4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

Nr 13.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om vissa bestämmelser angående beskaffenheten
av valsedlar vid riksdagsmannaval och kommunala
val.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft
dels de likalydande motionerna nr 115 i första kammaren av herr Lindblom
m. fl. och nr 153 i andra kammaren av herr Gustafsson i Borås m. fl. och
dels de likalydande motionerna nr 169 i första kammaren av herr Mannerskantz
och nr 226 i andra kammaren av herr Håstad m. fl.

I motionerna I: 115 och II: 153 hemställes, »att riksdagen efter utredning
måtte för sin del antaga sådana bestämmelser angående valsedlarnas
storlek och papperskvalitet att valhemligheten därigenom ytterligare
säkras».

I motionerna I: 169 och II: 226 anhålles, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer, att Kungl. Maj:t måtte dels under beaktande av
de i motionerna anförda synpunkterna låta verkställa en översyn av lagen
den 26 november 1920 om val till riksdagen samt av lagen den 6
juni 1930 om kommunala val i syfte att genom fastställande av
enhetlig storlek på och standardiserad papperssort för röstsedlarna skydda
valhemligheten, och dels för 1952 års riksdag framlägga de förslag, som
härav må föranledas.

Beträffande motiveringen för de i förevarande motioner framställda
förslagen får utskottet hänvisa till samma motioner.

Under åren 1913—1918 gällde bestämmelser om att valsedlarna vid
kommunala val borde vara av »ofärgat, svenskt normalpapper nr 4, med
rektangulär form, 17 cm långa och 10 cm breda». Denna föreskrift sammanhängde
med den graderade röstskalan vid kommunala val och hade till
syfte att, med valhemlighetens bevarande, medgiva anteckning av röstvärdet
på den genom en utskärning å valkuvertet synliga baksidan av valsedeln.
Till denna föreskrift om valsedelns storlek och beskaffenhet slöto
sig särskilda kassationsbestämmelser. Sålunda var valsedeln ogill, om till
densamma använts papper, som på grund av sin färg eller beskaffenhet i
övrigt företedde sådan väsentlig olikhet med det föreskrivna, att olikheten
kunde iakttagas genom utskärningen i valkuvertet. Ogiltighet inträdde

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 18.

5

också, om valsedelns form eller storlek väsentligen avvek från vad därom
stadgats. I och med den graderade röstskalans avskaffande år 1918 upphävdes
dessa stadganden.

Enligt nu gällande bestämmelser i vallagarna skola, valsedlarna vid allmänna
val vara av »vitt papper utan kännetecken». Valsedel, till vilken
använts annat än vitt papper, är ogill, liksom ock valsedel, å vilken finnes
något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt där anbragt.

En vid 1927 års riksdag väckt motion (II: 126 av herr Grapenson in. fl.)
åsyftade införande av bestämmelser om valsedels storlek och beskaffenhet
vid allmänna val. Motionen avstyrktes av konstitutionsutskottet (uti. nr
3) och avslogs av riksdagen. Utskottet framhöll, att införandet av dylika
bestämmelser icke vore lämpligt vid dåvarande tidpunkt. Stadganden om
valsedels storlek och beskaffenhet skulle nödvändiggöra nya kassationsbestämmelser
av ganska ömtålig natur, en konsekvens som måste anses
betänklig. Med lagstiftningsåtgärder i motionens syfte borde därför anstå
tills erfarenheten visat, om valhemlighetens bevarande sattes i allvarlig
fara genom rätten att använda valsedlar av olika storlek och beskaffenhet.

I motioner (II: 151 och II: 152, båda av herr Holmström) vid 1934 års
riksdag föreslogs införande i vallagarna av bestämmelser om viss maximistorlek,
11 X 18 cm, å valsedlar. Även dessa motioner avslogos av riksdagen
på hemställan av konstitutionsutskottet (uti. nr 14). Utskottet anförde
till stöd härför, att det föreslagna formatet vore avsevärt för litet
för valen till kommunala fullmäktigeförsamlingar, där enligt gällande bestämmelser
i vissa fall ända upp till sextio namn finge uppföras i en följd,
det ena under det andra. Det kunde också ifrågasättas, om valhemlighetens
tryggande nämnvärt skulle kunna främjas utan bestämmelser jämväl
om valsedels beskaffenhet. Föreskrifter härom skulle vidare nödvändiggöra
nya kassationsbestämmelser. Det borde för övrigt ligga i de olika partiorganisationernas
eget intresse att tillse, att de valsedlar, som de tillhandahölle
de röstande, icke sinsemellan företedde väsentliga olikheter vid
ett och samma valtillfälle.

