Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

1

Nr 119.

Kungl. Maj.is proposition till riksdagen angående tillfällig lotsavgift;
given Stockholms slott den 9 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF ADOLF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att såsom en provisorisk höjning av sjöfartens bidrag
till lots- och fyrväsendet fr. o. m. den 1 juli 1951 en tillfällig lotsavgift
uttages. Denna avgift beräknas medföra en inkomstökning för statsverket
med omkring 1 870 000 kronor för budgetåret 1951/52.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 119.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Utdrag av protokollet över handelsärcnden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9
mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga
om införande av tillfällig lotsavgift samt anför därvid följande.

Gällande bestämmelser m. m.

Sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet utgå huvudsakligen
i form av lotspenningar samt fyr- och båkavgift. Lotspenningarna utgå enligt
lotstaxor. Förutom taxor för den s. k. öresundslotsningen, för vilken enligt
överenskommelse med Danmark särskilda bestämmelser gälla, finnas för
närvarande fem lotstaxor. Dessa ha fastställts av Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens
bemyndigande och äro fogade vid förordningen angående lotsverket
(lotsförordningen) den 4 juni 1937, nr 330. I var och en av taxorna äro lots
penningarna beräknade i förhållande till fartygens avgiftspliktiga dräktighet
(nettoton) och den lotsade vägens längd (latitudminuter). Inbördes förhålla
sig de olika taxorna sålunda, att varje efterföljande taxa är omkring 25 procent
högre än den närmast föregående. Vilken av taxorna, som i fråga om förekommande
lotsningar skall tillämpas, bestämmes genom en av Kungl. Maj .t
fastställd lotsledsförteckning. Vid taxesättningen har viss hänsyn tagits till
lotsningarnas svårighetsgrad, men samtidigt ha taxorna använts såsom instrument
för att reglera lotspersonalens inkomstnivå. Taxorna äro såvitt angår
fartyg med upp till 2 000 tons nettodräktighet oförändrade alltsedan ingången
av år 1897. Genom ändring, som trätt i kraft den 1 januari 1915,
ävensom genom senare ändring i samband med den gällande lotsförordnmgens
ikraftträdande den 1 juli 1937 ha taxorna byggts ut med avseende å fartyg
med högre nettodräktighet än den nyss angivna.

Enligt ett av Kungl. Maj :t efter medgivande av 1921 års riksdag meddelat
beslut utgå sedan den 1 juli 1921 de i lotstaxorna angivna avgiftsbeloppen
med 50 procents förhöjning. Genom 1937 års lotsförordning befriades
emellertid sjöfarten från dittillsvarande skyldighet att utgiva ersättning för
lotspersonalens resor i samband med lotsning, den s. k. hemvägsersättning -

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

3

en. Denna lättnad beräknades på grundval av beloppen av då inflytande hemvägsersättningar
vara likvärdig med en nedsättning från 50 till 30 procent
av den år 1921 införda förhöjningen av lotstaxornas belopp. De nu gällande
avgifterna kunna alltså sägas vara bestämda till belopp, som genomsnittligt
överstiga de år 1896 respektive de för större fartyg åren 1914 och 1937 fastställda
avgifterna med allenast 30 procent. Den år 1937 medgivna lättnaden
i avgiftsbördan motiverades med den allmänna prissänkning, som ägt rum
inom landet under de närmast föregående åren.

Bestämmelser rörande fyr- och båkavgiften återfinnas i förordning den 4
juni 1937, nr 335. I kungörelse samma dag, nr 336, har föreskrift meddelats
om tillfällig höjning av denna avgift med 5 procent. Utfärdandet av nämnda
förordning och kungörelse innebar i huvudsak endast en formell nyhet
och påkallades av att den nya lotsförordningen — till skillnad mot den
förutvarande -—- icke innefattade stadganden om fyr- och båkavgift. Med
undantag för nämnda höjning av fyr- och båkavgiften med 5 procent har
sedan år 1881 någon ytterligare höjning av sagda avgift icke förekommit.
Däremot ha vid skilda tillfällen vissa avgiftslättnader medgivits.

Lotspersonalen äger vid sidan av de fasta avlöningsförmånerna rätt till
viss andel i inflytande lotspenningar. Enligt gällande bestämmelser äga sålunda
de ordinarie befattningshavarna vid en lotsplats åtnjtita s. k. lotslott
genom fördelning å befattningshavarna av viss del — för närvarande 35
procent — av de lotspenningar, som inflyta vid platsen. Då icke-ordinarie
tjänsteman vikarierar för befattningshavare, som äger åtnjuta lotslott, utgår
till vikarien s. k. lotslottsersättning, motsvarande viss del av lotslotten.

