Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

1

Kr 69.

Kungl. iMaj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930
(nr 251) om kommunalstyrelse på landet m. m.; given
Drottningholms slott den 3 februari 1950.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet;

2) lag om ändrad lydelse av 74 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad;

3) lag om ändrad lydelse av 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
om kommunalstyrelse i Stockholm; samt

4) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 6 december 1946 (nr 727)
om kommunal fondbildning.

GUSTAF.

John Ericsson.

Sammanfattning.

Med anledning av ett inom handelsdepartementet utarbetat förslag till
kungörelse om fastställelse av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å
sluss-, kanal- och andra farledsavgifter föreslås vissa ändringar i lagarna
om kommunalstyrelse på landet, i stad och i Stockholm. Ändringarna avse
främst att Kungl. Maj :t skall få rätt att till underordnad myndighet delegera
rätten att fastställa sluss-, kanal- och andra farledsavgifter i likhet
med vad som nu gäller beträffande hamnavgifter och grundpenningar. Dessutom
föreslås den ändringen i lagen om kommunal fondbildning, att det
nuvarande undantaget för fond av överskottsmedel å hamnrörelse skall utsträckas
till att omfatta jämväl fond av överskottsmedel å sluss-, kanaleller
annan farledsrörelse. 1

1 Uihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 09.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 69-

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet.

Härigenom förordnas, att 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
på landet1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse. Föreslagen lydelse.

79 §.

1 mom. För att---dess be tjänande.

Fastställelse av beslut om nya eller
förhöjda hamnavgifter eller
grundpenningar må dock meddelas
av myndighet som Konungen därtill
förordnar.

Hurusom beslut ----kommu nal

fondbildning.

Beslut, som ----till Konungen.

1 mom. För att---dess be tjänande.

Fastställelse av beslut om nya eller
förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar
eller sluss-, kanal- eller
andra farledsavgifter må dock meddelas
av myndighet som Konungen
därtill förordnar. Konungen må jämväl
föreskriva att i rörelse, för vilken
avgifter som nu sagts blivit fastställda,
avgifterna samt- övriga intäkter
må användas allenast för rörelsens
direkta behov, där ej myndighet som
Konungen därtill förordnar medgiver
att medlen användas för annat ändamål.

Hurusom beslut---kommu nal

fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947: 242.

liungl. Maj:ts proposition nr 69.

3

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 74 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad.

Härigenom förordnas, att 74 § 1 inom. lagen den 6 juni 1930 om kommunalstyrelse
i stad1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse.

74

1 mom. För att---dess be tjänande.

Fastställelse av beslut om nya eller
förhöjda hamnavgifter eller
grundpenningar må dock meddelas
av myndighet som Konungen därtill
förordnar.

Hurusom beslut----kommu nal

fondbildning.

Beslut, som -— — — till Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

Föreslagen lydelse.

§•

1 mom. För att ----— dess be tjänande.

Fastställelse av beslut om nya eller
förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar
eller sluss-, kanal- eller
andra farledsavgifter må dock meddelas
av myndighet som Konungen
därtill förordnar. Konungen må jämväl
föreskriva att i rörelse, för vilken
avgifter som nu sagts blivit fastställda,
avgifterna samt övriga intäkter
må användas allenast för rörelsens
direkta behov, där ej myndighet som
Konungen därtill förordnar medgiver
att medlen användas för annat ändamål.

Hurusom beslut--— kommu nal

fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

1950.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947:243.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
om kommunalstyrelse i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 63 § 1 inom. lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse
i Stockholm1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan an -

gives.

Gällande lydelse.

63

1 mom. För att---dess be tjänande.

Fastställelse av beslut om nya
eller förhöjda hamnavgifter eller
grundpenningar må dock meddelas
av myndighet som Konungen därtill
förordnar.

Hurusom beslut---kommu nal

fondbildning.

Beslut, som---till Konungen.

Föreslagen lydelse.

§•

1 mom. För att--- —- dess be tjänande.

Fastställelse av beslut om nya eller
förhöjda hamnavgifter eller
grundpenningar eller sluss-, kanaleller
andra farledsavgifter må dock
meddelas av myndighet som Konungen
därtill förordnar. Konungen må
jämväl föreskriva att i rörelse, för
vilken avgifter som nu sagts blivit
fastställda, avgifterna samt övriga
intäkter må användas allenast för rörelsens
direkta behov, där ej myndighet
som Konungen därtill förordnar
medgiver att medlen användas för
annat ändamål.

Hurusom beslut---kommu nal

fondbildning.

Beslut, som---- till Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947: 244.

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

5

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 § lagen den 6 december 1946 (nr 727) om

kommunal fondbildning.

Härigenom förordnas, att It § lagen den 6 december 1946 om kommunal
fondbildning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Gällande lydelse. Föreslagen lydelse.

11 §•

Denna lag avser ej skogsaccisfond,
fond av överskottsmedel å hamns rörelse,
fond som utgör prästlönetillgång
för pastorat, fond, uppkommen
genom avsättning av medel, som erhållits
såsom vederlag för fastighet
vilken för något kommunens gemensamma
nytta avseende ändamål tillfallit
kommunen genom gåva eller
testamente, eller fond bildad av annan
egendom, som tillfallit kommun
genom gåva eller testamente med föreskrift
angående egendomens användning,
eller av vederlag för sådan
egendom. Ej heller avser lagen
fond, som bildats enligt 7 § lagen
den 24 mars 1916 om nyttjanderätt
till gravplats.

Denna lag avser ej skogsaccisfond,
fond av överskottsmedel å hamns rörelse
eller ä sluss-, kanal- eller annan
farledsrörelse, fond som utgör
prästlönetillgång för pastorat, fond,
uppkommen genom avsättning av
medel, som erhållits såsom vederlag
för fastighet vilken för något kommunens
gemensamma nytta avseende
ändamål tillfallit kommunen genom
gåva eller testamente, eller fond
bildad av annan egendom, som tillfallit
kommun genom gåva eller testamente
med föreskrift angående
egendomens användning, eller av vederlag
för sådan egendom. Ej heller
avser lagen fond, som bildats enligt
7 § lagen den 24 mars 1916 om nyttjanderätt
till gravplats.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 3 februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
k Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, finansoch
inrikesdepartementen anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Ericsson, fråga om ändringar i kommunallagarna med anledning av
avsedda nya bestämmelser om fastställelse av hamn- och grundpenningtaxor
samt taxor å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter.

Föredraganden anför därvid följande.

Bestämmelser om fastställelse av taxa å ersättning för begagnande av
hamn med därtill hörande kajer, bryggor och förtöjningsanstalter (hamnavgifter)
finnas i förordningen den 31 december 1907 (nr 137 s. 1) angående
taxor å hamnavgifter. 1 förordningen samma dag (nr 137 s. 8) angående
taxor å grundpenningar ha meddelats föreskrifter om fastställelse av taxa
å avgifter (grundpenningar) för fartyg, som anlöpa lastageplats, varifrån
utskeppning i större omfattning av trävaror eller vissa andra varor äger
rum och varest särskilda anstalter för sjöfartens trygghet och bekvämlighet
åvägabragts. I de två författningarna regleras ingående vad sökande
har att iakttaga för att erhålla Kungl. Maj :ts fastställelse av nyssnämnda
avgifter. Bland annat angivas de grunder, efter vilka taxeförslagen skola vara
upprättade. Vidare regleras den befattning, som olika myndigheter, främst
länsstyrelserna och kommerskollegium, skola taga med ärendena, samt de
skyldigheter, som hamn- och lastageplatsinnehavare ha sedan avgifterna fastställts.
Några motsvarande generella bestämmelser finnas icke beträffande
avgifter för begagnande av slussar, kanaler och andra farleder (sluss-, kanaloch
andra farledsavgifter). Jämväl sådana avgifter ha emellertid i stor utsträckning
fastställts av Kungl. Maj :t efter ansökning av anläggningarnas
innehavare. I de enskilda fastställelsebesluten ha härvid i allmänhet meddelats
vissa föreskrifter om vad sökanden har att iakttaga efter fastställelsen
och vid ansökan om förnyad fastställelse.

