Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
1
Nr 6.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 9 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 94, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 26 maj 1950 (nr 226) gäller till och
med den 30 juni 1951, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1952.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft dels
fyra i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 371 av herr Cassel m. fl. och nr 372 av herr Sunne m. fl. samt
inom andra kammaren nr 485 av herr Nolin m. fl. och nr 486 av herr Wedén
m. fl., dels ock två före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen
inom första kammaren nr 75 av herr Arrhén m. fl. och inom andra
kammaren nr 287 av herr Hellbacken m. fl.
I motionerna I: 371 och II: 485, vilka äro likalydande, har hemställts,
»att riksdagen, vid antagandet av förslaget om förlängd giltighet av lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete måtte uttala, att bostadsbyggandet
samt — upp till en kostnad av högst 30 000 kronor — andra anläggningsarbeten
böra undantagas från tillståndstvång».
I motionerna 1:372 och 11:486, vilka äro likalydande, har erinrats om
de synpunkter, som framförts i de likalydande motionerna 1: 250 av herr
Lindblom m. fl. och II: 369 av herr Ohlin m. fl. om åtgärder i syfte att
öka bostadsbyggandet. Enligt motionärernas mening borde dessa synpunk
1
Senaste lydelse i vissa delar se SFS 1948:186 och 749.
Iiiliang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 3 avd. Nr 6.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
ter beaktas. Vidare har i motionerna I: 372 och II: 486 förordats en höjning
från 20 000 kronor till förslagsvis 30 000 kronor av den kostnadsbegränsning
som gäller för att länsarbetsnämnderna skola äga befogenhet
avgöra vissa icke närmare specificerade ansökningar om byggnadstillstånd.
Slutligen har framhållits angelägenheten av en uppmjukning av gällande
bestämmelser om byggnadstillstånd för det fall att yrkesinspektör lämnat
anvisning å åtgärder, som vore nödvändiga enligt arbetarskyddslagen.
I likalydande motionerna I: 75 och II: 287 har hemställts att riksdagen
måtte besluta »att fritidsstugor, friliggande garage och övriga dylika småhus
må utan byggnadstillstånd uppföras av jord med utnyttjande av egen
eller frivillig arbetskraft, att bostadshus för jordbruks- och skogsbruksfastighets
eget behov samt egnahem för egna anställda må utan byggnadstillstånd
uppföras av jord med utnyttjande av egen personal (arbetskraft),
att uppdrag gives åt statens kommitté för byggnadsforskning att inhämta
tekniska och ekonomiska erfarenheter från modernt jordhusbygge i andra
länder och att i den mån så erfordras utföra kompletterande undersökningar,
att de statliga verk och bolag samt kommunala institutioner, inom
vilka byggnadsverksamhet förekommer, uppmärksamgöras på de erfarenheter,
som erhållas i fråga om jordhusbygge i och för att när så befinnes
lämpligt utnyttja desamma vid bygge.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och
för yrkandena i motionerna, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan hänvisa till propositionen och motionerna.
Över motionerna I: 75 och II: 387 har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver inhämtat yttranden av arbetsmarknadsstyrelsen,
statens kommitté för byggnadsforskning och statens forskningskommitté
för lantmannabyggnader.
Gällande rätt in. in.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om tillståndstvång
för byggnadsarbete gäller —- sedan dess giltighetstid blivit förlängd,
senast genom lag den 26 maj 1950 (nr 226) — till och med den 30
juni 1951.
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen
äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes erforderligt
för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenlig
användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att 2—7 §§ i
lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas att byggnadsarbete icke må
bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas av
Konungen. I den mån Konungen förordnar därom må tillstånd meddelas
jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva tillsyn över
tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyn
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
digheten. Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet byggnadsarbete,
i 4 § föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning
eller villkor för arbetets bedrivande eller för användningen av förnödenheter
eller arbetskraft, i 5 § bestämmelse om undantag i vissa fall från
kravet på tillstånd för byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt till tillträde
till arbetsplats m. in. för dem, som ha att taga befattning med tillsyn över
efterlevnaden av lagen, samt i 7 § åläggande för den, som bedriver byggnadsarbete,
samt för hos honom anställd arbetstagare att lämna de upplysningar
och förete de handlingar, som äro erforderliga för tillsynens utövande.
Slutligen finnas i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och fullföljdsbestämmelser
ävensom i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen eller efter
Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger meddela närmare tilllämpningsföreskrifter.
Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 640; ändr. nr 882/1943, 148/1945,
752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947, 750/1948, 520/1949, 654/1949 och
368/1950) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 30 juni 1943 (nr 444)
om tillståndstvång för byggnadsarbete, vilken kungörelse trädde i kraft den
1 augusti 1943, har Kungl. Maj :t förordnat, att 2—7 §§ nyssnämnda lag
skola äga tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter till lagen.
Beträffande beslut i ärenden om byggnadstillstånd gäller i huvudsak
följande.
Kungl. Maj:t har uppdragit åt länsarbetsnämnderna att avgöra ansökningar
om byggnadstillstånd som avse bostadshus, byggnad eller anläggning
för jordbrukets, skogsbrukets eller fiskets behov, rivningsarbete samt
annat byggnadsarbete, som beräknas kosta högst 20 000 kronor. Från länsarbetsnämndernas
befogenhet ha dock undantagits ärenden, som röra statliga
företag eller företag, för vars utförande ansökan hos Kungl. Maj :t om
bidrag eller lån gjorts eller är avsedd att göras. Sistnämnda förbehåll gäller
emellertid ej sådana tjänstebostäder för folkskolans lärare, där Kungl. Maj:t
beviljat statsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen äger avgöra övriga byggnadstillståndsärenden
med samma undantag, som angivits beträffande länsarbetsnämnderna.
I fråga om statliga företag har arbetsmarknadsstyrelsen
dock bemyndigats att meddela byggnadstillstånd i de fall, där för arbetets
utförande erforderliga medel anvisats av Kungl. Maj :t eller eljest finnas
tillgängliga. Länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen ha tillerkänts
underställningsrätt, nämnderna i förhållande till styrelsen och styrelsen
i förhållande till Kungl. Maj :t. Arbetsmarknadsstyrelsen har i regel
underställt Kungl. Maj :ts prövning ärenden, där kostnaderna beräknas överstiga
500 000 kronor, ävensom ärenden, som ansetts vara av principiell
betydelse. I
I propositionen nr 66 till 1950 års riksdag om förlängning av lagen om
tillståndstvång för byggnadsarbete berördes frågan huruvida en detaljregle
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nv 6.
ring av förevarande slag vore nödvändig och lämplig för att åstadkomma
den investeringsbegränsning, som ansåges erforderlig. Härvidlag erinrades
om att nuvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, enligt
Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1949 tillkallat sakkunniga för att
verkställa utredning och avgiva förslag om formerna för den framtida investeringskontrollen.
Efter en redogörelse för direktiven för de sakkunniga,
vilka antagit namnet 1949 års investeringskommitté, framhölls, att det i
avvaktan på resultatet av kommitténs arbete syntes vara nödvändigt att
begagna sig av det dittills tillämpade systemet.
I anledning av propositionen nr 66/1950 uttalades i en vid tredje lagutskottets
utlåtande nr 17/1950 fogad reservation, vilken bifölls av riksdagen
(skrivelse nr 267/1950), att det måste betraktas som lyckligt, om detaljregleringen
kunde ersättas av föreskrifter och åtgärder av mera generell
natur. I reservationen underströks vidare vikten av att investeringskommitténs
utredning slutfördes snarast och att om möjligt förslag till omläggning
av kontrollsystemet, innebärande en avveckling av den individuella
detaljregleringen, förelädes 1951 års riksdag. Slutligen uttrycktes den förväntningen,
att Kungl. Maj:t genomförde såväl de inskränkningar i sakligt
hänseende av byggnadsregleringen som de förenklingar i handläggningen
av tillståndsärendena, som förhållandena medgåve.
Enligt vad i den nu framlagda propositionen uppgivits avser investeringskommittén
att inom de närmaste månaderna slutföra sitt arbete. Kommittén
torde emellertid icke komma att förorda, att byggnadsregleringen
under nu rådande förhållanden omedelbart avvecklas.
Propositionen.
I propositionen har föreslagits att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
skall erhålla förlängd giltighet t. o. m. den 30 juni 1952.
Beträffande skälen för lagförslaget har föredraganden, statsrådet Andersson,
anfört följande:
»Vid behandlingen i årets statsverksproposition (»Inkomsterna») av
finansplanen har framhållits, att det ekonomiska läget under sommaren
och hösten 1950 undergick en genomgripande förändring. Den utveckling
mot fortskridande stabilisering av den samhällsekonomiska balansen, som
under den tidigare delen av år 1950 kännetecknade det ekonomiska livet
inom landet, avlöstes av ett läge med återuppflammande inflationistiska
tendenser. Den ekonomiska politikens angelägnaste uppgift under det framförliggande
året måste vara att skapa förutsättningar för att den anpassning
av pris- och lönenivåerna som ägde rum finge karaktären av engångsförskjutning.
