Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
1
Si -
ll*
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående löne- och pensionsreglering
för lärare vid vissa statsunderstödda
privata läroanstalter m. m.; given Stockholms slott
den 9 mars 1951.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 232 fattade 1950 års riksdag
beslut om principerna för genomförande av en lönereglering för lärarpersonalen
vid statsunderstödda privatläroverk. I förevarande proposition
framläggas de detalj förslag, som erfordras för beslutets genomförande.
Principbeslutet omfattade icke rektorerna vid de av beslutet berörda läroanstalterna,
enär frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för
dessa befattningshavare då var föremål för utredning. Även detta spörsmål
upptages i förevarande proposition och i anslutning därtill frågan om anställnings-
och avlöningsförhållandena för rektorerna vid de högre kommunala
skolorna.
I propositionen föreslås vidare lönereglering för rektor och lärarpersonal
vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och lanthushållningsseminariet
å Rimforsa. För lärare vid vissa enskilda handarbcts- och skolköksseminarier
förordas en provisorisk löneförbättring.
Slutligen framlägges i denna proposition förslag till pensionsreglering för
vissa befattningshavare vid privata läroanstalter.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 sand. Nr 112.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
Utdrog av protokollet över civilärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 9 mars
1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Chefen för civildepartementet, statsrådet Lingman, anmäler efter gemensam
beredning med statsministern Erlander såsom särskild föredragande för
vissa propositionsärenden i ecklesiastikdepartementet samt med cheferna för
iinans- och jordbruksdepartementen fråga om löne- och pensions reglering för
lärare vid vissa statsunderstödda privata läroanstalter m. m. samt anför därvid
följande.
I. Inledning.
I bilaga 2 till årets statsverksproposition har jag i redogörelsen för löneregleringsarbetet
och vissa därmed sammanhängande frågor erinrat att 1950
års riksdag fattat principbeslut om lönereglering för bland annat lärarpersonalen
vid statsunderstödda privatläroverk att träda i tillämpning den 1 juli
1951. Genom principbeslutet godkände riksdagen i huvudsak de i propositionen
1950: 232 framlagda grunderna för en lönereglering för ifrågavarande
personal (statsutsk.utl. nr 225, r.skr. nr 410). Jag anhåller nu att få anmäla
frågan om de avlöningsbestämmelser, som erfordras för löneregleringens genomförande.
Därvid torde jag få lämna en närmare redogörelse för de detaljförslag
i ämnet, som framlagts av 1944 års lönekommitté för privatläroverken
i dess i nyssnämnda proposition omförmälda betänkande med utredning
och förslag angående lönereglering för lärarna vid de statsunderstödda
privatläroverken m. m. (stencilerat). Beträffande den tidigare handläggningen
av detta ärende torde jag i övrigt få hänvisa till propositionen 1950: 232.
Principbeslutet innebar icke något ställningstagande till frågan om anställnings-
och avlöningsförhållandena för privatläroverkens rektorer. Denna
fråga var nämligen vid propositionens avlåtande föremål för utredning av
1941 års lärarlönesakkunniga, som den 3 juni 1949 erhållit i uppdrag att
verkställa närmare utredning angående den i propositionen 1949: 132 under
punkt 3 berörda frågan om konstruktionen av rektorsbefattningarna vid de
högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken. Med
skrivelse, som den 2 februari 1951 inkommit till civildepartementet, ha de
sakkunniga överlämnat utredning och förslag rörande rektor st jånsterna vid
vissa läroanstalter (stencilerat). Häröver ha yttranden avgivits av statskon
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
toret, statens lönenämnd, skolöverstyrelsen och Statstjänstemannens riksförbund.
Vidare har Sveriges akademikers centralorganisation beretts tillfälle
att avgiva yttrande i ärendet. Detta förslag torde böra upptagas till övervägande
i förevarande sammanhang.
1944 års lönekommitté för privatläroverken har i ett särskilt, den 10 februari
1950 dagtecknat betänkande framlagt utredning och förslag angående
dels lönereglering m. m. för lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi
i Uppsala, dels provisorisk löneförbättring för lärare vid övriga enskilda
handarbets- och skolköksseminarier. Betänkandet var vid princippropositionens
avlåtande föremål för remissbehandling, varför frågan om en lönereglering
för lärarpersonalen vid de enskilda handarbets- och skolköksseminarierna
icke upptogs till prövning i ifrågavarande sammanhang. Remissbehandlingen
har emellertid numera avslutats och yttranden över betänkandet
ha avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens lönenämnd,
skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning efter vederbörandes
hörande, den sakkunniga för utredning rörande organisationen av lärarinneutbildningen
på det husliga området samt, i vad avser fackskolan, 1941 års
lärarlönesakkunniga. Jag anhåller att nu få anmäla jämväl denna fråga jämte
frågan om lönereglering för lärarpersonalen vid lanthushållningsseminariet
å Rimforsa, som torde böra behandlas samtidigt med frågan om lönereglering
för lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala. Lantbruksstyrelsen
har i skrivelse den 2 november 1950 inkommit med utredning
rörande löneställningen för viss lärarpersonal vid de statsunderstödda trädgårdsskolorna
m. fl. skolor, däribland lanthushållningsseminariet å Rimforsa.
Statens lönenämnd har den 7 december 1950 yttrat sig häröver. I vad
utredningen rör lanthushållningsseminariet torde den alltså böra behandlas
i detta sammanhang. I övrigt torde den få upptagas till behandling i samband
med frågan om lönereglering för lärarna vid statsunderstödda folkhögskolor
och lantbruksundervisningsanstalter.
I överensstämmelse med uttalande i propositionen 1950: 232 torde även
den av löneregleringen föranledda frågan om pensionsreglering för privatläroverkens
lärare böra anmälas i detta sammanhang.
Genom beslut den 1 oktober 1948 uppdrog Kungl. Maj :t åt 19H års pensionsutredning
att, med utgångspunkt från det förslag till lönereglering för
lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. in., som 1944 års lönckommitté
för privatläroverkcn den 16 juni 1948 framlagt, utarbeta och till
Kungl. Maj :t inkomma med förslag angående pensionsreglering för befattningshavare
vid sådana läroverk. I anledning härav har pensionsutredningen
i skrivelse den 21 december 1949 framlagt vissa förslag i ämnet. Häröver ha
yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket, statens pensionsanstalt,
skolöverstyrelsen, Läroverkslärarnas riksförbund, Flick- och samskolelärarnas
riksförbund samt styrelserna för Beskowska skolan i Stockholm,
Djursholms samskola, Fjellstedtska skolan i Uppsala, Göteborgs gymnasium
för flickor, Göteborgs högre samskola, Högre flickskolan i Hälsing
-
Kungl. Maj.ts proposition in- 112.
borg, Lundsbergs skola, Lunds privata elementarskola, Nya elementarskolan
för flickor i Stockholm, Palmgrenska samskolan i Stockholm, Saltsjöbadens
samskola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Stockholms samgymnasium,
Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium, Wallin-Åhlinska
gymnasiet i Stockholm, Whitlockska samskolan i Stockholm och Västerviks
läroanstalt för flickor. Styrelserna för Beskowska skolan, Nya elementarskolan
för flickor i Stockholm, Palmgrenska samskolan, Stockholms sam gymnasium,
Wallin-Ählinska gymnasiet samt Whitlockska samskolan ha därvid
inkommit med gemensamt yttrande.
Frågan om pensionsreglering för lärarpersonalen vid fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala samt lanthushållningsseminariet å Rimforsa torde även
böra beröras i detta sammanhang.
II. 1950 års principbeslut angående privatläroverken.
Såsom i det föregående antytts avsåg 1950 års principbeslut en lönereglering
för lärarpersonalen vid statsunderstödda privatläroverk med undantag
för rektorerna. Beslutet innebar emellertid ytterligare en begränsning i det
att det avsåg endast de privatläroverk, som nu åtnjuta statsunderstöd från
förslagsanslagen till Privatläroverk: Bidrag till högre goss- och samskolor,
Bidrag till högre flickskolor och Bidrag till enskilda mellanskolor. Härigenom
undantogos lärarna vid Höglandsskolan och Franska skolan, båda i
Stockholm, vilka skolor åtnjuta statsunderstöd från andra anslag än de nu
nämnda. I anledning av motionen II: 573/1950 uttalade statsutskottet i sitt
av riksdagen biträdda utlåtande, att utskottet för sin del icke hade något att
erinra mot att frågan om inordnande av Höglandsskolans och Franska skolans
lärare under den nya löneregleringen för privatläroverken gjordes till
föremål för utredning och att för riksdagen framlades förslag i ämnet, i den
män skäl därtill befunnes vara för handen.
För egen del är jag för närvarande icke beredd att förorda en utvidgning
av löneregleringen till att omfatta även Höglandsskolan och Franska skolan.
Vad beträffar Gävle borgarskola, som förutom en mellanskola består av
två avdelningar för handelsutbildning, kommer löneregleringen att avse endast
befattningshavarna vid mellanskolan.
Beträffande de nuvarande förhållandena vid de av principbeslutet berörda
skolorna torde jag få hänvisa till den i propositionen 1950:232 (s. 3 ff)
lämnade redogörelsen för skolornas organisation, statsbidrag, ekonomiska
förhållanden samt lärarnas anställnings- och avlöningsförhållanden m. m.
I nämnda proposition har även redogjorts för de av 1944 års lönekommitté
för privatläroverken framlagda löneregleringsförslagen samt yttrandena häröver
i den mån de bedömts vara av intresse för ett ståndpunktstagande till
principfrågan.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
Principbeslutet innebär, att ämneslärarna vid privatläroverken skola inordnas
under statens allmänna avlöningsreglemente och att övningslärarna
inordnas under avlöningsreglementet för övningslärare.
Beträffande anställningsformen för ordinarie lärare föreslog lönekommittén
en anställningsform, isom nära anslöt sig till den ordinarie anställningsformen
för lärarna vid de statliga och högre kommunala skolorna. Principbeslutet
innebär emellertid i denna del ett frångående av lönekoimnitténs förslag.
Ordinarie lärare skall sålunda anställas tills vidare med en ömsesidig
uppsägningstid av sex månader. Därjämte skall för ordinarie lärare i
huvudsak gälla vad som nu är föreskrivet för fast anställd lärare, nämligen
att sådan lärare, som under tre på varandra följande år oförvitligt tjänstgjort
i samma eller motsvarande befattning vid en och samma läroanstalt,
ej må kunna, så länge anstalten åtnjuter statsbidrag, skiljas från sin befattning,
såframt ej skolöverstyrelsen på grund av omorganisation eller av annan
liknande anledning medgiver uppsägning eller anledning föreligger till
entledigande av disciplinära skäl.
Läsåret skall generellt bestämmas till 38 veckor vid privatläroverken.
Dispens härifrån skall emellertid kunna meddelas i undantagsfall, och därvid
böra särskilda bestämmelser meddelas angående ökning av undervisningsskyldigheten
för heltidsavlönade befattningshavare.
Vid antagande av ordinarie lärare skall skolstyrelse äga bland behöriga
sökande utse den som med hänsyn till vederbörliga befordringsgrunder och
skolans speciella förhållanden anses böra i främsta rummet komma i fråga.
Beträffande lärarnas lönegradsplacering innebär beslutet ett godtagande
av de av lönekommittén föreslagna lönegraderna. Lärarna skola alltså inplaceras
i de lönegrader, som framgå av följande sammanställning.
Lönegrad
Ämneslärare med lön såsom lektor vid allmänt läroverk .... Ca 30
Ämneslärare i teoretiskt läroämne
därest han äger behörighet till adjunktstjänst vid allmänt
läroverk:
ordinarie ................................... |
....... Ca |
2G |
||
extra ordinarie ............................. |
....... Ce |
24, |
Ce |
21 |
extra ....................................... |
....... eg |
21 |
||
därest han icke äger nyssnämnd behörighet: |
||||
ordinarie ................................... |
....... Ca |
24 |
||
extra ordinarie ............................. |
22, |
Ce |
20 |
|
extra ....................................... |
....... eg |
20 |
I kommitténs förslag angående lärartjänster ha medtagits endast tjänster
i teoretiska läroämnen. Skulle behov uppkomma av ämneslärartjänster i
praktiska läroämnen, bör lönegradsplaceringen bestämmas i anslutning till
vad som gäller i fråga om de högre kommunala skolorna.
Vad angår frågan huruvida lärare vid privatläroverk böra erhålla rätt till
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
sjukvårdsförmåner enligt 7 kap. statens allmänna avlöningsreglemente ansåg
lönekommittén, att de i allmänhet gällande bestämmelserna om sjukvård
med hänsyn till den blivande allmänna sjukförsäkringen icke borde
göras tillämpliga å lärarna vid privatläroverken. I anslutning härtill uttalade
jag, att det syntes böra anstå med prövningen av detta spörsmål. Sedan
riksdagen godkänt ett i propositionen 1950: 252 framlagt förslag om anstånd
med ikraftträdande av lagen om allmän sjukförsäkring till tidpunkt som
framdeles bestämmes av Konungen med riksdagen, torde emellertid, såsom
statsutskottet anmärkt, tillräckliga skäl numera icke föreligga att vid genomförandet
av den föreslagna löneregleringen utesluta lärarna vid privatläroverken
från förmån av sjukvård i den utsträckning som gäller för lärare
med nyreglerad lön vid andra statsunderstödda läroanstalter.
III. Rektorernas anställnings- och avlöningsförhållanden.
A. Gällande bestämmelser.
Anställnings- och avlöningsförhållandena för rektorerna vid privatläroverken
äro för närvarande icke statligt reglerade och upptogos, såsom tidigare
påpekats, icke heller till prövning i 1950 års principproposition. Innan en
redogörelse lämnas för de förslag, som föreligga i fråga om reglering i dessa
hänseenden, torde jag emellertid få redogöra för gällande bestämmelser om
anställnings- och avlöningsförhållanden för rektorerna vid de allmänna läroverken
och de högre kommunala skolorna.
Rektorsbefattningarna vid de allmänna läroverken äro sedan lång tid tillbaka
särskilda lönegradsplacerade tjänster. Rektorsbefattningarna vid de
högre kommunala skolorna åter äro lönetekniskt så konstruerade, att de
icke kunna betraktas såsom särskilda tjänster.
Beträffande de allmänna läroverken gälla följande bestämmelser.
Behörighet. Enligt läroverksstadgan § 172 fordras för behörighet till rektorstjänst
vid allmänt läroverk dels att inneha ordinarie ämneslärarbefattning
rid någon till statens undervisningsväsende hörande läroanstalt, dels
ock, där tjänsten avser högre allmänt läroverk eller lyceum, att inneha behörighet
till lektorstjänst vid allmänt läroverk, eller, där tjänsten avser realskola,
att inneha behörighet till adjunktstjänst vid allmänt läroverk.
Förordnande. Vid allmänna läroverk tillsättes rektorstjänst av Kungl.
Maj:t genom förordnande på sex år. Har rektorsförordnande icke omfattat
sex år eller har under löpande förordnandeperiod rektorstjänst blivit ledig,
meddelas första gången därefter förordnande på tjänsten för högst den tid,
som återstår till utgången av de rektorsförordnanden vid läroverken, vilka
meddelats för sex år.
Enligt § 173 läroverksstadgan skall skolöverstyrelsen på anförda grunder
förorda den av de sökande till rektorstjänst, som anses lämpligast med hänsyn
till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper, som företrädesvis erfordras
hos styresmannen för ett läroverk. Anses sådant förord icke böra
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
lämnas åt någon av de anmälda, skall överstyrelsen avgiva förslag på annan
till tjänsten behörig och lämplig person.
Vid avgivande av förord torde sålunda hänsyn icke böra tagas till den ämneskombination,
sökandena företräda. Enligt 13 § Saar är nämligen innehavare
av ordinarie tjänst, vilken tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial,
skyldig att låta förflytta sig till annan stationeringsort eller annan ordinarie
tjänst vid det verk, han tillhör liksom ock, där Kungl. Maj :t så prövar lämpligt,
till ordinarie tjänst vid annat verk, å vilken Saar är tillämpligt. I praktiken
har dock skolöverstyrelsen måst taga större eller mindre hänsyn till
sökandes ämneskombination, i synnerhet då det gällt mindre realskolor och
en förflyttning skulle medföra särskilda svårigheter.
Efter förslag av 1945 års lönekommitté (SOU 1947:23 s. 18—21, prop.
1947:281, statsutskottets uti. 1947:233 och r. skr. 1947:442) vidtogs en
ändring av § 174 läroverksstadgan (kungörelsen 1948: 557). Då rektor vid
statlig läroanstalt innehar ordinarie lärartjänst vid allmänt läroverk, skall
numera lärartjänsten föras över stat och den på stat uppförda tjänsten återbesättas.
Inträder rektor i utövning av den över stat uppförda tjänsten, skall
denna i den ordning, Kungl. Maj:t på förslag av skolöverstyrelsen bestämmer,
återföras på stat. Vid återbesättande av ordinarie lärartjänst, som
blivit ledig i anledning av rektorsförordnande, behöver sålunda i fullmakten
för den nye tjänsteinnehavaren något särskilt förbehåll om lörflyttningsskyldighet
ej inryckas.
Poängsystem och gruppindelning. Till grund för den nuvarande lönegradsindelningen
av rektorsbefattningarna ligger en poängberäkning av de olika
läroverken.
Varje fullt 25-tal lärjungar räknas som 1 poäng, varje klassavdelning i
gymnasiet och inom realskolans avslutningsklass som llA poäng samt varje
klassavdelning inom realskolans övriga klasser som 1 poäng. Poängen summeras.
De högre allmänna läroverken äro indelade i tre avlöningsgrupper med
följande gränsdragning:
avlöningsgrupp I .................... högst 46 poäng
» II .................... 46,5—63 »
i III .................... lägst 63,5 »
För realskolorna gäller följande gruppindelning:
avlöningsgrupp I.................... högst 11 poäng
» II.................... 11,5—18 »
III .................... 18,5—35,5 »
IV .................... lägst 36
För undvikande av alltför svagt grundade upp- och nedflyttningar beslöt
1943 års riksdag (skrivelse 1943:229), att läroanstalt skulle uppflyttas till
högre grupp, endast om dess poängtal vid tiden för regleringen med mer än
en enhet översteg det för den högre gruppen gällande lägsta poängtalet, och
nedflyttas först om det på samma sätt med mer än en enhet understeg det
för den lägre gruppen gällande högsta poängtalet.
Lönegradsplacering. Sedan den 1 juli 1948 äro rektorerna vid de allmänna
läroverken underkastade statens allmänna avlöningsreglemente (Saar). Rektorstjänsterna
lönegradsbetecknas numera med Ch, avseende ordinarie statlig
anställning med förordnande för viss tid. 14 Ch-lönegrader finnas, var och en
omfattande viss löneklass å löneplan nr 1. Lönegraden Ch 1 omfattar löneklass
27 och lönegrad Ch 14 löneklass 40. Lönen är dyrortsgraderad.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
De allmänna läroverkens rektorer äro lönegradsplacerade sålunda:
1) Högre allmänna läroverk:
lönegrupp III lönegrad |
Cb |
13, |
motsvarande löneklass |
39 |
» II |
Cb |
12, |
>, * |
38 |
» I ■> |
Cb |
11, |
» » |
37 |
2) Realskolorna: |
||||
lönegrupp IV lönegrad |
Cb |
10, |
motsvarande löneklass |
36 |
» III |
Cb |
9, |
35 |
|
» II |
Cb |
8, |
» » |
34 |
» I » |
Cb |
7, |
3> » |
33 |
För de högre kommunala skolorna gälla i motsvarande hänseenden
följande bestämmelser.
Behörighet och tillsättning. Enligt gällande stadgor för de högre kommunala
skolorna föroi*dnar skolöverstyrelsen, efter förslag av vederbörande
skolstyrelse, till rektor för skolan i fråga en av skolans ordinarie ämneslärare
för en tid av sex år, såvida icke på grund av särskilda förhållanden
förordnandet meddelas för kortare tid.
På samma sätt som vid läroverken skola rektorsförordnanden meddelas
endast för så lång tid, som återstår till utgången av den sexårsperiod för
rektorsförordnanden, vilken gäller för de högre kommunala skolorna.
Vid kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor och högre folkskolor
gäller dessutom att vid ledighet å rektorsbefattning eller då skolöverstyrelsen
icke finner skäl meddela förnyat förordnande å sådan befattning
skolstyrelsen skall, under förutsättning att ordinarie ämneslärarbeiattning
samtidigt är ledig, kungöra rektorsbefattningen till ansökan ledig
samtidigt med ledigförklarande av den ordinarie ämneslärarbefattningen.
Sedan ämneslärarbefattningen tillsatts, skall skolstyrelsen hos överstyrelsen
till erhållande av förordnande som rektor förorda den av skolans ordinarie
lärare, som anses lämpligast. Dylikt förordnande må kunna givas jämväl
åt sådan till ordinarie ämneslärare utsedd sökande, vilkens val ännu ej
vunnit laga kraft.
Beträffande samtliga högre kommunala skolor gäller att ändring i skolstyrelsens
beslut i fråga om förslag beträffande förordnande av rektor må
sökas hos skolöverstyrelsen genom besvär.
Poängsystem och gruppindelning. Vid indelningen i lönegrupper av rektorsbefattningarna
vid de högre kommunala skolorna beräknas poäng på
samma sätt som vid de allmänna läroverken.
De högre kommunala skolorna äro indelade i avlöningsgrupper enligt nedanstående
uppställning:
1) Kommunala flickskolor, kommunala och praktiska mellanskolor:
avlöningsgrupp |
III.......... |
poäng |
|
> |
IV.......... |
1 |
|
3> |
V.......... |
» |
|
» |
VI.......... |
» |
|
» |
VII.......... |
■» |
|
2) Högre folkskolor: |
|||
avlöningsgrupp |
I........... |
poäng |
|
2> |
II........... |
............ 9 It |
|
» |
III.......... |
» |
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
Beträffande upp- och nedflyttning av rektorsbefattning i avlöningsgriipp
gälla samma bestämmelser som vid läroverken.
Lön. Den 1 juli 1948 inordnades de högre kommunala skolorna under
Saar. Enligt 25 § B. Särskilda Bestämmelser, Läroverk in. fl. läroanstalter
äger lärare, som förordnats att inneha rektorsbefattning vid högre kommunal
skola, åtnjuta lön efter den löneklass, vars nummer överstiger numret
å den löneklass, i vilken läraren är placerad, med lika många enheter
som innefattas i numret å den lönegrupp, vartill rektorsbefattningen blivit
hänförd. Enligt kungörelsen 1949:323, som trädde i kraft den 1 juli 1949,
kan numera vikariatslöneförordnande meddelas å rektorsbefattning vid
högre kommunal skola.
Delta system för rektorslönernas bestämmande innebär alltså, att rektorst
jänsten i lönehänseende ej är någon särskild tjänst. Rektor åtnjuter i
realiteten sin lärarlön jämte ett arvode, som bestämts till belopp, motsvarande
skillnaden mellan nämnda lön och lönen i en viss högre löneklass.
I motsats till rektorerna vid de allmänna läroverken komma alltså rektorerna
vid de högre kommunala skolorna under sin rektorstid i åtnjutande
av löneförhöjning på grund av reglementsenlig löneklassuppflyttning i lärartjänsten,
under förutsättning att de ej uppnått slutlöneklassen före tillträdet
av rektorstjänsten.
Slutlönen för rektorerna vid de högre kommunala skolorna motsvarar
lönen i följande löneklasser å löneplan nr 1, nämligen:
1) för rektorer vid kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och
praktiska mellanskolor:
a) adjunktskompetent rektor (lärartjänst i Ca 26) i
avlöningsgrupp VII....................... löneklass 36
» VI....................*... » 35
» V....................... » 34
» IV....................... » 33
» III....................... » 32
b) icke adjunktskompetent rektor (lärartjänst i Ca 24) i
avlöningsgrupp VII....................... löneklass 34
y VI....................... y 33
» V....................... » 32
» IV....................... » 31
» III....................... » 30;
2) för rektorer vid högre folkskolor (där lönegrad Ca 26 ej förekommer):
avlöningsgrupp III........................ löneklass 30
» II........................ » 29
» 1........................ » 28
B. 1914 års lönekommittés för privatläroverken förslag och däröver avgivna
yttranden.
Lönekommitténs förslag.
Anställningsform. 1944 års lönekommitté för privatläroverken har föreslagit
inrättande av särskilda rcktorstjänster vid privatläroverken. Tjänsterna
skulle dock i väsentliga avseenden vara annorlunda konstruerade än
rektorstjänstcrna vid de allmänna läroverken. Enligt kommitténs förslag
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
skulle nämligen anställningsformen för privatläroverkens rektorer bli densamma
som den kommittén föreslagit för lärarna vid privatläroverken,
d. v. s. samma ordinarie anställningsform som tillämpas för de statliga
läroverkens lärare. Tjänsterna skulle i enlighet härmed erhålla lönegradsbeteckningen
Ca.
Behörighet. Enligt kommitténs förslag skall för behörighet till rektorstjänst
vid privatläroverk fordras innehav av ordinarie ämneslärartjänst vid
någon till det statliga eller det statsunderstödda undervisningsväsendet hörande
läroanstalt. Därjämte skall, om tjänsten avser högre enskilt läroverk
eller enskilt gymnasium, fordras behörighet till lektorstjänst vid allmänt
läroverk eller, om tjänsten avser enskild flickskola (enskild goss- eller samskola)
eller enskild mellanskola, behörighet till ordinarie ämneslärartjänst
vid sådan skola.
Förordnande. Rektorst jänst skall kungöras till ansökan ledig. Till rektor
skall skolstyrelsen bland behöriga sökande utse den, som styrelsen anser
lämpligast med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper vilka
företrädesvis erfordras hos styresmannen för ett läroverk av ifrågavarande
slag. Beslutet skall tillkännagivas i den tidning, vari officiella meddelanden
införas och underställas skolöverstyrelsen för stadfästelse.
Lönegradsplacering. Rektor vid högre enskilt läroverk föreslås placerad i
lönegrad Ca 33, rektor vid enskild flickskola (enskild goss- eller samskola)
eller enskild mellanskola i lönegrad Ca 29, därest han äger behörighet till
adjunktstjänst vid allmänt läroverk, och i lönegrad Ca 27, därest han icke
äger nyssnämnda behörighet. Rektorstjänsterna ha således föreslagits inplacerade
i lönegrad, som med tre ordningsnummer överstiger lönegraden
för respektive lektor, adjunkt och ämneslärarinna vid allmänt läroverk.
Vidare har kommittén i fråga om rektorslönerna vid privatläroverken
föreslagit ett tillägg till 25 § Saar av innehåll, att rektor vid högre enskilt
läroverk skall, där ej Kungl. Maj :t för visit fall annorlunda förordnar,
äga åtnjuta lön efter den löneklass, vars nummer motsvarar numret å den
löneklass, som skulle ha gällt, om han varit rektor vid högre allmänt
läroverk av motsvarande omfattning som privatläroverket. Rektor vid enskild
mellanskola eller enskild flickskola (enskild goss- eller samskola)
skall enligt förslaget äga åtnjuta lön efter den löneklass, vars nummer motsvarar
numret å den löneklass, som skulle ha gällt, om han innehaft ordinarie
ämneslärartjänst vid kommunal mellanskola eller kommunal flickskola
och tillika förordnande som rektor vid sådan skola av motsvarande
omfattning som privatläroverket.
Yttrandena över lönekommitténs förslag.
Skolöverstyrelsen har anfört följande:
För privatläroverken är det enligt överstyrelsens mening av minst samma
betydelse som vid statliga läroverk och högre kommunala skolor att
frågan om rektors fortsatta anställning efter viss tid kan omprövas. Över
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
styrelsen kan därför icke tillstyrka, att rektorerna få samma anställningsform
som de ordinarie (fast anställda) lärarna. Överstyrelsen förordar att
i samband med förevarande lönereglering det för de allmänna läroverken
gällande systemet utvidgas på så sätt, att till rektor vid statlig skola, högre
kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk skall kunna för högst
sex år i sänder förordnas person, som innehar ordinarie ämneslärarbefattning
(fast anställning) vid någon läroanstalt tillhörande nämnda skolformer.
Beträffande privatläroverken torde det dock vara tveksamt, om fast
anställd ämneslärare vid ett privatläroverk bör kunna förordnas till rektor
vid annat privatläroverk. I fråga om de högre kommunala skolorna har det
nuvarande systemet, enligt vilket till rektor endast kan utses ordinarie lärare
vid samma skola, visat sig medföra betydande olägenheter.
överstyrelsen ifrågasätter emellertid, om icke beträffande privatläroverken
Kungl. Maj :t bör äga befogenhet att efterge kravet på innehav av ordinarie
lärartjänst för rektorsförordnande. Det synes nämligen ändamålsenligt
att för denna skolform kunna vidga kretsen till att omfatta även
andra lämpliga aspiranter.
Statskontoret har ansett, att det måste betraktas som uteslutet att reglera
rektorstjänsterna fastare för dessa skolor än för de statliga och kommunala
läroanstalterna. Statens lönenämnd har avstyrkt kommitténs förslag
om inrättande av särskilda rektorstjänster i Ca-lönegrad och anfört,
att ett bifall härtill skulle medföra tre system för avlönande av rektor, nämligen
ett för de statliga skolorna, ett för de högre kommunala skolorna och
ett för privatläroverken. Lönenämnden har förordat, att för samtliga ifrågavarande
rektorstjänster användes ett och samma avlöningssystem, nämligen
det som användes för rektorerna vid de statliga läroverken. Riksräkenskapsverket
har ifrågasatt, om icke löneregleringen i vad den avser
rektorer vid privatläroverken borde genomföras efter enahanda grunder,
som gälla för de allmänna läroverkens rektorer. Flick- och samskolelärarnas
riksförbund har i fråga om rektorstjänsterna uttalat en önskan om
reciprocitet mellan statliga, kommunala och statsunderstödda privata skolor
vid förordnande å dylika tjänster. Rektor borde förordnas allenast på
viss tid. Sveriges gngre läroverkslärares förening har förordat, att rektor
förordnas på sex år. Läroverkslärarnas riksförbund har föreslagit, att rektor
vid privatläroverk förordnas på viss tid och att dylik tjänst får förenas
med ordinarie lärartjänst vid privata och statliga läroverk.
€. 1941 års Iärarlönesakkunnigas förslag och däröver avgivna yttranden.
Under hösten 1048 hade Kungl. Maj :t till behandling en framställning
av skolöverstyrelsen om bemyndigande för överstyrelsen alt i vissa fall
meddela vikariatslöneförordnande å rektorstjänst vid högre kommunal
skola. I beslut den 17 december 1048 förklarade Kungl. Maj:t, att framställningen
icke kunde bifallas. Grunden härtill var att vikariatslöneförordnande
endast kunde givas på en särskild tjänst, och rektorsbefattning
vid högre kommunal skola ansågs icke vara en sådan. Emellertid togs
denna vikariat slönelråga upp på nytt, nämligen i propositionen 1040: 132
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
angående vissa ändringar i statens allmänna avlöningsreglemente, in. in.
(punkten 3). Därvid uttalade departementschefen, att vissa skäl uppenbarligen
kunde anföras för att rektorsbefattningarna vid de högre kommunala
skolorna — liksom också vid de statsunderstödda privatläroverken —
på motsvarande sätt som vid de statliga läroverken i organisatoriskt och
lönetekniskt hänseende konstruerades såsom särskilda tjänster. Definitiv
ställning till frågan om en ändring härvidlag borde dock tagas först i samband
med att föreliggande förslag angående lönereglering för lärarna vid
de statsunderstödda privatläroverken in. in. bleve föremål för statsmakternas
prövning.
Under hänvisning till detta departementschefsuttalande uppdrog Kungl.
