Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar m. m., given Stockholms slott
den 2 mars 1951.

Kungl. Maj :t vill härmed, under- åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o-—14 :o hemställt.

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
2 mars 1951.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler vissa
ärenden angående försäljning av kronoegendomar m. m., vilka ärenden
synts böra föranleda framställning till riksdagen, samt anför följande.

l:o.

Ryckelsby 21 i Östergötlands län.

Domänstyrelsen (skr. 17/11 1950) hemställer, att kronoegendomen förra
landsfiskalsbostället 1 mantal Ryckelsby 21 i förutvarande Ekeby socken,
numera Boxholms köping, Östergötlands län, skall säljas till egendomens
arrendator Elis Friberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 115.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 15 kilometer från Mjölby och 7 kilometer från
Stråisnäs järnvägsstation, är till den 14 mars 1951 utarrenderad mot en avgäld,
som för arrendeåret 1950/51 utgår med 2 750 kronor. Efter försäljning
av ett antal mindre områden uppgår arealen i två skiften till 84,s hektar,
därav 21,4 hektar tomt och åker, 22,3 hektar äng, 40,5 hektar avrösningsjord
och 0,3 hektar impediment. Åkerjorden består delvis av mullhaltig lerjord,
delvis av mullhaltig sandjord. Omkring V, av åkern är starkt bemängd
med sten. En mindre del av åkern behöver täckdikas. Hävden är god.

Av byggnaderna är boningshuset renoverat år 1943 och i medelgott stånd.
Övriga byggnader äro mindre goda. Ladugården behöver ombyggas. Den
elektriska anläggningen tillhör arrendatorn. Elektriska ledningar, tillhörande
Motala ströms kraftaktiebolag och Ryckelsby elektriska distributionsförening
u. p. a., äro framdragna över ägorna.

Till egendomen hör andel dels i Göstrings häradsallmänning med en årlig
utdelning under de senaste åren av omkring 250 kronor, dels ock med
s/n i byallmänningen Ryckelsby såg och kvarn, som åsatts ett taxeringsvärde
av 33 700 kronor. Utdelningen från byallmänningen uppgår till omkring 350
kronor per år.

Egendomens taxeringsvärde utgör 41 200 kronor, därav 34 000 kronor
jordbruksvärde och 7 200 kronor skogsvärde.

Ägaren av en angränsande bostadsfastighet, byggmästaren Hugo Ejderstad,
har anhållit, att av egendomen få inköpa en tomt om cirka 2 500
kvadratmeter för att användas till en början såsom upplagsplats och senare
för bebyggelse.

Uppskatlningsnämndcn, som icke funnit skäl tillstyrka Ejderstads framställning,
har uppskattat saluvärdet å inägorna till 44 000 kronor — vari
värdet av andelarna i by- och häradsallmänningarna ingår med 14 000 kronor
— samt meddelat, att saluvärdet å skogen och skogsmarken enligt en
av domänstyrelsens skogstekniska byrå fastställd värdering utgör 56 000
kronor. Nämnden har vidare framhållit, att något skäl att behålla egendomen
i kronans ägo icke ansetts föreligga. Då arrendatorn brukat egendomen
sedan 1940 och väl hävdat densamma, har nämnden tillstyrkt hembudsrätt
för denne vid försäljningen.

Vederbörande jägmästare och överjägmästare ha lämnat försäljningsförslaget
utan erinran.

Domänintendenten har framhållit, att jordbruket på egendomen är så
svagt att egendomen icke kan avstå någon jord. Lantbruksnämnden har instämt
häri.

Domänstyrelsen har tillstyrkt, att egendomen säljes till arrendatorn Friberg
för (44 000 -f 56 000 =) 100 000 kronor. Vid försäljningen böra enligt
styrelsens mening föreskrivas följande villkor:

Egendomen överlåtes i befintligt skick med tillträde å dag, som domänstyrelsen
bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar
ingå i försäljningen. Samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk
mellan kronan och arrendatorn — dock med undantag för eventuellt oguldna
arrendeavgälder och skatter — skola anses vara reglerade genom försäljningen.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

Det skall åligga Friberg såsom ägare av egendomen att gentemot vattenfallsstyrelsen
såsom ägare av strömfallsfastigheten Ekenäs T i Vinnerstads
socken lämna medgivanden och ikläda sig förpliktelser av följande innehåll.
Vattenfallsstyrelsen skall äga rätt att kostnadsfritt för all framtid hava en
elektrisk ledning framdragen över egendomen. Mot att styrelsen ersätter skada
som därav må uppkomma äger styrelsen att borttaga för ledningen hinderliga
träd och buskar. Dessa skola sedan såsom tillhöriga markägaren tillvaratagas
av denne. Vattenfallsstyrelsens personal skall äga obehindrat tillträde
till egendomen för ledningens tillsyn, underhåll och reparation. Till säkerhet
för nämnda rättigheter må inteckning meddelas i egendomen. Intill
dess sådan inteckning meddelats skall ägaren av egendomen vara skyldig
att vid överlåtelse av densamma eller del därav göra förbehåll om rättigheternas
bestånd och förbinda ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda förbehåll.

Innehavare av övriga över egendomen med vederbörligt tillstånd framdragna
elektriska ledningar förbehållas rätt att behålla och nyttja ledningarna
utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas
innehavare för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn
av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å kreatur.

I övrigt skola bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262)
angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga delar
lända till efterrättelse.

Arrendatorn Friberg har förklarat sig önska inköpa egendomen till det
uppskattade saluvärdet.

Departementschefen.

Jag biträder försäljningsförslaget och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Ryckelsby 21 i Boxholms köping,
Östergötlands län, må säljas till egendomens arrendator Elis
Friberg för en köpeskilling av 100 000 kronor samt på i
huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

2:o.

Melby l1 i Östergötlands län.

Domänstyrelsen (skr. 26/1 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
kompanichef sbostället 1 mantal Melby ll i Finspångs köping, Östergötlands
län, skall säljas till egendomens arrendator O. Melvinger. Rörande egendomens
beskaffenhet in. m. inhämtas följande.

Egendomen är belägen 13 km från Finspångs järnvägsstation och 20 km
från Norrköping. Den är till den 14 mars 1952 utarrenderad mot en årlig
avgäld av 1 400 kronor. Arealen uppgår till 87,9 hektar, därav 38 hektar åker
och tomt, 6,8 hektar äng och betesmark, 41,8 hektar skogsmark och 1,3 hektar
impediment. Till egendomen hör härjämte ett år 1944 avstyckat skogsmarksområde
om 37,5 hektar (Melby 1°). Åkern utgöres till hälften av sandblandad
lera och i övrigt av mullhaltig lera och någon mulljord. Nästan all

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Hd.

åker behöver täckdikas. Hävden är god. Egendomen sambrukas sedan 1890-talet med fastigheten Melby 21, som tillhör arrendatorn och innehåller 18
hektar åker samt 65 hektar skogs- och hagmark.

Byggnadsbeståndet är mycket dåligt. Boningshuset är utdömt av hälsovårdsnämnden.
Loge saknas. Ladugården saknar mjölkrum. Vissa mindre
anläggningar tillhöra arrendatorn. Egendomen är elektrifierad på kronans
bekostnad. Elektriska ledningar, tillhörande vattenfallsstyrelsen och Risinge
östra elektriska distributionsförening, äro framdragna över ägorna.

Till egendomen hör fiskerätt i sjöarna Glan och Risten. Egendomen har
del i »Melby dikningsföretag år 1949». Kostnaderna för företaget uppgå för
egendomen till 12 513 kronor 14 öre och ha erlagts av arrendatorn. Å egendomen
belöpande andel i statsbidrag för företaget beräknas uppgå till omkring
4 000 kronor.

Taxeringsvärdet å egendomen inklustive Melby le är 58 500 kronor, därav
42 100 kronor jordbruksvärde och 16 400 kronor skogsvärde.

Å egendomen finnes en lägenhet, benämnd Hultsberg, som av arrendatorn
upplåtits till K. A. Anderssons dödsbodelägare mot en avgift av 15
kronor per år. Lägenheten innehåller 0,os hektar och motsvaras av ägofiguren
nr 23 å en i ärendet företedd, av distriktslantmätaren E. Christoffersson
år 1922 över egendomen upprättad karta. Å lägenheten befintliga
byggnader tillhöra dödsbodelägarna. Dessa ha anhållit att få inköpa lägenheten.

Uppskattningsnämnden har förslagit försäljning av egendomen och därvid
framhållit, att kostnaderna för iståndsättning av densamma jämte erforderlig
torrläggning beräknats till cirka 70 000 kronor, därest egendomen
sambrukas med Melby 2\ och cirka 100 000 kronor, därest egendomen
skall drivas som självständigt jordbruk. Saluvärdet har uppskattats till
101 000 kronor, därav 70 000 kronor för skogsmark och skog. Nämnden har
med hänsyn till byggnadskostnaderna ansett, att egendomen bör säljas
till arrendatorn för 80 000 kronor under förutsättning bl. a., att kronan
svarar för egendomens andel i kostnaderna för dikningsföretaget med rätt
för domänstyrelsen att uppbära det å egendomen belöpande statsbidraget
för företaget. Nämnden har upplyst, att egendomen sedan 1947 brukats av
Melvinger, som väl hävdat densamma, samt dessförinnan av hans morfader
och dennes släkt sedan 1890-talet.

Lägenheten Hultsberg bör enligt nämndens mening med hänsyn till beskaffenheten
av boningshuset och tomtens läge mellan de båda sambrukade
egendomarna icke säljas till Anderssons dödsbodelägare. Dessa böra
i stället förbehållas rätt att innehava lägenheten mot skälig ersättning.

Vederbörande jägmästare har ifrågasatt om ej fiskerätten i sjön Risten
bör undantagas vid försäljningen, enär sjön ligger avlägset från den till
försäljning föreslagna gården men i direkt anslutning till domänverkets övriga
markinnehav. Överjägmästaren har ansett, att nämnda fiskerätt icke
bör medfölja vid försäljningen, men i övrigt lämnat uppskattningsförslaget
utan erinran.

Lantbruksnämnden har uttalat, att egendomen synes vara av lämplig
storlek, att någon jord icke bör avskiljas från densamma, samt att, ehuru

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

5

arrendatorn redan är ägare av jordbruksfastighet, stora förutsättningar synas
föreligga för bifall till ansökan av arrendatorn om tillstånd att förvärva
egendomen.

Arrendatorn Melvinger har meddelat, att han är villig förvärva egendomen
för den köpeskilling, som uppskattningsnämnden föreslagit.

Domänstyrelsen har icke funnit något att erinra mot försäljningsfårslaget.
Någon möjlighet för kronan att, såsiom jägmästaren och överjägmästaren
föreslagit, från försäljningen undantaga fiskerätten i sjön Pusten anser
styrelsen icke föreligga. Vid försäljningen böra enligt styrelsens mening
föreskrivas i tillämpliga delar enahanda villkor, som under punkt 1
föreslagits för försäljning av kronoegendomen Ryckelsby 21, samt därutöver
följande.

Kronan har att svara för egendomens andel i kostnaderna för Melby
dikningsföretag år 1949 med rätt för domänstyrelsen att uppbära egendomens
andel i det statsbidrag, som kan komma att beviljas företaget,
ävensom å egendomen belöpande jordersättning.

Det skall åligga Melvinger såsom ägare av egendomen att gentemot vattenfallsstyrelsen
såsom ägare av strömfallsfastigheten Ekenäs 22 i Vinnerstads
socken lämna medgivanden samt ikläda sig förpliktelser av följande
innehåll. Vattenfallsstyrelsen skall äga att kostnadsfritt för all framtid hava
en elektrisk ledning framdragen över egendomen. Mot att styrelsen ersätter
skada, som därav må uppkomma, äger styrelsen borttaga för ledningen hinderliga
och för dess säkerhet farliga träd och buskar; dessa skola sedan som
tillhörande markägaren tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens personal
skall äga obehindrat tillträde till egendomen för ledningens tillsyn, underhåll
och reparation. Till säkerhet för nämnda rättigheter må inteckning
meddelas i egendomen. Intill dess sådan inteckning meddelats, skall ägaren
av egendomen vara skyldig att vid överlåtelse av densamma eller del därav
göra förbehåll om rättigheternas bestånd och förbinda ny ägare att vid överlåtelse
göra enahanda förbehåll.

•K. A. Anderssons dödsbodelägare förbehållas rätt att innehava den å
egendomen belägna lägenheten Hultsberg mot erläggande av skälig avgäld
till köparen.

Departementschefen.

Även jag biträder försäljningsförslaget och hemställer förty, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Melby l1 i Finspångs köping, Östergötlands
län, må säljas till egendomens arrendator O. Melvinger
för en köpeskilling av 80 000 kronor samt på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

3:o.

Källstorps Södergård i Kalmar län.

Förre ägaren av jordbruksfastigheten Källstorps Södergård i Ljungby
och Dörby socknar, Kalmar län, Efraim Ohlsson anhåller hos Kungl. Maj :t
(skr. 8/3 1950) att få återköpa fastigheten. Den förvärvades av statsverket
år 1948 för att eventuellt utbyggas till försöksgård på jordbrukets och trädgårdsodlingens
område. Rörande förvärvet må här erinras om följande.

Genom beslut den 6 juli 1945 uppdrog Kungl. Maj :t åt styrelsen för lantbrukshögskolan
att i samarbete med statens trädgårdsförsök och representanter
för Kalmar läns södra hushållningssällskap verkställa utredning om
anordnande inom södra Kalmar län av försöksverksamhet på jordbrukets
och trädgårdsodlingens område. Sedan på uppdrag av högskolestyrelsen en
särskild kommitté verkställt utredningen, överlämnade styrelsen med skrivelse
till Kungl. Maj:t den 31 januari 1947 en av de kommitterade upprättad
promemoria samt förklarade sig tillstyrka ett i promemorian framlagt
förslag om inköp av Källstorps Södergård ävensom ett där intaget program
för gårdens utbyggande till försöksgård.

