föreslagit beträffande personalorganisationen.
Dock anser styrelsen föreslagen lönesättning för koloniens
föreståndare vara för låg. I likhet med ungdomsfängelsenämnden finner
styrelsen önskvärt att ett par enkelrum för eleverna inredas samt härutöver
att expeditionsutrymmet utökas till två rum.

Statskontoret har, efter remiss,1 erinrat om att den av fångvårdsstyrelsen
föreslagna personaluppsättningen ansluter sig till statsmakternas tidigare
principbeslut rörande personalbehovet för fångkolonier. Med hänsyn härtill
böra de av ungdomsfängelsenämnden i förevarande avseende framställda
yrkandena ej beaktas i vidare mån än att ekonomipersonalen utökas med
eu husföreståndarinna, vilken i likhet med övrig personal bör erhålla extra
anställning och placeras i högst 13 lönegraden. Statskontoret finner tillräckliga
skäl ej föreligga att medgiva förmånligare lönesättning för föreståndaren
än 19 lönegraden. Därest föreståndaren i enlighet med fångvårdsstyrelsens
förslag skulle placeras i 23 lönegraden, är det ej motiverat att
anknyta kolonien till Ystadsanstalten. Beträffande redovisningen av egendomen
Hildero föreslår statskontoret, att byggnaderna bokföras å fångvårdsstyrelsens
delfond av statens allmänna fastighetsfond och jordområdena
å statens domäners fond. Medel för omändring av anstaltens huvudbyggnad
höra därvid anvisas å kapitalbudgeten under fastighetsfonden.

Byggnadsstyrelsen lämnar fångvårdsstyrelsens ombyggnadsförslag i hu 1

Yttrandet avser både fångvårdsstyrelsens och ungdomsfängelsenämndens skrivelse.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

vudsak utan erinran. Kostnaderna, vilka torde vara beräknade från utgångspunkten
att fångarbetskraft i viss utsträckning skulle användas, synas
kunna godtagas.

I en den 20 februari 1951 ingiven skrivelse har kommunalnämnden i Asmundtorps
kommun framfört erinringar mot att en ungdomsanstalt anJägges
vid Hildero. Därvid har åberopats bl. a. att kommunen hos socialstyrelsen
ansökt att få förvärva egendomen för anordnande av medborgarhus
samt att anstalten skulle utgöra hinder för kommunens utveckling och
planerad bebyggelse ävensom medföra en allmän känsla av otrygghet inom
kommunen.

Departementschefen.

Sedan de som ungdomsanstalter använda kolonierna Mäshult och Leverstad
av olika anledningar befunnits olämpliga för att vidare tagas i anspråk
för sådant ändamål och därför nedlagts, har tillgången på öppna platser
och på differentieringsmöjligheter inom den öppna ungdomsfängelsevården
minskat så att allvarlig fara uppstått för ungdomsfängelsets funktion. Sålunda
är, såsom ungdomsfängelsenämnden framhållit, läget för närvarande
sådant, att ett icke obetydligt antal ungdomsfängelseelever, som bort erhålla
öppen vård, måst omhändertagas på slutna anstalter, vilket strider mot såväl
ungdomsfängelselagens bokstav som dess syfte. Det är därför synnerligen
angeläget att beträffande ifrågavarande klientel snarast få till stånd
vidgade resurser för öppen och differentierad vård. Då det med hänsyn
till vad fångvårdsstyrelsen anfört härvid icke synes möjligt att omändra
någon redan befintlig koloni till ungdomsanstalt bör, såsom styrelsen föreslagit,
en ny koloni upprättas.

b ångvårdsstyrelsens förslag innebär, att vid egendomen Hildero utanför
Landskrona skall upprättas en koloni för ungdomsfängelseelever med god
prognos, vilka huvudsakligen kunna sysselsättas med arbete under frigång.
Vid ram anmälan av föregående anslagspunkt framhöll jag bl. a. fördelarna
av att nytillkommande ungdomsanstalter förläggas inom en bestämd räjong
nära Skenäsanstalten. Emellertid torde en sådan räjongplan varken kunna
eller böra genomföras fullt konsekvent. Särskilt kolonier som i huvudsak
pä frigångsarbete böra, i likhet med inackorderingshem för permitterade
inför provutskrivning (Björkahemmet), placeras i utkanten av de
större städerna, varifrån de flesta eleverna komma och där de i stor utsträckning
böra återinpassas, eller i andra tättbebyggda områden, såsom
vissa delar av Skåne. Då en anstalt av den karaktär fångvårdsstyrelsen
förordat skulle bliva en mycket värdefull tillgång inom ungdomsfängelseorganisationen
och den föreslagna förläggningplatsen i olika avseenden
synes lämplig för det avsedda ändamålet, tillstyrker jag i likhet med ungdomsfängelsenämnden
och socialstyrelsen att den nya kolonien upprättas
i enlighet med vad fångvårdsstyrelsen föreslagit. De av kommunalnämnden
i Asmundtorp uttalade farhågorna rörande följderna av förslagets genom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 122. 33

iörande synas överdrivna och torde icke kunna tillmätas någon avgörande
betydelse.

