Bankoutskottets utlåtande nr 13.

1

Nr 13.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
vetenskaplig forskning beträffande arbetet och
arbetsplatsens förhållanden.

1 två till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 16Ö
av herr Petrén m. fl. och den andra inom andra kammaren under nr 198
av7 fröken Elmén m. fl. har hemställts »att riksdagen hos Kungl. Maj:t
anhåller att en sakkunnig kommitté tillsättes för att utreda, i vilken omfattning
arbetet och arbetsplatsens förhållanden nu äro föremål för vetenskaplig
forskning, och hur en sådan på lämpligaste sätt bör främjas och
samordnas».

Till stöd för det i motionerna framställda yrkandet har anförts följande.

En fortgående produktionshöjning hade ägt rum i näringslivet i takt
med rationaliseringarna. Samtidigt hade många förhållanden undergått
förändringar inom arbetslivet. Mycket hade ändrats till det bättre, men
nya krav hade också ställts på arbetskraften och dess handhavande. En rad
problem hade vidare aktualiserats i samband med den fulla sysselsättningen.
Den hade inte bara inneburit den jämna och goda sysselsättning vi
eftersträvade, utan hade ibland slagit över i en överfull sysselsättning. Särskilt
åren närmast efter andra världskriget hade vi haft perioder av en
(iverrörlighet på arbetsmarknaden, som alltjämt vore mycket svårbemästrad
på flera industriorter. Detta vore ett allvarligt och produktionshämmande
problem, som ytterligare försvårades av bostadsbristen.

Den arbetskraft som för speciellt tung industri, t. ex. bruken, stått till
buds hade ofta varit ungkarlar (svenskar eller utlänningar), som ryckts
loss från hemorten och anställts i en tätortsindustri. De hade ofta lämnat
eu värdefull primärgrupp (by- eller familjegemenskapen), som ersatts av
den mindre värdefulla sekundärgruppen (de tillfälliga kamraterna i baracken,
på arbetet etc.). Omflyttningen hade hos många skapat en rotlöshet
och en intresselöshet, som menligt inverkat på intresset och ansvaret för
arbetet och samhället. Arbetets rationalisering hade i en del fall lett fram
till mera intresseväckande och ansvarskrävande arbetsuppgifter, men återigen
i andra fall skapat sådana arbetsuppgifter att eu nedvärdering av
arbetet blivit den mänskliga reaktionen. Trots förbättringar på arbetsplatsen
då det gällde hygien, sociala anordningar och en demokratisk anda
vore förhållandena många gånger icke arbetsbefrämjande, vilket den aktu 1

— tlihang till riksdagens protokoll 1901. 8 samt. Nr IS.

2 Bankoutskottets utlåtande nr 13.

ella trivseldebatten vore ett uttryck för. Och verkningarna avspeglade sig
i produktionen.

Frånvarofrekvensen och olycksfallssiffrorna talade sitt tydliga språk.
Varje år inträffade cirka 300 000 st. olycksfall. De direkta och indirekta
kostnaderna för dem beräknades uppgå till omkring 300 miljoner kronor
per år. Endast *4 av dessa olycksfall ansåges bero på bristande tekniska
skydd, medan % ansåges bero på de anställda själva. Här måste de psykologiska
orsakerna spela en väsentlig roll. I de fall där specialiseringen drivits
mycket långt kunde människan utsättas för ensidiga förslitningar. Det
ständiga upprepningsarbetet komme i många fall att anstränga ögon och
nerver. Yrkessjukdomar som skrivkramp, epykondolit, yrkesmyalgi, neuralgi
bleve mer framträdande. Neuroserna syntes ha ökat och kunde ligga
bakom många kroppssjukdomar.

