Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

1

Nr 56.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändring i
stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande, m. m., såvitt
propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 16 mars 1951 dagtecknad proposition, nr 132, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag angående ändring i stadgan den 21 februari 1941 (nr 98) om ersättning
för riksdagsmannauppdragets fullgörande; och

2) lag om ändrad lydelse av 33 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

Rörande propositionens huvudsakliga innehåll må anmärkas följande.

I propositionen föreslås att årsarvodet för riksdagsmän med faktisk bosättning
å riksdagsorten eller så nära denna att nattvilan regelmässigt kan
tillbringas i hemmet skall fastställas till 9 000 kronor samt för övriga riksdagsmän
till 12 000 kronor. Av det högre arvodet skola två tredjedelar vara
avdragsgilla vid taxering, medan för det lägre arvodet avdrag medgives för
halva beloppet.

Propositionen har hänvisats, såvitt angår förslaget till lag om ändrad
lydelse av 33 § kommunalskattelagen, till bevillningsutskottet och i övrigt
till konstitutionsutskottet.

Det ovannämnda under 2) upptagna författningsförslaget är av följande
lydelse:

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 33 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 33 § kommunalskattelagen den 28 september
1928* 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse, se 1950: 308.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 saml. Nr 56.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

33 §.

Från intäkt---— såsom intäkt.

Avdrag får--— tjänstens full görande.

Har den —--- gäld avdragas.

Den, som åtnjuter arvode för deltagande
i riksdag, statsrevision eller
kyrkomöte å annan ort än där han
varit bosatt, äger såsom omkostnad
för uppdragets fullgörande avdraga
två tredjedelar av det belopp, varmed
nämnda arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Från intäkt — ---såsom intäkt.

Avdrag får---tjänstens full görande.

Har den---gäld avdragas.

Riksdagsman, som enligt 1 § stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörandei åtnjutit
det i nämnda paragraf angivna högre
arvodet, äger såsom omkostnad för
uppdragets fullgörande avdraga två
tredjedelar av uppburet arvode, medan
riksdagsman, som åtnjutit det i
samma paragraf angivna lägre arvodet,
är berättigad såsom omkostnad
avdraga hälften av det uppburna beloppet.
,

Den, som åtnjutit arvode för deltagande
i statsrevision eller kyrkomöte
å annan ort än där han varit
bosatt, äger såsom omkostnad för
uppdragets fullgörande avdraga två
tredjedelar av det belopp, varmed
nämnda arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling; dock
att äldre bestämmelser fortfarande
skola gälla i fråga om 1951 års taxering
samt i fråga om eftertaxering
för år 1951 eller tidigare år.

I de i anledning av förevarande proposition väckta likalydande motionerna
1: 380 av herr Axel Andersson och II: 498 av herr Nihlfors m. fl. bär
hemställts, »att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i proposition
nr 132 måtte

1. fastställa arvodet för riksdagsmannauppdragets fullgörande till 13 800
kronor för år, därest riksdagsmannen är bosatt å annan ort än där riksdagen
hålles och bosättningsorten är så belägen att riksdagsmannen icke utan 1

1 Senaste lydelse, se 1951:

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

avsevärd olägenhet kan under den tid riksdagsarbetet pågår regelmässigt
tillbringa nattvilan å denna ort, samt till 10 380 kronor för år i övriga fall,
att utbetalas med 1 150 kronor respektive 865 kronor per månad;

2. besluta, att hälften av det högre arvodet och 1 000 kronor av det lägre
skall såsom traktamentsersättning vara avdragsgill vid deklaration, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderliga ändringar i lagtexten».

Motionerna ha hänvisats, såvitt de angå förslaget till lag om ändrad lydelse
av 33 § kommunalskattelagen, till bevillningsutskottet och i övrigt till
konstitutionsutskottet.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, såvitt de behandlas i detta betänkande, får utskottet hänvisa till
motionen II: 498.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.

I § 23 riksdagsordningen föreskrives, att ledamot av riksdagen äger av
statsmedel åtnjuta arvode och reseersättning samt att närmare bestämmelser
härom meddelas i en av Konungen och riksdagen samfällt beslutad
stadga.

Dessa bestämmelser återfinnas i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande den 21 februari 1941 (nr 98), som i nuvarande
lydelse innehåller i huvudsak följande.

Riksdagsman åtnjuter arvode från och med den dag, då han tager plats
i riksdagen till och med den dag, då riksdagsmannauppdraget upphör. Arvode
utgår med ett belopp motsvarande 6 650 kronor för år, om riksdagsmannen
är bosatt å ort där riksdag hålles, samt eljest med belopp motsvarande
8 866 kronor för år.

Blir riksdagsman förhindrad deltaga i riksdagsgöromålen, skall han för
tid, varmed frånvaron i en följd överstiger trettio dagar, vidkännas avdrag
å arvodet med en fjärdedel av vad eljest skolat utbetalas under samma tid.
Har ett år förflutit, sedan riksdagsman sist deltog i riksdagsarbetet, skall
därefter, intill dess han åter intager sin plats i riksdagen, intet arvode utgå.

