Statsutskottets utlåtande nr 129.
1
Nr 129.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
löne- och pensionsreglering för lärare vid vissa statsunderstödda
privata läroanstalter m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(5:e avd.)
I propositionen nr 112 liar Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över civilärenden för den 9 mars 1951, föreslagit
riksdagen att
dels godkänna de av departementschefen förordade förslagen till
1) omreglering av anställnings- och löneförhållandena för rektorerna vid
de högre kommunala skolorna m. m.,
2) löne- och pensionsreglering för rektorer och lärare vid vissa statsunderstödda
privata läroanstalter,
3) löneförbättring för lärarpersonalen vid vissa statsunderstödda privata
handarbets- och skolköksseminarier;
dels i anslutning härtill bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i statsrådsprotokollet anförts utfärda bestämmelser
om ändring i avlöningsreglementet för övningslärare och reglementet för
pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare;
dels
ock bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som kunna visa sig erforderliga för genomförandet av nämnda förslag.
1 samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Franzon och Berlitz (I: 386) och den andra inom andra kammaren
av herr Mosesson (II: 505), i vilka hemställts, att riksdagen i anledning av
propositionen nr 112 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att vid
utformningen av avlöningsbestämmelserna i motionen anförda synpunkter
mätte beaktas;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Arrhén m. fl. (I: 435) och den andra inom andra kammaren av herr
Nilson i Spånstad m. fl. (II: 537), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
besluta att full likställdhet mellan de statliga och de kommunala skolorna
i fråga om lönegradsplacering och poängberäkning av rektorstjänster skall
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr 129.
2
Statsutskottets utlåtande nr 129.
genomföras, därvid det för realskolorna gällande systemet bör konsekvent
tillämpas;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Sunne m. fl. (I: 436) och den andra inom andra kammaren av fru Sjöstrand
m. fl. (II: 535), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
fast anställda lärare vid i proposition nr 112 angivna enskilda handarbetsoch
skolköksseminarier placeras i lägst lönegrad Ca 23 (minimiavlöning)
samt att undervisningsskyldigheten för lärarpersonalen i intet fall sättes
högre än 27 veckotimmar;
deis två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Svenson m. fl. (I: 437) och den andra inom andra kammaren av fru
Ewerlöf m. fl. (II: 536), i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta om
lönereglering för lärarpersonalen vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa
att träda i kraft från och med den 1 juli 1951 och att därvid inplacering i
lönegrader måtte ske i enlighet med lantbruksstyrelsens i proposition nr 112
redovisade förslag;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Arrhén m. fl. (I: 438) och den andra inom andra kammaren av herr
Nilson i Spånstad m. fl. (II: 538), i vilka hemställts, att de högre folkskolornas
rektorer skola placeras efter ett system, som överensstämmer med de
principer, som tillämpas för övriga rektorer inom det högre skolväsendet,
vilket syntes böra innebära, att rektorer vid högre folkskolor i nuvarande
grupperna II—III placeras i lönegrad Cb 7 och rektor vid skola, tillhörande
grupp I, i lönegrad Cb 6;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Osvald m. fl. (I: 442) och den andra inom andra kammaren av herr
Mosesson m. fl. (II: 534), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts, att vid
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala dels 10 ordinarie tjänster i Ca 25
inrättas, dels undervisningsskyldigheten för lärarpersonalen i intet fall sättes
högre än 27 veckotimmar.
Beträffande motiveringen för ovannämnda yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna I: 386, I: 435, II: 534—536 samt II: 538.
Efter förslag av Kungl. Maj :t i propositionen nr 232 fattade 1950 års riksdag
beslut om principerna för genomförande av en lönereglering för lärarpersonalen
vid statsunderstödda privatläroverk. I förevarande proposition
framläggas de detaljförslag, som erfordras för beslutets genomförande.
Principbeslutet omfattade icke rektorerna vid de av beslutet berörda läroanstalterna,
enär frågan om anställnings- och avlöningsförhållandena för
dessa befattningshavare då var föremål för utredning. Även detta spörsmål
upptages i förevarande proposition och i anslutning därtill frågan om anställnings-
och avlöningsförhållandena för rektorerna vid de högre kommunala
skolorna.
Statsutskottets utlåtande nr 129.
3
I propositionen föreslås vidare lönereglering för rektor och lärarpersonal
vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och lanthushållningsseminariet
å Rimforsa. För lärare vid vissa enskilda handarbets- och skolköksseminarier
förordas en provisorisk löneförbättring.
Slutligen framlägges i denna proposition förslag till pensionsreglering för
vissa befattningshavare vid privata läroanstalter.
Inledning.
De i propositionen framlagda förslagen grunda sig på utredningar som utförts
av 1944 års lönekommitté för privatläroverken, 1941 års lärarlönesakkunniga,
lantbruksstyrelsen samt 1944 års pensionsutredning, på sätt
närmare framgår av s. 2—4 i propositionen.
1950 års principbeslut angående privatläroverken.
Innebörden av 1950 års riksdags principbeslut rörande privatläroverken
framgår av redogörelse å s. 4—6 i propositionen, till vilken utskottet får
hänvisa.
Rektorernas anställnings- och avlöningsförhållanden.
I propositionen redogöres för gällande bestämmelser angående rektorernas
anställnings- och avlöningsförhållanden samt för 1944 års lönekommittés
förslag beträffande privatläroverken (s. 6—11).
Den 3 juni 1949 uppdrog Kungl. Maj :t åt 1941 års lärarlönesakkunniga
att verkställa utredning i fråga om konstruktionen av rektorsbefattningarna
vid de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken.
I en den 2 februari 1951 inkommen skrivelse ha lärarlönesakkunniga
framlagt förslag i ämnet.
Lärarlönesakkunnigas förslag.
De sakkunniga föreslå full reciprocitet mellan statsläroverk, högre kommunala
skolor och privatläroverk, varigenom till rektor vid högre kommunal
skola eller privatläroverk skall kunna utses ordinarie ämneslärare
vid någon dylik skola eller vid läroanstalt, som tillhör det statliga undervisningsväsendet.
De sakkunniga uttala sig vidare angående behörighetsvillkor, förordnandetid
och tillsättning i fråga om rektorstjänst (s. 13—15 i propositionen).
4
Siatsutskottets utlåtande nr 129.
De sakkunniga behandla härefter frågan om de lönegrader, i vilka rektorerna
vid de högre kommunala skolorna och privatläroverken böra inplaceras.
För närvarande gäller, såsom av dem angivits, att rektorerna vid de
högre allmänna läroverken äro placerade i lönegraderna Cb 11—13, vilka
lönegrader omfatta resp. 37, 38 och 39 löneklasserna, under det att rektorerna
vid realskolorna äro placerade i lönegraderna Cb 7—10, omfattande löneklasserna
33—36. Rektorerna vid de högre kommunala skolorna — utom de
högre folkskolorna — åtnjuta lön enligt en löneklass, som med 3—7 löneklassnummer
överstiger den löneklass, vari vederbörande rektor är placerad
såsom lärare vid skolan. Detta innebär, att slutlönen för en dylik rektor
motsvarar 32—36 löneklasserna, om han är adjunktskompetent, och
30—34 löneklasserna, om han icke är adjunktskompetent. Dessa rektorer
äro alltså uppdelade på fem grupper, medan realskolornas rektorer endast
äro uppdelade på fyra grupper. Rektor vid högre folkskola åtnjuter
lön enligt 1—3 löneklasser högre än hans löneklass såsom lärare. Detta
innebär en slutlön motsvarande 28—30 löneklasserna.
Enligt lärarlönesakkunnigas uppfattning finnas fullgoda skäl att jämställa
rektorerna vid realskolorna och de högre kommunala skolorna (utom
högre folkskolorna) såväl i fråga om antalet lönegrupper som i fråga om
lönegradsplaceringen. Detta måste emellertid betyda antingen sänkning i
lönegradshänseende för alla eller åtminstone det stora flertalet rektorstjänster
vid realskolorna eller också en lönegradsförhöjning för så gott som alla
rektorstjänsterna vid de högre kommunala skolorna, något som de sakkunniga
av anförda skäl icke kunnat föreslå.
För närvarande åtnjuta de rektorer vid högre kommunala skolor (utom
högre folkskolorna), som icke äro adjunktskompetenta, två löneklasser lägre
lön än de adjunktskompetenta. De sakkunniga anse riktigt, att även i fortsättningen
löneskillnad föreligger mellan dessa olika grupper av rektorer.
Den nuvarande skillnaden — motsvarande två löneklasser — synes de sakkunniga
skäligt avvägd. Med utgångspunkt härifrån och från vad de sakkunniga
i övrigt anfört föreslå de sakkunniga följande lönegradsplacering
för rektorerna vid de högre kommunala skolorna (utom de högre folkskolorna)
:
1) adjunktskompetent rektor:
avlöningsgrupp VII (lägst 47-5 poäng)
» VI (36—47 » )
» V (18-5—35-5 » )
» IV (lt''5—18 » )
» III (högst 11 » )
2) icke adjunktskompetent rektor:
avlöningsgrupp VII........
> VI........
Cb 10 = 36 löneklassen,
Cb 9 = 35 »
Cb 8 = 34
Cb 7 = 33 »
Cb 6 = 32 »
Cb 8 = 34 löneklassen,
Cb 7 = 33 »
Statsutskottets utlåtande nr 129.
5
Beträffande rektorerna för de högre folkskolorna förorda de sakkunniga,
att även vid dessa skolor rektor stjänsterna differentieras efter rektors kompetens.
Lärarlönesakkunniga anse sig på de skäl, som de sakkunniga anfört i
fråga om rektorerna vid de andra högre kommunala skolorna, icke kunna
föreslå någon annan lönehöjning för rektorerna vid de högre folkskolorna
än den, att den nya lönegraden utmätes efter den nuvarande slutlönen. Detta
torde emellertid enligt de sakkunniga just vid denna skolform medföra vissa
ej obetydliga löneökningar, på grund av att till rektorer vid dessa skolor
ofta förordnats yngre lärare, som ej uppnått slutlöneklassen såsom lärare
(Ca 24: 27).
Med utgångspunkt från det anförda föreslå de sakkunniga, att rektorerna
vid högre folkskolor placeras i lönegrader enligt följande uppställning:
1) adjunktskompetent rektor:
avlöningsgrupp I (högst 8 poäng)
» II (9—11 > )
» III (lägst 12 » )
2) icke adjunktskompetent rektor:
avlöningsgrupp I.............. Cb 2 = 28 löneklassen,
» II.............. Cb 3 = 29
» III.............. Cb 4 = 30 »
Vad härefter angår privatläroverken påpeka de sakkunniga, att dessa läroverk
äro av mycket växlande form och storlek. Inom denna grupp finnas
fullständiga läroverk, omfattande både gymnasium och realskola, vidare
enbart gymnasier eller enbart realskolor, vidare flickskolor och slutligen
skolor förenade med internat. På grund av hittillsvarande oreglerade förhållanden
uppfylla de nuvarande rektorerna ej heller alltid de kompetenskrav,
som gälla för rektorer vid motsvarande statliga och högre kommunala
skolor. Detta har i vissa fall medfört, att vid privatläroverk med gymnasium
anställts särskild studierektor för den pedagogiska ledningen av gymnasiet.