I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag bör vid den nya kolonien, som
tills vidare bör vara anknuten till Ystadsanstalten, beredas plats för ett
15-tal elever som visat pålitlighet och andra förutsättningar för vård under
fria former. Hinder bör icke möta mot att, på sätt ungdomsfängelsenämnden
föreslagit, elever med god prognos överföras till anstalten direkt från
mottagningsanstalten.

För att Hildero skall kunna tagas i anspråk som ungdomsanstalt, är det
nödvändigt att vissa ombyggnads- och förbättringsarbeten bliva utförda på
huvudbyggnaden. Dessa arbeten torde böra ske i huvudsaklig överensstämmelse
med fångvårdsstyrelsens förslag. Mot de beräknade kostnaderna,
70 000 kronor, har jag icke något att erinra. Vid arbetenas utförande böra
de av ungdomsfängelsenämnden och socialstyrelsen framförda synpunkterna
beaktas, i den mån så kan ske inom angivna kostnadsram.

Till grund för beslut rörande den nya koloniens personaluppsättning
torde böra läggas fångvårdsstyrelsens förslag om inrättande av befattningar
för en föreståndare, en överkonstapel, en vaktkonstapel och ett ekonomibiträde;
föreståndaren torde böra beredas extra ordinarie anställning, medan
de övriga böra anställas såsom extra tjänstemän. I likhet med statskontoret
ansluter jag mig dock såtillvida till vad ungdomfängelsenämnden
i denna del anfört, att jag förordar att jämväl en befattning som biträdande
husföreståndare i lönegrad Cg 13 inrättas. .lag får i detta .sammanhang
erinra därom, att i årets statsverksproposition (II ht s. 43, 45) beräknats
medel till personal vid en tilltänkt koloni för ungdomsfängelse
ådönrda. I samband därmed uttalade jag, att tillräckliga skäl enligt min
mening icke förelåge att beträffande föreståndaren vid denna koloni tilllämpa
en särskild lönesättning. Föreståndarbefattningen vid Hildero bör i
anslutning härtill enligt gängse norm placeras i 19 lönegraden. Vad styrelsen
föreslagit beträffande deltidsanställd kurator och särskilt arvode för
Ystadsanstaltens föreståndare för bestyr i samband med koloniens anknytning
till nämnda anstalt föranleder icke någon erinran från min sida. Då
samtliga ifrågavarande personalkostnader täckas av redan framställda anslagsäskanden
erfordras icke nu någon ytterligare uppräkning av avlöningsanslaget
för fångvårdsanstalterna.

Beträffande den fortsatta redovisningen av egendomen Hildero ansluter
jag mig till vad statskontoret härom föreslagit. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj :t att meddela härför erforderliga bestämmelser.

På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen

att till Bgggnndsarbetcn vid egendomen Hildero för budgetåret
1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 70 000 kronor.

3 Ttihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 122.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 122.

[3] Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna på Hall och Håga.

Sedan flera år ha fångvårdsanstalterna på Hall och Håga haft stora svårigheter
med vattenförsörjningen, beroende dels på stegrad förbrukning till
följd av anstalternas utbyggande och dels på att tillgängliga brunnar icke
längre kunna lämna samma vattenmängd som förut. På grund därav har
riksdagen, på förslag av Kungl. Maj :t, till vattenanläggning för ifrågavarande
anstalter å riksstaten för budgetåret 1948/49 anvisat ett investeringsanslag
av 116 000 kronor, motsvarande kostnaden för ett av fångvårdsstyrelsen
framlagt förslag till lösning av vattenfrågan genom anläggande av
en vattenledning till anstalterna från den närbelägna sjön Uttran. Med
hänsyn till att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framfört vissa erinringar
mot detta förslag ävensom förordat utredning angående möjligheten att
från annat håll anskaffa erforderligt vattentillskott i form av grundvatten,
erhöll Kungl. Maj :t befogenhet att disponera anslaget på sätt som kunde
befinnas mest ändamålsenligt (statsverksprop.: bil. 24 s. 5). Kungl.
Maj :t uppdrog därefter åt fångvårdsstyrelsen att i samråd med väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ytterligare utreda frågan.