I promemorian uttalades, att arten av arbetsuppgifterna för försöksverksamheten
inom sydöstra kustbygden samt den omfattning, som försöksverksamheten
kunde beräknas få, motiverade att en särskild försöksgård
inrättades inom södra Kalmar län, vilken samtidigt skulle användas som
trädgårdsförsöksstation. Vidare framhölls, att det visat sig svårt att till
skäligt pris förvärva cn till försöksgård i alla avseenden lämplig gård. På
grundval av en undersökning, som företagits av länets hushållningssällskap
innan de kommitterade upptagit sitt arbete, hade hushållningssällskapet
föreslagit tre gårdar såsom lämpliga för ändamålet. Av de föreslagna gårdarna
hade de kommitterade funnit Källstorps Södergård vara den lämpligaste.
På denna egendom funnes visserligen icke alla de för södra Kalmar
län typiska jordarterna representerade, och försöksverksamheten på
gården måste därför kompletteras med verksamhet å försöksfält i trakten,
men någon för ändamålet lämpligare gärd kunde säkerligen icke för det
dåvarande uppbringas.

Beträffande Källstorps Södergård lämnades i promemorian bland annat
följande uppgifter.

Gården, som bestode av jordregisterfastigheterna Källstorps l6—l10, l1*,
1“, 1”, 412 och 4U i Ljungby socken och Värlemåla l1 i Dörby socken och
tillhörde lantbrukaren Efraim Ohlsson, vore belägen omkring 15 km väster
om Kalmar och 2,i km från Trekantens järnvägsstation. Totalarealen uppginge
till omkring 228,9 hektar, därav 71,8 hektar tomt och åker samt 157,i
hektar annan mark. Taxeringsvärdet vore från år 1945 125 400 kronor,
därav jordbruksvärde 98 500 kronor, skogsvärde 22 900 kronor samt värde
av annan mark 4 000 kronor. På gården funnes mangårdsbyggnad, uppförd
år 1936 och innehållande 7 rum, 2 hallar, kök och badrum, en äldre mangårdsbyggnad,
en tvåfamiljs lantarbetarbostad, en enfamiljs lantarbetarbostad,
ladugård, häststall, magasin och vagnbod, loge och vagnbod, mindre

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

loge, svinstall samt ekonomihus till lantarbetarbostäder ävensom, på ett
avstånd av omkring 3 km från mangårdsbyggnaden, ett bostadshus jämte
djurstall och loge. Byggnaderna vore huvudsakligen i gott skick. Mangårdsbyggnaden
vore försedd med centralvärmeledning, vatten och avloppsledning,
motorpump och vattencistern. Till övriga bostadshus hörde dricksvattenbrunnar.
Elektriskt ljus funnes i lantarbetarbostaden för två familjer.

Vad jordförhållandena anginge vore endast ett färre antal jordartstyper
representerade. Jorden vore i stort sett likartad, vilket vore en nackdel vid
användning för jordbruksförsök. Grovmon (syrsand) dominerade med stora,
plana och tillräckligt jämna fält för försök. Även någon torvjord funnes,
och torvjordsarealen torde kunna utökas genom nyodling. Åkerjordarna
vore i stort sett inga brännsandsjordar. Under torrår bleve dock skörden
utan konstgjord bevattning avsevärt nedsatt. Matjordens mullhalt motsvarande
i stort sett det normala vad beträffar matjorden inom länet.

Köpeskillingen för gården utgjorde 235 000 kronor, vari inräknats till
5 000 kronor uppskattade kostnader för gårdens elektrifiering. Säljaren
hade att vid tillträdet tillhandahålla minst 15 000 kilogram halm, 10 000
kilogram hö och 5 000 kilogram havre. Kommitterade hade visserligen funnit
köpeskillingsbeloppet vara högt men likväl ansett det böra godkännas
med hänsyn till att några mer omfattande ny- eller ombyggnader icke syntes
erforderliga. Preliminärt köpeavtal på angivna villkor hade träffats med
ägaren. Enligt dessa skulle fastigheten säljas i befintligt skick samt tillträdas
den 14 mars 1948.

Sedan yttranden i ärendet inhämtats från vederbörande myndigheter,
anmäldes ärendet för Kungl. Maj :t den 21 februari 194/, därvid dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anförde bland
annat följande.

I betraktande av att den pågående utredningen rörande försöksverksamheten
icke är avslutad anser jag mig för närvarande icke vilja taga ståndpunkt
till spörsmålet huruvida en försöksgård bör inrättas i ifrågavarande
del av landet. Emellertid föreligga såsom framgår av utredningen svårigheter
att finna en för ändamålet lämplig gård. Enligt vad jag inhämtat är
den nuvarande innehavaren av gården icke villig att efter den 14 mars 1948
vidbliva det preliminära köpeavtalet. Det för gården begärda priset synes
skäligt. Med hänsyn till nu berörda förhållanden och då gården torde lämpa
sig som försöksgård, vill jag emellertid icke motsätta mig, att medel nu
äskas av riksdagen för inköp av densamma. Skulle det visa sig att en försöksgård
icke skulle anses böra komma till stånd i denna del av landet,
torde gården kunna disponeras för annat ändamål eller ock försäljas. Det
för förvärvet erforderliga beloppet 235 000 kronor torde böra äskas å kapitalbudgeten
för budgetåret 1947/48 under rubriken Statens affärsverksfonder:
Domänverket. Gården synes tills vidare kunna omhänderhavas efter
Kungl. Maj :ts bestämmande.

Kungl. Maj :ts till riksdagen avlåtna proposition i ämnet (nr 90) avfattades
i enlighet med föredragandens förslag och bifölls av riksdagen (skr.
nr 324).

Jag vill erinra, att W 4.9 års för söksgårdskommitté numera slutfört sitt
utredningsuppdrag. I sitt betänkande den 20 december 194!) har kommittén
behandlat hland annat frågan om det statliga försöksgårdssystemets lämpliga
omfattning. I fråga om inrättandet av en försöksgård inom sydöstra

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

försök,sdistriktet •— omfattande Kronobergs, Jönköpings, Kalmar, Östergötlands
och Gotlands län — har kommittén som sin mening uttalat, att
behovet av en försöksgård därstädes är betydande. Kommittén anför vidare.

Försöksgården bör placeras så, att den med stöd av angränsande försöksgårdar,
Ugerup i Kristianstads län, Flahult i Jönköpings län samt de
föreslagna försöksgårdarna i Östergötlands län och å Gotland, på bästa sätt
täcker områdets behov. Det förefaller kommittén, som om gårdens lämpligaste
läge vore inom sydöstra delarna av landet å urbergsmoränen. Detta
mycket stora område, som omfattar nästan hela Småland samt sträcker
sig in i alla angränsande landskap, saknar f. n. försöksgård på fastmarksjord.
Emellertid har kommittén icke varit i tillfälle att utföra tillräckligt
grundliga detaljundersökningar för att definitivt kunna föreslå lämplig
plats för gården. Denna fråga torde böra göras till föremål för en särskild
detalj utredning.

Kommittén, som besökt Källstorps Södergård, är icke övertygad om, att
gården kommer att bli representativ för detta mycket .stora område, som
ovan nämnts, vare sig beträffande jordart eller klimat. Även oavsett dessa
förhållanden ställer sig kommittén tveksam beträffande inrättandet av
Källstorps Södergård till försöksgård. Gårdens jord förefaller nämligen
alltför ojämn för att försöksverksamhet i större omfattning skall med framgång
kunna bedrivas. Kommittén vill även framhålla, att kostnaderna för
gårdens utbyggnad till försöksgård torde bli betydande och väsentligt komina
att överstiga det belopp, som beräknats. Sammanfattningsvis får kommittén
anföra, att den anser en närmare detaljutredning påkallad av försöksgårdsfrågan
inom sydöstra försöksdistriktet och Blekinge län. I avvaktan
på denna utrednings resultat bör Källstorps Södergård icke utbyggas
till försöksgård. I

I betänkandet har avhandlats jämväl frågan om turordningen mellan
vissa av kommittén framförda förslag till upprustning och utbyggnad av
försöksgårdarna. Först i ordningen bör enligt kommitténs uppfattning
ställas en upprustning av de nuvarande försöksgårdarna i fråga om byggnader
och grundförbättringar, så att dessa kunna fylla sitt ändamål och
dritkostnaderna hållas nere. Först när denna upprustning genomförts bör
försöksgårdssystemet utbyggas. Denna utbyggnad bör genomföras i viss
ordning. Därvid bör försöksgården inom sydöstra försöksdistriktet komma
till stånd som nummer 5 av 7 försöksgårdar.

Förre ägaren, numera arrendatorn av Källstorps Södergård Efraim Ohlsson
erinrar i den av mig inledningsvis omförmälda skrivelsen om försöksgårdskommitténs
förberörda uttalande att egendomen mindre väl lämpar
sig som statlig försöksgård. Under hänvisning härtill anhåller han att få
återköpa egendomen till det pris, för vilket han avyttrade den till statsverket,
eller 235 000 kronor.

Lantbruksnämnden i Kalmar läns södra område har i yttrande den 15
augusti 1950 förklarat sig finna den erbjudna köpeskillingen skälig samt
förordat godtagande av densamma. Sedan nämnden härefter av lantbruksstyrelsen
anmodats verkställa värdering av egendomen för uppskattning
av dess nuvarande saluvärde, har nämnden inkommit med dels promemoria
rörande egendomens areal och ägoslagsfördelning m. m. samt bygg -

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

9

nadernas beskaffenhet, innefattande jämväl värdering, dels en av vederbörande
länsjägmästare upprättad skogshushållningsplan jämte värdering.

I promemorian har beträffande inägojorden framräknats ett genomsnittligt
värde av i runt tal för åker 2 100 kronor och för betesmark 600 kronor
för hektar. Härtill kommer tomtvärde av 2 000 kronor. Jordbruksvärdet, inklusive
byggnader, skulle med angivna beräkningsgrunder uppgå till
134 000 kronor. Enligt länsjägmästarens värdering utgör försäljningsvärdet
av skogsmarken med växande skog 117 000 kronor. Egendomens nuvarande
saluvärde skulle sålunda utgöra cirka 250 000 kronor.

Lantbruksnämnden håller på grundval av de angivna beräkningarna icke
för uteslutet, att egendomen vid en öppen försäljning skulle kunna komma
att betinga en köpeskilling av uppskattningsvis 250 000 kronor. Nämnden
anför emellertid vidare. Uppmärksammas bör, att ladugården med undantag
av inredningen är synnerligen bristfällig och att även övriga ekonomibyggnader
förete skador, som under senare år blivit mera påfallande på
grund av eftersatt allmänt underhåll. Därest arrendatorn Ohlsson skulle
komma att få återköpa fastigheten, torde hans omkostnader för byggnadernas
iståndsättande bli avsevärt större än om detta kunnat ske tidigare.
Även om storleken av dessa merkostnader icke kan närmare angivas och
vägas mot ett uppskattat antagbart saluvärde vid öppen försäljning, anser
lantbruksnämnden med vidhållande av sitt tidigare yttrande övervägande
skäl tala för, att staten icke vid en eventuell återför sälj ning till arrendator
Ohlsson bör betinga .sig högre köpeskilling än 235 000 kronor.

Med förmälan att egendomen den 25 september 1950 besiktigats av t. f.
byråchefen i styrelsen S. G. Berg anför lantbruksstyrelsen som anbefallts
yttra sig över skäligheten av den av Ohlsson erbjudna köpeskillingen.

Det av lantbruksnämnden beräknade värdet å egendomen, 250 000 kronor,
synes lantbruksstyrelsen skäligt med hänsyn till prisläget å liknande
egendomar i öppna marknaden. Styrelsen vill emellertid instämma i lantbruksnämndens
uttalande, att vissa skäl tala för att arrendatorn Ohlsson
vid ett eventuellt återförvärv av egendomen bör erlägga allenast 235 000
kronor, d. v. s. den köpeskilling staten betalade vid fastighetens förvärvande
år 1948. Härför talar bland annat, att statsverket icke nedlagt några
kostnader för byggnadernas underhåll under dessa år men uppburit normal
arrendeavgift för egendomen. Ekonomibyggnaderna och lantarbetarbostäderna
ha försämrats under den tid staten varit ägare till egendomen
och ladugården hotar att störta ihop på grund av förskjutningar i bjälklag
och väggar. Dyrbara för.stärkningsåtgärder äro härvidlag nödvändiga.
Några dylika ha emellertid icke igångsatts beroende på att det varit ovisst,
huruvida gården skall användas för försöksgårdsändamål eller ej. Lantbruksstyrelsen
kommer att under närmaste tiden upptaga frågan om vissa
nödvändiga försvarsarbeten i fråga om byggnaderna, för den händelse en
försäljning av egendomen nu icke kommer till stånd.

Departementschefen.

Såsom förut berörts har försöksgårdskommittén ställt sig tveksam beträffande
lämpligheten att inrätta Källstorps Södergård som statlig för,söksgård.
Kommittén har härvid bland annat hänvisat till att egendomens jord
är alltför ojämn för försöksverksamhet i större omfattning samt att egendomen
icke komme att bli representativ för det stora sydöstra försöks -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

distriktet. Av dessa skäl och med hänsyn till att ett iståndsättande av egendomens
byggnadsbestånd kommer att draga stora kostnader finner jag det
lämpligast, att egendomen avyttras. Då den förutvarande ägaren och nuvarande
arrendatorn av egendomen, Efraim Ohlsson, hemställt att få köpa
tillbaka egendomen, synes det rimligt, att denne i första hand skall få
komma i fråga som köpare. Den av Ohlsson bjudna köpeskillingen, 235 000
kronor, motsvarar vad statsverket erlagl för fastigheten. Av skäl som de
i ärendet hörda myndigheterna angivit anser jag anbudet böra godtagas.
Försäljningsvillkoren i övrigt torde böra fastställas av Kungl. Maj :t, sedan
riksdagen lämnat medgivande till försäljningen.

