Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
1
Nr 36.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om restitution av skatt å bensin, som förbrukas vid
jordbruket till bensindrivna traktorer, m. m.
Till bevillningsutskottet ha hänvisats följande inom riksdagen väckta och
av utskottet i ett sammanhang behandlade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 149 av herr Ivar Nilzon m. fl. och II: 191
av herr Svensson i Stenkyrka in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder som tillämpas vid restitution av tilläggsskatten å bensin som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år 1950 — förordna
om restitution med 20 öre per liter av den enligt 1929 års förordning
utgående skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951 och
tills vidare förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer»;
2) de likalydande motionerna 1:277 av herr Mannerskantz m. fl. och
II: 362 av herr Dickson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t — med verkan fr. o. m. den 1 januari 1951 och i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid restitution av
tilläggsskatten å bensin, som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer under år 1950 — förordna om restitution av den enligt 1929 års
förordning utgående skatten å bensin, som förbrukas vid jordbruket till
bensindrivna traktorer»; samt
3) de likalydande motionerna 1:278 av herr Pålsson m. fl. och 11:365
av herr Nilson i Spånstad in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t anhålla att den av riksdagen tidigare begärda utredningen
om bensinskatterestitution måtte omfatta även frågan om kollektiv restitution
av skatt, som utgår vid transport av skogsprodukter å s. k. skogsbilvägar».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 277, II: 191 och II: 365.
Beskattningen av bensin regleras genom förordningen den 3 maj 1929
(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (jfr SFS 1948:368).
Skatten å bensin — som ursprungligen utgick med 6 öre för liter och därefter
successivt höjts — har under tiden den 1 januari 1946 — den 31 december
1950 utgjort 18 öre för liter.
Enligt förordningen den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin
utgick — utöver nyssnämnda skatt av 18 öre för liter — från och med den
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 36.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
1 april 1948 till och med den 31 december 1950 tilläggsskatt å bensin med
27 öre för liter. De i 1929 års förordning meddelade bestämmelserna rörande
skatt å bensin tillämpades jämväl i fråga om tilläggsskatten.
Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 414), vilken trätt i kraft den 1
januari 1951, har den särskilda skatten å bensin enligt 1929 års förordning
fastställts till 25 öre för liter. Samtidigt upphävdes nyssnämnda förordning
den 5 mars 1948 (nr 81) om tilläggsskatt å bensin.
Rätten till restitution av skatt å bensin regleras i 5 § 1929 års förordning.
Enligt vad i nämnda paragaf stadgas må restitution av skatt åtnjutas
i följande fall, nämligen:
a) för bensin eller motorsprit, som i oförändrat skick utföres till utrikes
ort eller svensk frihamn;
b) för bensin eller motorsprit, som med eller utan tillsats av annat ämne
användes för framdrivande av tåg eller fordon å järnväg eller av luftfartyg,
härunder inbegripet start av icke motordrivet flygplan, eller av motorbåt
vid yrkesmässigt utövande av fiske;
c) för bensin och motor sprit, som vid tillverkning av motorer användes
för avprovning av motorer å provbädd eller annan dylik anordning utan
att därvid transportmedel framföres; samt
d) för bensin, som med eller utan tillsats av annat ämne användes för
annat tekniskt ändamål än motordrift.
I 6 § 1929 års förordning föreskrives, att restitution i det under a) angivna
fallet må åtnjutas allenast för så vitt utförseln omfattar en myckenhet
av minst 500 liter bensin eller motorsprit på en gång. Vidare stadgas i
samma paragraf, att restitution i fall som avses under b)—d) må åtnjutas
allenast i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, samt att
— där beträffande förbrukning av bensin inom viss näringsgren ur kontrollsynpunkt
eller eljest på grund av särskilda omständigheter hinder möter
mot restitution — Konungen äger föreskriva, att i stället återbäring skall
ske sålunda, att visst med hänsyn till beräknad förbrukning bestämt belopp
skall efter förordnande av Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer,
användas för näringsgrenens främjande.
I kungörelsen den 26 juni 1948 (nr 370) med tillämpningsföreskrifter till
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit
har Kungl. Maj :t meddelat närmare bestämmelser angående återbäring
av sådan skatt.
Rätt till restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats vid jordbruket
till bensindrivna traktorer, har enligt särskilda av riksdagen gjor->
da medgivanden förelegat under tiden den 1 april 1948—den 31 december
1950.
Frågan om rätt till restitution av skatt för bensin har varit föremål för
prövning såväl vid 1948 som vid 1949 och 1950 års riksdagar.
Rörande behandlingen av frågan vid 1948 och 1949 års riksdagar tillåter
sig utskottet hänvisa till bevillningsutskottets betänkanden nr 23/1948 och
nr 42/1949.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
3
Vid 1950 års riksdag hemställdes i proposition nr 178 om förlängning av
bemyndigandet att förordna om restitution av tilläggsskatten å bensin,
som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer. I anslutning till
propositionen väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utvidgad restitutionsrätt
för bland annat bensin, som använts i jordbrukets drift. Nämnda
proposition och motioner upptogos av 1950 års bevillningsutskott till behandling
i betänkande nr 66. Efter att ha redogjort för motionsyrkandena
anförde utskottet bl. a. följande:
»Såsom förut nämnts har i de likalydande motionerna I: 457 och II: 550
yrkats, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att från och med den
1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den ordinarie
skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och trädgårdsodlingen,
vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits i
det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949 dock
med vissa smärre jämkningar. Detta sakkunnigförslag, som motionärerna
sålunda anse böra i huvudsak godtagas, har emellertid under remissbehandlingen
utsatts för åtskillig kritik, och departementschefen har för sin del
uttalat, att förslaget icke utan eu tidskrävande överarbetning kunde läggas
till grund för lagstiftning i ämnet. Även utskottet är av den meningen, att
förslaget icke kan utan ytterligare överväganden genomföras. Utskottet finner
sig därför icke kunna tillstyrka att en restitutionsrätt nu införes för
jordbruksdrift och trädgårdsodling i enlighet med vad som föreslagits i
nyssnämnda två motioner.
Emellertid har utskottet — i anslutning till motionen 1: 458 — närmare
övervägt, huruvida det icke kunde anses motiverat att för jordbrukets del,
utan ytterligare uppskov, genomföra en mera begränsad restitutionsrätt,
nämligen såvitt angår den ordinarie skatten å bensin som användes vid
jordbruket till bensindrivna traktorer.
