Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen rörande godkännande
av en mellan Sverige och Norge den ti december 19i9
avslutad konvention om ändring i konventionen mellan
de båda länderna den 5 februari 1919 angående
flyttlapparnas rätt till renbetning, m. m.; given Drottningholms
slott den 3 februari 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt
med överlämnande av en mellan Sverige och Norge den 14 december 1949
avslutad konvention om ändring i konventionen mellan de båda länderna
den 5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning vill Kungl.
Maj :t härmed dels äska riksdagens godkännande av nämnda konvention den
14 december 1949, dels jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20
juni 1919 (nr 445) innefattande bestämmelser i anledning av konventionen
den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt
till renbetning.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand? ''Nr 55.

Kungi. Maj:t$ proposition nr 55.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Den vid propositionen fogade konventionen innebär att vissa områden i
Norge, i vilka svenska lappar nu äga rätt till renbetning men som icke alls
eller endast obetydligt utnyttjats för detta ändamål, skola undantagas från
betesrätt. Å andra sidan skall en ökning ske av det antal renar som må införas
i en del av de övriga betesdistrikten. Dessutom skall betestiden i vissa
distrikt förlängas. I övrigt må nämnas att några renbetesdistrikt skola sammanslås
med varandra samt att av praktiska skäl en jämkning skett i bestämmelserna
om renräkning.

Den lagändring som föreslås i propositionen är betingad av nyssnämnda
jämkning i renräkningsbestämmelserna.

Kung1. Maj:ts proposition nr åå.

Konvention

mellan Sverige och Norge om ändring
i konventionen mellan de båda
länderna den 5 februari 1919 angående
flyttlapparnas rätt till renbetning.

Kungl. Svenska Regeringen och
Kungl. Norska Regeringen, som ansett
det erforderligt att ingå en konvention
om ändring i den i Oslo den
5 februari 1919 undertecknade konventionen
angående flyttlapparnas
rätt till renbetning, hava i detta syfte
till sina fullmäktige utsett:

Kungl. Svenska Regeringen:

Sveriges Ambassadör i Oslo, Friherre
Johan Beck-Friis,

Kungl. Norska Regeringen:

Norges Utrikesminister, Herr Halvard
M. Lange,

vilka, efter att hava utväxlat sina
fullmakter som befunnits i god och
behörig form, överenskommit om följande: I.

Konventionen mellan Sverige och
Norge den 5 februari 1919 angående
flyttlapparnas rätt till renbetning
skall ändras på sätt härefter angives:

1 §•

1 § skall lyda:

1 Troms fylke må betning av
svenska renar äga rum allenast i de
renbetesdistrikt, som beskrivas i 5 §.

2 §•

2 § första stycket skall lyda:

I samband med betesområdet i
Troms fylke skola, på sätt i 5 § närmare
bestämmes, följande trakter
begagnas till renbetning:

4 §•

4 § skall lyda:

I förcnämnda betesområden må ej
inkomma incra än sammanlagt 36 500

Konvensjon

mellom Norge og Sverige om endring
i konvensjonen mellom de to land av
5. februar 1919 om flyttlappenes
adgang till reinbeiting.

Den Kgl. Norske Regjering og den
Kgl. Svenske Regjering, som har funnet
det nödvendig å inngå en konvensjon
om endring i den konvensjon
om flyttlappenes adgang til reinbeiting
som ble undertegnet i Oslo 5.
februar 1919, har i dette öyemed oppnevnt
som sine befullmektigede:

Den Kgl. Norske Regjering:

Norges Utenriksminister, Herr Halvard
M. Lange,

Den Kgl. Svenske Regjering:

Sveriges Ambassadör i Oslo, Friherre
Johan Beck-Friis,
som, etter å ha utvekslet sine fullmakter
som er funnet i god og riktig
form, er blitt enige om fölgende:

Konvensjon mellom Norge og Sverige
av 5. februar 1919 angående
flyttlappenes adgang til reinbeiting
endres således:

§ 1.

skallyde:

I Troms fylke kan svensk reinbeiting
bare föregå i de reinbeitesdistrikter
som er beskrevet i § 5.

§ 2.

Förste ledd skal lyde:

I förbindelse med beiteområdet i
Troms fylke, skal de trakter som er
nevnt nedenfor, benyttes til reinbeiting
på den måte som er angitt i § 5:

§ 4.

skal lyde:

I ovennevntc beiteområder må ikke
komme inn flere enn i alt 36 500 rein,

Kunffl. Maj:ts proposition nr 55.

renar, häri icke inbegripna kalvar,
som födas under inflyttningsåret. Av
detta antal beräknas 4 200 finna bete
i de i 2 § c)—g) omförmälda områdena
i Sverige.

Av nämnda 36 500 renar må 16 000
beta i de i 1 § och 2 § a) nämnda
områdena under tiden från och med
den 1 maj till och med den 14 juni.
De övriga 20 500 må icke inkomma
före den 15 juni. Alla renarna skola
vara bortförda från norskt område
före utgången av september med undantag
av de renar, som avses i 5 §
under C.

5 §■

5 § skall lyda:

De i 1 § samt 2 § a) och b) avsedda
betesområdena indelas i följande renbetesdistrikt
med de gränser som nedan
omförmälas. I varje särskilt distrikt
må icke inkomma flera renar
än härefter angives.

A. För vårtiden, vilken, där
ej annat särskilt stadgas,
räknas från och med den 1
maj till och med den 14 juni
(vårdistrikt).

Helligskogen.

Gränser: En rät linje från riksröset
nr 302 till Mandalselvas översta
källsjö, därifrån nämnda älv till det
ställe, där den skäres av gränsen för
det sammanhängande vegetationsfria
området (impedimentområdet) omkring
Mandalen, sagda gräns i dess
sträckning på västra sidan av Mandalen
till Kjerringdalselva, denna älv
och Mandalselva till dess utlopp i
Kåfjorden, vidare denna fjord och
Lyngenfjorden till Skibotnelvas mynning,
nämnda älv och Galggojavrre
till denna sjös södra ända, därifrån
en rät linje rakt i söder till riksgränsen
samt riksgränsen till riksröset nr
302.

Högsta renantal: 1 700.

Rieppe.

Gränser: Från riksröset nr 293 på
Gapovarre i rät linje till den nedersta

her ikke regnet med kalver som födes
i innflytningsåret. Av dette antall
er 4 200 rein beregnet å kunne
finne beite i de områder i Sverige som
er nevnt i § 2, litr. c—g.

Av disse 36 500 rein kan 16 000
komme inn i de områder som er
nevnt i § 1 og § 2, litr. a i tiden fra og
med 1. mai til og med 14. juni. De
övrige 20 500 rein må ikke komme
inn för 15. juni. Alle rein må vsere
fört bort fra norsk område innen utgången
av september, herfra dog unntatt
rein som omfattes av saerbestemmelsen
i § 5 under C.

§ 5.

skal lyde:

De områder som er nevnt i § 1 och
§ 2 litr. a og b inndeles i reinbeitedistrikter
med grenser som oppgitt
nedenfor. I hvert distrikt må det ikke
komme inn flere rein enn oppgitt i
denne paragraf.

A. For vårtiden som, hvor
ikke annet angis, regnes fra
og med 1. mai til og med 14.
juni (vårdistrikter).

Helligskogen.

Grenser: En rett linje fra riksröys
nr. 302 til Mandalselvas överste kildesjö,
derfra nevnte elv til det sted,
hvor den skjaeres av grensen for det
sammenhengende vegetasjonsfrie område
(impedimentområdet) omkring
Mandalen, nevnte grense på vestsidan
av Mandalen inntil Kjerringdalselva,
sistnevnte elv og Mandalselva inntil
utlöpet i Kåf jorden, videre denne
fjord og Lyngenfjorden til Skibotnelvas
munning, denne elv og Galggojavrre
til dette vanns söndre ende,
derfra en linje rett mot syd til riksgrensen
og riksgrensen til riksrövs
nr. 302.

Höyeste reinantall: 1 700.

Rieppe.

Grenser: Fra riksröys nr 293 på
Gapovarre i en rett linje til det ne -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

av de två sjöar från vilka Paraselva
kommer, vidare denna älv och Storfjordelva
(Lyngselva, Signalelva) till
Storfjorden, denna fjord i nordöstlig
riktning till den punkt vid stranden,
där rågången mellan gårdarna nr 46
Falsnes och nr 47 Bentsjord stöter
till fjorden, därifrån räta linjer över
högsta topparna på Falsnesfjellet,
Nuorttavuovddevarre (Nuortavuovde)
och Vesegasvarre till sydvästra ändan
av Lavkkajavrre (Loakkajavrre),
därifrån längs Lavkkajokka (Loakkajokka)
till Skibotnelva, denna älv
och Galggojavrre till denna sjös södra
ände, därifrån en linje rakt i söder
till riksgränsen samt riksgränsen
till riksröset nr 293.

Högsta renantal: 1 500.

Lyngsdalen.

Gränser: Storfjorden från myn ningen

av Storfjordelva till Lyngenfjorden,
denna fjord till landsvägen
över Lyngseidet, denna väg till Kjoselvas
krök, Kjoselva, Kjosen, Ulfsfjorden,
Sörfjorden till en punkt på
stranden under Skarvknausen en kilometer
söder om gården Holmebugt,
därifrån en rät linje till Balgesvarres
högsta topp, vidare gränsen mellan
Sörf jords och Lyngens härader till
Biellogaisses högsta topp, därifrån
räta linjer til Davgelaekkes topp och
övre ändan av rågången mellan gårdarna
Sommersaet och Maelen, nämnda
rågång ned till Storfjordelva och
denna älv till Storfjorden.

Högsta renantal: 700.

Rendalen.

Gränser: Lyngenfjorden norrut

från landsvägen över Lyngseidet,
Ulfsfjorden, Kjosen, Kjoselva till dess
krök vid ovannämnda landsväg och
denna väg till Lyngenfjorden.

Högsta renantal: 450.

Tamok-Rosta.

Gränser: En rät linje från riksröset
nr 293 på Gapovarre till den nedersta
av de två sjöar från vilka Parasclva
kommer, denna älv till dess

derste av de to vann hvorfra Paraselva
kommer, videre denne elv og Storfjordelva
(Lyngselva, Signalelva) til
Storfjorden, videre denne fjord i
nordöstlig retning til eiendomsgrensen
mellom gr nr. 46 Falsnes og grnr.
47 Bentsjord, derfra rette linjer over
de höyeste topper på Falsnesfjellet,
Nuorttavuovddevarre (Nuortavuovde)
og Vesegasvarre til Lavkkajavrres
(Loakkajavrres) sydvestre ende, derfra
langs Lavkkajokka (Loakkajokka)
til Skibotnelva, denne elv i sydöstlig
retning, Galggojavrre til dette
vanns söndre ende, derfra en rett
linje mot syd til riksgrensen og riksgrensen
til riksröys nr. 293.

Höyeste reinantall: 1 500.

Lyngsdalen.

Grenser: Storfjorden fra mun ningen

av Storfjordelva til Lyngenfjorden,
denne fjord til landveien
over Lyngseidet, denne vei til K joselvas
krok, Kjoselva, Kjosen, Ulfsfjorden,
Sörf jorden til et punkt på
stranda under Skarvknausen en kilometer
sönnenfor gården Holmebugt,
derfra en rett linje til Balgesvarres
höyeste topp, videre grensen mellom
Sörf jord og Lyngen herreder til Biellogaisses
höyeste topp, derfra rette
linjer til Davgelaekkes topp og övre
ende av eiendomsgrensen mellom
gårdene Sommersaet og Maelen, denne
grense ned til Storfjordelva og denne
elv til Storfjorden.

Höyeste reinantall: 700.

Rendalen.

Grenser: Lyngenfjorden nordover
fra landveien over Lyngseidet, Ulfsfjorden,
Kjosen, Kjoselva til dens
krok ved ovennevnte landvei og denne
vei til Lyngenfjorden.

Höyeste reinantall: 450.

Tamok-Rosta.

Grenser: En rett linje fra riksröys
nr. 293 på Gapovarre til den nederste
av de to sjöer fra hvilke Paraselva
kommer, denne elv til dens sammen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

sammanflöde med Storfjordelva, denna
älv till Balsfjordelvas mynning,
sistnämnda älv och dess källbäck till
Övergård på Balsf jordeidet, därifrån
en rät linje till Nordkjoselvas krök
mellan Övergård och Elvekroknes,
nämnda älv" till Tamokvatnet och
denna sjö till dess södra ända, därifrån
en linje rakt i söder till Tamokelva,
denna älv till Rostaelva, denna
älv genom Lille Rostavatn till det i
12 § b) omförmälda gärdet i Rostadalen,
nämnda gärde till dess södra
ända, därifrån räta linjer till högsta
toppen (den trigonometriska punkten)
på mellersta Likkavarre, vattendelaren
i Aslakcacca och Rostaelvas
utflöde ur Store Rostavatn, denna
sjö till riksgränsen och denna gräns
till riksröset nr 293.

Högsta renantal: 650.

Dödesfjellet.

Gränser: Store Rostavatn från riksgränsen
till Rostaelvas utflöde, därifrån
räta linjer till vattendelaren i
Aslakcacca, högsta toppen (den trigonometriska
punkten) på mellersta
Likkavarre och södra ändan av det i
12 § b) omförmälda gärdet i Rostadalen,
detta gärde till Rostaelva, denna
älv genom Lille Rostavatn till
älvens sammanflöde med Divielva,
denna älv till Skakterelvas mynning,
denna älv och Cuolmajavrre till sjöns
sydöstra ända, därifrån en rät linje
till riksröset nr 285 samt riksgränsen
till Store Rostavatn.

Högsta renantal: 1 250.

Sarivoma.

Gränser: Sarivuomejokka från

riksgränsen till Doarrojokkas (Multojokkas)
mynning, sistnämnda älv
till sträckningen för det i 12 § c) omförmälda
gärde som svenska staten
äger uppföra från Gaiccaluokta till
Skakterklyftan, nämnda gärdes
sträckning till Gaiccaluokta, denna
vik, Altevatnet, Astojokka och Leinavatnet
till riksgränsen samt denna
gräns till Sarivuomejokka.

Högsta renantal: 2 000.

löp med Storfjordelva, denne elv til
Balsf jordelvas munning, sistnevnte
elv og dens tillöp til övergård på
Balsf jordeidet, derfra en rett linje til
Nordkjoselvas krok mellom Övergård
og Elvekroknes, nevnte elv til Tamokvatn
og dette vann til dets söndre
ende, derfra en linje rett i sör til Tamokelva,
denne elv til Rostaelva, denne
elv gjennom Lille Rostavatn til det
i § 12 b omtalte gjerde i Rostadalen,
nevnte gjerde til dets söndre ende,
derfra rette linjer til höyeste toppen
(det trigonometriske punkt) på mellomste
Likkavarre, vannskillet i Aslakcacca
og Rostaelvas utlöp fra Store
Rostavatn, dette vann til riksgrensen
og denne grense til riksröys nr.
293.

