Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

1

Nr 41.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående grunderna för
höjning av löner enligt statens löneplansförordning
m. m.; given Drottningholms slott den 20 januari
1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

GUSTAF.

John Lingman.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 20 januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Statsrådet Lingman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter fråga om grunderna för höjning av löner enligt statens
löneplansförordning in. in. och anför därvid följande.

De lönebelopp, som finnas angivna i grundlönetabellerna i 3 § statens
löneplansförordning den 30 juni 1947 (nr 376) skola enligt 4 § samma förordning
höjas eller sänkas enligt i huvudsak följande grunder.

Socialstyrelsen beräknar kvartalsvis förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna
i sista månaden under vederbörande kvartal och 100/no av
levnadskostnaderna i mars 1946. På grundval härav fastställer Kungl.
Maj :t det procenttal (pristalet), som utmärker nämnda förhållande. Så

1 Diliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 41.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

framt icke Kungl. Maj :t och riksdagen funnit skäl särskilt föreskriva, att
förhöjning av de i grundlönetabellerna angivna månadslönerna skall ske
med högre belopp eller även i annat fall än som föranledes enbart av levnadskostnadsutvecklingen,
skall månadslönen höjas med 3 procent för varje
hel mångfald av 4, varmed pristalet överstiger 100. Om pristalet, efter att ha
uppvisat viss ökning, åter nedgår, skall dock månadslönen höjas efter oförändrat
procenttal, så länge pristalet överstiger närmast lägre hela mångfald
av 4. Dessa regler skola likväl icke medföra rätt till höjning av lönen
efter högre procenttal än 18, motsvarande pristalet 124. Det lönebelopp, varå
höjning får beräknas, har begränsats till 1 200 kronor i månaden. Om pristalet
nedgår till eller understiger 90, skall, så framt Kungl. Maj :t och riksdagen
därom besluta, månadslönen sänkas med högst 5 procent.

På grund av statsmakternas särskilda beslut (prop. 1947: 300, r. skr. nr
442; prop. 1948: 276, r. skr. nr 416; prop. 1949: 34, r. skr. nr 118) har emellertid
angivna samband mellan löner och levnadskostnader icke upprätthållits.
Enligt övergångsbestämmelse till statens löneplansförordning skulle sålunda
bestämmelserna i 4 § träda i kraft den 1 juli 1948, såvida ej Kungl.
Maj :t och riksdagen annorlunda särskilt beslutade, och enligt förordningen
den 30 juni 1948, nr 553, skola nämnda bestämmelser träda i kraft den dag,
Kungl. Maj :t och riksdagen besluta.

De särskilda grunder för höjning av månadslön m. m. enligt löneplansförordningen,
som trätt i stället för den automatiska lönerörligheten, ha inneburit
följande. För budgetåret 1947/48 fastställdes procenttalet 12 att läggas
till grund för nänmda höjning. För tiden 1 juli—31 december 1948 skulle
höjningen ske efter samma procenttal, dock att procenttalet skulle ökas till
20 för den händelse pristalet stege till 124 eller däröver. Samma grunder ha
gällt under kalenderåret 1949. Vad angår pristalets beräkning har Kungl.
Maj :t efter riksdagens hörande (prop. 1948: 250, r. skr. nr 415) förordnat,
att pristalet skall grundas å genom socialstyrelsens försorg verkställda beräkningar,
vid vilka hänsyn icke skall tagas till direkta skatter och sociala
förmåner, varjämte förordnats, att vid pristalsberäkningen 100/no av levnadskostnaderna
i mars 1946 skola anses motsvara 1935 års genomsnittliga levnadskostnader
ökade med 36,34 procent.

Att den automatiska lönerörligheten avkopplades under budgetåret 1947/
48 sammanhänger närmast med att det under våren 1947 fanns grundad
anledning förutsätta, att lönerörligheten vid tillämpning av dittills använda
grunder för levnadskostnadsberäkningen skulle föranleda omotiverade svängningar
i lönebeloppen. Motsvarande åtgärder under senare halvåret 1948
och under år 1949 ha däremot ingått såsom led i den allmänna stabiliseringspolitiken
i enlighet med de resultat som nåtts vid överläggningar med statstjänstemännens
huvudorganisationer, statstjänarkartellen, statstjänstemännens
riksförbund och tjänstemännens centralorganisation. Beträffande dessa
överläggningar må här erinras om följande.

