Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning med vissa bestämmelser till
motverkande av svinsjukdomar, dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom cn den 26 januari 1951 dagtecknad proposition, nr 82, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade förslag till

Förordning med vissa bestämmelser till motverkande
av svinsjukdomar.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Har hushållningssällskap anordnat kontroll av hälsotillståndet i svinbesättningar,
äger veterinärstyrelsen, om den finner formerna för kontrollen
betryggande, medgiva att veterinär som handhar kontrollen må, under förutsättningar
som styrelsen angiver, meddela friskförklaring för ansluten
besättning.

I friskförklaring skall angivas att den icke äger giltighet längre än till
viss dag efter förklaringens avgivande. Friskförklaring skall genast återkallas,
om tecken på sjukdom yppas i besättningen.

2 §•

Svin må icke utbjudas till försäljning eller säljas under beteckning som
angiver eller giver sken av att djuret är fritt från sjukdom eller härrör från
frisk besättning, med mindre friskförklaring som avses i 1 § gäller för den
besättning djuret tillhör eller djuret förvärvats från friskförklarad besättning
och ej därefter sammanförts med djur, som tillhör eller förvärvats
från icke friskförklarad besättning.

Ej heller må utan tillstånd av veterinärstyrelsen svin säljas under beteckning
som sägs i första stycket, med mindre djuret är försett med märke, utvisande
från vilken besättning det härrör. Närmare bestämmelser om dylik
märkning meddelas av veterinärstyrelsen.

3 §•

Därest smittsamma svinsjukdomar, å vilka epizootilagens bestämmelser ej
iiro tillämpliga, icke förekomma inom visst län eller del därav eller sådana
1 Uihang till riksdagens protokoll 1951. 9 saml. !l avd. Nr 5.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

sjukdomar där ha allenast synnerligen ringa utbredning, må Kungl. Maj :t
förordna att området skall utgöra skyddat område. Har sådant förordnande
meddelats, må svin icke införas till området, med mindre de i 2 § första
stycket angivna villkoren för försäljning under där avsedd beteckning äro
uppfyllda. Närmare bestämmelser rörande villkoren för införseln meddelas
av veterinärstyrelsen, som ock må medgiva undantag från införselförbudet,
om särskilda skäl äro därtill.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas må svin, i den ordning veterinärstyrelsen
föreskriver, föras genom skyddat område så ock för omedelbar
nedslaktning införas till offentligt slakthus eller kontrollslakteri i sådant
område.

4 §•

Förseelse mot 2 eller 3 § straffas med dagsböter. Böterna tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

Intill den 1 januari 1953 skall vad i förordningen är stadgat om hälsokontroll,
anordnad av hushållningssällskap, gälla även dylik kontroll som vid
förordningens ikraftträdande finnes anordnad av slakteriorganisation.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft fyra
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen inom första kammaren
nr 355 av herr Nilsson, Hjalmar, m. fl. och nr 359 av herr Johansson, John,
in. fl. samt inom andra kammaren nr 459 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. och
nr 475 av herr Norup m. fl.

I motionerna I: 355 och II: 459, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta, att den föreslagna förordningens ikraftträdande
skall uppskjutas till den 1 januari 1953.

I motionerna I: 359 och II: 475, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte besluta om sådan ändring av 1 g i förordningen, att hälsokontroll,
anordnad av hushållningssällskap eller slakteriförening, må av veterinärstyrelsen
godkännas, och att i samband därmed förordningens sista
stycke måtte strykas.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.

Lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens veterinärmedicinska
anstalt ha i gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t den 26 augusti 1949 framlagt
förslag rörande hälsokontroll av svinbesättningar.

över förslaget ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,
statens livsmedelskommission, Hushållningssällskapens
förbund efter hörande av förvaltningsutskotten i Stockholms läns och stads
ävensom Östergötlands, Gotlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Skara -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

3

borgs, Västmanlands, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens läns samt
Kalmar läns södra hushållningssällskap, Sveriges lantbruksförbund, Svenska
chefveterinärföreningen, Svenska länsveterinärföreningen och Svenska
distriktsveterinärföreningen, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska
svinavelsföreningen, Svenska veterinärläkareföreningen och Sveriges slakteriförbund.

I propositionen har föredragande departementschefen, statsrådet Sträng,
anfört följande.