Höyeste reinantall: 650.

Dödesfjellet.

Grenser: Store Rostavatn fra riksgrensen
til Rostaelvas utlöp, derfra
rette linjer til vannskillet i Aslakcacca,
höyeste topp (det trigonometriske
punkt) på midtre Likkavarre og
söndre ende av det i § 12 b omhandlede
gjerde i Rostadalen, dette gjerde
til Rostaelva, denne elv gjennom Lille
Rostavatn til elvas sammenlöp med
Divielva. denne elv til Skakterelvas
munning, denne elv og Cuolmajavrre
til vannets sydöstre ende, derfra en
rett linje til riksröys nr. 285 og riksgrensen
til Store Rostavatn.

Höyeste reinantall: 1 250.

Sarivoma.

Grenser: Sarivuomejokka fra riksgrensen
til Doarrojokkas (Multojokkas)
munning, denne elv til linjen
för det i § 12 c omhandlede gjerde,
som den svenske stat har adgang til
å oppföre fra Gaiccaluokta til Skakterklöften,
denne gjerdelinje til Gaiccaluokta,
denne bukt, Altevatn, Astojokka
og Leinavatn til riksgrensen
samt riksgrensen til Sarivuomejokka.

Höyeste reinantall: 2 000.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Anavasdalen. Anavasdalen.

Vårtiden räknas i fråga om detta
distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: En rät linje från riksröset
nr 285 till Cuolmajavrres sydöstra
ända, denna sjö och Skakterelva
till dess utlopp i Divielva, denna
älv till Kuelvas mynning, denna
älv till Langfj elltindens topp, därifrån
räta linjer till Coardajavrres
södra ända, Gsevletgaisses (Maddanipas)
högsta topp, den lilla sjö omkring
tre kilometer väster om Anasjöarna,
från vilken en bäck mot
nordost nedrinner i Maddajokka, och
Gaibajavrres (Gaibbejavrres) norra
ända, vidare denna sjö, Gaibajokka
(Gaibbejokka) och Vuomajavrre
(Vuobmasjavrre) till dess östra ända,
därifrån en rät linje till Doarrojokkas
(Multojokkas) översta källsjö,
vidare Doarrojokka till dess
sammanflöde med Sarivuome jokka,
denna älv till riksgränsen samt riksgränsen
till riksröset nr 285.

Högsta renantal: 3 000.

Dessutom må de renar, som anmälts
till sommardistriktet Dividalen
men icke till vårdistriktet Anavasdalen,
införas i sistnämnda distrikt
från och med den 15 juni.

A lappen.

Vårtiden räknas i fråga om detta
distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Divielva från Kuelvas

mynning till dess sammanflöde med
Rostaelva, vidare Målselva till Kirkeselvas
mynning, denna älv och
dess tillflöde från passet mellan Gsevletgaisse
(Maddanipa) och Kirkestinden
fram till samma tillflödes
källa, därifrån räta linjer till Gsevletgaisses
högsta topp, Coardajavrres
södra ända och Langfj elltindens topp
samt vidare Kuelva till dess utlopp i
Divielva.

Högsta renantal: 450.

Kistefjellet.

Vårtiden räknas i fråga om detta
distrikt till och med den 23 juni.

Vårtiden regnes for dette distrikts
vedkommende til og med 23. juni.

Grenser: En rett linje fra riksröys
nr. 285 til Cuolmajavrres sydöstre
ende, dette vann og Skakterelva til
dens utlöp i Divielva, denne elv til
Kuelvas munning, denne elv til Langfjelltindens
topp, derfra rette linjer til
Coardajavrres söndre ende, Gsevletgaisses
(Maddanipas) höyeste topp,
det lille vann omkring tre kilometer
vestenfor Anavatna, hvorfra en bekk
rinder mot nordost ned til Maddajokka,
og Gaibajavrres (Gaibbejavrres)
nordre ende, videre dette vann,
Gaibajokka (Gaibbejokka) og Vuomajavrre
(Vuobmasjavrre) til dets
östre ende, derfra en rett linje til
Doarrojokkas (Multojokkas) överste
kildesjö, videre Doarrojokka til dens
sammenlöp med Sarivuome jokka,
denne elv til riksgrensen og riksgrensen
til riksröys nr. 285.

Höyeste reinantall: 3 000.

Dessuten kan de rein, som er anmeldt
til sommerdistriktet Dividalen,
men ikke til vårdistriktet Anavasdalen,
komme inn i sistnevnte distrikt
fra og med 15. juni.

Alappen.

Vårtiden regnes for dette distrikts
vedkommende til og med 23. juni.

Grenser: Divielva fra Kuelvas

munning til dens sammenlöp med
Rostaelva, videre Målselva til Kirkeselvas
munning, denne elv og dens
tillöp til utspringet i skaret mellom
Gsevletgaisse (Maddanipa) og Kirkestinden,
derfra rette linjer til Gsevletgaisses
höyeste topp, Coardajavrres
söndre ende og Langfjelltindens topp
samt videre Kuelva til dens utlöp i
Divielva.

Höyeste reinantall: 450.

Kistefjellet.

Vårtiden regnes for dette distrikts
vedkommende til og med 23. juni.

Kungi. Maj:ts proposition nr 55.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)
från den punkt, där denna älv
skäres av det i 12 § c) omförmälda
gärdet, fram till dess översta källsjö,
därifrån en rät linje till Vuomajavrres
östra ända, denna sjö, Gaibajokka
och Gaibajavrre till dess
norra ända, därifrån räta linjer till
den lilla sjö omkring tre kilometer
väster om Anasjöarna, från vilken
en bäck mot nordost nedrinner i
Maddajokka, till Gaevletgaisses (Maddanipas)
högsta topp och till källan
för Kirkeselvas tillflöde från passet
mellan nämnda fjälltopp och Kirkestinden,
därifrån räta linjer till
Jiednjaskuppejavvre, Njirpicokkas
topp och Fonnelvas källa, denna älv
till dess utflöde i Påvemoelva, denna
älv till Malmelvas mynning, denna
älv till dess källa, därifrån räta linjer
till Bangklettens (Duolljegaisses)
högsta topp (Bangsbotten), samma
fjälls sydligaste topp och skärningspunkten
mellan Skindskarelva och
skogsgränsen, vidare nämnda älv och
Straumsli-Tverelva till dess utlopp i
Barduelva, denna älv, Altevatnet och
Gaiccaluokta samt sträckningen för
ovannämnda gärde fram till Doarrojokka.

Högsta renantal: 1 000.

Dessutom må de renar, som anmälts
till sommardistriktet Altevatn
men icke till vårdistriktet Kistefjellet,
införas i sistnämnda distrikt från
och med den 15 juni.

Istindernc.

Vårtiden räknas i fråga om detta
distrikt till och med den 23 juni.

Gränser: Kirkeselvas tillflöde från
passet mellan Gaevletgaisse (Maddanipa)
och Kirkestinden fram till Kirkeselva,
denna älv till dess utflöde i
Målselva, denna älv till Barduelvas
mynning, denna älv till StraumsliTverelvas
mynning, denna älv till
Skindskarelvas mynning, denna älv
till skogsgränsen, därifrån räta linjer
till Bangklettens (Duolljegaisses)
sydligaste topp, samma fjälls högsta
topp (Bangsbotten) och Malmelvas

Grenser: Doarrojokka (Multojokka)
fra det punkt hvor denne elv
skjaeres av det i § 12 c omhandlede
gjerde fram til dens överste kildesjö,
derfra en rett linje til Vuomajavrres
östre ende, dette vann, Gaibajokka
og Gaibajavrre til dettes nordre ende,
derfra rette linjer til det lille
vann omkring tre kilometer vestenfor
Anavatna, hvorfra en bekk rinder
mot nordost ned til Maddajokka,
til Gaevletgaisses (Maddanipas)
höyeste topp og til utspringet av
Kirkeselvas tillöp i skaret mellom
nevnte fjelltopp og Kirkestinden, derfra
rette linjer til Jiednjaskuppejavrre,
Njirpicokkas topp og Fonnelvas
utspring, denne elv til dens
utlöp i Påvemoelva, denne elv til
Malmelvas munning, denne elv til
dens utspring, derfra rette linjer til
Bangklettens (Duolljegaisses) höyeste
topp (Bangsbotten), dette fjells
sydligste topp og skjaeringspunktet
mellom Skindskarelva og skoggrensen,
videre nevnte elv og StraumsliTverelva
til dens utlöp i Barduelva,
denne elv, Altevatn og Gaiccaluokta
samt linjen for ovennevnte gjerde
fram til Doarrojokka.

Höyeste reinantall: 1 000.

Dessuten kan de rein, som er anmeldt
til sommerdistriktet Altevatn,
men ikke til vårdistriktet Kistefjellet
komme inn i sistnevnte distrikt
fra og med 15. juni.

Istinderne.

Vårtiden regnes for dette distrikts
vedkommende til og med 23. juni.

Grenser: Kirkeselvas tillöp fra skaret
mellom Gaevletgaisse (Maddanipa)
og Kirkestinden inntill Kirkeselva,
denne elv til dens utlöp i Målselva,
denne elv til Barduelvas munning,
denne elv til Straumsli-Tverelvas
munning, denne elv til Skindskarelvas
munning, denne elv til
skoggrensen, derfra rette linjer til
Bangklettens (Duolljegaisses) sydligste
topp, samme fjells höyeste
topp (Bangsbotten) og Malmelvas ut -

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

källa, denna älv till dess utflöde i Påvemoelva,
denna älv till Fonnelvas
mynning, denna älv till dess källa,
därifrån räta linjer till Njirpicokkas
topp, Jiednjaskuppejavrre och källan
för Kirkeselvas tillflöde från passet
mellan Gaevletgaisse och Kirkestinden.

Högsta renantal: 800.

Jevnavatnet.

Gränser: Leinavatnet från riks gränsen

till Astojokka, denna älv
och Altevatnet till mynningen av den
bäck, som flyter genom dalen mellan
Salvasskarfjellet och Kofjellet,
nämnda bäck till skogsgränsen, sagda
gräns till riksröset nr 275 och riksgränsen
till Leinavatnet.

Högsta renantal: 1 500.

Stormyrbotn.

Gränser: Riksgränsen från riksröset
nr 268 till fjällbranterna på Stordalens
västra sida, dessa branter till
Röddalselva omkring en kilometer
ovanför dess mynning, denna älv till
dess utflöde i Stordalselva, denna älv
till dess sammanflöde med Budalselva,
vidare Salangselva till gården
Nordre Lund, därifrån en rät linje till
Trosens sydöstligaste topp (höjdpunkten
837 på kartbladet Salangen),
vidare Bakdalsbekken till dess utflöde
i Spanselva, denna älv till
Middagselvas (Jalgisaiddebekkens)
mynning, denna älv till vattendelaren
på Fjordbotneidet, vidare den
bäck som nedrinner i Gratangsbotn,
denna senare till Storclvas mynning,
denna älv och Mellemvaselva till
Storvatnet (Övrevatn), denna sjö till
dess sydöstra bukt, därifrån en rät
linje till en punkt på gränsen mellan
Nordlands och Troms fylken belägen
två kilometer väster om Rocmes
topp samt nämnda fylkesgräns
till riksröset nr 268.

Högsta renantal: 500.

Harjangcn.

Gränser: Gränsen mellan Nord lands

och Troms fylken från liks -

spring, denne elv til dens utlöp i Påvemoelva,
denne elv til Fonnelvas
munning, denne elv til dens utspring,
derfra rette linjer til Njirpicokkas
topp, Jiednjaskuppejavrre og utspringet
av Kirkeselvas tillöp i skaret
mellom Gaevletgaisse og Kirkestinden.

Höyeste reinantall: 800.

Jevnavatnet.

Grenser: Leinavatn fra riksgrensen
til Astojokka, denne elv og Altevatn
til munningen av den bekk som rinder
gjennom dalen mellom Salvasskarfjellet
og Kofjellet, denne bekk
til skoggrensen, denne skoggrense til
riksröys nr. 275 og riksgrensen til
Leinavatn.

Höyeste reinantall: 1 500.

Stormyrbotn.

Grenser: Riksgrensen fra riksröys
nr. 268 til stupene på vestsiden av
Stordalen, disse stup til Röddalselva
ca. en kilometer ovenfor dens munning,
denne elv til dens utlöp i Stordalselva,
denne elv til dens sammenlöp
med Budalselva, videre Salangselva
til gården Nordre Lund, derfra
en rett linje til Trosens sydöstligste
topp (höydepunkt 837 på kartbladet
Salangen), videre Bakdalsbekken til
dens munning i Spanselva, denne elv
til Middagselvas (Jalgisaiddebekkens)
munning, denne elv til vannskillet
på Fjordbotneidet, videre bekken
ned til Gratangsbotn, denne
fjordbotn til Storelvas munning, denne
elv og Mellemvaselva til Storvatn
(Övrevatn), dette vann til dets sydöstre
bukt, derfra en rett linje til et
punkt i grensen mellom Nordland og
Troms fylker, beliggende to kilometer
vest for Rocmes topp, og nevnte
fylkesgrense til riksröys nr. 268.

Höyeste reinantall: 500.

Harjangcn.

Grenser: Grensen mellom Nord land

og Troms fylker fra riksröys nr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

röset nr 268 till en punkt belägen
en kilometer öster om Grsesvatnets
östra strand, därifrån en rät linje
till Bukkefjellets högsta topp (1 146),
en linje rakt i söder tvärs över Bukkedalen
till fjällstupet på dalens
södra sida, fjällstupet väster- och söderut
förbi Storebalaks topp (763)
till Lillebalaks topp (572), därifrån
en rät linje över sydvästra ändan av
Nedre Jernvatn till Haugfjellets stup,
därifrån detta fjällstup mot väster
samt Stora Haugfjellets och Raubergets
stup mot väster och söder och
vidare Trangdalsfjellets västra, södra
och östra stup fram till den strax i
nordväst om Norddalsbron belägna
sjön (433), därifrån en rät linje till
norra ändan av den mellan Björnefjells
station och Björnefjellet belägna
sjön (464), denna sjö till dess sydöstra
ända, vidare en rät linje till den
punkt på riksgränsen, där denna skäres
av den bäck som från väster infaller
i Vassijaure, samt riksgränsen
till riksröset nr 268.

Högsta renantal: 500.

B. För sommartiden, vilken,
där ej annat särskilt stadgas,
räknas från och med
den 15 juni till och med den

3 0 september (sommardistrikt).

Nordnesset.

Gränser: Samma gränser som för
vårdistriktet Helligskogen.

Högsta renantal: 2 600.

Falsnesfjellet.