Pristalet för andra kvartalet 1948 utgjorde 120. Med utgångspunkt från att
de för senare halvåret 1948 förutsebara prisstegringarna skulle bli relativt
små — av organisationerna angivna till ett par enheter i 1935 års serie —

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

och att i övrigt prisfördyring för konsumenterna skulle i möjligaste mån elimineras,
ansågo organisationerna vid överläggningar våren 1948 godtagbart,
att procenttalet 12 för höjningen finge gälla jämväl under återstående delen
av 1948, oaktat att den höjning, som skulle uppkomma i händelse av en
anknytning till automatisk lönerörlighet, skulle uppgå till 15 procent. Därest
levnadskostnaderna — emot vad som syntes sannolikt — enligt levnadskostnadsberäkningarna
för juni eller september 1948 skulle stiga så att pristalet
beräknat enligt socialstyrelsens indexserie utan direkta skatter och
sociala förmåner uppnådde pristalet 124, skulle procenttalet för höjningen
ökas till 20. Detta innebar, att i sådant fall utöver tre fjärdedels kompensation
för 16 enheters pristalshöjning över basnivån skulle erhållas full
kompensation för 8 enheters pristalsstegring.

Vid sitt ståndpunktstagande förklarade sig organisationerna förutsätta,
att jämväl för de i kommunernas tjänst anställda, som hade lönernas rörlighet
reglerad efter samma grunder som de statsanställda, dåvarande tillägg
komme att bibehållas under återstoden av år 1948 under samma förutsättningar
som för statstjänstemännens vidkommande. Övriga samhällsgruppers
— löntagares, jordbrukares och företagares — medverkan borde även söka
eftersträvas för en allmän stabilisering av landets ekonomi. Organisationerna
förutsatte vidare förhandenvaron av en effektiv priskontroll.

De för tredje och fjärde kvartalen 1948 fastställda pristalen utgjorde 120
respektive 122. Månadslönerna m. in. enligt löneplansförordningen utgingo i
enlighet härmed med tillägg efter 12 procent senare halvåret 1948.

Vid de förhandlingar, som omkring årsskiftet 1948—1949 fördes med
huvudorganisationerna, uppnåddes enighet om att den automatiska lönerörligheten
enligt statens löncplansförordning icke skulle sättas i funktion
utan att även under 1949 det rörliga tillägget skulle utgå efter 12 procent,
förutsatt att ej pristalet uppginge till minst 124, i vilket fall procenttalet
skulle höjas till 20. Från de anställdas sida ansåg man sig böra uttala, att
inkomststabiliseringen icke borde få tagas till intäkt för en restriktiv bedömning
av förslag till sådana ändringar i lönehänseende, som föranleddes
av organisatoriska skäl, förändrade arbetsuppgifter eller andra särskilda
förhållanden. Härtill fogade dåvarande chefen för finansdepartementet det
uttalandet, att det vore tydligt att själva stabiliseringen av det rörliga tilllägget
icke i och för sig kunde utgöra hinder för löneändringar av antytt slag
men att prövningen av dylika lönefrågor icke kunde undgå att röna inverkan
av den allmänna återhållsamhet som i då rådande ekonomiska läge
måste prägla budgeten. Vid överläggningarna hade vidare förutsatts att
under året ingen sänkning av de anställdas reala löner skulle förekomma
genom ändrade grunder vid beräkning av vissa naturaförmåner såsom bostäder,
kost, beklädnad in. in. Framför allt hade såsom villkor för uppgörelsen
framstått, att den inginge såsom led i en politik för stabilisering av
inkomsterna inom alla samhällsgrupper. Från de anställdas sida hade därvid
framhållits, att garantircgeln icke enbart kunde uppfattas som ett
skydd mot oväntade höjningar av levnadskostnaderna. Den inncbure också
en viss trygghet för att prishöjningar som ledde till inkomsthöjningar för
vissa grupper kunde utlösa kompenserande lönehöjningar för de anställda.
Det vore därför stridande mot garantiregelns syfte om direkta prishöjningar
ersattes med subventioner, som skapade ökade inkomster för någon
viss samhällsgrupp. Att jämsides med inkomststabiliseringen skulle gälla en
effektiv priskontroll betraktades som självfallet.