Riksdagsman skall i de fall, då han enligt bestämmelserna i stadgan kan
komma i åtnjutande av pension, å arvodet vidkännas avdrag med 221 kronor
för år.

Riksdagsman, som tillhört riksdagen minst åtta år före fyllda 65 år, äger
rätt till pension. Pension utgör i regel för den, som tillhört riksdagen åtta
år före fyllda 65 år, 1 188 kronor för år och för den, som tillhört riksdagen
tjugu år eller längre tid före nämnda ålder, 3 636 kronor för år. För varje
år utöver åtta ökas pensionen med 204 kronor, intill dess nämnda högsta
pensionsbelopp uppnåtts. Uppbär den, som åtnjuter pension på grund av
riksdagsmannauppdrag, tillika lön eller tjänstepension på grund av anställning
i allmän tjänst, skall, så länge sådan annan förmån åtnjutes, förstnämnda
pension i viss ordning minskas.

Riksdagsman äger på det allmännas bekostnad företaga resor å statliga
och enskilda järnvägar samt i vissa fall med annat färdmedel.

Kamrarnas talmän erhålla representationsbidrag med 5 000 kronor för år.

Ledamot eller suppleant av utrikesnämnden åtnjuter under tid, då riksdagen
ej håller session, dels ersättning för kostnaden för resa till och från

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

sammanträde med nämnden, dels ock traktamentsersättning för varje sammanträdesdag
med 25 kronor, om ledamoten eller suppleanten är bosatt å
ort där nämnden sammanträder, samt eljest med 50 kronor.

Arvode utbetalas under envar av månaderna januari—juni med 750 kronor
till riksdagsman, som är bosatt å ort där riksdag hålles, samt eljest
med 1 000 kronor. Återstoden av arvodet utbetalas med lika belopp under
envar av månaderna oktober—december.

Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott.

Enligt 33 § kommunalskattelagen äger den, som åtnjuter arvode för deltagande
i riksdag å annan ort än där han är bosatt, såsom omkostnad för
uppdragets fullgörande avdraga två tredjedelar av nämnda arvode.

I propositionen har lämnats en redogörelse för tidigare förslag rörande
ändrade ersättningsgrunder (prop. s. 7—10).

Rörande vad departementschefen anfört som motivering för de i propositionen
framlagda förslagen, såvitt de behandlas i detta betänkande, tillåter
sig utskottet hänvisa till propositionen (s. 11—12).

Utskottet. 1 propositionen föreslås ändrade bestämmelser såväl rörande
storleken av riksdagsmännens årsarvode (1 § stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande) som rörande avdragsrätten vid inkomsttaxeringen
för omkostnader för uppdragets fullgörande (33 § kommunalskattelagen).
Vidare föreslås ändrade bestämmelser rörande arvodets differentiering
i ett högre och ett lägre arvode. Propositionen har hänvisats,
såvitt angår skatteavdragsbestämmelserna, till bevillningsutskottet och i övrigt
till konstitutionsutskottet. Vid ärendets behandling har samråd mellan
utskotten ägt rum.

Propositionsförslaget innebär att årsarvodet för riksdagsmän med faktisk
bosättning å riksdagsorten eller så nära denna att nattvilan regelmässigt kan
tillbringas i hemmet skall fastställas till 9 000 kronor samt för övriga riksdagsmän
till 12 000 kronor. Av det högre arvodet föreslås två tredjedelar
skola vara avdragsgilla, medan beträffande det lägre arvodet avdrag föreslås
skola medgivas för halva beloppet.

I sitt utlåtande (nr 24) i anledning av förevarande proposition har konstitutionsutskottet
förklarat, att utskottet intet har att erinra mot de i propositionen
föreslagna arvodesbeloppen under förutsättning att av det högre
arvodet två tredjedelar och av det lägre en tredjedel skall vara avdragsgill
vid inkomsttaxeringen. I fråga om sättet för arvodenas differentiering förordar
konstitutionsutskottet bl. a. att mantalsskrivningen liksom hittills
skall vara avgörande.

Bevillningsutskottet kan för sin del tillstyrka förslaget om att riksdagsman,
som åtnjutit det högre arvodet, skall äga vid inkomsttaxeringen såsom
omkostnad för uppdragets fullgörande avdraga två tredjedelar av arvodet.
I likhet med konstitutionsutskottet anser bevillningsutskottet det innebära
en riktigare avvägning att bestämma avdragsbeloppet för de riksdagsmän,

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

som uppbära det lägre arvodet, till en tredjedel av arvodet i stället för till
hälften såsom föreslagits i propositionen. Utskottet förordar sålunda propositionsförslaget
med den ändringen, att av det lägre arvodet endast en tredjedel
skall vara avdragsgill. Härigenom har utskottet även tagit ställning till
det i motionerna I: 380 och II: 498 framställda yrkandet.

