Statsutskottets utlåtande nr 151.
1
Nr 151.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar rörande
vissa anslag för budgetåret 1951152 till universitetssjukhusen
m.m. jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln föreslagit
riksdagen att, dels under punkterna 53, 56 och 62—64, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1951/52 beräkna till Karolinska
sjukhuset: Utrustning ett reservationsanslag av 486 000 kronor, till Bidrag
till Akademiska sjukhuset i Uppsala ett förslagsanslag av 1 880 000 kronor,
till Avlöning av vissa läkare vid Norrtulls barnsjukhus ett förslagsanslag
av 64 000 kronor, till Bidrag till vissa driftkostnader vid Norrtulls
barnsjukhus ett förslagsanslag av 60 000 kronor samt till Bidrag till vissa
driftkostnader vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn ett
förslagsanslag av 168 000 kronor, dels ock under punkterna 33, 51 och 52
för budgetåret 1951/52 anvisa till Driftkostnadsersättning för psykiatriska
klinikerna i Lund och Uppsala ett förslagsanslag av 1 800 000 kronor, till
Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag av 10 800 000 kronor
samt till Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag av
4 982 000 kronor.
Vidare har Kungl. Maj:t i samma proposition beträffande kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond (bilaga 32, punkterna 4 och 5),
föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1951/52 beräkna följande anslag, nämligen till Utbyggande av Karolinska
sjukhuset ett investeringsanslag av 2 300 000 kronor och till Utbyggande
av Akademiska sjukhuset i Uppsala ett investeringsanslag av
900 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj :t i propositionen nr 123, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 9 mars
1951, framlagt de förslag rörande universitetssjukhusen m. m., vilka framgå
av efterföljande redogörelse.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels en inom andra kammaren av herr Lundberg väckt motion (II: 499),
vari hemställts, att en befattning som överläkare i radioterapi vid Akade1
-—Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 151.
2
Statsutskottets utlåtande nr 151.
miska sjukhuset i Uppsala inrättas från och med den 1 juli 1951 samt att
anslaget för avlöning av läkare vid nämnda sjukhus för budgetåret 1951/52
höjes från det föreslagna 1 130 000 kronor till 1 145 192 kronor eller med
15 192 kronor, vilket utgör det av sjukhusdirektionen föreslagna arvodet
för ifrågavarande befattning;
dels ock en inom andra kammaren av herr Huss väckt motion (II: 550),
vari hemställts, att riksdagen måtte vid behandlingen av propositionen nr
123 uttala, att i motionen berörda förhållanden beaktas vid de nya förhandlingarna
mellan staten och Malmö stad.
Beträffande motiveringen för yrkandena i nämnda motioner får utskottet
-— i den mån motiven ej redovisas i det följande — hänvisa till motionerna.
F"ör överskådlighetens skull behandlar utskottet först de frågor, som beröra
stockholmssjukhusen, sedan de frågor, som avse Akademiska sjukhuset
i Uppsala, därefter frågan om driftkostnadsersättning till de psykiatriska
klinikerna i Lund och Uppsala samt slutligen förslaget till avtal
om medicinsk undervisning vid Malmö allmänna sjukhus.
1 :o) Utbyggande av Karolinska sjukhuset. Ivungl. Maj :t har i propositionen
nr 123 (s. 4—29) föreslagit riksdagen att till Utbyggande av Karolinska
sjukhuset under statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 2 300 000 kronor.
Sjukhuset omfattar följande kliniker: medicinsk, kirurgisk, kvinno-,
ögon-, öron-, näs- och hals-, radioterapeutisk, psykiatrisk och hudklinik.
En barnklinik är under inredning. Vidare har 1946 års riksdag fattat beslut
om uppförande av dels en rcumatologisk klinik, dels ock en byggnad, inrymmande
en medicinsk tuberkulosklinik och en bröstkirurgisk klinik.
I samband med att 1948 års riksdag fattade beslut om Serafimerlasarettets
försäljning till Stockholms stad förutsattes, att de neurologiska och neurokirurgiska
klinikerna vid lasarettet efter dettas nedläggande skulle överflyttas
till Karolinska sjukhuset. Av sjukhusets vårdplatser disponeras 108
som garnisonsavdelningar. Vid Karolinska sjukhuset finnas vidare vissa
för sjukhuset gemensamma anläggningar såsom röntgenanläggning, centrallaboratorier,
patologisk institution samt centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar.
Karolinska institutets ortopediska klinik är förlagd till
den å samma område som sjukhuset — det s. k. Norrbackaområdet i Solna
stad — belägna vanföreanstalten numera benämnd Norrbackainstitutet.
Genom beslut den 22 juni 1950 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommittén för
Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att efter samråd med byggnadsstyrelsen,
Karolinska sjukhusets direktion, kommissionen för förhandlingar
rörande Karolinska sjukhusets utbyggande m. m. samt representanter
för Karolinska institutets lärarkollegium dels företaga överar
-
Statsutskottets utlåtande nr 151.
3
betning av kommitténs den 7 september 1949 avlämnade förslag till dispositionsplan,
dels ock i anslutning härtill ompröva de av kommittén i
skrivelser den 2 februari och den 2 mars 1948 framlagda förslagen till nybyggnader
för reumatologisk klinik och lungkliniker, allt med beaktande
av vad departementschefen i propositionen nr 170/1950 och statsutskottet
i utlåtande nr 175/1950 anfört rörande det fortsatta utredningsarbetet i
frågan, samt till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag, som kunde föranledas
av överarbetningen. Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut den 2
september 1949 uppdragit åt kommittén att uppgöra förslag till lösande
av lokalfrågan för centrallaboratorierna vid sjukhuset samt att till Kungl.
Maj :t inkomma med skissritningar och kostnadsberäkningar. Kommittén
har sedermera inkommit med ett den 24 januari 1951 dagtecknat förslag
till generalplan för Karolinska sjukhusets utbyggande.
Beträffande den närmare utformningen av förslaget får utskottet hänvisa
till propositionen (s. 6—21). Kommittén föreslår, att det i årets statsverksproposition
preliminärt beräknade anslaget till sjukhusets utbyggande,
2 300 000 kronor, fördelas enligt följande:
Uppgörande av arbetsritningar och påbörjande av reumato -
logisk klinik .......................................... 1 000 000
Uppgörande av arbetsritningar och påbörjande av lungkliniker 500 000
Beställning av ny utrustning i ångpanne- och elektricitetscentral 300 000
Påbörjande av utbyggnad av tvättanläggning............... 300 000
Uppgörande av arbetsritningar till centrallaboratorierna och
föreslagna byggnadsåtgärder i det centrala vårdblocket .... 200 000
2 300 000
Departementschefen framhåller, att det nu framlagda förslaget till generalplan
till behandling upptagit samtliga de problem, som berördes i
propositionen nr 170/1950. Förslaget innebär, att nytillkommande vårdplatser
i största möjliga utsträckning anslutas till sjukhusets centralkomplex.
I fråga om lungklinikerna och nervklinikerna har detta varit tekniskt
omöjligt med hänsym till klinikernas storlek. Däremot har kommittén föreslagit,
att den reumatologiska kliniken skall anslutas direkt till huvudblocket.
Denna lösning anses icke endast innebära fördelar ur inre kommunikationssynpunkt
utan också lämna möjlighet öppen för en intim, personlig
kontakt med de medicinska vårdavdelningarna, vilket anses komma att
vara till båtnad för undervisningen, forskningen och sjukvården på detta
område. De fördelar, som stå att vinna genom ett realiserande av byggnadskommitténs
nu framlagda förslag, komma sannolikt att visa sig mera uppenbara
i den mån övriga delar av kommitténs dispositionsplan bli realiserade.
Departementschefen biträder sålunda principförslaget beträffande denna
klinik, vilken har beräknats för samma lokalutrymmen som enligt det ti
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 151.
digare förslaget. Kostnaderna, som hösten 1948 beräknades till 1 250 000
kronor och som vid prisläget sommaren 1950 uppgå till 1 375 000 kronor
— vari jämväl inräknas tidigare utredningskostnader —• föranleda ingen
erinran från departementschefens sida. Kommittén har emellertid föreslagit,
att klinikens vårdavdelningar skulle förses med samtalsrum samt
att förrådsutrymmen om cirka 150 m2 skulle tillföras kliniken. Detta förslag
innebär så påtagliga fördelar och medför så ringa ytterligare kostnad
-—• 85 000 kronor — att departementschefen anser sig böra förorda detsamma.
Det förutsättes få ankomma på kommittén att utföra arbetsritningar
till den reumatologiska kliniken samt utföra övriga förberedelsearbeten
i enlighet med det skisserade programmet.
I frågan om lungklinikernas placering har kommittén förordat den plats
på västra sjukhusområdet, som i 1946 års riksdagsbeslut avsetts för dessa
kliniker. Kommittén har ej funnit det möjligt att företaga ifrågasatt begränsning
av klinikernas storlek. På av kommittén anförda skäl och med
hänsyn till att varken den tidigare byggnadskommittén eller remissmyndigheterna
hyst någon avvikande mening i denna del, finner departementschefen
sig böra ansluta sig till förslaget. Kommittén förutsättes således
få fortsätta förberedelsearbetet för att snarast möjligt kunna påbörja klinikbyggnaden.
Kommitténs beräkning av kostnaderna — 7 070 000 kronor
-— föranleder ingen erinran från departementschefens sida.
Departementschefen finner det likväl angeläget att ånyo framhålla vikten
av att byggnadskommittén i sitt fortsatta arbete tillvaratager varje
möjlighet till begränsning av nytillkommande klinikers storlek. Han ansluter
sig i detta sammanhang till det av kommittén framförda förslaget,
att den nuvarande hudklinikens storlek i lämpligt sammanhang bör bliva
föremål för en förutsättningslös omprövning i syfte att undersöka, huruvida
möjlighet föreligger att disponera viss del av densamma för andra
vårdbehov.
En väsentlig del av kommitténs betänkande utgör de framlagda förslagen
till lösning av centrallaboratoriernas lokalfråga samt omdispositionen
av lokalerna inom huvudkomplexet. Kommittén har härvid diskuterat
olika lösningar. Liksom remissmyndigheterna finner departementschefen
för egen del förslaget att förlägga vissa utrymmen tillhörande ifrågavarande
laboratorier inom centralblockets södra länga innebära en väl
funnen lösning. Förslaget får betraktas som ett led i kommitténs strävan
att koncentrera sjukhusbebyggelsen i största möjliga mån till eller omkring
huvudkomplexet. Enligt kommittén, som understryker, att vissa specialkliniker
ej kunna undvara egna laboratorier, skulle de fysiologiska och
kemiska centrallaboratorierna förläggas inom södra sjukhuslängan. I övrigt
skulle det bakteriologiska centrallaboratoriet, forskningslaboratorierna
samt djurstallarna förläggas i en fristående byggnad utanför huvud
-
Statsutskottets utlåtande nr 151.
5
komplexet. Härvid har kommittén framlagt två preliminära förslag, till
vilka anledning anses saknas att nu taga ställning. I fråga om de till huvudblocket
förlagda laboratorielokalerna medför ett förverkligande av förslaget,
att vissa om- och tillbyggnadsåtgärder måste vidtagas. Sålunda kräver
ianspråktagandet av redan befintliga vårdavdelningar vissa ombyggnadsarbeten,
varjämte det redan beslutade nya garnisionssjukhuset snarast
måste uppföras för att frigöra de vid Karolinska sjukhuset nu belägna
garnisonsavdelningarna samt en tillbyggnad till sjukhusets E-flygel vidtagas
i så god tid, att det fullständiga utbyggandet av centrallaboratorierna
icke fördröjes. Slutligen skulle den flygel, som avses skola inrymma
den reumatologiska kliniken, påbyggas med två våningar för en kostnad
av omkring 600 000 kronor. Trots de icke oväsentliga störningar i sjukhusdriften,
som måste uppstå vid ett genomförande av de ifrågasatta byggnadsarbetena
i huvudkomplexet, anser departementschefen sig böra förorda
kommitténs förslag till lösande av laboratoriefrågan även på den
grund att en lösning efter denna linje enligt kommitténs beräkningar komme
att ställa sig betydligt billigare än det diskuterade alternativet med en
gemensam fristående byggnad för samtliga centrallaboratorier.
Genom tillskottet av lokaler inom södra sjukhuslängan skulle ej blott laboratoriefrågan
få en snabb och tillfredsställande lösning utan även utrymme
beredas inom centralblocket för flertalet av de specialkliniker, som
kommittén omnämnt i sitt betänkande och vilka på grund av markbrist
ej torde kunna förläggas till Sabbatsbergs sjukhus. Vad kommittén sålunda
anfört rörande södra sjukhuslängans om- och tillbyggnad ansluter departementschefen
sig till, men förutsätter, att Kungl. Maj :t och riksdagen framdeles
i detalj få tillfälle att taga närmare ställning till det lokalprogram,
som kommittén ämnar framlägga i detta avseende. Påbyggnaden av den
reumatologiska kliniken anses i besparingssyfte böra ske samtidigt med
klinikens uppförande.
Departementschefen ansluter sig även till kommitténs principförslag, att
den ortopediska kliniken i en framtid förlägges till Karolinska sjukhuset.
