Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

1

?ir 63.

Kungl. Maj ds proposition till riksdagen angående förvärv av viss
tidigare tyskägd gruvegendom m. m.; given Drottningholms
slott den 27 januari 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

John Ericsson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen begäres riksdagens godkännande av statens förvärv av de
s. k. tyskgruvorna, till vilka torde höra bl. a. inemot 15 procent av mellersta
Sveriges järnmalmstillgångar. Enligt det av Kungl. Maj :t och kronan med
förbehåll för riksdagens godkännande ingångna köpeavtalet utgör köpeskillingen
för gruvornas anläggningstillgångar 7,9 miljoner kronor med visst
tillägg för nytillkommen egendom. Enligt avtalet skall staten vidare övertaga
till gruvrörelsen hörande omsättningstillgångar m. m. Den sammanlagda
köpeskillingen för anläggnings- och omsättningstillgångar har av tillkallade
sakkunniga uppskattats till 12,26 miljoner kronor. Summan kan icke
för närvarande exakt angivas, enär tillgångarna till stor del skola övertagas
efter en värdering per den 1 april 1950, då tillträde skall ske enligt avtalet.
Avsikten är att gruvorna skola övertagas av ett nybildat statligt gruvbolag,
Aktiebolaget Statsgruvor, på vars ledning det bl. a. skall ankomma att efter
fortsatta undersökningar framlägga förslag om de olika gruvornas fortsatta
utnyttjande och drift. För teckning av aktier i det nya bolaget äskas ett
investeringsanslag av 12 miljoner kronor. För att erforderliga medel skola
stå till förfogande för rörelsekapital, investeringar m. m. föreslås vidare,
att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti för lån i mån av behov
åt bolaget till ett belopp av högst 8 miljoner kronor. Avsikten är att
garantien skall få utnyttjas först i den mån Kungl. Maj:t godkänner bolagsledningens
planer för den fortsatta verksamheten vid gruvorna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 63.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 27 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ericsson, fråga om statens förvärv
av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m. samt anför därvid följande.

Inledning.

Mot slutet av andra världskriget uppkom frågan, hur det skulle förfaras
med sådan i Sverige befintlig egendom, som tillhörde tyska medborgare
och offentliga eller enskilda institutioner i Tyskland. För att skapa erforderlig
kontroll över dylik egendom vidtogos från svensk sida olika åtgärder.
Bland annat utfärdades lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om kontroll å
viss utländsk egendom m. m. Denna lag, den s. k. kontrollagen, öppnade
möjlighet för kontroll och övervakning av utländsk egendom i riket genom
skingringsförbud och kvarstad. I samband härmed anförtroddes olika
kontroll- och förvaltningsuppgifter åt en speciell administrativ myndighet,
flyktkapitalbyrån, och åt en nämnd med väsentligen judiciella funktioner,
restitutionsnämnden. Med stöd av kontrollagen infördes skingringsförbud
å tysk egendom i landet. Sedan det visat sig erforderligt att skapa
möjlighet för mer vittgående ingripanden, utfärdades lagen den 14 december
1945 (nr 885) om administration av vissa bolag m. m. Med stöd av
denna lag, den s. k. administrationslagen, kan offentlig administration anordnas
för svenskt aktiebolag eller annan juridisk person, vari finnes ett
bestämmande tyskt inflytande. Samtidigt ändrades kontrollagen, så att möjlighet
erhölls att försälja kvarstadsbelagd egendom. Genom särskild överenskommelse
med de västallierade regeringarna reglerades frågan hur de
tyska tillgångarna i Sverige skulle slutligt disponeras. Härutinnan torde få
hänvisas till propositionen nr 367 till 1946 års riksdag och riksdagens skrivelse
nr 555 samma år.

Bland svenska företag med dominerande tyska intressen intogo vissa mellansvenska
gruvbolag en betydande plats. Till dessa hörde Hörkens Gruv -

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

aktiebolag, Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg,
Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag
samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna. Samtliga dessa bolag
sattes år 1946 och 1947 under administration. Närmare uppgifter om belägenheten
och omfattningen in. in. av de gruvor och malmtillgångar, som
dessa bolag förfoga över, lämnas i det följande.

Den 14 december 1946 uppdrog dåvarande chefen för handelsdepartementet
åt numera direktören Alvar Lindencrona att verkställa utredning rörande
dispositionen av bland annat ifrågavarande gruvbolag. Tekniska och ekonomiska
experter ställdes till Lindencronas förfogande för att biträda denne
vid värderingen av företagen. Lindencrona upptog förberedande förhandlingar
med ett stort antal spekulanter, av vilka emellertid de flesta efter
hand trädde tillbaka eller gingo samman.

Med hänsyn icke minst till de naturtillgångar, som utgjorde gruvbolagens
huvudsakliga egendom, ansågs det böra tagas under övervägande, huruvida
det icke ur allmänna synpunkter vore önskvärt att företagen överfördes i
statlig ägo. För att förbereda en lösning av denna fråga uppdrog dåvarande
statsrådet Kock, jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 21 maj 1948,
åt särskilda sakkunniga, nämligen generaldirektören S. ödeen, ordförande,
avdelningskassören G. Fridholm, numera direktören R. Palme och auktoriserade
revisorn E. Rybeck, att vid förhandlingar om gruvornas försäljning
företräda staten såsom köpare och avgiva förslag om det bud, som staten
enligt affärsmässiga grunder kunde giva för företagen i fråga eller för vissa
bland dem. De sakkunniga skulle vidare utarbeta förslag hur ett affärsmässigt
organiserat statligt bolag för driften av gruvorna borde finansieras
och konstrueras.

Den 29 januari 1949 avgåvo de sakkunniga, som antagit benämningen
tyskgruvekommittén, ett betänkande med utredning rörande gruvföretagen
i fråga. Retänkandet innehåller bland annat en värdering av de berörda bolagens
anläggningstillgångar. Dessas värde uppskattas av kommittén till ca
12 miljoner kronor per den 1 januari 1949. Omsättningstillgångar och leverantörsskulder
ha icke medtagits vid värderingen. Av särskilda skäl ha icke
heller medräknats några kostnader för en arbetarpensionering, fastän sådana
kostnader beräknades uppkomma efter ett statsförvärv av gruvorna.
Beträffande betänkandets innehåll må i övrigt hänvisas till den följande
framställningen.

Sedan tyskgruvekommittén avlämnat sitt betänkande, verkställde kommitténs
ordförande ödeen en omräkning av vissa av kommitténs siffror med
hänsyn till efter utredningen framkomna ytterligare upplysningar och under
hänsynstagande till vid värderingen ej medräknade pensions- och avvecklingskostnader.
Genom beslut den 25 februari 1949 uppdrog Kungl.
Maj :t därefter åt ödeen och Rybeck att upprätta förslag till anbud, som
från kronans sida borde avgivas å förenämnda gruvföretag ävensom att
för kronans räkning föra de förhandlingar om övertagande av egendomen,
som komme att erfordras därest kronans anbud skulle antagas.

4 Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

De spekulanter på tyskgruvorna, som vid denna tid kvarstodo, voro staten,
Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund och ett inom Jernkontoret
bildat konsortium. Genom beslut den 18 mars 1949 anbefallde Kungl. Maj:t
flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna för de förut nämnda
sex gruvbolagen att i samråd med Lindencrona och vederbörande syssloman
för de tyska fordringarna i bolagen upptaga förhandlingar med företrädare
för nyssnämnda spekulanter om försäljning av bolagens gruvor jämte
annan bolagen tillhörig egendom av betydelse för gruvdriften. Samtidigt
föreskrev Kungl. Maj:t att avtal om försäljning skulle av flyktkapitalbyrån
underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

I en den 10 juni 1949 dagtecknad skrift avgåvo ödeen och Rybeck förslag
till kronans anbud å gruvegendomen. Häri togs hänsyn till de förut nämnda
pensions- och avvecklingskostnaderna ävensom till sådant siffermaterial,
som icke varit tillgängligt vid tyskgruvekommitténs värdering. Resultatet
av omräkningen blev, att ödeen och Rybeck kommo fram till ett sammanlagt
värde å anläggningstillgångarna av cirka 10 miljoner kronor, vilken
summa också föreslogs bli anbudssumma. Den nu gjorda värderingen hänförde
sig, i enlighet med anbudsvillkoren, för ett bolag till den 30 september
1947, för tre bolag till den 31 december 1947 och för två bolag till den 31
december 1948. Genom beslut den 10 juni 1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt
Ödeen och Rybeck att för kronans räkning avgiva anbud å gruvföretagen i
enlighet med i förslaget uppdragna riktlinjer. Sådant anbud avgavs den 15
juni 1949. På begäran av Lindencrona avgavs den 28 juni 1949 ett nytt anbud,
avseende förhållandena den 1 april 1949. I detta anbud erbjöds ett fast
pris av 9,3 miljoner kronor för gruvor, fastigheter och anläggningar. För
lager, fordringar, pensionsutfästelser och rörelseskulder, som förutsattes
skola samtidigt övertagas, angåvos värderingsprinciperna.

Av de två enskilda spekulanter, som beretts tillfälle att inkomma med anbud
å gruvegendomen, avgav endast det inom Jernkontoret bildade konsortiet
ett anbud. I detta erbjöds för anläggningstillgångarna per 1 april 1949
ett belopp av 4,5 miljoner kronor. I anbudet angavs att driften vid Håksberg
skulle omedelbart nedläggas, medan övriga gruvor skulle drivas av ett nybildat
bolag. För i samband med driftnedläggelsen eventuellt uppkommande
kostnader för sociala åtgärder förbehöll sig anbudsgivaren avdrag på köpeskillingen.

Sedan de två avgivna anbuden prövats, anbefallde Kungl. Maj:t den 2
september 1949 flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna för de
sex gruvbolagen att i samråd med Lindencrona upprätta avtal med företrädarna
för svenska staten om försäljning av de gruvor, som ägdes av
de sex gruvbolagen, jämte annan bolagen tillhörig egendom av betydelse för
gruvdriften.

Etter förhandlingar mellan bolagens administratörer samt ödeen och Rybeck
upprättades förslag till avtal om överlåtelse till svenska staten av
denna egendom. I skrivelse den 14 september 1949 hemställde flyktkapitalbyrån,
att Kungl. Maj :t måtte godkänna det upprättade avtalsförslaget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

5

Genom beslut den 16 september 1949 godkände Kungl. Maj:t, att avtal om
Överlåtelse till kronan av ifrågavarande gruvor m. m. upprättades i enlighet
med förslaget samt bemyndigade ödeen och Rybeck att å kronans vägnar
under förbehåll om riksdagens bifall till kronans förvärv underteckna
avtalet. Samma dag upprättades avtal i enlighet med förslaget och Kungl.
Maj:ts beslut. Beträffande avtalets innehåll hänvisas till den följande framställningen.

Då flera frågor om formerna för gruvornas drift, finansiering och administration
behövde ytterligare utredas, uppdrog statsrådet Kock, jämlikt bemyndigande
av Kungl. Maj :t den 4 augusti 1949, åt särskilda sakkunniga,
nämligen ödeen, ordförande, direktören E. Bengtson, förbundsordföranden
E. Mattsson och Rybeck, att verkställa utredning i ämnet. Enligt direktiven
skulle gruvorna drivas i ett enda företag i aktiebolagsform och skulle utredningsmännen
framlägga ett detaljerat förslag till ett statligt gruvbolag
utan dock att i de organisatoriska, driftstekniska eller driftsekonomiska
frågorna binda en kommande bolagsledning i vidare mån än vad som vore
sedvanligt. Samtidigt uppdrogs åt de sakkunniga att utreda frågan om ett
centralt organ för de statliga intressena på gruvdriftens och närstående
områden.

Den 21 november 1949 överlämnade de sakkunniga, som antagit benämningen
gruvorganisationskommittén, ett delbetänkande med förslag rörande
ett statligt gruvaktiebolag för lyskgruvorna (del I av SOU 1950: 2).

Över gruvorganisationskommitténs betänkande rörande tyskgruvorna ha
utlåtanden avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, kommerskollegium,
länsstyrelserna i Kopparbergs och Västmanlands län, administratörerna
för gruvbolagen samt Mertainens och Ruotivare grufaktiebolag.
Vid kommerskollegii utlåtande äro fogade inhämtade yttranden från
bergmästarämbetet i östra distriktet, Jernkontoret och Sveriges industriförbund.

En närmare redogörelse för gruvorganisationskommitténs förslag och yttrandena
däröver lämnas i det följande.

Gruvor och malmtillgångar.

De brytvärda fyndigheter, som tillhöra de förut nämnda sex gruvbolagen,
ha av tyskgruvekommittén sammanförts till lämpliga drifttekniska enheter.
Till dessa enheter ha dessutom hänförts vissa närliggande, ej brytvärda
fyndigheter. De driftenheter, som kommittén sålunda kommit fram
till, äro följande.

1) Håksbergsgruvorna, belägna norr och nordost om Ludvika och omfattande dels

Håksbergszonen med Iviks-, Ickorrbotten-, Håksbergs-, Källbotten-,
Gräsbergs- och Torrstcnsbergsfälten med sammanlagt 112 utmål;

dels Lekombergszonen med Lekombergs-, Sörviks-, GussjÖbergs-, Danungruve-
och Laggaruddsfälten med sammanlagt 31 utmål;

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

dels ock Stollbergszonen med Stollbergs-, Dammbergs- och Svartbergsfälten
med sammanlagt 39 utmål.

2) Starkgruvorna, belägna inom Norbergs municipalsamhälle och omfattande Eskilbacks-

och Karlvagnsfälten med sammanlagt 16 utmål.

3) Intrångsgruvorna, belägna nordost om Hedemora och omfattande

Intrångsfältet, Middagsgruvan, Jelkgruvan och Bensåsfältet med sammanlagt
12 utmål.

Håksbergszonen innehåller ett stort antal malmkroppar. Malmerna äro i
huvudsak svartmalmer, men även blodstensmalmer förekomma i icke ringa
utsträckning. Järnhalten är oftast tämligen låg, 30—40 procent, men lokalt
förekomma halter om 55—68 procent. Tyskgruvekommittén har uppgivit, att
man för Håksbergsfältets del kan räkna med i genomsnitt 32—35 procent
järn, 0,020—0,ioo procent fosfor och 0,020 procent svavel. Den sammanlagda
utvinningsbara kvantiteten malmhaltigt berg inom zonen har kommittén
uppskattat till 27,7 miljoner ton, men samtidigt har framhållits, att beräkningen
är mycket försiktigt gjord och att sannolikt ej obetydliga ytterligare
malmkvantiteter förekomma. I beräkningen ingå icke heller malmtillgångarna
i Gräsbergs- och Torrstensbergsfälten. Av fälten inom zonen
äro enligt tyskgruvekommitténs uppfattning Iviks-, Ickorrbotten-, Håksbergs-
och Källbottenfälten i första hand brytvärda. Gräsbergs- och Torrstensbergsfälten
anses däremot mindre brytvärda, i allt fall innan övriga
fyndigheter inom Håksbergsgruvorna börja sina.

Inom Lekombergszonen betraktas av tyskgruvekommittén Sörviks- och
Lekombergsfälten såsom brytvärda. Det förra består av två malmstreck,
av vilka det ena är en blandning av magnetit och blodsten med 45—52
procent järn och O,040—0,060 procent fosfor, medan i det andra malmen är
järnfattigare men har mycket ringa fosforhalt och hög magnesiahalt. Den
sammanlagda malmtillgången i Sörviksgruvan har av kommittén uppskattats
till 0,49 miljon ton. I Lekombergsfältet finnes apatitmalm till en beräknad
utbrytbar kvantitet av 0,34 miljon ton, hållande 38—66 procent järn.

