Kungl. Maj.ts proposition nr 61.
1
Nr 61.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av en mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse
angående betalning av vissa till Finland
lämnade svenska krediter; given Drottningholms slott
den 27 januari 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 27 januari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Weijne, Andersson, Lingman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena följande.
Redogörelser för den svenska kreditgivningen till Finland ha tidigare
lämnats riksdagen i bland annat propositionerna nr 139/1945, 295/1945,
388/1945, 213/1946 och 337/1946. Med vissa förbehåll beräknades i sistnämnda
proposition — på grundval av ett den 30 september 1946 mellan representanter
för svenska och finska regeringarna upprättat protokoll rörande
preliminär överenskommelse angående behandlingen av de finska skulderna
till Sverige — den svenska statens fordringar per den 31 december
1949 uppgå till sammanlagt ca 511 miljoner kronor. Härav utgjorde ca 456
miljoner kronor fordringar på grund av kreditavtal samt ca 55 miljoner
1 Biliang till riksdagens protokoll 1030. 1 samt. Nr 61.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
kronor fordringar mot finska statens skattkammarväxlar. Enligt förenämnda
protokoll skulle ifrågavarande skuldbelopp i sin helhet vara återbetalat
inom 30 år, räknat från och med år 1954. Återbetalningen förutsattes skola
ske i lika stora annuiteter. Ränta skulle beräknas å utestående belopp efter
3 procent för år samt utgå från och med den 1 januari 1950. Beträffande behandlingen
av finska skulder till enskilda i Sverige, vilka skulle bli föremål
för direkta överläggningar med de svenska fordringsägarna, avsågos äldre
dylika fordringar skola sättas helt i nivå med de statliga, dock med den
gynnsammare behandlingen, att slutamortering för de enskilda krediterna
i deras helhet förutsattes ske på 20 år. I fråga om nya enskilda krediter
kunde kapitalåterbetalning påbörjas under 1950 samt ränta utgå från tidpunkten
för lånens utnyttjande.
I enlighet med vad som förutsattes i 1946 års protokoll ha — i syfte att
nå en definitiv överenskommelse rörande återbetalningen av förenämnda
statskrediter ävensom av vissa enskilda fordringar — förhandlingar förts i
Stockholm under oktober 1949 mellan svenska och finska regeringsdelegationer.
Vid förhandlingarna har uppgjorts ett förslag till överenskommelse
mellan Sverige och Finland angående betalning av vissa till Finland lämnade
svenska krediter. Förslaget till överenskommelse —- vars text torde
såsom bilaga (Bilaga A) få fogas till statsrådsprotokollet — är i huvudsak
av följande innehåll.
Enligt artikel 1 förbinder sig den finska regeringen att den 31 december
1949 till svenska regeringen överlämna en skuldförbindelse, lydande på
455 072 068 kronor 44 öre, vilket belopp motsvarar summan den 31 december
1949 av svenska statens fordringar på grund av vissa kreditavtal.
Artikel 2 föreskriver att den enligt artikel 1 utfärdade skuldförbindelsen
skall ställas till riksgäldskontoret och löpa med 3 procent årlig ränta, räknat
från och med den 1 januari 1950, att — med vissa förbehåll — erläggas
halvårsvis. Det i skuldförbindelsen angivna kreditbeloppet skall återbetalas
under en tid av tjugofem år från och med den 1 januari 1959. Återbetalningen
jämte räntan skall erläggas halvårsvis i lika annuiteter.
Artikel 3 reglerar närmare frågan rörande betalningarna av exportkreditnämndens
fordringar på finska staten på grund av från enskilda fordringsägare
övertagna skattkammarväxlar eller andelar i dylika växlar, vilkas
sammanlagda belopp den 31 december 1949 utgjorde ca 87 miljoner
kronor. Beträffande ifrågavarande fordringar har fastställts en återbetalningstid
av högst tjugo år räknat från och med den 1 januari 1954. Betalningen
skall erläggas i årliga rater, vilka icke böra understiga en tjugondei
av sammanlagda beloppet den 31 december 1953. Å utestående kapitalbelopp
skall från och med den 1 januari 1950 erläggas ränta efter 2 procent för år.
Under åren 1950 till och med 1953 skall därjämte erläggas — med i huvudsak
lika årliga rater -— på tiden före den 1 januari 1950 belöpande räntebelopp,
beräknat till ca 3,4 miljoner kronor.