Jag hemställer nu, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att jordregisterfastigheterna Källstorps l9—l10, I1*, l16, l17,
4“ och 411 i Ljungby socken och Värlemåla l1 i Dörby socken,
Kalmar län, må säljas till arrendatorn Efraim Ohlsson
för en köpeskilling av 235 000 kronor samt på de villkor i
övrigt, som Kungl. Maj :t bestämmer.

4:o.

Viarp 21 i Malmöhus län.

Domänstijrelsen (skr. 2/2 1951) hemställer, att kronoegendomen förra
sergeantbostället 3/s mantal Viarp 21 i Härslövs socken, Malmöhus län, skall
säljas till egendomens arrendator Anders Andersson.

Rörande egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Egendomen är belägen 5 km från Vadensjö och 12 1cm från Landskrona.
Den är till den 14 mars 1951 utarrenderad mot en årlig avgäld, som
för arrendeåret 1950/51 utgår med 3 242 kronor 70 öre. Arealen uppgår i
ett skifte till 27,2 hektar, därav 26,9 hektar tomt, trädgård och åker samt 0,3
hektar impediment. Åkern består till hälften av lermylla på lerbotten och
i övrigt av dels svartmylla på sandbotten, dels grusmylla på grushaltig botten.
Dräneringen är icke tillfredsställande. Hävden är mycket god.

Byggnaderna äro i stort sett goda och tillräckliga samt väl underhållna.
Ett antal mindre byggnader och den elektriska anläggningen m. in. tillhöra
arrendatorn. Elektriska ledningar, tillhörande Sydsvenska kraftaktiebolaget,
äro framdragna över ägorna.

Taxeringsvärdet är 72 500 kronor jordbruksvärde.

Uppskattningsnämnden har föreslagit försäljning av egendomen. Saluvärdet
har uppskattats till 107 700 kronor under förutsättning, att egendomen
överlåtes i det skick, vari den på grund av bestämmelserna i gällande
arrendekontrakt skall avlämnas av arrendatorn. Egendomen har
värderats med hänsyn tagen till av arrendatorn utförda förbättringar. Vid
försäljning till honom bör fördenskull enligt nämndens mening saluvärdet
nedsättas med 3 900 kronor till 103 800 kronor. Enär egendomen brukats
av arrendatorn sedan år 1918 och hävdats väl, har nämnden tillstyrkt
hembudsrätt för honom vid försäljningen.

11

Kungl. Maj:ts proposition, nr 115.

Lantbruksnämnden har icke haft något att erinra mot egendomens försäljning
till arrendatorn.

Arrendatorn Andersson har förklarat sig Villig erlägga den föreslagna köpeskillingen.

Domänstyrelsen har icke funnit anledning till erinran mot försälj ningsförslaget.
Enligt vad styrelsen meddelat har egendomen icke upptagits i
förteckning över egendomar, som av särskilda skäl ansetts böra behållas i
kronans ägo. Försäljningen bör enligt styrelsens mening ske under i tilllämpliga
delar enahanda villkor, som under punkt 1 angivits för försäljning
av kronoegendomen Ryckelsby 21.

Departementschefen.

Biträdande försäljningsförslaget hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Viarp 21 i Här.slövs socken, Malmöhus
län, må säljas till egendomens arrendator Anders Andersson
för en köpeskilling av 103 800 kronor samt på i
huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

5:o.

Remmarlöv 2l i Malmöhus län.

Domänstyrelsen (skr. 1/9 1950) hemställer, att kronoegendomen förra häradsskrivarebostället
s/8 mantal Remmarlöv 21 i Remmarlövs socken, Malmöhus
län, skall säljas till egendomens arrendator Tage Sigvard Nilsson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 7 kilometer från Eslöv och 4 kilometer från
Trollenäs järnvägsstation, är till den 14 mars 1952 utarrenderad mot en
årlig avgäld av 2 750 kronor. Den innehaller i ett skifte 33,8 hektar, därav
33,2 hektar tomt, trädgård och åker, 0,i hektar äng samt 0,5 hektar impediment.
Åkerjorden består till största delen av god lermylla på lerbotten.
Hävden är god. Till egendomen hör andel i Remmarlövs byallmänning.

Av byggnaderna är boningshuset gammalt och otidsenligt. Ekonomibyggnaden
är av god samt övriga byggnader utom svinhuset av medelgod beskaffenhet.
De äro väl underhållna. En del mindre byggnader samt brunn
och hydroforanläggning tillhöra arrendatorn. Den fasta elektriska anläggningen
äges av kronan. Elektrisk ledning, tillhörig Eslövs stad, är framdragen
över egendomen.

Taxeringsvärdet är 86 800 kronor.

Uppskattningsnämndcn har föreslagit försäljning av egendomen. Därvid
har nämnden framhållit, att egendomen vid fortsatt utarrendering måste
förses med nytt svinhus för en beräknad kostnad av 22 000 kronor, att boningshuset
måste förbättras, eventuellt nybyggas, samt att övriga byggnader
böra moderniseras. Nämnden har uppskattat saluvärdet till 116 400 kro -

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 115.

nor under förutsättning att egendomen kommer att överlåtas i det skick,
vari den på grund av bestämmelserna i gällande arrendekontrakt skall avlämnas
av arrendatorn. Då nuvarande arrendatorn brukat egendomen sedan
1934 och städse väl hävdat densamma samt hans fader dessförinnan innehaft
arrendet sedan 1920, har nämnden tillstyrkt hembudsrätt för arrendatorn
vid försäljningen.

Arrendatorn Nilsson har förklarat sig villig att för egendomen erlägga den
föreslagna köpeskillingen.

Lantbruksnämnden har tillstyrkt försäljningsförslaget och därvid framhållit
att egendomen torde kunna betecknas såsom lämplig brukningsenhet.
Behov av avstyckning från egendomen för förstärkning av intilliggande
brukningsenheter föreligger enligt nämndens mening icke.

Jämväl domänstyrelsen har tillstyrkt egendomens försäljning till arrendatorn
för den föreslagna köpeskillingen. Styrelsen har vidare upplyst, att
egendomen icke upptagits i förteckning över kronoegendomar, som av särskilda
skäl ansetts böra kvarbliva i kronans ägo. Försäljningen bör enligt
styrelsens mening i övrigt ske på i tillämpliga delar samma villkor, som
under punkt 1 angivits för försäljning av kronoegendomen Ryckelsby 2\

Departementschefen.

Jag biträder det föreliggande försäljningsförslaget och hemställer alltså,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Remmarlöv 21 i Remmarlövs socken,
Malmöhus län, må säljas till egendomens arrendator Tage
Sigvard Nilsson för en köpeskilling av 116 400 kronor och
på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

6.-o.

Remmarlöv 91 i Malmöhus län.

Domänstyrelsen (skr. 1/9 1950) hemställer, att kronoegendomen förra
länsmansbostället Va mantal Remmarlöv 91 i Remmarlövs socken, Malmöhus
län, skall säljas till egendomens arrendator Johan Karlsson.

Rörande egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 6 kilometer från Eslöv och 4 kilometer från
Trollenäs järnvägsstation, är till den 14 mars 1952 utarrenderad mot en
ärlig avgäld av 2 175 kronor. Den innehåller — efter försäljning år 1931 av
två mindre tomtområden — i ett skifte 21,6 hektar, därav 21,5 hektar tomt,
trädgård och åker samt 0,i hektar äng. Till egendomen hör andel i Remmarlövs
byallmänning. Åkerjorden består av lermylla på lerbotten av god
beskaffenhet och är väl hävdad.

Byggnaderna äro goda och tillräckliga för egendomen samt väl underhållna.
Samtliga byggnader ägas av kronan. Elektriska ledningar, tillhörande

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo. 13

Remmarlövsortens elektricitetsförening och Eslövs stad, äro framdragna
över egendomen.

Egendomen är taxerad till ett jordbruksvärde av 60 100 kronor.

Uppskatlningsnämnden har föreslagit försäljning av egendomen. Saluvärdet
har uppskattats till 90 200 kronor under förutsättning att egendomen
kommer att överlåtas i det skick, vari den på grund av bestämmelserna i
gällande arrendekontrakt skall avlämnas av arrendatorn. Nämnden framhåller
att arrendatorn brukat egendomen sedan 1926 och städse väl hävdat
densamma samt tillstyrker hembudsrätt för denne vid försäljningen.

Arrendatorn Karlsson har förklarat sig villig att erlägga den föreslagna
köpeskillingen.

Lantbruksnämnden har tillstyrkt försäljningsförslaget och därvid framhållit,
att egendomen torde kunna betecknas såsom lämplig brukningsenhet.
Behov av avstyckning från egendomen för förstärkning av intilliggande
brukningsenheter föreligger enligt nämndens mening icke.

Jämväl domänstyrelsen har förordat egendomens försäljning till arrendatorn
för den föreslagna köpeskillingen. Verkställd utredning har enligt
styrelsen icke givit vid handen, att egendomen på grund av särskilda skäl
bör kvarbliva i kronans ägo. Försäljningen bör enligt styrelsens mening i
övrigt ske på i tillämpliga delar samma villkor, som under punkt 1 angivits
för försäljning av kronoegendomen Ryckelsby 2\

Departementschefen.

Även jag biträder försälj ningsförslaget och hemställer alltså, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Remmarlöv 91 i Remmarlövs socken,
Malmöhus län, må säljas till egendomens arrendator Johan
Karlsson för en köpeskilling av 90 200 kronor samt på i
huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

7 :o.

Mölleberga Stora l1 i Malmöhus län.

Domänstyrelsen (skr. 10/11 1950) hemställer, att kronoegendomen förra
hospitalshemmanet B/8 mantal Mölleberga Stora l1 i Mölleberga socken, Malmöhus
län, skall efter avskiljande av ett utskifte om 0,is7 hektar säljas till
egendomens arrendator Axel Jönsson.

Om egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 5 km från Staffanstorps järnvägsstation och
13 km från Lund, är till den 14 mars 1952 utarrenderad mot en årlig avgäld,
som för arrendeåret 1949/50 utgick med 4 824 kronor 25 öre. Ägorna äro
utlagda i två skiften, hemskiftet och utskiftet i Stora Ramsmosse. Hcmskiftet
innehåller 36,2 hektar, därav 31,5 hektar åker, 4,i hektar äng och 0,6 hektar
impediment. Utskiftet, som utarrenderats tillsammans med kronoegendo -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

men Mölleberga Stora 63 och 81, innehåller 0,is7 hektar. Åkern utgöres till
största delen av god lermylla på lerbotten, i övrigt av lättare mylla på sandbotten.
Ängsmarken är av god beskaffenhet. Hävden är god. Dräneringen är
icke tillfredsställande. Byggnaderna äro goda och väl underhållna. Elektriska
ledningar, tillhörande Malmö stad och Djurslövsorten energiförening,
äro framdragna över egendomen. Malmö stad har härjämte å egendomens
mark en vattenledningsanläggning, vilken förser bl. a. egendomarna i Mölleberga
by med vatten. Taxeringsvärdet är 85 700 kronor jordbruksvärde.

Uppskattningsnåmnden har ansett egendomen vara av lämplig storlek med
goda och tillräckliga byggnader. Nämnden har icke funnit anledning att
föreslå avstyckning därifrån för bildande av egnahemslägenheter. Behov
av mark från egendomen för komplettering av närliggande jordbruk föreligger
enligt nämnden icke heller. Nämnden har föreslagit, att egendomen
säljes till arrendatorn Jönsson, vilken brukat egendomen sedan 1929 och
städse väl hävdat densamma. Saluvärdet har uppskattats till 115 600 kronor
under förutsättning att egendomen överlåtes i det skick, vari den på grund
av bestämmelserna i gällande arrendekontrakt skall avlämnas av arrendatorn.

Arrendatorn Jönsson har förklarat sig villig att erlägga den föreslagna
köpeskillingen.

Lantbruksnämnden har uttalat, att egendomen torde kunna betecknas
såsom lämplig brukningsenhet samt att behov av mark från densamma för
förstärkning av intilliggande brukningsenheter icke föreligger. Nämnden
har förklarat sig icke hava något att erinra mot försäljningen.

Domänstyrelsen har icke funnit anledning till annan erinran mot uppskattningsnämndens
förslag än att utskiftet i Stora Ramsmosse bör avstyckas
för sammanläggning med angränsande kronoegendomen Mölleberga
Stora 6S. Försäljningen bör enligt styrelsens mening ske på i tillämpliga
delar enahanda villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning av
kronoegendomen Rvckelsby 21, samt därutöver dels att köparen såsom ägare
av egendomen medgiver såväl Malmö stad såsom ägare av fastigheten
Grevie 54 i Nevishögs socken som ock kronan såsom ägare av Mölleberga
Stora 31 m. fl. fastigheter i Mölleberga socken rätt att avgiftsfritt behålla
och nyttja å egendomen befintlig vattenledningsanläggning samt att hava
anläggningen kvarliggande så länge vatten utlämnas från densamma, allt
på de villkor i övrigt, som angivas i ett mellan domänstyrelsen och staden
den 21 april och den 12 maj 1942 träffat avtal, dels ock att till säkerhet
för nämnda rättigheter inteckning må meddelas i den försålda delen avegendomen.

Departementschefen.

Jag biträder försäljningsförslaget sådant det förordats av domänstyrelsen
och hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Mölleberga Stora l1 i Mölleberga socken,
Malmöhus län, må efter avskiljande av ett utskifte om
0,i87 hektar säljas till egendomens arrendator Axel Jönsson
för en köpeskilling av 115 600 kronor samt på i huvudsak de
villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Kungi. Maj.ts proposition nr 115.

15

S:o.

Mölleberga Stora 91 i Malmöhus län.

Domänstyrelsen (skr. 10/11 1950) hemställer, att kronoegendomen förra
hospitalshemmanet 1/3 mantal Mölleberga Stora 91 i Mölleberga socken, Malmöhus
län, skall efter avskiljande av två utskiften om tillhopa 0,si4 hektar
säljas till egendomens arrendator Hans Ivar Pålsson.

