Statsutskottets utlåtande nr 155.

1

Kr 155.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1951 i52 till främjande
av bostadsförsörjningen in. in. jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkterna
57—65, samt under kapitalbudgeten: socialdepartementet, föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna
följande anslag:

A. Driftbudgeten.

Bostadsstyrelsen: Avlöningar, förslagsanslag ........................... 2 307 000

Bostadsstyrelsen: Omkostnader, förslagsanslag ........................ 372 000

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar, förslagsanslag .................. 1 561 000

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader, förslagsanslag ............... 585 000

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån,
förslagsanslag ...................................................... 10 000 000

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag
.............................................................................. 37 000 000

Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag ........................... 1 650 000

Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden, reservationsanslag
........................................................................ 7 500 000

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag ......... 8 000 000

B. Kapitalbudgeten.

Under statens utlånings fonder:

Lånefonden för bostadsbyggande, investeringsanslag ............... 220 000 000

Under fonden för låneunderstöd:

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag... 1500 000

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 124, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 23 februari
1951, föreslagit riksdagen att

I. godkänna av departementschefen förordade ändringar i olika avseenden
fr. o. m. den 1 juli 1951 av grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen;

1—957 si Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 155.

2

Statsutskottets utlåtande nr 155.

II. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka må komma att
beviljas under budgetåret 1951/52, bestämmes till 3,2 5 %:

III. medgiva, att för budgetåret 1951/52

dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden för
bostadsbyggande, må meddelas intill ett belopp av 370 000 000 kronor,

dels preliminära beslut angående lån, som skola utgå från anslaget till tillläggslån
till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må meddelas intill ett belopp
av 34 000 000 kronor;

IV. för budgetåret 1951/52 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln,

1) till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor;

2) till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag
av 37 000 000 kronor;

3) till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av 1 650 000 kronor;

4) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden ett reservationsanslag
av 7 500 000 kronor;

5) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
8 000 000 kronor;

6) till Bidrag till jämförande byggnadskostnadsutredning ett reservationsanslag
av 50 000 kronor;

b) å kapitalbudgeten under statens utlåningsfonder

till Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag av 265 000 000
kronor;

c) å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd

till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag av
1 500 000 kronor;

Y. besluta, att å personalförteckningen för bostadsstyrelsen antalet kontorsbiträden
i lönegrad Ca 8 skall ökas med tjugoåtta, antalet tjänster i lönegrad
Cp 10 ökas med en, antalet förste byråsekreterare i Ce 29 ökas med en,
antalet förste byråingenjörer i Ce 29 ökas med två, antalet förste byråsekreterare
i Ce 27 ökas med en samt antalet förste byråingenjörer i Ce 27 minskas
med en;

VI. fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52;

VII. besluta, att å personalförteckningen för länsbostadsnämnderna antalet
kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med fyra;

VIII. fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52;

Statsutskottets utlåtande nr 155.

3

IX. under femte huvudtiteln för budgetåret 1951/52 anvisa

1. till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av 2 177 000 kronor;

2. till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av 432 000 kronor;

3. till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag av 1 660 000
kronor;

4. till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag av 565 000
kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen

från första kammaren

I: 9 av herr Axel Andersson m. fl.,

1:129 av herr Andrén m. fl.,

I: 209 av herr Andrén m. fl.,

I: 250 av herr Lindblom m. fl.,

I: 460 av herr Einar Eriksson m. fl.,

I: 461 av herr Niklasson m. fl.,

I: 462 av herr Lars Andersson m. fl.,

I: 463 av herr Nyström m. fl.,

I: 465 av herr Lindblom m. fl. samt
I: 467 av herr Velander m. fl.;

från andra kammaren

II: 14 av herr Fröderberg m. fl., •

II: 175 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 254 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 369 av herr Ohlin m. fl.,

II: 593 av herr Jansson i Kalix m. fl.,

II: 594 av herr Jansson i Kalix m. fl.,

II: 595 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

II: 596 av herr Wedén m. fl.,

II: 597 av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl.,

II: 600 av herr Hjalmarson m. fl. samt
II: 601 av herr Lager m. fl.

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

ALLMÄNNA GRUNDER FÖR BOSTADSPOLITIKEN.

I propositionen har redogjorts för en inom socialdepartementet upprättad
promemoria med förslag till åtgärder beträffande bostadsbyggande och bostadsmarknad.
Vidare har lämnats en redogörelse för 1950 års besparingsutrednings
förslag till åtgärder för att minska statens utgifter på bostadsområdet.
Utskottet får i dessa delar hänvisa till propositionen s. 5—16.

Departementschefen framhåller, att den förda bostadspolitiken i huvudsak

4

Statsutskottets utlåtande nr 155.

lyckats förverkliga sina målsättningar, särskilt beträffande den centrala punkt,
som avser att förse barnfamiljerna med rymliga och moderna bostäder. Denna
viktiga del av bostadspolitiken skulle enligt hans mening för framtiden äventyras,
därest den av besparingsutredningen förordade nedskärningen av
familjebostadsbidragen komme till stånd.

Den allmänna ekonomiska utvecklingen — särskilt de under senare år inträffade
förändringarna i penninginkomster och byggnadskostnader samt det
otillräckliga utrymme som kunnat beredas bostadsproduktionen —- påverkar
i viss män förutsättningarna för de bostadspolitiska stödåtgärderna. För att
låne- odh bidragsverksamheten skall kunna fylla sin uppgift anser departementschefen
därför, att vissa jämkningar och kompletteringar av gällande bestämmelser
kunna bli nödvändiga.

Den nu pågående byggnadskostnadsstegringen anses icke böra föranleda
utvidgning av tilläggslåneverksamheten eller ge anledning till ökade subventioner
till egnahem. Yissa jämkningar i de sedan år 1941 tillämpade hyressättningsprinciperna
för statligt belånade flerfamiljshus torde böra övervägas.
Bostadsstyrelsen föreslås beträffande företag som berörts av den sedan våren
1950 inträffade kostnadsstegringen i varje särskilt fall pröva, huruvida och
i vad mån hyrorna böra sättas högre än som svarar mot 1939 års nivå, förutsatt
att tilläggslångivningen i stort sett skall hållas inom den hittills fastställda
ramen.

Departementschefen anför vidare bl. a. följande.

Med hänsyn till sambandet mellan hyresnivåns höjd och behovet av bostadsrabatter
för fullföljande av det bostadspolitiska långsiktsprogrammet torde
en översyn av rabattsystemet böra företagas, därest principerna för hyrespolitiken
skola omprövas. Emellertid kunna även andra skäl anföras för en
dylik översyn. Slutlig ställning till bostadsrabattsystemet har ännu icke tagits.
Det har tidigare förutsatts, att en översyn borde komma till stånd. Olika
bidragsfrågor ha ännu icke blivit slutligt prövade. Vissa begränsningar av
bidragsgivningen till förmån för barnfamiljer gälla alltjämt. I detta sammanhang
må särskilt nämnas bestämmelsen, att familj ebostadsbidrag och bränslebidrag
kunna utgå i stort sett endast till familjer som bo i hus uppförda eller
ombyggda efter den 1 januari 1948. Frågan om bostadsbidrag till vissa hushållsgrupper,
i första hand ensamstående mödrar med minderårigt barn, är
olöst. 1950 års riksdag har dessutom hemställt om en allsidig utredning beträffande
grunderna för trekronorsbidrag.

Jag har denna dag erhållit bemyndigande att tillkalla högst sju sakkunniga
med uppgift att verkställa utredning rörande vissa bostadspolitiska frågor.
Min avsikt är att uppdraga åt dessa att utreda bl. a. frågan om principerna
för hyrespolitiken och inverkningarna av en eventuellt ändrad målsättning för
densamma på behovet av tilläggslån och kapitalsubvention till egnahem,
frågan om omfattningen och ändamålsenligheten av de olika bostadsrabatterna,
däribland det s. k. trekronorsbidraget, ävensom frågan om införandet av ett
kreditgarantisystem i stället för direkta statliga lån. I vad det gäller hyrespolitiken
böra vissa problem särskilt uppmärksammas. Bl. a. bör frågan om
amortering och förräntning av tilläggslån som beviljats till under 1940-talet
uppförda hus närmare prövas i samband med frågan huruvida en utjämning
av hyrorna bör äga rum.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

5

I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredningar anses ändringar i
gällande grunder för lån och bidrag till främjande av bostadsförsörjningen icke
nu böra företagas.

Departementschefen förordar dock, att viss sänkning av maximigränserna för
rätten till egnahemslån med kapitalsubvention genomföres fr. o. m. nästa
budgetår. Tills vidare bör sålunda såsom allmän regel gälla att egnahemslån
beviljas endast om egnahemmets bottenyta uppgår till högst 90 m2 i fråga om
ettplanshus, till högst 65 m2 i fråga om DÄ-planshus och till högst 55 m2
i fråga om tvåplanshus. Även den ändringen föreslås, att egnahemslån utan
subvention till större hus slopas. Motsvarande jämkningar anses böra göras i
maximibestämmelserna för lån till tvåfamiljshus. Trots dessa begränsningar ha
egnahembyggare — framhåller departementschefen — anledning att noga
överväga huruvida icke, i avvaktan på att kostnadsutvecklingen bättre skall
kunna överblickas, skäl föreligga för iakttagandet av stor försiktighet i fråga
om egnahemsbyggande under nuvarande förhållanden. Han understryker
vidare, att även i fortsättningen beträffande ombyggnadsföretag undantag
från de generella reglerna bör kunna medgivas i ett förhållandevis stort antal
fall, sammanhängande med att vid ombyggnad husets storlek är given och ett
val därför uteslutet. Liksom hittills varit fallet bör också i fråga om nybyggnad
i undantagsfall egnahemslån kunna utgå för hus som överstiger maximigränserna.
Motiv för sådant undantag kan föreligga, då fråga är om familj
med ett stort antal barn, om behov av särskilt arbetsrum eller om hus på
jordbruksfastighet.

Den föreslagna begränsningen i egnahemslångivningen bör ha tillfällig
karaktär. Så snart ökade förutsättningar för produktion av större egnahem
föreligga, anses maximibestämmelserna ånyo böra upptagas till prövning.

Yidare föreslås, att belåningsgränserna i fortsättningen skola angivas med
utgångspunkt från ett av det lånebeviljande organet beräknat belåningsvärde
i stället för som hittills med ledning av den godtagbara produktionskostnaden.
Denna ändring innebär i första hand, att det lånebeviljande organet vid bestämmande
av egnahemslånets storlek och därmed storleken av erforderlig
egeninsats skall kunna bortse från kostnaderna för sådana utrustningsdetaljer,
som icke äro strängt nödvändiga.

Minimibestämmelserna för erhållande av lån till tvåfamiljshus böra ändras
så, att hus med åtminstone en lägenhet om två rum och kök kan godtagas för
belåning. Subventionen till tvåfamiljshus föreslås maximerad till 4 000 kronor.
Såsom minimivillkor för erhållande av familjebostadsbidrag i tvåfamiljshus
bör samtidigt fastställas, att lägenheten innehåller minst två rum och kök med
en yta av minst 50 in2. Slutligen förordas, att för egnahem med lägenhet om
tre rum och kök egnahemslån skall kunna utgå, även om ytan understiger
70 m2.

6

Statsutskottets utlåtande nr 155.

LÅN OCH BIDRAG TILL BOSTADSHUS.

Egnahemslån och förbättringslån. Om syftet med det statliga stödet till egnahem
ej skall äventyras, måste enligt departementschefens uppfattning förutsättas
att sådana krav på amortering av bottenlån icke resas, att de årliga
bostadskostnaderna bli alltför höga i förhållande till egnahemsägarens inkomst.
Vid nuvarande byggnadskostnadsnivå kunna i många fall årskostnaderna
bli förhållandevis höga, även om amortering ej verkställes å bottenlån.
Å andra sidan torde låntagarnas möjligheter att amortera starkt växla. Det
bör därför icke ifrågasättas att såsom bottenkredit endast godtaga stående lån.
Generella anvisningar rörande de fall i vilka amortering av bottenkrediter kan
godtagas anses icke böra meddelas. Departementschefen förutsätter emellertid
att bostadsstyrelsen med uppmärksamhet följer frågan om här ifrågavarande
ränte- och amorteringskostnader. Om krav på amortering och ränta å bottenlån
ställas, som uppenbarligen icke kunna godtagas med hänsyn till låntagarens
inkomstförhållanden, eller räntan överstiger vad som kan anses skäligt med
hänsyn till det allmänna ränteläget, anses i sista hand möjligheten att fördjupa
det statliga egnahemslånet böra utnyttjas.

Lån intill 90 % av produktionskostnaden föreslås kunna beviljas även i de
fall då på grund av att egnahemmet innehåller lokaler eller butiker subvention
ej medgives.

I vissa delar av Norrland, speciellt Karesuando kommun, äro byggnadskostnader
och inkomstförhållanden sådana, att nuvarande stöd till egnahem
icke är fullt tillräckligt. Departementschefen är icke f. n. beredd att angiva
på vilka villkor bostadsförbättringsverksamheten bör bedrivas inom nämnda
kommun men anser, att hinder icke bör möta att sedan förutsättningarna blivit
tillräckligt klarlagda redan under nästa budgetår vidtaga de åtgärder som
erfordras för ett igångsättande av verksamheten. Det anses få ankomma på
Kungl. Maj:t att pröva, huruvida ett stöd i enlighet med vissa av bostadsstyrelsen
uppdragna riktlinjer bör lämnas. För särskilda fall bör möjlighet
finnas att utlämna subvention i form av räntefri, stående del av förbättringslån
till belopp, som överstiger i egnahemslånekungörelsen fastställda maxima.
Extra subvention i form av räntefri, stående de! av egnahemslån bör däremot
icke medgivas.

Det bör vidare övervägas att ersätta de särskilda bidragen till fiskarbostäder
med vanliga förbättringslån.

Tertiärlån och tilläggslån. I fråga om kommunala och allmännyttiga företag
som beviljas tertiärlån skall staten jämlikt bestämmelserna i 33 § tertiärlånekungörelsen
svara för viss del av förlustrisken. Under vissa omständigheter
kan det vara ett kommunalt intresse att mindre flerfamiljshus, som icke ur
ekonomisk synpunkt kunna väntas bliva föredömliga, uppföras. Att i dylikt
fall vägra statligt lån endast på grund av att kommunalt eller allmännyttigt

Statsutskottets utlåtande nr 155.

7

företag skall förvalta husen finner departementschefen icke motiverat. Å andra
sidan bör i här avsedda fall staten icke påtaga sig de särskilda förlustrisker,
som följa av bestämmelserna i 33 § tertiärlånekungörelsen. Han föreslår därför,
att en möjlighet öppnas för bostadsstyrelsen att i fråga om mindre flerfamiljshus
bevilja kommunala och allmännyttiga bostadsföretag tertiärlån på
villkor, att förluster vid fastighetsförvaltningen icke till någon del skola täckas
med statsmedel.

