Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
1
Nr 66.
Kungl. Maj ris proposition till riksdagen med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr
444) om tillståndstvång för byggnadsarbete; given
Drottningholms slott den 10 februari 1950.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete.
GUSTAF.
Sven Andersson.
Propositionens innehåll.
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete föreslås skola i sin nuvarande
lydelse erhålla förlängd giltighet till och med den 30 juni 1951.
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 66.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444)
om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Härigenom förordnas, att lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete1, vilken enligt lag den 6 maj 1949 (nr 185) gäller till och
med den 30 juni 1950, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni
1951.
1 Senaste lydelse se 1948: 186 och 749.
Kungl. Maj.is proposition nr 66.
3
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 3
februari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,
Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
statsrådet Andersson fråga angående förlängd giltighet av lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete samt anför.
Lagen den 30 juni 1943 (nr 444; ändr. nr 186/1948 och 749/1948) om
tillståndstvång för byggnadsarbete gäller -— sedan dess giltighetstid blivit
förlängd, senast genom lag den 6 maj 1949 (nr 185) — till och med den
30 juni 1950.
Lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete stadgar i 1 §, att Konungen
äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden, i den mån det finnes erforderligt
för att upprätthålla ett fast penningvärde och befrämja en ändamålsenlig
användning av förnödenheter och arbetskraft, förordna, att 2—7 §§
i lagen skola äga tillämpning. I 2 § stadgas, att byggnadsarbete icke må
bedrivas utan särskilt tillstånd (byggnadstillstånd), vilket meddelas av
Konungen. I den mån Konungen förordnar därom må tillstånd meddelas
jämväl av myndighet, åt vilken Konungen uppdrager att utöva tillsyn över
tillämpningen av lagen, eller myndighet, som är underordnad tillsynsmyndigheten.
Vidare innehåller lagen, i 3 § definition å begreppet byggnadsarbete,
i 4 § föreskrift om att i byggnadstillstånd må stadgas begränsning
eller villkor för arbetets bedrivande eller för användningen av förnödenheter
eller arbetskraft, i 5 § bestämmelse om undantag i vissa fall från
kravet på tillstånd för byggnadsarbete, i 6 § stadgande om rätt till tillträde
till arbetsplats m. in. för dem, som ha att taga befattning med tillsyn över
efterlevnaden av lagen, samt i 7 § åläggande för den, som bedriver byggnadsarbete,
samt för hos honom anställd arbetstagare att lämna de upplysningar
och förete de handlingar, som äro erforderliga för tillsynens utövande.
Slutligen finnas i lagens 8—15 §§ straff-, åtals- och fullföljdsbestämmelser
ävensom i 16 § stadgande, enligt vilket Konungen eller efter
Konungens förordnande tillsynsmyndigheten äger meddela närmare tilllämpningsföreskrifter.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Genom kungörelse den 29 juli 1943 (nr 040; ändr. nr 882/1943, 148/1945,
752/1945, 222/1946, 79/1947, 883/1947, 750/1948, 520/1949 och 654/1949)
med tillämpningsföreskrifter till lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete, vilken kungörelse trädde i kraft den 1
augusti 1943, har Kungl. Maj:t förordnat, att 2—7 §§ nyssnämnda lag skola
äga tillämpning samt meddelat tillämpningsföreskrifter till lagen.
Beträffande beslut i ärenden om byggnadstillstånd gäller i huvudsak följande.
Kungl. Maj:t har uppdragit åt länsarbetsnämnderna att avgöra ansökningar
om byggnadstillstånd som avse bostadshus, byggnad eller anläggning
för jordbrukets, skogsbrukets eller fiskets behov, rivningsarbete samt
annat byggnadsarbete, som beräknas kosta högst 20 000 kronor. Från länsarbetsnämndernas
befogenhet ha dock undantagits ärenden, som röra statliga
företag eller företag, för vars utförande ansökan hos Kungl. Maj:t om
bidrag eller lån gjorts eller är avsedd att göras. Sistnämnda förbehåll gäller
emellertid ej sådana tjänstebostäder för folkskolans lärare, där Kungl. Maj:t
beviljat statsbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen äger avgöra övriga byggnadstillståndsärenden
med samma undantag, som angivits beträffande länsarbetsnämnderna.