Förslaget, alt den för kliniken avsedda operationsavdelningen skulle inrymmas
i huvudkomplexets norra länga anses böra närmare övervägas.
I anslutning till en överflyttning av den ortopediska kliniken till sjukhuset
bör också prövas, huruvida icke den vid sjukhuset provisoriskt upprättade
arbetskliniken för kvalificerad arbetsprövning bör givas permanent
karaktär samt anslutas till den socialmedicinska verksamhet, som
redan nu bedrives vid vanföreanstalten. Frågan om den yrkesmedicinska
avdelningens lokalfråga anses böra närmare utredas av kommittén före
ett slutligt ställningstagande från statsmakternas sida.
I fråga om nervklinikerna har undersökts huruvida dessa skulle kunna
erhålla en central placering i förhållande till huvudkomplexet. Enligt ett
6
Statsutskottets utlåtande nr 151.
av kommissionen för förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets fortsatta
utbyggande framlagt förslag till utformning av klinikerna skulle
byggnadsvolymen utgöra över 70 000 m3 och byggnadskostnaden
10 500 000 kronor. För den händelse att klinikerna skulle bliva av
denna storlek har kommittén funnit övervägande skäl tala för en förläggning
öster om det centrala sjukhusblocket. En förutsättning härför är
dock, att viss del av Eugeniahemmets område tages i anspråk som byggnadsplats.
Med hänsyn till vad departementschefen tidigare anfört angående
bristen på lämplig tomtmark i sjukhusets närhet förordar han, att
Eugeniahemmets område för framtiden reserveras för statliga ändamål
och i första hand tages i anspråk för behov, som kunna uppstå i samband
med Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande.
Vid en utbyggnad i enlighet med föreliggande generalplan skulle sjukhusets
vårdplatsantal komma att öka med 820 till 2 141. Detta förhållande
gör det nödvändigt att ompröva frågan om sjukhusets centrala köks-,
tvätt- och maskinanläggningar. Genom en mindre omändring skulle köksanläggningen
räcka för en beläggning motsvarande 2 200 platser. Ångpanne-
och elektricitetscentralen skulle genom anskaffande av en 20-tonspanna
samt genom ett framtida utbyte av fyra 7-tonspannor mot 11-tonspannor
erhålla en tillräcklig effekthöjning såväl för sjukhusets utbyggnad
som för de byggnadsföretag, som planeras vid Karolinska institutet. Totalkostnaden
har beräknats till 2 100 000 kronor. I fråga om tvättanläggningen
anses, att den erforderliga kapacitetshöjningen kan ernås genom
en utbyggnad av tvättbyggnaden samt genom komplettering av maskinutrustningen,
allt för en kostnad av 1 060 000 kronor. Kommitténs förslag
i denna del synes utgöra en naturlig följd av vad kommittén i övrigt föreslagit
i fråga om sjukhusets utbyggnad. Departementschefen ansluter sig
jämväl till de gjorda kostnadsberäkningarna. Vad kommittén anfört angående
behovet av nya lokaler för militärapotek, administrationslokaler
och verkstäder vid sjukhuset föranleder ej heller någon erinran från hans
sida.
En viktig förutsättning för ett realiserande av föreliggande generalplan
är tillgången på tillräcklig sjukhuspersonal av olika kategorier. Redan
nu erbjuder personalproblemet stora svårigheter för ett fullt utnyttjande
av sjukhuset. Under senare tid ha emellertid vissa åtgärder vidtagits för
att häva den besvärande personalbristen. Sålunda finnes numera vid sjukhuset
en personalkonsulent, vars huvudsakliga uppgift är att anskaffa bostäder
åt personalen i den öppna bostadsmarknaden. Vidare må erinras
om att Solna stad har under uppförande ett bostadshus, avsett för personal
vid Karolinska sjukhuset. Departementschefen förutsätter, att direktionen
för Karolinska sjukhuset ägnar frågan fortlöpande uppmärksam
-
Statsutskottets utlåtande nr 151.
7
het och till Kungl. Maj :t inkommer med sådana förslag, som kunna bidraga
till att förbättra personalrekryteringen.
Vad angår byggnadskommitténs anslagsäskanden för nästa budgetår anses
medel böra beräknas för att möjliggöra ett påbörjande av generalplanens
aktuella etapp, vilken innefattar uppförandet av en reumatologisk
klinik, lungkliniker, byggnadsåtgärder i det centrala vårdblocket, utbyggnad
av tvättanläggningen samt beställning av utrustning för ångpanneoch
elektricitetscentralen. I likhet med kommittén anser departementschefen,
att följande belopp böra stå till förfogande för nästa budgetår,
nämligen 1 000 000 kronor för uppgörande av arbetsritningar och påbörjande
av den reumatologiska kliniken, 500 000 kronor för uppgörande av
arbetsritningar och påbörjande av lungklinikerna, 200 000 kronor för uppgörande
av arbetsritningar till centrallaboratorierna och föreslagna byggnadsåtgärder
i det centrala vårdblockct, 300 000 kronor för beställning av
ny utrustning i ångpanne- och elektricitetscentralen samt 300 000 kronor
för påbörjande av utbyggnad av tvättanläggningen. Med hänsyn till att
de föreslagna åtgärderna i fråga om de centrala maskinanläggningarna
avse sådan utrustning, som är att hänföra till fast inredning, anses medel
för ändamålet böra anvisas på kapitalbudgeten. Något särskilt anslag på
driftbudgeten till utrustning vid Karolinska sjukhuset är sålunda ej erforderligt.
Det sammanlagda anslagsbehovet för nästa budgetår skulle
alltså utgöra 2 300 000 kronor.
Utskottet har avlagt besök vid Karolinska sjukhuset. Tillsammans med
representanter för kommittén för sjukhusets fortsatta utbyggande och direktionen
samt lärarkollegiet genomgick utskottet generalplanen och besiktigade
tilltänkta byggnadsplatser för olika kliniker ävensom ett antal i
drift varande sjukhusavdelningar. Allmänt sett kom utskottet till den
uppfattningen, att sjukhuset genom de planerade utbyggnaderna blir större
än vad som är förenligt med god driftekonomi och rationell administration.
Beläggningen på allmänt rum utgjorde vid utskottets besök 94
procent av platsantalet. Lokalerna för vissa avdelningar — exempelvis
centrallaboratorierna — fann utskottet otillfredsställande, medan lokalerna
för andra avdelningar voro tillräckliga.
Med utgångspunkt från sina vid besöket gjorda iakttagelser och vad i
övrigt vid ärendets behandling förekommit finner utskottet det angeläget,
att en begränsning av den föreliggande generalplanen — omfattande 2 141
vårdplatser — om möjligt kommer till stånd. Bristen på lämplig tomtmark
för statliga ändamål i huvudstadens närhet kan visserligen, såsom
departementschefen framhållit, tänkas nödvändiggöra en utbyggnad utöver
tidigare angivet maximum, 2 000 vårdplatser, men en sådan ytterligare
utbyggnad bör icke ske förrän efter noggrann avvägning av nack
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 151.
delarna med förläggning av visssa avdelningar annorstädes mot nackdelarna
med att sjukhuset tillätes växa ytterligare. Utskottet finner det
alltså önskvärt, att riksdagen framdeles får tillfälle att i detalj taga ställning
till det lokalprogram, som kommer att framläggas.
I fråga om i propositionen behandlade förslag synes en begränsning av
platsantalet icke utesluten vid förläggning av nervklinikerna till annat
sjukhus än det Karolinska. Utskottet förordar därför en omprövning av
frågan om nervklinikernas förläggning och utredning om möjligheterna
att förlägga dessa kliniker till annat sjukhus. I övrigt understryker utskottet
departementschefens uttalande om angelägenheten av att byggnadskommittén
i sitt fortsatta arbete tillvaratager varje möjlighet till begränsning
av nytillkommande klinikers storlek.
Kungl. Maj :ts förslag i fråga om den reumatologiska kliniken finner sig
utskottet kunna tillstyrka. Förslaget om klinikens förseende med samtalsrum
och förrådsutrymmen synes innebära påtagliga fördelar.
Utskottet förordar även departementschefens förslag i vad avser lungklinikerna.
Enligt utskottets mening bör den nuvarande hudklinikens
storlek i lämpligt sammanhang förutsättningslöst omprövas, varvid även
bör beaktas om icke avlastningsmöjligheter kunna finnas eller uppkomma
vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Även om, såsom departementschefen framhållit, förslaget till lösning av
centrallaboratoriernas lokalfråga genom att vissa utrymmen förläggas inom
centralblockets södra länga kommer att medföra vissa störningar i sjukhusdriften,
finner sig utskottet dock böra tillstyrka detta förslag. Med anledning
av alt förslaget förutsätter att det redan beslutade nya garnisonssjukhuset
snarast måste uppföras vill utskottet framhålla önskvärdheten
av att byggnadskvoten för hälso- och sjukvård om möjligt ökas.
Utskottet är icke berett att nu ansluta sig till departementschefens principförslag,
att den ortopediska kliniken i en framtid skall förläggas till
Karolinska sjukhuset. Slutlig ställning till denna fråga bör enligt utskottets
mening icke tagas förrän i samband med prövningen av ortoped- och
vanförevårdssakkunnigas förslag.
Utskottet förordar, att Eugeniahemmets område för framtiden reserveras
för statliga ändamål men är icke berett biträda uppfattningen att området
i första hand bör tagas i anspråk för behov som kunna uppstå i samband
med Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggnad.
Utskottet tillstyrker, att en utökning av sjukhusets centrala köks-, tvättoch
maskinanläggningar kommer till stånd samt alt tvättanläggningen därvid
dimensioneras så alt den kan avverka även vanföreanstaltens tvätt.
Utskottet anser emellertid, att förslaget till omändring av tvättanläggningen
bör överarbetas för alt man skall vinna en mindre kostnadskrävande
och mera driftsekonomisk lösning. Utskottet tillstyrker, att 300 000 kro
-
Statsutskottets utlåtande nr 151.
9
nor anvisas för inköp av en 20-tonspanna, då en sådan även enligt utskottets
mening under alla förhållanden är erforderlig.
Mot departementschefens övriga förslag har utskottet icke något att erinra.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till Utbyggande av Karolinska sjukhuset
för budgetåret 1951/52 under statens allmänna fastighetsfond
anvisa ett investeringsanslag av 2 300 000 kronor.
2:o) Karolinska sjukhuset: Avlöningar. Kungl. Maj :t har i propositionen
nr 1 (punkt 51, s. 95—109 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 3 januari 1951) föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för Karolinska sjukhuset, vilka påkallas av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
anfört, dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat
för Karolinska sjukhuset, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1951/52, dels ock till Karolinska sjukhuset: Avlöningar för nämnda
budgetår anvisa ett förslagsanslag av 10 800 000 kronor.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 10 070 000
kronor.
Departementschefen anför i fråga om personalbehovet vid sjukhusets
redan nu befintliga avdelningar och kliniker i huvudsak följande.
Den radiofysiska institutionens personalfråga prövades så sent som vid
1950 års riksdag. Då vidare institutionens föreståndare hemställt om utredning
rörande organisationen av den tillsynsverksamhet, som författningsenligt
åvilar institutionen, är jag icke nu beredd att förorda en utökning
av personalen. Den ifrågasatta utredningen bör emellertid enligt
min mening omfatta spörsmålet om institutionens personalorganisation och
arbetsuppgifter över huvud taget. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj :t,
att en sådan utredning företages. Utredningsarbetet synes kunna bedrivas
med sådan skyndsamhet, att resultatet kan föreläggas 1952 års riksdag.
I enlighet med beslut av 1950 års riksdag ha direktionen och Karolinska
institutets lärarkollegium till utredning upptagit frågan om den lämpligaste
formen för ersättning för de patologiska undersökningar, som utföras
vid sjukhusets radiopatologiska institution och patologiska avdelning. Vid
preliminära förhandlingar mellan de berörda parterna har enighet uppnåtts
om att vid den radiopatologiska institutionen borde anställas en förste
underläkare för undersökningarna och att för de undersökningar, som
utföras vid den patologiska avdelningen, skulle utgå ersättning med 5 kronor
för undersökning. Något slutligt utredningsresultat har ännu icke avlämnats
till Kungl. Maj:t. Enligt vad jag under hand inhämtat har enighet
ej vunnits mellan parterna om direktionens förslag, att skyldighet skulle
stadgas för vederbörande befattningshavare vid den patologiska avdelningen
10
Statsutskottets utlåtande nr 151.
att mot den särskilda ersättning, som i vederbörlig ordning bleve fastställd,
utföra undersökningar för sjukhusets räkning. Med hänsyn härtill anser
jag, att frågan före ett slutligt ställningstagande bör bli föremål för ytterligare
utredning. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att för ändamålet
tillkalla särskild utredningsman. För nästa budgetår förordar jag, att ersättningarna
måtte få utgå enligt samma grunder, som med riksdagens
medgivande provisoriskt gälla för innevarande budgetår, innebärande, att
från sjukhusets omkostnadsanslag må för undersökningar vid radiopatologiska
institutionen utgå högst 18 100 kronor samt för undersökningar vid
patologiska avdelningen ersättning efter 5 kronor för undersökning.