I 1907 års förordningar, vilka tillkommit utan riksdagens medverkan, föreskrives
icke någon skyldighet för innehavare av hamn eller lastageplats
att begära offentlig myndighets fastställelse av hamnavgifter eller grundpenningar.
Sådan skyldighet finnes emellertid för kommunala hamnar och

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

lastageplatser i kraft av bestämmelser i kommunallagarna. Sistnämnda bestämmelser
äga tillämpning jämväl på avgifter för begagnande av kommunala
slussar, kanaler och andra farleder. De stadganden i kommunallagarna,
som här åsyftas, äro 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet, 74 § 1 mom. lagen samma dag (nr 252) om kommunalstyrelse
i stad samt 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om
kommunalstyrelse i Stockholm. Enligt dessa lagrum skola vissa beslut av
kommuns beslutande organ för att vinna bindande kraft underställas Kungl.
Maj :ts prövning och fastställelse. Detta gäller bland annat beslut angående
nya eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen för begagnande av de
platser, som anvisats åt densamma, eller de inrättningar, som äro gjorda
till dess betjänande. Till de avgifter, som här avses, höra bland annat just
hamnavgifter, grundpenningar samt sluss-, kanal- och andra farledsavgifter.
Beträffande en del av dessa avgifter, nämligen hamnavgifter och
grundpenningar, gäller sedan den 1 juli 1947 att Kungl. Maj .t äger
delegera sin prövnings- och fastställelserätt till myndighet, som Kungl. Maj :t
därtill förordnar. Närmare uppgifter härom lämnas i det följande.

På uppdrag av Kungl. Maj :t avgav kommerskollegium dels den 12 juni
1943 betänkande med förslag till hamnförordning (SOU 1943:32), innefattande
bl. a. nya bestämmelser om hamnavgifter, och dels den 14 februari
1945 betänkande med förslag angående grundpenningväsendet (SOU 1945:
24). I de två betänkandena föreslogs bland annat, att det skulle ankomma
på kommerskollegium i stället för Kungl. Maj :t att fastställa hamnavgifter
och grundpenningar. I 1945 års betänkande föreslogs samma decentralisering
beträffande fastställelse av sluss-, kanal- och andra farledsavgifter. I
samband därmed ifrågasatte kommerskollegium, huruvida icke jämväl
Kungl. Maj :ts beslutanderätt i fråga om andra avgifter å den allmänna rörelsen,
såsom bro-, torg- och parkeringsavgifter, borde delegeras på underordnad
myndighet, närmast kollegium. Eu sådan decentralisering borde dock
enligt kollegium föregås av en närmare undersökning angående de olika slag

av avgifter, som här kunde iirågakomma.

Över kommerskollegii betänkanden inhämtades yttranden från ett stort
antal berörda myndigheter och organisationer. Dessa tillstyrkte i allmänhet
huvudlinjerna i kollega förslag eller lämnade desamma utan erinran.
Vad angår förslaget om decentralisering av rätten att fastställa sluss-, kanaloch
andra farledsavgifter lämnades detsamma utan erinran av samtliga remissinstanser
utom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen
samt Föreningen för inre vattenvägar. De två nämnda myndigheterna ifrågasatte,
huruvida det kunde vara ändamålsenligt att ett ämbetsverk fastställde
avgifterna för sådana kanal- och andra farledsanläggmngar, som ägas
och förvaltas av staten och vilkas eventuella rörelseunderskott måste tackas
av anslag av statsmedel. Föreningen för inre vattenvägar fann det riktigast,
att fastställandet av taxor för slussar, kanaler och andra farleder förbehölls
Kungl. Maj :t, åtminstone så länge icke några allmänna direktiv blivit fast -

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

ställda beträffande de normer, som skulle vara grundläggande för avvägningen
av taxorna.

På grundval av kommerskollegii betänkanden och remissyttrandena däröver
föreslog Kungl. Maj :t i propositionen nr 167 till 1947 års riksdag ett
tillägg till de förut nämnda bestämmelserna i kommunallagarna för att
möjliggöra en överflyttning till kommerskollegium av beslutanderätten i
ärenden angående fastställelse av hamnavgifter och grundpenningar. Däremot
föreslog Kungl. Maj :t icke någon motsvarande bestämmelse beträffande
andra avgifter å den allmänna rörelsen. För dessa avgifters del ansågs
decentraliseringsfrågan böra anstå, därför att någon fullständig utredning
om vilka avgifter som kunde ifrågakomma icke förelåg och därför
att dessa avgifter ej voro närmare reglerade i allmän författning. Föredraganden
framhöll, att det syntes vara anledning förmoda, att 1946 års
kommunallagskommitté komme att uppmärksamma spörsmålet vid sin
översyn av kommunallagstiftningen. Kungl. Maj:ts förslag blev i sak antaget
av riksdagen, och den 13 juni 1947 utfärdades lagar (nr 242-_244)

angående ändrad lydelse av 79 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse på
landet, 74 § 1 inom. lagen om kommunalstyrelse i stad och 63 § 1 mom.
lagen ony kommunalstyrelse i Stockholm. Enligt den lydelse, som dessa
lagrum sålunda fått, må fastställelse av kommunalstämmas, kommunalfullmäktiges
eller stadsfullmäktiges beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter
eller grundpenningar meddelas av myndighet, som Kungl. Maj:t
därtill förordnar. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 1947.

Den fullmakt som Kungl. Maj :t fått att överlämna fastställelsen av förut
namnda avgifter till underordnad myndighet har Kungl. Maj:t begagnat
så, att genom särskilt beslut varje år uppdragits åt kommerskollegium att
fastställa hamnavgifter och grundpenningar för de i beslutet uppräknade
hamnar och lastageplatser, för vilka fastställelse av sådana avgifter aktualiserats
det året. Orsaken till att denna väg valts och att icke beslutanderatten
överflyttats till kommerskollegium genom ett generellt stadgande
har varit, att utfärdandet av nya författningsbestämmelser om fastställelse
av hamnavgifter och grundpenningar ansetts böra anstå i avvaktan på resultatet
av 1944 års hamnutrednings arbete.

Den 6 maj 1949 avgav 1944 års hamnutredning1 betänkande med förslag
angående svensk hamnbyggnadspolitik (SOU 1949:21). I betänkandet behandlas
aven vissa frågor rörande hamn- och farledsavgifter. Sålunda föreslår
utredningen bland annat vissa jämkningar i kommerskollegii förslag
till hamnförordning. I anslutning till förslag av utredningen att väg- och

'' Utredningens betänkande är undertecknat av f. d. landshövdingen Axel von Sneidern, ordf.
byråchefen i järnvägsstyrelsen Tage Berger, hamndirektören i Göteborg Evald Dellborg, förre
hamndirektören i Malmö, överstelöjtnanten Gustaf Edlund, förste aktuarien i kommerskollegium
Helmer Eneborg, direktören i Svenska Cellulosa Aktiebolaget Axel Enström, ordföranden i hamndirektionen
i Kalmar, disponenten Axel Flink, vice verkställande direktören i Rederiaktiebolaget
Transatlantic Bernhard Sandström, vice ordföranden i Svenska transportarbetareförbundet
tullpackhusförmannen Thor Sundin samt sekreteraren i Skånes handelskammare Eilif Sylwan. ’

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå skall utbyggas till en avdelning inom
styrelsen och bli ett centralt organ för den statliga hamnpolitiken samt för
detta ändamål utrustas med såväl teknisk och företagsekonomisk expertis
som samhällsekonomisk och näringspolitisk sakkunskap förordas, att det
skall ankomma på nämnda myndighet och icke på kommerskollegium att
fastställa hamn- och farledsavgifter. Mot utredningens förslag angående
ett centralt statligt hamnorgan ha ledamöterna Dellborg, Enström, Sandström
och Syhvan reserverat sig. Reservanterna anse, att granskningen av
hamnförslag ur samhällsekonomisk synpunkt bör verkställas av kommerskollegium
och att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen blott bör tillhandahålla
teknisk och företagsekonomisk expertis. I anslutning härtill förorda reservanterna,
att handläggningen av ärenden rörande taxor å hamnavgifter
och grundpenningar m. m. fortfarande skall åvila kommerskollegium.

