Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
1
Nr 105.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni
1957 (nr 303); given Stockholms slott den 9 mars
1951.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303).
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
(nr 303).
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 1947* 1, vilken
jämlikt lag den 12 maj 1950 (nr 174) gäller till och med den 30 juni 1951,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1952.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1948: 408.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr 105.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
23 februari 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman, Hammarskjöld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet
av prisregleringslagen den 30 juni 1957 (nr 303) och anför därvid följande.
Inledning.
Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i
kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30
juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 12
maj 1950, nr 174. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1951.
Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande
här nämnas.
Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,
för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt
förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt
förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1947
(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom
nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet
är alltjämt gällande.
I 2 § äro vissa definitioner upptagna. Sålunda stadgas i nämnda paragraf,
att med tjänst avses sådan tjänst som någon, yrkesmässigt eller eljest,
såsom företagare utför åt annan, att lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, som omfattar
minst nio för gästers härbärgerande avsedda rum, dels ock upplåtelse av
rätt att nyttja förnödenhet samt att lika med försäljning av förnödenhet
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
skall anses överlåtelse eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell
art, så ock upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka skog eller
att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens
vanliga avkastning.
Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris
vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande
av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpris icke må överskridas
med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den
som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall
ankomma att bevilja sådant tillstånd.
I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse
beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas
eller viss tjänst utföras, eller eljest beträffande den ordning, i vilken
försäljning må ske eller tjänsten utföras, priset icke må överskridas eller
utfästelsen eljest frångås med mindre myndigheten givit tillstånd därtill.
I 5 § finnas vissa stadganden om s. k. tvångskartellering m. in.
Bestämmelser angående prisstopp meddelas i 6 §. Sålunda stadgas i 6 §
1 mom. första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller
som frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å
förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften
angives, eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänst varom
fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris
eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet
eller utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom
stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående
innehavaren högst ägt uttaga. Enligt andra stycket i samma moment
må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst sex
månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst
sex månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på
vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning.
Vidare stadgas i 6 § 2 inom., att om prisstopp föreskrivits beträffande
viss förnödenhet eller tjänst och priset därefter finnes vara högre än som
kan anses skäligt, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger förordna om skälig sänkning av priset. Sådant förordnande må jämväl
meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Förordnandet
gäller under den tid prisstoppet är gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.
Enligt 7 § äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriva, att viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss
Ijänst utföras eller erbjudas med mindre priset å förnödenheten eller tjänsten
godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Sådan föreskrift
må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. God
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
känt pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten. Har pris godkänts
på sätt nyss sagts och inträda därefter sådana på prisbildningen inverkande
förhållanden att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen eller
myndighet som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning. Dylikt
förordnande må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller
företagare.
I 8 § meddelas ett allmänt förbud mot prisocker och 9 § innehåller bestämmelser
om s. k. kombinationsavtal. Vidare meddelas i 10 § föreskrifter
om viss uppgiftsskyldighet. Enligt 11 § äger myndighet som Konungen
bestämmer meddela vissa föreskrifter rörande anslag med prisuppgifter
in. m. I 12—14 §§ äro ansvarsbestämmelser upptagna och i 15, 17 och 18 §§
meddelas vissa processuella föreskrifter.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha
av Kungl. Maj:t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).
Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men
har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 12 maj
1950, nr 175, för tiden till och med den 30 juni 1951.
Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrollnämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj:t genom kungörelser
den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni
1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947
samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt
förlängts, senast genom kungörelsen den 22 december 1950, nr 666.
Enligt sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltighet
tills vidare för tiden till och med den 30 juni 1951. Prisstoppdagen är
i flertalet fall den 31 oktober 1942.
Vidare må nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december 1949 utfärdat vissa
föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar i prisärenden.
Riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten.
I detta sammanhang torde jag få lämna en redogörelse för frågan om
riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten.
Genom beslut den 31 mars 1950 anbefallde Kungl. Maj :t statens priskontrollnämnd
och övriga myndigheter med prisreglerande uppgifter att tills
vidare under år 1950 vid utövandet av sin prisreglerande verksamhet iakttaga
i beslutet angivna riktlinjer. Dessa riktlinjer grundades på förslag
framlagda av den i december 1948 tillkallade förhandlingsdelegationen för
utarbetande av direktiv för priskontrollen. De av Kungl. Maj :t genom nämnda
beslut fastställda riktlinjerna framgå av Bihang till detta protokoll.
Mot slutet av förra året utarbetades inom handelsdepartementet en promemoria
angående den prisreglerande verksamheten efter utgången av 1950,
innefattande förslag till nya riktlinjer för denna verksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
5
I promemorian erinrades inledningsvis om att de direktiv, som gällt för
prisregleringen under år 1950, i huvudsak voro utformade med hänsyn till
de särskilda betingelser som inkomststabiliseringen och den därtill anslutna
subventionspolitiken inneburit. I och med den nya rörlighet på pris- och
inkomstområdet, som kom att inträda kring årsskiftet 1950/51, hade dessa
särskilda betingelser bortfallit. Samtidigt hade en påtaglig förändring skett
i den allmänna ekonomiska situationen inom landet, vilket krävt en omställning
av den ekonomiska politiken. I detta läge hade även förutsättningarna
för statsmakternas övervakning av utvecklingen på prisområdet blivit i viss
mån andra än dem som förelegat, när de nuvarande riktlinjerna för priskontrollen
uppdragits.