Jag tillstyrker, att en befattning som sjuksköterska i Ce 10 inrättas vid
kirurgiska kliniken. Förslaget, att en biträdande läkare vid Serafimerlasarettets
öronklinik överflyttas till Karolinska sjukhuset, föranleder ingen
erinran från min sida. Jag biträder även direktionens förslag, att vid ögonkliniken
anställes en heltidsanställd översköterska i Ca 12 i stället för en
halvtidstj änstgörande.
Vid Radiumhemmet bör på grund av det kraftigt ökade arbetet vid polikliniken
inrättas en befattning som biträdande överläkare. Jag tillstyrker
likaledes, att personalen på Radiumhemmet ökas med ett röntgenbiträde
och ett ekonomibiträde för skötseln av en nyligen anskaffad röntgenapparat.
Befattningshavarna torde dock tills vidare endast böra erhålla extra
anställning. Genom beslut den 12 maj 1950 medgav Kungl. Maj :t, att personalen
vid Radiumhemmet finge intill utgången av budgetåret 1950/51
förstärkas med 3 sjukvårdsbiträden i Cg 4. Enär ifrågavarande befattningar
synas erforderliga jämväl under nästa budgetår, förordar jag, att
medel beräknas för 3 sjukvårdsbiträden i Cg 4.
I fråga om direktionens förslag om inrättande av en tjänst som förste
underläkare vid kemiska centrallaboratoriet ansluter jag mig till reservantens,
överdirektören von Dardels, samt statskontorets förslag, att den andre
underläkare vid medicinska kliniken, som sedan länge tjänstgjort vid laboratoriet,
överflyttas till detta.
Med anledning av vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan
av för flera huvudtitlar gemensamma frågor böra kuratorsbefattningarna
placeras i 17 i stället för såsom f. n. 15 lönegraden. Tjänsten som tvättföreståndare
torde uppflyttas från Ca It till Ca 13.
Vad angår förslaget att inrätta en tjänst som personalkonsulent anser
jag mig, trots att jag väl inser betydelsen av ifrågavarande befattning, f. n.
ej böra göra annat uttalande än att direktionen liksom hittills torde få
anlita tillgängliga medel för avlönande av en befattningshavare med ifrågavarande
arbetsuppgifter.
I övrigt har jag ej funnit mig böra biträda direktionens förslag till personalförstärkningar
eller löneförbättringar.
I anslutning till vad chefen för civildepartementet vid anmälan av för
flera huvudtitlar gemensamma frågor föreslagit rörande maskinpersonalen,
förordar jag, att befattningen som maskinmästare i Ca 21 erhåller benämningen
förste maskinmästare, att 1 maskinist i Ca 16 uppflyttas till förste
maskinist i Ca 17, 3 maskinister i Ca 13 till Ca 15 och 1 maskinist i Ce 13
till Ce 15. Vid Karolinska sjukhusets garnisonsavdelning böra uppflyttas
1 maskinist från Ce 14 till Cg 15 och 2 eldare från Ce 9 till Cg 11 resp. Cg 10,
varjämte för en nu säsonganställd eldare räknas lön efter Cg 9.
Statsutskottets utlåtande nr 151.
11
De av mig framlagda förslagen påkalla en ökning av medelsanvisningen
till nya tjänster med 55 650 kronor. Härtill kommer för lönegradsuppflyttningar
ett belopp av cirka 7 500 kronor. För automatiska utgiftsstegringar
beräknar jag 10 000 kronor. Anslagsbehovet utgör alltså 73 150 kronor.
1 fråga om den nya pediatriska klinikens personaluppsättning
räknar departementschefen med följande personal. Vid vårdavdelningarna:
9 översköterskor Ca 12, 22 sjuksköterskor Ce 10, 52 elever
med arvode efter 1 050 kronor per år, 18 barnsköterskor Ce 5, 22 ekonomibiträden
Ce 4, 1 socialassistent Ce 13 samt 1 arbetsinstruktör Ce 12
och 1 arbetsinstruktörselev med arvode efter 1 050 kronor per år; vid poliklinikerna:
2 översköterskor Ca 12, 1 sjuksköterska Ca 10, 3 sjuksköterskor
Ce 10, 3 ekonomibiträden Ce 4 och 5 elever; vid operationsavdelningen:
1 översköterska Ca 12, 4 sjuksköterskor Ce 10, 4 elever samt 1
ekonomibiträde Ce 4; vid laboratorierna och röntgenavdelningen: 2 översköterskor
Ca 12, 2 sjuksköterskor Ca 10, 5 sjuksköterskor Ce 10, 3 elever,
2 ekonomibiträden Ce 4, 2 laboratoriebiträden Cell, 1 sjukvårdsbiträde
Ce 4 och 1 fotograf Ce 9.
I fråga om läkar personalen föreslås anställande av 1 överläkare, tilllika
professor, med ett arvode av 1 500 kronor samt 3 överläkare Ca 29,
varav 1 vid vardera kirurgiska, psykiatriska samt röntgenavdelningen. Vid
cardiologiska avdelningen räknas med 1 biträdande överläkare med ett
arvode av 11 760 kronor och vid kirurgiska polikliniken 1 befattning som
biträdande läkare med samma arvode. För medicinska avdelningen anses
få avses 8 förste underläkare med ett arvode av 16 128 kronor samt 1 befattning
som biträdande läkare vid elektroencephalografiska laboratoriet
med ett arvode av 11 760 kronor. Vidare bör 1 förste underläkare tjänstgöra
vid röntgenavdelningen och 2 förste underläkare vid kirurgi ska avdelningen.
1 andre underläkare med ett arvode av 12 660 kronor anses
böra finnas vid vardera medicinska och kirurgiska klinikerna.
Vad angår den för kliniken gemensamt avsedda personalen anses för
uppgifter som biträdande föreståndarinna böra avses en arvodesbefattning
med ersättning motsvarande lönen i lönegrad Ca 14. I övrigt förordas, att
en befattning som kanslibiträde Ca 11 inrättas för medicinska avdelningen.
Härjämte tillstyrkes, att 4 befattningar inrättas som biträden för skrivoch
kontorsgöromål enligt reglerad befordringsgång. Ifrågavarande befattningar
böra ställas till direktionens förfogande, att av direktionen på lämpligt
sätt fördelas mellan avdelningarna. Slutligen tillstyrkes förslaget om
1 tjänst som kurator Ce 17 samt förordas, att 4 befattningar som ekonomiinträde
Ce 4 inrättas för städning in. m.
I fråga om ekonomiavdelningarna föreslås, att 1 befattning som köksföreslåndarc
Ce 15 inrättas. Den av direktionen föreslagna kokerskan Ce 6
bör erhålla benämningen ekonomibiträde. Det föreslagna första ekonomi
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 151.
biträdet Ce 5 bör ersättas med 1 ekonomibiträde Ce 4. Förslaget om inrättande
av 15 tjänster som ekonomibiträde Ce 4 föranleder ingen erinran
från departementschefens sida. De föreslagna 2 befattningarna som reparatör
böra placeras i Cg 12. Antalet vaktmästare Ca 9 bör minskas från
3 till 2. Ekonomibiträdet Ce 4, som avsetts för telefonväxeln, bör ersättas
med en befattning som telefonist enligt reglerad befordringsgång.
För kontoret slutligen beräknas 2 biträden för skriv- och kontorsgöromål
enligt reglerad befordringsgång.
Det sammanlagda antalet befattningshavare skulle i enlighet härmed
uppgå till 224. Kostnaden för personalen på barnkliniken beräknas till
1 072 162 kronor. Då det ökade medelsbehovet för befintliga avdelningar
uppgår till 73 150 kx-onor, skulle alltså avlöningsanslaget behöva uppräknas
med sammanlagt 1 145 312 kronor.
Med hänsyn till belastningen under budgetåret 1949/50 och då barnkliniken
icke synes bliva tagen i bruk i full utsträckning under nästa budgetår,
anses dock uppräkningen böra begränsas till 730 000 kronor. Anslaget
bör alltså upptagas till 10 800 000 kronor.
I en av överdirektören vid Karolinska sjukhuset G. Dahlberg upprättad,
av inrikesdepartementet den 19 februari 1951 till utskottet överlämnad
promemoria har anförts i huvudsak följande.
I skrivelse till direktionen den 1 februari 1951 har överläkaren vid Kronprinsessan
Lovisas barnsjukhus, docenten Th. Ehrenpreis — vilken jämte
numera professor Ph. Sandblom såsom sakkunnig verkställt personalberäkningarna
för barnklinikens kirurgiska del — hemställt att den i statsverkspropositionen
upptagne biträdande läkaren med halvtidstjänst vid den
nya barnkliniken skulle utbytas mot en andre underläkare med heltidstjänst.
Merkostnaden för ett sådant utbyte skulle utgöra 900 kronor (12 660
—11 760) vid 12 procent rörligt tillägg. Skillnaden vid ändrat rörligt tilllägg
kan ej nu exakt bestämmas, enär ännu ej fastställts i vad mån arvodena
för biträdande läkare komma att påverkas härav. Genom en relativt
liten kostnadsökning skulle sålunda en heltidsanställd läkare erhållas i
stället för en halvtidsanställd, vilket med hänsyn till den föreslagna nedskärningen
av läkarantalet är av stor betydelse.
I professor Sandbloms och docent Ehrenpreis’ utredning om kirurgbehovet
vid barnkliniken hade upptagits även en halvtidsanställd biträdande
narkosöverläkare (förslagsvis gemensam med Kronprinsessan Lovisas
barnsjukhus).
I skrivelse till direktionen den 10 februari 1951 har narkosöverläkaren
vid Karolinska sjukhuset, docenten T. Gordh, på anförda skäl framhållit
att ett starkt behov förelåge av särskild narkosläkare vid barnkliniken och
Statsutskottets utlåtande nr 151.
13
att det icke vore möjligt för honom att ansvara för och ombesörja anestesierna
på kliniken. Han anhåller därför, att redan i år en biträdande läkare
upptages i klinikens stat. Med hänsyn till vad docent Gordh anfört, synes
möjlighet böra beredas Kungl. Maj :t att, därest sedan verksamheten vid
kliniken kommit i gång behov av narkosläkare vid kliniken styrkes, medgiva
direktionen rätt att anställa sådan. Såvitt nu kan bedömas torde detta
kunna ske inom ramen för det avlöningsanslag, som av Kungl. Maj :t
beräknats för barnkliniken, enär kliniken sannolikt ej kan vara i full
verksamhet förrän någon månad in på budgetåret 1951/52 och följaktligen
viss besparing på avlöningsanslaget kan uppstå.
Utskottet. Av den i propositionen lämnade redogörelsen framgår, att
arbetet vid Radiumhemmets poliklinik ökat kraftigt under senaste tid.
Inrättandet av en befattning som biträdande överläkare vid denna klinik
synes under sådana förhållanden motiverat, och utskottet tillstyrker Kungl.
Maj :ts förslag i nämnda hänseende.
Vad departementschefen i övrigt anfört i fråga om personalbehovet vid
sjukhusets redan befintliga avdelningar och kliniker har icke föranlett
någon erinran från utskottets sida.
Även departementschefens uppskattning av personalbehovet för den nya
barnkliniken — innebärande en reduktion av den av direktionen framlagda
personalstaten på 273 tjänster till 224 — synes utskottet i huvudsak
riktig. Det i överdirektören Dahlbergs promemoria föreslagna utbytet av
en biträdande läkare med halvtidstjänst mot en andre underläkare med
heltidstjänst synes dock utskottet i förhållande till merkostnaden — vid
12 procent rörligt tillägg 900 kronor — ur statsverkets synpunkt förmånligt.
För att möjliggöra för Kungl. Maj:t att medgiva utbytet upptager utskottet
anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av
Kungl. Maj:t, med 405 900 kronor — innebärande en höjning med 900
kronor —, varjämte utskottet uppräknar anslagets slutsumma med sistnämnda
belopp. Utskottet har intet att erinra mot att på Kungl. Maj :t
må ankomma att, såsom i promemorian föreslagits, därest behov av narkosläkare
vid barnkliniken styrkes, medgiva direktionen rätt att anställa
sådan. Någon uppräkning av anslaget erfordras icke för ändamålet.
Kungl. Maj :ts beräkning av anslagsbehovet har icke föranlett någon erinran
från utskottets sida.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för Karolinska sjukhuset, som förordats
av departementschefen i statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 3 januari 1951;
14
Statsutskottets utlåtande nr 151.
b) godkänna följande avlöningsstat för Karolinska sjukhuset,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1951/52:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
............................... 1 805 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t, förslagsvis .......... 405 900
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................ 7 548 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 1 042 000
Summa förslagsanslag kronor 10 800 900;
c) till Karolinska sjukhuset: Avlöningar för budgetåret
1951/52 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 10 800 900 kronor.
3ro) Karolinska sjukhuset: Omkostnader. Kungl. Maj :t har i propositionen
nr 1 (punkt 52, s. 110—116) föreslagit riksdagen att till Karolinska
sjukhuset: Omkostnader för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag
av 4 982 000 kronor.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 4 450 000
kronor.