Bostadsstyrelsen hade beträffande bostadsrättshus för militär personal
framhållit, att det motsatsförhållande, som vållat irritation i fråga om industrier,
icke varit lika påtagligt för militärens vidkommande. En jämkning
skulle därför enligt styrelsen kunna ifrågasättas i principen, att föreningsstadgar
med s. k. förverkandeklausul och vetorätt mot stadgeändring ej finge
godtagas. Departementschefen har icke något att erinra häremot men anser
det böra ankomma på bostadsstyrelsen att i vad det gäller bostadsrättshus för
militär personal pröva, huruvida eventuella särbestämmelser i bostadsförenings
stadgar kunna godtagas ur belåningssynpunkt.

BOSTADSRABATTER.

Familjebostadsbidrag och bränslebidrag. Departementschefen finner det orimligt
att ett förändrat penningvärde skulle få allvarligt rubba den av statsmakterna
beslutade bostadspolitiska målsättningen. De inträdda inkomststegringarna
påverka emellertid inkomstprövningen först sedan utfallet av 1951
års taxering föreligger. Ställningstagandet till frågan om en höjning av inkomststrecken
anses därför böra anstå till våren 1952, då hänsyn kan tagas
jämväl till utvecklingen under år 1951.

Trekronorsbidrag. I samband med den planerade översynen av bostadsrabatterna
bör — framhåller departementschefen — den av förra årets riksdag begärda
utredningen beträffande grunderna för trekronorsbidraget verkställas. I
avvaktan härpå föreslås oförändrade bidragsvillkor.

Statsbidrag till pensionärslägenheter. Besparingsutredningen hade föreslagit ett
utbyggande av bidragsskalorna för det statliga stödet till pensionärshem och
pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus. Nuvarande bidragsgrunder för
ifrågavarande stöd överensstämma icke med den för statsbidragsverksamheten
i allmänhet tillämpade principen, att skatteunderlaget skall vara bestämmande
för bidragets storlek. Den av besparingsutredningen väckta frågan anses böra
beaktas i samband med att en allmän omläggning av statsbidragsgrunderna
verkställes. Departementschefen kan alltså icke tillstyrka, att bidragsskalorna
nu utbyggas på det av besparingsutredningen förordade sättet.

SÄRSKILDA FRÅGOR.

Ränte- och ainortcringsvillkoren för vissa äldre tertiärlån m. ni. Härom anför
departementschefen bl. a. följande.

8

Statsutskottets utlåtande nr 155.

Villkoren beträffande tertiärlån, som beviljats jämlikt 1941 och 1942 års
tertiärlånekungörelser, innebära bl. a., att senast efter den första tioårsperioden
av lånets löptid annuiteten skall höjas så mycket, att lånen bli slutamorterade
inom viss fastställd tid. Ifrågavarande anordning har tillkommit såsom
ett led i ansträngningarna att hålla nere hyrorna i nyuppförda hus, varvid
förutsatts som sannolikt att senast efter tio år utrymme skulle uppkomma
för en snabbare amortering, även om hyrorna förbleve i stort sett oförändrade.
Utvecklingen av fastighetsomkostnaderna torde emellertid ha medfört att utrymme
ej kommer att finnas för en höjning av annuiteten, såvida icke en viss
hyreshöjning kommer till stånd. En höjning av annuiteterna torde därför innebära
ett accepterande av en hyresökning.

Det torde f. n. icke vara möjligt att avgöra, vilken hyresnivå för moderna
hus som i framtiden bör upprätthållas. Säkra utgångspunkter saknas för en
bedömning i vad mån en viss annuitetshöjning beträffande här avsedda tertiärlån
är försvarlig ur fastighetsekonomisk synpunkt. Med hänsyn härtill anser
jag att slutlig ståndpunkt ej bör tagas nu till frågan om amorteringsvillkoren
för dessa lån. Om de hyrespolitiska överväganden som avses komma till stånd
ge stöd för en viss höjning av hyrorna i under 1940-talet uppförda hus bör
frågan om att kräva en så snabb amortering å tertiärlånen att annuiteterna få
höjas upptagas till förnyat övervägande. På grund av att vissa tertiärlån redan
under nästa budgetår utestått under tio år, erfordras emellertid redan nu vissa
beslut angående ränte- och amorteringsvillkoren.

Departementschefens förslag i denna del innebär, att tills vidare för tertiärlån,
som utestått under tio år, annuiteten skall bibehållas oförändrad, räntan
i förekommande fall nedsättas från 4''/2 % till 4 % och amorteringstiden utsträckas
för flerfamiljshus till 40 år i fråga om nybyggnad och till 30 år i fråga
om ombyggnad samt för enfamiljshus som ägas av enskilda personer till
26 år. Om omständigheterna föranleda därtill skall amorteringstiden kunna
förkortas.

Vad angår frågan huruvida tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån
böra avskrivas eller krav resas på förräntning och återbetalning framhålles
i propositionen, att endast tre lån till ett sammanlagt belopp av ca
38 000 kronor komma att kräva beslut i förevarande hänseende redan under
nästa budgetår. Ett principbeslut om förräntning och återbetalning av tilläggslån
anses böra anstå tills frågan om sådana hyresökningar som påverka fastigheternas
avkastning blivit närmare klarlagd. Frågan om amortering och förräntning
av tilläggslån, som beviljats till under 1940-talet uppförda hus, skall
närmare omprövas i samband med den utredning rörande den hyrespolitiska
målsättningen som nu skall komma till stånd.

Först sedan frågan om hyrorna i de berörda flerfamiljshusen kan bättre
överblickas anser departementschefen att ståndpunkt bör tagas till bostadsstyrelsens
förslag att i princip krav på återbetalning av till egnahem beviljade
tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån skall resas.

Lån för byggnadsföretag, som färdigställts eller påbörjats vid låneansökningens ingivande
m. m. Departementschefen föreslår, att statligt lån ej skall lämnas till
byggnadsföretag, som färdigställts innan ansökan om lån ingives. Ej heller

Statsutskottets utlåtande nr 155.

9

bör lån kunna beviljas till företag, som påbörjats men icke färdigställts innan
låneansökan ingives. I särskilda fall anses dock undantag kunna göras.

MEDELSBEHOVET FÖR LÅNE- OCH BI DRAGSVERKSAMHETEN
UNDER BUDGETÅRET 1951/52.

Till kapitalmedels förluster och ränteef ter gifter å vissa bostadsbyggnadslån
ha för innevarande budgetår anvisats 675 000 kronor. Med hänsyn till den i
slutet av 1950 genomförda räntehöjningen beräknas behovet av ränteeftergifter
komma att stiga avsevärt. Anslaget föreslås för nästa budgetår uppfört
med 5 000 000 kronor.

Medelsbehovet till hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer
beräknas öka med 10 miljoner kronor till 37 000 000 kronor.

Anslaget till särskilda bostadsrabatter, från vilket utlämnas trekronorsbidrag
och statsbidrag till anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus,
föreslås uppräknat med 150 000 kronor till 1 650 000 kronor.

För innevarande budgetår ha medel icke anvisats till bidrag till främjande
av bostadsbyggande på landsbygden. Med hänsyn till förefintlig reservation
och under förutsättning av långivning under nästa budgetår av ungefär
samma omfattning som f. n. föreslås anslaget för budgetåret 1951/o2 uppfört
med 7 500 000 kronor.

Anslaget till bidrag till inrättande av pensionärshem föreslås höjt från
6 500 000 till 8 000 000 kronor.

Under statens utlåningsfonder anvisades på kapitalbudgeten för budgetåret
1948/49 till lånefonden för bostadsbyggande 240 000 000 kronor. Utgifterna
under budgetåret 1949/50 uppgingo till 160 000 000 kronor. Vid ingången av
innevarande budgetår fanns en behållning å fonden av 313 000 000 kronor.
Med bortseende från verkningarna av kreditåtstramningen har bostadsstyrelsen
beräknat, att medelsbehovet för nästa budgetår kommer att utgöra
265 000 000 kronor. Kreditåtstramningen föranleder dels att de statliga lånen
få fördjupas i ökad utsträckning, dels att lånefrekvensen stiger, dels att förskott
å egnahemslån bli vanligare. Under antagande av att kreditåtstramningen
blir bestående har styrelsen räknat med att under nästa budgetår skulle
erfordras ytterligare 130 000 000 kronor. Härom anför departementschefen
följande.

Med hänsyn till byggnadskostnadsstegringens inverkan på långivningen i
fråga om av bostadsstyrelsen preliminärt beviljade, låneansökningar torde det
av styrelsen angivna medelsbehovet av 265 000 000 kronor böra godtagas. Vad
angår det därutöver beräknade medelsbehovet av 130 000 000 kronor kan jag i
nuvarande statsfinansiella läge icke tillstyrka ytterligare medelsanvisning, varvid
jag förutsätter att, även vid en fortsatt allmän kreditåtstramning, en medverkan
i fråga om finansieringen av bostadsbyggandet — liksom tidigare skett
i viss utsträckning — är att påräkna från enskilda kreditinstituts sida samt att
egnahemsbyggarna förmås att även i fortsättningen eftersträva denna medverkan.

Bostadsstyrelsen har beräknat att genom preliminära lånebeslut under

10

Statsutskottets utlåtande nr 155.

budgetåret 1951/52 skall komma att disponeras ett belopp av ca 370 000 000
kronor. Med hänsyn till att den preliminära långivningen bestämmer omfattningen
av medelsanvisningen under följande år, torde ifrågavarande långivning
böra maximeras. Jag anser att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut
om lån, som skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande, böra få meddelas
intill ett belopp av 370 000 000 kronor.

Någon medelsanvisning för tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet
anses icke erforderlig för nästa budgetår. Även denna långivning anses dock
böra maximeras, och departementschefen föreslår att för budgetåret 1951/52
preliminära beslut om tilläggslån böra få meddelas intill ett belopp av
34 000 000 kronor.

Till anslaget till lån till uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder
torde ytterligare medelsanvisning icke erfordras för nästa budgetår. Till lån
till anordnande av kollektiva tvätterier ha på kapitalbudgeten under fonden
för låneunderstöd för innevarande budgetår anvisats 2 000 000 kronor. Anslaget
föreslås för nästa budgetår uppfört med 1 500 000 kronor.

Räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår,
föreslås fastställd till oförändrat 3,2 5 % i avvaktan på en slutlig prövning av
frågan om formerna för stöd till lantarbetarbostäder.

Till bidrag till jämförande byggnadskostnadsutredning föreslås ett reservationsanslag
av 50 000 kronor. Anslag för detta ändamål bar tidigare icke anvisats.
Utredningen skall bygga på ett studium av kostnaderna för ett hus av
Stockholmstyp, ett bus av Göteborgstyp och ett bus av Malmötyp. Var och en
av dessa hustyper skall uppföras samtidigt i var och en av de tre städerna efter
samma ritningar och beskrivningar. De tre busen i en stad skola uppföras av
tre olika byggnadsföretagare med erfarenhet från byggnadsverksamhet i
staden. Byggnadskostnaderna i Stockholm och Göteborg äro betydligt högre
än i Malmö. Kostnadsskillnaderna torde bero på en hel rad omständigheter,
vilkas betydelse ur kostnadssynpunkt icke är fullt klarlagd. Utredningen anses
därför synnerligen angelägen ur bostadspolitiska synpunkter, icke minst i nuvarande
läge, då en allmän böjning av kostnadsnivån skapar särskilda problem.
Med hänsyn härtill bör statligt stöd lämnas för utredningens genomförande.

BOSTADSSTYRELSEN OCH LÄNSBOSTADSNÄMNDERNA.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna.

En översikt av den nuvarande organisationen har lämnats å s. 66 och 67 i
propositionen.

Departementschefen anför, att en successiv utflyttning av arbetsuppgifter
från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna ägt rum. Med undantag för
Stockholm, Göteborg och Malmö omfattar nämndernas verksamhet f. n. hela lånoch
bidragsgivningen avseende en- och tvåfamiljshus. Nu föreslås att även lånoch
bidragsgivningen beträffande en- och tvåfamiljshus i Malmö skall utflyttas
till länsbostadsnämnden i länet. En utflyttning till nämnderna av låneärenden
avseende flerfamiljshus med högst 10 lägenheter anses alltjämt som en för -

Statsutskottets utlåtande nr 155.

11

söksverksamhet, vilken bör genomföras successivt och endast i den mån bostadsstyrelsen
finner förutsättningar härför föreligga.

I syfte att möjliggöra ett utnyttjande av maskinella hjälpmedel hade statens
organisationsnämnd föreslagit, att länsbostadsnämndernas kamerala arbetsuppgifter
skulle övertagas av bostadsstyrelsen. Förslaget hade med viss jämkning
tillstyrkts av bostadsstyrelsen. Det hade nämligen visat sig möjligt att
ordna en arbetsrutin, som medgav, att den med bidragsgivningen förenade
uppgiften att övervaka kommunernas sätt att handha verksamheten kvarstannade
hos länsbostadsnämnderna, ehuru utbetalningarna skulle ankomma på
styrelsen. Att nämndernas kontakt med förmedlingsorganen omfattade även
frågor, som sammanhängde med kommunernas nämnda verksamhet, ansåg
styrelsen avgjort vara en fördel. Nämndernas ifrågavarande åligganden borde
därför enligt styrelsens mening icke centraliseras.

Departementschefen anför härom bl. a. följande.

Organisationsnämndens utredning ger otvivelaktigt vid handen, att en mera
ekonomisk förvaltning kan åstadkommas om länsbostadsnämndernas ifrågavarande
arbetsuppgifter övertagas av styrelsen. Emellertid finner jag det viktigt,
att de ekonomiska fördelarna för statsverket av den föreslagna centraliseringen
icke vinnas på bekostnad av möjligheterna till intim kontakt i låneoch
bidragsärenden mellan länsbostadsnämnderna å ena samt låntagare och
förmedlingsorgan å andra sidan. Några nämnvärda olägenheter i detta avseende
torde dock icke behöva befaras, om den föreslagna centraliseringen
begränsas på sätt bostadsstyrelsen föreslagit. Med denna reservation kan jag
godtaga det föreliggande förslaget. Såsom styrelsen framhållit synes överflyttningen
lämpligen böra ske samtidigt med att styrelsen nästa budgetår övertager
förvaltningen av vissa äldre lån från statskontoret.

Bostadsstyrelsen: Avlöningar. Anslaget är i gällande riksstat uppfört med
2 307 000 kronor.