I fråga om statliga företag har arbetsmarknadsstyrelsen
dock bemyndigats att meddela byggnadstillstånd i de fall, där för arbetets
utförande erforderliga medel anvisats av Kungl. Maj:t eller eljest finnas
tillgängliga. Länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadsstyrelsen ha tillerkänts
underställningsrätt, nämnderna i förhållande till styrelsen och styrelsen
i förhållande till Kungl. Maj :t. Arbetsmarknadsstyrelsen har i regel
underställt Kungl. Maj :ts prövning ärenden, där kostnaderna beräknas
överstiga 500 000 kronor, ävensom ärenden, som ansetts vara av principiell
betydelse.
Vid behandlingen av propositionen nr 62 till 1949 års riksdag om fortsatt
giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete uttalade andra lagutskottet
i sitt utlåtande nr 15 bl. a., att det vore önskvärt att riksdagen,
därest en ytterligare förlängning av lagen bleve erforderlig, bereddes tillfälle
att taga ställning till de huvudlinjer, efter vilka regleringen borde utformas.
— I anledning av vissa motioner erinrade utskottet om den skärpning
av tillämpningsföreskrifterna, som trätt i kraft den 1 januari 1949
och som innebure, att det närmast före nämnda dag gällande undantaget
från byggnadstillståndstvång beträffande till- och ombyggnadsarbete i viss
omfattning, som av någon utfördes utan anlitande av annan arbetskraft
än hemmavarande familjemedlemmar, icke längre gällde. Utskottet framhöll
härvidlag, att skärpningen uppenbarligen vore ägnad att väcka irritation
samt att det förefölle utskottet, som om vissa möjligheter skulle föreligga
att förminska de ogynnsamma verkningarna av de nya bestämmelserna
om dessa begränsades sålunda, att med hemmavarande familjemed
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
lemmar finge utan byggnadstillstånd företagas till- och ombyggnadsarbete
avseende byggnad för eget stadigvarande bruk, som vederbörande redan
förut brukat. Utskottet uttalade därför önskvärdheten av att Kungl. Maj :t
toge under övervägande möjligheterna att i denna del så snart sig göra läte
medgiva uppmjukning av bestämmelserna i den riktning utskottet antytt.
— Ytterligare framhöll utskottet, att det i viss utsträckning torde vara möjligt
att, i den mån endast hemmavarande familjemedlemmars arbetskraft
behövde tagas i anspråk och byggnadsmaterial, varå knapphet rådde, endast
i ringa grad erfordrades, bevilja byggnadstillstånd utan kvotbelastning.
Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen (skrivelse nr 171).
Med den förbättring, som det ekonomiska läget undergått, har det redan
under senare delen av år 1949 visat sig möjligt att vidtaga vissa uppmjukningar
av bestämmelserna om tillståndstvång i den riktning utskottet
ifrågasatt. Från och med den 15 oktober 1949 får sålunda utan byggnadstillstånd
bedrivas arbete avseende ekonomibyggnader för jordbruksfastighets
eget behov. Reparations- och förbättringsarbete å en- och tvåfamiljs
bostadshus får vidare med vissa undantag utföras utan att byggnadstillstånd
behöver sökas. De viktigaste undantagen härvidlag äro arbeten som
avse sommar- eller sportstugor och sådana delar av bostadshus, som användas
för andra ändamål än bostad, samt installation av centraluppvärmning.
Den sistnämnda begränsningen har ansetts erforderlig på grund av
den brist på radiatorer, som alltjämt råder. Då vissa förutsättningar synas
föreligga för att eftersläpningen i leveransen av radiatorer skall vara inhämtad
omkring den 1 april 1950, synes frågan om nödvändigheten att
bibehålla sistnämnda begränsning kunna upptagas till prövning senare under
året. För flerfamiljshus har ansökningsförfarandet bibehållits. Men
även härvidlag ha lättnader genomförts. Sådana arbeten som sedan den
15 oktober 1949 kunnat utföras utan tillstånd på en- och tvåfamiljshus må
efter prövning medgivas utan hinder av kvoter i fråga om flerfamiljshus,
under förutsättning att arbetet igångsättes under tiden mellan den 1 oktober
och den 1 mars påföljande år och avslutas senast den 1 maj sistnämnda
år. Även andra byggnadsarbeten, vilka icke avse bostäder, sommareller
sportstugor, få fr. o. m. den 1 januari 1950 medgivas utan kvotbelastning
därest kostnaden icke överstiger 3 000 kronor. Från byggnadstillståndstvånget
har vidare från nyssnämnda dag undantagits arbete avseende enskild
väg, under förutsättning att statsbidrag beviljats till arbetets utförande.