Mot en sådan ordning kan måhända göras gällande, att, om statsmakterna
skulle anse det lämpligt med en utvidgning av nu gällande bestämmelser
om rätt till restitution av den ordinarie bensinskatten, detta spörsmål
bör upptagas till omprövning i hela sin vidd och icke genomföras på
ett begränsat område.
Häremot kan till eu början erinras, att jordbruket i fråga om restitutionsrätten
till bensinskatt redan kommit att intaga en särställning. Därtill
kommer, att enligt utskottets uppfattning särskilda omständigheter motivera,
att skatten å den bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna
traktorer, utan ytterligare undanskjutande av frågan härom, göres
till föremål för restitution. Av den i ärendet föreliggande utredningen framgår
nämligen, att bensintraktorer äro väsentligt överlägsna fotogentraktorer
i jordbruksdrift; bensindriften medför sålunda högre effekt vid traktorns
utnyttjande, sparar bränsle och smörjolja samt är på grund av bensintraktorns
enklare skötsel mera arbetsbesparande. Dessutom ställa sig
bensintraktorerna billigare i inköp än fotogentraktorerna. Ur nationalekonomisk
synpunkt skulle det vara till fördel för landet om en allmän övergång
kunde ske från fotogen- till bensintraktorer; bland annat skulle besparingar
kunna ske i fråga om utländsk valuta som erfordras för inköp
av fotogentraktorer och av drivmedel till traktordriften. Därest ej beskattningen
av bensin som förbrukas i jordbruksdrift med det snaraste borttages,
torde bensintraktorerna komma att till största delen försvinna från
jordbruket; och detta skulle betyda att för jordbruket komme framdeles att
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
anskaffas dyrbarare maskiner än nödvändigt, att dessa maskiner även
konnne att bliva mindre effektiva och att en önskvärd rationalisering av
jordbruket förhindrades.
Vidare må framhållas, att ett borttagande av bensinbeskattningen på
detta begränsade område skulle medföra eu reducering av de i jordbrukskalkylen
ingående utgiftsposterna — bl. a. för kapital- och räntekostnader
samt för inköp av drivmedel — varför en restitutionsrätt skulle nedbringa
jordbrukets kostnader.
Enligt inför utskottet lämnade upplysningar har det hittillsvarande systemet
för restitution av tilläggsskatten å bensin till jordbrukets bensindrivna
traktorer i stort sett fungerat tillfredsställande, jämväl under tiden
efter det att bensinransoneringen upphört. Ej heller synas administrationskostnaderna
för detta system ha uppgått till några större belopp.
Därest omedelbara åtgärder vidtoges för att införa en restitutionsrätt i
fråga om den ordinarie bensinskatten, på sätt yrkats i motionen 1: 458,
skulle även den fördelen uppkomma, att hittills vunna erfarenheter vid
restitution av tilläggsskatten skulle kunna bättre utnyttjas och vidgas än
om den föreslagna restitutionsrätten skulle komma till stånd först i ett
senare sammanhang. Vid ett dröjsmål med restitutionsrättcns genomförande
skulle även den nu upptränade personalen vid länsstyrelserna och
statens jordbruksnämnd komma att inriktas på andra uppgifter samt fullständigandet
och effektiviseringen av de hittills uppbyggda kortregistren
avbrytas.
Såsom ytterligare skäl för statsmakterna att snarast möjligt medgiva rätt
till restitution i den begränsade omfattning varom här är fråga vill utskottet
särskilt framföra, att de påtalade olägenheterna med bensinbeskattningen
icke kunna undanröjas genom kollektiv restitution och att i Danmark
ett individuellt restitutionsförfarande på detta område ansetts kunna genomföras.
I enlighet med vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, att riksdagen
bemyndigar Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med de
grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatt å bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret
1950 — förordna om restitution av den ordinarie skatten å bensin, som
förbrukas för nu nämnda ändamål. Denna restitutionsrätt torde lämpligast
böra vinna tillämpning från och med den 1 januari 1951 och gälla tills
vidare utan någon tidsbegränsning.
Därest den av utskottet nu föreslagna restitutionsrätten genomföres, framstår
det såsom särskilt angeläget att frågan om restitution av skatt för
bensin, som vid jordbruket användes för andra ändamål än för bensindrivna
traktorer eller för körning på allmän väg, blir löst. Utskottet förordar
därför att en översyn snarast kommer till stånd av det senast avgivna
sakkunnigbetänkandet i dessa delar. Vid en sådan översyn torde åtminstone
i viss utsträckning kunna utnyttjas erfarenheterna av det hittills
tillämpade restitutionsförfarandet. Vidare torde det vara av intresse
att tidigare verkställda undersökningar av möjligheterna att tillhandahålla
färgad, skattefri bensin fullföljas.---
Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa i
en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av
skatt för bensin som användes inom industrien. Då utskottet, enligt vad förut
anförts, funnit sig böra tillstyrka en översyn av bestämmelserna om restitution
av skatt för bensin, som förbrukats vid jordbruket, torde det vara
lämpligt att vid sagda översyn behandlas jämväl de spörsmål som berörts i
förevarande två motioner.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36. 5
Med hänsyn härtill och då för utskottet upplysts att åtskilliga andra
restitutionsspörsmål föreligga, som kräva närmare undersökning, torde den
av utskottet förordade översynen av rätten till restitution av skatt för bensin
böra göras allsidig och förutsättningslös. Samtidigt vill utskottet emellertid
understryka att då vad utskottet föreslagit i fråga om rätten till restitution
av skatt för bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna traktorer,
måste anses såsom en provisorisk lösning, det är angeläget att översynen
sker snarast möjligt.»
Bevillningsutskottet hemställde i sagda betänkande bl. a., att riksdagen
måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder som tillämpats vid restitution av tilläggsskatten å bensin, som
förbrukats vid jordbruket till bensindrivna traktorer under första halvåret
1950 _ förordna om restitution av den enligt 1929 års förordning utgående
skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951 och tills vidare
förbrukades vid jordbruket till besindrivna traktorer, ävensom i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte med beaktande av vad utskottet
i betänkandet anfört, skyndsamt föranstalta om en allsidig och förutsättningslös
utredning angående rätten till restitution av skatt å bensin
samt för riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen kunde föranleda.