Över hamnutredningens betänkande ha yttranden infordrats från chefen
för marinen, överståthållarämbetet, flertalet länsstyrelser, järnvägsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret,
kommerskollegium, lotsstyrelsen, Svenska hamnförbundet, Svenska stadsförbundet,
Landsorganisationen i Sverige samt Svenska teknologföreningen.
Till ett stort antal av de inkomna utlåtandena ha fogats yttranden från
berörda stadsfullmäktige, hamnstyrelser och andra intressenter.

I remissyttrandena tillstyrkes i allmänhet icke den föreslagna utbyggnaden
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå till ett centralt organ
för den statliga hamnpolitiken och den i anslutning härtill föreslagna
överflyttningen från kommerskollegium till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
av fastställandet av hamnavgifter m. m. Ett betydande antal remissinstanser
ansluta sig till reservanternas synpunkter. Från flera håll, däribland
statskontoret, lotsstyrelsen, Landsorganisationen och Teknologföreningen,
framföres tanken på inrättande av antingen ett sjöfartsverk eller
ett gemensamt verk för sjöfartens hjälporgan. Härigenom skulle den nuvarande
splittringen i handläggningen av sjöfartsärenden kunna upphävas eller
väsentligt minskas och en rationell lösning av organisationsfrågan erhållas
genom sammanslagning av lotsstyrelsen, sjökarteverket samt vissa
delar av kommerskollegium och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

På grundval av det föreliggande materialet har inom handelsdepartementet
utarbetats ett förslag till kungörelse om fastställelse av hamn- och
grundpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter.
Kungörelsen är avsedd att utfärdas på administrativ väg. Den skall dels
ersätta 1907 års förordningar angående taxor å hamnavgifter och grundpenningar
och dels ge vissa författningsbestämmelser beträffande fastställelse
av farledsavgifter. Kungörelseförslaget torde såsom Bilaga fogas
till statsrådsprotokollet för denna dag. Förslaget förutsätter vissa ändringar
i kommunallagarna.

Departementschefen. Den år 1947 möjliggjorda delegeringen från Kungl.
Maj :t till kommerskollegium av fastställelse av kommunala beslut om nya

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

eller förhöjda avgifter å den allmänna rörelsen avsåg icke andra avgifter än
hamnavgifter och grundpenningar. De erfarenheter som därefter gjorts ha
emellertid visat, att det icke är ändamålsenligt, att hamnavgifter och grundpenningar
fastställas av en myndighet, kommerskollegium, och sluss-, kanaloch
andra farledsavgifter av en annan myndighet, Kungl. Maj :t. Särskilt
i de fall då en hamn och en farled äro organiskt förbundna med varandra
är den nuvarande uppdelningen av beslutanderätten mindre rationell. Det
inom handelsdepartementet utarbetade kungörelseförslaget innehåller vissa
allmänna bestämmelser om fastställelse av farledsavgifter och därmed sammanhängande
förhållanden. Ett av de år 1947 anförda skälen mot en decentralisering
av rätten att fastställa dessa avgifter, nämligen avsaknaden
av en närmare reglering i allmän författning beträffande desamma, bär därför
nu förlorat i styrka. Härtill kommer att sluss-, kanal- och andra farledsavgifter
bilda en avgränsad grupp, som utan olägenhet synes kunna upptagas
till särskild behandling redan innan 1946 års kommunallagskommitté
kommer in på spörsmålen om de kommunala avgifterna, vilket torde dröja
ganska länge. Övervägande skäl synas därför tala för att förutsättningar nu
skapas för en delegering till kommerskollegium av rätten att fastställa jämväl
sluss-, kanal- och andra farledsavgifter.

I yttrandena över kommerskollegii betänkande angående grundpenningväsendet
ha två myndigheter gjort erinringar mot att kollegium skulle få
fastställa avgifterna för statliga farledsanläggningar. Det synes emellertid
i allmänhet icke vara anledning att ställa de statliga farlederna i en särställning.
Detta har icke heller skett beträffande statliga hamnar. Skulle
kollegium i något enstaka fall finna, att de hamn- eller farledsavgifter,
som kollegium finner skäliga, komma att medföra driftunderskott, som
nödvändiggöra betydande statsanslag, bör kollegium dock överlämna taxefrågan
till Kungl. Maj :ts avgörande. Bland annat med tanke på sådana fall
har i den föreslagna kungörelsen (26, 37 och 42 §§) föreskrivits, att då särskild
anledning därtill föreligger, kollegium äger överlämna hamn-, grundpenning-
eller farledstaxeärende till Kungl. Maj :ts avgörande.

För att möjliggöra den förut förordade delegeringen av rätten att fastställa
sluss-, kanal- och andra farledsavgifter erfordras, såvitt angår kommunala
farledsanläggningar, ändring i 79 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse
på landet, 74 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse i stad och 63 §
1 mom. lagen om kommunalstyrelse i Stockholm. I anslutning till den utformning,
som dessa lagrum erhöllo 1947, böra ändringarna lämpligen få
den formen, att fastställelse av beslut om nya eller förhöjda sluss-, kanaleller
andra farledsavgifter må meddelas av myndighet, som Konungen därtill
förordnar.

1944 års hamnutredning har föreslagit, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
bland annat skulle bli fastställelsemyndighet för hamnavgifter,
grundpenningar och farledsavgifter i stället för kommerskollegium. I flera
yttranden över utredningens betänkande har förordats, att lotsstyrelsen, sjökarteverket
samt vissa delar av kommerskollegium och väg- och vattenbygg -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

nadsstyrelsen skulle sammanslås till antingen ett sjöfartsverk eller ett gemensamt
verk för sjöfartens hjälporgan. I allt fall så länge slutlig ståndpunkt
icke tagits till de olika alternativ som föreligga beträffande organisationsfrågan
på detta område, bör kommerskollegium vara fastställelsemyndighet
för nyssnämnda avgifter.