Statskontoret har i remissutlåtande över direktionens anslagsframställning
bl. a. uttalat, att ämbetsverket med anledning av de alltjämt stegrade
vårdkostnaderna vid sjukhuset anser att en uppräkning av vårdavgifterna
vid undervisningssjukhusen bör komma till stånd.
Direktionen för sjukhuset har bl. a. föreslagit, att avtal träffas med
Solna stad angående upplåtelse inom staden av ett antal bostäder avsedda
för sjuksköterskor och biträden. Direktionen har vid anslagsberäkningen
tagit hänsyn till tillkomsten av den nya barnkliniken.
Departementschefen har i dessa frågor anfört följande.
Vårddagskostnaden vid Karolinska sjukhuset och Serafimerlasarettet
har under senare år kraftigt stegrats och utgjorde för budgetåret 1948/49
vid Karolinska sjukhuset 35 kronor 93 öre. För budgetåret 1951/52 har
den beräknats till 42 kronor 90 öre. Statskontoret har med anledning av
denna utveckling föreslagit, att legosängsavgifterna vid sjukhusen skulle
höjas för vissa kategorier vårdtagare. Enligt vad jag inhämtat ha landstingen
vid 1950 års lagtima möten beslutat höja vårdavgifterna för utomlänspatienter
på sätt statskontoret i sitt yttrande angivit. Även inom Stockholms
stads förvaltning har förslag framförts om motsvarande avgiftshöjningar.
Även om Kungl. Maj:t så sent som den 3 juni 1949 fastställt nya,
förhöjda legosängsavgifter att gälla fr. o m. 1 juli 1949 på Karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet, torde frågan med hänsyn till det an
-
Statsutskottets utlåtande nr i51.
15
förda ånyo böra upptagas till prövning. Det torde få ankomma på Kungl.
Maj :t att efter erforderlig utredning företaga de justeringar av avgifternas
storlek, som kunna befinnas motiverade.
Personalbristen vid Karolinska sjukhuset har under flera år varit besvärande
och har medfört, att ett stort antal vårdplatser ej kunnat användas
för sitt ändamål. Då svårigheterna att rekrytera personal uppgivits
bero bl. a. på en otillräcklig tillgång på bostäder vill jag tillstyrka direktionens
nu framlagda förslag, att avtal träffas med Solna stad angående
upplåtelse inom staden av ett antal bostäder avsedda för sjuksköterskor
och biträden. Jag har intet att erinra mot förslaget, att bostäderna förhyras
som tjänstebostäder eller att lägenheterna möbleras genom direktionens
försorg. Det torde få ankomma på direktionen att efter förhandlingar
med Solna stad inkomma med förslag till hyresavtal. I likhet med
statskontoret anser jag, att hyresbeloppen böra bestämmas till belopp,
motsvarande statsverkets självkostnader. Sjukhusets utgifter för hyran
torde böra bestridas från Karolinska sjukhusets delfond av statens allmänna
fastighetsfond, anslagsposten Hyresutgifter för av fonden förhyrda
lokaler. Hyresinkomsterna böra gottgöras fondens inkomsttitel Hyror och
arrenden för till enskilda upplåtna lokaler. Till den del hyresbeloppet avser
ersättning för begagnandet av möbler m. m. torde ersättningen emellertid
böra gottgöras inkomsttiteln Inkomster vid Karolinska sjukhuset.
Frågan om erforderliga medel för inköp av möbler upptager jag vid beräknandet
av delposten till inventariers underhåll och komplettering.
Vid bedömandet av direktionens förslag till omkostnadsstat för Karolinska
sjukhuset har jag ansett mig böra utgå från att den nya barnkliniken,
vars 219 vårdplatser beräknas stå färdiga för inflyttning den 1 juli
1951, icke kan väntas bliva fullt belagd under nästa budgetår. Vad sjukhuset
i övrigt beträffar, anser jag det f. n. icke möjligt att avgöra, huruvida
någon mera väsentlig ökning i antalet vårddagar kan väntas under
nästa budgetår. Jag har därför vid beräkningen av anslagsbehovet i huvudsak
ansett mig böra utgå från de tillgängliga belastningssiffrorna för
sislförflutna budgetår.
Anslagsberäkningen har från dessa utgångspunkter utförts sålunda.
Anslagsposten till sjukvård m. in. åt personalen höjes med 2 000 kronor
till 27 000 kronor. För reseersättningar upptages ett till 30 000 kronor förhöjt
belopp.
I fråga om anslagsposten till expenser beräknas för bränsle, lyse och
vatten 575 000 kronor. För övriga expenser anses böra anvisas ett belopp
av 200 000 kronor. Sammanlagt skulle alltså anslagsposten till expenser
uppgå till 775 000 kronor.
Vad angår anslagsposten till övriga utgifter anses för inventariers underhåll
och komplettering böra beräknas 600 000 kronor, vilket innebär en
höjning av medelsanvisningen med 90 000 kronor. Inom anslaget synas
kunna inrymmas följande av direktionen för särskilda behov äskade engångsanslag,
nämligen dels 11 000 kronor för inköp och installation av
steriliseringsanordningar å radiumhemmet, dels 28 670 kronor för inköp
av en konvergensbestrålningsapparat för radiumhemmet, dels och — en
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 151.
ligt centrala sjukvårdsberedningens beräkning — 84 250 kronor för inredning
av det för sjukhuspersonalen avsedda bostadshuset inom Solna stad.
Delposterna till tvätt och renhållning samt till kosthåll böra höjas med
9 000 resp. 100 000 kronor till 125 000 resp. 1 300 000 kronor. Beträffande
den sistnämnda delposten har statskontoret framhållit angelägenheten av
att de kostersättningar, som personalen har att erlägga, snarast bestämmas
till belopp, motsvarande sjukhusets självkostnader. Enligt vad departementschefen
inhämtat har detta spörsmål vid flera tillfällen varit
föremål för direktionens uppmärksamhet. Direktionen har även hos Kungl.
Maj :t gjort framställning i ämnet. Kungl. Maj:t har därvid ej ansett sig
kunna bifalla direktionens framställning med hänsyn till de överenskommelser
om lönestopp på arbetsmarknaden, som träffats. Departementschefen
förutsätter, att direktionen i anslutning till stundande löneförhandlingar
åter upptar spörsmålet till övervägande samt inkommer till Kungl.
Maj :t med därpå grundade förslag.
För läkemedel synes böra beräknas ett till 1 000 000 kronor förhöjt belopp.
Till förbrukningsartiklar m. m. för sjukvården avses 1 100 000 kronor,
varvid departementschefen beräknar, att för patologiska undersökningar
vid radiopatologiska institutionen må användas högst 16 100 kronor,
ävensom att ur samma delpost ersättning för dylika undersökningar
vid patologiska avdelningen må utgå med 5 kronor för undersökning. För
utgifter för förbrukningsartiklar vid radiopatologiska institutionen bör
upptagas 16 000 kronor.
Delposten till diverse utgifter föreslås upptagen med oförändrat belopp,
25 000 kronor.
Anslagsposten till övriga utgifter skulle således uppgå till 4 150 000 kronor.
Departementschefen uppskattar alltså omkostnadsanslaget i dess helhet
till 4 982 000 (+ 532 000) kronor.
Utskottet. Vad angår frågan om förhöjda legosängsavgifter vid sjukhuset
vill utskottet hänvisa till vad utskottet under efterföljande punkt 9
i detta utlåtande anfört. Utskottet förordar, att Kungl. Maj :t -— med hänsyn
till frågans principiella räckvidd — efter slutförandet av den av utskottet
under nämnda punkt föreslagna utredningen för riksdagen framlägger
förslag till de justeringar av avgifternas storlek, som med beaktande
av samtliga på frågan inverkande omständigheter kunna befinnas motiverade.
Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till annan erinran.
Utskottet hemställer således,
att riksdagen må till Karolinska sjukhuset: Omkostnader
för budgetåret 1951/52 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 4 982 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 151.
17
4:o) Bidrag till vissa driftkostnader vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn. Kungl. Maj:t har i propositionen nr 123 (s. 29—42)
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 9 mars 1951 förordade grunder
rörande statens bidrag till driftkostnaderna vid Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn, dels ock till Bidrag till vissa driftkostnader vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn för budgetåret 1951/52
under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 270 000 kronor.
Av Karolinska institutets båda pediatriska kliniker är den ena förlagd
till det av Stockholms stad ägda Norrtulls sjukhus, den andra till Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn. Vid Karolinska sjukhuset
inredes f. n. en ny barnklinik. Denna beräknas vara färdig att tagas i
bruk den 1 juli 1951. Det är därför nödvändigt att nu taga ställning till var
institutets andra klinik skall vara förlagd intill dess att den pediatriska
klinik, som enligt sabbatsbergsavtalet skall inrättas vid Sabbatsbergs sjukhus,
är färdigställd.
I samband med de förhandlingar, som förts i ämnet mellan delegerade
från staten, Stockholms stad, Stockholms läns landsting och styrelsen för
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt, har Stockholms stad meddelat sin avsikt
att lägga ned Norrtulls barnsjukhus för att kunna taga sjukhusbyggnaden
i anspråk för stadens sinnessjukvård. Möjligheterna att förlägga en
av institutets pediatriska kliniker till något annat barnsjukhus i staden
än de båda tidigare nämnda ha undersökts av den statliga förhandlingskommissionen,
som emellertid funnit, att ett sådant projekt icke lämpligen
kan genomföras. Kommissionen har därför ansett enda möjligheten
vara att förlägga Karolinska institutets andra barnklinik till Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt intill dess den tilltänkta pediatriska kliniken vid
Sabbatsbergs sjukhus kan komma till stånd.
Det avtal angående undervisningen vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt,
som f. n. gäller och som anmäldes för 1950 års riksdag, upphör att
gälla, när den nya pediatriska kliniken vid Karolinska sjukhuset tages i
bruk för sitt ändamål, d. v. s. den 1 juli 1951. Enligt detta avtal skall staten
bestrida vårddagskostnaderna för vård av s. k. rikspatienler. Härvid har
det förutsatts, att denna kategori patienter skulle komma att beredas vård
på såväl den medicinska som den kirurgiska vårdavdelningen. Den på
statsverket fallande delen av kostnaderna bestämmes på sådant sätt, att,
sedan från de totala kostnaderna för vårdanstaltens drift dragits de från
Karolinska institutets stat utgående bidragen samt vissa inkomster, den
därefter uppkomna restkostnaden fördelas på antalet vårddagar för hela
vårdanstalten. Därvid påföres staten vad som belöper å antalet vårddagar
för patienter, tillhörande andra sjukvårdsområden än Stockholms stad och
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 saml. Nr 151.
18
Statsutskottets utlåtande nr 151.
län, dock med visst avdrag. Återstående restkostnad påföres Stockholms
stad och län i relation till antalet vårddagar för stadens resp. länets sjuka.
Det avtalsförslag, som förhandlingskommissionen lagt fram, är uppgjort
med sabbatsbergsavtalet som förebild. Vissa avvikelser ha emellertid
befunnits nödvändiga. Huvudprinciperna i avtalsförslaget äro följande.
överläkaren vid vårdanstaltens medicinska avdelning, vilken tillika är
professor, ävensom sådan personal, som uteslutande anställes för forsknings-
och undervisningsändamål, tillsättes, avlönas och pensioneras av
staten; dock att vårdanstalten bestrider kostnaden för särskilt överläkararvode.
Härjämte bidrager staten med halva löne- och pensionskostnaden
för av vårdanstalten anställd läkarpersonal med vissa undantag. Vidare
skall staten årligen erlägga dels ett belopp, motsvarande 10 procent av anstaltens
driftkostnader, och dels för användningen av sjukhusbyggnaderna
för undervisningsändamål en särskild ersättning, motsvarande % X 1,2 5
procent av byggnadernas taxeringsvärde. Avtalet skall tills vidare gälla
under fem år.
Verkställda beräkningar ha givit vid handen, att en tillämpning av avtalsförslaget
skulle innebära en kostnadsökning för staten i jämförelse med
det nu gällande avtalet av ungefär 10 procent, räknat på kostnaderna under
ar 1949. Enär avtalsförslaget i väsentliga delar överensstämmer med
sabbatsbergsavtalet, anser departementschefen sig trots denna kostnadsökning
böra tillstyrka förslagets huvudprinciper.
Med anledning av invändningar mot den bestämmelse i avtalet, enligt
vilken vårdanstalten förbinder sig att å anstaltens stat uppföra två nya
tjänster som andre underläkare såsom ersättning för två amanuenstjänster
på Karolinska institutets stat är det enligt departementschefens mening
lämpligt att ändra ifrågavarande stadgande så, att där utsäges, att anstalten
skall på sin stat uppföra två nya underläkartjänster, alltså utan angivande
av om tjänsterna skola vara förste eller andre underläkare. Frågan
om underläkarnas ställning förutsättes senare få lösas genom förhandlingar
mellan berörda parter.
Avtalsförslagets detaljbestämmelser i övrigt föranleda ingen erinran
från departementschefens sida. Därest framdeles behov skulle uppstå av
smärre jämkningar i eller tillägg till avtalsbestämmelserna, förusättes att
riksdagens samtycke härtill icke skall behöva inhämtas.