Investeringsverksamheten måste hållas inom ramen för tillgängliga
resurser. De förhoppningar man tidigare närt om möjligheterna
att avveckla byggnadsregleringen eller ersätta den med någon annan mera
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
generell form av reglering, läte sig tyvärr icke infria i nuvarande läge.
En ansvällning av den samlade byggnadsverksamheten finge förhindras.
Detta hade kommit till uttryck i den för år 1951 upprättade investeringsbudgeten,
vilken tjänade som allmän riktlinje för handhavandet av regleringsverksamheten
på detta område.
Innan jag närmare redogör för investeringsbudgeten för 1951, vill jag
framhålla, att det med den förut antydda förändringen i det ekonomiska
läget under sommaren och hösten 1950 icke har ansetts möjligt att i vidare
mån än som redogjorts för i propositionen nr 66 till 1950 års riksdag
medgiva några undantag från tillståndstvånget. Å andra sidan ha emellertid
ej heller några skärpningar härvidlag ansetts nödvändiga. Den ändring
beträffande statliga väg- och brobyggnadsarbeten, för vilken kommer att
närmare redogöras i det följande, innebär icke någon uppmjukning i sakligt
hänseende av byggnadsregleringen utan är endast avsedd att möjliggöra
vissa förenklingar i fråga om handläggningen av dessa tillståndsärenden.»
Den i investeringsbudgeten för 1951 ingående tillståndsbudgeten har det
utseende som framgår av tabell å s. 6. I tabellens not 3 redogöres för ändringen
i handläggningen beträffande statliga väg- och brobyggnadsärenden.
Statsrådet Andersson har understrukit att tillståndsbudgeten betraktas
som ett arbetsinstrument, som ger riktlinjer för tillståndsgivningen. Med
hänsyn till nödvändigheten av att i varje läge ernå en efter de ekonomiska
förändringarna snabb anpassning av planerna kunde sådana ändringar av
tillståndsramarna komma att vidtagas, som funnes erforderliga.
Rörande investeringsbudgeten i övrigt får utskottet hänvisa till förevarande
proposition nr 94 (s. 6—9) ävensom till bihang 2 (nationalbudgeten,
s. 78—81) och bihang 3 (investeringsbudgeten) av bilaga 1 till årets statsverk
sproposition.
Lagrådet har lämnat förslaget utan anmärkning.
Yttranden över motionerna rörande jordhusbygge.
De tre yttrandena över motionerna I: 75 och II: 287 stödja icke motionärernas
hemställan om lättnader i byggnadsregleringen för jordhusbygge.
Särskild forsknings- och utredningsverksamhet rörande jordhusbygge anses
av de båda hörda forskningskommittéerna icke höra till de mest angelägna
uppgifterna inom den svenska byggnadsforskningen.
I ämnet yttrar statens kommitté för byggnadsforskning.
Kommittén har tidigare under sin verksamhet haft uppe till diskussion
frågan om jordhus, men har ej utdelat några anslag till forskning avseende
problem i samband med uppförandet av sådana hus. Detta har bland annat
motiverats av alt del synts lämpligt avvakta resultaten från redan påbörjade
undersökningar i andra länder.
Utomlands har bedrivits forskning avseende jordhusbygge och främst
skall här nämnas de undersökningar som under de senaste åren pågått i
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
Miljoner kronor |
||
tillstånds- |
Tillstånds- |
|
givning 1950 |
budget 1951 |
|
A. Nybyggnader av bostäder.......................... |
1 3001 |
1 1601 |
B. Jordbruk, skogsbruk, fiske.............................. |
92 |
6a |
C. Egentlig industri.............................. |
210 |
150 |
D. Kraft- och belysningsverk................... |
SO |
80 |
E. Handel, inkl. kvm-kvot för affärslokaler etc., inrymda i |
||
bostadshus................................ |
77 |
|
F. Samfärdsel (utom vägar) ..................... |
91 |
93,5 |
G. Förvaltning, civilförsvar, sociala ändamål, sjuk- och hälso- |
||
vård in. m.............................. |
66 |
95 |
H. Skolor, kyrkor, övriga samlingslokaler m. m............. |
133 |
163 |
I. Väg- och gatuarbeten, broar, vatten- o. avloppsledn., vat- |
||
tenverk m. m.............................. |
160 |
1703 |
J. Militära byggnader................................ |
28 |
50 |
K. Diversekvot (rep.-, underhålls-, till- o. ombyggnadsarbete |
||
å bostäder samt smärre arbeten av annat slag).......... |
118 |
100 |
I- Sportstugor ......................... |
15 |
|
M. Reservkvot ................................ |
10 |
10 |
Summa |
2 297 |
2 1684 |
1 I fråga om nybyggnad av bostäder avser kvotbelastningen antal lägenheter och
icke kostnadsbelopp. I den mån genomsnittskostnaderna bli högre än de beräknade inträder
en automatisk stegring av tillståndsbeloppen.