I promemorian uttalades vidare, att den ändrade situationen främst sammanhängde
med den omsvängning av det internationella konjunkturläget,
som blivit eu följd av den världspolitiska utvecklingen. Med den starka anknytning
till utlandsmarknaden, som utmärkte det svenska näringslivet,
hade det ekonomiska läget inom landet snabbt rönt inverkan av den inflationsartade
tillspetsningen av den internationella konjunkturen. 1 det uppkomna
läget måste den ekonomiska politiken inriktas på att bevara den
samhällsekonomiska jämvikten och motverka tendenserna till balansrubbning.
Ett villkor härför var, att efterfrågan i samhället hölls inom gränserna
för de reala resurserna, så att utrymme ej skapades för en självständig
inhemsk prisstegringskonjunktur. Huvudlinjerna för en sådan politik
hade redovisats i propositionen nr 255 till 1950 års riksdag.
I promemorian underströks, att strävandena att genom en begränsning
av de förutsedda efterfrågeökningarna upprätthålla jämvikten mellan de
produktiva resurserna och anspråken på dessa måste stödjas av direkta ingripanden
på prisområdet. Tidpunkten för den definitiva avvecklingen av
priskontrollen måste därför förskjutas längre fram i tiden än som tidigare
synts nödvändigt.
I det rådande läget var det icke möjligt att genom priskontroll hindra
utifrån kommande prisstegringar att slå igenom i den svenska prisnivån.
De lönehöjningar, som inträdde med utgången av år 1950, torde icke heller
kunna undgå att framkalla prisstegringar trots att pågående rationalisering
och andra förhållanden kunde antagas ha skapat utrymme för höjda löneutgifter
utan prisstegring. Huvuduppgiften för priskontrollen blev under
dessa förhållanden närmast att tillse, att inflationstendenserna utomlands
icke uppammade spekulativt betonade prisstegringstendenser inom landet,
vilka gåvo upphov till en sekundär uppdrivning av den svenska prisnivån.
Särskilda problem uppstodo genom de spänningar på hemmamarknaden,
som de stigande export- och importpriserna i vissa fall kunde medföra.
De uppgifter som sålunda kommo att åvila priskontrollen under den närmaste
tiden voro viktiga och svåra. Den prisreglerande myndigheten måste
vaksamt följa utvecklingen och ingripa vid spekulativa prisrörelser, innan
dessa nått sådan styrka alt de blevo svåra att bemästra. Prisregleringsverksamheten
borde härvid i första hand inriktas på varor och tjänster, som
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
med hänsyn till konkurrensförhållanden och prispolitiska synpunkter i övrigt
kunde sägas vara av betydelse för prisutvecklingen. En sådan inriktning
av prisregleringen fick dock icke drivas så långt, att risker för snedvridning
av prisstrukturen uppkommo. Det måste därför förutsättas, att
möjligheter bibehöllos för att åter utsträcka prisregleringen till ett vidare
fält, därest dylika tendenser skulle framträda. Över huvud torde det få förutskickas,
att priskontrollen handhades med smidighet och anpassades till
lägets skiftande krav.
Med utgångspunkt från anförda synpunkter samt på grundval av vissa
överläggningar med företrädare för olika näringsorganisationer upprättades
inom handelsdepartementet ett utkast till direktiv för den prisreglerande
verksamheten efter utgången av 1950 av den lydelse som framgår av Bihang
till detta protokoll.
Till förslagets olika punkter voro knutna vissa kommentarer av i huvudsak
följande lydelse.
De för år 1950 gällande direktiven äro direkt anknutna till den mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer träffade överenskommelsen om lönestabilisering
och strävandena att nå inkomststabilisering och i direktiven
eller kommentarerna till dem finnas regler och uttalanden som hänföra sig
till löne- och inkomststabiliseringen. Således återfinnes i punkt 1 en hänvisning
härtill, punkt 6 är helt uppbyggd på stabiliseringen och av kommentaren
till punkt 7 framgår, att densamma får ses mot bakgrunden av stabiliseringspolitiken.
Med hänsyn till att en återgång till fria lönerörelser avses
skola ske efter utgången av innevarande år böra de regler och uttalanden
som anknyta till löne- och inkomststabiliseringen utgå. I enlighet härmed
har viss omformulering av punkt 1 skett i departementsutkastet; punkten 6
i dess nuvarande lydelse och punkten 7 ha utgått. I det följande lämnas en
kortfattad redogörelse för motiveringarna till ändringarna respektive varför
ändringar icke vidtagits å de skilda punkterna.
2. En höjning av den allmänna kostnadsnivån under nästa år kan förutses
såväl på grund av höjda råvarukostnader som höjda löner. I ett sådant
läge torde prisstoppet böra bibehållas. Om så icke skulle ske, måste man säkerligen
räkna med större prisstegringar än om prisutvecklingen underkastas
kontroll. Den under 1950 beträdda vägen att från prisstoppet undantaga
vissa varor och tjänster synes dock icke böra frånträdas, om förutsättningar
härför föreligga. Prisstoppsdagen är oförändrad.
3 och 4. Dessa punkter reglera förutsättningarna för medgivande till prishöjning.
