AV 49—52.

Statsutskottets utlåtande nr 49-

1

Nr 49.

Utlåtande i anledning av väckt motion om löneklassplacermg
för stationskarlarna K. TF. Eriksson, J. E. Johnsson
och K. I. Andersson.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (II: 355) har herr Henriksson
hemställt, att riksdagen måtte besluta, att stationskarlarna Karl Wilhelm
Eriksson, John Erik Johnsson och Karl Ivar Andersson i Kristinehamn
skola för löneklassplacermg — med avdrag för skälig aspiranttid — äga
tillgodoräkna tid, under vilken de innehaft anställning vid statens järnvägar.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson anställts vid statens järnvägar första gången den 5 juni
1925, att han stadigvarande erhöll anställning där den 26 maj 1938, att
han förordnats till extra ordinarie stationskarl från och med den 1 april
1947 och att han utnämnts till ordinarie stationskarl från och med den
1 april 1948;

att Johnsson erhöll anställning vid statens järnvägar första gången under
år 1920, att han stadigvarande anställdes där från och med den 18 maj
1938, att han utnämndes till ordinarie stationskarl från och med den
1 april 1946 och till ordinarie trafikbiträde från och med den 1 januari
1947 och att han från och med den 1 oktober 1947 på egen ansökan återgått
till tjänsten som stationskarl; samt

att Andersson erhöll anställning vid statens järnvägar första gången den
31 mars 1935, att han stadigvarande anställdes där från och med den 1 juli
1947 som stationskarlsaspirant, att han antogs till extra ordinarie stationskarl
från och med den 1 oktober 1947 och att han utnämndes till ordinarie
stationskarl från och med den 1 oktober 1948.

Hos Kungl. Maj:t hemställde Svenska järnvägsmannaförbundets styrelse
den 26 januari 1949, att Eriksson, Johnsson och Andersson måtte för
löneklassplacermg i innehavande befattningar få tillgodoräkna den tid de
innehaft anställning hos statens järnvägar.

I häröver avgivet utlåtande anförde statens lönenämnd bland annat följande.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 saml. Nr 49—52.

2

Statsutskottets utlåtande nr 49.

Ifrågavarande tjänstemän tillhöra, enligt vad statens lönenämnd har sig
bekant, den relativt omfattande kategori anställda vid statens järnvägar,
vilka på grund av arbetskraftsbristen bibehållits vid sina anställningar, oaktat
de icke uppfyllt fordringarna för fast anställning. Det må erinras, att
här ifrågavarande befattningshavare erhållit tjänstemannaanställning först
efter relativt långvariga anställningstider, Eriksson och Andersson efter
särskilda beslut av järnvägsstyrelsen och Johnsson efter att besvärsvägen
ha underställt Kungl. Maj:t frågan om sina anställningsförhållanden.

Numera har mellan järnvägsstyrelsen och vederbörande personalorganisationer
träffats en överenskommelse, innebärande att anställd tillhörande
förenämnda kategori skall fast anställas, såframt vederbörande varit
i statens järnvägars tjänst i minst 5 år och ej uppnått en levnadsålder av
50 år ävensom uppfyller vissa minimikrav i fråga om hälsotillståndet. På
grund härav torde det stora flertalet av ifrågavarande grupp numera ha
erhållit fast anställning. Ett bifall till förevarande framställning skulle antagligen
medföra ett stort antal liknande ansökningar. I avsaknad av
närmare kännedom angående omfattningen av de löneklassärenden, som
på detta sätt skulle kunna uppkomma, samt angående anställningsförhållandena
för ifrågavarande kategori i övrigt, finner sig lönenämnden böra
föreslå, att denna särskilda ansökan icke skall föranleda någon vidare
åtgärd.

Genom beslut den 15 juli 1949 fann Kungl. May.t framställningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

I föreliggande motion anföres till stöd för det diiri framförda förslaget
att, då såväl Eriksson och Johnsson som Andersson under avsevärd tid
före det de blevo konstituerade som stationskarlar varit anställda vid statens
järnvägar och då fullgjort arbetsuppgifter, som överensstämt med
dem som åvila stationskarlar, det syntes obilligt att de av denna tid icke
skulle få tillgodoräkna något för en högre löneklassplacering.

Utskottet. Enligt utskottets mening ha i den väckta motionen några
sådana skäl icke förebragts, som skulle kunna motivera ett frångående av
Kungl. Maj:ts förenämnda beslut. Med hänsyn härtill och då ett bifall
till motionärens yrkande skulle vara ägnat att medföra svåröverskådliga
konsekvenser, hemställer utskottet,

att motionen II: 355 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 mars 1951.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 51.