Pristalen utgjorde under första—fjärde kvartalen 1949 respektive 122,
121, 122 och 122. Den rörliga förhöjningen av lönen har därför bibehållits
vid 12 procent under hela år 1949.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Enligt de nya pensionsbestämmelser, som gälla från och med budgetåret
1947/48, skall för rörligt tillägg å pensioner gälla samma procenttal som
beträffande höjning av månadslön enligt statens löneplansförordning. Avkopplingen
av sambandet mellan lönerna och levnadskostnadsutvecklingen
samt fastställandet av 12 procents höjning av månadslönerna ha sålunda
fått verkan även för det rörliga tillägget å pensionerna.

I innevarande års statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma
frågor, s. 17) har förutsatts, att frågan om de grunder för de nyreglerade
lönernas och pensionernas rörlighet, som borde gälla efter utgången av är
1949, senare skulle få anmälas för riksdagen.

Vad angår grunderna för de kristillägg, som fortfarande, ehuru i väsentligt
minskad utsträckning utgå efter det nya lönesystemets genomförande,
fattades vid 1947 års riksdag beslut (statsverkspropositionen, för flera huvudtitlar
gemensamma frågor, s. 81, r. skr. nr 56) innebärande att kristilllägget
skulle regleras i anslutning till den procentuella förhöjningen av de
nyreglerade lönerna. Då angivna procenttal utgjorde 6, skulle kristillägg utgå
efter 16 procent, och för varje höjning eller minskning av förstnämnda procenttal
med 3 enheter skulle kristilläggsprocenten ökas respektive minskas
med 4,2 enheter. I enlighet härmed har kristilläggsprocenten under tiden 1
juli 1947—31 december 1949 utgjort 24,4; om de nyreglerade lönerna under
tiden 1 juli 1948—31 december 1949 höjts med 20 procent, skulle kristillläggsprocenten
ha ökats med (8/3 X 4,2 =) 11,2 till 35,6.

I årets statsverksproposition (för flera huvudtitlar gemensamma frågor,
s. 18) har framhållits, att kristilläggsgrunderna för tiden efter utgången av
år 1949 borde bliva beroende av de beräkningsgrunder för rörligt tillägg,
som komme att gälla, och att frågan om kristilläggsgrunderna därför finge
anmälas i samband med frågan om det rörliga tillägget.

Jag torde nu få anmäla frågorna om grunderna för de nyreglerade lönernas
och pensionernas höjning (grunderna för rörligt tillägg) samt kristillläggsgrunderna
för tiden från och med den 1 januari 1950.

I innevarande års statsverksproposition (inkomster å driftbudgeten, finansplanen)
har framhållits, att trots de förändringar i gynnsam riktning
som inträtt åtgärder till skydd för penningvärdet fortfarande äro nödvändiga
och att mot bakgrunden härav alla samhällsgruppers medverkan till
en inkomststabilisering är lika nödvändig som för ett år sedan. Beträffande
statstjänstemännens löner ha under hösten 1949 förhandlingar förts med
statstjänarkartellen, statstjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers
centralorganisation och tjänstemännens centralorganisation. Vid dessa förhandlingar,
som avslutats i början av detta år, har man lyckats uppnå enighet
om att — under samma förutsättningar som innefattades i motsvarande
överenskommelse för år 1949 — under år 1950 det rörliga tillägget skall
utgå efter 12 procent och kristillägget efter 24,4 procent, förutsatt att ej
pristalet uppgår till minst 124, i vilket fall procenttalen skola höjas till 20
respektive 35,6.

Kungl. Maj.ts proposition nr 41.

5

Såsom ett led i överenskommelsen om inkomststabiliseringen ingår, att
därest statstjänstemännens huvudorganisationer gemensamt i anslutning
till 4 § 2 mom. statens löneplansförordning påkalla förhandlingar om det
rörliga tilläggets förhöjning för viss begränsad tid efter utgången av år 1950
vid dylika förhandlingar hänsyn skall tagas till den i förhållande till andra
grupper längre tid statstjänstemännen underkastat sig inkomststabilisering
genom att medverka till det rörliga tilläggets maximering till 12 procent
redan från och med den 1 juli 1948.

