Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
1
Nr 18.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om undantag från tilllämpningen
av bestämmelserna om yrkesmässig automobiltrafik
för transporter av sockerbetor och betmassa.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 34 i första kammaren av
herr Persson, Ivar, m. fl. samt nr 19 i andra kammaren av herr Hansson i
Skegrie in. fl.
I motionerna, vilka äro likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att hos Kungl. Maj:t begära, att från tillämpningen av bestämmelserna
om yrkesmässig automobiltrafik enligt kungl. förordningen den 25
oktober 1940 måtte, utöver vad som nu gäller beträffande transporter av
mjölk, mejeriprodukter, ägg samt slaktdjur, även undantagas transport
av sockerbetor och betmassa».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Enligt 2 § förordningen den 25 oktober 19A0 angående yrkesmässig automobiltrafik
m. in. undantagas från bestämmelserna om yrkesmässig trafik
transporter uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller ägg ävensom transporter
uteslutande av slaktdjur till slakteri.
Vid flera tillfällen under 1930-talet var frågan huruvida transporter av
mjölk, slaktdjur m. m. borde helt eller delvis undantagas från föreskrifterna
rörande den yrkesmässiga trafiken föremål för stor uppmärksamhet
från statsmakternas och berörda näringsorganisationers sida. Bestämmelser,
varigenom transporter av mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur undantogos
från föreskrifterna om yrkesmässig trafik, tillkommo första gången 1936.
De förslag, som vid olika tillfällen framkommit i syfte att undantaga
vissa transporter av lantbrukets produkter från eljest gällande trafikbestämmelser,
ha — särskilt såvitt angår transporter av mjölk — huvudsakligen
föranletts av intresset att låta anordna dylika transporter utan hinder
av de inskränkningar, som av olika skäl ansetts motiverade för varuforslingen
med lastbilar i övrigt. Syftet med nu gällande undantagsbestämmelser
för vissa av lantbrukets biltransporter har således ansetts vara att
till gagn för såväl konsumenter som producenter söka underlätta omsättningen
av de olika varuslagen mjölk, ägg och slaktdjur. Särskilt mjölk och
mjölkprodukter ha synts erfordra på en gång snabba och billiga transporter.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 9 sand. 2 avd. Nr 18.
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
Redan vid 1933 ars riksdag framhölls i ett uttalande av andra lagutskottet
behovet av en särställning för mjölktransporter. Vid 1935 års riksdag
hemställdes i två motioner att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om sådan ändring i motorfordonsförordningen, att för transport
av mjölk till mejeri och konsumtionsort samt av slaktdjur och slakteriprodukter
ej skulle erfordras särskilt tillstånd. I sitt utlåtande över motionen
hemställde andra lagutskottet — under hänvisning till den då arbetande
1932 års trafikutredning — att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Hälften av utskottets ledamöter avgåvo emellertid reservation
i ärendet och yrkade bifall till motionerna. Reservationen bifölls i
båda kamrarna, varefter riksdagen avlät skrivelse i ämnet.
1932 års trafikutredning har i sitt betänkande med förslag till förordning
angående allmän automobiltrafik behandlat frågan, huruvida transporter
av vissa slags varor borde helt eller delvis undantagas från eljest gällande
bestämmelser. Trafikutredningen fann emellertid icke anledning att helt
undantaga mjölk- och slaktdjurstransporter från tillämpningen av bestämmelserna
om yrkesmässig trafik. Däremot ansåg sig utredningen böra föreslå
vissa lättnader för dylika transporter såväl vid behandlingen av ansökningar
om tillstånd därtill som i fråga om trafikens bedrivande.
1936 års trafiksakkunniga förklarade rent allmänt, att undantag från de
bestämmelser, som voro avsedda att gälla för den yrkesmässiga trafiken i
gemen, borde beviljas endast därest och i den mån det erfordrades för åstadkommande
av en ändamålsenlig transportorganisation. Ur denna synpunkt
ansågo emellertid de sakkunniga de av 1932 års trafikutredning föreslagna
lättnaderna för vissa jordbrukstransporter icke tillräckligt motiverade. Statliga
åtgärder till skydd för jordbruket eller andra näringsgrenar ansågo de
sakkunniga icke böra vidtagas i sådant sammanhang som det ifrågavarande.
I proposition till 1936 års låksdag med förslag till förordning om allmän
automobiltrafik anförde föredragande departementschefen, att vad 1936 års
trafiksakkunniga anfört visserligen syntes principiellt icke sakna fog. Med
hänsyn till vad i ärendet förekommit borde dock de av 1932 års trafikutredning
ifrågasatta lättnaderna lämpligen böra komma till stånd.
