Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

1

Nr 30.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående befrielse i
vissa fall från betalningsskyldighet till kronan; given
Drottningholms slott den 29 december 1949.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 29 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anför följande.

1 :o.

Enligt arrendekontrakt den 23 september 1934 upplät Kungl. Maj:t och
kronan till Lars Erik Eriksson på arrende från den 14 mars 1935 till den
14 mars 1945 arrendelotten Kallön å kronoparken Högskogen i Bälinge socken
mot en årlig avgäld av 300 kronor. Arrendekontraktet förnyades sedermera
för ett år i sänder intill den 14 mars 1949 och arrendeavgälden höjdes
till 350 kronor från och med den 14 mars 1946. Vid laga av- och tillträdessyn
den 24 november 1948 å arrendelotten påfördes Eriksson, efter avdrag
av honom tillerkänd ersättning å 552 kronor, ett hristbelopp å 2 237 kronor
40 öre för ökad husröta. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 30.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 30.

I en av domänstyrelsen med eget yttrande den 24 november 1949 överlämnad
skrift har Eriksson anhållit, att kronans förenämnda fordran måtte
avskrivas, enär han vore medellös.

Vederbörande landsfiskal har på framställning av domänstyrelsen verkställt
utredning i ärendet. Enligt utredningen ha Eriksson och hans hustru,
vilka äro födda den 22 september 1882 respektive den 7 juli 1876, uppgivit
att de vid frånträdandet av arrendet den 14 mars 1949 icke ägt andra tillgångar
än en häst och två kor samt en del yttre inventarier. Dessa tillgångar
hade sålts. Hela försäljningssumman hade åtgått till att betala skulder för
inköpet av de nyssnämnda djuren samt en del andra skulder. Vidare har
Eriksson uppgivit, att hans vänstra hand år 1941 måst amputeras ovan
handleden samt att han icke hade annan inkomst än invalidpension å
62 kronor per månad för sig själv och ett tillägg å 45 kronor per månad
för hustrun. Tills vidare bodde han hos sin son, som ägde fastigheten
Fredriksdal i Jumkils socken. Han vore numera på grund av sin ålder
och sin invaliditet oförmögen till tyngre arbete. Då endast sådant arbete
kunde erhållas på orten, vore han hänvisad till att helt försörja sig på pensionen.

Domänstyrelsen framhåller i sitt yttrande, att vid utredningen icke framkommit
något, som motsäger de av Eriksson och hans hustru lämnade uppgifterna,
samt hemställer, att Kungl. Maj :t — efter riksdagens hörande —
måtte bemyndiga styrelsen att avskriva ifrågavarande fordran.

Statskontoret tillstyrker i remissutlåtande den 16 december 1949 domänstyrelsens
framställning.

Departementschefen.

I likhet med domänstyrelsen och statskontoret anser jag mig böra tillstyrka,
att Eriksson skall befrias från skyldigheten att till kronan utgiva
det honom påförda bristbeloppet. Jag förordar därför att beloppet skall avskrivas.
Frågan torde emellertid böra underställas riksdagens prövning.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att Erikssons ifrågavarande skuld till kronan å 2 237 kronor
40 öre för ökad husröta må avskrivas.

2:o.

Enligt arrendekontrakt den 10 mars 1932 upplät Kungl. Maj:t och kronan
arrendegården Krogstorp under kronoegendomen 31/* mantal Munstorp
i Skånings-Åsaka och Istrums socknar till den 14 mars 1937 till Knut Larsson
mot ett årligt arrende av 650 kronor och under villkor bland annat, att
arrendatorn skulle svara för erläggandet av alla från egendomen utgående
skatter och onera, utom fastighetsskatten. För fullgörandet av Knut Larssons
skyldigheter enligt arrendekontraktet tecknades borgen av makarna
J. W. Larsson och Amanda Larsson i Krogstorp.

Genom utslag den 12 januari 1939 förpliktade Skånings och Valle tings -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 30.

lags häradsrätt Knut Larsson och hans borgensmän att gemensamt eller
vilkendera bäst gälda gitte till Kungl. Maj :t och kronan utgiva arrendeavgift
för tiden 14 mars 1935—14 mars 1937 ävensom av kronan törskjuten
vägskatt med sammanlagt 1 415 kronor 17 öre jämte sex procent ränta å
650 kronor från den 14 mars 1936 och å 650 kronor från den 14 mars 1937
samt fem procent ränta å 115 kronor 17 öre från den 19 december 1938,
allt tills betalning skedde. Svarandena skulle likaledes solidariskt ersätta
kronans rättegångskostnader med sammanlagt 39 kronor 50 öre.