Enligt lärarlönesakkunnigas mening bör gälla — om över huvud någon
reglering av privatläroverkens rektorstjänster i överensstämmelse med det
statliga rektorssystemet skall kunna ske — att ansvaret för internat icke
kan eller skall ingå i den egentliga rektorstjänsten. Vid fastställande av
rektor stjänstens lönegradsplacering skall man därför enligt lärarlönesakkunnigas
mening helt bortse från om skolan är förenad med internat eller
icke. Har rektor ansvaret även för skötseln av internatet, bör han härför
äga uppbära särskild ersättning, som bör gäldas av internatets medel och
vars belopp bör fastställas av skolöverstyrelsen.
Består privatläroverket av endast ett gymnasium eller är jämte den ordinarie
rektorn anställd särskild studierektor, skulle enligt lärarlönesakkunnigas
mening vara mindre lämpligt att giva generella regler för rektorstjäns
-
Cb 4 = 30 löneklassen
Cb 5 = 31 »
Cb 6 = 32 »
6
Statsutskottets utlåtande nr 129.
tens lönegradsplacering. De sakkunniga föreslå, att i dylika fall lönegradsplaceringen
får verkställas av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Härvid förutsättes,
att de generella reglerna beträffande rektorstjänst vid motsvarande
läroanstalter i skälig mån beaktas. Det arvode, som bör utgå till den särskilde
studierektorn, bör också fastställas av Kungl. Maj :t efter yttrande av
skolöverstyrelsen.
Vid övriga privatläroverk än de nu nämnda synes man enligt de sakkunnigas
åsikt kunna fastställa den regeln, att rektorstjänst vid högre enskilt
läroverk lönegradsplaceras enligt reglerna för de högre allmänna läroverken
och att rektorstjänst vid enskild samskola eller flickskola lönegradsplaceras
enligt reglerna för kommunala mellanskolor och kommunala flickskolor. De
sakkunniga föreslå dock följande två särregler att gälla för de högre enskilda
läroverken. För det första bör rektor, som icke är lektorskompetent,
placeras 2 lönegrader lägre än enligt huvudregeln, eftersom denna är baserad
på det vid de högre allmänna läroverken hittills uppehållna kravet
på sådan kompetens. För det andra synes man — med hänsyn till att de
flesta högre enskilda läroverk äro till sin storlek betydligt mindre än de
allmänna läroverken •— böra införa en fjärde avlöningsgrupp, avsedd för
de minsta läroverken. Vid de högre allmänna läroverken gäller för närvarande,
att lägsta gruppen (lönegrad Cb 11 = 37 löneldassen) omfattar
skolor med högst 46 poäng. De sakkunniga anse skäligt, att man för rektor
stjänsterna vid de högre enskilda läroverken inrättar en särskild avlöningsgrupp
för skolor med högst 35 poäng. Rektorstjänst i denna grupp
placeras i lönegrad Cb 10 (= 36 löneklassen). Andra gruppen skulle då komma
att omfatta skolor med 35,5 —• 46 poäng.
Vid genomförandet av de sakkunnigas i det föregående angivna förslag
erfordras en övergångsbestämmelse beträffande de högre kommunala skolorna.
För närvarande äro — som förut framhållits — rektor stjänsterna
icke särskilda tjänster. Så skulle emellertid bli förhållandet enligt de sakkunnigas
förslag. För att icke härigenom skall uppkomma en opåkallad ökning
i antalet tjänster vid skolorna, föreslå de sakkunniga, att de nuvarande
rektorernas lärartjänster uppföras på övergångsstat och indragas vid
vederbörande innehavares avgång.
De sakkunniga ha även framlagt vissa förslag beträffande de allmänna
läroverken i anslutning till de av de sakkunniga förordade reglerna för de
högre kommunala skolorna och privatläroverken. Härutinnan må hänvisas
till s. 18 o. 19 i propositionen.
Yttrandena över lärarlönesakkunnigas förslag.
Beträffande yttrandena över lärarlönesakkunnigas förslag angående rektorernas
anställnings- och avlöningsförhållanden hänvisar utskottet till s.
19—24 i propositionen.
Statsutskottets utlåtande nr 129. 7
Departementschefen.
Departementschefen har anfört följande.
»Såsom tidigare angivits omfattade icke 1950 års principbeslut beträffande
lönereglering för de statsunderstödda privatläroverken de vid dessa skolor
anställda rektorerna. Anledningen härtill var, att resultatet av 1941 års lärarlönesakkunnigas
utredning angående anställnings- och avlöningsförhållandena
för rektorerna vid de högre kommunala skolorna och privatläroverken
borde avvaktas. Sedan denna utredning numera slutförts, torde frågan
om en lönereglering jämväl för rektorerna vid de av principbeslutet
berörda skolorna nu kunna prövas. I detta sammanhang bör även frågan
om en omreglering av anställnings- och avlöningsförhållandena för de högre
kommunala skolornas rektorer upptagas till prövning. Därvid bör enligt
min mening beträffande rektorerna vid såväl privatläroverken som de högre
kommunala skolorna anställningsformen i möjligaste mån anpassas efter
förhållandena vid de statliga läroverken.
Den av 1944 års lönekommitté för privatläroverken föreslagna anställningsformen
för privatläroverkens rektorer, d. v. s. särskilda rektorstjänster
i Ca-lönegrad, bör alltså enligt min mening icke komma till användning.
I stället böra såsom lärarlönesakkunniga föreslagit rektorsbefattningarna
vid de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken
inrättas såsom särskilda tjänster med lönegradsbeteckningen Cb liksom
fallet är vid de statliga läroverken. Statens allmänna avlöningsreglemente
bör äga tillämpning å samtliga nu nämnda rektorstjänster.
Enligt de sakkunnigas uppfattning är det en förutsättning för tillämpning
på de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken
av den vid de allmänna läroverken tillämpade konsti uktionen av
rektorstjänsterna, att man genomför full reciprocitet mellan de olika skolformerna
i fråga om möjlighet för lärare att inneha rektorstjänst, d. v. s.
till rektor vid högre kommunal skola eller statsunderstött privatläroverk
skall kunna utses ämneslärare vid skola tillhörande vilken som helst av
skolformerna allmänt läroverk, högre kommunal skola eller statsunderstött
privatläroverk. Detta sammanhänger enligt de sakkunniga med den förflyttningsskyldighet,
som måste förefinnas för efterträdaren pa vederbörande
rektors lärartjänst för den händelse rektorn på grund av rektorsförordnandets
upphörande eller eljest återinträder på sin lärartjänst. Genom den av
de sakkunniga förordade reciprociteten skulle basen av behöriga sökande
till rektorstjänsterna vidgas och därigenom skulle man lättare kunna förflytta
lärare vid uppkommande behov. De sakkunniga förorda i detta sammanhang,
att även extra ordinarie ämneslärare skall kunna komma i fråga.
Reciprocitetsregeln bör enligt de sakkunniga tillämpas även vid de allmänna
läroverken, varför en ändring av läroverksstadgan ifrågasättes, syftande
till att öppna möjlighet för ordinarie eller extra ordinarie ämneslärare
vid de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken
att erhålla rektorstjänst vid allmänt läroverk.
Vad de sakkunniga sålunda föreslagit kan jag biträda såvitt avser ordinarie
lärare. Jag tillstyrker alltså, att i förevarande hänseende full recipro
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 129.
citet införes mellan allmänt läroverk, högre kommunal skola och privatläroverk.
Vederbörande stadgor böra ändras i enlighet härmed. I stadgorna
för de högre kommunala skolorna och för privatläroverken bör dessutom,
i enlighet med de sakkunnigas förslag, införas en bestämmelse motsvarande
den i § 174 läroverksstadgan intagna i fråga om överstatförande av
rektors lärartjänst.
Däremot kan jag icke tillstyrka, att i förevarande sammanhang rekryteringsbasen
för rektor stjänsterna vidgas till att omfatta även extra ordinarie
lärare. Ej heller kan jag ansluta mig till lärarlönesakkunnigas uppfattning
att ordinarie statlig lärare skulle vara skyldig att låta förflytta
sig till tjänst vid annan än statlig skola. I likhet med statens lönenämnd
anser jag att det måste väcka betänkligheter att i detta sammanhang införa
en dylik skyldighet. Liknande betänkligheter kunna hysas mot att stadga
skyldighet för kommunalt anställd lärare att låta förflytta sig till enskild, låt
vara statsunderstödd, tjänst. Den av de sakkunniga förutsatta förflyttningsskyldigheten
för rektors efterträdare på dennes lärartjänst torde sålunda
icke, i varje fall icke helt, kunna genomföras. Däremot torde det ej väcka
betänkligheter mot att införa skyldighet för ordinarie befattningshavare vid
privatläroverk att låta förflytta sig till ordinarie tjänst vid allmänt läroverk,
högre kommunal skola eller annat privatläroverk då sådant erfordras
för indragning av övertalig lärartjänst eller då eljest synnerliga skäl därtill
äro. Bestämmelser av nämnda innehåll torde böra inflyta i 13 § B statens
allmänna avlöningsreglemente. Motsvarande skyldighet för ordinarie
lärare vid högre kommunal skola att låta förflytta sig till allmänt läroverk
eller annan högre kommunal skola finnes redan föreskriven i sagda författningsrum
för bl. a. förevarande fall. Om rektor återinträder på sin lärartjänst,
föres nämligen denna åter på stat, varför efterträdaren på lärarbefattningen
blir övertalig. Det hör i detta sammanhang påpekas, att lärare
vid statsunderstött privatläroverk enligt 1950 års principbeslut skall erhålla
förordnande tills vidare med viss uppsägningstid, dock att uppsägning må
ske endast under vissa omständigheter. Kan uppsägning ske, bör förflyttningsskyldighet
icke inträda, utan läraren bör i ifrågavarande fall i stället
uppsägas från tjänsten i vederbörlig ordning. Vid privatläroverken aktualiseras
således spörsmålet om förflyttningsskyldighet endast, när läraren
icke kan uppsägas.
Vad beträffar frågan om kompetensvillkoren för rektorstjänsterna har
1944 års lönekommitté för privatläroverken föreslagit, att man för behörighet
till rektorstjänst vid högre enskilt läroverk skall uppställa krav på lektorskompetens
i likhet med vad som fordras vid högre allmänt läroverk.
Lärarlönesakunniga däremot föreslå, att man för rektorer vid samtliga
privatläroverk bör i avvaktan på en allmän utredning angående behörighetsvillkoren
för rektorstjänster inskränka sig till att uppställa krav på
behörighet till ordinarie ämneslärartjänst. För de högre kommunala skolornas
del föreslå de sakkuniga icke någon ändring i nuvarande behörighetsvillkor.
Statsutskottets utlåtande nr 129.
9
För egen del anser jag i likhet med 1944 års lönekommitté för privatläroverken
och statens lönenämnd att, i avvaktan på resultatet av omförmälda
utredning, det för rektor stjänster vid de högre allmänna läroverken uppställda
kravet på lektorskompetens i princip bör upprätthållas även för de
högre enskilda läroverkens del. Att i detta hänseende göra skillnad mellan
de högre allmänna läroverken och de högre enskilda läroverken är enligt
min mening icke motiverat. För övriga hit hörande enskilda läroanstalter
böra gälla samma behörighetskrav som för kommunala flickskolor och kommunala
mellanskolor. De övergångsbestämmelser, som i fråga om rektorsbehörigheten
erfordras vid löneregleringens genomförande, torde få meddelas
av Kungl. Maj :t.
