Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
1
Nr 240.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 27 juni
1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
och solidariska bankbolags tillgångar, m. mgiven
Stockholms slott den 31 mars 1950.
Kungl. Maj :t vill härined, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)
om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar;
2)
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt
4) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen den
2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
\ liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås en höjning av utskiftningsskatteprocenten från
30 till 40 procent.
Vidare föreslås bestämmelser avsedda att förhindra att vinstmedel skattefritt
överföras från ett aktiebolag till dess delägare genom inlösning av fondaktier
(gratisaktier).
Då aktiebolags vinstmedel kunna skattefritt tillföras bolagets delägare
genom att bolaget förvärvar egna aktier, föreslås vissa bestämmelser till
förhindrande härav.
För underlättande av fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag
föreslås vissa lättnader i den utskiftningsbeskattning, som skulle föranledas
av fusionen. De förordade bestämmelserna innebära, att befrielse från utskiftningsskatt
skall omedelbart medgivas i de fall, där moderbolaget ägt aktierna
i dotterbolaget alltsedan den 1 januari 1940 eller — då koncernförhållandet
uppstått senare — alltsedan dotterbolaget började bedriva verksamhet.
I övriga fall föreslås ett dispensförfarande enligt vilket uppskov med
skattens erläggande skall kunna på så sätt medgivas att moderbolaget får
övertaga dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. Förutsättningarna för meddelande
av dispens föreslås skola vara att fusionen utgör ett led i strävanden
att uppnå större organisatorisk ändamålsenlighet, att erläggandet av utskiftningsskatten
med hänsyn till dennas storlek utgör ett väsentligt hinder för
fusionens genomförande, samt att fusionen icke kan antagas vara ett led i
åtgöranden, syftande till att uppnå opåkallade skattelättnader.
Dispensförfarandet föreslås skola handhavas av riksskattenämnden, därest
en sådan nämnd inrättas, och i annat fall av en särskild för ändamålet
inrättad nämnd.
De förordade lättnaderna i utskiftningsbeskattningen vid fusion ha föranlett
förslag om vissa ändringar i inkomstskattelagstiftningen.
De i propositionen föreslagna bestämmelserna avses skola i huvudsak
träda i kraft, då författningsändringarna utkomma från trycket i Svensk
författningssamling. Höjningen av utskiftningsskatten och de nya reglerna
om utskiftningsskatt vid inlösen av fondaktier skola dock icke tillämpas i
de fall, där beslut om nedsättning av aktiekapital eller om aktiebolags trädande
i likvidation anmälts för registrering före den 1 januari 1950. Bestämmelserna
angående nyssnämnda dispensförfarande föreslås — i avvaktan
på att ställning tages till frågan om inrättandet av en riksskattenämnd
— skola träda i kraft först å dag, som Kungl. Maj :t bestämmer.
Kungl. Maj:ts proposition nr 240-
3
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr
321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
och solidariska bankbolags tillgångar.
Härigenom förordnas dels att rubriken till förordningen den 27 juni 1927
om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar
skall lyda som nedan sägs, dels ock att 1—6 samt 8 och 9 §§ nämnda förordning
ävensom anvisningarna till densamma skola erhålla följande änd
-
rade lydelse.
Nuvarande lydelse:
Kungl. Maj :ts förordning om skatt
vid utskiftning av aktiebolags och
solidariska bankbolags tillgångar.
1 §•
Svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt
bankbolag, som i samband
med nedsättning av aktie- eller lottkapital
eller vid bolagets upplösning
utskiftar tillgångar, skall, på sätt i
denna förordning stadgas, till staten
erlägga skatt (utskiftning sskatt)
å därvid utskiftat belopp, i
den mån detta icke är att anse såsom
återbäring av tillskjutet belopp.
Å sålunda bestämt beskattningsbart
belopp skall utskiftningsskatt utgå
med tolv kronor1 för varje fullt hundratal
kronor därav.
Föreslagen lydelse:
Kungl. Majrts förordning om skatt
vid utskiftning av aktiebolags tillgångar.
1 §•
1 mom. Svenskt aktiebolag, som utskiftar
tillgångar, skall, på sätt i denna
förordning stadgas, till staten
erlägga skatt (utskiftningsskatt)
å därvid utskiftat belopp, i
den mån detta icke är att anse såsom
återbäring av tillskjutet belopp.
Å sålunda bestämt beskattningsbart
belopp skall utskiftningsskatt utgå
med fyrtio kronor för varje fullt
hundratal kronor därav.
2 mom. Utskiftningsskatt skall icke
erläggas, då aktiebolag genom fusion
enligt 174 § 1 mom. lagen den 14 september
1944 om aktiebolag upplöses
och uppgår i annat bolag, under förutsättning
att moderbolaget alltsedan
den 1 januari 1940 eller, om koncernförhållandet
uppstått senare, alltsedan
den dag, då dotterbolaget började
bedriva verksamhet av något slag, vid
varje tillfälle ägt aktier motsvarande
mer än nio tiondelar av aktiekapitalet.
1 Jfr förordningen den 21 juni 1940 (nr 645).
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 240-
Nuvarande lydelse:
2 §•
Med utskiftat belopp förstås vad
bolaget utgiver i penningar eller annat
till delägare i förhållande till hans
andel eller efter annan i bolagsordningen
bestämd grund och som icke
enligt förordningen om statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt är att
hänföra till utdelning från bolaget;
dock skall i utskiftat belopp jämväl
inräknas det belopp, bolaget har att i
utskiftningsskatt utgöra.
Föreslagen lydelse:
Uppgår aktiebolag, i annat fall än
i föregående stycke sägs, i annat bolag
genom fusion enligt 17i § 1 mom.
lagen om aktiebolag, må myndighet,
som Konungen bestämmer, under nedan
angivna förutsättningar medgiva
att utskiftningsfkatteskulden övertages
av moderbolaget efter vad i 3 §
4 mom. stadgas. Dylikt medgivande
må lämnas under följande förutsättningar,
nämligen att med fusionen
åsyftas att vinna en mera ändamålsenlig
organisation, att erläggandet av
utskiftningsskatten med hänsyn till
dennas storlek kan anses utgöra ett
väsentligt hinder för fusionen samt
att fusionen icke kan antagas vara ett
led i åtgöranden, syftande till att erhålla
obehörig förmån i beskattningsavseende
för ettdera bolaget eller för
någon, med vilken ettdera bolaget är
i intressegemenskap.