Gränser: En linje rakt mot norr
från riksgränsen till Galggojavrres
södra ända, denna sjö och Skibotnelva
till dess utflöde i Lyngenfjorden,
denna fjord och Storfjorden till mynningen
av Storfjordelva, (Lyngselva,
Signalelva), denna älv och Paraselva
till den nedersta av de två sjöar, från
vilka sistnämnda älv kommer, därifrån
en rät linje till riksröset nr 293
på Gapovarre samt riksgränsen till
en punkt rakt söder om Galggojavrres
södra ända.

Högsta renantal: 2 500.

268 til et punkt beliggende en kilometer
östenfor Grsesvatnets östre
strand, derfra en rett linje til Bukkefjellets
höyeste topp (1 146), en linje
rett mot syd tvers over Bukkedalen
til fjellstupet på dalens söndre side,
fjellstupet vest- og sydover forbi Storebalaks
topp (763) til Lillebalaks
topp (572), derfra en rett linje over
Nedre Jernvatns sydvestre ende til
Haugfjellets stup, derfra dette fjellstup
mot vest og Store Haugfjellets
og Raubergets stup mot vest og syd
og videre Trangdalsfjellets vestre.
söndre og östre stup fram til vannet
(433) straks nordvest for Nordalsbroen,
derfra en rett linje til nordre
ende av vannet (464) mellom Björnefjell
stas jon og Björnefjellet, dette
vann til dets sydöstre ende, videre
en rett linje til det punkt på riksgrensen,
hvor denne skjseres av den bekk,
som fra vest länder ut i Vassijaure,
samt riksgrensen til riksröys nr. 268.

Höyeste reinantall: 500.

B. For som m ertiden som,
hvor ikke annet er anfört,
regnes fra og med 15. juni

til og med 3 0. september
(sommerdistrikter).

Xordnesset.

Grenser: Samme grenser som for
vårdistriktet Helligskogen.

Höyeste reinantall: 2 600.

Falsnesfjellet.

Grenser: En rett linje mot nord fra
riksgrensen til Galggojavrres söndre
ende, dette vann og Skibotnelva til
dens munning i Lyngenfjord, denne
fjord og Storfjorden til munningen
av Storfjordelva (Lyngselva, Signalelva),
denne elv og Paraselva til det
nederste av de to vann hvorfra Paraselva
kommer, derfra en rett linje
til riksröys nr. 293 på Gapovarre og
riksgrensen til ovennevnte punkt rett
syd for Galggojavrres söndre ende.

Höyeste reinantall: 2 500.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Lyngsdalen.

Gränser: Samma gränser som för
vårdistriktet Lyngsdalen.

Högsta renantal: 1 300.

Rendalen.

Gränser: Samma gränser som för
vårdistriktet Rendalen.

Högsta renantal: 800.

Tamok-Rosta.

Gränser: Samma gränser som för
vår distriktet Tamok-Rosta.

Distriktet skall tillsammans med
trakten Peldsa utgöra ett gemensamt
betesområde. Betet har beräknats
förslå, i distriktet till 3 600 renar och
i Peldsa till 400 renar, i följd varav
sammanlagda högsta renantalet för
det gemensamma området utgör
4 000.

Marknes.

Gränser: Tamokvatnet, Nordkjoselva
till dess utflöde i Nordkjosen,
Nordkjosen och Balsfjorden till Höleelvas
mynning, vidare denna älv
och Storvatnet till sjöns södra ända
och därifrån en rät linje till Lillevatnets
norra ända, denna sjö och bäcken,
som därifrån rinner till Svensborgelva,
denna älv, Fjellfröskvatnet
till dess östligaste bukt en kilometer
söder om gården Österli, lägsta
sträckningen "i österliskaret till Skarbekkens
utflöde i Tamokelva, denna
älv till en punkt rakt söder om Tamokvatnets
södra ända och därifrån
en rät linje till Tamokvatnets södra
ända.

Högsta renantal: 900.

Dödesfjellet.

Gränser: Samma gränser som för
vårdistriktet Dödesfjellet.

Distriktet skall tillsammans med
trakten Norra Salmijärvi utgöra ett
gemensamt betesområde. Betet har
beräknats förslå, i distriktet till
3 700 renar och i Norra Salmijärvi
till 300 renar, i följd varav sammanlagda
högsta renantalet för det gemensamma
området utgör 4 000.

Lyngsdalen.

Grenser: Samme grenser som for
vårdistriktet Lyngsdalen.

Höyeste reinantall: 1 300.

Rendalen.

Grenser: Samme grenser som for
vårdistriktet Rendalen.

Höyeste reinantall: 800.

Tamok-Rosta.

Grenser: Samme grenser som för
vårdistriktet Tamok-Rosta.

Distriktet utgjör i förbindelse med
trakten Peldsa et felles beiteområde.
Reinbeitedistriktet er beregnet å kunne
yte beite til 3 600 rein og den
svenske trakt Peldsa til 400 rein,
hvorfor det samlede höyeste reinantall
for det felles område er 4 000.

Marknes.

Grenser: Tamokvatn, Nordkjoselva
til dens utlöp i Nordkjosen, Nordkjosen
og Balsfjorden inntil Höleelvas
munndng, videre denne elv og
Storvatn til dettes söndre ende og
derfra en rett linje til Lillevatns
nordre ende, dette vann og bekken,
som derfra rinder ut i Svensborgelva,
denne elv, Fjellfröskvatn til dets
östligste bukt en kilometer söndenfor
gården österli, laveste senkning
i österliskaret til Skarbekkens utlöp
i Tamokelva, denne elv til et
punkt rett i syd for Tamokvatns
söndre ende og derfra en rett linje
til Tamokvatns söndre ende.

Höyeste reinantall: 900.

Dödesfjellet.

Grenser: Samme grenser som for
vårdistriktet Dödesfjellet.

Distriktet utgjör i förbindelse med
trakten Norra Salmijärvi et felles
beiteområde. Reinbeitedistriktet er
beregnet å kunne yte beite till 3 700
rein og den svenske trakt Norra Salmijärvi
till 300 rein, hvorfor det
samlede höyeste reinantall for det
felles område er 4 000.

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

Dividalen.

Sommartiden räknas i fråga om
detta distrikt från och med den 24
juni.

Gränser: En rät linje från riksröse
nr 285 till Cuolmajavrres sydöstra
ända, denna sjö och Skakterelva till
dess utlopp i Divielva, denna älv till
dess sammanflöde med Rostaelva, vidare
Målselva till Kirkeselvas mynning,
denna älv och dess tillflöde
från passet mellan Gaevletgaisse
(Maddanipa) och Kirkestinden fram
till samma tillflödes källa, därifrån
räta linjer till Gaevletgaisses högsta
topp, den lilla sjö omkring tre kilometer
väster om Anasjöarna, från
vilken en bäck mot nordost nedrinner
i Maddajokka, och Gaibajavrres
norra ända, vidare denna sjö, Gaibajokka
och Vuomajavrre till dess
östra ända, därifrån en rät linje till
Doarrojokkas (Multojokkas) översta
källsjö, vidare Doarrojokka till dess
sammanflöde med Sarivuomejokka,
denna älv till riksgränsen samt riksgränsen
till riksröset nr 285.

Distriktet skall tillsammans med
trakten Södra Salmijärvi utgöra ett
gfemensamt betesområde. Betet har
beräknats förslå, i distriktet till 5 200
renar och i Södra Salmijärvi till 300
renar, i följd varav sammanlagda
högsta renantalet för det gemensamma
området utgör 5 500.

Altevatn.

Sommartiden räknas i fråga om
detta distrikt från och med den 24
juni.

Gränser: Doarrojokka (Multojokka)
från den punkt, där denna älv
skäres av det i 12 § c) omförmälda
gärde, fram till dess översta källsjö,
därifrån en rät linje till Vuomajavrres
östra ända, denna sjö, Gaibajokka
och Gaibajavrre till dess norra
ända, därifrån räta linjer till den lilla
sjö omkring tre kilometer väster
om Anasjöarna, från vilken en bäck
mot nordost nedrinner i Maddajokka,
till Gaevletgaisses (Maddanipas)
högsta topp och till källan för Kir -

Dividalen.

Sommertiden regnes for dette distrikts
vedkommende fra og med 24.
juni.

Grenser: En rett linje fra riksröys
nr. 285 til Cuolmajavrres sydöstre ende,
dette vann og Skakterelva til
dens utlöp i Divielva, denne elv til
dens sammenlöp med Rostaelva, videre
Målselva til Kirkeselvas munning,
denne elv og dens tillöp til utspringet
i skaret mellom Gaevletgaisse
(Maddanipa) og Kirkestinden,
derfra rette linjer til Gaevletgaisses
höyeste topp, det lille vann omkring
tre kilometer vestenfor Anavatna,
hvorfra en bekk rinder mot nordost
ned til Maddajokka, og Gaibajavrres
nordre ende, videre dette vann, Gaibajokka
og Vuomajavrre til dets östre
ende, derfra en rett linje til Doarrojokkas
(Multojokkas) överste kildesjö,
videre Doarrojokka til dens
sammenlöp med Sarivuomejokka,
denne elv til riksgrensen og riksgrensen
til riksröys nr. 285.

Distriktet utgjör i förbindelse med
trakten Södra Salmijärvi et felles
beiteområde. Reinbeitedistriktet er
beregnet å kunne yte beite for 5 200
rein og den svenske trakt Södra Salmijärvi
till 300 rein, hvorfor det samlede
höyeste reinantall for det felles
område er 5 500.

Altevatn.

Sommertiden regnes for dette distrikts
vedkommende fra og med 24.
juni.

Grenser: Doarrojokka (Multojokka)
fra det punkt hvor denne elv
skjaeres av det i § 12 litr. c omhandlede
gjerde, fram til dens överste
kildesjö, derfra en rett linje til Vuomajavrres
östre ende, dette vann,
Gaibajokka og Gaibajavrre til dettes
nordre ende, derfra rette linjer til
det lille vann omkring tre kilometer
vestenfor Anavatna, hvorfra en bekk
rinder mot nordost ned til Maddajokka,
til Gaevletgaisses (Maddanipas)
höyeste topp og til utspringet

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

keselvas tillflöde från passet mellan
nämnda fjälltopp och Kirkestinden,
vidare detta tillflöde fram till Kirkeselva,
denna älv fram till dess utflöde
i Målselva, denna älv till Barduelvas
mynning, denna älv, Altevatnet
och Gaiccaluokta samt sträckningen
för ovannämnda gärde fram till
Doarrojokka.

Högsta renantal: 5 000.

Salvasskaret.

Gränser: Leinavatnet från riks gränsen

till Astojokka, denna älv,
Altevatnet och Barduelva till dess
sammanflöde med Sördalselva, denna
älv till riksröset nr 272 och riksgränsen
till Leinavatnet.

Distriktet skall tillsammans med
trakten Torneträsk utgöra ett gemensamt
betesområde. Betet har beräknats
förslå, i distriktet till 3 900
renar och i Torneträsk till 2 500 renar,
i följd varav sammanlagda
högsta renantalet för det gemensamma
området utgör 6 400.

Stordalen.

Gränser: Sördalselva från riksröset
nr 272 till Tverelvas mynning väster
om gården Tönset, därifrån räta linjer
till högsta topparna av Melhuskletten
och Snehsetten samt till vattendelaren
vid Doggejokkas källa,
denna älv till dess sammanflöde med
Budalselva, denna älv till dess sammanflöde
med Stordalselva, vidare
Salangselva till gården Nordre Lund,
därifrån en rät linje till Trosens sydöstligaste
topp (höjdpunkten 837 på
kartbladet Salangen), vidare Bakdalshokken
till dess utflöde i Spanselva,
denna älv till Middagselvas
mynning, denna älv till vattendelaren
på Fjordbotneidet, vidare den
bäck som nedrinner i Gratangsbotn,
denna senare till Storelvas mynning,
denna älv och Mellemvaselva till
Storvatnet (Övrcvatn), denna sjö till
dess sydöstra bukt, därifrån en rät
linje till en punkt på gränsen mellan
Nordlands och Tronis fylken, belägen
två kilometer väster om

av Kirkeselvas tillöp i skaret mellom
nevnte fjelltopp og Kirkestinden, videre
dette tillöp inntil Kirkeselva,
denne elv til dens utlöp i Målselva,
denne elv til Barduelvas munning,
denne elv, Altevatn og Gaiccaluokta
samt linjen for ovennevnte gjerde
fram til Doarrojokka.

Höyeste reinantall: 5 000.

Salvasskaret.

Grenser: Leinavatnet fra riksgrensen
til Astoj okka, denne elv, Altevatn
og Barduelva til dens sammenlöp
med Sördalselva, denne elv til riksröys
nr. 272 og riksgrensen til Leinavatnet.

Distriktet utgjör i förbindelse med
trakten Torneträsk et felles beiteområde.
Reinbeitedistriktet er beregnet
å kunne yte beite til 3 900 rein og
den svenske trakt Torneträsk til
2 500 rein, hvorfor det samlede höyeste
reinantall for det felles område
er 6 400.

Stordalen.

Grenser: Sördalselva fra riksröys
nr. 272 til Tverelvas munning vestenfor
gården Tönset, derfra rette linjer
til de höyeste topper på Melhuskletten
og Snehsetten samt til vannskillet
ved Doggejokkas utspring, denne
elv til sammenlöpet med Budalselva,
denne elv til dens sammenlöp med
Stordalselva, videre Salangselva til
gården Nordre Lund, derfra en rett
linje til Trosens sydöstligste topp
(höydepunkt 837 på kartbladet Salangen),
videre Bakdalsbekken til
dens munning i Spanselva, denne elv
til Middagselvas munning, denne elv
til vannskillet på Fjordbotneidet, videre
bekken ned til Gratangsbotn,
denne fjordbotn til Storelvas munning,
denne elv og Mellemvaselva til
Storvatn (Övrcvatn), dette vann til
dcts sydöstre bukt, derfra en rett linje
til et punkt i grensen mellom
Nordland og Troms fylker, beliggendc
to kilometer vest för Rocmes topp,
videre rcttc linjer til Örnfjellcts

Kungl. Maj:ts proposition nr öö.

Rocmes topp, vidare räta linjer till
Örnfjellets högsta topp (676), över
Lseigasvatnet till utloppet för den
tjärn, som ligger omedelbart öster
om nämnda sjö, och till en punkt på
omförmälda fylkesgräns belägen en
kilometer väster om Graesvatnets
västra strand, vidare fylkesgränsen
till en punkt, belägen eu kilometer
öster om Graesvatnets östra strand,
därifrån en rät linje till Bukkefjellets
högsta topp (1 146), en linje rakt
i söder tvärs över Bukkedalen till
fjällstupet på dalens södra sida, fjällstupet
väster- och söderut förbi Storebalaks
topp (763) till Lillebalaks
topp (572), därifrån en rät linje över
sydvästra ändan av nedre Jernvatn
till Haugfjellets stup, därifrån detta
fjällstup mot väster samt Store Haugfjellets
och Raubergets stup mot väster
och söder och vidare Trangdalsijellets
västra, södra och östra stup
fram till den strax i nordväst om
Norddalsbron belägna sjön (433),
därifrån en rät linje till norra ändan
av den mellan Björnefjells station
och Björnefjellet belägna sjön (464),
denna sjö till dess sydöstra ända, vidare
en rät linje till den punkt på
riksgränsen, där denna skäres av den
bäck som från väster infaller i Vassijaure,
samt riksgränsen till riksröset
nr 272.