Antalet lönegradsplacerade tjänster hos bostadsstyrelsen är f. n. 267. Statens
organisationsnämnd, som gjort en översyn av den bostadspolitiska organisationen,
har föreslagit en reducering med 58 tjänster, medan bostadsstyrelsen
räknat med oförändrat antal lönegradsplacerade tjänster. Enligt departementschefens
förslag skall antalet sådana tjänster nedgå med 24. En sammanställning
av befattningarna inom styrelsen dels nu, dels för nästa budgetår
enligt organisationsnämndens, bostadsstyrelsens och departementschefens
förslag återfinnes i bilaga 2 till propositionen, till vilken utskottet får hänvisa.
De av departementschefen förordade ändringarna i den nuvarande organisationen
äro följande.

Kanslibyrån. Å allmänna sektionen bör tills vidare finnas inrättad en
assistenttjänst i Ce 22, varvid befattningen som registrator i Ce 18 bör hållas
vakant. För registratorsgöromålen, vilka skola fullgöras under assistentens
överinseende, beräknas en kanslibiträdestjänst i Ce 11. En icke tillsatt befattning
som expeditionsvakt i Ce 9 föreslås indragen.

Genom beslut den 29 december 1950 förklarade Kungl. Maj:t hinder icke

12

Statsutskottets utlåtande nr 155.

möta för bostadsstyrelsen att i mån av tillgång på medel till ansökan ledigförklara
bl. a. två förordnanden att å ombudsmannasektionen bestrida göromål,
som ankomma på befattningshavare i 29 respektive 27 lönegraden. Denna
anordning anses böra bestå även under nästa budgetår, varvid emellertid särskilda
medel böra beräknas för tjänsterna. Organisationsnämnden hade föreslagit,
att antalet amanuenstjänster å sektionen skulle minskas med fyra. Förslaget
föranleder ej annan erinran från departementschefens sida än att, därest
vid tillsättandet av de nämnda förordnandena någon av de nuvarande amanuenserna
förordnas att i succession uppehålla högre juristtjänst å sektionen,
denne bör bibehållas i sin amanuensbefattning med hänsyn till därmed förenade
pensionsförmåner. För avveckling av den föreliggande balansen bör
under nästa budgetår beräknas medel för fortsatt förstärkning med tillfällig
personal, motsvarande lönen till en amanuens.

I fråga om kamerala sektionen beräknas för nästa budgetår en ny tjänst
som kontorist i Ce 13 samt ytterligare två kanslibiträdesbefattningar i Ce 11.

Planeringsbyrån. Medel anses tills vidare ej böra beräknas för en å
byrån inrättad arvodestjänst, avsedd för en med byggnadsmaterialmarknaden
väl förtrogen person.

För statistiska sektionen och utredningssektionen föreslås ingen ändring.
På indexsektionen bör indragning ske av en befattning som tekniskt biträde
samt två ingenjörstjänster i högst Ce 21.

Beträffande planeringssektionen förutsättes en minskning av biträdespersonalen.
Några kostnader ha icke tagits upp för en nu befintlig assistenttjänst
i Cg 17, till vars avlöning särskilda medel ej heller hittills beräknats.

Tekniska byrån. Vid styrelsen liksom tidigare vid statens byggnadslånebyrå
utföras vissa teknisk-ekonomiska utredningar och i anslutning härtill
viss upplysningsverksamhet, som avse att minska materialförbrukningen inom
bostadsbyggandet, nedbringa underhålls- och byggnadskostnader samt öka
byggnadernas värde. I likhet med organisationsnämnden och styrelsen finner
departementschefen skäl tala för att detta arbete gives fastare former. Ur organisationssynpunkt
bör härför väljas en särskild byrå. Arbetsuppgifterna på
den nya byrån skulle komma att omfatta de teknisk-ekonomiska utredningar,
som f. n. utföras under ledning av en särskild sakkunnig och med anlitande
i huvudsak av personal inom tekniska byrån. Chefen för den nya byrån föreslås
placerad i lönegrad Cp 10. I övrigt beräknas, att följande tjänster skola
överflyttas från tekniska byrån till teknisk-ekonomiska utredningsbyrån: en
förste byråingenjör i Ce 29, två förste byråingenjörer i Ce 27, därav en i utbyte
mot en arvodesbefattning, två ingenjörer i högst Ce 21 samt en kanslibi
trädest jänst.

I fråga om tekniska byråns arkitektsektion föreslås, att två arkitekttjänster
i högst Cg 31 skola omändras till befattningar i Ce 29. Departementschefen
förutsätter emellertid, att med innehav av tjänst i Ce 29 ej skall kunna förenas
förordnande å någon av arkitekttjänsterna i högst Cg 31.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

13

Beträffande byggnadstekniska sektionen förordas icke någon omorganisation,
bortsett från de av bildandet av en teknisk-ekonomisk utredningsbyrå
betingade ändringarna. Av de för sektionen nu beräknade ingenjörerna i högst
Ce 21 bör dock en redovisas under arkitektsektionen för uppgifter sammanhängande
med typritningsarbetet.

Tvätterisektionen anses böra kvarstå oförändrad.

Lånebyrån. En arvodesbefattning, avsedd för en väl kvalificerad tekniker,
bör ändras till extra befattning i 29 lönegraden.

Organisationsnämnden hade föreslagit, att från enfamiljshussektionen till
juridiska sektionen skulle överflyttas den juridiska granskningen av enfamiljshusärenden
jämte vissa andra uppgifter. Med hänsyn till sektionens härigenom
vidgade verksamhetsområde hade nämnden föreslagit inrättande av en tjänst
som förste byråsekreterare i 29 lönegraden. I anledning av organisationsnämndens
undersökning i denna del förklarade Kungl. Maj:t genom sitt förenämnda
beslut den 29 december 1950 hinder icke möta för styrelsen att i mån
av tillgång på medel ledigförklara även ett förordnande att å juridiska sektionen
bestrida göromål, som ankomma på befattningshavare i 29 lönegraden.
Till skillnad från ombudsmannasektionen påverkas icke juridiska sektionens
arbetsuppgifter av förslaget om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet.
Departementschefen tillstyrker därför att nämnda förordnande
utbytes mot en förste byråsekreterartjänst i Ce 29. En amanuenstjänst å enfamiljshussektionen
föreslås indragen. Från denna sektion bör vidare till
juridiska sektionen överflyttas en förste byråsekreterartjänst i Ce 27. Härjämte
erfordras ytterligare två kanslibiträdestjänster.

För enfamilj shus sektionen innebär departementschefens förslag, bortsett
från juristtjänsterna, minskning med en ingenjör i högst Ce 21 samt två kanslibiträdestjänster.

I fråga om flerfamiljshussektionen föreslås inrättande av en befattning som
förste byråingenjör i Ce 29 i utbyte mot en dylik tjänst i Ce 27. Beträffande
övrig ingenjörspersonal bör antalet tjänster i Ce 24 ökas med en och antalet
tjänster i högst Ce 21 minskas med tre.

Hyreskontrollen tillhör enligt departementschefens mening de uppgifter,
vilka lämpligen kunna anförtros förmedlingsorganen. För nästa budgetår
räknar han icke med någon personal för övertagandesektionen.

Yad värderingssektionen angår tillstyrkes en förstärkning med en förste
byråingenjör i Ce 29 samt en byråingenjör i Ce 24 i utbyte mot en ingenjör i
högst Ce 21.

Beträffande marksektionen föreslås utbyte av en arvodesbefattning som
ingenjör mot en tjänst i Ce 24.

Sociala sektionen. Departementschefen anför härom bl. a. följande.

Sektionens organisation, som f. n. har provisorisk karaktär, torde böra upptagas
till närmare prövning när resultatet föreligger av den översyn av bostadsrabattsystemet,
vilken jag förordat i det föregående. I avvaktan härpå bör
konsulentbefattningen bibehållas. I anslutning till föreliggande förslag om

14

Statsutskottets utlåtande nr 155.

nya tjänster tillstyrker jag, att en tjänst såsom förste byråsekreterare i Ce 27
inrättas. Förslaget om att en befattning som byråsekreterare i 24 lönegraden
skall inrättas kan jag däremot icke godtaga. De föreslagna indragningarna av
en befattning som inspektör samt en kontorsskrivartjänst föranleda ingen
erinran från min sida. Jag anser emellertid, att jämväl en amanuenstjänst bör
indragas. I övrigt räknar jag under nästa budgetår med oförändrad organisation.

Skriv- och kontorsbiträden. Nuvarande organisation upptar 125
tjänster för dylik personal. Organisationsnämnden har för nästa budgetår beräknat
90 och styrelsen 108 tjänster. Departementschefen beräknar behovet till
107 tjänster. I samband härmed erinrar han, att hans förslag i det föregående
beträffande antalet biträdestjänster i lönegraderna 11—15 upptaga sammanlagt
30 befattningar, medan styrelsen beräknat antalet till 40. Med hänsyn till
de genom omorganisationen uppkommande övergångsproblemen under nästa
budgetår beräknas utöver nämnda skriv- och kontorsbiträden medel för tillfällig
arbetskraft motsvarande avlöningskostnaderna för tre biträden.

Medelsbehovet. Departementschefens förslag medföra å ena sidan en
ökning av medelsbehovet för nya tjänster m. m. med 282 200 kronor samt för
löneklassuppflyttningar 39 000 kronor. Å andra sidan bör anslaget på grund
av indragningar av tjänster m. m. minskas med 451 200 kronor. Anslaget har
alltså nedräknats med (451 200 — 282 200 — 39 000) 130 000 kronor och upptagits
till (2 307 000 —130 000) 2 177 000 kronor.

Bostadsstyrelsen: Omkostnader. Anslaget är i gällande riksstat anvisat med
372 000 kronor.

Anslagsposten till sjukvård m. m. föreslås uppräknad med 10 000 kronor.
Till reseersättningar har i anslutning till medelsåtgången under förra budgetåret
beräknats ett med 8 000 kronor ökat belopp. För bearbetning av statistiskt
material föreslås ett med 15 000 kronor ökat belopp. Utgifterna under budgetåret
1949/50 för övriga expenser för eget behov utgjorde 264 050 kronor. För
nästa budgetår beräknas utgifterna till 275 000 kronor, vilket innebär en
ökning av medelsanvisningen med 64 000 kronor. Delposten till expenser för
annat än eget behov har uppräknats med 13 000 kronor för utgifter för tryckning
m. m. av typritningar. Inkomsterna av försäljning av blanketter och typritningar,
vilka bokföras såsom särskilda uppbördsmedel, ha i enlighet med
styrelsens beräkning upptagits till 50 000 kronor.

Omkostnadsanslaget bör alltså å ena sidan ökas med (10 000 + 8 000 +
15 000 + 64 000 + 13 000) 110 000 kronor och å andra sidan minskas med 50 000
kronor. Anslaget har i enlighet härmed uppförts med (372 000 + 110 000 —
50 000) 432 000 kronor.

Länsbostadsnämnderna: Avlöningar. I riksstaten för innevarande budgetår har
anslaget uppförts med 1 561 000 kronor.

Beträffande detta anslag anför departementschefen bl. a. följande.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

15

Av de uppgifter, som bostadsstyrelsen lämnat, framgår att en betydande
ökning framför allt i fråga om antalet ansökningar om slutligt lånebeslut kan
emotses under nästa budgetår. En ökning av länsbostadsnämndernas arbetsbörda
kan vidare förutses på grund av en viss utflyttning av ärenden angående
flerfamiljshus. En förstärkning av nämndernas ingenjörspersonal synes därför
nödvändig. Jag kan dock icke tillstyrka en så omfattande ökning av antalet
ingenjörer som styrelsen föreslagit. Jag vill erinra om de möjligheter att
erhålla tillfällig förstärkning från styrelsen, som vid bifall till mitt förslag i
det föregående komma att stå nämnderna till buds under nästa budgetår. Den
erforderliga personalförstärkningen beräknar jag till två ingenjörer i 24 lönegraden
och två ingenjörer i högst 21 lönegraden. För innevarande budgetår
har anvisats medel motsvarande lön enligt 21 löneklassen åt fyra ingenjörer
för halva budgetåret. Medel för dessa tjänster böra beräknas för hela budgetåret
1951/52. I avvaktan på ytterligare erfarenhet av personalbehovet böra nu
''förevarande tjänster tills vidare upptagas som extra. I den mån å tjänsterna
förordnas personal, som nu innehar extraordinarie anställning hos bostadsstyrelsen,
böra dock för denna personal beräknas extraordinarie tjänster.

Med anledning av ett förslag från organisationsnämnden, att länsbostadsnämndernas
kassörstjänster skola indragas, framhåller departementschefen,
att kassörernas arbetsuppgifter torde få bli föremål för prövning i samband
med att slutlig ställning tages till frågan om införandet av ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet. Under dessa förhållanden anses tjänsternas benämning
nu icke böra ändras.

Med anledning av den reglerade befordringsgången för biträdespersonal
böra fyra nya befattningar som kontorsbiträde i Ca 8 inrättas.

Den föreslagna förstärkningen av personalorganisationen med nya tjänster
medför ett ökat medelsbehov under avlöningsanslaget av 58 440 kronor, vartill
kommer ett belopp av 41 000 kronor för löneklassuppflyttningar. Den
sammanlagda ökningen beräknas sålunda till avrundat (58 440 -f 41 000) 99 000
kronor. Hela anslaget har alltså upptagits till (1 561 000 + 99 000) 1 660 000
kronor.

Länsbostadsnämnderna: Omkostnader. Anslaget är i gällande riksstat anvisat
med 585 000 kronor.

För nästa budgetår föreslås en reducering av expensposten med 20 000
kronor, varför anslaget uppförts med 565 000 kronor.

MOTIONERNA.

I de likalydande motionerna 1: 9 (av herr Axel Andersson m. fl.) och 11:14
(av herr Fröderberg m. fl.) har hemställts att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en snar utredning av frågan om en
rättvisande anpassning av hyror och bostadstillägg till de verkliga driftkostnaderna
för pensionärshem och att för riksdagen framläggas de förslag, som
utredningen kan föranleda.

I de likalydande motionerna 1:129 (av herr Andrén m. fl.) och 11:175 (av

16

Statsutskottets utlåtande nr 155.

herr Hjalmarson m. fl.) har föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om förslag till genomförande av kreditgarantisystemet
även för de statliga bostadskrediterna och att anslagen för den statliga bostadsorganisationen
i motsvarande män måtte reduceras.

I de likalydande motionerna 1:209 (av herr Andrén m. fl.) och II: 254 (av
herr Hjalmarson m. fl.) har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om förslag som syfta till att möjliggöra fri konkurrens på lika
villkor mellan olika företagsformer för bostadsbyggande samt förvaltning och
drift av hyresfastigheter.

I de likalydande motionerna I: 250 (av herr Lindblom m. fl.) och II: 369
(av herr Ohlin m. fl.) har förordats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att programmet för regleringen av investeringarna måtte modifieras
i syfte att bereda ett ökat utrymme för bostadsbyggandet och att kreditpolitiken
samt den ekonomiska politiken i övrigt taga sikte på att skapa förutsättningar
för ett steg för steg ökat bostadsbyggande.