I 11 § 1907 års förordning angående taxor å hamnavgifter stadgas, att
inflytande hamnavgifter samt hamnkassans andra tillgångar i kontanta
medel och fordringar jämte avkastningen av de övriga tillgångarna skola,
så länge hamnavgifter uppbäras jämlikt av Kungl. Maj :t fastställd taxa,
användas allenast för hamnens direkta behov, där ej tillstånd till annan
användning meddelats av Kungl. Maj :t. Med hänsyn till sjöfartens och det
övriga näringslivets intressen torde den nuvarande begränsningen i hamninnehavares
rätt att förfoga över hamns medel böra bibehållas. Stadganden i
ämnet ha intagits i kungörelseförslaget. I anslutning till nyare bokföringssystem
ha bestämmelserna utformats något annorlunda än tidigare, varjämte
befogenheten att medge undantag flyttats till kommerskollegium. Enligt 3 §
i kungörelseförslaget skall sålunda uppkommen vinst å hamnrörelse, för vilken
hamntaxa finnes fastställd, i första hand tagas i anspråk för att täcka
i hamnens räkenskaper kvarstående förlust. Vad därefter återstår må icke
användas för annat ändamål än till att bestrida utgifter för hamnens direkta
behov, varmed även avses nyanläggningar. Där skäl äro därtill, skall dock
kommerskollegium äga medgiva att vinstmedlen disponeras på annat sätt.
Såsom en komplettering av nu nämnda bestämmelser föreskrives i 25 § av
kungörelseförslaget, att i räkenskaperna för hamn, för vilken hamntaxa
blivit fastställd, ej må redovisas andra utgifter än sådana, som äro att hänföra
till hamnens direkta behov. Undantag göres dock för det fall att kommerskollegium
lämnat medgivande som nyss sagts beträffande dispositionen
av vinstmedel. Samma bestämmelser torde böra gälla för sluss-, kanal- och
andra farledsanläggningar, för vilka taxor fastställas. Stadgande härom har
intagits i 42 § av den föreslagna kungörelsen. Härvid har förutsatts, att
om en kommun innehar flera farledsanläggningar eller en hamn- och en
farledsanläggning, kommerskollegium kommer att medgiva att den ena anläggningens
medel må användas jämväl för den andras behov, såvida förhållandena
i det enskilda fallet göra en sådan ordning lämplig.

Det kan ifrågasättas om It § i 1907 års förordning och motsvarande bestämmelser
i den nya kungörelsen stå helt i överensstämmelse med principerna
i 4 § lagen om kommunalstyrelse på landet och motsvarande stadganden
i kommunallagarna för städerna. Där föreskrives nämligen, dels
att vad kommun samfällt tillhör i fastighet, rörligt kapital eller inkomstgivande
rättighet skall, där ej annorlunda är stadgat, användas för kommunens
gemensamma behov och förvaltas på sätt i kommunallagarna sägs
och dels att det som härflyter av sådan egendom ävensom medel, vilka
tillkomma kommunen från staten eller landsting eller eljest, skall anses
såsom inkomst till täckande av kommunens gemensamma utgifter. Med
stöd av detta stadgande kan göras gällande, att en kommuns hamn- och far -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

ledsanläggningar samt inkomsterna därav skola av kommunen disponeras
och förvaltas utan andra inskränkningar än dem, som kommunallagarna
föreskriva. Det torde vara tveksamt om den hänvisning till andra bestämmelser
på området, som göres i lagrummet, kan anses omfatta föreskrifter,
som tillkommit i administrativ ordning. Med hänsyn härtill och då dessutom
inskränkningen i kommunernas rätt att fritt förfoga över hamnavgilterna
möjligen kan anses röra städernas gamla privilegier, synes det
vara lämpligt, att i kommunallagarna intages ett stadgande, som uttryckligen
giver Konungen rätt att utfärda sådana bestämmelser som de förut
nämnda. Stadgandet torde böra innehålla, att Konungen må föreskriva att
i rörelse, för vilken hamnavgifter eller grundpenningar eller sluss-, kanaleller
andra farledsavgifter fastställts, avgifterna samt övriga intäkter må användas
allenast för rörelsens direkta behov, där ej myndighet som Konungen
därtill förordnar medgiver att medlen användas för annat ändamål. Med
intäkter avses här icke blott det löpande räkenskapsårets intäkter utan även
tidigare influtna sådana. Stadgandet torde böra få sin plats i 79 § 1 mom.
lagen om kommunalstyrelse på landet, 74 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse
i stad och 63 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse i Stockholm
i direkt anslutning till bestämmelsen i nämnda lagrum om rätt för Konungen
att delegera fastställelsen av ifrågavarande avgifter.

Bestämmelser om kommunernas fondbildning finnas i lagen den 6 december
1946 (nr /27) om kommunal fondbildning. Denna lag avser emellertid
icke fond av överskottsmedel å hamnrörelse. Med hänsyn till att sluss-,
kanal- och farledsrörelse föreslås bli underkastad i stort sett samma bestämmelser
som hamnrörelse synes nämnda undantag böra utsträckas till
att avse även fond av överskottsmedel å rörelse av nu angivet slag. Ett stadgande
härom synes böra intagas i 11 § lagen om kommunal fondbildning.

Såväl för hamnavgifter och grundpenningar som för sluss-, kanal- och
andra farledsavgifter föreslås i kungörelsen (20, 32 och 42 §§) en bestämmelse
att befrielse från eller lindring i fastställd avgift eller andra fastställda
taxebestämmelser ej må medgivas viss trafikant utan skall komma
alla trafikanter under lika förhållanden tillgodo. Motsvarande bestämmelse
finnes i 1907 års förordningar angående taxor å hamnavgifter och grundpenningar.
Bestämmelsen har den betydelsefulla uppgiften att förebygga
olämplig konkurrens hamnarna emellan och hindra, att vissa företag
beviljas förmåner, som icke andra företag erhålla. Det kan möjligen ifrågasättas,
huruvida stadgandet är förenligt med den i 3 § lagarna om kommunalstyrelse
fastslagna grundsatsen, att kommun äger själv vårda sina
angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar
tillkommer annan. Med den restriktiva ståndpunkt, som rättspraxis intagit
vid bedömandet av kommuns rätt att bevilja förmåner åt enskilda industrier
och därmed jämförliga företag, synas kommunallagarna knappast lägga
något hinder i vägen mot ett i administrativ ordning meddelat förbud att
bevilja vissa trafikanter särskilda förmåner i fråga om hamn- eller farledsavgifter
eller grundpenningar. Under sådana förhållanden lär den nu be -

13

Kungl. Maj ds proposition nr 69.

handlade bestämmelsen icke kräva någon ändring eller komplettering av
kommunallagstiftningen.

Icke heller övriga bestämmelser i kungörelsen synas förutsätta andra ändringar
i kommunallagarna än som förut föreslagits. En tillräcklig grundval
för bestämmelserna torde ligga i den prövningsrätt, som förbehålles Kungl.
Maj :t eller underordnad myndighet i 79 § 1 mom. lagen om kommunalstyrelse
på landet och motsvarande lagrum i lagen om kommunalstyrelse i stad
och lagen om kommunalstyrelse i Stockholm.

De föreslagna lagändringarna synas böra träda i kraft den 1 juli 1950.

I enlighet med det anförda ha inom handelsdepartementet upprättats förslag
till

1) lag om ändrad lydelse av 79 § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet;

2) lag om ändrad lydelse av 74- § 1 mom. lagen den 6 juni 1930 (nr 252)
om kommunalstyrelse i stad;

3) lag om ändrad lydelse av 63 § 1 mom. lagen den 15 juni 1935 (nr 337)
om kommunalstyrelse i Stockholm; samt

4) lag om ändrad lydelse av 11 § lagen den 6 december 1946 (nr 727) om
kommunal fondbildning.

Föredraganden hemställer härefter, att lagförslagen måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Einar Herlitz.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

Bilaga.

F ö rs1 a g
till

Kungörelse

om fastställelse av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor
å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter.

Härigenom förordnas som följer.

Om hamntaxa.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

På ansökan av ägare eller innehavare av allmän hamn fastställer kommerskollegium
taxa å ersättning för begagnande av hamnen med tillhörande
kajer, bryggor och andra förtöjningsanordningar (hamnavgift). Sådan
taxa benämnes i denna kungörelse hamntaxa.

2 §.

Hamnavgift må icke fastställas till högre belopp än att den årliga uppbörden
jämte övriga intäkter av hamnrörelsen för år beräknas motsvara
summan av

1) kostnaderna för hamnens drift och underhåll;

2) skälig ränta å anläggningskapitalet efter avdrag av verkställda avskrivningar;
samt

3) skälig avskrivning å anläggningarna.

