Nr 56—58.

Statsutskottets utlåtande nr 56.

1

Nr 56.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ökade lånemöjlighetei'' för den mindre skeppsfarten
m. in.

(l:a avd.)

I propositionen nr 51 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 2 februari 1951, föreslagit
riksdagen att dels besluta, att från statens lånefond för den mindre skeppsfarten
må från och med den 1 juli 1951 lämnas lån i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i berörda statsrådsprotokoll förordats, dels medgiva,
att till statens lånefond för den mindre skeppsfarten skall överföras ett belopp
av 2 miljoner kronor från rederilånefonden, dels ock medgiva, att statens
lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för vissa fartyg må avvecklas vid
utgången av budgetåret 1950/51.

En av 1938 års sjöfartskommitté för tolv år sedan verkställd utredning
angående den mindre skeppsfartens kapitalförsörjning för tonnagets förnyelse
var avsedd att utgöra en första etapp i en större undersökning rörande de
ekonomiska betingelserna för den svenska skeppsfarten över huvud taget. De
beslut, som fattades vid 1939 års riksdag, betraktades därför såsom ett provisorium
i avvaktan på de åtgärder, vartill kommitténs fortsatta arbete kunde
leda. Kommitténs verksamhet vilade emellertid under kriget och har utan att
återupptagas sedermera upphört. Det provisoriska stöd åt den mindre skeppsfarten,
som inrättandet av lånefonden för denna sjöfartsgren innebar, har
kommit att oförändrat bestå men har icke åstadkommit avsedd tonnageförnyelse.
Utformningen och tillämpningen av lånebestämmelserna, försämrade
ekonomiska förutsättningar samt höga byggnadskostnader för fartyg ha nämligen
medfört, att möjligheterna att låna från fonden för nybyggnad eller
modernisering av fartyg endast i ringa mån utnyttjats. Nyanskaffning av
fartyg genom köp från utlandet bär ej heller skett i nämnvärd utsträckning.
Den mindre handelsflottan inrymmer därför i dag förhållandevis flera äldre
fartyg än före kriget. Åldersgruppen 40 år gamla och äldre fartyg, vilken år
1938 utgjorde 35 procent av fartygsbeståndet, har nu ökat till att omfatta
över 50 procent. Dessa äldre fartyg fylla icke tidens krav i fråga om byggnadsmaterial,
konstruktion m. m. De äro därför oekonomiska i drift, vilket bidrager
till att de ha svårt att konkurrera med utländska fartyg av samma storlek.
Den mindre skeppsfarten har kommit i ett alltmer beträngt läge och är
1 —578 5i Bihana till riksdaqens protokoll 1951. 6 saml. Nr 56—58.

2

Statsutskottets utlåtande nr 56.

uppenbarligen allvarligt hotad, om den angivna utvecklingen beträffande
fartygsbeståndet får fortsätta. En minskning av det mindre tonnaget skulle
komma att medföra påtagliga transportsvårigheter och ökade transportkostnader.
Frågans vikt har också betonats i riksdagen såväl år 1949 i en motion
som föregående år i en interpellation.

I skrivelse den 4 februari 1949 har Sveriges segelfartygsförening hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning rörande revision av
bestämmelserna om lån ur de för den mindre skeppsfarten avsedda lånefonderna.
En utredning i ämnet har numera verkställts genom nämnden förståtens
lånefond för den mindre skeppsfarten. Utredningen har därefter med
vissa statistiska undersökningar av kommerskollegium överlämnats till Kungl.
Maj ds prövning. De förslag, som i samband med utredningarna framlagts,
avse att få till stånd icke blott en utsträckning av låneverksamheten att omfatta
jämväl stöd under byggnadstiden utan även vissa ytterligare uppmjukningar
av lånebestämmelserna. Förslagen ha i princip tillstyrkts av remissmyndigheterna.
Avvikande mening har anmälts endast beträffande vissa punkter.
I ärendet har emellertid framhållits, att mera väsentlig nybyggnad av
mindre fartyg icke kan ske, förrän byggnadskostnaderna bli lägre. Det är,
framhåller departementschefen, f. n. omöjligt att förutsäga när så kommer
att bli fallet. Med hänsyn härtill kan det —- såsom riksgäldsfullmäktige gjort
—- enligt departementschefen ifrågasättas, huruvida beslut i ärendet bör
fattas redan nu. I likhet med fullmäktige har departementschefen emellertid
ansett önskvärt att ställningstagandet till förslagen icke uppskjutes.