I de likalydande motionerna 1:460 (av herr Einar Eriksson m. fl.) och
11:597 (av herr Johnsson i Kastanjegården m. fl.) har hemställts, att riksdagen
måtte vidtaga följande jämkningar i Kungl. Maj:ts förslag beträffande
bostadsstyrelsens avlöningsanslag, nämligen att dels i tjänsteförteckningen
upptages ytterligare en tjänst såsom förste byråingenjör i lönegrad Ce 29,
dels i avlöningsstaten anslagsposten avlöningar till ordinarie personal minskas
med 7 356 kronor, anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
höjes med 59 232 kronor och anslagsposten rörligt tillägg med ett belopp av
6 225 kronor, dels ock avlöningsanslagets slutsumma höjes med 58 101 kronor.

I de likalydande motionera 1:461 (av herr Niklasson m. fl.) och 11:595
(av herr Pettersson i Dahl m. fl.) föreslås att riksdagen måtte besluta dels att
uttala att tillämpningsområdet för förbättringslån utvidgas i överensstämmelse
med vad i motionerna angivits, dels att trekronorsbidragen slopas, dels
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att förslag om ändrade grunder för
statsbidrag till pensionärshem måtte föreläggas nästa års riksdag och dels
beakta vad i motionerna i övrigt anförts.

I de likalydande motionerna 1:462 (av herr Lars Andersson m. fl.) och
II: 594 (av herr Jansson i Kalix m. fl.) har förordats, att riksdagen måtte
dels besluta, att den räntefria stående delen av egnahemslån och förbättringslån
må, i huvudsaklig anslutning till vad som föreslagits av 1948 års sakkunniga
för vissa bostadsförbättringsfrågor, kunna beviljas med förhöjt belopp på
orter, företrädesvis i Norrland och Dalarne, med särskilt höga byggnadskostnader,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att i fråga om egnahemslån och förbättringslån
till bostäder inom Karesuando kommun medgiva ytterligare höjning
av den räntefria stående delen av lån, där så erfordras med hänsyn till de
särskilda förhållandena inom nämnda kommun.

I de likalydande motionerna 1: 463 (av herr Nyström m. fl.) och 11:593 (av
herr Jansson i Kalix m. fl.) har yrkats, att riksdagen måtte besluta, att staten

Statsutskottets utlåtande nr 155. 17

skall lämna sin medverkan till en sanering av lapparnas bostadsförhållanden
i huvudsaklig anslutning till de grunder, som angivits i motionerna.

I de likalydande motionerna 1:465 (av herr Lindblom m. fl.) och II: 596 (av
herr Wedén m. fl.) har föreslagits, att- riksdagen måtte besluta dels att den
övre gränsen för statliga tertiärlån till bostadshus uppförda av kommunala
eller allmännyttiga företag jämte kooperativa företag skall fastställas till 90 %
av anskaffningskostnaden, dels och att den av departementschefen i förevarande
proposition omnämnda utredningen rörande vissa bostadspolitiska
frågor även skall pröva frågan om att trekronorsbidrag må utgå till hyresgäster
i även andra fastigheter än kommunala och allmännyttiga eller av industrier
för anställda uppförda.

I de likalydande motionerna 1:167 (av herr Velander m. fl.) och II: 600 (av
herr Hjalmarson m. fl.) har hemställts, att riksdagen med anledning av förevarande
proposition måtte besluta

I. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten till
förmån för bostadsförsörjningen, att det s. k. kreditgarantisystemet skall införas,
att tertiärlån må beviljas intill högst 90 % av produktionskostnaderna
oavsett företagsform, att för redan beviljade tilläggslån ränte- och amorteringsskyldighet
skall införas i den utsträckning som är möjlig, att en successiv begränsning
skall göras vid beviljandet av nya tilläggslån, att för tertiärlån, beviljade
enligt 1941 och 1942 års kungörelser, räntesatsen skall hållas oförändrad,
att maximiytorna för egnahem, till vilka lån beviljas, skola bibehållas
oförändrade, att familjebostads- och bränslebidragen skola förbehållas familjer
med mer än två barn, att inkomstprövningen för familjebostads- och bränslebidragen
skall ske med kortare mellanrum än f. n., att bränslebidragen successivt
skola avvecklas och att s. k. trekronorsbidrag skola upphöra att utgå;

IT. att ett system i syfte att gynna för bostadsändamål bundet sparande
med företrädesrätt för spararen vid meddelande av byggnadstillstånd skall
införas;

III. att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut om kreditgarantier må
meddelas för tertiärlån intill ett belopp av 320 000 000 kronor och för kollektiva
tvätterier i vad avser den räntebärande delen intill ett belopp av 1 500 000
kronor samt att preliminära beslut angående tilläggslån må meddelas intill
ett belopp av 27 000 000 kronor;

IY. att för budgetåret 1951/52 skall anvisas till Hyresrabatter för mindre
bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag på 26 000 000 kronor och till
Lånefonden för bostadsbyggande ett investeringsanslag på 65 000 000 kronor;

Y. att Kungl. Maj:ts äskanden om anslag till Särskilda bostäderabatter på
1 650 000 kronor och till Län till anordnande av kollektiva tvätterier på
1 500 000 kronor skola avslås; ävensom

Yl. beträffande anslagen till Bostadsstyrelsen och till Länsbostadsnämn 2—

95? 5i Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 155.

18

Statsutskottets utlåtande nr 155.

derna att de beskärningar skola göras, som föranledas av kreditgarantisystemets
införande.

I motionen 11: 601 (av herr Lager m. fl.) föreslås, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om att förslag till genomförande av i motionen
nämnda åtgärder, i de stycken beslutanderätten tillkommer Kungl. Maj:t och
riksdagen gemensamt, så skyndsamt som möjligt utarbetas och förelägges
riksdagen och att övriga omnämnda åtgärder vidtagas av Kungl. Maj:t.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna II: 14, II: 175, II: 254, II: 369, II: 597, II: 595,
II: 594, II: 593, I: 465, II: 600 och II: 601.

UTSKOTTET.

Allmänna grunder för bostadspolitiken. Departementschefen framhåller,
att den allmänna ekonomiska utvecklingen — särskilt de under senare år
inträffade förändringarna i penninginkomster och byggnadskostnader samt
det otillräckliga utrymme som kunnat beredas bostadsproduktionen — i viss
mån påverkar förutsättningarna för de bostadspolitiska stödåtgärderna; för
att låne- och bidragsverksamheten skulle kunna fylla sin uppgift, kunde därför
vissa jämkningar och kompletteringar av gällande bestämmelser bli nöd
vändiga. Han förutskickar dels att ytterligare utredningar rörande ett utvidgat
kommunalt inflytande över upplåtelse av ledigblivna och nytillkomna
lägenheter komma att verkställas inom justitiedepartementet, dels att prin
ciperna för hyrespolitiken, omfattningen och ändamålsenligheten av de olika
bostadsrabatterna samt införandet av ett kreditgarantisystem komma att bli
föremål för utredning inom socialdepartementet. I avvaktan på resultatet av
ifrågavarande utredningar anser han, att endast mindre jämkningar i gällande
grunder för lån och bidrag till främjande av bostadsförsörjningen nu
böra ifrågakomma.

De åsyftade utredningarna äro numera tillsatta.

I olika motioner ha vissa med bostadspolitikens grunder sammanhängande
spörsmål uppmärksammats och förslag framlagts om ändringar i dessa
grunder.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att i avvaktan på resultaten
av ifrågavarande utredningar endast smärre jämkningar i gällande
låne- och bidragsbestämmelser nu böra vidtagas. Inom utskottet har dock
ifrågasatts, huruvida icke redan för nästa budgetår vissa ändringar utöver
de i propositionen föreslagna böra genomföras beträffande dels stödet till
bostadsbyggandet, dels bostadsrabatterna. Härtill återkommer utskottet i
det följande.

I motionerna I: 250 och II: 369 hemställes, att programmet för regleringen
av investeringarna måtte modifieras i syfte att bereda ett ökat utrymme för

Statsutskottets utlåtande nr 155.

19

bostadsbyggandet och att kreditpolitiken samt den ekonomiska politiken i
övrigt taga sikte på att skapa förutsättningar för ett steg för steg ökat bo
stadsbyggande. I motionen II: 601 har i nio punkter angivits de bostads
politiska åtgärder, som enligt motionärerna böra vidtagas. I motionen föreslås,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om att förslag till
genomförande av de angivna åtgärderna, i de stycken beslutanderätten tillkommer
Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt, så skyndsamt som möjligt
utarbetas och förelägges riksdagen och att övriga omnämnda åtgärder vidtagas
av Kungl. Maj:t. Såsom en första punkt i programmet angiva motio
närerna bland annat, att bostadsproduktionen bör utökas på bekostnad avproduktion
eller import av lyxvaror, som äro mindre nödvändiga än bo
städer.

Frågan om åtgärder för att avveckla bostadsbristen var i anledning avmotioner
i ämnet föremål för överväganden av förra årets riksdag. Riksdagen
framhöll därvid (statsutskottets utlåtande nr 135), att frågan på grand av
bostadsmarknadsutvecklingen under senare tid hade fått ökad betydelse och
att varje möjlighet som gåves att öka bostadsbyggandet borde tillvaratagas.

De av departementschefen anförda uppgifterna om bostadsmarknaden
under år 1950 utvisa, att någon påtaglig förbättring av läget icke har ägtrum
under sistlidna år; någon nämnvärd ökning av bostadsbyggandet har ej
heller kunnat åstadkommas. Under de senaste åren har bostadsbyggandet
skurits ned obetydligt, och utskottet anser, att detta icke kan undgå att
ha ogynnsamma verkningar. På grund av rådande samhällsekonomiska förhållanden
erfordras vissa investeringsbegränsningar. Utskottet förutsätter,
att vid övervägandet av investeringsverksamhetens inriktning på olika ända
mål bostadsbyggandet får det utrymme, vartill förhållandena medgiva. I anledning
av vad sålunda anförts kan utskottet icke biträda yrkandena i nyssnämnda
motioner.-

I motionerna I: 209 och II: 254 hemställes om förslag som syfta till att
möjliggöra fri konkurrens på lika villkor mellan olika företagsformer för bostadsbyggande
samt förvaltning och drift av hyresfastigheter. Motionärerna
framhålla särskilt, att en annan ordning för fördelning av byggnadskvoter
mellan olika företag är nödvändig. I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås,
att ett system i syfte att gynna för bostadsändamål bundet sparande skall
införas och bland annat innefatta företrädesrätt för sparare vid meddelande
av byggnadstillstånd. I förutnämnda motion II: 601 föreslås, att den kom
munala . och allmännyttiga ''.spekulationsfria bostadsbyggnadsverksamheten
tillätes att utan hinder av statliga regleringsåtgärder bedrivas i så stor omfattning,
som tillgången på tomtmark och tillgänglig arbetskraft vid full
sysselsättning året runt medge.

Vad gäller i motionerna 1:209 och 11:254 samt 1:467 och 11:600 åsyftat
av kommunal myndighet upprättat turordningsförslag får utskottet erinra
om att frågan om grunderna för dylikt förslag tidigare har varit föremål för
riksdagens prövning. År 1949 fann riksdagen (statsutskottets utlåtande nr

20

Statsutskottets utlåtande nr 155.

171) i anledning av motioner med delvis samma syfte som de motioner varom
här är fråga icke anledning till åtgärder. Utskottet anser, att nya skäl för ett
övervägande av grunderna för turordningsförslagen icke ha förebragts, varför
utskottet avstyrker förevarande i motionerna I: 209 och II: 254 samt I: 467
och II: 600 framförda förslag.

Enligt vad utskottet inhämtat har under senare tid byggnadsarbetskraften
varit så gott som fullt utnyttjad; tidvis har till och med brist på arbetskraft
förekommit. Syftet med förslaget i motionen II: 601 att för kommunala och
allmännyttiga företag byggnadstillstånd ej borde erfordras torde fördenskull
redan vara tillgodosett. Utskottet kan därför icke biträda ifrågavarande förslag.

I motionerna 1:129 och II: 175 samt I: 467 och II: 600 föreslås att det
s. k. kreditgarantisystemet skall införas.

Under hänvisning till att förutnämnda utredning angående vissa bostadspolitiska
frågor har till uppgift bland annat att verkställa en förutsättningslös
utredning rörande konsekvenserna av införandet av ett kreditgarantisystem
på bostadsområdet avstyrker utskottet förevarande förslag.

De i motionen II: 601 berörda bostadspolitiska åtgärderna avse bland annat
byggnadsmaterialmarknaden samt lagar om bostadsransonering och obligatorisk
kommunal bostadsförmedling.

Utskottet förutsätter att 1947 års byggnadsmaterialutredning efter verkställda
undersökningar framlägger de förslag till åtgärder för att begränsa
byggnadsmaterialpriserna, vartill utredningen kan giva anledning. Utskottet
får vidare erinra om den i det föregående berörda utredningen rörande ett
ökat kommunalt inflytande över bostadsmarknaden. Utskottet anser vid
detta förhållande, att åtgärder i här berörda spörsmål icke för närvarande äro
påkallade.

Egnahemslån och förbättringslån. I propositionen föreslås, att såsom allmän
regel tills vidare skall gälla att egnahemslån beviljas endast om egnahemmets
bottenyta uppgår till högst 90 m2 i fråga om ettplanshus, till högst
65 m2 i fråga om U/2-planshus och till högst 55 in2 i fråga om tvåplanshus.
Vidare föreslås, att den ändringen vidtages att egnahemslån utan subvention
till större hus slopas. Motsvarande jämkningar förordas beträffande
maximibestämmclserna för lån till tvåfamiljshus.

I motionerna 1:467 och 11:600 föreslås, att maximiytorna för egnahem,
till vilka lån beviljas, skola bibehållas oförändrade och bottenytan alltså
alltjämt få utgöra liögst 100 in2 i fråga om ettplanshus, 80 m2 i fråga om
IVa-planshus och 60 m2 i fråga om tvåplanshus.

Departementschefens uppfattning, att en tillfällig inskränkning av produktionen
av stora och dyra egnahem nu är motiverad, kan utskottet godtaga.
Den pågående byggnadskostnadsstegringen torde, såsom departementschefen
särskilt understrukit, mana till stor försiktighet i fråga om egnahemsbyggande
under nuvarande förhållanden. Det bör a andra sidan framhållas, att pa
längre sikt ett tillbakahållande av produktionen av större egnahem i den

Statsutskottets utlåtande nr 155.

