Kungl. Maj:ts proposition nr 51.
1
Nr 51.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av
samma lag; given Drottningholms slott den 3 februari
1950.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt
3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245)
med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.
GUSTAF.
Herman Zetterberg.
1 Uihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr i
2
Kung!. Maj:ts proposition nr 51.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
in. in., så ock om fortsatt giltighet ar samma lag.
Härigenom förordnas, dels att i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. in. skall införas en ny paragraf, betecknad 14 a §, av nedan angiven
lydelse, dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 20 maj 1949
(nr 224) gäller till och med den 30 september 1950, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 september 1951.
14 a §.
Äro ägare av hyresfastigheter, hyresgäster eller rörelseidkare inom kommunen
sammanslutna för att tillvarataga sina intressen i nu angiven egenskap,
skall sådan förening, om den gjort framställning därom till ordföranden
i kommunens beslutande myndighet, vid därefter förekommande
val av ledamöter eller suppleanter i hyresnämnden få tillfälle att avgiva
förslag till sådan ledamot eller suppleant som skall anses företräda samma
intressen.
Har enligt vad nu är sagt förslag avgivits av förening, som med hänsyn
till medlemsantal, verksamhet och övriga omständigheter kan anses väl företräda
ifrågavarande intressegrupp, skall vid valet skälig hänsyn tagas till
förslaget.
Denna lag träder i kraft den 1 april 1950.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 april 1950
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1950, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14 april 1950 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta
hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen
sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 april 1950 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september
1950, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 april
1950.
Kungi. Maj:ts proposition nr 51.
3
Förslag
till
Lag
angående
fortsatt giltighet av laaen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. in.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m., vilken enligt lag den 20 maj 1949 (nr
225) gäller till och med den 30 september 1950, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 30 september 1951.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med vissa
bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. in.
Härigenom förordnas, att lagen den 28 maj 1948 med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad m. m., vilken enligt
lag den 20 maj 1949 (nr 226) gäller till och med den 30 september 1950,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september 1951.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr Si -
ll tdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 20 januari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om förlängning
av hyresregleringen och anför följande.
Statens hyresråd har i skrivelse den 9 november 1949 hemställt, att lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen),
lagen samma dag (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av
bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen) samt lagen den 28 maj 1948
(nr 245) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
in. m., vilka lagar gälla till och med den 30 september 1950,
måtte erhålla fortsatt giltighet till och med den 30 september 1951. över
hyresrådets framställning ha efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas
riksförbund.
Genom hyresregleringslagen har stadgats begränsning av hyrans storlek
tör flertalet lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och
reglering av vissa andra hyresförhållanden. Såsom ett komplement härtill
har genom bostadsrättskontrollagen införts reglering av lägenhetsförvärv,
som grundas på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation. Båda
lagarna äga tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen,
vilkas invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst 2 000, samt
dessutom, efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i åtskilliga andra
orter. Regleringsåtgärderna handhavas närmast av hyresnämnder i kommunerna.
Dessas beslut kunna överklagas hos statens hyresråd, som utgör den
centrala myndigheten för hithörande frågor.
Till dessa båda lagar ansluter sig sedan år 1948 den särskilda lagstiftning,
som vid upplösning av äktenskap reglerar förhållandet mellan makarna
såvitt angår av dem hyrd bostadslägenhet, nämligen lagen den 28
maj 1948 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.
Kungl. Maj.ts proposition nr 51.
5
Frågan om hyresregleringens förlängning.
För att bedöma det nuvarande läget på bostadsmarknaden
och behovet av fortsatt hyresreglering är den undersökning av stort intresse,
som bostadsstijrelsen utfört under hösten 1949 angående läget i de s. k.
kvotorterna, d. v. s. de tätorter, som vid planläggning av byggnadstillståndsgivningen
för bostäder erhålla tilldelning för ett år i sänder av tillstånd för
visst antal lägenheter. Styrelsen har från förmedlingsorganen i samtliga
kvotorter infordrat uppgifter i tre hänseenden, som äro av betydelse för
att bedöma bostadsbristens svårighetsgrad, nämligen 1) antalet familjeförsörjare
inom kommunen, som sakna självständig familjebostad; 2) antalet
bostäder inom kommunen, som hälsovårdsmyndigheterna utdömt eller anse
böra utdömas; samt 3) antalet personer, som arbeta inom kommunen men
bo utanför dess område och önska få bostad inom densamma. Med självständig
familjebostad avses här lägenhet om minst ett rum och kokvrå,
avsedd att stadigvarande brukas som bostad.
Om undersökningens förutsättningar och uppgifternas tillförlitlighet anför
styrelsen i en promemoria:
Det ligger i sakens natur, att det bland uppgiftslämnarna förelegat ett
intresse att redovisa höga siffror, varav man dock icke bör draga den slutsatsen,
att de i det följande redovisade siffrorna ligga i överkant. Det bör
nämligen beaktas, att stora svårigheter förelegat för förmedlingsorganen
att erhålla kännedom om alla fall av bostadsbrist. Uppgifterna ha erhållits
på ett flertal olika vägar, genom kommunala bostadsförmedlingar, genom
annonsering, genom bearbetning av ansökningar om lägenhet som inkommit
till kommunala stiftelser, genom undersökningar i anslutning till
mantalsskrivningen etc. Knappast någon av dessa metoder torde ge möjligheter
till en fullständig inventering. Förmedlingsorganen ha enligt givna
direktiv redovisat kända fall (siffror grundade på nominativa uppgifter) för
sig och totala antalet fall enligt förmedlingsorganets uppskattning för sig.
Den kontroll av uppgifterna som hittills hunnit företagas synes ge vid handen,
att vissa förmedlingsorgan missuppfattat direktiven, varför korrigeringar
ha utförts. De fel som kunna ha uppstått på grund av dylika missförstånd
synas dock icke vara av mera betydande storleksordning.
Fn sammanställning av uppgifter från 218 kvotorter visar, att inom dessa
cirka 32 000 familjeförsörjare sakna självständig bostad och att av bebodda
lägenheter omkring 24 000 äro utdömda eller utdömbara. Antalet av
dem som arbeta inom kommunen och vilja flytta dit från bostäder utom
dess område är cirka 18 000. Av dessa tre grupper familjer med otillfredsställande
bostadsförhållanden äro många familjer med barn, nämligen cirka
21 000, 12 000 och 14 000 respektive.