På sätt departementschefen anfört böra avdragsbestämmelserna i kommunalskattelagen
så utformas, att någon prövning av bosättningsförhållandena
icke behöver verkställas av beskattningsmyndigheterna. Det avgörande
för avdragsrättens storlek bör sålunda vara om riksdagsmannen uppburit
det högre eller det lägre arvodet.

Enligt gällande lydelse av 6 § arvodesstadgan utbetalas det nuvarande
högre årsarvodet under envar av månaderna januari—juni med 1 000 kronor
samt det lägre med 750 kronor. Återstoden av arvodet utbetalas med lika
belopp under envar av månaderna oktober—december. Enligt den av konstitutionsutskottet
föreslagna lydelsen av paragrafen skall det nya högre årsarvodet
utbetalas med 1 000 kronor och det lägre med 750 kronor för månad.
I anledning härav föreslår konstitutionsutskottet den övergångsbestämmelsen,
att därest riksdagsman under tiden den 1 januari—den 30 juni 1951
uppburit arvode med högre belopp än som jämlikt nya lydelsen av 1 § andra
stycket skolat tillkomma honom för samma tid, må överskjutande belopp
ej återkrävas eller avräknas mot honom för tiden den 1 juli—den 31 december
1951 jämlikt arvodesstadgan i dess nya lydelse tillkommande arvode
eller pension. Bevillningsutskottet har övervägt, huruvida den sålunda föreslagna
övergångsbestämmelsen borde föranleda, att riksdagsmän, som jämlikt
de nya arvodesbestämmelserna skola uppbära endast det lägre arvodet
— 9 000 kronor — men som under år 1951 komma att övergångsvis uppbära
ett högre belopp, skola vara berättigade att vid 1952 års taxering åtnjuta
omkostnadsavdrag med mer än en tredjedel av beloppet 9 000 kronor. Utskottet
har likväl icke funnit tillräckliga skäl att föreslå en bestämmelse av
denna innebörd. Utskottets ställningstagande till denna fråga föranleder ett
förtydligande tillägg till den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl Maj :ts
förevarande proposition -—- såvitt densamma hänvisats till
bevillningsutskottet — icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, för sin del antaga följande, såsom utskottets förslag
betecknade

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 33 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att 33 § kommunalskattelagen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Kungl. Maj:ts förslag:

33

Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får--- — tjänstens full görande.

Har den---gäld avdragas.

Riksdagsman, som enligt 1 § stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande2 åtnjutit
det i nämnda paragraf angivna högre
arvodet, äger såsom omkostnad för
uppdragets fullgörande avdraga två
tredjedelar av uppburet arvode, medan
riksdagsman, som åtnjutit det i
samma paragraf angivna lägre arvodet,
är berättigad såsom omkostnad
avdraga hälften av det uppburna beloppet.

Utskottets förslag:

§•

Från intäkt---såsom intäkt.

Avdrag får--— tjänstens full görande.

Har den---gäld avdragas.

Riksdagsman, som enligt 1 § stadgan
om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande2 åtnjutit
det i nämnda paragraf angivna högre
arvodet, äger såsom omkostnad för
uppdragets fullgörande avdraga två
tredjedelar av uppburet arvode, medan
riksdagsman, som åtnjutit det i
samma paragraf angivna lägre arvodet,
är berättigad såsom omkostnad
avdraga en tredjedel av det uppburna
beloppet.

Den, som åtnjutit arvode för deltagande i statsrevision eller kyrkomöte
å annan ort än där han varit bosatt, äger såsom omkostnad för uppdragets
fullgörande avdraga två tredjedelar av det belopp, varmed nämnda
arvode utgått.

(Se vidare anvisningarna.)

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uPP§*ft utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att
äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1951 års taxering
samt i fråga om eftertaxering för år 1951 eller tidigare år.

1 Senaste lydelse, se 1950: 308.

2 Senaste lydelse, se 1951:

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

7

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Har riksdagsman, som äger åtnjuta
det lägre arvodet, jämlikt övergångsbestämmelserna
till lagen den

1951 (nr ) angående ändring
i stadgan om ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande under
år 1951 uppburit arvode med högre
belopp än som jämlikt nya lydelsen
av 1 § andra stycket nämnda stadga
skolat tillkomma honom för samma
tid, må avdrag vid 1952 års taxering
likväl icke medgivas med högre belopp
än en tredjedel av det i sistnämnda
paragraf angivna lägre arvodet.

B) att de likalydande motionerna 1:380 av herr Axel
Andersson och II: 498 av herr Nihlfors m. fl., såvitt motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet, måtte — i den
mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt — av riksdagen lämnas utan
åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson*,
Velander, Ramberg, Niklasson, Wehtje*, Einar Eriksson*, Rune Johansson*
och Spetz samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund*, Jonsson
i Skedsbygd, Orgård*, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Persson
i Svensköp*, Gunnarsson, Strandh och Kärrlander.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.