21

utsträckning, de föreslagna maximibestämmelserna för lån torde föranleda,
ingiver betänkligheter. Utskottet, som likväl biträder Kungl. Maj:ts förevarande
förslag, förutsätter i enlighet med vad departementschefen anfört, att
så snart ökade förutsättningar för produktionen av större egnahem föreligga
maximibestämmelserna ånyo upptagas till prövning. Vid tillämpning av de
lägre maximigränserna blir det av särskild vikt att, då motiv därtill kan föreligga,
undantag medgivas från maximibestämmelserna. Utskottet avstyrker
alltså nyssnämnda yrkande i motionerna I: 467 och II: 600.

Vad departementschefen anfört beträffande belåningsvärdet har icke givit:
utskottet anledning till erinran. Förslaget torde enligt vad utskottet har in
hämtat i stort sett endast innebära fastställande av en ordning, som redan
tillämpas av de lånebeviljande organen.

Departementschefens förslag, att egnahemslån intill 90 % av produktionskostnaden
(belåningsvärdet) skall kunna beviljas för egnahem, som innehållen■
lokaler eller butiker, oavsett om subvention medgives eller ej, föranleder
ej annan erinran från utskottet än att ifrågavarande långivning torde
böra ske med viss försiktighet.

I anledning av vissa av bostadsstyrelsen framlagda förslag anser departe
mentschefen, att hinder icke bör möta att sedan förutsättningarna blivit till
räckligt klarlagda redan under nästa budgetår vidtaga de särskilda åtgärder
som erfordras för igångsättande av bostadsförbättringsverksamhet inom
Karesuando kommun. Det skulle få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva,
huruvida ett stöd i enlighet med av bostadsstyrelsen uppdragna riktlinjer
borde lämnas. För särskilda fall borde härvid möjlighet finnas att utlämna
subvention i form av räntefri, stående del av förbättringslån till belopp, som
överstego i egnahemslånekungörelsen fastställda maxima.

I motionerna I: 462 och II: 594 föreslås, att den räntefria, stående delen
av egnahemslån och förbättringslån skall kunna beviljas med förhöjt belopp
på orter, företrädesvis i Non-land och Dalarne, med särskilt höga byggnadskostnader
ävensom att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att i fråga om
egnahemslån och förbättringslån till bostäder inom Karesuando kommun
medgiva ytterligare höjning av den räntefria, stående delen av lån, där så erfordras
med hänsyn till de särskilda förhållandena inom kommunen.

Motionärernas förslag synas innebära, att subvention till förbättring, ombyggnad
och nybyggnad av egnahem och tvåfamiljshus på orter med särskilt
höga byggnadskostnader skulle kunna beviljas med högst 7 000 kronor för
egnahem och högst 9 000 kronor för tvåfamiljshus i enlighet med ett av 1948
års sakkunniga för vissa bostadsförbättringsfrågor framlagt förslag, dock att
i fråga om Karesuando kommun ytterligare subvention i fall av behov skulle
kunna beviljas enligt bostadsstyrelsens av departementschefen på vissa villkor
och med vissa inskränkningar godtagna förslag.

Utskottet är medvetet om att bostadsförhållandena inom olika delar avlandet
äro otillfredsställande och att behov av ytterligare stödåtgärder föreligger.
Det synes emellertid tveksamt, hur en utvidgad förbättringsverksam

22

Statsutskottets utlåtande nr 155.

het, främst i avlägset belägna trakter i Norrland, bör åvägabringas. Utskottet
vill framhålla, att den förut nämnda, nyligen tillsatta utredningen rörande
vissa bostadspolitiska frågor bland annat skall överväga grunderna för kapitalsubvention
till egnahem och tvåfamiljshus; i direktiven för utredningen uttalas
att förslag i berörda fråga böra framläggas inom sådan tid att de kunna föreläggas
1952 års riksdag. Utskottet anser fördenskull, att för nästa budgetår
en utvidgning av subventionsverksamheten i vad den avser egnahem och tvåfamiljshus
ej bör komma till stånd. Hinder bör dock icke möta, att Kungl.
Maj:t, på sätt departementschefen förordat, redan under nästa budgetår prövar,
huruvida särskilda stödåtgärder böra vidtagas beträffande Karesuando
kommun. Utskottet förutsätter emellertid, att härvid möjligheten att utlämna
subvention i form av räntefri, stående del av förbättringslån till belopp, som
överstiger i egnahemslånekungörelsen fastställda maxima, utnyttjas endast
i särskilda fall. Även om såsom departementschefen förutsatt någon bestämd
övre gräns för subvention i dylika fall ej kan angivas, torde vid övervägandet
av frågan beaktas vad 1948 års sakkunniga för vissa bostadsförbättringsfrågor
anfört därom att ytterligare subvention bör utgå med ett belopp av
högst 3 000 kronor. I övrigt har Kungl. Maj:ts förslag icke givit utskottet
anledning till erinran. Utskottet avstyrker alltså de i förutnämnda motionerna
I: 462 och II: 594 framförda förslagen.

I motionerna I: 463 och II: 593 föreslås, att staten skall lämna sin medverkan
till en sanering av lapparnas bostadsförhållanden i huvudsaklig anslutning
till ett av 1948 års sakkunniga för vissa bostadsförbättringsfrågor i
skrivelse den 1 februari 1951 framlagt förslag i ämnet. Ifrågavarande skrivelse,
som överlämnats till jordbruksdepartementet, är enligt vad utskottet
inhämtat för närvarande föremål för remissbehandling och alltså beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet, att förevarande motioner
icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna I: 461 och II: 595 föreslås, att tillämpningsområdet för förbättringslån
skall utvidgas. I motionerna erinias om riksdagens uttalande
förra året (statsutskottets utlåtande nr 135), att beträffande bostäder av synnerligen
låg klass det är önskvärt att staten i den män ägarens ekonomiska
resurser äro begränsade medverkar till sådan upprustning, som innebär undanröjande
av allvarliga brister och kan åstadkommas för en med hänsyn till
den begränsade användningstiden rimlig kostnad. Motionärerna anse, att
detta uttalande knappast har föranlett en sådan ändrad tillämpning, som
borde kunnat förväntas, varför det funnes anledning att ånyo understryka
vikten av att förbättringslåncverksamheten utvidgades genom att de bostadspolitiska
myndigheterna togo större hänsyn till lånesökandenas önskemål om
mindre reparationer, varigenom bostaden kunde bli avsevärt förbättrad.

Utskottet får erinra om att syftet med det statliga stödet till förbättring
av bostadsförhållandena på landsbygden i första hand är att höja standarden
upp till den nivå som ansetts böra gälla för stadssamhällena. Hjälpen

Statsutskottets tillåtande nr 155.

23

till nybyggnad och genomgripande ombyggnad i form av egnahemslån och
familjebostadsbidrag blir därför av stor betydelse. Motionärerna synas ej
heller ifrågasätta de för ifrågavarande stödverksamhet uppdragna riktlinjerna.
Enär en allmän mera avsevärd standardförbättring med hjälp av egnahemslån
och familjebostadsbidrag endast kan åstadkommas successivt har det emellertid
ansetts önskvärt, att förbättringslån skall kunna lämnas till sådan upprustning
av bostäder av låg klass, som visserligen icke medför att fullgoda bostäder
erhållas men innebär att allvarliga brister kunna avhjälpas till en med
hänsyn till användningstiden rimlig kostnad. En utvidgning av denna del av
förbättringsverksamheten kan, med hänsyn till att antalet undermåliga eller
med allvarliga brister behäftade lägenheter är mycket stort, synas önskvärd.
Utvidgades förbättringslångivningen, skulle emellertid utrymmet för väsentlig
och varaktig förbättring av bostadsförhållandena med stöd av egnahemslån
bli mindre. Krav på en utvidgad förbättringslångivning aktualiserar sålunda
en vansklig avvägningsfråga. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t
följer utvecklingen och om anledning därtill föreligger vidtager för jämkningar
i stödets inriktning erforderliga åtgärder. I anslutning härtill vill
utskottet ifrågasätta, om icke erinringar mot den till nybyggnad eller genomgripande
ombyggnad syftande hjälpen, d. v. s. egnahemslångivningen och
bostadsrabatterna, delvis bero på att i fråga om hus, vilka icke äro särskilt
bristfälliga, ägaren önskar företaga en mindre upprustning med hjälp av
förbättringslån, under det att det lånebeviljande organet enligt gällande lånebestämmelser
endast kan medverka till en fullständig och betydligt mera kostnadskrävande
ombyggnad. Utskottet anser, att det bör tagas under övervägande,
huruvida icke på grund av de begränsande möjligheterna att på kort
sikt förbättra bostadsförhållandena egnahemslån till kostnadskrävande ombyggnad
av dylika hus borde undvikas och i stället den på mindre men synnerligen
angelägen upprustning av bostäder av låg klass inriktade förbättringslångivningen
utvidgas. Ett särskilt skäl härför i nuvarande läge torde
vara, att de höjda byggnadsmaterialpriserna medföra, att i åtskilliga fall
kostnaderna för genomgripande ombyggnad bli alltför höga i förhållande till
egnahemsägarens ekonomiska resurser.

Tertiärlån och tilläggslån. I propositionen föreslås, att en möjlighet skall
öppnas för bostadsstyrelsen att i fråga om mindre flerfamiljshus bevilja kommunala
och allmännyttiga företag tertiärlån på villkor, att förluster vid fastighetsförvaltningen
icke till någon del skola täckas med statsmedel. Vidare
förordas, att i vad det gäller bostadsrättshus för militär personal det skall
ankomma på bostadsstyrelsen att pröva, huruvida eventuella särbestämmelser
i bostadsförenings stadgar kunna godtagas ur belåuingssynpunkt.

I motionen II: 601 hävdas, att ifrågavarande ändringar i tertiärlånekungörelsen
ej böra vidtagas.

Utskottet, som kan godtaga de av departementschefen anförda skälen för
den föreslagna ändringen i villkoren för statligt stöd till kommunala och allmännyttiga
företag, anser att lån för mindre flerfamiljshus, som icke äro före -

24

Statsutskottets utlåtande nr 155.

dömliga ur ekonomisk synpunkt, bör beviljas endast i undantagsfall, då syn
nerliga skäl för statligt stöd kunna åberopas. Med denna erinran tillstyrker
utskottet Kungl. Ma.j:ts förevarande förslag.

Enligt departementschefen tala övervägande skäl för att den pågående
byggnadskostnadsstegringen icke bör föranleda utvidgning av tilläggslåncverksamheten.
Bostadsstyrelsen borde beträffande företag som hade berörts
av den sedan våren 1950 inträffade kostnadsstegringen i varje särskilt fall
pröva, huruvida och i vad. män hyrorna borde sättas högre än som svarade mot
1939 års nivå, förutsatt att tilläggslångivningen i stort sett skulle hållas inom
den hittills fastställda ramen.

I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås, att en successiv begränsning skall
göras vid beviljandet av nya tilläggslån. I motionen II: 601 förordas en höj
ning av tilläggslånen.

Departementschefen anser, att skäl för att i nyuppförda hus eftersträva eu
fast hyresnivå alltjämt föreligga. I direktiven för den nyligen tillsatta utred
ningen rörande vissa bostadspolitiska frågor har detta spörsmål angivits
vara särskilt angeläget, varjämte dess samband med riktlinjerna för kapital
subventioner till nybyggda hus framhävts. Av departementschefen anförda
uppgifter utvisa, att den pågående byggnadskostnadsstegringen medför, att
även vid oförändrad tilläggslångivning hyrorna i härefter tillkomna hus få
sättas avsevärt högre än hyrorna i de under 1940-talet med statligt stöd till
komna bostäderna. Eu minskning av tilläggslånen skulle innebära att hyrorna
blevo ännu högre. De av byggnadskostnadsstegringen orsakade svårigheterna
skulle härigenom ytterligare förvärras. Härtill är utskottet icke berett att
medverka. Enligt utskottets uppfattning kunna tvärtom skäl anföras för en
utvidgning av subventionerna till nybyggnadsverksamheten. I avvaktan på
resultatet av nyssnämnda utredning tillstyrker emellertid utskottet Kungl.
Maj:ts förslag att tilläggslångivningen under nästa budgetår skall hållas
inom den hittills fastställda ramen. Utskottet avstyrker alltså det i motionerna
I: 467 och II: 600 framställda yrkandet om en minskning av tilläggslångivningen.

Utskottets ståndpunkt innebär jämväl, att förutnämnda förslag i motionen
II: 601 ej godtages.

I motionerna I: 465 och II: 596 föreslås, att den övre gränsen för statliga,
tertiärlån till bostadshus, som uppföras av kommunala eller allmännyttiga
företag jämte kooperativa företag, skall fastställas till 90 % av anskaffnings
kostnaden. I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås, att tertiärlån skall kunna
beviljas intill högst 90 % av produktionskostnaderna oavsett företagsform.

Frågan om en sänkning av den övre gränsen för tertiärlån till kommunala,
allmännyttiga och kooperativa företag har i anledning av motioner i ämnet
varit föremål för riksdagens prövning vid ett flertal tillfällen, senast före
gående år (statsutskottets utlåtande nr 135). Eiksdagen har härvid icke
funnit anledning föreligga att. taga det statliga stödet till flerfamiljshus under
allmän omprövning. De föregående år åberopade skälen mot en allmän om -

Statsutskottets utlåtande nr 155.

2 5

prövning av det statliga stödet till flerfamiljshus i vad det gäller tertiärlånets
övre gräns anser utskottet alltfort äga giltighet. Utskottet avstyrker alltså de
i nyssnämnda motioner framförda yrkandena om en sänkning av den övre låne
gränsen.

Bostadsrabatter. i vad det gäller familjebostadsbidrag och bränslebidrag
framhåller departementschefen, att den senaste utvecklingen beträffande
penninginkomster och levnadskostnader synes innebära, att vid oförändrade
inkomststreck inkomstprövningen skulle skärpas på ett sätt som
icke bör godtagas. Departementschefen erinrar om, att de inträdda inkomststegringarna
påverka inkomstprövningen först sedan utfallet av 1951 års
taxering föreligger samt framhåller att ställningstagandet till frågan om en
höjning av inkomststrecken därför torde böra anstå till våren 1952, då hän
syn kan tagas jämväl till utvecklingen under år 1951.

I motionen II: 601 förordas, att riksdagen skall beredas tillfälle att taga
ställning till frågan om en höjning av inkomststrecken innan de i enlighet
med resultaten av avtalsrörelsen 1950/51 höjda penninglönerna få tagas som
intäkt för indragning av eller vägran att bevilja sökta familjebostads- och
bränslebidrag. Motionärerna anse vidare, att- bidragen icke skola helt indragas
vid de nu fixerade inkomstgränserna utan avpassas så, att det sker en successiv
minskning i mån av stigande inkomst. I motionerna I: 467 och II: 600
föreslås, att inkomstprövningen för familjebostads- och bränslebidrag skall
ske med kortare mellanrum än för närvarande.

