Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen den 28
juni 1946 (nr 469).

Genom en. den 30 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 172, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till

Förordning om ändrad lydelse av 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469).

Härigenom förordnas, att 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen den
28 juni 1946 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

35 §.

Gällande lydelse:

1 m o m. Vid mantalsskrivning skola
i mantalslängder uppföras:

1. alla fysiska---i riket;

2. alla vid nämnda tidpunkt bestående
inländska juridiska personer
samt därjämte de, som upptagits i den
för förrättningsåret gällande mantalslängden
men upphört efter den 1
november året före förrättningsåret,
ävensom sådana utländska juridiska
personer, vilka enligt senaste taxeringslängd
voro skattskyldiga här i
riket, därvid under juridiska personer
inbegripas ägare av för gemensamt
behov avsatta så kallade besparingsslcogar,
häradsallmänningar och

Föreslagen lydelse:

1 in o m. Vid mantalsskrivning
skola i mantalslängder uppföras:

1. alla fysiska ■—- — — i riket;

2. alla vid nämnda tidpunkt bestående
inländska juridiska personer
samt sådana utländska juridiska personer,
vilka enligt senaste taxeringslängd
voro skattskyldiga här i riket,
därvid under juridiska personer inbegripas
ägare av för gemensamt
behov avsatta så kallade besparingsskogar,
häradsallmänningar och andra
likartade samfälligheter, som förvaltas
självständigt för delägarnas gemensamma
räkning; dock att svenska
staten samt landsting, kommuner

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. 3 avd. Nr 12.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

andra likartade samfälliglieter, som
förvaltas självständigt för delägarnas
gemensamma räkning; dock att
svenska staten samt landsting, kommuner
och andra menigheter i riket
icke mantalsskrivas utom där de skola
upptagas i taxeringslängd för beskattning;
samt

3. alla vid -— — — nästföregående
mantalsskrivning.

Där länsstyrelsen--— eller

icke.

och andra menigheter i riket icke
mantalsskrivas utom där de skola
upptagas i taxeringslängd för beskattning;
samt

3. alla vid — ---nästföregående

mantalsskrivning.

Där länsstyrelsen — — — eller
icke.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1951.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, får utskottet i den. män redogörelse därför ej lämnas
här nedan hänvisa till propositionen.

I propositionen föreslås en begränsning i mantalsskrivningsförrättares
skyldighet att i mantalslängd uppföra vissa juridiska personer.

Enligt 35 § 1 mom. andra punkten folkbokföringsförordningen skola i
mantalslängder uppföras bl. a. alla den 1 november förrättningsåret bestående
inländska juridiska personer samt därjämte sådana inländska juridiska
personer, som upptagits i den för förrättningsåret gällande mantalslängden
men upphört efter den 1 november året före förrättningsåret.

Enligt vad chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, inledningsvis
anfört i propositionen ha Föreningen Sveriges kronokamrerare och Sveriges
häradsskrivarförening i en den 7 februari 1950 dagtecknad skrivelse till
departementschefen gjort framställning om sådan ändring i 35 § 1 inom.
folkbokföringsförordningen, att i mantalslängd icke skulle uppföras inländska
juridiska personer, som upptagits i den för förrättningsåret gällande
mantalslängden men upphört efter den 1 november året före förrättningsåret.

I fråga om tillkomsten av nu berörda bestämmelse i folkbokföringsförordningen
hade föreningarna anfört följande.

I folkbokföringskommitténs den 7 november 1944 avlämnade betänkande
med förslag till omorganisation av folkbokföringen saknar den mot 35 § 1
mom. folkbokföringsförordningen svarande 113 § bisatsen »samt därjämte

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

3

de, som upptagits i den för förrättningsåret gällande mantalslängden men
upphört efter den 1 november året före förrättningsåret». I yttrande över
förslaget framhöll emellertid taxeringsintendenten i Stockholm »att förslaget
innebure, att juridisk person som under året upphört skulle utelämnas
vid nästa mantalsskrivning. Ur beskattningssynpunkt syntes det emellertid
vara lämpligt, att sådan person finge kvarstå jämväl vid mantalsskrivningen
närmast efter det den juridiska personen upphört, eftersom en sista deklaration
i regel vore att förvänta från densamma». (Se proposition nr 255
till 1946 års riksdag, s. 220). Taxeringsintendenten torde härvid ha utgått
från att taxeringsårets mantalslängd, liksom tidigare, skulle ligga till grund
för taxeringen. Med anledning av taxeringsintendentens påpekande anförde
departementschefen (prop. s. 221): »Mot de av kommittén föreslagna bestämmelserna
angående personers uteslutande ur mantalslängd har jag i huvudsak
ej något att erinra. Lika med taxeringsintendenten i Stockholm anser
jag emellertid, att juridisk person, som upphört, bör upptagas även i
mantalslängden för året näst efter det då den juridiska personen upphört.»
På grund härav tillfogades nu ifrågavarande tilläggsbestämmelse i förslaget
till folkbokföringsförordning och antogs av riksdagen.