Vid 1936 års riksdag beaktades ifrågavarande spörsmål i flera motioner.
I en av dessa framhölls, att det vore för jordbruket nödvändigt att få sina
transporter av mjölk, slaktdjur in. m. ordnade utan fördyring genom reglerande
bestämmelser. Sådana varor, som av jordbrukets utövare och av jordbrukets
föreningar transporterades från och till mejerier, slakthus o. s. v.,
borde därför lämnas utanför regleringen av den yrkesmässiga trafiken. I
vissa motioner ifrågasattes därjämte att de lättnader, som enligt propositionen
skulle gälla för transport av mjölk och slaktdjur, även borde medges
i fråga om transport av skogsprodukter från avverkningsplats samt av färsk
fisk.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
Andra lagutskottet hemställde i sitt utlåtande över propositionen och
motionerna, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan
ändring i motorfordonsförordningen, att »transporter uteslutande av
mjölk eller produkter därav eller av slaktdjur eller av färsk fisk eller av
skogsprodukter från avverkningsplats» måtte undantagas från tilllämpningen
av de särskilda bestämmelser, som gällde för den yrkesmässiga
trafiken.
Av utskottets motivering för denna hemställan må följande här återgivas:
Under de senaste åren har inom jordbrukets område utförts ett omfattande
organisationsarbete, vilket i vissa hänseenden skapat ändrade förutsättningar
för såväl förädling som avsättning av jordbrukets produkter.
Mejerirörelsen har sålunda erhållit allt större betydelse samtidigt som
rörelsens centralisering till färre företag föranlett längre transportvägar. De
höjda kvalitetskraven på mjölk och mjölkprodukter ha ökat behovet av att
dessa varuslag snabbt forslas till mejeri eller konsument. Slakt av djur
sker numera mindre ofta på den egna gården utan slaktdjuren transporteras
till slakteri.
Dessa förändringar ha väsentligt underlättats av de genom automobiltrafikens
snabba utveckling förbättrade kommunikationerna. Tillgången
till automobiler för transport av skogsprodukter från avverkningsplats har
vidare ökat möjligheterna för ett effektivt skogsbruk, och även fisket har
erhållit förbättrade avsättningsmöjligheter, enär den färska fisken numera
kan med bil snabbt föras till städer och andra konsumtionsorter.
Den nuvarande regleringen av den yrkesmässiga trafiken hindrar ett fullt
utnyttjande av lastbilstransporternas fördelar. Den mindre näringsutövaren,
vars rörelse icke är så stor att anskaffandet av en egen lastbil kan vara
ekonomiskt lönande, är hänvisad till att för sina transporter anlita utövare
av yrkesmässig trafik. Detta ställer sig i många fall kostsamt och obekvämt.
Med den stränga tolkning av begreppet yrkesmässig trafik, som kommit
till uttryck i åtskilliga uppmärksammade avgöranden av domstolarna, kräves
tillstånd till sådan trafik även för det fall, att en förening av lantbrukare
med föreningen tillhöriga bilar utför transporter mot ersättning för
föreningsmedlemmarnas räkning, samt jämväl för det fall, att en lantbrukare
med sin bil transporterar varor mot ersättning åt någon eller några
närboende lantbrukare. Det har visat sig svårt att erhålla tillstånd till
transporter för lantbrukets räkning, och det vill synas, som om vissa länsstyrelser
icke tagit tillräcklig hänsyn till jordbrukets säregna förhållanden
utan ofta ogillat ansökningar av denna art under hänvisning till att det
föreliggande trafikbehovet redan vore täckt.
Riksdagen ansåg emellertid att endast »transporter av mjölk eller produkter
därav eller av slaktdjur» borde undantagas. 1 anledning av riksdagens
beslut företogs genom kungörelse 1936 den ovan berörda ändringen i
1930 års motorfordonsförordning av innebörd att de särskilda bestämmelserna
om yrkesmässig trafik icke skulle äga tillämpning, »där automobil
användes för transport uteslutande av mjölk, mjölkprodukter eller slaktdjur».