Distriktet skall tillsammans med
trakten Njuorajaure utgöra ett gemensamt
betesområde. Betet har beräknats
förslå, i distriktet till 2 800
renar och i Njuorajaure till 700 renar,
i följd varav sammanlagda högsta
renantalet för det gemensamma området
utgör 3 500.

C. Särskild bestämmelse.

I nedannämnda område må lappar,
som inflyttat till sommardistrikten
Altevatn eller Dividalen uppehålla
sig i oktober månad. Det högsta renantalet
under detta uppehåll bestämmes
av fylkesmannen efter samråd
med landshövdingen med hänsyn till
att uppehållet icke skall avse vanlig
betning i området.

Området är följande: Hela vårdi -

höyeste topp t676), over La?igasvatnet
til utlöpet av det tjern, som ligger
umiddelbart östenfor nevnte
vann, og til et punkt i ovennevnte
fylkesgrense, beliggende en kilometer
vestenfor Grajsvatnets vestre
strand, videre fylkesgrensen til et
punkt, beliggende en kilometer östenfor
Graesvatnets östre strand, derfra
en rett linje til Bukkefjellets
höyeste topp (1 146), en linje rett
mot syd tvers over Bukkedalen til
fjellstupet på dalens söndre side,
fjellstupet vest- og sydover forbi
Storebalaks topp (763) iil Lillebalaks
topp (572), derfra en rett linje
over Nedre Jernvatnets sydvestre ende
til Haugfjellets stup, derfra dette
fjellstup mot vest og Store Haugfjellets
og Raubergets stup mot vest
og syd og videre Trangdalsfjellets
vestre, söndre og östre stup fram til
vannet (433) straks nordvest for
Nordalsbroen, derfra en rett linje til
nordre ende av vannet (464) mellom
Björnefjell stasjon og Björnefjellet,
dette vann til dets sydöstre ende, videre
en rett linje til det punkt på
riksgrensen, hvor denne skjaeres av
den bekk som fra vest rinder ut i
Vassijaure, samt riksgrensen til riksrövs
nr. 272.

Distriktet utgjör i förbindelse med
trakten Njuorajaure et felles beiteområde.
Reinbeitedistriktet er beregnet
å kunne yte beite til 2 800 rein
og den svenske trakt Njuorajaure til
700 rein, hvorfor det samlede högeste
rcinantall for det felles område er
3 500.

C. Saerbestemmelse.

I nedennevnte område kan iapper
som har flyttet inn i sommerdistriktet
Altevatn eller Dividalen oppholde
seg i oktober måned. Det höyeste
reinantall under dette opphold fastsettes
av fylkesmannen etter samråd
med landshövdingen og under hensyntagen
til åt oppholdet ikke skal
oinfatte vanlig beiting i området.

Området er fölgende: Hele vårdi -

Kungl. Maj:ts proposition nr do.

striktet Sarivoma och den del av distriktet
Altevatn, som är belägen sydost
om en rät linje från Sandvikodden
till den plats, där det i 12 § c)
omförmälda spärrningsgärdet skär
Multojokka, samt den del av distriktet
Dividalen, som ligger sydost om
spärrningsgärdet från Multojokka
till Anaelva, denna älv till Divielva,
denna älv till Juluselvas mynning,
sistnämnda älv och vattendraget sydost
om Jerta till gränsen mellan distrikten
Dividalen och Dödesfjellet.

6 §.

6 § skall lyda:

I de i 5 § nämnda renbetesdistrikten
må under tiden från och med
den 1 maj till och med den 30 september
ej andra lappar än svenska
äga rätt att låta renar beta i vidare
mån än som kan erfordras under tilllåten
genomflyttning.

Vad i första stycket stadgas skall
beträffande det i 5 § under C. angivna
området gälla även under oktober.

9 §•

Bestämmelserna i 9 § om flyttningsvägar
upphävas i vad angår följande
renbetesdistrikt:

A. Vårdistrikt: Lakselvdalen, Ander
sdalen, Tromsdalen, Hjerttinden,
Liveltskaret, Snörken och Gratangen;

B. Sommardistrikt: Lakselvdalen,
Stormheimen, Andersdalen, Tromsdalen,
Hjerttinden, Liveltskaret och
Snörken.

Vad i 9 § stadgas i fråga om flyttningsvägar
i vårdistriktet Horsnesfjellet
och sommardistriktet Tamok
skall i stället gälla vårdistriktet Rieppe
respektive sommardistriktet Tamok-Rosta.

10 §.

Bestämmelserna under c), d), e)
och f) i 10 § upphävas.

11 §•

II § skall lyda:

Kostnaderna för anbringande av
det i 10 § a) nämnda gärdet och för

striktet Sarivoma og den del av Altevatn
som ligger sydöst for en rett
linje fra Sandvikodden i Altevatn til
der det i § 12 c nevnte gjerde skjaerer
Multojokka. Av Dividalen det område
som ligger sydöst for sperregjerde
fra Multojokka til Anaelva,
videre denne elv til Divielva, denne
elv sydover til Juluselvas munning,
sistnevnte elv, vassdraget sydöst for
Jerta til grensen mellom distriktene
Dödesfjellet og Dividalen.

§ 6.

skal lyde:

I de i § 5 nevnte reinbeitedistrikter
har ikke andre lapper enn svenske
adgang til å la rein beite i tiden
fra og med 1. mai til og med 30.
september, uten for så vidt det er
nödvendig under tillatt gjennomflytfing.

Denne bestemmelse gjelder også
for oktober måned for det under § 5
C angitte område.

§ 9.

Bestemmelsene om ilytteveier oppheves
for så vidt angår fölgende distrikter
:

A. Vårdistrikter: Lakselvdalen,

Andersdalen, Tromsdalen, Hjerttinden,
Liveltskaret, Snörken og Gratangen; B.

Sommerdistrikter: Lakselvdalen,
Stormheimen, Andersdalen, Tromsdalen,
Hjerttinden, Liveltskaret og
Snörken.

Det som i denne paragraf er bestemt
om flyttevei til vårdistriktet
Horsnesfjellet og sommerdistriktet
Tamok skal gjelde tilsvarende for
henholdsvis vårdistriktet Rieppe og
sommerdistriktet Tamok-Rosta.

§ 10.

Bestemmelsene under c, d, e og f
oppheves.

§ IL

skal lyde:

Omkostninger ved det i § 10 under
a nevnte gjerde og dettes vedlikehold

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

dess vidmakthållande skola ersättas
av svenska staten. Norska staten vidkännes
däremot själv kostnaderna
för de åtgärder, som avses i 10 § b),
samt för dessa åtgärders vidmakthållande.
Kostnaderna för uppförande
och vidmakthållande av bron över
Dittielva gäldas till hälften av vartdera
riket.

13 §.

Bestämmelserna under d) och e) i
13 § upphävas.

14 §.

Till 14 § skall fogas ett nytt stycke
av följande lydelse:

Under samma förutsättningar som
i första stycket angivas förbinder sig
svenska staten att uppföra ett spärrningsgärde
mellan Sörlenangen och
Jaegervatnet i Lyngens härad.

22 §.

22 § skall lyda:

I Nordlands fylke må svenska lappar
ej inflytta med renar till andra
än de områden som beskrivas i denna
§. Desa områden skola vart för
sig bilda särskilda renbetesdistrikt.
I distrikten må icke inkomma flera
svenska renar än som för varje distrikt
här upptagas.

Vad i 8 § stadgas skall äga motsvarande
tillämpning beträffande ifrågavarande
distrikt.

Distrikten äro följande:

Balvatn.

Gränser: Laamitjern (strax norr
om riksröset nr 238), bäcken till
Eidevatn, denna sjö, bäcken till Laamivatn,
denna sjö, Laamielva, Langvatnet,
Sjönståelva, Övrevatn, Gjemgamströmmen,
Nedrevatn, Finneidströmmen,
Fauskeviken, Skjerstadfjorden,
Saltdalsfjorden, Saltelva, Junkerdalselva,
Graddiselva till Njallavareelvas
mynning, sistnämnda älv
till riksgränsen samt denna gräns till
Laamitjern.

Högsta renantal: 4 450.

betales av den svenske stat. Den
norske stat betaler omkostningene
ved de i § 10 under litr. b nevnte foranstaltninger
og disses vedlikehold.
Omkostningene ved oppförelsen av
og vedlikeholdet av broen over Dittielva
betales med en halvdel av hvert
av de to riker.

§ 13.

Bestemmelsene under litr. d og e
oppheves.

§ 14.

I § 14 skal tilföyes et nytt ledd med
fölgende ordlyd:

Under forutsetning som angitt i 1.
ledd av denne paragraf påtar den
svenske stat seg å oppföre sperregjerde
for rein mellom Sörlenangen og
Jaegervatnet i Lyngen herred.

§ 22.

skal lyde:

I Nordland fylke må svenske lapper
ikke flytte inn med rein i andre
områder enn de som beskrives i denne
paragraf. Hvert av disse skal utgjöre
et reinbeitedistrikt. I reinbeitedistriktene
må ikke komme inn flere
svenske rein enn i denne paragraf anföres.

Det som er bestemt i konvensjonens
§ 8 får tilsvarende anvendelse
for så vidt angår de her nevnte reinbeitedistrikter
i Nordland fylke.

Reinbeitedistriktene er fölgende:

Balvatn.

Grenser: Laamitjern (straks nordenfor
riksröys nr. 238), bekken til
Eidevatn, dette vann, bekken til
Laamivatn, dette vann, Laamielva,
Langvatnet, Sjönståelva, Övrevatn,
Gj em gamströmmen, Nedrevatn, Finneidströmmen,
Fauskeviken, Skjerstadfjorden,
Saltdalsfjorden, Saltelva,
Junkerdalselva, Graddiselva til
Njallavarreelvas munning, denne elv
til riksgrensen og riksgrensen til
Laamitjern.

Höyeste reinantall: 4 450.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Lönsdalen.

Gränser: Dyppenåga från riksgränsen
till sammanflödet med Lönselva,
denna älv söderut till dess utlopp
från en tjärn öster om järnvägen
omkring 100 meter norr om Stödi
järnvägsstation, därifrån utmed järnvägens
östra sida till den plats, där
bäcken från Svangstjernet rinner ut
i Ranelva (Gubbeltåa), denna älv till
dess sammanflöde med Stbkka, sistnämnda
älv till riksgränsen vid höjdpunkten
832 samt riksgränsen till
Dyppenåga.

Högsta renantal: 2 000.

Nasa.

Gränser: Stokka från riksgränsen
vid höjdpunkten 832 till sammanflödet
med Ranelva (Gubbeltåa), denna
älv till sammanflödet med Randalselva,
denna älv till riksgränsen
och sagda gräns till Stokka.

Distriktet skall tillsammans med
en trakt i Arjeplogs socken i Sverige
utgöra ett gemensamt betesområde.
Nämnda trakt har följande gränser:
Laisälvens tillflöde från trakten av
riksgränsen strax norr om Nasafjäll,
Laisälven till mynningen av den bäck,
som från sjöarna väster om Skertasåive
rinner in i nämnda älv, denna
bäck till utloppet av den nordligaste
av dessa sjöar, därifrån räta linjer
till Tjäulatjåkkos norra topp och till
Jullegatj åkkos mellersta topp samt
över Gabriåives topp till gränsen
mellan Norrbottens och Västerbottens
län, vidare denna gräns till riksgränsen
och riksgränsen till Laisälvens
tillflöde norr om Nasafjäll.

Betet har beräknats förslå, i distriktet
till 500 renar och i den svenska
trakten till 1 000 renar, i följd
varav sammanlagda högsta renantalet
för det gemensamma betesområdet
utgör 1 500.

Lönsdalen.

Grenser: Dyppenåga fra riksgrensen
til sammenlöpet med Lönselva,
denne elv sörover til dens utlöp fra
et tjern på östsiden av jernbanelinjen
ca. 100 meter nord for Stödi jernbanestasjon,
her fr a videre sörover på
östsiden av jernbanelinjen til stedet
hvor bekken fra Svangstjernet rinder
ut i Ran-elva (Gubbeltåa), videre etter
denne elv til dens sammenlöp
med Stokka, og etter denne elv til
riksgrensen ved höydepunkt 832 samt
etter riksgrensen til Dyppenåga.

Högeste reinantall: 2 000.

Nasa.

Grenser: Stokka fra riksgrensen
ved höydepunktet 832 til sammenlöpet
med Ran-elva (Gubbeltåa),
denne elv til sammenlöpet med Randalselva,
denne elv til riksgrensen og
riksgrensen til Stokka.

Reinbeitedistriktet skal danne et
felles beiteområde med en trakt i Arjeplogs
sogn i Sverige. Denne har fölgende
grenser: Laisälvas tillöp fra
riksgrensen straks nordenfor Nasafjäll,
Laisälva til munningen av den
bekk, som fra vannene vestenfor
Skertasåive rinder ned i nevnte elv,
denne bekk inntil utlöpet av det nordligste
av nevnte vann, derfra rette linjer
til Tjäulatjåkkos nordre topp og
til Jullegatj åkkos midterste topp
samt over Gabriåives topp til grensen
mellom Norrbottens og Västerbottens
län, videre denne grense til riksgrensen
og riksgrensen til Laisälvas tillöp
nordenfor Nasafjäll.

Reinbeitedistriktet er beregnet å
kunne yte bcite til 500 rein og den
svenske trakt til 1 000 rein, hvorfor
det samlede högeste reinantall for det
felles beiteområde er 1 500.

Andfjellct. Andf jcllet.

Gränser: Randalselva från riks- Grenser: Randalselva fra riksgrengränsen
till sammanflödet med Vir- sen til sammenlöpet med Virvaselva,
vaselva, denna älv, Virvatnet och denne elv, Virvatnet og Bonesclva til
2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition nr Jo.

Boneselva till riksröset nr 224 samt
riksgränscn till Randalselva.

Distriktet skall tillsammans med
en trakt i Sorsele socken i Sverige
utgöra ett gemensamt betesområde.
Nämnda trakt har följande gränser:
gränsen mellan Norrbottens och Västerbottens
län från riksröset nr 225
till Vindelälven, denna älv fram till
den punkt, där den i skarp vinkel
viker av mot sydost, därifrån den
bäck, som rinner förbi riksröset nr
224, till riksgränsen samt riksgränsen
fram till riksröset nr 225.

Betet har beräknats förslå, i distriktet
till 1 500 renar och i den
svenska trakten till 300 renar, i följd
varav sammanlagda högsta renantalet
för det gemensamma betesområdet
utgör 1 800.

