Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
1
Nr 5.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av
rusdrycker, m. m.; given Drottningholms slott den 21
december 1949.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni
1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, samt
2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923
(nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av
exportöl.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att nu gällande bestämmelser om rätt till transitering
av rusdrycker och exportöl — vilka bestämmelser innebära att
transitering må ske endast till utrikes ort med bantåg samt, i viss omfattning,
med luftfartyg — utsträckas att avse rätt till transitering till utrikes
ort eller mellan inrikes orter med bantåg eller med luftfartyg i linjefart. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 5,
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den
18 Juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.
Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 10 § 2 mom. förordningen den 18
juni 1937 angående försäljning av rusdrycker skall upphöra att gälla dels
ock att 2 kap. 10 § 4 mom. f) samma förordning1 skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
10 §.
4 mom. Utan hinder av vad i denna paragraf stadgas må
f) sändningar av rusdrycker med f) rusdrycker transiteras med banbantåg
forslas genom riket till utri- tåg eller med luftfartyg i linjefart,
kes ort, när de åtföljas av jårnvägsfraktbrev,
som utställts i enlighet
med internationella fördraget om
godsbefordran å järnväg.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1950.
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923
| (nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom
riket av exportöl.
Härigenom förordnas, att till 3 § förordningen den 1 juni 1923 angående
förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl1 2 skall fogas
ett nytt moment, betecknat 5., av nedan angivna lydelse.
3 §.
5. Exportöl må transiteras med bantåg eller med luftfartyg i linjefart.
Denna förordning träder i kraft den 1 april 1950.
1 Senaste lydelse av 2 kap. 10 § 4 mom. se 1948:140.
2 Senaste lydelse av 3 § se 1948:141.
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet d Drottningholms slott den 21
december 1949.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson1, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om viss
utvidgning av rätten till transitering av rusdrycker m. m. samt anför därvid
följande.
I 144 § tredje stycket tullstadgan föreskrives att gods, som införts till
Sveriges tullområde, må utan föregående förtullning eller uppläggning å
tullager försändas till annan ort inom tullområdet eller till ort utom nämnda
område (transitering).
Enligt 1 § andra stycket förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående
transitering av införselförbjudna varor m. m. (jfr SFS 1935: 252) gäller
förbud mot transitering av alkoholhaltiga varor, som kunna användas såsom
berusningsmedel. I tredje stycket i samma paragraf föreskrives emellertid,
att vad i paragrafen är stadgat icke skall äga tillämpning, där annat följer
av bestämmelse i den författning, genom vilken införselförbudet meddelats,
eller särskild av Konungen meddelad föreskrift.
Från förbudet att transitera alkoholhaltiga varor ha, såvitt nu är av intresse,
följande undantag medgivits:
1) Enligt 2 kap. 10 § 4 mom. f) rusdrycksförsäljningsförordningen den
18 juni 1937 (nr 436) må sändningar av rusdrycker med bantåg forslas
genom riket till utrikes ort, när de åtföljas av järnvägsfraktbrev, som utställts
i enlighet med internationella fördraget om godsbefordran å järnväg.
Genom kungl. brev till generaltullstyrelsen den 11 november 1938 har denna
transiteringsrätt utvidgats att omfatta jämväl sändningar av exportöl och
andra i nyssnämnda författningsrum icke avsedda alkoholhaltiga varor,
vilka kunna användas såsom berusningsmedel.
2) Genom resolution den 6 maj 1932 har Kungl. Maj:t medgivit, att
spritdrycker och andra alkoholhaltiga varor, vilka kunna användas såsom
berusningsmedel, finge tills vidare, då de med flygplan ankomme till Malmö
för vidare försändning till Finland eller Norge, efter behörig, av Aktiebolaget
Aerotransport hos tullanstalten i Malmö gjord anmälan vidarebefordras
genom Sverige till destinationsorten.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
I en den 9 september 1948 dagtecknad skrift, som inkommit till finansdepartementet,
har Aktiebolaget Aerotransport anfört, att starka skäl talade
för att bestämmelserna i rusdrycksförsäljningsförordningen angående transitering
av rusdrycker med bantåg utsträcktes att äga tillämpning jämväl
beträffande sändningar av rusdrycker med luftfartyg. Därest dylik frakt
med luftfartyg anlände till svensk flygplats för transitering genom landet,
måste transporten ske med bantåg, vilket förutom onödig tidsförlust visat
sig vålla andra olägenheter. Bolaget hemställde därför om sådana åtgärder
att nyssnämnda bestämmelser gjordes tillämpliga även beträffande sändningar
av rusdrycker med luftfartyg.