Maj :t genom beslut den 3 juni 1949 åt 1941 års lärarlönesakkunniga att
verkställa närmare utredning i den i propositionen 1949: 132 sålunda berörda
frågan. I avvaktan på resultatet av lärarlönesakkunnigas utredning
upptogs, såsom förut nämnts, icke frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena
för rektorerna vid privatläroverken till prövning i samband
med 1950 års principbeslut.
Lärarlönesakkunnigas förslag.
Rektor vid högre kommunal skola måste för närvarande alltid vara ordinarie
ämneslärare vid skolan. När rektorsbefattning skall tillsättas, måste
alltså antingen väljas någon redan vid skolan anställd ordinarie lärare
eller också måste samtidigt med rektorstjänsten kunna ledigförklaras också
en ordinarie ämneslärartjänst i viss ämneskombination. Detta medför en
stark begränsning i fråga om möjliga kandidater. Detta system kan enligt
de sakkunniga ej behållas vid övergång till statsläroverkssystemet, som ju
innebär, alt till rektorstjänst kan ifrågakomma den som innehar ordinarie
ämneslärarbefattning vid någon till statens undervisningsväsende hörande
läroanstalt. Skulle en motsvarande konstruktion givas vid de högre kommunala
skolorna, kan man emellertid enligt de sakkunnigas mening inte
inskränka sig till dom som ha sådan befattning vid de högre kommunala
skolorna. Detta sammanhänger med den förflvttningsskyldighet för successorn
till en dylik på viss tid förordnad rektor, som måste förefinnas.
De sakkunniga anföra i anslutning härtill följande.
På det statliga området har man numera — med hänsyn till den allmänna
förflyttningsskyldigheten enligt avlöningsreglementet -— tagit bort
den uttryckliga bestämmelse om skyldighet att låta förflytta sig vid rektorns
eventuella återgång till sin lärartjänst, som tidigare alltid intogs i fullmakten
för successorn. Förflyttningsskyldigheten är nödvändig, om rektorstjänsterna
skola kunna konstrueras på detta sätt. Men en förflyttningsskyldighet,
som endast omfattar de högre kommunala skolorna, kommer med
säkerhet att bli mycket svår att utnyttja. Mycket stora svårigheter måste
förutses, om det gäller att placera en lärare vid en annan av dessa relativt
små skolor, där dessutom lärartillsättningen skötes av de lokala skolstyrelserna.
Om däremot rektorsbefattningarna vid de högre kommunala skolorna
öppnas för dem, som inneha lärartjänst vid någon sådan skola eller vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
13
någon till det statliga undervisningsväsendet hörande läroanstalt, vidgas
basen för sökandena och möjlighet att vid uppkommande behov förflytta
lärare torde lättare kunna ordnas. Visserligen torde man få förutsätta, att
i dylikt fall tvångsförflyttningen regelmässigt kommer att ske till en statlig
skola, men detta torde icke böra avhålla från ett genomförande av den konstruktion,
som nu gäller vid de statliga läroverken, även vid de högre
kommunala skolorna.
Vad de sakkunniga sålunda uttalat beträffande rektorstjänsterna vid de
högre kommunala skolorna anse de sakkunniga äga sin giltighet jämväl i
fråga om rektorstjänsterna vid privatläroverken. De sakkunniga föreslå
sålunda full reciprocitet mellan de tre skolformerna i nu förevarande hänseende,
d. v. s. till rektor vid högre kommunal skola eller privatläroverk
skall kunna utses ordinarie ämneslärare vid någon dylik skola eller vid
läroanstalt, som tillhör det statliga undervisningsväsendet.
Då rektorstjänsterna vid de högre kommunala skolorna och privatläroverken
föreslås konstruerade i överensstämmelse med de statliga rektorstjänsterna
och samtliga dessa grupper bliva underkastade Saar, anse lärarlönesakkunniga
det icke erforderligt att någon bestämmelse med förbehåll
om förflyttningsskyldighet intages i antagningsbeviset för sådan lärare, som
vid högre kommunal skola eller privatläroverk tillsättes i succession på rektors
lärartjänst. I stadgorna för dessa skolor bör dock införas en bestämmelse
om överstatförande av rektors lärartjänst, motsvarande den i g 174
läroverksstadgan nu intagna bestämmelsen (se SFS 1948: 577).
När det gäller de statliga läroverken medgiver Saar förening av rektorstjänst
även med extra ordinarie lärartjänst (6 § B Saar). På grund av särskild
bestämmelse i läroverksstadgan (§ 172) är emellertid dylik förening
ej möjlig för närvarande. För mindre skolor och för skolor på sådana orter,
som äro mindre väl belägna, kan enligt de sakkunniga möjligheten att
till rektor få välja även en extra ordinarie lärare väsentligt öka utsikterna
att få en lämplig person på rektorstjänsten. Lärarlönesakkunniga anse lämpligt,
att en dylik möjlighet beredes för de högre kommunala skolorna och
för privatläroverken och föreslå alltså, att rektorstjänst vid högre kommunal
skola eller privatläroverk skall få sökas och innehavas även av extra ordinarie
lärare vid någon av förut angivna skolformer. Motsvarande uppmjukning
synes enligt de sakkunniga böra ske i fråga om rektorstjänsterna
vid de allmänna läroverken.
I fråga om behörighetsvillkoren erinra de sakkunniga, att föredragande
departementschefen i propositionen 1950: 219 angående riktlinjer för lärarutbildningens
ordnande uttalat bl. a., att den av 1940 års skolkommission
väckta frågan om behörighetsvillkoren för rektorsbefattningar borde bli
föremål för särskild utredning. Med beaktande av bl. a. denna omständighet
föreslå lärarlönesakkunniga ingen ändring av behörighetsvillkoren för rektorstjänst
vid de högre kommunala skolorna. Beträffande privatläroverken
— som ju äro av växlande form — har såsom förut angivits 1944 års lönekommitté
för privatläroverken föreslagit behörighet till lektorstjänst, om
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
rektorstjänsten avser högre enskilt läroverk eller enskilt gymnasium, och
behörighet till ordinarie ämneslärartjänst i övriga fall. Med hänsyn till den
förut åberopade blivande allmänna utredningen angående behörighetsvillkoren
för rektorstjänster föreslå lärarlönesakkunniga, att för närvarande behörighet
till ordinarie ämneslärartjänst fastställes såsom kompetensvillkor
för rektorstjänst vid samtliga privatlärovek.
Vid såväl de statliga läroverken som de högre kommunala skolorna förordnas
rektorerna för närvarande för en tid av sex år eller för tiden intill
pågående allmänna sexårsperiods utgång. Under förordnandetiden förblir
löncgradsplaceringen densamma, oberoende av eventuella förändringar i
skolans storlek in. in. I anledning av en underhandsframställning ha lärarlönesakkunniga
till prövning upptagit frågan, huruvida skäl kunna anses
föreligga för antingen förkortning av förordnandetiden till exempelvis tre
år eller medgivande av omprövning av lönegradsfrågan under sexårsperioden.
De sakkunniga ha verkställt en undersökning av i hur många fall som
variation i en skolas storlek skulle ha medfört ändrad lönegradsplacering,
därest omprövning varit tillåten under närmast förflutna förordnandeperiod
(1943—1949). De sakkunniga ha därvid utgått från att, om förändrad lönegradsplacering
skulle medgivas, den endast skulle få ske vid mera väsentliga
förändringar i skolans storlek, med andra ord att förändrad lönegradsplacering
icke skulle medgivas, om den skulle kunna medföra omplacering blott
till närmast högre eller lägre lönegrad. Under dylika förutsättningar giver
de sakkunnigas undersökning vid handen, att behovet av möjlighet till omprövning
är ytterst ringa.
De sakkunniga finna sig på grund av det anförda icke böra tillstyrka, att
medgivande till omprövning under pågående sexårsperiod medgives. Med
hänsyn härtill synes enligt de sakkunniga anledning ej heller föreligga att
föreslå en avkortning av förordnandetiden.
I fråga om tillsättning av rektor vid högre kommunal skola eller privatläroverk
föreslå lärarlönesakkunniga, att det för närvarande för den förra
gruppen av skolor gällande systemet genomföres även vid den senare gruppen.
Detta innebär, alt skolstyrelsen skall annonsera tjänsten ledig, granska
inkomna ansökningar och till skolöverstyrelsen avgiva förslag på den av
sökandena, som enligt skolstyrelsens förmenande är mest lämpad och skickad.
Skolöverstyrelsen förordnar antingen den föreslagne eller någon annan
av sökandena till rektor.
De sakkunniga anföra härom följande.
Vid de högre kommunala skolorna innebär detta system för närvarande
mycket liten möjlighet till reell insats från skolöverstyrelsens sida, eftersom
till rektor endast kan utses ordinarie lärare vid skolan. Då denna lokala
bundenhet bortfaller vid ett genomförande av lärarlönesakkunnigas förslag,
komma bestämmelserna vid dessa skolor att sakligt om än ej formellt få ett
nytt innehåll. För privatläroverken innebär ett sådant tillsättningssystem,
som det föreslagna, en nyhet som medför en betydlig begränsning i skolstyrelsernas
nuvarande självbestämmanderätt. Detta synes emellertid ej vara
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
15
orimligt, om staten skall påtaga sig de förpliktelser gentemot såväl rektorer
som lärare, tillsatta i succession på rektors lärartjänst, som de sakkunniga
i det föregående föreslagit. De sakkunniga förutsätta, att skolöverstyrelsen
vid handläggningen av frågor om förordnande av rektorer vid högre kommunala
skolor och privatläroverk tar skälig hänsyn till skolstyrelsernas förslag
och de lokala förhållandena.
De sakkunniga behandla härefter frågan om de lönegrader, i vilka rektorerna
vid de högre kommunala skolorna och privatläroverken böra inplaceras.
För närvarande gäller, såsom tidigare angivits, att rektorerna vid de
högre allmänna läroverken äro placerade i lönegraderna Cb 11—13, vilka
lönegrader omfatta resp. 37, 38 och 39 löneklasserna, under det att rektorerna
vid realskolorna äro placerade i lönegraderna Cb 7—10, omfattande löneklasserna
33—36. Rektorerna vid de högre kommunala skolorna — utom de
högre folkskolorna — åtnjuta lön enligt en löneklass, som med 3—-7 löneklassnummer
överstiger den löneklass, vari vederbörande rektor är placerad
såsom lärare vid skolan. Detta innebär, att slutlönen för en dylik rektor
motsvarar 32—36 löneklasserna, om han är adjunktskompetent, och
39—34 löneklasserna, om han icke är adjunktskompetent. Dessa rektorer
äro alltså uppdelade på fem grupper, medan realskolornas rektorer endast
äro uppdelade på fyra grupper. Rektor vid högre folkskola åtnjuter
lön enligt 1—3 löneklasser högre än hans löneklass såsom lärare. Detta
innebär en slutlön motsvarande 28—30 löneklasserna.
Enligt lärarlönesakkunnigas uppfattning finnas fullgoda skäl att jämställa
rektorerna vid realskolorna och de högre kommunala skolorna (utom
högre folkskolorna) såväl i fråga om antalet lönegrupper som i fråga om
lönegradsplaceringen. Detta måste emellertid betyda antingen sänkning i
lönegradshänseende för alla eller åtminstone det stora flertalet rektorstjänster
vid realskolorna eller också en lönegradsförhöjning för så gott som alla
rektorstjänsterna vid de högre kommunala skolorna. Med anledning härav
anföra de sakkunniga följande.
En förordnandeperiod har nyligen påbörjats (1949—1955). En ändring i
lönegradshänseende beträffande realskolorna kan därför icke få någon mera
omfattande verkan förrän om ungefär 4 år. Inom denna tidrymd torde man
emellertid kunna förutse en allmän lönehöjning för de olika lärargrupperna.
Dessutom har i olika sammanhang föreslagits införande av vissa nya mellangrupper
av lärare (t. ex. gymnasieadjunkter). Sistnämnda fråga är föremål
för prövning av 1950 års lärarutredning. De sakkunniga måste finna
det mindre välbetänkt att under sådana förhållanden föreslå någon sänkning
av lönegradsplaceringen för realskolornas rektorer. Härtill kommer
den nuvarande svåra lärarbristen, som icke kan vara ägnad att underlättas
av ett förslag om sänkt lönegradsplacering för vissa rektorer. Så länge lönegradsfrågan
för realskolornas rektorer av angivna skäl är i viss män svävande,
anse sig de sakkunniga ej heller kunna föreslå höjd lönegradsplacering
för rektorerna vid de högre kommunala skolorna. Det bör dock bemärkas,
att en inplacering i Cb-lönegrad motsvarande de ovan angivna löneklasserna
32—36 medför, att dessa rektorer omedelbart komma upp i sin
nuvarande slutlön.
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
För närvarande åtnjuta de rektorer vid högre kommunala skolor (utom
högre folkskolorna), som icke äro adjunktskompetenta, två löneklasser lägre
lön än de adjunktskompetenta. De sakkunniga anse riktigt, att även i fortsättningen
löneskillnad föreligger mellan dessa olika grupper av rektorer.
Den nuvarande skillnaden — motsvarande två löneklasser -— synes de sakkunniga
skäligt avvägd. Med utgångspunkt härifrån och från vad de sakkunniga
i övrigt anfört föreslå de sakkunniga följande lönegradsplacering
för rektorerna vid de högre kommunala skolorna (utom de högre folkskolorna)
:
1) adjunktskompetent rektor:
avlöningsgrupp VII (lägst 47 5 poäng) ....... |
....... Cb |
10 |
= 36 |
löneklassen, |
|
> |
VI (36—47 > ) ....... |
....... Cb |
9 |
= 35 |
|
V (18-5—35-5 » j ....... |
........ Cb |
8 |
= 34 |
» |
|
IV (U-o—18 » ) ....... |
........ Cb |
7 |
= 33 |
> |
|
III (högst 11 » ) ....... |
........ Cb |
6 |
= 32 |
2) icke adjunktskompetent rektor:
avlöningsgrupp VII.............. Cb 8 = 34 löneklassen,
» VI.............. Cb 7 = 33 »
» V.............. Cb 6 = 32
» IV.............. Cb 5 = 31
» III.............. Cb 4 = 30
Beträffande rektorerna för de högre folkskolorna förorda de sakkunniga,
att även vid dessa skolor rektorstjänsterna differentieras efter rektors kompetens.
Härvid anföra de sakkunniga följande.
Rektorerna vid de högre folkskolorna åtnjuta för närvarande 1—3 löneklasser
högre lön än enligt den löneklass, vari vederbörande är placerad
som lärare. Då vid dessa skolor icke finnas tjänster i lönegrad Ca 26 (adjunktslönegraden)
utan endast i Ca 24, innebär det, att slutlönen för dessa
rektorer för närvarande motsvarar 28, 29 eller 30 löneklassen, d. v. s. lönegraderna
Cb 2—4. Med nuvarande löneförhållanden har det visat sig vara
ytterst svårt att till rektorer vid de högre folkskolorna förvärva adjunktskompetenta
lärare eller över huvud taget lärare med behörighet till ordinarie
tjänst. Enligt lärarlönesakkunnigas mening är detta en allvarlig brist med
hänsyn framför allt därtill, att de högre folkskolorna oftast icke äro i de
enskilda fallen bestående skolformer utan i regel inom kort tid övergå till
kommunala mellanskolor. Om särskilda rektor stjänster (med lönegradsbeteckningen
Cb) nu skola inrättas även vid de högre folkskolorna, på sätt
de sakkunniga föreslå, tala starka skäl för att även vid dessa skolor inrättas
två grupper av rektorstjänster, differentierade efter rektorns kompetens.
Detta innebär, att adjunktskompetenta rektorer vid de högre folkskolorna
placeras två löneklasser högre än som nu sker.
Lärarlönesakkunniga anse sig på de skäl, som de sakkunniga anfört i
fråga om rektorerna vid de andra högre kommunala skolorna, icke kunna
föreslå någon annan lönehöjning för rektorerna Aid de högre folkskolorna
än den, att den nya lönegraden utmätes efter den nuvarande slutlönen. Detta
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
torde emellertid enligt de sakkunniga just vid denna skolform medföra vissa
ej obetydliga löneökningar, på grund av att till rektorer vid dessa skolor
ofta förordnats yngre lärare, som ej uppnått slutlöneklassen såsom lärare
(Ca 24:27).
Med utgångspunkt från det anförda föreslå de sakkunniga, att rektorerna
vid högre folkskolor placeras i lönegrader enligt följande uppställning:
1) adjunktskompetent rektor:
avlöningsgrupp I (högst 8 poäng).................. Cb 4 = 30 löneklassen,
» II (9—11 > ).................. Cb 5 = 31 »
» III (lägst 12 » ).................. Cb 6 = 32 »
2) icke adjunktskompetent rektor:
avlöningsgrupp I.............. Cb 2 = 28 löneklassen,
» II.............. Cb 3 = 29 »
» III.............. Cb 4 = 30 »
Vad härefter angår privatläroverken påpeka de sakkunniga, att dessa läroverk
äro av mycket växlande form och storlek. Inom denna grupp finnas
fullständiga läroverk, omfattande både gymnasium och realskola, vidare
enbart gymnasier eller enbart realskolor, vidare flickskolor och slutligen
skolor förenade med internat. På grund av hittillsvarande oreglerade förhållanden
uppfylla de nuvarande rektorerna ej heller alltid de kompetenskrav,
som gälla för rektorer vid motsvarande statliga och högre kommunala
skolor. Detta har i vissa fall medfört, att vid privatläroverk med gymnasium
anställts särskild studierektor för den pedagogiska ledningen av gymnasiet.
Enligt lärarlönesakkunnigas mening bör gälla — om över huvud någon
reglering av privatläroverkens rektorstj änster i överensstämmelse med det
statliga rektorssystemet skall kunna ske — att ansvaret för internat icke
kan eller skall ingå i den egentliga rektorstjänsten. Vid fastställande av
rektorstj änstens lönegradsplacering skall man därför enligt lärarlönesakkunnigas
mening helt bortse från om skolan är förenad med internat eller
icke. Har rektor ansvaret även för skötseln av internatet, bör han härför
äga uppbära särskild ersättning, som bör gäldas av internatets medel och
vars belopp bör fastställas av skolöverstyrelsen.
Består privatläroverket av endast ett gymnasium eller är jämte den ordinarie
rektorn anställd särskild studierektor, skulle enligt lärarlönesakkunnigas
mening vara mindre lämpligt att giva generella regler för rektorstj änstens
lönegradsplacering. De sakkunniga föreslå, att i dylika fall lönegradsplaceringen
får verkställas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Härvid förutsättes,
att de generella reglerna beträffande rektorstjänst vid motsvarande
läroanstalter i skälig mån beaktas. Det arvode, som bör utgå till den särskilde
studierektorn, bör också fastställas av Kungl. Maj :t efter yttrande av
skolöverstyrelsen.
Vid övriga privatläroverk än de nu nämnda synes man enligt de sakkunnigas
åsikt kunna fastställa den regeln, att rektorstj änst vid högre enskilt
2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. i samt. Nr 112.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
läroverk lönegradsplaceras enligt reglerna för de högre allmänna läroverken
och att rektorstjänst vid enskild samskola eller flickskola lönegradsplaceras
enligt reglerna för kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor. De
sakkunniga föreslå dock följande två särregler att gälla för de högre enskilda
läroverken. För det första bör rektor, som icke är lektorskompetent,
placeras 2 lönegrader lägre än enligt huvudregeln, eftersom denna är baserad
på det vid de högre allmänna läroverken hittills uppehållna kravet
på sådan kompetens. För det andra synes man — med hänsyn till att de
flesta högre enskilda läroverk äro till sin storlek betydligt mindre än de
allmänna läroverken — böra införa en fjärde avlöningsgrupp, avsedd för
de minsta läroverken. Vid de högre allmänna läroverken gäller för närvarande,
att lägsta gruppen (lönegrad Cb 11 = 37 löneklassen) omfattar
skolor med högst 46 poäng. De sakkunniga anse skäligt, att man för rektorstjänsterna
vid de högre enskilda läroverken inrättar en särskild avlöningsgrupp
för skolor med högst 35 poäng. Rektorstjänst i denna grupp
placeras i lönegrad Cb 10 (= 36 löneklassen). Andra gruppen skulle då komma
att omfatta skolor med 35,5 -— 46 poäng.
Vid genomförandet av de sakkunnigas i det föregående angivna förslag
erfordras en övergångsbestämmelse beträffande de högre kommunala skolorna.
För närvarande äro — som förut framhållits — rektorstjänsterna
icke särskilda tjänster. Så skulle emellertid bli förhållandet enligt de sakkunnigas
förslag. För att icke härigenom skall uppkomma en opåkallad ökning
i antalet tjänster vid skolorna, föreslå de sakkunniga, att de nuvarande
rektorernas lärartjänster uppföras på övergångsstat och indragas vid
vederbörande innehavares avgång.
De sakkunniga ha även framlagt vissa förslag beträffande de allmänna
läroverken i anslutning till de av de sakkunniga förordade reglerna för de
högre kommunala skolorna och privatläroverken. För ernående av full reciprocitet
mellan de olika skolformerna i fråga om lärares möjlighet att erhålla
rektorstjänst vid annan skolform än den han tillhör såsom lärare ha
de sakkunniga sålunda förordat en sådan ändring av läroverksstadgan, att
till rektor vid allmänt läroverk kan utses även lärare vid högre kommunal
skola eller privatläroverk. De sakkunniga ha vidare uttalat, att enligt de
sakkunnigas mening läroverksstadgan bör ändras så, att även innehavare
av extra ordinarie lärartjänst kan förordnas som rektor vid statligt läroverk.
Slutligen tala enligt de sakkunnigas uppfattning starka skäl för att
man för de statliga realskolornas del inför en regel motsvarande den som
de sakkunniga föreslagit i fråga om differentiering av lönerna för rektorerna
vid de högre kommunala skolorna och privatläroverken allt efter
vederbörande rektorers kompetens. De sakkunniga ha därvid erinrat om
att lönedifferentieringen för närvarande redan finnes vid de högre kommunala
skolorna. Enligt lärarlönesakkunnigas mening bör också övervägas,
huruvida icke en motsvarande differentiering kan vara motiverad även
vid de högre allmänna läroverken, framför allt med hänsyn till att det där
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
19
bestående kravet på lektorsbehörighet fått en något annorlunda innebörd
genom den ökade dispensgivningen i fråga om disputationskravet.
I fråga om kostnadsökningarna vid ett genomförande av de sakkunnigas
förslag anföra de sakkunniga, att gjorda beräkningar utvisat, att de årliga
merkostnaderna — vid ett procenttal för det rörliga tillägget av 20 — kunna
uppskattas till i runt tal 55 000 kronor vid kommunala mellanskolorna,
kommunala flickskolorna och praktiska mellanskolorna samt till ungefär
60 000 kronor vid de högre folkskolorna. Att merkostnaderna bli så stora
vid sistnämnda skolor har enligt de sakkunniga sin grund i att det stora
flertalet rektorer vid dessa skolor för närvarande äro unga och i lönehänseende
placerade betydligt lägre än i slutlöneklassen; de flesta äro ej ens
ordinarie lärare. Härigenom komma dessa att vid övergången till rektorstjänst
enligt de sakkunnigas förslag, vari rektorstjänstens lönegrad är baserad
på den ordinarie lärartjänstens slutlöneklass, att omedelbart erhålla
en betydlig löneökning.
De sakkunniga ha däremot icke kunnat göra någon beräkning av de kostnader,
som föranledas av de sakkunnigas förslag i fråga om rektorstjänsterna
vid privatläroverken. Orsakerna härtill äro dels att det varit omöjligt
att på förhand kunna inplacera dessa ännu oreglerade tjänster, dels ock
att statsbidragssystemet för dessa skolor efter löneregleringens genomförande
ännu ej fastställts.
Yttrandena över lärarlönesakkunnigas förslag.
Skolöverstgrelsen anser, att de sakkunnigas förslag om inrättande av särskilda
rektor stjänster vid de högre kommunala skolorna skulle eliminera
eller avsevärt minska olägenheterna av det nuvarande systemet. Förslaget
att utvidga kretsen av dem, som skulle kunna komma i fråga till rektorstjänst
vid högre "kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk, till
att omfatta ordinarie och extra ordinarie ämneslärare vid dylika läroanstalter
eller läroanstalter, som tillhöra det statliga undervisningsväsendet,
anser överstyrelsen öppna möjligheter till en god rekrytering av rektorstjänsterna,
och överstyrelsen tillstyrker helt detsamma. De svårigheter, som
kunna uppstå, om rektor återgår till sin lärartjänst och denna är placerad
vid en mindre skola torde enligt överstyrelsen kunna bemästras genom att
bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente om förflyttningsskyldighet
förklaras skola gälla för tjänster vid både högre kommunala
skolor och statsunderstödda privatläroverk.
överstyrelsen anser sig även kunna biträda förslaget att ämneslärare vid
ett privatläroverk skall kunna utses till rektor vid annat privatläroverk,
eftersom lärartjänsten skall kunna besättas med ny innehavare och, om
rektor återgår till sin lärartjänst, förflyttning skall kunna äga rum.
Enligt överstyrelsens mening kunna principiella skäl icke anföras för att
rektorstjänsterna vid högre kommunala skolor och privatläroveik placeras
lägre än motsvarande tjänster vid statliga läroanstalter, om rekryterings
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
underlaget i enlighet med de sakkunnigas förslag blir detsamma. De sakkunnigas
förslag att såsom ett provisorium senast intill utgången av nu
löpande förordnandeperiod den 30 juni 1955 tillämpa en lägre löneställning
vid de icke statliga läroanstalterna anser sig överstyrelsen emellertid, med
hänsyn till vad de sakkunniga anfört i nuvarande läge böra tillstyrka under
förutsättning, att det betraktas som ett provisorium.
Överstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag i fråga om en differentierad
lönegradsplacering för rektorerna vid de högre folkskolorna allt efter
vederbörandes kompetens. Kostnadsökningen för genomförandet av de sakkunnigas
förslag i denna del torde enligt överstyrelsens uppfattning icke
komma att uppgå till så stort belopp som de sakkunniga beräknat (60 000),
då de högre folkskolorna i stor utsträckning nu ombildats till kommunala
mellanskolor.
Förslaget att rektorer vid privatläroverk skola förordnas av överstyrelsen
biträdes av överstyrelsen, som förklarar sig ämna liksom hittills i fråga om
de högre kommunala skolorna taga stor hänsyn till skolstyrelsernas förslag
och skolornas speciella inriktning m. m.
Överstyrelsen förordar tillika den av de sakkunniga föreslagna reciprociteten
mellan statliga och icke statliga skolor. Vissa delar av detta förslag
synas enligt överstyrelsens åsikt redan nu kunna genomföras vid de allmänna
läroverken, nämligen att till rektor vid realskola eller samrealskola
skall kunna utses adjunktskompetent ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare
vid högre kommunal skola och privatläroverk samt extra ordinarie
adjunkt (med provår) inom det statliga undervisningsväsendet.
Vad de sakkunniga i övrigt anfört och föreslagit, har icke föranlett någon
erinran från överstyrelsens sida.
Överstyrelsen föreslår slutligen en allmän övergångsbestämmelse av innehåll
att de rektorer vid högre kommunala skolor, som äjro förordnade intill
den 1 juli 1955, skola anses såsom innehavare av motsvarande Cb-tjänster
intill nämnda tidpunkt. I vissa fall har emellertid överstyrelsen förordnat
rektorer för endast ett år i sänder. Sådana tjänster böra enligt överstyrelsens
mening ledigförklaras i samband med reformens genomförande.
Statskontoret delar de sakkunnigas uppfattning, att anställningsformen
för rektorerna vid de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda
privatläroverken bör anpassas efter förhållandena vid de statliga läroverken.
Med anledning av det av de sakkunniga framförda förslaget om differentiering
i lönehänseende av de högre folkskolornas rektorstjänster efter vederbörande
rektors kompetens erinrar statskontoret, att frågan om löneställningen
för de adjunktskompetenta ämneslärarna vid de högre folkskolorna
varit föremål för överväganden vid 1938 och 1943 års riksdagar utan att
föranleda några åtgärder från statsmakternas sida. Enligt statskontorets
mening äger frågan om en differentiering av ämneslärarnas löner efter kompetens
ett så nära samband med den nu föreslagna differentieringen av rek
-
21
Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 112.
torslönerna, att sistnämnda fråga icke bör upptagas för sig utan lösas först
vid en motsvarande omprövning av ämneslärarnas löneställning. Statskontoret
anser, att i avvaktan härpå endast avlöningsgrupperingen för ickeadjunktsbehöriga
rektorer bör tillämpas vid de högre folkskolorna.
Beträffande differentieringen av rektorstjänster vid enskilda läroanstalter,
som bestå både av realskola och gymnasium, har statskontoret ifrågasatt,
om den av de sakkunniga föreslagna relationen mellan lektorsbehörig och
icke lektorsbehörig rektor kan anses lämplig. Medan löneskillnaden vid realskolor
och kommunala mellanskolor mellan rektorer med olika kompetens
motsvarar skillnaden i lönehänseende mellan adjunkt och ämneslärare (2
lönegrader), skulle enligt de sakkunniga den icke lektorsbehörige rektorn
vid skola av typen högre allmänt läroverk placeras endast två lönegrader
lägre än den lektorsbehörige, oaktat löneskillnaden mellan lektor och adjunkt
är fyra lönegrader. Det kan enligt statskontoret ifrågasättas, om icke
spännvidden mellan de olika serierna av rektorst jänster bör vara densamma.
I vart fall förordar statskontoret en löneskillnad å minst tre lönegrader.
Statskontoret erinrar vidare att ämbetsverket vid upprepade tillfällen föreslagit,
att lönegrupperingen och den därmed sammanhängande poängberäkningen
för rektorerna vid realskolorna skulle anknytas till förhållandena
vid de kommunala mellanskolorna samt anför härom bl. a. följande.
Några sakliga skäl att värdesätta rektorstjänsterna olika vid de båda skoltyperna
förefinnas icke. Vid sådant förhållande måste statskontoret bestämt
påyrka, att en sådan omreglering nu verkställes. Detta synes så mycket angelägnare,
som den utvidgade försöksverksamheten i vissa skoldistrikt kan
förutses minska tillströmningen av elever till de mindre realskolorna. Med
hänsyn till att den nu löpande förordnandeperioden utgår först år 1955
blir någon omedelbar lönesänkning icke aktuell för realskolornas rektorer.
Ämbetsverkets yrkande i sistnämnda del går sålunda ut på att det av de
sakkunniga framlagda förslaget beträffande lönesättningen för de kommunala
mellanskolornas rektorer till alla delar skall tillämpas jämväl vid realskolorna.
Statens lönenämnd påpekar beträffande den av de sakkunniga berörda frågan
om förflyttningsskyldighet för lärare, som vid högre kommunal skola
eller privatläroverk tillsättes i succession på rektors lärartjänst, att de sakkunnigas
förslag synes förutsätta, att ordinarie lärare vid allmänt läroverk,
högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk skulle vara skyldig
på grund av bestämmelserna i statens allmänna avlöningsreglemente att
låta förflytta sig till tjänst vid skola inom vilken som helst av dessa skolkategorier.
Lönenämnden uttalar med anledning härav, att enligt lönenämndens
mening ordinarie statlig lärare för närvarande ej är skyldig att låta
förflytta sig till tjänst vid annan än statlig skola och alt det måste väcka
betänkligheter att, i varje fall i nu förevarande sammanhang, införa en dylik
skyldighet. Liknande betänkligheter torde kunna hysas mot all stadga
förflyttningsskyldighet för kommunalt anställd lärare till privatläroverk.
Med hänsyn till nuvarande befordringsförhållanden för de högre skolornas
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
lärare och, vad beträffar de högre kommunala skolorna, till att de sakkunniga
föreslagit åtgärder, som äro ägnade att öka urvalsmöjligheterna vid tillsättande
av rektor, ifrågasätter lönenämnden om behov finnes av att öppna
möjlighet även för extra ordinarie lärare att inneha rektorstjänst.