Fångvårdsstyrelsen har nu i en den 9 november 1950 inkommen skrivelse
framlagt förslag till lösning av vattenfrågan genom anstalternas anslutning
till Södertälje stads vattennät samt för ändamålet begärt ytterligare medel.
Under årens lopp ha omfattande undersökningar företagits både på anstalternas
egen mark och på angränsande områden, men någon lösning av frågan
har ej stått att vinna på denna väg. Styrelsens tidigare förslag om en
ledning från sjön Uttran har av flera skäl tett sig mindre lämpligt. Vattensituationen
är för närvarande sådan, att den sedvanliga konsumtionen måst
hårt begränsas, varjämte den tvätteridrift, som bedrives vid Hallanstalten,
måst nedskäras. Det senare förhållandet medför minskade inkomster för
fångvården beträffande utomstående kunder och ökade omkostnader för
de fångvårdsanstalter, som i stället måste anlita enskilda tvättinrättningar.
Sedan möjlighet till anslutning till Södertälje stads vattennät yppat sig,
ha förhandlingar förts med staden, som därvid erbjudit sig att leverera vatten
till anstalterna för ett pris av 31 öre per kubikmeter och på villkor, bl. a.,
att alla med anslutningen förenade kostnader skola bestridas av statsverket.

Beträffande vattenledningens utförande hänvisar fångvårdsstyrelsen till
ett av Vattenbyggnadsbyrån utarbetat förslag. Detta innefattar två alternativ,
vilka kostnadsberäknats till 170 000 kronor resp. 192 000 kronor. Skillnaden
förklaras huvudsakligen av att rördimensionen på en mindre sträcka
av ledningen, stadsgränsen—Östertälje skola, med anledning av framställning
av Östertälje kommun skulle ökas från 100 mm till 150 mm, varigenom
även östertälje kunde givas anslutning till stadens vattennät. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen har vid preliminär granskning av Vattenbyggnadsbyråns
förslag funnit detsamma i princip lämpligt samt förordat det
dyrare alternativet, därvid merkostnaden borde bestridas av Östertälje kommun.

Kungl, Maj.is proposition nr 122.

35

För utförande av vattenanläggningen enligt det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
sålunda förordade alternativet beräknar fångvårdsstyrelsen
medelsbehovet till 220 000 kronor. Styrelsen utgår därvid från den uppskattade
anläggningskostnaden av 192 000 kronor och lägger därtill kostnaden
för utförda vattenundersökningar, i runt tal 10 800 kronor, varjämte
hänsyn tages till viss prisstegring. Då för ändamålet anvisats ett belopp av
116 000 kronor, hemställer styrelsen om ett ytterligare anslag av 104 000
kronor.

Därefter ha kommunalfullmäktige i Östertälje (skr. 13/11 1950) anmält,
att en under sommaren 1950 för kommunens räkning verkställd undersökning
givit vid handen, att inom östertälje skolas område finnes sådan
tillgång till lämpligt vatten att vattenbehovet för anstalterna på Hall
och Håga under alla förhållanden skulle vara fullt säkrat. En anslutning av
anstalterna till denna vattentäkt skulle ställa sig betydligt billigare än fångvårdsstyrelsens
förslag. Genom bortfall av vattenledning på sträckan mellan
Södertälje stad och Östertälje skola skulle anläggningskostnaden nedbringas
med omkring 44 000 kronor från 170 000 kronor till 126 000 kronor.
Det till 192 000 kronor kostnadsberäknade alternativet skulle icke aktualiseras.
Kommunalfullmäktige vore villiga leverera vatten till anstalterna
efter en taxa per år av 5 700 kronor intill 30 000 nr (19 öre per nr) samt
därutöver intill 50 000 ms för 16 öre per in3, därutöver intill 70 000 nr för
12 öre per m3 samt därutöver för 11 öre per in3.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller i infordrat utlåtande att styrelsen
och fångvårdsstyrelsen i samråd funnit en anslutning till Södertälje
stads vattennät vara den ur skilda synpunkter lämpligaste lösningen. Av
de genom fångvårdsstyrelsens försorg verkställda undersökningarna har
framgått, att de naturliga förutsättningarna för uttagande av nämnvärd
mängd grundvatten av god beskaffenhet inom området mellan anstalterna
och staden icke äro gynnsamma. Den av Östertälje kommun på detta område
utförda undersökningen ger icke stöd åt annan uppfattning utan synes
närmast visa, att den provpumpade vattenmängden ej kan erhållas på
längre sikt. Då vattentäkten dessutom är belägen i en ur hygienisk synpunkt
olämplig närhet av skolan och föreslagen framtida bebyggelse, finnes
icke anledning att frångå uppfattningen, att anstalternas vattenbehov
bör tillgodoses genom anslutning till Södertälje stads vattennät. Med hänsyn
till att Östertälje kommun ej längre synes vidhålla sitt önskemål om.
ökning av den inre rördiametern å viss del av anslutningsledningen, hör
hela denna utföras med dimensionen 100 mm.