Vid bevillningsutskottets betänkande fanns fogad en av herr Olsson i
Gävle in. fl. avgiven reservation. Reservanterna ansågo, att bevillningsutskottets
yttrande i betänkande nr 66 bort i nu förevarande hänseende haft
följande lydelse:
»Beträffande spörsmålet om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas
i jordbruket ha, såsom förut antytts, i flera av de förut omnämnda
motionerna framställts yrkanden, vilka gå avsevärt längre än vad i propositionen
föreslagits. Sålunda har yrkats i de likalydande motionerna 1: 457
och II: 550, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att från och med
den 1 juli 1950 förordna om restitution av såväl tilläggsskatten som den
ordinarie skatten på bensin som användes i bl. a. jordbruksdriften och
trädgårdsodlingen, vilken restitution skulle ske i enlighet med vad som föreslagits
i det tidigare berörda sakkunnigbetänkandet den 30 november 1949
dock med vissa smärre jämkningar. Vidare har i motionen I: 458 hemställts
bl. a. att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, vilka tillämpats vid restitution
av tilläggsskatt å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer under år 1949 — förordna om restitution av all skatt å bensin
som förbrukas vid jordbruket till bensindrivna traktorer under tiden den 1
januari 1950—den 30 juni 1951.
Därjämte må erinras om att i de likalydande motionerna I: 164 och II:
198 hemställts om utredning i syfte att utvidga den för industrien gällande
rätten till restitution av bensinskatt.
I anledning av dessa yrkanden vill utskottet erinra om de svårigheter som,
enligt ett flertal undersökningar under de senaste årtiondena, föreligga då
det gällt att utforma ett förslag till restitution av skatt å bensin, använd
inom jordbruket. Slutresultatet av dessa undersökningar har städse blivit,
att någon praktisk lösning av restitutionsfrågan icke kunnat anvisas, varför
frågan varje gång lått falla. Vidare må hänvisas till vad som förekom vid
1948 års riksdag i samband med införandet av tilläggsskatten å bensin, vil
-
6 Bevillningsutskottets betänkande nr 3C>.
ken tilläggsskatt medförde en höjning av bensinbeskattningen från 18 till
45 öre för liter. Enligt vad 1948 års bevillningsutskott anförde ansåg utskottet
sig icke kunna anvisa någon slutgiltig lösning av frågan om rätt till
restitution av skatt å bensin, som användes för jordbrukets drift, utan denna
tråga borde göras till föremål för närmare utredning. Samma bevillningsutskott
framhöll emellertid vidare att — med hänsyn bl. a. till cn då verkställd
import av bensindrivna traktorer från England — det syntes angeläget att
restitutionen av skatt å bensin för nyssnämnda ändamål medgåves åtminstone
i viss utsträckning redan från och med den 1 april 1948, "och utskottet
förordade därför, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att — därest
det skulle visa sig praktiskt möjligt att genomföra en individuell restitution
av tilläggsskatten å bensin som förbrukats vid jordbruket till bensindrivna
traktorer — förordna om sådan restitution under en närmare angiven tidsperiod.
Dessa uttalanden och förslag godkändes av 1948 års riksdag.
Av vad 1948 års bevillningsutskott sålunda anförde framgår att utskottet
såvitt angår omfattningen av rätten till restitution av skatt å bensin för
jordbruksdrift uppdrog en markerad skillnadslinje mellan den ordinarie
skatten och tilläggsskatten a bensin; för jordbrukets bensindrivna traktorer
förordades alltså en fullständig restitution av tilläggsskatten medan däremot
den ordinarie skatten fortfarande skulle utgå med sitt fulla belopp.
Den av 1948 års riksdag begärda utredningen av frågan om rätt till restitution
av skatt för bensin, som användes för jordbruksdrift, har numera
kommit till stånd genom det förut omnämnda sakkunnigbetänkandet den
30 november 1949. 1 detta betänkande har föreslagits, att en fullständig
restitutionsrätt skulle införas — efter ett flertal olika system — i fråga om
skatten för all bensin, som förbrukades vid jordbrukets drift dock med
undantag för körning å allmän väg. I betänkandet ha vidare behandlats
möjligheterna att genomföra en restitutionsrätt på flera andra områden. Betiäffande
detta betänkande bär emellertid föredragande departementschefen
i propositionen nr 178 erinrat om den kritik som under remissbehandlingen
riktats mot betänkandet, och departementschefen har vidare uttalat,
att han — utan att taga ställning till frågan om det principiellt berättigade i
kravet på restitution för de i betänkandet behandlade spörsmålen — kommit
till den uppfattningen att betänkandet i vart fall icke kunde utan en
tidskrävande överarbetning läggas till grund för lagstiftning i ämnet.
Jämväl utskottet, som tagit närmare del av innehållet i nyssnämnda sakkunnigbetänkande
och de däröver avgivna remissutlåtandena, anser de i
betänkandet framlagda förslagen ogenomförbara, särskilt med hänsyn till
omöjligheten att upprätta en kontroll över restitutionen och även på grund
av den stora administrativa apparat som säkerligen skulle bliva erforderlig
för ett ur allmän synpunkt godtagbart handhavande av restitutionsärendena.
Utskottet kan därför icke biträda de yrkanden om ett omedelbart genomförande
av betänkandet, som framställts i de likalydande motionerna
1: 457 och II: 550.
Utskottet anser sig emellertid icke höra stanna vid enbart ett avstyrkande
av de föreliggande yrkandena om införande av rätt till restitution av den
ordinarie skatten på bensin. Utskottet anser nämligen, att frågan om rätt
till restitution av all skatt för bensin som användes inom jordbruket är,
åtminstone sett på längre sikt, av stor betydelse icke endast för jordbruket
såsom sådant utan även för landet i dess helhet. Utskottet har sålunda ett
positivt intresse för att jordbrukets restitutionsfråga blir löst på ett ändamålsenligt
sätt. Samma intresse hyser utskottet även till frågan om rätt till
restitution av skatt för bensin som användes för andra ändamål än för framdrivande
av fordon å allmän väg, exempelvis inom industrien, skogsbruket
Bevillningsutskottets betänkande nr 36. "
och försvarsväsendet. Då en definitiv lösning av samtliga restitutionsspörsmål
får anses vara en angelägen uppgift för statsmakterna och då - såsom
jämväl departementschefen anfört — dessa spörsmål kräva ytterligare undersökningar,
förordar utskottet att en allmän översyn verkställes av nu
gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt. Vid en sådan
översyn, som bör med det snaraste komma till stand, torde böra beaktas
de anspråk på restitutionsrätt, som anförts eller komma att anföras från
bl. a. olika områden av näringslivet, dock torde vid översynen i första hand
jordbrukets restitutionsproblem böra göras till föremal för utredning. Något
hinder bör alltså icke föreligga, att den av utskottet förordade översynen
genomföres i olika etapper.
