Nr 22—25.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
1
Nr 22.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om restitution av tull å vissa för militärt bruk lämpliga
terrängbilar, som av enskilda införas i landet.
(l:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 55 av herr Näsgård och II: 70 av herr Adolfsson har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära, att bestämmelser
utfärdades om att restitution å tull medgåves för 7* tons terrängbilar,
lämpliga för militärt bruk, i enlighet med riktlinjer som i motionerna närmare
angivits.
Beträffande motiveringen för det i motionerna framställda yrkandet får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 70.
Sådana terrängbilar som avses i motionerna benämnas vanligen jeepar.
Dylika fordon tulltaxeras vid införsel till riket såsom automobiler (tulltaxenr
1056: 1; statistiskt nr 1908) och beläggas följaktligen med en tull av 15
procent av värdet. Tullavgiften kan beräknas uppgå till omkring 1 000 kronor
per fordon.
Motionärerna ha föreslagit, att tullättnad bereddes på det sätt att svensk
enskild köpare av fabriksny fyrhjulsdriven terrängbil med en lastförmåga
av omkring 7» ton medgåves restitution av den för fordonet erlagda tullen.
Såsom villkor för erhållande av sådant medgivande skulle föreskrivas, att
motorfordonsägaren hade sitt hemvist i Sverige, att motorfordonet skulle
brukas enbart inom landet samt att motorfordonsägaren förbunde sig att
under tre år hålla fordonet i fullt brukbart skick och att därunder icke vidtaga
sådana förändringar å fordonet, att det ej längre vore lämpligt för militärt
bruk. Restitution av tullbeloppet borde ske genom att köparen erhölle
ett räntefritt lån, uppgående till tullbeloppets storlek. Säljaren skulle få
lyfta lånebeloppet hos tullverket, och lånet skulle därefter av köparen amorteras
med en tredjedel för vart och ett av de tre första åren efter inköpet
av jeepen. Köparen skulle emellertid befrias från sådan amortering, därest
genom intyg från militär myndighet styrktes, att fordonet vid besiktning
befunnits vara i för militärt bruk lämpligt skick.
Efter därom i grundlagsenlig ordning framställd begäran har utskottet
emottagit yttranden över motionerna av generaltullstyrelsen, arméförvaltningens
tygavdelning och Sveriges lantbruksförbund.
1 Dihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 22-25.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Generaltullstyrelsen har framhållit, att det ifrågasatta förfarandet syntes
alltför invecklat samt förutsatte en omfattande och kostbar kontroll över fordonen
i fråga. Besiktning bleve erforderlig ej blott årsvis utan även vid varje
överlåtelse till utrönande av om restitutionsrätten alltjämt bestode eller om
den förverkats.
Ett genomförande av motionärernas förslag förutsatte vidare utfärdande
av omfattande tillämpningsbestämmelser beträffande spörsmål, som icke berörts
i motionerna, till exempel om vilka krav, som i ekonomiskt avseende
skulle ställas å en lånesökande, om övertagande av lån i samband med
överlåtelse av fordon, om reglering av lån för fordon, som skadats genom
olycka, och om förfarandet, då låntagaren ej fullgjorde inträdd amorteringsskyldighet.
Ett sådant restitutionsförfarande, som ifrågasatts, skulle enligt generaltullstyrelsens
mening åsamka tullverket avsevärt merarbete dels i form av olika
åtgärder, som bleve erforderliga till förebyggande av att restitution söktes
för samma fordon flera gånger eller med högre belopp än det för fordonet
erlagda tullbeloppet, dels genom handläggningen av själva restitutionsoch
låneärendena.
Generaltullstyrelsen har vidare framhållit, att låneverksamhet av det slag,
varom här vore fråga, helt låge utom tullverkets egentliga arbetsområde.
Slutligen har styrelsen uttalat, att, därest visst ekonomiskt stöd ansåges böra
beredas köpare av omhandlade fordon, de erforderliga stödåtgärderna icke
borde sammankopplas med fordonens tullbeskattning.