Om egendomens beskaffenhet in. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 5 km från Staffanstorps järnvägsstation och
15 km från Lund, är till den 14 mars 1957 utarrenderad mot en årlig avgäld,
som för arrendeåret 1949/50 utgick med 2 422 kronor 50 öre. Ägorna äro
utlagda i fyra skiften, hemskiftet, Slevereskiftet och två utskiften i Stora
Ramsmosse. Hemskiftet innehåller 19,3 hektar, därav 18,9 hektar tomt och
åker samt 0,4 hektar äng. Slevereskiftet omfattar 2,2 hektar äng. Utskiftena,
som utarrenderats tillsammans med kronoegendomen Mölleberga Stora 6’
och 8'', innehålla sammanlagt 0,514 hektar. Åkerjorden består av lermylla på
lerbotten. Ängsmarken å Slevereskiftet är av ganska god beskaffenhet. Hävden
är god. Dräneringen är tillfredsställande. Byggnadsbeståndet är medelgott
men otidsenligt. Ekonomihuset är av svag beskaffenhét. Den elektriska
anläggningen tillhör arrendatorn. Vatten erhålles från en av Malmö stad
utförd vattenledningsanläggning i Mölleberga. Taxeringsvärdet är 58 200 kronor
jordbruksvärde.

Uppskattningsnämnden har ansett egendomen vara av lämplig storlek och
har icke funnit anledning att föreslå avstyckning därifrån för bildande av
egnahemslägenheter. Behov av mark från egendomen för förstärkning av
intilliggande brukningsenheter föreligger enligt nämndens mening icke.
Nämnden har vidare uttalat, att Slevereskiftet — ehuru beläget över en kilometer
från huvudgården — bör med hänsyn till dess värde som ängsmark
bibehållas vid egendomen. Nämnden har föreslagit försäljning av egendomen
och uppskattat saluvärdet till 70 600 kronor under förutsättning att egendomen
överlåtes i det skick, vari den på grund av bestämmelserna i gällande
arrendekontrakt skall avlämnas av arrendatorn. Då arrendatorn brukat
eeendomen sedan 1938 och städse väl hävdat densamma har nämnden till O styrkt

hembudsrätt för honom vid försäljningen.

Arrendatorn Pålsson har förklarat sig villig att erlägga den föreslagna
köpeskillingen.

Lantbruksnämnden har tillstyrkt egendomens försäljning samt meddelat,
att arrendatorn enligt inhämtade uppgifter icke torde vara ägare till annan
j ordbruksf astighet.

Överlantmätaren har förklarat, att hinder icke synes föreligga mot avstyckning
av skiftena i Stora Ramsmosse för sammanläggning med angränsande
kronoegendomen Mölleberga Stora 63.

Domänstyrelsen har tillstyrkt, att egendomen med undantag av utskiftena
i Stora Ramsmosse säljcs till arrendatorn Pålsson för åsatta saluvärdet. Försäljningen
bör enligt styrelsens mening ske på i tillämpliga delar enahanda

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen

Ryckelsby 2\

Departementschefen.

Biträdande domänstyrelsens försäljningsförslag hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Mölleberga Stora 91 i Mölleberga socken,
Malmöhus län, må efter avskiljande av två utskiften
om sammanlagt 0,514 hektar säljas till egendomens arrendator
Hans Ivar Pålsson för en köpeskilling av 70 600 kronor
samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

9:o.

Mölleberga Lilla 51 i Malmöhus län.

Domänstyrelseti (skr. 24/10 1950) hemställer, att kronoegendomen förra
hospitalshemmanet 1/i mantal Mölleberga Lilla 5l i Mölleberga socken, Malmöhus
län, skall säljas till egendomens arrendator Ludvig Ohlsson.

Om egendomens beskaffenhet m. m. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 4 kilometer från Djurslövs järnvägsstation
samt 13 kilometer från såväl Malmö som Lund, är till den 14 mars 1957
utarrenderad mot en avgäld, som för arrendeåret 1949/50 utgick med 2 527
kronor 95^ öre. Arealen uppgår till 19,8 hektar, därav 19,3 hektar tomt, åker
och trädgård, 0,2 hektar äng och 0,3 hektar impediment. Egendomen har andel
i ett för Lilla Mölleberga by gemensamt lertag. Åkerjorden består till
största delen av mylla på mergellera av god beskaffenhet. Egendomen är dränerad
men icke enligt uppgjord plan. Hävden är mycket god.

Av byggnaderna äro boningshuset och västra längan i gott skick, medan
stallängan, svinhuset och östra längan äro äldre och otidsenliga. Ett mindre
maskinhus tillhör arrendatorn. Vattentillgången är god. Den elektriska anläggningen
tillhör kronan. Sydsvenska Kraftaktiebolaget har elektriska ledningar
framdragna över egendomen.

Taxeringsvärdet utgör 53 000 kronor jordbruksvärde.

Uppskattningsnämnden har förordat egendomens försäljning och uppskattat
saluvärdet till 63 000 kronor under förutsättning att egendomen överlåtes
i det skick, vari den på grund av bestämmelserna i gällande arrendekontrakt
skall avlämnas av arrendatorn. Då arrendatorn Ohlsson innehaft
egendomen sedan år 1922 och väl hävdat densamma samt egendomen dessförinnan
brukats av hans släkt sedan 1700-talet har nämnden tillstyrkt hembudsrätt
för arrendatorn vid försäljningen.

Arrendatorn Ohlsson har förklarat sig villig köpa egendomen till det föreslagna
saluvärdet.

Lantbruksnämnden har anfört, att egendomen synes utgöra en lämplig
brukningsenhet och att anledning till antagande, som omförmäles i 3 §

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

17

första stycket jordförvärvslagen, icke torde föreligga. Enligt egen uppgift
ägde arrendatorn icke annan jordbruksfastighet.

Domänstyrelsen har icke haft något att erinra mot den föreslagna försäljningen.
Den bör enligt styrelsens mening ske på i tillämpliga delar enahanda
villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen
Ryckelsby 2\

Departementschefen.

Jag hemställer i enlighet med domänstyrelsens förslag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Mölleberga Lilla 51 i Mölleberga socken,
Malmöhus län, må säljas till egendomens arrendator
Ludvig Ohlsson för en köpeskilling av 63 000 kronor samt
på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

10:o.

Mölleberga Lilla 61 i Malmöhus län.

Domänstyrelsen (skr. 8/9 1950) hemställer, att kronoegendomen förra
hospitalshemmanet Va mantal Mölleberga Lilla 61 i Mölleberga socken, Malmöhus
län, skall säljas till egendomens arrendator John Hansson.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas följande.

Egendomen, som är belägen 13 kilometer från Malmö och Lund samt 4
kilometer från Djurslövs järnvägsstation, är till den 14 mars 1957 utarrenderad
mot en avgäld, som för arrendeåret 1949/50 utgjorde 2 589 kronor 29
öre. Arealen innehåller i ett skifte 22,975 hektar åker, tomt och trädgård.
Egendomen har del i ett samfällt grustag. Åkern består till övervägande del
av god lermylla på lerbotten. Den är täckdikad, dock ej enligt uppgjord
plan. Hävden är mycket god.

Av byggnaderna är boningshuset gammalt men i gott skick, stallet och
norra längan gamla och otidsenliga, loglängan samt svin- och hönshuset
medelgoda. Stallet och norra längan behöva nybyggas. Elektriska ledningar,
tillhörande Malmö stad, äro framdagna över egendomen.

Taxeringsvärdet utgör 54 200 kronor jordbruksvärde.

Jag vill erinra, att fråga om försäljning av förevarande kronoegendom
tidigare varit föremål för Kungl. Maj :ts prövning, och får jag rörande handläggningen
av detta ärende ur då föreliggande handlingar bringa i erinran
följande.

Den 9 juli 1946 avhölls å egendomen uppskattningsförrättning, därvid
saluvärdet fastställdes till 61 100 kronor under förutsättning att egendomen
överlätes i det skick, vari den på grund av bestämmelserna i gällande arrendekontrakt
skulle avlämnas av arrendatorn. Uppskattninysnämnden förordade
försäljning av egendomen till arrendatorn, förenämnde Hansson. Denne
ägde visserligen jordbruksfastigheten Lilla Mölleberga nr 1 om cirka 9 hekt 2

Ililiang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 115.

18

Knngl. Maj.ts proposition nr 115.

ar, belägen omkring 1 kilometer från kronoegendomen. Denna fastighet
sambrukades med kronoegendomen och användes det därå befintliga boningshuset
som arbetarbostad, enär dylik icke funnes å kronoegendomen.
Som emellertid arrendet av kronoegendomen innehafts av Hansson sedan
1944 och före honom av hans svärfader sedan 1910 och egendomen hävdats
väl fann nämnden Hanssons innehav av berörda småbruk icke böra utgöra
hinder för att optionsrätt till kronoegendomen tillerkändes denne.

Arrendatorn Hansson förklarade sig vid uppskattningsförrättningen önska
förvärva egendomen till åsatta saluvärdet samt inkom — med anledning av
bestämmelserna i 1945 års lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet
— i november 1946 med ansökan till Kungl. Maj :t om tillstånd
att förvärva egendomen.

I ärendet avgavs gemensamt yttrande av egnahemsnämnden och jordbrukskommissionen
i länet, varefter egnahemsstyrelsen yttrade sig.

Egnahemsnämnden och jordbrukskommissionen uttalade efter besiktning
av de båda ärendet vidkommande fastigheterna att anledning icke förelåge
till antagande som omförmäles i 3 § första stycket jordförvärvslagen. De
framhöllo emellertid att, då avståndet mellan fastigheterna vore cirka 1 kilometer
och kronoegendomen hade förhållandevis goda byggnader, syntes en
sammanläggning av fastigheterna icke kunna betecknas såsom lämplig. Det
syntes även vara tvivelaktigt, huruvida ett samfällt innehav av de båda fastigheterna
kunde förväntas medföra övervägande nytta för jordbruket eller
näringslivet i orten. Förvärv av kronoegendomen torde för sökanden icke
ha annat värde än rent ekonomiskt.

Egnahemsstyrelsen framhöll bl. a., att en sammanslagning av fastigheterna
i fråga icke torde vara lämplig av skäl som egnahemsnämnden och jordbrukskommissionen
anfört samt med hänsyn tillika till att båda fastigheternas
ägor utgjordes av enbart åker. Styrelsen fann sig fördenskull kunna tillstyrka
bifall till ansökningen endast under förutsättning att sökanden avhände
sig sin egen fastighet.

I beslut den 31 januari 1947 lämnade Kungl. Maj.t ansökningen utan
bifall.

Med förberörda skrivelse den 8 september 1950 har domänstyrelsen överlämnat
en till styrelsen ställd ansökning av den 11 januari samma år, vari
arrendatorn Hansson anhållit att få inköpa kronoegendomen. Vid domänstyrelsens
skrivelse hava fogats yttranden över ansökningen av vederbörande
lantbruksnämnd och domänintendent.

Lantbruksnämnden har ifrågasatt, om icke med försäljningen kan anstå
till 1957, då arrendet utgår. Som emellertid Hansson under alla förhållanden
har optionsrätt till egendomen och någon förändring i nu rådande
brukningsförhållanden — sambruk av egendomen med arrendatorns egen
fastighet — icke skulle ske genom att egendomen säljes till Hansson, har
nämnden förklarat sig icke vilja motsätta sig försäljningen, därest den likväl
anses böra ske nu.

Domänintendenten har anfört, att det med hänsyn till byggnadernas beskaffenhet
torde vara lämpligast, att egendomen nu försäljes till arrendatorn.
Om så sker kan denne nämligen bygga om gården, så snart han önskar.

Jämväl domänstyrelsen har med hänsyn till föreliggande förhållanden för -

Kungl. Maj. ts proposition nr 115.

19

ordat, att egendomen nu skall säljas till Hansson till det åsatta saluvärdet.
Styrelsen framhåller, att några särskilda skäl, som göra egendomens behållande
i allmän ägo önskvärt, icke anförts. Försäljningen bör enligt styrelsens
mening ske på i tillämpliga delar samma villkor som under punkt 1
föreslagits för försäljning av kronoegendomen Ryckelsby 21.

Efter att hava från vederbörande lantbruksdirektör inhämtat, att varken
kronoegendomen eller arrendatorn Hanssons fastighet torde vara behövliga
för förstärkning av ofullständiga jordbruk, har lantbruksstyrelsen i ärendet
anfört följande.

Enligt lantbruksstyrelsens mening är ett sambruk mellan arrendatorns
egen fastighet och kronoegendomen ej direkt olämpligt, då köravståndet mellan
fastigheterna ej är större än ca 1 km, huvudsakligen längs landsväg. Såvitt
av tillgängliga kartor kan bedömas ligger ur ägoavståndets synpunkt
arrendatorns fastighet lika väl till för kronoegendomen som för något annat
jordbruk.

Med hänsyn till den relativt ringa arealen kan det ifrågasättas, om arrendatorns
fastighet är lämplig att bestå såsom självständigt jordbruk. Ett sambruk
med kronoegendomen torde utgöra ett ekonomiskt brukningssätt.
Nämnda brukningssamband existerar sedan flera år, varför försäljningen
innebär ett fastställande av ett redan bestående förhållande.

Med hänsyn till det sagda utgör enligt lantbruksstyrelsens mening arrendatorns
innehav av egendomen Mölleberga Lilla nr 1 icke något hinder mot
den avsedda försäljningen. Enär det vidare får anses medföra övervägande
nytta för jordbruket i orten att arrendeförhållandet utbytes mot ett äganderättsförhållande
tillstyrker styrelsen domänstyrelsens hemställan angående
kronoegendomens försäljning för angivet pris. Med beaktande av vad som
i ärendet upplysts angående behovet av snara nybyggnader torde anledning
ej föreligga att låta försäljningen anstå tills nuvarande arrendekontrakt
utgår.

Departementschefen.

