liankoutskottets utlåtande nr 28.

I

Nr 28.

Utlåtande i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning
om utbyggnad av pappersmaskinen vid Tumba
bruk.

I skrivelse den 26 april 1951 ha fullmäktige i riksbanken hemställt, att
bankoutskoltet ville utverka riksdagens bemyndigande för fullmäktige att
för utbyggnad av pappersmaskinen vid Tumba bruk med ett långviraparti
av brukets medel taga i anspråk förslagsvis 400 000 kronor.

Till stöd för sin framställning ha fullmäktige anfört:

I skrivelse till bankoutskottet den 2 november 1950 hemställde fullmäktige
i riksbanken, på förslag av riksbankens industristyrelse, om att utskottet
skulle utverka riksdagens bemyndigande för riksbanken att företaga utbyggnad
av pappersmaskinen vid Tumba bruk i enlighet med en vid skrivelsen
fogad, av direktören vid bruket E. Wahren upprättad promemoria.
Utbyggnaden avsåg dels en utökning av torkpartiet till en beräknad kostnad
av cirka 150 000 kronor och dels installation av ett s. k. långviraparti
för en kostnad av cirka 300 000 kronor.

Såsom skäl för dessa förslag anfördes behovet att öka brukets kapacitet
för att därigenom möjliggöra, att de fasta kostnaderna fördelades på en
större produktion. Vidare anfördes, bland annat, att tillkomsten av långvirapartiet
skulle ge möjlighet till ekonomiskt lönande framställning av
mera differentierade papperssorter — särskilt tunnare sådana — än vad
som nu är fallet.

I sitt utlåtande över framställningen uttalade bankoutskottet, att utskottet
i och för sig icke hade något att erinra mot densamma. Den föreslagna ombyggnaden
av pappersmaskinen vid Tumba bruk framstode både som ändamålsenlig
ur driftekonomisk synpunkt och utgjorde ett led i den upprustning
av bruket, som inletts av industristyrelsen och bruksledningen. På
grund av det rådande ekonomiska läget, som nödvändiggjorde återhållsamhet
beträffande investeringar, hade emellertid utskottet ansett, att det borde
övervägas, om icke de föreslagna utbyggnaderna kunde ske etappvis. Utskottet
hade under hand inhämtat, att utbyggnaden av pappersmaskinens
torkparti framstode som det angelägnaste. En högre maskinhastighet, som
tillbyggnaden av långvirapartiet skulle medgiva, förutsatte, att torkpartiet
först utbyggdes. Vid en till torkpartiet begränsad utbyggnad komme vinstökningen
att uppgå till 60 procent av den för hela utbyggnaden beräknade.
Med hänsyn härtill ansåg sig utskottet böra begränsa anslagskravet till att
avse cirka 150 000 kronor för sistnämnda utbyggnad.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Riksbankens industristyrelse har sedermera funnit anledning att ytterligare
överväga förevarande fråga. Bruket har nämligen inlett samarbete med
en statlig myndighet för tillverkning av vissa speciella papperskvalitéer,
vilka ur statens synpunkt måste bedömas såsom mycket angelägna. Det
skulle för att på bästa sätt kunna tillgodose de önskemål, som äro förbundna
med ifrågavarande beställning, vara ur teknisk synpunkt lämpligt, att
bruket förfogade över ett långviraparti. Direktör Wahren har inför fullmäk |

IJihang till riksdagens protokoll 1951. S samt. Nr 28.

2 Hankoutskottets utlåtande nr 28.

tigc närmare redogjort för här avsedda förhållanden, och fullmäktige ha
därvid blivit övertygade om angelägenheten av att anläggningen kommer
till stånd snarast möjligt. Leveranstiden för långvirapartiet beräknas till något
över två år, medan den redan beslutade utökningen av torkpartiet kan
färdigställas redan sommaren 1952, d. v. s. ett år tidigare. I och för sig kommer
detta icke att medföra några extra svårigheter beträffande installationen
m. m. Med denna uppdelning av anskaffningen på två år torde utskottets
önskemål om en etappvis verkställd utbyggnad tillgodoses. På grund
av.inträffade prisstegringar måste kostnaden för ett långviraparti beräknas
höjd med cirka 25 å 30 %. Det vid nuvarande prisläge erforderliga beloppet
skulle alltså komma att utgöra cirka 400 000 kronor.