Den omständigheten, att enligt uttalande i propositionen 1950: 219 särskild
utredning avses skola äga rum om behörighetsvillkoren för rektorsbefattningar,
bör enligt lönenämndens mening snarare föranleda, att behörighetskraven
vid privatläroverken tills vidare utformas efter vad som redan
gäller vid de allmänna läroverken — vilket innebär att rektor vid högre enskilt
läroverk eller enskilt gymnasium skall vara lektorskompetent — än att,
såsom de sakkunniga föreslå, behörighet till ordinarie ämneslärartjänst fastställes
såsom kompetensvillkor för rektorstjänst vid varje slag av privatläroverk.
Lönenämnden anför, att, om rekryteringsunderlaget för de högre kommunala
skolornas rektorstjänster breddas på sätt de sakkunniga föreslå, lönenämnden
biträder uttalandet, att fullgoda skäl finnas att jämställa realskolornas
och de högre kommunala skolornas (utom högre folkskolornas) rektorer
såväl i fråga om antalet lönegrupper som i fråga om lönegradsplaceringen.
Lönenämnden anser emellertid också, att de sakkunniga anfört
bärande skäl för att den sänkning av realskolornas eller höjning av de högre
kommunala skolornas rektorstjänster, som skulle bli nödvändig, icke företages
för närvarande. Till dessa skäl kan enligt lönenämndens mening också
läggas den omständigheten, att en allmän tjänsteförteckningsrevision
förestår.
De sakkunnigas förslag om en differentiering av rektorstjänsterna vid de
statliga realskolorna torde innebära, att åtskillnad skulle göras mellan realskolerektorer,
som äro adjunkter respektive ämneslärarinnor. Det förefaller
lönenämnden, som om tillräckliga skäl för en sådan åtgärd knappast
skulle föreligga. En motsvarande differentiering även vid de högre allmänna
läroverken skulle enligt vad lönenämnden kunnat finna förutsätta, att kravet
på lektorslcompetens för rektor vid högre allmänt läroverk upphävdes.
Beträffande detta spörsmål hänvisar lönenämnden till sitt uttalande angående
behörighetsfrågan för rektorer vid privatläroverk.
Statstjånstemännens riksförbund har såsom eget yttrande åberopat en av
Läroverkslärarnas riksförbund utarbetad promemoria i ärendet.
Förbundet tillstyrker den av utredningen föreslagna fulla reciprociteten
mellan skolformerna i vad avser behörighet till rektorstjänst. Däremot har
förbundet funnit anledning uttrycka tveksamhet beträffande förslaget i den
del det innebär, att extra ordinarie lärare skall kunna förordnas till rektor.
Beträffande förordnandetidens längd ansluter sig förbundet till förslaget
om bibehållande av den nu gällande förordnandetiden, sex år, under vilken
tid icke någon ändring i tjänstens lönegradsplacering normalt bör ifrågakomma.
Tillkomsten av ny linje (allmän, handels-, teknisk, kemisk-teknisk,
huslig, sjöfarts-, jordbruks- eller annan linje) vid en skola anses dock normalt
böra medföra omprövning av rektorstjänstens lönegradsplacering.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
I motsats till de sakkunniga har förbundet ansett att, därest reciprocitet
mellan statliga, kommunala och enskilda skolor genomföres under löpande
förordnandeperiod, full paritet i fråga om lönegradsplacering även bör inträda
från samma tidpunkt mellan jämförliga statliga, kommunala och privata
högre skolor.
Förbundet anser sig icke kunna biträda förslaget om bibehållande av en
löneskillnad motsvarande två lönegrader mellan de adjunktskompetenta och
de icke adjunktskompetenta rektorerna vid de högre kommunala skolorna.
I den mån skäl framdeles finnas att till rektor utse befattningshavare, som
icke är adjunktskompetent, torde man enligt förbundet få förutsätta, att den
arbetskraft, som förvärvas för rektorstjänsten, är av den kvalitet, att likställdhet
i lön är motiverad. Full likställdhet mellan de statliga realskolorna
och de kommunala skolorna finner förbundet motiverad både i fråga om
lönegradsplacering och poängberäkning, därvid det för realskolorna gällande
systemet bör konsekvent tillämpas.
Förbundet ifrågasätter likaledes, huruvida för privatläroverkens del särregler
beträffande lönegradsplacering och avlöningsgrupper för rektorerna
verkligen äro behövliga. Även om, såsom lärarlönesakkunniga föreslagit, för
behörighet för rektorstjånst vid samtliga privatläroverk, alltså även högre
enskilt läroverk, endast förutsättes behörighet till ordinarie ämneslärartjänst,
torde man enligt förbundets mening få antaga, att i de fall till rektor
utses person, som icke är lektorskompetent, vederbörande besitter sådana
kvalifikationer, att det skulle te sig stötande att placera honom i lägre lönegrad.
Icke heller synas enligt förbundet de skäl, som förebragts för inrättandet
av en särskild lägre avlöningsgrupp för de minsta privatläroverken särskilt
bärkraftig. Förbundet uttalar, att inrättandet av en dylik fjärde avlöningsgrupp
kan befaras medföra rekryteringssvårigheter för de mindre läroverken.
I anledning av de sakkunnigas uttalande, att skolöverstyrelsen vid handläggningen
av frågor om förordnande av rektorer vid högre kommunala
skolor och privatläroverk förutsättes skola taga skälig hänsyn till skolstyrelsernas
förslag och de lokala förhållandena, hävdar förbundet, att till
rektorstjånst bör ifrågakomma endast den för tjänsten enligt gällande meriteringssystem
mest meriterade.
Flick- och samskolelärarnas riksförbund uttalar i sitt yttrande över 1944
års pensionsutrednings förslag, att rektorsförordnanden vid enskilda statsunderstödda
läroanstalter samt vid statliga och högre kommunala skolor
böra meddelas enligt samma grunder.
Åtskilliga skolstyrelser ha i yttranden över sistnämnda förslag reagerat
mot att rektorerna skulle utses av statlig myndighet och framhållit, att detta
skulle innebära en väsentlig inskränkning i en rätt, som hittills tillkommit
vederbörande skola och som ansetts vara av utomordentligt stor betydelse
för den enskilda skolans verksamhet. Styrelsen för Djursholms samskola
har i detta sammanhang anfört, att denna nackdel i någon mån kunde uppvägas,
om samtidigt infördes en fullständig reciprocitet mellan statliga och
24 Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
kommunala skolor samt statsunderstödda privatskolor vid rektorstjänsters
besättande.
Styrelsen för Uppsala enskilda läroverk anser, att det i varje fall såsom
villkor för viss persons utseende till rektor vid privatläroverk bör krävas, att
han av vederbörande skolas styrelse förklarats lämpad inneha befattningen.
Departementschefen.
Såsom tidigare angivits omfattade icke 1950 års principbeslut beträffande
lönereglering för de statsunderstödda privatläroverken de vid dessa skolor
anställda rektorerna. Anledningen härtill var, att resultatet av 1941 års lärarlönesakkunnigas
utredning angående anställnings- och avlöningsförhållandena
för rektorerna vid de högre kommunala skolorna och privatläroverken
borde avvaktas. Sedan denna utredning numera slutförts, torde frågan
om en lönereglering jämväl för rektorerna vid de av principbeslutet
berörda skolorna nu kunna prövas. I detta sammanhang bör även frågan
om en omreglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för de högre
kommunala skolornas rektorer upptagas till prövning. Därvid bör enligt
min mening beträffande rektorerna vid såväl privatläroverken som de högre
kommunala skolorna anställningsformen i möjligaste mån anpassas efter
förhållandena vid de statliga läroverken.
Den av 1944 års lönekommitté för privatläroverken föreslagna anställningsformen
för privatläroverkens rektorer, d. v. s. särskilda rektorstjänster
i Ca-lönegrad, bör alltså enligt min mening icke komma till användning.
I stället böra såsom lärarlönesakkunniga föreslagit rektorsbefattningarna
vid de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken
inrättas såsom särskilda tjänster med lönegradsbeteckningen Cb liksom
fallet är vid de statliga läroverken. Statens allmänna avlöningsreglemente
bör äga tillämpning å samtliga nu nämnda rektorstjänster.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är det en förutsättning för tillämpning
på de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken
av den vid de allmänna läroverken tillämpade konstruktionen av
rektorstjänsterna, att man genomför full reciprocitet mellan de olika skolformerna
i fråga om möjlighet för lärare att inneha rektorstjänst, d. v. s.
till rektor vid högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk
skall kunna utses ämneslärare vid skola tillhörande vilken som helst av
skolformerna allmänt läroverk, högre kommunal skola eller statsunderstött
privatläroverk. Detta sammanhänger enligt de sakkunniga med den förflyttningsskyldighet,
som måste förefinnas för efterträdaren på vederbörande
rektors lärartjänst för den händelse rektorn på grund av rektorsförordnandets
upphörande eller eljest återinträder på sin lärartjänst. Genom den av
de sakkunniga förordade reciprociteten skulle basen av behöriga sökande
till rektorstjänsterna vidgas och därigenom skulle man lättare kunna förflytta
lärare vid uppkommande behov. De sakkunniga förorda i detta sammanhang,
att även extra ordinarie ämneslärare skall kunna komma i fråga.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Reciprocitetsregeln bör enligt de sakkunniga tillämpas även vid de allmänna
läroverken, varför en ändring av läroverksstadgan ifrågasättes, syftande
till att öppna möjlighet för ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare
vid de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken
att erhålla relctorstjänst vid allmänt läroverk.
Vad de sakkunniga sålunda föreslagit kan jag biträda såvitt avser ordinarie
lärare. Jag tillstyrker alltså, att i förevarande hänseende full reciprocitet
införes mellan allmänt läroverk, högre kommunal skola och privatläroverk.
Vederbörande stadgor böra ändras i enlighet härmed. I stadgorna
för de högre kommunala skolorna och för privatläroverken bör dessutom,
i enlighet med de sakkunnigas förslag, införas en bestämmelse motsvarande
den i § 174 läroverksstadgan intagna i fråga om överstatförande av
rektors lärartjänst.
Däremot kan jag icke tillstyrka, att i förevarande sammanhang rekryteringsbasen
för rektor stjänster na vidgas till att omfatta även extra ordinarie
lärare. Ej heller kan jag ansluta mig till lärarlönesakkunnigas uppfattning
att ordinarie statlig lärare skulle vara skyldig att låta förflytta
sig till tjänst vid annan än statlig skola. I likhet med statens lönenämnd
anser jag att det måste väcka betänkligheter att i detta sammanhang införa
en dylik skyldighet. Liknande betänkligheter kunna hysas mot att stadga
skyldighet för kommunalt anställd lärare att låta förflytta sig till enskild, låt
vara statsunderstödd, tjänst. Den av de sakkunniga förutsatta förflyttningsskyldigheten
för rektors efterträdare på dennes lärartjänst torde sålunda
icke, i varje fall icke helt, kunna genomföras. Däremot torde det ej väcka
betänkligheter mot att införa skyldighet för ordinarie befattningshavare vid
privatläroverk att låta förflytta sig till ordinarie tjänst vid allmänt läroverk,
högre kommunal skola eller annat privatläroverk då sådant erfordras
för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill
äro. Bestämmelser av nämnda innehåll torde böra inflyta i 13 § B statens
allmänna avlöningsreglemente. Motsvarande skyldighet för ordinarie
lärare vid högre kommunal skola att låta förflytta sig till allmänt läroverk
eller annan högre kommunal skola finnes redan föreskriven i sagda författningsrum
för bl. a. förevarande fall. Om rektor återinträder på sin lärartjänst,
föres nämligen denna åter på stat, varför efterträdaren på lärarbefattningen
blir övertalig. Det bör i detta sammanhang påpekas, att lärare
vid statsunderstött privatläroverk enligt 1950 års principbeslut skall erhålla
förordnande tills vidare med viss uppsägningstid, dock att uppsägning må
ske endast under vissa omständigheter. Kan uppsägning ske, bör förflyttningsskyldighet
icke inträda, utan läraren bör i ifrågavarande fall i stället
uppsägas från tjänsten i vederbörlig ordning. Vid privatläroverken aktualiseras
således spörsmålet om förflyttningsskyldighet endast, när läraren
icke kan uppsägas.
Vad beträffar frågan om kompetensvillkoren för rektorstjänsterna har
1944 års lönekommitté för privatläroverken föreslagit, att man för behörighet
till rektorstjänst vid högre enskilt läroverk skall uppställa krav på lek
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
torskompetens i likhet med vad som fordras vid högre allmänt läroverk.
Lärarlönesakunniga däremot föreslå, att man för rektorer vid samtliga
privatläroverk bör i avvaktan på en allmän utredning angående behörighetsvillkoren
för rektorstjänster inskränka sig till att uppställa krav på
behörighet till ordinarie ämneslärartjänst. För de högre kommunala skolornas
del föreslå de sakkuniga icke någon ändring i nuvarande behörighetsvillkor.
För egen del anser jag i likhet med 1944 års lönekommitté för privatläroverken
och statens lönenämnd att, i avvaktan på resultatet av omförmälda
utredning, det för rektorstjänster vid de högre allmänna läroverken uppställda
kravet på lektorskompetens i princip bör upprätthållas även för de
högre enskilda läroverkens del. Att i detta hänseende göra skillnad mellan
de högre allmänna läroverken och de högre enskilda läroverken är enligt
nnn mening icke motiverat. För övriga hit hörande enskilda läroanstalter
böra gälla samma behörighetskrav som för kommunala flickskolor och kommunala
mellanskolor. De övergångsbestämmelser, som i fråga om rektorsbehörigheten
erfordras vid löneregleringens genomförande, torde få meddelas
av Kungl. Maj :t.
Tillsättning av rektor vid statsunderstött privatläroverk skall enligt de
sakkunnigas förslag ske i samma ordning som gäller för de högre kommunala
skolorna. Jag tillstyrker detta förslag, vilket innebär bl. a., att rektor
förordnas av skolöverstyrelsen efter förslag av vederbörande skolstyrelse
för en tid av sex år eller den kortare tid, som skolöverstyrelsen med hänsyn
till särskilda omständigheter kan finna skälig. Skolöverstyrelsen bör
härvid taga skälig hänsyn till de särskilda förhållandena vid privatläroverken.
Skolstyrelsernas önskemål om ett bibehållande av rätten för dem att
utse rektor kan jag alltså icke tillmötesgå. Att statlig myndighet utser rektor
är enligt min mening en av förutsättningarna för att staten skall åtaga
sig det ökade ekonomiska ansvar, som löneregleringen innebär, och torde
dessutom såsom längre fram kommer att påvisas vara en förutsättning för
pensionsreglering för rektorerna vid dessa skolor.
För närvarande äro de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna
uppdelade på vissa lönegrupper allt efter antalet lärjungar och klassavdelningar
vid skolan. Rektorernas lönegrader äro differentierade de olika
skolorna emellan i enlighet med denna lönegruppsindelning. Jag delar lärarlönesakkunnigas
åsikt att några ändringar nu icke böra göras i gällande
system för poängberäkning för lönegruppsplacering av de olika skolorna.
De högre allmänna läroverken äro för närvarande uppdelade i tre grupper
(I—III), realskolorna i fyra (I—IV), de kommunala flickskolorna, de kommunala
mellanskolorna och de praktiska mellanskolorna i fem (III—VII)
samt de högre folkskolorna i tre (I—III). De sakkunniga föreslå ingen ändring
i denna indelning. Beträffande de privata läroverken föreslå de sakkunniga,
att dessa lönegrupperas, de högre enskilda läroverken i enlighet
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
med vad som gäller för de högre allmänna läroverken med visst i det följande
angivet undantag och de enskilda flickskolorna (enskilda goss- eller samskolorna)
och de enskilda mellanskolorna i enlighet med vad som gäller
för kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor.
Beträffande de högre enskilda läroverken skall enligt de sakkunnigas
förslag ytterligare en lönegrupp införas för de minsta skolorna inom denna
kategori, omfattande skolor med högst 35 poäng. Den andra lönegruppen
skulle då omfatta skolor med 35,5—46 poäng. Lönegrupperna III och IV skulle
alltså motsvara lönegrupperna II och III vid de högre allmänna läroverken.
För min del tillstyrker jag den av de sakkunniga sålunda föreslagna
gruppindelningen för privatläroverken.
Beträffande lönegradsplaceringen tillstyrker jag de sakkunnigas förslag i
vad avser de högre kommunala skolorna utom de högre folkskolorna. Adjunktskompetenta
rektorer vid dessa skolor böra i enlighet härmed placeras
i Cb 6 i grupp III, Cb 7 i grupp IV, Cb 8 i grupp V, Cb 9 i grupp VI och
Cb 10 i grupp VII. Icke adjunktskompetenta placeras i Cb 4 i grupp III, Cb 5
i grupp IV, Cb 6 i grupp V, Cb 7 i grupp VI och Cb 8 i grupp VII. Detta innebär,
att rektorerna vid dessa skolor omedelbart erhålla lön efter sin nuvarande
slutlöneklass.
Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka att en lönedifferentiering
efter kompetens göres för de högre folkskolornas rektorer.
Enligt min mening böra nämligen i avvaktan på utredningen om rektorsbehörigheten
i förevarande sammanhang göras endast de ändringar, som
omedelbart föranledas av eller sammanhänga med den föreslagna ändrade
konstruktionen av rektorstjänsterna vid de högre kommunala skolorna eller
löneregleringen för de statsunderstödda privatläroverken.
Rektorer vid de högre folkskolorna böra därför oberoende av kompetens
inplaceras i Cb 2 i grupp I, Cb 3 i grupp II och Cb 4 i grupp III. Härigenom
komma jämväl rektorerna vid dessa skolor att omedelbart erhålla lön efter
sin nuvarande slutlöneklass.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag mig icke ha anledning
att här ingå i prövning av löneställningen för rektorerna vid de statliga
realskolorna.
Beträffande de statsunderstödda privatläroverken har jag såsom av det
föregående framgår ansett mig böra förorda lektorskompetens såsom generellt
,behörighetsvillkor för rektorstjänst vid högre enskilt läroverk. Därav
torde följa, att någon lönedifferentiering efter kompetens icke bör införas
för dessa skolor. Jag förordar alltså för dessa skolor även i lönehänseende
samma system som vid de högre allmänna läroverken med den skillnaden
dock, att ytterligare en lönegrupp, såsom jag nyss framhållit, bör införas
för de minsta av de högre enskilda läroverken. Rektor bör alltså placeras i
Cb 10 i grupp I, i Cb 11 i grupp II, i Cb 12 i grupp III och i Cb 13 i grupp IV.
Beträffande de nuvarande rektorer, som icke äga för rektor stjänsten erforderlig
formell kompetens, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta
om lönegradsplaceringen.
28
Kungi. Maj:ts proposition nr 112.
Såsom lärarlönesakkunniga föreslagit bör vidare lönegradsplaceringen för
rektorstjänsten bestämmas av Kungl. Maj :t jämväl för det fall, att privatläroverket
endast består av ett gymnasium eller om jämte den ordinarie
rektorn finnes anställd särskild studierektor. I sistnämnda fall bör även studierektorns
löneförmåner bestämmas av Kungl. Maj :t.
Rektor stjänst vid enskild flickskola (enskild goss- eller samskola) eller
enskild mellanskola bör såsom de sakkunniga föreslagit lönegradsplaceras
enligt samma regler, som komma att gälla för kommunala mellanskolor och
kommunala flickskolor. Lönegradsplaceringen för rektorstjänsten vid Gävle
borgarskola torde dock, med hänsyn till den speciella organisationen vid
läroanstalten, böra ankomma på Kungl. Maj :t. Jag återkommer i det följande
i samband med pensionsfrågan till förhållandena vid denna läroanstalt.
Jag delar de sakkunnigas åsikt, att man vid lönegradsplacering av rektorstjänst
helt skall bortse från om skolan är förenad med internat eller icke.
Har rektor även ansvar för skötseln av internat, bör han såsom de sakkunniga
föreslagit äga uppbära särskild ersättning härför till belopp, som fastställes
av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall. Ersättningen bör därvid gäldas
av internatets medel.
Vad de sakkunniga anfört i fråga om uppförande på övergångsstat av de
nuvarande rektorernas lärartjänster vid de högre kommunala skolorna föranleder
icke någon erinran från min sida.
Jag har icke heller någon erinran emot att på sätt skolöverstyrelsen föreslagit
en allmän övergångsbestämmelse införes av innehåll, att de rektorer
vid högre kommunala skolor, som äro förordnade intill den 1 juli 1955, skola
anses såsom innehavare av motsvarande Cb-tjänster från och med löneregleringens
ikraftträdande till förordnandets utgång. Där förordnandet
meddelats för endast ett år bör, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, tjänsten
ledigförklaras i samband med löneregleringens ikraftträdande.
IV. Lönereglering m. m. för lärarpersonalen vid vissa andra
statsunderstödda privata läroanstalter.
Såsom jag i det föregående omförmält torde frågan om en lönereglering
för lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och en löneförbättring
för lärare vid övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier
nu böra upptagas till prövning.
Samtidigt härmed bör frågan om löneställningen för lärarpersonalen vid
lanthushållningsseminariet å Rimforsa prövas.
A. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.
Nuvarande förhållanden.
I fråga om fackskolans organisation och utbildningskapacitet har 1944
års lönekominitté för privatläroverken lämnat följande redogörelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
29
Vid fackskolan finnas följande lärarinnekurser:
A-kursen: Lärarinnekurs i huslig ekonomi, 2 läsår om 38 veckor, 16
elever;
B-kursen: Lärarinnekurs i huslig ekonomi och handarbete, 3 läsår om
38 veckor, 14 elever. Den kurs, isom skulle tagit sin början januari 1949,
ersattes då med hänsyn till det aktuella utbildningsbehovet på skolöverstyrelsens
begäran av en handarbetslärarinnekurs; vårterminen 1950 intogs
åter ny avdelning av B-kursen;
C-kursen: Lärarinnekurs i huslig ekonomi med lanthushållning (Brogårdskursen),
2 år med först en hösttermin i Uppsala, därefter ett år på
fackskolans lantgård Brogård (i Tensta socken, Uppsala län) med uppehåll
4 veckor på sommaren och 3 veckor på vintern samt slutligen en vårtermin
i Uppsala, 18 elever. På lantbruksstyrelsens begäran ha, med hänsyn
till utbildningsbehovet, de kurser, som intagits höstterminerna 1947
och 1948, dubblerats;
D-kursen: Kurs för utbildande av barnavårdslärarinnor och barnhemsföreståndarinnor,
omkring 3 år, högst 12 elever; antalet har de senare åren
växlat mellan 7 och 12. Kursens elever erhålla praktisk utbildning vid ett
särskilt av fackskolan drivet daghem för spädbarn.
Därest de nu nämnda lärarinnekurserna äro fullbelagda, kan läroanstalten
alltså årligen utbilda 16 skolkökslärarinnor, 14 lärarinnor med behörighet
att undervisa både i hushållsgöromål och handarbete, 18 lanthushållslärarinnor
(30 vid dubblering av C-kursen) och 12 barnavårdslärarinnor
eller barnhemsföreståndarinnor. Enär kurserna äro fleråriga och intagning
sker varje år, är antalet samtidiga seminarieelever betydligt större än det
nyss nämnda vid fullbelagda kurser (60 eller 72). Höstterminen 1948 var
antalet 156 och höstterminen 1949 131. Normalt kan antalet sägas vara omkring
145.
Förutom lärarinnekurserna finnas följande kurser:
E. Kurs för utbildning av ekonomiföreståndarinnor vid större anstalter,
2 terminer, 15 elever;
F. Förberedande skolkökslärarinnekurs avsedd dels att ingå som ett obligatoriskt
led i skolkökslärarinneutbildningen, dels att ge grundlig utbildning
för blivande hemföreståndarinnor, 2 terminer, 32 elever i 2 avdelningar;
G.
Husmoderskurs, 2 terminer, 2—4 avdelningar a 18 elever;
IL Specialkurs (högre husmoderskurs), 1 hösttermin, 18 elever;
I. Kortare husmoderskurs, 1 vårtermin, 18 elever;
K. Praktisk yrkeskurs i matlagning, 1 termin, 18 elever;
L. Kurs i barnavård, 6 månader, 3—5 elever;
M. Lanthushållskurs, 3 månader, 3 kurser för år, 8—15 elever.
Det sammanlagda samtidiga elevantalet i kurserna E—M uppgick hostterminen
1949 till 132. Dessa kurser ha tillkommit för att bereda seininarieeleverna
tillfälle till övningsundervisning.
Ifrågavarande övningsundervisning bedrives också med elever från vissa
skolor in. in. i Uppsala. Sålunda undervisades höstterminen 1949 av fackskolans
lärarinnor sammanlagt 382 elever från följande skolor, varvid fackskolans
seminarieelever samtidigt erhöllo handledning, nämligen stadens
folkskolor, folkskoleseminariets övningsskola, högre folkskolan, praktiska
mellanskolan, kommunala flickskolan, lärlingsskolan, enskilda läroverket,
siuksköterskeskolan och Samariterhemmets elevkurs.
Fackskolans lärarinnor undervisade alltså höstterminen 1949 sammanlagt
(131 + 132 + 382 =) 645 elever.
30
Kungl. Maj.ls proposition nr 112.
Beträffande lärarpersonalen och dess tjänstgöringsförhållanden har kommittén
anfört följande.
1 kvinnlig rektor, utexaminerad från fackskolan, fullgör rektorsgöromål
samt 6—10 veckotimmars undervisning i någon eller några av läroanstaltens
kurser i Uppsala eller Brogård.
28 lärarinnor ha full tjänstgöring. En av dem är adjunktskompetent (undervisar
i kemi samt närings- och födoämneslära), en utexaminerad från
Rimforsaseminariet och de övriga från fackskolan. Det stora flertalet lärarinnor
har dessutom genomgått fortbildningskurser av olika slag och företagit
studieresor. Beträffande tjänstgöringsskyldigheten gäller, att tjänstgöringen
skall utgöras av undervisning eller annat i sammanhang med undervisningen
stående arbete i någon eller några av kurserna i Uppsala eller
Brogård. Tjänstgöringen skall omfatta i läroanstaltens uppsalaavdelning
38 veckor om året, påsk- och pingstferier samt tillfälliga lovdagar däri inräknade,
och i medeltal 32 timmar i veckan, därav minst 20 timmars effektiv
undervisning, samt i läroanstaltens brogårdsavdelning hela året med
två månaders semester och under tjänstgöringstiden en sammanlagd tjänstgöring
av minst så stor omfattning, att den motsvarar lärarinnornas vid
uppsalaavdelningen tjänstgöringsskyldighet.
26 timlärare, kvinnliga och manliga, bestredo höstterminen 1948 tillsammans
omkring 100 veckotimmars undervisning.
Lektionerna omfatta 45 minuter vid teoretisk undervisning, 50 minuter
i handarbete och vävning samt 60 minuter i övrigt.
Heltidsanställda lärare antagas av fackskolans styrelse. Enligt av Kungl.
Maj :t den 14 april 1927 fastställt reglemente anställas rektor och lärarinnor
för en tid av fem år, dock så att denna anställning utgår först med
slutet av det kalenderhalvår, under vilket femårsperioden utlöper. Avtalet
anses därefter å bägge sidor automatiskt förlängt utan tidsbegränsning,
såvida ej uppsägning skett eller annorlunda avtalas. Styrelsen äger, därest
omorganisation eller inskränkning i verksamheten därtill föranleder, eller
om anställd person befinnes för sitt uppdrag olämplig, uppsäga befattningshavare
på det sätt, att uppsägningen skall vara beslutad och vederbörande
delgiven minst sex månader, innan den skall träda i kraft. Befattningshavare,
som efter första avtalstiden vill lämna sin plats, skall underrätta
därom minst sex månader i förväg. Lärarinna avgår från sin befattning
vid uppnådd pensionsålder (60 år), såvida ej styrelsen på ansökan medgiver,
att hon må för viss tid kvarstå i tjänsten.
Löne- och pensionsförhållandena regleras i de av Kungl. Maj :t såsom
statsbidragsvillkor meddelade bestämmelserna om minimilöner respektive
i särskilt regleringsinstrument för anslutning till statens pensionsanstalt.
Enligt statsbidragsbestämmelserna utgår avlöning till vid skolan anställd
lärarinna med full tjänstgöring (32 veckotimmar) med minst 2 880 kronor
i första, 3 264 kronor i andra, 3 648 kronor i tredje och 4 032 kronor i fjärde
lönegraden jämte fri kost på sätt, som är bestämt för lärarinnor i huslig
ekonomi vid statsunderstödda enskilda läroanstalter. För tjänstgöring, som
understiger 32 veckotimmar, utgör ersättningen, för veckotimme, minst 90
kronor i första, 102 kronor i andra, 114 kronor i tredje och 126 kronor i
fjärde lönegraden jämte fri kost. Härjämte skall tillfällig löneförbättring
utgå åt lärarinna med full tjänstgöring med 1 200 kronor för år och åt
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
31
timlärarinna i övningsämne, som har sin huvudsakliga sysselsättning vid
skolan, med 30 kronor för veckotimme.
Vidare utgår särskilt lönetillägg med 1 320 kronor till lärarinna med full
tjänstgöring och 40 kronor till sådan timlärare, som nyss nämnts. Dyrtidstillägg
och kristillägg utgå enligt samma grunder som för lärare vid privatläroverk,
dock att tilläggsunderlaget utgör endast hälften av minimiavlöningen
jämte tillfällig löneförbättring.
Om storleken av de faktiskt utgående lönerna har kommittén anfört följande.
Rektors kontanta lön uppgick budgetåret 1948/49 till 12 177 kronor. Härtill
kom fri kost under arbetsdagar, taxerad till 500 kronor för år.
Av de 28 ämneslärarinnorna åtnjöto samma budgetår
5 begynnelselön av 7 124 kronor,
7 lön jämte ett ålder stillägg av 7 644 kronor,
4 lön jämte två ålderstillägg av 8 178 kronor och
12 lön jämte tre ålderstillägg av 8 709 kronor.
Ålderstillägg medgives efter 5 års tjänstgöring.
I samband med det praktiska arbetet åtnjuta lärarinnorna fria middagar,
som taxeras till 300 kronor. Vidare ha de fri tvätt av arbetskläder. Lärarinnorna
på Brogård få vidkännas avdrag på lönen för kost utöver middagar
under arbetsdagar, tvätt och bostad med 705 kronor.
Barnavårdslärarinnekursens huvudlärarinna, som förestår daghemmet,
samt första lärarinnan vid Brogård åtnjuta vardera ett särskilt arvode av
500 kronor.
Timlärararvodena utgå med lägst 7 kronor och högst (för föreläsningstimme
om 45 minuter) 20 kronor för undervisningstimme.
Vid sjukledighet åtnjutes enligt förutnämnda av Kungl. Maj :t den 14
april 1927 fastställda reglemente 2/3 av lönen under det första året. Därefter
beslutar enligt samma reglemente styrelsen i varje särskilt fall angående
lönens storlek.
De heltidstjänstgörande lärarinnornas löner (rektorslönen ej medräknad)
överstiga minimilönerna jämte statliga tillägg med endast 200 kronor, utgörande
tillfällig löneförbättring av kommunala medel.
Rektorstjänsten och lärarinnebefattningarna äro reglerade för pensionsrätt
i statens pensionsanstalt. Pensionsavgiften är för rektor 150 kronor och
för lärarinnorna 87 kronor för år, vilka belopp avdragas å lönen. Enligt
uppgift, som kommittén erhållit från pensionsanstalten kommer pensionen
förutom rörligt tillägg att vid fullt antal, tjänstår uppgå till 5 688 kronor för
rektor och 3 252 kronor för lärarinna.
1944 års lönekommittés förslag.