Frågan om riksplatser förutsättes såväl i vad avser den kirurgiska som
den medicinska vårdavdelningen få bliva föremål för särskilda förhandlingar
mellan vederbörande sjukvårdsmyndigheter.
Beträffande sättet för driftbidragets utbetalande till vårdanstalten innebär
avtalsförslaget, att utbetalningen skall ske i den ordning, som Kungl.
Maj:t, resp. staden och länet bestämma. Eftersom vårdanstalten liksom
Stockholms stad tillämpar ett med kalenderåret sammanfallande räken
-
Statsutskottets utlåtande nr 151.
19
skapsår, synes det lämpligt, att bidraget utbetalas då de verkliga driftkostnaderna
kunna fastställas, alltså efter ett räkenskapsårs utgång. En
sådan anordning har även förutsatts vid anmälan av det nu gällande avtalet.
För budgetåret 1951/52 skulle alltså medel behöva beräknas dels för
första halvåret 1951 i enlighet med det nu gällande avtalet och dels för andra
halvåret 1951 enligt avtalsförslaget. Kostnaderna för första halvåret beräknas
till i runt tal 104 000 kronor. Vad beträffar kostnaderna enligt
avtalsförslaget, ha dessa beräknats till 332 000 kronor för hela budgetåret
1951/52. Departementschefen upptager för andra halvåret 1951 halva detta
belopp eller 166 000 kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1951/52 under
anslaget till Bidrag till vissa driftkostnader vid Kronprinsessan Lovisas
vårdanstalt för sjuka barn skulle alltså uppgå till 270 000 kronor.
Utskottet har icke kunnat undgå att finna den fortsatta förläggningen av
en pediatrisk undervisningsklinik till Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
och det föreslagna avtalet härom ur skilda synpunkter mindre tillfredsställande.
Då anordningen endast är att uppfatta som ett provisorium och
avtalsförslaget i väsentliga delar överensstämmer med sabbatsbergsavtalet,
vill utskottet likväl icke motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet förordar,
att det må ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de smärre jämkningar
i eller tillägg till avtalsbestämmelserna, som kunna komma att erfordras.
Utskottet finner det önskvärt, att antalet riksplatser vid de pediatriska
undervisningsklinikerna i Stockholm ökas och att förhandlingarna i ämnet
slutföras, innan avtalet undertecknas.
Frågan om det för framtiden erforderliga antalet utbildningsplatser i
pediatrik för landet i sin helhet torde komma att behandlas i 1948 års läkarutbildningskommittés
blivande betänkande. Därest det skulle visa sig,
att undervisningsbehovet för Karolinska institutets del icke kan tillgodoses
genom allenast den barnklinik, som i år kommer att tagas i bruk, synes
det utskottet förtjänt att tagas under övervägande, om icke utbildningsplatser
i kostnadsbesparande syfte skulle kunna anordnas å annan barnavdelning
vid storstads- eller landstingslasarett än den tilltänkta kliniken
vid Sabbalsberg.
Under åberopande av det anförda och då beräkningarna av medelsbehovet
icke givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 9 mars 1951 förordade grunder
rörande statens bidrag till driftkostnaderna vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn;
20
Statsutskottets utlåtande nr 151.
b) till Bidrag till vissa driftkostnader vid Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn för budgetåret 1951/
52 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
270 000 kronor.
5:o) Bidrag till vissa driftkostnader vid Norrtulls barnsjukhus. Kungl.
Maj :t har i propositionen nr 123 (s. 41 och 42) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till vissa driftkostnader vid Norrtulls barnsjukhus för budgetåret
1951/52 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 60 000 kronor.
Den till Norrtulls sjukhus anknutna barnkliniken kommer att nedläggas
den 1 juli 1951. Det mellan staten och Stockholms stad år 1950 träffade
avtalet rörande driften av Norrtulls barnsjukhus upphör automatiskt att
gälla när den nya pediatriska kliniken vid Karolinska sjukhuset tages i
bruk för sitt ändamål. Enligt nämnda avtal skall viss läkarpersonal vid
Norrtulls sjukhus tillsättas, avlönas och pensioneras av staten. Vid förarbetena
till norrtullsavtalet förutsattes, att, om sjukhuset skulle upphöra att
vara undervisningssjukhus, den läkarpersonal, som så önskade, skulle
överflyttas till den nya kliniken vid Karolinska institutet.
För innevarande budgetår ha under elfte huvudtiteln uppförts två förslagsanslag
avseende Norrtulls sjukhus, nämligen dels till Avlöning av vissa
läkare vid Norrtulls barnsjukhus, 128 000 kronor, och dels till Bidrag till
vissa driftkostnader vid Norrtulls barnsjukhus, 60 000 kronor. Det förstnämnda
anslaget behöver icke vidare uppföras på riksstaten. Vad bidragsanslaget
beträffar, avser medelsberäkningen för budgetåret 1950/51 endast
statens andel i kostnaderna för andra halvåret 1950. Eftersom sjukhuset
kommer att drivas fram till den 1 juli 1951, måste för budgetåret 1951/52
medel beräknas för motsvarande kostnader under första halvåret 1951.
Departementschefen beräknar dessa kostnader till 60 000 kronor.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till vissa driftkostnader vid
Norrtulls barnsjukhus för budgetåret 1951/52 under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 60 000 kronor.
6:o) Generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset i Uppsala
m. m. Kungl. Maj:t har i propositionen nr 123 (s. 42—61) föreslagit riksdagen
att till Om- och tillbyggnad av kirurgiska kliniken vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala m. m. under statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1951/52 anvisa ett investeringsanslag av 670 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 151.
21
Byggnadsstyrelsen har med skrivelse den 13 februari 1951 överlämnat
en utredning, benämnd 1950 års förslag till generalplan för utbyggande av
Akademiska sjukhuset i Uppsala.
I förslaget har beräknats, att Akademiska sjukhuset beträffande kirurgiska
och medicinska klinikerna skulle få ett upptagningsområde motsvarande
ca 100 000 personer. Erforderlig specialistvård tänkes bliva helt
koncentrerad till Akademiska sjukhuset, varför befolkningsunderlaget,
i den mån detta är enbart bestämmande för klinikernas storlek, för
hithörande vårdgrenar upptagits till 170 000 personer. För specialavdelningarna
förutsättes en viss tillströmning av utomlänspatienter resp. ett samarbete
med andra län. Om befolkningsutveckling och andra faktorer i framtiden
skulle medföra behov av ytterligare vårdplatser, torde den erforderliga
ökningen lämpligast åstadkommas genom att anordna ytterligare sjukhus
av typen normallasarett, varvid eventuellt ett sådant kunde förläggas
till Uppsala.
Klinikerna vid sjukhuset skulle med dessa utgångspunkter få följande
omfattning och storlek.
Kliniker
Medicinsk klinik ..
Kirurgisk klinik
allmän kirurgi .
thorax, tbc 21
övrig 13
plastik..........
Neurologisk klinik
Neurokirurgisk klinik............
Reumatologisk klinik ............
Ortopedisk klinik ...............
Radiologisk klinik...............
ögonklinik
Öron-, näs- och halsklinik ......
Dermatologisk-venereologisk klinik
Barnklinik......................
Barnpsykiatrisk klinik...........
Kvinnoklinik
barnbördsavdelning ...........
gynekologisk avdelning ........
Psykiatrisk klinik ..............
Centralsanatorium...............
Antal vårdplatser
....... 180
150
34
21 205
60
30
60
60
30
30
1021
70
93
25
95
85 180
TT.. 115
____ 121
l Av dessa äro f. n. 78 platser tagna i anspråk.
Summa 1 361
22
Statsutskottets utlåtande nr 151.
Vid en utbyggnad av sjukhuset till omkring 1 400 platser synes man
sannolikt ha uppnått den övre gränsen för vad som kan anses vara organisatoriskt
och ekonomiskt lämpligt.
I detta sammanhang framhålles, att chefen för inrikesdepartementet i
propositionen nr 170/1950 funnit det böra beaktas, huruvida icke riksplatserna
vid Karolinska sjukhuset kunde minskas vid en ifrågasatt ökad intagning
av medicine studerande och i samband därmed företagen ökning
av antalet vårdplatser vid Akademiska sjukhuset.
I förslaget redovisas därefter allmänna förutsättningar för sjukhusets
utbyggande, markförhållanden m. in. Vidare lämnas en redogörelse för
föreslagna byggnadsåtgärder. Utskottet hänvisar beträffande dessa frågor
till propositionen, s. 46—55.
I fråga om aktuella byggnadsåtgärder anföres, alt ombyggnaden av den
kirurgiska kliniken måste bedömas såsom den mest angelägna av de byggnadsåtgärder,
vilka böra föreläggas 1951 års riksdag. Några nybyggnadsåtgärder
kunna däremot icke vidtagas, förrän en ny panncentral tillkommit.
Därnäst är uppförandet av en ny medicinsk klinik aktuellt jämte ersättning
för vissa nu inom kirurgiska klinikens övervåningar inrymda personalbostäder.
Av 1951 års riksdag bör med hänsyn härtill äskas medel för utredning
angående sistnämnda tre byggnadsfrågor.
Man synes icke nu med någon grad av säkerhet kunna taga ställning til)
frågan om den ordning, i vilken ytterligare byggnadsåtgärder böra förverkligas,
utan denna fråga synes böra ägnas fortsatt uppmärksamhet i anslutning
till ett successivt förverkligande av förut berörda byggnadsförslag.
I enlighet härmed förordar byggnadsstyrelsen, att för påbörjande av omoch
tillbyggnad av kirurgiska kliniken anvisas 750 000 kronor samt för
fortsatt utredning och uppgörande av definitiva förslag beträffande panncentral,
ny medicinsk klinik och personalbostäder 150 000 kronor.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Genom byggnadsstyrelsens nu framlagda förslag till ny generalplan för
Akademiska sjukhusets utbyggande ha möjligheter erhållits att kunna
överblicka de nybyggnadsföretag och omändringsarbeten, som under den
närmaste framliden kunna beräknas bliva aktuella, ävensom de olika klinikernas
och avdelningarnas storlek och lämpliga inbördes placering inom
sjukhusområdet. Förslaget har i sina huvuddrag lämnats utan erinran
i remissyttrandena. Även jag har vid prövning av förslaget kommit till den
uppfattningen att detsamma i princip kan godtagas såsom grundval
för sjukhusets fortsatta utbyggnad. Såsom byggnadsstyrelsen framhållit,
bör man emellertid därvid icke redan nu binda den framtida detaljutformningen
av sjukhusets olika delar. Man måste sålunda räkna med att nya
överväganden, föranledda av behov, som nu icke kunna förutses, kunna
föranleda ändringar av såväl de olika klinikernas storlek som den ordning.
Statsutskottets utlåtande nr tät.
23
i vilken de höra utbyggas. Förslaget synes erbjuda goda möjligheter till
anpassning efter sådana nya behov eller ändringar i nu förutsedda sådana.
Frågan om fördelningen av utbyggnadskostnaderna mellan staten och
Uppsala läns landsting beröres i ett förslag till avtal mellan staten och
landstinget angående samarbete för drift av Akademiska sjukhuset, vilket
avtal jag kommer att anmäla i det följande. Enligt § 5 i avtalsförslaget
skola förhandlingar i varje särskilt fall äga rum beträffande parternas deltagande
i kostnaderna för ny-, till- eller ombyggnad av sjukhuset, innan
framställning om anslag för ändamålet göres hos vederbörande myndigheter.
Vidare stadgas, att landstinget genom sina bidrag till byggnadernas
uppförande tillförsäkras rätt att allt framgent, så länge sjukhuset drives,
disponera det antal vårdplatser, varom överenskommelse skett eller kommer
att ske. Frågan efter vilka grunder landstinget bör bidraga till framtida
ny-, till- och ombyggnader anser jag böra bliva beroende bl. a. av arten
av de byggnadsarbeten, som komma i fx-åga. Då det gäller nya vårdavdelningar,
kan i vissa fall den lösningen vara lämplig, att landstinget
»abonnerar» på ett i förhållande till sitt beräknade sjukvårdsbehov avpassat
antal vårdplatser och erlägger viss avgift härför i ungefärlig överensstämmelse
med vad som gäller för Karolinska sjukhuset i förhållande till
Stockholms stad och Stockholms läns landsting. I andra fall kan en delning
av byggnadskostnaderna befinnas skälig, exempelvis då det icke gäller specialavdelningar
utan tillgodoseende av allmänna vårdbehov i medicin och
kirurgi m. m.
Det nu upprättade generalplaneförslaget förutsätter en utvidgning avsjukhusets
område. Även om jag därvid i likhet med byggnadsstyrelsen
anser, att möjligheter böra hållas öppna för ett genomförande härav enligt
båda de alternativ, som framlagts, vill jag dock ansluta mig till styrelsens
nuvarande utgångspunkt, nämligen en omläggning av den s. k. sjukhusvägen
mot sydost.