»Svinskötseln är en av jordbrukets viktigaste inkomstkällor. Värdet av
fläskproduktionen beräknas sålunda exempelvis för innevarande regleringsår
till ej mindre än omkring 400 miljoner kronor. Det är under sådana förhållanden
klart, att det är av stor betydelse att svinens sjukdomar skola bekämpas
så effektivt som möjligt. Om åtgärder mot vissa sjukdomar hos
svin, främst svinpest, äro även bestämmelser meddelade i epizootilagen. Det
finnes emellertid därutöver åtskilliga sjukdomar — till exempel svininfluensa,
nyssjuka och rödsjuka — vilka äro relativt vanliga inom svinbesättningarna
och årligen åsamka svinskötseln stora förluster. Såsom framhållits
i det nu föreliggande förslaget torde det stå utom tvivel att en minskning
av förekomsten av sistnämnda sjukdomar skulle avsevärt höja det ekonomiska
utbytet av svinskötseln. Ett bekämpande av bland annat dessa sjukdomar
har även på åtskilliga håll redan inletts genom den verksamhet, som
igångsatts särskilt med stöd av slakteriorganisationer och hushållningssällskap.
Anslutningen härtill är emellertid ännu förhållandevis ringa.

Det förslag, som ämbetsverken framlagt, innebär att det allmänna i fortsättningen
skall stöda ifrågavarande verksamhet. Detta stöd skall ges på
två olika vägar. Den ena av dessa är statsbidrag. Den andra är att genom
statliga åtgärder skapa fastare former för verksamheten och förebygga att
djur, som ej varit underkastat en betryggande hälsokontroll, utbjudes under
beteckning som angiver eller giver sken av att djuret är fritt från sådana
sjukdomar, som kontrollen avser, eller härrör från frisk besättning. Som
en åtgärd för att öka anslutningen till hälsokontrollen böra slutligen betraktas
de bestämmelser om galtbesiktningstvång, som förslaget innehåller.

Det har i vissa yttranden gjorts gällande, att ifrågavarande sjukdomars
natur och smittvägar ännu äro ofullständigt kända, och med anledning därav
ifrågasatts, huruvida tiden verkligen är mogen för ett statligt ingripande.
Med anledning härav vill jag framhålla, att det givetvis är önskvärt att full
klarhet skall vinnas i dessa frågor. Det torde även kunna förutsättas att det
forskningsarbete härom, som nu pågår, skall fortsättas. Oberoende av vad
som kan framkomma vid det fortsatta forskningsarbetet torde det dock
bland annat genom de goda resultat, som vunnits av den hittillsvarande bekämpningsverksambeten,
redan nu vara klart att sjukdomarnas spridning
står i direkt samband med de förhållanden inom avelsbesättningama och de
smågrisproducerande besättningarna, som man avser att förbättra genom
don föreslagna hälsokontrollen.

Med hänsyn till vad nu anförts ansluter jag mig till den uppfattning, som

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

framförts i förslaget och även delats av det övervägande antalet remissinstanser,
nämligen att det allmänna i fortsättningen bör främja den hälsokontroll
över vissa svinbesättningar, som redan igångsatts på initiativ av
olika organisationer.

Vad angår de åtgärder, som böra vidtagas för detta ändamål, kan jag
dock — särskilt i nuvarande ekonomiska läge — icke förorda alt statsbidrag
skall utgå till verksamheten. Ett sådant bidrag är enligt min mening
ej heller erforderligt. Kontrollen bör nämligen medföra sådana fördelar
för ägarna av de deltagande besättningarna — i form av förbättrat
hälsotillstånd hos besättningarna och ökade möjligheter att utfå tillfredsställande
pris vid försäljning av djur från dessa — att en tillräcklig anslutning
bör kunna ernås efter hand även utan sådant bidrag. Ej heller
kan Jag i nuvarande läge förorda att veterinärstyrelsen skulle äga att själv
igångsätta dylik kontrollverksamhet.

Däremot finner jag det motiverat att det allmänna skall vidtaga sådana
åtgärder, som i övrigt kunna vara ägnade att främja anslutningen till kontrollen
och förebygga att de resultat, som kunna ha uppnåtts vid bekämpandet
av här avsedda sjukdomar, skola spolieras. Vad som härvid främst
synes böra komma i fråga är att förebygga att djur, som ej varit underkastat
hälsokontroll, utbjudes under beteckning, som angiver eller giver
sken av att djuret är friskt eller härrör från frisk besättning. Uppställes
en dylik föreskrift och straffbelägges överträdelse av densamma bör detta
uppenbarligen vara ägnat att dels ge särskilt köparna av smågrisar större
möjligheter att förskaffa sig friska djur, dels öka anslutningen till dylik
hälsokontroll. Jag kan alltså ansluta mig till ämbetsverkens förslag på
denna punkt. En föreskrift av detta innehåll torde bland annat medföra
att beteckningen premiegris endast får användas å svin från friskförklarad
besättning.