I samband med överläggningarna angående det rörliga tillägget har från
organisationernas sida framhållits, att lönestabiliseringen icke borde få innebära
ett ytterligare uppskov med vissa löneregleringar. Detta spörsmål
har berörts i statsverkspropositionen (för flera huvudtitlar gemensamma
frågor, s. 4). Av vad där anförts framgår, att med hänsyn bl. a. till ett uttalande
av chefen för finansdepartementet i proposition 1949: 200, vilket uttalande
av riksdagen lämnats utan erinran, förslag kommer att föreläggas
riksdagen, att de redan i princip beslutade löneregleringarna för övningslärare
och kyrkomusiker skola sättas i kraft den 1 juli 1950. Härutöver ha
löneregleringar i allmänhet icke ansetts böra genomföras under nästa budgetår.
Beträffande vissa förekommande löneregleringsfrågor är sakläget sådant,
att ett uppskov med beslut i ämnet skulle kunna medföra, att löneregleringens
genomförande komme att fördröjas avsevärd tid efter lönestabiliseringens
upphörande. Med beaktande härav komma vissa förslag
till löneregleringar, vilka äro avsedda att genomföras först efter utgången
av nämnda budgetår, att föreläggas 1950 års riksdag. I andra fall har
ansetts böra anstå med framläggande för riksdagen av löneregleringsförslag;
hit höra förslagen om lönereglering för byråchefer m. fl. högre
tjänstemän och för professorer m. fl. vid universiteten och de statliga högskolorna,
vilka förslag beräknas kunna föreläggas 1951 års riksdag.

Jag finner det tillfredsställande, att överenskommelse kunnat träffas om
inkomststabilisering för statstjänstemännens del under år 1950 och föreslår,
att frågan underställes riksdagens prövning. Under år 1950 skulle sålunda
gälla samma grunder för höjning av nyreglerade löner och pensioner och
samma kristilläggsgrunder, som innefattas i det för år 1949 fattade beslutet.
Vad angår frågan vilka grunder, som böra gälla efter 1950 års utgång, synes
det böra godtagas, att om statstjänstemännens huvudorganisationer gemensamt
påkalla förhandlingar i ämnet härvid skall beaktas, att statstjänstemännen
redan från och med den 1 juli 1948 eller ett halvt år tidigare än
andra samhällsgrupper varit underkastade inkomststabilisering. Frågan om
grunderna för höjning av nyreglerade löner och pensioner samt om kristillläggsgrunder
efter utgången av år 1950 torde emellertid sedermera få föreläggas
riksdagen. Därest beslut i ämnet icke skulle ha meddelats före årsskiftet
1950/51, synes på motsvarande sätt som hittills under innevarande
år få provisoriskt tillämpas samma grunder som närmast dessförinnan varit
gällande; i sådant fall förutsätter jag, att de grunder som sedermera
beslutas skola göras tillämpliga från och med den 1 januari 1951.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 41.

Liksom de rörliga tilläggen utgå i regel kristilläggen från de anslag, av
vilka utgifterna i övrigt för vederbörandes avlöning bestridas. Ett undantag
gäller emellertid beträffande åttonde huvudtiteln. Från ett å denna huvudtitel
upptaget särskilt förslagsanslag bestrides kristillägg huvudsakligen till
vissa befattningshavare vid universiteten och de medicinska högskolorna.
Detta anslag har för nästa budgetår i statsverkspropositionen preliminärt
beräknats till 2 500 000 kronor. Vid förut angivna ställningstagande till frågan
om kristilläggsgrunderna torde anslag nu böra äskas med det i statsverkspropositionen
preliminärt beräknade beloppet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

dels besluta

1) att höjning av belopp, som angivas i de i 3 § statens
löneplansförordning intagna grundlönetabellerna, tills vidare
under år 1950 skall ske enligt samma grunder som gällt under
år 1949; samt

2) att kristillägg tills vidare under år 1950 skall utgå enligt
samma grunder som gällt under år 1949;

dels ock att under åttonde huvudtiteln till kristillägg för
budgetåret 1950/51 anvisa ett förslagsanslag av 2 500 000
kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet;

Erik Skiöld.

507060. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.