Frågan om befogenheten av ifrågavarande bestämmelser var sedan un -
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 1>S.
der förarbetena till 1936 års trafikutrednings betänkande föremål för ytterligare
utredning. För egen del ställde sig 1936 års trafikutredning avvisande
till framkomna förslag såväl om bestämmelsernas slopande som om
utvidgning av deras tillämpningsområde till att avse även transporter av
skogsprodukter, fisk in. in. Däremot ansåg utredningen skäl föreligga fölen
viss jämkning av ifrågavarande undantagsbestämmelser, som biand
annat skulle innebära en begränsning av mjölkkörningar från mejeri. Utredningens
förslag härutinnan blev emellertid icke bifallet av statsmakterna
utan i 1940 års biltrafikförordning bibehölls den år 1936 införda bestämmelsen
om vissa fria transporter för jordbrukets ändamål.
Förutom de i gällande biltrafikförordning särskilt angivna transporterna
för jordbrukets behov ha, till följd av under det andra världskriget rådande
försörjningssvårigheter med drivmedel och gummi, även transporter au ved
m. m., undantagits från eljest gällande bestämmelser om tillståndsgivning
m. m. för yrkesmässig trafik. Förordning i ämnet utfärdades första gången
den 19 juni 1942. Bestämmelserna härom ha emellertid numera upphört att
gälla.
I proposition nr 115 till 19i0 års riksdag framlades för riksdagens yttrande
det förslag till förordning om yrkesmässig trafik, som nu är gällande. Propositionen
behandlades av andra lagutskottet, som därvid hade att taga
ställning till ett flertal motioner i ämnet, däribland motionen I: 159 och
likalydande motionerna I: 27 och II: 58.
I motionen I: 159 föreslogs, att de föreslagna undantagsbestämmelserna
måtte utvidgas till att gälla även transport av skogsprodukter från avverkningsplatsen.
I motionerna 1: 27 och II: 58, vilka väckts före avlåtandet av propositionen,
hemställdes att transport av sockerbetor och betmassa måtte likställas
med transport av mjölk- och slaktdjur och sålunda få utföras utan särskilt
tillstånd.
Över motionerna I: 27 och II: 58 lät utskottet i vederbörlig ordning inhämta
utlåtanden från järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen
ävensom från länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län samt från
Sveriges trafikbilägares riksorganisation och Sveriges betodlares centralförening
u. p. a.
Järnvägsstyrelsen och Svenska järnvägsföreningen anförde i gemensamt
yttrande bl. a. följande:
Järnvägarna och särskilt de enskilda järnvägar, vilka äro att betrakta
som »betbanor», hava för bettrafiken anskaffat en stor godsvagnspark, lämpad
just för varuslagen betor och betmassa. Ett betydande kapital har nedlagts
i denna vagnanskaffning. Vidare hava godsvagnar moderniserats, bangårdar
utvidgats, särskilda lastnings- och lossningsanordningar vidtagits
och i övrigt förbättringar införts för att underlätta denna trafik, vilket allt
dragit avsevärda kostnader. Samtidigt har den fortgående rationaliseringen
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
o
av sockerindustrien undan för undan ökat dagsavverkningen och påkallat
tillförsel, per dag räknat, av med åren allt större myckenhet av betor. Rationaliseringen
har förkortat betkampanjen, och därmed även förkortat den
tid, under vilken »betbanornas» godsvagnparlc helt utnyttjas, samtidigt som
ökning av godsvagnparken framtvingats, ehuru de för betor och betmassa
avsedda godsvagnarna under normala trafikförhållanden få till stor del stå
oanvända under tid av året, då betkampanj icke pågår. Denna, som vid
råsockerindustriens tillkomst sträckte sig över minst 5 månader av året
eller från oktober ena året till mars månad nästa år, har numera begränsats
till 6 å 8 veckor under månaderna oktober, november och december. De ekonomiska
betingelserna för järnvägarnas bettrafik hava härigenom ofrånkomligt
undergått försämring.
Motionerna avse privata lastbilar utan trafiktillstånd. Man frågar sig, i
vilken utsträckning lastbilar förekomma, vilka i saknad av trafiktillstånd
icke deltaga i det allmänna varuutbytet, men däremot skulle kunna frigöras
för bettrafiken. Under normala förhållanden torde härvid närmast vara att
räkna med bilar, som forsla de under särskilda regler ställda varuslagen
mjölk och slaktdjur, och som icke äro helt sysselsatta med dylik forsling.
Vidare torde nu ifrågakomma bilar, som företagare använda i egen rörelse,
utan att dock kunna bereda dem full sysselsättning. Det torde emellertid
få anses ligga i sakens natur, ehuru närmare utredning därom icke kan
åstadkommas, att privata lastbilar utan trafiktillstånd och utan full sysselsättning
i ägarens egen rörelse icke kunna vara synnerligen talrika. I varje
fall äro vi förvissade om, att dessa privata lastbilar utan trafiktillstånd
icke förmå lösa sockerbetstransportproblemet. Bettrafiken innebär nämligen
framförande till sockerfabriker av över 1 miljon ton betor och bortförande
från fabrikerna av över en halv miljon ton betmassa.