Tillsättning av rektor vid statsunderstött privatläroverk skall enligt de
sakkunnigas förslag ske i samma ordning som gäller för de högre kommunala
skolorna. Jag tillstyrker detta förslag, vilket innebär bl. a., att rektor
förordnas av skolöverstyrelsen efter förslag av vederbörande skolstyrelse
för en tid av sex år eller den kortare tid, som skolöverstyrelsen med hänsyn
till särskilda omständigheter kan finna skälig. Skolöverstyrelsen bör
härvid taga skälig hänsyn till de särskilda förhållandena vid privatläroverken.
Skolstyrelsernas önskemål om ett bibehållande av rätten för dem att
utse rektor kan jag alltså icke tillmötesgå. Att statlig myndighet utser rektor
är enligt min mening en av förutsättningarna för att staten skall åtaga
sig det ökade ekonomiska ansvar, som löneregleringen innebär, och torde
dessutom såsom längre fram kommer att påvisas vara en förutsättning för
pensionsreglering för rektorerna vid dessa skolor.
För närvarande äro de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna
uppdelade på vissa lönegrupper allt efter antalet lärjungar och klassavdelningar
vid skolan. Rektorernas lönegrader äro differentierade de olika
skolorna emellan i enlighet med denna lönegruppsindelning. Jag delar lärarlönesakkunnigas
åsikt att några ändringar nu icke böra göras i gällande
system för poängberäkning för lönegruppsplacering av de olika skolorna.
De högre allmänna läroverken äro för närvarande uppdelade i tre grupper
(I—III), realskolorna i fyra (I—IV), de kommunala flickskolorna, de kommunala
mellanskolorna och de praktiska mellanskolorna i fem (III—VII)
samt de högre folkskolorna i tre (I—III). De sakkunniga föreslå ingen ändring
i denna indelning. Beträffande de privata läroverken föreslå de sakkunniga,
att dessa lönegrupperas, de högre enskilda läroverken i enlighet
med vad som gäller för de högre allmänna läroverken med visst i det följande
angivet undantag och de enskilda flickskolorna (enskilda goss- eller samskolorna)
och de enskilda mellanskolorna i enlighet med vad som gäller
för kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor och praktiska mellanskolor.
Beträffande de högre enskilda läroverken skall enligt de sakkunnigas
förslag ytterligare en lönegrupp införas för de minsta skolorna inom denna
kategori, omfattande skolor med högst 35 poäng. Den andra lönegruppen
skulle då omfatta skolor med 35,5—46 poäng. Lönegrupperna III och IV skul
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 129.
le alltså motsvara lönegrupperna II och III vid de högre allmänna läroverken.
För min del tillstyrker jag den av de sakkunniga sålunda föreslagna
gruppindelningen för privatläroverken.
Beträffande lönegrads placeringen tillstyrker jag de sakkunnigas förslag i
vad avser de högre kommunala skolorna utom de högre folkskolorna. Adjunktskompetenta
rektorer vid dessa skolor böra i enlighet härmed placeras
i Cb 6 i grupp III, Cb 7 i grupp IV, Cb 8 i grupp V, Cb 9 i grupp VI och
Cb 10 i grupp VII. Icke adjunktskompetenta placeras i Cb 4 i grupp III, Cb 5
i grupp IV, Cb 6 i grupp V, Cb 7 i grupp VI och Cb 8 i grupp VII. Detta innebär,
att rektorerna vid dessa skolor omedelbart erhålla lön efter sin nuvarande
slutlöneklass.
Däremot anser jag mig icke för närvarande kunna tillstyrka att en lönedifferentiering
efter kompetens göres för de högre folkskolornas rektorer.
Enligt min mening böra nämligen i avvaktan på utredningen om rektorsbehörigheten
i förevarande sammanhang göras endast de ändringar, som
omedelbart föranledas av eller sammanhänga med den föreslagna ändrade
konstruktionen av rektorstjänsterna vid de högre kommunala skolorna eller
löneregleringen för de statsunderstödda privatläroverken.
Rektorer vid de högre folkskolorna böra därför oberoende av kompetens
inplaceras i Cb 2 i grupp I, Cb 3 i grupp II och Cb 4 i grupp III. Härigenom
komma jämväl rektorerna vid dessa skolor att omedelbart erhålla lön efter
sin nuvarande slutlöneklass.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört anser jag mig icke ha anledning
att här ingå i prövning av löneställningen för rektorerna vid de statliga
realskolorna.
Beträffande de statsunderstödda privatläroverken har jag såsom av det
föregående framgår ansett mig böra förorda lektorskompetens såsom generellt
behörighetsvillkor för rektorstjänst vid högre enskilt läroverk. Därav
torde följa, att någon lönedifferentiering efter kompetens icke hör införas
för dessa skolor. Jag förordar alltså för dessa skolor även i lönehänseende
samma system som vid de högre allmänna läroverken med den skillnaden
dock, att ytterligare en lönegrupp, såsom jag nyss framhållit, bör införas
för de minsta av de högre enskilda läroverken. Rektor bör alltså placeras i
Cb 10 i grupp I, i Cb 11 i grupp II, i Cb 12 i grupp III och i Cb 13 i grupp IV.
Beträffande de nuvarande rektorer, som icke äga för rektor stjänsten erforderlig
formell kompetens, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta
om lönegradsplaceringen.
Såsom lärarlönesakkunniga föreslagit bör vidare lönegradsplaceringen för
rektorstjänsten bestämmas av Kungl. Maj:t jämväl för det fall, att privatläroverket
endast består av ett gymnasium eller om jämte den ordinarie
rektorn finnes anställd särskild studierektor. I sistnämnda fall bör även studierektorns
löneförmåner bestämmas av Kungl. Maj :t.
Rektorstjänst vid enskild flickskola (enskild goss- eller samskola) eller
enskild mellanslcola bör såsom de sakkunniga föreslagit lönegradsplaceras
enligt samma regler, som komma att gälla för kommunala mellanskolor och
Statsutskottets utlåtande nr 129.
11
kommunala flickskolor. Lönegradsplaceringen för rektor stjänsten vid Gävle
borgarskola torde dock, med hänsyn till den speciella organisationen vid
läroanstalten, böra ankomma på Kungl. Maj :t. Jag återkommer i det följande
i samband med pensionsfrågan till förhållandena vid denna läroanstalt.
Jag delar de sakkunnigas åsikt, att man vid lönegradsplacering av rektorstjänst
helt skall bortse från om skolan är förenad med internat eller icke.
Har rektor även ansvar för skötseln av internat, bör han såsom de sakkunniga
föreslagit äga uppbära särskild ersättning härför till belopp, som fastställes
av skolöverstyrelsen i varje särskilt fall. Ersättningen bör därvid gäldas
av internatets medel.
Vad de sakkunniga anfört i fråga om uppförande på övergångsstat av de
nuvarande rektorernas lärartjänster vid de högre kommunala skolorna föranleder
icke någon erinran från min sida.
Jag har icke heller någon erinran emot att på sätt skolöverstyrelsen föreslagit
en allmän övergångsbestämmelse införes av innehåll, att de rektorer
vid högre kommunala skolor, som äro förordnade intill den 1 juli 1955, skola
anses såsom innehavare av motsvarande Cb-tjänster från och med löneregleringens
ikraftträdande till förordnandets utgång. Där förordnandet
meddelats för endast ett år bör, såsom skolöverstyrelsen föreslagit, tjänsten
ledigförklaras i samband med löneregleringens ikraftträdande.»
Lönereglering in. in. för lärarpersonalen vid vissa andra
statsunderstödda privata läroanstalter.
I sammanhang med det föregående har i propositionen frågan om lönereglering
för lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
och löneförbättring för lärare vid övriga enskilda handarbets- och skolköksseminarier
upptagits till prövning.
Samtidigt härmed har frågan om löneställningen för lärarpersonalen vid
lanthushållningsseminariet å Rimforsa prövats.
Fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala.
Nuvarande förhållanden.
Beträffande nuvarande förhållanden vid fackskolan hänvisas till s. 28—
31 i propositionen.
1944 års lönekommittés förslag.
Kommittén framhåller, att fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala är
den största av utbildningsanstalterna på det husliga området, även om man
medräknar statens skolköksseminarium och hushållsskola samt Fredrika
Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium å Rimforsa. Under det att
12
Statsutskottets utlåtande nr 129.
vart och ett av de övriga seminarierna utbildar endast en kategori lärarinnor,
utbildar fackskolan fyra. Så länge staten icke helt sörjer för lärarinneutbildningen
på det husliga området anser kommittén fackskolan vara oumbärlig.
Genom de stora möjligheter till pedagogiska experiment, som skolans
fria ställning erbjuder, har den även kunnat göra betydelsefulla insatser
inom sitt utbildningsområde. Ett statsövertagande av skolan synes
icke vara aktuellt. Åtgärder i löneförbättringssyfte äro emellertid enligt
kommitténs mening erforderliga, därest hittillsvarande standard i fråga
om undervisningen skall kunna bibehållas. Kommittén föreslår därför, att
lönereglering genomföres för fackskolans lärare.
Löneregleringen bör enligt kommitténs förslag givas en sådan utformning,
att de avlönings-, pensions- och stadgebestämmelser, som gälla för
motsvarande lärare vid statens skolköksseminarium och hushållsskola, också
bli i huvudsak tillämpliga för fackskolans lärare. För ett inordnande
under det statliga lönesystemet erfordras emellertid med hänsyn till fackskolans
organisation och struktur vissa särskilda bestämmelser.
Kommittén framhåller att en lönereglering av nu antytt slag icke kan
åvägabringas utan en väsentlig höjning av för närvarande utgående statsbidrag
till fackskolan.
Kommittén föreslår i första hand, att fackskolans rektor och lärare beredas
ordinarie anställning och underkastas förflyttningsskyldighet, på sätt
kommittén förordat beträffande befattningshavare vid privatläroverken.
Därest denna anställningsform icke skulle anses lämplig av principiella skäl
—- bl. a. med hänsyn till att fackskolan äges av en stiftelse •—- föreslår kommittén
i andra hand en anställningsform i stort sett motsvarande den som
föreslagits för folkhögskolans befattningshavare. Innebörden härav för fackskolans
del sammanfattas av kommittén så, att beteckningen ordinarie skall
kunna användas för tjänster vid skolan, att rektor och ordinarie lärare
skola antagas tills vidare med minst fyra månaders uppsägning eller för
viss tid samt att om sådan befattningshavare tre år i följd oförvitligt tjänstgjort
i samma eller motsvarande ordinarie befattning vid fackskolan, han
ej må skiljas från sin befattning annat än av disciplinära skäl eller därest
omorganisation eller inskränkning i verksamheten det föranleder. Om bestämmelserna
få denna innebörd, erfordras enligt kommittén inga föreskrifter
om förflyttningsskyldighet.
Utom ordinarie anställning förutsättes vid fackskolan liksom vid statens
skolköksseminarium skola förekomma extra ordinarie anställning och timläraranställning
enligt samma bestämmelser som gälla i fråga om det statliga
seminariet.