Fn mera fullständig redovisning för undersökningsmaterialet lämnas i en
tabell, vilken torde få som bilaga fogas till statsrådsprotokollet (Bilaga A).
Om bedömningen av undersökningens resultat anföres i styrelsens promemoria
vidare:
Det är givetvis icke möjligt att enbart med utgångspunkt från de här anförda
siffrorna bedöma hur stort det antal lägenheter är, som under förut
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 51.
sättning av fortsatt högkonjunktur måste tillföras bostadsmarknaden för att
avveckla den rådande bostadsbristen. Sålunda är det bland annat svårt att
bedöma vilken betydelse som bör tillmätas den omständigheten att den bristande
tillgången på lägenheter måste förutsättas ha utgjort hinder för ingående
av äktenskap, inflyttning och s. k. hushållssprängning. Ytterligare må
erinras om, att den reserv av lägenheter som erfordras för att bostadsmarknaden
inom kvotkommunerna skall fungera någorlunda normalt kan uppskattas
till 20 å 25 000 lägenheter. Utöver det antal lägenheter, som erfordras
för att tillgodose löpande hushållsbildning, skulle sålunda för bostadsbristens
avveckling inom kvotkommunerna erfordras ett lägenhetstillskott av en
storleksordning motsvarande ungefär två års produktion av nuvarande omfattning
i dessa kommuner.
Angående bostadsmarknadens väntade utveckling under det närmaste året
bar bostadsstijrelsen gjort vissa uttalanden i en nyligen avgiven »P. M. angående
bostadsproduktionen år 1950».
Styrelsen anför bland annat vissa synpunkter på antalet nybildade hushåll.
Hushållsbildningen under år 1949 hade tidigare beräknats till 33 000
hushåll. Härvid förutsattes en fortsatt nedgång i äktenskapsbildningen i förhållande
till den för år 1948 antagna. Det hade emellertid visat sig, att äktenskapsbildningen
under detta år blivit större än vad som antagits. Om den
andra viktiga faktorn i hushållsbildningen i tätorterna, nämligen inflyttningen
dit från landsbygden, framhålles att denna nedgått avsevärt sedan år
1946. Det vore icke sannolikt, att denna minskning komrne att fortsätta i
samma takt som hittills. Om man förutsatte i stort sett samma äktenskapsbildning
och inflyttning under år 1949 som under år 1948, funnes icke anledning
att frångå den tidigare beräkningen av nettotillskottet hushåll under
år 1949 till i runt tal 33 000. Mot bakgrunden av vissa förändringar på
lång sikt, som anföras i promemorian, anser sig styrelsen emellertid för år
1950 ha anledning att räkna med ett något lägre nettotillskott av hushåll
än under åren 1948 och 1949.
Beträffande den önskvärda omfattningen av bostadsbyggandet anför styrelsen
till slut, att för 1950 liksom under de föregående åren det för bostadsförsörjningen
önskvärda tillskottet av nya lägenheter långt överstege vad
som vore praktiskt möjligt att få till stånd på kort sikt med hänsyn till
resurserna. Om det årliga tillskottet stannade vid vad som beräknats för
1949, skulle detta betyda en viss fortskridande försämring av bostadsmarknadsläget
till dess den sannolika framtida nedgången i äktenskapsbildningen
hunne göra sig kraftigare gällande än hittills.
Angående behovet av en förlängning av lagstiftningen om hyresreglering
har hyresrådet i sin förenämnda skrivelse anfört, att sedan hyresrådet senast
gjorde framställning därom någon förbättring icke inträtt på bostadsmarknaden.
Svår bostadsbrist rådde sålunda fortfarande framför allt i de
större tättbefolkade orterna. Såvitt hyresrådet kunde bedöma, syntes bostadsbristen
icke komma att hävas under de närmaste åren.
Socialstyrelsen tillstyrker framställningen och anför liknande synpunkter.
Jämväl bostadsstyrelsen tillstyrker hyresrådets förslag och vitsordar rik -
Kanyl. Maj.ts proposition nr 51. 1
tiglicten av rådets uppfattning om läget på bostadsmarknaden. Omfattningen
av den nuvarande bostadsproduktionen och den som sannolikt koinme
att medgivas under de närmaste åren kunde enligt styrelsens mening med
hänsyn till den förväntade årliga hushållsbildningen icke möjliggöra någon
nämnvärd avveckling av den rådande bostadsbristen.
Fastighetsägareförbundet anför i denna fråga:
Oaktat förvaltningskostnaderna bevisligen kraftigt stegrats har någon
kompensation härför icke beretts fastighetsägarna, ehuru 5 § hyresregleringslagen
uttryckligen tillerkänner fastighetsägarna rätt härtill. Än mindre
hava fastighetsägarna kompenserats för penningvärdets starka och alltjämt
fortgående fall. Medan för andra samhälls- och näringsgrupper priser och
löner tillåtits stiga i den omfattning förhållandena krävt — vissa grupper ha
till och med fått en väsentligt ökad realinkomst — ha hyrorna tvångsvis
kvarhållits vid den nivå, som gällde den 1 januari 1942. Vid de förhandlingar,
som tid efter annan förts mellan statsmakterna och representanter för
andra näringsgrenar beträffande stabiliserings- och prispolitiken hava fastighetsägarna
icke någon gång beretts tillfälle deltaga trots framställningar
härom från förbundets sida och trots det faktiska förhållandet, att landets
fastighetsägare förvalta värden, som motsvara en tredjedel av landets nationalförmögenhet.
Landets fastighetsägare konstatera med bitterhet, att deras
berättigade synpunkter och krav icke vunnit gehör hos statsmakterna, medan
andra samhällsgruppers intressen ägnats ett omsorgsfullt beaktande.
Fastighetsägarna kunna i längden icke värja sig för en känsla av att läget i
detta avseende måhända varit annorlunda, därest de på grund av större
antal tillmätts ökat värde i det politiska maktspelet. När förbundet nu icke
vill motsätta sig en förlängning av hyresregleringslagen på ytterligare ett år,
sker detta därför under den bestämda förutsättningen, att även fastighetsägarnas
krav på kompensation för stegrade omkostnader i behörig mån beaktas
och att lagen i denna del blir tillämpad så som från början avsågs.