Artiklarna 4 och 5 innehålla bestämmelser rörande återbetalningen av så -
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 61.
dana före den 24 februari 1946 utfärdade finska obligationer och reverslån
i annat myntslag än finska mark, vilka ej äro hänförliga till i artikel 1 avsedda
fordringar. Det sammanlagda beloppet av dessa fordringar beräknas
per den 31 december 1949 uppgå till ca 49 miljoner kronor. Beträffande räntebetalningarna
å ifrågavarande lån gäller att dessa skola återupptagas från
och med den 1 januari 1950, därvid samtliga före den 1 januari 1950 upplupna
oguldna räntor ävensom räntorna för åren 1950 till och med 1953
skola betalas före den 1 januari 1954 genom i huvudsak lika stora årliga
överföringar. Förfallna kapitalbelopp skola återbetalas under en tid av högst
tjugo år räknat från och med den 1 januari 1954 i årliga rater motsvarande
minst en tjugondei av sammanlagda beloppet den 31 december 1949. Förenämnda
bestämmelser rörande ränte- och kapitalbetalning skola jämväl äga
tillämpning å sådana före den 24 februari 1946 uppkomna finansiella fordringar
i annat myntslag än finska mark, som ej äro hänförliga till i artiklarna
1, 3, 4 och 6 avsedda fordringar, i den mån de förfallit eller förfalla
till betalning.
Artikel 6 föreskriver beträffande i enskild svensk ägo befintliga, före den
24 februari 1946 utfärdade finska skattkammarväxlar lydande å svenska
kronor eller andelar i dylika växlar, att återbetalningen av kapitalbeloppet
skall ske jämlikt bestämmelserna i artikel 3 samt att ränta skall erläggas
å utestående belopp från och med den 1 januari 1950 efter 2 procent för år.
Artikel 7 fastslår slutligen de regler, som skola gälla beträffande avtalets
ikraftträdande.
Förslaget till överenskommelse synes på ett under rådande förhållanden
tillfredsställande sätt reglera Finlands skuldförhållanden till Sverige. Räntesatsen
och amorteringstiden för av svenska staten beviljade krediter, med
undantag för skattkammarväxlar, överensstämma med riktlinjerna i förutnämnda
protokoll av den 30 september 1946. Den lägre räntesatsen, 2 procent,
för skattkammarväxlarna sammanhänger med den kortare amorteringstiden,
20 år, vilken fastställts med hänsyn till att inom denna fordringskategori
såväl enskilda som svenska staten äro fordringsägare. Samma
synpunkt har gjort sig gällande Vid bestämmandet av tidpunkten för upptagandet
av återbetalningarna. Vid fastställandet av motsvarande tidpunkt
för finska statens övriga skulder till svenska staten har vederbörlig hänsyn
måst tagas till de betydande ekonomiska förpliktelser gentemot utlandet
som åvila Finland till och med år 1958 på grund av återbetalningar
ä lån, vilkas upptagande varit en förutsättning för Finlands ekonomiska
återhämtning.
Behandlingen av enskilda finansiella fordringar i annat myntslag än finska
mark får anses tillfredsställande.
Beträffande enskilda finansiella fordringar i finska mark medgiver Finlands
valutasituation för närvarande icke att räntebetalningar och amorteringar
överföras till Sverige. Vid förhandlingarna ställde man emellertid på
finsk sida i utsikt att underlätta utnyttjandet i Finland av dylika svenska
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
tillgodohavanden och i ökad utsträckning medgiva överlåtelse mellan svenska
medborgare. I enlighet härmed har Finlands bank numera utfärdat nya
bestämmelser om utnyttjande och överlåtelse av dessa tillgodohavanden.
Sedan de båda regeringarna godkänt avtalsförslaget har undertecknande
ägt rum i Stockholm den 17 november 1949. Som av artikel 7 framgår
träder avtalet dock icke definitivt i kraft förrän genom noteväxling konstaterats,
att överenskommelsen godkänts av vederbörande svenska och finska
myndigheter.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna överenskommelsen mellan Sverige och Finland
angående betalning av vissa till Finland lämnade svenska
krediter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Olof Cederstrand.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 61.
5
Bilaga A.
Överenskommelse
mellan Sverige och Finland angående betalning av vissa till Finland lämnade
svenska krediter.
På grundval av det den 30 september 1946 undertecknade protokollet rörande
den finska skuldsättningen i Sverige har mellan svenska och finska
regeringarna följande överenskommelse träffats angående betalning av
ränta och amortering å vissa till Finland lämnade svenska krediter.
Artikel 1.
Finska regeringen förbinder sig att den 31 december 1949 till svenska regeringen
överlämna en av finska regeringen utfärdad skuldförbindelse, lydande
på 455 072 068 kronor 44 öre, vilket belopp motsvarar summan den 31
december 1949 av de under A, B och C i protokollet av den 30 september
1946 avsedda fordringarna.