2 Avser endast byggnader för fiske, växthus, flottledsanläggningar, gemensamma anläggningar
för flera jordbruksfastigheters behov m. m. Tillståndstvång föreligger ej
beträffande ekonomibyggnader för jordbruksfastighets eget behov.
3 För statliga väg- och brobyggnadsarbeten skall under 1951 icke krävas särskilda
byggnadstillstånd annat än vad gäller garage och andra husbyggnader. Investeringsverksamheten
i vad avser såväl förstärkning och förbättring av vägar samt vägbeläggningar
— för vilka arbeten under 1950 ej krävts särskilda byggnadstillstånd — som vägoch
brobyggnadsarbeten regleras i stället fr. o. m. budgetåret 1950/51 genom en av
Kungl. Maj:t fastställd totalram för medelsförbrukningen å respektive anslag. Denna
medelsförbrukningsram förutsättes bliva oförändrad under budgetåret 1951/52 frånsett
justeringar som betingas av ändringar i löne- och prisnivån. Mellan vägförvaltningarna
och länsarbetsnämnderna skall samråd äga rum angående igångsättning av
^byggnader, förbättrings-, förstärknings- och beläggningsarbeten. Det ankommer på
länsarbetsnämnderna att övervaka, att den totala åtgången av arbetskraft för samtliga
arbeten, inkl. underhållsarbeten och entreprenörers arbeten, icke ökas. Inom den oförändrade
totalramen kunna följaktligen vissa förskjutningar äga rum, t. ex. genom ökning
av vägbyggnader och motsvarande minskning av beläggningsarbeten.
4 Vid fixeringen av tillståndskvoterna har man tills vidare utgått från 1950 års
kostnadsnivå. Det förutsättes, att kvoterna under loppet av 1951 höjas i proportion
till den kostnadsstegring, som inträffar från 1950 till 1951.
Australien, Danmark, Frankrike, Sydafrika och USA. Den tillgängliga litteraturen
är relativt omfattande. Hänvisningar till denna har bl. a. givits
i den år 1950 av Förlagsaktiebolaget Hem i Sverige publicerade boken
» J ordhusbygge ».
De i litteraturen redovisade resultaten och erfarenheterna rörande jordhus
kan ej alltid direkt översättas till svenska förhållanden beroende på
att många faktorer varierar i de olika länderna. Sådana faktorer är klimat,
jordmaterial, priser, standardkrav samt material- och arbetskraftssituation.
De undersökningar, som i Danmark bedrivits med bidrag från det
danska Statens Byggeforskningsinstitut, torde emellertid kunna tjäna som
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 0.
viss vägledning vid bedömning av frågan om man i Sverige för närmare utredning
skall ta upp problem i samband med jordhusbygge.
Kommittén har med anledning av de väckta motionerna hemställt hos
Statens Byggeforskningsinstitut i Danmark om upplysningar rörande de
med medel från byggeforskningsinstitutet bedrivna undersökningarna. Ur
det svar som byggeforskningsinstitutet vänligen tillställt kommittén citeras
följande: »Da instituttet bevilgede midler till forspgene, var der stor knaphed
her i landet på mursten og fagkert arbejdskraft, og der syntes derfor
åt vsere mening i åt spge denne byggemetode fremmet. Knapheden på mursten
er nu afhjulpet, og selv om den faglserte arbejdskraft endnu ikke er
rigelig, har resultatet dog vieret det ovenmevnte. Instituttet betragter derfor
for sit vedkommende de gjorte anstrengelser som spildte og kan, medmindre
forholdene i Sverige är vaesentligt forskellige fra forholdene her,
dårligt anbefale, åt der nu anvendes penge på en forskning indenfor dette
område i Sverige.
Kvaliteten af de udfprte bygvaerker er sikkert tilstrsekkelig, men under
normale forliold vil omkostningerne ikke kunne konkurrere med det traditionale
bvggeri, så medmindre De regner med, metoden hos Dem skal
anvendes på landet og fortrinsvis ved anvendelse af bygherrens egen arbejdskraft,
tror vi som sagt ikke, åt den vil kunne opnå stprre succés.»
