Bevillningsutskottets betänkande nr 52.
I
Kr 52.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående prisutjämningsavgift in. m.
I en den 9 mars 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 167, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1952 att, med iakttagande av vad i propositionen
anförts, meddela föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift
samt att godkänna vad departementschefen föreslagit beträffande dispositionen
av influtna prisutjämningsavgifter.
Vad angår motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet, såvitt densamma ej framgår av det här nedan intagna yttrandet
av departementschefen, till ovannämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen
härutinnan återfinnes å nedan angivna sidor i propositionen, nämligen:
Fortsatt
bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift: s. 2—6.
Användningen av 1951 års prisutjämningsavgifter: s. 7—9.
Användningen av tidigare influtna prisutjämningsavgifter: s. 9—16.
Beträffande frågan om fortsatt bemyndigande att uttaga
prisutjämningsavgift har departementschefen anfört följande:
* Exportpriserna för skogsindustriprodukterna visade under förhösten 1950
en starkt stigande tendens, varigenom betydande risker för förskjutningar
av den inhemska prisnivån uppkommo. I syfte att söka undgå de ofördelaktiga
verkningarna av denna prisutveckling ha såsom av den lämnade redogörelsen
framgår avtal ingåtts med de stora branschorganisationerna inom
skogsnäringen om en frivillig inleverans av viss del av deras exportinkomster
under 1951. Parallellt härmed förordnades om uttagande av prisutjämningsavgift
å motsvarande varor från företag som ej anslutit sig till avtalen
samt om sådana avgifter å pappersved och pappersavfall. Gemensamt för
båda systemen är, att de därigenom inflytande medlen inbetalas till riksgäldskontoret.
Eftersom anordningen tillkommit för att åstadkomma en åtstramning
av penningmarknaden, ligger det i sakens natur, att riksgäldskontoret
icke skall äga disponera ifrågavarande medel i .sin normala verksamhet.
Medlen böra endast få användas för återköp av statliga värdepapper
från riksbanken. Genom att på detta sätt medel dragas ur den allmänna
penningmarknaden få skogsindustrierna minskade möjligheter att finansiera
nya investeringar eller att påtaga sig ökade omkostnader. I den mån
Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 52.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 52.
medlen eljest skulle ha placerats i enskilda banker, innebär åtgärden en
beskärning av dessas utlåningsmöjligheter. Denna sterilisering av en viss
del av importintäkterna bör sålunda ha en betydande restriktiv verkan.
Inflytandet på den inhemska prisnivån av exportprisutvecklingen belyses
väl av att papperspriserna, vilka i anslutning till höstens förhandlingar frigjordes
från prisreglering genom beslut av Kungl. Maj :t den 3 november 1950,
därefter stego med i genomsnitt 30 %. Den fortsatta exportprisutvecklingen
för skogsindustriens produkter har beskrivit en brant stigande kurva. Jämfört
med det exportprisläge, som låg till grund för höstens förhandlingar,
representera de nu aktuella exportnoteringarna nästan en fördubbling vad
pappersmassan beträffar medan uppgången för trävaror rör sig om cirka
50 %. De faktiska exportpriserna på papper torde visa en stegring med över
60 % från den 1 oktober i fjol till den 1 april i år. Så länge denna situation
består, är det angeläget, att prisutjämningsavgiften bibehålies för att motverka
en ohämmad stegring av de inhemska priserna. Giltighetstiden för
de redan träffade överenskommelserna med Svenska cellulosa-, trämasse-,
trävaruexport- samt pappersbruksföreningarna om erläggande av konjunkturutjämningsavgift
omfattar hela 1951. I den mån den nuvarande exportkonjunkturen
består vid innevarande års utgång, kan frågan omen förlängning
av ifrågavarande avtal bliva aktuell. Förutsättning för överenskommelse
härom kan sägas vara, att fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift
erhålles.
I fråga om andra än skogsindustriprodukter föreligger för närvarande
icke motsvarande behov att skydda den inhemska prisnivån från inflytelser
utifrån. Uteslutet är emellertid icke, att situationer kunna uppkomma, som
motivera uttagandet av prisutjämningsavgift jämväl på andra varor än
sådana produkter.
Av det anförda framgår, att behov föreligger av fortsatt bemyndigande för
Kungl. Maj :t att uttaga prisutjänmingsavgift. Bemyndigandet torde därför
böra förlängas, förslagsvis med ett år till och med den 30 juni 1952, och torde
liksom hittills böra göras generellt.»
Utskottet. De sex senaste årens riksdagar ha bemyndigat Kungl. Maj :t att,
när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövats föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utföras ur
riket. Det av 1950 års riksdag lämnade bemyndigandet gäller till och med
den 30 juni i år.
I den föreliggande propositionen hemställes dels om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj :t att uttaga prisutjämningsavgift för tiden till och med den
30 juni 1952 dels ock om godkännande av vad i propositionen föreslagits
beträffande dispositionen av vissa medel, som influtit i form av prisutjämningsavgifter.