Vad departementschefen anfört beträffande behovet av en höjning av in
komststrecken kan utskottet godtaga. Det i motionen II: 601 framförda önskemålet
om framtida höjning av inkomststrecken torde härmed få anses tillgodosett.
Enligt utskottets mening kunna vägande skäl anföras för den i
motionerna I: 467 och II: 600 förordade ändringen av inkomstprövningen. Även
den i motionen II: 601 berörda frågan om eu uppmjukning av inkomstreg
lerna bör uppmärksammas, därest femårsprövningen skall ersättas med en årlig
inkomstprövning. Med hänsyn till att dessa frågor skola bli föremål för närmare
övervägande av den nyligen tillsatta, utredningen rörande vissa bostads
politiska frågor, anser emellertid utskottet, att någon ändring av reglerna för
inkomstprövning icke nu bör företagas.

I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås, att familjebostadsbidrag och bräns
lebidrag skola förbehållas familjer med mer än två barn och att bränslebidragen
skola successivt avvecklas. I motionen II: 601 anses böra övervägas,
dels en utvidgning av familjebostadsbidragen och bränslebidragen till att
omfatta barnfamiljer, som bebo lägenheter i byggnader, färdigställda senast
den 1 januari 1940, dels att bidragen skola gälla även i fråga om mödrar
med minderårigt barn och utgå efter särskilda grunder, dels att hushålls
bränslet skall subventioneras med statsmedel, så att vid en förutsatt höjning
av tilläggslånen boendekostnaderna hållas vid 1939 års nivå.

Förutnämnda utredning rörande vissa bostadspolitiska frågor bär till upp
gift bland annat att överväga omfattningen och ändamålsenligheten av de

26

Statsutskottets utlåtande nr 155.

olika bostadsrabatterna. I direktiven för utredningen ha särskilt upptagits
dels frågan, huruvida bidrag skola kunna utgå jämväl till familjer, som bo i
hus uppförda före den 1 januari 1948, dels frågan om särskilda bostadsbi
drag till ensamstående mödrar med minderårigt barn.

I avvaktan på resultatet av ifrågavarande utredningar torde ändringar i
grunderna för bostadsrabatter ej böra företagas. Yad särskilt angår yrkandet i
motionerna I: 467 och II: 600, varmed åsyftas en avsevärd nedskärning av
bidragsgivningen, vill utskottet framhålla att några bärande skäl för en dylik
begränsning icke ha förebragts. Särskilt i nuvarande läge med stigande byggnadskostnader
och höga bränslepriser skulle ett godtagande av motionärernas
förslag medföra att många familjer kommo i ett svårt läge.

Utskottet avstyrker därför ifrågavarande förslag.

I motionerna I: 461 och II: 595 samt I: 467 och II: 600 föreslås, att det s. k.
t r e k r o n o r sb i d r a g e t skall upphöra att utgå. I motionerna 1:465 och
II: 596 yrkas att den förutnämnda utredningen rörande vissa bostadspolitiska
frågor skall pröva frågan, huruvida trekronorsbidrag bör utgå till hyresgäster
även i andra fastigheter än kommunala och allmännyttiga eller av
industrier för anställda uppförda fastigheter.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att i avvaktan på resultatet
av nyssnämnda utredning ändring ej bör företagas i grunderna för trekronorsbidrag.
Utskottet avstyrker sålunda förslaget, att bidraget skall slopas.
Utskottet förutsätter vidare, att utredningen kommer att pröva den i motionerna
I: 465 och II: 596 berörda frågan om bidragets tillämpningsområde.

Vad angår det statliga stödet till pensionärshem och pensionärslägenheter
i vissa flerfamiljshus framhåller departementschefen i
anledning av ett av besparingsutredningen framlagt förslag om utbyggnad
av ifrågavarande bidragsskalor, att frågan synes böra beaktas i samband
med att en allmän omläggning av statsbidragsgrunderna verkställes.

I motionerna I: 461 och II: 595 anhålles, att förslag om ändrade grunder
för statsbidrag till pensionärshem måtte föreläggas nästa års riksdag. I motionerna
I: 9 och II: 14 hemställes om en snar utredning av frågan om en rättvisande
anpassning av hyror och bostadstillägg till de verkliga driftkostnaderna
för pensionärshem och att för riksdagen framläggas de förslag, som
utredningen kan föranleda.

Enligt utskottets mening kunna bärande skäl anföras för en översyn av de
för statsbidrag till pensionärshem och pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus
gällande bidragsskaloma. I anslutning härtill torde den i motionerna
I: 9 och II: 14 väckta frågan böra övervägas. Den åsyftade översynen torde
böra verkställas av allmänna statsbidragsutredningen.

Särskilda frågor. I propositionen föreslås, att beträffande tertiärlån, beviljade
jämlikt 1941 och 1942 års tertiärlånekungörelser, i förekommande fall
räntan skall nedsättas till 4 % sedan lånet utestått i tio år och att vid samma
tidpunkt amorteringstiden skall utsträckas, varigenom annuiteten skulle kunna

Statsutskottets utlåtande nr 155.

27

bibehållas oförändrad. Det förbehållet göres emellertid, att om omständigheterna
föranleda därtill, amorteringstiden skall kunna förkortas. Vidare anför
departementschefen i fråga om tilläggslån och räntefria stående delar av
tertiärlån i anledning av ett av bostadsstyrelsen framlagt förslag, att med ett
principbeslut om förräntning och återbetalning av tilläggslån, som utestått
under tio år, bör anstå tills frågan om sådana hyresökningar som påverka
fastigheternas avkastning har blivit närmare klarlagd.

I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås dels att för tertiärlån, beviljade
enligt 1941 och 1942 års kungörelser, räntesatsen skall hållas oförändrad, dels
att för redan beviljade tilläggslån ränte- och amorteringsskyldighet skall införas
i den utsträckning som är möjlig.

Slutlig ställning till såväl frågan om ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån,
»om utestått under tio år, som frågan huruvida utlämnade tilläggslån
och räntefria, stående delar av tertiärlån skola förräntas och amorteras bör enligt
utskottets mening tagas först sedan principerna för hyressättningen blivit
närmare klarlagda. Såsom förut anförts ankommer det på den nyligen tillsatta
utredningen rörande vissa bostadspolitiska frågor att framlägga förslag beträffande
den hyrespolitiska målsättningen inom sådan tid, att de kunna
underställas 1952 års riksdag. Utskottet anser fördenskull, att med prövningen
av här förevarande frågor bör anstå till nästa års riksdag. Utskottet kan alltså
icke godtaga Kungl. Maj:ts förslag att räntan på äldre lån skall sänkas från
4V2 % till 4 %. Ändring bör ej heller företagas i fråga om amorteringstiden;
lånens annuitet bör alltså bibehållas oförändrad under nästa budgetår''. Vad
angår tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån anser utskottet att
dessa i den mån gällande författningsbestämmelser så medgiva skola förräntas
och amorteras. Utskottet förutsätter, att de för slutlig prövning av frågan
erforderliga utredningarna skola redovisas för nästa års riksdag.

Mot övriga av Kungl. Maj :t framlagda förslag till ändringar i grunderna för
den statliga låne- och bidragsverksamheten har utskottet ej funnit anledning
till särskild erinran.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetåret 1951/52.
Vad angår Kungl. Maj:ts beräkning rörande de särskilda anslagen till bostadsförsörjningen
föreslås i motionerna I: 467 och II: 600, att anslaget till Hyresrabatter
för mindre bemedlade, barnrika familjer, under hänsynstagande till
yrkandet i samma motioner om ändrade grunder för beräkning av familjebostadsbidrag
och bränslebidrag, upptages med 26 000 000 kronor.

Då utskottet, som framgår av det föregående, icke har ansett sig böra tillstyrka
sistnämnda yrkande, förordar utskottet, att anslaget i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag uppföres med 37 000 000 kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att till särskilda bostadsrabatter skall anvisas
ett belopp av 1 650 000 kronor. I motionerna I: 461 och II: 595 samt I: 467 och
II: 600 yrkas avslag å detta förslag.

Utskottet, som i det föregående ansett att bidragsgivningen bör bedrivas

28 Statsutskottets utlåtande nr 155.

på oförändrade grunder järn viil under nästa budgetår, godtager Kungl. Maj:ts
förslag.

Kungl. Maj :t har föreslagit, att till lånefonden för bostadsbyggande anvisas
ett investeringsanslag av 265 000 000 kronor. I motionerna I: 467 och II: 600
föreslås, att anslaget upptages med allenast ett belopp av 65 000 000 kronor.

I anledning av vissa av bostadsstyrelsen framlagda beräkningar rörande
medelsbehovet, av vilka framgå att vid bestående kreditåtstramning styrelsen
räknar med att under nästa budgetår skulle komma att utöver förutnämnda
belopp av 265 000 000 kronor erfordras 130 000 000 kronor, framhåller departementschefen,
att han icke kan tillstyrka ytterligare medelsanvisning. Departementschefen
förutsätter, att även vid en fortsatt allmän kreditåtstramning en
medverkan i fråga om finansieringen av bostadsbyggandet — liksom tidigare
skett i viss utsträckning — är att påräkna från enskilda kreditinstituts sida
samt att egnahemsbyggarna förmås att även i fortsättningen eftersträva denna
medverkan.

Utskottet anser, att icke endast den nuvarande kreditåtstramningen utan
även den pågående byggnadskostnadsstegringen och osäkerheten beträffande
ränteutvecklingen kunna medföra betydande svårigheter för bostadsbyggandet
och giva anledning till sådana avbräck i produktionen på enskilda orter, att
byggnadsarbetskraften icke kan fullt utnyttjas. Enligt utskottets mening
böra därför sådana anordningar vidtagas, att garantier vinnas för att icke
störningar i bostadsproduktionen uppkomma till följd av kapitalanskaffnings
svårigheter. Utskottet kan godtaga Kungl. Maj :ts förslag men anser, att en
möjlighet bör öppnas för bostadsstyrelsen att på de villkor Kungl. Maj:t fastställer,
då synnerliga skäl föreligga därtill, fördjupa tertiärlån utöver vad
f. n. är stadgat.

Departementschefen anser, att för budgetåret 1951/52 preliminära beslut om
lån, som skola utgå från lånefonden för bostadsbyggande, böra få meddelas
intill ett belopp av 370 000 000 kronor.

I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås, att för nästa budgetår preliminära
beslut om kreditgarantier må meddelas för tertiärlån intill ett belopp av
320 000 000 kronor.

Utskottet, som förutsätter att preliminär beslut om lån skola få meddelas
i den utsträckning, som krävs för att bostadsbyggandet skall kunna fortgå
utan störningar, kan godtaga Kungl. Maj:ts förslag.

Departementschefen har föreslagit, att för budgetåret 1951/52 preliminära
beslut om tilläggslån böra få meddelas intill ett belopp av 34 000 000 kronor.

I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås, att ifrågavarande bemyndigande
skall avse ett belopp av allenast 27 000 000 kronor.

Utskottet har i det föregående tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag att ramen för
tilläggslångivningen skall bibehållas oförändrad, varför utskottet kan godtaga
Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att till lån till anordnande av kollektiva tvätterier
upptages ett belopp av 1 500 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 155.

29

I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås, att ifrågavarande anslagsäskande
skall avslås och att i stället preliminära beslut om kreditgarantier för lån till
kollektiva tvätterier i vad de avse räntebärande del skola få meddelas intill ett
belopp av 1 500 000 kronor.

Utskottet, som anser att statliga lån till kollektiva tvätterier alltfort böra
utgå, tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning.

Mot Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning under övriga, bär ej särskilt
nämnda anslag samt i fråga om räntefoten för lantarbetarbostadslån har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. I motionerna 1:460 och
II: 597 föreslås följande jämkningar i Kungl. Maj:ts förslag beträffande
bostadsstyrelsens avlöningsanslag, nämligen att i tjänsteförteckningen upptages
ytterligare en tjänst såsom förste byråingenjör i lönegrad Ce 29, att i
avlöningsstaten anslagsposten avlöningar till ordinarie personal minskas med
7 356 kronor, anslagsposten avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
höjes med 59 232 kronor och anslagsposten rörligt tillägg höjes med ett belopp
av 6 225 kronor samt att avlöningsanslagets slutsumma höjes med
58 101 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande bostadsstyrelsens personalorganisation
innebär, att avsevärda beskärningar av organisationen skola genomföras.
Utgångspunkten för förslaget är en av statens organisationsnämnd verkställd
undersökning rörande bostadsstyrelsens och några länsbostadsnämnders
arbetsuppgifter och organisation. Undersökningen innefattar vissa förslag
till överflyttning av arbetsuppgifter från bostadsstyrelsen till länsbostadsnämnderna,
främst att handläggningen av låneansökningar avseende flerfamiljshus
med upp till 10 lägenheter skall övertagas av nämnderna. Undersökningen
innebär emellertid i första hand att bostadsstyrelsens organisation
prövats ur kontorstekniska synpunkter.

Departementschefen framhåller, att det icke nu är möjligt att taga slutlig
ställning till alla de förslag till ändringar i bostadsstyrelsens personalorganisation
som organisationsnämnden framlagt. Han anser att de av nämnden
beräknade personalbesparingarna till en icke obetydlig del äro möjliga att
åstadkomma endast om de av nämnden diskuterade ändringarna av arbetsuppgifterna
kunde omedelbart genomföras.

I enlighet härmed har Kungl. Maj:t föreslagit eu betydligt mindre nedskärning
av styrelsens personalorganisation än nämnden för sin del ansett
vara möjlig att åstadkomma.

Bostadsstyrelsen har i utlåtande över organisationsnämndens undersökning
på flera viktiga punkter framfört erinringar mot nämndens förslag.
Styrelsen har framhållit, att nämndens beräkningar i viss del utförts utan
något samarbete med styrelsen och att de icke äro tillräckligt genomtänkta
odh att de i en annan del bygga på missförstånd.

Utskottet kan i huvudsak godtaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag.
Inom utskottet bär emellertid ifrågasatts — i nära anslutning till i nyss -

30

Statsutskottets utlåtande nr 155.

nämnda motioner framförda synpunkter -— huruvida icke särskilt i fråga om
ombudsmannasektionen och sociala sektionen den föreslagna personalor
ganisationen med hänsyn till arbetsuppgifterna är helt otillräcklig. Utskot
tet, som icke har blivit övertygat om att organisationsnämnden varit i till
fälle att bilda sig en riktig uppfattning om alla de uppgifter som åvila bostads
styrelsen, anser att en nedskärning av organisationen utan motsvarande be
gränsning av ai''betsuppgifterna icke kan förordas. Såsom motionärerna fram
hålla, är det ett över hela landet känt förhållande, att styrelsen har haft
mycket stora svårigheter att bemästra sin arbetsbörda och att allmänheten
har blivit lidande på grund av dröjsmål med ärendenas behandling. En rät
telse härutinnan synes utskottet angelägen. Den av Kungl. Maj:t förordade
personalorganisationen torde vara så knappt tilltagen att risk synes före
ligga att nuvarande otillfredsställande förhållanden bleve bestående. Ut
skottet vill fördenskull föreslå en viss jämkning i Kungl. Maj:ts förslag.