Den mänskliga faktorn vore försummad i arbetslivet, därför att de tekniska
och ekonomiska faktorerna länge varit ett förstahandsintresse och
de mänskliga faktorerna icke tillräckligt beaktats. Följden hade blivit, att
människan trots alla framsteg icke funnit »melodien» i arbetet, att de som
konstruerade maskiner och arbetsformer icke alla gånger tänkt på att taga
tillräcklig hänsyn till människan och hennes djupt liggande behov och
att arbetsledningen icke finge henne med sig i arbetet, därför att den icke
kände hennes reaktioner och kunde tillräckligt väl förutse hur de bleve
i olika situationer. Det bruste många gånger i en djupare förståelse för människan
på arbetsplatsen. Därtill komme bristande kunskap om sammanhangen
mellan människans beteende på arbetsplatsen och hennes relationer
i samhället samt hennes allmänna uppträdande som eu följd av konstitution
och uppfostran (arv och miljö). Dessa psykologiska och sociologiska
problem behövde utredas och kunskap meddelas.

Några större industrier i vårt land hade på egen hand försökt att med
psykologiskt och socialt skolat folk lösa sina personella problem. Deras
insats kunde dock endast bli av mera begränsad och konjunkturbetonad
karaktär samt behövde stöd av en inhemsk arbetsforskning. De amerikanska
universiteten hade särskilda fakulteter för Human Relations (mänskliga
relationer) och Job Relations (arbetsförhållanden), som samarbetade
med företag och utbildade arbetsledning samtidigt som ett forskningsarbete
utfördes. Utländsk litteratur i arbetsforskning hade efter kriget
börjat stimulera intresset för dessa frågor även i vårt land.

Delproblemen inom arbetsforskning hade på sina håll börjat tagas upp
för utredning. Institutet för folkhälsan sysselsatte sig huvudsakligen med
yrkeshygieniska frågor, högskolorna i Stockholm och Göteborg samt universiteten
i Lund och Uppsala ägnade sig i första hand åt psykoteknik, då
det gällde praktisk psykologi, men även åt viss sociologisk forskning.
Arbetsledareinstitutet hade en industripsykologisk avdelning, vid Stock -

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

3

hohns handelshögskola hade tagits upp frågor i samband med arbetsledning
och företagsorganisation. Vissa medicinska forskare hade sedan länge
sysslat med problem som rörde arbetsplatsens hälsovård och arbetshygien.
Det skulle vara mycket värdefullt med en samordning av den arbetsforskning
som för närvarande utfördes på olika håll samt att få resultaten bearbetade
till hjälp för näringslivet och dess anställda, individen och samhället
till nytta. Det borde härvid även prövas lämpligheten av att helt eller delvis
sammanföra arbetsuppgifterna på detta område till ett institut för
arbetsforskning.

Den vetenskapliga forskningen rörande arbetslivets förhållanden borde
utgöra ett viktigt stöd för utbildning av personalkonsulenter och personaltjänstemän.
Behovet av sådana tjänster gjorde sig alltmer gällande inom
arbetslivet, det privata såväl som det offentliga. Frågan om personaltjänstemännens
utbildning borde bli föremål för ingående prövning.

Över motionerna ha, efter remiss, yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
statens samhällsvetenskapliga forskningsråd, statens institut för
folkhälsan, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation och Svenska föreningen för psykisk
hälsovård.

Arbetsmarknadsstyrelsen bär anfört följande:

De frågor, som beröras i motionerna, äro av mycket stor betydelse ej
blott för den enskilde individen utan även för samhället i stort. En önskvärd
ökning av produktionen genom att anställa flera arbetstagare synes
för närvarande möjlig endast i begränsad utsträckning. Styrelsen anser
dock, att en icke oväsentlig produktionsökning kunde komma till stånd,
om lämpliga åtgärder vidtogos, som syfta till större hänsynstagande till
den mänskliga faktorn i arbetslivet. Det har i olika sammanhang — bland
annat i »trivseldiskussionerna» — omvittnats, vilken betydelse arbetsplatsens
förhållanden och individens anpassning till arbetet har, då det gäller
att öka produktionen.

