Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
1
Nr 31.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 19 januari 1951 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 39, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
2) förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379); samt
3) förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande
skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).
Propositionen innehåller förslag till normer för taxering av skogsfastighet.
Den nya metod för sådan taxering, som utarbetades av domänstyrelsen
år 1941 och som efter överarbetning förelädes riksdagen år 1944 (prop. nr
240/1944) — därvid riksdagen i princip uttalade sig för dess genomförande
men ansåg att därmed borde anstå till den närmast efter 1945 års allmänna
fastighetstaxering följande allmänna fastighetstaxeringen — föreslås
skola i ytterligare överarbetat skick antagas för tillämpning vid 1952
års allmänna fastighetstaxering.
Ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslag äro av följande
lydelse:
1) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 9 och 10 §§ samt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 1928 ävensom punkt 4 av anvisningarna till 9 §
samt punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 22 § samma lag* 1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
1 Senaste lydelse se beträffande 9 § 1932:291, beträffande 10 § 1937:518, beträffande 22 § 1
mom. 1948: 223, beträffande punkt 4 av anvisningarna till 9 § 1944: 280, beträffande punkt 4
av anvisningarna till 22 § 1950:588 samt beträffande punkt 5 av anvisningarna till 22 § 1930:190.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 31.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
9 §■
Taxeringsvärde skall---pris (allmänna saluvärdet).
Område, som utgöres av skogsmark och växande skog, skall upptagas till
det värde, det kan anses äga vid uthålligt skogsbruk. Kan området eller del
därav anses betinga ett högre allmänt saluvärde vid utnyttjande till tomtmark
eller till industriellt eller likartat ändamål än vid användning för
skogsbruk, skall dock området eller delen upptagas till allmänna saluvärdet.
Frälseränta uppskattas---— beräknas utgå.
(Se vidare anvisningarna.)
10 §.
Vid taxering---- användes för jordbruk med binäringar eller skogs
bruk,
skolande därvid särskilt angivas vad av jordbruksvärdet som belöper å
skogsmark (skogsmarksvärde);
b. skogsvärde, varmed — — — och dylikt.
(Se vidare anvisningarna.)
22 §.
1 mom. Från bruttointäkten---— det allmänna.
Har skog —- — -— tidigare medgivits.
Har växande skog avyttrats i samband med avyttring av marken, må den
skattskyldige efter eget val njuta avdrag antingen med den del av köpeskillingen
eller den eljest erhållna valutan för skogen, som belöper på det
för ägaren gällande ingående virkesförrådet, eller med ett belopp motsvarande
värdet av det för skogen beräknade minsta producerande skogskapitalet
eller med skogens för ägaren gällande ingångsvärde.
Hemmavarande barn — -— ■— tillhöra arbetspersonalen.
Har sambruksförening----— nämnda gottgörelse.
Anvisningar
till 9 §.
4. För jordbruksfastighet till den del den utgöres av skogsmark och därå
växande skog skola, förutom vad nedan sägs, gälla de uppskattningsgrunder
varom stadgas i särskild instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).
Dylik fastighet skall, försåvitt ej beträffande densamma eller del därav
förekomsten av mervärde, som i punkt 5 här nedan avses, till annat föranleder,
upptagas efter det värde, den kan anses äga vid uthålligt skogsbruk.
Åtskillnad göres vid uppskattningen mellan skogsmark, växande skog och
särskild förmån å skogsmarken.
Såsom skogsmark skall, på sätt närmare utvecklas i skogsvärderingsinstruktionen,
upptagas all icke odlad mark som, vare sig den vid tillfället är
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion. Till
skogsmark räknas icke s. k. impediment; sådan marks värde skall medräknas
vid värde,sättning av fastigheten i övrigt.
Särskild förmån å skogsmarken, såsom skogsbete, möjlighet till jakt,
byggnad å skogen, i den mån densamma ej bör anses inbegripen i sådant
normalt byggnadsbestånd å taxeringsenheten, som inräknas i de för inägorna
tillämpade enhetsvärden, servitutsrätt eller dylikt, skall uppskattas
för sig med särskilt belopp, och värdet av dylik förmån skall sålunda ej inräknas
i det skogsmarksvärde, som enligt 10 § skall särskilt angivas. Vid
dylik uppskattning skall alltid iakttagas, att uppskattning sker till det värde
förmånen har för den taxeringsenhet, varom fråga är. Om rationellt skogsbruk
bedrives å skogsmarken, må betesvärde åsättas endast såframt betet
plägar utnyttjas. Därest å skogsmark, varå rationellt skogsbruk ej bedrives,
bete ej plägar utnyttjas, torde detta i regel visa, att betet för ifrågavarande
fastighet har så obetydligt värde, att anledning att särskilt uppskatta detsamma
saknas. Skogskojor och liknande mera tillfälliga byggnader åsättas
intet särskilt värde, utan anses deras värde ingå i skogsmarkens värde.
Har på---till 10 §.
till 22 §.
4. Har skog---gällande ingångsvärde.
Med skogs — — — sålunda minskats.
Med ingående---av ingångsvärdet.
Vare sig — — — ursprungliga ingångsvärdet.
Är det--— samma tid.
Om avdrag--- —av skogen.
Om moderbolag-----för moderbolaget.
Exempel å--- ingående virke sförråd:
A. försäljer från sin fastighet 1 000 kubikmeter skog på rot för en köpeskilling
av 8 000 kronor. Vid taxeringen påföljande år visar han, att virkesförrådet
å fastigheten före avverkningen utgjorde 4 400 kubikmeter och
alltså efter avverkningen 3 400 kubikmeter. Då skogsmarkens areal vid senaste
fastighetstaxering utgjorde 80 hektar, därå med hänsyn till markens
godhetsgrad och skogens tillstånd den årliga tillväxten kan beräknas till 2
kubikmeter per hektar, är det sannolikt, att nämnda tillväxt utgjort sammanlagt
2 X 80 = 160 kubikmeter. Under den tid av 15 år, som A. innehaft
fastigheten, har således tillväxten utgjort 2 400 kubikmeter. A. gör vidare
sannolikt, att han under samma tid uttagit för husbehov i genomsnitt 40
kubikmeter om året eller tillhopa 600 kubikmeter samt att han för försäljning
avverkat 1 200 kubikmeter. Virkestillväxten uppgår således till 600 kubikmeter
mer än vad han tidigare avverkat å fastigheten. Virkesförrådet vid
hans förvärv av fastigheten kan alltså antagas hava utgjort 4 400 — 600 =
3 800 kubikmeter, vilket är det ingående virkesförrådet. Då efter den under
beskattningsåret gjorda försäljningen virkesförrådet utgjort 3 400 kubik
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
meter, har minskningen i det för honom gällande ingående virkesförrådet
utgjort 400 kubikmeter. A. gör vidare genom köpehandling rörande fastigheten
troligt, att av den av honom erlagda köpeskillingen å skogen belöpt
ett belopp av 11 400 kronor, motsvarande ett pris av 3 kronor per
kubikmeter. För minskningen av ingående virkesförrådet med 400 kubikmeter
är han således berättigad åtnjuta avdrag med 3 X 400 = 1 200
kronor. Detta avdrag får åtnjutas även om värdet å det efter avverkningen
kvarvarande virkesförrådet icke understiger den av honom för skogen erlagda
köpeskillingen.
Det för-----— 10 200 kronor.
Exempel å---i ingångsvärde:
B. försäljer —-- 10 000 kronor.
Ingångsvärdet har---det ursprungliga.
5. Har växande----ingående virkesförrådet);
eller ett belopp motsvarande värdet av det för skogen beräknade minsta
producerande skogskapitalet;
eller skogens — ---ovan sägs.
Härvid iakttages -—- --valutans belopp.
Såsom värde av minsta producerande skogskapital skall vid tillämpning
av nyss angivna bestämmelser anses — därest vid den allmänna fastighetstaxering,
som avslutats under eller närmast före det kalenderår, varunder
fastigheten avyttrats, för skogen vid produktion av barrskog antagits eller
skolat antagas högst 80-årig omloppstid —- ett belopp svarande mot tre
fjärdedelar av det vid nämnda taxering fastställda skogsmarksvärdet och,
om därvid för skogen antagits eller skolat antagas längre omloppstid, nedan
angiven multipel av nämnda skogsmarksvärde:
vid
»
»
90-årig omloppstid 1
100-årig » l1/*
110-årig » 2
120-årig » 3
130 årig » 4
vid 140-årig omloppstid 5
» 150-årig » 7
» 160-årig » 10
» 170-årig x 14
» mer än 170-årig omloppstid 18.
Exempel:
1) A. inköper ett till skogsbörd dugligt område om 10 hektar, vilket ligger
skoglöst, och planterar därå skog. Sedan mer än 10 år förflutit från
förvärvet, försäljer han till B. området för en köpeskilling, varav å den
växande skogen beräknas belöpa 1 800 kronor. Virkesförrådet uppgår då
till 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxering har skogsmarken
åsatts ett värde av 35 kronor per hektar. För skogen har därvid räknats
med en omloppstid av 120 år, varför såsom minsta producerande
skogskapital för skogen antages 3 X 35 = 105 kronor per hektar. Då i detta
fall icke finnes något för A. gällande ingående virkesförråd eller ingångsvärde,
är han berättigad till avdrag med 10 X 105 = 1 050 kronor, och det
belopp, som skall beskattas, blir följaktligen 1 800 — 1 050 = 750 kronor.
Samma skogsmark säljes ånyo 15 år efter B:s förvärv av densamma, när
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
därå finnes 40 kubikmeter virke per hektar eller tillhopa 400 kubikmeter
virke. Av den erhållna köpeskillingen belöper å den växande skogen 4 000
kronor. Avdrag har under innehavet av skogen icke medgivits för minskning
av ingångsvärde eller för minskning i ingående virkesförråd, vadan det för
B. gällande ingångsvärdet är 1 800 kronor och det för honom gällande ingående
virkesförrådet utgör 360 kubikmeter. Vid senaste allmänna fastighetstaxeringen
har för fastigheten skogsmarksvärdet fastställts till 35 kronor
per hektar och har alltjämt för skogen antagits en omloppstid av 120
år. B. är berättigad att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande
ingångsvärdet, 1 800 kronor, eller med 10 X 3 X 35 = 1 050 kronor
eller med vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för honom gäl
360
lande
ingående virkesförrådet, d. v. s. jqq X 4 000 = 3 600 kronor. Därest
den skattskyldige begär att få åtnjuta avdrag med sistnämnda belopp, skall
till beskattning tagas 4 000 — 3 600 = 400 kronor.
2) C. ärver en fastighet, vars skogsvärde enligt senaste taxering utgör
15 000 kronor. Under de närmast följande åren verkställer han avverkningar
och får vid taxeringarna åtnjuta avdrag på sådant sätt, att det ingående
virkesförrådet, vilket antages hava ursprungligen utgjort 3 000
kubikmeter, anses hava nedgått till 2 000 kubikmeter och skogens ingångsvärde
anses hava nedgått till 10 000 kronor. C. försäljer fastigheten
efter ytterligare några år, då virkesförrådet stigit till 2 400 kubikmeter,
och vid taxering nästfoljande år gör han troligt, att av den erhållna
köpeskillingen å skogen belöpt ett belopp av 11 000 kronor. C. är då berättigad
att åtnjuta avdrag antingen med det för honom gällande ingångsvärdet
10 000 kronor, eller med belopp motsvarande värdet av det för skogen
beräknade minsta producerande skogskapitalet, vilket i förevarande
fall antages utgöra 6 000 kronor, eller med X H 000 = 9 167 kronor,
vilket belopp utgör vad av den erhållna köpeskillingen belöper å det för C.
gällande ingående virkesförrådet. Av de på dessa olika sätt beräknade avdragsbeloppen
är avdraget för ingångsvärdet, 10 000 kronor, störst. Därest
C. begär avdrag med detta belopp, tages till beskattning 11 000 — 10 000 —
1 000 kronor. Hade däremot av den erhållna köpeskillingen å skogen belöpt
mindre belopp än 10 000 kronor, hade avdrag ej fått ske med högre belopp
än det, vilket upptagits såsom intäkt genom skogens försäljning.
Denna lag träder i kraft, såvitt angår 9 och 10 §§ samt punkt 4 av anvisningarna
till 9 §, den 1 januari 1952 och i övrigt den 1 januari 1953; dock
skola 9 och 10 §§ samt punkt 4 av anvisningarna till 9 § i sin nya lydelse
lända till efterrättelse redan före förstnämnda dag såvitt angår 1952 års
allmänna fastighetstaxering.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
2) Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 58 § 1 inom., 59 § 1 inom., 60 § 2 inom., 62 §
2 mom. och 65 § taxeringsförordningen den 28 september 1928‘ skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
58 §.
1 mom. Angående skyldighet dels för statens skogsforskningsinstitut
att före allmän fastighetstaxering fastställa centrala skogstaxeringsanvisningar
samt till länsstyrelserna avlämna arealuppgifter in. m. dels ock för
domänstyrelsen att före sådan taxering till länsstyrelserna lämna uppgifter
rörande virkespriser m. m. stadgas i skogsvärderingsinstrulctionen.
Det åligger landskamreraren att, med biträde av skogssakkunnig, på
grundval av anvisningar och uppgifter som nu sagts samt i mån av behov
inhämtade upplysningar upprätta förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar
varom likaledes är stadgat i skogsvärderingsinstruktionen.
59 §.
1 mom. Senast den — — — och skog.
Vid sådant sammanträde redogör landskamreraren för priserna vid försäljning
av fastigheter inom länet under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering
och för de slutsatser beträffande fastigheternas allmänna
saluvärde, som enligt hans mening kunna dragas av dessa priser, så ock för
övriga av honom kända förhållanden av beskaffenhet att inverka på nämnda
värde. Därjämte skall landskamreraren framlägga jämlikt 58 § 1 mom.
andra stycket upprättat förslag till lokala skogstaxeringsanvisningar ävensom,
i den mån så finnes erforderligt, förslag till särskilda anvisningar
jämväl i andra hänseenden, såsom angående redovisningen av olika ägoslag,
värdesättning av övrig mark och bete å skogsmark med mera. Avser sammanträdet
överläggning angående taxeringen inom allenast viss del av länet,
skola redogörelserna och förslagen därefter lämpas.
För sådana---för taxeringen.
Till ledning för värdesättning av skogsmark och växande skog skola på
grundval av de förslag, som av landskamreraren avgivas, fastställas lokala
skogstaxeringsanvisningar.
Länsstyrelsen har---förda protokollet. 1
1 Senaste lydelse se beträttande 58 § 1 mom., 62 § 2 mom. och 65 § 1944: 281 samt beträttande
59 § 1 mom. 1943:855.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 1
60 §.
2 inom. Efter det sammanträden enligt 59 § 1 och 2 mom. hållits, har
länsstyrelsen att skyndsamt till ordföranden i den beredningsnämnd å landet
eller fastighetstaxeringsnämnd i stad, som i varje särskilt fall vederbör,
översända dels de i 18 § omförmälda uppgifterna, dels de för nämndens
distrikt fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna.
62 §.
2 mom. Vid beredningsnämndens första sammanträde skall ordföranden,
innan taxeringsarbetet tager sin början, avgiva noggrann redogörelse
ej mindre rörande de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom.
omförmälda sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å
detta sammanträde ansetts böra inom distriktet tillämpas, än även rörande
samtliga de köp av jordbruksfastighet inom distriktet, som förekommit
under tiden efter senaste allmänna fastighetstaxering, samt de slutsatser
beträffande fastigheternas allmänna saluvärde i orten, som enligt
ordförandens mening kunna dragas av de vid dessa köp tillämpade priser.
Finnas inom distriktet fastigheter med skog, bör i redogörelsen tillika lämnas
upplysning rörande det virkesförråd, som i medeltal per hektar finnes
inom länet eller vederbörlig del därav, och dess fördelning på trädslagsklasser
och förrådsgrupper samt, i förekommande fall, trädslag ävensom
rörande innehållet i övrigt av de lokala skogstaxeringsanvisningarna.
Redogörelsen ävensom beredningsnämndens mening härom böra protokollföras.
Härefter åligger---i distriktet.
65 §.
Ordförande i----i 64 a §;
b) att före fastighetstaxeringsnämndens sammanträde granska de från
beredningsnämndernas ordförande enligt 64 § inkomna längderna och övriga
handlingar och därvid särskilt undersöka, huru beredningsnämnderna
tillämpat de enhetsvärden, som föreslagits vid det i 59 § 1 mom. omförmälda
sammanträdet, samt de värderingsgrunder i övrigt, som å detta sammanträde
ansetts böra komma till användning inom vederbörande beredningsdistrikt,
ävensom huru beredningsnämndernas uppskattning av virkesförrådet
och dess fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i
förekommande fall, trädslag överensstämmer med uppgifterna härom i de
vid sistnämnda sammanträde fastställda lokala skogstaxeringsanvisningarna.
c) att vidtaga----och längder.
Ordförande i----d) sägs.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
3) Förslag
till
förordning med instruktion för värdering av skogsmark och växande
skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).
Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skola jämte de föreskrifter,
som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande uppskattningsgrunder.
A. Allmänna värderingsgrunder.
Skogsmark med därå växande skog skall värderas med hänsyn till markens
produktionsförmåga, det tillstånd vari den växande skogen befinner
sig samt den avkastning i penningar som med beaktande av dessa omständigheter
kan antagas för framtiden bliva uttagen under förutsättning
att ett efter förhållandena avpassat uthålligt skogsbruk kommer att där
bedrivas.
Skogens avkastning av virke kommer att innefatta successiva uttag av
dels den skog, som redan finnes, dels framdeles uppväxande skog. Härvid
kunna olika utvecklingsförlopp med skilda uttagsprogram ifrågakomma,
beroende på växlande skogliga och ekonomiska förutsättningar. För större
områden med väsentligen likartade skogliga förhållanden (tillväxtområden)
bestämmas med ledning av material från riksskogstaxeringarna för olika
trädslag vissa typiska sadana utvecklingsförlopp med olika omloppstider.
Skogarna i riket inordnas under de kategorier med skilda uttagsprogram,
som sålunda erhållas, och de framtida virkesavkastningarna antagas för
varje skog utfalla i enlighet med vad som förutsättes i utvecklingsförloppet
för den kategori vartill skogen hänförts.
Eftersom det ej kan förutses vilka priser virket vid avverkningen kommer
att betinga, göras för beräkning av det framtida utbytet i penningar
vissa antaganden beträffande priserna. Priserna å rotstående skog av olika
slag bestämmas sålunda för olika avsättningslägen inom särskilda prisområden.
Till grund för prissättningen läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser
under de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen påbörjas
(priser enligt femårsregeln). Den vid taxeringstillfället sålunda antagna
prisnivån förutsättes bliva bestående och gällande för framtida avverkningar.
Om det antages, att de beräknade framtida virkesavkastningarna från en
skog uppskattas i penningar enligt de för ifrågavarande taxering bestämda
priserna, därvid beträffande varje års avkastning avdrag göres för beräknade
allmänna kostnader, samt att de sålunda erhållna nettoavkastningarna
i penningar diskonteras till nuvärden och dessa sammanläggas, erhålles det
9
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
belopp, som utgör skogsmarkens och den växande skogens hela nuvärde
(s. k. förväntningsvärde). Det är detta värde som taxeringen avser att
utröna.