Kommittén har, bl. a. av kostnadsskäl, icke ansett sig böra föreslå, att
både rektor och samtliga de 28 lärarinnorna med full tjänstgöring efter löneregleringen
skola erhålla ordinarie anställning. Kommittén förordar såsom
en lämplig avvägning, att rektorsbefattningen och 18 lärarbefattning
-
Statsutskottets utlåtande nr 129.
13
ar göras till ordinarie och att övriga lärare erhålla extra ordinarie eller
timläraranställning. Beräknat efter hela antalet av ordinarie och icke-ordinarie
lärare bestridda veckotimmar innebär kommitténs förslag, att 52 %
av timantalet tillgodoses av ordinarie lärare.
Kommittén föreslår för fackskolans rektor lönegraden Ca 31, för läraren
i kemi samt närings- och födoämneslära Ca 26 samt för lärarinnor i
huslig ekonomi, i huslig ekonomi med lanthushållning, i handarbete samt i
barnavård Ca 25 resp. Ce 23.
Kommittén förutsätter ingen ändring i fråga om befattningshavarnas
skyldighet att tjänstgöra i fackskolans olika kurser. Tjänstgöringsskyldigheten
för år anser kommittén böra vara densamma som vid statens skolköks
seminarium och hushållsskola utom i vad avser kurserna för utbildande
av lärarinnor i huslig ekonomi med lanthushållning samt i barnavård,
där tjänstgöringsskyldigheten liksom för närvarande med hänsyn till
kursarbetet bör gälla hela året utom under två månaders frihet från tjänstgöring.
Undervisningsskyldigheten för vecka bör enligt kommitténs uppfattning
i fråga om ämneslärare i lönegrad Ca 26 vara densamma som i fråga
om adjunkt vid småskoleseminarium samt i fråga om lärare i fackämnen
med mer än hälften av tjänstgöringen förlagd till lärarinnekurs densamma
som i fråga om lärare i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
och hushållsskola. Beträffande övriga lärare i fackämnen föreslår kommittén,
att full lön utgår vid 30 veckotimmars undervisning. Med hänsyn till
fackskolans omfattning och organisation är det nödvändigt, att en stor del
av tjänstgöringen fullgöres i övningsklasser. Kommittén har ansett, att de
lärare i fackämnen, som få sin tjänstgöring uteslutande eller till övervägande
del förlagd till övningsklasser, böra för den fastställda lönen kunna
bestrida en något mer omfattande undervisning än övriga lärare i fackämnen.
Vad beträffar rektors undervisningsskyldighet har kommittén icke ansett
sig böra förorda någon ändring i nu gällande, av skolöverstyrelsen godkända
timtal (6—10 veckotimmar).
Kommittén föreslår, att timlärararvodena i fråga om belopp och allmänna
grunder anpassas till bestämmelserna för statens skolköksseminarium och
hushållsskola.
Barnavårdslärarinnekursens huvudlärarinna, som förestår daghemmet
för spädbarn, samt första lärarinnan vid Brogård åtnjuta vardera ett särskilt
arvode av 500 kronor. Med hänsyn till de betydande arbetsuppgifter, som
äro förenade med dessa tjänster, föreslår kommittén ett särskilt arvode av
1 200 kronor för år till vardera befattningshavaren. Sistnämnda belopp motsvarar
det särskilda arvode, som utgår till biträdande föreståndarinna vid
statens skolköksseminarium och hushållsskola.
Yttrandena över lönekommiiténs förslag.
Beträffande yttrandena över lönekommitténs förslag hänvisar utskottet
lill s. 35—41 i propositionen. Här må allenast framhållas, alt frågan om
14
Statsutskottets utlåtande nr 129
lärarinnornas vid fackskolan lönegradsplacering underkastats ytterligare
omprövning genom 1941 års lärarlönasakkunniga, på vilkas förslag gällande
lönereglering för övningslärare genomförts.
Lanthushållningsseminariet å Rimforsa.
Vid Fredrika Bremer-förbundets lanthushållningsseminarium å Rimforsa
utbildas lanthushållslärarinnor med samma kompetens som de lärarinnor
i huslig ekonomi med lanthushållning, vilka utexamineras från fackskolan
för huslig ekonomi i Uppsala. Beträffande förhållandena vid seminariet
hänvisas till s. 42 o. 43 i propositionen.
Lantbruksstyrelsen föreslår i skrivelse den 2 november 1950, att seminariets
lärare erhålla samma löneställning som den 1944 års lönekommitté
för privatläroverken, föreslagit för lärare vid fackskolan i Uppsala, d. v. s.
att förslagsvis 5 ämneslärarinnor placeras i Ca 25 och övriga i Ce 23.
Sedermera har styrelsen i en särskild promemoria föreslagit, att seminariets
föreståndarinna placeras i lönegrad Ca 30.
Statens lönenämnd har i sitt utlåtande över lantbruksstyrelsens utredning
förklarat sig kunna biträda förslaget om lärarinnornas lönegradsplacering.
Övriga handarbets- och skolköksseminarier.
Till kategorien enskilda handarbets- och skolköksseminarier räknas, förutom
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala, Maria Nordenfelts högre
handarbetsseminarium i Göteborg, Föreningen Handarbetets vänners och
Andrea Eneroths högre handarbetsseminarium i Stockholm, Göteborgs skolköksseminarium
och skolköksseminariet i Umeå. Vid nämnda seminarier
utbildas lärarinnor för bl. a. undervisning i handarbete och hushållsgöromål
vid seminarier, allmänna läroverk, högre kommunala skolor, privatläroverk
samt folk- och fortsättningsskolor.
Nuvarande förhållanden.
Beträffande nuvarande förhållanden hänvisas till s. 43—47 i propositionen.
1944 års lönekommittés förslag.
Med hänsyn till ovissheten, huruvida ifrågavarande seminarier komma att
bibehållas såsom enskilda, förstatligas eller eventuellt nedläggas, har kommittén
ansett, att endast provisorisk löneförbättring nu bör genomföras för
dessa utbildningsanstalters lärare.
Då den ifrågavarande löneregleringen med hänsyn till sin provisoriska
karaktär bör så litet som möjligt avvika från för närvarande tillämpade huvudprinciper,
föreslår kommittén, att den nuvarande ordningen med minimilöner
såsom villkor för statsbidrag bibehålies men att minimilönerna be
-
Statsutskottets utlåtande nr 129. 15
stämmas att motsvara beloppen i vissa löneklasser enligt den statliga löneplanen.
Kommittén skiljer mellan å ena sidan heltidsanställd befattningshavare,
som innehar pensionsreglerad befattning, och å andra sidan timlärare i
fackämne, heltidsanställd befattningshavare, som icke innehar pensionsreglerad
befattning, och deltidsanställd föreståndarinna. Med heltidsanställd
befattningshavare förstår kommittén såväl föreståndarinna som lärarinna
med full tjänstgöring i fackämne (handarbete eller hushållsgöromål).
Kommittén föreslår, att minimilönen för heltidsanställd föreståndarinna
eller lärarinna, som innehar pensionsreglerad befattning vid nu avsett seminarium,
bestämmes till belopp, som — pensionsavgift frånräknad — motsvarar
beloppet i 23 löneklassen i den för seminarieorten gällande ortsgruppen
å löneplan nr 1 i statens löneplansförordning, inberäknat samma procentuella
förhöjning, som gäller för statstjänstemän. Härigenom skulle befattningshavaren
garanteras lön som är lika hög som begynnelselönen för
extra ordinarie lärarinna i hushållsgöromål med full tjänstgöring vid statens
skolköksseminarium och hushållsskola.
Beträffande den senare kategorien föreslår kommittén, att minimiarvodet
fastställes till att motsvara den löneklass, som med två nummer understiger
timarvodet för timlärare i hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium.
Kommittén föreslår dessutom en maximeringsföreskrift av innehåll, att
de faktiska lönerna för de befattningshavare, för vilka minimilöner eller
minimiarvoden fastställas, ej få överstiga lönerna för befattningshavare
med reglerade löner i jämförliga anställningar.
För heltidsanställd lärarinna, som innehar pensionsreglerad befattning,
bör undervisningsskyldigheten enligt kommitténs mening vara av samma
omfattning som är eller må bliva bestämd för ordinarie lärarinna i hushållsgöromål
vid statens skolköksseminarium och hushållsskola. Med hänsyn
till sambandet mellan Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium
och kvinnliga yrkesskola föreslås i fråga om lärarinnorna vid detta seminarium,
att viss del av undervisningen skall kunna vara förlagd även till sådan
del av yrkesskolan, som ej tjänar seininarieelevernas övningsundervisning.
Minst 2/3 av de sistnämnda lärarinnornas undervisning bör dock enligt
kommitténs mening fullgöras i seminariet och den del av yrkesskolan,
som tjänstgör såsom övningsskola.
Vad beträffar undervisningsskyldigheten för heltidsanställd föreståndarinna,
som innehar pensionsreglerad befattning, anser kommittén, med hänsyn
till de olikheter som förefinnas de olika skolorna emellan, det icke vara
lämpligt att fastställa undervisningsskyldigheten till exakt samma antal
veckotimmar vid samtliga nu ifrågavarande seminarier. Kommittén föreslår
därför, att det skall ankomma på skolöverstyrelsen att bestämma sådan
föreståndarinnas undervisningsskyldighel, varvid densamma bör fastställas
till högst 18 och lägst 14 veckotimmar, där ej särskilda skäl för lägre timtal
kunna anföras; i dylika fall bör enligt kommittén nedsättning med högst
två veckotimmar kunna beviljas. I fråga om Maria Nordenfelts högre hand
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 129.
arbetsseminarium förordas dock motsvarande bestämmelser som föreslagits
beträffande heltidsanställd lärarinna, d. v. s. minst 2/3 av den fastställda
undervisningsskyldigheten skola vara förlagda till seminariet eller den del
av yrkesskolan, som utgör övningsskola för seminarieeleverna.
Yttrandena över kommitténs förslag.
Härutinnan hänvisar utskottet till s. 49—51 i propositionen.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört följande.
»I betänkande den 1 december 1950 har utredningen rörande organisationen
av lärarinneutbildningen på det husliga området framlagt sina förslag
(SOU 1950:46). Därvid har utredningen förutsatt, att fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala skall bestå såsom enskild läroanstalt, men att övriga
av 1944 års lönekommitté behandlade enskilda handarbets- och skolköksseminarier
skola förstatligas eller upphöra med sin verksamhet. Med hänsyn
härtill och till de skäl lönekommittén i övrigt anfört finner jag det
motiverat, att en lönereglering nu genomföres för fackskolans lärarpersonal
inen att lärarpersonalen vid de övriga nämnda läroanstalterna endast erhåller
viss löneförbättring i avvaktan på de åtgärder, som kunna vidtagas i
anledning av omförmälda utredning.
Vad först beträffar fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala delar jag
lönekommitténs uppfattning, att statens allmänna avlöningsreglemente bör
göras tillämpligt å rektorstjänsten samt ämneslärartjänsten i kemi samt närings-
och födoämneslära men att övriga lärartjänster böra inordnas under
övningslärarreglementet, som för närvarande även är tillämpligt å lärare i
hushållsgöromål vid statens skolköksseminarium och hushållsskola.