I sin den 15 december 1946 avgivna berättelse förordade riksdagens revisorer,
att en av dem föreslagen allmän revision av det statliga taxeväsendet
måtte omfatta även frågan om storleken av sjöfartens bidrag till lotsväsendet
ävensom att såväl gällande lotstaxesystem som lotspersonalens avlöningsförhållanden
måtte överses. I skrivelse den 5 juli 1947, nr 329, i anledning av
riksdagens revisorers förenämnda berättelse anhöll riksdagen, att Kungl.
Maj :t måtte föranstalta om utredning av de av revisorerna i nu förevarande
del avsedda spörsmålen. I anledning härav tillkallades jämlikt Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 30 december 1947 fem utredningsmän med uppdrag
att utreda frågorna om storleken av sjöfartens bidrag till det statliga
lots- och fyrväsendet, utformningen av lotstaxesystemet, lotspersonalens avlöningsförhållanden
m. m. Utredningen har antagit benämningen 1948 års
lotskommitté1.

1950 års besparingsutredning har i en den 14 november 1950 avgiven promemoria
angående tionde huvudtiteln framhållit att kostnaderna för lotsoch
fyrväsendet på grund av inträdd prisstegring och lönereglering m. m.
stigit högst avsevärt efter det att gällande grunder för lotspenningarna samt

1 Ledamöter i kommittén äro överdirektören J. R. Edman, ordförande, statskommissarien K.
A. Lindbergson, ledamoten av andra kammaren J. W. Mårtensson, byråchefen T. Schaffer och
sjökaptenen S. Tainm.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

fyr- och båkavgiften fastställdes. På grund härav och då*1 grunderna för lotspenningarna
samt fyr- och båkavgiften icke undergått någon ändring sedan
förkrigsåren, har en betydande förskjutning till statens nackdel inträffat i
fråga om fördelningen mellan staten och sjöfarten av kostnaderna för lotsoch
fyrväsendet. Besparingsutredningen understryker vikten av att grunderna
för lotsverkets inkomster omprövas samt att nya regler för uttagandet av
förevarande avgifter snarast kunna sättas i tillämpning. Härvid bör enligt
utredningen självfallet tillses att en för staten gynnsammare fördelning av
kostnaderna för lots- och fyrväsendet åvägabringas.

Jag erinrar om att jag i årets statsverksproposition, tionde huvudtiteln
(punkten 57, Lotsverket: Avlöningar till befattningshavare å lots- och fyrstaten)
uttalat, att jag delade besparingsutredningens uppfattning om angelägenheten
av att storleken av sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet omprövades,
varför jag ämnade föranstalta om att 1948 års lotskommitté snarast
inkomme med förslag till provisoriska bestämmelser i ämnet, i den
mån kommittén icke vore beredd att taga slutlig ställning till hithörande
frågor.

1948 års lotskommittés förslag.

I skrivelse den 7 februari 1951 har 19''r8 års lotskommitté framlagt förslag
om införande av tillfällig lotsavgift. Kommittén anför i huvudsak följande.

Jämlikt direktiven har kommittén att pröva —- förutom frågan om storleken
av sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet — jämväl
frågan om utformningen av lotstaxesystemet, lotsipersonalens avlöningsförhållanden
m. m. Dessa olika spörsmål sammanhänga för närvarande intimt
med varandra. Lotstaxesystemet sammanbinder de utredningsfrågor
som beröra storleken av och formen för sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet
å ena sidan samt frågan om lotspersonalens avlöningsförhållanden
å den andra. Lotskommittén har övertygats om angelägenheten av att
lotspersonalens lönefråga helt frikopplas från lotstaxorna. Endast genom en
sådan åtgärd synes det bliva möjligt att rationellt lösa förevarande problem.
Kommittén har till behandling upptagit frågan om lotspersonalens avlöningsförhållanden
före övriga utredningsuppdrag för att därefter kunna
oberoende av lönesynpunkter taga ställning till storleken av sjöfartens bidrag
till lots- och fyrväsendet. Kommittén har upprättat ett preliminärt
förslag till lösning av lotspersonalens lönefråga, innebärande lotslottssystemets
avskaffande och ersättande med annan form för gottgörelse till personalen
för utfört lotsningsarbete. Däremot har kommittén endast förberedelsevis
behandlat spörsmålet om sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet.
Kommittén har dock uppmärksammat att invecklade problem möta i
denna fråga. För närvarande är kommittén icke beredd att taga slutlig ställning
till denna del av utredningsuppdraget. Av skäl, som i det följande
närmare utvecklas, anser sig emellertid kommittén kunna framlägga förslag
till viss provisorisk avgiftshöjning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

5

I en av kommittén upprättad tablå ha intagits uppgifter avseende budgetåren
1932/33—1949/50 dels å inkomsterna av lotspenningar, hemvägsersättning
samt fyr- och båkmedel, dels ock å utgifterna för lotsverket i
dess helhet, omfattande både lots- och fyrinrättningen samt det statliga
livräddningsväsendet. Av tablån framgå vidare inkomsterna i procent av
utgifterna (täckningsprocent).