Enligt punkt 3 måste »vederbörligen granskad kostnadskalkyl» och
enligt punkt 4 »verkställd lönsamhetsberäkning» föreligga för att prishöjningar
skola kunna medgivas i de i respektive punkter angivna fallen. Det
har från skilda håll framhållits, att priskontrollnämnden med säkerhet kommer
att bli överhopad med ansökningar om prishöjningar på grund av inIräffande
lönestegringar. Med de nuvarande kraven på utredning om kostnadsstegringarnas
betydelse — »kostnadskalkyler» resp. »lönsamhetsundersökningar»
— skulle det kunna betvivlas att priskontrollnämnden blir i
stånd att avgöra alla frågor så snabbt som är önskligt. Det kunde därför
ifrågasättas, om man icke borde söka någon annan väg av enklare beskaffenhet
för att behandla det ökade antalet ärenden.
I princip synas de regler som återfinnas i punkterna 3 och 4 alltjämt böra
gälla. För att undvika den nyss antydda anhopningen av ärenden hos priskontrollnämnden
med krav på nästan omedelbart avgörande, har diskute
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 105. 7
rats en väg, som innebär, att de löneökningar, som olika företag eller, då det
gäller gross- och detaljhandeln, branschen får vidkännas, automatiskt skulle
få medföra en däremot svarande prishöjning å produkterna. Förutsättning
härför skulle emellertid vara att anmälan om prishöjningen göres hos priskontrollnämnden.
Denna skulle efter erhållen anmälan skyndsamt pröva,
huruvida de genomförda höjningarna kunde anses berättigade med hänsyn
till reglerna i punkterna 3 och 4. Om så ej vore fallet, skulle prishöjningen
få återtagas eller reduceras. I den mån klarhet vid ärendenas prövning icke
erhållits om huru stora lönehöjningarna blivit, skulle man kunna tänka sig
att de av arbetsgivarna från början accepterade höjningarna finge tagas som
utgångspunkt för prishöjningar. Dessa övergångsbestämmelsers giltighet
skulle vara beroende av löneavtalsförhandlingarnas gång. Sedan resultaten
av dessa föreligga, skulle de generella reglerna ånyo träda i tillämpning.
Från priskontrollnämndens sida har i anslutning till detta förslag framhållits,
att nämnden redan nu fattat beslut, som avse viss del av 1951, inom
icke oväsentliga delar av mera betydelsefulla områden för priskontrollen, och
att, med tanke på erfarenheterna från början av 1947, då en liknande situation
förelåg, man inom nämnden ej hyser några mera allvarliga farhågor för
att icke kunna bemästra den övergångsbelastning som till äventyrs kan vara
att vänta. Med hänsyn till denna förklaring från priskontrollnämndens sida
ha några särskilda övergångsbestämmelser till punkterna 3 och 4 ej ansetts
behöva inflyta i direktiven. Av särskild vikt synes emellertid vara, att priskontrollnämnden
beaktar de svårigheter som antagligen komma att uppstå
vid bedömandet av frågor om kompensation i prishänseende för den tid som
kan komma att förflyta mellan dagen för löneavtalens träffande och deras
giltighet, vilken senare förmodas bli retroaktiv från nyåret 1951. Något
särskilt uttalande härom i direktiven har icke ansetts böra förekomma.
Punkterna 3 och 4 kvarstå alltså oförändrade.
6 och 7. Som förut påpekats ha punkten 6 i dess nuvarande lydelse och
punkten 7 med hänsyn till deras sammanhang med löne- och inkomststabiliseringen
under 1950 utgått. Då enighet emellertid synes råda mellan de
olika intressenterna om att lönekostnader, som gå utöver vad som avtalsmässigt
gäller för vederbörande branscher, icke skola få medräknas i de
kalkyler och lönsamhetsberäkningar som komma att ligga till grund för bedömningen
av prisfrågorna, ha bestämmelser härom intagits i en omformulerad
punkt 6.
För handelsmarginalernas bedömande synas böra gälla de allmänna reglerna
i punkterna 3 och 4.
Över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av koinmerskollegium,
statens jordbruksnämnd, statens priskontrollnämnd, Sveriges industriförbund,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Kooperativa
förbundet, Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Skånes handelskammare, landsorganisationen i Sverige och tjänstemännens
centralorganisation.
Icke någon av remissinstanserna förordar att man i nuvarande läge helt
avskaffar priskontrollen. I två särskilda uttalanden till ett av remissyttrandena
hävdas emellertid, att prisregleringslagen borde bibehållas efter den
1 juli 1951 endast ur beredskapssynpunlct i händelse av avspärrning eller
liknande.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
De i promemorian föreslagna riktlinjerna för den prisreglerande verksamheten
ha tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan erinran av kommerskollcgirnn,
statens jordbruksnämnd, statens priskontrollnämnd, Sveriges lantbruksförbund,
Kooperativa förbundet, landsorganisationen och tjänstemännens
centralorganisation.
Mot de föreslagna riktlinjerna ha å andra sidan invändningar i olika hänseenden
framförts av Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund
samt handels kamrarna i Stockholm, Göteborg och Skåne.
Av de yttranden, i vilka förslagen tillstyrkts eller lämnats i huvudsak utan
erinran, torde här följande få återgivas.
Kommerskollegium har ansett det erforderligt att de riktlinjer, enligt
\ilka
het, möjliggöra ett effektivt arbete på viktigare prisområden, med svfte
framför allt att förhindra spekulativa prisrörelser. Då de nu föreslagna, i
viss mån omarbetade riktlinjerna från år 1950 finge anses verka i dylik
riktning, ville kollegium icke motsätta sig att desamma lades till grund för
den prisreglerande verksamheten.