I detta sammanhang må slutligen erinras därom att det fortfarande
liksom tidigare gäller att reparations- och underhållsarbete må utföras
utan tillstånd, under förutsättning att sammanlagt högst 3 personer sysselsättas
därmed.
De medgivna lättnaderna avse bl. a. i stor utsträckning arbeten, som enligt
tidigare gällande bestämmelser fått utan byggnadstillstånd utföras med
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
anlitande av endast hemmavarande familjemedlemmars arbetskraft (den
s. k. familjebyggarregeln). Härigenom torde den anledning till irritation,
som borttagandet av denna regel otvivelaktigt medförde, i stort sett ha
försvunnit, och önskemålet om en ändring i detta hänseende i den riktning
utskottet enligt ovan förordat vara i huvudsak tillgodosett. Ett återinförande
i en eller annan form av den s. k. familjebyggarregeln har icke ansetts
lämpligt med hänsyn till de mindre tillfredsställande resultat regeln tidigare
i vissa avseenden visat sig medföra. Förutom att kontrollmöjligheterna äro
synnerligen små kan ett generellt undantag av denna art lätt leda till att
byggnadsprojekt utföras, som med hänsyn till den starka restriktiviteten
på så många andra viktiga områden kunna framstå såsom föga motiverade.
Vid behandlingen i årets statsverksproposition (»Inkomsterna») av frågan
om den samhällsekonomiska balansen har framhållits, att nationalbudgetdelegationens
kalkyler otvetydigt peka mot att större framsteg under år
1949 vunnits i strävandena att nå en fri samhällsekonomisk balans än man
i prognosen för ett år sedan vågade räkna med. Den balans, som sålunda
uppnåtts och som enligt de verkställda beräkningarna kan väntas bli ytterligare
befäst under innevarande år, bygger emellertid alltjämt på regleringar
och andra ingripanden i samhällsekonomien, bl. a. på investeringsområdet.
Även om det förbättrade läget gjort det möjligt att i planerna inrymma
vissa lättnader i fråga om berörda regleringar, äro osäkerhetsfaktorerna
beträffande den framtida utvecklingen så betydande, särskilt med
avseende på den internationella konjunkturutvecklingen, att stor återhållsamhet
fortfarande måste iakttagas för att icke de vunna resultaten av
stabiliseringssträvandena skola äventyras. Detta gäller icke minst den investeringsverksamhet
som bedrives inom ramen för byggnadsregleringen,
där — att döma av inneliggande ansökningar om byggnadstillstånd — investeringsbenägenheten,
såsom närmare framgår av det följande, fortfarande
väsentligen överstiger det utrymme som står till förfogande. En allmän
avveckling av byggnadsregleringen skulle också i dagens läge kunna
befaras innebära en kraftig ansvällning av byggnadsverksamheten och föranleda
en utökning av byggnadsarbetarekåren i en omfattning som icke
vore förenlig med behovet av arbetskraft inom näringslivets övriga områden.
I detta sammanhang uppställer sig frågan om en detaljreglering av förevarande
slag är nödvändig och lämplig för åstadkommande av den erforderliga
investeringsbegränsningen. Härutinnan vill jag erinra om att statsrådet
Sköld enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1949 tillkallat
sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag om formerna för
den framtida investeringskontrollen.
I direktiven för de sakkunniga, vilka sedermera antagit namnet »1949
års investeringskommitté», har anförts att ansträngningarna att begränsa
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
investeringsverksamheten utgjort ett betydelsefullt för att inte säga ofrånkomligt
led i de senaste årens ekonomiska politik, för vilken en av huvuduppgifterna
varit att återställa och bibehålla den samhällsekonomiska balansen.
Även i ett motsatt konjunkturläge kunde det allmänna behöva förfoga
över medel att öva inflytande över investeringarnas omfattning så
länge den fulla sysselsättningen utgjorde ett av målen för den ekonomiska
politiken. Vidare uttalades i direktiven, att det icke kunnat undvikas att
det individuella prövningsförfarande, varpå den nuvarande byggnadsregleringen
grundade sig, skapat talrika irritationsmoment för allmänheten och
att denna detaljreglering därför vore föga tilltalande såsom permanent institution.
Med hänsyn till regleringens brister borde det individuella prövningsförfarandet
så långt möjligt ersättas av åtgärder av generell natur.