Budgetår

Inko

m s t e r

Utgifter2

kronor

Inkomster i
procent av
utgifter
(täcknings-procent)

Lots-

penningar

kronor

Hemvägs-

ersättning1

kronor

Fyr- och
båkmedel

kronor

Summa

kronor

1932/33

2 267 446

305 233

2 691 092

5 263 771

6 494 853

81-05

1933/34

2 604 676

328 678

3 160 435

6 093 790

6 535 183

93-25

1934/35

2 751 770

318 047

3 084 009

6 153 826

6 542 384

94-06

1935/36

2 878 212

331180

3 408 508

6 617 900

6 860 375

96-47

1936/37

3 122 469

152 791

3 559 943

6 835 203

6 701 434

102-00

1937/38

3 228 070

2 290

3 612 710

6 843 070

7 404 194

92-4-2

1938/39

3 167 003

7 672

3 811345

6 986 020

7 603 020

91-88

1939/40

6 903 817

17 622

3 865 302

10 786 742

10 324 941

104-47

1940/41

4 977148

12 931

2 348 878

7 338 957

9 840 124

74-58

1941/42

8 657 680

3119

1951 678

10 612 477

11270 765

94-16

1942/43

9114 316

954

1 922 252

11037 522

12 677 220

87-07

1943/44

5 080 247

606

1 345 120

6 425 973

10307 991

6-2-34

1944/45

2 593165

3 770

688 966

3 285 901

9 066 068

36-24

1945/46

5 333 351

13 962

2 560 830

7 908 143

10 539138

75-04

1946/47

4 098 428

31 192

2 837 519

6 967139

11 735 933

59-37

1947/48

5 116 988

23 366

4 138 215

9 278 569

13 798 376

67-24

1948/49

4 750 227

21 618

3 609 571

8 381416

14 377 854

58-29

1949/50

4 774 879

17 515

4 334 321

9126 715

15 015 797

60-78

Såsom tablån utvisar bär täckningsprocenten i ej ringa grad varierat år
från år. Så har särskilt varit fallet under krigsåren, då på sjöfartens område
i många avseenden rådde onormala förhållanden. Av tablån framgår
dock otvetydigt, att täckningsprocenten under senare år genomgående ligger
väsentligt lägre än tidigare. Detta är ock helt naturligt, eftersom ingen
höjning skett av sjöfartsavgifterna. Lotsavgifternas storlek prövades senast
vid 1937 års riksdag i samband med att beslut fattades om avskaffande
av hemvägsersättningen och statens övertagande av samtliga kostnader
för lotspersonalens båthållning, resor m. m. Hemvägsersättningens bortfallande
beräknades vara likvärdigt med en nedsättning från 50 till 30 procent
av den år 1921 införda förhöjningen av lotstaxornas belopp. Vid framläggande
av proposition nr 164 till 1937 års riksdag anförde chefen för handelsdepartementet,
att han vore böjd att i princip giva sin anslutning till
den meningen, att genom en sådan reducering av det procentuella tillägget

1 Hemvägsersättning avser kalenderåren 1933 — 1950. Fr. o. m. den 1 juli 1937 erlägges hemvägsersättning
endast i samband med öresundslotsningen.

2 I utgifterna ingå cj pensionskostnader.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

till lotspenningarna dessa skulle i stort sett erhålla en nivå, som med hänsyn
till förhandenvarande omständigheter kunde ur skilda synpunkter betecknas
som skälig. Under femårsperioden 1932/33—1936/37, alltså åren
närmast före lotsavgifternas nedsättning, uppgingo de i förenämnda tablå
redovisade inkomsterna till 30 964 490 kronor, medan utgifterna belöpte
sig till 33 134 229 kronor, vilket ger en genomsnittlig täckningsprocent för
angivna period av 93,45. Borträknas hemvägsersättningen på inkomstsidan
erhålles en täckningsprocent av 88,66. En motsvarande undersökning avseende
femårsperioden 1945/46—1949/50 utvisar följande resultat: inkomster
41 661 982 kronor, utgifter 65 467 098 kronor samt genomsnittlig täckningsprocent
63,64. Det är således uppenbart, att en betydande förskjutning
till statens nackdel inträffat i fråga om fördelningen mellan staten och
sjöfarten av kostnaderna för lots- och fyrväsendet.

Det anförda ger enligt kommitténs uppfattning otvetydigt vid handen, att
en höjning av sjöfartens bidrag till det statliga lots- och fyrväsendet är
fullt motiverad. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att i inkomst-
och utgiftstablån å utgiftssidan icke redovisats pensionskostnader.
Dessa kunna enligt inhämtad uppgift uppskattas till omkring 2 600 000 kronor
för budgetåret 1949/50. Medräknas sistnämnda kostnader, erhålles för
nämnda budgetår en täckningsprocent av 51,si.