Stollbergszonen innehåller dels järnmalmer, dels sulfidmalmer. Järnmalmerna
äro i allmänhet fattiga med 25—33 procent järn men ha relativt höga
halter av mangan, i allmänhet 4—10 procent, samt dessutom mindre halter
bly och zink. Sulfidmalmen förekommer här och var inom samtliga fält;
Dammbergsfältet innehåller så gott som uteslutande sulfidmalm. Den brutna
blyglansmalmen inom Stollbergsfältet har enligt tyskgruvekommittén
hittills i genomsnitt hållit 16,5 procent bly och 2,2 procent zink. Den anses
synnerligen ren med halter av under 0,oio procent vismut och omkring 0,025
procent arsenik. I närheten av den nämnda blyglansmalmen finnes en betydande
järnmalm av speciell karaktär, en vittrad malm, »limonitmalm», av
mull- eller snarare lerartad konsistens, som enligt tyskgruvekommittén
håller bland annat i medeltal ungefär 40 procent järn och 10 procent mangan.
Mot norr övergår malmen i en mera ovittrad magnetitmalm med 50—
55 procent järn men endast 2 procent mangan. Mellan denna malm och

7

Kungl. Maj.ts vroposition nr 63.

limonitmalmen ligger en smalare zon hämatitmalm. Limonitmalmen håller
enligt tyskgruvekommittén cirka 16 procent kemiskt bundet vatten och är
dessutom genomdränkt från ovanför liggande ytvattensamlingar. De malmtillgångar
i zonen, som av kommittén bedömts vara brytvärda, utgöras av
dels järnmalm, limonit, med i utkanten och sannolikt på djupet hämatit
samt dels sulfidmalmer. Övriga malmfyndigheter, komplexa malmer i Stollberg
samt malmerna i Dammberg och Svartberg anses däremot för närvarande
ej brytvärda. Blymalmstillgången har av tyskgruvekommittén uppskattats
till 0,i2 miljon ton. Företagsledningen har för sin del räknat med
0,i5 miljon ton och gruvorganisationskommittén framhåller, att företagna
undersökningar tyda på att ytterligare sulfidmalmstillgångar finnas inom
Stollbergsfälten. De brytvärda järnmalmstillgångarna i Stollbergszonen ha
av tyskgruvekommittén beräknats till över 2,5 miljoner ton.

Karlvagnsfältet inom Starkgruvorna innehåller långa och regelbundna
malmkroppar av kvartsrandmalm, blodsten och svartmalm var för sig eller
i blandningar. Järnhalten kan enligt tyskgruvekommittén antagas hålla
sig omkring 36,5 procent. Malmen i Eskilbacksfältet inom samma driftenhet
utgöres av en kvartsrandig något magnetithaltig blodsten. I Prostgruvan
i detta fält håller malmen enligt tyskgruvekommittén omkring 45
procent järn, medan malmen i Storgruvan blott innehåller omkring 38
procent. Malmtillgångarna ha av tyskgruvekommittén uppskattats till 2,8
miljoner ton i Karlvagnsfältet och till över 4,4 miljoner ton i Eskilbacksfältet.
Båda fälten ha av kommittén ansetts vara brytvärda.

Av de till Intrångsgruvorna hörande fälten är enligt tyskgruvekommitténs
uppfattning blott Intrångsfältet brytvärt. Det innehåller huvudsakligen
skarnmalmer, här och var med självständiga lager av kvartsjärnmalm. I stor
utsträckning förekomma impregnationer av olika slags sulfider. Järnmalmen
utgöres av svartmalm. Uttagen styckemalm har hållit 52,4 procent järn, 0,79
procent svavel och 0,oi6 procent fosfor samt smärre halter av koppar och
mangan. Den utvinnbara kvantiteten berg i fältet har av tyskgruvekommittén
beräknats till ungefär 1,27 miljon ton.

Tyskgruvbolagens övriga fyndigheter, vilka av tyskgruvekommittén ansetts
som för närvarande icke brytvärda, äro följande, nämligen Asköfältet
i Södermanlands län vid sjön öljaren söder om Hjälmaren, Pershytte Berggruvefältet
sydväst om Nora stad, Hörkens malmfält invid Hörkens järnvägsstation,
östanbergsfältet 14 km nordost om Smedjebacken, Grönvoldsfältet
på en ö i sjön Usken norr om Nora stad, Mariebergsfältet vid Nyköping,
Svärtafältet nordost därom, Nartorps- och Ormestorpsfälten i Östergötlands
län nordväst om Valdemarsvik samt diverse utmål dels i Knutsbofältet inom
Folkärna socken, dels på spridda ställen i Norrbärke socken. Beträffande
dessa fält torde anledning saknas att här närmare ingå på de olika fyndigheternas
malmtillgångar.

Sammanfattningsvis kan enligt tyskgruvekommittén sägas, att de nu ifrågavarande
sex gruvbolagens malmtillgångar representera en betydande del,
inemot 15 procent, av de mellansvenska järnmalmstillgångarna och att däri

° Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

ingående manganjärnmahner utgöra omkring 28 procent av vårt lands samlade
mangantillgångar samt att bland annat blymalmerna äro av viss betydelse.

Tyskgruvekommitténs utredning.

Tyskgi uvekommitten har efter en undersökning av de berörda företagens
fyndigheter, anläggningar, drift och ekonomi framlagt ett tekniskt, ekonomiskt
och organisatoriskt underlag för bedömandet av frågan om ett statsövertagande
av tyskgruvorna.

I enlighet med direktiven för utredningen har utgångspunkten för kommittén
varit, att gruvorna efter ett statsförvärv skulle drivas av ett statligt
aktiebolag. Kommittén har, såsom tidigare nämnts, gjort en bedömning av
vilka gruvor som kunna anses vara brytvärda och vid sina kalkyler sammanfört
de brytvärda gruvorna och vissa närbelägna icke brytvärda fyndigheter
till lämpliga driftsenheter. Härutinnan torde få hänvisas till vad som
anförts under rubriken Gruvor och malmtillgångar.

Såsom ett led i sina kalkyler har tyskgruvekommittén företagit beräkningar
rörande den lämpliga omfattningen av driften och rörande
brytningstiden vid de gruvor, som kommittén funnit brytvärda. Härvid
har kommittén för Håksbergszonens del räknat med att pågående arbete
på ortsystemet skall fortsättas så att en kommunikationsort erhålles, som
förenar samtliga gruvor. Sedan i samband därmed bland annat anrikningsverket
i Håksberg utbyggts, skulle enligt kommittén all uppfordring och anrikning
av malm inom zonen kunna ske i Håksberg, medan för närvarande
källbottenmalmen anrikas i Lekomberg. I avvaktan på att de erforderliga
underjordsarbetena slutföras bör enligt tyskgruvekommitténs mening någon
brytning i Källbotten tills vidare icke äga rum. Den utbyggda centralanläggningen
i Håksberg kommer enligt kommittén att medge uppfordring och anrikning
av minst 400 000 ton malmhaltigt berg per år, och kommittén har
räknat med en brytning av denna omfattning. I den tänkta anrikningsanläggningen
skulle härvid årligen kunna produceras minst 156 000 ton slig.
Vid en brytning av nu angiven storleksordning skulle malmtillgångarna
inom zonen vara utbrutna efter cirka 70 år.

Den inom Lekombergszonen belägna Sörviksgruvan medger enligt tyskgruvekommittén
en årsbrytning av 70 000 ton malmhaltigt berg och en brytningstid
av sju år. Brytningen beräknas av kommittén per år ge 29 000 ton
slig, därav 21 000 ton magnetit och 8 000 ton blodsten. För Lekombergsfältet,
där brytningen nedlagts 1945, har kommittén i sina driftskalkyler räknat
med en årsbrytning av 50 000 ton, motsvarande en brytningstid av cirka sju
år. Ur denna brytningskvantitet torde man enligt kommittén kunna årligen
erhålla 24 000 ton slig. Kommittén har förutsatt att anrikningen av malmen
från Sörviks- och Lekombergsgruvorna alltjämt skall ske i Lekomberg.

För blymalmstillgångarna i Stollberg har tyskgruvekommittén kalkylerat

9

Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

med en årlig brytning av 30 000 ton och en brytningstid av fyra år. Utbytet
av den årligen brutna kvantiteten uppskattas av kommittén till 5 040 ton
blyslig och 380 ton zinkslig. Vad angår Stollbergs stora limonitmalmstillgångar
räknar tyskgruvekommittén med att en lösning av de tekniska problemen
i samband med denna malms bearbetning till en säljbar produkt är
möjlig men kommer att kräva flera år. Vid en kommande brytning bör kunna
erhållas preliminärt räknat 200 000 ton limonit- och hämatitmalm per
år med ett sligutbyte av 127 000 ton. Brytningstiden skulle i så fall komma
att uppgå till cirka elva år. Beträffande nu ifrågavarande malm nämner
kommittén särskilt, att det kan visa sig lämpligt att blanda den erhållna sligprodukten
med annan, rikare slig.

I fråga om Starkgruvorna har tyskgruvekommittén funnit, att det brytningstekniskt
är lämpligt att i Eskilbacksfältet bryta 180 000 ton per år,
därav 124 000 ton i Storgruvan och 56 000 ton i Prostgruvan. Karlvagnsfältet,
där driften för närvarande är nedlagd, anses medge en årsbrytning
av 145 000 ton. Den sammanlagda årsbrytningen i de två fälten skulle således
bli 325 000 ton, och sligutbytet har uppskattats till 133 000 ton. Anrikning
skulle ske vid ett nyuppfört, gemensamt anrikningsverk å Karlvagnsfältet.
Den angivna årsbrytningen motsvarar enligt kommittén en brytningstid
av 22 år i Eskilbacksfältet och 18 år i Karlvagnsfältet.

Beträffande Intrångsfåltet har tyskgruvekommittén funnit, att en större
årsbrytning än 120 000 ton malmhaltigt berg icke torde vara möjlig ur brytningstekniska
synpunkter. Med denna brytningstakt beräknas fyndigheten
vara utbruten på ungefär 11 år. Det årliga sligutbytet uppskattas för detta
fält till 60 000 ton.

Såsom underlag för sina beräkningar har tyskgruvekommittén vidare
gjort en uppskattning av det rörelsekapital och det
kapital för investeringar, som erfordras efter ett
förvärv av gruvorna. Enligt kommitténs beräkning bör rörelsekapitalet
utgöra hälften av de totala rörliga kostnaderna för malmbrytningen.
Då dessa av tyskgruvekommittén beräknats till ungefär 10 miljoner
kronor före limonitbrytningens igångsättande, har kommittén funnit behov
föreligga av ett rörelsekapital av 5 miljoner kronor. Efter påbörjandet
av nyssnämnda brytning beräknas behovet av rörelsekapital växa till 6 miljoner
kronor.

Kapitalbehovet för andra nyanläggningar än bostäder uppskattas av tyskgruvekommittén
för Håksbergsgruvornas del till sammanlagt 0,99 miljon
kronor, varav 0,5i5 miljon kronor skulle avse under jordsarbeten med tillhörande
utrustning och 0,475 miljon kronor nya ovanjordsanläggningar m. m.
Vissa kompletteringar för sulfidmalmsbrytningen i Stollberg uppskattas draga
en kostnad av O.im miljon kronor, och limonitmalmsbrytningen därstädes
anses enligt en preliminär beräkning medföra ett kapitalbehov av 4,36 miljoner
kronor. Vid Intrångsgruvorna beräknas inga investeringsbehov föreligga,
men vid Starkgruvorna erfordras enligt tyskgruvekommittén en rationalisering
av brytningen i Eskilbacksfältet för en beräknad kostnad av 0,3

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

miljon kronor. För Karlvagnsfältets del räknar kommittén med ett investeringsbehov
av sammanlagt 1,8 miljon kronor, därav hälften för ett nytt anrikningsverk.
Det sammanlagda kapitalbehovet för Starkgruvorna uppskattas
således till 2,i miljoner kronor. För samtliga gruvors del räknar tyskgruvekommittén
sålunda med ett investeringsbehov för andra ändamål än
bostäder av (0,99 -)- 0,i« -j- 4,36 -f- 2,i =) 7,614 miljoner kronor.

Tyskgruvekommittén har vidare räknat med ett visst kapitalbehov för
modernisering m. m. av bostäderna vid gruvorna. Sålunda anser kommittén,
att ett belopp av 0,25 miljon kronor kräves för modernisering av bostadsbeståndet
i Håksberg och uppförande av ungkarlshotell därstädes. Vidare
har kommittén i sina kalkyler medtagit ett belopp av 0,io miljon kronor för
modernisering av bostäderna i Stollberg. Tyskgruvekommittén har vidare
förutsett ett nybyggnadsbehov i fråga om bostäder dels på grund av erforderliga
sammanslagningar av alltför små äldre lägenheter och dels i anledning
av en beräknad utökning av arbetarstyrkan med sammanlagt cirka 400
man. För att få jämförbarhet mellan statens anbud och ett enskilt företags
anbud på gruvorna har kommittén vid sina kalkyler dock icke medtagit
några särskilda kostnader för nybyggnaderna utan i kalkylerna utgått från
att nybyggnadsbehovet kommer att finansieras på det för bostadsförsörjningen
i allmänhet normala sättet. Tyskgruvekommittén framhåller emellertid
samtidigt, att det torde få förutsättas, att efter ett statsövertagande
staten på ett eller annat sätt bidrager till bostadsbyggandet, antingen genom
att det statliga bolaget subventionerar de anställdas byggen eller genom att
staten direkt understödjer bostadsbyggandet efter de linjer, som gälla för
den allmänna bostadsförsörjningen. Kostnaderna för de erforderliga nya
bostäderna uppskattas av tyskgruvekommittén till sammanlagt i runt tal
8,8 miljoner kronor. En subvention av tio procent av byggnadskostnaderna
skulle därför kräva ett belopp av ungefär 0,9 miljon kronor.

Det totala kapitalbehov för investeringar, som tyskgruvekommittén i sina
kalkyler räknar med, utgör sålunda 4,36 miljoner kronor för limonitmalmsbrytning
och (7,614 — 4,36 —j— 0,35 =) 3,604 miljoner kronor för andra ändamål
eller sammanlagt 7,964 miljoner kronor.

För de brytvärda fyndigheterna har tyskgruvekommittén upprättat en
driftsekonomisk kalkyl över brytningskostnaderna under de driftstekniska
förutsättningar, som kommittén räknat med. På grundval av ett bedömande
av tänkbara försäljningspriser samt beräknade driftskostnader och kapitaloinkostnader
har kommittén gjort en uppskattning av årsavkastningen
av gruvorna. Tyskgruvekommittén framhåller, att den varit försiktig vid
sina uppskattningar men att det mött stora svårigheter att få fram tillförlitliga
siffror. Från årsavkastningen har kommittén räknat fram ett kapitalvärde
för de olika gruvkomplexen, vilket motsvarar vad avkastningen kan
törväntas amortera och förränta under en normal amorteringstid. Där brytningstiden
är kort, har hänsyn jämväl tagits till eventuellt härefter kvarstående
realisationsvärde, omräknat till nuvärde. I de fall, då denna beräkning
givit ett kapitalvärde, som understiger ett beräknat realisationsvärde i dag

Kungl. Maj.ts proposition nr 63. 11

hos de förefintliga anläggningarna och fastigheterna, har tyskgruvekommitten
i stället utgått från detta senare värde. Kommittén understryker, att den
vid sina beräkningar sökt hålla sig på den säkra sidan och att därför den
omständigheten att driftskalkylerna i vissa fall givit ett ekonomiskt otillfredsställande
resultat icke med nödvändighet betyder, att vederbörande
gruva icke vid en rationell drift kan bliva bärkraftig. Sådana fyndigheter,
som kommittén ansett för närvarande icke brytvärda, ha åsatts ett visst
värde per utmål. Där vid sådana gruvor funnits anläggningar, som ha ett
realisationsvärde överstigande det på nyss angivet sätt beräknade värdet,
har kommittén i stället räknat med nämnda realisationsvärde. Värderingen
av gruvorna och anläggningarna har kommittén hänfört till den 1 januaii
1949.