Jämlikt 1950 års principbeslut skall lärare vid privatläroverken anställas
tills vidare med sex månaders uppsägningstid. Samma anställningsform torde
böra tillämpas å lärarna vid fackskolan. Beträffande rektorstjänsten anser
jag, med hänsyn till de skäl som anförts av 1941 års lärarlönesakkunniga,
att även denna bör placeras i Ca-lönegrad och att samma anställningsform
bör tillämpas för rektor som för lärarpersonalen i övrigt. Därvid bör
såväl för rektor som för lärare tillämpas den för privatläroverkens lärare i
motsvarande avseende fastställda och av lönekommittén för fackskolan alternativt
föreslagna regeln, att befattningshavare, som under tre på varandra
följande år oförvitligt tjänstgjort i samma eller motsvarande befattning
vid läroanstalten, ej må kunna, så länge anstalten åtnjuter statsbidrag,
skiljas från sin befattning, så framt ej skolöverstyrelsen på grund av omorganisation
eller av annan liknande anledning medgiver uppsägning eller
anledning föreligger till entledigande av disciplinära skäl.
Vissa föreskrifter om förflyttningsskyldighet torde böra meddelas. Jag
återkommer härtill i samband med frågan om avlöningsbestämmelsernas
utformning.
Statsutskottets utlåtande nr 129.
17
Beträffande lönegradsplaceringen biträder jag lönekommitténs förslag i
vad avser rektor stjänsten och ämneslärartjänsten i kemi samt närings- och
födoämneslära, innebärande att rektor placeras i Ca 31 och ämnesläraren i
Ca 26. Vad beträffar facklärarna kan jag, i likhet med 1941 års lärarlönesakkunniga,
däremot icke ansluta mig till kommitténs förslag, att samtliga
ordinarie lärare vid fackskolan skulle placeras i Ca 25 och samtliga extra
ordinarie lärare i Ce 23. Vad lärarlönesakkunniga anfört till stöd för sitt
förslag om differentiering av facklärartjänsterna finner jag bärande. Jag
förordar därför, i anslutning till sistnämnda förslag, att fem ordinarie lärartjänster
i ämnena huslig ekonomi eller huslig ekonomi med lanthushållning
placeras i Ca 25. Tjänstgöringsskyldigheten för innehavarna av dessa
tjänster bör, enligt skolöverstyrelsens beprövande, omfatta vissa av de föreläsningar
m. in., till vilka för närvarande mot arvode anlitas särskilda föreläsare
eller timlärare. För övriga ordinarie facklärare förordar jag lönegraden
Ca 23. Extra ordinarie facklärare bör placeras i lönegrad Ce 21. Såsom
de sakkunniga föreslagit bör emellertid skolöverstyrelsen, om arbetsuppgifterna
äro synnerligen kvalificerade och lärarens kompetens är särskilt hög,
kunna placera extra ordinarie lärare i lönegrad Ce 23. Sådan högre extra
ordinarie tjänst bör avse huslig ekonomi eller huslig ekonomi med lanthushållning.
Antalet extra ordinarie lärare i sistnämnda lönegrad bör dock icke
få överstiga fem.
Med den av mig förordade differentieringen anser jag mig kunna tillmötesgå
de önskemål, som i ärendet framförts i fråga om ett något större antal
ordinarie tjänster än det av lönekommittén föreslagna. Jag föreslår alltså,
att av fackskolans nuvarande 28 fasta lärartjänster 20 göras ordinarie och
8 extra ordinarie.
1 likhet med statskontoret och statens lönenämnd anser jag, att tillräckliga
skäl icke föreligga för att i detta sammanhang höja de till barnavårdslärarinnekursens
huvudlärarinna och första lärarinnan å Brogård utgående
särskilda arvodena å 500 kronor vardera. Jag föreslår därför, att de tills
vidare få utgå med oförändrade belopp.
Lönekommittén föreslår, att timlärararvodena skola anpassas efter vad
som i detta hänseende gäller för statens skolköksseminarium och hushållsskola.
Beträffande timarvoden i teoretiska ämnen vill jag erinra om det i
årets statsverksproposition (VIII ht p. 192) gjorda uttalandet, att det torde
få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare överväga frågan om inordnande
under timlärarkungörelsen av timarvodena i motsvarande ämnen vid statens
skolköksseminarium. Vid detta övervägande torde även frågan om inordnande
under timlärarkungörelsen av timarvodena i teoretiska ämnen vid fackskolan
böra upptagas till prövning. I fackämnen böra timarvodena bestämmas
enligt timlärarkungörelsen. Därvid torde timarvodena i huslig ekonomi
samt huslig ekonomi med lanthushållning böra utgå efter samma grunder,
som gälla beträffande timarvodena i bushållsgöromål vid statens skolköksseminarium
(TC 21, TC 15 eller TC 12). Timarvodena i ämnena handarbete
och barnavård torde, i likhet med vad som gäller för ämnet kvinnlig slöjd
*j> Hihang till riksdagens protokoll 1951. 6 samt. Nr t2!>.
18
Statsutskottets utlåtande nr 129.
å seminariestadiet vid folk- och småskoleseminarierna, böra utgå efter TC
21, TC 13 eller TC 10.
Någon ändring i den nuvarande tjänstgöringsskyldigheten för år för fackskolans
personal anser jag icke böra ske i detta sammanhang. Vad angår
tjänstgöringsskyldighet för vecka biträder jag lönekommitténs förslag beträffande
rektor (6—10 veckotimmar) och ämnesläraren, vilken föreslås
erhålla samma undervisningsskyldighet som adjunkt vid småskoleseminarium.
Beträffande facklärarna ansluter jag mig till lärarlönesakkunnigas
förslag. För de ordinarie lärarna i Ca 25 och de extra ordinarie lärarna i
Ce 23 bör alltså föreskrivas en undervisningsskyldighet av 27 veckotimmar
och för övriga lärare 30 veckotimmar. Någon reducering av timtalet bör,
såsom de sakkunniga framhållit, icke få ske genom att en föreläsningstimme
räknas såsom två undervisningstimmar.
Beträffande lanthushållnings seminariet å Rimforsa har utredningen rörande
organisationen av lärarinneutbildningen på det husliga området tänkt
sig, att den nu bedrivna verksamheten vid seminariet skall upphöra. Till
detta seminarium skulle i stället förläggas förberedande lärarinnekurser. I
anledning härav har jag övervägt, huruvida icke med en lönereglering för
seminariets lärarpersonal borde anstå i avvaktan på de åtgärder, som kunna
komma att vidtagas i anledning av förslaget. Med hänsyn till att seminariet
enligt förslaget skall bestå, ehuru med vissa ändrade uppgifter, och till
att seminariet för närvarande erhåller statsbidrag, som helt täcker avlöningskostnaderna
och större delen av driftkostnaderna, har jag emellertid ansett
mig böra förorda, att en lönereglering genomföres. Denna bör dock icke
föregripa den lönesättning, som eventuellt kan komma att övervägas vid en
omorganisation på sätt utredningen föreslagit. Av denna anledning har jag
icke ansett mig kunna föreslå en reglering helt enligt samma grunder som
för fackskolan.
Jag förordar sålunda, att vid seminariet inrättas ordinarie lärartjänster
i lönegrad Ca 22 samt extra ordinarie lärartjänster i lönegrad Ce 20. Samma
anställningsform bör komma till användning som den jag i det föregående
föreslagit för fackskolans och privatläroverkens lärare. Av den nuvarande
lärarpersonalens fasta tjänster böra enligt min mening sju kunna göras
ordinarie och två extra ordinarie. Därvid förutsätter jag, att föreståndarinnan
erhåller ordinarie lärartjänst. Utöver lön å lärartjänsten bör hon äga
uppbära arvode med belopp som bestämmes av Kungl. Maj:t. Vid vikariat
å föreståndarinnebefattningen bör även vikariatsersättningen bestämmas av
Kungl. Maj :t.
Samtliga lärartjänster synas böra inordnas under avlöningsreglementet
för övningslärare. De särskilda bestämmelser, som i avseende å föreståndarinnebefattningen
erfordras med anledning av den av mig föreslagna avlöningsformen,
torde få meddelas av Kungl. Maj :t.
Det torde ankomma på Kungl. Maj :t att fastställa arvoden till timlärare
vid seminariet.
Statsutskottets utlåtande nr 129.
19
Undervisningsskyldigheten bör enligt min mening anpassas efter vad som
i detta hänseende kommer att gälla vid fackskolan. Det torde emellertid få
ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen
att meddela bestämmelser i ämnet.
Vad härefter angår den av 1944 års lönekommitté föreslagna provisoriska
löneförbättringen för lärarpersonalen vid övriga handarbets- och skolköksseminarier
anser jag, liksom kommittén, att nuvarande system med minimilöner
bör bibehållas men att minimibeloppen böra bestämmas att motsvara
beloppen i vissa löneklasser enligt statens löneplan nr 1. Med hänsyn till den
differentiering, som jag i det föregående förordat för fackskolans del, och
med hänsyn till vad jag föreslagit i fråga om lanthushållningsseminariet å
Rimforsa kan jag dock icke tillstyrka högre löneklass än den 22 :a för bestämmande
av minimilönens storlek för heltidsanställd befattningshavare,
som innehar pensionsreglerad tjänst.
Minimiarvodena för timlärare, heltidsanställd befattningshavare, som icke
innehar pensionsreglerad tjänst, samt deltidsanställd föreståndarinna torde
böra bestämmas av Kungl. Maj :t. För timlärare i fackämne synes därvid
löneklassen böra fastställas med utgångspunkt från vad i det föregående
förordats för fackskolans timlärare i sådana ämnen, dock att där angivna
löneklassnummer minskas med 2.
Jag är för närvarande icke beredd förorda införandet av särskilda bestämmelser
om fastställande av minimiarvode till föreståndarinnorna, att
på sätt skolöverstyrelsen föreslagit utgå utöver den nyss angivna minimilönen.
Ej heller torde särskilda bestämmelser om minimiersättning för undervisning
i teoretiska ämnen nu böra meddelas.
På sätt lönekommittén föreslagit bör en maximeringsföreskrift införas av
innehåll, att den faktiska lönen icke får överskrida lönen för befattningshavare
med reglerad lön i jämförlig anställning.
För heltidsanställd lärare, som innehar pensionsreglerad befattning, bör
undervisningsskyldigheten bestämmas till 30 veckotimmar i likhet med vad
som i det föregående förordats för flertalet av fackskolans lärare. Två tredjedelar
av tjänstgöringen för lärarna vid Maria Nordenfelts högre handarbetsseminarium
bör fullgöras i seminariet eller i sådant ämne vid kurs inom
den med seminariet förbundna yrkesskolan, i vilket övningsundervisning
bedrives. För heltidsanställd föreståndarinna bör, såsom kommittén föreslagit,
undervisningsskyldigheten bestämmas av skolöverstyrelsen.»
Avlöningsbestämmelsernas utformning m. m.
Departementschefen har ytterligare anfört följande.