Kommittén framhåller, att fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala är
den största av utbildningsanstalterna på det husliga området, även om man
medräknar statens skolköksseminarium och hushållsskola samt Fredrika
Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium å Rimforsa. Under det att
vart och ett av de övriga seminarierna utbildar endast en kategori lärarinnor,
utbildar fackskolan fyra. Så länge staten icke helt sörjer för lärarinneutbildningen
på det husliga området anser kommittén fackskolan vara oum
-
32
Kungl. Maj. ts proposition nr 112.
bärlig. Genom de stora möjligheter till pedagogiska experiment, som skolans
fria ställning erbjuder, har den även kunnat göra betydelsefulla insatser
inom sitt utbildningsområde. Ett statsövertagande av skolan synes
icke vara aktuellt. Åtgärder i löneförbättringssyfte äro emellertid enligt
kommitténs mening erforderliga, därest hittillsvarande standard i fråga
om undervisningen skall kunna bibehållas. Kommittén föreslår därför, att
lönereglering genomföres för fackskolans lärare.
Löneregleringen bör enligt kommitténs förslag givas en sådan utformning,
att de avlönings-, pensions- och stadgebestämmelser, som gälla för
motsvarande lärare vid statens skolköksseminarium och hushållsskola, också
bli i huvudsak tillämpliga för fackskolans lärare. För ett inordnande
under det statliga lönesystemet erfordras emellertid med hänsyn till fackskolans
organisation och struktur vissa särskilda bestämmelser.
Kommittén framhåller att en lönereglering av nu antytt slag icke kan
åvägabringas utan en väsentlig höjning av för närvarande utgående statsbidrag
till fackskolan.
Kommittén föreslår i första hand, att fackskolans rektor och lärare beredas
ordinarie anställning och underkastas förflyttningsskyldighet, på sätt
kommittén förordat beträffande befattningshavare vid privatläroverken.
Därest denna anställningsform icke skulle anses lämplig av principiella skäl
— bl. a. med hänsyn till att fackskolan äges av en stiftelse — föreslår kommittén
i andra hand en anställningsform i stort sett motsvarande den som
föreslagits för folkhögskolans befattningshavare. Innebörden härav för fackskolans
del sammanfattas av kommittén så, att beteckningen ordinarie skall
kunna användas för tjänster vid skolan, att rektor och ordinarie lärare
skola antagas tills vidare med minst fyra månaders uppsägning eller för
viss tid samt att om sådan befattningshavare tre år i följd oförvitligt tjänstgjort
i samma eller motsvarande ordinarie befattning vid fackskolan, han
ej må skiljas från sin befattning annat än av disciplinära skäl eller därest
omorganisation eller inskränkning i verksamheten det föranleder. Om bestämmelserna
få denna innebörd, erfordras enligt kommittén inga föreskrifter
om förflyttningsskyldighet.
Utom ordinarie anställning förutsättes vid fackskolan liksom vid statens
skolköksseminarium skola förekomma extra ordinarie anställning och timläraranställning
enligt samma bestämmelser som gälla i fråga om det statliga
seminariet.
Kommittén har, bl. a. av kostnadsskäl, icke ansett sig böra föreslå, att
både rektor och samtliga de 28 lärarinnorna med full tjänstgöring efter löneregleringen
skola erhålla ordinarie anställning. Kommittén förordar såsom
en lämplig avvägning, att rektorsbefattningen och 18 lärarbefattningar
göras till ordinarie och att övriga lärare erhålla extra ordinarie eller
timläraranställning. Beräknat efter hela antalet av ordinarie och icke-ordinarie
lärare bestridda veckotimmar innebär kommitténs förslag, att 52 %
av timantalet tillgodoses av ordinarie lärare.
Knngl. Maj:ts proposition nr 112.
33
Dun med lärarbefattningen i kemi samt närings- och födoämneslära förbundna
undervisningen är enligt kommitténs mening dels av den art, att
den — liksom för närvarande — bör handhavas av adjunktskompetent lärare
i ämnena biologi och kemi, dels av den vikt och omfattning, att för
dess bestridande heltidsanställd ordinarie lärare bör beräknas. Kommittén
förordar därför samma lönegradsplacering som för adjunkt vid allmänt
läroverk eller småskoleseminarium eller Ca 26.
Då lärarinna i huslig ekonomi vid fackskolan enligt vad kommittén uppgivit
i fråga om kompetens och tjänstgöringsskyldighet är fullt jämställd
med sådan lärarinna vid statens skolköksseminarium och hushållsskola,
föreslår kommittén, att de skola likställas i lönehänseende. Lönegradsplaceringen
för lärarinna i huslig ekonomi vid fackskolan skulle alltså bli
Ca 25 resp. Ce 23.
Lärarinna i huslig ekonomi med lanthushållning vid fackskolan har
samma skolbildning och lika lång utbildning i form av kurser och praktik
före inträdet i lärarinnekursen som skolkökslärarinna. Utbildningstiden
i fackskolans lärarinnekurs C är vidare lika lång som för skolkökslärarinnorna
i A-kursen eller som för de övriga lärarinnor, vilka äga behörighet
för anställning i nämnda ämne vid fackskolan, nämligen de från Rimforsaseminariet
utexaminerade lärarinnorna. Den årliga tjänstgöringstiden är
däremot längre. Med hänsyn till dessa förhållanden, i vilka ändring icke
förutsättes, bör enligt kommitténs uppfattning lärarinna i huslig ekonomi
med lanthushållning icke rimligen placeras i lägre lönegrad än lärarinna
i huslig ekonomi. Kommittén föreslår därför, att lönegradsplaceringen blir
densamma eller Ca 25 resp. Ce 23.
De vid fackskolan nu anställda handarbetslärarinnorna äro utexaminerade
från skolans B-kurs och ha på grund härav behörighet att undervisa
även i hushållsgöromål. Vid skolan pågår sedan vårterminen 1949 efter
framställning av skolöverstyrelsen en kurs för utbildande av enbart handarbetslärarinnor.
Kursen kommer att medföra samma kompetens för de
utexaminerade lärarinnorna som lärarinnekurserna vid de privata handarbetsseminarierna
i Göteborg och Stockholm, d. v. s. bland annat kompetens
för anställning vid fackskolan. Kommittén anser, att lärarinna i
handarbete vid fackskolan bör erhålla högre lönegradplacering än de
till lönegraderna Ca 23 och Ce 21 hänförda handarbetslärarinnorna vid
folk- och småskolescminarierna samt statens skolköksseminarium och
hushållsskola, eftersom sistnämnda lärarinnor icke handha utbildning av
handarbetslärarinnor i egentlig mening. Då kommittén icke finner tillräcklig
anledning att göra skillnad i löneställningen mellan fackskolans lärarinnor
i handarbete och skolkökslärarinnor, förordar kommittén lönegraderna
Ca 25 resp. Ce 23 även för handarbetslärarinnorna vid fackskolan.
Vid fackskolans barnavårdslärarinnckurs tjänstgöra två lärarinnor, vilka
ansvara för utbildningen av barnavårdslärarinnor och barnhemsföreståndarinnor.
Den ena av dem förestår också skolans daghem för spädbarn,
vilkels uppehållande utgör grundvalen för sagda utbildning. Dessa
;{ Bihantj till riksdagens protokoll 19iit. Jsaml. .Yr 112.
34
Kunyl. Maj:ts proposition nr 112.
båda lärarinnor ha själva fått sin utbildning vid fackskolan. Utbildningstiden
utgör 3 år eller ett år mera än den för skolköks-, lanthushållningsoch
handarbetslärarinnor anslagna utbildningstiden. I utbildningen ingår
tjänstgöring vid barnbördshus, upptagningshem för småbarn, barnavårdscentral,
barnsjukhus (1 år) och epidemisjukhus samt teoretisk och praktisk
undervisning under 20 veckor vid fackskolans huvudanstalt. Med hänsyn
till att kraven på skolbildning, genomgångna kurser och praktik före
intagningen i stort sett äro desamma som för de blivande skolkökslärarinnorna,
anser kommittén att barnavårdslärarinnorna ur utbildningssynpunkt
äro fullt jämbördiga med dessa. Med hänsyn härtill föreslår kommittén,
att jämväl barnavårdslärarinnorna placeras i lönegraderna Ca 25
resp. Ce 23.
Kommittén föreslår, att fackskolans rektor inplaceras i lönegraden
Ca 31 och anför till stöd härför följande.
Fackskolans rektor åtnjuter för närvarande i slutlön löneförmåner, som
med pensionsavgiften fråndragen uppgå till 12 527 kronor. Motsvarande
löneförmåner för lärarinna utgöra 8 622 kronor. Beloppen äro närmast
jämförliga med beloppen i 27, resp. 20 å 21 löneklassen i ortsgrupp 3 av
löneplan nr 1, inberäknat 12 %. Differensen utgör alltså minst 6 löneklasser.
Vid bedömande av frågan om löneställningen för fackskolans rektor
kan jämförelse icke göras med statens skolköksseminarium och hushållsskola.
Ifrågavarande seminarium förestås nämligen av en rekor, som tilllika
är rektor för statens normalskola, och en biträdande föreståndarinna,
som är ordinarie lärarinna i hushållsgöromål vid seminariet och åtnjuter
ett årligt arvode å 1 200 kronor utöver lärarinnelönen. Däremot kan erinras
om att vid folk- och småskoleseminarierna skillnaden mellan lägsta löneställningen
för rektor och lönen i slutlöneklassen för sådan lärare vid samma
läroanstalt, som är kompetent till rektorsbefattningen därstädes, utgör
5 löneklasser. Fackskolan med dess ställning som central lärarutbildningsanstalt
är av sådan storleksordning och omfattning, att en differens i slutlön
mellan rektors- och lärartjänst av allenast 5 löneklasser synes väl ringa.
Kommittén, som förutsätter samma formella behörighetskrav för rektorstjänst
vid fackskolan som för lärartjänst i fackämne, finner för sin de!
riktigast, att den nuvarande differensen mellan rektors- och lärarlön av
6 löneklasser bibehålies. Fackskolans rektor bör sålunda högst avlönas enligt
(28 -f- 6 =) 34 löneklassen och i anslutning härtill inplaceras i lönegrad
Ca 31. I detta sammanhang må erinras, att rektor vid folkhögskola
av 1941 års lärarlönesakkunniga föreslagits till placering i nämnda lönegrad.
Kommittén förutsätter ingen ändring i fråga om befattningshavarnas
skyldighet att tjänstgöra i fackskolans olika kurser. Tjänstgöringsskyldigheten
för år anser kommittén böra vara densamma som vid statens skolköksseminarium
och hushållsskola utom i vad avser kurserna för utbildande
av lärarinnor i huslig ekonomi med lanthushållning samt i barnavård,
där tjänstgöringsskyldigheten liksom för närvarande med hänsyn till
kursarbetet bör gälla hela året utom under två månaders frihet från tjänstgöring.
Undervisningsskyldigheten för vecka bör enligt kommitténs uppfattning
i fråga om ämneslärare i lönegrad Ca 26 vara densamma som i fråga
Kungl. Moj:ts proposition nr 112.
35
om adjunkt vid småskoleseminarium samt i fråga om lärare i fackämnen
med mer än hälften av tjänstgöringen förlagd till lärarinnekurs densamma
som i fråga om lärare i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
och hushållsskola. Beträffande övriga lärare i fackämnen föreslår kommittén,
att full lön utgår vid 30 veckotimmars undervisning. Med hänsyn till
fackskolans omfattning och organisation är det nödvändigt, att en stor del
av tjänstgöringen fullgöres i övningsklasser. Kommittén har ansett, att de
lärare i fackämnen, som få sin tjänstgöring uteslutande eller till övervägande
del förlagd till övningsklasser, böra för den fastställda lönen kunna
bestrida en något mer omfattande undervisning än övriga lärare i fackämnen.
Vad beträffar rektors undervisningsskyldighet har kommittén icke ansett
sig böra förorda någon ändring i nu gällande, av skolöverstyrelsen godkända
timtal (6—10 veckotimmar).
Kommittén föreslår, att timlärararvodena i fråga om belopp och allmänna
grunder anpassas till bestämmelserna för statens skolköksseminarium och
hushållsskola.
I teoretiska ämnen utgöra timlärararvodena vid sistnämnda läroanstalt
477 kronor för veckotimme i lärarinnekursen och 397 kronor för veckotimme
i övriga kurser. Kommittén föreslår, att motsvarande timlärararvoden vid
fackskolan, med hänsyn till att Uppsala tillhör ortsgrupp 3, bestämmas till
440 kronor i lärarinnekurserna och 365 kronor i övriga kurser. Liksom vid
statens skolköksseminarium och hushållsskola bör enligt kommitténs mening
en föreläsningstimme anses motsvara två undervisningstimmar.
I fråga om timlärararvodena i fackämnen föreslås motsvarande bestämmelser
som gälla beträffande timlärararvoden i hushållsgöromål vid statens
skolköksseminarium och hushållskola.
Barnavårdslärarinnekursens huvudlärarinna, som förestår daghemmet
för spädbarn, samt första lärarinnan vid Brogård åtnjuta vardera ett särskilt
arvode av 500 kronor. Med hänsyn till de betydande arbetsuppgifter, som
äro förenade med dessa tjänster, föreslår kommittén ett särskilt arvode av
1 200 kronor för år till vardera befattningshavaren. Sistnämnda belopp motsvarar
det särskilda arvode, som utgår till biträdande föreståndarinna vid
statens skolköksseminarium och hushållsskola.
Yttrandena över lönekommitténs förslag.
Skolöverstyrelsen uttalar i fråga om anställningsformen, att överstyrelsen
med hänsyn bl. a. till att det liksom vid privatläroverken gäller enskild
tjänst anser sig endast kunna tillstyrka, att lärarna erhålla ordinarie anställning
av den typ, som föreslagits i propositionerna 1950: 232 samt 1950:
235 för lärare vid statsunderstödda privatläroverk samt vid statsunderstödda
folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter.
Beträffande rektors anställning framhåller överstyrelsen, att det synes
önskvärt, att frågan om fortsatt anställning — såsom sker vid statliga se
-
36
Kanyl. Maj.ts proposition nr 112.
minarier och läroverk samt högre kommunala skolor — efter viss tid görcs
till föremål för omprövning.
Kommitténs förslag till lönegradsplacering av lärarbefattningarna vid
fackskolan tillstyrkes av överstyrelsen, som även finner den för rektor vid
fackskolan föreslagna löneställningen skälig.
Undervisningsskyldigheten bör enligt överstyrelsen kunna begränsas till
27 veckotimmar även för lärare i fackämnen, som ha sin tjänstgöring till
övervägande del förlagd till övningsklasser.
Statskontoret delar i princip kommitténs uppfattning, att anledning finnes
att för fackskolans del till övervägande upptaga spörsmålet om lärarpersonalens
anställnings- och lönevillkor utan att avvakta slutförandet av
utredningen rörande organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga
området in. in. Anställningsformen för lärarna vid fackskolan bör enligt
statskontorets mening lösas på samma sätt som för privatläroverkens lärarpersonal.
I fråga om löneställningen anför statskontoret.
I lönehänseende har statskontoret icke funnit anledning till erinran mot
förslaget i vad avser rektors- och adjunktstjänsterna och de ordinarie befattningarna
som lärarinna i huslig ekonomi och huslig ekonomi med
lanthushållning. Vad angår sistnämnda befattningshavare förutsätter statskontoret,
att dessa huvudsakligen komma att tagas i anspråk vid lärarutbildningen.
Däremot kan statskontoret icke dela kommitténs uppfattning,
att ordinarie handarbets- och barnavårdslärarinnorna skola hänföras till
samma lönegrad som lärarinnorna i huslig ekonomi. Vid löneregleringen för
övningslärarna ha tjänsterna i hushållsgöromål genomgående satts två lönegrader
högre än befattningar i kvinnlig slöjd. Motsvarande differens bör
gälla även vid fackskolan. Barnavårdslärarinnorna vid fackskolan synas
icke böra placeras högre än handarbetslärarinnorna. Uppmärksammas må,
att allenast 20 veckor av den treåriga utbildningstiden för lärarinneeleverna
äro förlagda till fackskolan. Under en stor del av året torde barnavårdslärarinnorna
därför främst ha praktisk tjänstgöring vid det till fackskolan
anknutna daghemmet. Statskontoret kan således icke förorda högre löneställning
för ordinarie lärarinna i handarbete och barnavård än 23 lönegraden.
De extra ordinarie lärarna skulle vid en tillämpning av de för övningslärarna
fastställda lönegraderna placeras två lönegrader lägre än motsvarande
ordinarie lärare eller således i 23 resp. 21 lönegraden. Emellertid anser
sig statskontoret böra föreslå, att de e. o. lärarna vid fackskolan hänföras
till en och samma lönegrad. På det husliga området förekomma nämligen
vid fackskolan en del kurser, vilka ha karaktären av lägre yrkesutbildningskurser,
och vilka icke ha någon motsvarighet vid statens skolköksseminarium.
Lärare vid dessa kurser borde egentligen ha en löneställning,
som i icke alltför hög grad avveke från lärarpersonalens vid de lägre yrkesundervisningsanstalterna.
Då emellertid, enligt vad statskontoret under hand
erfarit, de olika lärarna icke äro bundna vid särskilda kurser utan undervisa
i speciella ämnen vid samtliga eller flertalet kurser, låter sig en uppdelning
av tjänsterna efter högre och lägre utbildningsstadium svårligen genomföras.
I betraktande härav och med hänsyn till önskvärdheten av att i möjligaste
mån åstadkomma ett enkelt lönesystem får statskontoret föreslå,
att samtliga e. o. tjänster hänföras till 21 lönegraden.
För timlärare synas böra tillämpas de bestämmelser, som i övrigt gälla
för timlärare enligt timlärarkungörelsen eller komma att meddelas beträffande
timlärare i övningsämnen. Statskontoret kan således icke biträda
Kungl. ftlaj.ts proposition nr 112.
37
kommitténs förslag, att de särbestämmelser, som redan före timlärarkungörelsens
tillkomst gällde för timlärare i teoretiska ämnen vid statens skolköksseminarium,
skola erhålla giltighet även vid fackskolan. Timlärararvodet
lärer bland annat med hänsyn till förekomsten av kortare kurser
böra fastställas att utgå efter undervisningstimme.
De särskilda ersättningar, som nu tillkomma envar av barnavårdslärarinnekursens
huvudlärarinna och första lärarinnan vid Brogård, torde även
framdeles böra utgå med 500 kronor.
Riksräkenskapsverket har för sin del funnit den för folkhögskolans befattningshavare
föreslagna anställningsformen lämpligast för fackskolans
lärarpersonal. I övrigt ha de av kommittén framlagda förslagen icke givit
anledning till erinran från riksräkenskapsverkets sida.
Statens lönenämnd anser det böra övervägas, huruvida befattningshavare
vid fackskolan, som är och även i framtiden förutsättes vara en enskild läroanstalt,
böra inordnas under statens allmänna avlöningsreglemente (Saar),
vilket reglemente eljest äger tillämpning endast å tjänstemän anställda hos
offentliga huvudmän. Åtminstone synes det, så länge fråga är endast om en
rektor och en ämneslärare, kunna ifrågasättas, om icke för dessa befattningshavares
införande å Saars tillämpningsområde borde väljas en sådan
form, att ändringar och kompletteringar i själva reglementet icke bleve erforderliga.
Det av kommittén i första hand framförda förslaget beträffande ordinarie
anställningsform för lärare godtages av lönenämnden.
Mot förslaget till lönegradsplacering av ämnesläraren i kemi samt närings-
och födoämneslära finner lönenämnden icke anledning till erinran.
Vad angår rektorstjänsten, anser lönenämnden sig kunna godtaga den förordade
löneställningen i och för sig, men finner det lämpligt att 1941 års
lärarlönesakkunnigas uppdrag utvidgas till att avse även rektorstjänsten
vid fackskolan.
På grund av att vid flertalet övriga skolformer bestämts en lägre lönegrad
för lärare i kvinnlig slöjd än för lärare i hushållsgöromål kan enligt lönenämndens
mening en viss tvekan råda, huruvida icke motsvarande förhållande
bör gälla vid fackskolan. Med hänsyn till vad lönekommittén anfört
vill lönenämnden emellertid icke motsätta sig förslaget beträffande fackskolans
lärare i handarbete. Vad angår lärarna i barnavård, vilkas utbildning i
högre grad än de övriga facklärarnas utgöres av praktisk tjänstgöring, anser
sig lönenämnden icke böra tillstyrka högre lönegradsplacering än Ca 23
resp. Ce 21.
Lönenämnden ifrågasätter vidare, om tillräckliga skäl föreligga för höjning
av de tilläggsarvoden om 500 kronor, vilka nu utgå till den lärarinna,
som förestår fackskolans daghem för spädbarn, och första lärarinnan å Brogård.
Timarvodena för undervisning i teoretiska ämnen böra enligt lönenämndens
åsikt bestämmas i enlighet med timlärarkungörelsen och införas i den
Lill kungörelsen hörande timtaxan.
38
Kiincjl. Maj:ts proposition nr 112.
Styrelsen för fackskolan anser, alt den av kommittén i första hand föreslagna
anställningsformen för lärare bör komma till användning. Tjänstgöringsskyldigheten
för skolans facklärare i övningsklasser finner styrelsen
böra fastställas till 27 veckotimmar i likhet med vad kommittén föreslagit
för facklärare med mer än hälften av tjänstgöringen förlagd till
lärarinnekurser. Fastställas 30 veckotimmar, böra häri inräknas 2 å 3
veckotimmars tjänstgöring såsom handledare för seminarieelever. Enligt
styrelsens mening bör ett .större antal ordinarie lärarinnetjänster än det av
kommittén föreslagna inrättas vid skolan.
Svenska facklärarförbundet anser sig icke kunna godtaga den av kommittén
i andra hand föreslagna anställningsformen för lärarna. Ordinarie
tjänster böra enligt förbundets mening inrättas i den omfattning, som erfordras
för täckande av det stadigvarande behovet av lärare med full undervisningsskyldighet.
Kommitténs förslag till lönegrad,splacering tillstyrkes.
Förbundet ifrågasätter, huruvida skäl finnes att uppdela timlärararvodena
i en högre och en lägre arvodesgrupp beroende på om timtjänsterna
förläggas till lärarinnekurser eller till övriga kurser.
1911 års lärarlönesakkunniga finna den av kommittén gjorda jämförelsen
med lärarinnorna i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
icke bärande och anföra härom följande.
Lönegraden Ca 25 för lärarinnor i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
föreslogs ursprungligen av 1941 års lärarlönesakkunniga
i deras betänkande med förslag till lönereglering för övningslärare (SOU
1947: 15). De sakkunniga voro väl medvetna om att detta var en relativt
hög lönegradsplacering både i jämförelse med dessa lärarinnors tidigare
löneställning (A 19 motsvarande Ca 22 eller 23) och i jämförelse med den
lönegradsplacering, som föreslogs för övriga skolkökslärarinnor (i regel
Ca 18, i vissa fall Ca 20). Den höga lönegradsplaceringen motiverades
med att lärarinnorna i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
hade den betydelsefulla uppgiften att handleda och undervisa blivande lärarinnor
i hushållsgöromål. De sakkunniga hade sig också bekant — även
om detta icke uttryckligen redovisades i betänkandet — att åtminstone en
del av lärarinnorna vid statens skolköksseminarium hade mycket förnämlig
meritering, bl. a. akademiska studier, och funno det önskvärt, att lönesättningen
kunde locka sökande med särskilda såväl praktiska soin teoretiska
kvalifikationer. Möjlighet för skolöverstyrelsen att föreskriva krav på
utbildning utöver den för vanliga lärarinnetjänster inrymdes därför också
i de sakkunnigas förslag till stadga för övningslärare.
Ännu en synpunkt beaktades av de sakkunniga vid deras ställningstagande
till ifrågavarande lönegradsplacering. Antalet ordinarie lärarinnetjänster
vid statens skolköksseminarium var ganska begränsat — vid den
tidpunkt, då de sakkunniga fattade ståndpunkt, endast 5. Det ringa antalet
gjorde det knappast påkallat att ifrågasätta någon differentiering av
tjänsterna i lönehänseende, såsom fallet i regel är vid lärarutbildningsanstalter
i övrigt. Vid exempelvis folk- och småskoleseminarierna svara ju
vissa lärare för den egentliga undervisningen av eleverna och andra lärare
för elevernas praktiska utbildning. På den förra gruppen av lärare, i
första hand lektorer och adjunkter, ställas högre examensfordringar än
på den senare, vilket också återspeglas i lönesättningen. För den senare
gruppen, främst de s. k. övningsskollärarna, erfordras folkskollärarexamen,
39
Kungl. Maj. ts proposition nr 112.
men med hänsyn till den ansvarsfulla uppgiften att handleda blivande lärare
uppbära övningsskollärarna lön, som är två lönegrader högre än den
vanliga folkskollärarlönen. En motsvarande uppdelning av lärarkrafterna
med en särskild kategori av lärare, som huvudsakligen deltager i utbildningsarbetet
.såsom handledare, föreföll som nämnts ej motiverat vid statens
skolköksseminarium i dåvarande situation, så mycket mer som frågan
om den husliga utbildningen då var föremål för särskild utredning. Hade
åter skolköksseminariets organisation haft större omfattning, .skulle de
sakkunniga ej ha kunnat underlåta att taga upp frågan om lönedifferentiering
till behandling.
Den här antydda problemställningen aktualiseras enligt de sakkunnigas
mening i hög grad av kommitténs förslag rörande lönereglering för faclcskolan
för huslig ekonomi i Uppsala. Vid fackskolan i Uppsala finnas enligt
lönekommitténs uppgifter för närvarande ej mindre än 28 lärarinnor
med anställning i huvudsak motsvarande ordinarie. Det synes lärarlönesakkunniga
självfallet, att lönesättningen vid statens skolköksseminarium
icke utan närmare prövning kan direkt överflyttas att gälla också fackskolan
i Uppsala eller andra motsvarande privata utbildningsanstalter.
För den lärargrupp, som främst tages i anspråk som handledare vid elevernas
undervisningsövningar, synas enligt de sakkunniga bärande skäl
näppeligen kunna anföras för en så hög lönegradsplacering som Ca 25.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är denna lönegradsplacering avgjort för
hög även för de lärarinnor, som enbart eller huvudsakligen undervisa i
bl. a. husmoderskurser, lärlingskurser och förberedande lärarinnekurs.
Emellertid finna de sakkunniga skäligt, att ett begränsat antal tjänster med
undervisning,sskyldighet främst vid slcolkökslärarinnekursen liksom vid
statens skolköksseminarium placeras i Ca 25, och vilja icke heller motsätta
sig, att en lärartjänst i kemi samt närings- och födoämneslära, för vilken
adjunktskompetens erfordras, placeras i Ca 26.
Nämnda tjänster i lönegrad Ca 25 vid fackskolan i Uppsala skulle avse
i första hand lärarinnekurselevernas undervisning i olika ämnen men också
de andra sidor av elevernas utbildning, vilka kräva .särskilt framstående
kvalifikationer. Då utredningen icke giver någon ledning för bestämmandet
av antalet sådana tjänster och tiden icke heller medgivit de sakkunniga
att på denna punkt företaga egna undersökningar, ha de sakkunniga
ansett sig icke kunna föreslå mer än 5 lärartjänster i Ca 25, d. v. s.
samma antal som vid statens skolköksseminarium, när förslaget om lönereglering
för övningslärare avgavs. De sakkunniga utgå från att dessa
lärartjänster skola avse huslig ekonomi respektive huslig ekonomi med
lanthushållning. Tjänsteinnehavarna böra enligt de sakkunniga ha sådana
kvalifikationer att i deras tjänstgöringsskyldighet böra kunna ingå vissa av
de föreläsningar m. m., till vilka nu mot arvode anlitas särskilda föreläsare
eller timlärare.
För ordinarie tjänster i handarbete vid skolan anse de sakkunniga sig
icke kunna för närvarande tillstyrka denna lönegrad. De sakkunniga erinra
att det hittills ej funnits några lärartjänster i handarbete (kvinnlig slöjd)
40
Kung], Maj.is proposition nr 112.
i högre lönegrad än Ca 23. Att vid en privat läroanstalt utan föregående
närmare utredning införa lönegraden Ca 25 för lärarinnor i detta ämne synes
de sakkunniga ej gärna kunna komma i fråga. Därigenom skulle bl. a.
lönesättningen vid ett eventuellt statligt handarbetsseminarium föregripas.
Utan att taga ställning till den slutliga lönegradsplaceringen för de mest
kvalificerade tjänsterna vid ett statligt handarbetsseminarium kunna därför
de sakkunniga icke förorda högre lönegrad tills vidare än Ca 23. Då
antalet ordinarie tjänster i handarbete är relativt begränsat, vilja de .sakkunniga
ej motsätta sig att samtliga dessa tjänster placeras i denna lönegrad.
Med hänsyn hl. a. till lönegradsplaceringens prejudicerande betydelse
anse sig de sakkunniga icke heller böra tillstyrka högre lönegrad tills vidare
än Ca 23 för ordinarie lärarinnor i barnavård.
Enligt lönekommitténs förslag skulle 17 lärarinnetjänster i huslig ekonomi
och handarbete vid fackskolan i Uppsala vara ordinarie i lönegrad
Ca 25. Såsom av det anförda framgått, ha lärarlönesakkunniga icke ansett
sig kunna tillstyrka mer än 5 tjänster i huslig ekonomi (eller huslig ekonomi
med lanthushållning) i nämnda lönegrad. Vad beträffar återstående
tjänster i huslig ekonomi finna de sakkunniga lönegrad Ca 23 vara den
högsta möjliga, d. v. s. samma lönegrad, som gäller för folk- och småskoleseminariernas
övningsskollärare. De sakkunniga påpeka, att även lönegraden
Ca 23 utgör en god befordringsmöjlighet för skolkökslärarinnorna, som
eljest icke nå över lönegraden Ca 20.
Den av lönckommittén föreslagna proportionen mellan ordinarie och
icke-ordinarie lärare förefaller de sakkunniga mindre väl avvägd. Enligt
denna skulle endast 52 procent av timtalet vid skolan bestridas av ordinarie
lärare. Lärarlönesakkunniga förorda, att ytterligare några av lärarinnetjänsternas
uppföras såsom ordinarie under förutsättning alt skolans organisation
kan anses så pass stabil, att ifrågavarande lärarbehov får bedömas
såsom stadigvarande.
Enligt principerna i avlöningsreglementet för övningslärare äro extra ordinarie
övningslärare vid seminarierna placerade två lönegrader lägre än
motsvarande ordinarie lärare. I konsekvens med lärarlönesakkunnigas förslag,
att huvuddelen av de ordinarie lärarinnorna skola placeras i Ca 23,
böra sålunda enligt de sakkunnigas mening de extra ordinarie lärarinnorna
i regel placeras i Ce 21. Vid jämförelse med hittillsvarande avlöning även
för fast anställda lärarinnor vid skolan innebär denna lönegradsplacering
såsom de sakkunniga framhålla en avsevärd löneförbättring eller närmare
bestämt drygt 30 procent förhöjning av lönen för veckotimme. Också i förhållande
till lärarinnor i dessa ämnen vid övriga skolformer ter sig avlöningen
enligt Ce 21 enligt de sakkunnigas uppfattning mycket gynnsam.
Lärarlönesakkunniga anse det dock icke omotiverat, att någon eller några
enstaka extra ordinarie tjänster placeras i lönegraden Ce 23 därest särskilt
kvalificerade arbetsuppgifter måste förenas med en icke-ordinarie tjänst
i stället för med en ordinarie tjänst. En dylik extra ordinarie anställning
bör emellertid enligt de sakkunniga icke knytas till visis tjänst utan till be
-
Kungl. Maj:is proposition nr 112.