För taxeringen verkställes emellertid ej direkt uppskattning av de framtida
årsavkastningarna, utan förfares på följande sätt.
Uppskattning sker av dels markens produktionsförmåga (godhetsgrad),
dels den växande skogens förråd av träd som nå över brösthöjd (mätbart
virkesförråd). Uppskattningen sker med fördelning av detta förråd å vissa
trädslag och diameterklasser (trädslagsklasser och förrådsgrupper). Förväntningsvärdet
bestämmes med ledning av rotvärdet per skogskubikmeter
(skogskubikmeterpriset) för ett grövre och ett klenare tgpträd inom varje
trädslagsklass i varje avsättningsläge samt vissa på förhand uträknade, i
tabeller för olika fall angivna förvandlingstal, markvårdefaktörer och skogsvärdefaktorer.
Med utgångspunkt från relationen mellan skogskubikmeterpriserna
för det grövre och det klenare typträdet (prisrelationen) giva dessa
faktorer siffermässigt uttryck åt det förhållandet att å ena sidan skogen
tillväxer och virkets kvalitet ändras, men att å andra sidan nuvärdet av
varje framtida årsavkastning utgör endast det efter viss räntefot diskonterade
värdet av denna. Avdrag göres vid uppskattningen med det beräknade
nuvärdet av framtida allmänna kostnader för skogsbruket.
Särskilda värden skola Aid taxeringen åsättas skogsmarken och den växande
skogen. Såsom värde å skogsmarken redovisas därvid, oavsett om
därå finnes virkesförråd, med ledning av tabellerna det värde som med
hänsyn till markens godhetsgrad skulle tillkomma marken, om därå ej funnes
något virkesförråd (skogsmarksvärdet), medan såsom värde å den
växande skogen, likaledes med ledning av tabellerna, redovisas återstoden
av det sammanlagda nuvärdet å skogsmarken och den växande skogen
(skogsvärdet). Redovisning sker på sätt nu angivits utan hinder av att i
verkligheten den del av skogsmarkens värde, som tillgodogöres genom tillväxten
av det befintliga virkesförrådet, ej är skild från detta förråds förhandenvarande
värde utan lösgöres först när det avverkas.
I viss nedan angiven ordning beaktas onormal förekomst av kalmark.
Att särskilda förmåner å skogsmark — såsom skogsbete, möjlighet till
jakt, andra byggnader å skogen än skogskojor och liknande mera tillfälliga
byggnader, servitutsrätt o. dyl. — skola beaktas i annan ordning än i denna
instruktion angives, framgår av punkt 4 av anvisningarna till 9 § och punkt
2 av anvisningarna till 10 § kommunalskattelagen.
B. Bestämmelser rörande uppskattningen.
1. Vad som förstås med skogsmark.
Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark som, vare sig den
vid tillfället är skogbärandc eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.
Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan dylik
mark, som av ålder ligger skoglös, såframt marken kan anses lämpa sig för
skogsproduktion.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Såsom skogsmark skall däremot ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt
trädbevuxen ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för
skogsproduktion, i främsta rummet utnyttjas för foderproduktion genom
bete eller slätter och som med god hushållning även bör användas därtill,
vare sig den är att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig
till naturlig betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den
mån den utnyttjas såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom
skogsmark. Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under
plog lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen
betesmark, som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed
förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning,
gödsling, frösådd m. m.
Till skogsmark räknas ej impediment. Till impediment hänföras myrar
(mossar och kärr), berg, fjäll och dylika områden, vilka på grund av klimatiska
förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist eller
de lösa jordlagrens ringa djup är av sådan beskaffenhet att någon egentlig
skogsproduktion där icke kan påräknas.
Värdet av mark som icke skall upptagas såsom skogsmark ävensom, i
förekommande fall, av bete å skogsmark skall, på sätt framgår av punkt 4
av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen, inräknas i värdet av fastigheten
i övrigt.
2. Areal skogsmark.
Arealen skogsmark beräknas, såvitt angår statens och andra allmänna skogar,
med ledning av officiella uppgifter, som meddelas av domänstyrelsen
eller som eljest finnas tillgängliga; såvitt angår enskilda skogar under ordnad
hushållning, för vilka tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar finnas
tillgängliga, med ledning av uppgifter i dessa; samt, såvitt angår övriga
skogar, med ledning av uppgifter från jordregister, ekonomiska kartverk
eller andra offentliga handlingar, så ock efter ingivna deklarationer och
andra upplysningar som kunna införskaffas.
3. Rikets indelning i tillväxtområden.
För taxeringen indelas riket, med hänsyn till olikheter i skogsmarkens
produktionsförmåga och det sätt varpå skogsbruket bedrives, i sex tillväxtområden
omfattande:
område I Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker, Jämtlands län
samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län; område II Norrbottens
och Västerbottens läns kustland, Västernorrlands län och av Gävleborgs län
Hälsingland; område III övriga delar av Gävleborgs och Kopparbergs län
samt Nyskoga, Södra Finnskoga, Norra Finnskoga, Dalby och Norra Ny
socknar av Värmlands län; område IV övriga delar av Svealand ävensom
Gotlands län; område V Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,
Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län; samt område VI Blekinge,
Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
11
4. Markens godhetsgrad.
Markens godhetsgrad uppskattas med hänsyn till den virkesavkastning
som framdeles kan förväntas från den, om den utnyttjas nöjaktigt. Godhetsgraden
skall bestämmas efter markens beskaffenhet utan hänsyn till den
därå växande skogens tillstånd och är således icke beroende av om den
faktiska produktionen under den närmaste tiden kan beräknas bliva hög
eller låg. Godhetsgyaden är likaledes oberoende av det sätt varpå virkesavkastningen
utnyttjas eller kan utnyttjas.
Markens godhetsgrad angives för visst tillväxtområde i fyra eller, om förhållandena
därtill föranleda, flera godhetsklasser. För varje län eller, där
olika delar av ett län ligga inom olika tillväxtområden, för varje sådan del
av län angives, där så ske kan med ledning av riksskogstaxeringarna, i de
lokala skogstaxeringsanvisningar, varom sägs under F. här nedan, vilka
godhetsklasser som där ifrågakomma.
Godhetsgraden uppskattas antingen med ledning av vad som är känt
exempelvis genom uppgifter i skogsuppskattningshandlingar för ifrågavarande
mark eller genom jämförelse med medelgodheten hos övrig mark i
trakten. Vid bedömande av godhetsgraden må vid tidigare taxeringar fastställda
siffror för bonitet tjäna till ledning.
5. Virkesförrådets uppskattning.
a) Det å skogen befintliga mätbara virkesförrådet uppskattas med fördelning
på trädslagsklasser och förrådsgrupper. Trädslagsklasserna äro barrskog,
ordinär lövskog (företrädesvis björk, asp och al) samt ädel lövskog
(företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn). Beträffande barrskog
upptagas såsom särskilda förrådsgrupper 1) träd med en diameter
vid brösthöjd av 25 centimeter och däröver (grov barrskog), 2) träd med
en diameter vid brösthöjd av 15 intill 25 centimeter (medelgrov barrskog)
och 3) träd med en diameter vid brösthöjd av intill 15 centimeter (klen
barrskog). Ordinär lövskog ävensom ädel lövskog fördelas vardera å två
förrådsgrupper, den ena omfattande träd som vid brösthöjd i diameter hålla
25 centimeter eller mera (grov ordinär lövskog och grov ädel lövskog), den
andra omfattande träd av mindre diameter vid brösthöjd (klen ordinär lövskog
och klen ädel lövskog).
b) Virkesförrådet skall för varje förrådsgrupp angivas i kubikmeter fast
mått på barlc (skogskubikmeter), d. v. s. den virkeskvantitet som erhålles
genom uppskattning med ledning av massatabeller av det å rot uppmätta
virket. Träd, som äro så förstörda genom röta eller annorledcs att de anses
hänförliga till s. k. »uppenbara vrak», medtagas ej.
c) Därest det beträffande viss barrskog ej finnes anledning antaga att
sammansättningen av den mcdelgrova och den klena skogen avsevärt avviker
från den vid förhandenvarande förekomst av grov skog normala, må
en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet ske, därvid angives allenast,
med en noggrannhet av minst tiotal procent, det i virkesförrådet ingående
förrådet av grov barrskog samt, då bestämmelserna i punkt It till
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
lämpas, med en noggrannhet av minst tjugufemtal procent, förekomsten av
gran. En efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet
må ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt
taxeringsresultat därigenom äventyras.
Sådan summarisk uppskattning som ovan sagts må ej ske, där tillfredsställande
uppgifter för en fullständig uppskattning äro för handen.
6. Skogskubikmeterpris.
a) De skogskubikmeterpriser för ett grövre och ett klenare typträd, som
skola läggas till grund för uppskattningen, fastställas beträffande varje
trädslagsklass enligt den prisnivå som skall tillämpas vid taxeringen; priserna
fastställas för olika avsättningslägen inom visst område med i huvudsak
enhetlig prisbildning i ett län (prisområde). Grövre typträd inom en
trädslagsklass är ett träd som vid brösthöjd håller 30 centimeter, klenare
typträd ett träd som vid brösthöjd håller 20 centimeter.
För fastställande av skogskubikmeterpriset måste bestämmas dels hur en
skogskubikmeter skall anses vara sammansatt [se b) här nedan], dels hur
de däri ingående sortimenten skola prissättas [se c) här nedan].
b) En skogskubikmeter av visst typträd anses vara sammansatt av de
sortiment, som antagas kunna utvinnas från ett sådant träd, om det avverkas.
Prisberäkningen skall grundas på vissa för ett apteringsområde av statens
skogsforskningsinstitut efter samråd med skogsstyrelsen fastställda
enhetliga förutsättningar beträffande typträdens stamform, barktjockleken
hos desamma och deras kvalitet samt deras uppdelning på stamdelar av
olika grovlek enligt en antagen grundaptering. Med utgångspunkt från dessa
förutsättningar fastställes vid taxeringen i vilken utsträckning olika sortiment
av skilda trädslag skola med hänsyn till å orten förefintliga avsättningsmöjligheter
anses där ingå i det ifrågavarande typträdet. Uppdelningen
på sortiment behöver ej göras mer detaljerad än som kan anses erforderligt
för en nöjaktig beräkning av skogskubikmeterpriserna.
Ett typträd skall representera hela den trädslagsklass det avser och får
sålunda anses vara sammansatt av de trädslag, som ingå i trädslagsklassen,
i ungefär samma proportion som dessa förekomma inom prisområdet. Det
kan emellertid vid taxeringen vanligen anses tillfyllest att låta träd av ett
eller flera inom trädslagsklassen förhärskande trädslag företräda trädslagsklassen
i dess helhet. Att särskilda typträd dock stundom skola finnas för
olika grupper av en trädslagsklass och i regel för tall och för gran, framgår
av punkt 11.
c) Det skogskubikmeterpris, som vid taxeringen skall tillämpas för visst
typträd i visst avsättningsläge, erhålles genom att beräkna nettopriser för
samtliga sortiment av det virke, som ingår i ifrågavarande skogskubikmeter,
enligt den prissättning, som vid taxeringen skall gälla för de olika sortimenten,
och sammanlägga dessa nettopriser. Till utgångspunkt för beräkningen
tagas de vid taxeringen gällande femårsmedeltalen för bruttopriserna å de
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 13
olika sortimenten i orten. Från dem avdragas motsvarande femårsmedeltal
för direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader för huggning,
körning, flottning eller annan transport till den plats, för vilken bruttopriserna
gälla, direkt arbetsledning, avinätning och intumning, tillfälliga
kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, olycksfalls- och försäkringsavgifter
i den mån de äro direkt hänförliga till drivningsarbetet, så ock skogsvårdsavgifter.
Vid kostnadernas beräkning skall beaktas i vad mån större
eller mindre arbete erfordras för utdrivningarna på grund av körvägarnas
längd och beskaffenhet, flottningsförhållanden m. m. Olika nettopriser
framkomma härigenom för olika avsättningslägen. Avdraget skall avse kostnader
som äro representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden.
Vid prisberäkningen skall iakttagas, att de för kubikmassa, uttryckt i
brukliga handelsmått för sortiment, angivna priserna måste överföras till
skogskubikmeterpriser för de båda typträden. Härvid skola av statens skogsforskningsinstitut
i samråd med skogsstyrelsen fastställda omräkningstal
för förvandling av priserna i brukliga handelsmått till priser å verklig kubikmassa
fast mått på bark i erforderlig utsträckning tjäna till ledning.
De i typträden ingående sortimenten kunna i regel antagas vara desamma
för alla skogar av visst slag inom ett prisområde. Hänsyn till variationer i
avverknings- och transportkostnader och det av dessas storlek betingade
nvsättningsläget kan tagas genom fördelning av skogarna på ett antal omkostnadsklasser.
För de allra flesta fall kunna därför tillämpliga skogskubikmeterpriser
uträknas centralt för län eller del av län. Uppgifter rörande
sådana skogskubikmeterpriser skola intagas i de lokala skogstaxeringsan
visningarna.
d) Jämlikt de grunder, som skola vid taxeringen tillämpas enligt bestämmelser
av statens skogsforskningsinstitut, meddelade i samråd med skogsstyrelsen,
skall, på sätt utvecklas under D. här nedan, vid den antagna
apteringen av visst typträd i angiven utsträckning hänsyn tagas till tekniska
fel i virket. Uppenbara vrak medtagas enligt punkt 5 b) ej i det mätbara
virkesförrådet. Om emellertid i viss skog tekniska fel skulle förekomma
i en utsträckning som uppenbarligen överstiger vad som i dylik ordning
beaktats, må på sätt och inom gränser, som angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna,
därav betingat avdrag ske vid skogskubikmeterprisets
fastställande.
När här avsett avdrag göres, skola skälen därför angivas, och skall grunden
för beräkningen beträffande varje berörd förrådsgrupp antecknas i
taxeringslängden.
\
7. Avdrag för allmänna kostnader.
Nuvärdet av avdraget för allmänna kostnader för skogsbruket avser kostnader
för förvaltning och bevakning, för skogens vård, för föryngrings- och
skyddsåtgärder, för väg- och dikesunderhåll samt för skogsindelning, sådana
övriga kostnader för fasta anläggningar och fast arbetskraft som ej
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
inrymmas i direkta avverknings- och transportkostnader, så ock sådana till
omkostnader hänförliga skatter som ej annorledes beaktats. Nuvärdet av
sagda kostnader beräknas till 33 procent av det värde, som skulle tillkomma
skogsmarken och den växande skogen om dylikt avdrag ej medgåves. Avdraget
verkställes genom att från skogskubikmeterpriset avräknas 33 procent
av detta. Är avsättningsläget för en skog så ogynnsamt att en väsentlig del
av den till gagnvirke användbara virkesavkastningen enligt förutsättningarna
för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund av naturförhållandena
särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för handen, och
måste därför skogen skötas med anlitande av en onormalt stor del av avkastningens
värde, må avdraget för allmänna kostnader efter prövning i
varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej mer än att
avdraget från skogskubikmeterpriset uppgår till högst hälften av detta. Inom
vilket område sådan höjning får ske skall angivas i de lokala skogstaxeringsanvisningarna.
Höjning som nu sagts av ifrågavarande avdrag må
ock ske, där trängande behov föreligger att inom en nära framtid i en omfattning
uppenbarligen överstigande den normala uppföra enkom för skogsbrukets
behov avsedda byggnader, vilka måste antagas icke kunna i huvudsak
förräntas genom uthyrning eller dylikt.
S. Skogsvårdefaktorer och markvärdefaktorer.
På sätt framgår av punkterna 5 och 6 verkställes uppskattning av virkesförrådet,
fördelat på trädslagsklasser och förrådsgrupper, och bestämmas
skogskubikmeterpriser som vid taxeringen skola gälla för typträden inom
respektive trädslagsklasser. Däremot fastställas ej dylika priser för träd av
annan storlek. Förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna för typträden
inom en trädslagskla&s (prisrelationen) kommer nämligen att bestämma
priserna för samtliga förekommande dimensioner inom klassen. Detta sker
med tillämpning av skogsvärde- och markvärdefaktorerna, genom vilka tilllika
beaktas, dels att å en skog normalt finnas plantor som ännu ej nått
brösthöjd, dels att befintliga träd, när de förutsättas bliva avverkade, komma
att vara grövre än vid taxeringstillfället och då komma att hava ett därav
betingat pris, dels att å skogsmarken komma att uppväxa nya skogsgenerationer
vilka måste medräknas vid bestämmande av förväntningsvärdet
å skogen.
Skogsvärde- och markvärdefaktorer angivas i särskilda av Kungl. Maj :t
på sätt nedan under C. sägs fastställda tabeller.
9. Skogsvärdet.
Den växande skogens värde (skogsvärdet) erhålles genom att multiplicera
virkesförrådet inom varje förrådsgrupp å skogen med dels det med
avdrag för allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset å det
grövre typträdet för ifrågavarande trädslagsklass och omkostnadsklass, dels
den skogsvärdefaktor som för ifrågavarande förrådsgrupp, godhetsklass»
omloppstid och prisrelation inom tillväxtområdet angives i den av Kungl.
15
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Maj :t fastställda tabellen, samt därefter sammanlägga de sålunda för varje
förrådsgrupp erhållna beloppen.
För sådana trakter inom tillväxtområde II eller III, som gränsa mot ett
nordligare tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala
skogstaxeringsanvisningarna tillämpas skogsvärdefaktorer svarande mot
en längre omloppstid än den i tillväxtområdet för ifrågavarande godhetsklass
å marken i allmänhet antagna.
10. Skogsmarksvärdet.
Skogsmarksvärdet beräknas — vare sig å marken finnes mätbart virkesförråd
eller ej och oavsett beskaffenheten av den befintliga skogen — såsom
om skogsmarken utnyttjades endast för produktion av barrskog med
den för vederbörande tillväxtområde och godhetsklass genomsnittliga sammansättningen
av tall och gran d. v. s. såsom om hela virkesförrådet utgjordes
av sådan skog. Värdesättningen sker med ledning av skogskubikmeterpriserna
å tvenne för ändamålet konstruerade typträd (jfr punkt 6 a) bestående
av tall och gran i sådan sammansättning. Skogskubikmeterpriserna
å nämnda typträd erhållas genom att sammanlägga så stora andelar av
skogskubikmeterpriserna för vederbörande typträd inom vartdera trädslaget
som svara mot den antagna sammansättningen.
Å skogsmark av så hög godhetsklass i tillväxtområde VI att ädel lövskog
där normalt förekommer i större utsträckning sker värdesättningen under
beaktande även av trädslag inom denna trädslagsklass. I de av Kungl. Maj :t
fastställda tabellerna uttryckes emellertid markvärdefaktorn även för sådan
mark efter erforderlig omräkning såsom en markvärdefaktor för barrskog
som ovan sagts.
Det med avdrag för nuvärdet av allmänna kostnader reducerade skogskubikmeterpriset
för det grövre typträdet inom barrskog, varom ovan sagts,
multipliceras alltså oavsett den växande skogens beskaffenhet alltid med den
markvärdefaktor, vilken i den av Kungl. Maj :t fastställda tabellen angives
för ifrågavarande godhetsklass vid den prisrelation som betecknar förhållandet
mellan skogskubikmeterpriserna å de ifrågavarande båda typträden.