Motionerna anses emellertid icke böra bedömas med hänsyn enbart
till vad ett bifall skulle betyda med nu tillgänglig lastbilpark, som saknar
trafiktillstånd, utan i stället med hänsyn till den utveckling å lastbilsmarknaden,
som ett bifall till motionerna kan väntas skapa. Härvid måste vi
påkalla utskottets särskilda uppmärksamhet därpå, att ifrågasatt frigivande
av transporter av betor och betmassa måste befaras medföra en nu icke
överskådbar ökning av antalet lastbilar utan trafiktillstånd. Firmor och
enskilda, som nu ha begränsat behov av lastbil för egna transporter och
därför hittills icke förvärvat egen bil, utan anförtrott sina transporter åt
den yrkesmässiga bilrörelsen, skulle inför möjligheten att under en del av
året få utan tillstånd åtaga sig transporter av betor och betmassa stimuleras
till att förvärva egen lastbil. Sålunda uppkommande efterfrågan på lastbilar
kan förväntas föranleda, att innehavare av fjärrtrafikbilar söka avyttra
äldre och begagnade bilar för att erhålla mera ekonomiska eller tjänliga biltyper.
Därigenom skulle en särskild lastbilpark för närtrafiken skapas, vilken
måste söka sin anpart å transportmarknaden. Den torde härvid bliva
hänvisad till att tillämpa en lägre taxa än de bilar, som äro upplåtna för
yrkesmässig trafik, vilket skulle vålla rubbningar i nämnda lastbiltrafik.
Då bettrafiken, såsom redan sagts, numera är begränsad till omkring 2
månader av året, skulle innehavarna av lastbilar utan trafiktillstånd snart
finna sig icke kunna ernå nödig försörjning enbart genom att forsla betor
och betmassa. Yrkanden torde därför snart framkomma om rätt att utan
trafiktillstånd forsla även andra produkter inom jordbruksnäringen än betor
och betmassa och härvid närmast lantbruksprodukter av olika slag och
gödning.
(5
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
EU bifall till motionerna befaras sålunda i fortsättningen bringa stor
oreda på transportmarknaden och för lastbiltrafiken skapa ett tillstånd, som
motorfordonsförordningen just avsett att förhindra. Därest transporterna
med lastbil av betor och betmassa i stället alltjämt hänföras till yrkesmässig
trafik, få myndigheterna möjlighet att pröva behovet i varje särskilt
fall och att i fråga om tid och transportslag begränsa tillståndet till vad som
kan anses skäligt och nödigt med hänsvn till i trafiken befintliga länstrafikbilar.
Järnvägsstyrelsen och järnvägsföreningen hemställde, under hänvisning
till bl. a. ovannämnda omständigheter, att motionerna måtte av utskottet
avstyrkas.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anförde:
Under de senare åren hava i en del fall av betodlare och betodlareföreningar
framförts klagomål rörande svårigheterna att få utfört transporter
av sockerbetor till sockerfabrikerna på grund därav, att trafiklastbilarna
under betkampanjen ofta visat sig otillräckliga för att tillgodose behovet.
Sådana klagomål hava huvudsakligen förmärkts i länets södra delar —
Ingelstads och Järrestads härader. Anledningen härtill torde i viss mån
vara att söka i den rationalisering av jordbruket, som de senare åren skett,
och som haft till följd, att antalet draghästar avsevärt minskats och ersatts
av traktorer. Länsstyrelsen har i ett par fall sökt avhjälpa klagomålen genom
att bevilja tillstånd till länstrafik för befordran endast under betkampanjen
av enbart betor och betmassa. En dylik differentierad tillståndsgivning
har dock i ett par fall föranlett vissa missförhållanden. Dessa begränsade
tillstånd fresta lätt till överträdelser och i de allra flesta fall har
tillståndshavaren efter någon tid inkommit med ansökan om tillstånd att
få idka godstrafik utan några inskränkningar under framhållande av, att
trafikföretaget eljest ej ekonomiskt kunde bära sig.
För flera trafikbilägare inom länet utgöra transporterna av betor och betmassa
en icke oväsentlig del av deras trafikinkomster, varför ett bifall till
motionerna för många kunde medföra intrång i deras försörjningsmöjligheter.