41
iattningshavare å icke-ordinarie tjänst. De sakkunniga förorda således, att
extra ordinarie lärarinnor i fackämne i regel böra placeras i lönegrad Ce 21
men att efter prövning av skolöverstyrelsen en extra ordinarie lärarinna må
kunna placeras i lönegrad Ce 23, om arbetsuppgifterna äro synnerligen kvalificerade
och hennes kompetens i övrigt är särskilt god.
Enligt lönekommitténs förslag bör rektor vid fackskolan avlönas högst
enligt 34 löneklassen och i anslutning härtill placeras i lönegraden Ca 31.
Lärarlönesakkunniga ha funnit sig icke böra motsätta sig denna löneställning
för rektor, främst med hänsyn till fackskolans ställning som central
läraruthildningsanstalt och till denna anstalts storlek och omfattning ävensom
till det ansvar och de åligganden som på grund härav åvila rektor.
De sakkunniga ha även tagit frågan om anställningsformen för fackskolans
rektor under övervägande. De sakkunniga ha härom anfört följande.
Skäl kunna givetvis anföras för att rektorstjänsten anordnas som förordnandetjänst
i likhet med vad som är fallet beträffande flertalet andra sådana
tjänster. I och med att en dylik ändring i fråga om anställningsformen
vidtages, måste emellertid förflyttningsskyldighet föreskrivas för vederbörande
befattningshavare — rektor eller eventuellt vid skolan anställd lärarinna.
Därest rektor skulle återgå till lärarinnetjänst, synes därvid endast
sådan tjänst, vars innehavare vore hänförd till lönegrad Ca 25, böra
ifrågakomma. Antalet dylika tjänster är, särskilt om de sakkunnigas förslag
beträffande lönegradsplaceringen godtages, mycket ringa. Tillämpningen
av bestämmelserna om förflyttningsskyldighet komme därför att medföra
svårigheter, och det skulle sannolikt även kunna inträffa, att vid den
tidpunkt, då rektorsförordnandet utginge, ledig tjänst, till vilken rektor
eller annan befattningshavare borde förflyttas, icke stode till buds.
Med hänsyn till vad sålunda anförts ha de sakkunniga icke ansett sig
höra föreslå, att rektorstjänsten vid fackskolan förändras till förordnandetjänst.
Möjligen bör enligt de sakkunniga så ske vid genomförandet av en
allmän omorganisation av lärarutbildningsanstalter av det slag, varom här
är fråga. Skulle emellertid ifrågavarande rektorstjänst redan nu anses böra
konstrueras som förordnandetjänst, anse de sakkunniga i anslutning till
vad förut anförts angående rektors löneställning, att rektor bör komma i åtnjutande
av lön enligt lönegraden Cb 8 (34 löneklassen).
Mot vad lönekomittén föreslagit i fråga om undervisningsskyldighetcn för
rektor och för ämneslärare i lönegraden Ca 26 ha de sakkunniga intet att
erinra. De lärarinnor, vilka ha att meddela mera kvalificerad undervisning
och på grund härav placeras i lönegraden Ca 25 eller Ce 23, böra enligt de
sakkunnigas förslag ha en undervisningsskyldighet av 27 veckotimmar.
Någon reducering av detta timtal hör enligt de sakkunniga icke få ske genom
att en föreläsningstimme räknas såsom två undervisningstimmar. För
övriga lärare i fackämnen hör enligt de sakkunniga undervisningsskyldigheten
fastställas till 30 veckotimmar i enlighet med vad som gäller för övningslärare.
42
Ilungl. Maj.ts proposition nr 112.
B. Lanthushållningsseminariet å Rimforsa.
Vid Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium å Rimforsa
utbildas lanthushållslärarinnor med samma kompetens som de lärarinnor
i huslig ekonomi med lanthushållning, vilka utexamineras från fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala.
Lärarinnekursen vid seminariet är 2-årig. Varje år den 1 oktober börjar
en kurs, som pågår 24 månader, varav 12 veckor äro ferier. Kursen är organiserad
på tre speciallinjer. För dessa är all undervisning gemensam under
första året. Under andra året inriktas undervisningen för en linje på skolkök
och djurvård (lanthushållslinjen), en linje på skolkök (skolkökslinjen)
och en linje på trädgårdsskötsel och kvinnlig slöjd (trädgårds- och slöjdlinjen).
De olika linjerna ha i stort sett samma antal undervisningstimmar i
de teoretiska ämnena. Till de lärarinnekurser, som avslutades under åren
1942—1946, antogos 82 elever, av vilka 79 eller i genomsnitt 16 varje år
fullföljde utbildningen.
Vid seminariet tjänstgöra, förutom rektor, åtta ämneslärarinnor. Rektorn
har skolkökslärarinneexamen samt har dessutom studerat vid lantbrukshögskolan
och vid universitetet i Aarhus. De övriga ha, med undantag av
en som utexaminerats från The Horticultural College vid universitetet i London,
avlagt lanthushålls- eller skolkökslärarinneexamen. Vissa av dem ha
dessutom genomgått fortbildnings- eller påbyggnadskurser eller bedrivit
studier vid utländskt universitet.
Vid seminariet anordnas en förberedande lanthushållskurs för dem, som
ämna söka inträde i seminariets lärarinnekurs. Två dylika kurser anordnas
årligen, den ena om 26 veckor med början i mitten av januari och den
andra om 20 veckor med början i mitten av juli. Undervisningen omfattar
teoretiska lektioner och praktiskt arbete i matlagning, hemvård, husdjursskötsel
med mjölkhushållning (cirka tre veckor), trädgårdsskötsel (cirka
tre veckor), sömnad och vävning.
Enligt av Kungl. Maj:t den 18 december 1942 fastställt reglemente för
läroanstalten gäller såsom villkor för statsbidrag att — förutom ålderstilllägg,
rörligt tillägg, kristillägg och provisoriskt lönetillägg — kontant minimigrundlön
skall utgå till föreståndarinnan med 5 580 kronor, till vardera
av två ämneslärarinnor med 4 200 kronor samt till en var av övriga
ämneslärarinnor med 3 480 kronor. Utöver ovannämnda kontanta förmåner
åtnjuter lärarpersonalen förmånen av fri bostad.
I följande uppställning redovisas begynnelse- och slutlönerna för seminariets
lärarpersonal med de under år 1950 utgående tilläggsförmånerna.
Om lärarpersonalens nuvarande avlöningsförhållanden har lantbruksstyrelsen
i sin förut omförmälda utredning anfört följande.
Ehuru större krav måste ställas på seminariets ämneslärarinnor, vilka
handha utbildningen av blivande lanthushållslärarinnor än på lanthushållsskolornas
ämneslärarinnor, åtnjuta de flesta av seminariets ifrågavarande
befattningshavare icke bättre löneförmåner än dessa. Även för föreståndarinnan
och de två ämneslärarinnor, vilka tillerkänts en något högre lön,
måste löneställningen anses vara för låg. Då erfarenheten visat, att den låga
lönestandarden för lärarinnorna vid Rimforsa medfört mycket stora svårigheter
att erhålla kompetenta sökande till lediga befattningar, är en snar förbättring
av personalens löner av nöden.
Kimgl. Maj:ts proposition nr 112. 43
Begynnelselön |
S 1 u 11 ö n |
|||||||||||
Befatt- nings- havare |
Grund- lön |
Rörl. till- lägg |
Kris- till- lägg |
Prov. löne- till- lägg |
Vär- det av bo- stad |
Sum- ma |
Grund- lön |
Rörl. till- lägg |
Kris- till- lägg |
Prov. löne- till- lägg |
Vär- det av bo- stad |
Sum- ma |
Förestån- darinna Ämneslä- |
5 580 |
837 |
1362 |
1020 |
1000 |
9 799 |
6 480 |
972 |
1581 |
1020 |
1000 |
11053 |
rarinna |
||||||||||||
(2 st.).. |
4 200 |
630 |
1 025 |
960 |
500 |
7 315 |
5 400 |
810 |
1318 |
960 |
500 |
8 988 |
rarinna |
3 480 |
522 |
849 |
900 |
500 |
6 251 |
4 680 |
702 |
1 142 |
900 |
500 |
7 924 |
Lantbruksstyrelsen föreslår i anledning av det anförda, att seminariets
läraie erhålla samma löneställning som den 1944 års lönekommitté för privatläroverken
föreslagit för lärare vid fackskolan i Uppsala, d. v. s. att förslagsvis
5 ämneslärarinnor placeras i Ca 25 och övriga i Ce 23. Sedermera
bär styrelsen i en särskild promemoria föreslagit, att seminariets föreståndarinna
placeras i lönegrad Ca 30.
Statens lönenämnd har i sitt utlåtande över lantbruksstyrelsens utredning
förklarat sig kunna biträda förslaget om lärarinnornas lönegradsplacering.
C. Övriga handarbets- och skolköksseminarier.
Till kategorien enskilda handarbets- och skolköksseminarier räknas, förutom
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Maria Nordenfelts högre
handarbetsseminarium i Göteborg, Föreningen Handarbetets vänners och
Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm, Göteborgs skolköksseminarium
och skolköksseminariet i Umeå. Vid nämnda seminarier
utbildas lärarinnor för bl. a. undervisning i handarbete och hushållsgöromål
vid seminarier, allmänna läroverk, högre kommunala skolor, privaLläroverk
samt folk- och fortsättningsskolor.
Nuvarande förhållanden.
Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium i Göteborg äges av ett
aktiebolag. Seminariet utbildar såsom enskilt handarbetsseminarium endast
handarbetslärarinnor, men lärarinnorna därstädes ha en del av undervisningen
förlagd till den med seminariet förenade skolan för kvinnlig yrkesutbildning
och handha därigenom också utbildning av vävlärarinnor och yrkeslärarinnor
i sömnad.
Lärotiden vid seminariet omfattar 2 arbetsår om 3(5 veckor. Seminariet
har rätt alt intaga 16 elever.
Lärarpersonalen utgöres av en föreståndarinna, utexaminerad från seminariet,
med undervisning höstterminen 1948 14 veckotimmar å 60 minuter
44
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
vid seminariet och yrkesskolan, fyra lärarinnor med full tjänstgöring, av
vilka en är utexaminerad från seminariet och tekniska vävskolan i Borås,
två från seminariets yrkesskola samt en, teckningslärarinna, från Slöjdföreningens
skola i Göteborg. Tjänstgöringen var för samtliga höstterminen
1948 förlagd både till seminariet och yrkesskolan och utgjorde för teckningslärarinnan
28 veckotimmar samt för de övriga respektive 32, 39 och
33 veckotimmar å 60 minuter.
Vidare äro vid seminariet anställda tre timlärare, vilka höstterminen 1948
bestredo undervisning vid seminariet sammanlagt 20 veckotimmar å 60 minuter.
Dessutom höllos höstterminen 1948 föreläsningar i konsthistoria, hygien,
psykologi, kostym- och stillära, materiallära, metodik och samhällslära under
sammanlagt 100 timmar å 50 minuter.
Annan lärarinna än vikarierande lärarinna och timlärarinna må icke nyanställas
utan medgivande av Kungl. Maj :t. Innehavare av tjänst, som är
reglerad för pensionsrätt, anställes av läroanstaltens styrelse med förordnande
tills vidare och med 6 månaders ömsesidig uppsägningstid.
Beträffande löne- och pensionsförhållandena finnas vissa bestämmelser
meddelade. Sålunda skall enligt beslut av Kungl. Maj :t lärarinna i handarbete
vid seminariet avlönas med minst 2 kronor 50 öre för undervisningstimme
om 45 minuter. Därjämte skall tillfällig löneförbättring utgå åt heltidsanställd
lärarinna med 1 200 kronor för år och åt sådan timlärarinna
i handarbete, som har sin huvudsakliga sysselsättning vid seminariet, med
30 kronor för veckotimme. Vidare utgår särskilt lönetillägg enligt SFS
1947:381 och 1949: 285 med 1 320 kronor till heltidsanställd lärarinna och
40 kronor för veckotimme till sådan timlärare som nyss nämnts. Dvrtidslillägg
utgår enligt samma grunder som för lärare vid privatläroverk. De
lärare, som äro berättigade till dyrtidstillägg, ha också rätt till kristillägg
(SFS 1941:29) enligt för privatläroverkens lärare gällande bestämmelser.
Enligt regleringsinstrument i och för pensionsrätt den 21 mars 1931 utgå
dessutom vissa ålderstillägg.
Den till befattningshavarna faktiskt utgående lönen beräknas enligt uppgift
av 1944 års lönekommitté för privatläroverken efter 6 kronor 50 öre för
undervisningstimme å 60 minuter i praktiskt ämne och å 50 minuter i teoretiskt
ämne. Vid tjänstgöring under 36 veckor med 27 veckotimmar blir
lönen 6 318 kronor, med 30 veckotimmar 7 020 kronor och med 35 veckotimmar
8 190 kronor. Därtill komma för de befattningshavare, som inneha
pensionsreglerade tjänster, ålderstillägg efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring,
vart och ett utgörande 200, 250 och 300 vid resp. 20, 30 och 35 veckotimmars
tjänstgöring. Till föreståndarinnan utgår särskilt arvode å 1 000
kronor.
FöreJäsararvodet är 20 kronor för timme.
Föreståndarinnebefattningen och de tidigare omförmälda lärarinnebefattningarna
äro reglerade för pensionsrätt i statens pensionsanstalt (SPA). I
pensionsavgifter erlägger bolaget enligt kommitténs uppgift årligen för föreståndarinnan
187 kronor 50 öre och för envar av lärarinnorna 100 kronor
samt de anställda resp. 90 kronor och 55 kronor 50 öre. De anställdas bidrag
avdragas å deras löner. Enligt av lönekommittén från pensionsan
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
45
stalten införskaffad uppgift kommer pensionen förutom rörligt tillägg att
vid fullt antal tjänstår uppgå till 3 660 kronor för föreståndarinnan och
2 160 kronor för lärarinna.
Föreningen Handarbetets vänners och Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium
i Stockholm utbildar endast handarbetslärarinnor.
Seminariekursen är tvåårig. Varje läsår omfattar 36 veckor. 28 elever
kunna antagas årligen. Första årskursen är förlagd till Andrea Eneroths
seminarium. Andra årskursen är delad i två linjer med en lärotid av vardera
18 veckor, nämligen den praktiska linjen förlagd till Andrea Eneroths
avdelning och den konstnärliga linjen förlagd till Handarbetets vänners avdelning.
Dessutom finnes en förberedande kurs om en termin vid Andrea
Eneroths avdelning.
Lärarpersonalen utgöres av en föreståndarinna för Andrea Eneroths avdelning,
utexaminerad från Hulda Lundins slöjdseminarium och Andrea
Eneroths högre handarbetsseminarium, med undervisning höstterminen
1948 14 veckotimmar, en föreståndarinna för Handarbetets vänners avdelning,
utexaminerad från högre konstindustriella skolan i Stockholm, med
8—10 föreläsningar per termin och demonstrationer i fråga om broderi samt
två lärarinnor med full tjänstgöring, utexaminerade från Handarbetets vänners
och Andrea Eneroths seminarium, med tjänstgöring höstterminen 1948
28 resp. 26 veckotimmar.
Timlärare (kvinnliga och manliga) tjänstgjorde höstterminen 1948 till
ett antal av 13, varav 10 vid Andrea Eneroths avdelning, inklusive förberedande
kursen med sammanlagt 71 veckotimmar och 3 vid Handarbetets vänners
avdelning med sammanlagt 9 veckotimmar.
Samtliga lektionstimmar omfatta 45 minuter.
Annan lärarinna än vikarierande lärarinna och timlärarinna må icke nyanställas
utan medgivande av Kungl. Maj :t. Föreståndarinna och lärare anställas
för vardera av seminariets avdelningar av vederbörande avdelnings
styrelse och antagas med förordnande tills vidare samt med tre månaders
ömsesidig uppsägningstid.
Bestämmelserna om minimilöner äro desamma som vid Maria Nordenfelts
handarbetsseminarium, men den tillfälliga löneförbättringen uppgår till
1 500 kronor för heltidsanställd lärarinna och 45 kronor för veckotimme
för timlärarinna i handarbete, vilken har sin huvudsakliga sysselsättning
vid seminariet. Beträffande särskilt lönetillägg, dyrtidstillägg och kristilllägg
gälla samma bestämmelser som i fråga om Maria Nordenfelts seminarium.
De faktiskt utgående lönernas storlek framgår av följande av iönekommittén
lämnade uppgifter.
För föreståndarinnan vid Andrea Eneroths avdelning utgjorde lönen budgetåret
1948/49 9 193 kronor. Till föreståndarinnan vid Handarbetets vänners
avdelning utgick föreståndarinnearvode med 1 800 kronor, vilket avsåg
ersättning för föj-eståndarinnegöromål och föreläsningar. Dessutom åtnjöt
föreståndarinnan ersättning för undervisning med timlärararvode. Lärarinnorna
med full tjänstgöring uppburo 7 849 kronor resp. 7 387 kronor.
Lönen utgör för de heltidsanställda utan ålderstillägg vid 27 veckotimmars
tjänstgöring 7 215 kronor och vid 30 veckotimmars tjänstgöring 7 618 kronor.
Ålderstillägg utgå eller 5 och 10 års tjänstgöring med 300 och 360 kronor
vid resp. 25 och 30 veckotimmars tjänstgöring.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
Vid sjukledighet bestämmes lönen från fall till fall.
Timarvodena utgå efter veckotimme eller undervisningstimme. I förra
fallet utgör arvodet 90 kronor jämte 45 kronor i tillfällig löneförbättring, på
vilka belopp dyrtidstillägg och kristillägg utgå enligt för privatläroverken
gällande bestämmelser. Därtill kommer särskilt lönetillägg med 40 kronor
och i vissa fall ålderstillägg med 12 eller 24 kronor. Arvodet för veckotimme
blir utan ålderstillägg sammanlagt 240 å 250 kronor. Kvinnlig föreläsare
har i genomsnitt 9 kronor för föreläsningstimme med dyrtidstillägg och
kristillägg beräknat på 90 kronor för veckotimme, vilket blir sammanlagt
för veckotimme omkring 360 kronor. Manlig föreläsare har 12 kronor för
timme utan tillägg (motsvarar 432 kronor för veckotimme). För timlärartimmar
i teckning utgår arvode med 6 kronor för undervisnigstimme eller
220 kronor för veckotimme.
Lärarlönerna överstiga de bestämda minimilönerna jämte statliga tillägg
endast med de belopp, som kunna utgå såsom ålderstillägg.
Av tjänsterna är endast lärarinnebefattningen vid Handarbetets vänners
avdelning pensionsreglerad (i SPA), men till tre av de övriga befattningshavarna
utgå tillfälliga bidrag till egen pensionering. Pensionsavgiften för
lärarinnan på den förstnämnda befattningen utgör enligt kommitténs uppgift
51 kronor för år, som avdrages å lönen. Enligt av kommittén från
statens pensionsanstalt inhämtad uppgift kommer pensionen att vid fullt
antal tjänstår uppgå till 2 220 kronor förutom rörligt tillägg.
Göteborgs skolköks seminarium upprätthålles av Göteborgs stad och utbildar
endast skolkökslärarinnor.
Seminariekursen omfattar två läsår om vartdera 36—38 veckor, fördelade
på två terminer. Dessutom finnes en ettårig förberedande lärarinnekurs.
Intagning i den egentliga lärarinnekursen sker vartannat år. I varje årskurs
må ej intagas större antal elever än att sammanlagda antalet elever i
kursen utgör högst 16.
Lärarpersonalen utgöres av en förståndarinna, utexaminerad från fackskolans
i Uppsala C-kurs, med undervisningsskyldighet 18—24 veckotimmar
å 45 minuter i teoretiska och 60 minuter i praktiska ämnen. Föreståndarinnan
är ordinarie skolkökslärarinna vid Göteborgs folkskolor med
tjänstgöringen förlagd till seminariet. Vidare finnes en lärarinna med full
tjänstgöring, utexaminerad från Göteborgs skolköksseminarium, med undervisningsskyldighet
30 veckotimmar å 45 minuter i teoretiska och 60
minuter i praktiska ämnen. Lärarinnan är e. o. skolkökslärarinna vid Göteborgs
folkskolor med tjänstgöringen förlagd till seminariet. Slutligen finnas
nio timlärare med sammanlagt 27 veckotimmar å 45 minuter under höstterminen
1948.
De heltidsanställda befattningshavarna antagas av folkskolestyrelsen.
Anställningsvillkoren äro desamma som gälla för dem såsom befattningshavare
vid folkskolorna.
Följande bestämmelser om minimilöner ha meddelats av Kungl. Maj :t.
Avlöningsförmånerna, tillfällig löneförbättring inbegripen, må ej understiga
de avlöningsförmåner, som äro stadgade för lärarinna i huslig ekonomi
vid privatläroverk, med tillägg av ett belopp, motsvarande av riksdagen
beviljad tillfällig löneförbättring åt sådan lärarinna. Tillfällig löneförbättring
utgår åt heltidsanställd lärarinna med 1 200 kronor för år och åt
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
47
timlärarinna i hushållsgöromål med 30 kronor för veckotimme, i sistnämnda
fallet dock endast till lärarinna, som har sin huvudsakliga sysselsättning vid
seminariet. Särskilt lönetillägg kan utgå av statsmedel enligt samma bestämmelser
som gälla för övriga enskilda skolköks- och handarbetsseminarier.
Storleken av de faktiskt utgående lönerna vid tidpunkten för framläggandet
av lönekommitténs förslag framgår av följande.
De heltidstjänstgörande befattningshavarna äro placerade i kommunal
löneskala, motsvarande den statliga löneplanen nr 1. Å lönebeloppen beräknas
rörligt tillägg enligt samma grunder som gälla inom statsförvaltningen.
Föreståndarinnan är inplacerad i lönegrad Ca 17 (löneklass 20) och lärarinnan
i lönegrad Ce 16 (löneklass 17). Dessutom uppbär föreståndarinnan
tilläggslön med 1 000 kronor för år jämte 31 % dyrtidstillägg, sammanlagt
1310 kronor, och lärarinnan ett personligt lönetillägg med 770 kronor för år.
Timlärararvodena variera enligt kommitténs uppgift mellan kronor 5: 15
och 9:— för undervisningstimme. För föreläsningstimme utgår 15 kronor.
De faktiska lönerna ha avsevärt överstigit den stadgade minimilönen (med
inräknande av tillfällig löneförbättring) jämte särskilt lönetillägg av statsmedel.
De ifrågavarande befattningshavarna ha pensionsrätt som ordinarie respektive
e. o. skolkökslärarinna vid folkskolan. Enligt vid betänkandets avgivande
gällande bestämmelser uppgå pensionerna till 5 690 resp. 4 873
kronor. Pensionsavgifterna utgöra för år för föreståndarinnan 68 kronor
och för lärarinnan 16 kronor, vilka belopp avdragas å lönen.
Umeå skolköks seminarium upprätthålles av Västerbottens läns landsting
och utbildar liksom skolköksseminariet i Göteborg endast skolkökslärarinnor.
Seminariekursen omfattar 2 läsår om vartdera 40 veckor fördelade på två
terminer. Dessutom finns en ettårig förberedande lärarinnekurs.
Intagning i den egentliga kursen sker vartannat år. Antalet elever är
högst 16.
Lärarpersonalen består av en föreståndarinna, utexaminerad från statens
skolköksseminarium, där hon är ordinarie lärarinna (tjänstledig), med undervisningsskyldighet
15 veckotimmar samt fjorton timlärare med tillsammans
59 veckotimmar läsåret 1949/50.
Lektionstiden utgör 45 minuter vid teoretisk och 60 minuter vid praktisk
undervisning.
Samma bestämmelser om minimilön och tillfällig löneförbättring gälla
som beträffande Göteborgs skolköksseminarium. Särskilt lönetillägg utgår
av statsmedel jämlikt samma bestämmelser som för övriga enskilda skolköks-
och handarbetsseminarier.
Beträffande löneförmånerna har kommittén i övrigt anfört följande.
Föreståndarinnans lön, som avsevärt överstiger den stadgade minimilönen
(med inräknande av tillfällig löneförbättring) jämte särskilt lönctilllägg
av statsmedel, uppgår till 12 000 kronor.
Timlärararvodct utgör 11 eller (till läkare) 20 kronor för teoretisk och
7 kronor för praktisk undervisningstimme.
Föreståndarinnan har pensionsrätt som ordinarie lärarinna vid statens
skolköksseminarium.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
1944 års lönekommittés förslag.
Med hänsyn till ovissheten, huruvida ifrågavarande seminarier komma att
bibehållas såsom enskilda, förstatligas eller eventuellt nedläggas, har kommittén
ansett, att endast provisorisk löneförbättring nu bör genomföras för
dessa utbildningsanstalters lärare. Beträffande formen för en dylik löneförbättring
har kommittén anfört följande.
Olika alternativ äro tänkbara. Sålunda kan löneförbättring, med bibehållande
av nuvarande bestämmelser i övrigt, åvägabringas genom höjning av
något av de statliga lönetilläggen, exempelvis särskilt lönetillägg, eller genom
höjning av minimilönebeloppen. Genom slopande av de statliga lönetilläggen
skulle en välbehövlig förenkling uppnås såväl i lönetekniskt som i
statsbidragshänseende. Kommittén finner en sådan förenkling synnerligen
önskvärd.
Då den ifrågavarande löneregleringen med hänsyn till sin provisoriska
karaktär bör så litet som möjligt avvika från för närvarande tillämpade huvudprinciper,
föreslår kommittén, att den nuvarande ordningen med minimilöner
såsom villkor för statsbidrag bibehålies men att minimilönerna bestämmas
att motsvara beloppen i vissa löneklasser enligt den statliga löneplanen.
Kommittén skiljer mellan å ena sidan heltidsanställd befattningshavare,
som innehar pensionsreglerad befattning, och å andra sidan timlärare i
fackämne, heltidsanställd befattningshavare, som icke innehar pensionsreglerad
befattning, och deltidsanställd föreståndarinna. Med heltidsanställd
befattningshavare förstår kommittén såväl föreståndarinna som lärarinna
med full tjänstgöring i fackämne (handarbete eller hushållsgöromål).
Beträffande löneförmånerna för den förra kategorien anför kommittén
följande.
Minimilönen bör å ena sidan bestämmas till högre belopp än begynnelselönen
för sådan ordinarie lärarinna, som efter utbildning vid seminariet erhåller
den i lönegradshänseende förmånligaste anställningen vid läroanstalt
tillhörande den allmänna skolundervisningen, d. v. s. vid praktisk mellanskolas
eller yrkesbestämd högre folkskolas hushållslinje eller kommunal
flickskolas praktiska linje. Ordinarie ämneslärare i hushållsgöromål eller
kvinnlig slöjd (sömnad) vid sådan linje tillhör 22 lönegraden. Å andra sidan
bör minimilönen uppenbarligen icke uppgå till det belopp, som motsvarar
begynnelselönen efter lönereglering enligt 1948 års riksdags beslut för lärarinna
i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium och hushållsskola,
d. v. s. 25 lönegraden.
Kommittén föreslår, att minimilönen för heltidsanställd föreståndarinna
eller lärarinna, som innehar pensionsreglerad befattning vid nu avsett seminarium,
bestämmes till belopp, som — pensionsavgift frånräknad — motsvarar
beloppet i 23 löneklassen i den för seminarieorten gällande ortsgruppen
å löneplan nr 1 i statens löneplansförordning, inberäknat samma procentuella
förhöjning, som gäller för statstjänstemän. Härigenom skulle befattningshavaren
garanteras lön som är lika hög som begynnelselönen för
extra ordinarie lärarinna i hushållsgöromål med full tjänstgöring vid statens
skolköksseminarium och hushållsskola.
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
49
Beträffande den senare kategorien föreslår kommittén, att minimiarvodet
fastställes till att motsvara den löneklass, som med två nummer understiger
timarvodet för timlärare i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium.
Kommittén föreslår dessutom en maximeringsföreskritt av innehåll, att
de faktiska lönerna för de befattningshavare, för vilka minimilöner eller
minimiarvoden fastställas, ej få överstiga lönerna för befattningshavare
med reglerade löner i jämförliga anställningar.
För heltidsanställd lärarinna, som innehar pensionsreglerad befattning,
bör undervisningsskyldigheten enligt kommitténs mening vara av samma
omfattning som är eller må bliva bestämd för ordinarie lärarinna i hushållsgöromål
vid statens skolköksseminarium och hushållsskola. Med hänsyn
till sambandet mellan Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium
och kvinnliga yrkesskola föreslås i fråga om lärarinnorna vid detta seminarium,
att viss del av undervisningen skall kunna vara förlagd även till sådan
del av yrkesskolan, som ej tjänar seminarieelevernas övningsundervisning.
Minst 2/3 av de sistnämnda lärarinnornas undervisning bör dock enligt
kommitténs mening fullgöras i seminariet och den del av yrkesskolan,
som tjänstgör såsom övningsskola.
Vad beträffar undervisningsskyldigheten för heltidsanställd föreståndarinna,
som innehar pensionsreglerad befattning, anser kommittén, med hänsyn
till de olikheter som förefinnas de olika skolorna emellan, det icke vara
lämpligt att fastställa undervisningsskyldigheten till exakt samma antal
veckotimmar vid samtliga nu ifrågavarande seminarier. Kommittén föreslår
därför, att det skall ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma sådan
föreståndarinnas undervisningsskyldighet, varvid densamma bör fastställas
till högst 18 och lägst 14 veckotimmar, där ej särskilda skäl för lägre timtal
kunna anföras; i dylika fall bör enligt kommittén nedsättning med högst
två veckotimmar kunna beviljas. I fråga om Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium
förordas dock motsvarande bestämmelser som föreslagits
beträffande heltidsanställd lärarinna, d. v. s. minst 2/3 av den fastställda
undervisningsskyldigheten skola vara förlagda till seminariet eller den del
av yrkesskolan, som utgör övningsskola för seminarieeleverna.
Yttrandena över kommitténs förslag.
Skolöverstyrelsen, som framhåller angelägenheten av att även hushållningsseminariet
å Rimforsa omfattas av den provisoriska löneregleringen,
tillstyrker de av kommittén föreslagna formerna för eu provisorisk förbättring
och har intet att erinra mot den av kommittén gjorda uppdelningen
i två kategorier lärare, överstyrelsen föreslår i likhet med kommittén,
att minimilönen för den förra kategorien fastställcs till att motsvara 23
löneklassen. Däremot anser överstyrelsen, att föreståndarinnorna böra erhålla
ett särskilt tilläggsarvode å förslagsvis 1 200 kronor.
Minimiarvode som till timlärare i fackämne bör enligt överstyrelsen bestämmas
även för lärare i teckning, i den mån undervisningen i detta ämne
kan anses ingå i utbildningen av handarbetslärarinnor.
4 Dihany till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 112.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
På grund av svårigheten att erhålla lämpliga lärare för undervisning i
teoretiska ämnen böra enligt överstyrelsens mening minimiarvoden för lärare
i nämnda ämnen nu bestämmas, överstyrelsen föreslår, att de skola
utgå med belopp, som ligga ungefär två löneklasser under motsvarande arvoden
vid statens skolköksseminarium.
Den för lärarna vid Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium föreslagna
särskilda regeln bör enligt överstyrelsen ha den innebörden, att 2/3
av tjänstgöringen böra fullgöras i seminariet eller i sådant ämne vid kurs
inom yrkesskolan, i vilket övningsundervisning bedrives.
Statskontoret ifrågasätter, om över huvud taget några åtgärder i lönehänseende
beträffande ifrågavarande seminarier böra vidtagas annat än i
samband med den pågående utredningen rörande organisationen av lärarinneutbildningen
på det husliga området. Skulle likväl så anses böra ske redan
i förevarande sammanhang, böra enligt statskontorets mening eventuella åtgärder
avse allenast handarbetsseminarierna, vilka i viss motsats till de
kommunala seminarierna i Göteborg och Umeå kunna sägas främst ha karaktären
av utbildningsanstalter för hela landet. Beträffande minimilöneklassen
anser ämbetsverket, att man, vid bifall till statskontorets förslag
till lönegradsplacering för e. o. lärare vid fackskolan i Uppsala, bör välja
21 i stället för 23 löneklassen.