Utan hinder av vad ovan sagts må dock kommerskollegium fastställa
hamnavgift till sådant belopp, att den årliga hamnavgiftsuppbörden beräknas
överstiga den enligt första stycket beräknade uppbörden med högst tolv
procent. De härigenom erhållna medlen, vilka av kommerskollegium skola
bestämmas till viss procent av de inflytande hamnavgifterna, må icke utan
medgivande av kollegium tagas i anspråk för annat ändamål än att täcka
förlust å hamnrörelsen.

3 §.

Uppkommer vinst å hamnrörelse, för vilken hamntaxa finnes fastställd,
skola vinstmedlen i första hand tagas i anspråk för att täcka i hamnens räkenskaper
kvarstående förlust. Vad därefter återstår må icke användas för
annat ändamål än till att bestrida utgifter för hamnens direkta behov.

Där skäl äro därtill, äger kommerskollegium medgiva att hamnens vinstmedel
må disponeras på annat sätt än i första stycket sägs.

4 §•

Där ej särskilda skäl föranleda till annat, skall vid fastställelse av hamnavgift
angivas det område i vattnet, inom vilket avgift må upptagas. Till
sådant område må i allmänhet icke hänföras andra utrymmen än som erfordras
för lastnings- och lossningsplatser, farleder till och från hamnens
olika delar samt tjänliga ankar- och förtöjningsplatser. Samtidigt bör till -

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

ses, att området så bestämmes, att det får lämplig omfattning med hänsyn
till hamnens ändamål och naturliga beskaffenhet samt ur bevakmngssyn 1>unkl''

5 8.

Hamnavgift må, där ej särskild anledning föreligger till annat, faststallas
att utgå allenast för fartyg, som anlöpa, passera eller eljest uppehalla sig
i hamn, och för varor, som lastas eller lossas på sadan plats, samt for t lottgods,
söm avgår från, passerar eller ankommer till hamn.

Ha i någon hamn åtgärder vidtagits, vilka aro till nytta för blott en del
av trafiken på hamnen, må skälig hänsyn härtill tagas vid avgifternas fastställande.

Grunder för hamnavgift för fartyg.

6 §•

Hamnavgift för fartyg skall fastställas att utgå enligt de grunder, som
angivas i 7—13 §§.

1 mom. Hamnavgift skall, där ej nedan annorlunda sägs, utgå varje gång
fartyg ankommer till hamnen eller avgår därifrån.

För fartyg om mindre än tio tons nettodräktighet skall hamnavgiften bestämmas
till visst belopp per fartyg; för Övriga fartyg skall avgiften beräknas
efter nettodräktigheten. Där särskilda skal föranleda därtill, ma dock
annan beräkningsgrund godkännas.

Brutet tal av registerton samt vid avgiftsberäkmng uppkommande biutet

öretal räknas icke. „ , .... , »

2 mom. I fall, då hamnavgift beräknas för dygn, skall dygnet raknas från

klockan 0 till klockan 24.

8 §.

1 mom. Befrielse från hamnavgift skall åtnjutas för

a) fartyg om tre tons nettodräktighet eller därunder;

b) örlogs-, tull-, lots- och fyrfartyg samt svenska statens eller annan stats

fiskeribevakningsfartyg eller fartyg för Hskeriundersöknmgar, da sadant
fartyg användes uteslutande för sitt ändamål; , . . ,,

c) fartyg, som vid tillfället användes uteslutande for isbrytning eller

vetenskaplig expedition;

d) fartyg, som tillhör hamnen eller nyttjas i dess tjänst,

e) skolskepp, vilket icke medför andra personer än som direkt betingas av
fartygets karaktär av skolskepp och vilket icke lossar annat gods an ombordvarandes
reseffektcr och ej heller intager annat gods an sådana effekter
eller förnödenhets- eller proviantartiklar för fartygets behov eller till

fartygets utrustning hänförligt gods;

f) “ följande fartyg, då de icke begagnas till att ombord mot avgift befordra

passagerare eller varor, nämligen

fartyg, som är inregistrerat hos privilegierat batsallskap;
verkstadsfartyg och fartyg, som med hänsyn till inredning eller utrustning
måste anses vara avsett för dykeri- eller bärgningsföretag; _

bogseringsfartyg vid färd för inbogsering till eller utbogsermg från hamnen
av annat fartyg och vid färd omedelbart efter in- eller utbogseringen;
samt

fartyg vid prov- eller besiktningsresa; .....

g) fartyg, som anlöper hamnen för att intaga förnödenhets- eller proviantartiklar
för fartygets behov, för utrustning, för på- eller avmönstring, för
att avlämna sjuka eller skeppsbrutna, for att anskaffa lakarhjalp, på grund

16

Kungi. Maj:ts proposition nr 69.

av dödsfall ombord, till följd av storm eller sjöskada eller eljest på grund av
trängande nöd, under förutsättning att fartyget icke lossar annan användbar
last i egentlig mening än sådan, som åter intages, eller landsätter andra
passagerare än sjuka och deras vårdare, skeppsbrutna eller avlidna och ej
heller ombordtager passagerare eller intager annat gods än förnödenhets- eller
proviantartiklar för fartygets behov eller till fartygets utrustning hänforligt
gods; ö

h) fartyg, som från hamnen avgår till annan svensk hamn endast för
reparation och därefter återvänder till hamnen.

2 mom. Utan hinder av vad i 1 mom. stadgas må för fartyg, som avses
under g) i samma inom., liggetidsavgift som i 11 § 2 mom. sägs utgå, om
fartyget kvarligger i hamnen mer än sju dygn eller den längre tid, som betingas
av de omständigheter, vilka föranlett anlöpandet av hamnen. Har
fartyget upplagts eller intagits å varv, ma liggetidsavgift som nyss sagts
utgå först efter trettio dygn.

9 §•

1 För fartyg i inrikes fart må utgå lägre hamnavgift än för fartyg
i utrikes fart.

Utgår lägre avgift i fall som avses i första stycket, skall den lägre avgiften
tillämpas även för fartyg i utrikes fart, om

a) fartyget är statt på resa från utlandet och före besöket i hamnen an1
öp t annan svensk hamn, där fartyget enligt fastställd taxa påförts hamnavgift
för utrikes ankommande fartyg; eller

b) fartyget är statt pa resa till utlandet och efter besöket i hamnen anlöper
annan svensk hamn, där fartyget enligt fastställd taxa påföres hamnavgift
för utrikes avgående fartyg.

2 mom. I fall, varom under a) och b) i 1 mom. är fråga, skall såsom
hamnavgift icke anses avgift, som erlägges för fartyg vilket på sätt i 10 §
3 mom. sägs endast passerar hamn eller vilket inkommer i hamn endast
för klarering, samt ej heller grundpenningavgift.

10 §.

1 mom. För fartyg, vilket gör regelbundna, för allmänheten tillgängliga

linjeresor på hamnen i huvudsaklig överensstämmelse med turlis^a, "soan
godkants av hamnförvaltningen, ävensom för fartyg, vilket insättes i sådant
fartygs ställe, skall åtnjutas nedsättning i den hamnavgift, som eliest
skulle ha utgått. b J

2 mom. För fartyg, som minst en gång om dygnet ankommer till eller
avgår från hamnen i huvudsaklig överensstämmelse med turlista, som godkänts
av hamnförvaltningen, ävensom för fartyg, som insättes i sådant fartygs
ställe eller som i allmänhet användes endast inom hamnen, må fastställas
andra grunder för hamnavgiftens beräknande än de i allmänhet gällande.

3 mom. För fartyg, som endast passerar hamnen utan att där lasta eller
lossa gods eller ombordtaga eller landsätta passagerare, må hamnavgift utgå
om förhållandena giva anledning därtill; avgiften må icke i något fall
överstiga vad som enligt taxan skall utgå vid fartygets ankomst till hamnen.

11 §•

1 mom. Idkas tillverkning eller handel å fartyg eller användes fartyg huvudsakligen
till bostad, upplag, expedition eller dylikt, må särskild avgift
utgå för tid, varunder fartyget kvarligger i hamnen.