Förslagen innebära väsentligen, att lån från lånefonden för den mindre
skeppsfarten skulle lämnas mot säkerhet av inteckning i fartyg med en
bruttodräktighet av högst 500 ton eller i annat fartyg, som av styrelsen försvenska
skeppshypotekskassan prövas icke böra ifrågakomma för lån från
kassan. Lån skulle beviljas till högst 70 procent av det värde till vilket fartyget
av lånenämnden för den mindre skeppsfarten uppskattas eller, där
fråga är om nybyggnad av fartyg, det kontraktspris som nämnden funnit
kunna godtagas såsom fartygets värde. När fråga är om nybyggnad av fartyg
med bruttodräktighet av högst 500 ton skulle utfästelse om lån från fonden
kunna på förhand lämnas intill 70 procent av kontraktspriset. Amorteringstiden
för lån från fonden skulle utsträckas från 10 till 15 år, därav det första
året amorteringsfritt, och låneräntan sänkas från 4 procent till BVr procent.
För att kunna möta de väntade ökade anspråken på fonden skulle denna
tillföras nytt kapital å 6 miljoner kronor, varav 1,5 miljoner kronor genom
överföring från statens lånefond för anskaffande av gasgeneratorer för vissa
fartyg. Statens sekundärlånefond för rederinäringen skulle vid bifall till
förslagen i fortsättningen icke anlitas för den mindre skeppsfartens behov.

Då de föreslagna åtgärderna synas vara ägnade att i sinom tid bidraga till
att underlätta en återuppbyggnad av det mindre tonnaget har departementschefen
förordat, att bestämmelserna för lån åt den mindre skeppsfarten revideras
i huvudsaklig överensstämmelse med förslagen. Departementschefen
har sålunda tillstyrkt desamma i vad de avse höjning av lånegränsen till 70

Statsutskottets utlåtande nr 56.

3

procent, förhandsutfästelse om lån vid nybyggnad av fartyg om högst 500
bruttoton samt utsträckning av amorteringstiden till 15 år, varav det första
året amorteringsfritt.

Vad angår frågan om vilka fartyg, som skola ifrågakomma för lån ur lånefonden
för den mindre skeppsfarten, har departementschefen erinrat om att
lån f. n. lämnas mot inteckning i motorseglare eller i annat fartyg, som av
styrelsen för svenska skeppshypotekskassan prövas icke böra ifrågakomma
för lån från kassan. Beträffande denna gränsdragning mellan fondens och
kassans verksamhet framhölls vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelse,
att motorsegeltonnaget vore uteslutet från möjlighet till lån ur kassan och
att sådant tonnage funnes upp till en storleksgräns av ca 400 ton. Det ansågs
då vara naturligt, att maskindrivet tonnage, som till storlek, användning m. m.
vore ungefärligen jämförligt med motorsegeltonnaget, beviljades lån från
fonden och icke från kassan. Kommerskollegium har nu föreslagit, att lån
skall avse dels fartyg med en bruttodräktighet av högst 500 ton dels ock —
såsom förut — annat fartyg, som av styrelsen för skeppshypotekskassan
prövas icke böra ifrågakomma för lån från kassan. För lån från fonden skulle
alltså enligt kollegium ifrågakomma såväl motorseglare som maskindrivna
fartyg om högst 500 bruttoton samt —- enär endast maskindrivna fartyg
kunna komma i fråga för lån ur kassan — sådana fartyg över 500 ton, för
vilka kassan icke anser sig kunna bevilja lån. Kollegium har däremot begränsat
sitt förslag i fråga om förhandsutfästelse om lån att gälla fartyg
med en bruttodräktighet av högst 500 ton. Sveriges redareförening, Stockholms
rederiförening och Föreningen Sveriges inrikessjöfart ha i sina utlåtanden
föreslagit, att gränsen för erhållande av lån icke sättes lägre än 800
bruttoton. Departementschefen har framhållit, att enligt vedertagna principer
fartyg med en bruttodräktighet överstigande 500 bruttoton icke anses tillhöra
den mindre skeppsfarten. För egen del har departementschefen därför
ansett det icke lämpligt, att ett stöd, som uttryckligen är avsett för denna
skeppsfart och som har sin grund i denna sjöfartsgrens speciella svårigheter,
utsträckes till fartygsgrupper, som i allmänhet icke hänföras till sjöfartsgrenen.
Departementschefen har därför förordat, att lån må meddelas allenast
för fartyg om högst 500 bruttoton.