Härigenom erhålles värdet å skogsmark per hektar. Där på sätt i föregående
stycke sagts hänsyn skall tagas även till förekomsten av ädel lövskog,
iakttages att i vederbörande tabell skilda markvärdefaktorer upptagas för
olika värdeförutsättningar i avseende å den ädla lövskogen. Skogsmarksvärdet
för en hel skog utgör produkten av värdet å skogsmarken per hektar
och det vid taxeringen utrönta antalet hektar skogsmark å skogen.
Utgöres skogsmark till större eller mindre del av sammanhängande kalmarksområden,
vilka av ålder ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande
utan kulturåtgärder, må värdet av dessa områden nedsättas till lägst
hälften av det enligt ovan angivna bestämmelser uppskattade värdet. Därest
det kan antagas att av den skogsmark å en taxeringsenhet, som återstår
sedan dylika sammanhängande kalmarksområden undantagits, mer än fem
procent utgöres av kalmark, må värdet å så stor del av den återstående kalmarken,
som överskjuter fem procent, reduceras med en tredjedel.
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Därest skogsmarken till en fastighet är av sådan beskaffenhet att vid dess
värdesättning hänsyn enligt ovan skall tagas till förekomsten av ädel lövskog
samt det kan antagas att fastigheten till mer än 25 procent är bevuxen
med dylik skog, må värdet å den överskjutande delen av den med ädel lövskog
bevuxna marken likaledes reduceras med en tredjedel.
Genom nedsättning som i de båda föregående styckena sagts må dock värdet
å den skogsmark nedsättningen avser ej nedbringas under det värde
som skulle tillkomma marken vid användning för annat ändamål än skogsbruk,
häri ej inbegripet värdet av sådan förmån å skogsmarken som enligt
punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen ej skall inräknas i
skogsmarkens värde.
För sådana trakter inom ett tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare
tillväxtområde, må i den utsträckning som bestämmes i de lokala
skogstaxeringsanvisningarna procentuellt avdrag göras å det markvärde,
som framkommer i tabellerna, enligt grunder som där angivas.
11. Förfarandet vid prisvariationer inom en trädslagsklass.
Uppdelningen på de tre trädslagsklasserna barrskog, ordinär lövskog och
ädel lövskog betingas främst därav att för var och en av dem kunna antagas
i huvudsak lika tillväxtförhållanden och ensartad avverkningsordning,
varav följer att för varje sådan klass skola gälla gemensamma skogsvärdefaktorer.
I det föregående har antagits att även gemensamma skogskubikmeterpriser
bestämmas för varje trädslagsklass, och att till följd därav
typträden i princip skola anses vara sammansatta av förekommande olika
trädslag inom varje trädslagsklass. Emellertid är det beträffande barrskog
normalt, beträffande ädel lövskog vanligt och beträffande ordinär lövskog
möjligt, att inom trädslagsklassen priserna för olika trädslag så variera att
gemensamma skogskubikmeterpriser skulle framstå såsom olämpliga. I dylika
fall skola de olika trädslagen gruppvis eller vart för sig i avseende å uppskattning
av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser behandlas
såsom om de utgjorde en hel trädslagsklass. I fråga om förfarandet
vid prissättningen kan åtskillnad mellan de olika trädslagen göras redan
vid den antagna aptering, varom statens skogsforskningsinstitut i samråd
med skogsstyrelsen meddelar föreskrifter, eller först vid den uppdelning
på sortiment som verkställes vid taxeringen. Beträffande trädslag, för vilka
sålunda särskild prissättning skall ske, anknytes denna till typträd av vederbörlig
grovlek inom ifrågavarande trädslag. För den eller de prisrelationer,
som framkomma genom jämförelse mellan skogskubikmeterpriserna å typträden
inom varje trädslag eller grupp av trädslag, uppsökas i vederbörlig
tabell de beträffande trädslagsklassen i sin helhet gällande skogsvärdefaktorerna,
och uppskattningen av skogsvärdet sker med ledning av dessa och
de fastställda skogskubikmeterpriserna för trädslaget eller gruppen av trädslag.
Markvärdet bestämmes däremot alltid på sätt i punkt 10 sägs.
Inom trädslagsklassen barrskog skola regelmässigt tall och gran behandlas
såsom skilda grupper med iakttagande att, där andra slag av barrträd
17
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
förekomma, de efter omständigheterna sammanföras med ettdera av dessa
trädslag. Därest inom visst trädslag — på grund av växlande stamform och
grenighet in. in. hos träden — skogen i avseende å kvalitet och användbarhet
till gagnvirke företer sådana olikheter att skilda prissättningsgrunder finnas
böra tillämpas, kan en uppdelning av detta trädslag ske på skilda
grupper.
12. Om nedsättning i visst fall av skogsvärde eller skogsmarksvärde.
Belastas skogsområde av servitut eller annan liknande rättighet, kan därav
föranledas nedsättning av skogsvärdet eller skogsmarksvärdet. Grunden
för nedsättningen bestämmes med hänsyn till omständigheterna i det särskilda
fallet. Om nedsättningen och grunden för densamma skall anteckning
ske i taxeringslängden.
13. Uppskatt ning senhet.
Uppskattningen verkställes för hela skogen å taxeringsenheten med hänsyn
till där genomsnittligt rådande förhållanden beträffande godhetsgrad,
avsättningsläge m. in. En avvägning företages i olika avseenden mellan skogens
olika delar enligt sådan grund som i varje avseende finnes lämplig.
Råda beträffande olika delar av skogen å en taxeringsenhet i skogligt avseende
väsentligt skilda förhållanden, må dock, om taxeringen därigenom
avsevärt underlättas, särskild uppskattning ske av de olika delarna. Skall,
på sätt av punkt 7 framgår, för viss del av taxeringsenhet förhöjt avdrag
för allmänna kostnader beräknas, skall den delen särskilt uppskattas. Sker
sådan särskild uppskattning, skola för taxeringen grundläggande uppgifter
redovisas för varje sålunda uppskattad del av taxeringsenheten, men skola
skogsvärde och skogsmarksvärde utföras gemensamt för taxeringsenheten i
dess helhet.
C. Föreskrifter som före allmän fastighetstaxering meddelas av Kungl. Maj :t.
Kungl. Maj :t fastställer före allmän fastighetstaxering tabeller utvisande
de skogsvärde- och markvärdefaktorer, som vid taxeringen skola tillämpas.
a) I särskilda tabeller skola beträffande varje tillväxtområde och varje
där ifrågakommande omloppstid och godhetsklass å marken för varje förrådsgrupp
inom en trädslagsklass skogsvärdefaktorer angivas för de prisrelationer,
som uttrycka förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna å
typträden för trädsiagsklassen, ävensom upptagas däremot svarande markvärdefaktorer.
b) Dessa faktorer bestämmas med tillämpning av följande grunder.
Beträffande en arealenhet av en genomsnittsskog med likformig förekomst
av träd i olika utvecklingsstadier uträknas, med tillämpning av viss
värdeenhet, för varje sådant stadium dels förväntningsvärdet å det befinthga
virkesförrådet dels förväntningsvärdet å kommande skogsgenerationer,
vilka förväntningsvärden sammanlagt utgöra hela nuvärdet av skogsmarken
och den växande skogen, uttryckt i ifrågavarande värdeenhet. Markvärdet
2 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt Nr 31.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
är under de nämnda förutsättningarna, uttryckt i samma värdeenhet, det
förväntningsvärde som sålunda uträknas för det fall att virkesförråd ännu
saknas (O-årig skog). För varje utvecklingsstadium i genomsnittsskogen
avdrages markvärdet från hela nuvärdet. Resten är beträffande ifrågavarande
utvecklingsstadium av skogen skogsvärde, uttryckt i nämnda
värdeenhet. Från olika utvecklingsstadier hämtade skogsvärden sammanföras
under de förrådsgrupper, dit de höra, och uttryckas för en massaenhet
såsom tal angivande förhållandet till det i ifrågavarande värdeenhet
angivna värdet å det grövre typträdet inom trädslagsklassen. Varje sålunda
erhållet tal är skogsvärdefaktor för ifrågavarande förrådsgrupp.
Markvärdefaktorn erhålles enligt motsvarande beräkningsmetod. Emellertid
antages vid fastställande av markvärdefaktor för varje tillväxtområde
och godhetsklass å marken att marken är bevuxen endast med tall och gran
i för tillväxtområdet och godhetsklassen genomsnittlig sammansättning eller,
såvitt angår mark av de godhetsklasser i tillväxtområde VI där ädel lövskog
i större utsträckning förekommer, endast med tall, gran, ek och bok, likaledes
i genomsnittlig sammansättning. Markvärdefaktorn uttryckes alltid
såvitt angår mark som sist sagts efter vederbörlig förvandling under beaktande
av de olika trädslagens skogskubikmeterpriser —- såsom det tal vilket
anger förhållandet mellan markvärdet per hektar och skogskubikmeterpriset
å det konstruerade grövre typträdet för tall och gran i genomsnittlig
sammansättning.
c) Förväntningsvärdet bestämmes av förräntningsprocent, massatillväxt
samt kvalitetstillväxt, så ock av den ordning i vilken virkesförrådet tänkes
bliva avverkat.
Förräntningen skall beräknas efter en räntefot av fem procent.
Massatillväxten bestämmes för varje i ett tillväxtområde med hänsyn till
markens godhetsgrad tillämpad omloppstid på grundval av uppgifter från
riksskogstaxeringarna.
Kvalitetstillväxten kommer till uttryck i förhållandet mellan skogskubikmeterpriserna
för typträden inom ifrågavarande trädslagsklass. Skogsvärdeoch
markvärdefaktorer angivas för olika sådana prisrelationer.
Den ordning, i vilken virkesförrådet skall antagas bliva avverkat, fastställes
för varje tillväxtområde, trädslagsklass och ifrågakommande omloppstid
med ledning av riksskogstaxeringarna. Därvid förutsättes att avverkningen
avser en på grundval av uppgifter från riksskogstaxeringarna
rörande virkesförrådets sammansättning och tillväxt för skog av olika
åldersklasser konstruerad genomsnittsskog, innehållande lika stora arealer
skog av alla åldrar inom de till omloppstiden hörande utvecklingsstadierna,
samt att avverkningen skall vara lika med tillväxten och i framtiden bibehållas
oförändrad. Kan med ledning av det material, som ligger till grund
för statens skogsforskningsinstituts undersökningar rörande skötselprogram
för rationellt skogsbruk, en säkrare uppfattning vinnas om hur uthålligt
skogsbruk i ett tillväxtområde bedrives, må ock detta material beaktas.
d) I tabellerna upptagas så många godhetsklasser, att förekommande
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
19
olikheter i avseende å markens produktionsförmåga tillbörligen beaktas,
varjämte upptagas prisrelationer med intervall av högst en tiondel. För mark
av viss godhetsklass inom tillväxtområdena II och III angives hur i de under
B. i punkt 9 andra stycket angivna fallen skogsvärdefaktorerna skola beräknas.
Gemensamma skogsvärdefaktorer kunna ifrågakomma för mark av olika
godhetsklasser inom ett tillväxtområde så ock för mark av samma godhetsklass
inom olika tillväxtområden, även om olika markvärdefaktorer fastställas.
I tabellerna angivas också grunder för sådan procentuell sänkning
av markvärdet varom stadgas under B. i punkt 10 sista stycket.
D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas
av statens skogsforskningsinstitut.
1. Före allmän fastighetstaxering skall statens skogsforskningsinstitut efter
samråd med skogsstyrelsen senast den 1 juni året näst före taxeringsåret
fastställa för den följande taxeringsperioden gällande centrala skogstaxeringsanvisningar.
I dessa anvisningar skola bestämmas de områden som
skola för de vanligast förekommande trädslagen vara apteringsområden,
under iakttagande att varje apteringsområde skall vara ett sådant större
område där, enligt vad riksskogstaxeringarna utvisa, skogen har i huvudsak
ensartad karaktär i avseende å trädens stamform, barktjockleken hos
träden samt trädens kvalitet.
Tillika skall i anvisningarna för varje apteringsområde och ifrågakommande
trädslag, under antagande av sådan aptering som i varje avseende
finnes lämplig, för dels ett träd som håller i genomsnitt 20 centimeter dels
ett träd som håller i genomsnitt 30 centimeter vid brösthöjd bestämmas den
uppdelning av trädets totala stamvolym med bark i rått tillstånd å stamdelar
av olika grovlek, som skall ligga till grund för prisberäkningen. Därvid
skola jämväl givas normer för uppskattning av dels trädets barkvolym,
dels stamvedens inmätningsbara volym uppdelad efter virkets grovlek, dels
ock huru stor del av utbytet i gagnvirke som på grund av inom området
allmänt förekommande tekniska fel i medeltal skall beräknas icke kunna
utnyttjas såsom gagnvirke.
I de centrala skogstaxeringsanvisningarna skola även fastställas de omräkningstal
som erfordras för att angiva förhållandet mellan å ena sidan
stamvirket uttryckt i verklig kubikmassa fast mått på bark, å andra sidan
ifrågakommande sortiment uttryckta i brukliga handelsmått, samt i övrigt
meddela sådana uppgifter som kunna tjäna till ledning vid bestämmande
av sortimentsutbytet från typträden.
2. Statens skogsforskningsinstitut skall vidare, på grundval av riksskogstaxeringarna,
senast den 15 september året näst före taxeringsåret till varje
länsstyrelse avlämna uppgifter för länet eller i skogligt avseende likartade
delar av länet om den ungefärliga arealen av skogsmark och av övrig mark,
skogsmarkens genomsnittliga godhetsgrad samt virkesförrådets genomsnittliga
storlek och fördelning på trädslagsklasser och förrådsgrupper samt, i
förekommande fall, trädslag.
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering
avgivas av domänstyrelsen.
Domänstyrelsen skall före allmän fastighetstaxering efter samråd med
statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen senast den 15 september
året näst före taxeringsåret till varje länsstyrelse för varje del av vederbörande
län
dels avlämna uppgifter rörande bruttohöstpriser för olika sortiment av
olika trädslag samt under B. i punkt 6 c) avsedda kostnader under de år,
vilkas förhållanden skola ligga till grund för taxeringen,
dels avgiva förslag om vilka trädslag skola i avseende å uppskattning av
virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser behandlas såsom
särskild grupp inom en trädslagsklass samt vilka skogskubikmeterpriser som
skola tillämpas för ifrågakommande typträd i vanligen förekommande fall
för olika apterings- och prisförutsättningar.
I den mån det erfordras skall det material redovisas som iegat till grund
för nämnda uppgifter och förslag.
F. Lokala skogstaxeringsanvisningar.
Före varje allmän fastighetstaxering skola på sätt i 58 § 1 mom. och
59 § 1 mom. taxeringsförordningen angives fastställas lokala skogstaxeringsanvisningar,
vilka skola avse län eller del av län och innehålla uppgifter
särskilt i följande avseenden:
det virkesförråd, sammanlagt och i medeltal per hektar, som beräknas
finnas inom det område anvisningarna avse eller särskild del därav, med
fördelning av förrådet på olika trädslagsklasser och förrådsgrupper samt,
i förekommande fall, trädslag,
de godhetsklasser beträffande skogsmarken och de omloppstider för skogsbruket
som må ifrågakomma för varje del av det område anvisningarna avse,
de trädslag som i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande
av skogskubikmeterpriser skola behandlas såsom särskild grupp inom
en trädslagsklass,
de skogskubikmeterpriser för olika typträd som böra tillämpas vid taxeringen,
redovisade för särskilda prisområden samt bestämda för olika omkostnadsklasser
(avsättningslägen), med angivande av grunden för beräkningen,
så ock de motsvarande kubikmeterpriser som erhållas om skogskubikmeterpriserna
reduceras med avdrag för allmänna kostnader och de
återstående beloppen multipliceras med de för varje fall tillämpliga skogsvärdefaktorerna
(skogsvärde per kubikmeter),
de motsvarande kubikmeterpriser per hektar som böra tillämpas för bestämmande
av värdet å skogsmark,
de områden, för vilka enligt B. punkt 6 d) skola gälla särskilda uppskattningsgrunder
i anledning av onormal förekomst av tekniska fel, med angivande
av de skogskubikmeterpriser som i sådana fall ifrågakomma,
21
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
de områden inom länet, för vilka må ifrågakomma avdrag efter andra
grunder än de normalt gällande för allmänna kostnader, med angivande av
grunderna i dylika fall för avdragens beräkning,
de trakter inom länet, för vilka enligt B. punkt 9 andra stycket särskilda
skogsvärdefaktorer må tillämpas, samt
de områden respektive de godhetsklasser för vilka enligt B. punkt 10 sista
stycket avdrag må göras å markvärdet.
I de lokala skogstaxeringsanvisningarna böra i övrigt intagas de delar
av de centrala skogstaxeringsanvisningarna som avse ifrågavarande län
eller del av län, i den mån dessa ej äro av betydelse endast såsom grundläggande
för de uppgifter varom ovan stadgats, samt meddelas de upplysningar
i övrigt som må finnas erforderliga för en riktig taxering av skogsmark och
växande skog.
De lokala skogstaxeringsanvisningarna skola ock innefatta hjälptabeller
för taxering av skogsmark och växande skog, så uppställda att därur för
vanligen förekommande fall direkt kunna för olika ifrågakommande omkostnadsklasser
utfinnas skogsvärde per kubikmeter samt skogsmarksvärde
per hektar. Hjälptabellerna böra innehålla upplysningar för beräkning av
motsvarande värden även i andra fall än de normalt förekommande, såsom
då särskild reduktion av värdet skall ske på grund av tekniska fel eller
onormalt höga allmänna kostnader för skogsbruket eller då särskilt avdrag
varom ovan sagts skall ske vid markvärdets bestämmande. Särskilda hjälptabeller
skola upprättas för taxeringen vid sådan summarisk uppdelning
av virkesförrådet som omförmäles under B. i punkt 5 c).
Den omständigheten att olika trädslag inom en trädslagsklass på sätt
framgår av B. punkt 11 behandlas såsom skilda grupper hindrar ej att beträffande
skogar, som bestå av dessa trädslag i blandning, kunna upprättas
gemensamma hjälptabeller, uppställda under antagande av olika procentuell
sammansättning av de olika trädslagen eller eljest på sätt som med
hänsyn till omständigheterna må finnas ändamålsenligt.
G. Uppgifter som ankomma på beskattningsnämnd.
Vid taxeringen uppskattar beskattningsnämnd skogsmarkens areal och
virkesförrådet, fördelat på trädslag och förrådsgrupper, i förekommande
fall enligt de mera summariska grunder som angivas under B. i punkt 5 c),
och bedömer markens godhetsgrad samt skogens avsättningsläge (omkostnadsklass).
Uppskattningen kontrolleras såvitt möjligt mot tillgängliga uppgifter
från riksskogstaxeringen eller eljest rörande virkesförråd m. in. I
hjälptabell utfinner nämnden de skogsvärden per kubikmeter växande skog
och de skogsmarksvärden per hektar skogsmark, som skola tillämpas i varje
särskilt fall. Taxeringen verkställes med ledning därav, med de avvikelser
som föranledas av bestämmelserna under B. bär ovan samt de lokala skogstaxeringsanvisningarna.