För att bereda bostadsstyrelsen möjlighet att under nästa budgetår utan
onödigt dröjsmål handlägga de ärenden, som ankomma på styrelsen, föror
dar sålunda utskottet i anslutning till ett av statskontoret framföi*t förslag,
att styrelsens avlöningsanslag förstärkes med ett belopp, som skall ställas till
Kungl. Maj ds förfogande för att möjliggöra ett provisoriskt tillgodoseende
av uppkommande personalbehov. I anledning av vad i förut nämnda motio
ner anförts om personalbehovet föreslår utskottet, att för tillgodoseende av
ifrågavarande ändamål avlöningsanslaget uppräknas med 60 000 kronor, varav
54 000 kronor böra avse avlöningar till övrig icke-ordinarie personal och 6 000
kronor rörligt tillägg. Utskottet förutsätter emellertid, att styrelsen vidtager
de åtgärder som äro påkallade för att begränsa personalbehovet, särskilt i vad
det gäller förenklingar av det granskningsarbete, som byggnadsföretag för
vilka lån sökas äro underkastade. Utskottet vill i detta sammanhang vidare
föreslå, att i anslutning till yrkande i förutnämnda motioner den för låne
byrån upptagna befattningen som förste byråingenjör i Cg 29 utbytes mot
en tjänst i Ce 29. Inom utskottet har ifrågasatts, huruvida icke chefen för
lånebyråns marksektion borde vara placerad i 29 lönegraden. Med hänsyn
till sektionschefens arbetsuppgifter synes en uppflyttning av tjänsten kunna
övervägas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva lönegradsplaceringen
för ifrågavarande befattningshavare.

I motionerna I: 467 och II: 600 föreslås, att beträffande anslagen till bo
stadsstyi-elsen och länsbostadsnämnderna de beskärningar skola göras, som
föranledas av kreditgarantisystemets införande.

Utskottet, som i det föregående avstyrkt i berörda motioner framfört förslag
om införande av ett ki*editgarantisystem på bostadsområdet, kan icke
godtaga här förevarande förslag.

Med förut föreslagna jämkningar kan utskottet godtaga Kungl. Maj:ts förslag
till personalorganisation och avlöningsstat för bostadsstyrelsen.

Kungl. Maj ds förslag om medelsanvisning till bostadsstyrelsens omkost -

Statsutskottets utlåtande nr 155.

31

nåder saxat till länsbostadsnämndernas avlönings- och omkostnadsanslag har
icke givit anledning till erinran från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må

I. besluta, att motionen II: 601 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

II. beträffande ökning av bostadsbyggandet, med avslag å
motionerna I: 250 och II: 369, godkänna vad utskottet anfört;

III. i fråga om fördelningen av byggnadskvoter och beviljande
av byggnadstillstånd besluta, att i motionerna I: 209 och II: 254
samt I: 467 och II: 600 framlagda förslag icke skola till någon
riksdagens åtgärd föranleda;

IY. avslå i motionerna I: 129 och II: 175 samt I: 467 och II: 600
framlagda förslag om införande av ett kreditgarantisystem;

V. beträffande maximiytorna för rätten till egnahemslån, med
bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 467 och II: 600, i vad de avse denna fråga, godkänna vad i
statsrådsprotokollet över socialärenden för den 23 februari 1951
anförts;

VI. avslå i motionerna 1:462 och II: 594 framlagt förslag
om förhöjning av den räntefria stående delen av egnahems- och
förbättringslån på orter med särskilt höga byggnadskostnader;

VII. beträffande bostadsförbättringsverksamheten inom Karesuando
kommun, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med
avslag å motionerna I: 462 och II: 594, i vad de beröra detta
ämne, godkänna vad utskottet anfört;

VIII. avslå i motionerna I: 463 och II: 593 framlagt förslag beträffande
sanering av lapparnas bostadsförhållanden;

IX. beträffande utvidgning av tillämpningsområdet för förbättringslån,
i anledning av motionerna I: 461 och II: 595, i vad
de avse denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

X. avslå i motionerna I: 467 och II: 600 framlagda förslag om
successiv inskränkning av tilläggslångivningen;

XI. avslå i motionerna 1:465 och II: 596 samt 1:467 och
II: 600 framlagda förslag om sänkning av den övre gränsen för
tertiärlån;

XII. beträffande inkomstprövningen för familjebostads- och
bränslebidrag, i anledning av vad i motionerna I: 467 och II: 600
i denna del förordats, godkänna vad utskottet anfört;

XIII. beträffande beviljandet av familjebostads- och bränslebidrag
avslå i motionerna I: 467 och II: 600 i dessa delar fram
lagda förslag;

XIV. beträffande trekronorsbidraget

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å

m

Statsutskottets utlåtande nr 155.

motionerna 1:461 och II: 595 samt 1:467 och II: 600, såvitt
motionerna avse denna fråga, besluta, att nämnda bidragsform
tills vidare skall bibehållas;

b) i fråga om utvidgad tillämpning av bidraget, i anledning
av vad i motionerna I: 465 och II: 596 i denna del föreslagits,
godkänna vad utskottet anfört;

XV. beträffande villkoren för statsbidrag till pensionärshem
och pensionärslägenheter i vissa flerfamiljshus, i anledning av
motionerna I: 9 och II: 14 samt I: 461 och II: 595, sistnämnda
motioner såvitt de beröra denna fråga, godkänna vad utskottet
anfört;

XVI. beträffande ränte- och amorteringsvillkoren för tertiärlån,
som utestått under tio år, med avslag å Kungl. Maj:ts förslag
samt i anledning av motionerna I: 467 och II: 600, såvitt
nu är i fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XVII. beträffande förräntning och amortering av utlämnade
tilläggslån och räntefria, stående delar av tertiärlån, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna I: 467 och II: 600, i vad
de avse denna fråga, godkänna vad utskottet anfört;

XVIII, beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsföi’sörjningen, i vad
de ej behandlats under I.—XVII., med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag och under erinran om vad utskottet i det föregående
anfört, godkänna i statsrådsprotokollet förordade ändringar
fr. o. m. den 1 juli 1951;

XIX. medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka
komma att beviljas under budgetåret 1951/52, bestämmes till
3,25 %\

XX. till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa
bostadsbyggnadslån för budgetåret 1951/52 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 5 000 000 kronor;

XXI. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionerna I: 467 och II: 600, såvitt de beröra detta anslag, till
Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret
1951/52 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 37 000 000 kronor;

XXII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 461 och II: 595 samt I: 467 och II: 600, såvitt
de beröra detta anslag, till Särskilda bostadsrabatter för budgetåret
1951/52 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1 650 000 kronor;

XXIII. till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden
för budgetåret 1951/52 under femte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 7 500 000 kronor;

Statsutskottets utlåtande nr 155.

33

XXIV. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret
1951/52 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 8 000 000 kronor;

XXV. till Bidrag till jämförande byggnadskostnadsutredning
för budgetåret 1951/52 under femte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 50 000 kronor;

XXVI. med bifall till Kungl. Majrts förslag samt med avslag
å motionerna I: 467 och II: 600, såvitt de avse detta anslag, till
Lånefonden för bostadsbyggande för budgetåret 1951/52 under
statens utlåningsfonder anvisa ett investeringsanslag av
265 000 000 kronor;

XXVII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 467 och II: 600, såvitt nu är i fråga, medgiva,
att preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, må för budgetåret 1951/52 meddelas
intill ett belopp av 370 000 000 kronor;

XXVIII. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 467 och II: 600, såvitt nu är i fråga, medgiva,
att preliminära beslut angående lån, som skola utgå från
anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må
för budgetåret 1951/52 meddelas intill ett belopp av 34 000 000
kronor;

XXIX. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 467 och II: 600, såvitt de beröra denna fråga,
till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier för budgetåret
1951/52 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 1 500 000 kronor;

XXX. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 460 och II: 597 besluta, att å personalförteckningen för bostadsstyrelsen
antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas med
tjugoåtta, antalet tjänster i lönegrad Cp 10 ökas med en, antalet
förste byråsekreterare i Ce 29 ökas med en, antalet förste byråingenjörer
i Ce 29 ökas med tre, antalet förste byråsekreterare
i Ce 27 ökas med en samt antalet förste byråingenjörer i Ce 27
minskas med en;

XXXI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 460 och II: 597 fastställa följande avlöningsstat för bostadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... 460 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................................... 73 000

Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 sand. Nr 155.

34 Statsutskottets utlåtande nr 155.

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 1 480 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.................................................................. 10 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 213 500

Summa kronor 2 237 000;

XXXII. besluta, att å personalförteckningen för länsbostadsnämnderna
antalet kontorsbiträden i lönegrad Ca 8 skall ökas
med fyra;

XXXIII. fastställa följande avlöningsstat för länsbostadsnämnderna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1951/52:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis...... 34300

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t, förslagsvis .................................... 100 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ......... 1 243 000

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis
.................................................................. 130 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................................. 152 700

Summa kronor 1 660 000;

XXXIV. beträffande medelsbehovet för bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionerna I: 467 och II: 600, såvitt nu är i fråga,
för budgetåret 1951/52 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Bostadsstyrelsen: Avlöningar ett förslagsanslag av

2 237 000 kronor;

b) till Bostadsstyrelsen: Omkostnader ett förslagsanslag av

432 000 kronor;

c) till Länsbostadsnämnderna: Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 660 000 kronor;

d) till Länsbostadsnämnderna: Omkostnader ett förslagsanslag
av 565 000 kronor;

XXXV. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade
motioner, till den del de icke blivit ovan under punkterna I.—
XXXIV. särskilt berörda, icke skola till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 18 maj 1951.

På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND

Statsutskottets utlåtande nr 133.

35

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Mannerskantz, Leander,
Gillström, fröken Andersson, herrar Eric Ericson, Sundelin, Rosenberg,
Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Einar Persson, Bergman, Söderquist,
Jansson och Bengtson; samt .

från andra kammaren: herrar Skoglund i Do ver storp, Ward, Svensson i
Grönvik, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Rubbestaa, Åkerström, Petterson
i Degerfors, fröken Elmén, herrar Widén, Birke, Persson i Växjö,
Wedén, fru Ericsson i Luleå och herr Larsson i Stockholm.

Reservationer.

1) av herrar Sundelin, Söderquist, fröken Elmén, herrar Widén, Wedén
och Larsson i Stockholm, vilka ansett, att, i vad avser frågan om ökning av
bostadsbyggandet,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 19, som börjar med orden »De
av» och slutar med orden »nyssnämnda motioner», bort ha följande lydelse:

»De av departementschefen anförda uppgifterna om bostadsmarknaden
under år 1950 utvisa, att någon påtaglig förbättring av läget icke har ägt rum
under sistlidna år; någon nämnvärd ökning av bostadsbyggandet har ej heller
kunnat åstadkommas. Under de senaste åren har produktionen på de allra
flesta områden ökat i snabb takt, medan bostadsbyggandet skurits ner icke
obetydligt. Utskottet delar därför den i förutnämnda motioner I: 250 och
II: 369 framförda uppfattningen, att bostadsbyggandet på grund av den
offentliga investeringsregleringen erhållit en relativt ogynnsam ställning.
Utskottet, som anser att ett sådant förhållande bör kunna ifrågakomma endast
för en kortare tid, föreslår, att de åtgärder vidtagas som kunna befinnas
påkallade för att, utan intrång på möjligheterna att realisera andra särskilt
angelägna investeringsprojekt, inom investeringspolitikens ram medgiva
ett steg för steg ökat bostadsbyggande.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort lxa följande
lydelse:

»II. beträffande ökning av bostadsbyggandet, i anledning av
motionerna I: 250 och II: 369, godkänna vad utskottet anfört;»

2) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Sundelin, Söderquist.
Jansson, Bengtson, Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Rubbestad,
fröken Elmén, herrar Widén, Birke, Wedén och Larsson i Stockholm, vilka
ansett, att i fråga om fördelningen av byggnadskvoter och beviljande av
byggnadstillstånd

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 19 och 20, som börjar med orden
»Vad gäller» och slutar med orden »framförda förslag», bort ha följande
lydelse:

36

Statsutskottets utlåtande nr 155.

»Det i motionerna I: 209 och II: 254 framförda önskemålet, att grunderna
för av kommunal myndighet upprättat turordningsförslag böra ändras på
sådant sätt att garantier skapas för fri konkurrens mellan olika företagsformer,
anser utskottet vara förtjänt av beaktande. Jämväl frågan om åtgärder
för att stimulera till ändamålsbundet sparande anser utskottet böra bli föremål
för särskild undersökning. Utskottet förordar fördenskull, att det bl. a.
närmare utredes, hur en prövning av ansökningar om byggnadstillstånd bör
ske för att de av motionärerna angivna syftena skola kunna tillgodoses.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»III. i fråga om fördelningen av byggnadskvoter och beviljande
av byggnadstillstånd, i anledning av motionerna I: 209 och
II: 254 samt I: 467 och II: 600, godkänna vad utskottet anfört;»

3) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Do verstorp
och Birke, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka införande av ett kreditgarantisystem
och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 20, som börjar med orden »Under
hänvisning» och slutar med orden »förevarande förslag», bort ha följande
lydelse:

»Såsom framhålles i motionerna I: 467 och II: 600 skulle införandet av ett
kreditgarantisystem på bostadsområdet medföra en avsevärd förenkling och
en minskning av statens långivning. Utskottet, som funnit att åtskilliga institutioner
och övervägande antalet kommuner förorda ett dylikt system, anser
att en ytterligare utredning rörande ifrågavarande spörsmål icke är erforderlig.
Utskottet föreslår fördenskull, att ett kreditgarantisystem införes
redan den 1 juli 1951. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter samråd
med berörda kreditinstitutioner utfärda de närmare bestämmelser rörande
garantigivningen, som kunna befinnas påkallade. Till de konsekvenser ur
anslagssynpunkt, vartill införandet av ett kreditgarantisystem leder, återkommer
utskottet i det följande.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse: .

»IV. i anledning av motionerna 1:129 och II: 175 samt med
bifall till motionerna I: 467 och II: 600, i vad de beröra detta
ämne, besluta, att ett kreditgarantisystem skall införas;»

4) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att utskottet bort förorda en avveckling av tillläggslångivndngen
och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 24, som börjar med orden »Departementschefen
anser» och slutar med orden »av tilläggslångivningen», bort
ha följande lydelse:

»Utskottet anser det angeläget, att föreliggande skillnader i hyra mellan
bostäder som tillkommit vid olika tidpunkter snarast utjämnas. I samband

Statsutskottets utlåtande nr 155.