Riksräkenskapsverket och statens lönenämnd ha icke haft något att erinra
mot kommitténs förslag i förevarande del.
Särskilt med hänsyn till sambandet mellan Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium
och skola för kvinnlig yrkesutbildning anser den sakkunniga
för utredning rörande organisationen av lärarinneutbildningen på
det husliga området m. m., att det varit önskvärt, att även den lärarpersonal,
som där handhar utbildning av vävlärarinnor och yrkeslärarinnor i
sömnad, blivit delaktig av en löneförbättring. Det kan enligt den sakkunniga
ifrågasättas, om ej seminariernas lärarinnor av kommittén borde ha
ansetts som ämneslärarinnor. Den av lönekommittén föreslagna minimilönen
för heltidsanställd föreståndarinna eller lärarinna, som innehar pensionsreglerad
befattning vid handarbetseminarierna, synes den sakkunniga
vara beräknad väl låg.
Seminariernas styrelser uttala i några fall en viss tveksamhet beträffande
den föreslagna minimilönen. Styrelsen för Göteborgs skolköksseminarium
föreslår sålunda full lönereglering i överensstämmelse med vad som
föreslagits för fackskolan i Uppsala. Styrelsen för Maria Nordenfelts högre
handarbetsseminarium och yrkesskola anser, att minimilönen icke bör understiga
24 löneklassen för lärare med full tjänstgöring. Löneförbättringen
bör enligt styrelsens uppfattning omfatta även lärarinnor, vars undervisning
avser annan utbildning i vävnad och sömnad än lärarutbildning. Beträffande
kommitténs förslag, att 2/3 av undervisningen vid läroanstalten
skola fullgöras i seminariet och den del av yrkesskolan som tjänstgör som
övningsskola ifrågasätter styrelsen, om icke en dylik bestämmelse på ett
pedagogiskt olämpligt sätt kommer att inverka på arbetet i skolan och på
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
51
skolans organisation. Styrelsen för Umeå skolköksseminarium anser, att
någon maximeringsföreskrift icke bör införas.
Svenska facklärarförbundet anser att jämförelse vid bestämmande av minimilön
bör göras med folk- och småskoleseminariernas motsvarande lärare.
Lönen föreslås motsvara en lönegrad utöver vad som gäller vid nämnda
läroanstalter.
Departementschefen.
I betänkande den 1 december 1950 har utredningen rörande organisationen
av lärarinneutbildningen på det husliga området framlagt sina förslag
(SOU 1950: 46). Därvid har utredningen förutsatt, att fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala skall bestå såsom enskild läroanstalt, men att övriga
av 1944 års lönekommitté behandlade enskilda handarbets- och skolköksseminarier
skola förstatligas eller upphöra med sin verksamhet. Med hänsyn
härtill och till de skäl lönekommittén i övrigt anfört finner jag det
motiverat, att en lönereglering nu genomföres för fackskolans lärarpersonal
men att lärarpersonalen vid de övriga nämnda läroanstalterna endast erhåller
viss löneförbättring i avvaktan på de åtgärder, som kunna vidtagas i
anledning av omförmälda utredning.
Vad först beträffar fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala delar jag
lönekommitténs uppfattning, att statens allmänna avlöningsreglemente bör
göras tillämpligt å rektor stjänsten samt ämneslärartjänsten i kemi samt närings-
och födoämneslära men att övriga lärartjänster böra inordnas under
övningslärarreglementet, som för närvarande även är tillämpligt å lärare i
hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium och hushållsskola.
Jämlikt 1950 års principbeslut skall lärare vid privatläroverken anställas
tills vidare med sex månaders uppsägningstid. Samma anställningsform torde
böra tillämpas å lärarna vid fackskolan. Beträffande rektorstjänsten anser
jag, med hänsyn till de skäl som anförts av 1941 års lärarlönesakkunniga,
att även denna bör placeras i Ca-lönegrad och att samma anställningsform
bör tillämpas för rektor som för lärarpersonalen i övrigt. Därvid bör
såväl för rektor som för lärare tillämpas den för privatläroverkens lärare i
motsvarande avseende fastställda och av lönekommittén för fackskolan alternativt
föreslagna regeln, att befattningshavare, som under tre på varandra
följande år oförvitligt tjänstgjort i samma eller motsvarande befattning
vid läroanstalten, ej må kunna, så länge anstalten åtnjuter statsbidrag,
skiljas från sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen på grund av omorganisation
eller av annan liknande anledning medgiver uppsägning eller
anledning föreligger till entledigande av disciplinära skäl.
Vissa föreskrifter om förflyttningsskyldighet torde böra meddelas. Jag
återkommer härtill i samband med frågan om avlöningsbestämmelsernas
utformning.
Beträffande löncgradsplaccringen biträder jag lönekommitténs förslag i
vad avser rektorstjänsten och ämneslärartjänsten i kemi samt närings- och
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
födoämneslära, innebärande att rektor placeras i Ca 31 och ämnesläraren i
Ca 26. Vad beträffar facklärarna kan jag, i likhet med 1941 års lärarlönesakkunniga,
däremot icke ansluta mig till kommitténs förslag, att samtliga
ordinarie lärare vid fackskolan skulle placeras i Ca 25 och samtliga extra
ordinarie lärare i Ce 23. Vad lärarlönesakkunniga anfört till stöd för sitt
förslag om differentiering av facklärartjänsterna finner jag bärande. Jag
förordar därför, i anslutning till sistnämnda förslag, att fem ordinarie lärartjänster
i ämnena huslig ekonomi eller huslig ekonomi med lanthushållning
placeras i Ca 25. Tjänstgöringsskyldigheten för innehavarna av dessa
tjänster bör, enligt skolöverstyrelsens beprövande, omfatta vissa av de föreläsningar
m. m., till vilka för närvarande mot arvode anlitas särskilda föreläsare
eller timlärare. För övriga ordinarie facklärare förordar jag lönegraden
Ca 23. Extra ordinarie facklärare bör placeras i lönegrad Ce 21. Såsom
de sakkunniga föreslagit bör emellertid skolöverstyrelsen, om arbetsuppgifterna
äro synnerligen kvalificerade och lärarens kompetens är särskilt hög,
kunna placera extra ordinarie lärare i lönegrad Ce 23. Sådan högre extra
ordinarie tjänst bör avse huslig ekonomi eller huslig ekonomi med lanthushållning.
Antalet extra ordinarie lärare i sistnämnda lönegrad bör dock icke
få överstiga fem.
Med den av mig förordade differentieringen anser jag mig kunna tillmötesgå
de önskemål, som i ärendet framförts i fråga om ett något större antal
ordinarie tjänster än det av lönekommittén föreslagna. Jag föreslår alltså,
att av fackskolans nuvarande 28 fasta lärartjänster 20 göras ordinarie och
8 extra ordinarie.
T likhet med statskontoret och statens lönenämnd anser jag, att tillräckliga
skäl icke föreligga för att i detta sammanhang höja de till barnavårdslärarinnekursens
huvudlärarinna och första lärarinnan å Brogård utgående
särskilda arvodena å 500 kronor vardera. Jag föreslår därför, att de tills
vidare få utgå med oförändrade belopp.
Lönekommittén föreslår, att timlärararvodena skola anpassas efter vad
som i detta hänseende gäller för statens skolköksseminarium och hushållsskola.
Beträffande timarvoden i teoretiska ämnen vill jag erinra om det i
årets statsverksproposition (VIII ht p. 192) gjorda uttalandet, att det torde
få ankomma på Kungl. Maj :t att närmare överväga frågan om inordnande
under timlärarkungörelsen av timarvodena i motsvarande ämnen vid statens
skolköksseminarium. Vid detta övervägande torde även frågan om inordnande
under timlärarkungörelsen av timarvodena i teoretiska ämnen vid fackskolan
böra upptagas till prövning. I fackämnen böra timarvodena bestämmas
enligt timlärarkungörelsen. Därvid torde timarvodena i huslig ekonomi
samt huslig ekonomi med lanthushållning böra utgå efter samma grunder,
som gälla beträffande timarvodena i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
(TC 21, TC 15 eller TC 12). Timarvodena i ämnena handarbete
och barnavård torde, i likhet med vad som gäller för ämnet kvinnlig slöjd
å seminariestadiet vid folk- och småskoleseminarierna, böra utgå efter TC
21, TC 13 eller TC 10.
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
53
Någon ändring i den nuvarande tjänstgöringsskyldigheten för år för fackskolans
personal anser jag icke böra ske i detta sammanhang. Vad angår
tjänstgöringsskyldighet för vecka biträder jag lönekommitténs förslag beträffande
rektor (6—10 veckotimmar) och ämnesläraren, vilken föreslås
erhålla samma undervisningsskyldighet som adjunkt vid småskoleseminarium.
Beträffande facklärarna ansluter jag mig till lärarlönesakkunnigas
förslag. För de ordinarie lärarna i Ca 25 och de extra ordinarie lärarna i
Ce 23 bör alltså föreskrivas en undervisningsskyldighet av 27 veckotimmar
och för övriga lärare 30 veckotimmar. Någon reducering av timtalet bör,
såsom de sakkunniga framhållit, icke få ske genom att en föreläsningstimme
räknas såsom två undervisningstimmar.
Beträffande lanthushållnings seminariet å Rimforsa har utredningen rörande
organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området tänkt
sig, att den nu bedrivna verksamheten vid seminariet skall upphöra. Till
detta seminarium skulle i stället förläggas förberedande lärarinnekurser. I
anledning härav har jag övervägt, huruvida icke med en lönereglering för
seminariets lärarpersonal borde anstå i avvaktan på de åtgärder, som kunna
komma att vidtagas i anledning av förslaget. Med hänsyn till att seminariet
enligt förslaget skall bestå, ehuru med vissa ändrade uppgifter, och till
att seminariet för närvarande erhåller statsbidrag, som helt täcker avlöningskostnaderna
och större delen av driftkostnaderna, har jag emellertid ansett
mig böra förorda, att en lönereglering genomföres. Denna bör dock icke
föregripa den lönesättning, som eventuellt kan komma att övervägas vid en
omorganisation på sätt utredningen föreslagit. Av denna anledning har jag
icke ansett mig kunna föreslå en reglering helt enligt samma grunder som
för fackskolan.
Jag förordar sålunda, att vid seminariet inrättas ordinarie lärartjänster
i lönegrad Ca 22 samt extra ordinarie lärartjänster i lönegrad Ce 20. Samma
anställningsform bör komma till användning som den jag i det föregående
föreslagit för fackskolans och privatläroverkens lärare. Av den nuvarande
lärarpersonalens fasta tjänster böra enligt min mening sju kunna göras
ordinarie och två extra ordinarie. Därvid förutsätter jag, att föreståndarinnan
erhåller ordinarie lärartjänst. Utöver lön å lärartjänsten bör hon äga
uppbära arvode med belopp som bestämmes av Kungl. Maj:t. Vid vikariat
å föreståndarinncbefattningcn''bör även vikariatsersättningen bestämmas av
Kungl. Maj :t.
Samtliga lärartjänster synas böra inordnas under avlöningsreglementct
för övningslärare. De särskilda bestämmelser, som i avseende å förcståndarinnebefattningen
erfordras med anledning av den av mig föreslagna avlöningsformen,
torde få meddelas av Kungl. Maj :t.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa arvoden till timlärare
vid seminariet.
Undervisningsskyldigheten bör enligt min mening anpassas efter vad som
i detta hänseende kommer att gälla vid fackskolan. Det torde emellertid få
54
Kungl. Maj. ts proposition nr 112.
ankomma på Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen
att meddela bestämmelser i ämnet.
Vad härefter angår den av 1944 års lönekommitté föreslagna provisoriska
löneförbättringen för lärarpersonalen vid övriga handarbets- och skolköksseminarier
anser jag, liksom kommittén, att nuvarande system med minimilöner
bör bibehållas men att minimibeloppen böra bestämmas att motsvara
beloppen i vissa löneklasser enligt statens löneplan nr 1. Med hänsyn till den
differentiering, som jag i det föregående förordat för fackskolans del, och
med hänsyn till vad jag föreslagit i fråga om lanthushållningsseminariet å
Rimforsa kan jag dock icke tillstyrka högre löneklass än den 22:a för bestämmande
av minimilönens storlek för heltidsanställd befattningshavare,
som innehar pensionsreglerad tjänst.
Minimiarvodena för timlärare, heltidsanställd befattningshavare, som icke
innehar pensionsreglerad tjänst, samt deltidsanställd föreståndarinna torde
böra bestämmas av Kungl. Maj :t. För timlärare i fackämne synes därvid
löneklassen böra fastställas med utgångspunkt från vad i det föregående
förordats för fackskolans timlärare i sådana ämnen, dock att där angivna
löneklassnummer minskas med 2.
Jag är för närvarande icke beredd förorda införandet av särskilda bestämmelser
om fastställande av minimiarvode till föreståndarinnorna, att
på sätt skolöverstyrelsen föreslagit utgå utöver den nyss angivna minimilönen.
Ej heller torde särskilda bestämmelser om minimiersättning för undervisning
i teoretiska ämnen nu böra meddelas.
På sätt lönekommittén föreslagit bör en maximeringsföreskrift införas av
innehåll, att den faktiska lönen icke får överskrida lönen för befattningshavare
med reglerad lön i jämförlig anställning.
För heltidsanställd lärare, som innehar pensionsreglerad befattning, bör
undervisningsskyldigheten bestämmas till 30 veckotimmar i likhet med vad
som i det föregående förordats för flertalet av fackskolans lärare. Två tredjedelar
av tjänstgöringen för lärarna vid Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium
bör fullgöras i seminariet eller i sådant ämne vid kurs inom
den med seminariet förbundna yrkesskolan, i vilket övningsundervisning
bedrives. För heltidsanställd föreståndarinna bör, såsom kommittén föreslagit,
undervisningsskyldigheten bestämmas av skolöverstyrelsen.
V. Avlöningsbestämmelsernas utformning m. m.
1944 års lönekommitté för privatläroverken har, såsom i propositionen
1950: 232 anmärkts, framlagt förslag jämte motiveringar till stadge- och
avlöningsbestämmelser för de statsunderstödda privatläroverken med utgångspunkt
från de av kommittén anförda allmänna synpunkterna på en
lönereglering av lärarpersonalen vid dessa läroanstalter. Dessa förslag
ansluta sig nära till de bestämmelser, som gälla vid de allmänna lärover
-
55
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
ken och de kommunala flickskolorna. I nämnda proposition uttalade jag,
att förslag till avlöningsbestämmelser borde underställas 1951 års riksdag,
men att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga
stadgebestämmelser.
Vissa bestämmelser av beskaffenhet att böra införas i den blivande stadgan
för de statsunderstödda privatläroverken ha berörts i det föregående,
nämligen föreskrifter rörande anställningsform för rektorer och lärare,
kompetenskrav för rektorer, tillsättande av rektor och lärare, reciprocitet
mellan de statsunderstödda privatläroverken, de allmänna läroverken och
de högre kommunala skolorna vid tillsättande av rektor stjänster samt läsårets
längd. I princippropositionen har dessutom lämnats en redogörelse för
ytterligare några föreskrifter av stadgekaraktär, som ingå i det av kommittén
framlagda förslaget.
Privatläroverken föreslås sålunda skola benämnas enskild mellanskola,
enskild flickskola, högre enskilt läroverk och enskilt gymnasium samt erhålla
samma organisation som respektive kommunal mellanskola, kommunal
flickskola, högre allmänt läroverk och gymnasium vid högre allmänt
läroverk. Häremot torde intet vara att erinra. De av kommittén föreslagna
reglerna om undervisningsskyldighet bygga på principen, att med likställighet
i fråga om löneförmåner bör följa jämställdhet i fråga om skyldigheter,
och bestämmelserna härom ha i överensstämmelse med denna allmänna
princip av kommittén utformats i anslutning till dem som gälla
enligt stadgan för rikets allmänna läroverk. Vad beträffar övningslärarnas
undervisningsskyldighet har kommittén utgått ifrån att föreskrifterna härom
skola i stort sett motsvara vad som enligt stadgan för övningslärare
numera gäller för övningslärare vid allmänna läroverk och högre kommunala
skolor. Vad kommittén föreslagit i dessa hänseenden anser jag mig
kunna biträda.
Beträffande internatskolorna har kommittén föreslagit en särskild bestämmelse
av innehåll, att för lärare vid sådant läroverk må, i enlighet med
de föreskrifter, ,som utfärdas av skolans styrelse, i tjänstgöringsskyldigheten
inbegripas arbetsuppgifter vid internatet. Statskontoret har motsatt sig,
att en sådan bestämmelse meddelas. För min del anser jag, att förslaget
kan godtagas under förutsättning, att lärarens lön helt bestride.s av internatets
medel till den del den utgör ersättning för fullgörande av ifrågavarande
arbetsuppgifter.
Det torde, såsom jag förut anfört, böra ankomma på Kungl. Maj :t att
besluta om stadgebestämmelsernas utformning och innehåll i övrigt såväl
i fråga om stadgan för de .statsunderstödda privatläroverken och stadgorna
för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt lanthushållningsseminariet
å Rimforsa som i fråga om stadgan för övningslärare. Därvid torde
vissa övergångsbestämmelser böra meddelas.
Vad angår avlöningsbestämmelsernas utformning har såsom jag nyss
nämnde 1944 års lönekommitlé inkommit med utkast till ändring av sta
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
tens allmänna avlöningsreglemente i anslutning till kommitténs förslag i
fråga om privatläroverken. Författningsförslaget, som huvudsakligen upptager
endast de smärre revideringar i författningstexten som erfordras för
överförandet av ifrågavarande personalkategorier på reglementets tillämpningsområde,
bör justeras och kompletteras med hänsyn till de avvikelser
från kommitténs löneregleringsförslag, som jag i det föregående förordat.
Ett genomförande av kommitténs sedermera framlagda, av mig biträdda
förslag att inordna rektorn och ämnesläraren vid fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala under statens allmänna avlöningsreglemente påkallar
ytterligare ändringar och kompletteringar i nämnda reglemente. Ändringar
och tillägg föranledas också av förslaget till lönereglering för vissa rektorer.
Sistnämnda lönereglering torde också, såsom jag förut angivit, böra föranleda
vissa ändringar i läroverksstadgan och stadgorna för de högre kommunala
.skolorna.
Vissa av de av löneregleringarna föranledda detalj spörsmålen i fråga om
avlöningsbestämmelsernas utformning har jag berört i det föregående. Därutöver
må framhållas följande.
Bestämmelserna om inrättande av tjänster vid de statsunderstödda privatläroverken
samt fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och lanthushållningsseminariet
å Rimforsa torde böra utformas på motsvarande sätt
som skett i fråga om de högre kommunala skolorna. De tjänster, å vilka
statens allmänna avlöningsreglemente eller övningslärarreglementet skall
äga tillämpning, skola alltså inrättas av vederbörande huvudmän i enlighet
med beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Tjänsterna
skola därvid lönegradsplaceras jämlikt bestämmelser meddelade av
Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut. Såsom jag tidigare omnämnt,
bör i vissa fall lönegradsplaceringen för rektorstjänst bestämmas av Kungl.
Maj:t, nämligen om rektor övergångsvis kvarstår i sin befattning utan att
äga för rektorstjänsten erforderlig kompetens eller om ett privatläroverk
består av endast ett gymnasium eller om jämte den ordinarie rektorn finnes
anställd särskild studierektor. I sistnämnda fall bör även studierektorns
löneförmåner bestämmas av Kungl. Maj :t. Därutöver bör det få ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma lönegradsplaceringen för rektor vid
Gävle borgarskola.
Å lärare vid de statsunderstödda privatläroverken bör tillämpas vad som
är föreskrivet beträffande lönegradsplacering m. in. för vissa icke-ordinarie
lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter genom bl. a. Kungl.
Maj :ts brev den 30 juni 1948.
I samband med frågan om lönereglering för rektorerna har jag något berört
spörsmålet om förflyttningsskyldighet för privatläroverkens lärarpersonal.
Reglerna om förflyttningsskyldigheten torde såsom jag därvid framhållit,
böra utformas på motsvarande sätt som skett i 13 § B statens allmänna
avlöningsreglemente i avseende å ordinarie lärare vid högre kommunal
skola, dock att omorganisation icke i och för sig skall föranleda förflyttningsskyldighet,
eftersom läraren enligt anställningsreglerna i sådant
Kungl. Maj. ts proposition nr 112. 57
fall alltid skall kunna sägas upp. Erfordras förflyttning i och för indrag*
ning av övertalig lärartjänst eller föreligga eljest synnerliga skäl därtill,
skall alltså ordinarie lärare, som icke kan sägas upp, kunna förflyttas till
annan ordinarie tjänst vid statsunderstött privatläroverk eller annan läroanstalt,
som avses i 3 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet, eller till
lärartjänst vid folkskoleväsendet.
För rektor och lärare vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt
lärarpersonalen vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa böra liknande
regler om förflyttningsskyldighet gälla. Ifrågavarande befattningshavare böra
dock kunna förflyttas även till annan statsunderstödd läroanstalt än privatiäroverk
förutsatt att den tjänst, vartill de förflyttas, är inordnad under statens
allmänna avlöningsreglemente eller avlöningsreglementet för övningslärare.
Bestämmelserna i 19 § 5 mom. statens allmänna avlöningsreglemente respektive
4 § 4 mom. övningslärarreglementet i fråga om sammanträffande
av förmåner böra äga tillämpning även då rektor eller lärare vid någon av
nu ifrågavarande privata läroanstalter uppbär i nämnda författningsrum
omförmäld livränta på grund av arbete i statsunderstödd privat läroanstalts
tjänst.
Lönekommittén har förutsatt, att de i 38 § statens allmänna avlöningsreglemente
meddelade bestämmelserna om tjänstebostad m. m. skola gälla.
För lärare vid internatläroverk skall emellertid, såsom i det föregående angivits,
i tjänstgöringsskyldigheten kunna ingå arbetsuppgifter vid internatet.
I fall då så sker och arbetsuppgifterna vid internatet äro av så omfattande
natur, att de icke kunna anses kompenserade genom minskning av undervisningsskyldigheten,
bör enligt kommitténs mening viss hänsyn kunna tagas
härtill vid bestämmandet av den ersättning, som lärare förutsatts skola erlägga
för tjänstebostaden. I fall åter, då arbetsuppgifter vid internatet åläggas
lärare vid sidan av oavkortad tjänstgöringsskyldighet i övrigt, möter
enligt kommitténs förslag icke i och för sig hinder att betrakta tilldelandet
av bostad åt läraren, helt eller delvis, såsom gottgörelse för fullgörande av
arbetsuppgifterna vid internatet. Statens bidrag till kostnaderna för lärarens
avlönande skola dock icke påverkas härav.
Mot vad kommittén sålunda anfört har jag icke något att erinra.
Avlöningsbestämmelserna torde i övrigt i stort sett böra utformas i enlighet
med vad som för närvarande gäller för de högre kommunala skolorna.
Detta innebär bl. a., att sjukvårdsförmånerna vid privatläroverken, i överensstämmelse
med statsutskottets förut återgivna uttalande, böra utgå enligt
samma regler som vid nämnda kommunala skolor. Jämväl för fackskolan
i Uppsala och lanthushållningsseminariet å Rimforsa böra dessa bestämmelser
om sjukvårdsförmåner tillämpas.
Jag ämnar i ett senare sammanhang framlägga förslag till vissa ändringar
i statens allmänna avlöningsreglemente. Därvid torde jag även få redovisa
den för genomförandet av nu ifrågavarande lönereglering föranledda
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
författningstexten i vad avser nämnda reglemente. Beträffande avlöningsreglementet
för övningslärare torde bemyndigande böra utverkas för Kungl.
Maj :t, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts
utfärda erforderliga tilläggs- och ändringsförfattningar.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda vissa övergångs- och
tilläggsbestämmelser i anledning av löneregleringen. I detta sammanhang
bör undersökas, huruvida och i vad mån de enskilda läroanstalternas vikariatskassa
skall äga bestånd efter löneregleringens genomförande.
Kungl. Maj:t bör äga rätt medgiva, att befattningshavare, som genom
löneregleringen åsamkats löneminskning, skall få uppbära personlig lönefyllnad
till belopp motsvarande löneminskningen. Sådan lönefyllnad bör
dock helt bekostas av huvudmannen. Barntillägg torde i fortsättningen icke
böra utgå till innehavare av lönereglerad tjänst.
Det torde vidare ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de föreskrifter,
som kunna befinnas erforderliga i fråga om tillgodoräkning av tidigare oreglerad
anställning för löneklassplacering inom vederbörande lönegrad.
Löneregleringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1951.
Vad beträffar de av löneregleringarna berörda timlärarna har jag i det
föregående anfört vissa synpunkter på löneställningen för timlärarna vid
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och lanthushållningsseminariet å
Rimforsa. Vederbörliga ändringar i timlärarkungörelsen ankomma på
Kungl. Maj :t att utfärda. Timlärarna vid privatläroverken böra därvid i
princip jämställas med motsvarande timlärare vid de allmänna läroverken
och de högre kommunala skolorna.
VI. Pensionsreglering för privatläroverkens lärare m. fl.
A. Nuvarande pensionsförhållanden vid privatläroverken.
Intill senaste tid har av privatläroverkens befattningshavare endast den
kvinnliga lärarpersonalen haft en genom statens försorg ordnad pensionering.
Pensionsförhållandena för denna personal regleras genom reglementet
för lärarinnornas pensionsanstalt (LPA-reglementet) den 23 december 1910
(nr 145). Detta reglemente föreskriver skyldighet att vara delägare i pensionsanstalten
för vid statsunderstödd högre goss- eller samskola, högre flickskola
eller enskild mellanskola anställd föreståndarinna, ämneslärarinna med
full tjänstgöring samt annan lärarinna, som i klasserna över de förberedande
i en eller flera av berörda skolor meddelar undervisning antingen sammanlagt
minst 4 veckotimmar i gymnastik eller sammanlagt minst 6 veckotimmar
i ett eller flera av ämnena välskrivning, teckning, musik, huslig ekonomi,
kvinnligt handarbete, träslöjd och liknande slöjdarter eller sammanlagt
minst 10 veckotimmar oberoende av de ämnen, i vilka undervisningen
meddelas.
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Pensionen som beräknas försäkringstekniskt, utgör enligt ifrågavarande
reglemente högst 1 500 kronor. Tilläggspension utgår jämlikt SFS 1921: 703.
Den reglementsenliga pensionen jämte tilläggspensionen må icke överstiga
2 400 kronor. På pension jämte tilläggspension utgår s. k. pensionsförhöjning
I enligt SFS 1925:280 (såsom kompensation för minskning i förmån
till följd av förändrade grunder för beräknande av dyrtidstillägg). Vidare
utgår dyrtidstillägg och kristillägg. Pensionen omräknas numera enligt SFS
1947: 658. Det högsta belopp en lärarinna vid privatläroverk kan erhålla i
pension med alla tillägg uppgick före år 1951 till 4 569 kronor 60 öre.
Pensionsavgiften, som beräknas för högst 20 veckotimmar, utgör högst
240 kronor för år, varav lärarinna erlägger högst 120 kronor, vilket före år
1951 utgjorde 2,63 % av det högsta pensionsbeloppet. .
Pensionsåldern är 60 år. Skyldighet att avgå inträder den 30 juni det
kalenderår, då delägare i pensionsanstalten fyller 60 ar. Rätt att komma i
åtnjutande av pension inträder den 1 juli det kalenderår, då delägare fyller
55 år. Anstånd med avsked kan medgivas till och med den 30 juni det kalenderår,
då delägare fyller 65 år. Möjlighet till pension på grund av sjukdom
föreligger icke förrän vid nyssnämnda tidpunkt (55 års ålder), då rätt
till pension inträder.
För de manliga lärarnas pensionering hade från statens sida inga åtgärder
vidtagits förrän man år 1949 genomförde en provisorisk pensionsreglering
omfattande såväl kvinnliga som manliga lärare vid privatläroverken. I
åtskilliga fall hade dock pensionering ordnats av vederbörande läroanstalt
eller kommun genom anslutning till enskild pensionsinrättning, genom utfästelse
om pensionsrätt eller på annat sätt. Vid några av skolorna finnas
pensionsfonder till icke obetydliga belopp.
Frågan om ett fullständigare ordnande av pensionsförhållandena för privatläroverkens
lärare efter enhetliga grunder har under de senaste två decennierna
varit föremål för ett flertal framställningar och förslag. Därvid har
bland annat ifrågasatts anslutning av såväl de manliga som de kvinnliga
lärarna till statens pensionsanstalt och en införlivning med denna av lärarinnornas
pensionsanstalt.
Den år 1949 genomförda provisoriska pensionsregleringen för befattningshavare
vid de statsunderstödda privatläroverken skedde i anslutning
till det samma år fastställda nya reglementet för pensionering genom statens
pensionsanstalt (SPA-reglementet). Bestämmelserna härom återfinnas i
kungörelsen den 29 december 1949 (nr 728) angående tillämpning av reglementet
för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga
befattningshavare å övningslärare vid högre kommunala skolor in. fl. För privatläroverkens
del genomfördes härigenom en provisorisk reglering i fråga
om de befattningshavare, som berördes av privatlärarlönekommitténs betänkande
och vilka innehade anställningar motsvarande ordinarie eller extra
ordinarie anställning. Provisoriet omfattar sålunda vid statsunderstödda
privatläroverk — enskilda mellanskolor, högre flickskolor eller högre gossellcr
samskolor — anställda föreståndare, ämneslärarc med fast anställning
eller med extra ordinarie anställning och full tjänstgöring samt övningslärarc
med fast eller extra ordinarie anställning och med en sammanlagd
undervisningsskyldighet ej understigande 20 veckotimmar.
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Enligt de provisoriska bestämmelserna skola bestämmelserna i SPA-reglementet
med övergångsbestämmelser tills vidare äga tillämpning å omförmälda
befattningshavare med vissa i kungörelsen angivna tillägg och undantag.
Befattningshavarna hänföras till SPA-reglementets grupp B, innebärande
bland annat att pensionsanstalten bestämmer pensionsklassen med
hänsynstagande till befattningshavares löneförmåner vid privatläroverket.
SPA-reglementets bestämmelser om fortlöpande avgifter och engångsavgifter
skola tillämpas.
För såväl manliga som kvinnliga övningslärare gälla samma huvudregler
för bestämmande av pension som för övriga av SPA-reglementet berörda
övningslärare, vilket innebär bland annat, att pensionsunderlaget bestämmes
för en tjänstgöring omfattande 30 veckotimmar och att avkortning av
tjänståren sker vid förekommande lägre timantal.
Pensionsåldern inträder vid utgången av det kalenderhalvår, under vilket
befattningshavaren uppnår följande levnadsålder, nämligen för föreståndare,
ämneslärare samt lärare i teckning, slöjd eller hushållsgöromål 65 år
och för annan lärare 63 år.
De i det föregående omnämnda tilläggen och undantagen innefatta i huvudsak
rätt för huvudmannen att verkställa visst avdrag å kvinnlig befattningshavares
lön samt vissa särregler för kvinnlig befattningshavare, som
tidigare innehaft med delaktighet i lärarinnornas pensionsanstalt förenad
anställning och därigenom varit underkastad vissa från de nya reglerna avvikande
pensionsbestämmelser. Sådan befattningshavare kan bl. a. komma
i åtnjutande av ålderspension vid viss tidigare tidpunkt än vad nyss angivits
samt äger rätt att under vissa förutsättningar såsom tjänstår tillgodoräkna
tid, under vilken hon innehaft anställning av angivet slag.
Såsom allmän regel gäller, att lärarna erhålla lägst de förmåner, som
tillförsäkrats dem enligt tidigare gällande författningsbestämmelser. Ur
tjänst avgångna befattningshavare omfattas icke av regleringen.