Kjerringfjellet.

Gränser: Boneselva från riksröset
nr 224 till Virvatnet, denna sjö, Virvaselva
till dess sammanflöde med
Randalselva, denna älv till dess sammanflöde
med Messingåga (östra),
denna älv till södra ändan av tjärnen
vid Elivoldene, därifrån räta linjer
över Lille Kjerringfjell till detta fjälls
sydligaste topp (1 013) och över Junkerfjellet
till riksröset nr 222 samt
riksgränsen till riksröset nr 224.

Högsta renantal: 1 500.

Kalvatnet.

Gränser: Räta linjer från riksröset
nr 222 över Junkerfjellet till Lille
Kjerringfjells sydligaste topp (1 013),
Rismålsfjellets nordligaste topp
(1 090), Österdalsknabbens topp
(1120) och Plura älv (510) vid
Sprutfossen, nämnda älv till Store
Kalvatnet, denna sjö, älven mellan
samma sjö och Lille Kalvatnet, denna
sjö och Lille Urna älv till riksgränsen
samt sagda gräns till riksröset
nr 222.

Högsta renantal: 1 500.

Kobbervatnet.

Gränser: Räta linjer från en punkt
vid Messingåga (östra) fyra kilome -

riksröys nr. 224 samt riksgrensen til
Randalselva.

Reinbeitedistriktet skal danne et
felles beiteoinråde med en trakt i
Sorsele sogn i Sverige. Denne har fölgende
grenser: Grensen mellom Norrbottens
og Västerbottens län fra riksröys
nr. 225 til Vindelälva, denne
elv til det punkt, hvor den i en skarp
vinkel böyer av mot sydöst, derfra
bekken, so^n rinder forbi riksröys nr.
224, til riksgrensen samt riksgrensen
til riksröys nr. 225.

Reinbeitedistriktet er beregnet å
kunne yte beite til 1 500 rein og den
svenske trakt til 300 rein, hvorfor det
samlede högeste reinantall for det
felles beiteoinråde er 1 800.

K jerringfjellet.

Grenser: Boneselva fra riksröys nr.
224 til Virvatnet, dette vann, Virvaselva
til sammenlöpet med Randalselva,
denne elv til sammenlöpet med
Messingåga (östre), denne elv til
söndre ende av tjernet ved Elivoldene,
derfra rette linjer over Lille Kjerringfjell
til dette fjells sydligste
topp (1 013) og over Junkerfjellet til
riksröys nr. 222 samt riksgrensen til
riksröys nr. 224.

Högeste reinantall: 1 500.

Kalvatnet.

Grenser: Rette linjer fra riksröys
nr. 222 over Junkerfjellet til Lille
Kjerringfjells sydligste topp (1 013),
Rismålsfjellets nordligste topp
(1 090), österdalsknabbens topp
(1 120) og Plura elv (510) ved Sprutfossen,
nevnte elv til Store Kalvatnet,
dette vann, elven mellom dette
vann og Lille Kalvatnet, dette vann
og Lille Uma elv til riksgrensen samt
riksgrensen til riksröys nr. 222.

Högeste reinantall: 1 500.

Kobbervatnet.

Grenser: Rette linjer fra et punkt
ved Messingåga (östre) fire kilome -

hungl. Maj ds proposition nr 6ö.

ter från denna älvs utlopp i Ranelva
till höjdpunkten 604 på Durmålshaugen,
höjdpunkten 483 på Glösen,
höjdpunkten 635 på Grönfjellets västra
sluttning, en punkt 1 200 meter
rakt söder om höjdpunkten 811 på
samma fjälls sydöstra sluttning, Rismålsbekkens
inflöde i Kobbervaselva,
Österdalsknabbens topp (1 120), Rismålsfjellets
nordligaste topp (1 090),
Lille Kjerringfjells sydligaste topp
(1 013) och södra ändan av tjärnen
vid Elivoldene, denna tjärn och Messingåga
till ovannämnda punkt fyra
kilometer från älvens utlopp i Ranelva.

Högsta renantal: 1 300.

Melkf jellet.

Gränser: Lille Uma älv från riksgränsen
till Lille Kalvatnet, denna sjö,
älven från samma sjö fram till Store
Kalvatnet, denna sjö, Plura älv till
Sprutfossen, därifrån en rät linje till
den punkt, där bäcken i dalen mellan
Klimpen och Slagfjellet sammanflyter
med den bäck, som kommer från
höjden 934 å Slagfjellet, vidare en rät
linje till östra ändan av sjön (836)
mellan Slagfjellet och Lappf jellet,
denna sjö, Saeterbekken till sammanflödet
med bäcken från Östskaret, denna
bäck till södra ändan av tjärnen i
myren öster om Klubben, därifrån en
rät linje till vattendelaren i dalen mellan
Klubben och Sauakslen, vidare
den mot söder rinnande bäcken till
dess sammanflöde med Glonkabekken,
räta linjer till höjden 760 omkring
två kilometer sydost om Umbugtens
fjällstuga och till den punkt
på riksgränsen, där denna skäres av
Umbugtens östra strand, samt riksgränsen
till Lille Uma älv.

Högsta renantal: 1 800.

Spjeltf jelldalen.

Gränser: Graesvatnet (Gräskejaure)
från riksgränsen till Oksf jellelvas
mynning, denna älv till Okstindbreen,
denna jökels södra kant till
gränsen mellan Elsfjords och Korgens
härader, denna häradsgräns till

ter fra dens utlöp i Ran-elva til
höydepunktet 604 på Durmålshaugen,
höydepunktet 483 på Glösen, höydepunktet
635 på Grönfjellets vestre
skråning, et punkt 1 200 meter rett
syd for höydepunktet 811 på samme
fjells sydöstre skråning, Rismålsbekkens
munning i Kobbervaselva, Österdalsknabbens
topp (1 120), Rismålsfjellets
nordligste topp (1 090), Lille
Kjerringfjells sydligste topp (1 013)
og söndre ende av tjernet ved Elivoldene,
dette tjern og Messingåga til
ovennevnte punkt fire kilometer fra
elvas utlöp i Ran-elva.

Högeste reinantall: 1 300.

Melkf jellet.

Grenser: Lille Uma elv fra riksgrensen
til Lille Kalvatnet, dette
vann, elven fra dette vann til Store
Kalvatn, dette vann, Plura elv til
Sprutfossen, derfra en rett linje til
det punkt, hvor bekken i dalen mellom
Klimpen og Slagfjellet löper sammen
med bekken fra höyden 934 i
Slagfjellet, videre en rett linje til
östre ende av vannet (836) mellom
Slagfjellet og Lappf jellet, dette vann,
Saeterbekken til sammenlöpet med
bekken fra Östskaret, denne bekk til
söndre ende av tjernet i myren östenfor
Klubben, derfra en rett linje til
vannskillet i skaret mellom Klubben
og Sauakslen, videre bekken sydover
til dens sammenlöp med Glonkabekken,
rette linjer til höyden 760 ca. to
kilometer sydost fra Umbugten fjellstue
og til riksgrensen ved Umbugtens
östre strand samt riksgrensen til
Lille Uma elv.

Höijestc reinantall: 1 800.

Spjeltf jelldalen.

Grenser: Graesvatnet (Gräskejaure)
fra riksgrensen til Oksfjellelvas munning,
denne elv til Okstindbreen, denne
bres söndre rand til grensen mellom
Elsfjord og Korgen herreder,
denne herredsgrense til den fjell -

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

den fjälltopp (1 868), där den stöter
tillsammans med gränsen mellan Hatfjelldals
och Elsfjords härader, denna
häradsgräns till fjälltoppen med
höjdsiffran 1 751, därifrån en rät linje
åt sydost till nedre ändan av den
längst mot öster framskjutande jökeln,
vidare den härifrån rinnande
bäcken till dess sammanflöde med
Spjeltfjellelva omkring två kilometer
söder om Spjelthaugen, Spjeltfjellelva
till mynningen av Småskoglibekken
(bäcken från höjden 782 på Stekvasakslen),
därifrån en rät linje till
den punkt på riksgränsen, där denna
skäres av Tverelva omkring två kilometer
söder om riksröset nr 216,
samt riksgränsen till Graesvatnet.

Distriktet skall tillsammans med
en trakt i Tärna socken i Sverige utgöra
ett gemensamt betesområde.
Nämnda trakt har följande gränser:
Gräskejaure (Graesvatnet) från riksgränsen
till sjöns östra ända, därifrån
räta linjer till topparna 1 137 och
1 069 på Mieskattjåkko, en punkt
fyra kilometer rakt nordost om riksröset
nr 216, Snuotatjåkkos nordostliga
topp, toppen 1 554 på Båimåive
och fram till den punkt på riksgränsen,
där denna skäres av Tverelva
omkring två kilometer söder om riksröset
nr 216, samt vidare riksgränsen
till Gräskejaure.

Betet har beräknats förslå, i distriktet
till 1 200 renar och i den
svenska trakten till 600 renar, i följd
varav sammanlagda högsta renantalet
för det gemensamma betesområdet
utgör 1 800.

Rainesen.

Gränser: Harvatnet, Harvasbekken
till dess sammanflöde med Tiplingelva,
denna älv samt Östre och Vestre
Tiplingen till Tiplingelvas inflöde i
sistnämnda sjö, därifrån en rät linje
till Vestre Hundelvas utlopp ur den
västra av de Nedre Cevlarssjöarna,
denna sjö och bäcken till den östra
sjön (1 000) samt sistnämnda sjö till
dess östra ända, därifrån en rät linje
över Öevlarsfjellets högsta topp

topp (1 868), hvor den stöter sammen
med grensen mellom Hatfjelldal
og Elsfjord herreder, denne herredsgrense
til fjelltoppen med höydetallet
1 751, derfra en rett linje mot
sydöst til nedre rand av den lengst
mot öst framskytende bre, videre
bekken herfra til dens sammenlöp
med Spjeltfjellelva ca. to kilometer
syd for Spjelthaugen, Spjeltfjellelva
til munningen av Småskoglibekken
(bekken fra höyden 782 pg Stekvasakslen),
derfra en rett linje til det
punkt på riksgrensen, hvor denne
skjseres av Tverelva ca. to kilometer
sönderfor riksröys nr. 216, samt
riksgrensen til Graesvatnet.

Reinbeitedistriktet skal danne et
felles beiteområde med en trakt i
Tärna sogn i Sverige. Denne har fölgende
grenser: Gräskejaure (Graesvatnet)
fra riksgrensen til vannets
östre ende, derfra rette linjer til toppene
1 137 og 1 069 på Mieskatt jåkko,
et punkt fire kilometer rett nordöst
for riksröys nr. 216, Snuotatjåkkos
nordöstligste topp, toppen 1 554 på
Båimåive og det punkt på riksgrensen,
hvor denne skjaeres av Tverelva
ca. to kilometer söndenfor riksröys
nr. 216, samt videre riksgrensen til
Gräskejaure.

Reinbeitedistriktet er beregnet å
kunne yte beite til 1 200 rein og den
svenske trakt til 600 rein, hvorfor
det samlede höyeste reinantall for det
felles beiteområde er 1 800.

Rainesen.

Grenser: Harvatnet, Harvasbek ken

til dens sammenlöp med Tiplingelva,
denne elv samt östre og Vestre
Tiplingen til Tiplingelvas innlöp i
sistnevnte vann, derfra en rett linje
til Vestre Hundelvas utlöp av det
restligste av Nedre Cevlarsvatna,
dette vann og bekken til det östligste
av disse vann (1 000) samt dette
vann til dets östligste ende, derfra
en rett linje over Öevlarsfjellets hö -

Kungl. Maj.ts proposition nr 56.

(1 257) till nordvästra ändan av sjön
med höjdsiffran 1 075, denna sjö,
Ranserelva och Ranseren till riksgränsen
samt denna gräns till Harvatnet.

Högsta renantal: 2 500.

Fjellvåktind.

Gränser: Räta linjer från Har vasbekkens

och Tiplingelvas sammanflöde
till punkten 1 153, Susenfjellets
topp (1 208), höjdpunkten
1 110 på Simskarfjellet och spetsen
av den mot öster framskjutande vinkel,
som gränsen mellan Hatfjelldals
och Grane härader bildar på Simskarfjellet,
vidare denna gräns mot söder
till Gilmeces topp (1 073), en linje
rakt mot öster till Simskarelva, denna
älv, Tiplingelva och Tiplingene till
Harvasbekkens mynning.

Högsta renantal: 2 300.

Store Kjukkelvatnet.

Gränser: Tiplingelva från dess inflöde
i Vestre Tiplingen till Simskarelvas
mynning, sistnämnda älv till en
punkt rakt öster om Gilmeces topp
(1 073), därifrån en rät linje till sagda
topp, vidare gränsen mellan Hatfjelldals
och Grane härader till Kvigtinds
topp (1 703), därifrån räta linjer
till södra Måsskarfjells topp
(1 546), Biseggens topp (1 335), Rörskartinds
topp (1 456) och Nordre
Bisegvatns norra ända, vidare Bisegvattendraget
genom Nordre och
Söndre Bisegvatn till kröken (735)
väster om Lille Kjukkelen, därifrån
en rät linje till västligaste bukten
av Store Kjukkelvatn, vidare en linje
genom sagda sjö norr om den stora
holmen i sjön fram till dess sydöstra
vik, därifrån en rät linje till
sjön med höjdsiffran 886 i Viermadalen,
därifrån den älv, som från
sydost infaller i nämnda sjö, till
dess källa i Store Börgefjell, därifrån
en rät linje till en punkt på gränsen
mellan Nordlands och Nord-Tröndelags
fylken en kilometer sydviist om
fjälltoppen 1 326, vidare vattendelarcn
över höjdpunkterna 1 194 och
1 168 samt Flåfjellets topp (1 375)

yeste topp (1 257) til nordvestre ende
av vannet med höydetallet 1 075, dette
vann, Ranserelva og Ranseren til
riksgrensen samt riksgrensen til
Harvatnet.

Höyeste reinantall: 2 500.

Fjellvåktind.

Grenser: Rette linjer fra Harvasbekkens
sammenlöp med Tiplingelva
til höydepunktet 1 153, Susenfjellets
topp (1 208), höydepunktet 1 110 i
Simskarfjellet og spissen av den mot
öst framskytende vinkel, som grensen
mellom Hatfjelldal og Grane herreder
danner på dette fjell, videre
denne herredsgrense sydover til Gilmeces
topp (1 073), en linje rett mot
öst til Simskarelva, denne elv, Tiplingelva
og Tiplingene til Harvasbekkens
munning.

Högeste reinantall: 2 300.

Store Kjukkelvatnet.

