6
Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
Nr 8.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om skattefrihet intill en viss gräns för gåvor till sociala
hjälpinstitutioncr.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion,
II: 363, av herr Johnsson i Stockholm har hemställts, »att riksdagen ville
för sin del uttala sin anslutning till förslaget om skattefrihet för gåvor till
enskilda sociala hjälpinstitutioner intill en viss gräns och hemställa hos
Kungl. Maj :t att inkomma till riksdagen med utredning och förslag i ärendet».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionen framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.
I praxis har avdrag sålunda icke medgivits för gåvor till sociala institutioner
(se t. ex. RÅ 1941 ref. nr 5 och RÅ 1941 Fi not. 534). Däremot har vid
beräkning av inkomst av rörelse avdrag medgivits rörelseidkare för bidrag
till välfärdsanordningar för i företaget anställda (se t. ex. RÅ 1946 Fi not.
135 och RÅ 1947 Fi not. 650).
I den föreliggande motionen har framhållits, att vid sidan om och ofta i
intimaste samarbete med de av stat och kommun bedrivna verksamheterna
för att hjälpa människor i förekommande nödlägen arbetade i vårt land en
stor mängd enskilda hjälpinstitutioner i samma syfte. För allt sitt arbete
hade dessa institutioner tidigare varit hänvisade till frivilligt skänkta medel.
Den sociala omdaningen i vårt land under de sista årtiondena hade medfört,
att samhället förklarat en mängd av de uppgifter, som dessa institutioner
utfört, såsom något, som samhället självt åtoge sig ansvaret för. I många
fall hade detta icke inneburit, att de enskilda organisationerna avkopplats
från sin gärning men väl att de nu kunnat få samhällets ekonomiska bistånd
genom anslag, avgifter, statsbidrag m. in. Dessa institutioner bedreve emellertid
därutöver en mängd verksamheter, för vilkas finansiering de icke erhölle
något samhällsstöd men vilka ändock vore av stor betydelse för sam
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 8. 7
hället och enskilda människor. Dessa verksamheter vore helt beroende av
enskildas gåvomedel. En markerad ändring hade inträtt under de sista åren,
särskilt det sista, icke i människors vilja att ge men väl i deras förmåga.
Då dessa förhållanden säkerligen komme att länge vara för handen, hotades
mycket av detta så betydelsefulla enskilda hjälparbete med ett alltmer sinande
gåvotillflöde. Situationen skulle vara väsentligt annorlunda, om gåvogivare
finge i deklarationen av sina inkomster intill en viss gräns göra avdrag
för gåvor, som skänkts till sådana enskilda hjälporganisationer. Många
av dessa organisationer vore ju befriade från att erlägga arvsskatt. Gåvor,
som komme dem tillhanda efter givarens död, vore alltså undandragna skatt.
Det kunde då synas inkonsekvent, att den, som till samma ändamål gåve
medan han levde, finge betala skatt därför. I vissa stater i USA gällde den
ordningen, att ända intill 10 % av inkomsten linge avdragas från skattebeläggning
om det kunde styrkas, att beloppen skänkts till enskilda sociala institutioner.
För förhållandena i vårt land skulle det vara av en utomordentlig
hjälp, om t. ex. 5 % av inkomsten kunde bli skattefri under liknande
villkor. De institutioner, som skulle kunna komma i fråga för åtnjutande av
en sådan förmån, måste väl på något sätt utväljas och auktoriseras av
Kungl. Maj :t, så att garanti förelåge, att detta samhällets avstående från
skatt komme verkligt samhällsgagnande verksamheter till godo genom de
skänkta större gåvorna.
Utskottet. 1 den ifrågavarande motionen har yrkats, att riksdagen måtte —
med uttalande av sin anslutning till i motionen framlagt förslag om införande
av avdragsrätt vid inkomsttaxeringen intill en viss gräns för gåvor till enskilda
sociala hjälpinstitutioner — hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning
och förslag i detta hänseende.
Till stöd för det i motionen framställda yrkandet har anförts bl. a., att
den sociala omdaningen i vårt land medfört, att samhället övertagit en
mängd av de uppgifter, som de enskilda sociala hjälpinstitutionerna tidigare
utfört. Dessa institutioner bedreve emellertid därutöver verksamhet, för
vilken de icke erhölle något samhällsstöd men vilken verksamhet ändock
vore av stor betydelse för såväl samhället som enskilda människor. Därest
det vore medgivet att vid inkomsttaxeringen göra avdrag för gåvor till enskilda
sociala hjälpinstitutioner, skulle detta säkerligen stimulera enskilda
att lämna bidrag till dessa institutioner.
Utskottet får i anledning av vad sålunda anförts till en början erinra om
att inrättningar för enskild hjälpverksamhet redan enligt gällande lagstiftning
intaga en viss förmånsställning i beskattningshänseende. Stiftelse eller
sammanslutning, som har till huvudsakligt ändamål att främja vård av behövande
ålderstigna eller sjuka, är sålunda befriad från skattskyldighet till
såväl arvsskatt som gåvoskatt. Vad angår inkomstbeskattningen är stiftelse
eller förening med huvudsakligt ändamål att utöva hjälpverksamhet bland
behövande befriad från skattskyldighet vid kommunalbeskattningen för annan
inkomst än av fastighet och av rörelse samt vid statsbeskattningen för
annan inkomst än av rörelse.
8 Bevillningsutskottets betänkande nr 8.
Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga
ändamål har tidigare vid flera tillfällen varit under behandling i riksdagen.
Bevillningsutskottet har därvid städse uttalat, att bestämmelser av
detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer, soin låge till
grund för gällande skattelagstiftning. Utskottet har tillika framhållit angelägenheten
av att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga
ändamål icke skedde i form av lättnader vid beskattningen utan att, i den
mån stöd från statens sida för något ändamål befunnes påkallat, detta stöd
lämnades i form av anslag till det avsedda ändamålet. Då i särskilda fall
riksdagen gjort medgivanden i fråga om avdragsrätt för gåvor, ha medgivandena
föranletts av alldeles speciella förhållanden. Utskottet åsyftar här
de av 1938, 1939, 1941 och 1942 års riksdagar antagna författningarna om
rätt att vid taxering vissa år åtnjuta avdrag för gåvor till luftvärnet, luftskyddet,
hemvärnet och sjövärnskåren. Dessa medgivanden ha varit till tiden
begränsade.
Vad motionären anfört i den nu föreliggande motionen kan enligt utskottets
mening icke motivera ett frångående av den tidigare från riksdagens
sida uttalade uppfattningen, att främjandet av allmännyttiga ändamål icke
bör ske genom skattelättnader utan att detta stöd, i den mån det befinnes
påkallat, bör lämnas genom anslag. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet
motionen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen 11:363 av herr Johnsson i Stockholm om
skattefrihet intill en viss gräns för gåvor till sociala hjälpinstitutioner
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Heuman, Gustaf Elofsson, Velander,
Petrén, Falk, Ramberg, Niklasson, Einar Eriksson, Snygg och Ebbe Ohlsson
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Orgård, Kristensson
i Osby, Sundström, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson
i Svensköp, Vigelsbo och Kärrlander.
517188. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.