Vad i detta moment är stadgat skall
icke äga tillämpning, då moder- eller
dotterbolaget driver penningrörelse
eller yrkesmässig handel med fastigheter.
2 §•
Med utskiftat belopp förstås vad
bolaget i samband med nedsättning
av aktiekapital eller vid bolagets upplösning
utgiver i penningar eller annat
till delägare i förhållande till hans
andel eller efter annan i bolagsordningen
bestämd grund, i den mån
vad sålunda utgivits icke enligt förordningen
om statlig inkomstskatt är
att hänföra till utdelning från bolaget.
Om bolag mot vederlag förvärvat
egen aktie annorledes än i samband
med nedsättning av aktiekapitalet
eller vid inrop å auktion av för
bolagets fordran utmätt aktie eller
om dotterbolag annorledes än vid inrop,
som nyss sagts, mot vederlag för
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 240.
5
Nuvarande lydelse:
3 §•
1 mom. Med tillskjutet belopp förstås
bolags ingångsvärde, beräknat
på sätt i 2 mom. här nedan sägs,
med tillägg av vad som efter den tidpunkt,
till vilken ingångsvärdet hänför
sig, av delägare tillskjutits i penningar
eller annat men med avdrag
av vad som efter nämnda tidpunkt
dels utskiftats till delägare, i den mån
detta, enligt vad i 4 § a) och b) här
nedan sägs, är att anse såsom återbäring
av tillskjutet belopp, dels ock
utdelats till delägare och för vilket
restitution av inkomst- och förmögenhetsskatt
(B-skatt) ägt rum.
2 mom. Bolags ingångsvärde---
Föreslagen lydelse:
värvat aktie i moderbolaget, skall sådant
vederlag, i den mån det icke hänföres
till utdelning, likaledes anses
såsom utskiftat belopp.
1 utskiftat belopp skall inräknas
jämväl det belopp bolaget har att i
utskiftningsskatt utgöra.
3 §.
/ mom. Med tillskjutet belopp förstås
bolags ingångsvärde, beräknat
på sätt i 2 mom. här nedan sägs, med
tillägg av vad som efter den tidpunkt,
till vilken ingångsvärdet hänför sig,
av delägare tillskjutits i penningar
eller annat men med avdrag av vad
som efter nämnda tidpunkt dels utskiftats
till delägare, i den mån detta,
enligt vad i 4 § a) och b) här nedan
sägs, är att anse såsom återbäring
av tillskjutet belopp, dels ock utdelats
till delägare och för vilket restitution
av inkomst- och förmögenhetsskatt
(B-skatt) ägt rum. Vid beräkning
av tillskjutet belopp i fall,
som i 3 och 4 mom. avses, skall iakttagas
jämväl vad i nämnda moment
är stadgat.
— ny räkning.
3 mom. Har aktiebolag nedsatt aktiekapital
medelst indragning av egen
aktie, som bolaget eller ett dess dotterbolag
förvärvat mot vederlag, och
har indragningen ägt rum under räkenskapsår,
som gått till ända efter
den 28 februari 1925, eller innehar
bolaget vid sin upplösning egen mot
vederlag förvärvad aktie, skall vid
den i 1 mom. angivna beräkningen
av tillskjutet belopp avdrag göras
jämväl för belopp motsvarande detta
vederlag, såvitt detsamma icke hänförts
till utdelning eller jämlikt bestämmelserna
i 2 § utgjort utskiftat
belopp.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
Nuvarande lydelse:
i
4 §•
Med återbäring av tillskjutet belopp
förstås:
a) vad som i samband med inlösen
av aktier enligt i fastställd bolagsordning
gällande grunder eller vid huvudlottägares
utträde ur solidariskt
bankbolag utskiftas, i den mån det sålunda
utskiftade beloppet icke överstiger
i bolaget befintligt tillskjutet
belopp;
b) vad som i samband med nedsättning
av aktiekapital i annan ordning
än i a) sägs utskiftas, i den mån
bolagets egna fonder därigenom nedbringas
under tillskjutet belopp; och
c) vad som---tillskjutet b(
Föreslagen lydelse:
4 mom. Har enligt vad i 1 § 2 mom.
andra stycket stadgats medgivande
lämnats till att utskiftningsskatteskulden
må av moderbolaget övertagas,
skall sistnämnda bolags tillskjutna
belopp minskas med det belopp,
som motsvarar skillnaden mellan dotterbolagets
till utskiftningsskatt beskattningsbara
belopp och den skatt,
som vid fusionen skulle hava erlagts
därest medgivande som nyss sagts
icke lämnats.
4 §•
Med återbäring av tillskjutet belopp
förstås:
a) vad som i samband med inlösen
av aktier enligt i fastställd bolagsordning
gällande grunder utskiftas,
i den mån det sålunda utskiftade beloppet
icke överstiger vare sig vad
till bolaget för dessa aktier inbetalats
eller vad som utgör i bolaget befintligt
tillskjutet belopp;
b) vad som eljest utskiftas i samband
med nedsättning av aktiekapital
eller vid sådant förvärv av aktie
som i 2 § sägs, i den mån bolagets
egna fonder därigenom nedbringas
under tillskjutet belopp; och
5 §•
Nedsättning av aktiekapital eller
utträde av huvudlottägare, som avses
i denna förordning, anses hava skett,
när de utskiftade medlen blivit för
delägarna tillgängliga för lyftning.
När aktiebolag eller solidariskt
bankbolag skall anses upplöst, därom
är i allmän lag stadgat.
6 §.
Taxering till utskiftningsskatt skall
äga rum året efter det, då nedsätt
-
5 §•
Nedsättning av aktiekapital, som
avses i denna förordning, anses hava
skett, när de utskiftade medlen blivit
för delägarna tillgängliga för lyftning.
När aktiebolag skall anses upplöst,
därom är i allmän lag stadgat.