Kommittén vill framhålla, att besparingarna vid jordhusbygge synes
mycket ovissa. Vid bedömningen av storleksordningen av eventuella besparingar
måste beaktas att vid exempelvis ett enplans enfamiljshus den totala
väggkostnaden, d. v. s. kostnaden för ytter- och innerväggar samt grundmurar,
torde utgöra mellan 15 och 20 procent av den totala byggnadskostnaden.
Tar man hänsyn till att i jordhus grunden ofta utföres av betong
eller möjligen av s. k. geobetong, d. v. s. jord blandad med cement (ungefär
120 kg cement per m3 geobetong) samt till att mellanväggar ofta utföres
av vanliga byggnadsmaterial kommer besparing främst att kunna göras
i fråga om ytterväggarna, vilka torde svara för mindre än 10 procent av
den totala byggnadskostnaden. Möjligheterna för kostnadsminskningar är
således begränsade och en eventuell vinst torde i bästa fall kunna uppgå
till någon procent. Även om en liten besparing vore möjlig eller om kostnaderna
vore desamma som vid konventionella byggnadsmetoder kan man
tveka inför jordhusbyggande med hänsyn bl. a. till att jordhus medför en
viss osäkerhet ur teknisk synpunkt, fordrar inlärande av en ny arbetsmetodik
även om denna är enkel, fordrar undersökning av marken för finnande
av lämplig jord, minskar golvytan vid givna yttermått på en byggnad
genom de tjocka väggarna.
De ovan angivna procentalen hänför sig endast till bostadshus. Vid fritidsstugor
och garage kan förhållandena möjligen vara något annorlunda.
Helt allmänt skall ytterligare endast framhållas att de försök, som f. n.
göres för att minska byggnadskostnaderna, i flertalet fall gått ut på att i
möjligaste mån överföra produktionen från byggnadsplats till fabrik. Man
får ej bortse ifrån den rationalisering av framställningen av byggnadsmaterial
eller byggnadselement, som är möjlig på fabrik — eu rationalisering
som torde uppväga transportkostnaderna. De konventionella byggnadsmaterialen
kan ofta utnyttjas utan särskilda instruktioner av egnahemsbyggare,
sportstugebyggare m. fl. Här skall även betonas att bedömningen av
byggnadssystem och byggnadsmaterial blir olika vid eu bristsituation.
I fråga om kommitténs möjligheter atl bevilja anslag för forskning ro -
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
rande jordhusbygge skall framhållas att kommittén förfogar över synnerligen
begränsade anslag. Dessa kan ej ens tillnärmelsevis täcka medelsbehovet
för de aktuella forskningsuppgifter, i fråga om vilka man med någorlunda
säkerhet kan räkna med att forskningsverksamheten medför positiva
resultat.
Med hänvisning till vad ovan anförts får statens kommitté för byggnadsforskning
framhålla dels att forsknings- och utredningsverksamhet rörande
jordhusbygge utöver den verksamhet som redan bedrivits genom bl. a. Statens
Byggeforskningsinstitut i Danmark ej f. n. synes höra till de mest
angelägna uppgifterna inom den svenska byggnadsforskningen, dels att
ur teknisk synpunkt motiv ej synes finnas för lättnader i byggnadsregleringen
beträffande jordhusbygge.
Statens forskningskommitté för lanlmannabgggnader har närmast behandlat
frågan i den mån den berör jordbrukets byggnader. Som sammanfattning
av sina synpunkter i frågan anför forskningskommittén.
Jordhusväggen kan under vissa omständigheter innebära en viss, om än
ringa, besparing av anläggningskostnader, men dock sannolikt icke av årskostnader.
Därvid bör emellertid anmärkas, att denna byggnadsmetod medför
en icke oväsentlig ökning av arbetskraftåtgången samt att jordhusbygget
endast i viss omfattning kan utföras av amatörer, enär putsning m. m.
bör utföras av fackkunnigt folk. Metoden torde ha sin största betydelse vid
stor materialbrist men god tillgång på arbetskraft. Tekniskt sett torde förhållandet
vara sådant, att f. n. praktiskt taget inga personer här i landet
behärskar jordbyggnadstekniken, medan speciellt inom jordbruket ett stort
antal personer ha praktisk erfarenhet av betongbyggnadsteknik, betongstenstillverkning
m. in. Likaså bör framhållas, att i fråga om småhus, tillverkningen
av monteringsfärdiga sådana i vårt land nått en mycket stor
utveckling. Detta gäller i första rummet trähus, som kan uppföras på byggnadsplatsen
med mycket liten mängd arbetskraft och i huvudsak av amatörer.
