Nr 57—58.
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
1
Nr 57.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av Torquagprotokollet
till allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT), m. m.
I en den 27 april 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 209, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finan.särenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att för sin del godkänna Torquay-protokollet till allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT) ävensom den i Torquay den 15 mars 1951
träffade särskilda överenskommelsen med Norge rörande vissa ömsesidiga
tullkoncessioner.
Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må här anmärkas följande.
I propositionen föreslås att riksdagen måtte för sin del godkänna Torquayprotokollet
till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).
Nämnda protokoll är resultatet av tullförhandlingar, som ägt rum i Torquay
under tiden 28 september 1950—21 april 1951 med deltagande av flertalet
av de till nämnda avtal anslutna länderna, däribland Sverige, samt
ett antal nytillträdande stater; vid protokollet äro fogade listor över de vid
förhandlingarna gjorda tullkoncessionerna.
De svenska koncessionerna innebära, i likhet med vad fallet var med de
koncessioner som grundade sig på de år 1949 genomförda tullförhandlingarna
i Annecy — varigenom Sverige anslöt sig till GATT •— mestadels bindning
av gällande tull eller tullfrihet och endast i mindre utsträckning nedsättning
eller borttagande av tullen. Liksom vid de tidigare förhandlingarna
ha koncessionerna beträffande specifika tullar, vilkas relativa höjd minskat
betydligt på grund av inträffad prisstegring, i regel medgivits under förbehåll
om rätt att övergå till en värdetullsats av angiven höjd, vanligen liggande
mellan förkrigs- och efterkrigsnivån. I vad mån de möjligheter till
höjning av tullen, som härigenom erbjuda sig, böra utnyttjas, blir beroende
på vad statsmakterna vid företagen omprövning av tullskyddet finna påkallat.
Enligt verkställda beräkningar skulle de nu gjorda koncessionerna beröra
3 å 4 % av den svenska importen; tullnedsättningarna skulle efter 1950 års
importsiffror räknat innebära en minskning i tulluppbörden av omkring
2 miljoner kronor, vartill skulle komma omkring 1 miljon kronor i minskad
omsättnings- och utskänkningsskatt för viner.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19C>1. 7 sand. Nr 57—58.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Till statsrådsprotokollet i ärendet har lämnats en redogörelse för förberedelsearbetet
och gången av förhandlingarna i Torquay (propositionen s.
2—7).
I fråga om lydelsen av Torquay-protokollet till allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) hänvisas till vid propositionen fogad Bilaga 1.
Rörande den närmare innebörden av vid förhandlingarna gjorda svenska
och utländska tullmedgivanden tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet
(propositionen s. 7—24 samt vid propositionen fogade Bilagor
1—3).
Vid de i Torquay genomförda förhandlingarna med Frankrike och Norge
ha — förutom de inom ramen för GATT gjorda medgivandena — utväxlats
vissa ömsesidiga koncessioner vid sidan av GATT (se propositionen s. 24
—25). Texten till överenskommelsen med Norge, vilken har formen av en
skriftväxling mellan de svenska och norska Torquay-delegationerna, har
såsom Bilaga 4 fogats vid propositionen.
över den i Torquay träffade överenskommelsen ha yttranden avgivits av
kommerskollegium, generaltullstyrelsen och lanthruksstyrelsen; vid koinmerskollegii
utlåtande ha fogats yttranden av Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, Kooperativa förbundet,
Sveriges allmänna exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges
industriförbund och Sveriges lantbruksförbund. Beträffande innehållet
av dessa yttranden får utskottet hänvisa till propositionen (s. 25—27).
Som motivering för det i propositionen framlagda förslaget har
departementschefen anfört följande.
De nu genomförda tullförhandlingarna i Torquay innebära ett fullföljande
av det arbete på sänkning av tullmurarna, som tagit sig uttryck i det år
1947 i Geneve upprättade och år 1949 i Annecy utvidgade allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT). Som resultat av förhandlingarna kommer ytterligare
ett antal länder att ansluta sig till avtalet, nya tullkoncessioner ha utväxlats
såväl med dessa länder som mellan de redan anslutna staterna inbördes, och åt
de tidigare gjorda koncessionerna har med vissa jämkningar förlänats ytterligare
tre års ovillkorlig giltighetstid. Enligt min uppfattning måste det anses
tillfredsställande att man lyckats på detta sätt konsolidera och utvidga
de tidigare överenskommelserna på förevarande område.
