Nr 2—i.

Bevillningsutskottets betänkande nr 2.

1

Nr 2.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag
för kostnader för självstudier.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 29 av herr Bengtson och II: 43 av herr Nilson i Spånstad
har hemställts, att riksdagen måtte besluta att bevilja rätt till avdrag vid
beskattningen för kostnader för självstudier i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som i motionerna angivits.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framställda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 29.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skola enligt 20 §
kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader
för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke
ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se
t. ex. RÄ 1936 Fi not. 211).

Frågan om införande av rätt till avdrag för studiekostnader var föremål
för riksdagens bedömande föregående år. I två likalydande motioner, I: 317
och II: 369, hade framställts yrkande om bland annat utredning rörande
möjligheterna att vid inkomsttaxeringen medgiva avdrag för studiekostnader.
1950 års bevillningsutskott anförde i sitt i anledning av motionerna
avgivna betänkande nr 24 i nu berörda hänseende, att utskottet inhämtat,
att en av Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) till chefen för
finansdepartementet i december 1949 gjord framställning om utredning beträffande
spörsmålet om införande av avdragsrätt för studiekostnader överlämnats
till 1944 års allmänna skattekommitté, som därvid erhållit i uppdrag
att verkställa sådan utredning. Med hänsyn därtill funne utskottet anledning
saknas att förorda skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om
utredning i ämnet.

Riksdagen godkände bevillningsutskottets betänkande och lämnade i enlighet
med utskottets hemställan de motionsvis framställda yrkandena utan
åtgärd.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1951. 7 samt. Nr 2 — 4.

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 2.

I de förevarande motionerna har framhållits, att möjligheterna att skaffa
sig utbildning och kunskaper utöver vad folkskolan gåve alltjämt vore begränsade.
Ett mycket stort antal personer sökte därför genom självstudier
öka sitt kunskapsmått. Särskilt vore korrespondensundervisningen härvidlag
mycket anlitad. Detta studiearbete på egen hand bleve i regel mycket
krävande och innebure icke minst påfrestningar på vederbörandes ekonomi.
För att kunna finansiera sina studier tvingades de ofta att jämsides med
dessa sköta ett förvärvsarbete. Genom att de på detta sätt erhölle inkomster
bleve de utestängda helt eller delvis från möjligheten att erhålla stipendier
för studierna. Likaså kunde studiearbetet vara av sådan art, att stipendier
över huvud taget icke kunde ifrågakomma. En person, som vid sidan av
eget förvärvsarbete läste sig fram till realexamen till exempel, finge för
detta vidkännas ekonomiska uppoffringar, medan den som läst till samma
examen vid en läroanstalt kunde erhålla icke obetydliga belopp i stipendier.
Det allmänna behövde således icke betala något till den förres utbildning,
medan den senares examen kostade det allmänna icke oväsentliga belopp.
Det vore därför ur rättvisesynpunkt rimligt, om de som idkade självstudier
erhölle rätt till befrielse från att erlägga skatt till stat och kommun för
den del av sin inkomst, som använts för de direkta utbildningskostnaderna.
De skatteintäkter, som det allmänna därigenom skulle komma att gå miste
om, bleve av synnerligen blygsamt omfång. Men skattefriheten skulle utgöra
ett gott handtag åt alla de ekonomiskt mindre bemedlade, som studerade
på egen hand. Den skulle helt säkert också stimulera intresset för studier
och utbildning. Ur skatteteknisk synpunkt syntes en dylik avdragsrätt
kunna ske på samma sätt som avdrag för frivilliga försäkringar, exempelvis
pensionsförsäkringarna. För kontroll av avdragsrätten kunde lämpligen föreskrivas,
att vederbörande ålades att i sin deklaration uppge för vilken kurs
och till vilken undervisningsanstalt han erlagt den summa, för vilken avdrag
begärdes. Möjligen kunde också föreskrivas, att avgifterna skulle uppgå
till ett visst minimibelopp, exempelvis femtio kronor, för att avdrag skulle
beviljas.

Utskottet. I de föreliggande motionerna har hemställts, att riksdagen måtte
besluta sådana ändringar i beskattningsreglerna att avdrag vid inkomsttaxeringen
finge ske för kostnader för självstudier.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om rätt
till avdrag för studiekostnader varit föremål för riksdagens uppmärksamhet
föregående år i anledning av motionsvis framställt yrkande. Yrkandet
föranledde emellertid icke någon riksdagens åtgärd. Av nämnda års bevillningsutskott
framhölls därvid bland annat, att en av Sveriges akademikers
centralorganisation till chefen för finansdepartementet gjord framställning
om utredning av frågan om avdragsrätt för studiekostnader överlämnats till
1944 års allmänna skattekommitté, som därvid erhållit i uppdrag att verkställa
sådan utredning.

Bevillningsutskottets betänkande nr 2.

3

Enligt vad utskottet inhämtat är den åt 1944 års allmänna skattekommitté
i förevarande hänseende anförtrodda utredningen nu i huvudsak avslutad,
och kommittén avser att inom den närmaste tiden avgiva betänkande
i ämnet. På grund härav anser sig utskottet icke nu böra taga ställning till
den av motionärerna ifrågasatta avdragsrätten för kostnader för självstudier.
Utskottet avstyrker således motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 29 av herr Bengtson och
II: 43 av herr Nilson i Spånstad om rätt att vid taxering för
inkomst njuta avdrag för kostnader för självstudier icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 februari 1951.

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Heuman, Gustaf Elofsson, Franzon,
Velander, Falk, Ramberg, Niklasson, Einar Eriksson, Ebbe Ohlsson och
Spetz samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Sandberg, Jonsson i
Skedsbygd, Orgård, Hagberg i Malmö, Nilsson i Kristinehamn, Olofsson,
Sjölin, Allard och Strandh.