6 §•
Taxering till utskiftningsskatt skall
äga rum året efter det då nedsättning
7
Kungi. Maj.ts proposition nr 240.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
ning av aktiekapital, huvudlottäga- av aktiekapital, förvärv av aktie som
res utträde eller upplösning skett. i 2 § avses eller upplösning skett.
Har beslut —--------anses upplöst.
8 §•
Taxering till utskiftningsskatt skall
ske i den kommun, där bolaget skall
taxeras till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt.
8 §•
Taxering till utskiftningsskatt skall
ske i den kommun, där bolaget skall
taxeras till statlig inkomstskatt.
9 §. 9 §.
Uppgift till--— därifrån utskiftats.
Deklaration för —--anmaningen angives.
Deklaration för taxering till utskiftningsskatt
i andra fall än i andra
stycket sagts skall inom den tid och
i den ordning, som för bolags deklaration
för statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
finnes stadgad, utan
anmaning avlämnas under det år, då
taxeringen skall äga rum. I
I övrigt skola de uti gällande taxeringsförordning
rörande taxering till
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt
givna bestämmelser i tillämpliga
delar lända till efterrättelse även
med avseende å taxering till utskiftningsskatt.
Deklaration för taxering till utskiftningsskatt
i andra fall än i andra
stycket sagts skall inom den tid
och i den ordning, som för bolags
deklaration för statlig inkomstskatt
finnes stadgad, utan anmaning avlämnas
under det år, då taxeringen
skall äga rum.
Har vid fusion medgivits, att utskiftningsskatteskulden
må av moderbolaget
övertagas, skall deklaration
avgivas av dotterbolaget inom
den tid och i den ordning, som i föregående
stycke sagts, för beräkning
av det belopp varmed moderbolagets
tillskjutna belopp skall minskas.
I övrigt skola de uti gällande taxeringsförordning
rörande taxering till
statlig inkomstskatt givna bestämmelser
i tillämpliga delar lända till
efterrättelse även med avseende å
taxering till utskiftningsskatt.
Anvisningar.
Såsom tillskjutet belopp räknas i
allmänhet tillskott av delägarna, vare
sig det tillförts aktie-ffo//-,)kapitalet
eller ej. Belopp, som inbetalts å aktie,
för vilken aktierätt förverkats,
ävensom tillskott enligt 92 och 209 §§
Anvisningar.
Såsom tillskjutet belopp räknas i
allmänhet tillskott av delägarna, vare
sig det tillförts aktiekapitalet eller ej.
Belopp, som inbetalts å aktie, för vilken
aktierätt förverkats, ävensom tillskott
enligt 92 och 209 §§ i lagen den
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
i lagen den 22 juni 1911 om bankrö- 22 juni 1911 om bankrörelse räknas
relse räknas ej såsom tillskjutet be- ej såsom tillskjutet belopp,
lopp.
Med bolags------må avdragas.
Vid beräknande — -—- -—- —• — -—- för inkomst.
Har delägare--—---verkliga värde.
Utskiftas tillgångar i samband med
nedsättning av aktiekapital i annan
ordning än i 49 § aktiebolagslagen
sägs, måste en värdering göras av bolagets
tillgångar vid tiden för utskiftningen.
Till grund för detta värdes
beräknande bör läggas den av bolaget
senast före utskiftningen upprättade
balansräkningen. Vid bestämmandet
av vilka å balansräkningen
upptagna tillgångar skola medräknas
i värdet, skola givetvis samma grunder
gälla som i fråga om beräknande
av storleken utav bolags ingångsvärde.
Därest aktiebolag eller solidariskt
bankbolag till delägare utskiftar annat
än penningar, skall värdet av det
sålunda utskiftade upptagas till belopp,
som motsvarar saluvärdet vid
tiden för utskiftningen.
Vid tillämpning---blivit re
Utskiftas tillgångar i fall som i 4 §
b) sägs, måste en värdering göras av
bolagets tillgångar vid tiden för utskiftningen.
Till grund för detta värdes
beräknande bör läggas den av bolaget
senast före utskiftningen upprättade
balansräkningen. Vid bestämmandet
av vilka å balansräkningen
upptagna tillgångar skola medräknas
i värdet, skola givetvis samma grunder
gälla, som i fråga om beräknande
av storleken av bolags ingångsvärde.
Därest aktiebolag till delägare utskiftar
annat än penningar, skall
värdet av det sålunda utskiftade
upptagas till belopp, som motsvarar
saluvärdet vid tiden för utskiftningen.
%
Har vid fusion medgivits, att utskiftningsskatteskulden
må övertagas
av moderbolaget, skall dotterbolagets
till utskiftningsskatt beskattningsbara
belopp utgöra skillnaden
mellan, å ena sidan, summan av dotterbolagets
aktiekapital, reservfond
och skuldregleringsfond och, å andra
sidan, dotterbolagets tillskjutna belopp.
Aktiekapital, reservfond och
skuldregleringsfond skola vid denna
beräkning upptagas till de belopp, vilka
angivits i den fastställda balansräkningen
för det räkenskapsår, som
gått till ända närmast före fusionstillfället.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
Där vid tillämpning av bestämmelsen
i 3 § 4 mom. det belopp, varmed
moderbolagets tillskjutna belopp skall
minskas, är större än sistnämnda belopp,
skall skillnadsbeloppet läggas
till moderbolagets egna fonder, då
fråga är om nedsättning av aktiekapitalet
eller om förvärv av aktie som
i 2 § avses, och till det utskiftade beloppet,
då fråga är om upplösning av
moderbolaget.
Skall utskiftningsskatt erläggas vid
fusion enligt 174 § 1 mom. lagen om
aktiebolag mellan sådana bolag, som
i 1 § 2 mom. avses, skall dotterbolagets
till utskiftningsskatt beskattningsbara
belopp beräknas enligt de
värden å tillgångar och skulder, som
upptagits i balansräkning avseende
bolagets ställning vid fusions tillfället.