Utskottet har därefter att taga ställning till det i motionen 1:458 framförda
yrkandet, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att genomfora
en restitutionsrätt med avseende å den ordinarie skatten på bensin som användes
vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Såsom nyss anförts har utskottet ett bestämt intresse för att fragan om
rätten till resitution av skatt för bensin, som användes för — bland annat
_ jordbrukets drift, löses med det snaraste; denna inställning hyser utskottet
icke minst i fråga om skatten å bensin till jordbrukets bensindrivna
traktorer. Utskottet vill sålunda erinra om att utskottet i detta betänkande
förordat en allmän översyn av lagstiftningen på förevarande område.
Å andra sidan måste verkligt övertygande skäl förebringas for att utskottet
skall kunna intaga den ståndpunkten, att samtidigt som en allmän
översyn tillstyrkes på ett visst område — utskottet i fråga om en begränsad
sektor av samma område föreslår omedelbara åtgärder, vilka kunna föregripa
det slutliga resultatet av den allmänna översynen. Enligt utskottets
mening synes det diskutabelt, huruvida några dylika omedelbara åtgärder
verkligen kunna anses påkallade. Då reslitutionsfrågan behandlades vid
1948 års riksdag gjordes inga utfästelser från riksdagens sida beträffande
den ordinarie skatten. Att ett till omfattningen och tiden begränsat bemyndigande
för Kungl. Maj :t att restituera tilläggsskatten den gången lämnades
av riksdagen berodde huvudsakligen på att den av krisförhållandena
betingade skärpningen av bensinbeskattningen kom att sammanfalla med
en just då omfattande och för landets försörjning betydelsefull import av
bensindrivna traktorer från England. Dessutom är att märka att den ordinarie
bensinskatten hela tiden utgått för bensin som använts till bensindrivna
traktorer. Då på förevarande område hittills icke förekommit annat
än att tilläggsskatten borttagits, räknat från och med 1951 års ingång, föreligger
i själva verket icke någon anledning att nu upptaga till behandling
frågan om eventuell restitution av den ordinarie bensinskatten. Utskottet
bortser härvid från att sistnämnda skatt den 1 januaii 1951 kommer att
höjas med 7 öre för liter; utskottet anser nämligen att denna höjning
även om den betyder en ökad skillnad i driftkostnaderna för bensin- och
fotogendrivna traktorer — i allt fall innebär i huvudsak endast eu .anpassning1
av skattens nominella belopp efter den högre allmänna prisnivå som
uppkommit efter år 1945 då den nu gällande skattesatsen fastställdes.
Vidare vill utskottet framhålla att, såvitt framgår av de för utskottet
tillgängliga siffrorna rörande antalet bensindrivna traktorer, nagon minskning
av detta antal icke inträtt under tiden efter den 1 april 1948, då tillläggskatten
på bensin med undantag för bensinen till nyssnämnda tr:iktorér
infördes. Det synes icke vara anledning förmoda, att antalet bensindrivna
traktorer kommer att reduceras, därest — liksom hittills den
ordinarie skatten får utgå i förevarande fall även i fortsättningen intill
dess den allmänna översynen av restitutionslagstiftningen inom eu snar
framtid blivit genomförd.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Inom utskottet har gjorts gällande, att ett borttagande även av den ordinarie
skatten för bensin som användes till bensindrivna traktorer vid jordbruket
skulle få betydande återverkningar på jordbrukskalkylen i så måtto,
att jordbrukets kostnader skulle på flera punkter kunna reduceras. I anledning
härav vill utskottet framhålla, att återverkningarna på jordbrukskalkylen
i kostnadsreducerande riktning knappast kunna inträda omedelbart
vid ett totalt borttagande av bensinskatten, eftersom en mera allmän
övergång till bensindrivna traktorer icke kan ske från en dag till annan
utan kommer att taga en längre tid i anspråk. Samma synpunkt äger på
motsvarande sätt giltighet vid bedömandet om riskerna för en övergång
från bensin- till fotogendrift, därest icke det i motionen 1:458 framställda
önskemålet omedelbart tillgodoses. Även om den ordinarie bensinskatten
kvarstår efter den 31 december 1950 kommer därför icke, såvitt utskottet
kan finna, någon mera omfattande förändring i jordbrukets traktorbestånd
att inträda. Däremot skulle ett bifall till sagda motion omedelbart få det
synliga resultatet, att statsverket för restitutionens genomförande åsamkas
en utgift av omkring 1,5 miljoner kronor för år räknat.
Slutligen kan utskottet icke bortse ifrån att ett omedelbart genomförande
av den motionsledes påyrkade rätten till restitution av den ordinarie skatten
för bensin till jordbrukets bensindrivna traktorer skulle för en viss
kategori yrkesutövare betyda ett gynnande som kan väcka berättigade erinringar
från andra yrkesutövares sida.
Med hänsyn härtill och med understrykande av att ett bifall till motionen
I: 458 skulle innebära, att riksdagen fattade beslut i en sakfråga och samtidigt
påyrkade, att en utredning skulle göras om möjligheterna att praktiskt
lösa bl. a. samma sakfråga, anser utskottet sig icke kunna nu förorda
bifall till näinnda motion.---
Vad angår de likalydande motionerna I: 164 och II: 198 utmynna dessa
i en hemställan om utredning av frågan om utvidgad rätt till restitution av
skatt för bensin som användes inom industrien." Då utskottet, enligt vad
förut anförts, funnit sig böra tillstyrka, att en allmän översyn verkställes
av gällande bestämmelser om rätt till restitution av bensinskatt, böra självfallet
på sätt utskottet i det föregående antytt — nu förevarande yrkanden
övervägas i samband med nämnda översyn. Yrkandena i fråga torde få anses
besvarade genom vad utskottet sålunda föreslagit.»
Reservanterna voro sålunda av den uppfattningen att någon omedelbar
restitutionsrätt för den ordinarie skatten å bensin, som använts i jordbrukets
drift till bensindrivna traktorer efter den 1 januari 1951, icke för det dåvarande
borde medgivas. Däremot ansågo reservanterna i likhet med majoriteten,
att en utredning borde igångsättas. I enlighet härmed hemställdes i
reservationen att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t måtte skyndsamt föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna
om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukades för
andra ändamål än för trafik på allmän väg — därvid i första hand restitutionsrätten
i fråga om vid jordbruket använd bensin borde omprövas —
samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill denna översyn kunde föranleda.