Över denna framställning har, efter remiss, utlåtande avgivits av kontrollstyrelsen
den 10 mars 1949. Vid utlåtandet ha fogats dels ett av generaltullstyrelsens
kanslibyrå avgivet utlåtande i ärendet dels ock till kanslibyrån
inkomna yttranden från tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och
Malmö, järnvägs- och flygtullavdelningarna i Stockholm, sjö- och flygtullavdelningarna
i Malmö samt tullkamrarna i Hälsingborg, Trelleborg, Mon,
Charlottenberg och Haparanda.
Kontrollstyrelsen har anfört att till grund för de lämnade transiteringsmedgivandena
låge principen, att transitohandeln icke borde hämmas genom
besvärande ordningsföreskrifter i andra fall än där sådant vore betingat av
något allmänt intresse. Då hinder ur nykterhetssynpunkt eller av annan
anledning icke syntes förefinnas mot det sökta medgivandet borde föreliggande
framställning bifallas.
De i ärendet hörda tullmyndigheterna ha tillstyrkt eller lämnat utan erinran
bolagets ifrågavarande framställning. I
I anledning av remissen har kontrollstyrelsen vidare upptagit till behandling
frågan, huruvida ytterligare författningsändringar vore erforderliga beträffande
rätten till transitering av alkoholhaltiga varor. I detta hänseende
har förekommit följande.
Kontrollstyrelsen har framhållit, att även efter ett bifall till framställningen
skulle finnas en del luckor i transiteringsrätten, som tedde sig omotiverade.
Man skulle t. ex. icke kunna transitförsända alkoholvara med
flygplan, därest den ankommit till riket med järnväg eller fartyg. Vidare
skulle exportöl icke åtnjuta samma transiteringsfrihet som rusdrycker. Till
utfyllande av dessa luckor, varigenom skulle vinnas förenkling av transiteringsföreskrifterna,
hade styrelsen utarbetat förslag dels till ändrad lydelse
av 2 kap. 10 § 4 mom. f) rusdrycksförsäljningsförordningen, dels till ändring
i 3 § förordningen den 1 juni 1923 (nr 141) angående förbud mot införsel
till och försäljning inom riket av exportöl. Dessa förslag, enligt vilka
rusdrycker och exportöl finge med bantåg eller med luftfartyg i linjetrafik
transiteras till utrikes ort, hade under hand underställts generaltullstyrelsens
kanslibyrå för granskning. I yttrande över förslagen hade kanslibyrån
ansett vissa anförda skäl tala för att de ifrågasatta transiteringsmedgivandena
vid transporter med bantåg och luftfartyg lämpligen borde utvidgas
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
5
till att omfatta även transitering från en ort till en annan inom landet. Då,
såvitt kontrollstyrelsen kunnat finna, några olägenheter ur nykterhetssynpunkt
icke syntes vara att befara genom en anordning i enlighet med kanslibyråns
förslag, finge kontrollstyrelsen tillstyrka detsamma. I enlighet härmed
borde i 2 kap. 10 § 4 mom. f) rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas,
att rusdrycker finge transiteras med bantåg eller med luftfartyg i linjefart.
Vidare borde i förordningen angående förbud mot införsel till och försäljning
inom riket av exportöl föreskrivas, att exportöl finge transiteras med
bantåg eller med luftfartyg i linjefart.
Generaltullstyrelsens kanslibyrå har till stöd för förslaget om utvidgning
av transiteringsmedgivandena till att omfatta även transitering från en ort
till en annan inom landet åberopat vissa uttalanden av de lokala tullmyndigheterna.
Av dessa yttranden må följande här återgivas.
