Nr 7—8.
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
1
Kr 7.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om ändrade bestämmelser rörande beskattning av
äkta makar.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 210 av fröken Andersson och herr Lundqvist samt II: 364
av herr Edström har hemställts, »att riksdagen för sin del ville antaga följande
-
1) Förslag
till
lag om ändring av 52 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas att 52 § 1 mom. kommunalskattelagen den 28 september
1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.
52 §.
1 mom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras
envar för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.
Har vid dylik taxering avdrag, som i 46 § 1 och 2 mom. medgives,
helt eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens
taxerade inkomst, må bristen avräknas å den andre makens inkomst
i samma kommun. Skatteplikt enligt 51 § bedömes med hänsyn till båda
makarnas sammanlagda inkomst. Ortsavdrag beräknas för varje make till
hälften av det belopp, som i 48 § 2 mom. andra stycket sägs, dock att, om
ortsavdrag helt eller delvis ej kan utnyttjas å den därtill närmast berättigade
makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den andre makens
taxerade inkomst.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 7—8.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
2) Förslag
till
förordning om ändring av 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas att 11 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.
it §.
1 inom. Äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, taxeras
envar för sin inkomst samt mannen därjämte för boets gemensamma inkomst.
Har vid dylik taxering avdrag, varom i 4 § 1 mom. förmäles, helt
eller delvis ej kunnat utnyttjas å den därtill närmast berättigade makens
inkomst, må bristen avräknas å den andre makens inkomst. Frågan om
skatteplikt enligt 9 § 5 mom. bedömes med hänsyn till de båda makarnas
sammanlagda beräknade taxerade inkomster. Ortsavdrag beräknas för en
var av makarna till hälften av det belopp, som i 8 § 1 inom. andra stycket
sägs, dock att, om ortsavdraget helt eller delvis ej kan utnyttjas å den därtill
närmast berättigade makens taxerade inkomst, bristen må avräknas å den
andre makens taxerade inkomst. Skatten beräknas efter det sammanlagda
beloppet av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas å makarna
efter förhållandet mellan nämnda inkomster».
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 210.
Enligt 52 § 1 inom. kommunalskattelagen skola för äkta makar, som under
beskattningsåret levt tillsammans, ortsavdrag och beskattningsbar inkomst
beräknas för makarna gemensamt. Den beskattningsbara inkomsten
skall i jämna tiotal kronor fördelas å makarna efter förhållandet mellan
deras i kommunen taxerade inkomster. Vid taxering till statlig inkomstskatt
gäller enligt 11 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt motsvarande
regler, dock att fördelning å makarna sker, icke av den gemensamma beskattningsbara
inkomsten utan av den därå uträknade skatten, vilken fördelas
efter förhållandet mellan makarnas taxerade inkomster.
1 de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. Innebörden
av gällande bestämmelser vore bl. a. att ortsavdraget för var och en av
makarna konime att variera med hänsyn till den andre makens inkomst.
Verkningarna härav uppfattades otvivelaktigt av många skattskyldiga såsom
orättvisa. Särskilt uppmärksammades förhållandet då makarna första
gången efter ingåendet av äktenskapet samtaxerades. Eftersom hustrun i
Bevillningsutskottets betänkande nr 7. 3
allmänhet hade en lägre inkomst än mannen, bleve det på henne belöpande
ortsavdraget regelmässigt mindre än det hon hade före äktenskapets ingående.
Även om makarnas sammanlagda skatt bleve lägre än före äktenskapet,
inträffade det ofta att hustruns skatt bleve högre. Någon bärande motivering
för att fördela ortsavdraget mellan makarna efter förhållandet mellan
deras inkomster syntes knappast finnas. Ortsavdragets egentliga funktion
vore att från beskattning undantaga sådana inkomster som helt saknade
bärkraft. Det syntes då vara riktigare att det gemensamma ortsavdraget
fördelades med hälften å varje make. Avdragsbelopp, som därvid icke
kunde utnyttjas av endera maken, borde givetvis tillgodoföras andre maken.
I de fall, då båda makarna hade inkomst överstigande hälften av det gemensamma
ortsavdraget, finge vid den statliga taxeringen skatten uträknas
å summan av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas å makarna
i förhållande till deras beskattningsbara inkomster, icke såsom nu
deras taxerade inkomster.
En hälftendelning på makarna av ortsavdraget skulle enligt motionärerna
innebära uppenbara fördelar för taxerings- och uppbördsförfarandet.
Metoden skulle innebära, att inkomster för den ene maken, som icke överstege
halva ortsavdraget, ej skulle upptagas till beskattning. Någon skattefördelning
mellan makarna skulle icke behöva ske i sådana fall. En hälftendelning
av ortsavdraget skulle vidare innebära att i samtliga iall, då
vardera makens inkomst överstege det gemensamma ortsavdraget, varje
makes beskattningsbara inkomst vore beroende enbart av hans egen inkomst.