Denna förordning skall, såvitt här nedan icke annorledes sägs, träda i
kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling. Därvid skall dock iakttagas,
att de nya bestämmelserna i 1 § 1 mom. andra stycket och 4 § icke
skola äga tillämpning, då beslut om nedsättning av aktiekapital eller om
aktiebolags trädande i likvidation eller bolagsstämmas beslut om tillåtelse
till fusionsavtal anmälts för registrering före den 1 januari 1950. Vidare
skall iakttagas, att bestämmelserna i 2 § i dess ändrade lydelse, i vad bestämmelserna
avse förvärv av egen aktie, icke skola tillämpas då förvärvet
skett före den 1 januari 1950.
Bestämmelserna i 1 § 2 mom. andra stycket ävensom de därmed sammanhängande
bestämmelserna i 3 § 1 och 4 mom., 9 § fjärde stycket samt åttonde
och nionde styckena av anvisningarna skola träda i kraft den dag Konungen
förordnar.
Har bolag åsatts taxering med stöd av bestämmelsen i 6 § andra stycket,
skall — utan avseende å vad som finnes stadgat i övergångsbestämmelserna
till förordningarna den 17 juni 1938, nr 373, och den 21 juni 1940, nr
545, samt i första stycket av dessa övergångsbestämmelser — vid taxering
till utskiftningsskatt, som efter förenämnda taxering kan komma att åsättas
bolaget, utskiftningsskatt utgå efter vad i 1 § 1 mom. andra stycket denna
förordning sägs.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370).
Härigenom förordnas, dels att till 28 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 skola fogas två nya moment, betecknade 3 mom. respektive 4
inom., av nedan angiven lydelse, dels att 29 § 1 mom. samt punkt 4 av anvisningarna
till 22 § och punkt 3 av anvisningarna till 29 § samma lag skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att till anvisningarna
till 35 § kommunalskattelagen1 skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad
punkt 5, av den lydelse nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
28 §. 28 §.
3 mom. Har bolag (dotterbolag),
som icke driver penningrörelse eller
yrkesmässig handel med fastigheter,
genom fusion enligt 17b § 1 mom. lagen
den lb september 19bb om aktiebolag
uppgått i annat sådant bolag
(moderbolag) och har moderbolaget
genom fusionen övertagit fordringar
i rörelse, skall såsom intäkt i moderbolagets
rörelse räknas belopp,
varmed dessa fordringar i moderbolagets
räkenskaper vid fusionstillfället
upptagits över de hos dotterbolaget
i beskattningsavseende gällande
värdena vid samma tillfälle.
b mom. Därest moderbolag genom
sådan fusion, som i 3 mom. avses,
övertagit betalningsansvaret för framtida
kostnader, för vilka avsättning
gjorts i dotterbolagets räkenskaper
med obeskattade vinstmedel, skall belopp
motsvarande denna avsättning
räknas såsom intäkt för moderbola
1
Senaste lydelse se beträffande 28 § och 29 § 1 mom. 1988: 368 samt beträffande punkt 3
av anvisningarna till 29 § 1947:575.
11
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
29 §.
1 mom. Från bruttointäkten--
— bland annat:
hyra för — — -— i rörelsen;
kostnad för anskaffning av råämnen
och varor till förädling, förbrukning
eller försäljning i rörelsen;
skolande, där vad sålunda förädlats
eller eljest kommit till användning
utgjorts av produkter eller råämnen
från fastighet, som av den
skattskyldige ägts eller brukats, eller
från annan av honom idkad rörelse,
som är att anse som särskild förvärvskälla,
värdet av samma produkter
eller råämnen upptagas till
det belopp, varmed de redovisas såsom
intäkt av fastigheten eller av
den särskilda förvärvskällan;
avlöningar, pensioner, — — — i
rörelsen;
kostnad för — -— -— och dylikt;
värdeminskning genom — — —
av tillgången;
get, därest icke utredning företes som
visar dels att moderbolaget efter fusionen
vidkänts eller kommer att få
vidkännas dessa kostnader — varvid
i sistnämnda fall en häremot svarande
avsättning skall hava verkställts
i moderbolagets räkenskaper
— dels ock att moderbolaget icke tillgodofört
sig avdrag för dessa kostnader
eller denna avsättning.
29 §.
1 mom. Från bruttointäkten--
— bland annat:
hyra för---i rörelsen;
kostnad för anskaffning av råämnen
och varor till förädling, förbrukning
eller försäljning i rörelsen; skolande
— där vad sålunda förädlats
eller eljest kommit till användning
utgjorts av produkter eller råämnen
från fastighet, som av den skattskyldige
ägts eller brukats, eller från annan
av honom idkad rörelse, som är
att anse som särskild förvärvskälla
— värdet av samma produkter eller
råämnen upptagas till det belopp, varmed
de redovisas såsom intäkt av
fastigheten eller av den särskilda
förvärvskällan, samt — där moderbolag
övertagit dessa råämnen eller
varor från dotterbolag vid sådan fusion,
som i 28 § 3 mom. avses — värdet
av samma råämnen eller varor
upptagas till belopp, motsvarande det
hos dotterbolaget i beskattningsavseende
gällande värdet å dessa tillgångar
vid fusions tillfället;
avlöningar, pensioner, —- — — i
rörelsen;
kostnad för---och dylikt;
värdeminskning genom---av
tillgången;
12
Nuvarande lydelse:
värdeminskning å — —
nande rättighet;
värdeminskning genom —
är underkastad;
värdeminskning å---deras
tillgodogörande;
ränta å---för rörelsen;
kostnad för — — — jämförlig
verksamhet;
speciella för---det allmän
na;
förlust,
som---till kapital
förlust.
Anvisningar
till 22 §.
4. Har skog — — — gällande ingångsvärde.
Med skogs — — — sålunda minskats.
Med ingående — — — av ingångsvärdet.
Vare sig----- ursprungliga in
gångsvärdet.
Är det — — — samma tid.
Om avdrag — — — av skogen.
Exempel å---ingående vir
ke
sfär råd:
A. försäljer---erlagda köpe
skillingen.
Det för--- 10 200 kronor.
Exempel å — — — i ingångsvärde:
B.
försäljer--- 10 000 kro
nor.
Ingångsvärdet har--— det ur
sprungliga.