Tidigare har fastighetsägareförbundet hos Kungl. Maj :t hemställt om en
särskild utredning angående hyresregleringslagstiftningens avveckling
gradvis. Förbundet ansåge det angeläget, att hela frågan om hyresregleringen
gjordes till föremål för en ingående prövning, och anförde till stöd
härför bland annat följande.
Bostadsbristen utgör i och för sig ett allvarligt socialt orosmoment. Den
framstår såsom särskilt betänklig emedan den del av befolkningen, som står
i begrepp att ingå äktenskap och bilda eget hem, särskilt svårt drabbas av
omöjligheten att skaffa bostad. Genom det starka uppsägningsskyddet för
hyresgästerna har befolkningen i själva verket indelats i två grupper, de
som inneha lägenheter och de som söka dylik, varvid de giftasvuxna utgöra
majoriteten i den sistnämnda gruppen. Det visar sig också, att de som i
dag inneha en lägenhet i många fall veta att begagna sig av denna förmån
för att själva skaffa sig ekonomiska fördelar. Även andra osunda tecken
kunna konstateras på bostadsmarknaden. Genom fastlåsning av hyresnivån
i äldre hus vid 1939 års priser existerar för närvarande två skilda hyresnivåer,
en för äldre och eu för nybyggda hus. Ju mer dessa två hyresnivåer
gå isär, desto större blir motsättningarna på hyresmarknaden. Fn utjämning
av hyresnivåerna till större enhetlighet blir i det långa loppet oeftergivlig.
Genom hyresstoppet och den inträdda försämringen i penningvärdet hava
fastighetsägarna fått en väsentligt minskad realinkomst. Samtidigt hava ut
-
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 51.
gifterna för underhåll och förvaltning avsevärt stegrats. Många fastighetsägare
hava därför tvingats söka minska kostnaderna genom att i viss mån
eftersätta fastigheternas underhåll. En fortsättning av det nuvarande läget
kan befaras medföra en standardsänkning för hyresgästerna, som givetvis
vore till stort obehag samt ett förslösande av stora kapitalvärden.
Det kan alltså konstateras, att bostadsmarknaden i dag företer tydliga
tecken på en onormal och olycklig utveckling, som visar sig bl. a. därigenom,
att bostadsbristen kvarstår oförändrad år från år trots en stark byggnadsproduktion,
att motsättningarna på hyresmarknaden skärpas samt att
ekonomiska värden av stor omfattning gå till spillo genom bristande möjligheter
för fastighetsägarna till effektivt underhåll. Enligt förbundets mening
skulle det ogynnsamma läget i avsevärd mån kunna neutraliseras genom en
ändrad hyresprispolitik och genom en efter hand skeende övergång till en
friare hyresmarknad.
I yttrande över fastighetsägareförbundets sistnämnda framställning har
hyresrådet anfört, att eftersom en svår bostadsbrist alltjämt rådde och kunde
väntas bestå åtminstone under de närmaste åren, det med visst fog kunde
göras gällande att frågan om hyresregleringslagstiftningens avveckling
vore för tidigt väckt. Hyresrådet ville emellertid framhålla som sin uppfattning
att hyresregleringslagstiftningen, vilken tillkommit som en krislagstiftning.
borde avskaffas så snart normala förhållanden inträtt på bostadsmarknaden.
När ett sådant läge komme att inträffa vore för närvarande
omöjligt att avgöra, men det kunde måhända komma fortare än man nu ansäge
troligt. Enligt hyresrådets uppfattning borde statsmakterna redan nu
göra sig beredda att möta de svårigheter, som helt naturligt måste uppstå
då en på så många områden genomgripande lagstiftning skulle avvecklas.
Innan den tidpunkt vore uppnådd, då hyresregleringslagstiftningen helt
kunde upphävas, kunde det enligt hyresrådets uppfattning bli erforderligt
att vissa jämkningar gjordes i de nu gällande bestämmelserna. I samband
härmed borde även upptagas till övervägande i olika sammanhang framförda
förslag om införande av nya bestämmelser i allmänna hyreslagen,
grundade på de erfarenheter som vunnits under den tid hyresregleringslagstiftningen
varit i kraft. På grund härav förordade hyresrådet en utredning
innebärande dels en översyn av gällande hyresregleringslagstiftning med
hänsyn till hittills vunna erfarenheter, dels förslag till de bestämmelser som
bleve erforderliga vid genomförande av en avveckling av denna lagstiftning
och dels förslag till sådana bestämmelser i allmänna hyreslagen, som kunde
finnas erforderliga då hyresregleringslagstiftningen upphävdes.
Två ledamöter av hyresrådet, herrar Ahlmark och Wibom, ha reserverat
sig mot beslutet i vad det avsåg översyn av gällande hyresregleringslagstiftning
samt ändringar i allmänna hyreslagen.
Frågor om ändringar i hyresregleringslagen.
I sitt nu avgivna yttrande över hyresrådets framställning om hyresregleringslagstiftningens
förlängning har hyresgästernas riksförbund hänvisat
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 51.
till förslaget om utredning och med hänsyn därtill förklarat sig avstå från
att upptaga vissa frågor om önskvärda lagändringar.
Även fastighetsägareförbundet har i princip anslutit sig till denna ståndpunkt
men därjämte framfört två förslag, som enligt förbundets mening
borde genomföras omedelbart. Det ena förslaget avser möjlighet att und antaga
viss ort från hyresregleringen. Enligt förbundets mening funnes
redan nu tätorter och landskommuner, varest hyresnämndernas verksamhet
nedgått till ett minimum och där lagens fortsatta tillämpning icke fyllde
någon verklig funktion, utan endast medförde onödiga utgifter för kommunen.
Det andra förslaget gäller ett ämne, som behandlats vid två föregående
tillfällen, då proposition framlagts om förlängning av hyresregleringen, nämligen
frågan om vilken hänsyn som vid val av ledamöter i hyresnämnd
skall tagas till förslag från partsorganisationer.
Enligt 14 § hyresregleringslagen består hyresnämnd av ordförande och två
ledamöter. Ordföranden förordnas av hyresrådet. Ledamöterna väljas av kommunens
beslutande myndighet. Den ene ledamoten skall äga eller förvalta
till uthyrning avsedd fastighet. Den andre, som ej må äga eller förvalta sådan
fastighet, skall ha kännedom om de mindre bemedlades bostadsförhållanden.