Statens jordbruksnämnd har understrukit vikten av att en av den prisreglerande
verksamheten föranledd snedvridning av produktion och distribution
effektivt förhindras. Nämnden finner det med hänsyn härtill angeläget
att produktionen av priskontrollerade nödvändighetsartiklar icke hämmas
av snäva tillverkningsmarginaler.
Statens priskontrollnämnd har uttalat, att rådande läge motiverar en
skärpt ekonomisk beredskap, icke minst på prisområdet. Nämnden är dock
medveten om att det icke är möjligt att genom prisreglering bemästra det
inflatoriska trycket. Det är därför angeläget att prisregleringen kombineras
med andra mera primärt inflationsbekämpande åtgärder på det allmänt
ekonomiska området. Inför de utsikter som föreligga beträffande den ekonomiska
utvecklingen har nämnden — som förutsatt att prisregleringslagens
giltighet förlänges efter 1 juli 1951 — ansett, att någon uppmjukning av
gällande riktlinjer för priskontrollen icke är möjlig. Det kan tvärtom enligt
nämndens mening ifrågasättas, om icke en viss skärpning av direktiven
kunde vara berättigad. Nämnden har dock stannat för att de nuvarande direktiven
tills vidare kunna anses tillfyllest.
Nämnden har ansett det angeläget att punkten 6 i förslaget utformas så
att någon tvekan icke kan uppkomma om att endast den kostnadsökning,
som svarar mot skillnaden mellan den senast faktiskt utbetalda lönen och
den för 1951 i kollektiv överenskommelse fixerade — eller mot genomsnitthg
höjning för icke kollektivanslutna arbetstagare svarande — kan få godkännas
som ökad lönekostnad.
Nämnden har vidare framhållit, att det med hänsyn till de speciella förhållanden
som råda inom handeln kan bli nödvändigt att i viss utsträckning
vidtaga justeringar av handelsmarginaler utan att avvakta resultaten
av lönsamhetsundersökningar inom respektive branscher.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
9
Mot priskontrollnämndens yttrande har ledamoten Grundström, med instämmande
av ledamoten Rydbeck avgivit reservation, vari hemställts om
skyndsam överarbetning av förslaget, särskilt avseende punkterna 3 och 4,
innan detsamma lägges till grund för nämndens fortsatta verksamhet. I avvaktan
härpå ha förordats sådana övergångsbestämmelser, att inträffade
löneökningar automatiskt skulle få medföra en däremot svarande prishöjning.
Priskontrollnämndens råd har förklarat sig i stort sett instämma med de
av nämnden anförda synpunkterna. Särskilda yttranden ha avgivits av tre
rådsledamöter.
Ledamoten Lindberger har ansett, att rådet bort göra det uttalandet att
fortsatt giltighet av prisregleringslagen efter den 1 juli 1951 kan vara påkallad
som beredskapsåtgärd i händelse av avspärrning eller andra därmed
jämförliga förhållanden. Så länge varutillgång och försörjning vore tillfredsställande,
borde däremot prisutvecklingen så ostört som möjligt få bestämmas
av kostnaderna å ena sidan och konkurrensen å den andra.
Ledamoten Throne-Holst har framhållit, att om man i nuvarande läge
skall med framgång kunna motverka den inflatoriska utveckling som hotar,
kan det endast ske om priskontrollen utbvgges med en restriktiv penningpolitik,
som hindrar uppkomsten av ett nytt köpkraftsöverskott. Herr
Throne-Holst har vidare förklarat sig dela den allmänna meningen i herr
Lindbergers yttrande.
Ledamoten fru Öhman har ansett, att direktiven borde i olika avseenden
skärpas.
Sveriges lantbruksförbund har anfört, att kostnadsökningar på grund av
lönehöjningar icke böra generellt få medföra en mot löneförhöjningen svarande
prisstegring. Hänsyn måste nämligen tagas dels till den rationalisering
som möjliggjort den före lönehöjningen uppkomna s. k. löneglidningen,
dels ock till den rationalisering som kan motses under 1951. Detta hänsynstagande
är så mycket mer påkallat som man vid fastställandet av priserna
på jordbrukets produkter beaktat den rationalisering som normalt kan förväntas.
Kooperativa förbundet har understrukit, att den administrativa priskontrollens
möjligheter i nuvarande läge äro tämligen begränsade, då det gäller
att förhindra sekundära, spekulativt betonade prisstegringstendenser. Ansvaret
att förhindra dylika prisstegringar kan icke rimligen åläggas den statliga
priskontrollen utan måste åvila de myndigheter, som ha att handlägga
valuta- och penningpolitiken.
Landsorganisationen har uttalat, att förslaget i stort sett synes ge nämnden
det erforderliga underlaget för dess verksamhet. Landsorganisationen
framhåller, att det är påtagligt att priskontrollen under en tid, då genom
ett flertal samverkande orsaker en viss prisstegring är oundviklig, har begränsade
möjligheter att dämpa en sådan utveckling. Samtidigt får dock
priskontrollen ökad betydelse, i det att den måste förhindra att prisrörelsen
får en omfattning som icke är motiverad av kostnadsutvecklingen. Lands
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
organisationen har understrukit, att någon automatisk priskompensation
icke bör lämnas, vare sig i fråga om löner eller andra kostnader, utan att
prövning av kostnadsfaktorerna i förhållande till vinstmarginalerna ständigt
bör ske. Landsorganisationen förutsätter vidare, att priskontrollen särskilt
med tanke på risken för monopolistiska prisbildningsföreteelser övervakar
de områden, som tidigare frisläppts, och att prisregleringen återinföres, om
det visar sig att frisläppandet utnyttjas för icke kostnadsbetingade prishöjningar.