Av de skäl, som lantbruksstyrelsen anfört, vill jag icke motsätta mig att
egendomen nu säljes till arrendatorn till det åsatta saluvärdet av 61 100
kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att kronoegendomen Mölleberga Lilla 61 i Mölleberga socken,
Malmöhus län, må säljas till egendomens arrendator
John Hansson för en köpeskilling av 61 100 kronor samt på
i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit. 11

11 :o.

Bråland 31 i Göteborgs och Bohus län.

Domänstyrelsen (skr. 29/11 1950) hemställer, att kronoegendomen förra
regementschefsbostället 2 mantal Bråland 31 i Foss socken, Göteborgs och
Bohus län, skall med undantag av torplägenheterna Varpet, Slottet och
Grinden säljas till egendomens arrendator Wilhelm Giinther-Hanssen.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

Vidare anhåller stiftelsen Kronofogden Herman Julius Nordbergs stiftelse
för beredande av undervisning i slöjd (skr. 14/12 1950 och 17/1
1951) att få förvärva egendomen utom torpen eller eventuellt vissa delar
av densamma.

Rörande egendomens beskaffenhet m. in. inhämtas av domänstyrelsens
skrivelse följande.

Egendomen, som är belägen 3 kilometer från Munkedal, är till den 14
mars 1952 utarrenderad mot en årlig avgäld av 2 370 kronor. Efter frånräkning
av en areal av 8,5 hektar åbelöpande förberörda tre torplägenheter,
om vilkas försäljning Kungl. Maj :t meddelat beslut den 24 februari
1950, uppgår egendomens återstående areal till 95,4 hektar, därav 57,3 hektar
tomt och åker, 3,i hektar äng, 8 hektar skogsmark samt 27 hektar annan
avrösningsjord och impediment. Ägorna äro fördelade på två skiften, varav
det ena, benämnt Kungsmarken, är beläget sydväst om huvudgårdslotlen.
Åkerjorden utgöres av lermylla av skiftande beskaffenhet; omkring 25
hektar därav är täckdikad. Hävden är tillfredsställande. Egendomen har
del i ett företag för torrläggning av mark tillhörande Hova in. fl. egendomar
i Foss socken med årliga annuiteter av 36 kr. 35 öre åren 1936—1962
och 32 kr. 94 öre år 1963.

Av åbyggnaderna är arrendatorsbostaden otidsenlig och kall. Flygelbyggnaderna
äro tidsenligt ombyggda åren 1944 och 1946. Ekonomibyggnaden
är i mindre gott skick och måste nybyggas inom den närmaste tiden. Elektriska
ledningar, tillhörande Trollhätte kraftverk samt Västra Dalslands
och Foss-Håby elektriska distributionsföreningar, äro framdragna över
ägorna.

Taxeringsvärdet å egendomen inklusive torpen utgör 82 500 kronor, därav
81 300 kronor jordbruksvärde och 1 200 kronor skogsvärde.

Lantbruksnämnden har förklarat sig icke ha något att erinra mot försäljning
av egendomen. Nämnden har därutöver anfört bland annat följande.

Vid utredning har framkommit, att en egendomen angränsande brukningsdel,
Hoga l3, som innehåller 12,67 hektar, varav 8,so hektar tomt och
åker, 0,37 hektar äng och 3,so hektar avrösningsjord, är i behov av tillskottsjord.
Ägaren av denna brukningsdel har också vid förfrågan förklarat sig
önska förvärva ytterligare jord, om sådan kan erhållas till skäligt pris.
Därest försäljning av egendomen kommer till stånd, föreslår nämnden därför,
att ett i sydvästra utkanten av egendomens huvudlott beläget åkerskifte
om cirka 4,4 hektar, benämnt Myren, måtte få disponeras såsom tillskottsjord
till Hoga l3.

Domänintendenten har meddelat bl. a., att arrendatorn förklarat att han
är spekulant på egendomen endast under förutsättning att han får förvärva
egendomen i dess helhet, frånsett torpen.

Vid uppskattningsförrättning den 26 augusti 1950 har uppskattningsnämnden
framhållit bl. a. följande.

Nämnden har vid besök å Hoga l3 funnit, att fastighetens ekonomibyggnader
äro knappt tillräckliga med nuvarande areal samt att om- eller tillbyggnad
erfordras, därest ytterligare åker skall tillföras densamma. Fastighetsägaren
har därjämte visat ,sig vara tveksam beträffande förvärvet
av åkerskiftet Myren. Arrendatorn Giinther-Hanssen har dessutom gjort

Kungi. Maj:ts proposition nr 115.

21

gällande, att han önskar förvärva egendomen utan undantag av nämnda
åkerskifte, som han anser det vara mindre lämpligt att avstycka från egendomen.
Att disponera skiftet Myren såsom tillskottsjord är enligt nämnden
ingalunda obefogat, men nämnden ifrågasätter dock, huruvida det icke är
lämpligare att till arrendatorn försälja egendomen i dess helhet med undantag
av torpen, särskilt med hänsyn tagen till de moderniserade arbetarbostäderna,
vilka delvis bli överflödiga, därest åkerarealen enligt lantbruksnämndens
förslag kommer att reduceras. Kostnaderna för erforderlig nybyggnad
av ekonomihus på egendomen och modernisering av arrendatorsbostaden
har beräknats uppgå till 95 000, respektive 10 000 kronor. Saluvärdet
har uppskattats för Myren till 5 650 kronor och för huvudgården
med Myren till 100 000 kronor, därav 12 000 kronor för avrösningsjord och
skog enligt uppskattning av revirförvaltaren. Värderingen är verkställd under
förutsättning, att egendomen överlåtes i det skick, vari den enligt bestämmelserna
i gällande arrendekontrakt skall avlämnas av arrendatorn.
Vid uppskattningsförrättning å egendomen år 1948 har framkommit, att
det sydväst om egendomens huvudskifte belägna utskiftet Kungsmarken
vid försäljning för annat ändamål än jordbruk kan anses äga tomtvärde.
Sådant värde kan i viss mån anses föreligga även beträffande åkerskiftet
Myren.

Arrendatorn Giinther-Hanssen har efter förhandlingar förklarat sig villig
inköpa egendomen för 100 000 kronor. Han har därjämte anfört »besvär»
över lantbruksnämndens förslag beträffande Myren och därvid framhållit i
huvudsak följande.

Han har arrenderat egendomen, som är hans första jordbruk, sedan den
14 augusti 1946. Myren ligger cirka 300 meter (rätteligen cirka 700 meter)
från gården och hör samman med de övriga skiftena. De maskiner och redskap,
som nu finnas, äro erforderliga även om Myren skulle avstyckas. Men
lönsamheten blir mindre om Myren bortfaller. Åbyggnaderna äro vidare tillräckliga
och avpassade efter tidigare areal. Ägaren av Hoga l3 har däremot
icke tillräckliga hus för ytterligare 4,5 hektar. En avstyckning av Myren —
utöver redan till försäljning beslutade 8,5 hektar vid torpen — skulle därför
bli till stor ekonomisk nackdel för gårdens drift. Vid tillträdet av arrendet
räknade han med att få behålla jorden för att kunna amortera ett upptaget
lån. Av dessa skäl hoppas han, att Myren icke måtte säljas från egendomen.

Domänintendenten har uppgivit, att ägaren av Hoga l3, Axel Hermansson,
vid förfrågningar icke kunnat förmås att lämna bestämt besked men att
han till slut, dock utan att avlämna någon skriftlig förklaring härom, förklarat
sig villig förvärva Myren för 5 650 kronor.

Domänstyrelsen har med anledning av vad uppskattningsnämnden och
arrendatorn framhållit samt då Hermansson enligt styrelsens mening icke
visat något större intresse för inköp av Myren förordat, att egendomen efter
avstyckning av torpen skall säljas till arrendatorn. Med hänsyn till kostnaderna
för förestående byggnadsarbeten har styrelsen icke funnit något att
erinra mot det åsatta saluvärdet, 100 000 kronor. Som jämförelse erinrar styrelsen
om att egendomen inklusive torpen vid uppskattningsförrättning år
1941 åsattes ett saluvärde av 54 000 kronor.

Försäljningen bör enligt styrelsens mening ske under i tillämpliga delar

22

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

enahanda villkor, som under punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendomen
Ryckelsby 2\ samt därutöver följande.

Köparen har att svara för annuiteter och övriga kostnader för det egendomen
berörande torrläggningsföretaget.

Det skall åligga köparen såsom ägare av egendomen att gentemot vattenfallsstyrelsen
såsom ägare av strömfallsfastigheten stadsägan nr 630 -f- 645
+ 646 + 647 + 691 +^695 + 696 + 697 + 698 + 699 + 1171 + 1172 i Trollhättan
lämna medgivanden och ikläda sig förpliktelser av följande innehåll.
Vattenfallsstyrelsen skall äga att kostnadsfritt för all framtid hava en
elektrisk ledning framdragen över egendomen. Mot att styrelsen ersätter
skada, som därav må uppkomma, äger styrelsen borttaga för ledningen hinderliga
träd och buskar. Dessa skola sedan såsom tillhörande markägaren
tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens personal skall äga obehindrat
tillträde till egendomen för ledningens tillsyn, underhåll och reparation. Till
säkerhet för nämnda rättigheter må inteckning meddelas i egendomen. Intill
dess sådan inteckning meddelats, skall ägaren av egendomen vara skyldig
att vid överlåtelse av densamma eller del därav göra förbehåll om rättigheternas
bestånd och förbinda ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda
förbehåll.

Domänstyrelsen har vidare anfört, att för den händelse Hermansson senare
skulle inkomma med framställning att få förvärva Myren för den föreslagna
köpeskillingen, 5 650 kronor — mot vilken köpeskilling i och för sig
styrelsen icke funnit något att erinra —• eller därest Kungl. Maj:t eljest
skulle finna, att Myren bör försäljas till honom, köpeskillingen för egendomen
i övrigt bör nedsättas till 94 350 kronor.

Vid försäljning av Myren bör enligt styrelsen i övrigt föreskrivas, utöver
i tillämpliga delar vad som föreslagits vid försäljning av huvudgårdslotten,
att köparen svarar för de annuiteter och övriga kostnader för det egendomen
berörande torrläggningsföretaget, som efter utredning finnas åbelöpa
lotten, samt att köparen omedelbart efter köpets genomförande låter vidtaga
åtgärd för sammanläggning av lotten med fastigheten Hoga l3.

Sedan domänstyrelsens nu omhandlade förslag till disposition av egendomen
ingivits till Kungl. Maj :t har, såsom inledningsvis berörts, Nordbergska
stiftelsen i skrivelser den 14 december 1950 och den 17 januari 1951
anhållit att få förvärva vissa delar av egendomen eller ock egendomen i dess
helhet, frånsett torplägenhelerna.

Rörande stiftelsen må här meddelas, att dess tillgångar utgöras av till Göteborgs
och Bohus läns landsting överlämnade donationsmedel, vilka skola i
enlighet med donationsbestämmelserna av landstinget förvaltas och användas
för beredande av undervisning i slöjd inom Sunnervikens fögderi. Viss
del av donationsmedlen är placerad i jordbruksfastigheter inom Foss
socken.

Jag vill erinra om, att stiftelsen tidigare gjort framställning om markförvärv
från kronoegendomen. I skrivelse till domänstyrelsen den 18 augusti
19b8 anhöll sålunda stiftelsen att få inköpa, eventuellt arrendera Kungsmarksskiftet.
I utlåtande häröver den 6 december 1949 tillstyrkte domänstyrelsen
avyttring av skiftet för en köpeskilling av 60 000 kronor. I beslut den

23

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo.

24 februari 1950 fann emellertid Kungl. Maj:t framställningen icke föranleda
någon åtgärd. För ståndpunktstagande till stiftelsens nu föreliggande
framställningar torde ur domänstyrelsens nämnda utlåtande den 6 december
1949 med därtill hörande handlingar få återgivas följande.

Den 9 juli och den 18 oktober 1948 avhölls å egendomen uppskattningsförrättning,
därvid uppskattningsnämnden hade att taga i övervägande stiftelsens
förberörda ansökning att få inköpa, eventuellt arrendera Kungsmarken
för sambruk av skiftet med stiftelsen tillhöriga ägor inom Foss
socken. Uppskattningsnämnden meddelade, att skiftet, som å en av distriktslantmätaren
Johan Gunnarsson år 1928 upprättad karta omfattade ägofigurerna
nr 1—13, vore beläget 110 meter sydväst om huvudgårdslotten och
1,5 kilometer från kronoegendomens ekonomibyggnader. Det omfattade cirka
15 hektar åker av mycket god beskaffenhet. Jorden vore emellertid icke
täckdikad, ehuru vissa stamdiken vore igenlagda med rör. Såvitt ansökningen
avsåge arrende av skiftet ansåg sig nämnden icke kunna förorda densamma,
enär bärande skäl för sådan disposition näppeligen syntes vara för
handen. Som motiv för förvärv av skiftet hade stiftelsen framhållit, att dess
ägoinnehav inom Foss socken av för det dåvarande cirka 45 hektar icke
vore bärkraftigt med de relativt stora ekonomibyggnader som funnes. Häremot
ville nämnden framhålla, att ekonomibyggnaderna på kronoegendomen
visserligen vore rätt svaga och i behov av ombyggnad inom en snar framtid,
men att egendomens byggnader i övrigt vore i mycket gott skick samt mer
än nödigt tillräckliga för behovet. Därest kronoegendomens åkerareal komme
att reduceras med Kungsmarksskiftet skulle förhållandet bliva omvänt,
till men för kronoegendomen, trots att vissa mindre besparingar kunde
göras vid planering av den eventuella nybyggnaden av ekonomihusen. Samtliga
i samband med försäljningen uppkommande nackdelar kunde givetvis
kompenseras av den köpeskilling, som kunde betingas för området. Som
nöjaktigt pris föresloge nämnden lägst 60 000 kronor.