Kommittén anser sig icke kunna föreslå någon ändring för närvarande
med avseende å fyr- och båkavgiften. Den ifrågasatta provisoriska avgiftshöjningen
anser kommittén i stället böra komma till stånd genom viss ökning
av lotsavgifterna. Kommittén har härvid övervägt en procentuell höjning
av lotspenningarna. Därest lotsarnas lönesystem frikopplas från lotstaxorna,
torde det för framtiden icke längre finnas anledning bibehålla
fem lotstaxor för uttagande av lotsavgifter. Dessa fem taxor synas böra ersättas
av en lämpligt avvägd enhetstaxa. Enär en procentuell höjning skulle
träffa även den högsta av nu gällande taxor, skulle denna taxa genom en
sådan åtgärd för vissa tontalsgrupper kunna bliva avsevärt högre än den
enhetstaxa, som kommittén framdeles kan komma att föreslå. Följden härav
kunde bliva att vissa tontalsgrupper nu skulle få vidkännas en betydande
avgiftshöjning för att om ett eller annat år kanske erhålla en icke
oväsentlig avgiftsminskning. Sådana växlingar böra enligt kommitténs mening
undvikas. Skäligheten i och för sig av en procentuell höjning av den
storleksordning, varom här kan bliva fråga, anser kommittén dessutom
kunna ifrågasättas når det gäller den högsta taxan. Ett system med olika
procentuell höjning av de skilda taxorna måste av praktiska skäl anses
uteslutet. Av samma anledning får det anses ogörligt att införa en enhetstaxa,
innan lotspersonalens lönesystem frikopplats från taxorna. Den provisoriska
avgiftshöjningen bör i stället ske genom uttagande av en tillfällig
lotsavgift vid sidan av lotspenningarna.

Den tillfälliga avgiften bör vara differentierad på sex tontalsgrupper och
fyra distansgrupper. Den är avsedd att utgå för varje lotsning eller annan
förrättning, för vilken lotspenningar erläggas enligt 30, 31 eller 36 § lots -

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

förordningen. Likaså skall tillfällig avgift utgå i de fall lotspenningar erläggas
utan att lots anlitats. Någon nedsättning (halvering) av den tillfälliga
lotsavgiften i likhet med vad för vissa fall är föreskrivet med avseende å
lotspenningarna bör enligt kommitténs mening icke ifrågakomma. Avgiften
bör uppbäras och redovisas i samband med lotspenningarna. Kommittén
har utarbetat ett förslag till kungörelse angående tillfällig lotsavgift, vilket
såsom bilaga torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Den tillfälliga lotsavgiften är ej avsedd att utgå vid lotsningar, för vilka
lotspenningar erläggas enligt de särskilda taxorna för den s. k. Öresundslotsningen.
Nämnda lotsning är nämligen i väsentliga delar reglerad genom traktat
med Danmark; taxorna kunna därför icke ändras annat än efter överenskommelse
med vederbörande danska myndigheter. Lotskommittén erinrar
också om att efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 januari 1947
överenskommelse träffats om en förhöjning å berörda taxor från och med
den 1 april 1947 med 50 procent av taxebeloppen i stället för med tidigare 10
procent.

Genom införandet av den föreslagna tillfälliga lotsavgiften skulle enligt
kommitténs uppfattning lotsavgifterna komma att stå i mer rimlig proportion
till statens kostnader för tillhandahållande av lotsbiträde än vad för
närvarande är fallet. Särskilt för det mindre tonnaget utgå lotsavgifterna
alltsedan hemvägsersättningens borttagande i många fall med helt obetydliga
belopp, vilka långt ifrån kunna anses innebära skälig ersättning för
den tillhandahållna tjänsten. Lotsningar förekomma, då lotspenningarna
icke ens förslå till täckande av kostnaderna för lotsens hemresa.

Provdebitering, företagen på grundval av specificerade uppgifter rörande
lotsningarna under år 1948, utvisar att den tillfälliga lotsavgiften skulle inbringat
i runt tal 1 730 000 kronor. Nämnda år uppgick sammanlagda beloppet
av influtna lotspenningar till i runt tal 4 682 000 kronor. Antalet
fartyg, som under år 1948 erlade lotspenningar, utgjorde omkring 72 600.
Under åren 1949 och 1950 uppgick lotspenninginkomsten till respektive
4 727 700 kronor och 4 962 300 kronor i runda tal, medan antalet fartyg,
som erlade lotspenningar under nämnda två år, utgjorde respektive omkring
72 100 och 78 800. Därest den under år 1950 inträdda stegringen i lotsningsfrekvensen
blir bestående, kan den tillfälliga lotsavgiften under budgetåret
1951/52 beräknas inbringa omkring 1 870 000 kronor. Härvid anser sig
kommittén kunna utgå ifrån, att införandet av en tillfällig lotsavgift av
den storlek och med den utformning i övrigt, som av kommittén föreslagits,
icke kommer att medföra någon nämnvärd nedgång i lotsningsfrekvensen.

Under budgetåret 1951/52 kunna utgifterna vid lotsverket beräknas till
sammanlagt omkring 15 400 000 kronor, pensionskostnaderna oräknade.
Härtill bör emellertid läggas den beräknade ökningen av löneutgifterna vid
en höjning av det rörliga tillägget från 12 till 32—33 procent eller omkring
1 400 000 kronor. Det sammanlagda utgiftsbeloppet skulle i så fall uppgå
till 16 800 000 kronor, pensionskostnaderna oräknade. Medräknas även pen -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

sionskostnaderna, vilka vid angiven höjning av det rörliga tillägget kunna
beräknas till omkring 3 060 000 kronor, erhålles ett totalt utgiftsbelopp av
omkring 19 860 000 kronor. Häremot skulle svara följande inkomster, nämligen
lotspenningar 5 000 000 kronor, hemvägsersättning 20 000 kronor, fyroch
båkmedel 4 500 000 kronor samt tillfällig lotsavgift 1 870 000 kronor
eller tillhopa 11 390 000 kronor. Täckningsprocenten blir, om pensionskostnaderna
icke medräknas, 67,80 samt, om dessa kostnader medräknas, 57,35.
Därest hänsyn icke tages till den tillfälliga lotsavgiften, erhålles en täckningsprocent
av respektive 56,67 och 47,94.