I de stora industriländerna, främst U. S. A. och England, bedrivs en
mycket intensiv forskning i hithörande frågor. De amerikanska undersökningarna
— särskilt de inom Western Electric Company — ha i många
avseenden fått utgöra mönster för senare undersökningar i andra delar av
världen och även i Sverige. För närvarande lär i U. S. A. finnas ej mindre
än ett tjugotal forskningsinstitutioner. I Storbritannien ledes forskningen
av Human Relation panel of the Cabinet working party on productivity.
Därunder sortera ett flertal forskningsinstitutioner.

Forskningen rörande människan och arbetet är av mycket komplicerad
natur och förutsätter ett intimt samarbete mellan olika forskningsgrenar:
psykologi, sociologi, medicin och teknik. I mycket stor utsträckning saknas
den grundforskning, varpå framtida undersökningar skola kunna
bygga. Behovet av en överblick över de resultat, till vilka landets olika
forskare hittills kommit, och av en samordning av framtida undersökningar
kan därför sägas vara mycket stort.

4

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

Vissa möjligheter till samordning torde finnas genom ökade anslag till
samhällsvetenskapliga och/eller medicinska forskningsråden, varigenom
möjligheter kunde beredas redan nu förekommande institutioner, knutna
till universitet eller högskolor, att utföra nödvändiga undersökningar och
bedriva grundforskning.

Vissa skäl skulle kunna anföras som motiv för att statens institut för
folkhälsan gavs resurser att vid den yrkesliygieniska avdelningen bedriva
forskning av ifrågavarande slag. Forskningen kommer nämligen delvis att
beröra mentalhygieniska problem, vilka ha en nära anknytning till de
yrkeshygieniska frågorna. För att avdelningen skall kunna bedriva en allsidig
forskning fordras emellertid även sociologer och psykologer med
vetenskaplig skolning knutna till institutet.

Även vid Arbetsledareinstitutet bedrives liknande forskning.

Styrelsen anser sig ej i dagens situation kunna tillstyrka en särskild
kommitté för utredning av de i motionen berörda frågorna men vill på
grund av frågornas vikt föreslå, att en utredningsman tillkallas att förutsättningslöst
utreda frågan om samordning av forskningen beträffande
arbetet och arbetsplatsens förhållanden och hur en sådan forskning lämpligen
bör bedrivas.

Statens samhällsvetenskapliga forskningsråd
anför följande:

Forskningsrådet delar den i motionen framförda åsikten, att psykologisk
och sociologisk forskning rörande arbetslivets problem är av stor betydelse.
Rådet har även i sin verksamhet understött forskningsprojekt inom
dessa områden.

Forskningsrådet hyser den uppfattningen, att studier rörande arbetets
och arbetsplatsens förhållanden böra ske i nära samband med det allmänna
forskningsarbetet inom teknik, ekonomi, fysiologi, psykologi, statistik,
sociologi, socialpsykologi, mentalhygien och andra vetenskaper, som kunna
komma i fråga. Rådet anser därför, att en utredning bör undersöka i vad
mån man genom en utbyggnad av berörda, redan befintliga institutioner,
med hänsyn till deras lokala och personella behov kan stimulera och underlätta
den av motionärerna åsyftade arbetsforskningen.

Med åberopande av dessa synpunkter vill forskningsrådet för sin del
tillstyrka det i motionen gjorda förslaget om en utredning om arbetsforskningens
främjande.