Jämväl för järnvägarna skulle ett dylikt frigivande av bettransporterna
komma att inom vissa områden bliva kännbart. Länsstyrelsen hyser
med hänsyn härtill stor tvekan rörande lämpligheten av det i motionerna
väckta förslaget.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalade, att länsstyrelsen erfarit, att odlare
av betor å mindre areal hos betodlareföreningen framfört klagomål över
svårighet att få betorna transporterade under sista betkampanjen.
Länsstyrelsen fortfor: Bilåkarna göra gällande, att anledningen härtill
varit antingen ovillighet att erlägga den för transporten begärda ersättningen
eller dröjsmål med beställning av automobi! till en tidpunkt, då av
sockerfabrikerna fastställd plan för betleverans icke stått att ändra. Enligt
vad länsstyrelsen försport har betleveransen under senaste kampanjen försi8§ått
utan olägenhet för sockerfabrikerna, varför det finnes anledning antaga,
att de, som framfört klagomål, kunnat anskaffa transportörer, även
om de närmast boende bilåkarna icke kunnat åtaga sig transporterna.
Länsstyrelsen förmenar därför, att verkligt behov för den föreslagna lagändringen
icke förefinnes.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
Sveriges trafikbilägares riksorganisation remitterade motionerna till
Svenska lasttrafikbilägareförbundet, som, för att erhålla eu klar bild över
tillgången på transportmateriel även för det ändamål motionerna närmast
avsåge, dels infordrade yttranden från länsföreningarna i de egentliga betdistrikten,
eller Kalmar, Blekinge, Kristanstads och Malmöhus län, dels ock
lämnade även övriga länsföreningar tillfälle till yttranden.
Här följer ett kort referat av några av de till förbundet inkomna yttrandena:
Kalmar
läns lasttrafikbilägareförening:
För Kalmar läns vidkommande ha inga som helst svårigheter förekommit
att få sockerbetstransporterna utförda, änskönt avverkningskampanjen sker
med starkt forcerat tempo. Den yrkesmässiga lastbilsparken räcker mer än
väl till. I stället kunna vi med fakta som grund påpeka att alla lastbilar,
vilka vid tiden för sockerbetskampanjen stå utan sysselsättning, icke på
långt när kunna beredas sysselsättning. — Antalet beviljade trafikrättigheter
är så pass rikligt tilltaget, att de kunna fylla även betydligt starkare
och långvarigare säsongtrafik än vad sockerbetstransporterna i verkligheten
påfordra. Sockerbetstransporterna pågå nämligen endast en kortare
tid, 6—8 veckor, enligt motionärernas egen uppgift.
Den klagan, motionärerna säga sig ha sport däröver att betodlarna icke
skulle få transporterna utförda på de dagar, uppgjord leveransplan förutsätter,
är, enligt vår erfarenhet, totalt grundlös och utmynnar i stället blott
uti ett försök att få även detta jordbruksalster — liksom förhållandet är med
mjölk- och slaktdjurstransporterna — fria från den yrkesmässiga trafikens
bestämmelser för att därigenom kunna pressa ned frakterna till det
orimliga. — Att även andra privata lastbilägare gärna åtaga sig transporter,
utöver sina egna, är en sanning, men motionärerna ha noga aktat sig
att tala om de vådor en utökning av de s. k. fria transporterna i verkligheten
innebär. I Kalmar län förekommer intet fall då den yrkesmässiga trafiken
avsagt sig beställning av soclcerbetskörning. Slutligen påpekade motionärerna,
vilken betydelse deras förslag innebär för betmassans returtransporter
från fabriken till odlarna. Dessa returfrakter utföras emellertid, åtminstone
i Kalmar län, samtidigt med bettransporterna i det att lastbilarna vid
återfärden från fabriken taga betmassan som återlass till odlarna.
Blekinge läns trafikbilägareförening:
Här vidtalar sockerfabriken någon åkare, som är känd för punktlighet,
åt! åtaga sig transporter av sockerbetorna från ett visst område, t. ex. en
socken, till ett överenskommet pris per ton för hela kampanjen. Någon tid
före transporternas början tillsänder fabriken åkaren en s. k. transportplan,
vilken upptager transportdagar och det antal ton betor per dag, resp. lantbrukare
få lämna. Så snart åkaren studerat planen överväger han om det
låter sig göra att klara körningen med egna vagnar. Eljest har åkaren tid
på sig att anmoda annan kollega om biträde med transporterna.
Betmassan tages vanligen i retur.