Även i fråga om stenmaterial har monteringstekniken utvecklats därhän,
att icke fackkunniga personer i stor omfattning kunna medverka vid
uppförande av sådana hus. Tillgången på yrkeskunniga byggnadsarbetare
för jordbrukets behov är mycket knapp. Någon minskning av yrkeskunnigt
folk vid uppförande av jordhus i förhållande till andra byggnadsmetoder,
vilka nu stå till buds vid lantbruket, kan forskningskommittén för sin del
icke finna bliva följden av detta tillvägagångssätt.
Med vad sålunda ovan anförts vill statens forskningskommitté för lantmannabyggnader
ha framhållit, att någon betydelse när det gäller övervägande
i fråga om lättnader i byggnadsregleringen kan detta byggnadsförfaringssätt
icke tillmätas åtminstone f. n. Forskningskommittén vill vidare
ifrågasätta, om man med nuvarande knappa forskningsanslag skall uppdraga
åt statens kommitté för byggnadsforskning att utreda frågan om
jordhusbygge i annan mån än detta kan göras genom utnyttjande av redan
tillgänglig erfarenhet på området. De kvalificerade byggnadstekniker, som
leda byggnadsverksamheten för det allmännas del, böra av eu sådan utredning
få möjlighet att bedöma denna byggnadsmetods lämplighet för
ifrågavarande byggnadsverksamhet.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a.
Motionärerna ha framhållit, att arbetena kunna utföras av icke fackmän,
nämligen av byggherren eller hans anhöriga. Detta kan dock styrelsen icke
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
anse vara något motiv för lättnader i byggnadstillståndsbestämmelserna, då
redan tidigare en successiv skärpning genomförts på detta område, senast
i och med borttagande av den s. k. familjebyggarregeln. Trots lättnader i
övrigt borttogs familjeregeln med hänsyn till svårigheter med gränsdragning
och de komplikationer som följde härmed.
Det synes f. ö. icke vara möjligt att uppföra byggnader av här avsett slag
utan anlitande av fackmän.
Styrelsen kan alltså icke tillstyrka motionärernas hemställan om lättnader
i byggnadsregleringen för jordhusbygge med hänsyn dels till att denna
byggnadsmetod ännu icke synes vara tillräckligt utforskad, dels till att nu
förmodade besparingar i material och arbetskraft icke synas i och för sig
motivera detta, dels ock till att de föreslagna lättnaderna torde medföra en
investeringsökning, som i nuvarande läge måste undvikas.
Utskottet.
Under våren 1950 torde allmänt ha förmodats, att de jämförelsevis normala
ekonomiska förhållanden, vilka vid sagda tid ernåtts inom landet,
skulle komma att bestå under de närmaste åren. Det är mot denna bakgrund
de uttalanden böra ses, vilka under vårsessionen av 1950 års riksdag gjordes
till förmån för en avveckling år 1951 av regleringsåtgärderna enligt lagen
om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Utvecklingen sedan våren 1950 har emellertid lett till en utpräglad försämring
av det ekonomiska läget. Kungl. Maj :ts möjligheter att i nödig utsträckning
begränsa investeringsverksamheten torde därför icke böra inskränkas.
Visserligen ha tecken kunnat iakttagas på att tillståndsgivningen
enligt här förevarande lag icke utnyttjas i samma omfattning som tidigare.
Härav lär dock icke kunna slutas att i nuvarande läge lagen kunde upphöra
att gälla eller inskränkas. Det torde alltså vara nödvändigt, att Kungl.
Maj:t erhåller den fullmakt, som en förlängning av lagen innebär. Utskottet
vill därför tillstyrka, att lagen gives fortsatt giltighet under ytterligare
ett år.
I de motioner, som utskottet behandlat i samband med förevarande proposition,
påyrkas vissa lättnader i tillämpningen av lagen.