I ärende rörande annan lägenhet än bostadslägenhet skall sistnämnde
ledamot ersättas av ledamot, som driver förvärvsverksamhet i förhyrd
lägenhet och ej äger eller förvaltar till uthyrning avsedd fastighet. Tillika
skola utses suppleanter.
Vid remiss år 1948 av förslag om hyresregleringens förlängning anförde
fastighetsägareförbundet, att såväl av lagens avfattning som av förarbetena
måste anses framgå, att lagen avsåge att i hyresnämnderna skapa en ren
partsrepresentation sådan den kommit till uttryck t. ex. i 4 § lagen om
arbetsdomstol. Då i hyresregleringslagen icke i likhet härmed föreskrivits,
att den ene ledamoten skulle utses efter förslag av fastighetsägareorganisationen
och den andre ledamoten efter förslag av hyresgästorganisationen,
torde detta ha helt berott på det förhållandet, att lagstiftningen icke ansett
sig kunna utgå från att sådana organisationer skulle komma att finnas på
varje ort, inom vilken lagen skulle bli gällande. I stor utsträckning hade
vid tillsättandet av hyresnämndsledamöter lagens syfte i här berört hänseende
blivit tillgodosett därigenom, att vederbörande partsorganisationer på de
skilda orterna blivit i tillfälle att föreslå representanter, vilka sedermera
den kommunala myndigheten utsett till ledamöter. Emellertid hade sig förbundet
bekant, att det i vissa fall förekommit, att de kommunala myndigheterna
till partsrepresentanter i hyresnämnderna utsett personer, vilka
icke föreslagits från organisationernas sida, eller att de kommunala myndigheterna
trots att partsorganisationer funnits på orten icke berett dessa
tillfälle att inkomma med förslag. Ett dylikt förhållande utvisade, att syftet
med lagens ifrågavarande bestämmelser — att i hyresnämnderna skapa en
partsrepresentation — icke tillbörligen tillgodosågcs. På grund härav hem
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr Öl.
ställde förbundet, att i propositionen om lagens förlängning måtte uttalas,
att där partsorganisation för fastighetsägare eller hyresgäster funnes,
som regel icke borde utses annan än den som vederbörande organisation
föreslagit.
Föredragande departementschefen yttrade i anledning härav (prop. 212/48
s. 49):
I hyresregleringslagen har icke, såsom i vissa andra lagar, intresserepresentationen
i de beslutande organen knutits till förslag från de intresserade
organisationerna. Då en kommuns beslutande församling väljer ledamöter
i hyresnämnd, är den därför formellt icke bunden av annat än de i lagen
angivna kompetensreglerna. Det är emellertid obestridligt, att med reglerna
om hyresnämndernas sammansättning avsetts icke endast att säkra erforderlig
sakkunskap åt nämnderna utan även att giva skäligt rum åt en representation
av intressentgrupperna på hyresmarknaden. För nutida samhällsuppfattning
är organisationsväsendet på olika områden en naturlig och nödvändig
faktor, och hyresmarknaden utgör därvidlag intet undantag, även
om organisationerna där ännu på många håll äro svaga. Denna ojämnhet
inverkar naturligtvis på frågan om vilken betydelse som skall tillmätas ett
av en organisation framlagt förslag till ledamot i hyresnämnd, men om organisationen
i fråga får anses tämligen representativ för den aktiva delen av
vederbörande intressentgrupp och det icke föreligger särskilda skäl att likväl
välja en annan person, bör enligt min mening den föreslagne icke förbigås.
Lagens tanke är att vid hyresnämndens handläggning ärendet skall
bli allsidigt belyst och att intressena på ömse sidor skola få komma till tals.
Hindras detta genom ett ensidigt val av ledamöter, riskerar man att proceduren
snedvrides. Då jag emellertid förutsätter att denna uppfattning kommer
att godtagas vid utseendet av ledamöter i hyresnämnd, finner jag någon
lagändring icke vara erforderlig.
Vid motsvarande tillfälle år 1949 återkom fastighetsägareförbundet till
frågan och gjorde gällande, att de kommunala myndigheterna visat sig icke
taga hänsyn till det nu anförda uttalandet, vilket av riksdagen lämnats utan
erinran. Flera exempel funnes härpå. Förbundet begärde därför en uttrycklig
lagbestämmelse av innehåll, att om i orten funnes partsorganisationer som
vore representativa för vederbörande intressentgrupp, till ledamot i hyresnämnd
icke borde utses annan än den som föresloges av vederbörande organisation.
Föredragande departementschefen uttalade därvid (prop. 136/49 s. 10),
att även om den av honom tidigare förordade principen icke vunnit efterföljd
överallt, det icke ännu syntes vara nödvändigt att genomföra ändrade lagregler
i fråga om utseendet av hyresnämndsledamöterna. Departementschefen
ville emellertid understryka att saken kunde komma i ett annat läge
om det i fortsättningen skulle visa sig att de kommunala församlingarna
icke på skäligt sätt respekterade partsorganisationerna på hyresmarknaden
och den funktion, som enligt förutsättningarna för denna lagstiftning tillkomme
dessa organisationer i förevarande hänseende.
I sitt nu avgivna yttrande har fastighetsägareförbundet uttalat, att det alltjämt
förekomme, att val av partsrepresentanter i hyresnämnderna skedde
helt efter politiska linjer utan hänsynstagande till dessa departementsche
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr Öl.
lens uttalanden och organisationernas intresse. Ej heller vid handläggning
av besvär över dylika beslut hade saken beaktats. Förbundet vidhölle därför
sin begäran om lagändring i angivet syfte.
Departementschefen.
Det är allmänt känt, att bostadsbristen ännu är mycket svår, och detta
förhållande belyses siffermässigt synnerligen tydligt av den undersökning
av bostadsstyrelsen, som omnämnts i det föregående. Av de beräkningar,
som verkställts angående byggnadsproduktionen och den väntade efterfrågan
under den närmaste tiden, framgår vidare att bostadsbristens avveckling
synes bli en fråga på lång sikt. Det kan därför knappast råda någon
tvekan om behovet av att förlänga hyresregleringslagen ytterligare ett år
från den 1 oktober 1950. Hyresrådets förslag härom har även tillstyrkts i
samtliga yttranden, och jag vill alltså förorda detta förslag.