Kristianstads läns lasttrafikbilägareförening:
Den yrkesmässiga trafikutövaren har redan med frigivningen av transporterna
av mjölk och slaktdjur gjort idel ofördelaktiga erfarenheter. Åt
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
skilliga myndigheter dela dessa erfarenheter. — För trafikutövaren är det
sålunda viktigt, att hellre än en ytterligare utvidgning av de för transport
tillståndsfria varuslagen yrka på frigivningsbestämmelsernas avskaffande.
Malmöhus läns trafikbilägareförening:
I motorfordonsförordningen lämnas i §§ 23—29 särskilda föreskrifter om
yrkesmässig automobiltrafik. Tack vare dessa särskilda bestämmelser har
såväl den yrkesmässiga trafiken som sådan som dess utövare kunnat kontrolleras
och en god ordning uppnåtts. Vi torde icke behöva återfalla på de
tråkiga förhållanden, som voro rådande innan motorfordonsförordningen i
denna del fått sin nuvarande utformning.
Den yrkesmässiga trafiken stod lågt i kurs, beroende såväl på dåligt fordonsmateriel
som på en hel del yrkesutövares osunda affärsmetoder.
Det har visat sig, att så snart mjölkkörning och txansporter av slaktdjur
frigetts en mängd ytterligare lastbilar insatts i trafik. Det visade sig nämligen,
att när en trafikchaufför utbytte sin gamla bil mot en ny, övertogs
ofta den gamla hilen av någon person, som ägnade sig åt mjölk- och slaktdjurskörning
med den äldre enligt den yrkesmässiga trafikutövarens uppfattning
förbrukade bilen. Det må jämväl påpekas, att vi konstaterat, att
de fria mjölktransporterna och slaktdjurskörningarna inbjudit till annan
icke laglig körning, något som ligger i sakens natur. Det är ju t. ex. icke
lätt att skilja på slaktdjur eller livdjur.
Det torde få anses ofrånkomligt, att ju mera transporter som frigivas, ju
mera osund konkurrens och bristande garantier för en perfekt yrkesmässig
trafik.
Framhållas må, huru noga en trafikchaufför numera är med att hålla sin
vagn i fullgott skick. Vidare besitter en trafikchaufför obestridligen en yrkesskicklighet,
som för trafiksäkerheten är av stor betydelse.
Förbundet hemställde, att riksorganisationen ville i sitt yttrande, under
hänvisning till bl. a. de skäl, som ovan anförts, med skärpa avstyrka den i
motionerna avsedda ytterligare frigivning från för den yrkesmässiga trafiken
gällande bestämmelser beträffande transporter av sockerbetor och betmassa.
Sueriges betodlares centralförening tillstyrkte på det livligaste, att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i motorfordonsförordningen att transport
av sockerbetor och betmassa måtte likställas med transport av mjölk
och slaktdjur och sålunda få utföras utan särskilt tillstånd. I motionen
påtalade olägenheter hade gjort sig i högsta grad kännbara, och föreningen
ansåg därför, att sockerbetsodlingens intressen ovillkorligen krävde den
ifrågasatta lättnaden.
I sitt utlåtande nr 21 över propositionen och de i samband därmed behandlade
motionerna uttalade andra lagutskottet bl. a. följande:
Vid bedömande av frågan om behovet av ytterligare undantagsbestämmelser
utöver vad Kungl. Maj :ts förslag innebär må till en början erinras om
den befogenhet, som enligt 22 § 3 mom. i förslaget är avsedd att tillkomma
länsstyrelse. Enligt detta stadgande äger länsstyrelse, därest det för tillgodoseende
av tillfälligt behov av godstrafik inom visst område erfordras,
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 1>S.
medgiva, att automobil må, utan hinder av vad eljest år stadgat om skyldighet
att efter avslutad körning återföra automobil till stationsorten, under
viss tid eller vid visst tillfälle användas inom sådant område. Beslut varom
nu är fråga ankommer på länsstyrelsen i det län, vax-est automobilens
stationsort är belägen, eller, om autoinobilen är avsedd att användas i
annat län, på länsstyrelserna i de båda länen gemensamt.
Avsikten med detta stadgande — vilket i motsvarande mån gäller även
persontrafik — är bland annat, att, därest ett tillfälligt stegrat trafikbehov
inom ett visst område kan tillgodoses genom ett överskott av bilar inom angränsande
eller närliggande områden, medgiva möjlighet att temporärt
överflytta detta överskott till det område, där behovet av ytterligare trafikmedel
gör sig gällande. Såvitt särskilt lastbilstrafiken angår har man åsyftat
bland annat att exempelvis vid timmerdrivningar, vägarbeten och större
byggnadsarbeten kunna till arbetsplatsen flytta överskott av bilar från angränsande
trakter utan att under arbetssäsongen återföra dem till stationsorten.