I propositionen erinras om alt exportpriserna för skogsindustriprodukterna
sedan sommaren 1950 visat en starkt stigande tendens. Härigenom
hade betydande risker för förskjutningar av den inhemska prisnivån upp
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 52.
3
kommit. I syfte att söka undgå de ofördelaktiga verkningarna av denna
prisutveckling hade i december 1950 överenskommelser träffats mellan statens
handels- och industrikommission, å ena sidan, och de stora branschorganisationerna
inom skogsnäringen, å andra sidan, om frivillig inleverans
av viss del av deras exportinkomster under 1951. Förutsättning för
överenskommelserna, i vad de avsåge tiden efter den 30 juni 1951, kunde
sägas vara, att fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgifter erhölles.
I likhet med departementschefen finner utskottet det angeläget att, så
länge den nuvarande exportkonjunkturen består, prisutjämningsavgiften
bibehålies för att motverka en ohämmad stegring av de inhemska priserna.
Utskottet tillstyrker sålunda att Kungl. Maj :t lämnas fortsatt bemyndigande
att uttaga prisutjämningsavgift. Liksom tidigare torde bemyndigandet
böra lämnas för ett år eller sålunda till och med den 30 juni 1952.
Enligt de ovan omnämnda överenskommelserna med branschorganisationerna
skola de av medlemsföretagen erlagda avgifterna tillföras av respektive
föreningar förvaltade fonder. Fondmedlen skola därefter överlämnas
till riksgäldskontoret. Vid behandlingen av den föreliggande propositionen
har inom utskottet den frågan ställts, huruvida föreskriften om medlens
överlämnande till riksgäldskontoret vore tillfyllest för att åstadkomma
den åtstramning av penningmarknaden, som man velat vinna med prisutjämningsavgifterna.
Med anledning härav får utskottet erinra om departementschefens
uttalande därom, att riksgäldskontoret icke skall äga disponera
ifrågavarande medel i sin normala verksamhet utan endast för återköp
av statliga värdepapper från riksbanken. Enligt vad utskottet inhämtat
kommer transaktionen rent tekniskt att tillgå på det sättet, att riksgäldskontorets
checkräkning i riksbanken reduceras med de inflytande medlen,
samtidigt som på riksbanksbalansens andra sida riksbankens innehav
av statspapper sjunker. När detta har skett, ha prisutjämningsavgifterna
»försvunnit». Någon anledning att befara att de inbetalade medlen åter
flyta ut i marknaden och där bilda underlag för kreditexpansion torde sålunda
icke föreligga. Det måste nämligen kunna förutsättas att riksbanken
vid sitt följande av de av riksdagen givna direktiven icke låter en inlösning
av gamla statspapper influera på den framtida långivningen till riksgäldskontoret.
Vad departementschefen föreslagit beträffande dispositionen av influtna
prisutjämningsavgifter föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet
tillstyrker sålunda propositionen jämväl i denna del.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 167,
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 52.
1) lämna Kungl. Maj :t fortsatt bemyndigande för tiden
till och med den 30 juni 1952 att, med iakttagande av vad
i propositionen anförts, meddela föreskrifter om uttagande
av prisutjämningsavgift; samt
2) godkänna vad departementschefen föreslagit beträffanfande
dispositionen av influtna prisutjämningsavgifter.
Stockholm den 8 maj 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elofsson, Velander,
Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson, Rune Johansson och
Spetz samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Nilsson i Kristinehamn*, Persson i Svensköp, Sjölin,
Gunnarsson, Edström och Kärrlander.
’ Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Särskilt yttrande
av herrar Velander, Wehtje och Edström, vilka anfört följande:
»De i december 1950 träffade överenskommelserna mellan statens handels-
och industrikommission samt de stora branschorganisationerna inom
skogsnäringen om inbetalning av prisutjämningsavgifter förutsatte, att
medlen skulle steriliseras.
Utskottet har för sin del godtagit den av föredragande departementschefen
föreslagna metoden för denna sterilisering.
Det hade härvid enligt vår mening som ett alternativ kunnat övervägas,
om icke medlen i fråga åtminstone till viss del borde steriliseras genom att
de i utländska valutor tillfördes en särskild fond, vilken under nuvarande
förhållanden icke finge tillgripas.
Därigenom skulle en successiv uppbyggnad av en tillfredsställande valutareserv
kunna påbörjas. Att så sker framstår för oss såsom synnerligen
angeläget. Som särskilt skäl för att använda ifrågavarande medel för detta
ändamål kan anföras, att prisutjämningsavgifterna väsentligen motsvaras
av en valutainkomst, som beror av en förmodligen tillfällig och exceptionellt
gynnsam priskonjunktur för de avsedda exportvarorna.»
517582. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1951.