Statens institut för folkhälsan har i sitt yttrande
anfört:

Såsom framhålles av motionärerna förekommer arbetsforskning vid
många olika institutioner här i landet. Detta bidrager säkerligen till att
man erhåller en mera mångsidig belysning av arbetslivet och dess inverkan
på människorna än eljest skulle vara fallet, vilket måste betecknas
som värdefullt. Enligt institutets erfarenhet förefaller det dock sannolikt,
att såväl forskningen som framför allt möjligheterna att praktiskt tillgodogöra
sig vunna forskningsresultat skulle kunna främjas av en ändamålsenlig
samordning av den nu bedrivna verksamheten. Formerna för en
sådan samordning äro mycket viktiga och måste noga övervägas för att

Bankoutskottets utlåtande nr lo

5

förhindra, att man får eu tyngande apparat, som kan bli till ett hinder
för forskningens utveckling och frihet. Det förefaller icke uteslutet, att de
erfarenheter som vunnits under forskningsrådens verksamhet skulle vara
till nytta även för en organisation på nu diskuterade område.

Statens institut för folkhälsan tillstyrker en utredning i av motionärerna
angivet syfte.

Arbetsgivareföreningen har anfört följande:

Föreningen instämmer i motionärernas uttalanden, att behov föreligger
av forskning beträffande arbetsplatsens olika förhållanden, omfattande psykologiska,
fysiologiska, organisatoriska och medicinska problem. På senare
tid ha som bekant ett antal vetenskapsmän ägnat sig åt hithörande spörsmål,
och föreningen finner det mycket önskvärt, att en sådan forskninguppmuntras.
Så sker i betydande utsträckning redan nu i det att större
industriföretag uppdraga åt vetenskapsmän att för deras räkning verkställa
vetenskapliga utredningar rörande arbetsplatsens problem.

Vid sin kurs- och konferensverksamhet på Yxtaholm söker föreningen
stimulera intresset för bland annat problem av den art motionärerna avse.
Sålunda förekommer regelmässigt vid varje kurs, att någon industripsykolog,
och vanligen även någon industriläkare, till behandling upptager frågor
av psykologisk, fysiologisk, organisatorisk och medicinsk natur. Föreningen
anser sig ha kunnat konstatera, att ett stort antal industrimän — företagsledare,
deras närmaste män och personalchefer — hysa intresse för arbetsvetenskapliga
problem och i möjligaste mån söka följa framstegen på detta
område. Det är sålunda otvivelaktigt, att arbetsvetenskapen i dess olika
former kräver en allt större uppmärksamhet och att vad Sverige beträffar
hithörande grenar befinna sig under utveckling. Det är sålunda ett påtagligt
behov för industrien, att fullständig information erhålles rörande
de möjligheter, som för närvarande stå till buds för vetenskaplig hjälp för
genomförande av forskning på arbetsvetenskapens olika områden.

Föreningen tror icke på lämpligheten av att man på nuvarande stadium
eftersträvar en samordning av forskningen på ifrågavarande område, vilken
dock som sådan bör främjas. I första hand synas därvid nu förekommande
fonner för den arbetsvetenskapliga forskningens bedrivande i Sverige
böra kartläggas och beskrivas. Fn sådan undersökning synes lämpligen
böra verkställas såsom ett enmansuppdrag.

Under åberopande av ovanstående förordar föreningen sålunda, att en
utredning i form av ett enmansuppdrag tillsättes, med uppgift att verkställa
en fullständig katalogisering av den nuvarande vetenskapliga forskningen
på berörda och närliggande områden. Resultatet bör tillhandahållas
allmänheten. Föreningen utgår ifrån att eu kartläggning skulle göra det
lättare för intresserade att komma i kontakt med lämplig institution för
genomförande av forskningar, som kunna bliva aktuella vid varje tidpunkt.

L a n d s o rganisatione n anför:

Landsorganisationen understryker vikten av att psykologisk och sociologisk
forskning rörande arbetslivets problem bedrives. Landsorganisationen
har själv på olika sätt understött dylik forskning. Vad som främst
erfordras iir, att tillräckliga medel ställas till förfogande för de olika organ
som bedriva eller ha att uppmuntra och organisera forskning. De olika av

6

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

staten understödda forskningsråden böra beredas möjligheter inte bara att
ekonomiskt stödja forskare utan också att ta initiativ till och planera
undersökningar pa hithörande områden. Därigenom böra också förutsättningar
kunna skapas för att arbetsforskningen sker i nära samband med
det allmänna forskningsarbetet inom sociologin, socialpsykologin, mentalhygienen
och andra vetenskaper.