Arrendatorn Giinther-Hanssen framhöll bland annat, att det på den areal
av cirka 60 hektar åker och 15 hektar naturlig betesmark, som kronoegendomen
innehöllc, vore möjligt att ekonomiskt och effektivt utnyttja moderna
maskinella redskap. Möjligheten att förränta en modern maskinuppsättning
bleve väsentligt förminskad om arealen minskades med Kungsmarksskiftet.
Kronoegendomens värde som jordbruksenhet skulle förlora avsevärt
om Kungsmarken avskildes därifrån. Intresset att bibehålla dess värde och
lämplighet som brukningsenhet syntes arrendatorn böra väga över stiftelsens
intresse av att genom Kungsmarkens förvärvande skaffa sig kompensation
för den tomtmark, som stiftelsen sålt från sin gård under årens
lopp.

Stiftelsen framhöll bland annat, att den liksom landstingets förvaltningsutskott
ansåge förvärvandet av Kungsmarken vara ett livsvillkor för möjliggörandet
av utarrendering av den del av Foss 71, som återstode sedan
Foss kommun försäkrat sig om erforderlig industri- och tomtmark. Stiftelsen
vore fördenskull villig att betala upp till 60 000 kronor för Kungsmarken.
Utan tvivel komme skiftet att i framtiden användas endast för jordbruksändamål,
enär det skulle bliva allt för stora kostnader med pumpverk
in. m. för avlopp för att marken skulle kunna tagas i anspråk för tomtmark.

Domänintendenten meddelade, att Foss kommun ej vore intresserad av
alt förvärva Kungsmarken på grund av att mark funnes tillgänglig på närmare
avstånd från Munkedals samhälle.

Lantbruksnämnden anförde bland annat, att Kungsmarken läge avsevärt

■24

Kungl. Mcij.ts proposition nr 115.

närmare brukningscentrum å Lilla Foss än å kronoegendomen och dessutom
å tre sidor vore omgiven av ägor till Lilla Foss. Ur såväl arronderings- som
brukningssynpunkt funne därför nämnden — utan att därmed hava tagit
någon ställning till den ifrågasatta överlåtelsen av markområdet — att en
införlivning av detta med Lilla Foss egendom skulle innebära en förbättring
i båda dessa avseenden. Nämnden vore medveten om att en så kraftig nedskärning
av kronoegendomen som ett avskiljande av Kungsmarken" innebure,
nämligen med 25 %, skulle medföra en kraftig rubbning av jordbruksdriften
vid kronoegendomen, bland annat med avseende på användningen
av maskiner och redskap. Men nämnden förutsatte också, att i händelse av
försäljning hänsyn skulle tagas härtill vid fastställandet av arrendet å återstoden
av egendomen. Under förutsättning att så skedde hade nämnden för
sin del intet att erinra mot att Kungsmarken införlivades med egendomen
Lilla Foss.

överlantmätaren förklarade, att hinder ur fastighetsbildningssvnpunkt
icke syntes möta mot att avstycka Kungsmarken för sammanläggning med
Foss Lilla 41 till en fastighet.

Vederbörande jägmästare framhöll, alt Kungsmarken saknade betydelse
för skogsstaten.

Överjägmästaren framhöll att om Kungsmarken såldes skulle den odlade
arealen på kronoegendomen minskas med cirka Det vore givetvis
en allvarlig sak att så hårt beskära ett efter allt att döma lämpligt jordbruk.
Emellertid saknade denna fråga betydelse för skogens del.

Domänstyrelsen anförde, att ett avskiljande av Kungsmarken, såsom utredningen
givit vid handen, komrne att menligt inverka på jordbruksdriften
vid huvudgården. Med hänsyn till vad lantbruksnämnden anfört och
på grund av de föreliggande omständigheterna i övrigt ville styrelsen emellertid
icke emotsätta sig en försäljning av skiftet till stiftelsen för 60 000
kronor.

Lantbruksstyrelsen anförde i huvudsak följande. Den ifrågasatta försäljningen
av Kungsmarken innebure med hänsyn till arronderingsförhållanden
samt byggnadernas storlek å egendomen Lilla Foss vissa fördelar ur
fastighetsbildningssynpunkt. Å andra sidan kunde vissa olägenheter för kronoegendomen
uppkomma på grund av arealminskningen. Då dess ekonomibyggnad
enligt vad som utretts vore bristfällig och ombyggnad eller eventuellt
nybyggnad syntes erforderlig inom en nära framtid, varvid byggnaderna
kunde avpassas till den reducerade arealen, torde olägenheterna icke
väga tungt. De bostadslägenheter å egendomen, som icke komme att behövas
som bostäder åt arbetare å densamma, torde sannolikt kunna disponeras på
annat lämpligt sätt.

Nordbergska stittelsen hade avhänt sig betydande arealer jordbruksjord
för tätbebyggelseändamål och syntes avse att försälja ytterligare mark härför.
Stiftelsen torde enligt inhämtade upplysningar i och för sig icke anse
det nödvändigt för sin verksamhet att inneha jordbruksfastighet men hade
intresse av att utöka sitt innehav av jordbruksjord, då viss del av byggnadskapitalet
å egendomen Lilla Foss på grund av dess reducerade areal
icke för närvarande kunde giva skälig förräntning. Stiftelsen syntes bedriva
en ur allmän synpunkt värdefull verksamhet.

För arrendatorn av kronoegendomen skulle den avsedda förändringen
innebära avsevärt minskad rörelse och viss driftsomläggning. Vidare skulle
en del av hans nu innehavda driftkapital bli överflödigt. Lantbruksstyrelsen
ansåge, att viss vikt borde tillmätas de olägenheter, som arrendatorn sålunda
skulle åsamkas, och hölle för tveksamt, huruvida stiftelsens intresse av

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

förvärvet borde anses överväga, arrendatorns intresse. Lantbruksstyrelsen
ville dock icke motsätta sig den ifrågasatta försäljningen till stiftelsen.

Stiftelsens nu föreliggande ansökning den 74 december 1950 avser, liksom
tidigare, ägoskiftet Kungsmarken men därjämte även skiftet Myren. För
områdena erbjudes en köpeskilling av (60 000 -f- 10 000 =) 70 000 kronor.
Stiftelsens framställning den 17 januari 1951 åter avser inköp för en köpeskilling
av 120 000 kronor av kronoegendomen i dess helhet, frånsett de tre
torplägenheterna. Som motivering anföres i huvudsak följande.

Enligt för Foss kommun numera uppgjord generalplan vore markbehovet
för Munkedals stationssamhälle vida större än tidigare beräknats. För samhället
komme att med generalplanen som grund upprättas byggnadsplan.
Denna komme att medföra väsentligt stegrade anspråk på upplåtelser till
kommunen av mark från stiftelsens ägor. Med upplåtelser i tilltänkt omfattning
finge stiftelsens återstående ägoinnehav snarast betraktas som ett
ofullständigt jordbruk. Beaktas finge ock, att resterande åkerarealen, cirka
22 hektar, icke kunde bära kostnaden för befintliga åbyggnader. Storleken
av dessa framginge av brandförsäkringsvärdet, 284 250 kronor, vilket värde
komme att med hänsyn till under året vidtagna moderniseringar av byggnadsbeståndet
höjas till minst 300 000 kronor. Man finge vidare räkna med
att stiftelsen vid upplåtelser till kommunen nödgades höja tomtpriserna för
att därigenom i någon mån kompensera stiftelsens förluster på grund av
frånhändandet för samhällets utveckling av alltför stora odlade områden.
För såväl stiftelsen som kommunen vore det därför av största vikt, att stiftelsen
bereddes möjlighet att genom köp av närbelägen odlad jord utöka
sitt jordbruk till den omfattning att det bleve naturligt bärande. Genom
förvärv av Kungsmarken och Myren komme stiftelsens åkerinnehav att omfatta
41 hektar, vilket innebure lämplig avvägning till byggnadsbeståndet.
Med hänsyn till angivna förhållanden vore stiftelsen villig att för Kungsmarken
erlägga en så hög köpeskilling som efter 4 000 kronor för hektar och
för Myren ett något lägre belopp.

Stiftelsens i skrivelsen den 17 januari 1951 gjorda anhållan att få förvärva
egendomen i dess helhet, frånsett torpen, grundar sig på ett uttalande av
kronoegendomens arrendator Gunther-Hanssen att denne reflekterade på
inköp endast om egendomen finge förvärvas i ostyckat skick. Till stiftelsens
sistnämnda skrivelse har fogats uttalande av landstingets förvaltningsutskott
att utskottet godkände köpeanbud å 120 000 kronor under förutsättning
av Kungl. Maj :ts medgivande att köpeskillingen finge utgå ur stiftelsens
försäljningsmedelsfond.

I promemoria den 27 januari 1951 har domän styrelsen meddelat, att
arrendatorn Gunther-Hanssen efter förhandlingar förklarat sig villig att för
en köpeskilling av 50 000 kronor inköpa vad som komme att återstå av
egendomen efter avstyckning av lotterna Kungsmarken och Myren samt
de tre torplägenheterna.

Såsom försäljningsvillkor beträffande Kungsmarken föreslår domänstyrelsen
skola föreskrivas, utöver i tillämpliga delar vad som föreslagits vid
försäljning av huvudgårdslotten, att köparen skall vara skyldig gälda vad
kronan kan komma att utgiva till egendomens arrendator för verkställd
täckdikning, höstplöjning, trädesberedning och sådd å lotten, att köparen
omedelbart efter köpets genomförande låter vidtaga åtgärd för sam -

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

manläggning av lotten med fastigheten Foss Lilla 41, samt att i köpekontraktet
skall intagas erinran om bestämmelserna i lagen den 18 juni 1925
angående förbud i vissa fall för bolag, förening och stiftelse att förvärva
fast egendom.

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t i beslut
den 24 februari 1950 förordnat om försäljning från egendomen av torplägenheterna
Varpet, Slottet och Grinden. Med hänsyn till de avsevärda
byggnadskostnader, som måste nedläggas å egendomen, om denna skall
bibehållas i kronans ägo, har jag intet att erinra mot en försäljning av egendomen.
Därvid torde de sinsemellan konkurrerande förvärvsintressena böra
i möjligaste mån tillgodoses. Detta låter sig ock göra, sedan egendomens
arrendator numera frånträtt .sin tidigare ståndpunkt att endast vilja köpa
egendomen i ostyckat skick. För anspråken å ägoskiftet Kungsmarken synes
mig Nordbergska stiftelsen ha framlagt bärande skäl. Jag förordar
fördenskull, att skiftet skall säljas till stiftelsen för den erbjudna köpeskillingen
av 60 000 kronor. Ur rationaliseringssynpunkt synes det mig
vidare lämpligt, att den angränsande fastigheten Hoga l3 om 12,67 hektar
skall förstärkas med jord från kronoegendomen. Lantbruksnämnden har
för sådant ändamål föreslagit att sagda fastighet skall erhålla det intill
densamma belägna åkerskiftet Myren om cirka 4,4 hektar. Detta förslag
finner jag lämpligt. För skiftet bör utgå en köpeskilling motsvarande uppskattningsvärdet
5 650 kronor. Nämnda båda lotter lämpa sig väl för avstyckning,
belägna som de äro Kungsmarken helt avskild från huvudgårdslotten
och Myren i dess sydvästra utkant. Egendomen i övrigt bör avyttras
till arrendatorn Giinthcr-Hanssen för den av honom erbjudna köpeskillingen
av 50 000 kronor.

Skulle ägaren av Hoga l3 vid kommande förhandlingar icke längre vidhålla
sin begäran att få förvärva skiftet Myren, torde det istället få avyttras
till Gunther-Hanssen till ett pris, motsvarande uppskattningsvärdet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

att, sedan från kronoegendomen Bråland 31 i Foss socken,
Göteborgs och Bohus län, avstyckats torplägenheterna
Varpet, Slottet och Grinden, egendomen i övrigt må sålunda
disponeras att därav avyttras till Kronofogden Herman
Julius Nordbergs stiftelse för beredande av undervisning i
slöjd ägoskiftet Kungsmarken om cirka 15 hektar för en
köpeskilling av 60 000 kronor samt till kronoegendomens
arrendator Wilhelm Gunther-Hanssen återstoden av egendomen
för en köpeskilling av 55 650 kronor, dock att ägaren
av den kronoegendomen angränsande fastigheten Hoga
l3 Axel Hermansson skall äga förhandsrätt att för en köpeskilling
av 5 650 kronor av kronoegendomens mark förvär -

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

va åkerskiftet Myren, varvid köpeskillingen för den del av
kronoegendomen, som avyttras till arrendatorn GiintherHan&sen,
begränsas till 50 000 kronor; skolande vid försäljningarna
gälla i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.

12:o.

Grängesbergs gruvallmänning l1 i Kopparbergs län.

Domänstijrelsen (skr. 21/2 1951) hemställer, att av fastigheten Grängesbergs
gruvallmänning l1 i Grangärde socken, Kopparbergs län, fyra områden
om tillhopa 102,9345 hektar skola säljas till Grangärde kommun för en
köpeskilling av 499 000 kronor samt under vissa villkor, som angivits i ett
mellan styrelsen och kommunen den 20 och 21 februari 1951 upprättat förslag
till köpekontrakt. Områdena ha betecknats med A—B, C, D och E å
en år 1950 av distriktslantmätaren Tore Westman i tre delar upprättad
karta.

Till grund för framställningen ligger en av Grangärde kommun till styrelsen
ingiven ansökning den 23 mars 1948, vari anföres i huvudsak följande.