I fråga om räntans storlek har departementschefen i likhet med flera
remissmyndigheter ansett skäl icke föreligga att frångå de för lån av motsvarande
slag allmänt tillämpade räntebestämmelserna. Departementschefen
har således förordat, att räntesatsen bibehålies vid 4 procent.

Kommerskollegium har föreslagit, att lånefonden för den mindre skeppsfarten
skulle tillföras — utöver den till 1,5 miljoner kronor uppgående kapitalbehållningen
i lånefonden för anskaffande av gasgeneratorer för vissa
fartyg — 4,5 miljoner kronor, alltså tillhopa 6 miljoner kronor. Departementschefen
har framhållit, att lånemöjligheterna för den mindre skeppsfarten med
hänsyn till de höga varvspriserna kunna beräknas icke f. n. bli utnyttjade
annat än i ringa omfattning. T likhet med statskontoret har departements -

4

Statsutskottets utlåtande nr 56.

chefen därför ansett, att en kapitalförstärkning i den utsträckning, som
kollegium förordat, f. n. icke är erforderlig. Departementschefen har tillstyrkt,
att ökningen nu begränsas till 2 miljoner kronor. Enligt departementschefens
mening bör detta tillskott tagas från rederilånefonden, som uppgår till ca
7,3 miljoner kronor och sedan budgetåret 1936/37 ej tagits i anspråk för lån.
Kollegii förslag att till förstärkning av lånefonden för den mindre skeppsfarten
anlita kapitalbehållningen i lånefonden för anskaffande av gasgeneratorer
för vissa fartyg syntes alltså få förfalla. Förslaget aktualiserar emellertid
frågan om sistnämnda fonds fortbestånd över huvud taget. Denna fond,
framhåller departementschefen, fyller ej längre någon egentlig uppgift och
torde utan olägenhet kunna helt avvecklas. Medgivande har därför ansetts
böra utverkas av riksdagen, att fonden må avvecklas vid utgången av budgetåret
1950/51. Behållningen å fonden har vid bifall till vad departementschefen
förordat synts böra tillföras riksgäldskontoret.

Riksdagens revisorer ha i sin till 1946 års riksdag avgivna berättelse förklarat,
att det enligt deras uppfattning borde undersökas om icke — förutom
lånefonden för anskaffande av gasgeneratorer för vissa fartyg — rederilånefonden
borde helt avvecklas. I anslutning därtill har 1946 års riksdag i
skrivelse nr 212 anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en allmän
översyn av statens utlåningsverksamhet och fondförvaltning. Det är departementschefens
avsikt, att oberoende av en sådan utredning låta undersöka om
och i vilken mån det finnes anledning avskaffa rederilånefonden.

Det har synts departementschefen få ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga
de författningsändringar och utfärda de bestämmelser i övrigt, som kunna
bliva erforderliga vid bifall till vad i det föregående föreslagits.

Utskottet. Enligt vad departementschefen upplyst har det provisoriska
stöd åt den mindre skeppsfarten, som inrättandet år 1939 av lånefonden för
denna sjöfartsgren innebar, icke åstadkommit avsedd tonnageförnyelse. En
av anledningarna härtill angives ha varit utformningen och tillämpningen av
lånebestämmelserna.

I den föreliggande propositionen har Kungl. Maj:t på grundval av i ämnet
verkställd utredning framlagt förslag till vissa utvidgningar och uppmjukningar
av dessa bestämmelser för att därigenom åvägabringa en förbättring
av den mindre skeppsfartens kapitalförsörjning för tonnageförnyelse.

Till följd av det beträngda läge, vari denna skeppsfart kommit, finner även
utskottet angeläget att något åtgöres på detta område. Utskottet är dock i
likhet med departementschefen icke övertygat om att de föreslagna åtgärderna
äro tillräckliga för att bringa den mindre skeppsfarten ur dess svårigheter.
Då emellertid ökade kreditmöjligheter givetvis kunna få viss betydelse,
anser utskottet sig böra tillstyrka att den ifrågasatta revisionen av lånebestämmelserna
kommer till stånd.