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

2 mom. För fartyg, som kvarligger i hamnen utöver sextio dygn, må för
varje därefter påbörjad period om trettio dygn bestämmas särskild liggetidsavgift
att utgå med högst en tredjedel av den hamnavgift, som i allmänhet
skall erläggas vid fartygs ankomst till hamnen i inrikes fart.

12 §.

1 mom. Såvida förhållandena giva anledning därtill, skall lindring i
hamnavgift eller befrielse därifrån åtnjutas för fartyg, som blott anlöper
inom hamnens område liggande lastageplats, brygga eller liknande anstalt,
vilken tillhör annan än hamninnehavaren.

2 mom. Där särskilda skäl äro därtill, må i hamntaxa stadgas avgiftsbefrielse
eller avgiftsnedsättning för fartyg jämväl i andra fall än förut

8aglS'' 13 §.

För utländskt fartyg må hamnavgiften icke bestämmas annorlunda än
för svenskt fartyg, såframt det utländska fartyget tillhör nation, i vars
hamnar svenska fartyg behandlas lika med nationens egna.

Grunder för hamnavgift för varor.

14 §.

Hamnavgift för varor
angivas i 15—17 §§.

skall fastställas att utgå enligt de grunder, som
15 §.

Hamnavgift för varor skall utgå med belopp, som i hamntaxan angives
för viss enhet. Bär ej särskilda skäl föranleda till annat, skall enheten utgöra
100 kilogram av varans bruttovikt och avgiften beräknas för jämna
tiotal av kilogram, därvid femtal eller högre tal avrundas uppåt, lägre tal

nedåt. .

Vid avgiftsberäkning uppkommande brutet öretal raknas icke.

16 §.

1 mom. Befrielse från hamnavgift skall åtnjutas för

a) vara, som befordras med fartyg, vilket är befriat från hamnavgift
jämlikt 8 § 1 inom. b) eller c), under förutsättning att varan tillhör eller
är avsedd för fartygets ägare eller den, som förfogar över fartyget;

b) gods, som tagits i beslag;

c) postförsändelse;

d) resandes effekter ävensom av resande för eget bruk medförd cykel;

e) vara, som lossas från fartyg, varom förmäles i 8 § 1 mom. g), och
åter utföres med samma fartyg;

f) förnödenhets- och proviantartiklar för fartygets behov;

g) ballast, som av fartyget intages eller lossas, under förutsättning att

ballasten befordras fraktfritt;

h) gods, som tillhör hamnen eller nyttjas i dess tjänst;

i) vara, som efter uppläggning å tullnederlag utföres från hamnen, under
förutsättning att hamnavgift erlagts vid uppläggningen; samt

j) vara, som upplägges å transitupplag, intill dess varan förtullas, överföres
till tullnederlag eller provianteringsfrilager, förflyttas till annat transitupplag
eller utföres.

2 mom. Där icke synnerliga skäl föranleda till annat, skall befrielse från
hamnavgift åtnjutas jämväl för personbil eller motorcykel, som resande
medför för eget bruk.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. i samt. Nr 69.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

17 §.

1 mom. Såvida förhållandena giva anledning därtill, skall lindring i
hamnavgift eller befrielse därifrån åtnjutas för vara, som lastas eller lossas
i hamnen utan att därvid föras över hamnen tillhörig kaj eller brygga.

2 mom. Där särskilda skäl äro därtill, må i hamntaxa stadgas avgiftsbefrielse
eller avgiftsnedsättning för varor jämväl i andra fall än förut
sagts.

Grunder för hamnavgift i särskilda fall.

18 §.

För flottgods må hamnavgift fastställas i den mån sådan avgift kan anses
vara av förhållandena påkallad.

19 §.

Ha i avtal med främmande makt särskilda bestämmelser meddelats angående
hamnavgift, skola dessa bestämmelser iakttagas, då sådan avgift
fastställes.

För statens fiskehamnar samt statsunderstödda eller av statsmedel byggda
dylika hamnar må hamnavgift fastställas enligt andra grunder än förut
sagts.

20 §.

Befrielse från fastställd hamnavgift eller andra fastställda hamntaxebestämmelser
eller ock lindring däri må ej medgivas viss trafikant utan skall
efter bestämd, på förhand kungjord grund, som ofördröjligen skall delgivas
kommerskollegium och länsstyrelsen, komma alla trafikanter under
lika förhållanden tillgodo.

Ansökan och beslut om fastställelse av hamntaxa.

21 §.

1 mom. Ansökan om fastställelse av hamntaxa skall ingivas till länsstyrelsen.
Avskrift av de ingivna handlingarna skall samtidigt överlämnas
till kommerskollegium.

. 01Tj förnyelse av hamntaxa, skall ansökan vara ingiven senast

sju månader innan giltighetstiden för taxan utlöper. Ansökan om fastställelse
av ändring i gällande taxa skall såvitt möjligt ingivas senast sex
månader innan ändringen avses träda i kraft.

2 mom. Sedan ansökan inkommit till länsstyrelsen, skall genom dennas
försorg på sökandens bekostnad tillkännagivande om framställningen införas
i allmänna tidningarna och tidning i orten. Härvid skall utsättas viss
tid, inom vilken erinringar mot framställningen må göras. Äges eller innehaves
hamn av annan än kommunen, skall länsstyrelsen inhämta yttrande
från drätselkammaren eller kommunalnämnden. Länsstyrelsen har därefter
att snarast möjligt till kommerskollegium överlämna samtliga handlingar i
ärendet jämte eget yttrande.

Där ej särskild anledning föreligger till annat, skall kommerskollegium
inhämta utlåtande från generaltullstyrelsen beträffande omfattningen å
tullplats av område som i 4 § sägs. Innan beslut meddelas, har kollegium
därjämte att införskaffa den ytterligare utredning, som må erfordras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 69.

19

22 §.

1 mom. Vid ansökan om fastställelse av hamntaxa lör annan hamn än
i 19 § andra stycket sägs skola fogas

1) förslag till taxa, upprättat enligt de grunder som förut sagts;

2) karta och beskrivning över hamnen med uppgift om befintliga kajbyggnader
och andra till hamnen hörande anstalter samt med angivande
av det område i vattnet, inom vilket sökanden vill upptaga hamnavgift;

3) uppgift om ägande- och dispositionsrätten till det område som angives
under 2) och till anstalterna inom hamnen; samt

4) utredning som omförmäles nedan i detta moment.

I fråga om hamn, för vilken hamntaxa icke är fastställd, skall sökanden
lämna

a) uppgift å anläggningskostnaderna för dels sådana anstalter i hamnen,
vilka äro avsedda att omedelbart tjäna sjöfartens intressen, och dels övriga
anläggningar i hamnen;

b) uppgift å de medel, med vilka anläggningskostnaderna bestritts eller
skolä bestridas *

c) specificerad uppgift å värdet av hamnens tillgångar utöver själva
hamnanläggningen;

d) uppgift å antalet fartyg, som under vart och ett av de senast torflutna
tre kalenderåren besökt hamnen, jämte uppgift å deras sammanlagda
nettodräktighet och uppgift å omfattningen av den fartygstrafik,
som årligen under den närmaste framtiden kan förväntas i hamnen; samt

e) uppgift å de för hamnen viktigaste omsättningsartiklarna samt moch
utförselmängden av dessa för vart och ett av de senast förflutna tre
kalenderåren jämte uppgift å omfattningen av den varutrafik, som årligen
under den närmaste framtiden kan förväntas i hamnen.