De värden å anläggningstillgångarna, som tyskgruvekommittén
sålunda kommit fram till, äro följande. För Håksbergszonens del
har kommittén räknat med det aktuella realisationsvärdet, vilket uppskattas
till sammanlagt 2,454 miljoner kronor. För Lekombergszonen har kommittén
likaledes räknat med realisationsvärdet den 1 januari 1949 och uppfört
detta med 0,494 miljon kronor. Beträffande Stollberg har tyskgruvekommittén
med hänsyn till osäkerheten i fråga om möjligheten att ekonomiskt utnyttja
limonitmalmen endast ansett sig böra räkna med den fyraariga
brytningen av sulfidmalmen. Årsavkastningen av denna gruva motsvarar
enligt kommitténs uppskattning ett nuvärde av 7,5 miljoner kronor. Härtill
skulle komma nuvärdet av därefter säljbara anläggningar och utrustning
eller 0,26.? miljon kronor. Det sammanlagda kapitalvärdet av Stollberg utgör
således enligt kommitténs uppskattning 7,763 miljoner kronor. För Starkgruvornas
del har det ur avkastningen framräknade kapitalvärdet beräknats
till 0,42 miljon kronor och det aktuella realisationsvärdet till 0,476 miljon
kronor, varför kommittén åsatt gruvorna det sistnämnda värdet. Med ledning
av årsöverskottet har tyskgruvekommittén för Intrångsgruvornas del
kommit fram till ett nuvärde av 0,52 miljon kronor. Härtill skulle komma
nuvärdet av därefter realiserbara anläggningar och utrustning eller 0,ii9 miljon
kronor samt värdet av Middagsgruvan, Jelkgruvorna och Bensåsfältet,
2 000 kronor. Det sammanlagda värdet av Intrångsgruvorna utgör därför enligt
kommitténs uppskattning 0,64i miljon kronor. För övriga icke brytbara
fyndigheter har kommittén upptagit ett värde av O.m miljon kronor.

Det sammanlagda värdet av anläggningstillgångarna vid gruvfälten har
sålunda av tyskgruvekommittén uppskattats till (2,454 -j- 0,494 -f- 7,763 -j- 0,476 +
-''-0,641 + 0,181=) i runt tal 12 miljoner kronor. Denna summa kan enligt
kommittén läggas till grund för bedömandet av vad som skall vara en rimlig
köpeskilling för gruvorna.

Förefintliga omsättningstillgångar och leverantörsskuld
e r äro icke medtagna i tyskgruvekommitténs värderingar. Det har nämligen
synts kommittén riktigast att låta det eventuella statliga företaget och
de nuvarande bolagens administratörer förhandlingsvägen komma överens
om i vilken utsträckning och till vilket värde dessa tillgångar och skulder

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

skola övertagas. Erforderliga medel för övertagandet torde enligt kommittén
inrymmas i det förut angivna rörelsekapitalet.

Till särskild behandling har tyskgruvekommittén upptagit frågan om
arbetarepensioner. Någon pensionering av arbetarna vid tyskgruvorna
är för närvarande icke genomförd. Kommittén har sökt göra en schematisk
uppskattning av kostnaderna för en sådan pensionering och härvid
räknat med årspremierna för en pensionsförsäkring, som skulle ge vederbörade
cirka 2 000 kronor om året inräknat folkpensionsförmåner. Resultatet
av beräkningen har enligt kommittén givit vid handen, att årskostnaderna
för bolaget skulle motsvara ungefär sex procent av de sammanlagda årslönerna.
Då tyskgruvekommittén uppskattat dessa till cirka 5,55 miljoner
kronor, skulle årskostnaden för arbetarepensionerna bli ungefär 0,33 miljon
kronor. Kommittén förutser, att om ett statligt företag övertager gruvorna,
krav omedelbart komma att resas på genomförandet av en arbetarepensionering.
Då emellertid en enskild köpare av gruvorna, därest ej särskilda
villkor uppställdes vid försäljningen, icke nödvändigtvis behövde
räkna med några kostnader för pensionering av arbetare, har tyskgruvekommittén
vid sina beräkningar icke tagit hänsyn till dessa kostnader.
Kommittén framhåller emellertid, att om ifrågavarande kostnader inräknas
i kalkylerna, endast Stollbergszonens drift kommer att ge överskott.

Det av tyskgruvekommittén beräknade sammanlagda kapitalbehovet före
ett igångsättande av limonitmalmsbrytning i Stollberg uppgår i enlighet med
det förut anförda till ett belopp av cirka 20,6 miljoner kronor, fördelat på
följande poster.

Milj. kr.

Drifts- och realisationsvärde för anläggningarna .................. 12,o

Rörelsekapital ................................................ 5;0

Kapital för investeringar........................................ 3,604

20,604

Limonitmalmsbrytningens igångsättande skulle föranleda behov av ytterligare
1 miljon kronor i rörelsekapital och 4,36 miljoner kronor för nyanläggningar.

Vad angår finansieringen av kapitalbehovet för ett statligt
aktiebolag för övertagande av tyskgruvorna anser tyskgruvekommittén,
att inköps- och rörelsekapitalet torde böra inrymmas i aktiekapitalet, medan
återstående kapital anses kunna åtminstone till en början finansieras genom
lån med säkerhet i anläggningstillgångarna. Skall limonitmalmsbrytning
igångsättas, kan det enligt kommittén måhända visa sig lämpligare att
verkställa en utökning av aktiekapitalet. Tyskgruvekommittén kommer så
tram till ett från början erforderligt aktiekapital av 17 miljoner kronor.
Emellertid torde enligt kommittén en viss nedräkning av aktiekapitalet
under den tid anläggningarna vid Starkgruvorna och Håksberg uppföras
kunna vara motiverad. Det har därför synts kommittén lämpligt, att aktiekapitalet
bestämmes till lägst 10 miljoner och högst 30 miljoner kronor.

Kunyl. Maj.ts proposition nr 63.

13

Köpeavtalet.

Såsom förut nämnts ha Hörkens Gruvaktiebolag, Håksbergs nya grufaktiebolag,
Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor och
anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag samt Aktiebolaget nya
Noragruvorna genom avtal den 16 september 1949 sålt gruvor m. m. till
Kungl. Maj :t och kronan. Avtalet har å säljarens sida undertecknats av bolagens
administratörer och å köparens sida enligt särskilt uppdrag av Ödeen
och Rybeck. De sistnämnda ha gjort förbehåll för riksdagens godkännande.
Tillträdesdag enligt avtalet är den 1 april 1950.

Enligt avtalet omfattar överlåtelsen all bolagens fasta egendom med undantag
för viss mark i Nyköpings stad och Helgona socken. Den fasta egendomen
är förtecknad i sex till avtalet fogade bilagor. I överlåtelsen ingå
vidare säljarnas övriga anläggningstillgångar, innefattande alla med den
fasta egendomen, utmålen eller gruvdriften sammanhängande rättigheter,
i magasin i gruvorna befintliga ej uppfordrade malmlager, ävensom till anläggningstillgångar
hänförliga maskiner och inventarier med undantag för
vissa reservexemplar. För nu angivna egendom skall köparen i enlighet med
anbudet erlägga ett belopp av 9,3 miljoner kronor. Från anbudssumman,
som avser tillgångarnas värde den 1 april 1949, skola avräknas dels 1,3 miljon
kronor för värdeminskning under tiden 1 april 1949—31 mars 1950, dels
0,i miljon kronor för den nyssnämnda undantagna marken. Den sålunda till
7,9 miljoner kronor beräknade köpeskillingen skall erläggas på tillträdesdagen.
Med hänsyn till att tillträdet av egendomen sker först den 1 april 1950,
medan köparens värdering avsett egendomen i det skick och den omfattning
den hade den 1 april 1949, har i § 2 av köpeavtalet stipulerats, att köpet
avser egendomen med den omfattning densamma har vid tillträdet och
i dåmera befintligt skick. Under mellantiden inträffande värdeminskning
eller värdeökning av normalt slag skall ej påverka den fastställda köpeskillingen.
Därutöver tillkommen egendom, som ej avser ersättningsanskaffning,
normalt underhåll och dylikt, skall däremot av köparen betalas efter anskaffningsvärdet.

Enligt § 3 i avtalet har köparen förbundit sig att samtidigt med anläggningstillgångarna
övertaga bland annat med den normala gruvdriften sammanhängande,
bolagen tillhöriga lager av material, färdiga produkter, fordringar
och skulder. I skulderna ingå bolagen åvilande pensionsutfästelser,
vilka specificerats i särskild bilaga. Enligt § 5 i avtalet skola dock vissa
uppräknade poster i bolagens balansräkningar icke ingå i överlåtelsen. I
§ 3 angivas vidare grunderna för beräkningen av köpeskillingen för material,
lager in. m. All material skall sålunda övertagas till de anskaffningspriser,
som gälla vid tillträdesdagen. Om bolagens anskaffningskostnad varit
lägre, skall dock denna kostnad läggas till grund för beräkningen. Färdiga
produkter skola övertagas till de vid tillträdesdagen gällande försäljningspriserna
med avdrag för dels 10 procent å försäljningspriset och dels skä -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

liga försäljningskostnader. Fordringar och skulder skola övertagas till det
värde de ha den 31 mars 1950, varvid pensionsutfästelserna skola beräknas
efter försäkringstekniska grunder.

Tvist om beräkningen av värdet av nytillkommen egendom enligt § 2 eller
av omsättningstillgångar och skulder enligt § 3 skall hänskjutas till skiljemän.

Beträffande de överenskomna köpevillkoren i övrigt hänvisas till avtalet,
varav en avskrift torde såsom Bilaga A fogas till statsrådsprotokollet. I
fråga om de särskilda bilagorna till köpeavtalet torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet.

Gruvorganisationskommitténs utredning och förslag rörande

tyskgruvorna.

Gruvorganisationskommittén har till en början gjort en närmare beräkning
av den köpeskilling, som staten enligt köpeavtalet den 16 september
1949 skall erlägga för tyskgruvorna och annan genom avtalet förvärvad
egendom. Beräkningen har gjorts för att tjäna såsom grundval för
bedömningen av storleken av det kapital, som erfordras för statens övertagande
av gruvorna. Kommittén understryker, att den värdering, som föreskrives
i köpeavtalet, kan komma att förete avvikelser från kommitténs uppskattningar
och att köpeskillingen sålunda kan bliva en annan än den, som
framräknats av kommittén.

För anläggningstillgångarna uppgår köpeskillingen enligt avtalet till ett
belopp av 7,9 miljoner kronor ökat med anskaffningsvärdet för sådan egendom,
som tillkommer under tiden 1 april 1949—31 mars 1950 och som icke
avser ersättningsanskaffning, normalt underhåll eller dylikt. Kommittén har
beräknat, att dylik egendom till ett värde av 0,4 miljon kronor tillkommer
och att köpeskillingen för anläggningstillgångarna sålunda kommer att uppgå
till 8,3 miljoner kronor.

Då det bland annat för lagfart, bokföring och beskattning blir erforderligt
att göra en uppdelning av köpeskillingen för anläggningstillgångarna på
olika slag av sådana tillgångar, har gruvorganisationskommittén gjort en
preliminär sådan uppdelning. Härvid har kommittén i huvudsak följt grunderna
för Ödeens och Rybecks värdering av egendomen. Resultatet av uppdelningen
framgår av följande tabell, i vilken jämväl upptagits förekommande
taxeringsvärden. De avvikelser, som förekomma mellan kommitténs siffror
och taxeringsvärdena, bero bland annat på kommitténs antaganden rörande
den fortsatta gruvdriften och på viss värdeminskning genom försummat
underhåll efter 1944 års taxering.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

15

Anläggningstillgångar

Fördelning av
köpeskillingen
per den lU 1950
milj. kr.

Taxeringsvärde

milj. kr.

4,00

_

0,52

0,52

1,89

‘2,80

0,94

23,16

Fasta maskinanläggningar samt maskiner och inventarier

1,45

3 0,71

8,30

—

Enligt köpeavtalet skola, sedan vissa tillgångar och skulder undantagits,
återstående med den normala gruvdriften sammanhängande omsättningstillgångar
och skulder övertagas till det värde de ha vid tillträdet den 1 april
1950. I enlighet med de i avtalet angivna värderingsprinciperna har kommittén
på grundval av från bolagen infordrade uppgifter beräknat omsättningstillgångar
och skulder till följande belopp per den 1 april 1950.

Omsättningstillgångar Milj. kr.

Malmlager .................... 3,is

Materiallager .................. 1>95

Fordringar .................... 0,85

5,95

Skulder

Leverantörsskulder m. m......... 1,12

Pensionsskulder ............... 0,87

1,99

Omsättningstillgångarna beräknas således överskjuta skulderna med 3,96
miljoner kronor.

Den sammanlagda köpeskillingen för den gruvegendom m. m., som staten
enligt köpeavtalet skall övertaga den 1 april 1950, utgör således enligt kommitténs
uppskattning (8,30 + 3,96 =) 12,26 miljoner kronor.

Gruvorganisationskommittén har vidare gjort en beräkning av det rörelsekapital
och det kapital för investeringar i anläggningar, som kommer att
erfordras sedan staten övertagit tyskgruvorna. Såsom grundval för denna
uppskattning har kommittén gjort vissa antaganden om den framtida
driftens form och omfattning. I samband härmed har kommittén
understrukit, att dess bedömanden i dessa frågor icke få i något hänseende
binda den blivande företagsledningen, på vilken det enligt kommitténs
mening bör ankomma att ingående pröva dessa frågor. 1 2

1 Exklusive bostadsbyggnaderna vid Intrångsgruvorna.

2 Häri ingå för Intrånget även bostadsbyggnaderna, som där tillsammans med driftbyggnaderna
åsatts gemensamt taxeringsvärde.

8 Avser endast fasta maskinanläggningar.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

Vad angår formen för driften har kommittén anfört, att staten har möjlighet
att antingen själv driva gruvorna eller att låta något enskilt företag
helt eller delvis övertaga gruvdriften under legodrifts- eller arrendeform.
Vid uppskattningen av kapitalbehovet har emellertid kommittén förklarat
sig bortse från driftformen och beräknat det erforderliga kapitalet såsom
om gruvorna helt komma att drivas i egen regi.

Beträffande driftens omfattning vid de olika gruvorna uttalar kommittén,
att det är vanskligt att för närvarande förutse vad som kommer att
vara lämpligt vid den framtida tidpunkt, då företagsledningens ställningstaganden
skola ske. A ena sidan bör enligt kommittén kapitalbehovet icke
bedömas så försiktigt, att företagsledningen — för det fall att den skulle
finna en mera omfattande drift motiverad — hindras av att alltför ringa
driftkapital ställts till dess förfogande. Å andra sidan har det synts kommittén
vara av vikt att icke pålägga företaget större kapitalomkostnader
än som svara mot den omfattning av verksamheten, som företagsledningen
kan komma att finna motiverad. Från dessa utgångspunkter har gruvorganisationskommittén
även i sådana fall, då ett nedläggande av brytningen
eller en drift av mindre omfattning i och för sig ansetts väl motiverad, ändock
vid beräkningen av kapitalbehovet antagit att drift kommer att äga
rum, respektive att driften får en viss större omfattning. En förutsättning
härför har dock varit, att drift av ifrågavarande omfattning kan anses ekonomiskt
försvarbar under ej alltför ogynnsamma antaganden beträffande
prisutveckling och avsättningsmöjligheter. I fall då osäkerhet rått om nyssnämnda
faktorer eller om möjligheten att åvägabringa en snar och ekonomisk
lösning av viktiga tekniska problem har kommittén, enligt vad den
själv förklarar, varit mycket försiktig i sina antaganden om upptagande av
ny eller utvidgning av pågående brytning.

b rågan om driftens omfattning i Håksbergszonen har synts gruvorganisationskommittén
särskilt vansklig. Enligt vad kommittén uppgiver har
under de senaste åren på grund av kapitalbrist och svårigheter att erhålla
arbetskraft brytningen uppgått allenast till cirka 100 000 ton per år, medan
den tidigare varit väsentligt större. Under den allra sista tiden har brytningen
kunnat något utökas och torde nu motsvara en årsbrytning av cirka
150 000 ton med ett sligutbyte av inemot 60 000 ton. Härigenom har enligt
kalkylerna det ekonomiska resultatet ej oväsentligt förbättrats i så måtto
att driftunderskottet minskats. För att ett ekonomiskt något så när tillfredsställande
resultat skall ernås måste enligt tyskgruvekommittén årsbrytningen
ökas till minst 400 000 ton, innebärande ett fullt utnyttjande av ankapacitet.
Gruvorganisationskommittén anser, att en än större
omfattning av brytningen erfordras för att driften skall ge sådant ekonomiskt
resultat att överskottet kan, åtminstone i någon utsträckning, medge
förräntning av det egna kapitalet. Härför måste emellertid enligt vad kommittén
framhåller betydande utvidgningar av uppfordrings- och anrikningsanläggningar
och omfattande tillredningsarbeten ske. Malmfyndighetens storlek
och form möjliggöra dock enligt kommittén en ökning av brvtningen

Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

17

till över 1 miljon ton berg per år med en årsproduktion av cirka 400 000
ton slig. I fråga om en brytning av sist angiven storleksordning framhåller
emellertid kommittén följande.