Tulldirektionen i Göteborg — som i likhet med övriga hörda tullmyndigheter
erhållit del av kontrollstyrelsens först utarbetade förslag — har anfört,
att starka skäl talade för att de av kontrollstyrelsen sålunda ifrågasatta
ändringarna utsträcktes att gälla all transitering, alltså även med fartyg
och oavsett om bestämmelseorten vore inrikes eller utrikes ort. Om
exempelvis ett norskt fartyg, liggande i Göteborgs hamn, för sitt proviantförråd
rekvirerade rusdrycker eller exportöl från sitt hemland, syntes det
skäligt att dessa varor skulle utan särskilt tillstånd kunna transiteras från
gränsorten till Göteborg. Tulldirektionen kunde icke finna, att en sådan utsträckt
transiteringsrätt skulle innebära någon som helst ökad risk för alkoholmissbruk.
Flygtullavdelningen i Malmö har framhållit att gods, som med luftfartyg
ankomme till Malmö och vore destinerat till Finland, med nuvarande flygförbindelser
icke kunde transiteras direkt till den utrikes destinationsorten
utan måste förpassas inrikes till Stockholm för vidare befordran till Finland.
Enligt kontrollstyrelsens först utarbetade förslag skulle det därför
fortfarande icke vara möjligt att med luftfartyg transitera rusdrycker resp.
exportöl från Malmö till Finland. Flygtullavdelningen föresloge därför, att
rusdrycker och exportöl skulle få med bantåg eller med luftfartyg i linjetrafik
transiteras till utrikes ort eller till ort inom riket för vidare befordran
till utrikes ort.
Sjötullavdelningcn i Malmö har — med instämmande av tulldirektionen
i samma stad — föreslagit att transitering skulle medgivas till såväl inrikes
som utrikes ort utan någon begränsning till vissa slag av transportmedel.
Generaltullstyrelsens kanslibyrå har i sitt utlåtande anfört, att det knappast
syntes vara tillrådligt att helt biträda de förslag som framförts av
tulldirektionerna i Göteborg och Malmö. Man kunde nämligen hysa vissa
betänkligheter mot att tillåta transitering av rusdrycker och exportöl med
fartyg och fordon. Däremot kunde de av tulldirektionen i Göteborg åberopade
skälen ävensom vad flygtullavdelningen i Malmö anfört anses tala för
att de ifrågasatta transiteringsmedgivandena vid transporter med bantåg
och luftfartyg lämpligen borde utvidgas att omfatta även transitering från
en ort Ull en annan inom landet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
I remissyttrandena har vidare upptagits till behandling frågan om upphävande
av den i 2 kap. 10 § 2 inom. rusdrycksförsäljningsförordningen upptagna
bestämmelsen, att vid varje tullplats i riket skall över därstädes till
förtullning anmälda rusdrycker föras särskild förteckning, upprättad enligt
formulär som fastställes av generaltullstyrelsen efter hörande av kontrollstyrelsen,
vilken förteckning årligen skall insändas till kontrollstyrelsen.
Tulldirektionen i Stockholm har anfört följande.
För Stockholms vidkommande omfatta dessa förteckningar sammanlagt
årligen omkring 70 å 80 sidor å den nu använda blanketten.
Jämlikt 1 inom. i 2 kap. 10 § må rusdrycker införas blott av Aktiebolaget
Vin- & spritcentralen samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen, av systembolag.
Vidare föreskrives i 5 inom., att angående införsel av rusdrycker för
vissa där angivna ändamål meddelas särskilda bestämmelser av Konungen,
och enligt kungörelsen den 18 december 1918 skall för ifrågavarande införsel
erfordras tillstånd av kontrollstyrelsen. Införsel med stöd av detta senare
stadgande torde vara synnerligen ringa och kontrollstyrelsen bestämmer
eller kan i varje meddelat tillstånd bestämma den kvantitet, som får införas.
Kontrollen över Aktiebolaget Vin- & spritcentralens och systembolagens
verksamhet torde vara så effektiv, att av dessa bolag till kontrollstyrelsen
lämnade uppgifter angående införda kvantiteter böra anses tillförlitliga. Med
hänsyn härtill vill direktionen ifrågasätta nödvändigheten av de av tullmyndigheterna
förda förteckningarna och om icke ur ren rationaliseringssynpunkt
bestämmelserna om dessas förande och överlämnande till kontrollstyrelsen
kunde utgå ur förordningen om försäljning av rusdrycker.