22
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Denna lörordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen skall första gången tillämpas i avseende å 1952 års allmänna
fastighetstaxering under iakttagande att vid denna taxering skola såsom
bruttopriser enligt femårsregeln anses medelhöstpriserna för åren 1946—
1950 efter reduktion med 25 procent därav.
Till utskottet ha hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 324 av herr Mannerskantz in. fl. och II: 434
av herr Hseggblom in. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att
dels avslå propositionen nr 39 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
in. in., dels uttala, att nu gällande regler för värdering av skogsmark
och växande skog vid allmän fastighetstaxering böra, efter överarbetning,
tillämpas även vid nästkommande taxering, dels ock i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte, med beaktande av de i motionerna
anförda synpunkterna, låta företaga en skyndsam överarbetning av
nämnda regler;
2) de likalydande motionerna I: 325 av herr Gränebo in. fl. och II: 435 av
herr Hedlund i Rådom m. fl., vari hemställts, att riksdagen dels med avslag
på Kungl. Maj :ts proposition nr 39 måtte uttala, att den hittills gällande metoden
för beräkning av värdet av skogsmark och växande skog vid fastighetstaxeringar
måtte, med de förbättringar av metoden som äro möjliga att genomföra,
tillämpas även vid nästkommande fastighetstaxering, dels i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om ytterligare överarbetning och provtaxeringar
enligt den i propositionen nr 39 föreslagna nya metoden för beräkning
av värdet av skogsmark och växande skog, så att metodens användbarhet
vid fastighetstaxeringar kan utrönas, dels i övrigt beakta vad som
i motionerna anförts;
3) de likalydande motionerna 1:326 av herr Spetz in. fl. och 11:436 av
herr Widén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
förevarande proposition nr 39»; samt v
4) de likalydande motionerna I: 327 av herr Hjalmar Nilsson och II: 437
av herr Nilsson i Svalöv, vari hemställts »att riksdagen ville avslå propositionen
nr 39 eller, om detta ej kan bifallas, att riksdagen ville besluta sådan
ändring i propositionens taxeringsregler, att dels rotkubikmeterns värde
grundas på årssericn 1945—1949, dels avdraget för allmänna omkostnader
höjes och dels värderingsgrunderna för den ädla lövskogen modifieras, så
att de bättre motsvara denna skogsskötsels särskilda art».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, far utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna I: 326, 11:434, II: 435 och II: 437.
23
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Propositionen.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bl. a. följande.
Den allmänna fastighetstaxering, som jämlikt förordningen den 13 februari
1948 (nr 48) angående de tider, då allmän fastighetstaxering skall
äga rum, samt 2 § 1 mom. taxeringsförordningen den 28 september 1928
(nr 379) skulle äga rum år 1950, har genom förordningar den 1 april 1949
(nr 131) och den 17 februari 1950 (nr 27) successivt framskjutits till år
1952. Då något ytterligare uppskov med taxeringen icke ansetts böra ifrågakomma,
måste frågan om de regler, efter vilka taxeringen skall äga rum,
avgöras senast vid 1951 års riksdags vårsession.
I visst avseende ha sådana regler redan meddelats, i det 1950 års riksdag
vid sin vårsession antog ett av Kungl. Maj :t framlagt förslag till ändrade
bestämmelser om taxering av vattenfallsfastighet (se SFS 122—123/
1950). I samband med framläggande av nämnda förslag (se prop. nr 71/
1950) framhöll departementschefen, att även bestämmelserna om värdering
av skogsmark och växande skog syntes vara i behov av omarbetning men att
företagna utredningar härom blivit färdigställda så sent att därpå grundad
proposition icke då kunde föreläggas riksdagen. Denna fråga måste alltså
upptagas vid årets riksdag. Skogsvärderingsinstruktionen, däri ifrågavarande
regler i huvudsak förekomma, har nämligen hittills plägat förnyas till
varje allmän fastighetstaxering, och värderingsbestämmelserna måste i
varje fall i vissa delar (i fråga om prisnivån in. in.) med nödvändighet omarbetas
till varje sådan taxering.
Rörande frågans tidigare behandling lämnas i statsrådsprotokollet
följande redogörelse.
Spörsmålet angående en eventuell omarbetning av skogstaxeringsbestämmelserna
är ingen ny fråga. Efter det redan under förarbetena till 1938
års allmänna fastighetstaxering gjorts uttalanden om vissa svagheter hos
den nuvarande metoden för taxering av skogsfastighet, särskilt avseende
reglerna om relativa slcogstillgångens bestämmande, hemställde den år 1936
tillsatta kommunalskatteberedningen hos Kungl. Maj :t om en undersökning
för att utröna huruvida icke en förbättring i taxeringsresultatet
skulle kunna vinnas genom jämkning i eller bättre utformning av de
dåvarande grunderna för värdering av skogsmark och växande skog.
I anledning härav anmodades domänstyrelsen verkställa en sådan undersökning
och den 30 juni 1941 avlämnade domänstyrelsen ett förslag till
nya bestämmelser om taxeringen. Det sålunda framlagda förslaget, däri
den nya metoden för skogstaxering första gången presenterades, undersöktes
för praktiskt bruk vid en genom domänstyrelsens försorg verkställd
provtaxering i fyra kommuner i olika delar av landet, varefter och
sedan förslaget varit på remiss hos åtskilliga myndigheter och sammanslutningar
de föreslagna bestämmelserna blevo föremål för överarbetning
i finansdepartementets skatteberedning. De sålunda överarbetade bestämmelserna
förelädes 1944 års riksdag genom en till riksdagen avlåten propo
-
24 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
sition (nr 240) angående 1945 års allmänna fastighetstaxering. Kungl. Maj:t
föreslog till antagande en skogsvärderingsinstruktion med de nya bestämmelserna,
men vid propositionen hade fogats även ett förslag till skogsvärderingsinstruktion
enligt den tidigare metoden, därest riksdagen funne sig
icke böra antaga den nya metoden för tillämpning vid 1945 års fastighetstaxering.
I sitt över propositionen avgivna betänkande (nr 35) anförde 1944 års
bevillningsutskott, att det funnit goda skäl tala för att den föreslagna nya
metoden för skogstaxering i flera hänseenden vore att föredraga framför
den förutvarande. Vad som gåve den nya metoden företräde framför den
äldre vore främst, att genom den nya metoden kunde, om erforderliga
primäruppgifter vore för handen, vinnas en bättre avvägning och en riktigare
differentiering av taxeringsvärdena för olika fastigheter inbördes.
Visserligen torde även med tillämpning av den förutvarande metoden möjlighet
att erhålla en bättre avvägning av taxeringsvärdena å olika fastigheter
inbördes än som dittills skett förefinnas, men metoden som sådan
gåve ingen säkerhet härför. Den nya metoden däremot syntes under angiven
förutsättning i sig själv innebära garanti för en riktigare avvägning.
Vid tillämpning av den nya metoden kunde, sedan erforderliga primäruPP§i^er
utrönts, utan mera invecklade räkneoperationer erhållas det
värde, som fastigheten skulle ha i förhållande till andra fastigheter. Det
förhållandet att i den nya metoden värderingen anknötes till det sätt, på
vilket skogsbruket i olika delar av landet faktiskt bedreves, och ej till ett
»efter rationella grunder» bedrivet skogsbruk, syntes även ägnat att giva
riktigare taxeringsvärden. Försäljningsvärdena bestämdes nämligen uppenbarligen
av det verkliga utbyte av skogen, som flertalet köpare räknade med,
och icke av det utbyte, som ett fåtal köpare med särskilt goda skogliga
insikter kunde utvinna ur densamma. Genom den nya metoden syntes
även en bättre avvägning kunna erhållas vid skogstaxering i olika delar
av landet, enär hänsyn toges till de klimatiska förhållandenas inverkan på
produktionsförmågan genom landets uppdelning i tillväxtområden. Att den
nya metoden skulle komma att rent tekniskt kräva ökat räknearbete vore
otvivelaktigt men den omständigheten att i den nya metoden den relativa
skogstillgången ersatts av flera särskilda faktorer, vilka skulle bestämmas
var för sig, innebure icke, att denna metod gjorde taxeringsarbetet mera
komplicerat än det varit förut. Enligt den förutvarande metoden skulle
nämligen vid den relativa skogstillgångens bestämmande, om riktigt resultat
skulle kunna erhållas, hänsyn tagas till en mångfald faktorer såsom
i vad mån virkesförrådets storlek avveke från det s. k. normalförrådet
samt huruvida och i vad mån virkesförrådet med avseende å åldrar och
mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner avveke från det
tillstånd, som ansåges motsvara normal skogstillgång. Till den nya metodens
företräden borde slutligen räknas, att i sådana fall, då taxeringsvärdet
av beskattningsnämnderna blivit oriktigt bestämt, vederbörande
skogsägare ägde möjlighet att genom verkställande av en enkel stamräk
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 25
ning få fastslaget, vilket värde som borde åsättas fastigheten. Möjligheten
att genom besvär vinna rättelse i en oriktig taxering bleve fördenskull betydligt
större än förut. Den nya metoden syntes sålunda vara ägnad att
hos skogsägarna väcka intresse för en uppskattning av skogstillgångarna
å deras fastigheter. Enbart detta förhållande borde givetvis så småningom
kunna bidraga till förbättrade taxeringsresultat.
Utskottet hyste dock betänkligheter mot att genomföra den nya metoden
redan vid 1945 års allmänna fastighetstaxering och anförde i detta avseende.
Eftersom hushållningsplaner eller andra uppskattningshandlingar torde
finnas tillgängliga endast för ett relativt ringa antal skogar, skulle värderingen
enligt den nya metoden, om denna nu genomföres, i flertalet fall
komma att ske efter de mera schablonmässiga beräkningsgrunder, som förutsättas
vid användningen av hjälptabell nr 2\ Såsom ovan nämnts har
i propositionen avsetts, att beskattningsnämnderna vid tillämpningen av
denna hjälptabell skola till ledning för värderingen ha tillgång till de vid
riksskogstaxeringen inhämtade uppgifterna samt kunna anställa jämförelser
med särskilda typskogar. Det är emellertid att märka, att den senaste
riksskogstaxeringen för närvarande ägt rum endast i de sex nordligaste länen.
I de aderton sydligaste länen, d. v. s. länen söder om Kopparbergs och
Gävleborgs län, har en fullständig riksskogstaxering icke skett sedan åren
1923—1929. Enligt i propositionen lämnad uppgift ha inom sistnämnda län
nyligen utförda stickprovstaxeringar i form av s. k. vedskogsinventeringar
givit anledning förmoda, att virkesförrådet och dess sammansättning efter
den föregående riksskogstaxeringen undergått betydande förändringar inom
dessa områden. I en stor del av landet skulle alltså, om den nya metoden
nu genomföres, icke vid taxeringen av fastigheter, för vilka uppskattningshandlingar
saknas, finnas annat jämförelsematerial än typskogar. Med hänsyn
till den korta tid, som nu återstår till taxeringsarbetets början, synes
för övrigt kunna befaras, att bearbetningen av de vid tvpskogsundersökningarna
vunna resultaten icke medhinnes i den utsträckning, som kan anses
erforderlig.--— Ett genomförande av den nya metoden vid 1945
års allmänna fastighetstaxering skulle otvivelaktigt medföra en betydande
ökning av förberedelsearbetet till denna taxering i jämförelse med det arbete,
som skulle erfordras, därest den nuvarande metoden bibehölles för
ännu en taxeringsperiod. Det skogstekniska förberedelsearbetet torde i stor
utsträckning få utföras av skogsvårdsstyrelserna och dessas personal. Skogsvårdsstyrelserna
äro emellertid under rådande förhållanden starkt upptagna
med andra arbetsuppgifter. Av representanter för länsjägmästarkåren
har även till utskottet framförts farhågor för att del erforderliga förberedelsearbetet
icke skulle medhinnas under den korta tid, som nu återstår till
taxeringens början, samt uttalats önskemål om uppskov med den nya metodens
genomförande. Utskottet har icke kunnat undgå att fästa synnerlig
vikt vid de praktiska svårigheter, som uppenbarligen äro för handen i
ifrågavarande hänseende. Det måste även beaktas, att, om den nya metoden
nu bleve genomförd, enskilda skogsägare, som önskade verkställa uppskattning
av sina skogar, säkerligen i många fall ej skulle kunna erhålla sakkunnigt
biträde härtill.
På dessa skäl förordade utskottet uppskov med genomförandet av den
nya metoden till den närmast efter 1945 års allmänna fastighetstaxering
följande allmänna fastighetstaxeringen. Härigenom vunnes, framhöll ut- 1
1 Numera benämnd lijälptabell nr 1, se propositionen s. 167.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
skottet, den fördelen att den pågående riksskogstaxeringen kunde äga rum
inom flera län samt att längre tid erhölles för bearbetning av materialet från
typskogsundersökningarna. Vidare kunde detaljerna i den nya metoden under
den tid som komme att stå till buds överarbetas och i möjligaste mån
förbättras och förenklas. Utskottet erinrade i detta sammanhang om räntefoten,
sättet för markvärdets beräkning, som syntes resultera i en betydande
stegring i markvärdena för södra Sverige och en tydlig övervärdering av
mindre produktiv skogsmark t. ex. ljungmark, samt korrektionsfaktörerna,
vilka i vissa fall visade en avsevärd skillnad för olika tillväxtområden, något
som kunde leda till ojämna taxeringar i gränstrakterna av dessa områden.
För vinnande av ökad kännedom om den nya metodens verkningar
syntes enligt utskottet även ytterligare provtaxeringar böra äga rum.
1944 års riksdag beslöt i enlighet med bevillningsutskottets förslag och
vid 1945 års allmänna fastighetstaxering kom alltså skogstaxeringen att
ske enligt den äldre metoden (SFS 280—82/1944). Den betydelsefulla nyheten
infördes emellertid att för bedömningen av den relativa skogstillgången
virkesförrådet per har och dess förhållande till normalskogens virkesförråd,
relativa virkesförrådet, skulle för varje fastighet uppskattas och
antecknas i vederbörande taxeringsiängd (den s. k. kontrollängden).
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 december 1947 tillkallade
därefter dåvarande departementschefen regeringsrådet C. W. U. Kuylenstierna,
tillika ordförande, dåvarande försöksledaren vid statens skogsforskningsinstitut,
numera professorn, civil jägmästaren A. E. Hagberg, sekreteraren
hos generaldirektören för domänstyrelsen, biträdande jägmästaren
M. G. F. Malmgård samt byråchefen i domänstyrelsen, jägmästaren I.
B. N. Sjöström med uppdrag att såsom sakkunniga verkställa en överarbetning
av det till 1944 års riksdag framlagda förslaget. Sedan därefter 1948
års riksdag anvisat medel för ändamålet, förordnade Kungl. Maj:t den 30
juni 1948 att provtaxering med tillämpning av den nya metoden skulle under
ledning av de sakkunniga — som antagit namnet 7.947 års skogstaxeringssakkunniga
— ske i 14 kommuner, nämligen Ukna och Torsås i Kalmar
län, Hej de i Gotlands län, Backaryd i Blekinge län, Västra Vram i
Kristianstads län, Knäred i Hallands län, Södra Finnskoga i Värmlands län,
Dingtuna, Karbenning och Västerlövsta i Västmanlands län, Hille och Färila-Kårböle
i Gävleborgs län, Lövånger i Västerbottens län samt Jokkmokk
i Norrbottens län.
Den 30 november 1949 avgåvo de sakkunniga betänkande med förslag
till grunder för taxering av skogsmark och växande skog, innehållande jämväl
redogörelse för verkställda provtaxeringar i de nyss angivna 14 kommunerna
(SOU 1949:60). Betänkandet innefattar även författningsförslag.
Över de sakkunnigas betänkande och förslag ha, efter remiss, yttranden
avgivits av kammarrätten, statens skogsforskningsinstitut, skogshögskolans
lärarråd — som överlämnat ett av rektorn vid skolan professor Thorsten
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 27
Streyffert avgivet yttrande — domänstyrelsen — som överlämnat yttranden
av samtliga över jägmästare och vissa revir jägmästare — skogsstyrelsen
— som bifogat yttranden av rikets skogsvårdsstyrelser — samtliga länsstyrelser,
stiftsnämnderna i Uppsala och Lund, Svenska landstingsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,
Svenska skogsvårdsföreningen, Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges
skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges
länsskogvaktareförbund, Sveriges lantbruksförbund och Riksförbundet
landsbygdens folk.
Beträffande motiveringen för de i den föreliggande propositionen
framlagda förslagen får utskottet hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande rubriker å nedan
angivna sidor i propositionen, nämligen
De olika värderingsmetoderna, s. 27—30.
Allmänna synpunkter, s. 30—71.
Räntefoten, s. 71—SO.
Prisnivån, s. 80—97.
Skogsbrukets kostnader, s. 97—109.
Vad som hänföres till skogsmark, s. 109—112.
Skogsmarkens värde, s. 112—117.
Bonitet, omloppstid, tillväxtområden, s. 117—123.
Virkesförrådets uppskattning, s. 123—128.
Skogskubikmeterpris, s. 129—135.
Faktorer för beräkning av förväntningsvärde å skogen, s. 135—148.
Taxeringsföreskrifter, s. 148—156.
Följdändring beträffande beräkning av inkomst av skogsbruk, s. 156—159.
Vid propositionen ha såsom Bihang I—■V fogats av de sakkunniga föreslagna
tabeller, utvisande skogsvärdefaktorer och markvärdefaktorer, samt
exempel på hjälptabeller, in. in.
Motionerna m. m.
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna ävensom i en till utskottet
inkommen skrift må här återgivas följande.
Till stöd för de i de likalydande motionerna 1:324 och 11:434
framställda yrkandena ha motionärerna anfört bl. a., att de icke kunnat
finna, att den nya metoden, om den skulle tillämpas i praktiskt taxeringsarbete,
gåve garanti för en rättvisare värdesättning i de enskilda fallen.
Enligt motionärernas mening vore densamma behäftad med så allvarliga
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
brister, att den ej borde i föreliggande skick bringas i tillämpning. De anmärkningar
motionärerna ville rikta mot förslaget avsåge dels att den ifrågasatta
metoden i viktiga hänseenden och på många punkter måste grundas
på rena antaganden eller arbeta med grova medeltalsvärden och schabloner,
vilket gjorde att det bleve ytterst vanskligt att bedöma hur metoden komme
att verka i praktisk tillämpning, dels att metoden, trots det underliggande
vidlyftiga statistiskt-matematiska underlaget, måste beträffande de särskilda
fastigheterna lita till subjektiva bedömanden i lika stor omfattning som
den nu gällande metoden, dels ock att metoden på grund av de invecklade
och svårtillgängliga matematiska tankegångar, varpå den byggde, aldrig
komme att till sina grundvalar kunna förstås av beskattningsnämnderna och
ej heller skulle komma att kunna vinna skogsägarnas förtroende.
Det måste först och främst betecknas som mindre lyckligt att som underlag
för skogsfastigheternas förväntningsvärden lägga ett produktionsförlopp
och skötselprogram, grundat på riksskogstaxeringens statistiska material,
synnerligast vad beträffade tillväxt och årsringsbredd. Den höga relativa
tillväxten hos den normaliserade genomsniltsskogen återspeglades i skogsvärdefaktorerna.