»1944 års lönekommitté för privatläroverken har, såsom i propositionen
1950:232 anmärkts, framlagt förslag jämte motiveringar till stadge- och
avlöningsbestämmelser för de statsunderstödda privatläroverken med utgångspunkt
från de av kommittén anförda allmänna synpunkterna på en
20
Statsutskottets utlåtande nr 129.
lönereglering av lärarpersonalen vid dessa läroanstalter. Dessa förslag
ansluta sig nära till de bestämmelser, som gälla vid de allmänna läroverken
och de kommunala flickskolorna. I nämnda proposition uttalade jag,
att förslag till avlöningsbestämmelser borde underställas 1951 års riksdag,
men att det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta om erforderliga
stadgebestämmelser.
Vissa bestämmelser av beskaffenhet att böra införas i den blivande stadgan
för de statsunderstödda privatläroverken ha berörts i det föregående,
nämligen föreskrifter rörande anställningsform för rektorer och lärare,
kompetenskrav för rektorer, tillsättande av rektor och lärare, reciprocitet
mellan de statsunderstödda privatläroverken, de allmänna läroverken och
de högre kommunala skolorna vid tillsättande av rektor stjänster samt läsårets
längd. I princippropositionen har dessutom lämnats en redogörelse för
ytterligare några föreskrifter av stadgekaraktär, som ingå i det av kommittén
framlagda förslaget.
Privatläroverken föreslås sålunda skola benämnas enskild mellanskola,
enskild flickskola, högre enskilt läroverk och enskilt gymnasium samt erhålla
samma organisation som respektive kommunal mellanskola, kommunal
flickskola, högre allmänt läroverk och gymnasium vid högre allmänt
läroverk. Häremot torde intet vara att erinra. De av kommittén föreslagna
reglerna om undervisningsskyldighet bygga på principen, att med likställighet
i fråga om löneförmåner bör följa jämställdhet i fråga om skyldigheter,
och bestämmelserna härom ha i överensstämmelse med denna allmänna
princip av kommittén utformats i anslutning till dem som gälla
enligt stadgan för rikets allmänna läroverk. Vad beträffar övningslärarnas
undervisningsskyldighet har kommittén utgått ifrån att föreskrifterna härom
skola i stort sett motsvara vad som enligt stadgan för övningslärare
numera gäller för övningslärare vid allmänna läroverk och högre kommunala
skolor. Vad kommittén föreslagit i dessa hänseenden anser jag mig
kunna biträda.
Beträffande internatskolorna har kommittén föreslagit en särskild bestämmelse
av innehåll, att för lärare vid sådant läroverk må, i enlighet med
de föreskrifter, ,som utfärdas av skolans styrelse, i tjänstgöringsskyldigheten
inbegripas arbetsuppgifter vid internatet. Statskontoret har motsatt sig,
att en sådan bestämmelse meddelas. För min del anser jag, att förslaget
kan godtagas under förutsättning, att lärarens lön helt bestrides av internatets
medel till d.en del den utgör ersättning för fullgörande av ifrågavarande
arbetsuppgifter.
Det torde, såsom jag förut anfört, böra ankomma på Kungl. Maj :t att
besluta om stadgebestämmelsernas utformning och innehåll i övrigt såväl
i fråga om stadgan för de statsunderstödda privatläroverken och stadgorna
för fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt lanthushållningsseminariet
å Rimforsa som i fråga om stadgan för övningslärare. Därvid torde
vissa övergångsbestämmelser böra meddelas.
Statsutskottets utlåtande nr 129.
21
Vad angår avlöningsbestämmelsernas utformning har såsom jag nyss
nämnde 1944 års lönekommitté inkommit med utkast till ändring av statens
allmänna avlöningsreglemente i anslutning till kommitténs förslag i
fråga om privatläroverken. Författningsförslaget, som huvudsakligen upptager
endast de smärre revideringar i författningstexten som erfordras för
överförandet av ifrågavarande personalkategorier på reglementets tillämpningsområde,
bör justeras och kompletteras med hänsyn till de avvikelser
från kommitténs löneregleringsförslag, som jag i det föregående förordat.
Ett genomförande av kommitténs sedermera framlagda, av mig biträdda
förslag att inordna rektorn och ämnesläraren vid fackskolan för huslig
ekonomi i Uppsala under statens allmänna avlöningsreglemente påkallar
ytterligare ändringar och kompletteringar i nämnda reglemente. Ändringar
och tillägg föranledas också av förslaget till lönereglering för vissa rektorer.
Sistnämnda lönereglering torde också, såsom jag förut angivit, böra föranleda
vissa ändringar i läroverksstadgan och stadgorna för de högre kommunala
skolorna.
Vissa av de av löneregleringarna föranledda detalj spörsmålen i fråga om
avlöningsbestämmelsernas utformning bär jag berört i det föregående. Därutöver
må framhållas följande.
Bestämmelserna om inrättande av tjänster vid de statsunderstödda privatläroverken
samt fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och lanthushållningsseminariet
å Rimforsa torde böra utformas på motsvarande sätt
som skett i fråga om de högre kommunala skolorna. De tjänster, ä vilka
statens allmänna avlöningsreglemente eller övningslärarreglementet skall
äga tillämpning, skola alltså inrättas av vederbörande huvudmän i enlighet
med beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t. Tjänsterna
skola därvid lönegradsplaceras jämlikt bestämmelser meddelade av
Kungl. Maj:t med stöd av riksdagens beslut. Såsom jag tidigare omnämnt,
bör i vissa fall lönegradsplaceringen för rektorstjänst bestämmas av Kungl.
Maj :t, nämligen om rektor övergångsvis kvarstår i sin befattning utan att
äga för rektor stjänsten erforderlig kompetens eller om ett privatläroverk
består av endast ett gymnasium eller om jämte den ordinarie rektorn finnes
anställd särskild studierektor. I sistnämnda fall bör även studierektorns
löneförmåner bestämmas av Kungl. Maj :t. Därutöver bör det få ankomma
på Kungl. Maj :t att bestämma lönegradsplaceringen för rektor vid
Gävle borgarskola.
Å lärare vid de statsunderstödda privatläroverken bör tillämpas vad som
är föreskrivet beträffande lönegradsplacering m. m. för vissa icke-ordinarie
lärare vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter genom bl. a. Kungl.
Maj:ts brev den 30 juni 1948.
I samband med frågan om lönereglering för rektorerna har jag något berört
spörsmålet om förflyttningsskyldighet för privatläroverkens lärarpersonal.
Reglerna om förflyttningsskyldigheten torde såsom jag därvid framhållit,
böra utformas på motsvarande sätt som skett i 13 § B statens allmänna
avlöningsreglemente i avseende å ordinarie lärare vid högre kom
-
22
Statsutskottets utlåtande nr 129.
munal skola, dock att omorganisation icke i och för sig skall föranleda förflyttningsskyldighet,
eftersom läraren enligt anställningsreglerna i sådant
fall alltid skall kunna sägas upp. Erfordras förflyttning i och för indragning
av övertalig lärartjänst eller föreligga eljest synnerliga skäl därtill,
skall alltså ordinarie lärare, som icke kan sägas upp, kunna förflyttas till
annan ordinarie tjänst vid statsunderstött privatläroverk eller annan läroanstalt,
som avses i 3 § 1 mom. andra stycket avlöningsreglementet, eller till
lärartjänst vid folkskoleväsendet.
För rektor och lärare vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala samt
lärarpersonalen vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa böra liknande
regler om förflyttningsskyldighet gälla. Ifrågavarande befattningshavare böra
dock kunna förflyttas även till annan statsunderstödd läroanstalt än privatiäreverk
förutsatt att den tjänst, vartill de förflyttas, är inordnad under statens
allmänna avlöningsreglemente eller avlöningsreglementet för övningslärare.
Bestämmelserna i 19 § 5 mom. statens allmänna avlöningsreglemente respektive
4 § 4 mom. övningslärarreglementet i fråga om sammanträffande
av förmåner böra äga tillämpning även då rektor eller lärare vid någon av
nu ifrågavarande privata läroanstalter uppbär i nämnda författningsrum
omförmäld livränta på grund av arbete i statsunderstödd privat läroanstalts
tjänst.
Lönekommittén har förutsatt, att de i 38 § statens allmänna avlöningsreglemente
meddelade bestämmelserna om tjänstebostad m. m. skola gälla.
För lärare vid internatläroverk skall emellertid, såsom i det föregående angivits,
i tjänstgöringsskyldigheten kunna ingå arbetsuppgifter vid internatet.
I fall då så sker och arbetsuppgifterna vid internatet äro av så omfattande
natur, att de icke kunna anses kompenserade genom minskning av undervisningsskyldigheten,
bör enligt kommitténs mening viss hänsyn kunna tagas
härtill vid bestämmandet av den ersättning, som lärare förutsatts skola erlägga
för tjänstebostaden. I fall åter, då arbetsuppgifter vid internatet åläggas
lärare vid sidan av oavkortad tjänstgöringsskyldighet i övrigt, möter
enligt kommitténs förslag icke i och för sig hinder att betrakta tilldelandet
av bostad åt läraren, helt eller delvis, såsom gottgörelse för fullgörande av
arbetsuppgifterna vid internatet. Statens bidrag till kostnaderna för lärarens
avlönande skola dock icke påverkas härav.
Mot vad kommittén sålunda anfört har jag icke något att erinra.
Avlöningsbestämmelserna torde i övrigt i stort sett böra utformas i enlighet
med vad som för närvarande gäller för de högre kommunala skolorna.
Detta innebär bl. a., att sjukvårdsförmånerna vid privatläroverken, i överensstämmelse
med statsutskottets förut återgivna uttalande, böra utgå enligt
samma regler som vid nämnda kommunala skolor. Jämväl för fackskolan
i Uppsala och lanthushållningsseminariet å Rimforsa böra dessa bestämmelser
om sjukvårdsförmåner tillämpas.
Jag ämnar i ett senare sammanhang framlägga förslag till vissa ändringar
i statens allmänna avlöningsreglemente. Därvid torde jag även få redo
-
Statsutskottets utlåtande nr 129.
23
visa den för genomförandet av nu ifrågavarande lönereglering föranledda
författningstexten i vad avser nämnda reglemente. Beträffande avlöningsreglementet
för övningslärare torde bemyndigande böra utverkas för Kungl.
Maj :t, att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående anförts
utfärda erforderliga tilläggs- och ändringsförfattningar.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda vissa övergångs- och
tilläggsbestämmelser i anledning av löneregleringen. I detta sammanhang
bör undersökas, huruvida och i vad mån de enskilda läroanstalternas vikariatskassa
skall äga bestånd efter löneregleringens genomförande.
Kungl. Maj :t bör äga rätt medgiva, att befattningshavare, som genom
löneregleringen åsamkats löneminskning, skall få uppbära personlig lönefyllnad
till belopp motsvarande löneminskningen. Sådan lönefyllnad bör
dock helt bekostas av huvudmannen. Barntillägg torde i fortsättningen icke
böra utgå till innehavare av lönereglerad tjänst.
Det torde vidare ankomma på Kungl. Maj :t att meddela de föreskrifter,
som kunna befinnas erforderliga i fråga om tillgodoräkning av tidigare oreglerad
anställning för löneklassplacering inom vederbörande lönegrad.
Löneregleringarna torde böra träda i kraft den 1 juli 1951.