Föreslagen lydelse:
värdeminskning å---liknan
de
rättighet;
värdeminskning genom — — —
är underkastad;
värdeminskning å---deras
tillgodogörande;
ränta å---för rörelsen;
kostnad för — —- — jämförlig
verksamhet;
speciella för---det allmän
na;
förlust,
som ----till kapital
förlust.
Anvisningar
till 22 §.
4. Har skog — — — gällande ingångsvärde.
Med skogs--- sålunda mins
kats.
Med ingående ■—• —- — av ingångsvärdet.
Vare sig---ursprungliga in
gångsvärdet.
Är det---samma tid.
Om avdrag — — — av skogen.
Om moderbolag genom sådan fusion,
som i 28 § 3 mom. avses, övertager
skog från dotterbolag, skall det
för dotterbolaget vid fusionstillfället
gällande ingångsvärdet och ingående
virkesförrådet anses som ingångsvärde
och ingående virkesförråd för moderbolaget.
Exempel å---ingående vir
kesförråd:
A.
försäljer---erlagda köpe
skillingen.
Det för--- 10 200 kronor.
Exempel å----i ingångsvär
de:
B.
försäljer---- 10 000 kro
nor.
Ingångsvärdet har---det ur
sprungliga.
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
lik
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 240-
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
till 29 §. till 29 §.
3. a. Kostnaden för —---dess
anskaffande.
b. Genom värdeminskningsavdrag
—- — — finnes lämpligt.
Värdeminskningsavdrag må,--
— är behörigt.
Vid bestämmande--— blir ut
sliten.
Såsom tillgångs anskaffningsvärde
skall anses, då tillgången förvärvats
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fång, den verkliga kostnaden
för dess anskaffande och, då tillgången
annorledes övergått till rörelsen,
dess allmänna saluvärde vid
tiden för övergången. Dock skall iakttagas
följande. Har tillgång i samband
med förvärv av den rörelse, vari
den nyttjas, erhållits annorledes än
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fång, skall, där ej särskilda
omständigheter till annat föranleda,
såsom anskaffningsvärde för
tillgången anses det belopp som kvarstår
i beskattningsavseende oavskrivet
för överlåtaren, försåvitt ej vid
förvärv av rörelsen på grund av arv
eller testamente stämpelplikt beräknats
efter lägre belopp, i vilket fall
det belopp efter vilket stämpelplikt
sålunda beräknats skall anses såsom
anskaffningsvärde. Skulle det i något
fall befinnas, att den skattskyldige
eller någon, som står honom nära,
vidtagit åtgärd för att den skattskyldige
skall kunna tillgodoräkna sig
ett högre anskaffningsvärde än som
synes rimligt, och kan det antagas
att detta skett för att åt någon av
dem bereda obehörig förmån i beskattningsavseende,
skall anskaffningsvärdet
i skälig mån jämkas.
3. a. Kostnaden för---dess
anskaffande.
b. Genom värdeminskningsavdrag
--- — finnes lämpligt.
Värdeminskningsavdrag må,--
— är behörigt.
Vid bestämmande —- --blir ut
sliten.
Såsom tillgångs anskaffningsvärde
skall anses, då tillgången förvärvats
genom köp eller byte eller därmed
jämförligt fång, den verkliga kostnaden
för dess anskaffande och, då tillgången
annorledes övergått till rörelsen,
dess allmänna saluvärde vid tiden
för övergången. Dock skall iakttagas
följande. Har tillgång i samband
med förvärv av den rörelse,
vari den nyttjas, erhållits annorledes
än genom köp eller byte eller
därmed jämförligt fång, skall, där
ej särskilda omständigheter till annat
föranleda, såsom anskaffningsvärde
för tillgången anses det belopp
som kvarstår i beskattningsavseende
oavskrivet för överlåtaren, försåvitt
ej vid förvärv av rörelsen på grund
av arv eller testamente stämpelplikt
beräknats efter lägre belopp, i vilket
fall det belopp efter vilket stämpelplikt
sålunda beräknats skall anses
såsom anskaffningsvärde. Skulle det
i något fall befinnas, att den skattskyldige
eller någon, som står honom
nära, vidtagit åtgärd för att den
skattskyldige skall kunna tillgodoräkna
sig ett högre anskaffningsvärde
än som synes rimligt, och kan
det antagas alt detta skett för att åt
någon av dem bereda obehörig förmån
i beskattningsavseende, skall
anskaffningsvärdet i skälig mån jäm
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
Nuvarande lydelse:
c. Värdeminskningsavdrag med —
--- särskilda bestämmelser.
Jämkning av---i räkenska
perna.
Har skattskyldigs---följan
de
år.
Ådagalägger skattskyldig,---
bokförda värdet.
Har ett--— återstående be
loppet.
d. Då tillgång,---till 28 §.
till 35 §.
Föreslagen lydelse:
kas. Såsom anskaffningsvärde för
tillgång, som moderbolag övertager
från dotterbolag vid sådan fusion,
som i 28 § 3 mom. avses, skall anses
det belopp, som vid fusions tillfälle t
kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet
hos dotterbolaget.
c. Värdeminskningsavdrag med —
--särskilda bestämmelser.
Jämkning av---i räkenska
perna.
Har skattskyldigs--- — följan
de
år.
Ådagalägger skattskyldig,---
bokförda värdet.
Har ett---återstående belop
pet.
d. Då tillgång,---till 28 §.
till 35 §.
5. Skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust
skall i intet fall anses uppkomma,
da aktiebolag övertager tillgångar genom
fusion, som i 28 § 3 mom. avses.
Har moderbolag avyttrat egendom,
som bolaget genom sådan fusion övertagit
från dotterbolag, skall vid bedömandet
av frågan om skattepliktig
realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsförlust uppkommit så anses,
som om moder- och dotterbolag
utgjort en skattskyldig.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
Uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungi. Maj:ts proposition nr 240-
15
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 2 § och
1947 om statlig inkomstskatt1 skola
angives.
Nuvarande lydelse:
2 §.
Om vad---beräknade netto
intäkten.
4 §.
1 mom. Från sammanlagda---
kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som — — — kommunalskattelagen
sägs.
4 § 1 mom. förordningen den 26 juli
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
Föreslagen lydelse:
2 §.
Om vad---beräknade netto
intäkten.