När dessa sedan tillämpades på de individuella skogsfastigheterna,
komme det att inträffa, att skogar med hög slutenhet och sannolikt
då även höga virkesförråd men med lägre relativ tillväxt än riksskogstaxeringsmaterialets
finge högre förväntningsvärden och då även högre taxeringsvärden
än de rätteligen borde ha. Omvänt bleve fastigheter med låga
förråd och hög relativ tillväxt gynnade. Nu berörda förhållande finge även
till följd att tillväxt, som uppsparades för höjande av det producerande
virkesförrådet, komme att beskattas som om den uttoges- Ovan avhandlade
principiella fel hos den nya metoden hade med skärpa påtalats av de sakkunniga
instanser, som yttrat sig vid ärendets remissbehandling. Motionärerna
ansåge sig böra understryka de skogspolitiskt olyckliga verkningarna av
detta allvarliga fel i själva den grundläggande principen i det nya förslaget.
Metoden, såsom byggd på statistiska medeltal, måste — för att komma
till praktiskt hanterligt resultat — arbeta med mer eller mindre grova
schabloni seringar. Redan den indelning av riket i sex tillväxtområden, som
vore grundläggande för bearbetningen av riksskogstaxeringsmaterialet, innebure
en grov schablonisering- Dessa tillväxtområden överspände väldiga områden,
inom vilka funnes trakter under skilda breddgrader och i olika
höjdlägen. Tillväxten, som skulle vara ensartad inom dessa områden, varierade
inom vida gränser. I de talrika, kanske oftast förekommande fall då
skogarna på de särskilda fastigheterna mer eller mindre starkt avveke från
tillväxtområdets statistiska medeltal, gåve den nya värderingsmetoden automatiskt
felaktiga resultat, som det ej stode i taxeringsorganens makt att
avstyra. En schablonisering låge också däri att fastigheterna inom respektive
tillväxtområden hänfördes till vissa godhetsklasser, som avsåge att motsvara
boniteterna enligt nu gällande regler. Detta innebure en avsevärd förgrovning
i jämförelse med den nuvarande skogsvärderingsmetoden. En
annan och enligt motionärernas mening besvärande schablon bestode däri,
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 29
att fastigheterna automatiskt inordnades under de skötselprogram med
viss antagen omloppstid, som för varje trädslag eller trädslagsgrupp fastställts
att gälla inom resp. tillväxtområde och godhetsklass. Av åtskilliga
remissinstanser hade påvisats det olämpliga i att, om en skogsägare funne
det vara ändamålsenligt att med hänsyn till sin skogs individuella förhållanden
och avsättningsläge in. in., driva en skogsvård och ett skogsbruk,
vilket avveke från de standardiserade normer, som skulle gälla för den normaliserade
genomsnittsskogen, detta icke skulle få påverka taxeringen, "itterligare
en mycket allvarlig schablonisering mötte vid det utomordentligt
viktiga fastställandet av bruttopriser på 30-centimetersträdes rotkubikmeter,
vilket pris utövade en mycket stark påverkan på hela taxeringsnivån.
Det skulle enligt förslaget ankomma på de lokala taxeringsmyndigheterna
att applicera det av centrala organ utarbetade tabellverket på de särskilda
taxeringsenheterna efter deras lokala förhållanden. Det för taxeringsresultatet
betydelsefullaste vore, att uppskattningen av grovskogens virkesmassa
bleve riktig, då denna utövade det ojämförligt största inflytandet.
Även ett tämligen obetydligt misstag beträffande grovskogen gåve stora
utslag i taxeringsvärdet. Många skogsmän hade uttalat en utomordentligt
stor tveksamhet beträffande möjligheterna att på endast subjektivt bedömande
uppskatta ett virkesförråds fördelning på grovleksgrupper, medan
däremot möjligheten att bedöma det totala virkesförrådet riktigt ansåges
vara avsevärt större.
Motionärerna ville för sin del förorda, att den gamla metoden bibehölles,
men att densamma överarbetades och förbättrades. Vid en dylik överarbetning
av den nuvarande metoden borde två spörsmål, förutom frågan om den
relativa skogstillgången, göras till föremål för särskild undersökning. Motionerna
syftade dels på avdraget för allmänna omkostnader dels på fastställandet
av den årsserie, som skulle användas för beräknandet av virkespriset.
Det standardiserade omkostnadsavdraget utgjorde vid 1945 års taxering
30 % samt hade i propositionen föreslagits till 33 %. Detta avdrag
syntes i nuvarande läge vara väl lågt. .Först borde anmärkas, att detsamma
icke vore grundat på någon tillfredsställande utredning. Fm sådan syntes
därför böra utföras så snabbt, att dess resultat kunde nyttiggöras i den
skogsvärderingsinstruktion, som skulle tillämpas vid nästkommande taxering.
En mycket kostnadskrävande rekonstruktionsperiod förestode nu inom
vårt lands skogsbruk. Det vore uppenbart, att skogsbrukets omkostnadskonto
då måste stiga, något som även borde avspeglas i fastighetsvärdena.
Såsom lämplig årsserie för den prissättning, som skulle ligga till grund för
rotvärdesberäkningen, föresloges i propositionen årsserien 1946—50. Det
torde emellertid av tekniska utredningsskäl vara omöjligt att få med året
1950, om taxeringsarbetet som avsett vore skulle påbörjas redan hösten
1951. Det torde därför bli nödvändigt att för nästkommande taxering använda
årsserien 1945—49. I
I de likalydandc motionerna I : 32 5 och It: 43 5 bär anförts
bl. a. följande. Från remissinstanser med särskilda möjligheter att bedöma
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
det nya förslaget ur principiella och taxeringsmässiga synpunkter hade detsamma
rönt en mycket stark kritik. Såvitt motionärerna kunnat finna, vore
de närmast berörda ansvariga myndigheternas inställning till det nu framlagda
förslaget avvisande eller så starkt splittrad, att det på denna grund
kunde förefalla betänkligt att genomföra en fastighetstaxeringsmetod, som
från början kunde föranleda så mycket erinringar från dem, som skulle på
olika sätt medverka vid dess tillämpning. Bland de principiella erinringarna
mot det framlagda förslaget hade motionärerna särskilt fäst avseende
vid vad professorn i skogsekonomi vid skogshögskolan Th. Streyffert anfört.
Han hade konstaterat, att avvikelserna från den normaliserade genomsnittsskogen
av olika orsaker måste föranleda vissa fel i taxeringen. Liknande
synpunkter hade framkommit i den kritiska granskningen från flera
andra håll och vore, såvitt motionärerna kunnat finna, att betrakta som
anmärkningar om sådana felaktigheter vid värdeberäkningen, som icke kunde
undvikas vid tillämpning av den föreslagna metoden. Om de av professor
Streyffert påvisade felaktigheterna icke kunde tillrättaläggas, innebure
detta, att metoden skulle ge otillfredsställande resultat inte endast i stora
delar av landet utan även genomgående vid större avvikelser hos den enskilda
skogsfastigheten från den normaliserade genomsnittsskogens kännemärken.
I vissa fall, exempelvis i södra Sverige där man med den nya metoden
komme fram till markvärden, avsevärt högre än som hittills ingått i
den allmänna uppfattningen om skogsmarkens värde, och där man även i
fortsättningen under en lång följd av år sannolikt komme att spara tillväxt
och bygga upp virkesförråden, torde felmöjligheterna av metoden bli
särskilt framträdande. Departemenschefen hade föreslagit en från 4 %
till 5 % höjd räntefot av det huvudsakliga skälet, att man eljest skulle få
oproportionerligt höga markvärden i södra Sverige och att man genom den
höjda räntefoten skulle på ett i och för sig önskvärt sätt dämpa värdestegringen
på fastigheter med mycket kalmark eller övervägande ungskog i södra
Sverige. Att döma av den jämförelse, som gjorts i propositionen, bihang
III, ville det synas, som om man likväl inom berörda områden av landet
måste räkna med en avsevärd förhöjning av markvärdena. Det vore givetvis
svårt att överblicka verkningarna härav, men för goda marker med övervägande
ungskogar i södra Sverige vore det väl tänkbart, att en taxering
efter den nya metoden kunde ge värden, som icke alls motsvarades av den
avkastning i penningar räknat, som behövdes för att täcka garantiinkomsten.
I de extrema fall med enbart ungskog, där första gallringarna lämnade
obetydligt netto, skulle konsekvenserna av en sådan värdering bliva en beskattning
av skogen över dess förmåga, vilket icke vore förenligt med grunderna
för beskattning över huvud taget. Detta kunde medföra, att skogsägarna
för att erhålla täckning för garantiskatten frestades att företaga avverkningar,
där sådana ur skogliga synpunker icke vore önskvärda.
Då man i stället för den väl inarbetade, gamla metoden föresloge en ny,
närmast därför att den nya metoden borde ge riktigare och rättvisare resultat
de olika fastigheterna emellan, vore det ägnat att förvåna, att någon
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
31
utredning om metodens möjligheter i detta anseende icke hade gjorts eller
ansetts lämplig att göra. Enligt motionärernas förmenande kunde de utförda
provtaxeringarna i detta avseende icke anses tillfyllest, utan en mera
omfattande, jämförande taxering borde verkställas. Önskvärt vore, att man
därvid i första rummet sökte genomföra möjliga förbättringar av den gamla
metoden och att båda metoderna vid sin tillämpning kunde bygga på samma
förutsättningar. Först då vore en riktig jämförelse mellan metodernas tilllämpning
och resultat möjlig att ernå.
Beträffande propositionens förslag i övrigt borde reglerna för prisberäkningen
förtjäna att ytterligare övervägas. Motionärerna hade därvid ansett
större vikt böra fästas vid departementschefens konstaterande, att man i
vanliga fall genom tillämpning av en 1 O-årsperiod säkerligen finge ett bättre
uttryck för av tillfälliga konjunkturväxlingar opåverkade virkespriser, som
man ville nå.
Till stöd för det i de likalydande motionerna 1:326 och II:
4 3 6 framförda yrkandet om avslag å den föreliggande propositionen har
anförts bl. a. följande. Den nya metoden innebure i stort sett, att i stället
för en felkälla — bedömningen av den relativa skogstillgången — infördes
ett flertal felkällor, då det gällde att uppskattningsvis uppdela skogsbeståndet
i trädslagsklasser samt vidare varje trädslagsklass i förrådsgrupper.
För beräkning av markvärdefaktor och skogsvärdefaktor bleve beskattningsnämnderna
helt beroende av centralt upprättade tabellverk, vilkas
riktighet helt undandroge sig heskattningsnämndernas bedömande. De sakkunniga
betecknade även detta som en nackdel, medan nu gällande metod
i det särskilda fallet i viss mån tilläte ett efter omständigheterna avpassat
bedömande. De sakkunnigas förslag hade också vid remissbehandlingen utsatts
för skarp kritik. Det kanske härvid märkligaste vore, att domänstyrelsen
bestämt avstyrkte införandet av den metod styrelsen själv medverkat
till att utforma. Vida allvarligare vore emellertid, att den föreslagna
nya metoden ingalunda gåve någon säker grund för att taxeringarna skulle
bliva riktigare. Professor Streyffert hade framhållit, att en felbedömning
av t. ex. förekomsten av gran -— granskogsprocenten — eventuellt kunde
ge en felaktig taxering fullt lika stor som en felbedömning av den relativa
skogstillgången. Det kunde mycket väl tänka sig, att i det enskilda fallet
det schablonmässigt erhållna avkastningsvärdet i så betydande utsträckning
avveke från det verkliga, att det komme att framstå som en orättvisa.
Varken i propositionen eller i de sakkunnigas utredning funnes belägg
för att saluvärdena år 1945 visade en utpräglad avvikelse från de taxeringsvärden,
som nämnda år framkommit med nu gällande metod. Skogsstyrelsen
hade med en viss skärpa framhållit, att de starkt differentierade tabellerna
och deras exakta siffervärden skenbart gåve intryck av en noggrannhet,
som med kännedom om de förenklingar som låge bakom, förefölle
något överdriven och illa rimmade med osäkerheten i det material,
på vilket de skulle tillämpas. Uppenbarligen måste en osäkerhet på detta
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
område eller en övervärdering menligt inverka på förtroendet för åsatta
taxeringsvärdens riktighet.
Ytterligare torde i detta sammanhang böra påpekas det starkt ökade
arbetet för i första hand beredningsnämndernas ordförande. Med tanke på
svårigheterna att över huvud taget erhålla kvalificerade personer för uppdraget
som ordförande i beskattningsnämnd kunde det ifrågasättas, om en
fastighetstaxering med den nya beräkningsmetoden över huvud taget kunde
genomföras. Den belastning, som komme att åvila de fåtaliga skogstjänstemännen
ute i länen, torde också bliva av den .storleksordning, att
arbetet icke kunde medhinnas. Det förtjänade understrykas, att beredningsnämnderna
i högre grad än tidigare bleve beroende av skogssakkunnigt
biträde. Den största hänsyn borde enligt motionärernas mening i detta
avseende tagas till avstyrkandena från skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelser,
över jägmästare, länsskogvaktareförbundet och taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund.
Då —- som skogsstyrelsen framhållit — inga allvarliga principiella invändningar
kunde riktas mot nu gällande metod — tvärtom torde den gällande
metoden i princip vara riktig -— syntes eventuella brister i huvudsak
bero på tillämpningen. Då denna för varje taxering kunnat tillgodogöra
sig vunna erfarenheter, syntes nu ingen anledning föreligga att vid
1952 års fastighetstaxering övergiva densamma, detta så mycket hellre som
metoden nu vore allmänt känd och tillvunnit sig förtroende bland allmänheten.
I
I de likalydande motionerna 1:327 och 11:437 har anförts,
att den nya metoden i allra högsta grad vore invecklad och svårförståelig,
och att motionärerna icke kunde dela den meningen, att metoden ej behövde
kunna förstås utan bara kunna tillämpas. En skatteförfattning borde åtminstone
kunna förstås av de myndigheter som skulle tillämpa den och
helst även av de skattskyldiga. Detta bleve emellertid knappast fallet med
den taxering.smetod, som framlades i propositionen. Med all säkerhet komme
flertalet av beredningsnämndernas och taxeringsnämndernas ledamöter
icke att kunna förstå förslagets tankegångar och metodik. För skogsägarna
i gemen torde varje försök till inblick i förslaget vara hopplöst. Detta
vore enligt motionärernas mening ett så allvarligt fel hos det nya förslaget,
att detta borde av riksdagen avslås.
För den händelse riksdagen icke skulle finna sig kunna biträda avslagsyrkandet
utan godtoge det i propositionen framlagda förslaget, borde vissa
detaljändringar genomföras för att taxeringen icke skulle leda till uppenbart
felaktiga resultat. Beträffande rotvärdesberäkningen innebure propositionsförslaget
att även de nettovärden, som sortimenten kunde anses ha
hösten 1950, .skulle uträknas, men det torde möta mycket stora svårigheter
för att icke sägas vara omöjligt att ernå en vederhäftig utredning härom i
så god tid, att resultaten kunde användas vid det taxeringsarbete, som
skulle påbörjas hösten 1951. Året 1950 borde därför ej ingå i den prisserie,
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
33
som skulle ligga till grund för rotvärdesberäkningen vid nästkommande
taxering. Enligt motionärernas mening borde i stället årsserien 1945—
1949 användas. Vad därefter anginge det föreslagna avdraget för skogsbrukets
allmänna omkostnader —- 33 % på skogskubikmeterns rotnettovärde
— borde för.st påpekas, att bakom detta förslag ej låge någon utredning
av mer omfattande art eller nytt datum. Från skogssakkunnigt håll
hade med skärpa framhållits, att ett 33-procentsavdrag numera finge anses
vara för lågt.
Från de sydsvenska länen, där de ädla lövträden, främst ek och bok men
även ask, i avsevärd omfattning inginge i skogsbruket, hade framförts allvarliga
farhågor för att lövskogsskötseln komme att drabbas så hårt av de
föreslagna nya taxeringsgrunderna, att densamma, om dessa bleve genomförda,
komme att i framtiden omöjliggöras. Lövskogsskötseln måste arbeta
med grova dimensioner, vilka hade högt kubikmetervärde men låg
tillväxt. När dessa taxerades efter .samma skogs- och markvärdefaktorer,
som avsetts för barrskogen, komme resultatet att bli mycket höga värden
på både mark och skog. Härtill komme att vissa allmänna omkostnader i
lövskogsbruket och särskilt skogskulturerna låge på en avsevärt högre nivå
än motsvarande kostnader för barrskogen. För lövskogsbrukets bevarande
inom de södra provinserna, vilket ur nationalekonomisk synpunkt måste
anses vara en angelägen åtgärd, måste därför taxeringsmetoderna för de
ädla lövträden modifieras, så att de passade för detta skogsbruks speciella
art.
I en till utskottet inkommen skrift från Sällskapet för ekodlingens främjande
har hemställts, att utskottet måtte — med hänsyn till bl. a. att ekskogsskötseln
krävde större kostnader för kulturer och beståndsvård än
barrskogen — taga under övervägande ett avdrag av 50 procent för allmänna
omkostnader vid värdering av ädel lövskog.
Utskottets yttrande.
Då det gäller att bedöma frågan om den föreslagna nya metoden för taxering
av skog skall genomföras eller ej, vill utskottet till en början hänvisa
till de ovan återgivna uttalandena av 1944 års bevillningsutskott. Skälen till
att 1944 års utskott icke ansåg sig böra förorda denna metods omedelbara
genomförande, fastän den konstaterats vara den tidigare metoden överlägsen,
voro dels att riksskogstaxeringen i den senaste omgången endast
ägt rum i de sex nordligaste länen, under det att i de aderton länen söder
om Kopparbergs och Gävleborgs län en fullständig riksskogstaxering
icke skett sedan åren 1923—1929 och att man för sistnämnda län därför icke
skulle ha tillgång till som jämförelsematerial vid uppskattningen användbara
uppgifter från riksskogstaxeringen, och dels att skogsvårdsstyrelscrna
under kriget voro så starkt upptagna av andra arbetsuppgifter — främst
3 Rihang till riksdagens protokoll t9l>1. 7 samt. Nr 31.
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
de då pågående vedskogsstämplingarna — att det skulle bli svårt för dem
att till 1945 års fastighetstaxering medhinna det ökade förberedelsearbete,
som en taxering enligt nya metoden skulle kräva, i förhållande till motsvarande
arbete vid bibehållande av den gamla metoden.
Dessa skäl mot genomförande av den nya metoden föreligga icke längre.
Från material som framkommit vid riksskogstaxeringen kunna användbara
uppgifter angående bonitet och virkesförråd till ledning för fastighetstaxeringen
numera lämnas beträffande alla län utom Östergötlands, Örebro och
Gotlands län, och beträffande de båda förstnämnda länen kunna i stort sett
motsvarande uppgifter ställas till förfogande från material, som framkommit
vid i dessa under kriget företagna vedskogsinventeringar. Det är sålunda enda^t
för Gotlands län som användbart jämförelsematerial icke kan tillhandahållas,
men här är å andra sidan skogstillgången så begränsad och taxeringsenheterna
så små att taxeringen utan större svårigheter torde kunna
genomföras utan sådant material. Det extra arbete, som i stor utsträckning
åsamkades skogsvårdsstyrelserna och deras personal av den försvårade
bränsleförsörjningen under kriget, äro vidare dessa numera befriade från.
Beträffande detaljerna i den nya metoden förutsatte 1944 års bevillningsutskott,
att vissa förbättringar skulle kunna göras och nämnde därvid särskilt
räntefoten, sättet för markvärdets beräkning och korrektionsfaktorerna.