Sedan länge har det stått klart för de myndigheter, som handhava hyresregleringen,
att övergången från denna till en mera normal ordning blir
komplicerad och kommer att erbjuda vissa problem av ekonomisk och juridisk
art. En utredning härom är påkallad, och det har redan tidigare övervägts,
om tiden kunde vara inne att påbörja en sådan. Även om hyresregleringens
upphävande är en fråga på tämligen lång sikt, kan denna utredning
dock beräknas bli så tidskrävande, att det är skäl att sätta igång den inom
en nära framtid. Det är min avsikt att vidtaga åtgärder härför.
Såsom framhållits av de stora partsorganisationerna på området, torde det
vara lämpligt att till denna utredning hänvisa vissa önskemål om ändringar
i lagstiftningen, som nu ha framförts. Fastighetsägareförbundet har emellertid
föreslagit två lagändringar, som enligt förbundets mening borde genomföras
omedelbart. Den första av dessa, som gäller möjligheten att upphäva
hyresregleringen för viss ort, har dock så nära samband med utredningens
huvuduppgift, att det icke synes lämpligt att behandla denna fråga
fristående.
Det andra av förbundet framställda önskemålet, nämligen om den hänsyn
som vid kommunernas val av ledamöter i hyresnämnd bör tagas till personförslag
från representativa partsorganisationer, har diskuterats vid två tidigare
tillfällen, då förslag framlagts om hyresregleringens förlängning. I
remissyttrande år 1948 anmärkte fastighetsägareförbundet, att i vissa fall
partsorganisationer icke fått tillfälle att avgiva förslag till dylika val och
att i andra fall avgivna förslag icke följts av de beslutande församlingarna.
I anledning härav underströk jag, att med lagens regler om hyresnämndernas
sammansättning avsetts icke endast att säkra erforderlig sakkunskap
åt nämnderna utan även att giva skäligt rum åt en representation av intressegrupperna
på hyresmarknaden. Jag framhöll även att organisationsväsendet
på detta område lokalt sett är mycket ojämnt utbildat och att
detta naturligtvis inverkade på frågan om den betydelse man borde tillägga
ett personförslag från en dylik organisation. Om emellertid organisationen
på cn viss ort finge anses tämligen representativ för den aktiva delen av
12
Kungl. Maj.ts proposition nr Öl.
vederbörande intressegrupp och det icke förelåge särskilda skäl att likväl
välja en annan person borde den föreslagne enligt vad jag uttalade icke förbigås.
Någon lagändring föreslogs emellertid ej, enär jag förutsatte att denna
uppfattning komme att godtagas vid kommande val av ledamöter i hyresnämnd.
Under förarbetena till 1949 års förlängningsproposition gjorde fastighetsägareförbundet
gällande, att de kommunala myndigheterna i flera fall icke
tagit hänsyn till det anförda uttalandet, och förbundet begärde därför en uttrycklig
lagbestämmelse i ämnet. Jag anförde härtill, att det icke ännu syntes
vara nödvändigt att genomföra ändrade lagregler i detta hänseende,
men att för mitt vidkommande saken kunde komma i ett annat läge, om det
i fortsättningen skulle visa sig att de kommunala församlingarna icke på
skäligt sätt respekterade partsorganisationerna på hyresmarknaden och den
funktion, som enligt förutsättningarna för lagen tillkomme dessa organisationer.
Nu har förbundet återkommit till frågan och med angivande av bestämda
fall hävdat, att de kommunala beslutande församlingarna icke tagit den
hänsyn till parisorganisationens förslag, som förutsatts i uttalandena i 1948
och 1949 års propositioner. Jag vill i anledning härav nu liksom tidigare påpeka,
att det utifrån sett självfallet är omöjligt att helt säkert bedöma
innebörden i ett träffat personval, men om det i de fall som förbundet anmärkt
skulle förhålla sig så, att man utan vägande personliga eller andra
skäl frångått förslag av representativa intresseorganisationer, är detta att
beklaga. Det var min förhoppning att de mycket kraftiga principuttalanden
som jag gjort i två på varandra följande propositioner och som godtagits
av riksdagen, skulle tillräckligt klargöra statsmakternas avsikter med
dessa val. Hur det än må förhålla sig med de sedan dess förrättade val, som
förbundets anmärkning gäller, synes i allt fall den därav framkallade diskussionen
vara ett tillräckligt skäl för att icke enbart fortsätta med deklarationer
utan i själva lagen inskriva den princip om organisationernas
ställning som förut angivits i förarbetena.
I anledning härav vill jag också något närmare utveckla den praktiska
betydelsen av organisationernas medverkan vid dessa val. Vid ett tidigare
tillfälle framhöll jag, att för nutida samhällsuppfattning organisationsväsendet
på olika områden är en naturlig och nödvändig faktor och att hyresmarknaden
därvidlag icke utgör något undantag, även om organisationerna
där ännu på många håll äro svaga. Det bör emellertid understrykas,
att organisationernas medverkan icke är självändamål utan har betydelse
endast i den mån den gör förfarandet i hyresnämnden mera fullständigt i
sak och mera förtroendeingivande, sett från parternas synpunkter. Hyresnämndsproceduren
har viss likhet med ett skiljedomsförfarande, och i skiljenämnder
ingå oftast ledamöter som utsetts direkt av parterna. Här har
man icke gått så långt, men i stället är avsikten att befintliga partsorganisationer
å ömse sidor skola spela en viss roll vid valet av nämndledamöter.
Särskilt i de fall, då mål från hyresnämnd överklagas till hyresrådet,
13
Kunyl. Maj:ts proposition nr 51.
framträder betydelsen av en god intresserepresentation i nämnden. Det säger
sig självt, att det för hyresrådet i många fall är en vansklig uppgift att
endast på skriftligt material — ofta för övrigt alltför knapphändigt — pröva
frågor om uppskattning av hyresvärdet i orter ute i landet och liknande
spörsmål. Det har därvid blivit en naturlig sak att fästa stort avseende vid
om hyresnämnden är enhällig eller ej. Men därvid förutsättes att partssynpunkterna
verkligen kommit fram inom nämnden och, i de fall där meningsskilj
aktigheterna varit avsevärda, kommit till uttryck i reservationer.