Vid 1943 års riksdag väcktes ånyo motioner (I: 98 av herrar Mannerskantz
och Heiding och II: 152 av herrar Thorell och Birke) om införande
av bestämmelser om enhetlig storlek på valsedlar. Konstitutionsutskottet
(uti. nr 3) fann icke några skäl anförda för ett förändrat ståndpunktstagande
från riksdagens sida och avstyrkte bifall till förslaget under hänvisning
till tidigare utlåtanden i ämnet. Riksdagen avslog motionerna.

Utskottet ansluter sig helt till uttalandena i förevarande motioner om
angelägenheten av att valhemligheten effektivt skyddas. Enligt motionärernas
förmenande skulle denna äventyras genom den rådande friheten
att vid allmänna val begagna valsedlar av olika storlek och papperskvalitet.
Om så vore fallet, skulle en lagstiftning i anslutning till vad som föreslagits
i motionerna otvivelaktigt vara påkallad. Enligt utskottets uppfattning

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

kan det emellertid nu lika litet som vid tidigare tillfällen, då förevarande
fråga varit föremål för riksdagens prövning, med fog göras gällande, att så
verkligen är förhållandet. Och utan tillräckligt vägande skäl bör en dylik
lagstiftning ej beslutas bland annat därför, att den skulle framtvinga nya
kassationsbestämmelser. Med hänsyn härtill och då det bör ligga i de olika
partiorganisationernas eget intresse att tillse, att de valsedlar, de vid ett och
samma valtillfälle tillhandahålla de röstberättigade, icke sinsemellan förete
mera väsentliga olikheter med avseende å storlek och papperskvalitet, får
utskottet avstyrka förevarande motioner.

Utskottet hemställer alltså,
att motionerna

1) 1:115 och II: 153 samt

2) I: 169 och II: 226

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 1 mars 1951.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August
Johanson, Elmgren*, Herlitz, Gustav Emil Andersson*, Bergh, Damström,
Georg Pettersson* och Holmbäck*; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Fast*, Pettersson i Norregård,
Norén, Swedberg, Spångberg, Jonsson i Haverö, Hammar, Håstad och
Gustafsson i Borås.

Ej närvarande vid justeringen.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 13.

7

Reservationer:

1) av herrar Herlitz, Bergh, Swedberg, Hammar, Håstad och Gustafsson
i Borås, som ansett att utskottets yttrande bort hava varit av följande
lydelse:

Enligt utskottets mening ingår valhemlighetens skyddande som ett fundamentalt
led i en demokratisk stats medborgerliga fri- och rättigheter. Det
är därför i längden icke görligt att bagatellisera det från åtskilliga håll omvittnade
förhållandet, att förekomsten av valsedlar utav mycket olika storlek
eller kvalitet kan göra valhemligheten illusorisk. Oavsett om fallen äro
flera eller färre, synes det utskottet principiellt riktigt att vallagstiftningen
ändras i sådan riktning att varje medborgare kan avge sin röst i säker förvissning
om och under full garanti för att det ej kan röjas med vilket parti
vederbörande röstat. De tekniska svårigheter, som skulle kunna åberopas
häremot, äro enligt utskottets mening överdrivna och kunna icke tillerkännas
avgörande betydelse. Utfärdas olika bestämmelser om röstsedlarnas
storlek dels för riksdagsmannaval dels för kommunalval, komme tryckerierna
tvivelsutan att vid sina leveranser av valsedlar sorgfälligt iakttaga dessa
bestämmelser, varför någon reell kassationsrisk ej behöver uppkomma; givetvis
förutsätter utskottet samtidigt att de blanka valsedlar, som skola
finnas tillgängliga på postverket och i vallokalerna, bli på samma sätt standardiserade.
Huruvida valsedlarna böra ha ett fixt mått eller deras storlek
må hålla sig inom fastställda minima och maxima vill utskottet nu ej taga
ställning till, ej heller till frågan hur noggrant en röstsedels vikt bör regleras
i lag. En utredning härom bör icke behöva taga längre tid i anspråk än att
förslag till vederbörliga ändringar av hithörande lagar må kunna föreläggas
redan nästkommande års riksdag. Med hänvisning till vad ovan anförts
hemställer utskottet,

att riksdagen med anledning av motionerna I: 115 och
II: 153 samt 1:169 och II: 226 ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte verkställa en utredning
rörande sådana ändringar av vederbörande lagar,
att valsedlarnas storlek och papperssort standardiseras i
och för valhemlighetens fulla skyddande.

2) av herr Holmbäck.