För att deltagande i hälsokontroll skall tillerkännas sådan betydelse som
nyss nämnts, måste det uppenbarligen krävas, att kontrollen är anordnad
på ett betryggande sätt. Bland annat med hänsyn härtill torde ur nu ifrågavarande
synpunkt i princip endast böra godtagas kontroll, som anordnats
av hushållningssällskap. Inom dessa torde nämligen främst vara att
finna den sakkunskap som, med hänsyn till att diagnosticerandet av ifrågavarande
sjukdomar till huvudsaklig del grundar sig på kliniska iakttagelser,
måste krävas av de veterinärer, vilka skola utföra de nödvändiga undersökningarna.
Sällskap, som ej självt har veterinäravdelning, bör, därest
sådan avdelning finnes vid något angränsande sällskap, efter överenskommelse
med det sistnämnda kunna anordna hälsokontroll med anlitande av
dettas veterinäravdelning. Det bör även stå sällskap fritt att, vare sig veterinäravdelning
finnes eller ej, anlita distriktsveterinär för hälsokontrollen, därest
denne har den speciella sakkunskap, som behövs för ändamålet. Under
en övergångstid bör därjämte av slakteriorganisation bedriven hälsokontroll
kunna godkännas såsom likvärdig med en av hushållningssällskap anordnad
kontroll.

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Såsom eu allmän förutsättning torde härjämte böra uppställas att veterinärstyrelsen
finner kontrollen vara anordnad på ett betryggande sätt.

Det bör givetvis ankomma på vederbörande hushållningssällskap att
självt avgöra, huruvida det vill anordna sådan kontroll som nu nämnts.
Även deltagandet i hälsokontrollen bör vara frivilligt. Med aniedning av
vad som i ett par yttranden anförts om att avelsbesältningar borde vara
skyldiga att deltaga i kontrollen må framhållas, att man enligt min mening
har anledning räkna med alt deltagande i hälsokontrollen skall visa sig ha
så stort värde, att flertalet avelsbesättningar av betydelse för svinskötseln
i landet komma att vara beredda att ansluta sig till sådan kontroll.

Den nu föreslagna hälsokontrollen bör självfallet icke innebära att den,
som anordnar kontrollen, skall övertaga hälsovården i dess helhet i fråga
om besättningen. Kontrollen bör i stället inriktas på att, så långt detta
är möjligt, klargöra huruvida någon av de åsyftade sjukdomarna förekommer
inom besättningen ävensom att giva allmänna anvisningar om vad som
bör iakttagas för att förebygga eller motverka sådan sjukdom. Den erforderliga
behandlingen vid akuta sjukdomsfall ävensom vaccinbehandling
och liknande åtgärder böra sålunda ej inrymmas inom kontrollen.

Såsom ett led i strävandena att sanera svinbesättningarna och vinna tillräcklig
anslutning till det frivilliga bekämpandet ha ämbetsverken vidare
förordat att områden, där nu avsedda sjukdomar icke förekomma eller endast
ha ringa omfattning, skulle kunna förklaras för skyddsområden. Innebörden
av en sådan förklaring skulle vara, att svin icke skulle få införas
till området, med mindre det uppfyllde de nyss angivna fordringarna för erhållande
av beteckningen premiegris eller liknande beteckning. Härjämte ha
ämbetsverken ansett att i område med galtbesiktningstvång galt ej borde godkännas,
med mindre den härrörde från friskförklarad besättning.

Mot den förra av dessa bestämmelser har jag i princip intet alt erinra.
Den bör emellertid uppenbarligen endast avse sjukdomar som äro smittsamma.
Såsom ämbetsverken sjäva framhållit torde vidare en dylik bestämmelse
böra tillämpas med stor försiktighet, och i vart fall för närvarande
torde det icke böra ifrågasättas alt något annat område än Gotlands län —
där sådant redan gäller — skulle förklaras för skyddsområde. Det torde
böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma vilka områden, som skola
utgöra skyddsområden.

Däremot kan jag ej ansluta mig till tanken, alt hälsokontrollen skulle förknippas
med en utvidgning av bestämmelserna om galtbesiktningstvång.
Vad ämbetsverken här föreslagit skulle nämligen, såsom även framhållits
i ett yttrande, i själva verket innebära att innehavarna av avelsbesättningar
bleve tvingade att ansluta dessa till hälsokontrollen. Ett sådant tvång torde
emellertid, på sätt jag redan tidigare påpekat, icke vara nödvändigt för alt
verksamheten skall giva ett tillfredsställande resultat.