Generaltullstyrelsens kanslibyrå har erinrat om att generaltullstyrelsen i
skrivelse till justitiedepartementet den 20 november 1947 i anledning av
Kungl. Maj :ts cirkulär till vissa statsmyndigheter angående förenkling av
förvaltningsförfarandet föreslagit upphävande av ifrågavarande bestämmelse;
enligt styrelsens mening syntes det lämpligt att i detta sammanhang upptaga
till behandling spörsmålet om bestämmelsens upphävande.
Kontrollstyrelsen har förklarat, att även styrelsen ansåge att berörda
stadgande i 2 kap. 10 § 2 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen numera
vore obehövligt och därför kunde utgå ur förordningen.
Departementschefen. Frågan om ändrade bestämmelser rörande transitering
av rusdrycker har icke i egentlig mening samband med spörsmålet om
utformningen av den svenska nykterhetslagstiftningen. Frågan bör i stället
närmast betraktas såsom ett spörsmål angående förenkling och rationalisering
av förekommande transporter av rusdrycker. Vid sådant förhållande
torde frågan kunna upptagas till prövning utan avvaktan på resultatet av
den utredning angående nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning,
som för närvarande pågår inom 1944 års nykterhetskommitté.
Med hänsyn till den reguljära lufttrafikens utveckling under senare år
synes det rimligt, att rätten till transitering till utrikes ort av rusdrycker
utsträckes att gälla — förutom transporter å bantåg — jämväl transporter
å luftfartyg i linjefart.
Vad angår förslaget att utvidga transiteringsrätten till att omfatta jämväl
Kungl. Maj.ts proposition nr 5.
7
transitering mellan inrikes orter med bantåg och luftfartyg torde — såsom
framgår bl. a. av vad flygtullavdelningen i Malmö anfört — en dylik utvidgning
vara erforderlig för att möjliggöra den önskvärda förenklingen av
transportförhållandena. I anledning härav och då genomförandet av förslaget
icke kan medföra några olägenheter ur nykterhetssynpunkt, tillstyrker
jag jämväl denna utvidgning av transiteringsrätten.
Däremot anser jag mig icke böra förorda, att bestämmelserna om rätt till
transitering av rusdrycker skulle göras tillämpliga även vid utnyttjandet av
andra transportmedel än bantåg och luftfartyg i linjefart. Vad särskilt angår
fartyg må framhållas, att det praktiska behovet av en dylik utvidgning torde
vara ringa och att någon kritik mot nuvarande bestämmelser icke framkommit
från vederbörande rörelseidkares och näringsorganisationers sida.
I detta sammanhang må även erinras om att det i tulltekniskt hänseende
icke anses som transitering, då ett från utrikes ort kommande fartyg, efter
angörande av svensk hamn, fortsätter resan till annan svensk hamn eller
till utrikes hamn för avlämnande av dit destinerat gods, som icke upptagits
i fartygsanmälan för den först anlöpta hamnen.
Vad angår rätten till transitering av exportöl gäller för närvarande enligt
Kungl. Maj:ts brev till generaltullstyrelsen den 11 november 1938, att
sändningar av exportöl må tills vidare med bantåg forslas genom riket till
utrikes ort, när de åtföljas av internationell järnvägsfraktsedel. Vidare må
anmärkas, att den förut omnämnda resolutionen den 6 maj 1932 äger tilllämpning
jämväl vid transitering av exportöl.
Kontrollstyrelsen har förordat att rätten till transitering av exportöl
skulle utvidgas att erhålla samma omfattning som rätten till transitering
av rusdrycker. Då ej heller i detta hänseende några olägenheter torde uppkomma
av förslagets genomförande, tillstyrker jag detsamma.
Slutligen har kontrollstyrelsen anfört, att bestämmelsen i 2 kap. 10 § 2
mom. rusdrycksförsäljningsförordningen om förande och insändande till
kontrollstyrelsen av förteckning över till förtullning anmälda rusdrycker
numera vore obehövlig och därför kunde utgå ur förordningen. Med anledning
härav föreslår jag, att bestämmelsen i fråga upphäves.
I enlighet med vad sålunda anförts ha inom finansdepartementet upprättats
förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av 2 kap. 10 § förordningen den 18 juni
1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker, samt
2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 1 juni 1923
(nr 141) angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av
exportöl.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda två
författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 5.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Folke Persson.
iii*>
498069,
Stockholm. Isaac''Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.