Riksdagen godkände vad i reservationen anförts samt biföll vad däri förordats
(skrivelse nr 420).
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
9
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna I: 149 och 11: 191 har uttalats, att motionärerna
icke hade något att erinra mot att frågan om de allmänna grunderna
för rätt till restitution av bensinskatten utreddes och sedan bleve föremål
för statsmakternas prövning, men motionärerna ansåge det synnerligen
önskvärt, att jordbruket i avvaktan på denna prövning tillerkändes rätt att
tills vidare åtnjuta restitution av skatten på den bensin, som förbrukades
av de bensindrivna traktorerna. Jordbruket hade redan kommit att intaga en
särställning i fråga om restitutionsrätten till bensinskatt och en eventuell
framtida utvidgning av denna rätt till nya områden borde således inte
hindra, att jordbruket tills vidare finge åtnjuta en sådan rätt, åtminstone för
en del av bensinskatten. Särskilda omständigheter motiverade också en dylik
rätt. Bensintraktorerna vore överlägsna fotogentraktorerna i jordbruksdrift.
Bensindriften medförde högre effekt vid traktorns användning och
bleve åtminstone i viss utsträckning arbetssparande, därför att bensintraktorn
vore mera lättskött än fotogentraktorn. Från nationalekonomiska utgångspunkter
skulle en allmän övergång från fotogendrivna till bensindrivna
traktorer ställa sig fördelaktig, emedan man därigenom skulle kunna
spara utländsk valuta. Även efter borttagandet av tilläggsskatten låge bensinbeskattningen
på en hög nivå. Om jordbrukarna icke snarast erhölle restitution
för hela eller större delen av bensinskatten bleve kostnaderna för bensindriften
höga, och det kunde befaras, att utvecklingen ginge i en sådan
riktning, att de nu befintliga besintraktorerna utbyttes mot fotogentraktorer.
Detta skulle ur såväl nationalekonomiska som privatekonomiska synpunkter
vara ofördelaktigt. Det hittillsvarande systemet för restitution av tillläggsskatten
å bensin till jordbruket torde i stort sett ha fungerat tillfredsställande
även efter det att bensinransoneringen upphört. Det borde fördenskull
ej medföra några nämnvärda olägenheter att tills vidare tillämpa detta
system. Administrationskostnaderna syntes också ha kunnat hållas relativt
låga. Om åtgärder omedelbart vidtoges för att införa restitutionsrätt i fråga
om den ordinarie bensinskatten, skulle hittills vunna erfarenheter av systemet
med restitution av tilläggsskatten bättre kunna utnyttjas. Detta skulle
vara till uppenbar fördel för arbetet inom den utredning rörande restitutionsproblemet,
som riksdagen begärt.
Motionärerna ansåge sig icke behöva ta ställning till den frågan, om hela
den ordinarie bensinskatten för framtiden borde återbäras till jordbruket
eller om endast en del borde reslitueras. Då bensinskatten enligt hittills tilllämpade
principer skulle användas för finansiering av vägväsendets kostnader
kunde det hävdas, att skatten för den bensin som användes i jordbruksdriften
helt borde återbäras till jordbruket. T avvaktan på den av riksdagen
begärda utredningen ville motionärerna emellertid föreslå, att jordbruket
erhölle restitution tills vidare med 20 öre per liter av skatten å den
bensin, som användes av de bensindrivna traktorerna.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 277 och II: 362 framförda
yrkandet har hänvisats till vad 1950 års bevillningsutskott anfört i betänkande
nr 66. Då motionärerna ansåge, att de i sagda betänkande anförda
skälen fortfarande ägde samma giltighet, som då de framfördes av utskottet,
syntes det motionärerna påkallat, att restitution av skatt å bensin, som
användes vid jordbrukets drift, verkställdes.
I de likalydande motionerna I: 278 och 11: 365 har framhållits att transport
av skogsprodukter med bil blivit allt vanligare. Till en del skedde dessa
transporter på de allmänna vägarna, men i stor utsträckning även på enskilda
vägar, främst på s. k. skogsbilvägar. Drivmedlet vid dessa transporter
vore oftast bensin, och eftersom denna vore skattebelagd och influtna medel
användes för den allmänna väghållningen bleve situationen ofta att den,
som transporterade skogsprodukter på en enskild skogsbilväg finge helt
svara för väghållningen å densamma och dessutom för varje bensinliter som
förbrukades å den enskilda vägen erlägga en avgift, som ginge till den allmänna
väghållningen i landet. Detta kunde inte vara riktigt. Skogsbruket
borde i någon form gottgöras för den bensinskatteutgift, som belöpte å
transporterna å de enskilda skogsbilvägarna exempelvis i form av en kollektiv
restitution till byggande av skogsbilvägar. Det syntes lämpligt, att
den av riksdagen begärda utredningen av ffågan om restitution av bensinskatt
finge sig anförtrott att även utreda denna fråga.
Efter det förevarandc motioner avlämnats har statsrådet och chefen för
finansdepartementet — med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23
februari 1951 — den 6 mars tillkallat en särskild utredningsman med uppuppdrag
att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.
Efter en erinran om riksdagens förenämnda skrivelse nr 420 uttalas i direktiven
för utredningen bland annat följande:
»Genom riksdagens nyss angivna hemställan om översyn av restitutionsbestämmelserna
för bensinskatt har på nytt aktualiserats frågan, huruvida
icke tidpunkten är inne att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken. Enligt min mening bör en sådan utredning
nu komma till stånd.
Utgångspunkten för utredningen bör vara att som allmän riktlinje fortfarande
skall gälla att motorfordonstrafiken genom särskild beskattning
gäldar den kostnad, som den orsakar vägväsendet. Avvikelser i olika hänseenden
från denna princip förekomma redan nu och äro måhända påkallade
också i fortsättningen. Utredningsuppgifterna komma sålunda att omfatta
undersökningar av vägväsendets utbyggnads- och underhållsbehov på
något längre sikt och de praktiska möjligheterna att med hänsyn till
arbetskraftläget och andra faktorer tillgodose dessa behov ävensom en avvägning
av motorfordonstrafikens tillbörliga andel i de framtida vägkostnaderna
bl. a. i förhållande till övriga trafikantgrupper.