Tjänstemännens centralorganisation har understrukit, att en aktiv priskontroll
i nuvarande starkt försämrade internationella läge utgör en förutsättning
för att den inflationistiska utvecklingen skall kunna begränsas. Det
är angeläget att observera att de lönehöjningar, som träda i kraft vid årsskiftet
1950/51, icke nödvändigtvis behöva slå igenom på prisnivån med
hela sin kraft, enär hänsyn bör tagas till de senaste årens rationaliseringsprocess
inom det svenska näringslivet. Organisationen har vidare framhållit
angelägenheten av en restriktiv tolkning av begreppen »skälig handelsvinst»
och »produktions- eller anskaffningskostnad».
För de yttranden från näringsorganisationer, vilka yrkat på en omarbetning
i väsentliga delar av förslaget till direktiv, torde följande sammanfattande
redogörelse få lämnas.
Sveriges industriförbund har uttalat, att en fortsatt priskontroll i rådande
läge icke torde kunna undgås, icke minst av psykologiska skäl. De direktiv,
som komma att fastställas, böra endast få gälla under en begränsad tid.
Frågan om priskontrollens fortsatta existens och utformning bör därefter
ånyo upptagas till övervägande.
Förbundet har ansett en grundlig upprensning bland de nuvarande prisstoppbestämmelserna
önskvärd. Prisstopp eller annan form av prisreglering
bör numera i princip endast omfatta mera betydelsefulla områden, där tilllika
sådan knapphet råder att ett hävande av prisregleringen kan väntas
medföra större prishöjningar än som fått lov att medgivas vid bibehållen
priskontroll.
Förbundet förordar, att i vart fall under en övergångstid den hittills tilllämpade
proceduren i prisärenden förenklas därhän att i varje fall löneökningar
automatiskt få medföra prishöjning, förutsatt endast att anmälan
därom göres till priskontrollnämnden. Nämnden skulle därefter skyndsamt
pröva huruvida höjningen kunde anses berättigad med hänsyn till gällande
direktiv. Om så ej vore fallet, skulle prishöjningen få återtagas eller reduceras.
Förbundet har vidare framhållit, att bibehållandet av den s. k. lönsamhetsprincipen,
som på sätt och vis kunde försvaras under en tid då det
i princip rådde lönestopp, icke längre torde kunna sakligt motiveras sedan
lönestoppet brutits och förutsättningarna för prispolitiken därmed helt förändrats.
I varje fall borde kravet på lönsamhetsberäkning slopas under en
lämplig övergångstid så att handläggningen av prisärenden åtminstone under
denna tid icke fördröjdes i alltför hög grad.
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har ansett, att förslaget
bör omarbetas, och därvid särskilt fäst uppmärksamheten på punkterna 3
och 4. I avvaktan på resultatet av en överarbetning av förslaget borde under
de närmaste månaderna sådana övergångsbestämmelser tillämpas, som
beredde näringslivet möjlighet att genom prishöjning täcka sig för på grund
av lönehöjningar ofrånkomliga kostnadsstegringar.
Sveriges grossistförbund har uttalat, att den nya rörligheten på pris- och
inkomstområdet borde få som konsekvens att de nuvarande rigorösa priskontrolldirektiven
upphävdes och ersattes med helt nya bestämmelser, som
dels medgåvo en naturlig anpassning av priser och marginaler efter de ändrade
betingelserna, dels begränsade priskontrollen till områden, där till följd
av varuknapphet risk kunde antagas föreligga för spekulativa prisstegringar.
Intill dess nya direktiv i enlighet med dessa synpunkter utarbetats, borde
det remitterade förslaget provisoriskt tillämpas med den modifikationen att
pris- och marginalhöjningar som kompensation för inträffade kostnadsökningar
skulle få automatiskt genomföras utan hinder av eventuell lönsamhetsundersökning.
Om nämnden icke kunde godtaga den anmälda pris- och
marginalhöjningen, skulle nämnden äga att inom två veckor efter det anmälan
inkommit besluta om lönsamhetsundersökning.
Sveriges köpmannaförbund har ansett det önskvärt att utarbetandet av de
nva direktiven hade anförtrotts en särskild kommitté med representanter
för olika intressegrupper. Förbundet har i övrigt utvecklat i stort sett samma
synpunkter som grossistförbundet.
Stockholms handelskammare har hävdat, att en genomgripande omarbetning
av de föreslagna direktiven snarast möjligt måste äga rum i syfte att
begränsa och anpassa priskontrollens uppgifter efter det ändrade läget och
samtidigt mera fullständigt än hittills fixera gränserna för nämndens verksamhet.
Det generellt verkande prisstoppet, baserat på 1942 års priser, borde
upphävas och ersättas med en på mera speciella områden inriktad övervakande
prisreglering syftande till att förebygga spekulativa prisökningar.
Förutsättningarna för priskontrollen hade bland annat genom den nya lönepolitiken
helt ändrats. Fn skyndsam utredning under medverkan av representanter
för näringslivet borde verkställas för att utarbeta nya riktlinjer
för den begränsade priskontroll, som i det förändrade läget påkallades under
en övergångsperiod i avvaktan på möjligheterna alt avveckla priskontrollcn.
Innan en dylik utredning resulterat i ändrade riktlinjer, borde sådana
prishöjningar automatiskt få vidtagas som motiveras av objektivt fastställbara
kostnadsökningar.