Utskottet. Frågan angående tillbyggnad av ett s. k. långviraparti till pappersmaskinen
vid Tumba bruk var — jämte frågan om utökning av pappersmaskinens
torkparti — föremål för riksdagens prövning vid 1950 års
riksdags höstsession. Bankoutskottet uttalade då i sitt i ärendet avgivna
utlåtande (nr 27), att utskottet i och för sig intet hade att erinra mot fullmäktiges
framställning. Med hänsyn till rådande ekonomiska läge, som
nödvändiggjorde återhållsamhet beträffande investeringar, fann sig utskottet
dock böra begränsa anslagskravet till att avse allenast utbyggnaden av
pappersmaskinens torkparti. Utskottet utgick från att fullmäktige vid ändrade
ekonomiska förutsättningar skulle återkomma med framställning om
den ifrågasatta vidare utbyggnaden.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Fullmäktige i riksbanken ha nu inkommit med en förnyad framställning
angående tillbyggnad av ett långviraparti och ha hemställt om bemyndigande
att för ändamålet få taga i anspråk ett belopp av förslagsvis 400 000
kronor.

Utskottet har vid sin prövning av förevarande ärende visserligen beaktat,
att ur allmänekonomisk synpunkt skälen för ett bifall till förslaget icke
kunna sägas vara starkare än när frågan var före hösten 1950. De upplysningar,
som inför utskottet lämnats i ärendet, ha emellertid övertygat
utskottet om att en utbyggnad av pappersmaskinen i enlighet med det föreliggande
förslaget är av sådan angelägenhetsgrad att utskottet för sin del
nu är berett att tillstyrka bifall till framställningen. Det skäl som givit
riksbankens industristyrelse anledning att ytterligare överväga denna fråga
är, såsom framgår av fullmäktiges framställning, att Tumba bruk inlett
samarbete med en statlig myndighet för tillverkning av vissa speciella papperskvaliteter,
vilka ur statens synpunkt måste bedömas som mycket angelägna.
För att tillgodose de önskemål, som äro förbundna med ifrågavarande
beställning, .skulle det ur teknisk synpunkt vara lämpligt att bruket
förfogade över ett långviraparti. Utskottet anser sig också böra fästa vikt
vid att den tekniska utrustningen vid Tumba bruk hålles vid eu sådan standard
att en eftersläpning i förhållande till vad som är gängse inom de enskilda
pappersbruken i landet såvitt möjligt undvikes.

Då långvirapartiet icke beräknas bliva levererat förrän vid mitten av
1953, synes vidare vid bifall till förslaget utskottets föregående år uttalade

Sankoutskottets utlåtande nr 28- ^

önskemål om en etappvis skeende ombyggnad av pappersmaskinen bliva
tillgodosett.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
förevarande framställning, må bemyndiga fullmäktige att
för utbyggnad av pappersmaskinen vid Tumba bruk med
ett långviraparti av brukets medel taga i anspråk förslagsvis
400 000 kronor.

Stockholm den 21 maj 1951.

På bankoutskottets vägnar:

F. SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Sundvik, Näsgård, Mogård*,
De Geer, Johannesson*, Boo* och Wehtje*;

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Schmidt, Johanson
i Kalmar, Hallberg*, Malmborg i Stockholm*, Birke* och Hansson i
önnarp*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Severin, Ewerlöf, De Geer, Wehtje, Schmidt, Birke och Hansson
i Önnarp, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

»När utskottet hösten 1950 behandlade det ärende, vari fullmäktige nu
inkommit med en förnyad framställning, anförde utskottet som skäl för
att för det dåvarande icke tillstyrka den föreslagna utbyggnaden av pappersmaskinen,
i vad den avsåg tillbyggnaden av ett s. k. långviraparti, att det
rådande ekonomiska läget nödvändiggjorde återhållsamhet med investeringar.
Utskottet, som förklarade sig i och för sig ej hava något att erinra
mot framställningen, utgick från att fullmäktige vid ändrade ekonomiska
förutsättningar skulle återkomma med framställning om den ifrågasatta
vidare utbyggnaden.

i

liankoutskottets utlåtande nr 28-

Under den tid som förflutit därefter har den samhällsekonomiska situationen
utvecklats på ett sådant sätt att det skäl som utskottet anförde mot
den ifrågasatta utbyggnaden nu måste tillmätas en ännu större tyngd. De
ändrade ekonomiska förutsättningar, som inträtt sedan hösten 1950, ha
så långt ifrån att möjliggöra några lättnader i fråga om restriktionerna i
det ekonomiska livet tvärtom inneburit att kravet på återhållsamhet i investeringarna
måste ställas ännu hårdare. Till .stöd för den nu föreliggande
framställningen ha icke åberopats nya skäl av den styrka att de kunna
uppväga de skäl, som ur allmänekonomisk synpunkt tala mot att staten
i nuvarande läge företager en investering av ifrågavarande art. Utskottet
anser därför, att något avgörande skäl för en ändring av den ståndpunkt,
som utskottet intog i fjol vid behandlingen av denna fråga, icke framkommit.
I konsekvens med sin tidigare uppfattning anser sig utskottet sålunda
böra avstyrka bifall till fullmäktiges förevarande framställning.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må lämna fullmäktiges i riksbanken förevarande
framställning utan bifall.»

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

511560