Grenser: Tiplingelva fra dens innlöp
i Vestre Tiplingen til Simskarelvas
munning, denne elv til et punkt
rett östenfor Gilmeces topp (1 073)
derfra en rett linje til nevnte topp,
videre grensen mellom Hatfjelldal
og Grane herreder til Kvigtinds topp
(1 703), derfra rette linjer til det
söndre Måsskarfjells topp (1 546),
Biseggens topp (1 335), Rörskartinds
topp (1 456) og Nordre Bisegvatnets
nordre ende, videre Bisegvassdraget
gjennom Nordre og Söndre Bisegvatn
til kroken (735) vest for Lille
Kjukkelen, derfra rett linje til vestligste
bukt i Store Kjukkelvatn, videre
en linje gjennom nevnte vann nordenom
den store holmen i vannet
fram til dets sydöstligste bukt, derfra
en rett linje til vannet med höydetallet
886 i Viermadalen, derfra
den elv, som fra sydöst faller ut i
vannet, inntil dens utspring i Store
Börgefjell, derfra en rett linje til et
punkt i grensen mellom Nordland og
Nord-Tröndelag fylker en kilometer
syd vest for fjell loppen 1 326, videre
vannskillet over höydepunktene
1 194 og 1 168 samt Flåfjellets topp
(1 375) til Govlektinds topp (1 327),

Kungl. Mctj:ts proposition nr oö.

till Govlektinds topp (1 327), däriifrån
räta linjer till nordvästra ändan
av den med höjdsiffran 1 075
betecknade sjön och över Cevlarsfjellets
högsta topp (1 257) till östra ändan
av den östra av de Nedre Cevlarssjöarna,
denna sjö och bäcken till
den västra sjön samt sistnämnda sjö
till Vestre Hundelvas utlopp och därifrån
en rät linje till Tiplingelvas inflöde
i Vestre Tiplingen.

Högsta renantal: 1 800.

24 §.

24 § skall lyda:

I renbetesdistrikten Balvatn, Lönsdalen
och Nasa må allenast lappar
från Arjeplogs socken inflytta med
renar, i distrikten Andfjellet, Kjerringfjellet,
Kalvatnet, Kobbervatnet
och Melkfjellet allenast lappar från
Sorsele socken, i distriktet Spjeltfjelldalen
allenast lappar från Tärna
socken samt i distrikten Rainesen,
Fjellvåktind och Store Kjukkelvatnet
allenast lappar från Vilhelmina
socken.

25 §.

25 § skall lyda:

Renar, som anmälts skola beta i
renbetesdistriktet Lönsdalen, må
icke inkomma i Norge före den 1 maj
och skola vara bortförda från norskt
område senast den 30 september.

Renar, som anmälts skola beta i
renbetesdistriktet Balvatn, må icke
inkomma i Norge före den 1 juli och
skola vara bortförda från norskt område
senast den 31 augusti, dock må
renar till det antal, som fylkesmannen
efter samråd med landshövdingen
bestämmer, till utgången av september
beta inom ett område av distriktet
med följande gränser, nämligen
distriktets gräns från Laamitjern
till Balmielvas mynning i Langvatnet,
Balmielva, Kjeldvatnet, Balvatnelva,
Balvatnet, bäcken från
Skaitidalen söderut till vattendelaren
mellan densamma och Skaitielva,
denna älv till dess mynning i Graddiselva
samt distriktets gräns till
Laamitjern.

derfra rette linjer til nordvestre ende
av det med höydetallet 1 075 betegnede
vann og over Cevlarsfjellets
höyeste topp (1 257) till östre ende
av det östligste av Nedre Cevlarsvatna,
dette vann og bekken til det vestligste
av disse vann samt dette vann
til Vestre Hundelvas utlöp og derfra
en rett linje til Tiplingelvas innlöp i
Vestre Tiplingen.

Höyeste reinantall: 1 800.

§ 24.

skal lyde:

I reinbeitedistriktene Balvatn,
Lönsdalen og Nasa kan alene lapper
fra Arjeplog sogn flytte inn med
rein, i reinbeitedistriktene Andfjellet,
Kjerringfjellet, Kalvatnet, Kobbervatnet
og Melkfjellet alene lapper fra
Sorsele sogn og i reinbeitedistriktet
Spjeltfjelldalen alene lapper fra Tärna
sogn samt i reinbeitedistriktene
Rainesen, Fjellvåktind og Store
Kjukkelvatnet alene lapper fra Vilhelmina
sogn.

§ 25.

skal lyde:

Rein som er anmeldt til beiting i
Lönsdalen distrikt må ikke komme
inn i Norge för 1. mai og må vaere
fört bort fra norsk område senest 30.
september.

Rein som er anmeldt til beiting i
Balvatn distrikt må ikke komme inn
i Norge för 1. juli og må vaere fört
bort fra norsk område senest 31. august,
dog kan rein i et antall som
fylkesmannen etter samråd med
landshövdingen bestemmer til utgången
av september beite innen et
område i Balvatn reinbeitedistrikt
med fölgende grenser: Distriktets

grense fra Laamitjern til Balmielvas
munning i Langvatn, Balmielva,
Kjeldvatn, Balvatnelva, Balvatn, bekken
fra Skaitidalen sörover til vannskillet
mellom denne og Skaitielva,
denne elv til dens munning i Graddiselva
samt distriktets grense til Laamitjern.

Kun()I. Maj.ts proposition nr 55.

Renar, som anmälts skola beta i
något av de övriga renbetesdistrikten,
må icke inkomma i Norge före
den 1 juli och skola vara bortförda
från norskt område senast den 15
september.

26 §.

Stycket under a) i 26 § skall lyda:

a) Fylkesmannen skall för de
svenska lappar som landshövdingen
bestämmer utfärda bygselkontrakt,
innefattande rätt att låta renar under
tiden från och med den 1 juli
till och med den 15 september beta
i renbetesdistrikten Nasa, Andfjellet,
Kjerringfjellet, Kalvatnet, Kobbervatnet,
Melkfjellet och Spjeltfjelldalen.

36 §.

Första stycket i 36 § skall erhålla
följande lydelse:

Svenska lappar, som tillhöra nedannämnda
lappbyar och som under
sommaren söka bete för sina renar
på svenska sidan om riksgränsen,
skola hava rättighet att låta renarna
överskrida gränsen och uppehålla
sig inom härefter beskrivna områden
i Norge under följande tider,
nämligen i de under a., b., d. och e.
angivna områdena under tiden från
och med den 1 juli till och med den
15 september samt i det under c. angivna
området under tiden från och
med den 1 maj till och med den 30
september. Varje lappbys renar må
dock överskrida gränsen allenast på
den sträcka, där densamma berör
denna lappbys svenska område.

88 §.

88 £ skall lyda:

Vad i 87 § är stadgat äge ej tilllämpning
i avseende å skada, som
under maj eller juni vållats inom ett
område i renbetesdistriklet Falsnesfjellet
med följande gränser: Storfjorden
från Storfjordelvas mynning
till rågången mellan gårdarna
nr 51 Berg och nr 52 Hatten, därifrån
eu rät linje över Hattefjellets högsta
topp till gränsen för det östra området,
denna gräns till skogsgränsen på
södra sidan Sördalen, därifrån cn rät

Rein som er anmeldt til beiting i
noen av de övrige reinbeitedistrikter
må ikke komme inn i Norge för 1.
juli og må vaere fört bort fra norsk
område senest 15. september.

§ 26 a.

Litr. a skal lyde:

a) Fylkesmannen skal gi de svenske
lapper som landshövdingen utser
bygselkontrakt på adgang til å la sine
rein beite i tiden fra og med 1. juli
til og med 15. september i reinbeitedistriktene
Nasa, Andfjellet, Kjerringfjellet,
Kalvatnet, Kobbervatnet,
Melkfjellet og Spjeltfjelldalen.

§ 36.

Förste avsnitt skal lyde:

De svenske lapper i nedennevnte
lappebyer, som om sommeren söker
beite för sine rein på den svenske
side av riksgrensen, skal ha adgang
til å la sine rein overskride riksgrensen
og oppholde seg i de nedenfor beskrevne
områder i Norge til fölgende
tider, nemlig i de under a, b, d og e
angitte områder i tiden fra og med 1.
juli til og med 15. september, samt i
det under c angitte område fra og
med 1. mai til og med 30. september.
Hver lappebys rein kan alene overskride
riksgrensen, hvor denne berörer
lappebyens område i Sverige.

§ 88.

skal lyde:

Bestemmelsen i § 87 skal ikke ha
anvendelse med hensyn til skade som
i mai eller juni voldes innen en trakt
i reinbeitedistriktet Falsnesfjellet
med fölgende grenser:

Storfjorden fra Storfjordelvas munning
til eiendomsgrensen mellom
grnr. 51 Berg og grnr. 52 Hatten, derfra
over Hattef jellets höyeste topp
fram til det östre områdes grense,
denne grense til skoggrensen på
söndre side av Sördalen, derfra en

Kungi. Maj.ts proposition nr 55.

linje till Storfjordelva vid Borrinjargga
och denna älv till dess mynning.

För skada, som under samma tid
vållats inom angivna område, skall
gemensam ansvarighet åligga de lappar
som anmält sig till distrikten
Lyngsdalen och Rendalen, därvid
förmannen i distriktet Lyngsdalen
skall i avseende å ersättning för skadan
företräda dem alla, på sätt eljest
tillkommer förman i distrikt, inom
vilket skada inträffat.

89 §.

89 § upphäves.

90 §.

90 § skall lyda:

För skada, som under tiden från
och med den 1 maj till och med den
14 juni vållats av renar i den del av
rensbetesdistriktet Stordalen, dit under
nämnda tid inflyttning med renar
ej må äga rum, skola de lappar
som anmälts till distriktet Stormyrbotn
vara gemensamt ansvariga.

139 §.

139 § skall lyda:

Då renräkning äger rum inom de
i 134 och 135 §§ angivna svenska
områdena, skola de norska renar,
som finnas inom områdena vid tiden
för räkningen, ingå i densamma. Renarnas
ägare och vaktare äro på anfordran
pliktiga att lämna nödigt biträde
vid räkningen.

169 §.

I 169 § under 1. skola orden »i distriktet
Rosta eller» utgå.

179 §.

Efter andra stycket i 179 § skall
införas ett nytt stycke av följande
lydelse:

Vad i andra stycket stadgas skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om olovligt uppehåll å Troms fylkes
fastland under oktober månad
av renar, som då må uppehålla sig
inom det i 5 § under C. angivna området.

rett linje til Storfjordelva ved Borrinjargga
og denne elv til dens munning.

For skade som i nevnte tid voldes
innen her beskrevne trakt skal de
lapper i fellesskap vsere ansvarlige
som har anmeldt seg til reinbeitedistriktene
Lyngsdalen og Rendalen.
Formannen i reinbeitedistriktet
Lyngsdalen skal med hensyn til erstatningskrav
gjöre tjeneste som formann
for alle de anförte lapper på
samme måte som en formann i et
reinbeitedistrikt hvor skade er voldt.

§ 89.

Oppheves.

§ 90.

skal lyde:

For skade, som i tiden fra og med
1. mai til og med 14. juni er voldt av
rein i den del av reinbeitedistriktet
Stordalen, hvor i nevnte tid innflytning
med rein ikke må finne sted,
skal de lapper, som er anmeldt til
distriktet Stormyrbotn, svare i fellesskap.

§ 139.

skal lyde:

Når reintelling finner sted innen
de i §§ 134 og 135 angitte svenske
områden skal de norske rein som på
tellingstiden finnes i områdene medtas
i tellingen. Reinens eiere og vaktere
er på forlangende pliktige til å
yte fornöden bistånd ved tellingen.

§ 169.

I § 169 under 1 skal ordene: »i
reinbeitedistriktet Rosta eller» gå ut.

§ 179.

Etter annet ledd i § 179 skal inntas
et nytt ledd av fölgende ordlyd:

Det som er bestemt i annet ledd får
tilsvarende anvendelse for reins opphold
på utillatt område i Troms fylkes
fastland under oktober måned,
når det gjelder rein som går inn under
bestemmelsen i § 5, litr. C.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

192 §.

Stycket under b) i 192 § skall
lyda:

b) som till det främmande riket
inflyttat med andra renar än dem
han enligt 154 § äger medföra eller
eljest låter andra än sådana renar
dit inkomma eller låter renar till
större antal än fylkesmannen bestämt
uppehålla sig under oktober
månad i det i 5 § under C. angivna
området;

II.

Om renskötselns utveckling gör
det önskvärt, skola mellan de båda
rikena upptagas förhandlingar om
ökning av det antal renar, som enligt
134 § konventionen den 5 februari
1919 må föras på bete i Sverige,
och om fastställande av det antal
renar, som enligt 135 § konventionen
må inkomma i Sverige.

III.

Förhandlingar skola upptagas mellan
de båda rikena om åtgärder till
undvikande av att i det ena rikets
gränsområden registreras renmärken,
som lätt kunna förväxlas med
märken, vilka tidigare registrerats i
det andra riket.

IV.

Denna konvention träder i kraft
den 1 januari 1951, dock skola de
bestämmelser i konventionen, som innebära
en ökning av renantalet i renbetesdistriktet
Rendalen icke gälla
förrän det förut omförmälda spärrningsgärdet
mellan Sörlenangen och
Jsegervatnet uppförts.

Konventionen skall ratificeras före
den 1 juli 1950 och ratifikationshandlingarna
utväxlas i Stockholm.

Som skedde i Oslo, i fyra likalydande
exemplar, varav två på svenska
och två på norska språket, den 14
december 1949.

Johan Beck-Friis
Halvard M. Lange

§ 192.

punkt b skal lyde:

b) som flytter inn i det fremmede
rike med andre rein enn dem, han
etter § 154 har adgang til å ta med
seg, eller forövrig lar andre enn sådanne
rein komme inn der eller lar
rein i et större antall enn av fylkesmannen
bestemt oppholde seg i oktober
måned i det i § 5 C angitte område.

II.

Hvis reindriftens utvikling gjör det
önskelig, skal det opptas forhandlinger
mellom begge riker om forhöyelse
av det antall rein som etter
§ 134 i konvensjonen av 5. februar
1919 kan föres på beite i Sverige og
om fastsettelse av det antall rein som
etter konvensjonens § 135 kan söke
beite i Sverige.

III.

Der skal opptas forhandlinger mellom
begge riker om foranstaltninger
for å hindre åt det i ett av rikenes
grenseområder blir registrert reinmerker
som lett kan forveksles med
merke som tidligere er registrert i
det annet rike.

IV.

Denne konvensjon trer i kraft 1.
januar 1951, dog skal de bestemmelser
i konvensjonen som medförer en
ökning av reinantallet i Rendalen
distrikt ikke tre i kraft för det foran
nevnte sperregjerde mellom Sörlenangen
og Jsegervatnet er oppfört.

Konvensjonen skal ratifiseres innen
1. juli 1950 og ratifikasjonsdokumentene
utveksles i Stockholm.

Utferdiget i Oslo, i fire likelydende
eksemplarer hvorav to på norsk og
to på svensk, den 14. desember 1949.

