Nr ti—16.

Bankoutskottets utlåtande nr ti.

1

Nr 14.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av § i förordningen
den t6 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna
hypoteksbank, in. in.

I en den 16 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 157, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om ändrad lydelse
av § 4 förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges
allmänna hypoteksbank,

dels ock besluta att staten skall — för ökning av Sveriges allmänna hypoteksbanks
grundfond — genom fullmäktige i riksgäldskontoret ställa till
förfogande svenska statens fyra och en halv procent obligationer, ouppsägbara
från innehavarens sida, till ett nominellt belopp av tio miljoner kronor
med rätt för banken att taga obligationerna i anspråk i enlighet med bestämmelserna
i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank.
Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av § 4 förordningen den 16 maj 1890
(nr 21 s. 1) angående Sveriges allmänna hypoteksbank.

Härigenom förordnas, att § 4 förordningen den 16 maj 1890 angående
Sveriges allmänna hypoteksbank'' skall erhålla följande ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

Till grundfond för hypoteksbanken
överlämnar staten genom riksgäldskontoret
ett belopp av sjuttiofem miljoner
kronor i av staten utgivna obligationer,
ouppsägbara å innehavarens
sida samt förskrivna med fyra och en
halv procent årlig ränta; ägande banken
över dem förfoga efter ty här nedan
sägs.

4.

Till grundfond för hypoteksbanken
överlämnar staten genom riksgäldskontoret
ett belopp av åttiofem miljoner
kronor i av staten utgivna obligationer,
ouppsägbara å innehavarens
sida samt förskrivna med fyra och eu
halv procent årlig ränta; ägande banken
över dem förfoga efter ty här nesägs.

efter den, då förordningen enligt
i Svensk författningssamling.

Denna förordning träder i kraft dagen
därå meddelad uppgift utkommit från trycket

1 Senaste lydelse av § 4 so 1949: 99.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 8 samt. Nr 14—10.

9

Bankoutskottets utlåtande nr 1''r.

Enligt § 4 förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 1) angående Sveriges
allmänna hypoteksbank — sådan paragrafen lyder jämlikt förordningen den
24 mars 1949, nr 99 — överlämnar staten till grundfond för hypoteksbanken
genom riksgäldskontoret ett belopp av 75 miljoner kronor i av staten utgivna
obligationer, ouppsägbara å innehavarens sida samt förskrivna med
4 7= procent årlig ränta; och äger banken förfoga över dem efter vad i förordningen
närmare angives. Vidare stadgas i § 5, att hypoteksbanken må
utgiva obligationer mot viss säkerhet och att sammanlagda beloppet av utelöpande
obligationer icke vid något tillfälle må uppgå till mera än 10 gånger
beloppet av grundfonden.

I en den 18 november 1950 dagtecknad skrift har styrelsen över Sveriges
allmänna hypoteksbank hemställt, att det såsom grundfond för hypoteksbanken
överlämnade beloppet måtte höjas från 75 till 100 miljoner kronor.
Styrelsen anför, att beloppet av bankens utelöpande obligationer vid utgången
av år 1950 beräknades uppgå till ca 720 miljoner kronor. Obligationsskulden
närmade sig således den högsta tillåtna gränsen. Därest bankens
utlåning skulle fortsätta i ungefärligen samma omfattning som för närvarande,
kunde man räkna med att gränsen skulle vara överskriden före
1951 års utgång. På grund härav borde åtgärder nu vidtagas för att höja
grundfondens belopp. Det borde särskilt påpekas, att en icke obetydlig del
av bankens nyupplåning erfordrades för att tillgodose de kreditbehov, som
föranleddes av hypoteksinstitutionens medverkan i långivningen mot statlig
lånegaranti. Den år 1949 vidtagna ändringen av § 4 i förordningen hade
inneburit, att grundfondens belopp höjts från 70 till 75 miljoner kronor. För
att undvika författningsändringar med alltför korta mellanrum vore det
önskvärt att grundfonden nu kunde höjas med ett större belopp, förslagsvis
25 miljoner kronor.

Över styrelsens framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av fullmäktige
i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret samt bank- och fondinspektionen.