Såsom en antydan om vilka medel av generell natur, som kunde stå till
buds, erinrades i direktiven om att samhället genom kredit- och räntepolitiken
och principiellt även genom skattepolitiken hade avsevärda möjligheter
att göra sitt inflytande gällande över realkapitalbildningen i allmänhet.
En icke oväsentlig del av investeringarna voro till sin omfattning antingen
direkt reglerade genom statsmakternas anslagsbeviljanden eller
också indirekt så gott som helt beroende av statsbidrag eller statliga lån.
I detta sammanhang framhölls även att staten genom bostadskreditgivningen
och genom hyresregleringen borde kunna utöva ett avsevärt inflytande
över bostadsbyggandets omfattning. Då 20—25 procent av den tillståndsreglerade
byggnadsverksamheten, huvudsakligen enskilda byggnadsinvesteringar
i industri, handel och jordbruk, inte samtidigt berördes eller
kunde beröras av statliga beslut i annan ordning, ifrågasattes i direktiven
om icke åtgärder av nyssnämnda generella typ kombinerade med en målmedveten
budgetpolitik skulle vara tillfyllest för att samhället under mera
normala förhållanden skulle kunna utöva erforderlig kontroll över investeringsutvecklingen.
I varje fall borde det närmare klarläggas vilka konsekvenser
för exempelvis ränte- och kreditpolitiken i allmänhet liksom för
budgetpolitiken ett slopande av den nuvarande byggnadsregleringen skulle
komma att medföra vid bibehållet samhällsinflytande över realkapitalbildningen.
Innan detta spörsmål närmare utretts syntes icke möjligt att taga
definitiv ställning till byggnadsregleringens fortsatta upprätthållande.
Utredningen skulle vid sidan härav uppmärksamma önskvärdheten av
att även i fortsättningen upprätthålla en jämn sysselsättning i byggnadsverksamheten
under olika årstider, liksom överhuvudtaget de möjligheter
som byggnadsregleringen givit att påverka näringslivets utveckling i lämplig
riktning ur samhällsekonomisk synpunkt bl. a. genom att viktiga industrier
och då framför allt exportföretag gynnats på bekostnad av andra.
Enligt vad jag under hand inhämtat är kommittén icke beredd att under
innevarande år framlägga några förslag i ämnet. I avvaktan på resultatet
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
av kommitténs arbete synes det därför vara nödvändigt att begagna sig av
det hittills tillämpade systemet.
Såsom riktpunkt för handhavandet av tillståndsgivningen har för år 1950
liksom för föregående år inom byggnadsberedningen upprättats en investeringsbudget
som anger ramen för tillstånd under detta år för byggnadsoch
anläggningsverksamhet inom olika huvudområden. I bihang 3 av inkomstbilagan
till årets statsverksproposition lämnas en detaljerad redogörelse
för denna investeringsbudget.
Av redogörelsen framgår, att 1950 års investeringsbudget i likhet med
vad som gällde för 1948 och för 1949 omfattar dels en tillståndsbudget, dels
även en realbudget för den tillståndsreglerade byggnads- och anläggningsverksamheten.
Tillståndsbudgeten anger omfattningen av de byggnadsföretag,
för vilka byggnadstillstånd planenligt kunna beviljas under 1950, medan
realbudgeten avser den faktiska byggnadsverksamhet, som beräknas
äga rum vid tillståndsgivning i enlighet med det uppställda programmet.
De summor, som ingå i realbudgeten, motsvara alltså de beräknade kostnaderna
för arbeten, som under 1950 komma att utföras dels vid sådana
byggnadsföretag, för vilka byggnadstillstånd beviljats före ingången av 1950,
och dels vid byggnadsföretag, som förutsättas erhålla byggnadstillstånd
under 1950.
Det torde böra understrykas, att den s. k. realbudgeten endast kan utgöra
en approximativ beräkning av den faktiska byggnadsverksamhet, som förutses
för 19o0. Hur stor byggnadsverksamheten i verkligheten blir beror förutom
på tillståndsgivningens omfattning även på den takt, varmed beviljade
byggnadsföretag bedrivas. Byggnadstidernas längd kan på förhand
endast uppskattas ungefärligen. Den hastighet varmed byggnadsföretagen
försiggå kan inte direkt kontrolleras av de byggnadsreglerande mvndigheterna.
Dessa kunna följaktligen inte utöva en lika effektiv kontroll över
utfallet av realbudgeten som över den löpande tillståndsgivningen.