I en av domänstyrelsen jämte eget yttrande den 2 juli 1949 överlämnad
ansökan har Knut Larsson anhållit, att han måtte befrias från all vidare
betalningsskyldighet på grund av förenämnda utslag mot det att han till
domänstyrelsen kontant inbetalade ett belopp av 300 kronor. Till stöd för
sin anhållan har Larsson åberopat innehållet i vissa vid ansökningen fogade
handlingar. Av dessa framgår bland annat, att Larsson är född år 1911 och
för närvarande har anställning såsom hotellvaktmästare å stadshotellet i
Lidköping, att han enligt inkomsttaxeringslängden för år 1948 sagda år haft
en inkomst av tjänst å 5 020 kronor ävensom att han är gift och i äktenskapet
har två barn, födda år 1937 och år 1944. Vidare framgår av handlingarna
att Larsson icke har några egna tillgångar samt att i hemmet befintligt
lösöre in. m., till sammanlagt värde av omkring 4 500 kronor, tillhör
hustrun enskilt enligt äktenskapsförord den 27 november 1936. Larsson
har slutligen i en vid ansökningen fogad promemoria framhållit, att
han själv icke haft någon som helst nytta av det arrendeavtal, som förorsakat
hans skuld till domänstyrelsen. Han hade nämligen av obetänksamhet
ingått avtalet för att hjälpa en äldre broder, vilken dittills brukat
ifrågavarande egendom men vid tillfället var försatt i konkurs.

I sitt yttrande den 2 juli 1949 upplyser domänstyrelsen, bland annat, dels
att det vid upprepade utmätningsförsök befunnits, att såväl Knut Larsson
som makarna J. W. och Amanda Larsson saknade utmätningsbara tillgångar
till gäldande av någon del av skulden, vilken i sin helhet ännu vore
ogulden, dels att J. W. Larsson numera avlidit.

Styrelsen hemställer vidare, med hänsyn till att kronans fordran icke
torde kunna uttagas hos vare sig Knut eller Amanda Larsson, att åtgärder
måtte vidtagas för godtagande av Knut Larssons erbjudande av elt kontant
belopp å 300 kronor såsom full betalning för skulden.

Statskontoret tillstyrker i remissutlåtande den 15 juli 1949 domänstyrelsens
hemställan.

Departementschefen.

Vad i ärendet förekommit synes giva vid handen, att utsikterna att av
Knut Larsson eller borgensmannen Amanda Larsson erhålla full likvid för
kronans ifrågavarande fordran äro synnerligen ringa. Vid sådant förhållande
tillstyrker jag i likhet med statskontoret domänstyrelsens framställning,
att såsom full betalning för kronans fordran hos Knut Larsson skall godtagas
ett belopp av 300 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att be -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

stämma den tid, inom vilken betalningen skall ha fullgjorts. Frågan torde
emellertid böra underställas riksdagens prövning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva

att Knut Larsson må befrias från den betalningsskyldighet
till kronan, som åligger honom enligt Skånings och Valle
tingslags häradsrätts förut omförmälda utslag den 12 januari
1939, under förutsättning att han inom tid, som Kungl.
Maj :t bestämmer, till domänverket inbetalar ett belopp av
300 kronor.

3:o.

År 1927 inköpte Carl Hanson, Tierp, såsom innehavare av firman Tierps
såg och kvarn, Carl Hanson, av staten virke för en sammanlagd köpeskilling
av 18 599 kronor 45 öre att betalas senast den 15 augusti 1928. För gäldande
av köpeskillingen ingingo direktören Axel Strömdahl och köpmannen E. F.
Ericson, båda i Stockholm, solidarisk proprieborgen.

I proposition nr 107 till 1938 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t riksdagen
medgiva, att envar av Strömdahl och Ericson finge befrias från vidare
betalningsskyldighet till kronan på grund av sin borgen för ifrågavarande
virkesköp under förutsättning att han till statsverket inbetalade ett
belopp av 2 564 kronor. Å köpeskillingen återstod vid propositionens framläggande
såsom oguldet ett belopp av 16 235 kronor 30 öre jämte ränta och
ersättning för lagsökningskostnader.

Sedan riksdagen (skr. nr 138/1938) anmält, att riksdagen bifallit propositionen,
förordnade Kungl. Maj :t den 8 april 1938 bland annat, att beslutet
skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse.