Emellertid hade vid angivna tidpunkt 1945 års riksdag i samband med
uppbördsreformen redan antagit förslag till lag om ändring i vissa delar av
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (SFS nr 897; se även proposition
nr 370, s. 48 och 126—131). Härigenom ändrades begreppet hemortskommun
från att gälla den kommun, där den skattskyldige författningsenligt
skall vara mantalsskriven för taxeringsåret till att gälla motsvarande
kommun för året näst före taxeringsåret, innebärande att mantalslängden
för sistnämnda år skall ligga till grund för taxeringen. Till följd härav har
den situationen uppkommit, att det omförmälda tillägget till 35 § 1 mom.
folkbokföringsförordningen saknar egentligt motiv.

Föreningarna hade vidare anfört, att stadgandet i 35 § 1 mom. folkbokföringsförordningen
komme att onödigtvis komplicera mantalsskrivningsarbetet
och säkerligen medföra risk för uppkomsten av fel i mantalslängderna.

över nämnda skrivelse hade, efter remiss, utlåtande avgivits av 1949 års
folkbokföringssakkunniga. I utlåtandet hade de sakkunniga yttrat att den
påtalade bestämmelsen, att jämväl de juridiska personer, som upptagits i
den för förrättningsåret gällande mantalslängden men upphört efter den 1
november året före förrättningsåret, skulle mantalsskrivas, visat sig förorsaka
mycket onödigt arbete; att stadgandet saknade betydelse ur taxcringssynpunkt
vitsordades av de sakkunniga. De sakkunniga funne det uppenbart
att en ändring av författningsrummet i den med framställningen
avsedda riktningen måste komma till stånd. Då den ifrågasatta ändringen
av 35 g 1 mom. andra punkten folkbokföringsförordningen icke droge med
sig ytterligare ändringar i folkbokföringsförfattningarna, tillstyrkte de sakkunniga,
att den med framställningen avsedda ändringen genomfördes.

Departementschefen. »Såsom framgår av den lämnade redogörelsen skola
vid mantalsskrivning uppföras i mantalslängden — förutom bl. a. inländska
juridiska personer som bestå den 1 november förrättningsåret — sådana inländska
juridiska personer, som upptagits i den närmast föregående mantalslängden,
d. v. s. bestått den 1 november föregående år, men upphört
efter sistnämnda dag. Detta innebär exempelvis, att vid mantalsskrivningen

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr i2.

för år 1952 — vilken förrättning skall taga sin början hösten 1951 — skola
i mantalslängden upptagas, såvitt nu är i fråga, sådana inländska juridiska
personer (t. ex. dödsbon), som bestått den 1 november 1950 och därför
redovisats i mantalslängden för år 1951 men som upphört under tiden
från den 1 november 1950 till den 1 november 1951.

Syftet med den här återgivna bestämmelsen i folkbokföringsförordningen
har uppenbarligen varit, att taxeringsmyndigheterna skulle ur mantalslängden
kunna erhålla upplysning rörande samtliga juridiska personer, som
skola åsättas taxering därest övriga förutsättningar härför äro för handen.

Emellertid har redan i samband med genomförandet av 1945 års uppbördsreform
vidtagits sådan ändring i kommunalskattelagen, att numera
till grund för taxeringen skall ligga icke, såsom tidigare varit fallet, mantalslängden
för taxeringsåret utan mantalslängden för året näst före taxeringsåret.
Vid 1952 års taxering skall således användas mantalslängden för
år 1951, vilken längd anknyter till förhållandena den 1 november 1950, och
mantalslängden för år 1952 kommer att begagnas först vid 1953 års taxering.
Vid sistnämnda taxering beskattas inkomst som åtnjutits under kalenderåret
1952 eller motsvarande räkenskapsår. På grund härav och då
en juridisk person, som upphört under tiden efter den 1 november 1950
men före den 1 november 1951, taxeras sista gången år 1952 (för inkomst
som åtnjutits under kalenderåret 1951 eller motsvarande räkenskapsår),
föreligger icke ur taxeringssynpunkt något behov av att i mantalslängden
för år 1952 —• som enligt vad förut nämnts användes vid taxeringen år 1953
—- upptaga juridiska personer som upphört under tidsperioden från den 1
november 1950 till den 1 november 1951.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom
propositionen framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 maj 1951.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Nils A. Larsson, Werner,
Albert Hermansson, Eskilsson, Lindahl, Pålsson och Boo,

från andra kammaren: herrar Ericsson i Sörsjön, Holm, Andersson
i Mölndal, Johansson i Torp, Jansson i Aspeboda, Larsson i Karlstad, fröken
Vinge och herr Nyberg.

617574. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.