Vidare må erinras, att enligt 12 § i Kungl. Maj:ts förslag bör, därest förhållandena
därtill föranleda, trafiktillstånd begränsas att omfatta vissa slag
av transporter eller viss kortare tid. Även detta stadgande avser att möjliggöra
tillgodoseende av tillfälliga eller speciella trafikbehov utan intrång på
den yrkesmässiga trafiken i övrigt och torde bliva att tillämpa bland annat
1 sådana fall, då tillstånd befinnes erforderligt under en begränsad säsong
eller för vissa specialtransporter.
Slutligen må erinras, att enligt 2 § andra stycket äger, därest beträffande
viss yrkesmässig trafik undantag i särskilt hänseende från förordningen
visats vara påkallat, Konungen eller den myndighet, Konungen därtill förordnar,
meddela bestämmelser härom.
Vad därefter innehållet av de särskilda motionerna angår, må med avseende
å till en början motionen I: 159 erinras, att frågan, huruvida särskilda
bestämmelser böra meddelas för underlättande av transporter av
skogsprodukter, under senare år upprepade gånger dryftats. Närmare redogöres
härför i trafikutredningens betänkande s. 101—103, vartill i detta
sammanhang må hänvisas.
Av samma betänkande framgår (s. 108), hurusom med anledning av en
av trafikutredningen till överståthåll ar ämbetet och länsstyrelserna gjord
förfrågan endast en länsstyrelse — i Norrbottens län — synes hava uttryckligen
förordat sådant undantag.
Av vad ovan anförts framgår, hurusom uppkommande behov av att
under en viss säsong eller eljest tillfälligt öka tillgången på lastautomobiler
inom elt visst område kan inom ramen av de av Kungl. Maj:t föreslagna
bestämmelserna tillgodoses såväl genom överflyttning av bilar från annat
område som genom särskilda trafiktillstånd, avseende det slag av transporter.
varom för tillfället är fråga. Att från bestämmelserna om yrkesmässig
trafik helt undantaga transporter av skogsprodukter torde otvivelaktigt
i många fall allvarligt hota de yrkesmässiga trafikutövarnas ekonomi.
som ofta nog torde till väsentlig del vara baserad på tillgång till
dylika transporter. Betecknande är i detta avseende ett i trafikutredningens
betänkande (s. 108) anfört yttrande av länsstyrelsen i Gävleborgs län, vari
framhålles, att ett frigivande av skogstransporterna från tillståndsprövningen
åtminstone under de i länet rådande förhållandena borde leda till
ett (ivervägande av tillståndsprövningens fullständiga upphävande. Även
länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, alt ett undantagande av skogs
2
Hihnng till riksdagens protokoll 1951. 9 samt. ? and. Nr IS.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
produkter utan tvivel skulle ställa en mycket betydande del av godstransporterna
inom länet utom behovsprövningen.
På grund av ovan anförda förhållanden har utskottet funnit erfarenhet
böra till en början avvaktas angående verkningarna av de av Kungl. Maj :t
i förevarande avseende föreslagna bestämmelserna, och i överensstämmelse
härmed har utskottet ej heller ansett motionen I: 159 böra för närvarande
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad ovan anförts beträffande det ifrågasatta undantagandet av skogsprodukter
torde i allt väsentligt kunna åberopas även beträffande det i
motionerna I: 27 och 11: 58 väckta förslaget, att transport av sockerbetor
och betmassa måtte undantagas från bestämmelserna om yrkesmässig trafik.
Erinras må, att järnvägsstyrelsen, svenska järnvägsföreningen, länsstyrelsen
i Malmöhus län och Sveriges trafikbilägares riksorganisation avstyrkt
bifall till motionerna, varjämte länsstyrelsen i Kristianstads län förklarat
sig hysa stor tvekan rörande lämpligheten av det i motionerna väckta
förslaget. Å andra sidan har Sveriges betodlares centralförening tillstyrkt
bifall till motionerna.
Utskottet förutsätter emellertid, att vederbörande myndigheter utnyttja
de befogenheter, som enligt ovan anförda stadganden tillkomma dem för
att tillgodose näringslivets behov i omförmälda hänseende liksom också att
biltrafiknämnden, i den mån kompletterande bestämmelser för samma
ändamål kunna visa sig erforderliga, därom gör framställning till Kungl.
Maj :t. Om det i rådande krissituation skulle visa sig erforderligt att redan
före ikraftträdandet av den i propositionen föreslagna förordningen äga
tillgång till bestämmelser med det i sistnämnda motioner angivna syftet,
bör det ankomma på Kungl. Maj:t att meddela dylika.
Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet,
att de ovan berörda motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Vad utskottet hemställt bifölls av riksdagen.
Utskottet. Som i motionerna påpekats torde under den kortvariga men
intensiva betkampanjen svårighet ofta föreligga för betodlarna att på grund
av brist på transportmedel få sina transporter av betor och betmassa verkställda
enligt den uppgjorda leveransplanen. Enligt gällande lagstiftning
har betodlaren att antingen med eget transportmedel utföra dylika transporter
eller att vända sig till någon, som äger rätt att utöva yrkesmässig
automobiltrafik. Det är honom således betaget att i nu angivna hänseende
anlita exempelvis den, som brukar ombesörja hans mjölktransporter. Fordon,
som användas för transporter av sistnämnda slag, torde ofta vara
disponibla även för transporter av betor och betmassa. Enligt utskottets
mening kan det ej anses tillfredsställande, att lagstiftningen lägger hinder
i vägen för ett rationellt utnyttjande av de fordon, som allenast en liten del
av dagen användas för transporter av mjölk och mjölkprodukter. Därest
dessa fordon kunde komma till användning i betkampanjen, torde en väsentlig
lättnad inträda för betodlarna vad beträffar de i motionerna påtalade
olägenheterna. Även det fordon, som en lantbrukare själv äger, bör
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
enligt utskottets mening kunna fritt få begagnas för transporter av betor
och betmassa för andra lantbrukares räkning. De möjligheter till särskilda
tillstånd, som redan gällande lagstiftning erbjuder, kunna emellertid ej
anses vara tillfyllest.
För förverkligandet av ovan angivna önskemål är en ändring i förordningen
om yrkesmässig automobiltrafik nödvändig. Utskottet är av den
uppfattningen att en sådan ändring ej skulle äventyra de syften, som uppbära
lagstiftningen på förevarande område.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner I: 34
och II: 19 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att
Kungl. Maj :t ville från tillämpningen av bestämmelserna
om yrkesmässig trafik enligt förenämnda förordning den
25 oktober 1940 undantaga även transporter av sockerbetor
och betmassa.
Stockholm den 6 mars 1951.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Hallagård, Sten,
Sunne, Nils Elowsson, Isaksson och Bengtson;
från andra kammaren: herr Hellbacken, fruarna Nordgren, Johansson
i Norrköping*, herrar Nilsson i Göteborg, Hagård, fröken Höjer*, herrar
Carlsson i Bakeröd och Wiklund i Stockholm*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Norman, Forslund, Nils Elowsson, Hellbacken, fru Nordgren och
herr Nilsson i Göteborg, vilka
a) ansett att utskottets utlåtande bort erhålla följande lydelse:
Som av ovanstående redogörelse framgår har utskottet tidigare haft anledning
att taga ställning till frågan, huruvida transporter av betor och betmassa
böra undantagas från tillämpning av bestämmelserna om yrkesmäs
-
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 18.
sig trafik. Utskottet uttalade sålunda vid 1940 års riksdag bl. a. — efter
att hava påpekat, att flertalet hörda myndigheter och organisationer ställt
sig avvisande till en utvidgning av undantagsbestämmelsen i 2 § förevarande
förordning den 25 oktober 1940 att avse även transporter av betor
och betmassa — att utskottet förutsatte, att vederbörande myndigheter utnyttjade
de befogenheter, som enligt förordningen tillkommo dem för att
tillgodose näringslivets behov i ifrågavarande hänseende. De skäl, som utskottet
då ansåg föreligga mot ett frigivande av ifrågavarande transporter,
torde enligt utskottets mening alltjämt i huvudsak äga giltighet. Utskottet
kan alltså ej heller nu förorda, att transporter av betor och betmassa ställas
utanför den yrkesmässiga trafiken. I detta sammanhang vill utskottet emellertid
ånyo påpeka, att förordningen redan i sin gällande lydelse erbjuder
vissa möjligheter till ett bemästrande av de svårigheter, som i motionerna
påtalats (se ovan s. 9); trafiktillstånd kan exempelvis meddelas att gälla
allenast vissa slag av transporter eller viss kortare tid. Enligt vad utskottet
från statens biltrafiknämnd inhämtat ha sådana tillstånd, avseende här avsedda
transporter, också meddelats, då behov visats föreligga;
samt b), under åberopande av vad sålunda anförts, hemställa,
att förevarande motioner I: 34 och II: 19 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1951
116209