Landsorganisationen vill vidare understryka behovet av att redan befintliga
institutioner, såsom institutet för folkhälsan och psykotekniska
institutet, beredas bättre ekonomiska villkor för forskningar. Härigenom
kan en de! av motionärernas syften vinnas omedelbart. Möjligheterna att
stödja sådan forskning, som arbetsmarknadsorganisationerna direkt eller
indirekt bedriva genom sina utredningsorgan eller på annat sätt, böra även
prövas.

Med åberopande av dessa synpunkter tillstyrker landsorganisationen
förslaget om en utredning.

TCO har i sitt utlåtande framhållit följande:

Den bild, som motionärerna teckna av det moderna arbetslivets problem,
torde rätt väl överensstämma med verkligheten. Industriens starka expansion
under de senaste decennierna har utan tvivel skapat många problem,
som emellertid först under den nuvarande perioden av full och överfull
sysselsättning framträtt på ett mera markant sätt. Den för närvarande
pågående debatten i trivselfrågor är ett påtagligt uttryck härför.

Frågan synes TCO i detta sammanhang vara, om statsmakterna skola
låta utvecklingen ha sin gång och sålunda icke ägna större intresse åt dessa
problem, som delvis upptagits som särskilda forskningsobjekt — till en
ringa del i statliga utbildningsanstalter — men i övrigt inom de enskilda
företagen och i samarbete med arbetsmarknadens organisationer, eller om
särskilda åtgärder skola vidtagas på sätt motionärerna utgått ifrån för att
samordna dessa skilda strävanden. TCO har den uppfattningen, att problemen
äro så pass artskilda inom olika områden av samhällslivet att
man icke kan bedriva denna verksamhet i enhetliga former. Det synes
emellertid TCO angeläget att, då såväl statsmakterna som arbetsmarknadens
organisationer samt även de enskilda företagen årligen satsa betydande
belopp på upplysningsverksamhet i exempelvis arbetarskydd och
trafiksäkerhet, man i högre grad borde ägna intresse åt sådana sociologiska
undersökningar, som avse att klarlägga människornas attityder i dessa
hänseenden. Därigenom borde den bedrivna upplysningsverksamheten
kunna lämna bättre resultat. Enligt TCO:s uppfattning ha de institutioner
i vårt land på undervisningsväsendets område, som syssla med utbildning
av socialpsykologer, blivit alltför snävt behandlade i fråga om anslag från
offentliga myndigheter. Dessa institutioner borde ha större resurser att
låta unga forskare både fördjupa sin teoretiska utbildning och sin praktiska
utbildning genom arbete inom näringslivet. Det råder för närvarande en
påtaglig brist på kvalificerat folk inom det socialpsykologiska området.
De forskare, som ägna sig åt dessa ämnen, få relativt lätt fördelaktiga anställningar
ute i de stora industriföretagen men tvingas därvid snabbt att
ägna sig åt mera lokalt betonade arbetsuppgifter av personalledande
karaktär. De bindas då ofta hårt vid de löpande arbetsuppgifterna och få
därigenom stora svårigheter att efter några års praktiskt arbete återvända
till teoretisk forskning och fortsatta studier.

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

7

TCO ställer sig emellertid tveksam till om en speciell statlig utredning
bör tillsättas för utredande av den av motionärerna berörda frågan. I första
hand synes det TCO angeläget, att man i mån av möjligheter ökar anslagen
till vederbörande institutioner, som bedriva arbete på detta område.
T den mån riksdagen finner anledning bifalla motionen, synes det TCO
angeläget, att tyngdpunkten i en blivande utredning lägges på de här ovan
angivna problemställningarna och att det sålunda bland annat även utredes,
huruvida berörda utbildningsanstalter ha tillräckliga resurser att
förse såväl sina egna institutioner på området som företagen med socialpsykologiskt
utbildat folk. Om utredningen kommer till stånd, synes det
TCO önskvärt, att den sker i intim kontakt med arbetsmarknadens organisationer.