För närvarande låter det sig ej bedöma om en kvantitet av 400 000 ton
sådan slig med den järnhalt som vi i likhet med tyskgruvekommittén antaga,
eller 04 procent, kan avsättas till acceptabla priser, bland annat med
hänsyn till den relativt höga fosforhalten. Ehuru mycket talar för att slig
av denna typ —• sedan förhållandena på den europeiska järnhanteringens
område i framtiden stabiliserats, vilket nu långt ifrån är fallet — kan komma
att röna efterfrågan, anse vi dock försiktigheten bjuda att vid uppskattningen
av kapitalbehovet ej räkna med en så omfattande drift. Med hänsyn
till de stora osäkerhetsmomenten liksom till att marginalen mellan
priser och kostnader i varje fall blir mycket obetydlig, skulle det i stället
finnas starka ekonomiska skäl för att räkna med att brytningen för närvarande
nedlägges. Ett nedläggande skulle i dagens situation sannolikt
icke medföra några större sociala olägenheter, då arbetarna säkerligen omedelbart
kunde få sysselsättning vid närliggande större industrier. Huru förhållandena
kunna gestalta sig vid den tidpunkt framdeles, då definitiv ställning
till driftproblemet skall tagas, undandrager sig dock vårt bedömande.
Het torde väl ej vara alldeles uteslutet att ett nedläggande av driften då kan
komma att medföra andra konsekvenser än nu.

Av betydelse för frågans bedömande torde också vara, att den nya företagsledningen
med all sanolikhet ej kommer att anse sig kunna taga ställning
förrän omfattande undersökningar företagits. Dylika arbeten måste
emellertid taga avsevärd tid, varunder driften alltjämt måste pågå och man
bör måhända därvid räkna med att företagsledningen under dessa år anser
sig böra driva brytning i sådan omfattning att förlusterna hållas inom rimliga
gränser. Å andra sidan kommer även ett genomförande av en väsentlig
utökning av driften att taga flera år på grund av de omfattande anläggnings-
och tillredningsarbeten, som måste utföras, samt icke minst på grund
av den nödvändiga betydande utökningen av personalen. En eventuell ökning
av brytningen kommer således endast att kunna ske successivt.

Det har från dessa synpunkter synts gruvorganisationskommittén riktigast
att som underlag för uppskattningen av kapitalbehovet utgå varken
från en driftnedläggelse eller från den stora driftomfattning, som vore motiverad
för att förbättra driftresultatet. Kommittén har i stället stannat
för att till grund för sina beräkningar lägga den omfattning av brytningen,
som den nuvarande företagsledningen planerat för att fullt utnyttja de befintliga
anläggningarnas kapacitet eller 400 000 ton berg per år med en årsproduktion
av cirka 150 000 lon slig.

Beträffande Lekombergszonen samt Källbottenfältet i Håksbergszonen
framhåller gruvorganisationskommittén, att driften vid Sörviksgruvan och
vid Källbottenfältet synes ge ett visst bidrag till täckande av kostnaderna
för det egna kapitalet. Vid uppskattningen av kapitalbehovet efter statens
övertagande av gruvorna utgår kommittén för dessa fyndigheters del från
en fortsatt drift i ungefär nuvarande omfattning med eu årsbrytning av
50 000 ton i Sörviksgruvan och 20 000 ton i Källbottenfältet eller sammanlagt
70 000 ton, motsvarande en årsproduktion av cirka 40 000 ton slig.

2 Biluing till riksdagens protokoll 1950. i saml. Nr 63.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Gruvorganisationskommittén anser icke, att brytningen i Källbottenfältet
bör läggas ned i avvaktan på färdigställandet av en kommunikationsort
från Håksberg utan förutsätter för Sörviksgruvans återstående brytningstid
fortsatt gemensam anrikning i Lekomberg av sörviks- och källbottenmalmen.
Medan tyskgruvekommittén räknat med att den tidigare nedlagda
brytningen i Lekombergsgruvan skulle upptagas, framhåller gruvorganisationskommittén,
att malmen i den sistnämnda gruvan knappast torde vara
säljbar till ett pris, som täcker produktionskostnaderna. Kommittén räknar
därför icke med någon brytning i denna gruva.

Brytningen av sulfidmalm i Stollberg har enligt gruvorganisationskommittén
hittills varit en god affär på grund av de höga blypriserna. För
fyndighetens återstående brytningstid, som med nu kända malmtillgångar
uppskattats till fyra å fem år, räknar kommittén med en fortsatt brytning
av ungefär nuvarande omfattning eller 30 000—35 000 ton per år med en
årsproduktion av i runt tal 4 000 ton blyslig och en mindre kvantitet zinlcslig.
Av tekniska och ekonomiska skäl räknar kommittén däremot f. n. icke
med någon limonitmalmsbrytning i Stollberg.

I Starkgruvorna äger enligt vad gruvorganisationskommittén uppgiver
brytning för närvarande rum endast i de sammanhängande Prost- och Storgruvorna
inom Eskilbacksfältet. Brytningen säges för närvarande närma sig
60 000 ton per år men har tidigare varit uppe i 167 000 ton. Enligt kommittén
torde de tekniska anordningarna medgiva en än större uppfordring.
Endast styckemalm uttages och den nuvarande brytningen förklaras motsvara
inemot 50 000 ton primamalm per år. Driften lämnar enligt kommittén
för närvarande ett ekonomiskt tillfredsställande resultat på grund av
att primamalmen kunnat avsättas till ett tämligen gott pris till sådana utländska
köpare, som ha behov av denna speciella malmtyp. Kommittén
framhåller, att en ökning av den nuvarande brytningen inom fältet i och
för sig skulle vara ekonomiskt motiverad och att den ökade kvantiteten
styckemalm sannolikt skulle kunna avsättas. Vissa ombyggnader av anläggningarna
ha utförts, och den nuvarande företagsledningen säges ha planerat
en utökning av brytningen till 100 000 ton, motsvarande inemot 80 000
ton primamalm. Kommittén räknar därför med en successiv utökning av
brytningen till sistnämnda kvantitet. Tyskgruvekommittén hade förutsatt,
att brytning även skulle upptagas vid gruvorna i Karlvagnsfältet. Gruvorganisationskommittén
framhåller emellertid, att vissa tekniska problem i
samband med anrikningen av Karlvagnsmalmen ännu icke kunna sägas
vara lösta på ett ekonomiskt tillfredsställande sätt, och anser sig därför
f. n. icke böra räkna med att brytningen utvidgas till sistnämnda fält.

Vid Intrångsgruvorna uppgår brytningen enligt gruvorganisationskommittén
för närvarande till cirka 150 000 ton per år, motsvarande en produktion
av 75 000 ton slig. Under de senaste åren har emellertid en stor del
av den brutna kvantiteten uttagits som styckemalm, under år 1949 cirka
50 000 ton. Kommittén framhåller, att driften under nuvarande förhållanden
ger ett ekonomiskt tillfredsställande resultat och att malmen i stor ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

19

sträckning finner användning vid svenska järnverk. Med hänsyn härtill
räknar kommittén med fortsatt drift under gruvans återstående livslängd,
som uppskattats till mindre än tio år.

Vad slutligen angår de övriga fgndigheterna, som ansetts icke brytvärda,
är gruvorganisationskommittén av den meningen att de i allmänhet torde
böra ligga som reserver. Några andra kostnader än försvarsavgifter för utmåien
och smärre kostnader för tillsyn och underhåll av på vissa platser
kvarstående anläggningar beräknas icke uppkomma vid dessa fyndigheter.
Vissa inkomster av hyror in. m. kunna möjligen påräknas enligt kommittén.

Med utgångspunkt från nu nämnda antaganden rörande driftens form och
omfattning har gruvorganisationskommittén, såsom förut nämnts, företagit
en beräkning av det rörelsekapital och det kapital för
investeringar i anläggningar, som kräves sedan staten
övertagit gruvorna. I fråga om det erforderliga rörelsekapitalet erinrar
kommittén om att köpeskillingen för omsättningstillgångarna (malmlager,
materiallager och kundfordringar) beräknats till sammanlagt 5,95 miljoner
kronor och att dessa beräkningar bygga på uppgifter, som inhämtats
från företagens nuvarande ledning. Enligt kommitténs antaganden kommer
driften i förhållande till nuvarande omfattning att ökas vid Håksberg men
vid övriga gruvor bli i huvudsak av oförändrad omfattning. Detta torde enligt
kommittén, såvitt nu kan bedömas, icke i nämnvärd grad inverka på
det erforderliga rörelsekapitalet. Kommittén har därför ansett sig kunna
uppskatta detta till i runt tal 6 miljoner kronor.

Kapitalbehovet för nyanläggningar och kompletteringar av nuvarande driftanläggningar
samt förberedelsearbeten under jord beräknades av tyskgruvekommittén,
såsom förut nämnts, för Håksbergszonens del till sammanlagt
cirka 1 miljon kronor. Gruvorganisationskommittén framhåller, att de av
nyssnämnda kommitté förutsatta anskaffningarna m. m. till stor del kommit
till stånd, men att vissa ytterligare utbyggnader planerats och delvis
genomtörts samt att vid tillträdet den 1 april 1950 kunna antagas återstå
vissa arbeten och anskaffningar, som antingen bundits genom beställningar
eller eljest kunna betraktas som nödvändiga. Efter en granskning av den
nuvarande företagsledningens planer har gruvorganisationskommittén uppskattat
kapitalbehovet för de vid tillträdet återstående arbetena och anskaffningarna
till sammanlagt 0,65 miljon kronor. Härtill kommer enligt kommittén
ett kapitalbehov av 0,5 miljon kronor för fortsatt bedrivande av igångsatta
förberedelsearbeten under jord. Totalt uppskattar således kommittén
kostnaderna för anläggningar och anskaffningar samt förberedelsearbeten
under jord inom Håksbergszonen till i runt tal 1,2 miljon kronor. Kommittén
framhåller, att härutöver behov kan uppstå av vissa personal- och hjälpanläggningar
samt anskaffningar för rationalisering. Kommittén har emellertid
icke medräknat dessa behov, då de äro avhängiga av den takt, i vilken
en eventuell utvidgning av driften vid Håksberg kan ske.

I fråga om kapitalbehovet för nyanläggningar i Stollberg framhåller gruvorganisationskommittén,
att de av tyskgruvekommittén förutsedda arbetena

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

därstädes i stor utsträckning redan utförts, varför endast smärre belopp
erfordrades till ifrågavarande arbeten. Gruvorganisationskommittén anser
emellertid vissa ytterligare ombyggnader och anskaffningar vara erforderliga.
Det sammanlagda kapitalbehovet för anläggningar i Stollberg uppskattas av
kommittén till cirka 0,6 miljon kronor. Samtidigt framhålles, att även här
torde förefinnas behov av personal- och hjälpanläggningar, vilkas utförande
enligt kommittén dock bör bli beroende av huruvida fortsatt drift kommer
till stånd efter utbrytandet av den nuvarande blymalmen. Något kapitalbehov
härför har kommittén icke upptagit. I motsats till tyskgruvekommittén
har gruvorganisationskommittén icke beräknat något kapitalbehov för limonitmalmsbrytning.
Detta sammanhänger med att gruvorganisationskommittén
av tekniska och ekonomiska skäl icke räknat med någon sådan brytning
i Stollberg.

För Starkgruvornas del har gruvorganisationskommittén, såsom förut
nämnts, utgått från en betydligt mindre omfattning av driften än tyskgruvekommittén
antagit. Enligt gruvorganisationskommitténs uppfattning erfordras
sålunda allenast kapital för vissa anläggningar till rationalisering av
driften. Kapitalbehovet härför uppskattas av kommittén till 0,2 miljon kronor.

Då för övriga gruvor något behov av kapital för nyanläggningar och kompletteringar
av nuvarande driftanläggningar samt förberedelsearbeten under
jord icke anses föreligga, beräknar gruvorganisationskommittén det sammanlagda
kapitalbehovet för nu nämnda ändamål till (1,2 -j- 0,6 + 0,2=) 2
miljoner kronor.

Gruvorganisationskommittén har vidare räknat med ett behov av kapital
för undersökningsarbeten. Sådana arbeten måste enligt kommittén vid en
normalt skött gruvdrift löpande utföras för att tjäna som underlag för brytningsplaner
och ekonomiska kalkyler. Under krigsåren och den efterföljande
administrationstiden hade emellertid dessa arbeten eftersatts. Endast
malmerna inom Lekombergszonen och i Intrångsgruvorna kunde betraktas
som relativt välkända. Omfattande undersökningsarbeten erfordrades däremot
inom Håksbergszonen och Stollbergsfältet samt i Starkgruvorna. För
Stollbergs del behövde klarhet främst vinnas i frågan, huruvida man kunde
räkna med fortsatt tillgång av sulfidmalm, sedan den nu kända malmen inom
relativt begränsad tid utbrutits. Då det vore nödvändigt att resultaten av
undersökningarna i Stollberg förelåge i god tid innan den nuvarande blymalmsbrytningen
nedlades, måste vissa där redan igångsatta undersökningsarbeten
enligt kommittén utföras i betydligt snabbare takt än som hittills
planerats. De sammanlagda kostnaderna för erforderliga undersökningsarbeten
i tyskgruvorna uppskattas av gruvorganisationskommittén mycket schematiskt
till 3 miljoner kronor. Detta kapitalbelopp bör emellertid enligt
kommittén icke i sin helhet medräknas i detta sammanhang, enär kommittén
förutsatt att i framtiden medel skulle löpande avsättas för undersökningsarbeten.
Med hänsyn till hittills försummade arbeten och framför allt
den forcering, som den begränsade brytningstiden i Stollberg nödvändiggör,

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

torde emellertid under den första tiden eventuellt särskilda medel krävas
för ändamålet. Storleken av det sålunda erforderliga kapitalet har kommittén
bedömt till i runt tal 1 miljon kronor.