Halvard M. Lange
Johan Beck-Friis

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande
bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919
mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt

till renbetning.

Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 20 juni 1919 innefattande bestämmelser
i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige
och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.

(Gällande lydelse.)

8 §•

Då enligt 45 § 2 mom. renräkning
äger rum inom de områden, som
upptagas av de nuvarande lappbyarna
Könkemä, Lainiovuoma, Sarivuoma
och Talma, skola de norska
renar, som finnas inom områdena vid
tiden för räkningen, ingå i densamma.
Renarnas ägare och vaktare vare
pliktiga att på anfordran lämna nödigt
biträde vid räkningen.

(Föreslagen lydelse.)

8 §•

Då renräkning äger rum inom de
i 2 och 3 §§ angivna områdena i Sverige,
skola de norska renar, som finnas
inom områdena vid tiden för räkningen,
ingå i densamma. Renarnas
ägare och vaktare vare pliktiga att
på anfordran lämna nödigt biträde
vid räkningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.

1 Senaste lydelse se SFS 1928:311.

Kungi. Maj ds proposition nr 55.

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 2 december 1959.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,

Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen
för justitiedepartementet anför chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sträng, följande.

De svenska och norska flyttlapparnas rätt att med sina renar överskrida
gränsen mellan de båda rikena regleras för närvarande genom konventionen
den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas
rätt till renbetning. Denna konvention gäller från den 1 januari 1923 under
trettio år. Om den icke uppsäges före utgången av år 1949 skall den gälla
ytterligare tio år. Då konventionen upphör att gälla, skola den s. k. första
kodicillen till gränstraktaten av den 7/18 oktober 1751 samt artikel 1 i konventionen
den 26 oktober 1905 angående flyttlapparnas rätt till renbete
in. in. träda i tillämpning.

Under första halvåret 1949 verkställdes vissa undersökningar rörande de
erfarenheter av bestämmelserna i 1919 års konvention, som vunnits under
den tid konventionen varit gällande, och rörande de önskemål om ändringar
i densamma, som kunde föreligga hos lapparna och lappadministrationen.
Av dessa undersökningar framgick, att konventionen i väsentliga hänseenden
inneburit en i stort sett ändamålsenlig reglering av hithörande förhållanden,
även om den medfört en begränsning i vissa avseenden av de svenska
lapparnas renbetesrätt i Norge. Utan att uppsägning av konventionen från
något håll påkallades uttalades önskemål om ändringar i konventionen på
åtskilliga punkter.

Genom beslut den 18 juni 1949 uppdrog Kungl. Maj :t därefter åt expeditionschefen
i jordbruksdepartementet E. H. Kling att verkställa den ytterligare
utredning rörande ifrågavarande spörsmål, som kunde befinnas erforderlig,
samt att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag angivna riktlinjer upptaga förhandlingar
med norska myndigheter eller representanter för dessa rörande
möjligheterna att utan uppsägning av 1919 års renbeteskonvention genomföra
vissa ändringar i densamma.

Med skrivelse den 22 november 1949 har Kling överlämnat i svensk och
norsk text ett vid förhandlingar mellan en svensk och en norsk delegation

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

i Oslo den 15—19 november 1949 upprättat slutprotokoll med därvid fogade
utkast till konvention mellan Sverige och Norge om ändring i konventionen
den 5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning samt
utkast till noteväxling mellan de båda länderna.

Slutprotokollet jämte förslagen till konvention och noteväxling torde få
fogas såsom bilagor1 till protokollet i detta ärende.

Den ifrågasatta överenskommelsen är avsedd att träda i kraft den 1 januari
1951 samt vilar på den förutsättningen att uppsägning av 1919 års
konvention nu icke verkställes och att denna konvention således med den
föreslagna ändrade lydelsen erhåller förlängd giltighet åtminstone till utgången
av år 1962. Då det emellertid icke ansetts möjligt att inhämta den
svenska riksdagens respektive det norska stortingets samtycke till ratifikation
av den föreslagna nya konventionen före utgången av uppsägningstiden
för 1919 års konvention, ha delegationerna funnit det erforderligt att
särskild överenskommelse genom noteväxling träffas om förlängning av
denna uppsägningstid, så att densamma utlöper först den 30 juni 1950.

I förenämnda skrivelse har lämnats följande redogörelse för förslagets
huvudgrunder.

Liksom under de förhandlingar, som föregingo 1919 års konvention, hade
den viktigaste och samtidigt ömtåligaste delen av de nu avslutade förhandlingarna
rört frågan vilka trakter i Norge som skulle vara öppna för svensk
renbetning. Den tendens till inskränkning av de områden där de svenska
lapparna kunde uppehålla sig med sina renar, som gjort sig gällande under
det sista århundradet, hade under den tid som förflutit sedan 1919 års
konvention undertecknades alltmera accentuerats. De faktorer, som tidigare
i främsta rummet fört utvecklingen i angiven riktning, hade varit en
allt mer fortskridande bebyggelse och uppodling. Vid sidan härav hade emellertid
under de senaste årtiondena ytterligare den omständigheten inverkat
att kommunikationsnätet i snabb takt utbyggdes genom anläggandet av järnvägar
och landsvägar. På grund av anförda förhållanden hade det å norsk
sida varit ett önskemål att vissa områden i Norge, där renbetning nu vore
tillåten enligt 1919 års konvention, skulle undantagas från renbetning. Å
svensk sida hade man vid förhandlingarna utgått från att det knappast
kunde vara förenat med svenska intressen att såsom renbetesdistrikt bibehålla
sådana områden, vilka till följd av den fortskridande bosättningen och
uppodlingen eller kommunikationsmedlens utveckling numera icke kunde
eller endast med svårighet kunde användas för svensk renbetning. De delegerade
hade därför enats om att föreslå att vissa norska områden skulle
undantagas från konventionens tillämpningsområde. I vad gällde Troms
fylke, för vilket i 1919 års konvention fastställts högsta renantal av 16 000
för vårdistrikten och 39 000 för sommardistrikten, hade det, enligt vad i
skrivelsen anföres, å svensk sida framstått såsom angeläget att sammanlagda
antalet renar, som finge införas i fylket på vårbetning, icke i mera avsevärd

1 Här uteslutna. Förslaget till konvention är frånsett dateringen och underskrifterna likalydande
med den vid propositionen fogade konventionstexten.

Iiungl. Maj:ts proposition nr 55.

grad minskades och att åtminstone en del av det renantal, som i 1919 års
konvention fastställts för de sommardistrikt vilka nu förordades skola
borttagas, överfördes till de återstående sommardistrikten. Dessa önskemål
hade i allt väsentligt tillgodosetts. Vad Nordlands fvlke anginge hade en
utökning av betestiden i de kvarvarande betesdistrikten och i gränsbetningsområdena
erhållits. Denna utökning vore i vissa fall betydande.

Rörande innebörden av de särskilda bestämmelserna i avdelning 1 i utkastet
till konvention om ändring i 1919 års konvention har i skrivelsen anförts
följande.

»I 1 § i 1919 års konvention lämnas en detaljerad redogörelse för yttergränsen
av den del av Troms fylke, i vilken svenska renar må föras på bete.
Då vissa av de yttre renbetesdistrikten föreslås skola undantagas från renbetning
i enlighet med vad i det följande närmare angives, måste den i 1 §
beskrivna gränsen ändras. Det har emellertid ansetts överflödigt att i 1 §
redogöra för denna yttergräns, som ju följer av den i 5 § lämnade beskrivningen
av de särskilda renbetesdistrikten i fylket.

I 2 § beskrivas de trakter i Nordlands fylke och i Sverige, som skola begagnas
i samband med vissa delar av betesområdet i Troms fylke. I första
stycket av denna paragraf påkallar den ändrade lydelsen av 1 § en formell
ändring. I samband härmed har den i 2 § första stycket gjorda hänvisningen
till 4 § ändrats till att avse 5 §, vilket närmare torde överensstämma med
stadgandets syfte.

4 §. Såsom i det föregående nämnts har i 1919 års konvention bestämts
det högsta antal renar, som i Troms fylke och de i samband därmed begagnade
områdena må införas på vårbete och på sommarbete. Bestämmelserna
innebära, att högst 16 000 renar må inkomma i ifrågavarande områden under
tiden 1 maj—14 juni och att högst 39 000 renar må beta i områdena
under tiden 15 juni—30 september. Genom borttagandet av nedan omförmälda
distrikt i Troms fylke skulle renantalet komma att minskas med
3 100 i vårdistrikten och med 6 750 i sommardistrikten. De delegerade ha
emellertid enats om att föreslå en sådan ökning av renantalet i de återstående
vårdistrikten, att även i fortsättningen 16 000 renar skola kunna inkomma
i vårdistrikten. Vidare har renantalet i vissa av de återstående sommardistrikten
ansetts kunna ökas så att sammanlagt 36 500 renar må föras
på bete i dessa distrikt. Genom de ändringar i renantalen för de olika
distrikten, som sålunda föreslagits och för vilka i det följande närmare redogöres,
har i flertalet fall erhållits en bättre avvägning av proportionerna
mellan högsta tillåtna renantalen i vårdistrikt och i sommardistrikt.

I 5 § i 1919 års konvention beskrivas de särskilda renbetesdistrikten i
Troms fylke, varjämte för varje distrikt angives det högsta tillåtna renantalet.
Ändringarna i denna paragraf hänföra sig dels till att, såsom förut
nämnts, vissa distrikt borttagits och renantalet i vissa av de återstående
distrikten ökats, dels till att vissa distrikt sammanslagits, dels ock till att
lapparna medgivits rätt att även under oktober månad uppehålla sig i viss
del av fylket.

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

De distrikt, som föreslås skola undantagas från svensk renbetning, äro
följande, nämligen vårdistriktet Gratangen, sommardistriktet Stormheimen
samt vår- och sommardistrikten Lakselvdalen, Andersdalen, Tromsdalen,
Hjerttinden, Liveltskaret och Snörken. Av dessa distrikt ha enligt uppgift
från vederbörande lappfogde Gratangen, Hjerttinden, Liveltskaret och Snörken
icke alls eller endast i obetydlig omfattning använts under konventionstiden.
På grund av krigsförhållandena upphörde lapparna efter år 1941 att
begagna de övriga av nämnda distrikt eller således Stormheimen, Lakselvdalen,
Andersdalen och Tromsdalen. Ej heller efter krigets slut ha dessa
distrikt utnyttjats, vilket delvis torde bero på tillkomsten av kommunikationsanläggningar.

I enlighet med önskemål, som framställts av vederbörande lappar och av
lappväsendet, ha de delegerade enats om att föreslå sammanslagning av
vårdistriktet Helligskogen med östra delen av vårdistriktet Rieppe till ett
vårdistrikt benämnt Helligskogen, vidare av vårdistrikten Horsnesfjellet och
Markusfjellet med västra delen av vårdistriktet Rieppe till ett vårdistrikt
benämnt Rieppe, av sommardistrikten Falsnesfjellet och Markusfjellet till
ett sommardistrikt benämnt Falsnesfjellet, samt av distrikten Tamok och
Rosta till ett distrikt benämnt Tamok—Rosta.

Ändringarna i de högsta tillåtna renantalen framgå av följande sammanställning.

Distrikt	Nuvarande antal	Föreslaget antal
vår	sommar	vår	sommar
i Horsnesfjellet \|
J Markusfjellet V Rieppe ......	1350	—	1500	—
Rieppe /
Lyngsdalen ................	350	1200	700	1300
1 Rendalen ..................	150	550	450	800
! Tamok.....................	150	1500	1
Rosta.......................	—	2 000	\| 650	4 000
'' Marknes....................	—	600	—	900
Dödesfjellet ................	950	2 800	1250	4 000
Kistefjellet..................	500	—	1000	—
Altevatn ...................	—	4 200	—	5 000
Jevnavatnet................	900	—	1500	_
Stormyrbotn................	300	—	500	—
Harjangen..................	300	—	500	—
Stordalen...................	—	2 400	—	3 500

Ökningen av renantalet i distriktet Rendalen förutsätter — med hänsyn
till nyodling i viss del av distriktet — att ett spärrningsgärde på svensk
bekostnad uppföres mellan Sörlenangen och Jsegervatnet i nämnda distrikt.
Föreskrifter härom ha intagits dels i 14 § och dels under avdelning IV.

Gång efter annan ha från lapparnas sida framförts önskemål om att få
kvarstanna med sina hushåll i distrikten Altevatn och Dividalen något

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

längre än nu är tillåtet. Därigenom skulle möjlighet erhållas att företaga utflyttningen
från distrikten på samma sätt som inflyttningen på våren, nämligen
med vinterfordon. Detta önskemål har tillgodosetts genom att i 5 §
under C. intagits en bestämmelse av innehåll att lappar, som inflyttat till
distrikten Altevatn och Dividalen, må uppehålla sig i oktober månad inom
ett närmare angivet område av nämnda båda distrikt och vårdistriktet Sarivoma.
Det högsta renantalet under detta uppehåll föreslås skola bestämmas
av fylkesmannen i samråd med landshövdingen, därvid hänsyn skall
tagas till att uppehållet icke skall avse vanlig renbetning i området.

6 §, som innehåller förbud för andra lappar än svenska att låta renar
beta i de i 5 § angivna distrikten under tiden 1 maj—30 september, har
gjorts tillämplig även under oktober månad på det i 5 § under C. omförmälda
området.

Ändringarna i 9 §, som innehåller bestämmelser om flyttningsvägar i
Troms fylke, föranledas av att i enlighet med det förut anförda vissa renbetesdistrikt
bortfalla och vissa distrikt sammanslås.

10, 11 och 13 §§. Ändringarna i förevarande paragrafer, som ha avseende
å åtgärder på flyttningsvägar och till förebyggande av skada av renar, såsom
uppförande av stängsel in. in., bero på borttagandet av vissa renbetesdistrikt.

I 14- § medgives svenska staten rätt att på egen bekostnad låta uppföra
spärrningsgärden på vissa platser. Härtill har fogats ett nytt stadgande av
innehåll att svenska staten förbinder sig att uppföra ett spärrningsgärde
mellan Sörlenangen och Jsegervatnet i distriktet Rendalen. Uppförandet av
detta gärde är såsom förut nämnts ett villkor för utökning av renantalet

1 detta distrikt.