Sedan kommunalnämnden i Östertälje framställt erinringar mot vad styrelsen
anfört mot ett utnyttjande av vattentäkten vid östertälje skola, har
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i särskild promemoria bemött dessa erinringar.
Styrelsen åberopar därvid hl. a. eu inom styrelsen i samband med
dess tidigare utlåtande i ärendet upprättad promemoria, vari efter analys
av den av kommunen verkställda utredningen rörande nämnda vattentäkt

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

bestämt avrådes från att basera en vattenförsörjningsanläggning på resultatet
av sagda utredning.

Statskontoret finner sig, med hänsyn till den icke obetydliga merkostnad
som anslutningen till Södertälje stads vattennät innebär, kunna tillstyrka
förslaget härom endast under den bestämda förutsättningen, att
de risker för en framtida försämrad vattentillförsel till anstalterna, som
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser förbundna med användandet av ett
vattenverk vid Östertälje skola, icke äro överdrivna. Därest en anslutning
till Södertäljes ledningsnät anses böra komma till stånd, böra förhandlingar
ånyo upptagas med staden i syfte att ernå en för statsverket förmånligare
överenskommelse rörande vattenavgifternas storlek.

Departementschefen.

Med hänsyn till de svårigheter som yppat sig att tillgodose vattenbehovet
vid fångvårdsanstalterna på Hall och Håga anvisade riksdagen för budgetåret
1948/49 ett investeringsanslag av 116 000 kronor för anläggande av
en vattenledning till sjön Uttran. Därvid förutsattes dock att man genom
vissa grundvattenundersökningar skulle pröva, huruvida icke en annan anordning
vore att föredraga, och Kungl. Maj :t erhöll befogenhet att disponera
anvisade medel på sätt som kunde befinnas mest ändamålsenligt.

För lösning av vattenfrågan föreligga nu tre förslag, två mera kostnadskrävande
från fångvårdsstyrelsen, enligt vilka anstalterna under olika betingelser
skulle erhålla anslutning till Södertälje stads vattennät för en
kostnad ursprungligen beräknad till 192 000 kronor resp. 170 000 kronor,
och ett billigare, enligt vilket kommunalfullmäktige i Östertälje erbjuda
anslutning till en inom Östertälje kommun nyfunnen vattentäkt.

Vattenförsörjningen för ifrågavarande anstalter befinner sig i ett läge,
som nödvändiggör att frågan snarast ordnas på ett betryggande sätt. Inför
valet mellan de alternativ, som nu erbjuda sig, anser jag mig med hänsyn
till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört böra förorda en anslutning
till Södertälje stads vattennät, varvid den mindre dyrbara anordningen
torde kunna tillämpas. Enligt vad jag inhämtat ha förhandlingar av
fångvårdsstyrelsen upptagits med staden i syfte att nedbringa den av staden
preliminärt betingade vattenavgiften.

Fångvårdsstyrelsen har med utgångspunkt från det mest kostnadskrävande
förslaget beräknat medelsbehovet för ifrågavarande ändamål till
220 000 kronor. Vid bifall till vad jag nyss förordat torde kostnaderna
kunna nedbringas med omkring 24 000 kronor till cirka 196 000 kronor.
Då detta behov till ett belopp av 116 000 kronor täckes av redan anvisat
anslag, bör för det härutöver erforderliga beloppet, 80 000 kronor, anvisas
ett nytt anslag å riksstaten för budgetåret 1951/52. Jag förutsätter, att
kostnaderna i görligaste mån nedbringas genom anlitande av fångarbetskraft.

Kungl. Maj.ts proposition nr 122.

37

Jag hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen

att till Vattenanläggning för fångvårdsanstalterna på Hall
och Håga för budgetåret 1951/52 anvisa ett investeringsanslag
av 80 000 kronor.

Vad föredragande departementschefen salunda, med
instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar, att proposition,
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Axel Nilsson.