Har sådan fusion mellan moderoch
dotterbolag ägt rum, som i 28 §
3 mom. kommunalskattelagen avses,
skall restituerad, avkortad eller avskriven
skatt, som enligt vad ovan
sagts skulle hava utgjort skattepliktig
intäkt för dotterbolaget, utgöra skattepliktig
intäkt för moderbolaget.
4 §.
1 mom. Från sammanlagda--
— kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som —--kom
munalskattelagen
sägs.
Har sådan fusion mellan moderoch
dotterbolag ägt rum, som i 28 §
3 mom. komunalskattelagen avses,
är moderbolaget berättigat till avdrag
för sådan dotterbolagets skatt, vilken
enligt första stycket skulle hava varit
avdragsgill för dotterbolaget.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se 1948: 764.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen
den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder.
Härigenom förordnas, att 11 och 15 §§ förordningen den 2 maj 1947 om
investeringsfonder skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
11 §.
Hava till---två procent.
Har skattskyldig----angivna
grunder.
Kungl. Maj :t---fem år.
Det åligger---stycket sägs.
15 §.
Skattskyldig, som gjort avsättning
till investeringsfond enligt denna förordning,
är pliktig att vid självdekla
-
11 §•
Hava till----två procent.
Har skattskyldig---angivna
grunder.
Har aktiebolag genom fusion uppgått
i annat aktiebolag, skall investeringsfond
hos det förra bolaget, därest
den icke enligt fjärde stycket
övertagits av det senare bolaget, återföras
till beskattning för det beskattningsår,
varunder rättens tillstånd
till fusionen registrerats. Till beloppet
skall därvid läggas ränta efter två
procent om året enligt i 10 § angivna
grunder.
Vid sådan fusion, som i 28 §
3 mom. kommunalskattelagen avses,
må moderbolaget i beskattningsavseende
övertaga investeringsfond,
därest förutsättning därför enligt 1 §
andra stycket föreligger. Därvid skall
så anses som om fonden avsatts hos
moderbolaget under det beskattningsår,
då avsättningen skett hos dotterbolaget.
Kungl. Maj :t---fem år.
Det åligger---stycket sägs.
15 §.
Skattskyldig, som gjort avsättning
till investeringsfond enligt denna förordning
eller som jämlikt 11 § fjärde
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
17
Nuvarande lydelse:
ration för det beskattningsår, då avsättningen
ägt rum, ävensom för varje
påföljande beskattningsår, intill
dess de avsatta medlen avförts ur
fonden, foga uppgift enligt formulär,
som fastställes av Kungl. Maj :t, rörande
avsättning av medel till fonden
samt fondens användning och avveckling.
Vid allmän självdeklaration
skall sådan uppgift fogas i tre exemplar.
Skattskyldig, som avsatt medel till
investeringsfond, är skyldig alt på
anfordran till arbetsmarknadskommissionen
lämna de uppgifter i fråga
om fonden, som kommissionen anser
erforderliga ur arbetsmarknadssynpunkt.
Föreslagen lydelse:
stycket övertagit sådan fond, är pliktig
att vid självdeklaration för det
beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för
varje påföljande beskattningsår, intill
dess de avsatta eller övertagna medlen
avförts ur fonden, foga uppgift
enligt formulär, som fastställes av
Kungl. Maj :t, rörande avsättning av
medel till fonden samt fondens användning
och avveckling. Vid allmän
självdeklaration skall sådan uppgift
fogas i tre exemplar.
Skattskyldig, som avsatt medel till
investeringsfond eller jämlikt 11 §
fjärde stycket övertagit sådan fond,
är skyldig att på anfordran till arbetsmarknadskommissionen
lämna de
uppgifter i fråga om fonden, som
kommissionen anser erforderliga ur
arbetsmarknadssynpunkt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,
Lingman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ändring
i bestämmelserna angående skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar,
m. m. samt anför därvid följande.
I. Inledning.
När ett företag bedrives i aktiebolagets form, utgör den skatt, som aktieägarna
ha att erlägga för utdelning från bolaget, den ur systematisk synpunkt
primära skatten, genom vilken hänsyn tages till aktieägarnas skatteförmåga.
Den inkomstskatt, som uttages hos aktiebolagen, avser i första
hand att åstadkomma merbeskattning av inkomster förvärvade genom bolagen.
Den omständigheten, att de vid ett bolags upplösning till aktieägarna
utskiftade medlen icke bli till någon del beskattade såsom utdelning, betecknar
alltså i och för sig en lucka i systemet. Denna lucka är
avsedd att utfyllas genom bestämmelserna om utskiftningsskalt. Enligt förordningen
den 27 juni 1927, nr 321, skall nämligen utskiftningsskatt erläggas
till staten av svenskt aktiebolag, som i samband med bolagets upplösning
utskiftar tillgångar. Skatten träffar därvid det utskiftade beloppet i den
mån detta icke är att anse som återbäring av belopp, som tillskjutits av
aktieägarna. Då utskiftning av tillgångar kan äga rum jämväl i samband
med nedsättning av aktiekapitalet, har skyldighet att erlägga utskiftningsskatt
föreskrivits jämväl för sådant fall.
Utslciftningsskatten är alltså en skatt på besparade vinstmedel, vilka ej i
vanlig ordning utdelas och därför icke bliva föremål för inkomstbeskattning
hos aktieägarna. Skattens karaktär framstår särskilt tydligt, om man
jämför med förhållandet i fråga om ekonomiska föreningar. Beträffande
dessa förefinnes nämligen icke någon sådan lucka som beträffande aktiebolagen,
då enligt 38 § 1 mom. kommunalskattelagen såsom utdelning från
svensk ekonomisk förening skall anses vad som vid föreningens upplösning
utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Utskiftningsskatten är således
icke i egentlig mening en skatt å aktiebolagen. Dess utformning bör
Kungl. Maj:ts proposition nr 240. 19
därför bestämmas med hänsyn till de regler, som gälla för beskattning av
aktieägarna.