Statens merutgifter för avlöningar och pensioner vid lotsverket i anledning
av de förestående löne- och pensionsregleringarna kunna uppskattas
till i runt tal 1 860 000 kronor. Den tillfälliga lotsavgiften skulle följaktligen
komma att täcka endast dessa merutgifter, under det att den icke
skulle bereda någon täckning för utgiftsstegringarna vid lotsverket under
tiden 1937—1950. Kommittén lär därför icke kunna undgå att i sitt slutliga
förslag påyrka en ytterligare höjning av sjöfartens andel i utgifterna. I avvaktan
på resultatet av den fortsatta utredningen är kommittén emellertid
icke nu beredd förorda någon höjning av sjöfartsavgifterna utöver vad som
framgår av kommitténs förslag om tillfällig lotsavgift.

Undersökningar, som företagits av kommittén i samband med behandlingen
av lotspersonalens avlöningsförhållanden, ge vid handen, att en rättvis
avvägning av inkomsterna de olika lotsplatserna emellan svårligen kan
erhållas inom nuvarande lönesystem för lotspersonalen. En höjning av
lotslotterna enligt gällande system skulle komma att ytterligare framhäva
vissa av de nackdelar, som äro förenade med detsamma. Enligt kommitténs
uppfattning bör med avseende å lotspersonalens löneställning icke företagas
någon ändring, som föregriper resultatet av kommitténs utredning
i lönefrågan. Enligt kommitténs förslag kommer lotspersonalen icke heller
att erhålla del i den tillfälliga lotsavgiften. Å andra sidan anser kommittén,
att man ej behöver räkna med någon nedgång i lotsningsfrekvensen
genom införande av nämnda avgift.

Till kommitténs förslag har fogats ett särskilt yttrande av ledamoten i
kommittén, sjökaptenen S. Tamm, vari uttalas, att en ändring av taxorna
över huvud taget icke bör vidtagas, förrän utredningen om principerna för
sjöfartens och det allmännas bidrag till kostnaderna för lots- och fyrväsendet
slutförts. Skulle provisoriska åtgärder likväl upptagas till övervägande
redan nu, bör någon avgiftshöjning dock icke genomföras, enär
de redan utgående avgifterna täcka den andel av förenämnda kostnader,
som av tidigare kommittéer och sakkunniga myndigheter befunnits böra
bäras av sjöfarten. Om slutligen den nu inträdande kostnadsstegringen av
statsfinansiella skäl anses göra en avgiftshöjning oundgängligen erforderlig,
bör ökningen av sjöfartens bidrag i varje fall fastställas under hänsynstagande
till de tidigare verksamma kommittéernas utredningsresultat
och med hänsyn därtill icke sättas högre än att höjningen motsvarar 50

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

9

procent av den nu inträdande kostnadsstegringen. Mot den av kommittémajoriteten
föreslagna tekniska metoden för uttagande av en tilläggsavgift
är intet att erinra.

Remissyttranden.

över lotskommitténs förslag ha efter remiss utlåtanden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, kommerskollegium och lotsstyrelsen. Kommerskollegium
har därvid överlämnat från Sveriges redareförening, Sveriges
segelfartygsförening och Stockholms rederiförening infordrade yttranden.
Lotsstyrelsen har till sitt remissvar fogat yttranden från samtliga
sex lotsdirektörer och från lotsförbundet.

Förslaget om införande av tillfällig lotsavgift har i princip tillstyrkts
eller lämnats utan erinran av statskontoret, riksräkenskapsverket, lotsstyrelsen
och fem lotsdirektörer, medan kommerskollegium, redareorganisationerna
samt en lotsdirektör avstyrka förslaget. Lotsförbundet uppehåller
sig huvudsakligen vid den tillfälliga lotsavgiftens inverkan på lotspersonalens
löneförhållanden.

Statskontoret uttalar, att det enligt ämbetsverkets mening varit motiverat
med ett större bidrag från sjöfarten än det som kommer att utgå vid
införandet av den tillfälliga lotsavgiften. Då emellertid kommittén förklarat
att den icke torde komma att undgå att i sitt slutliga förslag påyrka
en ytterligare höjning av sjöfartens andel i utgifterna, anser sig statskontoret
kunna godtaga det föreliggande förslaget som en provisorisk åtgärd.