Frågan om penningpolitikens utformning är, understryker handelskammaren,
av grundläggande betydelse för en allmän stabiliseringspolitik i den
nya inflationsperiod som synes förestå. Förutom en målmedveten penningpolitik
fordras andra åtgärder, icke minst av finanspolitisk karaktär, som
tillsammans bilda ett effektivt ekonomiskt program. Handelskammaren vill
emellertid icke bestrida att med nuvarande brist på balans mellan tillgång
och efterfrågan på varor en viss form av priskontroll erfordras i avvaktan
på att balansen återställes genom mera generellt verkande åtgärder.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare ha framfört:
liknande synpunkter.
Sedan det remitterade förslaget till direktiv blivit föremål för viss överarbetning
inom handelsdepartementet, anbefallde Kungl. Maj :t genom beslut
den 12 januari 1951 statens priskontrollnämnd och övriga myndigheter
med prisreglerande uppgifter att tills vidare intill utgången av juni 1951
vid utövandet av sin prisreglerande verksamhet iakttaga följande riktlinjer.
1. Målet för den prisreglerande verksamheten skall vara att, där så är
möjligt, förhindra eller eljest i största möjliga utsträckning begränsa prisstegringar
samt att främja prissänkningar. Inom ramen för denna allmänna
målsättning böra de prisreglerande myndigheterna anpassa sina åtgärder så,
att en av den prisreglerande verksamheten föranledd snedvridning av produktion
och distribution i möjligaste mån motverkas och en ändamålsenlig
inriktning i dessa hänseenden sålunda främjas.
2. Det allmänna prisstoppet avses skola bibehållas tills vidare med oförändrad
prisstoppdag. Där tillräcklig säkerhet föreligger beträffande visst
varuslag, viss grupp av varor eller viss tjänst, att ett upphävande av prisregleringen
icke kommer att medföra prisstegring, bör prisregleringen i fråga
om varuslaget, varugruppen eller tjänsten upphävas. De prisreglerande
myndigheterna böra vid bedömning härav taga vederbörlig hänsyn till det
förhållandet, att en branschförening lovar verka för eller ett enstaka företag
försäkrar att prishöjning icke skall äga rum.
3. Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag eller viss tjänst
skall kunna medgivas skall alltid vara, att det föreliggande priset enligt en
av den prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl
visas icke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna
jämte skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna beräknas
därvid med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.
4. Även om en dylik kostnadskalkyl i och för sig skulle motivera en prishöjning
bör en sådan i allmänhet icke medgivas i annat fall, än att verkställd
lönsamhetsberäkning giver vid handen, att verksamheten inom företaget
eller branschen såsom helhet, om prishöjning icke genomföres, kommer
att ge en avkastning, som med hänsyn till föreliggande förhållanden
uppenbarligen måste betecknas som för låg. Är så icke fallet, bör dock prishöjning
kunna medgivas, om kompenserande prissänkning genomföres på
någon annan av företagets eller branschens produkter eller eljest särskilda
omständigheter föreligga.
5. Vid bedömande av de under 3 och 4 angivna förutsättningarna skall till
utgångspunkt tagas pris- och kostnadsläget hos rationellt arbetande företag
inom vederbörande bransch. Härvid böra beaktas de skillnader i fråga om
varusortiment och kvalitet m. m. som kunna föreligga.
6. I kalkyler och lönsamhetsberäkningar, som komma att läggas till grund
för bedömningen av prisfrågorna, bör, såvitt angår kostnadsökningar, bero
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
13
ende på löneförhöjningar, endast få medräknas sådan kostnadsökning som
svarar mot skillnaden mellan senast faktiskt utbetald lön och lön som för
1951 eller däremot svarande tid antingen bestämts i kollektiv överenskommelse
eller genomsnittligen utgår för arbetstagare, som icke omfattas av
kollektivavtal.
7. I de fall, att för visst företag eller bransch övernormala vinster eller
marginaler föreligga, böra de prisreglerande myndigheterna vidtaga åtgärder
för att åstadkomma prissänkningar. Särskild uppmärksamhet bör härvid
ägnas de fall, där anledning till antagande finnes, att prissättningen är monopolistiskt
bestämd.
8. De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande god
kontakt med näringslivet och dess organisationer.
Sedermera har Stockholms handelskammare i en till Kungl. Maj :t ställd
skrift — under åberopande bl. a. av synpunkter som anförts i vissa av näringsorganisationernas
förut återgivna yttranden — hemställt om en förnyad
utredning, under medverkan av företrädare för näringslivet, om priskontrollens
uppgifter under nu rådande förhållanden och om formerna för
dess utövning. Chefen för handelsdepartementet kommer senare i dag att
anmäla denna fråga och ämnar då hemställa om bemyndigande att tillkalla
sakkunniga för överläggningar angående de fortsatta prisregleringsdirektiven.
Fortsatt giltighet av prisregleringslagen.
I skrivelse den 3 februari 1951 har statens priskontrollnämnd — under
erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen utgår den 30 juni 1951
— hemställt att lagen skall givas fortsatt giltighet t. o. in. den 30 juni 1952.
Vid gemensamt sammanträde med nämnden och dess råd i anledning av
remissen av utkastet till direktiv för den prisreglerande verksamheten efter
utgången av år 1950 hade förehafts även frågan om förlängning av lagens
giltighetstid. Därvid hade uttalats, att de osäkra förhållanden, som f. n.
rådde på de utrikespolitiska och ekonomiska områdena, syntes komma att
bli tämligen långvariga och torde göra det ofrånkomligt att lagen bibehölles
också under nästa budgetår. Vidare hade framhållits att det icke f. n. syntes
föreligga anledning att vidtaga ändringar i lagbestämmelserna samt att
statsmakterna ägde möjlighet att under lagens giltighetstid begränsa tilllämpningen
av föreskrifterna däri, i den mån så befunnes lämpligt.