Utskiftningsskatt uttages för närvarande med 30 procent av det till sådan
skatt beskattningsbara beloppet. Denna skattesats fastställdes vid 1940
års riksdag. Då inkomstskattesatserna gjordes till föremål för översyn i
samband med 1947 års skattereform prövades icke frågan huruvida utskiftningsskatteprocenten
kunde anses riktigt avvägd med hänsyn till de då
beslutade ändringarna i den statliga beskattningen.
Genom ett av regeringsrätten den 10 juni 1948 avgjort mål, vilket tilldragit
sig betydande intresse inom berörda kretsar, fastslogs att nu gällande
bestämmelser i utskiftningsskatteförordningen icke medförde skatteplikt i
det fall att ett aktiebolag först utgåve fondaktier (gratisaktier) och därefter
inlöste dessa. Vinstmedel till betydande belopp kunna således genom
ett dylikt förfaringssätt överföras till aktieägarna utan att vinstmedlen beskattas
i samband med överföringen. Detta förhållande har gjort frågan om
en revision av utskiftningsskattelagstiftningen aktuell.
Här må vidare erinras om att medan äldre aktiebolagslagstiftning icke
upptog några regler angående fusion av aktiebolag ha i lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag meddelats bestämmelser till underlättande
av sammanslagning av bolag. I några av de yttranden, som på sin tid
avgåvos över det av lagberedningen den 28 februari 1941 avlämnade förslaget
till ny lag om aktiebolag, framhölls önskvärdheten av att bestämmelserna
i utskiftningsskatteförordningen gjordes till föremål för översyn;
det kunde annars befaras att de fusionsbefrämjande föreskrifterna i den
nya aktiebolagslagen gjordes genom skattelagstiftningen praktiskt otillämpliga.
I en till Kungl. Maj :t ställd skrivelse av den 25 juni 1948 har Sveriges
industriförbund anfört liknande synpunkter och hemställt att det hinder
för fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag, som den nuvarande utskiftningsskatten
utgjorde, måtte undanröjas.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 december 1948 tillkallade
dåvarande chefen för finansdepartementet särskilda sakkunniga — nämligen
nedre justitierevisionens ordförande, revisionssekreteraren C. M. E.
Wijnbladh, tillika ordförande, föredraganden i regeringsrätten, taxeringsintendenten
J. Fröberg och jur. dr B. af Klercker — med uppdrag att verkställa
en allmän översyn av bestämmelserna om utskiftningskatt. Nyssnämnda
framställning från industriförbundet överlämnades till de sakkunniga
för att tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt dom lämnade uppdraget.
De sakkunniga, vilka antagit benämningen 19W års utskiftningsskattcsakkunniga,
ha den 30 november 1949 avgivit betänkande med förslag till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen om skatt vid utskiftning
av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar in. in. Ett vid betänkandet
fogat förslag till författningsändringar torde få såsom Biltang
fogas vid statsrådsprotokollet för denna dag.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Över betänkandet ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
bank- och fondinspektionen (med överlämnande av yttrande från Svenska
bankföreningen), kommerskollegium (med överlämnande av yttranden från
Sveriges industriförbund, handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Gävle,
Skånes handelskammare samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare
ävensom Sveriges redareförening), försäkringsinspektionen,
överståthållarämbetet (med biläggande av ett av förste taxeringsintendenten
S. Holdo avgivet yttrande), länsstyrelserna i samtliga län, mellankommunala
prövningsnämnden och Sveriges advokatsamfund.
II. Utskiftningsskatteprocenten.
Gällande bestämmelser m. m.
Aktiebolag, som i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid bolagets
upplösning utskiftar tillgångar, skall till staten erlägga utskiftningsskatt
å därvid utskiftat belopp, i den män detta icke är att anse som återbäring
av tillskjutet belopp. Det till utskiftningsskatt beskattningsbara beloppet
utgöres alltså av skillnaden mellan utskiftat belopp och vad som därav
är att anse som återbäring av tillskjutet belopp. Skatten utgår för närvarande
med trettio kronor för varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara
beloppet.
Utskiftningsskatt uttogs ursprungligen med fem procent av det beskattningsbara
beloppet. Nämnda procentsats förordades i den proposition (nr 134)
till 1927 års rikdag, genom vilken förslag framlades om införande av en särskild
utskiftningsskatt. Vid propositionen fanns fogat ett betänkande i ämnet
av särskilda sakkunniga, vilka tillkallats att inom finansdepartementet
biträda vid fortsatt utredning av frågan om beskattning av bolags besparade
vinstmedel. I detta betänkande uttalades bl. a. att skatteprocenten vid utskiftningsskatten
borde vara lika med den skatteprocent, som i genomsnitt skulle
ha erlagts av delägarna, därest de besparade vinstmedlen under bolagets bestånd
i vanlig tid och ordning utdelats. I betänkandet framhölls vidare, att då
det icke läte sig bedömas efter vilken procentsats inkomst- och förmögenhetsskatten
framdeles komme att utgå, vore det uppenbarligen omöjligt att
med denna utgångspunkt föreslå en bestämd skattesats för utskiftningsskatten.
Det syntes sannolikt, att något mera än fem procent skulle vara en lämpligen
avvägd skattesats. Sistnämnda procentsats förordades emellertid under
beaktande av önskemålet att icke lägga hinder i vägen för ur det allmännas
synpunkt gagneliga bolagsfusioner.
Enligt beslut vid 1938 års riksdag bestämdes utskiftningsskatten till tolv
kronor för varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara beloppet. I
proposition nr 258 till nämnda års riksdag, vari berörda höjning av utskiftningsskatten
förordades, hänvisade departementschefen till vad 1936 års
skattekommitté i avgivet betänkande härutinnan anfört. I detta betänkande
hade framhållits att den dåmera genomförda höjningen av inkomst- och för
-
Kungl. Maj.ts proposition, nr 240
21
mögenlietsskatten utgjorde ett skäl för höjning av utskiftningsskatten. Därvid
erinrades vidare om att denna skatt skulle utgöra kompensation för såväl
stats- som kommunalskatten å utdelningar, varför en lägre skattesats än 12
procent knappast kunde ifrågakomma. En skattesats av denna storleksordning
syntes också vara erforderlig för att förekomma att större inkomsttagare
tillfälligt utnyttjade aktiebolagsformen för att hemtaga mer eller mindre tillfälliga
större inkomster i fall då de skulle kunna finna det med sin fördel
bättre förenligt att betala den skatt, som belöpte å aktiebolaget såsom sådant,
jämte utskiftningsskatten, än att erlägga den personliga skatt, varom fråga
skulle varit om bolaget ej bildats.