För hamn med fastställd hamntaxa skall sökanden bifoga

a) sammandrag av hamnens räkenskaper för de senast förflutna fem
räkenskapsåren, utvisande på överskådligt och tydligt sätt samtliga de
förhållanden, vilka enligt 25 § skola framgå av räkenskaperna; samt

b) uppgift å de för hamnen viktigaste omsättningsartiklarna samt inoch
utförselmängden av dessa för vart och ett av de senast förflutna fem
räkenskapsåren "ävensom beloppet av de för de olika artiklarna uppburna

hamnavgifterna. . , . . . .. ..

Äro sådana förhållanden för handen som i a § andra stycket sags eller
ifrågasättes upptagande av hamnavgift i fall, som avses i 10 § 3 mom., 12 §
1 mom., 17 § 1 mom. eller 18 §, skall närmare utredning i ämnet förebringas.
• in e

2 mom. Vid ansökan om fastställelse av hamntaxa för hamn som i ly f)

andra stycket sägs skall i tillämpliga delar iakttagas vad i 1 mom. stadgas.

3 mom. Ansökan om fastställelse av ändring i hamntaxa före utgången
av taxans giltighetstid skall åtföljas av de handlingar, som erfordras for
framställningens bedömande.

4 mom. Kommerskollegium skall upprätta och tillhandahålla hamntaxeformulär
samt anvisningar för ansökan om fastställelse av hamntaxa.

23 §.

Hamntaxa fastställes att gälla tills vidare under fem år, där ej kommerskollegium
annorlunda bestämmer. Hinder möter icke för kollegium att
besluta, att giltighetstiden för fastställelse skall utlöpa vid skilda tidpunkter
för olika hamnar.

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 69.

24 §.

Fastställd hamntaxa skall av hamninnehavaren tryckas och hållas tillgänglig
å de ställen, där avgifterna uppbäras, samt mot skälig ersättning
tillhandahållas trafikanterna. Tre exemplar av den tryckta taxan skola insändas
till kommerskollegium och ett exemplar till länsstyrelsen.

Räkenskaper.

25 §.

Innehavare av hamn, för vilken hamntaxa blivit fastställd, skall för
hamnrorelsen föra räkenskaper, så uppställda, att sammanblandning icke
sker med annan av hamninnehavaren bedriven rörelse.

Hamnräkenskaperna skola avslutas med kalenderår samt i övrigt föras så
att de utvisa ’

a) hamnens samtliga tillgångar och skulder samt av hamnens vinstmedel
bildat eget kapital vid slutet av varje år;

b) under året uppburna hamnavgifter, särskilt för fartyg och särskilt för
varor;

c) hamnens övriga intäkter för året, däribland räntor och annan avkastning
av hamnens tillgångar;

d) hamnens kostnader för året, däribland drifts- och underhållskostnader
och räntor, ävensom avskrivningar; samt

e) årets nettoresultat (vinst eller förlust å hamnrörelsen).

Räkenskaperna skola tillika lämna redogörelse för hamnens utgifter för

anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk samt för hur dessa utgifter
finansierats.

Ha vinstmedel använts till att bestrida utgift för hamnen, må detta icke
föranleda att bokföringsvärdet av hamnens anläggningskapital ökas.

I hamnens räkenskaper må ej redovisas andra utgifter än sådana, som äro
att hänföra till hamnens direkta behov, såvida ej annat föranledes av stadgandet
i 3 § andra stycket.

Besvär m. m.

26 §.

Över kommerskollegii beslut i hamntaxeärende må klagan föras hos
Kungl. Maj :t genom besvär, som skola hava inkommit till handelsdepartementet
mom trettio dagar efter det klaganden erhöll del av beslutet.

Då särskild anledning därtill föreligger, äger kommerskollegium överlämna
hamntaxeärende till Kungl. Maj:ts avgörande.

Om grundpenningtaxa.

Allmänna bestämmelser.

27 §.

. ^ ansökan av ägare eller innehavare av lastageplats, varifrån utskeppning
av varor i större omfattning äger rum och varest mera betydande anstalter
för sjöfartens trygghet och bekvämlighet vidtagits, fastställer kommerskollegium
taxa å avgifter (grundpenningar) för fartyg, vilka anlöpa
lastageplatsen och begagna sig av nyssnämnda anstalter i samband med
lastning eller lossning av gods.

21

Kungl. Maj:ts proposition m 69.

28 §.

1 mom. Vid fastställelse av grundpenningtaxa jnå hänsyn icke tagas till
andra anstalter å lastageplatsen än sådana, som uteslutande eller väsentligen
tillkommit för fartygstrafikens trygghet och bekvämlighet och som erfordras
för nämnda ändamål. Därvid må anstalter, som icke enbart tj ana
fartygstrafiken, medräknas endast till den del, som kan anses motsvara

nämnda trafiks fördel av anordningarna. ...... ....

2 mom. Grundpenningar må icke fastställas till högre belopp an att uppbörden
för år beräknas motsvara summan av

1) kostnaderna för drift och underhåll av sådana anstalter a lastageplatsen,
som avses i 1 mom.; . ,

2) skälig ränta å anläggningskapitalet för de i 1 mom. avsedda anstalterna
efter avdrag av verkställda avskrivningar, i den mån anordningarna
bekostats av lastageplatsens ägare eller innehavare; samt

3) skälig avskrivning å de anstalter, varom under 2) ar fråga.

29 §.

Där särskild anledning därtill föreligger, skall vid fastställelse av grundpenningar
angivas det område i vattnet, inom vilket sådan avgift ma upptagas.

Grunder för grundpenningar.

30 §.

Grundpenningar skola fastställas att utgå efter de grunder, som angivas
i 31 och 32 §§.

31 §.

1 mom. Grundpenningar skola utgå med angivet belopp för registerton
av anlöpande fartygs nettodräktighet. .

Nedsättning till hälften i eljest utgående grundpennmgar skall åtnjutas
för fartyg, som anlöper lastageplatsen för lastning eller lossning av gods,
vars sammanlagda rymd ej överstiger hälften av fartygets nettodräktighet.
Vid beräkning av det lastade och lossade godsets rymd skall 1 registerton
anses motsvara 1 500 kilogram för gods, som i konossement eller annan
handling, enligt vilken godset befordras, upptages i vikt, och 2,83 kubikmeter
för annat gods.

Brutet tal av registerton samt vid avgiftsberäkning uppkommande brutet
örctäl räknas icke»

1 grundpenningtaxa må stadgas, att för fartyg, som anlöper lastageplatsen,
skall erläggas en minsta avgift av fem kronor.

2 mom. Där särskilda skäl föranleda därtill, må andra grunder än i 1
mom. sägs godtagas för beräkningen av grundpenningar.

32 §.

Vad i 8 och 13 §§ samt 19 § första stycket och 20 § stadgas beträffande
hamnavgift och hamntaxebestämmelser skall i tillämpliga delar lända till
efterrättelse jämväl i fråga om grundpenningar och bestämmelser i grundpenningtaxa.

Ansökan och beslut om fastställelse av grundpenningar m. m.

33 §.

/ mom. Ansökan om fastställelse av grundpenningar skall ingivas till
kommerskollegium.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

Är fråga om förnyelse av grundpenningtaxa, skall ansökan vara ingiven
senast sju månader innan giltighetstiden för taxan utlöper. Ansökan om
fastställelse av ändring i gällande taxa skall såvitt möjligt ingivas senast
sex månader innan ändringen avses träda i kraft.

2 mom. Innan kommerskollegium fattar beslut i grundpenningärende,
skall kollegium införskaffa den utredning, som finnes erforderlig.

34 §.