Vad beträffar de av löneregleringarna berörda timlärarna har jag i det
föregående anfört vissa synpunkter på löneställningen för timlärarna vid
fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala och lanthushållningsseminariet å
Rimforsa. Vederbörliga ändringar i timlärarkungörelsen ankomma på
Kungl. Maj :t att utfärda. Timlärarna vid privatläroverken böra därvid i
princip jämställas med motsvarande timlärare vid de allmänna läroverken
och de högre kommunala skolorna.»
Pensionsreglering för privatläroverkens lärare m. fl.
Beträffande nuvarande pensionsförhållanden vid privatläroverken samt
1944 års pensionsutrednings förslag med däröver avgivna yttranden fåi
utskottet hänvisa till s. 58—76 i propositionen.
Departementschefen.
Departementschefen har anfört följande.
»I propositionen 1950: 232 angående principerna för en lönereglering för
lärarna vid de statsunderstödda privatläroverken in. m. har uttalats, att frågan
om pensionsreglering för ifrågavarande lärare torde få föreläggas 1951
års riksdag. I det föregående har jag framlagt förslag till åtgärder för genomförande
av den av 1950 års riksdag i princip beslutade löneregleringen
för de statsunderstödda privatläroverkens lärarpersonal jämte vissa förslag
till lönereglering för lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala och lanthushållningsseminariet å Rimforsa. Samtidigt med genomförandet
av dessa löneregleringar torde även en pensionsreglering böra komma
till stånd för omförmälda personal.
24
Statsutskottets utlåtande nr 129.
Såsom jag i det föregående anmärkt har en provisorisk pensionsreglering
redan möjliggjorts för lärarpersonalen vid de statsunderstödda privatläroverken.
Därvid har denna personal inordnats under SPA-reglementet. En
tillämpning av detta reglemente synes mig också vara den lämpliga formen
för ett definitivt ordnande av pensioneringen för nämnda befattningshavare.
Pensionsregleringen torde böra omfatta rektorer och lärare vid de förut
berörda statsunderstödda privatläroverken samt vid fackskolan i Uppsala
och vid lanthushållningsseminariet å Rimforsa. Vid övriga i det föregående
omnämnda privata läroanstalter anställda rektorer och lärare, vilka föreslagits
skola erhålla endast provisorisk löneförbättring, böra däremot icke
pensionsregleras i detta sammanhang. För närvarande tillhöra dessa sistnämnda
befattningshavare SPA-reglementets tillämpningsområde såsom innehavare
av befattningar inordnade under grupp B, d. v. s. befattningar med
i allmänhet frivillig anslutning. Det torde närmast ankomma på vederbörande
huvudmän att taga initiativ till en pensionsförbättring för denna personal.
Pensionsregleringen bör vidare liksom löneregleringen begränsas till att avse
rektorer och lärare. Övriga befattningshavare vid nu ifrågavarande läroanstalter
böra icke omfattas av pensionsregleringen.
Den provisoriska pensionsregleringen avser även lärarpersonalen vid Gävle
borgarskolas mellanskola. övrig lärarpersonal vid denna läroanstalt är också
inordnad under SPA-reglementet. Statens pensionsanstalt har uttryckt viss
tveksamhet, huruvida lärare eller i varje fall rektor vid läroanstalten i dess
egenskap av enskild mellanskola utan vidare bör vinna anslutning till pensionsanstalten.
Denna tveksamhet har föranletts av läroanstaltens speciella
organisation. Förutom mellanskolan består nämligen anstalten av ytterligare
två avdelningar, nämligen ett statsunderstött handelsgymnasium och en statsunderstödd
handelskurs. Ledningen är gemensam för de tre avdelningarna.
Vid avlåtandet av propositionen 1949: 200 med förslag rörande pensionering
genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare
anmärkte föredragande departementschefen, att en del lärare med full tjänstgöring
vid nämnda läroanstalt regelmässigt ha tjänstgöringen fördelad på
flera av anstaltens tre avdelningar. Enligt föredragandens mening borde befattning
vid anstalten kunna förenas med pensionsrätt oberoende av huru
tjänstgöringen vore fördelad. För att detta skulle kunna ske syntes det ändamålsenligast
att SPA-reglementet så utformades, att det kunde tillämpas
å varje lärare vid borgarskolan, som icke omfattades av den provisoriska
pensionsregleringen. I anslutning till nämnda uttalande bör enligt min mening
mellanskolans lärare icke uteslutas vid den definitiva regleringen. Närmare
bestämmelser i detta hänseende torde få meddelas av Kungl. Maj:t.
Med hänsyn till att anstaltens rektor även förestår andra avdelningar inom
läroanstalten än mellanskolan och att hans lönegradsplacering enligt vad jag
i det föregående föreslagit bör bestämmas av Kungl. Maj :t, bör det ankomma
på Kungl. Maj:t att efter ytterligare överväganden taga ställning jämväl till
frågan om pensionsreglering för rektorsbefattningen och formerna härför.
Statsutskottets utlåtande nr 129.
25
Vad angår pensionsbestämmelsernas utformning anser jag, att pensionsutredningens
förslag med i det föregående omförmälda justeringar och i dei
efterföljande angivna jämkningar i huvudsak kan godtagas. Därvid bör det
av utredningen föreslagna andra alternativet komma till användning i avseende
å de statsunderstödda privatläroverkens rektorer. Dessa böra nämligen
enligt vad jag tidigare angivit erhålla förordnandetjänster i lönegrad
Cb. Pensionsklasserna för dessa rektorer böra bestämmas till att motsvara
de löneklasser, som enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
svara mot där angivna begynnelseunderlag för vederbörande lönegrader.
Rektorstjänsten vid fackskolan har av mig föreslagits erhålla lönegradsplaceringen
Ca 31. För denna tjänst torde pensionsklassen böra fastställas
till 1: 33 i likhet med vad som i annat sammanhang föreslås för bland
annat rektor stjänsterna vid folkhögskolorna. För realskolornas rektorer gäller
motsvarande pensionsunderlag.
I anledning av att styrelserna för vissa skolor erinrat att vid vissa enskilda
gymnasier endast finnas studierektorer bör påpekas, att sådan befattningshavare
bör i pensionshänseende behandlas såsom vanlig rektor oavsett tjänstebenämningen,
därest han såsom heltidsanställd ensam svarar för skolans
verksamhet. Lönegradsplaceringen för sådan rektor bör, såsom jag i det
föregående anmärkt, bestämmas av Kungl. Maj :t.
De av pensionsutredningen föreslagna bestämmelserna i anledning av
lärarnas förflyttningsskyldighet ha utformats med utgångspunkt från vad
1944 års lönekommitté för privatläroverken föreslagit i fråga om anställningsform
för privatläroverkens lärare. Genom 1950 års principbeslut har
emellertid anställningsformen avsetts skola bli en annan. Dessutom har genom
kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 420) om ändring i SPA-reglementet
införts en allmän bestämmelse, som reglerar pensionsförhållandena för det
fall, att befattningshavare, som icke kan från sin befattning uppsägas, utan
något sitt förvållande förflyttats till annan med pensionsrätt enligt reglementet
förenad befattning. De av utredningen föreslagna bestämmelserna
avseende sådana fall torde alltså numera icke vara påkallade.
Däremot torde pensionsförhållandena böra regleras för det fall, att en vid
statsunderstött privatläroverk anställd lärare, som icke kan uppsägas, utan
eget förvållande förflyttas till befattning med pensionsrätt enligt annat pensionsreglemente
än SP A-reglementet. Såsom jag tidigare anfört bör nämligen
lärare vid statsunderstödd läroanstalt, som beröres av nu förevarande löneregleringar,
även kunna förflyttas till annan ordinarie tjänst, som avses i
3 § 1 mom. andra stycket statens allmänna avlöningsreglemente eller till lärartjänst
vid folkskoleväsendet. Sker sådan förflyttning bör befattningshavaren
icke få sina pensionsförmåner försämrade genom förflyttningen. Föreskrifter
härom torde böra inflyta i SPA-reglementet.
Beträffande tjänstårsberäkningen för tid före anslutningen till SPA-reglementet
kan jag icke finna skäl att, såsom skolöverstyrelsen och styrelserna
för vissa skolor förordat, tillämpa andra regler än de som gälla för andra
befattningshavare, som anslutas till SPA-reglementet. Att sätta privatläro
-
26
Statsutskottets utlåtande nr 129
verkens lärarpersonal i särställning torde icke böra ifrågakomma i anlednin
av att de enligt praxis plägat tillerkännas en gynnsammare tillgodoräknin
vid inträde i statstjänst. Jag biträder alltså pensionsutredningens förslag i
detta hänseende.
I ärendet har ifrågasatts, om det icke vore lämpligare att låta pensionsåldern
inträda vid utgången av juni månad i stället för vid utgången av det
kalenderhalvår, under vilket föreskriven pensionsålder uppnås. Ehuru skäl
kunna anföras för att pensionsåldern skall inträda vid verksamhetsårets utgång,
är jag icke beredd att föreslå annan anordning än den som för närvarande
tillämpas vid de allmänna läroverken och de högre kommunala
skolorna.
Den av utredningen föreslagna pensionsregleringen torde även böra i huvudsak
tillämpas på lärarpersonalen vid fackskolan för huslig ekonomi i
Uppsala samt lanthushållningsseminariet å Rimforsa med de tillägg, som
förut angivits beträffande pensionsklass för fackskolans rektor. Å sistnämnda
befattningshavare torde i övrigt böra tillämpas i huvudsak samma
bestämmelser, som skola gälla för lärarna vid skolan.
Vad övningslärarna beträffar torde deras pensionsfråga böra lösas på
motsvarande sätt som vid de allmänna läroverken eller de högre kommunala
skolorna.
Nya utfästelser om pensionsrätt vid sidan om SPA-reglementet torde icke
böra få förekomma från huvudmännens sida. Vissa övergångsbestämmelser
i fråga om redan gjorda utfästelser böra dock gälla. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att utfärda av pensionsregleringen påkallade övergångsföreskrifter,
bl. a. i fråga om pensionsålderns inträde för befattningshavare, som
före pensionsregleringens genomförande haft rätt att avgå med pension vid
tidigare tidpunkt än den som enligt de nya bestämmelserna kommer att gälla.
Frågan om omreglering av redan utgående pensioner torde böra upptagas
i annat sammanhang.
Nu befintliga pensionsanordningar synas i möjligaste mån böra avvecklas.
Jag har ingen erinran mot pensionsutredningens förslag i fråga om avveckling
av lärarinnornas pensionsanstalt.
Riksdagens bemyndigande torde böra inhämtas för Kungl. Maj :t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående anförts göra erforderliga
ändringar och tillägg i SPA-reglementet.
Pensionsregleringen bör liksom löneregleringarna träda i kraft den 1 juli
1951.»
Utskottet.
Sedan 1950 års riksdag fattat principbeslut om lönereglering för lärarpersonalen
vid de statsunderstödda privatläroverken, ha i förevarande proposition
framlagts de detaljförslag, som erfordras för beslutets genomförande.
Därutöver upptagas i propositionen vissa frågor, som icke varit före
-
c/q c/q
Staisutskottets utlåtande nr 129.