De nu föreslagna bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli
1951.»

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Utskottet.

Kungl. Maj:ts förslag innebär främst ett skydd för de beteckningar å svin
varigenom svinen förklaras fria från sjukdom eller anges komma från frisk
besättning. Den ägare av svinbesättning, som icke vill ansluta sig till i förslaget
angiven verksamhet för hälsokontroll av svinbesättningar, förbjudes
nämligen att utbjuda svin under sådan beteckning som nu nämnts. Förslaget
medför däremot i regel icke hinder för försäljning av svin, såvida dylik
beteckning icke användes. Till s. k. skyddat område skola emellertid få inlöras
endast sådana svin, som få försäljas under förenämnd beteckning. Departementschefen
anser, enligt vad propositionen utvisar, att såsom skyddsområde
icke f. n. kan komma i fråga annat område än Gotlands län. Hälsokontrollen
skall enligt Kungl. Maj :ts förslag under veterinärstyrelsens överinseende
handhavas av hushållningssällskap samt, intill den 1 januari 1953,
av de slakteriorganisationer, som redan vid förordningens ikraftträdande bedriva
dylik verksamhet. Förordningen föreslås skola träda i kraft den 1 juli
1951.

Det synes utskottet vara av väsentlig betydelse för kampen mot svinsjukdomarna
att en sådan frivillig hälsokontroll av svinbesättningar, som f. n.
flerstädes tinnes, i möjlig mån främjas. Åtgärder från statsmakternas sida
för att stödja denna verksamhet äro enligt utskottets mening befogade. Bestämmelser,
som medföra att ägare av svinbesättningar kunna känna sig
hämmade i sin näring, böra dock undvikas. Kungl. Maj:ts förslag torde ur
dessa synpunkter vara väl avvägt. Utskottet vill understryka departementschefens
uttalande, att bestämmelsen om skyddsområde skall tillämpas med
stor försiktighet. Så bör ett område icke förklaras vara skyddsområde, förrän
visshet vunnits att tillförseln av smågrisar till området är tryggad även
med den restriktion på införseln av svin som en dylik förklaring innebär.

I motionerna 1:359 och 11:475 har yrkats på en allmän regel att även
slakteriförening måtte få handhava hälsokontrollen. Motionärerna, som
framhållit slakteriorganisationernas hittillsvarande gagnande verksamhet på
området, ha pekat på möjligheten av att hushållningssällskap icke anser sig
kunna anordna kontrollen. Enligt utskottets mening är det otvivelaktigt att
slakteriorganisationernas medverkan i förevarade verksamhet varit en av
förutsättningarna för att man kunnat uppnå de resultat till vilka den hunnit.
Denna medverkan torde även i framtiden bli värdefull. I likhet med departementschefen
och på de skäl han anfört anser emellertid utskottet att i
princip endast kontroll, som anordnats av hushållningssällskap, bör godtagas.
Den kontroll slakteriorganisationerna må kunna utöva för hälsokontrollen
å svin bör alltså inordnas i den av hushållningssällskapen ledda kontrollen.
Ordalagen i den föreslagna förordningen lägga ej hinder i vägen
för ett nära samarbete mellan hushållningssällskap och slakteriförening i
fråga om den kontroll, för vilken ansvaret och ledningen vilar på sällskapet.
Utskottet förutsätter, att hushållningssällskapen beredas möjligheter att

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

anordna ifrågavarande kontroll, där behov av den finnes. Med hänsyn till
vad nu sagts kan utskottet icke tillstyrka bifall till här berörda motioner.

För motverkande av svinsjukdomarna äro — som även betonats i motionerna
I: 355 och II: 459 — också andra åtgärder behövliga än de som innefattas
i Kungl. Maj :ts förevarande förslag. Ytterligare vetenskaplig forskning
samt ökning av antalet veterinärer utbildade på området kunna nämnas
såsom önskvärda förstärkningar av möjligheterna att bekämpa svinsjukdomarna.