Arméförvaltningens tygavdelning har uppgivit, att behovet inom armén av
terrängbilar med lastförmåga omkring y, ton komme att successivt ökas.
Tygavdelningen hade därför för avsikt att, därest för budgetåret 1951/52
för ändamålet äskade medel beviljades, verkställa ytterligare anskaffning
av cirka 200 fordon av ifrågavarande typ. För tillgodoseende av arméns behov
av dylika fordon vid krig eller krigsfara torde ett ej obetydligt antal
terrängbilar kunna uttagas (rekvireras). Med hänsyn emellertid till den
mindre tillfredsställande fördelningen inom länen av ifrågavarande fordon,
beroende på alltför stora inställelseavstånd, förelåge för närvarande svårigheter
att på angivet sätt helt täcka behovet.
Tygavdelningen ville därför livligt tillstyrka bifall till motionärernas förslag
i huvudsaklig överensstämmelse med av dem angivna villkor, dock att
den tid, för vilken fordonsägaren skulle förbinda sig att hålla fordonet i för
militärt bruk fullt användbart skick, borde utsträckas till fem år. Vidare
förutsatte tygavdelningen, att de för tullrestitution avsedda terrängbilarna
skulle vara av ett inom landet mera allmänt känt fabriksmärke, vilket utgjorde
en fördel ur bland annat reservdelssynpunkt.
Då det ur allmän försvarsberedskapssynpunkt framstode såsom synnerligen
angeläget, att landet ägde största möjliga tillgång på även större terrängbilar
(två- eller fleraxeldrivna motorfordon) och bandtraktorer över 3 ton,
borde enligt tygavdelningens mening även dessa typer ifrågakomma till
tullrestitution.
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
3
Sveriges lantbruks förbund har i sitt yttrande anfört, bland annat, att jeepen
icke kunde i jordbruket ersätta traktorn. På de större gårdarna, där
traktoruppsättningen vore lämpligt avvägd, kunde dock jeepen vara användbar
för vissa speciella uppgifter. Förbundet vore emellertid synnerligen tveksamt
i vad mån den kunde användas i det mindre jordbruket och i det kombinerade
skogs- och jordbruket.
För så vitt det ur försvarssynpunkt ansåges önskvärt att så många jeepar
som möjligt funnes i civil ägo för att tillåta uttagning av dem i största möjliga
utsträckning och för att vid jeeparna van personal skulle finnas tillgänglig,
vore det därför nödvändigt att på något sätt särskilt stimulera till en
ökad anskaffning av dem. Därvidlag syntes det i motionerna föreslagna sättet
vara lämpligt.
Utskottet. Den utredning, som utskottet i anledning av nämnda motioner
verkställt, har otvivelaktigt givit stöd åt motionärernas uppfattning, att en
ökning av antalet jeepar inom landet särskilt ur försvarssynpunkt vore
önskvärd. Det ökade behov av jeepar, som kan anses föreligga, sammanhänger
givetvis även med det förhållandet, att hästbeståndet i vårt land
under de senare åren starkt minskats. Utskottet finner det emellertid vara
tveksamt, huruvida den metod att stimulera anskaffningen av jeepar, som
motionärerna föreslagit, är den lämpligaste. Ett tullrestitutionsförfarande
under angivna förutsättningar synes vara en omständlig procedur, och generaltullstyrelsen
har även i sitt yttrande anfört vissa omständigheter, som
tala mot en sammankoppling av eventuella stödåtgärder med fordonens tullbeskattning.
Anskaffning av jeepar i tillräckligt antal för försvarsändamål
måste vidare anses vara i första hand en militär angelägenhet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: 55 av herr Näsgård och
II: 70 av herr Adolfsson om restitution av tull å vissa för
militärt bruk lämpliga terrängbilar, som av enskilda införas i
landet, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 3 april 1951.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 22.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Gustaf Elof sson,
Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Wehtje, Einar Eriksson och Spetz;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Björklund,
Jonsson i Skedsbygd, Kristensson i Osby, Hagberg i Malmö, Olofsson, Allard,
Strandh och Kärrlander.
Reservation
av herr Niklasson.