I fråga om det beräknade vårdplatsbehovet vid de olika klinikerna har
jag i princip intet att erinra. Antalet platser vid den dermato-venereologiska
kliniken synes emellertid, såsom centrala sjukvårdsberedningen föreslagit,
kunna minskas till 60. Däremot torde det fortsatta utredningsarbetet
beträffande ögonkliniken böra bedrivas med utgångspunkt från ett
större platsantal, förslagsvis omkring 50. Samarbete bör därvid eftersträvas
med andra län för att erhålla ett tillräckligt underlag.
Det torde få ankomma på byggnadsstyrelsen alt närmare överväga den
lämpligaste formen för utredningsarbetets fortsatta bedrivande.
Jag övergår härefter till att upptaga frågan om det vid sjukhuset närmast
aktuella byggnadsföretaget, nämligen om- och tillbyggnaden av den
kirurgiska kliniken. Såväl byggnadsstyrelsen som remissmyndigheterna
ha varit ense om att delta byggnadsföretag bör komma till stånd så snart
som möjligt. .lag vill vidare erinra, att riksdagen med bifall till av Kungl.
Maj:t i 1945 års statsverksproposition (kapitalbudgeten, bilaga 6) framlagt
förslag för ombyggnad av kirurgiska kliniken och nybyggnad av öronkliniken
vid sjukhuset för budgetåret 1945/46 anvisade ett investeringsanslag
av 1 182 500 kronor. Av anslaget avsågos 234 500 kronor, motsvarande
hälften av den då beräknade byggnadskostnaden, för nämnda ombyggnad.
En närmare redogörelse för det planerade byggnadsföretaget lämna
-
24
Statsutskottets utlåtande nr 151.
des i förenämnda sammanhang (s. 6—11), till vilken redogörelse torde fa
hänvisas. I avvaktan på upprättandet av en ny generalplan sattes emellertid
icke byggnadsarbetena i gång. Sedan en ny sådan plan år 1947 upprättats,
anvisade riksdagen (jfr prop. nr 272/1947) för nybyggnaden av öronkliniken
ytterligare erforderliga medel. Frågan om tilläggsanslag jämväl
för ombyggnad av kirurgiska kliniken skulle framdeles anmälas. Sedan
öron-, näs- och halskliniken numera färdigställts, kunna dess nuvarande
lokaler inom kirurgiska paviljongen frigöras för kirurgklinikens behov.
Utredningen har klarlagt, att man genom en orm- och tillbyggnad kan erhålla
en tillfredsställande lösning av kirurgklinikens lokalfråga. Jag tillstyrker
därför, att dessa byggnadsarbeten nu komma till utförande. Byggnadsstyrelsen
har därvid framlagt två alternativ, det ena kostnadsberäknat
till 2 900 000 kronor och det andra, enligt vad jag under hand inhämtat,
till omkring 3 600 000 kronor. Då platsantalet vid båda alternativen blir
i stort sett lika, anser jag mig med hänsyn till den betydande prisskillnaden
böra förorda det minst kostnadskrävande alternativet. Jag förutsätter,
att man, när byggnadens nuvarande tillstånd mera noggrant kan
bedömas, söker tillvarataga alla föreliggande möjligheter att begränsa erforderliga
byggnadsåtgärder. För påbörjandet av byggnadsarbetena har
styrelsen hemställt om anvisande för nästa budgetår av ett anslag av
750 000 kronor. Härvid har förutsatts, att Uppsala läns landsting skall bidraga
med hälften av byggnadskostnaderna och alltså för samma budgetår
anslå ett lika stort belopp. Enligt vad jag under hand inhämtat har landstinget
intet att erinra häremot.
Några nybyggnadsföretag kunna icke påbörjas, förrän en ny panncentral
tillkommit. För fortsatt utredning och uppgörande av definitiva förslag
beträffande en sådan central samt ny medicinsk klinik och personalbostäder
m. m. torde i enlighet med byggnadsstvrelsens förslag böra anvisas
150 000 kronor.
Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår skulle i enlighet
härmed uppgå till 900 000 kronor. Jag förutsätter emellertid, att av riksdagen
för ombyggnad av kirurgiska kliniken tidigare anvisade medel, 234 500
kronor, alltjämt skola kunna disponeras för ändamålet och sålunda få
överföras till det nu äskade anslaget. Detta skulle då behöva uppföras med
i runt tal 670 000 kronor.
Utskottet. Även utskottet anser att byggnadsstyrelsens nu framlagda förslag
till ny generalplan för Akademiska sjukhusets utbyggande i princip
kan godtagas. Man måste emellertid räkna med att nya överväganden kunna
föranleda ändringar av båda de olika klinikernas storlek och den ordning,
i vilken de böra utbyggas. I dessa hänseenden synes förslaget erbjuda
goda möjligheter.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må till Om- och tillbyggnad av kirurgiska
kliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala m. m. för
budgetåret 1951/52 under statens allmänna fastighelsfond
anvisa ett investeringsanslag av 670 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 151.
25
7:o) Avtal rörande Akademiska sjukhuset i Uppsala. Kungl. Maj:t har i
propositionen nr 123 (s. 61—91) föreslagit riksdagen att dels godkänna
av departementschefen i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den
9 mars 1951 förordade ändrade grunder för samarbetet rörande driften av
Akademiska sjukhuset i Uppsala, dels ock för budgetåret 1951/52 under
elfte huvudtiteln såsom förslagsanslag anvisa till Avlöning av läkare vid
Akademiska sjukhuset i Uppsala 1 130 000 kronor och till Bidrag till vissa
driftkostnader vid Akademiska sjukhuset i Uppsala 1 100 000 kronor.
Sjukhusvården i Uppsala län har sedan lång tid tillbaka varit en gemensam
angelägenhet för landstinget och universitetet. Det universitetet tillhöriga
Akademiska sjukhuset tjänstgör sålunda såsom centrallasarett för
länet, samtidigt som det användes för undervisningsändamål. Grunderna
för samarbetet ha fastställts genom avtal mellan landstinget och universitetet.
Enligt gällande regler har landstinget att erlägga dels ett primärt bidrag
i form av en viss avgift per vårddag för patienter från landstingsområdet,
dels ock ett sekundärt bidrag för täckande av uppkommen brist. Storleken
av landstingets vårdavgift bestämmes för varje budgetår genom överenskommelse
mellan universitetet och landstinget på förslag av särskilt utsedda
delegerade, tre från vardera parten. Särskilda grunder för bestämmande
av vårdavgiften fastställdes i samband med en avtalsändring 1941. Dessa
grunder syftade till att bibehålla den dittillsvarande relationen mellan
statsverkets och landstingets utgifter för sjukhuset oförändrad, trots inträffande
förändringar beträffande driftkostnadernas storlek. Landstingets
sekundära bidrag utgår med hälften av den brist, som uppkommer, sedan
för sjukvården använts nyssnämnda vårdavgifter och vissa andra, sjukhuset
tillkommande medel. För den andra hälften av bristen har statsverket
att svara. Utgifter för sjukhusbyggnadernas underhåll falla utanför den
kontraktsenliga regleringen. I dessa utgifter deltager landstinget i samma
förhållande som det bidragit till byggnadskostnaderna. Staten betalar helt
lönerna för vissa befattningshavare vid sjukhuset, vilka äro uppförda på
universitetets stat. I avtalet föreskrives vidare bl. a., att Akademiska sjukhusets
direktion skall bestå av sex ledamöter, av vilka landstinget och universitetet
utse vardera tre. Jämlikt överenskommelse år 1919 skall avtalet
gälla t. o. in. utgången av år 1965.
I Akademiska sjukhuset — vilket omfattar ett sammanlagt vårdplatsantal
av 942 —- ingå ett centralsanatorium med 121 och en psykiatrisk klinik
med 115 platser. Enligt ett avtal år 1936 skall universitetet med företrädesrätt
för patienter, tillhörande Uppsala län, å sanatoriet tillhandahålla 112
platser för lungtuberkulösa. Landstinget utgiver gottgörelse härför enligt
i huvudsak samma principer, som gälla för Akademiska sjukhuset i övrigt.
26
Statsutskottets utlåtande nr 151.
Det har dock förutsatts, att landstingets vårdavgift skall fastställas till sådant
belopp, att någon brist icke skulle uppstå. Sanatoriets räkenskaper
skola föras särskilt för sig. Beträffande den psykiatriska kliniken, vilken
är att betrakta såsom ett statligt sinnessjukhus, har landstinget icke åtagit
sig några ekonomiska förpliktelser.
Genom ett avtal år 1937 med Stockholms läns landsting åtog sig direktionen
för Akademiska sjukhuset att mot viss ersättning ställa ett antal
platser å sjukhuset till förfogande för sjuka från Stockholms län. Avtalet
skulle gälla under tiden den 1/1 1938—31/12 1942 samt skulle därefter —
om uppsägning ej skedde inom ett år före avtalstidens slut — förlängas
med fem år varje gång.
Landstingets andel i de kontraktsenliga kostnaderna för sjukhuset utom
centralsanatoriet och psykiatriska kliniken har under tiden efter ikraftträdandet
av 1941 års avtalsändring varit tämligen konstant och uppgick under
budgetåret 1949/50 till 55,2 procent. Däremot har statens andel stigit
ganska avsevärt; den utgjorde sålunda 16,6 procent budgetåret 1942/43 och
25,4 procent budgetåret 1949/50. Sjukhusets egentliga inkomster ha under
samma tid sjunkit från 26,3 till 19,4 procent. Denna för statsverket ogynnsamma
utveckling sammanhänger med avtalets konstruktion och de förskjutningar
i fråga om driftkostnadernas fördelning på olika ändamål, vilka
inträtt efter 1941 års överenskommelse. Enligt avtalet skola i de kostnader,
som ligga till grund för bestämmandet av landstingets vårdavgift, icke
ingå utgifter för löner, pensioner och dyrtidstillägg, vilka utgifter i stället
— efter avdrag för vissa inkomster — skola delas lika mellan landstinget
och staten. Utgifterna för löner och pensioner m. m. ha emellertid under
årens lopp kommit att utgöra en allt större del av de totala driftkostnaderna.
De uppgingo sålunda under budgetåret 1942/43 till mindre än hälften
men under budgetåret 1949/50 till två tredjedelar av samtliga kostnader.
Landstingets bidrag är vidare, räknat per dag, lägre än den genomsnittliga
dagkostnaden för samtliga lasarett. Vad centralsanatoriet beträffar ha statens
bidrag uppgått till relativt obetydliga belopp.
De nu gällande avtalen måste alltså anses i stort sett innebära en för
statsverket oförmånlig reglering av kostnadsfördelningen. Vidare ha Kungl.
Maj :t och riksdagen icke genom avtalen eller annorledes tillförsäkrats inflytande
på sjukhusets förvaltning. Väsentligen av dessa skäl tillsattes år
1948 den förhandlingskommission, som nu avgivit förslag till nytt avtal angående
samarbete för driften av Akademiska sjukhuset.
Enligt avtalsförslaget — utskottet hänvisar i fråga om ordalydelsen av
detsamma till s. 69—71 i propositionen — skall universitetet tillhandahålla
Uppsala läns landsting minst 500 sängplatser för vård av patienter från länet.
Avtalet innefattar sjukhusets polikliniker och centralsanatoriet men
icke psykiatriska kliniken. Landstinget skall deltaga i samtliga kostnader
Statsutskottets utlåtande nr 151.
27
för sjukhusets drift med undantag av läkarkostnader. Till fastigheternas underhåll
skall landstinget bidraga enligt nu gällande grunder. Landstinget
skall ersätta universitetet med så stor del av övriga driftkostnader, som i
förhållande till hela antalet vårddagar svarar mot antalet vårddagar för
sjuka från Uppsala län, vårdade å allmän sal och enskilt rum. På det sålunda
erhållna beloppet skall landstinget erhålla ett avdrag med 13 procent,
vilket anses motsvara den merkostnad, som föranledes av undervisning
och forskning. Landstinget äger vid erläggandet av sin ersättning tillgodoräkna
sig legosängsavgifter för länspatienter å såväl allmän sal som
enskilt rum. Däremot äger landstinget icke att tillgodoräkna sig poliklinikinkomsterna,
vilka helt tillfalla staten. Då fråga uppkommer om ny-,
till- eller ombyggnad av sjukhuset skola — liksom fallet nu är vid Karolinska
sjukhuset — i varje särskilt fall förhandlingar äga rum beträffande parternas
deltagande i kostnaderna, innan framställning om anslag göres hos
vederbörande myndigheter. Beträffande sjukhusets förvaltning innehåller
förslaget, att driften skall ombesörjas av en särskild direktion, bestående
av åtta ledamöter, vilka utses för en tid av fyra kalenderår, en av Kungl.
Maj :t, tre av det mindre akademiska konsistoriet vid universitetet och fyra
av landstinget. På enahanda sätt utses suppleanter i direktionen. Avtalet
skall gälla under 5 år, räknat fr. o. m. den 1 juli 1951, och förlängs automatiskt
ett år i sänder, därest detsamma icke av någondera parten uppsäges
minst ett år före utgången av löpande avtalstid.
Vid bedömandet av det nya avtalets innebörd och konsekvenser bör erinras
om att det nuvarande avtalet utlöper först med utgången av år 1965.
Det har alltså gällt att på frivillighetens väg ersätta denna för statsverket
oförmånliga överenskommelse med en ny och för båda parterna rimlig uppgörelse.