Av priskontrollnämndens skrivelse framgår vidare, att nämnden nyligen
beslutat att, med giltighetstid fr. o. m. den 29 januari 1951, undantaga ett
antal förnödenheter och tjänster från prisstoppbestämmelserna. Detta inncbure
emellertid icke att nämnden komme att släppa övervakningen av
prisutvecklingen på de områden som undantagits från prisreglering. I den
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
mån det skulle uppträda tendenser till prishöjningar utöver vad som kunde
anses skäligt med hänsyn till kostnadsstegringar och andra förhållanden,
komme nämnden att företaga förnyade prisingripanden på sådana områden.
Så hade t. ex. redan skett beträffande vissa järnvaror.
Departementschefen. I finansplanen till årets statsverksproposition underströk
jag att den ekonomiska politikens strävanden att, sedan den pågående
anpassningen uppåt av priser och löner ägt rum, stabilisera penningvärdet
på den nya nivån måste stödjas av en fortsatt priskontroll. Tidpunkten
för priskontrollens definitiva avveckling måste med hänsyn härtill
förskjutas längre fram i tiden än vad man tidigare hoppats på. Jag erinrade
vidare om att de av Kungl. Maj :t i anslutning till stabiliseringspolitiken
fastställda direktiven för priskontrollen upphörde att gälla med utgången
av 1950 och att nya riktlinjer voro under övervägande och inom kort skulle
komma att fastställas.
Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har Kungl. Maj :t genom beslut
den 12 januari 1951 fastställt sådana nya riktlinjer att gälla tills vidare
intill utgången av juni 1951, motsvarande prisregleringslagens återstående
giltighetstid.
Då i enlighet med vad jag anfört behov av fortsatt priskontroll föreligger,
torde giltighetstiden för prisregleringslagen böra förlängas ytterligare ett år.
Någon ändring av innehållet i lagen ifrågasättes icke.
Med avseende å priskontrollens allmänna karaktär och uppgifter i rådande
ekonomiska läge torde jag få erinra om uttalandena härutinnan i finansplanen.
Jag har där framhållit att stora krav på smidighet komma att
i det nya läget ställas på priskontrollen. Med den nya rörligheten i samhällsekonomin
blir det priskontrollens främsta uppgift att förhindra att sekundära
prisförskjutningar uppkomma sedan anpassningen till den nya prisnivån
genomförts och att se till att spekulativa moment i prisstrukturen ej
ge anledning till självständiga prisrörelser. Priskontrollens uppgift blir sålunda
att utöva kontroll över att initialkostnadsstegringarna icke fortplantas
i prissystemet i större usträckning än vad som är ofrånkomligt och icke
med mera än sitt absoluta belopp. Priskontrollens verksamhet får därmed i
viss mån en karaktär påminnande om den under de första krigsårens kostnadsökningsperiod.
Detta får dock icke innebära att priskontrollen skulle
frångå hittills tillämpade allmänna grunder för sin verksamhet utan den hör
på vanligt sätt söka begränsa prishöjningar till ett minimum och, där möjligheter
därtill föreligga, främja prissänkningar. Det nyss sagda bör heller
icke utesluta en fortsatt avveckling av priskontrollen på områden där några
risker för prishöjningar uppenbarligen icke föreligga.
Såsom av priskontrollnämndens skrivelse framgår har nämnden med tilllämpning
av den sist angivna principen nyligen avvecklat prisregleringen
för ett antal förnödenheter och tjänster. Emellertid har nämden för avsikt
att, i överensstämmelse med vad som förutsatts i ett av remissyttrandena
över utkastet till de nya direktiven för priskontrollen, fortfarande övervaka
Kungl. Maj. ts proposition nr 105. 15
prisutvecklingen på frisläppta områden och vid behov åter ingripa med prisreglerande
åtgärder.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om fortsatt
giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1957 (nr 303), av den lydelse
Bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Otto Winther.
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
16
Kungi. Maj.ts proposition nr 105.
Bihang.
Utkast
till
riktlinjer för den prisreglerande verksamheten efter utgången
av 1950.
(Utkastet.)
(Av Kungl. Maj.t genom beslut den
31 mars 1950 fastställda direktiv
för 1950.)
1. Målet för den prisreglerande
verksamheten skall — i anslutning till
de mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer
träffade överenskommelserna
om lönestabilisering och till
de allmänna strävandena att nå inkomststabilisering
— vara att i största
möjliga utsträckning förhindra
prisstegringar och främja prissänkningar.
Inom ramen för denna allmänna
målsättning böra de prisreglerande
myndigheterna anpassa sina
åtgärder så, att en av den prisreglerande
verksamheten föranledd snedvridning
av produktion och distribution
i möjligaste mån motverkas och
en ändamålsenlig inriktning i dessa
hänseenden sålunda främjas.
2. Det allmänna prisstoppet avses
skola bibehållas under år 1950 med
oförändrad allmän prisstoppdag.