Enligt motionerna 1:371 och 11:485 bör bostadsbyggandet undantagas
från tillståndstvång. Under åberopande av den kontroll, som i annan ordning
utövas beträffande investeringar i bostäder, anse motionärerna nämligen
det icke vara påkallat att kravet på särskilt byggnadstillstånd för bostadsbyggande
upprätthålles. Härutinnan vill utskottet hänvisa till sitt uttalande
om nödvändigheten av att tillräckliga möjligheter att begränsa investeringarna
stå till Kungl. Maj :ts förfogande. Verkningarna av att bostadsbyggandet,
som utgör mer än hälften av den nu tillståndsberoende
byggnadsverksamheten, skulle undantagas från tillståndstvång torde i väsentliga
delar icke kunna beräknas. Innan resultatet av 1949 års investe
-
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
ringskommittés överväganden i denna fråga föreligger, lär i varje fall icke
ett dylikt undantag kunna förordas. Av här anförda skäl är det också olämpligt
att beträffande andra anläggningsarbeten än bostadsbyggande nu göra
det undantag, som i förenämnda motioner anses möjligt, där byggnadskostnaderna
icke överskrida 30 000 kronor. Utskottet får alltså avstyrka bifall
till motionerna 1:371 och 11:485.
Enligt vad som anförts i motionerna I: 250 och II: 369, vilka hänvisats
till statsutskottet, bör man överväga en större ökning av bostadsbyggandet
än den 1951 års investeringsbudget tillåter. Motsvarande inskränkning av
andra grenar av byggnadsverksamheten borde därvid komma i fråga. I de
till tredje lagutskottet hänvisade motionerna I: 372 och II: 486 har hemställts
bl. a. att ovan antydda synpunkter borde beaktas. Emellertid har utskottet
— sedan samråd ägt rum med vederbörande statsutskottsavdelning
— ansett lämpligast att förevarande avvägningsspörsmål tages upp till bedömande
allenast i samband med behandlingen av nämnda till statsutskottet
hänvisade motioner.
Såsom erinras i motionerna I: 372 och II: 486, har Kungl. Maj:t uppdragit
åt länsarbetsnämnderna att avgöra vissa icke närmare specificerade ansökningar
om byggnadstillstånd, där kostnaderna beräknas icke komma att
överstiga 20 000 kronor. Enligt motionärernas mening måste denna kostnadsgräns
numera anses ligga för lågt. Den borde därför höjas, förslagsvis
till 30 000 kronor. Utskottet vill ansluta sig till denna uppfattning. En oförändrad
kostnadsgräns skulle innebära, att ärenden, vilka vore jämförbara
med dem vilka tidigare tillhört länsarbetsnämndernas prövning, till följd
av inträffade kostnadsstegringar skulle falla under arbetsmarknadsstyrelsens.
En dylik centralisering av tillståndsprövningen bör enligt utskottets
mening undvikas.
I motionerna I: 372 och II: 486 har slutligen hemställts om viss uppmjukning
av byggnadsregleringen vad gäller åtgärder som av yrkesinspektör
föreskrivits jämlikt arbetarskyddslagen. Utskottet vill medgiva, att dylika
åtgärder i vissa fall kunna te sig så angelägna, att de icke böra hindras av
bestämmelserna om byggnadsreglering. Huruvida så är fallet bör dock bedömas
ur de synpunkter, som vid varje särskilt tillfälle bestämma omfattningen
av byggnadsregleringen. Åtminstone torde detta få gälla så länge
betydande lättnader i byggnadsregleringen icke kunna genomföras. Med
hänsyn till det sagda bör åtgärd av ifrågavarande slag icke få vidtagas utan
att för byggnadsregleringen ansvarig myndighet åtminstone blivit hörd i
ärendet. Att i fråga om förevarande äienden överflytta beslutanderätten
från arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd till arbetarskyddsstyrelsen
eller yrkesinspektör synes knappast innebära en förenkling. Utskottet
finner sålunda icke tillräckliga skäl föreligga att i förevarande avseende
förorda någon ändring av gällande tillämpningsföreskrifter till lagen om
tillståndstvång för byggnadsarbete.
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
I vidare mån än som ovan nämnts anser sig utskottet alltså icke kunna
tillstyrka bifall till motionerna 1:372 och 11:486.
I motionerna I: 75 och II: 287 har hemställts om lättnader i byggnadsregleringen
beträffande husbyggen av jord samt om vissa andra åtgärder
till främjande av jordhusbygge. Utskottet anser det synnerligen önskvärt,
att byggnadsmetoder utarbetas som minska byggnadskostnaderna utan att
därigenom en godtagbar byggnadsstandard äventyras. Motionärernas uppfattning,
att jordbyggemetoderna i flera avseenden vore jämställda med
andra metoder för husbyggnad, har dock icke vunnit stöd i remissyttrandena.
Utskottet anser sig med hänsyn härtill böra avstyrka bifall till nu
berörda motioner.