På grund härav är hyresnämndernas allsidiga sammansättning av betydelse
såväl för ärendets sakbehandling inom nämnden och i överinstansen
som för det förtroende varmed avgörandet omfattas av allmänheten.
Det bör även framhållas, att hyresnämnderna icke äro att anse som kommunala
nämnder i vanlig mening, även om de delvis utses av kommunernas
beslutande organ. Hyresnämnderna ha icke några egentliga kommunala
förvaltningsuppgifter utan handhava i första instans en krisreglering som
i princip avser att omfatta alla tätorter i landet. I huvudsak ha hyresnämnderna
dels att meddela ett slags skiljedom i vissa tvister, dels att pröva ansökningar
om undantag från vissa av lagens regler. Hyresnämnderna böra
därför snarare jämföras exempelvis med domstolar — vilkas ledamöter ju
i första instans också delvis väljas av kommunala församlingar — eller med
taxeringsnämnderna. Det är således oriktigt, som i något fall skett, att organisatoriskt
jämställa hyresnämnderna med de vanliga kommunala organen
och kräva, att de ovillkorligen inordnas i samma system som dessa.
Trots detta är jag emellertid angelägen att understryka, att det icke är
meningen att upphäva kommunernas beslutanderätt vid val av ledamöter i
hyresnämnd. Det är naturligt att kommunerna utse lekmannainslaget i
olika lokala domstolar och förvaltningsmyndigheter, och denna anordning
bör tillämpas även i detta fall. Vad som här framhäves är, att på nu ifrågavarande
område organisationsväsendet har en särskild uppgift och bör i
vissa bestämda former få medverka vid valet. Organisationerna äro emellertid
mycket olika utbyggda inom orterna, och därför bör de kommunala
församlingarnas uppgift bli dubbel: dels att bilda sig en åsikt om hur pass
representativ den förslagsställande föreningen är, dels att med ledning
härav träffa personvalet. Att en person blivit föreslagen av en intressentförening
på området skall alltså vara en omständighet som talar för hans
val, svagare eller starkare alltefter graden av representativitet hos den
organisation som föreslagit honom. Denna omständighet får så vägas mot
övriga eventuella kandidaters företräden, såsom erfarenhet av socialt arbete
o. s. v. Det ligger i sakens natur, att dessa skäl för den ene eller den
andre kunna vara mycket svåra att jämföra och att man — så växlande
som förhållandena äro — omöjligen kan säga, att det ena eller andra skälet
ovillkorligen skall vara avgörande. Men det bör upprepas vad som förut
sagts om att hyresnämnderna icke ha egentliga kommunala uppgifter och
att kommunerna därför icke ha samma intresse som i fråga om vanliga
nämnder att i första hand placera kommunalpolitiskt verksamma personer.
14
Kungl. Moj:ts proposition nr 51.
Det är en vansklig uppgift att i en lagregels koncentrerade form sammanfatta
vad här sagts och därvid å ena sidan ge organisationsväsendet vad
som enligt nutida betraktelsesätt rätteligen tillkommer detsamma men å
andra sidan icke inge den föreställningen, att fråga är om att formellt binda
eller kringskära den beslutande kommunala församlingens avgörande. Uppenbarligen
skulle de här anförda synpunkterna på vilka hänsyn som höra
tagas vid valet alltjämt hellre ha sin plats i lagens motiv än i dess text, och
det är endast med tvekan jag föreslår en lagändring i detta hänseende. Erfarenheten
visar emellertid, att man i praxis på sina håll icke delar denna
mening utan först genom en formlig lagändring låter sig övertygas om att
vid valet bör tillgå såsom här är sagt.
En lagbestämmelse i här ifrågavarande syfte synes till en början böra
upptaga en formlig förslagsrätt för intressesammanslutningar inom området.
I enlighet härmed bör det åligga ordföranden i den beslutande kommunala
församlingen att, då val av ledamot i hyresnämnd skall äga rum,
lämna förslagsberättigad förening tillfälle att avgiva förslag. Med hänsyn
till den ojämnhet i organisationsväsendet, som förut berörts, är det på
mänga orter ovisst om det finns någon förening som bör ha förslagsrätt.
Omvänt kan det tänkas att två eller flera organisationer med samma verksamhetsområde
kunna göra anspråk på förslagsrätt. Det bör därför ankomma
på förening som vill erhålla sådan rätt att själv taga initiativ genom
att göra framställning därom till ordföranden. Har så skett, bör föreningen
få förslagsrätt, om den inom kommunen driver verksamhet av
det slag som här avses. I anslutning till de tre kategorierna av ledamöter
bör förslagsrätt tillkomma intressesammanslutningar av respektive ägare
av hyresfastigheter, hyresgäster samt rörelseidkare. Anmälan bör gälla för
lagens hela återstående giltighetstid, icke endast för det val som därnäst
inträffar.
Då den beslutande församlingens ordförande prövar, om en anmäld förening
skall få tillfälle att avgiva förslag, bör han inskränka sig till de nu
nämnda förutsättningarna, d. v. s. att föreningen har sådant ändamål som
nyss sagts och driver verksamhet inom kommunen. Däremot skulle det föra
för långt att redan i detta sammanhang pröva även föreningens representativitet.
Denna omständighet bör däremot såsom förut framhållits tagas i
betraktande då den beslutande församlingen skall företaga själva valet.
I fråga om valet torde i lagen böra angivas endast själva den princip som
här utvecklats, nämligen att vid valet skälig hänsyn skall tagas till förslag,
avgivet av förening, som med hänsyn till medlemsantal, verksamhet och
övriga omständigheter kan anses väl företräda ifrågavarande intressegrupp.
Nu angivna bestämmelser torde böra infogas som en ny paragraf efter
huvudbestämmelsen i 14 § om hyresnämndernas sammansättning och betecknas
14 a §.
Till en lag om förlängning av hyresregleringslagen torde, liksom vid föregående
förlängningstillfällen, böra fogas övergångsbestämmelser av inne
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 51.
15
börd att ansökan om förlängning av hyresförhållande eller övertagande av
hyresrätt, som avser tid efter lagens hittillsvarande giltighetstid, må göras
inom viss kortare tid efter det förlängningslagen blivit utfärdad. Det torde
kunna beräknas, att förlängningslagen kan börja tillämpas den 1 april 1950.