För modernisering av bolagens bostadsbestånd har gruvorganisationskommittén
räknat med ett betydande kapitalbehov. Kommittén omnämner, att
bolagen förfoga över sammanlagt 766 bostadslägenheter med cirka 1 500
rumsenheter. Huvudparten av lägenheterna eller cirka 53 procent äro enrumslägenheter.
Enligt vad kommittén uppgiver sakna cirka 48 procent av
bostäderna vatten och avlopp och endast ungefär 40 procent äro fullt moderna
med centralvärmeanläggning. Med hänsyn till de krav, som antagligen
komma att ställas på bostadsstandarden vid ett statligt företag av här
ifrågavarande slag, torde enligt kommittén en modernisering av bolagens
bostadsbestånd få innebära en höjning av såväl utrymmes- som teknisk och
utrustningsstandard. För ett mindre antal förfallna byggnader har emellertid
kommittén räknat med att iståndsättningsarbeten icke äro ekonomiskt försvarliga
och för vissa helt omoderna byggnader anses, att endast oundgängliga
reparationsarbeten kunna ifrågakomma. På grundval av en expertundersökning
har gruvorganisationskommittén uppskattat kostnaderna för erforderliga
moderniseringar av bostadsbeståndet till ca 2,8 miljoner kronor. I
sammanhang härmed har kommittén anfört, att ett genomförande av arbeten
av ifrågavarande storleksanordning måste ske efter en på förhand utarbetad
plan, omfattande ett flertal år, och att nyssnämnda belopp sålunda kommer
att behöva tagas i anspråk successivt under denna tid. Vidare har kommittén
framhållit, att frågan i vilken utsträckning en modernisering av bostadsbeståndet
blir nödvändig nära sammanhänger med den förut berörda frågan
om den framtida driftens form och omfattning och därför icke kan definitivt
lösas av kommittén.

Gruvorganisationskommittén har vidare funnit behov föreligga av uppförande
av nya bostäder. Härutinnan anför kommittén, att den förutsatta
höjningen av utrymmesstandarden för vissa av de nuvarande bostäderna
kommer att medföra en minskning av det befintliga bostadsbeståndet.
Det härigenom uppkomna behovet av nya bostäder uppskattar kommittén
till 60 tvårumslägenheter och 25 trerumslägenheter. Den av kommittén
antagna omfattningen av driften, som är avsevärt mindre än vad
tyskgruvekommittén räknat med, förklaras förutsätta en utökning av arbetareantalet
med cirka 120 man. Gruvorganisationskommittén har utgått från
att ett mindre antal av dessa skall kunna erhålla bostäder i öppna marknaden
och att flertalet av de övriga måste beredas familjebostäder och återstoden
ungkarlsbostäder. Därvid har antagits ett behov av 40 tvårums- och
10 trerumslägenheter, medan behovet av ungkarlsbostäder skulle tillgodoses
genom uppförande i Håksberg av ett ungkarlshotell med 30 rumsenheter
samt matservering, kök in. in. Kostnaderna för det nu nämnda totala behovet
av nya bostäder, utom ungkarlsbostäderna, har av gruvorganisationskommittén
preliminärt beräknats till cirka 3,3 miljoner kronor. Då planeringen
av bostadsbyggandet måste taga tid och sättet för finansieringen åtminstone

22

Kungi. Maj.ts proposition nr 63.

i viss utsträckning måste bli beroende av de former för bostadsbyggandets
administration och för bostadsförvaltningens organisation, som kunna komma
att föreslås, och då det är osäkert i vilken utsträckning det ifrågavarande
bostadsbehovet kan komma att täckas i öppna marknaden eller genom
åtgärder från kommunal sida, har kommittén i sitt förslag till finansiering
av kapitalutgifterna efter statens övertagande av tyskgruvorna icke ansett
sig böra medräkna nu ifrågavarande post på 3,3 miljoner kronor. I sammanhang
därmed har kommittén framhållit, att posten icke bör betraktas som
en med frågan om gruvdriftens övertagande ovillkorligt sammanhängande
kapitalutgift utan snarare som ett led i statens allmänna stöd till utökning
och förbättring av bostadsbeståndet.

En annan fråga, som berörts av gruvorganisationskommittén i samband
med uppskattningen av kapitalbehovet, är frågan om de anställdas pensionering.
För tjänstemännens del har kommittén utgått från att pensionsförhållandena
komma att ordnas genom pensionsförsäkring i Svenska Personal-Pensionskassan
i likhet med vad som redan skett för flertalet av bolagens
anställda av ifrågavarande kategori. För arbetarnas del är pensionsfrågan
för närvarande olöst, men kommittén har förutsatt, att den efter statens
övertagande av gruvorna kommer att erhålla en tillfredsställande lösning.
Kommittén har härvid utgått från att de nuvarande arbetarna skola övertagas
av det nya företaget på samma sätt som om staten förvärvat själva
rörelsen och icke allenast vissa tillgångar. Kommittén har diskuterat olika
alternativ för arbetarepensioneringens ordnande men anser, att det bör bli
den nya företagsledningens sak att i samråd med arbetarepersonalen taga
ställning till hithörande spörsmål. I kapitalfrågan har kommittén kommit
till det resultatet, att något särskilt kapitalbehov för pensionsändamål icke
nu behöver upptagas.

Det sammanlagda kapitalbelopp, som enligt gruvorganisationskommitténs
beräkningar erfordras vid statens övertagande av tyskgruvorna eller
inom en begränsad tid därefter, framgår av följande tabell.

Milj. kr.

Förefintliga anläggningstillgångar .............................. 8,3

Malm- och materiallager samt övriga rörelsemedel................ 6,o

Fullföljande av igångsatta anläggningsarbeten.................... 2,o

Eftersatta undersökningsarbeten ................................ l,o

Reparation och modernisering av bostadsbeståndet .............. 2,8

Nybyggnad av bostäder ...................................... 3,3

23,4

Sedan gruvorganisationskommittén framräknat det sammanlagda kapitalbehovet,
har kommittén diskuterat finansieringsfrågan. Härvid
har kommittén enligt direktiven för utredningen utgått från att gruvorna
efter statsövertagandet skola drivas av ett statligt aktiebolag. Såsom omnämnts
i det föregående har kommittén ansett, att posten till nybyggnad av
bostäder icke bör medräknas i detta sammanhang. Avsikten är att kapital -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

behovet för detta ändamål skall finansieras efter samma linjer, som gälla
för den allmänna bostadsförsörjningen. Det kapitalbehov, som kommittén
i sitt finansieringsförslag utgått från, utgör således (23,4-—3,3 =) 20,i miljoner
kronor, vilket belopp avrundats till 20 miljoner kronor.

I den mån ifrågavarande kapital beräknas vara konstant bundet i bolagets
rörelse, bör det enligt gruvorganisationskommittén principiellt ha karaktären
av eget kapital. I den man däremot som kapitalbehovet kan beräknas
variera och i synnerhet för det fall att osäkerhet nu kan råda därom,
huru stort kapital som för visst ändamål kan visa sig erforderligt, bör
enligt kommittén låneformen i princip föredragas för att möjliggöra en anpassning
av kapitalet till det aktuella behovet och därmed icke belasta driften
med högre förräntningskostnader och dylikt än nödvändigt.

I finansieringsfrågan anför kommittén vidare bland annnat följande.

Vid bedömande av finansieringsfrågor i detta speciella fall, då det gäller
ett helt statsägt företag, tillkomma utöver vad som ovan anförts nya och
särskilda omständigheter. Då såväl aktiekapital som lån åtminstone vid
bolagets start komma att i sin helhet tillskjutas av staten och då staten
trots bolagsformen i realiteten ej torde kunna undandraga sig obegränsad
ekonomisk ansvarighet, torde skillnaden mellan eget kapital och främmande
kapital vara uteslutande formell. Det synes oss således ur denna synpunkt
vara ganska likgiltigt om aktiekapitalets andel av totalkapitalet är
större eller mindre. Viktigare därvid torde ur bolagets synpunkt vara att
kapitalet i så liten utsträckning som är möjligt och ur andra synpunkter
lämpligt bindes i ett fast aktiekapital.

Från dessa utgångspunkter har gruvorganisationskommittén i finansieringsfrågan
kommit fram till det resultatet, att det nya bolagets eget kapital
icke bör sättas högre än till omkring 12 miljoner kronor. Med hänsyn
bland annat till att bolaget skall övertaga en i gång varande rörelse har det
synts kommittén vara skäl att bolaget redan från början erhåller en reservfond.
Enligt kommittén bör detta lämpligen ske genom att aktierna betalas
till en överkurs av förslagsvis 20 procent, varigenom fonden genast skulle få
den i aktiebolagslagen angivna omfattningen. Kommittén föreslår sålunda,
att bolaget skall erhålla ett aktiekapital av 10 miljoner kronor och en på
nyss angivet sätt bildad reservfond av 2 miljoner kronor.

Återstående kapitalbehov varom i detta sammanhang är fråga, i runt tal
8 miljoner kronor, bör enligt kommittén täckas genom lån, som förräntas
efter sedvanlig ränta och amorteras. Kommittén föreslår, att staten genom
riksgäldskontoret skall ställa garanti i mån av behov för lån åt bolaget till
högst nyssnämnda belopp.

Gruvorganisationskommittén har slutligen behandlat frågan om bi 1 d a ndet
och organisationen av det statliga holaget för driften
av tyskgruvorna. Enligt kommitténs förslag skola stiftarna utgöras av
staten samt de statliga gruvbolagen Mertainens grufaktiebolag och Ruotivare
grufaktiebolag. De sistnämnda bolagen skulle teckna vardera en aktie
och som lån erhålla härför erforderliga medel. Kommittén har uppgjort förslag
till bolagsordning för det nya bolaget. Enligt detta skulle bolaget be -

24

Kunql. Maj:ts proposition nr 63.

nämnas Aktiebolaget Statsgruvor och ha till ändamål att idka gruvrörelse
jämte annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet.
Aktiekapitalet bestämmes i den föreslagna bolagsordningen till
lägst 8 och högst 24 miljoner kronor. Styrelsen skulle bestå av tre ledamöter
och hava sitt säte i Håksberg. Beträffande den av gruvorganisationskommittén
tänkta organisationen av bolaget må i övrigt hänvisas till kommitténs
förslag till bolagsordning, vilket såsom Bilaga B torde fogas till
statsrådsprotokollet.

Särskilt yttrande har avgivits av kommittéledamoten Bengtson.
Denne framhåller bland annat, att det på den korta tid, som stått till kommitténs
förfogande, icke varit möjligt att uppgöra en räntabilitetskalkyl.
Under sådana förhållanden och särskilt med hänsyn till de stora ekonomiska
riskerna vid all gruvhantering samt de betydande förluster som varit
förenade med den hittillsvarande driften vid vissa av gruvorna — vid
Håksberg in. fl. gruvor cirka 60 miljoner kronor — anser reservanten att
större kapital för närvarande icke bör investeras i det nya bolaget än som
erfordras för förvärvet och rörelsens bedrivande under två år. Reservanten
räknar med att den blivande bolagsledningen hösten 1951 bör kunna framlägga
planer för och kalkyler över den framtida driften. Först då sådant
material föreligger är det enligt reservantens mening möjligt att slutgiltigt
taga ställning till företagets finansiering.

Beträffande driftens form framhåller reservanten att betydande fördelar
skulle kunna vinnas genom utarrendering eller legodrift av en eller flera
av gruvorna. Såsom lämpade för en utarrendering omnämner reservanten
särskilt Intrånget och Starkgruvorna. Beträffande Sörviksgruvan synes det
reservanten mera tveksamt om en utarrendering kan ske. Det förefaller
vidare reservanten möjligt att något av de företag, som disponera blysmältverk,
skulle vara villigt att arrendera undersökningsarbetena i Stollberg''
samt brytningen av blymalmen därstädes på för staten fördelaktiga villkor.
Om arrendeavtal som nu sagts skulle visa sig genomförbara, vinnes enligt
reservanten att arrendatorerna skulle svara för betydande delar av det erforderliga
kapitalet och statens insats begränsas samtidigt som staten genom
arrendeavgifterna skulle få en viss garanterad inkomst även under
lågkonjunkturer och statens risk sålunda i hög grad begränsas.

Beträffande driftens omfattning vid Håksberg har reservanten anmält
större tveksamhet än kommittémajoriteten. Han är visserligen ense med
majoriteten om att kostnaderna per ton slig komma att gå ned i samband
med den planerade ökningen av brytningen till 400 000 ton per år, men han
anser avsättningsmöjligheterna för de stora sligmängder, som enligt detta
program skulle produceras, vara minst sagt tvivelaktiga. Utan att vilja föregripa
de utredningar, som komma att utföras av den blivande bolagsledningen,
anser reservanten att man för närvarande obetingat måste räkna
med att Håksbergsfältet snarast möjligt måste nedläggas. De ur social synpunkt
ogynnsamma verkningarna härav skulle enligt reservanten kunna
elimineras genom lämpliga motåtgärder. Stora delar av arbetarstammen

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

syntes sålunda kunna få arbete vid Stollberg eller vid andra gruvor i närheten
och de övriga kunna absorberas av industrier i trakten.

Från sina utgångspunkter har reservanten gjort en beräkning av bolagets
kapitalbehov under de två första åren, d. v. s. för den tid som han ansett
den nya bolagsledningen behöva för att upprätta planer för och kalkyler
över den framtida driften. Han har därvid enligt följande uppställning
kommit fram till ett kapitalbehov av 15 miljoner kronor.

Milj. kr.

För inlösen av tillgångar .................. 12,2a

För fullföljande av påbörjade investeringar---- 2,oo

För modernisering av bostäder .............. 0,40

Avrundning ............................... 0,34

15,oo

Av uppställningen framgår, att reservanten beräknat köpeskillingen till
samma belopp som kommittémajoriteten eller 12,26 miljoner kronor. Något
ytterligare rörelsekapital har han icke ansett erforderligt under tvåårsperioden.
För fullföljande av påbörjade investeringar har han räknat med samma
kapitalbehov som majoriteten. Det för modernisering av bostäder upptagna
beloppet av 0,4 miljoner kronor avser bostäder i Stollberg. Något ytterligare
kapitalbehov för bostadsändamål har han icke förutsett under ifrågavarande
tid. Något särskilt kapitalbehov för undersökningsarbeten har han
icke heller beräknat för tiden i fråga.

Förutnämnda kapitalbehov av 15 miljoner kronor bör enligt reservanten
finansieras genom ett aktiekapital av 10 miljoner kronor och statligt garanterade
lån å 5 miljoner kronor.

Yttranden över gruvorganisationskommitténs förslag.

Frågan om lämpligheten av ett statsförvärv av tyskgruvorna
beröres i två av yttrandena över gruvorganisationskommitténs
förslag. Länsstyrelsen i Västmanlands län tillstyrker sålunda, att staten
övertager gruvorna. Riksgäldsfullmäktige erinra om att kommittéförslaget
icke avser förevarande fråga men anse sig icke böra underlåta att framhålla,
att det inom fullmäktige uttalats tveksamhet inför projektet om ett
statsövertagande av gruvorna. Fullmäktige hade nämligen icke kunnat undgå
att taga starkt intryck av företagens tidigare driftshistoria, vilken utvisade
förluster för ägarna på åtskilliga tiotal miljoner kronor, uppkomna
delvis under perioder av markerad högkonjunktur med garanterad avsättning
av produkterna. Härtill komme, att det icke varit möjligt för gruvorganisationskommittén
att nu bedöma lönsamheten på längre sikt av olika
förslag till uppläggning av driften. Under sådana förhållanden måste man
enligt fullmäktige fråga sig, om det är lämpligt att staten nu övertager gruvorna
och sålunda ikläder sig förpliktelser i fråga om omedelbara och

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

sannolikt — framtida kapitalinsatser och därmed förbundna förlustrisker.
Riks gälds fullmäktigen Hagberg ställer i särskilt yttrande bland annat frågan,
om det är rimligt att staten övertager gruvorna med insikt om sannolikheten
för att ytterligare miljonbelopp inom en icke alltför lång tidsrymd
måste tilltöras det statliga bolaget för uppehållandet av en icke längre räntabel
drift.