Byggnadsprogrammet för år 1949 tog sikte på en minskning av den tillståndsberoende
byggnadsverksamheten med cirka åtta procent i förhållande
till år 1948. Under inflytande av förbättringar i det ekonomiska läget har
tillståndsgivningen under år 1949 i viss mån blivit mindre restriktiv än
som förutsattes i det ursprungliga programmet. Detta förhållande har även
paverkat utfallet av realbudgeten, vilken synes ha överskridit de ursprungligs
planerna. Härtill har även bidragit, att tillståndsgivningen inom de
fastställda kvoterna ansetts kunna förläggas till det första halvåret av 1949
i större utsträckning än som ursprungligen planerades. Härigenom ha arbetena
på de byggnadsföretag, för vilka tillstånd beviljats under år 1949
kommit att utföras under detta år till större del än som ursprungligen beräknades.
Följden har blivit, att den tillståndsberoende byggnadsverksamheten
under år 1949 kommit att uppgå till ungefär samma storleksordning
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
som under år 1948 eller till cirka 2 000 miljoner kronor. Som en jämförelse
kan nämnas, att den totala byggnads- och anläggningsverksamheten enligt
konjunkturinstitutets beräkningar volymmässigt blivit praktiskt taget oförändrad
från år 1948 till år 1949. Att döma av företagna inventeringar har
inte heller sysselsättningen inom den reglerade byggnadsverksamheten totalt
sett undergått några beaktansvärda förändringar från sommaren 1948 till
sommaren 1949.
Inströmningen av ansökningar om byggnadstillstånd minskade väsentligt
under år 1948 i förhållande till år 1947. På grund av organisatoriska förändringar
äro tillgängliga uppgifter beträffande inkomna tillståndsansökningar
inte fullt jämförbara för åren 1948 och 1949. Såvitt man kan bedöma,
synes emellertid inströmningen av ansökningar under år 1949 ungefärligen
ha varit lika betydande som under 1948 eller möjligen av något
större omfattning. Ansökningar, som inkommit under år 1949, avse en sammanlagd
beräknad byggnadskostnad av drygt 2 700 miljoner kronor d. v. s.
ett avsevärt större belopp än som motsvarar ett års tillståndsgivning av nu
aktuell omfattning. Behållningen av inkomna icke avgjorda tillståndsärenden
uppgick 1 oktober 1949 till ett beräknat kostnadsbelopp av cirka 2 250
miljoner kronor.
Realbudgeten för år 1950 innebär en planerad ökning av den tillståndsberoende
byggnadsverksamheten med cirka sju procent från år 1949 till
1950 eller från cirka 2 000 miljoner kronor till 2 140 miljoner kronor. Det
sistnämnda beloppet inbegriper även den sannolika omfattningen av sådan
byggnadsverksamhet, som varit tillståndsbelagd under år 1949 men som
kommer att vara friställd från tillståndstvång under år 1950. För den totala
byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas en absolut sett något
kraftigare uppgång än i fråga om den tillståndsberoende byggnadsverksamheten.
Den sannolika ökningen av den totala byggnads- och anläggningsverksamheten
har nämligen angivits till drygt 200 miljoner kronor.
Den beräknade ökningen av byggnadsverksamheten år 1950 skall enligt
planen beröra flertalet kvotområden, varvid de största tillskotten falla på
bostäder samt skolor in. m. Bland kvotområden, för vilka realbudgeten inte
upptar någon ökning, märkes främst egentlig industri. Industriens faktiska
byggnadsverksamhet beräknas i själva verket komma att minska, samtidigt
som tillslåndsgivningen planenligt skall öka. 1949 års industribyggnadsverksamhet
stod under inflytande av den förhållandevis rikligare tillståndsgivningen
under tidigare år, medan däremot den planerade något utökade
''.illståndsgivningen för industri under år 1950 endast till en del hinner på•erka
den faktiska byggnadsverksamheten under detta år.
I tillslåndsbudgeten för år 1950 har den för året planerade tillståndsgivningcn
upptagits till ett belopp av 2 060 miljoner kronor mot en beräknad
tillståndsgivning (exklusive fullföljningstillstånd) av cirka 1 860 miljoner
kronor under år 1949. Härvid är att märka, att siffrorna för tillståndsbud
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
geten år 1950 ej uppta några belopp för vissa tidigare tillståndsbelagda
byggnadsområden, som under år 1950 komma att vara befriade från tillståndstvång.
För att bli fullt jämförbar med den beräknade tillståndsgivningen
år 1949 skulle siffran för den planerade tillståndsgivningen år 1950
behöva höjas till cirka 2 130 miljoner kronor.