I enlighet med vad sålunda anförts ha inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1. lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. 777., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. msamt
3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. 777.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
angivna ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Erik Skiöld.
1 Denna bilaga, som är likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen, har bär
uteslutits.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 51.
Bilaga A.
Sammanställning av uppgifter om bostadsbristen i vissa kommuner
hösten 19t9.
De i kol. 3—7 samt kol. 9 redovisade siffrorna avse av förmedlingsorganen kända fall (med undantag
av siffrorna för Norrköping, som bygga på uppskattningar). I kol. 8 förekomma även uppskattningar.
Med familjebostad avses i detta sammanhang lägenhet om minst ett rum och kokvrå
avsedd att stadigvarande brukas som bostad.
Antal inom kommunen boende familje-försörjare som sakna familjebostad. |
Antal av uppfatt-ning ut-dömbara |
Antal fam.för-sörj.som |
||||||
Län/Kommun |
Antal inv. 7i 1949 |
Fam.-förs. bor |
Fam.-förs. bor |
Fam.-förs. bor |
Hela antalet |
Därav |
||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
G |
7 |
8 |
9 |
Stockholm......... |
725 714 |
10 598 |
143 |
180 |
10 921 |
8 587 |
601 |
3 684 |
Stockholms län |
||||||||
Huddinge.......... |
20124 |
118 |
12 |
146 |
276 |
187 |
86 |
76 |
Nynäshamn........ |
7 552 |
44 |
— |
— |
44 |
35 |
— |
30 |
Solna.............. |
35 466 |
460 |
27 |
487 |
191 |
1700 |
515 |
|
Sundbyberg........ |
23 721 |
378 |
25 |
29 |
432 |
269 |
260 |
260 |
Södertälje.......... |
23 959 |
174 |
57 |
49 |
280 |
150 |
59 |
129 |
Uppsala län |
||||||||
Enköping.......... |
9 533 |
37 |
5 |
2 |
44 |
20 |
32 |
90 |
Uppsala........... |
60 428 |
380 |
23 |
32 |
435 |
318 |
475 |
101 |
Södermanlands län |
||||||||
Eskilstuna......... |
51 674 |
222 |
30 |
16 |
268 |
182 |
21 |
262 |
Katrineholm....... |
13 962 |
38 |
13 |
— |
51 |
44 |
78 |
72 |
Nyköping.......... |
17 705 |
105 |
24 |
39 |
168 |
124 |
— |
57 |
Östergötlands län |
||||||||
Finspång.......... |
12 424 |
15 |
3 |
4 |
22 |
16 |
15 |
39 |
Linköping......... |
51907 |
178 |
2 |
26 |
206 |
73 |
625 |
103 |
Mjölby............ |
7 834 |
2 |
9 |
— |
11 |
7 |
22 |
5 |
Norrköping........ |
83 279 |
450 |
110 |
200 |
760 |
270 |
1200 |
250 |
Jönköpings län |
||||||||
Eksjö............. |
9 502 |
32 |
2 |
4 |
38 |
30 |
5 |
14 |
Huskvarna......... |
12 014 |
27 |
11 |
8 |
46 |
16 |
50 |
55 |
Jönköping......... |
42 428 |
340 |
— |
32 |
372 |
260 |
664 |
163 |
Nässjö............. |
15 166 |
57 |
— |
19 |
76 |
49 |
29 |
14 |
Värnamo.......... |
11067 |
21 |
5 |
5 |
31 |
23 |
17 |
71 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 51.
17
Antal inom kommunen boende familje-försörjare som sakna familjebostad. |
Antal av uppfatt-ning ut-dömbara |
Antal fam.för-sörj.som |
||||||
Län/Kommun |
Antal inv. ‘/i 1949 |
Fam.-:örs. bor |
Fam.-förs. bor |
Fam.-förs. bor |
Hela antalet |
Därav |
||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
Kronobergs län |
40 |
134 |
||||||
Alvesta............ |
4 494 |
20 |
— |
7 |
27 |
16 |
||
Ljungby ........... |
6 942 |
18 |
6 |
3 |
27 |
19 |
31 |
10 |
Kalmar län |
||||||||
Kalmar............ |
26 055 |
286 |
12 |
22 |
320 |
258 |
400 |
26 |
Vimmerby......... |
4 850 |
10 |
8 |
12 |
30 |
25 |
53 |
18 |
Västervik.......... |
15124 |
20 |
6 |
8 |
34 |
20 |
175 |
15 |
Gotlands län |
||||||||
Visby............. |
14 342 |
24 |
20 |
12 |
56 |
47 |
30 |
3 |
Blekinge län |
32 |
10 |
||||||
Karlshamn......... |
10 565 |
6 |
6 |
3 |
15 |
15 |
||
Karlskrona......... |
30 654 |
260 |
20 |
1 |
281 |
134 |
102 |
270 |
Ronneby.......... |
6 934 |
14 |
— |
1 |
15 |
10 |
80 |
16 |
Kristianstads län |
||||||||
Hässleholm........ |
10 206 |
30 |
— |
15 |
45 |
30 |
52 |
220 |
Kristianstad....... |
23 779 |
98 |
— |
— |
98 |
82 |
185 |
300 |
Simrishamn........ |
3 400 |
15 |
9 |
— |
24 |
21 |
• |
— |
Malmöhus län |
||||||||
Hälsingborg........ |
70 729 |
304 |
15 |
6 |
325 |
255 |
342 |
257 |
Landskrona........ |
24 568 |
55 |
31 |
4 |
90 |
36 |
368 |
61 |
Lund.............. |
33 242 |
79 |
26 |
5 |
110 |
63 |
68 |
59 |
Malmö............ |
185 947 |
1897 |
83 |
52 |
2 032 |
1198 |
2 000 |
619 |
Hallands län |
||||||||
Falkenberg......... |
8071 |
8 |
— |
10 |
18 |
5 |
31 |
90 |
Halmstad.......... |
34 232 |
237 |
23 |
30 |
290 |
208 |
600 |
71 |
Varberg........... |
12 217 |
88 |
4 |
2 |
94 |
65 |
56 |
20 |
Göteborgs o. Bohus län |
||||||||
Göteborg.......... |
343 983 |
2 265 |
474 |
214 |
2 953 |
1861 |
124 |
312 |
Lysekil............ |
6 677 |
4 |
— |
18 |
22 |
17 |
18 |
16 |
Mölndal........... |
20 012 |
250 |
21 |
13 |
284 |
170 |
437 |
381 |
Partilie............ |
11676 |
35 |
16 |
— |
Öl |
24 |
48 |
20 |
Uddevalla......... |
23 720 |
204 |
13 |
18 |
235 |
124 |
93 |
ilo |
Älvsborgs län |
31 |
|||||||
Alingsäs........... |
12 327 |
46 |
12 |
14 |
72 |
46 |
96 |
|
Borås............. |
65 906 |
193 |
22 |
— |
215 |
124 |
795 |
171 |
Kinna............. |
4 774 |
12 |
— |
5 |
17 |
9 |
30 |
156 |
Trollhättan........ |
23158 |
41 |
— |
5 |
46 |
26 |
70 |
62 |
Vänersborg........ |
15116 |
34 |
20 |
29 |
83 |
44 |
319 |
77 |
Skaraborgs län |
48 |
|||||||
Lidköping......... |
13 988 |
62 |
6 |
1 |
59 |
39 |
90 |
2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 51.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 51.