Drittens form och omfattning vid tyskgruvorna behandlas
av ett flertal remissmyndigheter. Sålunda anför kommerskollegium
bland annat, att legodrift icke bör förekomma annat än i speciella fall och
under relativt korta perioder. Beträffande omfattningen av Håksbergszonens
drift anför kollegium, att det är tveksamt, om avsättning till tillfredsställande
pris kan kontinuerligt påräknas för så stor årsproduktion, som ur
drittsekonomisk synpunkt är önskvärd. Om icke Håksbergszonen nu vore
utbyggd för en ganska stor produktion, borde fyndigheten enligt kollegii mening
icke lämpligen göras till föremål för gruvdrift utan betraktas som en
reserv för framtiden. Under nuvarande förhållanden bör emellertid driften
enligt kollegium fortsättas tills den blivande bolagsledningen kunnat taga
ställning till problemet. I fråga om Sörviksgruvan inom Lekombergszonen
synes det kommerskollegium tveksamt, om rörelsen kan helt täcka driftkostnaderna.
Enligt kollegii uppfattning föreligga dock kanske skäl att tills
vidare låta driften fortgå, eventuellt till dess gruvan utbrutits. Härvid
borde även Ivällbottenfältet drivas för att utnyttja anrikningsverkets kapacitet.
Sedermera borde detta fält behandlas på samma sätt som Håksbergszonen
i övrigt. Vid Stollberg bör enligt kollegium sulfidmalmsbrytningen
fortsättas i så stor omfattning som möjligt, så att det gynnsamma prisläget
u^nyttjas. Limonitmalmen därstädes borde betraktas som ett tekniskt och
ekonomiskt intressant objekt för framtida forskning rörande denna malms
användningsmöjligheter. För Starkgruvornas del har en ökad brytning utöver
vad med nuvarande anordningar kan åstadkommas synts kollegium
tills vidare ej vara påkallad, enär de delar av fyndigheterna, som därmed
skulle tillgodogöras, säkerligen skulle giva sämre resultat än de nu bearbetade.
Vid Intrångsgruvan bör enligt kommerskollegium brytningen fortgå i
ungefär nuvarande omfattning så länge malmtillgångarna räcka. Denna
gruva anses av kollegium lämpad för utarrendering till inhemskt järnverk,
om intresse härför finnes.

Bergmästarämbetet i östra distriktet anför, att det för närvarande icke är
möjligt att avgöra, huruvida Håksbergsgruvorna äro brytvärda eller ej. En
utökning av brytningen till 400 000 ton kunde möta svårigheter på grund av
bristen på konkurrenskraftiga bostäder, men avsättningen av sligen kunde
enligt senaste i Polen och Tyskland företagna undersökningar anses tryggad.
En rationalisering komrne att förbättra driftsekonomien. Ytterligare
undersökningsarbeten borde företagas för att utröna Håksbergsfyndighetens
värde. Under tiden borde gruvan drivas men utan onödig kapitalinsats och
bostadsinvesteringar. Beträffande Lekombergszonen överensstämmer ämbetets
åsikt med tyskgruvekommitténs uppfattning utom vad angår upptagan -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

de av brytningen av apatitmalm i Lekomberg. För Stollbergs del förordar
ämbetet en forcering av undersöknings- och tillredningsverksamheten.
Forskning för att utröna lämplig anriknings- och brytningsmetod för limonitmalmen
borde samtidigt bedrivas. Ämbetet ansluter sig vidare till gruvorganisationskommitténs
uppfattning att brytningen vid Starkgruvorna icke
för närvarande bör utsträckas till Karlvagnsfältet. Fn höjning av brytningen
vid Eskilbacksfältet till cirka 100 000 ton årligen anses däremot lämplig.
För Intrångsgruvornas del anser ämbetet fortsatta undersökningar i
samband med driften mycket önskvärda.

Statskontoret förklarar, att driften vid gruvorna bör bedrivas i högst samma
skala som hittills i avvaktan på resultatet av de kommande undersökningarna
rörande den framtida gruvdriften.

Administratörerna för gruubolagen finna det ytterst tveksamt, om det kan
lyckas att under den tid, som nu kan överblickas, uppnå ekonomisk bärighet
på driften i Håksberg.

Länsstyrelsen i Västmanlands län förklarar, att investeringar icke böra
göras i andra gruvfält än sådana, vid vilka under ett antal år framåt brytningen
kan beräknas bliva lönande, och att övriga fält lämpligen synas böra
ligga i reserv. Länsstyrelsen har i princip intet att erinra mot en utarrendering
av brytningen vid vissa gruvfält. Härvid bör dock enligt länsstyrelsen
i varje särskilt fall prövas, huruvida vederbörande arrendator har vilja och
förmåga att visa tillbörlig förståelse för de anställdas rimliga krav på social
trygghet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser det vara av stort intresse, att driften
vid gruvorna inom länet uppehälles i den omfattning, som malmtillgångarna
och de ekonomiska konjunkturerna tillåta. Därvid framstode emellertid
önskvärdheten av kontinuitet i driften som det mest väsentliga. Särskilt
ur kommunal synpunkt vore det angeläget, att driften planlades på
läng sikt och utan att tvära kastningar uppstode i fråga om sysselsättning
för den anställda arbetskraften. Från dessa synpunkter kunde vissa erinringar
göras mot en utvidgning av driften vid Håksberg, där malmens
kvalitet vore sådan, att avsättningssvårigheter kunde uppkomma i ett försämrat
konjunkturläge.

I anslutning till reservanten inom gruvorganisationskommittén understryker
Jernkontoret de felande förutsättningarna för ekonomiskt försvarbar
drift i Håksberg även vid cn produktion av betydligt större omfattning än
den hittills maximala. Jernkontoret framhåller vidare sin tveksamhet beträffande
möjligheten att finna arrendatorer till de ifrågavarande järnmalmsgruvorna
men har ingen principiell erinran mot driftsformen utarrendering.
Sveriges industriförbund delar likaledes reservantens skepsis i fråga
om möjligheterna att för framtiden bedriva gruvdrift vid Håksbergsfältet.

I fråga om kapitalbehovet anföra riksgäldsfullmäktige, att det
icke varit möjligt för fullmäktige att på grundval av det föreliggande materialet
bilda sig en uppfattning om riktigheten i och för sig av gruvorganisationskommitténs
beräkningar rörande kapitalbehovet. I anslutning till

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

den mer försiktiga och avvaktande linje, som föreslagits av reservanten i
kommittén, anse emellertid fullmäktige, att kapitalet för driftens fortsatta
uppehållande och därmed sammanhängande investeringar såvitt möjligt bör
begränsas och att, i den man så kan ske, hithörande kapitaldispositioner
böra uppskjutas tills frågan om driftens framtida omfattning och organisation
blivit definitivt löst.

Statskontoret anser, i anslutning till sin förut nämnda uppfattning om
driftens omfattning, att kapitalinvesteringen i det nya bolaget för närvarande
bör kunna begränsas på i huvudsak det sätt, som reservanten i gruvorganisationskommittén
föreslagit. Med hänsyn till vad kommittén anfört
rörande betydelsen av en intensifierad undersökningsverksamhet förordar
dock statskontoret, att jämväl det av kommittén härför beräknade beloppet,
1 miljon kronor, ställes till bolagets förfogande. Ämbetsverket kommer sålunda
fram till ett nu erforderligt kapitalbehov av 16 miljoner kronor.

Kommers kollegium uppskattar kapitalbehovet till lägst 17,5 miljoner kronor,
varav 12,5 miljoner kronor skulle avse köpeskillingen, 1,5 miljon kronor
fullföljande av igångsatta anläggningsarbeten, 0,5 miljon kronor undersökningsarbeten
och 3 miljoner kronor bostäder. Beträffande den första delposten
nämner kollegium, att köpeskillingen avrundats uppåt, enär vissa förhandsberäkningar
på grund av sakens natur ansetts vara osäkra. Den av
kommerskollegium gjorda reduceringen av delposten till anläggningsarbeten
sammanhänger med att ämbetsverket ifrågasatt, om icke de förberedande arbetena
under jord i Håksberg borde anstå eller avsevärt reduceras. För undersökningsarbeten
har kollegium i detta sammanhang räknat med kostnader
allenast för Stollbergs del. Den av kommerskollegium uppsatta delposten
till bostäder avser såväl reparationer och moderniseringar som nybyggen
och har beräknats med utgångspunkt från att bostadsförbättrande åtgärder
enligt kollegii mening närmast böra inriktas på Stollberg och Starkgruvorna.
För Håksbergsfältets del har det synts kollegium tveksamt, om några nämnvärda
belopp borde investeras på bostäder därstädes, ehuru en del genomgående
reparationer och förbättringar kanske vore ofrånkomliga, om driften
över huvud skulle kunna fortsättas. I fråga om kapitalbehovet för det nya
bolaget har kollegium vidare anfört, att det syntes vara skäl att bolaget icke
utrustades med så knappt tilltaget rörelsekapital, att behov av ytterligare
medel tämligen snart uppstode. Det vore exempelvis möjligt, att den blivande
bolagsledningen icke inom den tid, som av kommittén förutsatts, hunne taga
ställning till hur driften i exempelvis Håksbergszonen för framtiden skulle
ordnas. Möjligt vore också, att behovet av rörelsekapital ökade. Kollegium
har därför anslutit sig till kommitténs förslag beträffande bolagets försörjning
med kapital.

Bergmästarämbetct i östra distriktet förordar vissa tillskott av kapital för
en del arbeten och fyndigheter och att undersökningsarbeten bedrivas med
kraft men att stora investeringar icke företagas i nuvarande läge. Ämbetet
ansluter sig vidare i stort sett till kommittéreservantens linje och anser det
av denne angivna kapitalbehovet som ett maximum.

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Administratörerna för gruvbolagen framhålla, att kapitalbehovet bland
annat sammanhänger med den ståndpunkt, som intages i avseende på utvidgningar
och förbättringar av anläggningarna, särskilt i Håksberg. Samtidigt
betona de emellertid, att betydande likvida medel kunna bliva erforderliga,
om försäljningarna icke kunna eller böra göras fortlöpande före
produktionen eller om leveransen av försålda partier av någon orsak fördröj
es. Då lån icke skola upptagas förrän medlen behöva användas, behöver
enligt administratörernas mening en ram av 20 miljoner kronor icke ingiva
betänkligheter.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som begränsat sina uttalanden till att
gälla endast de inom länet belägna gruvorna, anför sammanfattningsvis i
huvudsak följande.

Länsstyrelsen föreslår, att vid beräknande av kapitalbehovet för det statliga
gruvbolaget erforderliga medel i första hand göras tillgängliga för upprustning
av det befintliga bostadsbeståndet vid gruvfälten i minst den
omfattning, som gruvorganisationskommittén förordat, men att nybyggnad
av bostäder för närvarande icke planeras i större omfattning än som betingas
av önskemålet att hålla driften i gång i nuvarande omfattning. Vidare bör
föreliggande behov av förstärkning av rikshuvudvägen vid Håksberg beaktas
ävensom angelägenheten av reningsanläggningar för avloppsvattnet
från Håksbergsgruvan. Länsstyrelsen anser, att frågan om utökning av
malmbrytningen vid sistnämnda gruva bör göras till föremål för ytterligare
utredningar inom ledningen för det nya bolaget och att utvidgningen av
driften och nybyggnad av bostäder därstädes får bli beroende av dessa
överväganden. Skulle resultatet bliva, att behov föreligger av ytterligare
kapitalinvesteringar, kunna sådana göras senare genom ökning av aktiekapitalet
eller på annat sätt.

Jernkontoret gör ingen erinran mot gruvorganisationskommitténs förslag
i fråga om storleken av det begynnelsekapital, som bör ställas till det nya
bolagets förfogande. Sveriges industriförbund ansluter sig däremot till kommittéreservantens
linje beträffande kapitalbehovet och framhåller bland
annat, att om den blivande bolagsledningen skulle ansluta sig till kommittémajoritetens
antagande beträffande gruvdriften vid Håksbergsfältet, den erforderliga
kapitalökningen torde kunna verkställas sedermera utan svårighet
och tidsförlust.

Beträffande formen för finansieringen av kapitalbehovet uttala
riksgäldsfullmäklige, att de i princip icke ha något att erinra mot att medel i
erforderlig utsträckning ställas till det nya bolagets förfogande dels i form
av ett investeringsanslag under fonden för statens aktier och dels genom
lån mot riksgäldskontorets garanti inom ramen för ett fixerat maximibelopp.
Kommerskollegium och Jernkontoret göra ingen erinran mot gruvorganisationskommitténs
finansieringsförslag, medan bergmästarämbetet i östra
distriktet och Sveriges industriförbund synas gå på kommittéreservantens
linje även i denna fråga. Statskontoret har räknat med ett aktiekapital av
It) miljoner kronor och statligt garanterade lån å (> miljoner kronor samt
förklarar sig förutsätta, att så länge bolaget åtnjuter lån mot borgen av

30

Kungi. Maj:ts proposition nr 63.

staten, dess egendom icke utnyttjas som säkerhet för andra lån utan medgivande
av statsmakterna. Administratörerna för gruvbolagen anföra i finansieringsfrågan
bland annat följande.

Det nya bolaget synes redan vid starten behöva förfoga över något mer
an 12 miljoner kronor eller det belopp, vartill aktiekapital jämte reservfond
föreslagits skola uppgå. Det torde även motsvara vad som kan anses vara
stadigvarande bundet i rörelsen. Huruvida beloppet skall innesluta en efter
aktiebolagslagens fordringar avpassad reservfond eller enbart utgöras av aktiekapital
kan väl diskuteras, men torde en uppdelning, då staten de facto
är ensam aktieägare, sakna större betydelse.

Mot gruvorganisationskommitténs förslag i fråga om bildandet och
organisationen av det statliga bolaget ha i remissyttrandena
inga invändningar gjorts, som behöva övervägas i detta sammanhang.
Styrelserna för Mertainens grufaktiebolag och Ruotivare grufaktiebolag ha
icke något att erinra mot att bolagen medverka vid bildandet av det nya
statliga gruvbolaget under förutsättning att bolagen erhålla ett räntefritt
lån på det för aktieteckningen erforderliga beloppet.

Departementschefen.

Den tidigare tyskägda gruvegendom, varom här är fråga, utgör en ej oväsentlig
del av de mellansvenska malmtillgångarna. Enligt tyskgruvekoinmittén
torde inemot 15 procent av Mellansveriges järnmalm ingå i dessa
fyndigheter. De olika gruvornas brytvärde varierar i betydande grad. Sålunda
synas Håksbergsgruvorna — omfattande zonerna Håksberg, Lekomberg
och Stollberg — Starkgruvorna och Intrångsgruvorna till väsentliga delar
kunna betraktas som i och för sig brytvärda, under det att övriga fyndigheter
torde sakna aktuellt värde. På kort sikt synes framför allt brytningen
av blymalm i Stollberg kunna ge ett gott ekonomiskt resultat. Stollbergsfältet
innehåller emellertid därjämte en betydande fyndighet av manganjärnmalm,
vars manganinnehåll uppskattas till ej mindre än 28 procent av landets
totala tillgång av denna metall. En utvinning av denna malm är emellertid
ej möjlig förrän vissa tekniska problem i samband med brytningen
och vidarebehandlingen lösts, vilket torde förutsätta tidskrävande och relativt
kostsamma förarbeten. Vad beträffar Håksbergsfältet, som är det kvantitativt
mest omfattande, har gruvorganisationskommittén diskuterat lönsamheten
av en fortsatt brytning och kommit till det resultatet, att endast en
betydande ökning av produktionen skulle kunna medföra ett ekonomiskt
mer gynnsamt resultat. Den nuvarande brytningen utnyttjar nämligen blott
delvis produktionsanläggningarna, varför de fasta kostnaderna bli förhållandevis
höga.

Det får anses vara ett berättigat intresse, att dessa malmtillgångar utnyttjas
på det sätt och i den omfattning, som ur samhällelig synpunkt är
önskvart. Det skulle onekligen vara mindre lyckligt om endast den för den
närmaste framtiden mest lönande brytningen verkställdes med eftersättande
av kraven på en mera långsiktig planering. En sådan bör i första rum -

Kungl. Maj:ts proposition nr 63-

31

met innebära att undersökningar av de olika fyndigheternas verkliga omfattning
ske jämsides med den normala brytningen. Dessa undersökningar
få sedan bilda underlaget för fastare utformade brytningsplaner och ekonomiska
kalkyler. Under åtminstone de senaste 10 åren ha undersökningsarbetena
och malmletningen vid dessa fyndigheter av olika skäl blivit eftersatta,
under kriget på grund av forcering av malmbrytningen framför allt
vid de mest givande fyndigheterna och därefter på grund av kapitalbrist.
Det är givet att en sådan inriktning av företagsdriften vid utnyttjandet av
viktiga naturtillgångar måste ur mera allmänna synpunkter innebära en allvarlig
brist. Risk föreligger att man handlar planlöst och fortsätter brytningen
efter linjer som på längre sikt äro olämpliga.