Beträffande provisoriets detaljer torde i övrigt få hänvisas till omförmälda
kungörelse den 29 december 1949 (nr 728).
B. 1944 års pensionsutrednings förslag och däröver avgivna yttranden.
1944 års pensionsutrednings förslag.
Pensionsutredningens förslag till definitiv pensionsreglering för befattningshavare
vid de statsunderstödda privatläroverken har utformats med utgångspunkt
från privatlärarlönekommitténs löneregleringsförslag och avser
endast lärare, som omfattas därav, nämligen rektorer och ämneslärare. Då
lönekommittén i sitt löneregleringsförslag icke medtagit övningslärarna och
då dessas pensionsfråga vid avgivandet av pensionsutredningens förslag var
föremål för utredning genom särskilda sakkunniga, har pensionsutredningen
ansett sig icke ha anledning att ingå på frågan om hur pensioneringen för
dessa senare lärare bör ordnas.
61
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
I överensstämmelse med vad som tillämpas beträffande pensionering av
befattningshavare i statstjänst bör enligt utredningens mening pensionsregleringen
för privatläroverkens lärare inbegripa allenast lärare med fast
anställning. Med sådan anställning avser utredningen ej blott ordinarie utan
även extra ordinarie anställning.
Beträffande formen för pensionsregleringen anser utredningen, att endast
två alternativ kunna ifrågakomma, nämligen antingen tillämpning av pensionsreglementena
för de högre kommunala skolorna eller ock tillämpning
av SPA-reglementet och anför i anslutning härtill följande.
Lönekommittén har i sitt betänkande uttalat sig för en så nära anslutning
som möjligt av pensionsförhållandena för privatläroverkens lärare till
vad som gäller för de högre kommunala skolornas lärare. Det må erinras att
det vid den tidpunkt då lönekommitténs betänkande avgavs knappast fanns
någon annan lämplig möjlighet att ordna pensioneringen för privatläroverkens
lärare med utgångspunkt från löneregleringsförslaget än i anslutning
till de för de högre kommunala skolornas lärare gällande pensionsbestämmelserna.
Läget synes nu ha blivit ett annat sedan ett efter mönster av de
moderna statliga allmänna pensionsreglementena utarbetat reglemente för
SP A-pensioneringen tillkommit, vilket kan tjäna som normalreglemente för
den statsunderstödda pensioneringen av icke-statliga befattningshavare i allmänhet.
När anordningar för pensionering av icke-statliga befattningshavare
med statlig medverkan numera skola åvägabringas, bör sålunda i första hand
övervägas anslutning till SPA-reglementet, och en lösning av pensioneringen
på annat sätt synes böra ifrågakomma endast om särskilda skäl därtill föranleda.
Pensionsutredningen har vid sitt slutliga ställningstagande till frågan om
formen för ifrågavarande befattningshavares pensionering icke funnit några
särskilda skäl tala för val av annat reglemente för pensioneringen än SPAreglementet,
vilket reglemente ju för övrigt enligt redan meddelat beslut av
riksdagen skall tillämpas även för den provisoriska pensionsregleringen för
dessa befattningshavare.
Utredningen förordar under åberopande av det anförda, att de här avsedda
befattningshavarnas pensionering ordnas genom tillämpning av SPAreglementet.
Inordnandet under sagda pensionsreglemente sker genom respektive befattningars
upptagande i den i reglementets 3 avd. intagna förteckningen. Utredningen
föreslår, att privatläroverkens befattningar härvid upptagas under
B. Högre kommunal undervisning, folkundervisning in. m.
Utredningen övergår härefter till de detaljbestummclscr, som enligt utredningens
mening erfordras för pensionsreglcringens genomförande. Utredningen
har därvid utgått från det förslag, som 1944 års lönekommitté för
privatläroverken framlagt i fråga om lönereglering för ifrågavarande befattningshavare.
I anledning av att det till 1941 års lärarlönesakkunniga lämnade
utredningsuppdraget i fråga om rektorernas anställnings- och avlöningsförhållanden
kunde komma att leda till alt rektorerna vid privatläroverken
erhölle förordnande på viss tid i likhet med rektorerna vid de allmänna
läroverken, har utredningen emellertid funnit sig föranlåten alt framlägga
ett alternativt förslag till ordnande av rektorernas pensionsfråga.
62
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
Vidare är att märka, att det nya SPA-reglementet ännu icke slutligt utformats,
när utredningen framlade sina förslag. Utredningen har alltså icke
haft tillgång till SPA-reglementet i dess slutgiltiga skick utan har utformat
detalj bestämmelserna med det till propositionen 1949: 200 fogade reglementsförslaget
som grund. Detta har haft till följd att utredningen föreslagit
vissa särskilda bestämmelser, som med den utformning SPA-reglementet numera
erhållit icke erfordras. I den följande redogörelsen har utredningens
förslag i dessa delar utelämnats, varjämte vissa hänvisningar till paragrafer
eller punkter justerats till överensstämmelse med reglementet i dess nuvarande
form.
I det första alternativet av sitt förslag har utredningen — med utgångspunkt
från privatlärarlönekommitténs förslag beträffande rektorstjänsterna
— förordat, att ett särskilt stycke upptagande befattningshavare vid privatläroverken
intages i 39 § under förut omförmäld rubrik. Stycket skulle ha
följande innehåll.
Verksamhetsområde, befattning m. m. |
Grupp |
Pen- sions- klass |
I 10 § |
Bestämmelse |
Statsunderstödda privatläroverk (enskild mellanskola, en-skild flickskola — enskild goss- eller samskola — högre Rektor vid enskild mellanskola, enskild flickskola |
A |
1 |
65 |
10a, 18b |
Ordinarie ämneslärare............................ |
A |
1 |
65 |
10a, 18b |
Extra ordinarie ämneslärare...................... |
A |
1 |
65 |
2b, 10a, 18b |
1 Befattning hänföres till den pensionsklass i nummerserien 1:1—1: 40 vars nummer med tre
enheter överstiger befattningens lönegradsnummer.
Lönekommitténs förslag innebär, att lönegraderna fastställas i enlighet
med bestämmelser, meddelade av Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut.
Då med hänsyn härtill tillräckliga förutsättningar för en obligatorisk
anslutning till pensioneringen föreligga, ha befattningarna hänförts till
grupp A.
Den föreslagna bestämmelsen om befattnings hänförande till pensionsklass
innebär bl. a., att rektorsbefattning vid högre enskilt läroverk hänföres
till pensionsklass 1: 36 och att annan rektor (ej studierektor) hänföres till
pensionsklass 1: 32 eller 1: 30 allt efter innehavarens behörighet. Pensionsunderlaget
för förstnämnda pensionsklass överensstämmer med pensionsunderlaget
för rektor vid högre allmänt läroverk. För de båda övriga pensionsklasserna
överensstämma pensionsunderlagen enligt vad pensionsutredningen
uppgivit med dem som gälla för rektor med motsvarande behörighet
vid kommunal mellanskola eller kommunal flickskola.
Tillämpningen av stadgandet 10 a. i 38 § innebär att, i likhet med vad
som gäller i fråga om lärare vid allmänt läroverk eller högre kommunal
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
63
skola, pensionsåldern inträder vid utgången av det kalenderhalvår under
vilket föreskriven levnadsålder uppnås.
Extra ordinarie lärare vid ett privatläroverk med anställning för halvtidstjänstgöring
kan tänkas samtidigt inneha halvtidsanställning såsom extra
ordinarie antingen vid annat privatläroverk eller också vid allmänt läroverk
eller högre kommunal skola. För det fall dylik anställning avser allmänt
läroverk eller högre kommunal skola skulle enligt 2 § 1 mom. a) SPA-reglementet
erfordras särskilt förordnande av Kungl. Maj:t för erhållande av
pensionsrätt för befattningen vid privatläroverket. För nu ifrågavarande fall
synes det utredningen dock lämpligare, att det i en tilläggsbestämmelse till
2 § föreskrives att reglementet utan hinder av bestämmelsen i 2 § 1 mom. a)
skall äga tillämpning å den som i sin befattning är anställd med en tjänstgöringsskyldighet
svarande mot minst hälften av full tjänstgöring.
Den med privatläroverkens inordnande under Saar följande förflyttningsskyldigheten
för lärarna bör enligt utredningen föranleda viss komplettering
av bestämmelserna i 10 § och 16 § pensionsreglementet.
De i 18 § 1 mom. andra och tredje styckena pensionsreglementet intagna
bestämmelserna om avdrag vid tjänstårsberäkning bör enligt utredningen
i vad avser privatläroverken —- för erhållande av en automatiskt verkande
anpassning till motsvarande bestämmelser i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
— ersättas med en tilläggsbestämmelse till 18 § förslagsvis
av den innebörden att vid tjänstårsberäkning för tid, som i 18 § 1 mom.
första stycket sägs, avdrag enligt andra stycket nämnda moment skall jämkas
i den mån så erfordras för att avdraget skall motsvara den tid under
vilken befattningshavare av annan anledning än tjänstledighet för offentligt
uppdrag eller militärtjänstgöring vidkänts C-avdrag å lönen.
En pensionsreglering i anslutning till kommitténs löneregleringsförslag
påkallar enligt pensionsutredningens åsikt icke några särskilda reglementsbestämmelser
för rektorerna annat än för det fall att rektor med
längre tids tjänst i sådan egenskap icke får rättigheten att utfärda avgångsbetyg
medförande normalskolekompetens samt att anställa realexamen och
studentexamen förnyad och i anledning därav övergår till annan med pensionsrätt
förenad lärarbefattning vid det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet.
I sitt den 7 mars 1949 avgivna betänkande angående provisorisk pensionsreglering
för vissa övningslärare m. fl. föreslog pensionsutredningen
beträffande manliga lärare vid privatläroverk en övergångsbestämmelse,
enligt vilken tjänstårsberäkning utan erläggande av engångsavgift skulle
erhållas för hälften av den tid, för vilken tjänstårsberäkning mot erläggande
av dylik avgift kunde medgivas vid tillämpning av 18 § 3 mom. pensionsreglcmentet.
I punkt 13 övergångsbestämmelserna till SPA-reglementet
har i anslutning till detta förslag med avseende å tid före den 1 januari
1950 förordats en allmän övergångsanordning av motsvarande innebörd.
Denna anordning skall jämväl tillämpas beträffande sådan med övergång
till högre yensionsunderlag sammanhängande tjänstårsberäkningsrätt som
avses i 18 § 4 inom. tredje stycket pensionsreglementet.
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
Vad angår privatläroverkens befattningshavare erhålles enligt utredningens
mening genom ifrågavarande övergångsanordning en uttömmande
reglering av frågan om tjänstårsberäkning för tid före den 1 januari 1950.
Beträffande de kvinnliga befattningshavarna gäller detta dock endast de befattningshavare
som före den nu föreslagna anslutningen till SPA-pensioneringen
varit underkastade de provisoriska pensionsbestämmelserna. För
dessa grupper av befattningshavare erfordras följaktligen icke någon särskild
övergångsbestämmelse i detta hänseende. För kvinnliga lärare, som
icke erhållit anslutning till de provisoriska bestämmelserna utan direkt
kommer in under pensionsreglementet, bör enligt utredningens mening
tjänstårsberäkningen för den föregående tiden få ske efter i stort sett samma
grunder som för övriga lärare komma att gälla i fråga om tid före den
1 januari 1950. Den till regleringen härav erforderliga övergångsbestämmelsen
har utredningen utformat som följer.
Kvinnlig befattningshavare vid privatläroverk, som närmast före den
tidpunkt då hon blivit underkastad SPA-reglementet innehaft med delaktighet
i lärarinnornas pensionsanstalt förenad anställning, må med avseende
å tid före nämnda tidpunkt äga räkna tjänstår enligt de regler som
jämlikt kungörelsen angående tillämpning av reglementet för pensionering
genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare å
övningslärare vid högre kommunala skolor m. fl. gälla för tillgodoräkning
av tjänstår med avseende å dylik anställning under tid före den 1 januari
1950.
Med anledning av vad lönekommittén föreslagit i fråga om lönegradsplacering
av sådan vid högre enskilt läroverk övergångsvis anställd rektor,
vilken ej äger behörighet till lektorstjänst vid allmänt läroverk, har pensionsutredningen
föreslagit en särskild övergångsbestämmelse.
Det andra alternativet i utredningens förslag utgår, såsom tidigare omnämnts,
från förutsättningen att rektorstjänsterna konstrueras såsom förordnandetjänster
avseende förordnande på viss tid. Beträffande lärartjänsterna
utgår utredningen liksom i sitt första alternativ från lönekommitténs
förslag till anställningsform. Det andra alternativet innebär alltså ingen
annan förändring i förhållande till c^t första alternativet i fråga om reglerna
för lärarnas pensionering än vad som föranledes av den ändrade anställningsformen
för rektorerna. I övriga delar hänvisas beträffande lärarna
till de kommentarer och anmärkningar, som tidigare gjorts vid redogörelsen
för det första alternativet.
Om förordnandeformen införes för rektorerna vid privatläroverken,
synes det utredningen naturligt, att dessa erhålla pensionsrätt på villkor
motsvarande dem som gälla för de allmänna läroverkens och de högre
kommunala skolornas rektorer.
För en anpassning till de allmänna läroverkens rektorspensionsrätt, vilken
anpassning skulle innebära bl. a. befattningarnas hänförande till pensionsreglementets
grupp C, torde enligt utredningen ett grundläggande villkor
böra vara, att privatskolerektorerna förordnas av Kungl. Maj :t eller
65
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
av skolöverstyrelsen. För att skolöverstyrelsen härvid skall kunna ifrågakomma
föreslår utredningen att i 1 § 1 mom. fjärde stycket första punkten
pensionsreglementet ändras till följande lydelse.
Befattning hänförd till grupp C, tillsättes av Kungl. Maj :t eller av annan
därtill behörig myndighet medelst förordnande på viss tid.
I betraktande av den särställning som enligt de allmänna pensionsreglementena
tillkommer de allmänna läroverkens rektorer i jämförelse med
andra förordnandetjänstemän kan ett inordnande av privatskolerektorerna
i det nya pensionsreglementet med pensionsrätt motsvarande förstnämnda
rektorer icke ske utan viss ändring av 7 § 1 mom. och införande av vissa
nya tilläggsbestämmelser i pensionsreglementet.
Enligt 7 § 1 mom. reglementet kan befattning tillhörande grupp C endast
hänföras till någon av pensionsklasserna 2: 1—2: 20, vilka svara mot löneklasserna
1—20 i den statliga löneplanen nr 2. Läroverksrektorerna och övriga
befattningshavare med lönegradsbeteckningen Cb, omfattande nummer
1—14, avlönas emellertid enligt löneplan nr 1 och enligt den löneklass, vars
nummer med 26 enheter överstiger lönegradens nummer. I betraktande härav
bör enligt utredningens mening befattning tillhörande grupp C kunna få
hänföras även till någon av pensionsklasserna 1: 27—1: 40, och utredningen
föreslår därför, att 7 § 1 mom. erhåller härför erforderlig komplettering.
För det fall att till rektor förordnas lärare vid privatläroverk föreslår utredningen
en bestämmelse om att läraren, så länge han innehar förordnandet,
skall vara undantagen från reglementets tillämpning såvitt angår lärarbefattningen.
Förordnas lärare vid allmänt läroverk eller högre kommunal
skola till rektor, kan denne på grund av bestämmelsen i 2 § 1 mom. a) erhålla
rektorspensionsrätt enligt reglementet först efter särskilt beslut av
Kungl Maj :t. Mera ändamålsenligt torde enligt utredningens uppfattning vara
att genom särskild bestämmelse i reglementet låta rektorspensionsrätten
automatiskt inträda. De för dessa båda fall erforderliga tilläggsbestämmelserna
till 2, 8, 13, 25, 31 och 34 §§ har utredningen förslagsvis utformat på
följande sätt.
2c. att vad i 2 § 1 mom. a) stadgas icke skall äga tillämpning;
Sb. att fortlöpande avgift ej skall erläggas för tid, under vilken lärare jämväl
innehar till grupp C hänförd rektorsbefattning;
13a. att i fråga om lärare, som avgår under tid, då han jämväl innehar till
grupp C hänförd rektorsbefattning, tjänstepension ej må utgå för lärarbefattningen;
25a.
att i fråga om lärare, som avgått eller avlidit under tid, då han jämväl
innehaft till grupp C hänförd rektorsbefattning, familjepension ej må utgå
för lärarbcfattningen;
31a. att vad i 13a. stadgas om tjänstepension skall gälla även beträffande
tjänstelivränta;
34a. att vad i 25a. stadgas om familjepension skall gälla även beträffande
familjelivränta.
Enligt 32 § 2 mom. 2 punkten allmänna tjänstepensionsreglementet gäller
beträffande innehavare av rektorsbefattning bl. a. att den i 22 § 1 mom.
5 Hihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 112.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
första stycket a) intagna bestämmelsen om rätt till förordnandepension efter
12 års förordnande icke skall äga tillämpning samt att som särskild förutsättning
för rätt till tjänstepension för rektorsbefattningen skall gälla, att
rektor jämväl är berättigad till tjänstepension för sin lärartjänst. För ernående
av en likartad reglering av pensionsrätten för privatskolerektorerna föreslår
utredningen ett tilläggsstadgande till 14 § med följande innehåll.
lka. att bestämmelsen i 14 § 1 mom. första stycket a) icke skall äga tilllämpning,
samt
att såsom förutsättning för rätt att komma i åtnjutande av förordnandepension
skall, i fråga om rektor som tillika innehar annan med pensionsrätt
enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser förenad lärarbefattning,
gälla, utöver vad i 14 § 1 mom. första stycket b) och c) samt
14 § 1 mom. fjärde stycket stadgas, att befattningshavaren jämväl är berättigad
till tjänstepension för lärarbefattningen.
Där rektor vid allmänt läroverk, vilken innehaft med tjänstepensionsrätt
förenad rektorsbefattning under minst 12 år i oavbruten följd, övergår till
sin lärarbefattning, äger han enligt 32 § 2 inom. 3 punkten allmänna tjänstepensionsreglementet
kvarstå vid rektors pensionsrätt. I sådant fall skall med
avseende å den tjänstepension eller tjänstelivränta, vartill han må bliva
berättigad, iakttagas, att pensionens grundbelopp respektive livräntans belopp
icke må understiga det belopp, som skulle ha bestämts om han intill
avgången ur tjänst alltjämt innehaft den frånträdda rektorstjänsten. För
motsvarande reglering beträffande privatskolerektorerna har utredningen
för tillämpning å innehavd lärarbefattning — föreslagit tilläggsstadganden
till 16 och 32 §§ av följande lydelse.
16a. att vid bestämmande av grundbelopp av tjänstepension för den som
efter att under minst tolv år i oavbruten följd ha innehaft till grupp C hänförd
rektorsbefattning övergått till lärarbefattning, å vilken detta stadgande
äger tillämpning skall — i stället för vad i 16 § 2 mom. stadgas — iakttagas,
att tjänstepensionens grundbelopp icke må understiga det belopp vartill det
skulle ha bestämts om befattningshavaren intill avgången ur tjänst innehaft
den frånträdda rektorsbefattningen;
32b. att vad i 16a. stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid bestämmande
av tjänstelivräntas belopp.
Pensionsutredningen förutsätter, att för den nu förordade förmånen i likhet
med vad som gäller för motsvarande fall vid statliga läroverk icke skall
uttagas någon särskild avgift i lärarbefattningen.
Pensionsutredningen har i det föregående förutsatt, att även lärare vid
statlig eller högre kommunal skola skall kunna förordnas till rektor vid privatläroverk.
Om rektor i sådant fall återgår till lärartjänsten, äger han icke
enligt nu gällande pensionsreglementen komma i åtnjutande av den i de
föreslagna stadgandena avsedda förmånen. På samma sätt skulle dylik förmån
enligt nämnda stadganden ej heller tillkomma lärare vid privatläroverk,
vilken efter förordnande som rektor vid statlig eller högre kommunal
skola återgår till lärartjänsten vid privatläroverket. Dessa spörsmål, som
enligt utredningens uppfattning icke för närvarande torde vara aktuella,
67
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
synas utredningen kunna upptagas till övervägande i samband med en revision
av de allmänna pensionsreglementena.
Tjänstepensions grundbelopp eller tjänstelivräntas belopp för rektor vid
allmänt läroverk får enligt 32 § 2 mom. 2 punkten andra stycket b) allmänna
tjänstepensionsreglementet ej understiga det för lärarbefattningen beräknade.
För privatskolerektorernas del bör enligt utredningen med hänsyn härtill
meddelas tilläggsstadganden till 23 och 32 §§ av förslagsvis följande lydelse.
23a. att vid bestämmande av grundbelopp av förordnandepension för rektor,
som tillika innehar annan med pensionsrätt enligt detta reglemente eller
andra tjänstepensionsbestämmelser förenad lärarbefattning skall iakttagas,
att beloppet icke må understiga det beträffande lärarbefattningen beräknade
grundbeloppet av tjänstepension;
32a. att vad i 23a. stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid bestämmande
av tjänstelivräntas belopp.
I familjepensionshänseende gäller för rektorerna vid de allmänna läroverken,
att som tjänstålder skall tillämpas 30 år, att pensionsåldern skall anses
inträda vid utgången av det kalenderhalvår då befattningshavaren fyller 65
år ävensom vissa andra särbestämmelser motsvarande de nyssnämnda i
tjänstepensionshänseende gällande. Beträffande privatskolerektorerna anser
utredningen, att motsvarande reglering kan ernås genom tilläggsstadganden
till 28 och 35 §§ av förslagsvis följande lydelse.
28b. att vid bestämmande av familjepensionstal beträffande den som, efter
att under minst tolv år i oavbruten följd ha innehaft till grupp C hänförd
rektorsbefattning, övergått till lärarbefattning, å vilken detta stadgande
äger tillämpning, skall — i stället för vad i 28 § 2 mom. stadgas — iakttagas,
att familjepensionstalet icke må understiga det som skolat bestämmas
därest läraren intill avgången eller frånfället kvarstått i den av honom senast
innehavda rektorsbefattningen;
28c. att vid bestämmande av familjepensionstal skall iakttagas, att tjänståldern
skall anses utgöra 30 år, att pensionsåldern skall anses inträda vid
utgången av det kalenderhalvår, under vilket befattningshavaren uppnått
eller skulle ha uppnått en ålder av 65 år samt att familjepensionstalet icke
må understiga för den avlidna beräknat familjepensionstal för samtidigt innehavd,
med pensionsrätt enligt detta reglemente eller andra tjänste- och
familjepensionsbestämmelser förenad lärarbefattning;
35b. att vad i 28b stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid bestämmande
av familjepensionstal för familjelivränta;
35c. att vad i 28c stadgas skall äga motsvarande tillämpning vid bestämmande
av familjepensionstal för familjelivränta.
Enligt utredningens andra alternativ skulle alltså det av utredningen föreslagna
särskilda stycket i 3 avd. reglementet få följande innehåll (s. 68).
Beträffande tillgodoräkning av tidigare oreglerad anställning för tjänslårsberäkning
anför utredningen följande.
Med hänsyn till innebörden av de enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
gällande grunderna för bestämmande av förordnandepension skulle
en tillämpning av dessa grunder utan särskild* restriktioner med avseende å
de vid privatläroverken nu anställda föreståndarna, för vilka hittills i all
-
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Verksamhetsområde, befattning m. m. |
Grupp |
Pen- sions- klass |
I 10 § |
Bestämmelse |
Statsunderstödda privatläroverk (enskild mellanskola, en-skild flickskola — enskild goss- eller samskola — högre Rektor vid enskild mellanskola eller enskild flickskola |
c |
1:32 |
— 1 |
2c, 14a, |
G |
1:30 |
1 |
18a, 23a, |
|
C |
1:36 |
-| |
28c, 32c, 35c |
|
A |
1 |
65 |
8b, 10a, 13a, |
|
Extra ordinarie ämneslärare ...................... |
A |
1 |
65 |
16a, 18b, 25a, 2b, 10a 18b |
1 Befattning hänföres till den pensionsklass i nummerserien 1:1—1:40 vars nummer med tre
enheter överstiger befattningens lönegradsnummer.
mänhet icke erlagts avgifter till statligt ordnad pensionering, kunna leda till
att statens andel i kostnaden för deras pensionering bleve högre än som kan
anses rimligt. Såsom villkor för tillämpning av förordnandepensionsformen
å dessa rektorer bör därför fordras, att viss avgift erlägges för den föregående
tiden. Sådan avgift bör lämpligen avse beredande av tjänstårsberäkning
i den omfattning som enligt det för rektorsbefattningen vid bestämmelsernas
ikraftträdande gällande tjänstepensionsunderlaget skulle ha tillkommit
befattningshavaren, om pensionering enligt nu föreslagna grunder varit ordnad
under föregående anställningstid vid privatläroverk. Tjänstårsberäkningen
bör emellertid icke utsträckas längre tillbaka i tiden än som skulle
följa av en tillämpning av 18 § 3 mom. första stycket. Vid tjänstårsberäkningen
bör befattningshavaren anses ha varit hänförd, såsom föreståndare
och fast anställd lärare till den pensionsklass som enligt reglementet gäller
för motsvarande rektors- respektive ordinarie lärarbefattnmg samt såsom
extra ordinarie lärare till den lägsta för sådan lärare förekommande pensionsklassen
(1: 23). I fråga om kvinnlig rektor, som varit delägare i lärarinnornas
pensionsanstalt, bör hänsyn givetvis tagas till de tjänstar som enligt
de föreslagna bestämmelserna tillgodoräknas på grund av dylik delaktighet.
Hänsyn bör också tagas till tjänstår, som tillgodoräknas på grund av engångsavgift
som erlagts enligt de provisoriska bestämmelserna.
Engångsavgiften bör enligt utredningen beräknas som om rektorsbefattningen
varit hänförd till grupp A och därvid för befattningen gällt samma
pensionsålder och tjänstålder som för lärarbefattningen.
Utredningen föreslår vidare, att beträffande rektor, för vilken förekommande
engångsavgift blivit till fullo erlagd, vid reglementets tillämpning bör
så anses, som om han under all föregående tid för anställning såsom föreståndare
innehaft med rätt gjl förordnandepension förenad rektorsbefattning
vid privatläroverket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
69
Till dess engångsavgift blivit erlagd för rektor bör enligt utredningens förslag
reglementet å honom endast tillämpas med avseende å lärarbefattningen,
varvid denna befattning dock skall anses vara hänförd till den för rektorsbefattningen
gällande pensionsklassen. I dylikt fall bör enligt utredningen
rektor, som efter tolv års rektorsförordnande återgår till lärarbefattningen,
få kvarstå vid pensionsrätt enligt den för rektorsbefattningen gällande
pensionsklassen.
Till reglering av de nu behandlade spörsmålen föreslår utredningen vissa
övergångsbestämmelser av följande lydelse, varvid utredningen i första stycket
hänvisar till den av privatlärarlönekommittén föreslagna stadgan för de
statsunderstödda privatläroverken.
I fråga om rektor, som avses i punkt 3 övergångsbestämmelserna till stadgan
för de statsunderstödda privatläroverken, må mot erläggande av engångsavgift,
som i 8 § 4 mom. sägs, medgivas rätt till tjänstår sberäkning
för tid för föregående anställning såsom föreståndare, fast anställd lärare
eller extra ordinarie lärare vid sådant läroverk. Härvid iakttages,
a) att tjänstårsberäkningen, där ej annat följer av vad här nedan i b)
sägs, skall omfatta det antal tjänstår som skulle kunnat tillgodoräknas enligt
18 § 1 mom. jämfört med 18 § 4 mom. första stycket, därest reglementet
varit gällande för befattningshavaren under den föregående anställningstiden,
och han därvid varit hänförd, såsom föreståndare eller fast anställd lärare
till den pensionsklass som enligt reglementet gäller för motsvarande rektors-
respektive lärarbefattning samt såsom extra ordinarie lärare till pensionsklass
1: 23;
b) att tjänstårsberäkningen ej skall avse längre anställningstid än den för
vilken tjänstår kunnat tillgodoräknas enligt 18 § 3 mom. första stycket, därest
rektorsbefattningen varit hänförd till grupp A och för befattningen gällt
samma pensionsålder och tjänstålder, som för den jämte rektorsbefattningen
innehavda lärarbefattningen, och ej heller omfatta tid, som befattningshavaren
jämlikt annan bestämmelse äger tillgodoräkna såsom tjänstår enligt
reglementet;
c) att vid engångsavgiftens beräkning för rektorsbefattningen antages gälla
samma pensionsålder och tjänstålder som för lärarbefattningen; samt
d) att vid beräkningen av engångsavgift skall antagas, att tjänstårsberäkningen
avser jämväl tid, som enligt de bestämmelser, varom i b) förmäles,
tillgodoräknas såsom tjänstår utan erläggande av engångsavgift, dock, såvitt
angår kvinnlig befattningshavare, ej tiden för den mot delaktighet i lärarinnornas
pensionsanstalt svarande tjänstårsberäkningen.
Med avseende å rektor, för vilken enligt nästföregående stycke ifrågakoinmande
engångsavgift erlagts, skall vid reglementets tillämpning så anses,
soin om han under all föregående tid för anställning såsom föreståndare
innehaft med rätt till förordnandepension förenad rektorsbefattning vid
vederbörande privatläroverk.
Beträffande rektor, för vilken ifrågakommande engångsavgift som här avses
ej blivit erlagd, skall iakttagas,
a) att grundbeloppet av tjänstepension, beloppet av tjänstelivränta eller av
familjepensionstal för familjepension eller för familjelivränta ej må överstiga
motsvarande belopp för lärarbefattningen, beräknade med tillämpning
av de för rektorsbefattningen gällande pensionsunderlagen; samt
b) alt rektor, som efter atl under minst 12 år i oavbruten följd lia innehaft
med rätt till förordnandepension förenad rektorsbefattning övergått till
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 112.
lärarbefattning vid privatläroverk, skall äga kvarstå vid pensionsrätt enligt
den för rektorsbefattningen gällande pensionsklassen.
Pensionsutredningen har även upptagit frågan om avvecklingen av nuvarande
pensioneringsanordningar för privatläroverkens lärarpersonal vid
genomförandet av en definitiv pension sreglering genom anslutning till SPAreglementet.
Utredningen föreslår sålunda, att delaktigheten för privatläroverkens lärarinnor
i lärarinnornas pensionsanstalt och den därmed sammanhängande
pensioneringen skall upphöra för de lärarinnor, som omfattas av den
nya pensioneringen. Härvid förutsätter utredningen, att även de övningslärare,
som böra ha pensionsrätt, få en liknande pensionsreglering som
ämneslärarna.
Av de lärarinnor som vid pensionsregleringens genomförande äro delägare
i lärarinnornas pensionsanstalt synas enligt utredningen endast sådana
lärarinnor, vilka lämnats utanför den nya pensionsregleringen, böra
få bibehålla sin delaktighet i anstalten. Utredningen anför härom följande.
Denna delaktighet bör vara personlig och fortgå allenast så länge vederbörande
kvarstår i sin närmast före pensionsregleringens genomförande innehavda
anställning. Där ej fråga är om vikarieanställning synes emellertid
den fortsatta delaktigheten böra få avse även framdeles erhållen anställning.
Förutsättning härför bör likväl vara, att avbrott mellan anställningarna
icke förekommit av annan anledning än sjukdom.
Utredningen föreslår, att lärarinnornas pensionsanstalt i samband med
pensionsregleringen införlivas med statens pensionsanstalt, på vars styrelse
det skulle ankomma att handha den pensionering som övergångsvis skall
ske med tillämpning av de tidigare bestämmelserna. Tillika förordar utredningen,
att lärarinnornas pensionsanstalts pensionsfond överföres till statens
pensionsanstalts kapitalfond.
I fråga om de ytterligare anordningar, som hittills vidtagits för lärarnas
pensionering, anför utredningen följande.