Sambeskattningens verkningar ur fördelningssynpunkt skulle då
inskränka sig till det inflytande på skattens storlek som progressionen utövade,
medan med nuvarande fördelningsgrund ena maken kunde få vidkännas
ökning av skatten även av den anledningen att hans ortsavdrag reellt
sett nedginge. Ett hinder för ett genomförande av en sådan ordning, som
i motionerna föresloges, hade hittills varit att s. k. bankning föiekommit vid
den kommunala beskattningen. I och med att den år 1950 beslutade ortsavdragsreformen
trädde i kraft fr. o. m. ingången av år 1952, försvunne
emellertid detta hinder.
Utskottet. Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår skola för
äkta makar, som under beskattningsåret levt tillsammans, ortsavdrag och
beskattningsbar inkomst beräknas gemensamt. Fördelningen av skatten
mellan makarna sker vid den kommunala beskattningen sålunda att den
gemensamma beskattningsbara inkomsten uppdelas, medan uppdelningen
vid den statliga beskattningen direkt hänför sig till den för makarna gemensamt
uträknade skatten. Fördelningsgrund utgör såväl vid den kommu
-
nala som vid den statliga taxeringen förhållandet mellan makarnas taxerade
inkomster. Den nu gällande fördelningsprincipen innebär, att makarna få
andel i det gemensamma ortsavdraget allt efter den andel, som den av vederbörande
make tillförda inkomsten utgör av makarnas sammanlagda inkomst.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
I de föreliggande motionerna har yrkats, att det gemensamma ortsavdraget
i stället skulle fördelas med hälften å varje make. Avdragsbelopp, som
därvid icke kunde utnyttjas av den ena maken, skulle tillgodoföras andra
maken. I de fall, då båda makarna hade inkomst överstigande hälften av det
gemensamma ortsavdraget, skulle vid den statliga taxeringen skatten uträknas
å summan av makarnas beskattningsbara inkomster och fördelas å
makarna i förhållande till deras beskattningsbara inkomster.
En dylik halftendelning av det gemensamma ortsavdraget skulle enligt
motionärernas mening innebära uppenbara fördelar för taxerings- och uppbordsforfarandet.
Vidare skulle man uppnå att i samtliga fall, då vardera
makens inkomst överstege det gemensamma ortsavdraget, varje makes beskattningsbara
inkomst vore beroende enbart av hans egen inkomst. Sambeskattmngens
verkningar ur fördelningssynpunkt skulle då inskränka sig
till det inflytande på skattens storlek som progressionen utövade.
Frågan om införandet av ett system med hälftendelning av ortsavdraget
för äkta makar har senast behandlats av sambeskattningssakkunniga i deras
den 2 september 1949 avgivna betänkande (SOU 1949:47) med förslag
till andrade bestämmelser rörande beskattningen av äkta makar. Enligt de
sakkunnigas mening skulle en uppdelning av äkta makars gemensamma
ortsavdrag komma att i skilda hänseenden medföra mera tillfredsställande
resultat än nu gällande ordning. Med hänsyn till den vid kommunalbeskattningen
gällande bankningsregeln, vilken försvårade tillämpningen av en bestämmelse
om hälftendelning, hade de sakkunniga emellertid ansett sig
icke kunna framlägga något konkret förslag. Därest bankningsregeln framdeles
lcomme att avskaffas, ville de sakkunniga — vilka i huvudfrågan om
akta makars beskattning föreslagit ett bibehållande av sambeskattningen
såsom princip i skattelagstiftningen — livligt förorda att den nuvarande
fördelningsregeln ersattes med en bestämmelse om hälftendelning av ortsavdraget
för äkta makar.
Som bekant har sambeskattningssakkunnigas betänkande icke lagts till
grund för ett ställningstagande från statsmakternas sida till frågan om den
framtida utformningen av äkta makars beskattning. I stället har frågan
hanskjutits till förnyad utredning. Genom beslut den 17 mars 1950 har nämligen
Kungl. Maj :t förordnat, att det åt 1949 års skatteutredning lämnade
uppdraget att verkställarn översyn av skatterna till staten och deras verkningar
skall utvidgas till att avse jämväl frågan om principerna för beskattning
av äkta makar. Att riksdagen under sådana förhållanden redan nu
skulle taga ställning till den av motionärerna ifrågasatta ändringen av reglerna
för beskattning av äkta makar, anser utskottet icke böra komma i fråga.
Det kan tilläggas, att de nya reglerna om kommunala ortsavdrag, vilkas
ikraftträdande såval sambeskattningssakkunniga som motionärerna ansett
utgöra en förutsättning för ett genomförande av principen om hälftendelning
av äkta makars ortsavdrag, icke skola vinna tillämpning vid taxering
iörrän år 1953. På grund av det anförda anser sig utskottet icke kunna tillstyrka
bifall till det i de föreliggande motionerna framställda yrkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 7.
5
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 210 av fröken Andersson
och herr Lundqvist samt II: 364 av herr Edström om ändrade
bestämmelser rörande beskattning av äkta makar icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 15 februari 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Heiiman, Gustaf Elofsson, Velander,
Petrén, Falk, Ramberg, Niklasson, Einar Eriksson, Snygg och Ebbe Ohlsson
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Orgård, Kristensson
i Osby, Sundström, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp, Vigelsbo,
Edström och Kärrlander.
Reservation
av herrar Vetander, Ebbe Ohlsson och Edström.