Särskilt angeläget synes vara att Stollbergs blymalms- och manganjärnmalmstillgångar
utforskas. Beträffande manganjärnmalmen tillkommer att
lösa de nyss antydda tekniska problemen i samband med brytningen och
vidarebehandlingen. Det torde vara synnerligen tveksamt om en enskild
gruvägare kan förutsättas vilja påtaga sig de kostnader som skulle förorsakas
av här avsedda undersöknings- och forskningsarbeten.

Om ifrågavarande gruvfyndigheter skulle överlåtas till enskilt företag,
kunde vidare tänkas att fyndigheterna så småningom åter skulle bliva uppdelade
på olika ägare. En splittring av äganderätten till dessa betydande tillgångar
skulle i framtiden kunna innebära viss olägenhet. Planeringen av
såväl undersökningsarbetena som driften på längre sikt skulle troligen icke
kunna läggas upp efter rationella linjer på samma sätt som om äganderätten
bibehålies på en hand.

Ytterligare må framhållas att vid gruvorna vissa sociala och kanske även
arbetsmarknadsmässiga problem kunna uppstå. Det synes icke oberättigat
att antaga att möjligheterna att lösa dessa på ett för alla parter godtagbart
sätt kunna förväntas bli större med staten som ägare till gruvorna.

Det har på grund av de olika omständigheter, som nu antytts, och med
hänsyn till de betydelsefulla värden i svenska naturtillgångar, som det här
är fråga om, framstått som naturligt att då de tyskägda gruvorna utbjödos
till försäljning, staten vid sidan av enskilda företag skulle avgiva anbud på
gruvorna.

Beträffande det från statens sida avgivna anbudets och den på anbudssumman
grundade preliminärt avtalade köpeskillingens beräkning må följande
framhållas. Till grund för anbudet låg i första hand den värdering
som tyskgruvekommittén samt därefter Ödeen och Rybeck verkställt. Härvid
bedömdes visserligen alla de fem gruvkomplexen Håksberg, Lekomberg,
Stollbcrg, Starkgruvorna och Intrångsgruvorna som till väsentliga delar
brytvärda, men endast Stollbcrg ansågs visa sådan lönsamhet, att därpå
borde baseras en beräkning av ett driftvärde. För samtliga övriga gruvor
räknade man sålunda icke med något värde av fyndigheten utan endast med
vad som antogs med säkerhet kunna erhållas för fastigheter, anläggningar
och utrustning, därest driften nedlades och egendomen realiserades. Gruvorganisationskoinmittén
påvisar emellertid att driften vid Lekomberg, Stark -

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 63,

gruvorna och Intrånget för närvarande lämnar ett i huvudsak tillfredsställande
ekonomiskt resultat. Reservanten i kommittén anser dessutom att
åtminstone de två sistnämnda gruvorna skulle kunna utarrenderas. Detta
torde innebära, att drittsresultatet anses kunna ej blott bära arrendeavgiften
till staten utan även medgiva amortering och förräntning av det av
arrendatorn tillskjutna kapitalet. Den till grund för statens anbud liggande
värderingen synes sålunda vara försiktig.

I det ursprungligen angivna värdet gjordes vissa reduceringar i samband
med beräkning av den summa, statens anbud borde avse. Med utgångspunkt
härifrån framräknades sedermera det definitiva anbudet. Den 16 september
1949 träffades preliminärt köpeavtal mellan säljarna samt Kungl. Maj:t
och kronan under förbehåll för riksdagens godkännande. Enligt gruvorganisationskommitténs
beräkningar utgör köpeskillingen för anläggningstillgångarna
per den 1 april 1950 omkring 8,3 miljoner kronor. Med de värderingsnormer,
som innefattas i avtalet, uppgår värdet av omsättningstillgångarna,
likaledes enligt gruvorganisationskommitténs kalkyler, till ca 5,95 miljoner
kronor. Efter avdrag för skulder med 1,99 miljon kronor — varav 1,12
miljon kronor för leverantörsskulder in. in. och 0,87 miljon kronor för pensionsskulder
— uppgår alltså den aktuella köpeskillingen till ca 12,26 miljoner
kronor. Framhållas bör emellertid att denna summa kan komma att
förändras vid den definitiva avräkningen.

Det från enskilt håll avgivna anbudet, 4,5 miljoner kronor, för anläggningstillgångarna
per den 1 april 1949 uppgår knappast till realisationsvärdet
å fastigheter, anläggningar in. in. enligt tyskgruvekommitténs beräkningsgrunder
och torde därför näppeligen kunna tagas till utgångspunkt
för en bedömning av rimligheten av köpeskillingen. Det bör i detta sammanhang
även framhållas, att de beräkningar av fastigheters och anläggningars
värden liksom de driftkalkyler som på föranledande av den särskilt
tillkallade utredningsmannen Lindencrona utförts av experter genomgående
gåvo till resultat högre värden än vad som motsvarar statens anbud.
Den preliminärt avtalade köpeskillingen torde sålunda få anses rimlig
och skälig. Då jag ej heller i övrigt har någon erinran mot köpeavtalets innehåll
är jag beredd att förorda att Kungl. Maj :t hemställer om riksdagens
godkännande av köpet.

Gruvorganisationskommittén har föreslagit att tillgångarna och skulderna
enligt det preliminära köpeavtalet skola övertagas av ett för ändamålet
bildat helstatligt aktiebolag med en styrelse av tre personer, styrelsesäte
i Håksberg samt ett aktiekapital på lägst 8 och högst 24 miljoner kronor.
Kommittén föreslår vidare att aktier nu tecknas till ett nominellt belopp
av 10 miljoner kronor, varvid de två statliga bolagen Mertainens och
Ruotivare grulaktiebolag teckna vardera en aktie och staten övriga aktier.

I dessa frågor har enighet rått inom kommittén och ej heller remissinstanserna
ha haft något att erinra.

Med hänsyn till verksamhetens art synes aktiebolagsformen vara den i
detta sammanhang lämpligaste. Det nya bolagets namn bör i enlighet med

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

kommitténs förslag bestämmas till Aktiebolaget Statsgruvor. Jag kan även i
övrigt biträda vad kommittén föreslagit beträffande bolagets organisation
och stiftande samt bolagsordningen. Om så skulle visa sig erforderligt eller
lämpligt böra givetvis jämkningar beträffande de föreslagna anordningarna
kunna ifrågakomma.

Gruvorganisationskommittén har gjort vissa uttalanden angående den
framtida gruvdriften, varvid kommittén dock understrukit att det av olika
skäl är vanskligt att för närvarande bedöma denna fråga. Det har emellertid
ansetts ofrånkomligt att göra vissa antaganden rörande driftens omfattning
och inriktning för att kunna uppskatta kapitalbehovet. Kommittén har i
fråga om Håksberg, där årsbrytningen för närvarande rör sig om ca 100 000
ä 150 000 ton berg, ansett, att brytningen borde ökas till betydligt mer än
400 000 ton per år om det ekonomiska resultatet skall medge viss förräntning
av det egna kapitalet. Kommittén har emellertid vid beräkningen av kapitalbehovet
stannat vid att uppskatta brytningen till 400 000 ton per år, vilket
innebär att de befintliga anläggningarna fullt utnyttjas. En sådan ökning
kan emellertid endast ske successivt. Även för vissa av de övriga gruvorna
beräknas brytningen öka, ehuru i förhållandevis mindre skala. Vid Stollbergsfälten
antages blymalmsbrytningen fortsätta under de närmaste åren
i oförändrad omfattning, under det att någon limonitmalmsbrytning ej förutsättes
skola äga rum för närvarande. Kommittén har emellertid betonat
att de uppskattningar som gjorts icke i något avseende få hindra en blivande
bolagsledning från att öka, minska eller nedlägga driften. Reservanten
har bedömt lönsamheten av driften vid gruvorna i allmänhet och speciellt
vid Håksberg mer pessimistiskt än kommittémajoriteten. Reservanten
har sålunda den uppfattningen, att Håksbergsfältet snarast möjligt måste
nedläggas; samtidigt uttalar han emellertid att de utredningar som komma
att utföras av den kommande bolagsledningen ej böra föregripas.

Frågan om den framtida driftens inriktning är på nuvarande stadium
svårbedömd, vilket även återspeglas i de skiftande meningar som kommit
till uttryck i remissyttrandena. Svårigheterna bero emellertid i väsentlig
grad därpå, att ett tillräckligt underlag i tekniskt och ekonomiskt hänseende
för bedömande av frågan icke föreligger. Klart synes vara att driften
vid Stollberg och vissa av de mindre fyndigheterna är ekonomiskt bärkraftig.
Däremot saknas säkra uppgifter om gruvornas brytvärde på längre
sikt. Malmen i fyndigheterna vid Håksberg är relativt järnfattig. Under utredningsarbetet
har från vissa håll en nedläggning av driften där förordats.
För alla de ifrågavarande fälten gäller såsom jag förut berört att under de
senaste 10 åren undersökningar rörande malmtillgångarnas omfattning och
karaktär endast i ringa mån ägt rum. Av detta skäl är det ej möjligt att
nu fastslå principer för brytningen. Det bör ankomma på den blivande bolagsledningen
att företa en grundlig prövning av alla härmed sammanhängande
frågor och taga ställning till behovet av undersökningsarbeten, rationaliseringsarbeten
och nyanläggningar.

•$ Uiluing till riksdagens protokoll 1950. 1 sam/. i\''r 63.

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

Vid bedömningen får bolagsledningen noggrant överväga om den lämpligaste
linjen blir att koncentrera driften och undersökningsarbetena till de
mera betydelsefulla malmerna vid Stollberg eller om man bör fortsätta och
efterhand utveckla driften även vid Håksberg. Det kan därvid visa sig att
en sådan koncentration till fyndigheterna vid Stollberg är den mest angelägna
uppgiften och att man därför bör där investera ett förhållandevis stort
kapital och i motsvarande mån minska kapitalinsatserna på andra håll.
Då det rör sig om utnyttjandet av naturtillgångar i statens hand, måste den
planering, som sker, bli ett led i ett större sammanhang med beaktande även
av allmänt samhälleliga synpunkter. Bolagsledningen bör sålunda icke förbise
att vi f. n. ha ett arbetsmarknadsläge, som i och för sig är gynnsamt för
omflyttning av arbetskraft, och att vidare investeringsläget är sådant, att
återhållsamhet bör iakttagas beträffande investeringar för projekt med oviss
lönsamhet. En ytterligare omständighet som bör beaktas av bolagsledningen
är att den nuvarande högkonjunkturbetonade efterfrågan kan komma att
framdeles minska.

Vissa remissinstanser ha i likhet med reservanten i kommittén föreslagit
att bolaget under de två första verksamhetsåren skall upprätta detaljerade
planer och räntabilitetskalkyler, vilka kunna föreläggas 1952 års riksdag,
för erhållande av eventuellt erforderligt kapitaltillskott. Detta förslag avviker
i sak knappast från de riktlinjer för bolagets verksamhet jag nyss förordat.
Det synes mig emellertid önskvärt att bolaget ej från början erhåller
karaktären av ett provisorium. I sådant fall kan osäkerheten om framtiden
och bristen på kapital hämma verksamheten. Möjlighet bör därför skapas
för bolaget att erhålla erforderliga medel, så snart bolaget kan visa
att en lönsam drift kan påräknas under förutsättning av vissa angivna investeringar.

Gruvorganisationskommittén har berört frågan om de anställdas pensioner
men ansett att några principbeslut ej behöva fattas i dagens läge. Som
iramgår av köpeavtalet komma dock tidigare gjorda pensionsutfästelser avseende
vissa anställda att övertagas av det nya bolaget. Vidare har kommittén
behandlat bostadsfrågan och föreslagit att nybyggnad, reparation och
modernisering av personalens bostäder i betydande omfattning skall komma
till stånd. Kommittén har ansett att för moderniseringsåtgärder ett kapitaltillskott
till bolaget erfordras, under det att nybyggandet bör finansieras
efter samma linjer, som gälla för den allmänna bostadsförsörjningen. Jag
förutsätter att bolagsledningen tar upp dessa spörsmål till övervägande i
hela deras vidd och att avgöranden av principiell räckvidd underställas
Kungl. Maj:t.

Enligt gruvorganisationskommittén uppgår det sammanlagda kapitalbehovet
för det nya bolaget till 20 miljoner kronor, varav 12 miljoner skulle
anvisas som investeringsanslag å kapitalbudgeten och 8 miljoner kronor
upplånas av bolaget. För ifrågavarande lån skulle staten genom riksgäldskontoret
ställa garanti. Kommittén föreslår att utöver aktiekapitalet å 10

35

Kungl. Maj. ts proposition nr 63.

miljoner kronor omedelbart en reservfond å 2 miljoner kronor tillskapas
genom att aktierna tecknas till en överkurs av 20 procent. Av lånebeloppet
å 8 miljoner kronor avses inemot 2 miljoner kronor åtminstone till en början
kunna utnyttjas som rörelsemedel utöver det rörelsekapital av ca 6
miljoner kronor, som normalt kan förutsättas vara bundet i lager, materialförråd
och kundfordringar. Vidare beräknas 2 miljoner kronor för fullföljande
av igångsatta anläggningsarbeten, 1 miljon kronor för eftersatta undersökningsarbeten
och 2,8 miljoner för modernisering av bostadsbeståndet.
Reservanten i kommittén har ansett att det kapital, som ställes till bolagets
förfogande, för närvarande bör begränsas till 15 miljoner kronor; jämte aktiekapitalet
skulle bolaget erhålla statlig garanti för lån å 5 miljoner kronor.
Därmed skulle behovet för bolagets två första verksamhetsår vara täckt.

Reservantens förslag skiljer sig från kommittémajoritetens däri att han
räknat med ett mindre rörelsekapital än majoriteten och vidare reducerat
medlen för underhåll och modernisering av bostäder med 2,4 miljoner kronor
samt slutligen icke beräknat särskilda medel för eftersatta undersökningsarbeten.

I remissyttrandena ha olika uppfattningar framförts. Kommittémajoritetens
linje i finansieringsfrågan har accepterats av Jernkontoret och administratörerna
för gruvbolagen. Även kommerskollegium har, ehuru efter delvis
annan argumentering, anslutit sig till majoritetens förslag. Statskontoret
förordar ett kapitaltillskott av 16 miljoner kronor, medan Industriförbundet
och bergmästarämbetet i östra distriktet tillstyrka det lägre belopp,
15 miljoner kronor, som reservanten föreslagit. Jämväl riksgäldsfullmäktige
anse, att en lösning bör sökas efter reservantens mer avvaktande linje.

Vad angår den del av det erforderliga kapitalet, som i huvudsak bindes i
anläggnings- och omsättningstillgångar, ansluter jag mig till kommitténs förslag
att 12 miljoner kronor därav böra utgöras av eget kapital. Jag godtager
även den föreslagna uppdelningen på aktiekapital och reservfond. Nämnda
belopp bör sålunda nu äskas av riksdagen för aktieteckning i det nya bolaget.
Med hänsyn till att bolaget bör stiftas snarast möjligt under innevarande
budgetår, torde anslaget böra anvisas å tilläggsstat för budgetåret
1949/50.

I övrigt bör bolagets kapitalbehov finansieras genom lån, för vilka staten
— på samma sätt som skett i ett flertal liknande fall — ställer garanti.