1 mom. Vid ansökan om fastställelse av grundpenningtaxa skola fogas

1) förslag till taxa;

2) karta och beskrivning över lastageplatsen och anordningarna å densamma; 3)

uppgift om ägande- och dispositionsrätten till lastageplatsen och anordningarna
därstädes;

4) uppgift i vad mån anstalterna å lastageplatsen anses tjäna fartygstrafiken; 5)

uppgift a de drifts- och underhållskostnader, som sökanden under vart
och ett av de senast förflutna fem kalenderåren haft för olika anstalter å
lastageplatsen;

6) förslag till beräkning av ränta och avskrivning, som avses i 28 §
2 mom. under 2) och 3); samt

7) utredning angående omfattningen av den rörelse, som bedrives och
är avsedd att bedrivas vid lastageplatsen.

2 mom. Ansökan om fastställelse av ändring i grundpenningtaxa före utgången
av taxans giltighetstid skall åtföljas av de handlingar, som erfordras
för framställningens bedömande.

3 mom. Kommerskollegium äger meddela närmare föreskrifter angående
den utredning, som sökande har att förebringa i grundpenningärende.

Taxeformulär samt anvisningar för ansökan om fastställelse av grundpenningtaxa
skola upprättas och tillhandahållas av kommerskollegium.

35 §.

Där kommerskollegium så finner erforderligt eller sökanden det begär,
har kollegium att förordna om besiktning och värdering av lastageplatsen
genom särskild värderingsnämnd.

Värderingsnämnden skall bestå av tre av kommerskollegium utsedda förrättningsmän,
därav en opartisk ordförande, en företrädare för rederinäringen
och en företrädare för lastageplatsägarnas intressen. I mån av behov
skall kollegium ställa tekniskt sakkunnigt biträde till nämndens förfogande.

Arvode, resekostnadsersättning och dagtraktamente till förrättningsman
och biträde ävensom nämndens expensutgifter skola bestridas av sökanden
enligt grunder, som kommerskollegium fastställer.

36 §.

Värderingsnämnden har att avgiva utlåtande huruvida utskeppningen
från lastageplatsen och anstalterna därstädes äro av den betydenhet, att
grundpenningtaxa bör fastställas, samt i vad mån de olika anstalterna på
platsen tjäna fartygstrafiken. Nämnden skall vidare uppskatta beloppet av
de poster, som angivas i 28 § 2 mom. Då anledning därtill föreligger, skall
nämnden därjämte föreslå ändringar i den till prövning föreliggande grundpenningtaxan.

Närmare anvisningar för nämndens verksamhet må utfärdas av kommerskollegium.

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 69.

37 §.

Vad i 23, 24 och 26 §§ föreskrives beträffande hamntaxa och hamntaxeärende
skall äga motsvarande tillämpning på grundpenningtaxa och ärende
rörande sådan taxa.

Räkenskaper.

38 §.

Innehavare av lastageplats, för vilken grundpenningtaxa blivit fastställd,
skall för lastageplatsrörelsen föra räkenskaper, så uppställda, att sammanblandning
icke sker med annan av lastageplatsinnehavaren bedriven rorelse.

Lastageplatsräkenskaperna skola avslutas med kalenderår samt i övrigt
föras så, att de utvisa

a) lastageplatsens samtliga tillgångar och skulder samt av lastageplatsens
vinstmedel bildat eget kapital vid slutet av varje år;

b) under året uppburna grundpenningar, däri inräknade de å lastageplatsinnehavarens
egna fartyg belöpande;

c) lastageplatsens övriga intäkter för året, däribland räntor och annan
avkastning av lastageplatsens tillgångar;

d) lastageplatsens kostnader för året, däribland drifts- och underhållskostnader
och räntor, ävensom avskrivningar; samt

e) årets nettoresultat (vinst eller förlust å lastageplatsrörelsen).

Räkenskaperna skola tillika lämna redogörelse för lastageplatsens utgifter
för anskaffande av tillgångar för stadigvarande bruk samt för hur dessa
utgifter finansierats.

Ha vinstmedel använts till att bestrida utgift för lastageplatsen, må detta
icke föranleda att bokföringsvärdet av lastageplatsens anläggningskapital
okas.

Av räkenskaperna skall framgå, hur lastageplatsens tillgångar, utgifter
och avskrivningar fördela sig på olika anordningar.

Det åligger lastageplatsinnehavaren att, där kommerskollegium eller värderingsnämnden
så finner nödigt, tillhandahålla kollegium eller nämnden
lastageplatsräkenskaperna med därtill hörande verifikationer.

Om taxa å sluss-, kanal- och andra farledsavgifter.

39 §.

På ansökan av ägare eller innehavare av sluss, kanal eller annan farled
fastställer kommerskollegium taxa å ersättning för anläggningens begagnande
(sluss-, kanal- eller annan farledsavgift).

40 §.

1 mom. Ansökan om fastställelse av taxa å sluss-, kanal- eller annan farledsavgift
skall ingivas till kommerskollegium.

År fråga om förnyelse av taxa, skall ansökan vara ingiven senast sju
månader innan giltighetstiden för taxan utlöper. Ansökan om fastställelse
av ändring i gällande taxa skall såvitt möjligt ingivas senast sex månader
innan ändringen avses träda i kraft.

Sedan ansökan inkommit till kommerskollegium, skall genom kollegii försorg
på sökandens bekostnad tillkännagivande om framställningen införas i
allmänna tidningarna samt en eller flera ortstidningar. Härvid skall utsättas
viss tid, inom vilken erinringar mot framställningen må göras.

24

Kungl. Alaj:ts proposition nr 69.

Där ej särskild anledning föreligger till annat, skall kommerskollegium
inhämta utlåtande från berörda länsstyrelser. Innan beslut meddelas, har
kollegium därjämte att införskaffa den ytterligare utredning, som må erfordras.

2 mom. Är fråga om anläggning, som helt eller huvudsakligen är belägen
inom ett och samma län, skall ansökan icke handläggas i den ordning, som
stadgas i 1 inom., utan skola bestämmelserna i 21 § i tillämpliga delar gälla.

41 §.

I fråga om ansökans innehåll skola bestämmelserna i 22 § 1 och 3 mom.
äga motsvarande tillämpning. Kommerskollegium äger dock för särskilda
fall medgiva undantag från nämnda föreskrifter.

Taxeformulär samt anvisningar för ansökan skola upprättas och tillhandahållas
av kommerskollegium.

42 §.

Beträffande fastställelse av sluss-, kanal- eller annan farledsavgift samt
därmed sammanhängande förhållanden skola i övrigt stadgandena i 2 och
3 §§, 19 § första stycket, 20 § samt 23—26 §§ i tillämpliga delar gälla.

Äro hamn samt sluss, kanal eller annan farled, som står i samband med
hamnen, i samma innehavares hand, må kommerskollegium medgiva, att farleden
i redovisningshänseende räknas till hamnen. För sådant fall skall kollegium
föreskriva erforderliga undantag från bestämmelserna i 2 och 25 §§.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1950.

Genom kungörelsen upphävas förordningen den 31 december 1907 (nr
137 s. 1) angående taxor å hamnavgifter samt förordningen samma dag
(nr 137 s. 8) angående taxor å grundpenningar.

Det ankommer på kommerskollegium att fastställa ändring i sådan hamneller
grundpenningtaxa eller taxa å sluss-, kanal- eller annan farledsavgift,
som fastställts före denna kungörelses ikraftträdande. Har Kungl. Maj :t
före nämnda tidpunkt fastställt område, inom vilket hamnavgift må upptagas,
äger kommerskollegium i den ordning som sägs i denna kungörelse
jämväl fatta beslut om ändring i sådant område.

Har i hamnavgifts- eller grundpenningärende ansökan gjorts före den
1 juli 1950, må till och med den 30 juni 1951 ärendet helt eller delvis handläggas
jämlikt bestämmelserna i ovan nämnda förordningar den 31 december
1907. Prövningen av sådant ärende skall dock städse ankomma på kommerskollegium.
Fastställelse, som sålunda meddelas med stöd av äldre författning,
må icke gälla för längre tid än två år.

507074.

Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.