Vid årsskiftet 1947/48 funnos 5 000 innevånare i den del av Grängesbergs
samhälle, som låge inom Grangärde kommun. Den industriella verksamheten
dominerades helt av gruvdriften i dess olika former. Samhällets näringsliv
vore uppbyggt omkring gruvhanteringen. Bebyggelsen utgjordes
till övervägande del av bostäder, som industribolagen uppfört för sina anställda,
samt av egnahem. Hyresbostäder i den öppna hyresmarknaden förekomme
endast i mycket begränsad omfattning. Tomtmark för bostadsbebyggelse
hade under de senaste tio åren upplåtits av industribolagen i
samhället i en omfattning, som hittills kunde anses ha i det närmaste motsvarat
efterfrågan. Bolagens möjligheter att fortfarande upplåta tomtmark,
i varje fall lämpligt belägen, torde nu få anses vara så gott som uttömda.
Tomtmark i annan privat ägo funnes praktiskt taget icke att uppbringa
inom samhället. All obebyggd och för bebyggelse välbelägen mark inom
samhället utgjordes av mark, tillhörig Grängesbergs gruvskog. Hittills hade
det icke varit möjligt att med äganderätt få förvärva mark från gruvskogen.
För gruvdriften hade disponerats vissa erforderliga områden från gruvskogen.
I undantagsfall hade därjämte annan bebyggelse fått förekomma
men då endast mot arrendeupplåtelse av marken. Som exempel kunde nämnas,
att samhällets samtliga skolanläggningar, därav två för folkskolans
behov och en för kommunal mellanskola, som vore under oinbildning till
statlig samrealskola, vore uppförda på från gruvskogen arrenderad mark.
Idrottsplatsen och Folkets park vore likaledes belägna på upplåten gruvskogsmark,
varjämte upplåtelse i vederbörlig ordning erhållits för anläggande
av en del vägar och ledningar. Gruvskogen »kilade in sig» mellan
övrig mark på ett sätt, som omöjliggjort att upprätta planer på längre sikt
för samhällets bebyggelse såväl för bostadsområden som eventuellt även
för småindustri- och hantverksbebyggelse. Till följd av att gruvskogen

28

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

styckade sönder samhället, varvid bebyggelseområdena måst läggas där det
varit möjligt att erhålla tomter, hade samhället fått en till arealen onormalt
stor utsträckning. På grund av samhällets utveckling vore det önskvärt,
att kommunen finge förvärva erforderliga markområden från gruvallmänningen
under sådana former, att tomter därifrån kunde tagas i anspråk
dels för den bostadsbebyggelse, som kommunen i en eller annan
form kunde komma att direkt medverka till, dels ock för att med full äganderätt
kunna försäljas för bostadsändamål eller affärs- och industribebyggelse.

Utöver nu angivna förvärvsansökan föreligga framställningar jämväl
från Grängesbergs Grufveaktiebolag och Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag,
vari bolagen var för sig anhålla om att få förvärva vissa områden av
lastigheten, i huvudsak motsvarande det med A betecknade området. Bolagens
förvärvsanspråk ha emellertid kunnat avföras ur sammanhanget genom
att Grangärde kommun förbundit sig att, därest samtliga ifrågavarande
fyra områden säljas till kommunen, till bolagen avyttra de av dem
ifrågasatta förvärvsområdena på samma villkor som de, under vilka kommunen
förvärvat dem.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 139 till 1943 års riksdag har lämnats en
redogörelse för de särskilda gruvskogarna i riket. Rörande Grängesbergs
gruvskog (Grängesbergs gruvallmänning l1) må därur återgivas följande.

Gruvskogen brukas av ålder under Grängesbergs gruvor. Ursprunglig
upplåtelse är icke känd, men »Grängesbergs gruveskog» nämnes redan 1666.
Gruvskogen har åsatts rekognitionsavgift genom bergskollegiets utslag den
4 mars 1825. Landarealen utgör 772,83 hektar, därav 614,42 hektar skogsmark,
81,04 hektar inrösningsjord samt 77,37 hektar övrig mark.

Såsom nyttjanderättshavare anses ägarna till 58 nu drivna gruvor, som
helt eller delvis äro belägna på gruvskogen. Av dessa gruvor tillhöra 26
Grängesbergs Grufveaktiebolag, 16 Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund
och 16 Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag. Samtliga gruvägare
hava för gruvförvaltningen sammanslutit sig till en förening, Grängesbergs
Gemensamma Förvaltning. Endast gruvor tillhörande nämnda bolag äro
föremål för regelrätt gruvarbete. Dessa bolag bruka såsom gruvägare regelbundet
erhålla utsyning å gruvskogen. Något tidigare plägade även gruvor,
tillhörande Björnbergs Grufveaktiebolag och Kungsgrufve Aktiebolag, erhålla
utsyning, men under de sista åren har intet virkesbehov för sistnämnda
gruvor förelegat.

Utom nyttjanderättshavarna äro innehavarna av vissa lägenheter på gruvskogen
jämlikt kungl. brev den 19 mars 1828 berättigade till nödigt skogsfång
och mulbete på skogen.

En avsevärd areal av Grängesbergs gruvskog (enligt skogsindelningshandlingama
148,07 hektar) är på arrende eller eljest upplåten till andra
än nyttjanderättshavarna. Inflytande arrendeavgifter tillfalla delvis domänfonden
och delvis nyttjanderättshavarna.

Rörande de till försäljning ifrågasatta fyra områdena inhämtas av domänstyrelsens
föreliggande skrivelse följande.

Områdena äro belägna på gruvallmänningen i omedelbar anslutning till
Grängesbergs gruvsamhälle. De med A—B och D betecknade ligga väster

29

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

om samt de med C och E betecknade öster om samhället. Områdenas sammanlagda
areal utgör 102,9.05 hektar, därav 74,0155 hektar skogsmark, 5,9480
hektar kraftledningsgator, 3,4100 hektar vägmark samt 19,56io hektar mark,
som beröres av upplåtelser av olika slag. Viss del av den utarrenderade marken
utgöres av skogsmark, varför den sammanlagda skogsmarksarealen
uppgår till omkring 92 hektar. Sammanlagda virkesförrådet har uppskattats
till 6 250 m3 sk eller 08 in3 sk per hektar. Den ideala medelboniteten
har beräknats utgöra 3,65 in3 sk.

Områdena ha värderats till 499 000 kronor, därav 378 000 kronor markvärde
och 121 000 kronor skogsvärde.

För områdenas överlåtelse på Grangärde kommun ha i förslaget till k öpekontrakt
stadgats följande villkor:

Områdena tillträdas vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt
skick. Köpeskillingen erlägges kontant till domänstyrelsen vid tillträdet.
Köparen är skyldig att omedelbart efter köpets avslutande ombesörja att
områdena avstyckas. Parterna äro skyldiga tåla de jämkningar i områdenas
arealer, gränser och eljest, vilka kunna komma att bestämmas vid områdenas
avstyckning. Köparen betalar samtliga å områdena på tiden fr. o. m.
tillträdesdagen belöpande skatter och onera ävensom kostnaderna för avstyckning
samt lagfart och övriga med köpet förenade utgifter. I köpet ingå
ej andra å områdena befintliga byggnader och anläggningar än dem som
tillhöra domänverket. Köparen är skyldig ensam svara för uppförande och
underhåll av stängsel i gränsen mellan de försålda områdena och gruvallmänningens
mark. Innehavare av över och i områdena framdragna ledningar
förbehålles rätt att behålla och nyttja ledningarna utan rätt för
köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare
för skada till följd av reparation, förändring eller tillsyn av ledningarna.

Köparen är skyldig respektera de upplåtelser (arrendeavtal), som angivits
i en köpekontraktet bilagd förteckning. Skulle det befinnas att försålda
områdena besväras av ytterligare upplåtelser — frånsett servitut som
härefter angivas -— är köparen skyldig respektera även dessa.

Köparen är skyldig gottgöra kronan vad köparen kontant eller in natura
kommer att uppbära i form av arrende eller annan avgäld för av köpet
omfattad jord för tiden före tillträdesdagen, ävensom vara berättigad till
motsvarande ersättning avseende tiden efter samma dag.

Kronan svarar för att nu kända skogsfång- och mulbetesservitut, som besvära
gruvallmänningen, ej komma att utövas inom de försålda områdena
samt förbinder sig att vidtaga åtgärder för avlösning av desamma.

I köpet ingår ej före tillträdesdagen utstämplad skog och upphuggna virkesprodukter.

Med köpet följer icke rätt till andel i rättigheter och förmåner, som kunna
tillkomma stamfastigheten Grängesbergs Grufallmänning l1.

Som kommentar till avtalet har domänstijrelscn anfört.

Innehavare av å Grängesbergs gruvallmänning befintliga skatteköpta lägenheter
äro enligt kungl. brev den 19 mars 1872 tillförsäkrade mulbete
ävensom rätt till skogsfångst å allmänningcn. Dessa rättigheter för lägenheterna
å gruvskogen ha servituts natur. Enligt med nyttjanderättshavarna
träffad överenskommelse svarar domänstyrelsen — därest försäljningen
kommer till stånd — för att nu kända servitut, som besvära allmänningen,
ej komma att utövas inom försålda områdena, varjämte styrelsen förbundit
sig att vidtaga åtgärder för avlösning av desamma. Nyttjandcrältsha -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

varna ha å sin sida förbundit sig svara för de kostnader, som kunna föranledas
av nyssnämnda ansvar och åtgärder — med undantag för kronans
egna rättegångskostnader.

Avkastningen av Grängesbergs gruvallmänning tillfaller —- förutom ovannämnda
lägenheter — följande nyttjanderättshavare: Grängesbergs Grufve
Aktiebolag, Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, Stora Kopparbergs
Bergslags Aktiebolag, Kungsgrufve Aktiebolag och Björnbergs Grufveaktiebolag.
Såsom villkor för försäljning till Grangärde kommun ha nyttjanderättshavarna
i första hand hemställt att överlåtelsen måtte genomföras medelst
markbyte, därvid gruvallmänningen skulle tillföras ett markområde
från angränsande kronopark, vilket svarade mot den mark, som skulle överlåtas
till kommunen. Efter förhandlingar med ny ttj ander ättshavarna har
överenskommelse träffats om att, i stället för föreslaget markbyte, som vederlag
för nyttjanderätten skall till en särskild fond avsättas det beräknade
nuvärdet av alla framtida virkesavkastningar från saluområdena. Avkastningen
av fonden skall användas för samma ändamål som det, vartill
Grängesbergs gruvallmänning anslagits. Fondens storlek har beräknats till
77 000 kronor.

Vederbörande överlantmätare har meddelat, att ur fastighetsbildningssynpunkt
anledning icke synes föreligga till erinran emot de föreslagna avstyckningarna.

Länsarkitekten har förklarat, att saluområdena äro mycket lämpliga för
bebyggelse såväl i och för sig som ur allmän planeringssynpunkt.

Bostadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot att försäljningen genomföres
till föreslaget pris.

Nyttjanderättshavarna ha förklarat sig icke ha något att erinra emot det
upprättade köpekontraktet.

Domänstyrelsen har meddelat, att den vid ärendets handläggning samrått
med kammarkollegiet. Styrelsen tillstyrker försäljningen till angiven köpeskilling
och på de villkor i övrigt, som angivas i det preliminära köpekontraktet.
Styrelsen hemställer, att Kungl. Maj :t måtte inhämta riksdagens
medgivande till försäljningen, varvid jämväl bör utverkas bemyndigande
att av köpeskillingen ett belopp av 77 000 kronor skall avsättas till en
.särskild fond, vars avkastning skall användas för det ändamål, vartill gruvskogen
är anslagen.

Departementschefen.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har markbehovet för Grängesbergs
samhälle hittills tillgodosetts huvudsakligen genom upplåtelser från
ägor, tillhörande i samhället verksamma industribolag. Bolagens möjligheter
till ytterligare markupplåtelser äro emellertid numera i stort sett uttömda.
För samhällets vidare expansion erfordras därför upplåtelser från
den kronan tillhöriga, till bergshanteringens understöd anslagna fastigheten
Grängesbergs gruvallmänning l1. Enligt det mellan domänstyrelsen och
Grangärde kommun slutna preliminära köpeavtalet skola från denna fastighet
mot en köpeskilling av 499 000 kronor och på vissa villkor i övrigt avyttras
fyra områden om tillhopa cirka 103 hektar, vilka ligga inkilade i

31

Kiingl. Maj.ts proposition nr 115.

samhället och sålunda väl lämpa sig att i kommunens regi upplåtas till bostads-
och industribebyggelse. Jag har intet att erinra mot avtalet.

Enligt beslut av Kungl. Maj :t äro innehavarna av å gruvallmänningen befintliga
skatteköpta lägenheter tillförsäkrade rätt till mulbete och skogsfångst
å allmänningen. Avkastningen av allmänningen tillfaller dessa lägenheter
ävensom vissa industribolag i deras egenskap av nyttjanderättshavare.
Såsom vederlag för den nyttjanderätt, som sagda nyttjanderättshavare gå
miste om vid avyttring av omförmälda områden av gruvallmänningen, skall
enligt träffad överenskommelse av köpeskillingen för områdena till en särskild
fond avsättas det beräknade nuvärdet, 77 000 kronor, av alla framtida
virkesavkastningar från saluområdena och skall avkastningen av fonden
användas för det ändamål, vartill gruvallmänningen anslagits. Jag finner
denna anordning lämplig. För en dylik disposition av viss del av köpeskillingen
för saluområdena erfordras emellertid riksdagens medgivande.

Fonden torde böra förvaltas av domänstyrelsen i enlighet med de närmare
föreskrifter, som Kungl. Maj :t kan meddela. Därest hela frågan om en reglering
av förhållandet mellan kronan och nyttjanderättshavarna till de särskilda
gruvskogarna i riket ånyo skulle upptagas, bör givetvis även spörsmålet
om en avveckling av fonden upptagas i samband därmed.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,

dels att förberörda områden om tillhopa 102,9345 hektar av
fastigheten Grängesbergs gruvallmänning l1 i Grangärde socken,
Kopparbergs län, må säljas till Grangärde kommun för
en köpeskilling av 499 000 kronor samt på i huvudsak de
villkor i övrigt, som finnas angivna i förenämnda preliminära
köpekontrakt,

dels ock att av köpeskillingen ett belopp av 77 000 kronor
må avsättas till en särskild fond, vars avkastning skall
användas för det ändamål, vartill gruvallmänningen anslagits.

13 :o.

Kronoparken Garpenberg i Kopparbergs län.