'' Vid avvägningen av det garanterade lånebeloppet har man att taga hänsyn
till olika faktorer. Ä ena sidan torde sålunda den omedelbara kapitalförbrukningen
ej bliva av någon mera avsevärd omfattning, men å andra sidan
är det som förut framhållits angeläget, att bolagets resurser ej från början
begränsas inom eu alltför snävt tilltagen ram. Det må framhållas, att rörelsekapitalet,
även om driften i Håksberg skulle nedläggas, näppeligen kan
tillmätas så knappt som reservanten och vissa remissinstanser synas ha
förutsatt. Det belopp av närmare 2 miljoner kronor, som skulle bliva tillgängligt
i likvida medel, torde vara nödvändigt för att möta sådana växlingar
i behovet av kontanta medel, som regelmässigt förekomma i varje före -

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 63.

tag och som i detta fall bliva särskilt påtagliga, bland annat på grund av
att malmskeppningarna äro underkastade säsongvariationer. Vidare måste
av nu nämnda medel bestridas de utgifter, som föranledas av bolaget åvilande
pensionsförpliktelser.

Enighet har rått om att 2 miljoner kronor böra beräknas för anläggningsarbeten.
— Av vad tidigare anförts beträffande den fortsatta driften vid gruvorna
och bolagsledningens planläggning av denna bör följa att tillräckliga
medel måste ställas till förfogande för systematiska och intensifierade undersökningsarbeten.
De överslagsberäkningar, som kommittémajoriteten i
detta avseende framlagt, synas kunna accepteras. Detta innebär att särskilda
medel för ändamålet skola beräknas till 1 miljon kronor.

Kommittén framhåller, att underhåll och modernisering av bostäderna
måste ske efter en på förhand utarbetad plan, omfattande ett flertal år,
och att beloppet alltså behöver tagas i anspråk endast successivt. Vid bedömande
av bostadsfrågan må erinras om att det här i stor utsträckning
är fråga om ett bostadsbestånd med ett under längre tid eftersatt underhåll.
Det synes därför befogat att man vid uppskattningen av bolagets kapitalbehov
för moderniseringsarbeten beräknar ett belopp av den storleksordning
som kommittén föreslagit.

övervägande skäl synas sålunda tala för att lånefinansieringen planlägges
efter de riktlinjer, som uppställts av kommittén och biträtts av kommerskollegium,
administratörerna hos gruvbolagen och Jernkontoret. Jag tillstyrker
därför att en statlig garanti för av bolaget upptagna lån utfästes å ett
belopp av högst 8 miljoner kronor. De angivna delbeloppen för olika behov
få betraktas som representativa för storleksordningen av de olika utgiftsändamålen,
såvitt nu kan bedömas. Inom ramen av 8 miljoner kronor böra dock
med hänsyn till omständigheterna jämkningar få ske av utgiftssummorna
lör skilda ändamål. I detta sammanhang bör emellertid understrykas, att
bolaget givetvis ej bör erhålla möjlighet att omedelbart verkställa den ifrågavarande
upplåningen i sin helhet. Detta bör ske endast i den mån bolagsledningen
framlägger ekonomiskt bärkraftiga planer för sin verksamhet.
Slutlig prövning av dessa planer bör ankomma på Kungl. Maj :t, och först
sedan godkännande lämnats bör garantien i olika etapper få utnyttjas. I
vad avser investeringar av olika slag måste uppgjorda planer bedömas även
med hänsyn till det allmänna investeringsläget.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att

a) godkänna det genom härvid fogat köpeavtal gjorda förvärvet
av viss gruvegendom m. m.;

b) till Aktieteckning i Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1949/50 under kapitalbudgeten,
fonden för statens aktier, anvisa ett investeringsanslag
av 12 000 000 kronor;

c) besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa
garanti för lån i mån av behov åt Aktiebolaget Statsgruvor
till ett belopp av högst 8 000 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

37

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Olof Cederstrand.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

Bilaga A.

Köpeavtalet rörande tyskgruvorna.

Restitutionsnämnden har med stöd av 1 § första stycket lagen den 14 december
1945 om administration av vissa bolag m. in. förordnat

dels genom beslut den 11 maj 1946 att Hörkens Gruvaktiebolag skulle
från och med den 22 juni 1946 sättas under administration,
dels ock genom fem olika beslut den 4 juni 1947 att
Håksbergs nya grufaktiebolag,

Grufaktiebolaget Lekomberg,

Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk,

Stora Långviks grufveaktiebolag samt
Aktiebolaget nya Noragrufvorna

skulle från och med den 1 augusti 1947 sättas under administration. I anledning
härav har Flyktkapitalbyrån såsom administratörer förordnat dels beträffande
Hörkens Gruvaktiebolag f. d. kommerserådet Karl Sidenvall, dels
ock beträffande övriga ovannämnda bolag Sidenvall och hovrättsrådet Olof
Söderström.

Efter vidtagna utredningar angående dispositionen av bolagens egendom
jämte därmed sammanhängande spörsmål har Kungl. Maj :t den 18 mars
1949 anbefallt Flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna att i
samråd med direktören Alvar Lindencrona i egenskap av särskilt tillkallad
utredningsman upptaga förhandlingar med bl. a. utsedda företrädare för
svenska staten om försäljning av de gruvor, som ägas av de sex ovan uppräknade
aktiebolagen, jämte annan bolagen tillhörig egendom av betydelse
för gruvdriften, varjämte Kungl. Maj :t samtidigt föreskrivit, att försäljningsavtal
skulle av Flyktkapitalbyrån underställas Kungl. Maj :t för godkännande.

Genom beslut den 2 september 1949 har Kungl. Maj :t därefter anbefallt
Flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna att i samråd med
Lindencrona upprätta avtal med företrädare för svenska staten om försäljning
av bolagens gruvor och ovannämnda egendom, varefter Flyktkapitalbyrån
meddelat administratörerna detta uppdrag.

1 anledning härav träffas mellan Hörkens Gruvaktiebolag, Håksbergs nya
grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg, Aktiebolaget Stollbergs grufvor
och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag och Aktiebolaget nya
Noragruvorna, säljare, å ena sidan, samt Kungl. Maj :t och kronan, genom
f. d. generaldirektören Stig ödeen och aukt. revisorn Ebbe Rybeck, köpare,
å andra sidan, under förutsättning av riksdagens bifall till kronans förvärv,
följande

Köpeavtal.

§ 1. Säljarna överlåta härmed och försälja till köparen

dels (med undantag som i § 5 sägs) all fast egendom tillhörig
Hörkens Gruvaktiebolag,

Håksbergs nya grufaktiebolag,

Grufaktiebolaget Lekomberg,

Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk,

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

39

Stora Långviks grufveaktiebolag samt

Aktiebolaget nya Noragrufvorna,

vilken fasta egendom förtecknats för varje bolag i bilaga 1—61 till
detta köpeavtal

dels ock säljarnas övriga anläggningstillgångar innefattande alla
med den fasta egendomen, utmålen eller gruvdriften sammanhängande
rättigheter, i magasin i gruvorna befintliga ej uppfordrade malmlager,
ävensom till anläggningstillgångar hänförliga maskiner och inventarier
med undantag dock av eventuella för driften ej omedelbart
erforderliga reservexemplar.

För den i denna paragraf angivna egendom erlägger köparen i enlighet
med anbudet ett belopp av 9 300 000 kronor. Härifrån avräknas
dels 1 300 000 kronor för värdeminskning, som anläggningarna undergått
under tiden från och med den 1 april 1949 till och med den 31
mars 1950, dels ock 100 000 kronor för viss i anbudet angiven mark
i Nyköpings stad och Helgona socken.

Den sålunda till 7 900 000 kronor beräknade köpeskillingen skall betalas
till säljarna den 1 april 1950, vid vilken tidpunkt köparen tillträder
egendomen.

Säljarna skola vid köpeskillingens erläggande överlämna för lagfart
erforderliga köpebrev, gravationsbevis och övriga handlingar.

§ 2. Köpet avser egendomen med den omfattning densamma har och i det
skick den befinner sig den 1 april 1950.

Köpeskillingen enligt § 1 avser den egendom, som tillhörde säljaren
den 1 april 1949 i det skick den befinner sig den 1 april 1950, och
är bestämd under förutsättning att den under tiden 1 april 1949—31
mars 1950 ej undergått annan värdeminskning eller värdeökning än
sådan av normalt slag. Därutöver tillkommen egendom, som ej avser
ersättningsanskaffning, normalt underhåll, o. dyl., skall köparen betala
efter dess anskaffningsvärde.

§ 3. Köparen förbinder sig att samtidigt med anläggningstillgångarna övertaga
med den normala gruvdriften sammanhängande, bolagen tillhöriga
lager av material, färdiga produkter, fordringar och skulder inklusive
bolagen åvilande pensionsutfästelser (bil. 7).1

Köparen övertager de förpliktelser, som sammanhänga med de vid
tillträdet löpande leveransavtalen i den mån dessa ingåtts efter det
respektive bolag satts under administration.

Köpeskillingen för material och lager skall bestämmas med utgångspunkt
från följande priser:

För material: Den 1 april 1950 gällande anskaffningspriser, dock
högst bolagens anskaffningskostnad, med skäligt avdrag för inkurans.

För färdiga produkter: Den 1 april 1950 gällande försäljningspriser
med avdrag för dels skäliga försäljningskostnader, dels 10 procent å
försälj ningspriset.

Fordringar och skulder övertagas till det värde de hava den 31 mars
1950.

Pensionsutfästelserna skola därvid beräknas efter försäkringstekniska
grunder.

§ 4. I händelse av tvist vid beräkningen av värdet av tillägg enligt § 2,
andra stycket, samt av omsättningstillgångarna och skulderna enligt
§ 3 äro parterna ense därom att sådan tvist skall hänskjutas till avgörande
av skiljemän enligt lag.

1 Här c) medtagna.

4:0

Kungl. Maj:ts proposition nr 63.

5. Parterna äro ense därom att följande i bolagens balansräkningar av
nedan angivna data redovisade poster icke skola ingå i överlåtelsen enligt
detta köpeavtal, nämligen

a) Hörkens Gruvaktiebolag Belopp enligt

„ balansräkning

Tillgångar: “/t* 1948.

Kassamedel ..................................... 195:86

Fordringar (hos AB Bankirfirman Alfred Berg) ...... 57 207: 25

Skulder:

Tyska skulder .................................... 8 944:51

Villkorlig skuld till G.f.B.......................... 824 493: 12

b) Håksbergs nya grufaktiebolag Belopp enligt

^ balansräkning

Tillgångar: «/» 1947.

Fordringar å tyska gäldenärer...................... 8 713: 92

Kassamedel ...................................... 3 212 226:71

Skulder:

Till tyska intressenter............................. 14 232 912: 94

Till tyska fordringsägare .......................... 311281:36

Malmavräkningar ................................ 25 567: 68

Villkorlig skuld till aktieägarna .................... 11 332 999:35

c) Grufaktiebolaget Lekomberg Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: S1/u 1947

Svenska statens försvarslån 1941 ................... 25 000:—

Fordringar hos tyska företag........................ 819: 02

Fordran hos Fosdalen Bergverks AS ................ 2 695: 16

Fordran avseende bristande redovisning............. 42 498: 80

Kassamedel (inkl. fordran hos Lekomberg pensionsan stalt)

........................................... 1 221 588:38

Skulder:

Feno G.m.b.H..................................... 2 523 262: 56

Skulder till tyska fordringsägare.................... 156 868: 84

Villkorlig skuld till aktieägarna .................... 1 605 870: —

d) Aktiebolaqet Stollberqs qrufvor och anrikningsverk Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: S1/u 1947

Fordran å Ludvika Gruf AB, Hemgruvan............ 20 091: 56

Kassamedel ...................................... 1 069 378:08

Skulder:

Till tyska intressenter.............................. 2 072 037: 68

Till tyska fordringsägare .......................... 95 464:91

Villkorlig skuld till aktieägarna.................... 3 185 373: 39

e) Stora Lånqviks qrufveaktiebolag Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: 3% 1947.

Fordran å AB Smålands Taberg.................... 2 820: 94

Kassamedel ...................................... 541 186: 71

Aktier i Skandinaviska Gruv AB.................... 44 400: —

\

Kungl. Maj:ts proposition nr 63. 41

Aktier i AB Smålands Taberg...................... 319 000: —

Fordran å Skandinaviska Gruv AB.................. 717 969: 82

Gruvfinansiering ................................. 167 029:97

Skulder:

Tyska skulder .................................... 5 098 162: 71

AB Rylander & Asplund ........................... 410 500: —

f) Aktiebolaget nya Noragrufvorna Belopp enligt

balansräkning

Tillgångar: 3>/,2 1948.

Kassamedel....................................... 255 188: 65

Mark i Nyköpings stad och Helgona socken taxerad till 12 000: —

§ 6. Av detta köpeavtal äro två exemplar upprättade varav parterna tagit
var sitt.

Stockholm den 16 september 1949 för

Hörkens Gruvaktiebolag,

Håksbergs nya grufaktiebolag,

Grufaktiebolaget Lekomberg,

Aktiebolaget Stollbergs grufvor och
anrikningsverk,

Stora Långviks grufveaktiebolag,

Aktiebolaget nya Noragrufvorna.

Olof Söderström Karl Sidenvall

Administratörer

Säljare Köpare

Stockholm den 16 september 1949 för
Kungl. Maj :t och kronan

med förbehåll för riksdagens godkännande Stig

Ödeen Ebbe Rybeck

4 Biliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 63.

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 63

Bilaga B.

Gruvorganisationskommitténs förslag till Bolagsordning för
Aktiebolaget Statsgruvor.

§ 1. Bolagets firmanamn är Aktiebolaget Statsgruvor.

§ 2. Bolaget har till föremål för sin verksamhet att idka gruvrörelse jämte

annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet.

§ 3. Bolagets aktiekapital skall utgöra lägst åtta och högst tjugufyra mil joner

kronor.

§ 4. Aktie skall lyda å tiotusen kronor och aktiebreven skola ställas till

viss man. Aktie må ej genom teckning eller överlåtelse förvärvas av
utländsk medborgare, samfällighet eller stiftelse, av svenskt handelsbolag,
vari finnes utländsk bolagsman, av svensk ekonomisk förening,
av svenskt aktiebolag, vars aktiebrev må ställas till innehavaren eller
av annat svenskt aktiebolag, i vars bolagsordning ej intagits dylikt
förbehåll.

§ 5. Styrelsen skall hava sitt säte i Håksberg, Ludvika socken, Kopparbergs

län.

§ 6. Styrelsen skall bestå av tre ledamöter, som väljas årligen å ordinarie

bolagsstämma för tiden intill dess nästa ordinarie stämma hållits.

§ 7. För granskning av styrelsens och verkställande direktörens förvalt ning

och bolagets räkenskaper utses årligen å ordinarie bolagsstämman
för tiden intill dess nästa ordinarie stämma hållits två revisorer jämte
suppleanter för dem. En av revisorerna och suppleanten för denne skall
vara auktoriserad revisor.

§ 8. Bolagets räkenskapsår skall omfatta tiden 1 juli—30 juni påföljan de

år.

§ 9. Bolagsstämma skall hållas i Stockholm eller Håksberg.

Ordinarie bolagsstämma hålles en gång årligen under oktober eller
november månad.

Å ordinarie bolagsstämman skola följande ärenden förekomma till behandling: 1.

val av ordförande vid stämman

2. justering av röstlängder

3. val av en eller två justeringsmän

4. fråga om stämman blivit behörigen sammankallad

5. föredragning av förvaltningsberättelsen och revisionsberättelsen

6. ärenden, vilka enligt 126 § i lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
skola förekomma å stämman

7. fastställande av arvoden åt styrelse och revisorer

8. val av styrelse samt revisorer och suppleanter för dem

9. övriga ärenden, vilka i behörig ordning hänskjutits till stämman.

§ 10. Kallelse till bolagsstämma och andra meddelanden till aktieägarna
skola ske genom rekommenderade brev, kallelse till bolagsstämma
senast två veckor före ordinarie och senast en vecka före extra stämma.

507092. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.