Riksräkenskapsverket konstaterar, att lotsavgifterna genom införande
av den föreslagna tillfälliga lotsavgiften komme att stå i rimligare proportion
till statens kostnader för tillhandahållande av lotsbiträde än vad för
närvarande är fallet. Med hänsyn till den inträdda kostnadsstegringen bör
emellertid enligt verket övervägas, om icke avgiftshöjningen bör göras
större än vad som föreslagits. Om en sådan ytterligare höjning icke omedelbart
skulle kunna genomföras vill riksräkenskapsverket likväl tillstyrka
det framlagda förslaget om tillfällig lotsavgift.

Lotsstyrelsen har ej funnit anledning till erinran mot förslaget under
förutsättning att fråga är endast om en lösning på kort sikt. Styrelsen ifrågasätter
emellertid huruvida den tillfälliga lotsavgiften bör på sätt kommittén
föreslagit undantagslöst utgå med hela beloppet. Enär den tillfälliga
lotsavgiften är avsedd att i fråga om reglerna för dess uttagande ansluta
till den ordinarie lotsavgiften, synes det — så länge gällande lotsförordning
för vissa där angivna fall medger lotsning mot allenast halva lotspenningar
— styrelsen följdriktigt, att i motsvarande fall jämväl den tillfälliga
lotsavgiften uttages med endast halva beloppet.

Därest införande av en tillfällig lotsavgift skulle förorsaka en nedgång
i lotsningsfrekvcnscn, skulle den tillfälliga lotsavgiften inbringa ett lägre
belopp än enligt kommitténs kalkyler samtidigt som lotspenninginkomsten

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

skulle minskas. Därigenom skulle även lotspersonalens lotslottsinkomster
nedgå. Lotsstyrelsen anför emellertid att det enligt styrelsens uppfattning
icke är möjligt att för närvarande göra något bestämt uttalande därom,
huruvida en i enlighet med kommitténs förslag vidtagen höjning av lotsavgifterna
kommer att leda till en nedgång i lotsningsfrekvensen. Vissa
skäl tala för att så till viss grad kan bli fallet, åtminstone under en kortare
övergångstid. Styrelsen finner skäligt att lotspersonalen i varje fall i
viss utsträckning hålles skadeslös för en dylik eventualitet. Styrelsen är väl
medveten om att det vid en inträffande nedgång i lotsningsfrekvens och
lotspenninginkomster kan bli svårt att avgöra, huruvida dylik nedgång
äger samband med den tillfälliga lotsavgiften eller ej. Den föreslagna lotsavgiftens
karaktär av provisorium synes emellertid tala för att medgiva
en rent siffermässig bedömning härvidlag, såframt det icke framstår såsom
uppenbart att förändring av lotsningsfrekvensen inträffat på grund
av annan orsak än lotsavgifternas belopp, t. ex. ett mera markant konjunkturfall,
krig eller krigsfara. Såsom jämförelsegrund vid bedömandet
av kompensationens storlek i händelse av minskade lotspenninginkomster
för lotspersonalen bör enligt lotsstyrelsens uppfattning väljas ett medeltal
av de lotslotter, som uppburits vid de olika lotsplatserna under vart och
ett av kalenderåren 1948—1950. Därest det efter införandet av den tillfälliga
lotsavgiften skulle visa sig att lotslotten vid en eller flera lotsplatser
skulle komma att sjunka under den nivå, som ett sålunda beräknat
medeltal angiver, synes lotspersonalen vid sådan lotsplats böra erhålla
fyllnad i lotslott respektive lotslottsersättning. Viss hänsyn måste emellertid
tagas till lotslottens olika storlek vid olika lotsplatser. Det är uppenbart,
att en minskning av lotslottens storlek med t. ex. 500 kronor är av
väsentligt större betydelse vid en lotsplats med en normal högsta lotslott
av 1 000 kronor än vid en plats, där högsta lotslotten normalt uppgår till
5 000 kronor eller, såsom vid ett fåtal platser är fallet, till mer än 10 000
kronor. I betraktande härav och med hänsyn jämväl därtill, att lotspersonalen
icke är garanterad någon viss inkomst i form av lotslott, synes
det skäligt, att den förut angivna fyllnaden i lotslott respektive lotslottsersättning
på något sätt limiteras. Lotsstyrelsen föreslår därför, att statsverkets
åtagande att utgiva dylik fyllnad så begränsas, att ersättning icke
skall ifrågakomma för minskning av sådan lotslott, soin enligt angiven
beräkningsgrund erhålles för respektive lotsplats, i den mån dylik lotslott
överstiger ett belopp av 4 000 kronor. Reglering av nu ifrågasatt kompensation
för minskad inkomst av lotspenningar torde böra ske budgetårsvis
— möjligen per halvt budgetår — i efterskott.