I fråga om fördelningen av beskattningen på motorfordonen och på bensin
tala flera skäl för att man gör en ny avvägning mellan dessa två beskattningsformer
med sikte på att överföra en större del av skattebördan
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
1]
på motorfordonen. Härigenom skulle de svårigheter, som det nuvarande relativt
höga bensinpriset förorsakar på andra områden än den egentliga
vägtrafikens i någon mån kunna elimineras. En sådan omläggning av beskattningen
synes motiverad även med hänsyn till den ökade användningen
av tunga lastbilar drivna med dieselolja och andra lågbeskattade drivmedel.
Härtill kommer ytterligare en viktig synpunkt. De principer, efter vilka
den nuvarande fordonsskatten fördelats, fastställdes på en tid då sammansättningen
av fordonsbeståndet var en annan än nu. Detta har successivt
förändrats särskilt i vad avser lastbilarnas tyngd. Vid bedömningen av vägväsendets
framtida medelsbehov utgör de tyngre fordonens krav på vägnätet en
faktor av större betydelse än vad man tidigare räknat med. Det finns därför
anledning ifrågasätta att de tyngre fordonen böra bära en större del av de
vägkostnader, som skola gäldas av motorfordonstrafiken, än som f. n. är
fallet. En sådan relativ ökning av skatten måste läggas på fordonsskatten,
eftersom bensinskatten icke lämpligen kan differentieras för olika fordonstyper.
Denna omfördelning av fordonsskatten kan i sin tur medföra en total
höjning av fordonsskattens ram.
Då en omläggning av beskattningen i enlighet med vad här anförts kan
komma att medföra en sänkning av bensinpriset, skulle frågan om rätt till
restitution av bensinskatt i motsvarande mån minska i betydelse. Den bör
dock vid utredningen tagas upp till närmare undersökning. Det är angeläget
att ett eventuellt restitutionsförfarande icke blir onödigt komplicerat.
I främsta rummet böra därför andra möjligheter än den individuella restitutionen
undersökas.»
Utskottets yttrande.
I de likalydande motionerna I: 149 av herr Ivar Nilzon in. fl. och II: 191
av herr Svensson i Stenkyrka in. fl. samt de likalydande motionerna I: 277
av herr Mannerskantz m. fl. och II: 362 av herr Dickson in. fl. ha framställts
yrkanden om restitution av skatt å bensin, som från och med den 1
januari 1951 och tills vidare förbrukas vid jordbruket till bensindrivna
traktorer. Enligt de sistnämnda båda motionerna skulle restitutionsrätten
avse hela den enligt 1929 års förordning utgående skatten eller sålunda
25 öre för liter. I motionerna I: 149 och II: 191 har yrkandet begränsats
till att avse restitution med 20 öre för liter. Restitutionen förutsättes skola
ske i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder som tillämpats vid
restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats vid jordbruket till
bensindrivna traktorer under år 1950.
Såsom ovan anmärkts genomfördes år 1950 en omläggning av bensinbeskattningen.
Den genom beslut av 1948 års riksdag införda tilläggsskatten
å bensin av 27 öre för liter upphävdes helt. Samtidigt höjdes den ordinarie
skatten från 18 öre till 25 öre för liter. Den nya skattesatsen trädde
i kraft den 1 januari 1951. Under den tid lilläggskatten utgått hade enligt särskilda
av riksdagen lämnade medgivanden förelegat restitutionsrätt för
tilläggsskatt å bensin, som förbrukats till jordbrukets bensindrivna traktorer.
Under tiden den 1 april 1948—den 31 december 1949 hade restitu
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
tionen, i stort sett anknutits till då gällande ransoneringssystein i fråga
om bensin och genomförts under statens livsmedelskommissions överinseende
och kontroll. Restitutionen under år 1950 hade — sedan bensinransoneringen
avvecklats i november 1949 ■—• grundats på det schematiska
normsystem, som tillkommit under ransoneringstiden och enligt vilket restitution
beviljats för ett visst antal liter bensin som fastställts med hänsyn
till storleken av för vissa ändamål bearbetad jordbruksareal och vissa
transporter. Restitutionsärendena avseende tiden efter den 1 januari 1950
ha handlagts av statens jordbruksnämnd.
Vid 1950 års riksdag aktualiserades motionsvägen ett flertal restitutionsspörsmål.
Sålunda framställdes bl. a. yrkanden om restitution av all skatt
å bensin som använts i jordbruksdriften och trädgårdsodlingen. Restitutiopcn
förutsattes skola ske i enlighet med vad som föreslagits i ett den
30 november 1949 avgivet sakkunnigbetänkande. 1950 års bevillningsutskott,
som upptog motionerna till behandling i sitt betänkande nr 66, ansåg
sig icke kunna tillstyrka att en restitutionsrätt för det dåvarande infördes
i den omfattning, som förordats i motionerna. Avgörande vikt tillmättes
därvid det förhållandet att det av de sakkunniga framlagda förslaget
befunnits icke kunna utan ytterligare överväganden genomföras. Utskottet
förordade emellertid att en allsidig och förutsättningslös utredning angående
rätten till restitution av skatt å bensin skulle komma till stånd.
För jordbrukets del fann utskottet dock motiverat, att en mera begränsad
restitutionsrätt genomfördes utan ytterligare uppskov. Den restitutionsrätt
som förelegat i fråga om tilläggsskatten å bensin, som förbrukats i
jordbruket till bensindrivna traktorer, borde — sedan tilläggsskatten avskaffats
från och med den 1 januari 1951 och den ordinarie skatten i samband
därmed höjts från 18 till 25 öre •— enligt utskottets mening ersättas
av en liknande restitutionsrätt i fråga om den ordinarie skatten. I enlighet
härmed hemställde utskottet, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t
att förordna om restitution av den ordinarie skatten å bensin, som från
och med den 1 januari 1951 och tills vidare förbrukades vid jordbruket till
bensindrivna traktorer. Vad utskottet sålunda hemställt bifölls emellertid
icke av riksdagen. Efter den 1 januari 1951 föreligger sålunda ingen
restitutionsrätt för den till jordbrukets traktorer använda bensinen.
Beträffande motiveringen för bevillningsutskottets ställningstagande år
1950 i denna fråga torde få hänvisas till den ovan intagna redogörelsen för
betänkandet nr 66 till 1950 års riksdag. Några av de viktigaste skälen må
här ånyo understrykas. Det framhölls att bensintraktorer A?ore väsentligt
överlägsna fotogentraktorer i jordbruksdrift; bensindriften medförde sålunda
högre effekt vid traktorns utnyttjande, sparade bränsle och smörjolja samt
vore på grund av bensintraktorns enklare skötsel mera arbetsbesparande.