För vårt lands vidkommande ha förhandlingarna denna gång varit av relativt
begränsad omfattning, främst givetvis beroende på att vi endast något
är tidigare genomfört förhandlingar med flertalet redan anslutna länder.
Att de nya förhandlingar, som likväl upptagits med dessa länder, icke kunnat
medföra några mera vidsträckta resultat, ligger i sakens natur. Med de
nytillträdande staterna ha emellertid genomförts förhandlingar i full utsträckning;
bland dessa torde särskild betydelse få tillmätas förhandlingarna
med Förbundsrepubliken Tyskland, som numera bland våra handelspartners
intager andra platsen närmast efter Storbritannien och Nord-Irland. I
stort sett torde förhandlingarna för vår del närmast kunna karakteriseras
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
som en betydelsefull komplettering i olika hänseenden av de år 1949 genomförda
Annecy-förhandlingarna.
Liksom vid sistnämnda förhandlingar äro de utländska tullkoncessionerna
givetvis av växlande värde. En koncession innebär måhända väsentlig
nedsättning av tullen, vilket kan väntas medföra en avsevärd ökning av
exporten, under det att en annan koncession endast innebär bindning av en
tullsats, som i och för sig kan utgöra ett betydande hinder för exporten.
Även en koncession av sistnämnda slag kan emellertid ha betydelse i ett
ändrat konkurrensläge och som utgångspunkt för nya förhandlingar. Tillsammans
innebära de erhållna koncessionerna utan tvivel avsevärda fördelar
för den svenska exporten.
De svenska koncessionerna innebära mestadels bindning av gällande tull
eller tullfrihet och endast i mindre utsträckning nedsättning eller borttagande
av nu utgående tull. Genom de förbehåll, som liksom vid Annecy-förhandlingarna
i regel knutits till koncessioner i fråga om specifika tullsatser,
har för övrigt vägen hållits öppen för en återgång, helt eller delvis, till
förkrigstidens tullnivå. I vad mån de möjligheter till höjning av tullen, som
härigenom erbjuda sig, böra utnyttjas, blir självfallet beroende på vad statsmakterna
vid företagen omprövning av tullskyddet finna påkallat. I anslutning
härtill må nämnas att vissa förberedelser inom kort torde igångsättas
för en allmän tulltaxerevision. Vid denna revision torde en sådan omprövning
av tullskyddet bli aktuell. Det må framhållas att koncessionerna
även denna gång förberetts i nära kontakt med näringslivets intressenter
och på det hela taget torde ha blivit avvägda under skäligt beaktande av
föreliggande skyddsintressen.
I statsfinansiellt hänseende skulle koncessionerna enligt beräkningar på
grundval av 1950 års import medföra en minskning av tulluppbörden med
omkring 2 miljoner kronor. Härtill böra läggas omkring 1 miljon kronor i
minskad omsättnings- och utskänkningsskatt för viner till följd av tullsänkningens
inverkan på försäljningspriserna för dessa produkter. Därest de i
det föregående omförmälda förbehållen helt utnyttjades, skulle i stället inträda
en ökning av tulluppbörden med 5 miljoner kronor, varvid dock avgår
det mot skatteminskningen för viner svarande beloppet 1 miljon kronor.
Utskottet. Även om resultatet av Torquay-förhandlingarna ur vissa synpunkter
framstår som relativt begränsat, får det dock anses utgöra ett värdefullt
bidrag till strävandena att underlätta det mellanfolkliga varuutbytet.
De från svensk sida gjorda tullkoncessionerna — vilka utformats under
medverkan av representanter för näringslivet — torde icke träda några
berättigade skyddsintressen för nära. I alla händelser torde eventuella
olägenheter uppvägas av de fördelar, som de utländska tullmedgivandena
äro ägnade alt medföra för vår export. Förhandlingsresultatet får därför
enligt utskottets uppfattning anses utgöra en för vårt land fördelaktig överenskommelse.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 57.
Utskottet hemställer fördenskull,
att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 209.
Stockholm den 17 maj 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Gustaf Elofsson,
Franzon, Velander, Petrén, Falk, Ramberg, Niklasson och Ebbe Ohlsson,
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Kristensson
i Osby, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Sjölin, Vigelsbo och
Kärrlander.