Lotsförbundet framhåller att grunderna för beräkning av lotslott varit
oförändrade sedan 1937. Lotspersonalen bör emellertid ha rätt till kompensation
för stegrade levnadskostnader genom ökning av lotslotten. Den
föreslagna lotsavgiften innebär särskilt för det mindre tonnaget en kännbar
höjning av lotsavgifterna, varför man kan befara att de mindre fartygen
i större utsträckning än hittills komma att avstå från lotsbiträde.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

Förslaget innebär i varje fall en risk härför och kan därför medföra en
sänkning av lotslotten. Många lotsplatser skulle därmed drabbas av inkomstminskning
i tider då levnadskostnaderna inflatoriskt stiga. Emot
kommitténs uttalande att den tillfälliga lotsavgiften endast skulle täcka
merutgifterna vid lotsverket för höjning av tillägg på löner och pensioner
framhåller förbundet, att i lotsverket finnas andra tjänstemän än lotsar
och att det icke kan vara berättigat att taga ut den löne- och pensionsförbättring,
som tillkommer dessa övriga befattningshavare, genom att vägra
lotsarna hittillsvarande andel i lotsavgifterna. Förbundet hemställer slutligen
att lotspersonalen erhåller 35 procent av den föreslagna tillfälliga
lotsavgiften.

Kommcrskollegium anför, att 1948 års lotskommitté icke annat än förberedelsevis
sysslat med frågan om sjöfartens bidrag till lots- och fyrväsendet,
varvid kommittén emellertid uppmärksammat att invecklade
problem möta. Kollegium finner under sådana omständigheter angeläget
— särskilt i betraktande av de uppfattningar, som tidigare kommit till uttryck
i ämnet från skilda myndigheter och sakkunniga att fragan om
den rätta avvägningen av sjöfartens bidrag till lotsinrättningen samt fyroch
båkväsendet blir föremål för ingående prövning och utredning under vederbörligt
hänsynstagande till den belastning samtliga sjöfartsumgälder
utgöra. I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete i denna del bör enligt
kollegii mening någon höjning av de nu utgående avgifterna ej ske,
varför kollegium avstyrker det framlagda förslaget.

Sveriges redareförening, Stockholms rederiförening och Sveriges segelfartggsförening
ansluta sig till vad reservanten i lotskommittén Tamm uttalat.
Organisationerna betona, att en höjning av avgifterna icke bör genomföras,
innan man tagit ställning i princip till frågan, vilken andel i
kostnaderna för lots- och fyrväsendet som skäligen bör åvila sjöfarten. Da
vid tidigare tillfällen frågan om ändrade grunder för förevarande avgifter
varit aktuell, har såväl kommerskollegium som olika kommittéer intagit
en annan principiell ståndpunkt än den som nu företrädes av 1948 års
lotskommitté. Organisationerna avstyrka sålunda bifall till framställningen.

Departementschefen.

Sedan lång tid uttagas från sjöfarten bidrag till kostnaderna för det statliga
lots- och fyrväsendet i form av lotspenningar samt fyr- och båkavgifter.
De inflytande avgifterna ha regelmässigt täckt övervägande delen av ifrågavarande
kostnader, vilka i övrigt bestritts av statsmedel. Några bestämda
grunder för fördelningen mellan sjöfarten och staten ha ej genom något
principbeslut från statsmakternas sida eller annorledes fastställts. Emellertid
har på senare tid en förskjutning i relationerna mellan staten och
sjöfarten inträtt, såtillvida som sjöfartens andel avsevärt minskat. Medan
sjöfarten under 1930-talet betalade genomsnittligt mer än 90 pro -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 119.

cent av kostnaderna, har dess andel under perioden 1945/46—1949/50
sjunkit till omkring 64 procent. Anledningen härtill är att sjöfartsavgifterna
varit oförändrade, under det att utgifterna successivt stigit.
För budgetåret 1951/52 äro ytterligare betydande utgiftsstegringar
att emotse på grund av höjningen av personalens lönetillägg. Lotskommittén
har under dessa omständigheter funnit en provisorisk höjning av
sjöfartens bidrag motiverad. Med den avvägning av höjningen, som kommittén
föreslagit, beräknas en merinkomst för budgetåret 1951/52 av omkring
1 870 000 kronor kunna erhållas. Detta belopp motsvarar statens merutgifter
under nästa budgetår för avlöningar och pensioner vid lotsverket i anledning
av ökade löne- och pensionstillägg. Någon täckning för utgiftsstegringen
vid lotsverket under tiden 1937—1950 skulle sålunda ej erhållas.
Kommittén räknar emellertid med att i sitt slutliga förslag förorda ytterligare
höjning av förevarande avgifter.

Statskontoret och riksräkenskapsverket ifrågasätta, om icke en större höjning
än den föreslagna nu borde genomföras. Å andra sidan ha kommerskollegium
och de i ärendet hörda sjöfartsorganisationerna hävdat, att frågan
om ändring i avgiftsgrunderna borde vila, till dess man finge möjlighet
att i princip taga ståndpunkt till den lämpliga fördelningen på staten
och sjöfarten av utgifterna för lots- och fyrväsendet. Med hänsyn till utgiftsstegringen
vid lotsverket synes det ofrånkomligt att nu företaga någon höjning
av sjöfartsavgifterna. Emellertid delar jag kommitténs mening att man
för närvarande bör begränsa sig till en provisorisk åtgärd, som närmast tager
sikte på att sjöfartens andel i kostnaderna bibehålies vid ungefär samma
nivå som under senare år i stället för att ytterligare sjunka. En höjning
med detta begränsade syfte torde icke få anses innebära något ställningstagande
till den större frågan om vilken kostnadsfördelning, som på längre
sikt skall anses principiellt riktig.