I 22 § beskrivas renbetesdistrikten i Nordlands fylke samt angives högsta
tillåtna renantalet i dessa distrikt. Ändringarna i denna paragraf avse huvudsakligen
att distrikten Bolna, Mofjellet och Golverskaret i sin helhet
borttagas och att västra delen av distriktet Lönsdalen undantages från
svensk renbetning. Av förstnämnda tre distrikt synes Golverskaret icke ha
använts efter år 1930. I Mofjellet och Bolna, vilka utgöra s. k. bygseldistrikt,
har icke någon under hela konventionstiden sökt bygsel. För sistnämnda
distrikt gäller dock ett år 1910 utfärdat bvgselkontrakt, vilket icke synes
förlora sin giltighet genom att distriktet undantages från konventionens tilllämpningsområde.
I varje fall icke efter år 1930 har inflyttning ägt rum i
Bolna. Beträffande detta distrikt och västra delen av distriktet Lönsdalen
gäller, att tillkomsten av landsväg och järnväg genom Lönsdalen i väsentlig
grad försvårat användandet av betesmarkerna väster om nämnda kommunikationsanläggningar.
Med hänsyn till det minskade omfånget av distriktet
Lönsdalen och till den utökning av betestiden i distriktet, som i det följande
angives, har högsta tillåtna renantalet ansetts böra minskas från 3 800 till

2 000.

I 22 § har även intagits föreskrift att de i 8 § för Troms fylke meddelade
bestämmelserna om befogenhet för fylkesmannen att låta verkställa räkning
av svenska renar skola äga motsvarande tillämpning för Nordlands fylke.

Kungl. Muj.ts proposition nr 55.

I 24 §, som reglerar från vilka socknar i Sverige inflyttning kan försiggå,
ha icke föreslagits andra ändringar än som betingas av att distrikten Bolna,
Mofjellet och Golverskaret undantagas från renbetning.

25 § innehåller bestämmelser om betestidens längd i distrikten i Nordlands
fylke. Såsom förut anförts ha de delegerade enats om att föreslå en
utsträckning av denna tid. Betestiden är nu i distrikten Fjellvåktind och
Stora Kjukkelvatnet 5 juli—16 augusti samt i övriga distrikt 1 juli—31
augusti. Enligt konventionsutkastet skall betestiden i den återstående delen
av distriktet Lönsdalen utsträckas till 1 maj—30 september och i östra delen
av distriktet Balvatn till 1 juli—30 september, därvid det högsta renantalet
under september månad skall bestämmas av fylkesmannen efter samråd
med landshövdingen. Betestiden i de övriga distrikten föreslås skola
fastställas till 1 juli—15 september.

I 26 §, som innehåller bestämmelser om bygsel i vissa distrikt, ha icke
föreslagits andra ändringar än som betingas av att distrikten Bolna och
Mofjellet undantagas från svensk renbetning och av att betestiden förlängts.

36 § reglerar den s. k. gränsbetningsrättcn eller med andra ord rätten
att utan inflyttning låta renarna överskrida riksgränsen och uppehålla sig
inom vissa angivna norska gränsområden. Tiden för denna gränsbetningsrätt
är för närvarande 1 juli—31 augusti. För det gränsbetningsområde, som
ligger omedelbart norr om distriktet Lönsdalen ha de delegerade enats om
att föreslå en utsträckning av betestiden till samma tid som förordats beträffande
distriktet Lönsdalen eller således 1 maj—30 september. För övriga
i 36 § nämnda gränsbetningsområden föreslås en förlängning av betestiden
till 1 juli—15 september.

I 88—90 §§ meddelas vissa undantagsbestämmelser från den i 87 § fastslagna
regeln att de lappar, som anmält sig till visst distrikt, skola anses
gemensamt ansvariga för skada som vållats av renar inom distriktet. Med
hänsyn till att vissa distrikt i enlighet med det förut anförda föreslås skola
undantagas från svensk renbetning bör 89 § upphävas samt vissa delar av
88 och 90 §§ utgå. De i sistnämnda båda paragrafer förordade ändringarna
ha utformats i överensstämmelse härmed.

Enligt 139 § skola norska renar, som finnas inom de områden i Sverige
där lappar från Troms fylke äga rätt till renbetning, ingå i renräkning,
som företages inom dessa områden. Renarnas ägare och vaktare äro pliktiga
att lämna nödigt biträde därvid. Av praktiska skäl och med hänsyn
till den i 199 § stadgade skyldigheten för vederbörande ämbets- och tjänstemän
att övervaka konventionens iakttagande har det ansetts erforderligt
att tillämpningsområdet för 139 § utvidgas till att omfatta även de delar
av Sverige, vari lappar från Nordlands fylke äga betesrätt.

169 §. Ändringen i denna paragraf, som innehåller bestämmelser om avvikelser
från de i 168 § meddelade reglerna i fråga om renars olovliga uppehåll
i ettdera riket, är av formell karaktär och sammanhänger med att
sommardistriktet Rosta, såsom i det föregående nämnts, förordas skola

Iiungl. Maj:ts proposition nr 55.

sammanslås med distriktet Tamok till ett distrikt, vari både vår- och sommarbetning
skall vara tillåten.

1 179 § meddelas bestämmelser om storleken av den avgift som skall erläggas
för renars uppehåll å otillåtet område. I andra stycket stadgas, att
endast halv avgift skall utgå för olovligt uppehåll å Troms fylkes fastland
och vissa delar av Ankenes härad i Nordlands fylke under tiden 1 maj—
30 september. Sistnämnda bestämmelse har ansetts böra i viss utsträckning
erhålla motsvarande tillämpning under oktober månad å renar, som
dä må uppehålla sig inom det i 5 § under C. angivna området.

192 § innehåller bestämmdelser om straff för överträdelse av vissa stadganden
i konventionen. Till det straffbara området har det ansetts nödvändigt
att hänföra även åsidosättande av det av fylkesmannen bestämda
högsta renantalet för oktober månad i det i 5 § under C. angivna området.»

I fråga om avdelning II i konventionsutkastet har i förenämnda skrivelse
erinrats, att lappar från Troms fylke enligt 1919 års konvention finge
införa renar på vinterbete i den nordligaste delen av Norrbottens län till
ett antal av högst 2 000. I fråga om renar, tillhörande lappar från Nordlands
fylke, hade däremot vid tillkomsten av nämnda konvention något
maximiantal icke ansetts behöva fastställas. Under förhandlingarna hade
å norsk sida framhållits, att det beträffande renar från Troms fylke bestämda
högsta antalet vore orimligt lågt. Å svensk sida hade man förklarat,
att det med hänsyn till önskvärdheten av ömsesidighet icke syntes
vara något att erinra mot att möjlighet öppnades att, därest renskötselns
utveckling så påkallade, förhandlingar upptoges om en ökning av detta
antal. Emellertid hade å svensk sida även framhållits, att renskötselns utveckling
kunde göra det nödvändigt att det antal renar, som från Nordlands
fylke finge föras på renbete i Sverige, fastställdes. Med utgångspunkt från
det anförda hade delegationerna enats om att i konventionsutkastet intaga
ett stadgande av innehåll att förhandlingar rörande ifrågavarande spörsmål
skulle upptagas mellan de båda länderna, om renskötselns utveckling
gjorde det önskvärt.

I skrivelsen har vidare beträffande avdelning III i utkastet till konventionen
framhållits, att avsevärda olägenheter vållades både svensk och
norsk renskötsel genom att bestämmelser icke funnes om gemensam
svensk-norsk handläggning av ärenden om renmärken. Då frågan om revision
av den svenska renmärkeslagen inom kort kunde förväntas komina
att upptagas till behandling, hade de delegerade icke ansett sig böra föreslå
att i renbeteskonventionen nu skulle införas några regler i hithörande hänseende
utan allenast förordat att förhandlingar skulle upptagas mellan
Sverige och Norge om åtgärder till undvikande av att i det ena rikets gränsoanråden
registrerades renmärken, som lätt kunde förväxlas med i det
andra riket tidigare registrerade märken.

Vad slutligen angår avdelning IV i konventionsutkastet har i skrivelsen
anförts, att det ansetts angeläget att de förordade ändringarna i 1919 års

U /lilinng till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 55.

Kungl. Maj:ts proposition nr 55.

konvention snarast genomfördes. Delegationerna hade därför enats om att
föreslå att den nya konventionen skulle träda i kraft redan den 1 januari
1951. De bestämmelser, som innebure en ökning av renantalet i distriktet
Rendalen, hade dock befunnits icke kunna tillämpas förrän det tidigare
omnämnda spärrningsgärdet mellan Sörlenangen och Jaegervatnet uppförts.

I skrivelsen har vidare upplysts, att under utredningsarbetets och förhandlingarnas
gång fortlöpande överläggningar ägt rum med länsstyrelserna
och lappfogdarna i Västerbottens och Norrbottens län samt att sammanträden
hållits med representanter för de lappbyar, som beröras av 1919
års renbeteskonvention.

Vid sammanträde i jordbruksdepartementet den 1 december 1949 ha
lappfogdarna i Västerbottens län och i Norrbottens södra distrikt förklarat
sig tillstyrka konventionsutkastet. Lappfogden i Norrbottens norra distrikt
har i egenskap av expert deltagit i förenämnda förhandlingar i Oslo.

Departementschefen.

Konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående
flyttlapparnas rätt till renbetning utgör en sådan ordning för tillgodoseende
av de svenska lapparnas betesrätt i Norge och de norska lapparnas betesrätt
i Sverige, som ur praktisk synpunkt ansetts antagbar å ömse sidor.
Anledning synes därför i och för sig icke föreligga att å svensk sida uppsäga
konventionen. Med hänsyn till de i flera hänseenden ändrade förhållanden,
som inträtt under den tid konventionen varit gällande, är det emellertid
naturligt att åtskilliga önskemål om ändringar i konventionen framkommit.
Det förslag till konvention om ändring i 1919 års konvention, varom
enighet uppnåtts vid förhandlingar i Oslo den 15—19 november 1949
mellan en svensk och en norsk delegation, synes innebära en ändamålsenlig
reglering av hithörande frågor. Jag förordar därför, att förslaget
godkännes. Av skäl, som i det föregående anförts, torde det vara lämpligt
att uppsägningstiden för 1919 års konvention förlänges så att denna tid
utlöper först den 30 juni 1950. Jag tillstyrker på grund härav godkännande
jämväl av det vid nyssnämnda förhandlingar uppgjorda förslaget till
noteväxling.

Den föreslagna ändringen av 139 § i 1919 års konvention föranleder en
ändring av 8 § lagen den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande bestämmelser i
anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge
angående flyttlapparnas rätt till renbetning. Denna fråga torde jag senare
få anmäla.

Föredraganden uppläser härefter de förslag till konvention mellan Sverige
och Norge om ändring i konventionen mellan de båda länderna den
5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning och till noteväxling
om förlängning av uppsägningstiden för konventionen den 5 feb -

Kungl. Maj-.ts proposition nr 55.

ruari 1919, för vilka i det föregående redogjorts, samt hemställer — under
erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena att göra
framställning rörande undertecknandet —- att Kungl. Maj :t måtte för Sin
del godkänna nämnda förslag.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Börje Langton.

Kungi. Maj:ts proposition nr öö.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet in för

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottning holms

slott den 2 december 19W.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Under erinran, att Kungl. Maj :t tidigare denna dag på föredragning av
chefen för jordbruksdepartementet beslutat för Sveriges del godkänna dels
ett av särskilda svenska och norska delegerade utarbetat utkast till konvention
mellan Sverige och Norge om ändring i konventionen mellan de båda
länderna den 5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning,
dels ock ett av de delegerade uppgjort förslag till noteväxling om förlängning
av uppsägningstiden för nämnda konvention, varigenom denna tid
kommer att utlöpa den 30 juni 1950,

hemställer ministern för utrikes ärendena, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga
beskickningschefen i Oslo att å Sveriges vägnar underteckna ifrågavarande
utkast till konvention samt verkställa noteväxling i enlighet med
nämnda förslag.

Till vad ministern sålunda hemställt, varuti övriga statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen
lämna bifall.

Ur protokollet:
Börje Langton.

Kungl. Mai ds proposition nr 55.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 29 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen
för justitiedepartementet anför chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sträng.

Den 2 december 1949 godkände Kungl. Maj:t ett av delegerade för Sverige
och Norge avgivet förslag till konvention om ändring i konventionen
mellan de båda länderna den 5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt
till renbetning. Förslaget har godkänts jämväl av Norges regering och konventionen
har, avfattad på svenska och norska språken, den 14 december
1949 undertecknats av regeringarnas befullmäktigade ombud.

Såsom i statsrådsprotokollet den 2 december 1949 nämnts föranleder den
nu undertecknade konventionen en ändring av 8 § lagen den 20 juni 1919
(nr 445) innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari
1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.
Jag torde nu åter få anmäla denna fråga.

I överensstämmelse med vad som stadgas i 139 § i 1919 års konvention
föreskrives i 8 § nyssnämnda lag, att då renräkning enligt 45 § 2 mom.
samma lag äger rum inom de områden, som upptagas av lappbyarna Könkämä,
Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma, skola de norska renar, som finnas
inom områdena vid tiden för räkningen, ingå i densamma. Renarnas
ägare och vaktare äro pliktiga att på anfordran lämna nödigt biträde vid
räkningen. Enligt den nu undertecknade konventionen skola emellertid bestämmelserna
i 139 § gälla även i fråga om norska renar, som må införas
i de områden i Norrbottens och Västerbottens län där lappar från Rautasvuoma
och Kaalasvuoma lappbyar samt från Gällivare, Jokkmokks, Arjeplogs,
Sorsele, Tärna och Vilhelmina socknar ha betesrätt. Tillämpningsområdet
för 8 § lagen den 20 juni 1919 bör utvidgas i motsvarande mån.
Detta innebär att det bör omfatta de i 2 och 3 §§ samma lag angivna områdena
av Sverige. I enlighet härmed har inom jordbruksdepartementet utarbetats
förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1919
(nr 445) innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5
februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till
renbetning.

Kungi. Maj:ts proposition nr 55.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över lagförslaget,
av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:
Patric Kalling.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 30 januari
1950.

Närvarande:

justitieråden Gei jer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,
justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 26 januari 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
29 december 1949, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1919
(nr H5) innefattande bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari
1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
expeditionschefen i jordbruksdepartementet E. H. Kling.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Bengt Larson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 55.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 3 februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,

Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,

Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för justitiedepartementet anmäler chefen för jordbruksdepartementet,
statsrådet Sträng, lagrådets den 30 januari 1950 avgivna utlåtande över det
den 29 december 1949 till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändrad
lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande bestämmelser
i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge
angående flytllapparnas rätt till renbetning.

Föredraganden anför följande.

Förevarande lagförslag — vilket av lagrådet lämnats utan anmärkning
— anknyter till den konvention om ändring i 1919 års konvention som, på
sätt framgår av statsrådsprotokollet för den 29 december 1949, undertecknats
av befullmäktigade ombud för svenska och norska regeringarna den
14 i samma månad. Nämnda konvention skall, innan ratifikation för Sveriges
del kommer i fråga, underställas riksdagens prövning.

Härefter hemställer föredraganden att Kungl. Maj :t måtte genom proposition
dels äska riksdagens godkännande av ifrågavarande konvention
den 14 december 1949, dels jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen
att antaga nyssnämnda lagförslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Einar Herlitz.

498177. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.