Dessutom ställde sig bensintraktorerna billigare i inköp än fotogentraktorerna.
Ur nationalekonomisk synpunkt skulle det vara till fördel för landet
om en allmän övergång kunde ske från fotogen- till bensintraktorcr.
Därest ej beskattningen av bensin som förbrukades i jordbruksdrift med
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
det snaraste borttoges torde bensintraktorerna komma att till största delen
försvinna från jordbruket; och detta skulle betyda att för jordbruket
komme framdeles att anskaffas dyrbarare maskiner än nödvändigt, att
dessa maskiner även komme att bliva mindre effektiva och att en önskvärd
rationalisering av jordbruket skulle förhindras. Vidare framhölls, att ett
borttagande av bensinbeskattningen skulle medföra en reducering av de i
jordbrukskalkylen ingående utgiftsposterna, bl. a. för kapital- och räntekostnader
samt för inköp av drivmedel, varför en restitutionsrätt skulle nedbringa
jordbrukets kostnader. Därest omedelbara åtgärder vidtoges för att
införa en restitutionsrätt i fråga om den ordinarie skatten skulle även den
praktiska fördelen uppkomma, att hittills vunna erfarenheter vid restitution
av tilläggsskatten skulle kunna bättre utnyttjas och vidgas än om
restitutionsrätten skulle komma till stånd först i ett senare sammanhang.
Vid ett dröjsmål med restitutionsrättens genomförande skulle även den nu
upptränade personalen vid länsstyrelserna och statens jordbruksnämnd
komma att inriktas på andra uppgifter samt fullständigandet och effektiveringen
av de hittills uppbyggda kortregistren avbrytas.
Då yrkanden om införandet av en restitutionsrätt för skatt å bensin, som
använts vid jordbruket till bensindrivna traktorer, nu ånyo framkommit,
må först erinras om att chefen för finansdepartementet den 6 mars i år
med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat en särskild utredningsman
för att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av motorfordonstrafiken.
Enligt de lämnade direktiven skall utredningen upptaga
till bedömande bl. a. frågan om fördelningen av beskattningen på motorfordon
och på bensin. Mot bakgrunden av övervägandena i detta hänseende
skall sedan frågan om restitutionsrätten upptagas till prövning. Bevillningsutskottet
har självfallet ingenting i och för sig att erinra emot
att en allmän omprövning av hela beskattningen av motorfordonstrafiken
nu igångsältes. Det torde emellertid stå klart att en utredning, som syftar
till en genomgripande omläggning av beskattningen på här förevarande
område, icke kan slutföras å sådan tid att förslag kan föreläggas årets
riksdag.
Vid ett ställningstagande till de föreliggande motionerna måste detta
förhållande tillmätas avgörande betydelse. Olägenheterna av ett uppskov
med restitutionsfrågan beträffande jordbrukets bensintraktorer ligga i öppen
dag. Såsom framhölls vid frågans behandling i höstas torde bensintraktorerna
komma att till största delen försvinna, därest icke skatten å
bensin, som användes i jordbruksdriften, borttages. Vad detta skulle betyda
för det svenska jordbruket har närmare belysts i det tidigare omnämnda
av 1950 års bevillningsutskott avgivna betänkandet nr 66. Inom
utskottet har upplysts, att på många håll i landet förberedelser redan träffats
för ombyggnad av bensintraktorer till fotogendrift. Därest beslut om
restitution icke fattas inom den närmaste tiden torde betydande kostnader
komma att nedläggas på dylika ur nationalekonomiska synpunkter icke
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
önskvärda ombyggnadsarbeten. I det läge som sålunda uppkommit anser
sig utskottet böra tillstyrka att frågan om restitution av skatt å bensin,
som användes i jordbruket till bensindrivna traktorer, nu erhåller en provisorisk
lösning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits
i de likalydande motionerna I: 149 och II: 191 samt I: 277 och II: 362.
Beträffande restitutionsrättens omfattning ha olika yrkanden framkommit.
I motionerna 1:277 och 11:362 har hemställts om att restitutionen
måtte omfatta hela den ordinarie skatten, medan i motionerna I: 149 och
II: 191 yrkandet begränsats till att avse 20 öre per liter. Med hänsyn till
att restitutionsfrågan nu endast avses skola erhålla en provisorisk lösning,
anser sig utskottet kunna förorda det i de sistnämnda motionerna framställda
yrkandet. Utskottet vill dock understryka, att utskottet härmed icke
tagit ställning till frågan vilken omfattning restitutionen skall givas vid en
mera definitiv lösning av restitutionsspörsmålen.
I de likalydande motionerna I: 278 och IT: 365 har hemställts, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t anhålla att den av riksdagen tidigare begärda
utredningen om bensinskatterestitution måtte omfatta även frågan om kollektiv
restitution av skatt, som utgår vid transport av skogsprodukter å
s. k. skogsbilvägar. I anledning härav får utskottet erinra om att den av
1950 års riksdag begärda utredningen angivits skola omfatta bestämmelserna
om rätt till restitution av skatt å bensin som förbrukas för andra
ändamål än för tratik på allmän väg. 1 den utskottsreservation, som låg
till grund för riksdagens beslut, framhölls att bland de restitutionsspörsmål
som borde prövas, vore frågan om rätt till restitution av skatt för bensin
som användes exempelvis inom skogsbruket. Det torde sålunda kunna
lörutsättas, att vid den nu pågående utredningen frågan om restitution av
skatt å bensin, som förbrukas vid transport av skogsprodukter på s. k.
skogsbilvägar, upptages till prövning. Med det nu anförda anser sig utskottet
ha besvarat motionerna I: 278 och II: 365.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande
motionerna I: 149 av herr Ivar Nilzon in. fl. och II: 191 av
herr Svensson i Stenkyrka m. fl. samt de likalydande motionerna
I: 277 av herr Mannerskantz m. fl. och II: 362 av
herr Dickson m. fl., bemyndiga Kungl. Maj :t att — i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder som tillämpats
vid restitution av tilläggsskatten å bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer under år
1950 förordna om restitution med 20 öre per liter av
den enligt 1929 års förordning utgående skatten å bensin,
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
15
som från och med den 1 januari 1951 och tills vidare förbrukas
vid jordbruket till bensindrivna traktorer; samt
B) att de likalydande motionerna I: 278 av herr Pålsson
m. fl. och II: 365 av herr Nilsson i Spånstad m. fl. måtte, i
den mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet,
härovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 17 april 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Velander, Petrén,
Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson och Werner; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Björklund,
Jonsson i Skedsbygd*, Orgård, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Nilsson
i Kristinehamn, Persson i Svensköp* och Kärrlander.
’ Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservatio ner:
I) av herrar Velander, Wehtje och Hagberg i Malmö, vilka under hänvisning
till de likalydande motionerna I: 277 av herr Mannerskantz m. fl. och
II: 362 av herr Dickson m. fl. ansett, att den under punkten A) i utskottets
hemställan avsedda restitutionen borde omfatta hela den enligt 1929 års
förordning utgående bensinskatten eller sålunda 25 öre för liter.
II) av herrar Olsson i Gävle, Sjödahl, Heuman, Ramberg, Einar Eriksson,
Björklund, Orgård, Nilsson i Kristinehamn och Kärrlander, vilka ansett, att
utskottets yttrande och hemställan bort erhålla följande lydelse:
>1 de likalydande —----(= utskottet s. 11 rad 27 uppifrån—s. 12 rad 9
uppifrån) — — — statens jordbruksnämnd.
Vid 1950 års riksdag väcktes ett flertal motioner med yrkanden om utvidgad
rätt till restitution av skatt å bensin, som använts inom jordbruket,
trädgårdsodlingen, det yrkesmässiga fisket och industrien. Bevillningsutskottet,
som upptog motionerna till behandling i sitt betänkande nr 66, ansåg
sig icke kunna tillstyrka en omedelbar utvidgning av restitutionsrätten
i den omfattning, som föreslagits i motionerna, utan förordade att en allsidig
och förutsättningslös utredning angående rätten till restitution av
skatt å bensin skulle komma till stånd. På ett begränsat område, nämligen
16 Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
såvitt anginge skatten å bensin som användes vid jordbruket till bensindrivna
traktorer, fann utskottet dock motiverat att cn restitutionsrätt genomfördes
utan ytterligare uppskov. I enlighet härmed hemställde utskottet,
att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att 1''örordna om restitution
av den ordinarie skatten å bensin, som från och med den 1 januari 1951
och tills vidare förbrukades vid jordbruket till bensindrivna traktorer.
Utskottsbetänkande! var i denna del icke enhälligt. Vid detsamma fanns
fogad en av nio ledamöter biträdd reservation. Reservanterna instämde i
yrkandet om en allmän översyn av bestämmelserna om rätt till restitution
av bensinskatt men motsatte sig att — innan resultatet av denna utredning
förelåg — omedelbara åtgärder vidtoges inom en begränsad sektor, vilka
åtgärder kunde föregripa det slutliga resultatet av den allmänna översynen.
Däremot syntes enligt reservanternas mening hinder icke föreligga att vid
översynen i första hand jordbrukets restitutionsproblem gjordes till föremål
för utredning. Reservanterna erinrade om att, då 1948 års bevillningsutskott
förordade införandet av restitutionsrätt för skatten å bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna traktorer, hade en markerad skillnadslinje
uppdragits mellan den ordinarie skatten och tilläggsskatten å bensin.
Den av 1948 års bevillningsutskott förordade restitutionsrätten avsåg också
endast tilläggsskatten, medan däremot den ordinarie skatten fortfarande
skulle utgå med sitt fulla belopp. Några utfästelser beträffande den ordinarie
skatten gjordes icke av 1948 års riksdag. Enligt reservanternas mening
kunde det icke bortses ifrån att ett omedelbart genomförande av den motionsledes
påyrkade rätten till restitution av den ordinarie skatten för bensin till
jordbrukets bensindrivna traktorer skulle för en viss kategori yrkesutövare
betyda ett gynnande, som kunde väcka berättigade erinringar från andra
yrkesutövares sida. Reservanterna underströko även att ett bifall till vad
utskottsmajoriteten föreslagit skulle innebära, att riksdagen fattade beslut
i eu sakfråga och samtidigt påyrkade, att en utredning skulle göras om
möjligheterna att praktiskt lösa bl. a. samma sakfråga. Rörande vad reservanterna
i övrigt anförde till stöd för sin ståndpunkt må hänvisas till den
härovan intagna redogörelsen för reservationen.
Vid riksdagens behandling av 1950 års bevillningsutskotts förenämnda
betänkande nr 66 bifölls reservationen. I enlighet härmed hemställde riksdagen
i skrivelse den 9 december 1950 (nr 420), att Kungl. Maj:t måtte
skyndsamt föranstalta om en allmän översyn av bestämmelserna om rätt
till restitution av skatt å bensin, som förbrukas för andra ändamål än för
trafik på allmän väg — därvid i första hand restitutionsrätten i fråga om
vid jordbruket använd bensin borde omprövas — samt för riksdagen framlägga
de förslag vartill denna översyn kunde föranleda.
Den av riksdagen begärda utredningen har numera igångsatts. Med stöd
av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 februari i år har nämligen chefen
för finansdepartementet den 6 mars tillkallat en särskild utredningsman
med uppdrag att verkställa en allmän utredning rörande beskattningen av
motorfordonstrafiken. Enligt utredningsdirektiven skall utredningen jämväl
omfatta frågan om rätt till restitution av bensinskatt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 36.
17
Med hänsyn till att riksdagen sålunda så sent som i december 1950 dels
avslagit framställda yrkanden om införandet av en omedelbar restitutionsrätt
för den ordinarie skatten å bensin, som användes till jordbrukets bensindrivna
traktorer, dels ock hos Kungl. Maj :t anhållit om en allmän översyn
av restitutionsbestämmelserna samt denna översyn numera igångsatts,
får utskottet hemställa om avslag på de föreliggande motionerna I: 149 och
II: 191 samt 1:277 och 11:362. Utskottet har därvid förutsatt, att det av
riksdagen uttalade önskemålet om förtursbehandling av jordbrukets restitutionsproblem
kommer att beaktas vid den nu pågående utredningen.
I de likalydande motionerna 1:278 —--(= utskottet s. 14 rad 15
uppifrån—s. 14 rad 13 nedifrån)---motionerna I: 278 och II: 365.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att de likalydande motionerna I: 149 av herr Ivar
Nilzon m. fl. och II: 191 av herr Svensson i Stenkyrka m. fl.
samt de likalydande motionerna 1:277 av herr Mannerskantz
m. fl. och II: 362 av herr Dickson m. fl. icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd; samt
B) att de likalydande motionerna I: 278 ------(= utskottet
s. 15 rad 3 uppifrån—s. 15 rad 6 uppifrån)---
lämnas utan åtgärd.»
j
2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 sand. Nr 36.