1944 års bevillningsutskott synes härvid ha avsett, att den då föreslagna
räntefoten, 3 3/4 procent, föreföll för låg, att den nya metoden kunde befaras
medföra åsättande av för höga värden å mindre produktiv skogsmark, t. ex.
ljungmark och liknande kalmark, samt över huvud taget å skogsmark i södra
Sverige ävensom att värdena å både mark och skog skulle komma att förete
alltför tvära övergångar vid gränserna mellan olika tillväxtområden.
Vad först angår räntefoten så torde de önskemål om ändring i denna, som
kunde hysas av 1944 års bevillningsutskott, vara fullt tillgodosedda genom
alt räntefoten i det nu föreliggande propositionsförslaget satts till 5 procent.
Att räntefoten skulle höjas därutöver torde ingen vilja ifrågasätta.
För att undgå risken av att ljungmark och annan mindre produktiv skogsmark
skola bli övervärderade enligt de nya reglerna ha skogstaxeringssakkunniga
föreslagit vissa särskilda bestämmelser (skogsvärderingsinstruktionen
B. punkt 10 fjärde stycket). Värdet å skogsmark, som till större eller
mindre del utgöres av sammanhängande kalmarksområden, vilka av ålder
ligga skoglösa och ej kunna göras skogbärande utan kulturåtgärder, skall
sålunda kunna nedsättas till lägst hälften av det enligt de allmänna reglerna
uppskattade värdet. Därest det kan antagas att av den skogsmark å en taxeringsenhet,
som återstår sedan dylika sammanhängande kalmarksområden
undantagits, mer än 5 procent utgöres av kalmark, skall vidare så stor del
av den återstående kalmarken, som överskjuter 5 procent, kunna reduceras
med en tredjedel.
Emot dessa särskilda reduktionsregler, som bibehållits oförändrade i propositionsförslaget,
har visserligen vid remissbehandlingen av de sakkunnigas
förslag framförts viss kritik, men någon utredning om i vad mån behov av
ytterligare reduktionsinöjligheter av detta slag föreligger har såvitt utskottet
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
35
kunnat finna icke förebragts. Ett par av de kritiserande remissinstanserna
synas för övrigt ha förbisett att i de fall de anfört som exempel på att möjlighet
till ytterligare nedsättning av markvärdet kunde vara behövlig (vid
föryngringssvårigheter) sådan i allmänhet kan erhållas genom ökat avdrag
för allmänna kostnader. Utskottet anser därför —■ liksom departementschefen
— att de sakkunnigas förslag i detta avseende undanröjt de farhågor för
alltför höga kalmarksvärden som uttalades vid behandlingen av 1944 års
förslag.
De enligt 1944 års förslag uträknade markvärden i södra Sverige, som
väckte uppmärksamhet på grund av sin höjd, torde ha varit värdena å mark
inom tillväxtområde VI med stor förekomst av bok eller ek (ädel lövskog).
Enligt detta förslag skulle skogsmark genomgående åsättas det värde, som
framkommer om det förutsättes att å marken produceras enbart barrskog
av för vederbörande tillväxtområde genomsnittlig sammansättning. Att man
sålunda tog hänsyn endast till barrskogen, vilket berodde på att detta ansågs
mest praktiskt och teoretiskt försvarligt eftersom markvärdet skall gälla
icke blott med avseende å de växande träden utan även med avseende å
kommande trädgenerationer, om vilka man ingenting vet vid taxeringen,
hade i och för sig ganska liten betydelse utom för mark inom tillväxtområde
VI, där ädel lövskog förekommer i större utsträckning. Det förhåller sig nämligen
så (som i propositionen s. 147 o. f. närmare angives) att den genomsnittliga
barrskogen, övervägande gran, på dessa osedvanligt goda marker
växer så fort och har så korta omloppstider i förhållande till den ädla lövskog,
som förekommer här, att en markuppskattning på grundval av barrskogsproduktion
ger avsevärt högre värden än en sådan uppskattning på
grundval av produktion av ädel lövskog.
I skogstaxeringssakkunnigas förslag hade på grund av de anmärkningar,
som framställdes mot 1944 års förslag i detta avseende, principen om markvärdeberäkning
med hänsyn till enbart barrskogsproduktion frångåtts beträffande
ifrågavarande marker; i stället räknades där med den för vederbörande
bonitet inom tillväxtområdet genomsnittligt förekommande sammansättningen
av barrskog och ädel lövskog. Att denna omläggning av beräkningsmetoden
hade ganska stor betydelse framgår vid en jämförelse mellan markvärdena
för de tre sist angivna socknarna i kolumnerna »1948 års provtaxering»
samt »1948 års provtaxering (justerad)» i bihang III till propositionen
(s. 177).
Den sålunda angivna ändringen i beräkningsmetoden innebär, alt markvärdet
för de fastigheter tillhörande ifrågavarande boniteter, å vilka uthålligt
produceras barrskog, blir för lågt, men den innebär också att reduktionen
icke blir tillräcklig för de fastigheter, där lövskogsförekomsten ligger över
genomsnittet för liknande mark inom tillväxtområdet och detta tillstånd
blir beståndande. I anledning av sistnämnda förhållande och på grund av
erinringar under remissbehandlingen att markvärdena för ifrågavarande
lövskogsområden trots den föreslagna ändringen skulle bli för höga, infördes
i propositionsförslaget (15. punkt It) femte stycket) ännu en uppmjukning.
Om skogsmarken till en fastighet är av sådan beskaffenhet att vid dess
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
värdesättning hänsyn skall tagas till förekomsten av ädel lövskog (d. v. s.
utgör mark av hög godhetsklass i tillväxtområde VI) samt det kan antagas
att fastighetens skogsmark till mer än 25 procent är bevuxen med dylik
skog, får värdet å den överskjutande delen av den med ädel lövskog bevuxna
marken enligt propositionsförslaget reduceras med en tredjedel. Detta
betyder, att värdet å mark med enbart ädel lövskog kommer att kunna reduceras
med ytterligare 25 procent, motsvarande ungefär skillnaden mellan
markvärdet vid produktion av både barr- och ädel lövskog i den för tillväxtområdet
genomsnittliga sammansättningen samt markvärdet vid produktion
av enbart ädel lövskog.
Ytterligare torde böra framhållas, att den förevarande frågan efter det
skogstaxeringssakkunnigas förslag framlades och remissbehandlades kommit
i ett helt nytt läge genom höjningen av räntefoten från av de sakkunniga
föreslagna 4 procent till propositionsförslagets 5 procent. Denna höjning av
räntefoten, som innebär att taxeringsvärdena å mark och skog tillsammantagna
reduceras med omkring 20 procent, kommer — på grund av de längre
diskonteringstiderna — att verka betydligt kraftigare beträffande markvärdena
än beträffande skogsvärdena. Markvärdena i södra Sverige komma enbart
på grund av denna ändring att nedgå med omkring 40 procent (se prop.
s. 80).
På grund av de ändringar, som sålunda vidtagits i de nya värderingsreglerna
sedan 1944 års förslag framlades, torde även den nu berörda anmärkningen
mot detta förslag ha förlorat sitt värde.
Härmed har utskottet fattat ställning till det i motionerna 1:327 och
11:437 framställda alternativa yrkandet om modifiering av värderingsgrunderna
för den ädla lövskogen. Det åberopas i dessa att lövskogsskötseln måste
arbeta med grova dimensioner, vilka ha högt kubikmetervärde men låg tillväxt,
samt att en taxering av sådan skog efter samma skogs- och markvärdefaktorer,
som avsetts för barrskogen, kommer att resultera i mycket höga
värden på både mark och skog. Det är av sådana skäl som de förut angivna
jämkningsmöjligheterna beträffande markvärdet införts i den nya metoden,
och utskottet har, som av det förut sagda framgår, trott sig finna att dessa
jämkningsmöjligheter äro tillräckliga. Beräkning av skogsvärdet för ädel
lövskog är icke avsedd att ske efter samma faktorer som beräkningen av
skogsvärdet för barrskog utan efter särskilda för den ädla lövskogen speciellt
avpassade faktorer (jfr prop. s. 162—163).
Vad slutligen angår den anmärkningen mot 1944 års förslag att taxeringsvärdena
vid tillämpning av den nya metoden skulle komma att förete
för tvära övergångar vid gränserna mellan de olika tillväxtområdena ha de
sakkunniga även föreslagit vissa bestämmelser för utjämning av sådana
övergångar. Dessa bestämmelser, som bibehållits oförändrade i propositionsförslaget,
innehålla dels att å markvärdet för sådana trakter inom ett
tillväxtområde, som gränsa mot ett nordligare tillväxtområde, skall i den
utsträckning som bestämmes i de lokala skogstaxeringsanvisningarna kunna
göras ett särskilt procentuellt avdrag (B. punkt 10 sista stycket) och
dels att skogsvärdet för sådana trakter inom tillväxtområde II eller III, som
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 37
gränsa mot ett nordligare tillväxtområde, skall i den utsträckning som i
samma anvisningar bestämmes kunna beräknas med användning av skogsvärdefaktorer
svarande mot en längre omloppstid än den i tillväxtområdet
för ifrågavarande godhetsklass å marken i allmänhet antagna (B. punkt 9
andra stycket). Mot dessa anordningar för utjämning, som underlättas även
av den ökning av antalet godhetsklasser å marken, som skett i det nu föreliggande
förslaget i förhållande till 1944 års förslag, synas inga erinringar
ha framställts.
1944 års bevillningsutskott förutsatte också att detaljerna i den nya metoden
skulle i möjligaste mån förenklas. Skogstaxeringssakkunniga, som i
anledning härav undersökt möjligheterna att genomföra en förenkling, ha
ansett kravet härpå böra beaktas främst i fråga om nämndernas arbete.
Med denna utgångspunkt, som i och för sig synes vara riktig, ha de sakkunniga
lyckats åstadkomma ett värderingsförfarande som uppenbarligen
icke bereder några större svårigheter att tillämpa i praktiken. Till denna
senare fråga skall utskottet återkomma i det följande.
På grund av det nu sagda måste utskottet i likhet med departementschefen
konstatera att ingen av de omständigheter, som åberopades som skäl
mot den nya metodens genomförande till 1945 års fastighetstaxering, utgör
skäl att avvisa den nu. En negativ inställning till propositionsförslaget måste
uppenbarligen motiveras med andra skäl. Utskottet skall i det följande
något beröra de skäl av sådan beskaffenhet som kunna tänkas föreligga.
Utskottet vill då först understryka att en argumentering om att den nya
metoden kan beräknas generellt ge för höga taxeringsvärden enligt dess
mening är ovidkommande. Värdena bestämmas icke av metoden som sådan
utan av värdefaktorerna, och dessa äro icke beroende av den metod som
användes. Den nya metoden behöver i och för sig icke ge en högre värdenivå
än den gamla.
I diskussionen om den nya metoden har som ett teoretiskt fel hos denna
framhållits att den arbetar med medeltalsvärden och schabloner, därvid särskilt
påpekats att skogsägare, som driva sitt skogsbruk med stora förråd
och långa omloppstider, bli missgynnade. Vid närmare eftertanke torde
denna argumentering befinnas vara ganska tvivelaktig. Varje avkastningsvärdeberäkning
förutsätter en kalkyl över kommande skogsuttag, en hushållningsplan.
En sådan kalkyl eller plan kan å andra sidan vara — och
är väl oftast — påverkad av subjektiva bedömningar hos skogsägaren eller
den som uppgjort planen. Det är väl emellertid ingen som på allvar vill
ifrågasätta, att skogen skulle taxeras med hänsynstagande till dylika subjektiva
bedömningar om i vilken takt eller på vilket sätt avkastningen ur
skogen bör uttagas. Detta skulle ju, som departementschefen framhållit, logiskt
föra fram till att den skogsägare, som beslöte sig för att icke uttaga
någonting ur sin skog, skulle helt undgå fastighetsskatt för densamma.
Att den nya metoden som grund för värderingen lägger en enhetlig avverkningsberäkning
— de uttag ur genomsnittsskogen som skola ske för
att denna skall bibehållas oförändrad — anser utskottet sålunda vara prin
-
38
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
cipiellt riktigt. Däremot är det givetvis att beklaga, att den nya metoden
måst använda sig av vissa av praktiska skäl införda schabloner, som onekligen
komma att förorsaka vissa avvikelser från det exakta avkastningsvärde
man vill nå. Därmed avser utskottet sådana saker som att tillväxtområdena
måst göras relativt stora, att uppdelning av virkesförrådet måst
inskränkas till att avse fördelning på ett par tre förrådsgrupper o. d. Emellertid
måste ihågkommas att det här gäller att väga mellan två motstående
intressen, det ena att få värderingen så exakt som möjligt, det andra att få
förfarandet så enkelt som möjligt. Det är av stor vikt att också det senare
intresset blir i möjligaste mån tillgodosett och såvitt utskottet kunnat
tinna ha förenklingarna ingalunda drivits så långt att de på ett obehörigt
sätt inkräkta på exaktheten.
Den nu berörda anmärkningen synes för övrigt vara ett dåligt argument
för avvisande av den nya metoden till förmån för den gamla, eftersom den
nya metoden, enligt vad som visade sig vid provtaxeringarna, i varje fall
ger en större och riktigare differentiering de särskilda fastigheterna emellan
än den gamla gjort (se exempelvis den av departementschefen åberopade
tabellen å s. 65 i prop.). Man får komma ihåg att den gamla metoden
grundar värdeberäkningen på en verkligt grov schablon, nämligen normalförråden,
vilka endast bygga på vissa antagna tillväxtprocent.
Ett argument som ofta framhållits i diskussionen är, att tiden ännu icke
är inne för genomförande av den nya metoden. Det finns, sägs det, alltför
få fastigheter, beträffande vilka uppskattningsuppgifter om virkesförrådet
föreligga, och i andra fall är det tämligen likgiltigt vilken metod som användes,
då taxeringen kommer att grunda sig på gissningar i båda fallen.
Icke heller detta argument synes vara alltför väl genomtänkt. Det är visserligen
sant, att man i de fall då exakta uppgifter om virkesförrådet på
en fastighet saknas måste bedöma detta oavsett vilken metod som tillämpas
och att denna bedömning kanske ofta närmast kan karakteriseras som en
gissning. Men de båda metoderna förete den bestämda skillnaden att när
man har »gissat» på vissa betydelsefulla data angående skogen — främst
sådana som sammanhänga med dess grovleksförhållanden, eftersom dessa
betyda mest för värdet — får man vid tillämpning av den nya metoden
omedelbart reda på värdet, medan man vid tillämpning av den gamla metoden
måste gissa en gång till, nämligen på hur dessa bedömda uppgifter inverka
på relativa skogstillgången. Därom ge nämligen de hittills använda
grunderna ingen upplysning, och det är den bristen i den gamla metoden
som varit mest besvärande.
I detta sammanhang vill utskottet något beröra ett förslag som vid ett
par tillfällen framkommit, nämligen att de båda metoderna skulle användas
samtidigt vid någon fastighetstaxering, antingen i hela landet eller i några
för ändamålet utvalda delar därav. Om det skulle vara någon mening med
en sådan anordning måste uppenbarligen också fastställas en metod för
bestämmande av relativa skogstillgången härvid. Eljest skulle ju vederbörande
beskattningsnämnd komma i den situationen, att den hade att fast
-
39
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
ställa å ena sidan ett taxeringsvärde som vilade på en »gissad» relativ skogstillgång
och å andra sidan ett taxeringsvärde som vore matematiskt riktigt
uträknat på de föreliggande primärfaktorerna. Resultatet kunde val
då gärna icke bli något annat än att relativa skogstillgången bestämdes så
att den gåve samma taxeringsvärde som den nya metoden.
Emellertid ha undersökningar som gjorts i samband med utarbetandet av
den nya metoden visat att det icke finns någon s. k. närmemetod eller annan
metod för beräkning av'' den relativa skogstillgången, som ger ett någorlunda
riktigt resultat, utom just den nya metoden. Detta är icke så underligt,
eftersom hela det arbete man lagt ned på den nya metoden i själva verket
icke är någonting annat än en utredning av de faktorer av olika slag som
böra påverka relativa skogstillgången för att denna skall ge ett riktigt avkastningsvärde.
Även om man kompletterar den gamla metoden med en
särskild anvisning för beräkning av den relativa skogstillgången, kommer
man sålunda in i samma återvändsgränd. I den mån man icke medvetet vill
ge en felaktig sådan anvisning måste denna utformas så att den ger en relativ
skogstillgång som motsvarar det taxeringsvärde, som direkt framkommer
vid tillämpning av den nya metoden.
Med det sist sagda har utskottet velat spetsa till problemställningen för
att ytterligare belysa vad det egentligen är man har att taga ställning till.
Den principiella skillnaden mellan de båda metoderna är mycket liten. Sedan
den gamla metoden förbättrats så att den kan beräknas fylla sitt ändamål,
d. v. s. sedan den kompletterats med bestämmelser om beräkning av
den relativa skogstillgången, synes diskussionen om vilken metod man skall
använda i själva verket komma att inskränka sig till en strid om ord, nämligen
om orden »relativa skogstillgången» skola bibehållas i värdeiingsreg
lerna eller icke.
En av de oftast återkommande invändningarna mot den nya metoden har
varit, att den är alltför invecklad och svårbegriplig för att kunna fattas av
de skattskyldiga och taxeringsmännen. Icke heller den invändningen är
särskilt starkt grundad. Det som är invecklat i den nya metoden är beräkningen
av korrektionsfaktorerna. Så snart man med matematikens hjalp vill
komma fram till ett avkastningsvärde å skog, äro emellertid ganska invecklade
diskonteringsberäkningar m. in. ofrånkomliga. Detta gäller gi\et\is
även om man beslutar sig för att bibehålla den gamla metoden. Man måste
ju då utarbeta anvisningar för beräkning av den relativa skogstillgången,
och där måste dessa invecklade beräkningar i så fall komma in. Den olägenheten
att en verklig beräkning av ett avkastningsvärde i praktiken icke kan
ske utan genom användning av tabeller eller dylika hjälpmedel, för vilkas
utarbetande krävts invecklade matematiska räkneoperationer, är sålunda
gemensam för båda metoderna.
Ett annat argument mot den nya metoden är, att den icke — åtminstone
icke i samma utsträckning som den gamla — tillåter att man taxerar baklänges,
d. v. s. att man, när man finner det värde man på vanlig väg kommit
fram till för högt eller för lågt, höftar ett värde som man anser riktigt och
40 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
sedan rättar relativa skogstillgången eller andra primärfaktorer därefter.
Detta argument är tveeggat. Det synes nämligen med ännu större skäl kunna
åberopas mot bibehållande av den gamla metoden. Ett sådant sätt att taxera
skogsfastighet betyder ju att gällande värderingsregler sättas ur kraft till
förmån för en ren skälighetsuppskattning, och det skulle ju vara ytterligt
betänkligt om ett sådant förfaringssätt skulle vinna allmän tillämpning.
Mot den nya metoden har slutligen även invänts, att den kommer att
åsamka beskattningsnämnderna ökade svårigheter i förhållande till den hittillsvarande
metoden. Denna åsikt delas emellertid icke av provtaxeringsnämnderna,
som i stället så gott som enhälligt uttalat att den nya metoden
är lättare att tillämpa än den gamla. Utskottet har icke kunnat undgå att
fästa stor vikt vid dessa uttalanden av provtaxeringsnämnderna, vilka ju äro
de enda som kunna sägas besitta sakkunskap i just denna fråga.