Statskontoret har i avgivet remissutlåtande framfört vissa erinringar
mot förslaget.
Departementschefen anför i huvudsak, att den i avtalsförslaget intagna
huvudregeln för kostnadsfördelningen -—- att landstingets vårdbidrag skall
utgå i proportion till antalet vårddagar för länspatienter — enligt hans
mening innebär en riktigare fördelningsgrund än motsvarande bestämmelser
i nu gällande avtal.
På av kommissionen anförda skäl och då departementschefen anser, att
läkarpersonalens antal och löneställning böra bestämmas av staten, har han
heller intet att erinra mot att statsverket svarar för läkarlönerna i deras
helhet. Departementschefen framhåller, att det framlagda avtalsförslaget är
fördelaktigare för staten än gällande avtal. Kommissionen har beräknat, att,
om de nya bestämmelserna tillämpats under de senaste fem budgetåren, i
statsbidrag skulle ha inbesparat cirka 225 000 kronor om året eller mera.
Vad särskilt angår budgetåret 1951/52 ha uppgifter inhämtats från Akade
-
28
Statsutskottets utlåtande nr 151.
miska sjukhusets kontor i syfte att belysa, hur statsverkets utgifter för
sjukhusets drift skulle ha kommit att ställa sig, därest man vid statberäkningen
tillämpat det hittills gällande avtalet med landstinget. Statsverkets
utgifter ha härvid beräknats till 2 695 000 kronor, i vilket belopp inräknats
den tidigare i universitetets stat redovisade delen av de underordnade läkarnas
löner. Motsvarande siffra i det enligt de nya bestämmelserna upprättade
statförslaget är 2 381 000 kronor. Enligt det nya avtalet skulle alltså
statens kostnader komma att minskas med 314 000 kronor. Statskontorets
uppfattning att ett nytillskott av läkare skulle komma att förrycka
den genom avtalet avsedda relationen mellan parternas bidrag har sålunda
visat sig icke vara riktig. Anledningen härtill är, att övriga sjukhuskostnader
i det framlagda statförslaget stigit kraftigt, varigenom landstinget
kommit att få vidkännas betydligt stegrade utgifter. Vidare framhålles
att läkarlönerna — enligt det framlagda statförslaget — utgöra mindre än
en femtedel av samtliga lönekostnader.
I den mån en jämförelse göres med de avtal, som träffats vid övriga undervisningssjukhus,
anses en sådan i första hand böra avse Karolinska sjukhuset,
vilket ävenledes är en statlig sjukvårdsinrättning och närmast jämförbar
med Akademiska sjukhuset. En jämförelse visar, att Karolinska
sjukhuset erhåller ett mindre procentuellt vårddagsbidrag från Stockholms
stad och Stockholms län än Akademiska sjukhuset kan påräkna från
Uppsala län.
Departementschefen erinrar om, att förslag framlagts om ökad intagning
av medicine studerande i Uppsala i syfte att öka tillgången på läkare
i landet. Härtill kommer, att Uppsala läns intresse av en utbyggnad av
Akademiska sjukhuset för tillgodoseende av landstingets sjukvårdsbehov
ej synes dokumenterat.
I likhet med kommissionen anser departementschefen, att centralsanatoriet,
vilket för vård mottager huvudsakligen patienter från Uppsala län, bör
inbegripas i avtalsförhållandet och i samband därmed även i räkenskapshänseende
sammanföras med sjukhuset i övrigt. Den förordade ökningen
av antalet landstinget tillförsäkrade sängplatser — vilken ansluter sig till
den faktiska beläggningen under senare år — anses böra godtagas. Förslaget
att Kungl. Maj:t skall tillsätta en representant i sjukhusets direktion
skulle giva staten ett önskvärt inflytande på sjukhusets förvaltning.
Slutligen framhålles, att avtalet även innebär en förenkling av nuvarande
regler för kostnadsberäkningen.
På grund av det anförda anser departementschefen sig böra i princip
tillstyrka avtalsförslaget.
Departementschefen anser i likhet med kommissionen, att staten bör erhålla
ökat inflytande på sjukhusets angelägenheter. Sålunda har departementschefen
tillstyrkt, att Kungl. Maj:t skall medgivas rätt att insätta en
Statsutskottets utlåtande nr 151.
29
ledamot i direktionen. Han har vidare utgått från att, då statsverket skall
ansvara för läkarlönerna, läkarnas antal och löneförmåner skola bestämmas
av staten. Några ytterligare åtgärder i samma syfte böra enligt departementschefens
mening icke ifrågakomma f. n. Härvid har beaktats, att
landstinget kommer att deltaga i finansieringen av sjukhusets driftkostnader
i betydligt större omfattning än staten, och ansetts vara av värde, att
det lokala intresset för sjukhuset hålles levande. Departementschefen förutsätter
emellertid, att de lokala instanserna komma att iakttaga sträng
återhållsamhet vid inrättande av nya tjänster eller vidtagande av andra
kostnadskrävande åtgärder. Vissa delar av sjukhusarbetet förutsättas även
böra bli föremål för en rationaliseringsundersökning.
I överensstämmelse med vad sålunda föreslagits förordar departementschefen
— efter samråd med t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet —
att de underläkare och amanuenser vid sjukhuset, vilka nu äro upptagna
på universitetets stat, överföras till sjukhusets stat.
Avlöningsförmånerna för läkarna anses böra avvägas enligt samma grunder
som vid Karolinska sjukhuset. Likaså synas de för Karolinska sjukhuset
meddelade bestämmelserna om övriga anställningsvillkor böra i stort
sett göras tillämpliga på läkarna vid Akademiska sjukhuset. Förslag härutinnan
förutsättas böra upprättas av kanslern för rikets universitet. Härvid
anses även böra upptagas frågan om vilken myndighet, som skall tillsätta
läkarpersonalen. Bestämmelser om läkarnas anställningsvillkor förutsättas
inflyta i reglementet för sjukhuset, vilket alltså i erforderliga delar bör
ändras. I samband med överförandet av de underordnade läkarna på sjukhusets
stat anses läkarna böra tilldelas benämningen förste resp. andre underläkare.
I fråga om befattningshavarnas pensionering ansluter departementschefen
sig till ett förslag, att pensioneringsfrågan — liksom tidigare skett i
fråga om husmoder, sjuksköterskor, barnmorskor och sjukgymnaster —
löses genom tjänsternas reglering i statens pensionsanstalt. Detta anses
sålunda böra gälla även den personal, som nu är anställd enligt kollektivavtal.
För de befattningshavare, vilka icke skulle kunnat erhålla anslutning
till statens pensionsanstalts reglemente, därest anställningen avsett landstingslasarett,
förutsättes i de driftkostnader, som ligga till grund för beräkningen
av landstingets ersättning, huvudmansavgiften böra ingå med
dubbla beloppet av de i reglementet angivna pensionsavgifterna.
Det synes böra övervägas av direktionen, huruvida icke — såsom f. n.
sker vid så gott som samtliga lasarett — legosängsavgift bör debiteras för
såväl inskrivnings- som utskrivningsdag. Vidare kan ifrågasättas, huruvida
icke legosängsavgifterna för utomlänspatienler ävensom poliklinikavgifterna
böra höjas. Den studenterna sedan gammalt tillkommande fria sjukvården
synes för framtiden böra beredas dem på allmän sal. Vad kommis
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 151.
sionen anfört rörande avtalet med Stockholms läns landsting anses även
böra beaktas. Direktionen förutsattes — efter vederbörliga förhandlingar —
böra för Kungl. Maj:t framlägga förslag till nytt avtal.
Därest framdeles behov skulle uppstå av smärre jämkningar i eller tilllägg
till avtalsbestämmelserna, förutsättes, att riksdagens samtycke härtill
icke skall behöva inhämtas.
Vad tidigare föreslagits föranleder, att gällande bestämmelser om psykiatriska
kliniken i vissa hänseenden böra jämkas. Det anses böra ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda ändrade föreskrifter.
I anslagsframställningen för nästa budgetår har föreslagits, att åtta nya
läkare skulle anställas vid sjukhuset. Departementschefen anser sig f. n.
endast kunna tillstyrka inrättande av en förste underläkartjänst vid den
plastikkirurgiska och en sådan tjänst vid den thoraxkirurgiska avdelningen.
Båda dessa avdelningar äro under inredning och sakna egen, kvalificerad
läkarpersonal.
För Akademiska sjukhuset anses böra upptagas två anslag, ett till avlöning
av läkare och ett till bidrag till vissa driftkostnader vid sjukhuset.
Departementschefen beräknar medelsbehovet under dessa anslag för budgetåret
1951/52 till 1 130 000 resp. 1 100 000 kronor.
I motionen 11:499 har till stöd för motionärens yrkande — för vilket utskottet
tidigare redogjort — i huvudsak anförts följande.
Därest Akademiska sjukhuset endast erhåller de två i propositionen föreslagna
nya tjänsterna kommer en utomordentligt viktig gren av sjukvården
nämligen radioterapien att sakna kompetent och självständiga läkare,
vilket ur flera synpunkter skulle vara synnerligen olyckligt, särskilt eftersom
behovet av en dylik befattning länge gjort sig starkt kännbart och
föranlett tidigare yrkanden från universitetsmyndigheternas sida.
Enligt en tidigare gällande instruktion för läraren i medicinsk radiologi
vid Uppsala universitet ålåg det denne bl. a. att leda och övervaka all den
till radiologiens område hörande behandling som vid Akademiska sjukhuset
meddelas. Genom beslut den 30 juni 1948 föreskrev Kungl. Maj:t att
fr. o. m. dåvarande innehavarens avgång skulle inrättas en professur i röntgendiagnostik.
Denna åtgärd innebar att det ursprungliga ämnesområdet
medicinsk radiologi uppdelades i två hälfter: diagnostik och terapi. Endast
specialiteten diagnostik har genom professuren tillförsäkrats överläkare,
medan däremot specialiteten terapi ej erhållit självständig företrädare. Den
nuvarande professorns kompetens är begränsad till den röntgenologiska
diagnostiken. Den del av verksamheten, som utgöres av radioterapi och
ljusbehandling, saknar följaktligen kvalificerad ledning. I och med att
den radiologiska professuren begränsades till att omfatta enbart röntgen
-
Statsutskottets utlåtande nr 151.
31
diagnostik har det blivit ofrånkomligt att ledningen av den radioterapeutiska
delen av verksamheten anförtros åt särskild överläkare.
Utskottet. Olika meningar ha såsom framgår av propositionen kommit
till uttryck i frågan, huruvida det föreslagna avtalet är fördelaktigare för
staten än gällande avtal eller ej. Även verkställda jämförelser mellan de
statsekonomiska betingelserna för Akademiska sjukhuset och andra undervisningssjukhus
ha föranlett divergerande slutsatser. Med anledning härav
vill utskottet uttala att det varken torde vara möjligt eller önskvärt att
i fråga om samarbetsavtal rörande undervisningssjukhus uppgöra en fast
mall, som till varje pris skall följas. Fastmer torde varje avtal med utgångspunkt
från en noggrann analys av samtliga inverkande omständigheter
böra framkomma som resultat av en rimlig avvägning mellan parternas
intressen. Allmänt sett torde kunna förutsättas, att det är till fördel —
icke blott ur vårdsynpunkt utan även ekonomiskt — för en kommunal huvudman
att inom en sjukvårdsanstalt få inrymma en medicinsk undervisningsanstalt
eller -avdelning. Härtill är i och för sig intet att erinra, blott
de ekonomiska fördelarna för den kommunala huvudmannen icke framträda
så starkt, att de komma att framstå som ett otillbörligt gynnande.
Det synes utskottet förtjänt att övervägas, om icke de statliga förhandlingskommissionerna
i dessa ärenden för framtiden borde förstärkas med en
kvalificerad representant för andra kommunala sjukhushuvudmän eller deras
centralorganisationer. En sådan representant borde såvitt utskottet förstår
vara särskilt skickad att tillvarataga det allmänna intresset av att ett
otillbörligt gynnande av den art utskottet ovan antytt undvikes.
Kungl. Maj:ts i förevarande sammanhang framlagda förslag har utskottet
funnit sig kunna tillstyrka. Utskottet förutsätter härvid att personalförteckning
och avlöningsstat fastställas inom den i propositionen angivna
ramen och förordar att i övrigt erforderliga övergångsbestämmelser må
fastställas av Kungl. Maj :t.
I anledning av vad i motionen 11:499 anförts vill utskottet som sin uppfattning
framhålla, att uppdelningen av den tidigare professuren i medicinsk
radiologi i två delar: en diagnostisk och en terapeutisk, samt den
omständigheten, att den senare delen av ämnet icke erhållit företrädare i
självständigställning medfört en situation, som snarast bör läggas till rätta.