Föreningen för psykisk hälsovård har anfört:

Föreningen delar helt den av motionärerna framförda synpunkten att
arbetsplatsen erbjuder stora mentalhygieniska problem. Man har sålunda
anledning att tro, att det kan ligga olösta psykologiska problem bakom
såväl frånvaro från arbetsplatsen som den stora flyttningsfrekvensen mellan
arbetsplatserna. Olika psykiska svårigheter torde vidare ofta vara eu
verksam orsak till olycksfall i arbete. Det är därför av stor enskild och allmän
betydelse att dessa frågor bli föremål för vetenskaplig forskning.
Endast på grundval av en sådan kan man tänka sig vidtaga praktiska
åtgärder för att undanröja psykiska störningar. Redan nu pågå — som
motionärerna framhålla — undersökningar som syfta att belysa arbetsplatsens
sociologiska, psykologiska och mentalhygieniska problem, men
utan tvivel äro dessa undersökningar i behov av ytterligare stöd. Vidare
borde det vunna resultatet i större utsträckning än vad nu är fallet göras
tillgängligt för dem, som äro intresserade av dess praktiska tillämpning.
Föreningen anser att den vetenskapliga grundforskningen bör uppmuntras
genom ytterligare stöd åt redan befintliga vetenskapliga institutioner som
bedriva forskning inom dessa problemkomplex samt ifrågasätter om inte
institutet för folkhälsan vore en lämplig institution för de vetenskapliga
resultatens bearbetning med hänsyn till den mera praktiska tillämpningen.

Med åberopande av dessa synpunkter vill Svenska föreningen för psykisk
hälsovård för sin del tillstyrka den av motionärerna föreslagna utredningen.

Utskottet. I samtliga de yttranden, som avgivits över de föreliggande
motionerna, vitsordas den stora .betydelse som de spörsmål rörande arbetet
och arbetsplatsens förhållanden, vilka behandlas i motionerna, äga för såväl
den enskilde individen som för samhället. De hörda myndigheterna och
organisationerna ha — med undantag för TCO — tillstyrkt, att eu utredning
angående de av motionärerna berörda frågorna kommer till stånd.
TCO har för sin del ställt sig tveksam till om en speciell statlig utredning
bör tillsättas för ändamålet. Arbetsmarknadsstyrelsen och Arbetsgivareföreningen
ha icke ansett sig kunna tillstyrka tillsättandet av en särskild kommitté
utan förorda, att utredningen gives formen av enmansuppdrag.

Utskottet vill för egen del med hänsyn till den stora vikt, som de i mo -

8

Bankoutskottets utlåtande nr 13.

tionerna behandlade frågorna äga för arbetslivet i det moderna samhället,
tillstyrka, att en utredning verkställes i ämnet. Till frågan huruvida utredningen
bör givas formen av enmansuppdrag eller anförtros åt en särskild
kommitté anser sig utskottet icke böra taga ställning. Denna fråga
torde få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, med bifall till likalydande motionerna
I: 166 och II: 198, må i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att en utredning måtte verkställas om i vilken omfattning
arbetet och arbetsplatsens förhållanden nu äro föremål för
vetenskaplig forskning och hur en sådan på lämpligaste sätt
bör främjas och samordnas.

Stockholm den 19 april 1951.

På.bankoutskottets vägnar:

F. SEVERIN.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf*, Sundvik, Fahlander, Mogård,
De Geer och Johannesson*; samt

från andra kammaren: herrar Severin, Nilsson i Landskrona, Schmidt,
Hallberg och Gustafson i Göteborg.

* Ej närvarande vid justeringen.

Stockholm 1951 Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

511138