37

härmed bör tilläggslångivningen avvecklas. Såsom besparingsutredningen
framhållit, borde därvid rätteligen nya tilläggslån ej vidare utlämnas. För att
i möjligaste mån åstadkomma den önskade utjämningen mellan de olika
hyresnivåerna vill emellertid utskottet i anslutning till i förutnämnda motioner
I: 467 och II: 600 anförda synpunkter förorda, dels att den ränte- och
amorteringsfria tiden avsevärt minskas, förslagsvis till fem år för de lån
som komma att utlämnas under nästa budgetår, till fyra år för de lån som
komma att utlämnas under därefter följande budgetår, o. s. v., dels att anslaget
för ifrågavarande ändamål begränsas med 20 % per år.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»X. med bifall till motionerna I: 467 och II: 600, såvitt de avse
denna fråga, besluta, att en successiv inskränkning av tilläggslångivningen
skall företagas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad utskottet anfört;»

5) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Sundelin, Söderquist,
Jansson, Bengtson, Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Rubbestad,
fröken Elmén, herrar W idén, Birke och Wedén, vilka ansett, att övre gränsen
för statliga tertiärlån bör fastställas till 90 % av avkastningsvärdet och att
därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 24 och 25, -som börjar med orden
»Frågan om» och slutar med »övre lånegränsen», bort ersättas med text av
följande lydelse:

»Syftet med de i berörda motioner framförda yrkandena är att tillgodose
kravet på konkurrens mellan olika företagsformer. Utskottet finner det med
hänsyn till rådande svåra bostadsbrist angeläget, att det för bostadsproduktion
tillgängliga utrymmet blir väl tillvarataget. Garantier härför torde kunna vinnas
endast om konkurrens mellan olika företag upprätthålles. För motionärernas
förslag talar jämväl att ett större antal bostadsbyggnadsföretag skulle kunna
komma till stånd utan att kreditanspråken behövde ökas, vilket i nuvarande
ekonomiska läge bör tillmätas stor vikt. För närvarande gäller den huvudregeln
att enskilda företagare kunna erhålla tertiärlån intill 85 % av avkastningsvärdet.
I åtskilliga fall beviljas emellertid lån intill 90 % av värdet, och
till industriföretag, som uppföra bostäder åt vid företaget anställda, kan lån
intill 95 % utgå.

I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, att från och med
nästa budgetår den övre gränsen för tertiärlån skall utgöra 90 % av avkastningsvärdet
oavsett företagsform. I fråga om av enskilda uppförda hus bör
dock det lånebeviljande organet äga att — i överensstämmelse med hittillsvarande
praxis — pröva, huruvida lån utöver 85 % av värdet bör beviljas.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

38

Statsutskottets utlåtande nr 155.

»XI. i anledning av motionerna I: 465 och II: 596 samt I: 467
och II: 600, såvitt nu är i fråga, besluta, att övre gränsen förstatliga
tertiärlån skall fastställas till 90 % av avkastningsvärdet,
dock att i fråga om av enskilda uppförda hus det lånebeviljande
organet skall äga pröva, huruvida lån över 85 % av värdet
må beviljas;»

6) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att familjebostadsbidrag endast bör tillkomma
familjer med minst tre minderåriga barn och att bränslebidragen böra successivt
avvecklas samt att därför

dels utskottets yttrande på s. 25 och 26 fr. o. m. det stycke, som börjar
med orden »Förutnämnda utredning», t. o. m. det stycke, som slutar med
orden »ifrågavarande förslag», bort ha följande lydelse:

»Nuvarande grunder beträffande familjebostadsbidrag och bränslebidrag
innebära, att statens utgifter för bidragsgivningen oavbrutet växa. De beräknas
komma att kulminera med ett belopp av 180 miljoner kronor. Utskottet
anser, att en dylik utgiftsstegring icke bör godtagas. Omedelbara ågärder fölen
begränsning av utgifterna äro därför påkallade. I anslutning till i motionerna
1:467 och II: 600 framförda synpunkter förordar utskottet dels att
familjebostadsbidrag från och med nästa budgetår skall utgå endast till familjer
med mer än två barn, dels att bränslebidragen skola avvecklas på så sätt,
att till såväl familjer, vilka redan beviljats bidrag, som familjer, vilka i fortsättningen
bli berättigade till bidrag, bränslebidrag skall utgå för nästa budgetår
med belopp motsvarande fyra femtedelar av under innevarande budgetår
utgående belopp, varjämte för varje år därefter beloppen skola minskas
med en femtedel. Av det anförda torde framgå att utskottet ej kan biträda
de i motionen II: 601 framförda förslagen.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIII. beträffande beviljandet av familjebostads- och bränslebidrag,
med bifall till i motionerna I: 467 och II: 600 framlagda
förslag, såvitt nu är i fråga, besluta dels att familjebostadsbidrag
endast skall tillkomma familjer med minst tre minderåriga barn,
dels ock att bränslebidragen skola avvecklas på sätt utskottet
förordat;»

7) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Jansson, Bengtson, Skoglund
i Doverstorp, Svensson i Grönvik, B,ubbestad och Birke, vilka ansett,
att bestämmelserna om trekronorsbidrag böra slopas och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 26, som börjar med orden »I
likhet» och slutar med orden »bidragets tillämpningsområde», bort ha följande
lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 155.

39

»Enligt utskottets mening kunna bärande skäl för att omedelbart slopa trekronorsbidraget
anföras. Såsom framhålles i motionerna I: 461 och II: 595
kommer denna förmån nästan uteslutande städernas och de större tätorternas
innevånare till del. Av bostadsstyrelsens i propositionen nr 144 till förra
årets riksdag redovisade undersökning rörande bidragsverksamheten synes
framgå, att denna bidragsform har kommit att verka både slumpartat och
orättvist. Utskottet avstyrker fördenskull i anslutning till yrkandena i motionerna
I: 461 och II: 595 samt I: 467 och II: 600 Kungl. Maj:ts förslag om
bidragsgivning i denna form. Som en följd härav torde förutnämnda yrkande
i motionerna I: 465 och II: 596 icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XIV. beträffande trekronorsbidraget

a) med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall till
motionerna I: 461 och II: 595 samt I: 467 och II: 600, såvitt nu
är i fråga, besluta, att bestämmelserna om sådant bidrag skola
upphävas;

b) avslå motionerna I: 465 och II: 596;»

8) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att, under förutsättning av bifall till den ovan med 6)
betecknade reservationen, anslaget till Hyresrabatter för mindre bemedlade,
barnrika familjer bort sänkas till 26 000 000 kronor och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27, som börjar med orden »Då
utskottet» och slutar med »37 000 000 kronor», bort ha följande lydelse:

»Såsom framgår av det föregående, har utskottet ansett sig böra tillstyrka
att för nästa budgetår ifrågavarande bidragsgivning skall beskäras. I anledning
härav beräknar utskottet, att ett anslag av allenast 26 000 000 kronor skall
visa sig erforderligt för ändamålet.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 467 och II: 600, såvitt de beröra detta anslag,
till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer för
budgetåret 1951/52 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 26 000 000 kronor;»

9) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Jansson, Bengtson,
Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Rubbestad och Birke, vilka
ansett, att, under förutsättning av bifall till den ovan med 7) betecknade
reservationen, något anslag till Särskilda bostadsrabatter icke bort tillstyrkas
för nästkommande budgetår och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 27 och 28, som börjar med orden
»Utskottet, som» och slutar med orden »Kungl. Maj:ts förslag», bort ha följande
lydelse:

40

Statsutskottets utlåtande nr 155.

»Utskottet, som i det föregående ansett att bidragsgivningen skall upphöra,
biträder yrkandet i berörda motioner och avstyrker alltså bifall till Kungl.
Maj:ts förslag.»

dels och nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXII. med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 461 och II: 595 samt I: 467 och II: 600, såvitt
de beröra detta anslag, besluta, att för budgetåret 1951/52
anslag till Särskilda b östad srabatt er icke skall anvisas;»

10) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att, under förutsättning av bifall till den ovan med 3)
betecknade reservationen, medelsbehovet till Lånefonden för bostadsbyggande
bör kunna begränsas och att därför

dels utskottets yttrande på s. 28 fr. o. m. det stycke, som börjar med orden
»I anledning», t. o. m. det shycke, som slutar med orden »är stadgat», bort
ha följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående föreslagit, att från och med nästa budgetår
ett kreditgarantisystem på bostadsområdet skall införas. I anledning härav
kan medelsbehovet begränsas. Utskottet beräknar ett anslag för ändamålet av
200 000 000 kronor.»

dels och nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXVI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 467 och II: 600, såvitt de avse detta anslag, till Lånefonden
för bostadsbyggande för budgetåret 1951/52 under statens utlåmingsfonder
anvisa ett investeringsanslag av 200 000 000
kronor;»

11)

a) av herrar Sundelin, Söderquist, Jansson, Bengtson, Svensson i Grönvik,
Rubbestad, fröken Elmén, herrar Widén och Wedén, vilka ansett, att,
under förutsättning av bifall till den ovan med 5) betecknade reservationen,
det belopp, intill vilket preliminära beslut angående lån, som skola utgå
från lånefonden för bostadsbyggande, må meddelas, bör reduceras och att
därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28, som börjar med orden »Utskottet,
som» och slutar med »Kungl. Maj:ts förslag», bort ha följande lydelse:

»Utskottet, som förutsätter att preliminära beslut om lån skola få meddelas
i den utsträckning, som krävs för att bostadsbyggandet skall kunna fortgå utan
störningar, har i det föregående förordat viss sänkning av övre gränsen för
tertiärlån. I anledning härav kan medelsbehovet begränsas. Utskottet föreslår
sålunda, att preliminära beslut om lån, varom här är fråga, böra få meddelas
intill ett belopp av 340 000 000 kronor.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

Statsutskottets utlåtande nr 155.

41

»XXVII. i anledning av Kungl. Maj ds förslag samt med avslag
å motionerna I: 467 och II: 600, såvitt nu är i fråga, medgiva,
att preliminära beslut angående lån, som skola utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, må för budgetåret 1951/52 meddelas
intill ett belopp av 340 000 000 kronor;»

b) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birlce, vilka ansett, att, under förutsättning av bifall till den ovan
med 3) betecknade reservationen, preliminära beslut böra meddelas angående
kreditgarantier och kapitalsubvention och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28, som börjar med orden »Utskottet,
som» och slutar med »Kungl. Maj ds förslag», bort ha följande lydelse:

»Utskottet har i det föregående tillstyrkt förslaget att från och med nästa
budgetår ett kreditgarantisystem skall införas beträffande räntebärande lån.
I nära anslutning till yrkandet i nyssnämnda motioner föreslår utskottet fördenskull,
att preliminära beslut må meddelas dels om kreditgarantier för terliärlån
och räntebärande egnahemslån intill ett belopp av 290 000 000 kronor,
dels om kapitalsubvention till egnahem och tväfamiljshus intill ett belopp av
50 000 000 kronor.»

dels ock utskottets hemställan under nedannämnda moment bort ha följande
lydelse:

»XXVII. i anledning av Kungl. Maj ds förslag samt motionerna
I: 467 och II: 600, såvitt nu är i fråga, medgiva, att för
budgetåret 1951/52 preliminära beslut må meddelas om dels kreditgarantier
för tertiärlån och räntebärande egnahemslån intill
ett belopp av 290 000 000 kronor, dels ock kapitalsubvention till
egnahem och tvåfamilj shus intill ett belopp av 50 000 000
kronor;»

12) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att, under förutsättning av bifall till den ovan
med 4) betecknade reservationen, medelsbehovet för til läggslångivningen bör
begränsas och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 28, som börjar med orden »Utskottet
har» och som slutar med »ifrågavarande förslag», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet har i det föregående förordat, att tilläggslångivningen under
nästa budgetår skall nedskäras i enlighet med yrkande i nämnda motioner,
varför utskottet tillstyrker motionärernas här ifrågavarande förslag.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXVIII. i anledning av Kungl. Maj ds förslag samt med bifall
till motionerna I: 467 och II: 600, såvitt nu är i fråga, medgiva,
att preliminära beslut angående lån, som skola utgå från
anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet, må
för budgetåret 1951/52 meddelas intill ett belopp av 27 000 000
kronor;»

4—»i Bihaiu) Ull riksdagens protokoll 1951. 0 sand. Nr 155.

42

Statsutskottets utlåtande nr 155.

13) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att den täntebärande delen av lån till kollektiva
tvätterier bort ersättas med kreditgarantier och att därför

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 29, som börjar med orden »Utskottet,
som» och slutar med orden »till medelsanvisning», bort ersättas med
text av följande lydelse:

»I berörda motioner har föreslagits, att de statliga lånen till kollektiva tvätterier
skola ersättas med kreditgarantier i vad det gäller räntebärande lån.
Motionärerna förutsätta, att den räntelösa delen skall bestridas med tillgängliga
reservationer.

I anslutning till detta förslag förordar utskottet, att den räntebärande delen
av lån till kollektiva tvätterier från och med nästa budgetår ersättes med statliga
kreditgarantier. Utskottet avstyrker sålunda Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning
och föreslår, att kreditgarantier för ifrågavarande ändamål få lämnas
intill ett belopp av 1500 000 kronor.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

»XXIX. beträffande Lån till anordnande av kollektiva tvätterier a)

med avslag å Kungl. M aj ds förslag samt med bifall till
motionerna I: 407 och II: 600, såvitt nu är i fråga, besluta, att
för budgetåret 1951/52 anslag för ifrågavarande ändamål icke
skall anvisas,

b) med bifall till motionerna I: 467 och II: 600, såvitt nu är
i fråga, medgiva, att för budgetåret 1951/52 beslut om kreditgarantier
för räntebärande lån till nämnda ändamål må meddelas
intill ett belopp av 1500 000 kronor;»

14) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att, under förutsättning av bifall till den ovan
med 3) betecknade reservationen,

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 30, som börjar med orden »Utskottet,
som» och slutar med orden »förevarande förslag», bort ha följande
lydelse:

»Utskottet, som i det föregående tillstyrkt i berörda motioner framfört förslag
om införande av ett kreditgarantisystem på bostadsområdet, anser att
det bör ankomma på Kungl. Majd att i anslutning till införandet av ett
k redi tga rant isy st e ni föranstalta om de åtgärder för personalbesparingar, vartill
garantisystemet kan giva anledning.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan i angiven del bort
ha följande lydelse:

»XXXIV. beträffande medelsbehovet för bostadsstyrelsen och
länsbostadsnämnderna, i anledning av Kungl. Maj ds förslag
samt motionerna I: 467 och II: 600, såvitt nu är i fråga, för budgetåret
1951/52 under femte huvudtiteln anvisa».

Stockboliu 1051. K. L. Beckmans Boktryckeri.