I skrivelse den 24 november 1949 har domänstyrelsen upplyst, att Strömdahl,
som numera avlidit, erlagt det sålunda bestämda beloppet, 2 564 kronor,
samt att Ericson sökt fullgöra sin betalningsskyldighet genom avbetalningar,
vilka de senaste åren uppgått till högst 80 kronor per år, men att
för Ericson ännu återstode oguldet ett belopp av 1 919 kronor.

Med nyssnämnda skrivelse har domänstyrelsen vidare överlämnat dels en
skrift från Ericson med anhållan om befrielse från vidare betalningsskyldighet
på grund av hans borgensförbindelse, dels en ansökning av huvudgäldenären
Hanson, vari denne anhållit om befrielse från sin betalningsskyldighet
mot det att han kontant till kronan erlade 150 kronor.

Till stöd för sin anhållan anför Ericson i förenämnda skrift, att han nyligen
vid 59 års ålder slutat sin anställning som provisionsresande hos Svenska
lantmännens riksförbund och att han av förbundet uppbär en pension
av 330 kronor i månaden. Dessutom har han en tillfällig inkomst av 300
kronor i månaden. Ericson är gift och hans hustru har icke någon inkomst.
Familjens bostadshyra utgör 375 kronor i kvartalet.

Hanson, som är född 1882, anför i sin ansökan, att han fortfarande sak -

5

Kungl. Mai:ts proposition nr 30.

nar möjlighet att gälda sin skuld till kronan. Han är gift och har fyra barn,
varav det yngsta är 20 år. Barnen äro delvis beroende av fadern för sin försörjning
och tre av dem bo hos föräldrarna. Hanson uppger vidare, att han
har en lön av 5 880 kronor om året såsom disponent i Aktiebolaget Veni
Läskedrycksmaskin, Stockholm, att hän ej äger någon förmögenhet och att
boskillnad mellan honom och hans hustru beviljats den 18 juni 1925.

Domänstyrelsen hemställer i sin skrivelse att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att Ericson och Hanson skola befrias från vidare ersättningsskyldighet
till styrelsen mot det att Hanson till styrelsen kontant inbetalar 150
kronor. Det torde nämligen enligt styrelsens mening icke finnas någon utsikt
att utfå kronans resterande fordran hos gäldenärerna.

Statskontoret föreslår i remissutlåtande den 16 december 1949, att Kungl.
Maj :t skall inhämta riksdagens bemyndigande att såsom full likvid för ifrågavarande
fordran godtaga det belopp, som efter förnyad utredning kan befinnas
skäligt. De uppgifter angående Ericsons och Hansons ekonomiska
ställning, som lämnats i ärendet, kunna enligt statskontorets förmenande
icke motivera en så omfattande nedsättning av sökandenas ersättningsskyldighet,
som domänstyrelsen föreslagit. Icke heller synes den av styrelsen
verkställda utredningen i ärendet vara fullständig.

Departementschefen.

Såsom domänstyrelsen anfört synes det icke finnas någon utsikt att utfå
kronans hela resterande fordran hos Ericson och Hanson. Med hänsyn härtill
anser jag mig böra i princip biträda styrelsens hemställan, att nämnda
gäldenärer mot kontant inbetalning till styrelsen av visst mindre belopp skola
befrias från vidare ersättningsskyldighet i anledning av ifrågavarande virkesköp.
På grund av de i ärendet lämnade uppgifterna angående Ericsons
och Hansons ekonomiska förhållanden kan jag dock icke tillstyrka, att
detta belopp skall sättas så lågt, som domänstyrelsen föreslagit. Jag är emellertid
icke beredd att ange vad som i detta hänseende kan anses såsom skäligt,
innan ytterligare utredning verkställts i ärendet. I likhet med statskontoret
anser jag därför, att Kungl. Maj:t bör inhämta riksdagens bemyndigande
att såsom full likvid för ifrågavarande fordran godtaga det belopp,
som Kungl. Maj :t efter förnyad utredning kan finna skäligt. Det torde även
få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den tid, inom vilken betalningen
skall ha fullgjorts.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
töreslå riksdagen medgiva

att Ericson och Hanson må befrias från vidare betalningsskyldighet
till kronan i anledning av ifrågavarande virkesköp
under förutsättning att till domänverket inom tid, vilken
Kungl. Maj :t bestämmer, inbetalas det belopp som Kungl.
Maj :t kan finna skäligt.

Kungi Maj:ts proposition nr 30.

Vad departementschefen ovan under punkterna l:o—
3:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Patric Kalling.

607022. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.