Där tillräcklig säkerhet föreligger
beträffande visst varuslag eller viss
grupp av varor, att ett upphävande
av prisregleringen icke kommer att
medföra prisstegring, bör prisregleringen
i fråga om varuslaget eller
varugruppen upphävas. Priskontrollnämnden
bör vid bedömning härav
taga vederbörlig hänsyn till det förhållandet,
att en branschförening
lovar verka för eller ett enstaka företag
försäkrar att prishöjning icke
skall äga ruin.
1. Målet för den prisreglerande
vei-ksamheten skall vara att, där så
är möjligt, förhindra eller eljest i
största möjliga utsträckning begränsa
prisstegringar samt att främja
prissänkningar. Inom ramen för
denna allmänna målsättning böra
de prisreglerande myndigheterna anpassa
sina åtgärder så, att en av
den prisreglerande verksamheten föranledd
snedvridning av produktion
och distribution i möjligaste mån
motverkas och en ändamålsenlig inriktning
i dessa hänseenden sålunda
främjas.
2. Det allmänna prisstoppet avses
skola bibehållas tills vidare under
tiden för prisregleringslagens giltighet
med oförändrad prisstoppdag.
Där tillräcklig säkerhet föreligger
beträffande visst varuslag eller viss
grupp av varor, att ett upphävande
av prisregleringen icke kommer att
medföra prisstegring, bör prisregleringen
i fråga om varuslaget eller varugruppen
upphävas. De prisreglerande
myndigheterna böra vid bedömning
härav taga vederbörlig
hänsyn till det förhållandet, att en
branschförening lovar verka för eller
ett enstaka företag försäkrar att
prishöjning icke skall äga rum.
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
17
(Av Knngl. Maj.t genom beslut den (Utkastet.)
31 mars 1950 fastställda direktiv
för 1950.)
3. Förutsättning för att prishöjning för visst varuslag skall kunna medgivas
skall alltid vara, att det föreliggande priset på varan enligt en av den
prisreglerande myndigheten vederbörligen granskad kostnadskalkyl visas
ieke medföra täckning av produktions- eller anskaffningskostnaderna jämte
skälig handelsvinst. Produktions- och anskaffningskostnaderna beräknas därvid
med tillämpning av återanskaffningsprisprincipen.
4. Även om en dylik kostnadskalkyl i och för sig skulle motivera en prishöjning,
bör en sådan i allmänhet icke medgivas i annat fall, än att verkställd
lönsamlietsberäkning giver vid handen, att verksamheten inom företaget
eller branschen såsom helhet, om prishöjning icke genomföres, kommer
att ge en avkastning, som med hänsyn till föreliggande förhållanden
uppenbarligen måste betecknas som för låg. Är så icke fallet, bör dock prishöjning
kunna medgivas, om kompenserande prissänkning genomföres på
någon annan av företagets eller branschens produkter eller eljest särskilda
omständigheter föreligga.
5. Vid bedömande av de under 3 och 4 angivna förutsättningarna skall
till utgångspunkt tagas pris- och kostnadsläget hos rationellt arbetande företag
inom vederbörande bransch. Härvid böra beaktas de skillnader i
fråga om varusortiment och kvalitet m. m. som kunna föreligga.
6. Kostnadsökningar, som bero på
lönehöjningar, böra, så länge lönestabiliseringen
upprätthålles, i princip
icke få åberopas som skäl för
prishöjning. Detta skall dock icke
gälla sådant lönetillägg, som direkt
eller indirekt kan komma att utgå
till följd av att levnadskostnaderna
enligt 1935 års indexserie uppgå till
169.
7. En mindre betydande prishöjning
i produktionsledet bör icke i och
för sig få medföra höjning av föreliggande
handelsmarginaler i kronor
och öre räknade. Skulle en betydande
höjning inträda i samband med
en omsättningsminskning och de efter
prishöjningen uppkommande
marginalerna i kronor och öre räknade
måste anses särskilt låga, kan
marginalökning i viss utsträckning
medgivas.
2 Biliang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. Nr loa.
6. Kostnadsökningar beroende på
löneförhöjningar böra icke få medräknas
i de kalkyler och lönsamhetsberäkningar,
som komma att
läggas till grund för bedömningen av
prisfrågorna, i annan mån än att de
stå i samband med en för 1951 gjord
lönejustering och antingen äro fixerade
i en kollektiv överenskommelse
eller svara mot en genomsnittlig
höjning för befattningshavare, som
ej omfattas av kollektivavtal.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
(Av Kungl. Maj.t genom beslut den (Utkastet.)
31 mars 1950 fastställda direktiv
för 1950.)
8. (7) I de fall, att för visst företag eller bransch övernormala vinster eller
marginaler föreligga, böra de prisreglerande myndigheterna vidtaga åtgärder
för att åstadkomma prissänkningar. Särskild uppmärksamhet bör härvid
ägnas de fall, där anledning till antagande finnes, att prissättningen är
monopolistiskt bestämd.
9. (8) De prisreglerande myndigheterna skola upprätthålla fortlöpande
god kontakt med näringslivet och dess organisationer.
Kungl. Maj.ts proposition nr 105.
19
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 8 mars
1951.
Närvarande:
justitieråden Ekberg,
Strandberg,
Ljunggren,
regeringsrådet Björkholm.
Enligt lagrådet den 6 mars 1951 tillhandakommet utdrag av protokoll
över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 23
februari 1951, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni
1957 (nr 303).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
expeditionschefen F. G. H. öhman.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 105.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 mars 1951.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 8 mars 1951
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 23 februari 1951 remitterade förslaget
till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 19^7
(nr 303).
Föredragande departementschefen hemställer att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Wenker.
517189. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.