Enligt gällande rätt äger var och en utbjuda svin till försäljning under
angivande av att djuret är fritt från sjukdom eller härrör från frisk besättning.
Förutsättning är endast att den beteckning, under vilken djuret utbjudes,
motsvarar verkligheten. Förordningen kommer alltså att hindra den
ägare av friska djur (eller av djur från frisk besättning), vilken icke anslutit
sig till hälsokontrollen, att utbjuda (eller försälja) svin under beteckningar,
som han kanske tidigare använt. Det synes utskottet då befogat att ikraftträdandet
av förordningen något uppskjutes för att skapa möjligheter för
personer, vilkas svinbesättningar hittills icke stått under kontroll, att hinna
anpassa sin uppfödning och kontroll av svin efter veterinärstyrelsens föreskrifter,
så att besättningarna kunna inordnas under hälsokontroll, som står
under hushållningssällskap. Olägenheterna av ett dylikt uppskov kunna förmodas
bli mycket begränsade. Utskottet anser att förordningen bör träda i
i kraft den 1 januari 1953 och tillstyrker alltså motionerna I: 355 och II: 459.
I samband därmed bör datum i övergångsbestämmelsen beträffande slakteriorganisation
lämpligen ändras till den 1 januari 1954.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit
viss ändring böra företagas i det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till förordning — måtte med bifall
till motionerna I: 355 och 11:459 antaga nämnda förslag
med den ändringen, att förslagets två sista stycken erhålla
följande lydelse:

»Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1953.

Intill den 1 januari 195i skall vad i förordningen är stadgat
om hälsokontroll, anordnad av hushållningssällskap,
gälla även dylik kontroll som vid förordningens ikraftträdande
finnes anordnad av slakteriorganisation.»

B. att motionerna 1:359 och 11:475, i den mån de icke
kunna anses besvarade genom utskottets hemställan under
A., icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1951.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE IIOLMBÄCK.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Eriksson, Nils A. Larsso,
Eskilsson, Ivar Persson, Grym, Ulilén* och Pålsson; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i
Sörsjön, Allmän, Andersson i Mölndal, Johansson i Torp, Jansson i Aspeboda
och Larsson i Karlstad.

'' Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Eskilsson, som ansett, att utskottets utlåtande bort ha följande
lydelse:

Kungi. Maj :ts förslag----— (lika med utskottet) —---1 juli 1951.

Det synes------(lika med utskottet)--— förklaring innebär.

I motionerna----— (lika med utskottet)---- den hunnit. Med hän syn

till att enligt departementschefens uttalande statsbidrag till den av
hushållningssällskapen bedrivna kontrollverksamheten icke kommer att
utgå, blir omnämnda medverkan från slakteriorganisationernas sida nödvändig
jämväl för framtiden. För en sådan medverkan talar också vad i
förenämnda motioner anförts om de praktiska fördelar, denna skulle erbjuda
genom den fortlöpande kontroll av hälsotillståndet som slakteriorganisationerna
utöva både beträffande de smågrisproducerande besättningarna
och i fråga om de till slakteriorganisationerna levererade slaktdjuren.
Som en förutsättning för att hälsokontrollen må anförtros jämväl åt slakteriorganisationerna
skall enligt utskottets mening gälla att överinseendet
över verksamheten utövas av veterinärstyrelsen och att verksamheten står
öppen också för sådana, som icke äro medlemmar i organisationerna. Det
sagda föranleder visst tillägg till förordningens 1 § ävensom att sista stycket
i övergångsbestämmelserna till förordningen utgår.

De i motionerna I: 355 och II: 459 anförda betänkligheterna mot att den
föreslagna lagstiftningen skulle träda i kraft redan den 1 juli 1951 finner
utskottet vara mindre väl grundade. I likhet med departementschefen anser
utskottet, att från det allmännas sida så snart som möjligt böra vidtagas
åtgärder till befrämjande av den hälsokontroll över vissa svinbesättningar,
vilken redan ingångsatts på initiativ av olika enskilda organisationer.
Den föreslagna förordningen bör därför träda i kraft vid i propositionen
angiven tidpunkt.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit
vissa ändringar böra företagas i det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till förordning — måtte med
bifall till motionerna 1:359 och 11:475 antaga nämnda

Tredje lagutskottets utlåtande nr 5. 9

förslag med de ändringarna, att 1 § erhåller följande lydelse: »1

§.

Har hushållningssällskap — ---(lika med Kungl. Maj:ts

förslag) — — — ansluten besättning.

Vad nu stadgats för det fall att hushållningssällskap anordnat
hälsokontroll skall, där särskilda skäl därtill föranleda,
gälla jämväl, då kontrollen anordnats av slakteriorganisation.

I friskförklaring--— (lika med Kungl. Maj :ts förslag)
----i besättningen.»

samt att övergångsbestämmelsernas sista stycke utgår;

B. att motionerna I: 355 och II: 459 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

2 tlihang till riksdagens protokoll 1991. 9 samt. 3 avd. Nr 6.