I utbyte mot skuldförbindelsen, vilken skall vara avfattad i enlighet med
vid denna överenskommelse fogat formulär1, skall finska regeringen äga
återfå de mot beloppen under A i protokollet svarande skuldförbindelserna.
Artikel 2.
Den i artikel 1 omnämnda skuldförbindelsen skall ställas till riksgäldskontoret
och löpa med tre (3) procent årlig ränta, räknat från och med den 1
januari 1950, att erläggas varje den 30 juni och den 31 december.
Under åren 1950 och 1951 skall dock ränta erläggas med ett belopp av
2 500 000 kronor varje den 30 juni och den 31 december. Resterande på
åren 1950 och 1951 belöpande ränta skall erläggas under åren 1954 till och
med 1958 med en tiondedel (1/10) varje den 30 juni och den 31 december.
Det i skuldförbindelsen angivna kreditbeloppet skall återbetalas under en
tid av tjugofem (25) år från och med den 1 januari 1959.
Återbetalning jämte betalning av ränta från den 31 december 1958 å vid
varje tidpunkt återstående kreditbelopp skall ske i lika annuiteter att erläggas
halvårsvis den 30 juni och den 31 december.
Artikel 3.
I fråga om Exportkreditnämndens fordringar på finska staten på grund
av från enskilda svenska fordringsägare övertagna skattkammarväxlar eller
andelar i dylika växlar, vilkas sammanlagda belopp den 31 december 1949
beräknas uppgå till omkring 87 miljoner kronor, gäller att fordringarna skola
från finsk sida betalas under en tid av högst tjugo (20) år, räknat från och
med den 1 januari 1954, i årliga rater, vilka icke böra understiga en tjugondedel
(1/20) av sammanlagda beloppet den 31 december 1953.
Å utestående kapitalbelopp skall från och med den 1 januari 1950 erläggas
ränta efter två (2) procent för år.
Under åren 1950 till och med 1953 skall därjämte erläggas på tiden före
den 1 januari 1950 belöpande räntebelopp, beräknat till omkring 3 400 000
kronor. Betalningen av nämnda räntebelopp skall ske med i huvudsak lika
årliga rater.
Här ifrågavarande betalningar skola erläggas till Exportkreditnämnden.
Hiir uteslutet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 61.
Artikel 4.
Betalningen av ränta på sådana före den 24 februari 1946 utfärdade finska
obligationer och reverslån i annat myntslag än finska mark, vilka ej äro
hänförliga till i artikel 1 avsedda fordringar skall återupptagas från och med
den 1 januari 1950. Dessa fordringar beräknas per den 31 december 1949
uppgå till ett sammanlagt belopp av omkring 49 miljoner kronor.
Samtliga före den 1 januari 1950 upplupna oguldna räntor å ifrågavarande
lån ävensom räntorna för åren 1950 till och med 1953 skola betalas före
den 1 januari 1954 genom i huvudsak lika stora årliga överföringar. Härvid
förutsättes, att äldre kuponger betalas före senare förfallande.
Artikel 5.
Förfallna kapitalbelopp av i artikel 4 angivna lån skola återbetalas under
en tid av högst tjugo (20) år räknat från och med den 1 januari 1954. Därvid
skall iakttagas, att betalningen för varje år skall motsvara minst en tjugondedel
(1/20) av sammanlagda skuldbeloppet den 31 december 1949.
I den mån sådana före den 24 februari 1946 uppkomna finansiella fordringar
i annat myntslag än finska mark, som ej äro hänförliga till i artiklarna
1, 3, 4 och 6 avsedda fordringar, förfallit eller förfalla till betalning,
skall beträffande dessa i tillämpliga delar gälla vad som i föregående stycke
sagts. I fråga om betalning av ränta å dessa fordringar skola bestämmelserna
i artikel 4 gälla.
Artikel 6.
Beträffande i enskild svensk ägo befintliga, före den 24 februari 1946 utfärdade
finska skattkammarväxlar lydande å svenska kronor eller andelar
i dylika växlar gäller, att återbetalningen av kapitalbeloppet skall ske enligt
i artikel 3 angivna grunder samt att ränta skall erläggas å utestående belopp
från och med den 1 januari 1950 efter två (2) procent för år.
Artikel 7.
Denna överenskommelse träder definitivt i kraft den dag, då de båda regeringarna
genom utväxling av noter konstaterat, att vederbörande svenska
respektive finska myndigheter godkänt densamma. Därmed upphöra de i
protokollet den 30 september 1946 upptagna bestämmelserna att gälla.
Som skedde i Stockholm den 17 november 1949.
För svenska regeringen: För finska regeringen:
östen Undén. G. A. Gripenberg.
507088.
Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri1 Aktiebolag, 1950.