Utskottet är sålunda berett biträda förslaget om, att den övre gränsen för
lån ur fonden för den mindre skeppsfarten höjes från 50 procent till 70 procent
av ett av lånenämnden för den mindre skeppsfarten uppskattat värde ävensom

Statsutskottets utlåtande nr 56.

5

att när fråga är om nybyggnad av fartyg utfästelse om lån skall kunna på förhand
lämnas intill 70 procent av kontraktspriset.

Enligt Kungl. Maj ds förslag skulle nämnden för lånefonden kunna lämna
utfästelse på förhand om lån ur fonden. Genom denna utvidgning av bestämmelserna
underlättas möjligheterna att vid nybyggnad av fartyg erhålla
kredit under byggnadstiden. Då detta förslag synes vara ägnat att främja
tonnageförnyelsen vill utskottet biträda detsamma. Ej heller synes utskottet
något vara att erinra mot att såsom ett ytterligare medel i angivna syfte
amorteringstiden utsträckes till 15 år, varav det första året amorteringsfritt.

Yad beträffar frågan om vilka fartyg som skola ifrågakomma för lån ur
fonden ha meningarna varit delade. Sålunda har å ena sidan gjorts gällande
att lån in* fonden skulle kunna beviljas dels fartyg med en bruttodräktighet
av högst 500 bruttoton, dels ock — såsom förut — annat fartyg, som av
styrelsen för skeppshypotekskassan prövas icke böra ifrågakomma för lån
från kassan, men att i fråga om förhandsutfästelse om lån bör gälla fartyg
med en bruttodräktighet av högst 500 ton. Å andra sidan har föreslagits,
att gränsen för erhållande av lån icke bör sättas lägre än 800 bruttoton.
Då, enligt vad departementschefen framhållit, enligt vedertagna principer
fartyg med en bruttodräktighet överstigande 500 bruttoton icke anses tillhöra
den mindre skeppsfarten och den föreslagna stödaktionen uteslutande
avser denna skeppsfart, finner utskottet i likhet med departementschefen att
lån bör meddelas allenast fartyg om högst 500 bruttoton.

Enligt förslaget skulle räntesatsen bibehållas vid 4 procent. Det kan givetvis
ifrågasättas, huruvida icke såsom ett led i de föreslagna lättnaderna en
något lägre ränta bör tillämpas. Utskottet har vid övervägande av denna
fråga funnit sig böra stanna vid Kungl. Maj:ts förslag, då, såsom fullmäktige
i riksgäldskontoret framhållit, det i föreliggande fall är fråga om en rör-else,
som måste bygga på affärsmässiga kalkyler, och en räntesubventionering på
detta område skulle kunna medföra krav på dylikt stöd från andra håll inom
transportväsendet.

Vidkommande spörsmålet om finansieringen av den ifrågasatta låneverksamheten
tillstyrker utskottet, att lånefonden för den mindre skeppsfarten
tillföres ett belopp av 2 miljoner kronor och att detta tillskott tages från
rederilånefonden, som enligt uppgift icke sedan budgetåret 1936/37 tagits i
anspråk för lån. Departementschefen har i detta sammanhang föreslagit, att
den år 1940 inrättade lånefonden för anskaffande av gasgeneratorer för vissa
fartyg avvecklas och till stöd härför anfört att denna fond icke längre fyller
någon egentlig uppgift. Utskottet, som vill erinra om att riksdagens år 1945
församlade revisorer varit inne på samma tanke, finner sig böra biträda jämväl
detta förslag.

Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit har icke givit utskottet
anledning till erinran.

6

Statsutskottets utlåtande nr 56.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) besluta, att från statens lånefond för den mindre skeppsfarten
må från och med den 1 juli 1951 lämnas lån i huvudsaklig
överensstämmelse med vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 2 februari 1951 förordat;

b) medgiva, att till statens lånefond för den mindre skeppsfarten
skall överföras ett belopp av 2 miljoner kronor från rederilånefonden; c)

medgiva, att statens lånefond för anskaffande av gasgeneratorer
för vissa fartyg må avvecklas vid utgången av budgetåret
1950/51.

Stockholm den 13 mars 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Mannerskantz,
Leander, Heiding, Gillström, Eric Ericson, Sundelin, Näsström,
Rosenberg, Hesselbom, Edin, Alfred Nilsson, Lundgren och Pålsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Dovers torp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman i
Kieryd, Wallentheim, Lindholm, Rubbestad, Ståhl, Thapper, Persson i Vinberg,
Nihlfors och Hjalmarson.