Då röntgenlerapien icke ingår i universitetets undervisningsplan, är utskottet
dock icke berett att på i motionen förebragt och av utskottet införskaffad
utredning tillstyrka motionsyrkandet om inrättandet av en befattning
som överläkare i radioterapi vid sjukhuset och uppräkning för ändamålet
av anslaget. Enligt utskottets mening bör i första hand direktionen
överväga lämpliga åtgärder. Därest direktionens befogenheter icke skulle
förslå, bör — med hänsyn till att fråga synes vara om en sjukvårdsange
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 151.
lägenhet — hänvändelse göras till landstinget, som ju i första hand är ansvarigt
för sjukvårdens bedrivande.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionen 11:499,
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 9 mars 1951 förordade ändrade
grunder för samarbetet rörande driften av Akademiska
sjukhuset i Uppsala;
b) till Avlöning av läkare vid Akademiska sjukhuset i
Uppsala för budgetåret 1951/52 under elfte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 1 130 000 kronor;
c) till Bidrag till vissa driftkostnader vid Akademiska
sjukhuset i Uppsala för budgetåret 1951/52 under elfte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 1 100 000 kronor.
8:o) Driftkostnadsersättning för psykiatriska klinikerna i Lund och Uppsala.
Kungl. Maj:t har i propositionen nr 1 (punkt 33, s. 74—76) föreslagit
riksdagen att till Driftkostnadsersättning för psykiatriska klinikerna i
Lund och Uppsala för budgetåret 1951/52 anvisa ett förslagsanslag av
1 800 000 kronor.
Anslaget är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 1 700 000
kronor.
Uppskattningen av medelsbehovet för psykiatriska kliniken i Uppsala
grundar sig på den driftkostnad per underhållsdag, som beräknats i Akademiska
sjukhusets inkomst- och utgiftsstat för budgetåret 1950/51. Från
denna utgångspunkt har driftkostnadsersättningen till kliniken uppskattats
till omkring 1 000 000 kronor.
För kliniken i Lund har i driftkostnadsersättning, avseende år 1949, utanordnats
i runt tal 765 000 kronor. Med utgångspunkt härifrån och med
iakttagande av en av medicinalstyrelsen beräknad förhöjning med 14,8 procent
har driftkostnadsersättningen till denna klinik för nästa budgetår
uppskattats till 878 220 kronor, vilket belopp anses kunna avrundas till
800 000 kronor.
I propositionen nr 123 framlagda förslag föranleda, att gällande bestämmelser
om psykiatriska kliniken i Uppsala i vissa hänseenden böras jämkas.
Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda ändrade föreskrifter.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer alltså,
Statsutskottets utlåtande nr 151.
33
att riksdagen må till Driftkostnadsersättning för psykiatriska
klinikerna i Lund och Uppsala för budgetåret 1951 /
52 under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
1 800 000 kronor.
9:o) Förslag till avtal om medicinsk undervisning vid Malmö allmänna
sjukhus. Kungl. Maj:t har i propositionen nr 123 (s. 91 och 92) lämnat en
redogörelse för ett framlagt förslag till avtal, avsett att träffas mellan staten
och Malmö stad angående upplåtande för undervisningsändamål av det
staden tillhöriga allmänna sjukhuset.
Mellan Lunds universitets medicinska fakultet och det av Malmö stad
drivna allmänna sjukhuset i Malmö har sedan länge samarbete ägt rum
i det hänseendet, att medicinsk undervisning varit anordnad på vissa av
sjukhusets kliniker. Samarbetet, som tidigare bedrevs utan något särskilt
skriftligt avtal som grund, reglerades genom ett av Kungl. Maj :t den 16
januari 1948 godkänt avtal mellan staten och Malmö stad, vilket avtal
trädde i kraft den 1 juli 1948. Avtalet har upphört att gälla den 1 juli
1950.
En förhandlingskommission, som haft till uppgift att förhandla med
Malmö stad angående ett nytt avtal, har med skrivelse den 27 december
1950 lagt fram ett avtalsförslag, som i sina huvuddrag ansluter sig till det
s. k. sabbatsbergsavtalet. För statens del innebär förslaget väsentligt ökade
ekonomiska förpliktelser i jämförelse med det år 1948 godkända malmöavtalet.
Huvudprinciperna i avtalsförslaget äro följande.
För utnyttjandet av sjukhusets befintliga lokaler och utrustning skall
staten erlägga ett engångsbelopp av 1 400 000 kronor, varav 1 000 000 kronor
belöpa på byggnaderna och 400 000 kronor på utrustningen. För sådana
ny- och ombyggnadsarbeten efter den 30 juni 1950, som betingas av
undervisning och forskning, skall staten bidraga med 25 procent av totalkostnaderna
för anläggningarnas färdigställande och utrustning, överläkare,
som tillika är professor, ävensom sådan personal, som uteslutande
anställes för forsknings- och undervisningsändamål, tillsättes, avlönas och
pensioneras av staten; dock att Malmö stad bestrider kostnaden för särskilt
överläkararvode. Av de läkare, som icke uteslutande anställas för
undervisning och forskning, skall staten tillsätta och avlöna de kliniska
amanuenserna, därvid Malmö stad har att bidraga med V3 av lönekostnaden,
medan staden tillsätter, avlönar och pensionerar övrig läkarpersonal,
dock att statsverket skall bidraga med % av löne- och pensionskostnaden.
Såsom bidrag till driftkostnaderna vid de till undervisning och forskning
upplåtna klinikerna m. m. skall staten erlägga dels 25 procent av kostnaden
för nyanskaffad utrustning och dels årligen 10 procent av de övriga
driftkostnader, som belöpa på ifrågavarande kliniker. Avtalet skall gälla
3—Biliang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 151.
34
Statsutskottets utlåtande nr 151.
i tjugo år, räknat fr. o. m. den 1 juli 1950, och förlänges ytterligare tio
år om det icke uppsäges minst två år före avtalstidens utgång.
Enligt departementschefens mening är förslaget om att staten skall utgiva
ett engångsbelopp för utnyttjandet av redan befintliga byggnader m. m.
ägnat att väcka betänkligheter. Vidare ifrågasattes, om staten bör i ett avtal
vars giltighetstid är begränsad till tjugo år, på sätt som föreslagits binda
sig för att bidraga till kostnaderna för ny- och ombyggnadsarbeten. Departementschefen
är fördenskull icke beredd att tillstyrka avtalsförslagets
godkännande. Nya förhandlingar förutsättas alltså få upptagas mellan staten
och Malmö stad.
Till stöd för det av utskottet tidigare omnämnda yrkandet i motionen
II: 550 har anförts i huvudsak följande.
Efter förhandlingar mellan Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet
hava medlemmarna av dessa förbund rekommenderats att
från och med den 1 januari 1951 tillämpa högst betydligt ökade avgifter
för utomlänspatienter, d. v. s. patienter från annat sjukvårdsområde. Denna
rekommendation har också allmänt accepterats och innebär bl. a., att
för utomlänspatient på allmän sal erlägges en dagersättning av icke mindre
än 30 kronor per vårddag, varav landstinget betalar 27 kronor och patienten
3 kronor, på halvenskilt rum 40 kronor och på enskilt rum 50 kronor.
För att kunna intagas som utomlänspatient måste patienten fransett
vissa mindre vanliga specialfall av insjuknande inom främmande sjukvårdsområde
m. m. -—- antingen betala hela avgiften själv, vilket i flertalet
fall omöjliggör intagning, eller också för att erhålla bidrag från hemortslandstinget
förete remiss från en i sådant landstings tjänst anställd lasaretts-
eller sanatorieläkare. Det är förklarligt, att dessa läkare endast motvilligt
medverka till, även där så skulle vara behövligt, att belasta det egna
landstingets ekonomi med ett större antal remisser för en kostnad av 27
kronor per dag och remiss, allra helst som remissen, vilken samtidigt innebär
åtagande för hemortslandstinget att bestrida avtalad dagersättning,
skall innehålla upplysning om anledningen till att »erforderlig vård icke
kan beredas på annat specialistsjukhus eller på statligt sjukhus».
Det är uppenbart, att de nu nämnda ändrade avgiftsförhållandena
måste avsevärt reducera intagningen av utomlänspatienter på såväl klinikerna
i Lund, vilka endast i ringa utsträckning ha rikssjukhuskaraktär,
som klinikerna i Malmö, vilka helt sakna sådan karaktär. En tendens
härtill har redan kunnat konstateras sedan detta års början. Patienter,
som bo i södra Sverige och som äro i behov av specialistvård utom länet,
söka sig nu mer än förut till de halv- eller helstatliga sjukhusen med lägre
vårdavgifter, såsom karolinska sjukhuset, serafimerlasarettet, akademiska
sjukhuset i Uppsala, vanföreanstalterna m. fl., detta sa mycket mer som
den remitterande läkaren enligt vad ovan framhållits är skyldig att, när
det är fråga om bidrag från hemortslandstinget, först höra sig för på statliga
sjukhus. En lasarettsläkare i Kristianstads län kan alltså icke remittera
till klinikerna i Lund eller Malmö utan att först ringa de statliga
stockholmssjukhusen eller, när fråga är om orlopedisk specialhehand
-
Statsutskottets utlåtande nr 151.
35
ling, vanföreanstalten i Hälsingborg. Följden har bl. a. blivit, att ortopediska
kliniken i Lund icke kunnat fullbeläggas sedan början av innevarande
år.
Det kan icke råda något tvivel om att den redan iakttagna tendensen
till minskad intagning av utomlänspatienter på klinikerna i Lund och Malmö
kommer att medföra en högst ogynnsam inverkan på den undervisning
och forskning, som bedrives vid dessa kliniker. En viktig förutsättning
för sådan verksamhet är nämligen, att klinikerna i fråga tillföras ett
tillräckligt antal svårtolkade eller svårbehandlade sjukdomsfall från ett
betydligt större upptagningsområde än det egna.
Måhända kunna olika vägar beträdas för att avhjälpa de nu skildrade
missförhållandena. Man kan bl. a. tänka sig ett statligt ingripande i den
formen, att klinikerna i Lund och Malmö förses med ett antal s. k. riksplatser,
vilkas vårdavgifter till viss del bestridas av staten. Ett avtal mellan
staten och Malmö stad angående den medicinska undervisningen i Malmö
bör i varje fall förutsätta en klar överblick över samtliga de förpliktelser,
som avtalet direkt eller indirekt kan medföra för parterna.
Utskottet finner lika med departementschefen vissa i ifrågavarande avtalsförslag
intagna bestämmelser oförmånliga för staten och tillstyrker fördenskull
att nya förhandlingar upptagas. I anslutning till vad utskottet anfört
under punkt 7 i detta utlåtande ifrågasätter utskottet, om det icke
vore lämpligt att förhandlingskommissionen till de nya förhandlingarna
förstärktes med en kvalificerad representant för andra kommunala sjukhushuvudmän
eller deras huvudsammanslutningar.
Med anledning av vad som anförts i motionen 11:550 vill utskottet meddela,
att det för utskottet från undervisningssjukhus i Stockholm under
hand uppgivits, att man tyckt sig på senaste tid kunna iakttaga en tendens
till ökat antal remisser av fall, som normalt brukat sändas till närmare beläget
centrallasarett, och att man uppfattat detta förhållande som en följd
av den i motionen nämnda rekommendationen. Farhågor ha från detta håll
uttalats, att remisserna, om icke lämpliga åtgärder vidtoges, skulle öka så
starkt, att undervisningssjukhusen skulle komma att nödgas avvisa fall,
vilka ur vård- och undervisningssynpunkt bort mottagas. Direktionen för
Karolinska sjukhuset hade bl. a. med hänsyn härtill beslutat hos Kungl.
Maj:t hemställa om höjning av legosängsavgifterna.
Vad utskottet sålunda inhämtat bestyrker uppfattningen i motionen att
genom ifrågavarande rekommendation uppkommit ett svårlöst problem.
Delta bör emellertid behandlas i ett vidare sammanhang än som angivits
i motionen. Utskottet förutsätter, alt Kungl. Maj:t upptager denna fråga
till behandling. Därvid bör å ena sidan eftersträvas, att icke relationen mellan
olika legosängsavgifler kommer att medföra att lasaretlsavdelningar
vid kommunala sjukhus med resurser för att mottaga remissfall komma alt
stå helt eller delvis outnyttjade medan stockning måhända kan uppkomma
36
Statsutskottets utlåtande nr 151.
vid de hel- eller halvstatliga sjukvårdsanstalterna. Å andra sidan bör beaktas,
att icke sistnämnda sjukvårdsanstalter till följd av alltför högt satta
vårdavgifter förlora något av sin rikskaraktär, vilken, såvitt nu är i
fråga, får anses innebära att den vårdbehövande eller den för honom betalningsansvariga
kommunala instansen icke bör betungas av ersättningen
för lämnad vård. Frågan synes vara av den natur, att utredningen bör bedrivas
med skyndsamhet, så att förslag snarast kan föreläggas riksdagen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
anmälan och motionen 11:550 i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört.
Stockholm den 18 maj 1951.
På statsutskotets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Gränebo, Mannerskantz,
Ohlon, Leander, Gillström, fröken Andersson, herrar Eric Ericson,
Rosenberg, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson,Einar Persson, Ivar Persson,
Birger Andersson och Söderquist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Svensson i Grönvik, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm,
Ståhl, Åkerström, Kollberg, Petterson i Degerfors, fröken Elmén, herrar
Birke, Persson i Växjö, fru Ericsson i Luleå och herr Johansson i Mysinge.
SVENSKA
ra YCKERI AKTIEBO LAGE T
STOCKHOLM 1951
510943