Lotskommittén anser att en provisorisk höjning av lotsavgifterna bör ske
genom uttagande av en tillfällig lotsavgift vid sidan av lotspenningarna. På
de skäl kommittén anfört finner jag en sådan anordning lämplig. I likhet
med kommittén anser jag att den föreslagna avgiften ej bör avse öresundslotsningen,
beträffande vilken särskilda förhållanden föreligga. Den närmare
utformning av bestämmelserna rörande den tillfälliga lotsavgiften, som
kommittén föreslagit, kan jag i huvudsak ansluta mig till. Lotsstyrelsen
bär emellertid framhållit att i de fall, där den ordinarie lotsavgiften utgår
allenast med halva beloppet, detsamma bör gälla den tillfälliga lotsavgiften.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att i samband med utfärdande av
föreskrifter i ämnet närmare överväga denna fråga ävensom andra möjligen
uppkommande frågor om modifikationer i förslagets detaljer. Den
tillfälliga avgiften bör utgå från och med ingången av budgetåret 1951/52.

Lotspenninginkomsterna äga samband med lotspersonalens avlöningsförhållanden,
därigenom att personalen uppbär s. k. lotslott med viss andel i influtna
lotspenningar. Enligt lotskommitténs förslag kommer personalen ej
att erhålla någon andel i den tillfälliga lotsavgiften. Kommittén anser näm -

IS

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

ligen att en höjning av lotslotterna skulle ytterligare framhäva vissa nackdelar,
som äro förenade med nuvarande system. En ändring, som föregriper
kommitténs förslag i lönefrågan, bör därför enligt kommittén icke nu företagas,
i synnerhet som någon nedgång i lotsningsfrekvensen genom införande
av den tillfälliga avgiften ej torde behöva emotses. Från lotsförbundets och
i viss utsträckning från lotsstyrelsens sida ha emellertid farhågor uttalats
för att den tillfälliga lotsavgiften skulle förorsaka minskning i lotsningsfrekvensen
och därmed även av lotslotterna. I likhet med lotskommittén
anser jag risken härför tämligen ringa och finner därför ej för närvarande
någon ändring i grunderna för lotspersonalens avlöning påkallad i anledning
av den föreslagna lotsavgiften. Jag förutsätter emellertid att lotsstyrelsen
med uppmärksamhet följer utvecklingen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i överensstämmelse med
vad av mig i det föregående förordats, föranstalta om införande
av en tillfällig lotsavgift.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Bengt Nordell.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 119.

Bilaga.

Förslag till kungörelse angående tillfällig lotsavgift.

1 S.

För lotsning eller annan förrättning, för vilken lotspenningar utgå enligt
30, 31 eller 36 § lotsförordningen den 4 juni 1937 (nr 330), skall utöver
lotspenningarna erläggas tillfällig lotsavgift enligt bestämmelserna i denna
kungörelse.

Vad sålunda stadgats skall gälla jämväl i det fall, att lotspenningar erläggas
utan att lots anlitats.

2 §•

1. Tillfällig lotsavgift utgår enligt följande taxa:

Våglängd

Högst
500 ton

Över 50o
t. o. m.

1 500 ton

över 1 500
t. o. m.

3 000 ton

över 3 000
t. o. m.

5 000 ton

över 5000
t. o. m.

8 000 ton

Över 1
8 U00 ton

Kr

Kr

Kr

Kr

Kr

Kr

Högst 10 latitudminuter.....

Över 10 t. o. m. 2o latitud-

10

20

30

40

50

60

minuter..................

över 25 t. o. in. 50 latitud-

15

25

40

50

65

75

minuter..................

20

30

50

60

80

90

Över 50 latitudminuter......

25

35

60

70

95

105

2. Den våglängd, för vilken tillfällig lotsavgift skall beräknas, bestämmes
enligt de i 30 § 1 mom. d) lotsförordningen stadgade grunderna.

Vid förrättning, som avses i 31 § lotsförordningen, beräknas tillfällig
lotsavgift såsom för våglängd om högst 10 latitudminuter.

3. Till grund för beräkning av tillfällig lotsavgift skall ligga samma tontal,
efter vilket lotspenningarna utgå.

4. Då lotsbiträde lämnas vid bogsering av fartyg så ock av flytdocka,
mudderverk, ponton eller dylikt föremål skall tillfällig lotsavgift erläggas
för varje fartyg eller föremål, för vilket lotspenningar beräknas.

5. Tjänstgör lots vid bogsering av timmerflotte, erlägges tillfällig lotsavgift
såsom för fartyg om högst 500 ton.

3 §.

Vad i 39, 41, 42, 51, 57, 64 och 65 §§ lotsförordningen stadgas angående
lotspenningar och lotsavgifter skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å tillfällig lotsavgift.

4 §.

Den tillfälliga lotsavgiften tillfaller i sin helhet statsverket.
Denna kungörelse träder i kraft från och med den 1 juli 1951.

517817. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.