På grund av vad här ovan yttrats får utskottet alltså hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
B. att motionerna I: 371 och II: 485 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna I: 372 och II: 486, utöver vad utskottet
här ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
D.
att motionerna I: 75 och II: 287 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 april 1951.
På tredje lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsson,
Eskilsson, Ivar Persson, Grym, Pålsson* och Boo;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i
Sörsjön, Åhman, Andersson i Mölndal* och Jansson i Aspeboda,* fru Torbrink
samt herr Larsson i Karlstad.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
RESERVATION.
av herrar Eskilsson och Larsson i Karlstad, som ansett att utskottets utlåtande
bort ha följande lydelse:
»Under våren 1950 ansågos åtskilliga tecken tyda på en stabilisering av
det ekonomiska läget inom landet. Vid behandlingen år 1950 av Kungl.
Maj:ts proposition (nr 66) om förlängd giltighet av lagen om tillstånds
-
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6.
tvång för byggnadsarbete ansåg sig därför riksdagen kunna uttala förhoppningar
om avveckling under år 1951 av den individuella detaljregleringen
på detta område.
En sådan ekonomisk situation har dock på grund av den internationella
utvecklingen och den inom landet förda ekonomiska politiken sedermera
uppkommit, att restriktioner tydligen ännu icke kunna undvaras beträffande
användningen av landets resurser. Kungl. Maj:ts befogenhet att begränsa
investeringsverksamheten torde för den skull i nuvarande läge böra
i viss utsträckning bibehållas även i fråga om byggnadsverksamheten. Utskottet
vill därför icke motsätta sig, att lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete
ännu en gång gives förlängd giltighet under ytterligare ett år
men anser sig i detta sammanhang böra giva uttryck åt sin förväntan att
en sådan ekonomisk politik kommer att föras att behov av ytterligare förlängning
icke skall uppstå.
Emellertid komma de väsentligt ökade byggnadskostnaderna i förening
med åtstramningen på kreditmarknaden förmodligen att medföra en på
vissa områden, särskilt bostadsbyggandets område, minskad byggnadsverksamhet.
Såsom tecken på en dylik utveckling kan man tyda sådana fall,
då beviljade byggnadstillstånd lämnats outnyttjade. Härav kommer läget
på bostadsmarknaden att ytterligare förvärras. Det är under sådana förhållanden
angeläget, att lättnader i byggnadsregleringen i syfte att stimulera
bostadsproduktionen tagas under övervägande. I de motioner, som utskottet
behandlat i samband med förevarande proposition, påyrkas dylika
lättnader.
Enligt motionerna I: 371 och II: 485 bör bl. a. bostadsbyggandet undantagas
från tillståndstvång. Under åberopande av den kontroll, som i annan
ordning utövas beträffande investeringar i bostäder, anse nämligen motionärerna
kravet på särskilt byggnadstillstånd för bostadsbyggande opåkallat.
En ökad frihet för byggnadsverksamheten ansluter sig till de önskemål
om sakliga lättnader och ett enklare förfaringssätt, som föregående års
riksdag uttalade vid detta ärendes behandling. Ett betydelsefullt steg i
denna riktning vore otvivelaktigt om familjebostäder för stadigvarande
bruk undantoges från byggnadsregleringen. Därigenom skulle tillkomsten
av dylika bostäder främjas samtidigt som det frivilliga sparandet till egna
hem stimulerades. Utskottet vill därför i anledning av förevarande motioner
kraftigt understryka önskvärdheten av att Kungl. Maj :t till omedelbar
prövning upptar frågan om att genomföra lättnader i byggnadstillståndslagen,
dels i avseende på bostadsbyggandet, dels vad avser anläggningsarbeten.
Vad dessa senare angår bör arbeten förslagsvis upp till en anläggningskostnad
av 30 000 kronor kunna frigivas från tillståndstvång. Därigenom
skulle en administrativ förenkling kunna genomföras och. särskilt
småföretagsamheten beredas väsentliga lättnader utan att mera påtagliga
risker skulle uppstå.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 6. 13
Enligt vad som anförts i motionerna I: 250 och II: 369 -—--(lika
med utskottet) — — -— nu berörda motioner.
På grund av vad här ovan yttrats får utskottet alltså hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
B. att motionerna 1:371 och 11:485 måtte anses besvarade
med det ovan anförda;
C. att motionerna I: 372 och II: 486, utöver vad utskottet
här ovan anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
D. att motionerna I: 75 och II: 287 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.»