Tillståndsbudgeten år 1950 för byggnads- och anläggningsarbeten har
följande utseende.
Miljoner kronor |
||
Beräknad till-ståndsgivning |
Tillstånds- budgct 1950 |
|
A. Nybyggnad av bostäder................ |
1 0251 50 188 96 3 1 28 / 214 |
|
B. Jordbruk, skogsbruk, fiske............... |
||
C. Egentlig industri ....................... |
||
D. Kraft- och belysningsverk................. |
||
E. Handel, inkl. kvm-kvot för affärslokaler etc., inrymda i |
35 |
|
F. Samfärdsel.......................... |
||
G. Förvaltning, fängelser, brandstationer, sociala ändamål, sjuk-och hälsovård ............... |
50 81 1°9 |
|
H. Skolor, kyrkor, övriga samligslokaler............ |
133 |
|
I. Väg- och gatuarbeten, broar, vatten- o. avloppsledn., vatten-verk m. m....................... |
||
J. Militära byggnader................ |
20 100 |
|
K. Diversekvot (rep.-, underhålls-, till- o. ombyggnadsarbete |
108 |
|
L. Sportstugor ...................... |
||
M. Reservkvot.............. |
||
Summa |
1 8653 |
2 060 |
1 I fråga om nybyggnad av bostäder avser kvotbelastningen antal lägenheter och inte 2 Tillståndskvot för byggnader för fiske, växthus, flottledsanläggningar m. m. 3 Exkl. fullföljningstillstånd. Förskottstillstånd, som avräknats på 1950 års kvoter ha 4 Kvm-kvot för affärs- och kontorslokaler etc. inrymda i bostadshus. |
Förutom bostäder och skolor ha de absolut sett mest betydande kvotförstärkningarna
i förhållande till år 1949 tilldelats kvotområdena vägar,
vatten- och avloppsledningar m. m. samt egentlig industri. I anslutning till
vidtagna beslut om lättnader i byggnadsregleringen har särskilt kvotutrymme
för 1950 anvisats till uppförande av sportstugor. Tidigare ha praktiskt
taget inga som helst tillstånd lämnats för sådan bebyggelse.
Jag vill slutligen i detta sammanhang ytterligare understryka att tillståndsbudgeten
får betraktas som ett arbetsinstrument, som ger riktlinjer
för tillståndsgivningen. Med hänsyn till nödvändigheten av att i nuvarande
läge ernå en efter de ekonomiska förändringarna snabb anpassning av pla
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
nerna komma ändringar av tillståndsramarna att vidtagas därest tillräckliga
skäl härtill befinnas vara för handen. Sådana jämkningar förekommo i viss
utsträckning under loppet av år 1949, såsom bl. a. framgått av den förut
lämnade redogörelsen över vidtagna uppmjukningar i tillämpningen av
byggnadstillståndslagen. Enligt min uppfattning bör utvecklingen följas
med uppmärksamhet även därför, att de tillfällen till förenklingar i handläggningen
av tillståndsärenden skola kunna tillvaratagas, som ett gynnsammare
ekonomiskt läge medför.
Av vad sålunda anförts framgår, att en fortsatt tillämpning av lagen om
tillståndstvång för byggnadsarbete efter den 30 juni 1950 torde vara ofrånkomlig.
Lagen synes därför böra erhålla förlängd giltighet, förslagsvis till
och med den 30 juni 1951. Någon ändring i lagen synes i förevarande sammanhang
icke påkallad.
Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över upprättat
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete, av den lydelse bilaga1 till
detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Einar Herlitz.
1 Denna bilaga, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har
här uteslutits.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 66.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 februari
1950.
Närvarande:
justitieråden Geijer,
Lech,
regeringsrådet Quensel,
justitierådet Beckman.
Enligt lagrådet den 7 februari 1950 tillhandakorainet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 3
februari 1950, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 444) om tillståndstvång för byggnadsarbete.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
chefen för socialdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet Y. Samuelsson.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
Kungl. Maj.ts proposition nr 66.
13
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 10
februari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler statsrådet
Andersson lagrådets den 9 februari 1950 avgivna utlåtande över det
till lagrådet den 3 februari 1950 remitterade förslaget till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 30 juni 19t3 (nr Ui) om tillståndstvång för
byggnadsarbete samt hemställer, att förslaget, vilket av lagrådet lämnats
utan anmärkning, måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bengt Augustinsson.