Pa grund av det nu sagda anser utskottet de invändningar som framförts
mot den nya metoden icke vara av den beskaffenheten att de motivera ett
avvisande av eller ett uppskov med densamma. Trots att utskottet är medvetet
om att den nya metoden är förenad med en hel del svårigheter, som
särskilt komma att göra sig gällande i början, och att speciellt upprättandet
av de lokala skogstaxeringsanvisningarna kommer att kräva åtskilligt arbete,
vill utskottet därför i princip tillstyrka propositionsförslaget.
Utskottet övergår härefter till frågan om de värdefaktorer — räntefot,
prisnivå och avdrag för allmänna kostnader — som skola tillämpas vid
taxeringen.
Beträffande räntefoten, som redan i det föregående något berörts, har
utskottet intet att erinra mot propositionsförslaget. Departementschefens
motivering för att räntefoten bestämmes till 5 procent synes bärande.
Vad angår prisnivån skall enligt propositionsförslaget värderingen ske
efter de priser och kostnader som varit gällande under den närmast före
taxeringen liggande femårsperioden. Detta innebär att nettopriserna under
perioden 1946—1950 skola läggas till grund för 1952 års taxering. Emellertid
har till följd av de radande exceptionella förhållandena i övergångsbestämmelser
till den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen intagits ett
stadgande om att bruttopriserna under den angivna perioden vid värdeberäkningen
skola reduceras med 25 procent.
I motionerna 1:327 och 11:437 har alternativt yrkats bland annat att
värdeberäkningen vid 1952 års taxering skall grundas på årsserien 1945—
1949. Som stöd för detta yrkande har anförts att det skulle möta stora svårigheter
att erhålla utredning om nettopriserna för hösten 1950 innan taxeringen
måste påbörjas.
Utskottet anser liksom departementschefen, att det vore en fördel om
skogstaxeringen kunde grundas på en så aktuell prisnivå som möjligt och
alltså till grund för 1952 års fastighetstaxering kunde läggas 1946—1950
års priser. Emellertid måste utskottet medge, att svårigheter kunna tänkas
uppstå att i tid erhålla uppgifter för beräkning av höstnettopriserna
41
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
1950, eftersom material härför knappast kan erhållas förrän drivningssäsongen
1950—1951 är till ända. I varje fall skulle den prisstatistik, som
enligt meddelade föreskrifter föres av länsstyrelserna, icke kunna användas
för ändamålet, då denna enligt samma föreskrifter icke skall föreligga
i färdigt skick förrän ett år efter drivningssäsongens utgång. Detta innebär
således att 1950 års höstpriser icke behöva föreligga tillgängliga förrän
den 1 juli 1952.
På grund härav och då det ännu i viss mån är ovisst hur den senaste
drivningssäsongens kraftiga stegring av bruttopriserna på virke kommer
att påverka taxeringsvärdena, vill utskottet tillstyrka det i nyssnämnda
motioner framställda yrkandet, att prisperioden för 1952 års taxering skall
skjutas tillbaka ett år, d. v. s. att till grund för denna taxering skola läggas
medelpriserna för åren 1945—1949. Utskottet förutsätter därvid, att till
den därpå kommande fastighetstaxeringen undersökes huruvida icke insamlingen
av prisuppgifter för den av länsstyrelserna förda prisstatistiken
kan ske så snabbt att även uppgifter från den närmast före taxeringens
början liggande drivningssäsongen kunna göras tillgängliga vid taxeringen.
Förslaget, att vid 1952 års taxering på grund av de onormala förhållandena
under efterkrigstiden skall göras en särskild reduktion med 25 procent
av bruttopriserna, anser sig utskottet kunna godtaga, ehuru utskottet
är medvetet om att denna reduktion genom den förut angivna ändringen
av prisperioden kan komma att — åtminstone i vissa fall — verka väl
kraftigt.
Vad slutligen angår avdraget för allmänna kostnader för skogsbruket
har i motionerna I: 327 och II: 437 yrkats att detta måtte höjas över i propositionsförslaget
upptagna 33 procent. Vidare har i den ovan omnämnda
skriften från Sällskapet för ekodlingens främjande hemställts, att avdraget
beträffande ädel lövskog måtte höjas till 50 procent. Utskottet, som
icke finner det styrkt att avdraget för allmänna kostnader i propositionsförslaget
tilltagits för lågt, anser sig dock icke härutinnan böra tillstyrka
någon ändring i detta förslag.
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande sålunda, att
utskottet tillstyrker propositionsförslaget med den ändringen att som grund
för värdeberäkningen skola läggas medelhöstpriserna för åren 1945—194&
i stället för motsvarande priser för åren 1946—1950.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl.
Majt:s förevarande proposition nr 39 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,
42
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
1) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning om ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379); samt
3) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning med instruktion för värdering av skogsmark
och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstrulction)
med den ändring, att bestämmelserna
om ikraftträdandet erhålla följande såsom utskottets förslag
betecknade lydelse:
Kungl. Maj.ts förslag:
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen .skall
första gången tillämpas i avseende
å 1952 års allmänna fastighetstaxering
under iakttagande att vid denna
taxering skola såsom bruttopri,
ser enligt femårsregeln anses medelhö,
stpriserna för åren T946—
1950 efter reduktion med 25 procent
därav.
Utskottets förslag:
Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Förordningen .skall
första gången tillämpas i avseende
å 1952 års allmänna fastighetstaxering
under iakttagande att vid denna
taxering skola såsom bruttopriser
enligt femårsregeln anses medelhöstpriserna
för åren 1945—
1949 efter reduktion med 25 procent
därav.
ävensom
B) att följande motioner, nämligen
de likalydande motionerna I: 324 av herr Mannerskantz
in. fl. och II: 434 av herr Haeggblom m. fl.,
de likalydande motionerna 1:325 av herr Gränebo m. fl.
och II: 435 av herr Hedlund i Rådom in. fl.,
de likalydande motionerna I: 326 av herr Spetz m. fl. och
II: 436 av herr Widén m. fl., samt
de likalydande motionerna 1:327 av herr Hjalmar Nilsson
och II: 437 av herr Nilsson i Svalöv
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 17 april 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 43
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Velander, Falk,
Ramberg, Niklasson, Wehtje*, Snygg, Werner och Spetz samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i
Skedsbygd*, Orgåird, Nilsson i Kristinehamn, Persson i Svensköp*, Gunnarsson,
Kärrlander, Henriksson och Nilsson i Svalöv.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Velander, Niklasson, Wehtje, Werner, Spetz, Sandberg, Jonsson
i Skedsbygd, Persson i Svensköp, Gunnarsson och Nilsson i Svalöv, vilka
anfört följande:
»Utskottet har hemställt, att riksdagen måtte, med viss mindre ändring,
antaga de i propositionen nr 39 föreslagna nya grunderna för värdering av
skogsmark och växande skog att tillämpas vid 1952 års fastighetstaxering.
Denna utskottets hemställan ha vi ansett oss icke kunna biträda. Vi ha
nämligen funnit den nya metoden behäftad med så allvarliga brister, att
densamma icke bör givas företräde framför hittills gällande grunder.
Vid detta vårt ställningstagande ha vi icke kunnat undgå att taga intryck
av den kritiska inställning, varåt flertalet remissinstanser i av dem avgivna
yttranden givit uttryck, samt innehållet av de i ämnet väckta motionerna.
Sålunda ha sådana myndigheter och institutioner, som måste anses besitta
speciell sakkunskap på det skogliga området, såsom domänstyrelsen, skogsstyrelsen,
skogshögskolans rektor och lärarråd, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och Svenska skogsvårdsföreningen bestämt avstyrkt den
föreslagna metodens genomförande. Härvid är att märka att domänstyrelsen,
som åtnjutit förtroendet att vid tidigare fastighetstaxeringar framlägga förslag
till skogsvärdering,sinstruktion och som alltså år 1944 stod som förslagsställare
beträffande de nu överarbetade nya grunderna, icke längre ansett
sig kunna vidhålla detta sitt förslag. Särskilt avseende synes oss även
böra tillmätas de yttranden i avstyrkande riktning, som avgivits av de organisationer,
på vilkas medlemmar det skulle ankomma att medverka vid metodens
tillämpning, nämligen Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund
och Sveriges länsskogvaktareförbund.
Vi finna det uppenbart, att metoden i tillämpningen kommer att motverka
en sund skogspolitik samt strävandena till en bättre skogsvård och höjd
avkastning av landets skogar. Känt är, att vi i vårt land nödgas arbeta med
alltför låga virkesfönråd och att skogens avkastning därför är lägre än vad
den borde vara. En av de mest angelägna uppgifterna i svenskt skogsvårdsarbete
är sålunda att åvägabringa en bättre bcstockning av våra skogar.
Det är att beklaga, att strävandena i sådant syfte komma att försvåras vid
ett genomförande av metoden i fråga, vilken på sitt sätt diskriminerar välbestockade
och virkesrika skogar samt fastigheter med övervägande till
-
44
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
växande yngre skog, vilken bör sparas för framtiden. Detta produktionstekniskt
betänkliga förhållande har jämväl påtalats i ett flertal remissyttranden.
Däri påvisas sålunda, att riksskogstaxeringsmaterialet, varpå metoden
bygger, genomsnittligt omsluter virkesfattdga och utglesnade skogar,
vilka på grund härav uppvisa en tämligen hög relativ tillväxt. Om metoden
så uppbyggd tillämpas på fullslutna och virkesrika bestånd, erhålles kalkylmässigt
en högre värdeavkastning än den verkliga, vilket med det avsedda
förfaringssättet automatiskt leder till oriktiga taxeringsvärden. En beräknad
avverkning, som på detta sätt överstiger tillväxten, utgör i själva verket ett
kapitaluttag ur skogen och metoden kommer sålunda i fråga om mera fullslutna
skogar än genomsnittsskogen alltid att medföra en beskattning av sådana
kapitaluttag. Ostridigt måste också anses vara, att metoden leder till
att även fastigheter med övervägande yngre skogar, där viss del av tillväxten
såväl ur ekonomisk synpunkt som enligt skogsvårdslagstiftningens krav bör
uppsparas, bli feltaxerade.
Utskottet har sökt bortförklara denna till sina skogspolitiska verkningar
mycket allvarliga brist hos den nya metoden med det uttalandet, att en
skogstaxeringsmetod icke kan ge rum för ägarnas subjektiva bedömningar
om i vilken takt eller på vilket sätt avkastningen av skogen bör uttagas.
Det är emellertid här icke fråga om ägarnas subjektiva bedömanden om
olika skötselmetoder utan om att skogen skall och bör värderas efter sin
faktiska avkastning. En taxeringsmetod, som automatiskt leder till att virkesrika
och välskötta samt därför högproduktiva skogar bli övertaxerade
och därmed för hårt beskattade, måste ur nationalekonomisk synpunkt betraktas
såsom föga tillfredsställande. Dess tämligen självklara följd måste
befaras bli, att virkesförråden i dessa torde komma att snabbt bringas ned
till riksskogstaxeringsmaterialets lägre medelnivå.
Nu berörda brist hos metoden utgör en logisk konsekvens av hela dess
metodik, som kan sägas innefatta ett uppbyggande av taxeringsvärdena på
schabloniserade medeltal, hämtade från riksskogstaxeringens statistiska material.
I den mån de enskilda fastigheterna inom respektive tillväxtområden
till sin skogliga konstruktion äro så beskaffade, att de överensstämma med
eller ligga nära dessa schablonvärden, bli de riktigt taxerade. Avviker den
skogliga produktionen från schablonerna, bli fastigheterna automatiskt mer
eller mindre feltaxerade. Och, vad värre är, metoden ger därtill mycket små
möjligheter till rättelse av dessa automatiska fel, vilka ligga så att säga
inkapslade i det tabellverk, enligt vilket det praktiska taxeringsarbetet skall
utföras.
Om den nya metoden har det framhållits, att den medför en större och
riktigare differentiering de enskilda fastigheterna emellan än den gamla.
Vi äro icke övertygade om att de jämförelser, som gjorts i detta avseende,
kunna anses riktiga, därför att man hittills vid taxering enligt den gamla
metoden icke arbetat under samma förutsättningar som de som nu föreEfter
den på grund av de senaste riksskogstaxeringarna numera vunna
bättre kännedomen om bl. a. tillväxtförhållandena i landet har man så
-
45
Bevillningsutskottets betänkande nr 3i.
lunda nu möjligheter att vidtaga erforderliga justeringar. Utskottets påpekande
i denna detalj kan sålunda icke drabba den gamla metoden i princip
utan får anses vara av mera teknisk natur. Det bör också i detta sammanhang
påpekas, att med den erfarenhet, som taxeringsnämnderna numera
hava tillägnat sig vid tillämpningen av den gamla metoden, den differentiering
av taxeringsvärdena som bör eftersträvas också skall visa sig
framkomma.
Slutligen anse vi oss böra erinra om det fel hos den nya metoden, som de
sakkunniga och jämväl departementschefen snuddat vid, då de med en
mycket försiktig formulering betecknat metoden som »svårtillgänglig». Vad
som ligger bakom det tabellverk, vilket med räknemaskinernas hjälp slår
fram skogarnas taxeringsvärden, torde såväl de flesta av taxeringsmännen
som även de skattskyldiga i allmänhet vara oförmögna att kontrollera eller
förstå. Man måste därför med beklagande förutse, att en så beskaffad taxeringsmetod
aldrig kan komma att vinna de skattskyldigas förtroende. Härutinnan
skiljer sig den nya metoden ofördelaktigt från den gällande, som
dock tillvunnit sig en betydande goodwill.
Enligt vår mening bör alltså med bifall till de i ämnet väckta motionerna
den förevarande propositionen avslås och en skogsvärderingsinstruktion
grundad i princip på den hittills tillämpade metoden antagas av riksdagen
för tillämpning även vid nästa allmänna fastighetstaxering. Vi äro
därvid medvetna om att denna metod i sitt nuvarande skick är i behov av
en viss omarbetning. Såväl statens skogsforskningsinstitut som domänstyrelsen
och skogsstyrelsen, vilka samtliga skola svara för de förberedande arbetena
till taxeringen, ha i sina remissyttranden räknat med att kunna förbättra
den nu gällande metoden och därvid särskilt åstadkomma ett bättre
underlag för bestämmande av den relativa skogstillgången. I sistnämnda
avseende erfordras bland annat ytterligare anvisningar om grovskogsförekomstens
inverkan på den relativa skogstillgången och en justering av siffrorna
i tabell II till skogsvärderingsinstruktionen, vilken tabell utvisar storleken
av ett normalt sammansatt och slutet virkesförråd för olika boniteter
och omloppstider i enlighet med numera vunnen allt bättre kännedom om
den skogliga produktionen. Det torde med visshet kunna förutsättas, att efter
en sådan komplettering tillämpningen av denna faktor i allmänhet kommer
att ge ett jämnare och riktigare resultat än om nämnderna enligt den nya
metoden skola tvingas arbeta med cn gissad fördelning av virkesförrådet i
sortiments- och grovleksklasscr in. in., vilken fördelning ger det största utslaget
i fråga om värdenas differentiering.
Det förhållandet, att nämnda tabell kan behöva justeras, medför att den
icke i nu föreliggande skick kan föreslås till godkännande av riksdagen. Vi
förmena, att detta dock icke bör utgöra hinder för antagande av en skogsvärderingsinstruktion,
som i övrigt innehåller de för taxeringen grundläggande
bestämmelserna. Fastställande av ny tabell II torde böra ankomma
på Kungl. Maj :t, efter förslag härom från domänstyrelsen i samråd med
statens skogsforskningsinstitut och skogsstyrelsen. Vi förutsätta att utarbe
-
46
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
tandet av den nya tabellen skall kunna ske så snabbt, att den kan fastställas
innan arbetet med årets typskogsinventering måste påbörjas, d. v. s. senast
i juni i år. Även tastställande av tabell I till instruktionen bör givetvis härvid
överlåtas åt Kungl. Maj :t.
I fråga om de för taxeringen grundläggande faktorerna — räntefot, prisnivå
och avdrag för allmänna kostnader —■ anse vi oss böra acceptera det
resultat, vartill utskottet kommit. Vi förutsätta sålunda, att räntefoten sättes
till 5 procent, prisnivån grundas på medeltalet av 1945—49 års bruttopriser
med avdrag av 25 procent samt att det regelmässiga avdraget för allmänna
omkostnader skall utgöra 33 procent. Av de normala 20 årsavkastningarna
vid 5 procents räntefot böra, liksom vid 1933 års taxering, 31/,
årsavkastningar utgöra markvärde och 16y2 årsavkastningar skogsvärde vid
normal skogstillgång. I enlighet härmed har utarbetats ett förslag till skogsvärderingsinstruktion
som intagits nedan under vår hemställan.
Beträffande innehållet i övrigt i denna instruktion hava vi i stor utsträckning
ansett oss kunna bibehålla bestämmelserna i den nu gällande instruktionen.
På ett par punkter hava emellertid avvikelser gjorts. Sålunda har,
då begreppet skyddsskog numera avskaffats, reglerna om de fall då särskilt
förhöjt avdrag för allmänna kostnader får medgivas utformats i enlighet
med motsvarande bestämmelser i propositionsförslaget. Härvid har^ på
grund av vad som anförts under remissbehandlingen av skogstaxeringssakkunnigas
förslag, i motionerna I: 327 och II: 437 samt i den från Sällskapet
för ekodlingens främjande inkomna skriften angående behovet av lättnader
lör den ädla lövskogen, såsom ett fall då särskild förhöjning av avdraget
upptill 50 procent skall kunna ske upptagits jämväl förekomst av sådan
skog. Ädel lövskog har därvid definierats på samma sätt som i propositionsförslaget.
Under åberopande av vad sålunda anförts få vi hemställa,
att riksdagen måtte — i anledning av de likalydande motionerna
1:324 (av herr Mannerskantz m. fl.) och 11:434
(av herr Hseggblom in. fl.), de likalydande motionerna I:
325 (av herr Gränebo m. fl.) och 11: 435 (av herr Hedlund
i Rådom m. fl.), de likalydande motionerna I: 326 (av herr
Spetz m. fl.) och 11:436 (av herr Widén in. fl.) samt de
likalydande motionerna 1:327 (av herr Hjalmar Nilsson)
och II: 437 (av herr Nilsson i Svalöv) -— avslå Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr 39 samt för sin del antaga följande
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
47
1) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 870).
Härigenom förordnas, att punkt 4 av anvisningarna till 9 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Anvisningar
till
9 §•
4. För jordbruksfastighet —---växande skog.
Dylik fastighet---å skogsmarken.
Skogsmark skall---(skogsmarkens avkastningsvärde).
Såsom skogsmark skall upptagas all---för skogsproduktion.
Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan — — — frösådd m. m.
Till skogsmark — •— — i övrigt.
Skogsmarkens normala---(normal skogstillgång).
Den normala årliga virkesavkastningen uppskattas i kubikmeter per hektar
såsom uttryck för markens virkesproducerande förmåga (bonitet). Värdet i
penningar av den sålunda uppskattade normala årsavkastningen beräknas
efter virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde) enligt de priser,
som angivas i instruktionen för värdering av skogsmark och växande skog.