27
mål för principbeslut, nämligen anställnings- och avlöningsförhållanden
för rektorer vid privatläroverk och högre kommunala skolor samt lönereglering
eller löneförbättring för befattningshavare vid vissa utbildningsanstalter
på det husliga området. Slutligen framlägges i propositionen förslag
till pensionsreglering för vissa befattningshavare vid privata läroanstalter.
Vad först angår rektorernas anställnings- och avlöningsförhållanden
föreslås i propositionen, att rektorsbefattningarna vid
de högre kommunala skolorna och de statsunderstödda privatläroverken
skola inrättas såsom särskilda tjänster med lönegradsbeteckningen Cb liksom
fallet är vid statsläroverken, varvid statens allmänna avlöningsreglemente
skall äga tillämpning å samtliga tjänster. Vidare avses full reciprocitet
skola råda mellan de olika skolformerna i fråga om möjlighet för ordinarie
lärare att inneha rektorstjänst. Kungl. Maj:ts förslag i nämnda hänseenden
synes innebära en ändamålsenlig anordning och tillstyrkes av utskottet.
Enligt departementschefens mening böra några ändringar icke nu göras
i gällande system för poängberäkning i och för lönegruppsplacering av
rektorstjänsterna vid de olika skolorna. Beträffande antalet lönegrupper
föreslås privatläroverken fördelade på 4 grupper; nuvarande indelning av
de högre folkskolorna på 3 grupper och övriga högre kommunala skolor på
5 grupper skulle bibehållas. I lönehänseende skulle rektorstjänsterna tillhöra
lönegrader med lön motsvarande följande löneklasser, nämligen vid
privatläroverken 36—39 löneklasserna, vid de högre kommunala skolorna
utom de högre folkskolorna 32—36 löneklasserna för adjunktskompetent
och 30—34 löneklasserna för icke-adjunktskompetent rektor samt vid de
högre folkskolorna 28—30 löneklasserna. Departementschefen ingår icke i
detta sammanhang på någon prövning av löneställningen för rektorerna vid
de statliga realskolorna. I motionerna 1: 435 och II: 537 hemställes att riksdagen
måtte besluta att full likställdhet mellan de statliga och de kommunala
skolorna i fråga om lönegradsplacering och poängberäkning skall genomföras,
därvid det för realskolorna gällande systemet bör konsekvent
tillämpas. Vidare hemställes i motionerna 1:438 och 11:538, att de högre
folkskolornas rektorer skola placeras efter ett system, som överensstämmer
med de principer som tillämpas för övriga rektorer inom det högre skolväsendet.
Utskottet vill beträffande frågan om rektorernas löneställning framhålla,
att denna fråga omspänner en betydande del av den statliga löneplanen
nr 1. Enligt Kungl. Maj :ts förslag kommer sålunda rektorstjänst vid
i propositionen avsedda skolformer att avlönas lägst enligt 28 och högst
enligt 39 löneklassen. Vidare är att märka, att rektorernas löneställning står
i viss relation till löneställningen för lärarpersonalen, något som bl. a. tagit
sig uttryck i förslaget om differentiering av vissa rektorslöner alltefter
vederbörandes kompetens som lärare. Enligt vad som framgår av propositionen
nr 114 angående lönerevision för vissa chefstjänstemän in. in. avses
1949 års tjänsteförteckningskommitté skola pröva löneställningen för
28
Statsutskottets utlåtande nr 129.
rektorerna vid det statliga undervisningsväsendet. Under hänvisning härtill
har utskottet i sitt utlåtande nr 128 denna dag avstyrkt vissa motionsvis
traniställda yrkanden om förhöjd löneställning för de statliga rektorerna.
Utskottet finner sig böra intaga enahanda ståndpunkt beträffande löneställningen
för de rektorer, om vilka i nu förevarande utlåtande är fråga.
Ehuru utskottet behjärtar de synpunkter, som i motionerna I: 438 och II:
538 anförts beträffande de högre folkskolornas rektorslön, anser utskottet
sålunda lämpligast att avsteg icke nu göres från Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag i avvaktan på att översyn sker av rektorslönerna inom hela
undervisningsväsendet i ett sammanhang och med beaktande av olika inverkande
omständigheter. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna
I: 435 och II: 537 samt I: 438 och II: 538.
Vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit i fråga om rektorernas
anställnings- och avlöningsförhållanden har icke givit utskottet anledning
till erinran.
I fråga om fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala
föreslås i propositionen lönereglering enligt statliga grunder, varvid rektor
skulle placeras i Ca 31, en ämneslärare i Ca 26, fem facklärare i Ca 25
och övriga i Ca 23 samt e. o. facklärare i Ce 23 eller Ce 21. För facklärare
i Ca 25 och Ce 23 skulle gälla en undervisningsskyldighet av 27 veckotimmar
och för övriga facklärare 30 veckotimmar. I motionerna I: 442 och II:
534 yrkas, att antalet tjänster i Ca 25 bestämmes till tio samt att undervisningsskyldigheten
för lärarpersonalen i intet fall sättes högre än 27 veckotimmar.
Utskottet har vid sin granskning av Kungl. Maj :ts förslag i denna
del icke funnit tillräckliga skäl att förorda någon avvikelse från detsamma.
Då förslaget till lönereglering vid fackskolan ej heller i övrigt givit utskottet
anledning till erinran, tillstyrker utskottet detsamma och avstyrker
de nämnda motionerna, såvitt de avse propositionen nr 112.
Beträffande lanthushållningsseminariet å Rim forsa föreslås
i propositionen -— i avvaktan på eventuell omorganisation — inrättande
av ordinarie lärartjänster i Ca 22 och e. o. lärartjänster i Ce 20; föreståndarinnan
skulle utöver lön å ordinarie lärartjänst erhålla arvode med
av Kungl. Maj:t bestämt belopp. I motionerna I: 437 och II: 536 yrkas, att
föreståndarinnan vid seminariet placeras i Ca 30, fem lärarinnor i Ca 25
och övriga lärarinnor i Ce 23. Utskottet, som icke kan tillstyrka nämnda yrkande
i dess helhet, har likväl funnit tillräckliga skäl icke föreligga för en
placering av Rimforsaseminariets lärarinnor en lönegrad lägre än den för
flertalet lärarinnor vid fackskolan för huslig ekonomi föreslagna och av
utskottet tillstyrkta, d. v. s. Ca 23 resp. Ce 21. Under erinran att de vid
Rimforsaseminariet utbildade lanthushållslärarinnorna ha samma kompetens
som de lärarinnor i huslig ekonomi med lanthushållning som utexamineras
från fackskolan, föreslår utskottet därför, att Rimforsaseminariets
lärarinnor hänföras till lönegraderna Ca 23 resp. Ce 21. Skulle framdeles
seminariet komma att omorganiseras, torde omprövning av lönegradsplaceringen
kunna ske med utgångspunkt från då föreliggande förhållan
-
Statsutskottets utlåtande nr 129.
29
den. I övrigt tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag under detta avsnitt.
Vad i fråga om övriga handar bets- och skolköksseminarier
föreslagits, innebärande ett minimilönesystem enligt vissa löneklasser
i löneplan 1 ävensom reglering av undervisningsskyldigheten, finner
sig utskottet böra tillstyrka. Ehuru vissa skäl tala för bifall till den i
motionerna I: 436 och II: 535 förordade löneställningen, anser sig utskottet
— med beaktande av att det här gäller bestämmande av en minimilön —
sålunda ej böra förorda någon avvikelse från Kungl. Maj :ts ifrågavarande
förslag.
Till vad departementschefen anfört i fråga om avlöningsbestämmelsernas
utformning m. m. får utskottet uttala sin anslutning.
I anledning av det i motionerna I: 386 och II: 505 gjorda yrkandet får utskottet
framhålla, att utskottet icke anser påkallat att riksdagen i detta
sammanhang skulle göra något uttalande i fråga om förutsättningarna för
personlig lönefyllnad eller tillgodoräkning av tjänstetid i löneklasshänseende
i samband med befattningshavares övergång till den nya löneregleringen.
Prövningen av hithörande spörsmål bör ankomma på Kungl. Maj :t.
Förslaget till pensionsreglering föranleder allenast ett förtydligande
uttalande från utskottets sida. Enligt vad som anföres i propositionen
skulle pensionsklasserna för privatläroverkens rektorer bestämmas till att
motsvara de löneklasser som enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
svara mot där angivna begynnelseunderlag för vederbörande lönegrader
(d. v. s. Cb-lönegrader). Vad sålunda anförts bör enligt vad utskottet
inhämtat tilläggas den innebörden, att för rektorer vid högre enskilda läroverk
böra gälla samma pensionsunderlag som för rektorer vid högre allmänna
läroverk och för rektorer vid enskilda mellanskolor (flickskolor)
samma pensionsunderlag som för rektorer vid kommunala mellanskolor
(flickskolor).
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet
I. att motionerna 1: 435 och II: 537 icke må av riksdagen
bifallas;
II. att motionerna I: 438 och II: 538 icke må av riksdagen
bifallas;
III. att motionerna I: 442 och II: 534, såvitt nu är i fråga,
icke må av riksdagen bifallas;
IV. att motionerna 1:436 och 11:535 icke må av riksdagen
bifallas;
V. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 437 och II: 536,
A. med beaktande av vad utskottet anfört godkänna de av
departementschefen i statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 9 mars 1951 förordade förslagen till
1) omreglering av anställnings- och löneförhållandena för
rektorerna vid de högre kommunala skolorna in. m.,
30
Statsutskottets utlåtande nr 129.
2) löne- och pensionsreglering för rektorer och lärare vid
vissa statsunderstödda privata läroanstalter,
3) löneförbättring för lärarpersonalen vid vissa statsunderstödda
privata handarbets- och skolköksseminarier;
B. i anslutning härtill bemyndiga Kungl. Maj :t att i husaklig
överensstämmelse med vad av departementschefen i
statsrådsprotokollet anförts utfärda bestämmelser om ändring
i avlöningsreglementet för övningslärare och reglementet
för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa
icke-statliga befattningshavare;
C. bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de övergångsbestämmelser,
som kunna visa sig erforderliga för genomförandet
av nämnda förslag;
VI. att motionerna I: 386 och II: 505 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 maj 1951.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Gustaf Karlsson, Gränebo, Iwar Anderson,
Mannerskantz, Leander, Heiding, Gillström, fröken Andersson, herrar
Sundelin, Näsström, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Einar Persson,
Edvin Thun och Söderquist; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Lindholm, Bergstrand, Pettersson
i Dahl, Kollberg, Petterson i Degerfors, fröken Elmén, herrar Birke,
Svensson i Alingsås, Nihlfors och Gustafsson i Stockholm.
Reservation
av fröken Andersson, herrar Sundelin, Söderquist, Bergstrand, Kollberg,
fröken Elmér och herr Nihlfors, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka
i motionerna I: 442 och I: 534, såvitt nu är i fråga, framfört förslag om att
vid fackskolan för huslig ekonomi i Uppsala undervisningsskyldigheten för
lärarpersonalen i intet fall bestämmes till mer än 27 veckotimmar och att
därför utskottets hemställan under III. bort hava följande lydelse:
»III. att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:442
och II: 534, såvitt nu är i fråga, besluta, att högsta undervisningsskyldigheten
för lärarpersonalen vid fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala skall utgöra 27 veckotimmar;»
517551. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.