Enligt vad utredningen inhämtat har vid åtskilliga av privatläroverken
pensionering ordnats för de manliga lärarna genom huvudmannens försorg.
Härvid ha olika pensioneringsformer anlitats. I vissa fall ha de anställda
lärarna anslutits till enskild pensionsinrättning eller pensionsförsäkrats på
annat sätt. I andra fall har arbetsgivaren ordnat pensioneringen genom inrättande
av pensionsstiftelse eller genom utfästelse att själv direkt utgiva
pensioner. Till bestridande av uppkommande pensionskostnader och till säkerställande
av de anställdas rättigheter ha vid flera skolor bildats pensionsfonder.
I några av dessa fonder ingå medel, som donerats av enskilda.
Vid en del skolor ha anordningar vidtagits även för beredande av pen.
sionstillägg åt lärarinnor utöver de pensioner som tillkomma dem såsom
delägare i lärarinnornas pensionsanstalt.
I de fall då pensionering ordnats genom anlitande av enskild pensionsinrättning
har i regel Svenska Personal-Pensionskassan anlitats för pensioneringen.
Anslutning till denna pensionskassa har skett bl. a. beträffande
lärare vid Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Stockholms samgymnasium,
Palmgrenska samskolan, Beskowska skolan och Osby samskola.
Anslutning till Sveriges kommunalanställdas pensionskassa har skett
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
beträffande några lärare vid Saltsjöbadens samskola. Pensionering genom
försäkring i försäkringsbolag har tillämpats bl. a. för beredande av familjepension
åt några äldre lärare vid Saltsjöbadens samskola. Pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring har anlitats av en skola för beredande av pensionsförbättring
åt lärarinnor.
Utan försäkringsmässiga anordningar har pensioneringen ordnats vid
t. ex. Gävle borgarskola, "där lärarna tillförsäkrats pensionsrätt enligt ett
av Gävle stad fastställt reglemente, vid Djursholms samskola, vars lärare
av Djursholms stad tillförsäkrats pensioner enligt grunder som nära ansluta
sig till de för statstjänstemännen gällande, och vid Lundsbergs skola,
där flertalet av lärarna tillförsäkrats pension genom pensionsrum i skolans
pensionsfond enligt en särskild pensionsstadga. Vid Fjellstedtska skolan
har skolstyrelsen förklarat de fast anställda lärarna i princip berättigade
till pension utan att grunderna för pensionernas bestämmande närmare
bestämts.
Pensionsfonder eller pensionsstiftelser finnas vid Gävle borgarskola,
Saltsjöbadens samskola, Fjellstedtska skolan, Lundsbergs skola, Beskowska
skolan, Göteborgs högre samskola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk
samt Osby samskola.
Vid Gävle borgarskola finns dels en pensionsfond å cirka 258 000 kronor
och dels en änke- och pupillkassa med en behållning av cirka 226 000 kronor.
I pensionsfonden ingår en donation genom testamente av P. Murén den
1 maj 1884 å 50 000 kronor såsom »grundkapital till en pensionsfond för
de vid skolan anställda lärare».
Vid Saltsjöbadens samskola finnas dels en genom årliga avsättningar
skapad pensionsfond avsedd för vissa manliga lärares pensionering och
med en behållning vid ingången av år 1948 av cirka 164 000 kronor och
dels en pensionsfond avsedd att täcka viss pensionsförhöjning för de fast
anställda ämneslärarinnorna, vilken fond vid årsskiftet 1947/48 uppgick
till närmare 18 000 kronor.
Den pensionsfond som finns vid Fjellstedtska skolan hade den 30 juni
1948 en behållning av omkring 478 000 kronor. Grundplåten till denna
fond utgöres av medel som inflöto vid en år 1891 verkställd insamling för
föreståndarens pensionering. Fonden har ej behövts tagas i bruk för pensionering
av föreståndare, men genom särskilda beslut ha pensioner därav
beviljats för andra anställda, t. ex. vaktmästare.
Vid Lundsbergs skola finns sedan år 1912 en pensionsstiftelse. Dennas
kapital uppgick den 30 juni 1948 till cirka 371 000 kronor. Avkastningen
av fonden är ej tillräcklig för de årliga pensionsutgifterna, varför skolan
för dessa måste tillskjuta medel.
Vid Beskowska skolan finns eu stiftelse med uppgift att bereda pensionsförmåner
åt anställda. Stiftelsens tillgångar uppgå till cirka 257 000 kronor,
varav omkring 122 000 kronor äro gåvomedel. Några pensioner utgå
ej av fonden. Ränteavkastningen användes som bidrag till pensionsavgifter
till Svenska Personal-Pensionskassan m. in.
De för pensionering avsedda fondmedel som finnas vid Göteborgs högre
samskola, Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk och Osby samskola
uppgå icke till belopp av någon mer betydande storleksordning. Vid de två
förstnämnda av dessa skolor ha fonderna uppgivits främst avse pensionering
av andra anställda än lärare.
Enligt utredningens uppfattning bör det i princip icke få förekomma
tjänste- eller fainiljepensionering genom några av huvudmannen vidtagna
anordningar vid sidan av eu pensionering av privatläroverkens lärare ge
-
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
nom tillämpning av SPA-reglementet. Det kan enligt utredningens uppfattning
ifrågasättas, huruvida icke ett direkt förbud bör intagas i statsbidragsvillkoren
för privatläroverken mot nya utfästelser om pensionsrätt
från huvudmannens sida för befattningar av ifrågavarande slag.
Utredningen anser, att de pensionsfonder, som finnas vid vissa av privatläroverken,
böra i den män de icke erfordras för fullgörande av huvudmannen
redan åvilande pensionsförpliktelser, i första hand disponeras för
bestridande av kostnader för engångsavgifter till pensionsanstalten. De medel,
som därefter återstå, kunna komma till användning för de fortlöpande
huvudmansavgifternas bestridande och, därest med hänsyn till donationsbestämmelser
hinder icke möter, till pensionering av andra anställda än
lärare vid skolorna eller till andra utgifter för skolornas verksamhet.
På grundval av införskaffade uppgifter rörande lärarpersonalen vid privatläroverken
har utredningen beräknat, att i fortlöpande avgifter från läroverken
komma att inflyta omkring 230 000 kronor årligen för nuvarande
antal lärare. Om även staten skulle täcka sin andel i kostnaden för pensioneringen
genom erläggande av årlig avgift, beräknas denna behöva vara av
ungefär samma storleksordning. Härtill komma för såväl läroverken som
staten övergångskostnader för tillgodoräkning av nuvarande befattningshavares
föregående tjänstetider.
Enligt den finansieringsplan, som skall tillämpas för SPA-pensioneringen,
komma emellertid bidrag av staten att lämnas endast i den mån utgifterna
för pensioner överstiga inkomsterna av avgifter. Med hänsyn till åldersfördelningen
inom lärarkåren kan det enligt utredningen förväntas, att
under några år framåt pensionsutgifterna komma att understiga inkomsterna
av avgifter, detta i synnerhet som de inflytande avgifterna till en början
kunna antagas innefatta jämväl engångsavgifter för tillgodoräkning i pensionshänseende
av befattningshavares föregående tjänstgöring. Utredningen
räknar därför med att bidrag av statsmedel icke komma att bli behövliga
under de närmaste åren för pensioneringen av lärare vid privatläroverken
och av efterlevande till dessa.
Yttrandena över pensionsutredningens förslag.
I samtliga yttranden tillstyrkes att en pensionsreglering genomföres för
privatläroverkens lärare genom tillämpning av SPA-reglementet.
Beträffande regleringens omfattning har stgrelsen för Göteborgs högre
samskola framhållit vikten av att även övningslärarnas pensionsfråga med
det snaraste vinner sin lösning. Styrelsen för Sigtunastiftelsens humanistiska
läroverk påpekar dessutom, att för uppehållande av en internatskola erfordras
även andra kategorier befattningshavare än lärare. Vid läroverket
ha sålunda hushållschefen, husmödrarna på de olika elevhemmen, ordinarie
kanslipersonal och de ordinarie vaktmästarna anställningar av stadigvarande
karaktär. Styrelsen anser det både av ekonomiska skäl och ur rättvisesynpunkt
vara ett mycket angeläget önskemål, att pensionsfrågan genom
statens medverkan ordnas även för dessa kategorier av befattningshavare.
73
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
Statens pensionsanstalt har framhållit vissa speciella förhållanden i organisatoriskt
avseende beträffande Gävle borgarskola. Pensionsanstalten har
därvid bl. a. anfört följande.
Denna skola utgör tillsammans med en ettårig statsunderstödd handelskurs
och ett tvåårigt statsunderstött handelsgymnasium en under gemensam
ledning stående läroanstalt (Gävle borgarskola och handelsinstitut). I handelsutbildningskommitténs
betänkanden och förslag, I, Handelsgymnasierna
(SOU 1950: 12), påpekas, att Gävle handelsgymnasium utgör en integrerande
del av läroanstalten Gävle borgarskola och högre handelsinstitut. Ehuru
statsbidrag utgår till mellanskolan såsom privatläroverk och icke som kommunal
mellanskola, vore densamma närmast att betrakta som en kommunal
skola. Denna omständighet har fört med sig bl. a. att man för läroanstalten
som en enhet kunde anställa behövligt antal heltidsanställda lärare och
slippa ett system med timlärare. Rektor för Gävle handelsgymnasium föreslås
av handelsutbildningskommittén placerad i lönegrad Cb 10, men därutöver
skulle han åtnjuta arvode med skillnaden mellan lönegrad Cb 10 och
Cb 11, enär han även vore rektor för ettårig handelskurs och enskild mellanskola.
Handelsutbildningskommittén synes således förbehållslöst ha hänfört
ifrågavarande befattning till handelsgymnasiet.
- Med hänsyn till här berörda förhållanden synes det enligt pensionsanstalten
i viss mån ovisst, huruvida lärare eller i varje fall rektor vid Gävle
borgarskola i dess egenskap av enskild mellanskola utan vidare bör vinna
anslutning till pensionsanstalten.
Skolöverstyrelsen och statskontoret anse, att såsom villkor för statsbidrag
bör uttryckligen föreskrivas, att nya utfästelser om pensionsrätt genom huvudmannens
försorg vid sidan av befattningshavarnas pensionering med tilllämpning
av SPA-reglementet icke få förekomma. Enligt skolöverstyrelsens
mening böra dock vissa övergångsbestämmelser meddelas i fråga om redan
avtalade pensionsförmåner. Liknande övergångsanordningar förordas även
av styrelserna för Djursholms samskola och Sigtunastiftelsens humanistiska
läroverk.
Med hänsyn till den genom 1950 års principbeslut godtagna anställningsformen
för ordinarie lärare vid privatläroverken synas enligt nyssnämnda
myndigheters mening de av utredningen föreslagna bestämmelserna med
anledning av lärarnas förflyttningsskyldighet ej påkallade. Statens pensionsanstalt
har fäst uppmärksamheten på att den sålunda beslutade anställningsformen
kan inverka på lärarnas pensionsrätt bl. a. i fall av förflyttning
till annan befattning.
Beträffande rektorernas pensionering har skolöverstyrelsen, med hänvisning
till det åt 1941 års lärarlönesakkunniga lämnade utredningsuppdraget
i fråga om rektorernas anställnings- och avlöningsförhållanden, icke ansett
sig böra taga ställning till de av pensionsutredningen härutinnan framlagda
förslagen.
Enligt utredningens andra alternativ, vari förutsättes att rektor tillsättes
medelst förordnande på viss tid, skall rektor, för det fall han återgår till av
honom innehavd lärarbefattning, få bibehållas vid rektors pensionsrätt, därest
lian innehaft rcktorsförordnandet i minst 12 år. Härvid har utredningen
74
Kungl. Maj. ts proposition nr 112.
förutsatt, att någon särskild avgift, motsvarande skillnaden mellan pensionsavgift
för rektor och ämneslärare, ej skulle uttagas i lärarbefattningen.
Med hänsyn till den avvägning av kostnaderna mellan staten och huvudmännen
som i princip gäller vid tillämpning av SPA-reglementet, anser sig
statskontoret för sin del böra ifrågasätta, att såsom villkor för ett dylikt
bibehållande av rektors pensionsrätt bör uppställas, att huvudmannen svarar
för den högre pensionsavgiften.
Flick- och samskolelärarnas riksförbund uttalar att, om full reciprocitet
skapas mellan enskilda statsunderstödda skolor samt statliga och kommunala
skolor vid rektorstjänsters besättande, det andra alternativet till rektorernas
pensionering synes böra komma till användning.
Styrelserna för vissa skolor ha erinrat att det vid de enskilda gymnasierna
endast finnes studierektorer. Styrelserna ifrågasätta, om icke dessa studierektorer,
som ensamma svara för skolans verksamhet, borde kunna tillerkännas
pensionsrätt såsom rektorer vid motsvarande statliga eller kommunala
högre skolor.
Styrelsen för Lundsbergs skola uttalar önskemålet, att i det blivande pensionsreglementet
klart utsäges, att förmånerna skola helt motsvara dem, som
åtnjutas av lärare i statlig tjänst, och att övergång från statlig tjänst till
tjänst vid statsunderstödd privatskola eller vice versa icke påverkar beräkningen
av löne- och pensionsförmåner.
De av utredningen föreslagna reglerna för tjänstår sberäkning för tid före
reglementets tillämplighet finner skolöverstyrelsen icke tillfredsställande.
Överstyrelsen hänvisar till vad överstyrelsen uttalat i samband med den
provisoriska pensionsregleringen, nämligen att Kungl. Maj:t enligt gammal
praxis plägat medgiva lärare, som övergått i statstjänst, att för pension räkna
sig till godo 2/3 av den tid han tjänstgjort vid statsunderstödda privatskolor,
samt att åtminstone samma förmån, enligt överstyrelsens mening,
borde tillerkännas lärare vid privatläroverk, som erhölle pensionsanslutning
till SPA. Endast under förutsättning att den då aktuella pensionsregleringen
komine att bestå som ett kortvarigt provisorium hade överstyrelsen funnit
en reducering av den ifrågavarande tjänstetiden kunna komma i fråga,
dock icke i vidare mån än till vad som motsvarade den som enligt praxis
fått tillgodoräknas i pensionshänseende. Överstyrelsen uttalar nu, att frågan
om tjänstårsberäkning för tid före de nya pensionsbestämmelsernas tillämplighet,
avseende rektorer, ämneslärare och övningslärare vid privatläroverken
bör göras till föremål för ytterligare överväganden med beaktande av att
enligt 1950 års principbeslut privatläroverkens lärare i lönehänseende skola
erhålla jämställdhet med lärarna vid de allmänna läroverken och högre
kommunala skolorna. En så kraftigt beskuren tjänstårsberäknmgsrätt i
pensionshänseende som den av pensionsutredningen ifrågasatta skulle enligt
överstyrelsen för åtskilliga av privatläroverkens lärare innebära, att deras
nettolöner i realiteten bleve lägre än motsvarande statliga eller kommunala
befattningshavares.
Kuwjl. Maj.ts proposition nr 112.
75
Den praxis, som av skolöverstyrelsen åberopats i fråga om tj anstår sberäkningen,
har även berörts av styrelserna för vissa skolor. Om skolorna bidragit
till privatpensionsförsäkring för sina lärare antingen genom uppläggande
av pensionsfond eller genom pensionsförsäkring i privat försäkringsanstalt,
bör enligt styrelsernas mening hänsyn härtill kunna tagas vid det slutgiltiga
fastställandet av den statliga pensionen. Styrelsen för Lunds privata elementarskola
föreslår, att hela den förutvarande tjänstgöringen med undantag av
exempelvis sex terminer tillgodoräknas och finner icke något skäl till att en
lärare, som efter tjänstgöring vid privatläroverk övergår till statsläroverk,
skall i pensionshänseende behandlas bättre än en lärare, som efter pensionsregleringen
kvarstår i sin tjänst.
Beträffande pensionsålderns inträde föreslår styrelsen för Djursholms
samskola, att i 39 § bör av bl. a. organisatoriska skäl intagas hänvisning till
10 b i stället för till 10 a i 38 §. Detta skulle innebära, att pensionsåldern
inträder vid utgången av den tolvmånadersperiod, omfattande tiden från
och med den 1 juli ett år till och med den 30 juni nästföljande år, under vilken
i 10 § avsedd och i 39 § angiven levnadsålder uppnås. Denna anordning
tillämpas för närvarande vid skolan.
Beträffande vissa övergångsanordningar påpekar skolöverstyrelsen, att i
kungörelserna 1949: 727 och 728 finnas vissa övergångsbestämmelser angående
pensionsåldern. Därest bestämmelser av motsvarande innebörd
skulle efter definitiv pensionsreglering bli tillämpliga för de lärarinnor, vilka
tillhört LP A, synas enligt överstyrelsen de befattningshavare, som vid reglementets
ikraftträdande uppnått 60 års ålder, omedelbart kunna avgå med
pension enligt de nya bestämmelserna. För övriga lärarinnor föreslår överstyrelsen,
att pensionsåldern övergångsvis skall kunna inträda mellan 61
och 64 års ålder (med förskjutning uppåt beroende på levnadsåldern vid
reglementets ikraftträdande).
Vid utfärdande av tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala
skolor (SFS 1939: 376) meddelades en övergångsbestämmelse, som
gjorde det möjligt för kvinnlig befattningshavare, vilken före reglementets
ikraftträdande uppnått en levnadsålder av 55 år, att avgå med ålderspension
vid 60 års ålder, under förutsättning att reglementet i samband med kommunalisering
av enskild läroanstalt under tiden 1 juli 1939—30 juni 1940
erhållit tillämpning å henne. Det synes överstyrelsen önskvärt, att även de
lärarinnor vid privatläroverken, som vid nu ifrågavarande reglementes
ikraftträdande tillhöra LPA och uppnått 55 års ålder, må kunna erhålla
ålderspension vid 60 års ålder. Medgivande härtill bör dock endast lämnas
efter prövning i varje särskilt fall av skolöverstyrelsen. Med hänsyn till
lärarinnornas vid privatläroverken åldersfördelning torde dessa medgivanden
enligt överstyrelsens uppfattning få synnerligen begränsad räckvidd.
Flick- och samskolelärarnas riksförbund och styrelsen för Djursholms
samskola anföra liknande synpunkter. Sistnämnda styrelse ifrågasätter, om
det inte vore lämpligt att giva en dylik bestämmelse om rätt att tillämpa
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
lägre pensionsålder generell räckvidd, varigenom ett privatläroverk även
framdeles skulle kunna tillämpa exempelvis 5 års lägre pensionsålder än
den normala i sådana speciella fall, då en förtidspension skulle bedömas
vara ur skolans synpunkt önskvärd. Styrelsen anser icke, att kostnaderna
för förtidspensionen under den tid, som föregår den normala pensionsåldern,
till någon del skulle bäras av staten utan anser det rimligt, att kostnaderna
härför helt bäras av skolan.
Läroverkslärarnas riksförbund anser önskvärt, att det i anslutning till
övergångsbestämmelserna, enligt vilka t jänstår sberäkning utan er läggande
av engångsavgift skall erhållas för hälften av den tid för vilken tjänstårsberäkning
mot erläggande av dylik avgift kan medgivas vid tillämpning av
SPA-reglementet, uttalas att den återstående del av avgiften, som erfordras
för att arbetstagaren skall för pension få tillgodoräkna sig hela sin tjänstgöringstid,
bör erläggas av huvudmannen.
De i ärendet hörda myndigheterna ha icke haft någon erinran mot den av
utredningen föreslagna avvecklingen av nuvarande pensionsanordningar.
Riksräkenskapsverket har dock ansett, att hithörande frågor påkalla fortsatta
överväganden för lösande av de detaljproblem, som uppställa sig vid
ett genomförande av utredningens förslag. I detta sammanhang kan nämnas,
att styrelsen för Fjellstedtska skolan framhållit, att den Fjellstedtska
skolans pensionsfond, som i betänkandet omnämnes, kan bära de för de berörda
befattningshavarnas pensionering enligt 7 § SPA-reglementet utgående
årliga avgifterna, men att fonden jämväl avser pensionering av direktor
och övriga befattningshavare i stiftelsens tjänst.
Skolöverstyrelsen, Flick- och samskolelärarnas riksförbund, läroverkslärarnas
riksförbund och styrelsen för Djursholms samskola ha uttalat
önskemål om en omreglering av äldre pensioner, som redan utgå till pensionerade
privatskolelärarinnor.
Departementschefen.
I propositionen 1950: 232 angående principerna för en lönereglering för
lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken m. m. har uttalats, att frågan
om pensionsreglering för ifrågavarande lärare torde få föreläggas 1951
års riksdag. I det föregående har jag framlagt förslag till åtgärder för genomförande
av den av 1950 års riksdag i princip beslutade löneregleringen
för de statsunderstödda privatläroverkens lärarpersonal jämte vissa förslag
till lönereglering för lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala och lanthushållningsseminariet å Rimforsa. Samtidigt med genomförandet
av dessa löneregleringar torde även en pensionsreglering böra komma
till stånd för omförmälda personal.
Såsom jag i det föregående anmärkt har en provisorisk pensionsreglering
redan möjliggjorts för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken.
Därvid har denna personal inordnats under SPA-reglementet. En
77
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
tillämpning av detta reglemente synes mig också vara den lämpliga formen
för ett definitivt ordnande av pensioneringen för nämnda befattningshavare.
Pensionsregleringen torde böra omfatta rektorer och lärare vid de förut
berörda statsunderstödda privatläroverken samt vid fackskolan i Uppsala
och vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa. Vid övriga i det föregående
omnämnda privata läroanstalter anställda rektorer och lärare, vilka föreslagits
skola erhålla endast provisorisk löneförbättring, böra däremot icke
pensionsregleras i detta isammanhang. För närvarande tillhöra dessa sistnämnda
befattningshavare SPA-reglementets tillämpningsområde såsom innehavare
av befattningar inordnade under grupp B, d. v. s. befattningar med
i allmänhet frivillig anslutning. Det torde närmast ankomma på vederbörande
huvudmän att taga initiativ till en pensionsförbättring för denna personal.
Pensionsregleringen bör vidare liksom löneregleringen begränsas till att avse
rektorer och lärare. Övriga befattningshavare vid nu ifrågavarande läroanstalter
böra icke omfattas av pensionsregleringen.
Den provisoriska pensionsregleringen avser även lärarpersonalen vid Gävle
borgarskolas mellanskola. Övrig lärarpersonal vid denna läroanstalt är också
inordnad under SP A-reglementet. Statens pensionsanstalt har uttryckt viss
tveksamhet, huruvida lärare eller i varje fall rektor vid läroanstalten i dess
egenskap av enskild mellanskola utan vidare bör vinna anslutning till pensionsanstalten.
Denna tveksamhet har föranletts av läroanstaltens speciella
organisation. Förutom mellanskolan består nämligen anstalten av ytterligare
två avdelningar, nämligen ett statsunderstött handelsgymnasium och en statsunderstödd
handelskurs. Ledningen är gemensam för de tre avdelningarna.
Vid avlåtandet av propositionen 1949: 200 med förslag rörande pensionering
genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare
anmärkte föredragande departementschefen, att en del lärare med full tjänstgöring
vid nämnda läroanstalt regelmässigt ha tjänstgöringen fördelad på
flera av anstaltens tre avdelningar. Enligt föredragandens mening borde befattning
vid anstalten kunna förenas med pensionsrätt oberoende av huru
tjänstgöringen vore fördelad. För att detta skulle kunna ske syntes det ändamålsenligast
att SP A-reglementet så utformades, att det kunde tillämpas
å varje lärare vid borgarskolan, som icke omfattades av den provisoriska
pensionsregleringen. I anslutning till nämnda uttalande bör enligt min mening
mellanskolans lärare icke uteslutas vid den definitiva regleringen. Närmare
bestämmelser i detta hänseende torde få meddelas av Kungl. Maj:t.
Med hänsyn till att anstaltens rektor även förestår andra avdelningar inom
läroanstalten än mellanskolan och att hans lönegradsplacering enligt vad jag
i det föregående föreslagit bör bestämmas av Kungl. Maj :t, bör det ankomma
på Kungl. Maj:t att efter ytterligare överväganden taga ställning jämväl till
frågan om pensionsreglering för rektorsbefattningen och formerna härför.
Vad angår pensionsbestämmelscrnas utformning anser jag, att pensionsutredningens
förslag med i det föregående omförmälda justeringar och i det
efterföljande angivna jämkningar i huvudsak kan godtagas. Därvid bör det
78
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
av utredningen föreslagna andra alternativet komma till användning i avseende
å de statsunderstödda privatläroverkens rektorer. Dessa böra nämligen
enligt vad jag tidigare angivit erhålla förordnandetjänster i lönegrad
Cb. Pensionsklasserna för dessa rektorer böra bestämmas till att motsvara
de löneklasser, som enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
svara mot där angivna begynnelseunderlag för vederbörande lönegrader.
Rektor stjänsten vid fackskolan har av mig föreslagits erhålla lönegradsplaceringen
Ca 31. För denna tjänst torde pensionsklassen böra fastställas
till 1: 33 i likhet med vad som i annat sammanhang föreslås för bland
annat rektorstjänsterna vid folkhögskolorna. För realskolornas rektorer gäller
motsvarande pensionsunderlag.
I anledning av att styrelserna för vissa skolor erinrat att vid vissa enskilda
gymnasier endast finnas studierektorer bör påpekas, att sådan befattningshavare
bör i pensionshänseende behandlas såsom vanlig rektor oavsett tjänstebenämningen,
därest han såsom heltidsanställd ensam svarar för skolans
verksamhet. Lönegradsplaceringen för sådan rektor bör, såsom jag i det
föregående anmärkt, bestämmas av Kungl. Maj :t.
De av pensionsutredningen föreslagna bestämmelserna i anledning av
lärarnas förflyttningsskyldighet ha utformats med utgångspunkt från vad
1944 års lönekommitté för privatläroverken föreslagit i fråga om anställningsform
för privatläroverkens lärare. Genom 1950 års principbeslut har
emellertid anställningsformen avsetts skola bli en annan. Dessutom har genom
kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 420) om ändring i SPA-reglementet
införts en allmän bestämmelse, som reglerar pensionsförhållandena för det
fall, att befattningshavare, som icke kan från sin befattning uppsägas, utan
något sitt förvållande förflyttats till annan med pensionsrätt enligt reglementet
förenad befattning. De av utredningen föreslagna bestämmelserna
avseende sådana fall torde alltså numera icke vara påkallade.
Däremot torde pensionsförhållandena böra regleras för det fall, att en vid
statsunderstött privatläroverk anställd lärare, som icke kan uppsägas, utan
eget förvållande förflyttas till befattning med pensionsrätt enligt annat pensionsreglemente
än SPA-reglementet. Såsom jag tidigare anfört bör nämligen
lärare vid statsunderstödd läroanstalt, som beröres av nu förevarande löneregleringar,
även kunna förflyttas till annan ordinarie tjänst, som avses i
3 § 1 mom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente eller till lärartjänst
vid folkskoleväsendet. Sker sådan förflyttning bör befattningshavaren
icke få sina pensionsförmåner försämrade genom förflyttningen. Föreskrifter
härom torde böra inflyta i SPA-reglementet.
Beträffande tjänstårsberäkningen för tid före anslutningen till SPA-reglementet
kan jag icke finna skäl att, såsom skolöverstyrelsen och styrelserna
för vissa skolor förordat, tillämpa andra regler än de som gälla för andra
befattningshavare, som anslutas till SPA-reglementet. Att sätta privatläroverkens
lärarpersonal i särställning torde icke böra ifrågakomma i anledning
av att de enligt praxis plägat tillerkännas en gynnsammare tillgodoräkning,
Kungl. Maj.ts proposition nr 112. 79
vid inträde i statstjänst. Jag biträder alltså pensionsutredningens förslag i
detta hänseende.
I ärendet har ifrågasatts, om det icke vore lämpligare att låta pensionsåldern
inträda vid utgången av juni månad i stället för vid utgången av det
kalenderhalvår, under vilket föreskriven pensionsålder uppnås. Ehuru skäl
kunna anföras för att pensionsåldern skall inträda vid verksamhetsårets utgång,
är jag icke beredd att föreslå annan anordning än den som för närvarande
tillämpas vid de allmänna läroverken och de högre kommunala
skolorna.
Den av utredningen föreslagna pensionsregleringen torde även böra i huvudsak
tillämpas på lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala samt lanthushållningsseminariet å Rimforsa med de tillägg, som
förut angivits beträffande pensionsklass för fackskolans rektor. Å sistnämnda
befattningshavare torde i övrigt böra tillämpas i huvudsak samma
bestämmelser, som skola gälla för lärarna vid skolan.
Vad övningslärarna beträffar torde deras pensionsfråga böra lösas på
motsvarande sätt som vid de allmänna läroverken eller de högre kommunala
skolorna.
Nya utfästelser om pensionsrätt vid sidan om SPA-reglementet torde icke
böra få förekomma från huvudmännens sida. Vissa övergångsbestämmelser
i fråga om redan gjorda utfästelser böra dock gälla. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att utfärda av pensionsregleringen påkallade övergångsföreskrifter,
bl. a. i fråga om pensionsålderns inträde för befattningshavare, som
före pensionsregleringens genomförande haft rätt att avgå med pension vid
tidigare tidpunkt än den som enligt de nya bestämmelserna kommer att gälla.
Frågan om omreglering av redan utgående pensioner torde böra upptagas
i annat sammanhang.
Nu befintliga pensionsanordningar synas i möjligaste mån böra avvecklas.
Jag har ingen erinran mot pensionsutredningens förslag i fråga om avveckling
av lärarinnornas pensionsanstalt.
Riksdagens bemyndigande torde böra inhämtas för Kungl. Maj: t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående anförts göra erforderliga
ändringar och tillägg i SPA-reglementet.
Pensionsregleringen bör liksom löneregleringarna träda i kraft den 1 juli
1951.
Hemställan.
Under åberopande av vad sålunda i skilda hänseenden anförts hemställer
jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna de av mig förordade förslagen till
1) omreglering av anställnings- och löneförhållandena för
rektorerna vid de högre kommunala skolorna in. in.,
Kungl. Maj:ts proposition nr 112.
2) löne- och pensionsreglering för rektorer och lärare vid
vissa statsunderstödda privata läroanstalter,
3) löneförbättring för lärarpersonalen vid vissa statsunderstödda
privata handarbets- och skolköksseminarier;
dels i anslutning härtill bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående anförts
utfärda bestämmelser om ändring i avlöningsreglementet
för övningslärare och reglementet för pensionering genom
statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare;
dels
ock bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som kunna visa sig erforderliga för genomförandet
av nämnda förslag.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Hauschildt.
Kungi. Maj:ts proposition nr 112. 81
Innehållsförteckning.
I. Inledning......................................................... 2
II. 1950 års principbeslut angående privatläroverken...................... 4
III. Rektorernas anställnings- och avlöningsförhållanden..................... 6
A. Gällande bestämmelser.......................................... 6
B. 1944 års lönekommittés för privatläroverken förslag och däröver avgivna
yttranden................................................ 9
C. 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag och däröver avgivna yttranden 11
Departementschefen................................................ 24
IV. Lönereglering m. m. för lärarpersonalen vid vissa andra statsunderstödda
privata läroanstalter................................................ 28
A. Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.......................... 28
B. Lanthushållningsseminariet å Rimforsa............................ 42
G. Övriga handarbets- och skolköksseminarier........................ 43
Departementschefen................................................ 51
V. Avlöningsbestämmelsernas utformning m. m........................... 54
VI. Pensionsreglering för privatläroverkens lärare m. fl..................... 58
A. Nuvarande pensionsförhållanden vid privatläroverken................ 58
B. 1944 års pensionsutrednings förslag och däröver avgivna yttranden.... 60
Departementschefen................................................ 76
Hemställan........................................................ 79
6 llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 112.