Domänstijrelsen (skr. 4/1 1951) hemställer, att för åstadkommande av
bättre arrondering av vissa kronan och Garpenbergs kommun tillhöriga
markområden inom Garpenbergs socken, Kopparbergs län, markutbyte må
äga rum i den utsträckning och på de villkor, som finnas angivna i ett
styrelsens skrivelse bifogat, mellan parterna upprättat avtal av den 23 november
och den 18 december 1950. Bytesområdena ha utmärkts å tre bytesavtalet
bifogade kopior av lantmäterikartor, vilka upprättats år 1947 av

32 Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

extra lantmätaren I. Börjesson i samband med fastighetsutredning för
markbytet i fråga.

Enligt avtalet överlåter kronan till kommunen följande områden:

a) områdena 1 och II, utgörande enskild mark till kronans fastighet Sövringsbo
21, från vilken fastighet områdena skola avstyckas,

b) område 11 a, beläget inom kommunens fastighet Sövringsbo l1 och utgörande
en gammal inäga under Sövringsbo 2\ från vilken senare fastighet
området skall avstyckas,

c) område IV, byggnadstomt i Ilässhyttan, utgörande två avstyckade
tomtfastigheter, Hässhyttan 72 och T,

d) kronans andel i till Sövringsbo 2‘ och 1‘ hörande samfälld mark, utgörande
två å kartorna med III a och III b betecknade områden (vid 1808 års
skifte ha områdena undantagits för samfällt behov och då betecknats med
nr 8 och 9).

Kommunen överlåter till kronan följande områden:

a) område 1 a, utgörande en inom kronans fastighet Kättsbo T belägen
gammal inäga under samfälld mark till kommunens fastigheter Kättsbo 9S
och 138, varifrån området skall avstyckas,

b) område 2, utgörande enskild mark till Sövringsbo l1, från vilken fastighet
området skall avstyckas,

c) områdena 3, A, 5, 6 och 8, utgörande tillsammans hela fastigheten
Buskbo 2'',

d) område 7, motsvarande all till Hässhyttan 61 hörande mark,

e) områdena 9 och 10, utgörande en för kommunen lagfaren fastighet om
1,7 skatteören av Fänsjö östra l1, från vilken senare fastighet kommunens
fastighet genom ägostyckning skall utbrytas.

Bytesområdenas arealer, virkesförråd och värden framgå av följande sammandrag
i styrelsens skrivelse:

Bytesområde

Skogs-

mark

ha

Impedi-

ment

ha

Tomt,

åker

ha

Summa

areal

ha

Ideal

medel-

bonitet

mssk

Ideala

produk-

tionen

m3sk

Virkesförråd
fr. o. m. 0 em
s:a m3sk m3sk/ha

Värde

kronor

kronans ..
kommu-

5780

035

0 40

58-55

4-85

279-8

7 345

128

141 992

nens ...

6225

5-99

206

70 30

4-45

276-3

7 1381

115

111 930

Bytesavtalet innehåller i övrigt följande bestämmelser:

I bytet ingår ej å bytesområdena vid värderingstillfället i augusti 1950
befintlig utstämplad skog, vilken skall vara avverkad och bortforslad senast
den 30 juni 1953.

I bytet ingår ej å bytesområdena vid värderingstillfället befintligt upphugget
virke, vilket skall vara bortforslat senast den 30 juni 1952.

I bytet ingår ej å kronans områden med vit oljefärg utmärkt skog, omfattande
en kubikmassa av 1 276 m*sk. Ifrågavarande skog skall vara avverkad
och bortforslad senast den 30 juni 1953.

Tomtfastigheterna Hässhyttan 72 och 7\ vilka ingå i kronans bytesområden,
har kommunen redan i avvaktan på bytets genomförande inköpt av
kronan för en köpeskilling av 1 615 kronor jämte gottgörelse för avstyck -

1 vartill kommer virkesförråd å impediment 162 m3sk.

Kungl. Maj.ts proposition nr 115.

33

ningskostnad. Detta köp återgår och har kronan att i samband därmed
till kommunen återbetala köpeskillingsbeloppet å 1 615 kronor.

Områdena överlåtas av båda parter utan vederlag i penningar.

Parterna skola omedelbart efter bytets genomförande gemensamt ombesörja
att av bytet förorsakade avstyckningar genomföras.

Parterna betala hälften vardera av kostnaderna för av bytet förorsakade
avstyckningar och sammanläggningar. Laglig utbrytning av fastigheten 1,7
skatteören av Fäns jo östra l1 skall däremot bekostas av kommunen ensam.

Lagfartskostnaden för vad kronan och kommunen förvärvat betalas av
var och en för sig.

Parterna äro skyldiga tåla de jämkningar i styckningslotternas arealer,
gränser och eljest, vilka kunna komma att bestämmas vid avstyckningen.

Vid avstyckning av kronans bytesområden å Sövringsbo 21 skall med
styckningslotterna följa stamfastighetens andel i den för fastigheterna Sövringsbo
l1 och 21 samfällda marken, som ingår i bytet. I övrigt skall med
dessa områden liksom med de kommunens bytesområden, som skola avstyckas,
icke följa någon delaktighet i stamfastigheternas särskilda förmåner
eller tillydenheter.

På tiden från och med tillträdesdagen å respektive bytesområde belöpande
arrenden eller andra avgälder skola, evad de utgå kontant eller in natura,
tillfalla den tillträdande.

Genom detta avtal sker ej rubbning i de särskilda rättigheter å bytesområdena,
vilka kunna tillkomma andra. Kronan och kommunen inträda från
och med tillträdesdagen i varandras ställe gentemot innehavarna av sådana
rättigheter. Parterna veterligt förefinnas inga andra sådana rättigheter än
de, som äro grundade på arrendeavtal och jaktupplåtelser.

Kronan och kommunen skola å ömse sidor svara för alla å respektive bytesområden
intill tillträdesdagen belöpande utskylder och besvär. Från och
med tillträdesdagen belöpande utskylder och besvär skola gäldas för kronans
bytesområden av kommunen och för kommunens bytesområden av
kronan.

Områdena tillträdas den 1 juli 1951 och avlämnas i då befintligt skick.

Kronan och kommunen förbinda sig å ömse sidor att intill tillträdesdagen
icke avverka skog på bytesområdena utöver den avverkning som är att hänföra
till vad som överenskommits ovan.

Kronan och kommunen förbinda sig å ömse sidor att lämna de i bytet ingående
områdena fria från alla gravationer.

Enligt avtalet skall mellanavgift till följd av bytet icke erläggas av någondera
parten. Domänsti/relsen har i detta ämne anfört följande.

Skillnaden i värdet av bytesområdena i nuvarande skick uppgår till
(141 992 — 111 930 =) 30 062 kronor. Bytesobjekten ha emellertid gjorts
likvärdiga genom att å kronans områden utstämplats sammanlagt 1 276
m1sk till ett värde — enligt samma värderingsgrunder som vid värderingen
för bytet —■ av 30 062 kronor. Denna utstämplade skog ingår enligt avtalet
icke i bytet. Ifrågavarande skog har efter nämnda värdering omvärderats
efter dagspris, beräknat enligt samma normer som tillämpas vid värdering
av rotposter. Därvid har erhållits ett värde av 68 000 kronor, varvid vid värderingen
uppdelning gjorts på tvennc poster, post 1 med beräknat värde av
50 000 kronor och post 2 med beräknat värde av 18 000 kronor. Kommunen
har förklarat sig vilja förvärva sistnämnda post för angivet pris. Post 1 har
styrelsen för avsikt att för kronans räkning låta avverka under innevarande
avverkningssäsong.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1051. 1 samt. A!r IM.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 115,

Överlantmätaren har förklarat, att ur jorddelningssynpunkt hinder icke
synas förefinnas mot de avstyckningar, som erfordras för markbytet.

Vederbörande iåqmåstare och överiäqmåstare ävensom domänstur elsen ha
tillstyrkt bytet.

Styrelsen hemställer tillika, att Kungl. Maj :t, därest bytesavtalet godkännes,
måtte dels uppdraga åt styrelsen att ombesörja de för bytesavtalets fullgörande
erforderliga åtgärderna, dels ock förordna, att de områden, som
genom bytet tillfalla kronan, skola av skogsförvaltningen omhändertagas för
att förvaltas enligt de grunder som gälla för förvaltning av kronoparker.

Departementschefen.

Syftet med markbytet''är att åstadkomma en bättre arrondering av såväl
kronans som kommunens markområden i berörda trakter. Mot bytet liksom
villkoren för detsamma har jag intet att erinra. Ärendet är av natur att böra
underställas riksdagens prövning. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att utbyte av markområden mellan kronan och Garpenbergs
kommun må äga rum i den utsträckning och på de
villkor, som finnas angivna i förenämnda den 23 november
och 18 december 1950 dagtecknade bytesavtal.

14:o.

Kronoparken Grenen l1 i Västerbottens län.

Domänstyrelsen (skr. 8/12 1950) hemställer, att ett område om 129,84
hektar av fastigheten kronoparken Grenen l1 under kronoparken Abborrträskliden
i Lycksele socken, Västerbottens län, skall säljas till innehavaren
av den inom området belägna odlingslägenheten Trevnaden Hjalmar Sjögren.

Rörande upplåtelsen av nämnda odlingslägenhet samt densammas
beskaffenhet m. in. meddelas bland annat följande.

Genom kontrakt den 21 maj 1912 har till Sjögren på 50 års tid, räknat
från den 14 mars 1913, som odlingslägenhet upplåtits ett område å nämnda
kronopark om 5,93 hektar, vilken areal år 1937 utökats till 16,52 hektar.
Lägenheten, som benämnes Trevnaden, är belägen utmed allmänna vägen
Lycksele—Ruskträsk, 2 mil norr om Lycksele stad. Årliga arrendeavgälden,
som fastställts att från och med det sextonde året utgå med 51 kronor, har
från och med den 14 mars 1938 nedsatts till 24 kronor för år. Sjögren har
fullgjort föreskriven odlings- och byggnadsskyldighet. Åkern är väl hävdad;
byggnaderna äro i tillfredsställande till gott skick. Lägenheten har skötts
föredömligt. Sjögren har vid flera tillfällen erhållit belöningar och pris för
framgångsrik odlargärning.

I fråga om saluområdet inhämtas i huvudsak följande.

Sedan Sjögren hos domänstyrelsen anhållit att få förvärva odlingslägenheten
jämte nödig stödskog, påbörjades den 12 september 1949 förrättning för
avstyckning från kronoparken av ett område om 129,84 hektar, därav 5,16

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

35

hektar åker, 1,04 hektar äng, 5,oö hektar odlingsmark, 57,43 hektar skogsmark
och 61,15 hektar impediment. Området har närmare angivits å en av distriktslantmätaren
Sven-Erik Westerlund åren 1949—1950 upprättad karta.

På domänstyrelsens föranstaltande har värdering av området verkställts
av skogstaxatorn A. Hellström. Värdering har ägt rum dels enligt bestämmelserna
i kungörelsen den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av
kronotorp å vissa kronoparker m. m., dels enligt stadgandena i kungörelsen
den 17 juni 1943 (nr 532) angående upplåtelse av kronotorp. Av värderingsinstrumentet
framgår bl. a., att skogsmarken är av relativt god beskaffenhet.
Den ideala medelboniteten har beräknats till 4 m3sk. Virkesförrådet utgör
6 671 m3sk, varav 6 463 nTsk å skogsmark, motsvarande 113 m3sk per
hektar. Salulottens värde har uppskattats till enligt 1929 års författningsbestämmelser
46 900 kronor och enligt 1943 års 48 675 kronor. Av värdena
hänföra sig 46 200 kronor till skogsmark och växande skog.

Förrättningsmannen har erinrat om att enligt övergångsbestämmelserna
till 1943 års förberörda författning, sådana de lyda enligt kungörelsen nr
336/1950, de äldre stadgandena i ämnet skola lända till efterrättelse om
detta, såsom i nu förevarande fall, leder till ett för lägenhetsinnehavaren
förmånligare resultat. Han har vid sådant förhållande tillstyrkt, att området
skall säljas till sökanden för en köpeskilling av 46 900 kronor.

Revirförvaltaren och över jägmästaren ävensom lantbruksnämnden ha tillstyrkt
försäljningen.

Ej heller domänstgrelsen har funnit något att erinra mot förrättningsmannens
förslag. För försäljningen har styrelsen föreslagit följande villkor:

Området tillträdes vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt
skick, därvid det rörande odlingslägenheten Trevnaden gällande arrendeavtalet
skall upphöra att gälla och samtliga mellan köparen och kronan förefintliga,
på arrendeavtalet grundade fordringsanspråk med undantag av till
äventyrs oguldna arrendeavgälder och skatter skola anses vara reglerade i
och genom försäljningen. Köpeskillingen erlägges kontant till domänstyrelsen
vid tillträdet. Kronan ombesörjer att en år 1949 påbörjad förrättning
för områdets avstyckning fullföljes. Köparen är skyldig tåla de jämkningar
i områdets areal, gränser och eljest, vilka kunna komma att bestämmas vid
områdets avstyckning. Köparen betalar samtliga å området på tiden fr. o. m.
tillträdesdagen belöpande skatter och onera samt lagfart och övriga med köpet
förenade utgifter. I köpet ingå ej å området befintliga, enskilda tillhöriga
byggnader och anläggningar. Innehavare av över området med vederbörligt
tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att behålla och
nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse
av ledningarnas innehavare för skada till följd av reparation, förändring
eller tillsyn av ledningarna.

Sjögren har skriftligen godkänt de av domänstyrelsen föreslagna försäljningsvillkoren.

Departementschefen.

Domänstyrelscns försäljningsförslag har icke givit mig anledning till erinran.
Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 115.

att förberörda område om cirka 129,84 hektar av fastigheten
kronoparken Grenen l1 i Lycksele socken, Västerbottens
län, må säljas till innehavaren av den inom området belägna
odlingslägenheten Trevnaden Hjalmar Sjögren för en
köpeskilling av 46 900 kronor samt på i huvudsak de villkor
i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o
—14 :o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. Luzell.

517153. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.