Fullmäktige i riksbanken ha uttalat, att fullmäktige med hänsyn till den
återhållsamhet som betingas av nuvarande kreditrestriktioner icke anse sig
kunna tillstyrka större höjning av grundfonden än med 10 miljoner eller till
85 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret ha förklarat sig icke ha något att erinra
mot bifall till styrelsens framställning.

Bank- och fondinspektionen har yttrat, att mot bakgrunden av hypoteksinstitutionens
utveckling under 1930- och 1940-talen den begärda ökningen
tedde sig stor. Å andra sidan borde ihågkommas, att hypoteksföreningarnas
utlåning stigit i snabb takt under de sistförflutna fem åren och att man
med hänsyn till föreningarnas medverkan i den statliga garantilångivningen
hade viss anledning antaga, att ett fortsatt expansionsbehov förelåge för

Bankoutskottets utlåtande nr It.

3

dem. Med hänsyn härtill och då inspektionen — ur de synpunkter ämbetsverket
hade att .företräda — ej heller eljest funnit anledning till erinran
mot framställningen, tillstyrkte inspektionen bifall till densamma.

Följande uppställning belyser utvecklingen under senare år beträffande
hj^poteksbankens obligationer.

Obligations-skuld
(milj. kr)

Nettobelopp
utelöpande
obligationer
(milj. kr)

1945 års slut....................

532

524

1946 > » ....................

544

537

597

591

1948 » » ....................

649

644

1949 > > ....................

675

668

1950 . » ....................

714

707

Departementschefen har anfört:

Såsom i tidigare sammanhang närmare utvecklats visade det sig under
sommaren 1950 påkallat att skärpa kreditpolitiken i syfte bl. a. att dämpa
de utanför byggnadsregleringen liggande investeringarna. Skärpningen tog
sig uttryck i att särskilda bestämmelser utfärdades jämlikt lagen angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv. Som ett komplement härtill träffades i augusti
1950 efter förhandlingar mellan riksbanken och affärsbankerna överenskommelse
om allmänna riktlinjer för en kreditbegränsning. Till denna överenskommelse
ha även övriga kreditinstitutioner anslutit sig, bland dem hypoteksbanken
och Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Den allmänna
ekonomiska utvecklingen sedan dess medger icke lättnader i restriktionerna
på kreditmarknaden. Läget är tvärtom sådant att, såsom jag också
i andra sammanhang uttalat, ytterligare åtgärder för att bl. a. begränsa investeringarna
blivit nödvändiga.

Såsom framgår av det föregående föreligga alltjämt möjligheter för banken
att inom ramen för nuvarande grundfond öka sin utlåning med visst
belopp. Med hänsyn härtill och till den återhållsamhet beträffande kreditgivningen,
som f. n. måste iakttagas, anser jag mig i likhet med bankofullmäktige
icke böra tillstyrka att grundfonden höjes med större belopp än
10 miljoner eller till 85 miljoner kronor.

I § 4 i förordningen angående Sveriges allmänna hypoteksbank hör i enlighet
härmed vidtagas den ändringen, att det där angivna grundfondsbeloppct
ändras från 75 miljoner till 85 miljoner kronor. Därest riksdagen
biträder ändringsförslaget, torde riksdagen samtidigt böra besluta att staten
skall — för ökning av hypoteksbankcns grundfond — genom fullmäktige
i riksgäldskontoret ställa till förfogande svenska statens fyra och en
halv procent obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida, till ett nominellt
belopp av 10 miljoner kronor med rätt för banken att i enlighet med
bestämmelserna i nyssnämnda förordning taga obligationerna i anspråk.

4

Bankoutskottets utlåtande nr It.

Utskottet. Under hänvisning till vad departementschefen anfört om nödvändigheten
av att i rådande läge iakttaga återhållsamhet vid kreditgivningen
tillstyrker utskottet bifall till Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag.
Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande proposition.

Stockholm den 24 april 1951.

På bankoutskottets vägnar:

F. SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sundvik, Fahlander, Näsgård, Mogård,
De Geer, Boo och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Severin, Fröderberg, Nilsson i Landskrona,
Persson i Norrby, Schmidt, Sköldin, von Seth och Hallberg.