Från värdet av den enligt sålunda angivna grunder beräknade avkastningen
skola avdragas 33 procent för kostnader för skogens vård, förvaltning,
bevakning, väg- och byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning,
skogsindelning, skatter m. m. År avsättningsläget för skogen så ogynnsamt
att en väsentlig del av den till gagnvirke användbara virkesavkastningen
enligt förutsättningarna för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund
av naturförhållandena särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för
handen eller består skogen av ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask,
avenbok, lind och lönn), och måste därför skogen skötas med anlitande av
en onormalt stor del av avkastningens värde, må avdraget för sådana kostnader
efter prövning i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas,
dock ej till mer än 50 procent av den beräknade normala avkastningen. Det
sålunda reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning
per hektar skogsmark.
Skogsmarkens avkastningsvärde---växande skog.
Växande skog---(relativ skogstillgång).
Belastas skogsområde----särskilt angivas.
1 Senaste lydelse se 1944: 280.
48 Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
Består en del av en taxeringsenhets skogsområde av skog med ogynnsamt
avsättningsläge eller av skog med särskilda föryngringssvårigheter eller av
ädel lövskog skall, därest för denna del av skogsområdet här ovan omnämnt
förhöjt kostnadsavdrag skall beräknas, särskild värdesättning för sådan del
av taxeringsenheten äga rum.
Särskild förmån —--ingå i skogsmarkens värde.
Har på---till 10 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1952; dock skola bestämmelserna
i sin nya lydelse lända till efterrättelse redan före sistnämnda dag, såvitt
angår 1952 års allmänna fastighetstaxering.
2) Förslag
till
förordning med instruktion för värdering av skogsmark och
växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderings
instruktion).
Härigenom förordnas, att vid taxering av fastighet skola jämte de föreskrifter,
som meddelas i kommunalskattelagen, tillämpas följande uppskattningsgrunder.
1. Särskilda värden skola beräknas för skogsmark och växande skog.
Skogsmark skall värdesättas efter sin normala avkastningsförmåga på
sätt i punkterna 4, 5 och 6 närmare angives (skogsmarkens avkastningsvärde).
Växande skog skall värdesättas med hänsyn till dess beräkneliga faktiska
värdeavkastning enligt punkterna 4, 5, 6 och 7 (skogsvärdet).
A. Skogsmark.
2. Såsom skogsmark skall upptagas all icke odlad mark, som, vare sig
den vid tillfället är skogbärande eller ej, är lämplig att använda för skogsproduktion.
Till skogsmark hänföras således även ljungmark och annan
dylik mark, som av ålder ligger skoglös, såframt den kan anses lämpa sig
för skogsproduktion.
Såsom skogsmark skall ej upptagas sådan skoglös eller obetydligt trädbevuxen
ängsmark, som, ehuru den visserligen kan användas för skogsproduktion,
i främsta rummet disponeras för foderproduktion genom bete eller
slätter samt med god hushållning även bör därtill användas, vare sig
den är att betrakta såsom kultiverad betesäng eller den är hänförlig till naturlig
betes- eller slåtteräng. Skogbevuxen s. k. hagmark skall, i den mån
den utnyttjas såsom kultiverad betesäng, ej heller redovisas såsom skogsmark.
Med kultiverad betesäng avses sådan icke i vanlig mening under plog
lagd, i huvudsak foderproducerande men ej sällan något trädbevuxen betesmark,
som för betets förbättrande är föremål för ordnad skötsel, varmed
förstås sådana åtgärder som röjning, dikning, planering, kalkning, gödsling,
frösådd m. m. o o o
Till skogsmark räknas ej heller s. k. impediment, vartill hänföras myrar
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
49
(mossar och kärr), berg, fjällmark och annan dylik mark, som på grund
av klimatiska förhållanden, ogynnsamma vattenförhållanden, näringsbrist
eller de lösa jordlagrens ringa djup är av den beskaffenhet, att någon egentlig
skogsproduktion där icke kan påräknas.
Värdet av sådan mark ävensom, i förekommande fall, av bete å skogsmark
skall inräknas i värdet av fastigheten i övrigt.
.‘k Arealen skogsmark beräknas, vad angår statens och andra allmänna
skogar, efter därom av domänstyrelsen meddelade eller eljest tillgängliga
officiella uppgifter; vad angår enskilda skogar under ordnad hushållning
med tillgängliga och tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar efter uppgifter
i dessa; samt, vad angår övriga skogar, med ledning av uppgifter från
jordregistret, ekonomiska kartverk eller andra offentliga handlingar, så ock
efter ingivna deklarationer och andra upplysningar, som kunna införskaffas.
4. Skogsmarkens normala virkesavkastningsförmåga (boniteten) skall
beräknas efter den årliga virkesavkastning, uppskattad i kubikmeter per
hektar, som anses kunna erhållas vid ett efter rationella grunder bedrivet
skogsbruk och under antagande, att marken vore bevuxen med ett tillfredsställande
samt å behöriga åldrar fördelat virkesförråd (normal skogstillgång).
Boniteten är således icke beroende av att den för viss tid uttagbara
virkesavkastningen är vare sig högre än normalt, på grund av att skogen
är mer än vanligt väl sluten eller innehåller relativt stor tillgång på moget
virke, eller lägre än normalt, på grund av att skogen är utglesnad eller utgöres
av övervägande ungskog, utan boniteten bestämmes av den uthålliga
årliga virkesavkastning, skogsmarken skulle lämna, om skogstillgången under
rationell skötsel vore normal. Såsom sådan normal virkesavkastning är
att anse exempelvis den, som i medeltal uppnås på sådana större skogsbruk,
där det väl sörjes för såväl återväxt som beståndsvård, och där det finnes ett
väl slutet och på behöriga åldrar väl fördelat virkesförråd.
Boniteten skall bestämmas efter den virkesproducerande förmågan utan
hänsyn till föreliggande möjlighet eller sätt för virkesavkastningens utnyttjande.
Vidare är att märka, att boniteten skall vara genomsnittlig och således
skall för skogsmarken i dess helhet avvägas med hänsyn till dess i
olika delar skiftande producerande förmåga.
A id bestämning av boniteten skall hela den normala årliga virkesavkastningen
uppskattas i kubikmeter per hektar och avse virke i rått tillstånd,
mätt i verklig kubikmassa fast mått på bark, d. v. s. ilen virkeskvantitet,
som erhålles, då virket mätes på rot efter noggranna s. k. massatabeller.
Boniteten angives — utom i visst i anvisningarna till kommunalskattelagen
angivet fall då skog med ogynnsamt avsättningsläge m. in. ingår i en taxeringsenhet
— som en för hela taxeringsenheten i fråga gällande medelbonitet.
Finnas för skogen tillförlitliga skogsuppskattningshandlingar, angivande
skogsmarkens olika boniteter eller innehållande andra uppgifter, varav mcdelboniteten
kan bedömas, sker uppskattningen med ledning därav. Saknas
sådana handlingar, uppskattas boniteten med ledning av vad som är känt
eller kan utrönas om skogsmarken i fråga, jämfört med medelboniteten å
trakten i övrigt.
ö. För värdering i penningar av den sålunda uppskattade normala virkesavkastningen
beräknas virkets nettovärde per kubikmeter å rot (rotvärde)
enligt de priser, som under åren 1945 49 på grund av prissättning
nämnda år i genomsnitt varit å orten gällande för de sortiment, varav dylik
normal virkesavkastning anses sammansatt (normal sortimentssammansättning),
under iakttagande av alt vid värdeberäkningen bni tiopriserna
4 Ritning till riksdagens protokoll 7 .send.
50
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
skola reduceras med 25 procent. I de särskilda anvisningar, som jämlikt
59 § taxeringsförordningen skola fastställas för varje län eller område av
län, bestämmes vad som för länets eller områdets vidkommande skall anses
såsom normal sortimentssammansättning.
Vid beräkning av virkets ovan angivna nettovärde skola från bruttopriserna
avdragas alla direkta avverknings- och transportkostnader, såsom kostnader
för huggning, körning, flottning eller annan transport till den plats,
för vilken bruttopriserna gälla, direkt arbetsledning, avmätning och intumning,
tillfälliga kojbyggnader, vintervägar och lastplatser, skogsvårdsavgifter
samt olycksfalls- och försäkringsavgifter i den mån de äro direkt hänförliga
till drivningsarbetet. Vid avdragens beräkning skall hänsyn tagas
till utdrivningens större eller mindre svårigheter i fråga om körvägar och
flottningsförhållanden in. m. dylikt. Därvid bör dock beaktas, att nettovärdet
skall utgöra ett medelvärde för hela skogen och att kostnaderna
sålunda skola vara representativa för skogens genomsnittliga avsättningsförhållanden.
Vid rotvärdets bestämmande enligt den normala sortimentssammansättningen
skall iakttagas, att kubikmassa, uttryckt i brukliga handelsmått,
t. ex. toppmätt massa inom bark för timmer, löst mått för brännved etc.,
måste omräknas till verklig kubikmassa fast mått på bark. För varje sortiment
och klass av ekonomiskt likvärdiga sortiment skall värdet utrönas
för vart och ett av de år, som skola läggas till grund för beräkningen, samt
medeltal för dessa värden uträknas. De såsom resultat av beräkningen erhållna
värdena skola angivas som medelnettovärden för samtliga år inom
den bestämda tidsperioden för varje sortiment, gällande fast mått på bark.
Ur dessa medelnettovärden bestämmes rotvärdet för samtliga sortiment enligt
den fastställda normala sortimentsisammansättningen på sätt framgår
av följande uträkning, vilken allenast utgör ett exempel:
Sortimentsklass:
I: |
timmer................... |
35 % å 8 |
kronor per |
kubikmeter kronor 2: 80 |
||
II: |
sulfitved o. l:a björkved .. |
20«/. » 6 |
» |
» |
» 1:20 |
|
III: |
sulfatved, props och l:a |
20 % » 4 |
» |
» 0:80 |
||
IV: |
kolved, industribränsle och |
25 % » 1 |
» 0:25 |
Rotvärde per kubikmeter kronor 5: 05.
Det bör beaktas, att den normala sortimentssammansättningen skall avse
hela virkesavkastningen, oberoende av huruvida viss del av denna icke
vinner avsättning. Skulle sålunda å viss trakt virke, i exemplet här ovan
hänfört till fjärde sortimentsklassen, ej vara avsättningsbart, bör i exemplet
detta utföras med värdet 0, då medelpriset blir endast 4 kronor 80 öre
per kubikmeter. Motsvarande gäller även, då försäljning skett på rot men
virke under viss brösthöjdsdimension ej kunnat vinna avsättning, ehuru
dess kubikmassa ingår i den för skogen beräknade årliga virkesavkastningen.
Vid uppskattningen måste jämväl beaktas, att sämre mark producerar ej
blott kvantitativt mindre virke utan även mindre värdefulla sortiment.
Vid uppskattning efter nu angivna grunder finnes alltså möjlighet att taga
hänsyn till varje särskild skogs läge i förhållande till avsättningsort och
annat, som inverkar på virkesvärdet. Vid enahanda bonitet och avsättningsläge
skall samma rotvärde åsättas den normala virkesavkastningen,
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
51
även om skogsbruk i olika syften bedrives med olika omloppstider. Avvikelser
från den omloppstid, som kan anses motsvara den för orten normala
sortimentssammansättningen, inverka visserligen på den verkliga virkesavkastningens
sammansättning och värde, men skall hänsyn till dessa avvikelser
tagas vid beräkningen av växande skogens värde enligt punkt 7.
b. Den enligt punkt 4 bestämda normala årliga virkesavkastningen per
hektar skogsmark multipliceras med det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet.
Från den värdeavkastning, som därvid framkommer, skola avdragas
113 procent för kostnader för skogens vård, förvaltning, bevakning, väg- och
byggnadsunderhåll, skogskultur, skyddsdikning, skogsindelning, skatter
in. m. Är avsättningsläget för skogen så ogynnsamt att en väsentlig del av
den till gagnvirke användbara virkesavkastningen enligt förutsättningarna
för värderingen saknar rotvärde, eller äro på grund av naturförhållandena
särskilda föryngringssvårigheter uppenbarligen för handen, eller består skogen
av ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och
lönn), och måste därför skogen skötas med anlitande av en onormalt stor
del av avkastningens värde, må avdraget för sådana kostnader efter prövning
i varje särskilt fall och med angivande av skälen höjas, dock ej till
mer än 50 procent av den beräknade normala värdeavkastningen. Det sålunda
reducerade värdet anses utgöra nettovärdet på ett års normal avkastning
per hektar skogsmark.
Skogsmarkens värde per hektar (skogsmarkens avkastningsvärde) skall
utgöra tre och en halv gånger nettovärdet på ett års normal avkastning.
Till underlättande av värdeberäkningen fastställer Kungl. Maj :t tabell
som, vid avdrag för kostnader med 33 procent, angiver skogsmarkens värde
per hektar vid förekommande kombinationer mellan bonitets- och rotvärdesklasser.
B. Växande skog.
7. Växande skog skall — oavsett om avverkningsrätt till densamma upplåtits
eller ej — värdesättas med hänsyn till det skick, vari den faktiskt befinner
sig, och den värdeavkastning, som för framtiden därur kan uttagas
under förutsättning av en rationellt driven hushållning. Därest skogen innehåller
ett så beskaffat virkesförråd, att den beräknade normala värdeavkastningen
genast och uthålligt kan uttagas, och sålunda normal skogstillgång
förefinnes, sättes värdet å den växande skogen (skogsvärdet), till sexton och
en halv gånger nettovärdet på den normala årliga värdeavkastningen. I den
av Kungl. Maj :t enligt punkt 6 sista stycket fastställda tabellen skall intagas
uppgifter även till ledning vid denna värdeberäkning.
Emellertid är den växande skogens slutenhet, sammansättning och beskaffenhet
i övrigt vanligen sådan, att den faktiska skogstillgången betingar ett
från det normala mer eller mindre avvikande skogsvärde. Detta värde i förhållande
till det normala utgör den relativa skogstillgången, som betecknas
med tal, uttryckta i tiondelar. Talet för relativa skogstillgången är således l,o,
om skogsvärdet överensstämmer med det normala. Relativ skogstillgång 0,9,
0,p, 0,7 o. s. v. innebär, att det förhandenvarande virkesförrådet, såsom i utglesnade
eller vanskötta skogar med allmän virkesbrist eller i välskötta skogar
med brist på moget virke, icke medgiver normal värdeavkastning. Är
detta fallet, skall skogsvärdet sättas i motsvarande mån lägre. På samma sätt
innebär relativ skogstillgång l,i, 1,2, 1,3 o. s. v., att skogsbeståndet till följd
av mer än vanligt stor slutenhet eller jämförelsevis god tillgång på moget
virke under viss tid kan medgiva större avverkning eller uttagande av värdefullare
dimensioner än som för normal värdeavkastning kan beräknas, varför
skogsvärdet i samma man sättes högre. Den erforderliga jämkningen av de
angivna skogsvärdena vid normal skogstillgång sker med stöd av de kända
52
Bevillningsutskottets betänkande nr 31.
avvikelser, skogens virkesförråd och dettas sammansättning med avseende på
åldrar och mogenhetsklasser samt grövre och klenare dimensioner uppvisar
vid jämförelse med förrådet å en normalt sammansatt skog och skogens därav
beroende förmåga att vid uthålligt skogsbruk giva en mot åsatt bonitet
och rotvärde svarande värdeavkastning.
Bedömandet av den relativa skogstillgången skall ske med utgångspunkt
från en uppskattning av befintligt virkesförråd och dettas förhållande till det
virkesförråd, som skall finnas å skogen, då denna är normalt sammansatt
och sluten (relativt virkesförråd). Till ledning vid detta bedömande skall
Kungi. Maj :t på av domänstyrelsen i samråd med statens skogsforskningsinstitut
och skogsstyrelsen upprättat förslag fastställa tabell, vilken för
olika boniteter och omloppstider utvisar storleken av nämnda förråd. Det sålunda
angivna virkesförrådet, som motsvarar relativa skogstillgången l,o, betecknar
jämväl relativa virkesförrådet l,o. Därest kubikmassan å området är
större eller mindre än vad som sålunda framgår av tabellen, är relativa virkesförrådet
i motsvarande mån större eller mindre än l,o. Siffran för relativa
virkesförrådet utgör därvid tillika siffran för relativ skogstillgång, därest virkesförrådets
avvikelse från det normala betingas allenast av skogens större
eller mindre slutenhet, men skogen i övrigt beträffande ålders- och dimensionsfördelning
kan betraktas såsom normal. Då emellertid normal åldersoch
dimensionsfördelning oftast ej är för handen, kommer det tal, som uttrycker
relativa virkesförrådet, vanligen icke att direkt angiva den relativa
skogstillgången. För erhållande av relativa skogstillgången måste talet för
relativa virkesförrådet jämkas, nämligen uppåt, om förrådet är sammansatt
av äldre bestånd eller grövre virke än normalt, och nedåt, om de äldre åldersklasserna
saknas eller bestånden äro sammansatta av övervägande klena dimensioner.
Det skall uppmärksammas, att det förhandenvarande totala virkesförrådet
— vari skall ingå jämväl virke av mindre dimensioner än den minsta uppskattade
— utan hänsyn till att viss del av dess avkastning måhända icke är
avsättningsbar eller utnyttjas för husbehov, skall ligga till grund för jämförelse
med det normala virkesförrådet.
I vederbörande taxeringslängd införes för varje fastighet uppgift om a)
virkesförrådets storlek i genomsnitt i kubikmeter per hektar, oavsett om uppgiften
är konstaterad genom uppmätning eller endast bedömd i och för bestämmande
av relativ skogstillgång enligt vad nyss sagts, b) det på grund
härav åsatta talet för relativa virkesförrådet, uttryckt i tiondelar, c) den relativa
skogstillgången, likaledes uttryckt i tiondelar, samt d), i det fall att
avvikelse skett från talet för relativa virkesförrådet vid bestämmande av relativa
skogstillgången, skälet för avvikelsen.
Innebörden av ovan angivna värderingsmetod belyses därav, att å skogar,
för vilka tillförlitliga hushållningsplaner finnas, ur vilka översikt kan erhållas
rörande den virkesavkastning som omedelbart och i framtiden årligen
bör kunna utvinnas, skogens och skogsmarkens sammanlagda värde kan erhållas
på det sätt att dessa avkastningar värderas i penningar med tillämpning
av de pris, som varit bestämmande för det enligt punkt 5 beräknade rotvärdet,
och skogsbrukets hela till nutiden diskonterade avkastning därefter
uträknas efter 5 procents räntefot, varefter avdrag sker med 33 procent för
beräknade omkostnader. Av del sålunda erhållna värdet skall ett enligt ovan
i punkt 6 angivna grunder beräknat värde redovisas såsom skogsmarkens
värde, resten såsom den växande skogens värde. Relativa skogstillgången är
i detta fall det tal, som erhålles, om nämnda värde å den växande skogen ds
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 31. 53
videras med 16''/* gånger den normala årliga värdeavkastningen, minskad
med 33 procent.
Endast undantagsvis lärer relativa skogstillgången kunna sättas lägre
än 0,2.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling
och skall första gången tillämpas i avseende å 1952 års allmänna fastighetstaxering.
»