Antal inom kommunen boende familje-försörjare som sakna familjebostad. |
Antal av uppfatt-ning ut-dö mbara |
Antal fam.för-sörj.som |
||||||
Län/Kommun |
Antal inv. 7. 1949 |
Fam.-förs. bor utan |
Fam.-förs. bor |
Fam.-förs. bor |
Hela antalet |
Därav |
||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
Mariestad.......... |
8 000 |
10 |
16 |
3 |
29 |
25 |
107 |
147 |
Skövde ............ |
17 043 |
42 |
— |
15 |
67 |
27 |
60 |
180 |
Tidaholm.......... |
5 842 |
18 |
— |
— |
18 |
14 |
76 |
23 |
Värmlands lån |
||||||||
Arvika............ |
14 938 |
36 |
12 |
48 |
96 |
98 |
8 |
22 |
Karlstad........... |
34 344 |
290 |
— |
60 |
350 |
230 |
300 |
140 |
Kristinehamn...... |
16 745 |
103 |
23 |
8 |
134 |
87 |
116 |
28 |
Örebro län |
||||||||
Hallsberg.......... |
4 210 |
18 |
— |
4 |
22 |
15 |
11 |
87 |
Karlskoga......... |
30189 |
93 |
51 |
60 |
204 |
167 |
1060 |
20 |
Örebro............ |
64 693 |
650 |
28 |
34 |
712 |
506 |
700 |
63 |
Västmanlands län |
||||||||
Arboga............ |
8 863 |
5 |
0 |
0 |
6 |
5 |
88 |
15 |
Fagersta........... |
11201 |
112 |
36 |
0 |
148 |
59 |
40 |
39 |
Västerås........... |
55 828 |
342 |
13 |
20 |
375 |
161 |
434 |
73 |
Kopparbergs län |
7118 |
27 |
26 |
4 |
67 |
43 |
18 |
60 |
Borlänge........... |
20 645 |
142 |
21 |
55 |
218 |
162 |
20 |
82 |
Falun............. |
16151 |
132 |
— |
5 |
137 |
105 |
200 |
nppsr. saknas |
Smedjebacken...... |
3 221 |
6 |
3 |
4 |
13 |
9 |
15 |
28 |
Gävleborgs län |
||||||||
Gävle............. |
45 315 |
775 |
38 |
156 |
969 |
464 |
159 |
172 |
Hudiksvall......... |
8 411 |
30 |
7 |
6 |
43 |
35 |
150 |
250 |
Sandviken......... |
18151 |
119 |
12 |
12 |
143 |
74 |
331 |
220 |
Västernorrlands län |
||||||||
Härnösand......... |
14 561 |
105 |
15 |
— |
120 |
33 |
365 |
187 |
Kramfors.......... |
13 698 |
63 |
23 |
— |
86 |
65 |
320 |
96 |
Sundsvall.......... |
24 827 |
45 |
— |
22 |
67 |
49 |
281 |
146 |
Örnsköldsvik....... |
7 309 |
48 |
4 |
24 |
76 |
47 |
94 |
28 |
Jämtlands län |
||||||||
Östersund......... |
20 763 |
159 |
6 |
8 |
173 |
127 |
75 |
73 |
Västerbottens lån |
||||||||
Skellefteå stad..... |
13 615 |
46 |
— |
8 |
54 |
25 |
106 |
28 |
Umeå stad......... |
16 592 |
69 |
— |
10 |
79 |
33 |
in |
38 |
Vännäs............ |
2 854 |
11 |
— |
6 |
17 |
12 |
15 |
22 |
Norrbottens län |
||||||||
Boden............. |
10 926 |
97 |
2 |
76 |
175 |
in |
83 |
121 |
Gällivare.......... |
21 811 |
143 |
35 |
20 |
198 |
129 |
237 |
uppe. saknas |
Kiruna............ |
18 385 |
242 |
8 |
18 |
268 |
202 |
171 |
14 |
Luleå............. |
19 434 |
255 |
22 |
19 |
296 |
195 |
128 |
266 |
Kungl. Maj.ts proposition nr 51.
IS
Vtdrng av protokollet, hållet i Kungl. Maj. ts lagråd den 3 februari
1950.
Närvarande:
justitieråden GEijer,
Lech,
regeringsrådet Quensel,
justitierådet Beckman.
Enligt lagrådet den 3 februari 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i
statsrådet den 20 januari 1950, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till
1. lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om htjresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.; samt
3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245)
med vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet
av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet E. Hedfeldt.
Lagrådet lämnade förslagen utan anmärkning.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 51.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 3 februari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Möller, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,
Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 3
februari 1950 avgivna utlåtande över de till lagrådet den 20 januari 1950
remitterade förslagen till
1. lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag;
2. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. msamt
3. lag angående fortsatt giltighet av lagen den 28 maj 1948 (nr 245) med
vissa bestämmelser om hyresrätt vid hemskillnad eller äktenskapsskillnad
m. m.
Med förmälan, att förslagen av lagrådet lämnats utan erinran, hemställer
föredraganden, att förslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Einar Herlitz.
Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
eoooei