Vid 1940 års riksdag höjdes utskiftningsskatten att tills vidare utgå med
trettio kronor för varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara beloppet.
Denna höjning förordades i proposition nr 273 till sistnämnda års riksdag.
I propositionen redogjordes för en inom finansdepartementet upprättad
promemoria, vari påpekats att den år 1938 företagna höjningen av utskiftningsskatten
redan från början varit otillräcklig. Sedan dess hade den direkta
beskattningen, särskilt den statliga, undergått en betydande skärpning, som
finge antagas bliva i huvudsak bestående under de närmaste åren. En höjning
av utskiftningsskatten framstode därför såsom ofrånkomlig, så mycket mera
som en tendens till ökning av de utskiftade beloppen kommit till synes. Med
hänsyn till skattebelastningen å fysiska personer syntes skattesatsen för utskiftningsskatten
icke böra sättas lägre än till 30 procent.
De sakkunniga.
Sedan de sakkunniga erinrat om att vederbörande departementschef redan
i nyssnämnda proposition till 1927 års riksdag framhållit att utskiftningsskattens
statsfinansiella betydelse finge anses ligga icke i den avkastning den
själv lämnade utan i det förhållandet att den kunde antagas motverka minskning
i skatten på aktieutdelning, lämnas följande statistiska uppgifter angående
den debiterade utskiftningsskatten under åren 1929—1948 i tusental
kronor: 1929....... |
60 |
1936...... |
.... 359 |
1943...... |
.... 1229 |
1930....... |
... 153 |
1937...... |
332 |
1944...... |
.... 336 |
1931....... |
... 120 |
1938...... |
.... 4 580 |
1945...... |
.... 1 139 |
1932....... |
... 211 |
1939...... |
.... 353 |
1946...... |
.... 6 024 |
1933....... |
... 303 |
1940...... |
696 |
1947...... |
.... 2 850 |
1934....... |
... no |
1941...... |
.... 755 |
1948...... |
.... 1775 |
1935....... |
... 201 |
1942...... |
.... 1 231 |
De sakkunniga anföra därefter följande:
Principiellt skall utskiftningsskatten motsvara summan av de ytterligare
skattebelopp aktieägarna skulle haft att erlägga därest det utskiftade beloppet
i stället hade utdelats och beskattats bos aktieägarna såsom utdelning.
Hänsyn synes dock böra tagas till att det utskiftade beloppet utgör en
ackumulerad utdelningsinkomst för aktieägarna och att den sammanlagda
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
skattehöjningen hos dessa på grund av den progressiva skatteskalan för fysiska
personer i regel skulle ha blivit lägre, om de utskiftade vinstmedlen
successivt utdelats under den tidsperiod, under vilken de uppstått hos bolaget,
än om hela beloppet beskattades såsom inkomst det år utskiftningen
ägde rum.---
Det synes de sakkunniga ovedersägligt, att en för alla aktiebolag gemensam
utskiftningsskatteprocent skall allenast i undantagsfall befinnas tillgodose
dessa synpunkter. En gemensam skatteprocent måste utom i undantagsfallen
bliva antingen för hög eller för låg.
Om man med utskiftningsskatten vill åstadkomma, att utskiftning av
medel icke i något fall skall medföra lindring i dubbelbeskattningen, måste
utskiftningsskatteprocenten sättas mycket hög. 1936 års skattekommitté
framhöll — såsom i det föregående återgivits — bl. a. att skatteprocenten borde
vara så avvägd, att den kan förebygga, att större inkomsttagare tillfälligt
utnyttja aktiebolagsformen för hemtagande av mer eller mindre tillfälliga
större inkomster i fall då de skulle finna det med sin fördel bättre förenligt
att betala den skatt, som belöper å aktiebolaget såsom sådant, jämte utskiftningsskatten,
än att erlägga den personliga skatt, varom fråga skulle
varit, om bolaget ej bildats. Sedan inkomstskatten för aktiebolagen avsevärt
höjts, torde visserligen möjligheten för att nå dylik skattelättnad med anlitande
av aktiebolagsformen ha i många fall minskats. Det synes dock böra
framhållas, att utskiftningskatten måste sättas mycket hög, därest det icke
skattemässigt skall löna sig för en person i högt inkomstläge, att — så länge
förvaltningsaktiebolagen äro fritagna från skattskyldighet för utdelningar
å aktier i andra svenska aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska föreningar
— placera sitt innehav av svenska aktier och andelar i ett förvaltningsaktiebolag
och taga ut vinstmedlen i form av utskiftning. Förordningen
om ersättningsskatt har icke visat sig utgöra ett effektivt skydd mot dylika
transaktioner.
Om emellertid utskiftningsskatteprocenten sättes mycket hög, kan som
resultat härav förutses, att nedsättning av aktiekapital, där utskiftningsskatt
skall utgå, samt upplösning av aktiebolag med besparade vinstmedel
skulle bliva sällsynta företeelser. Och denna hindrande verkan skulle utskiftningsskatten
få även i de fall, där nedsättning av aktiekapitalet eller
upplösning vore förestavad av andra skäl än erhållande av skattelättnad.
De sakkunniga framhålla vidare att utskiftningsskatten icke borde sättas
så hög att dess verkan bleve att förfaranden, som vore avsedda att träffas av
skatten, i allmänhet utan vidare upphörde. Detta borde så mycket mindre ske
som möjligheterna att förhindra aktieägare, särskilt i familjebolag, att disponera
och även uttaga bolagens vinstmedel utan att dubbelbeskattning skedde
icke vore synnerligen stora. Då det icke vore möjligt att avväga skatteprocenten
från fall till fall, vore det nödvändigt att finna en procentsats, som å
ena sidan icke förhindrade önskvärda upplösningar av aktiebolag eller nedsättning
av aktiekapital men å andra sidan icke vore ägnad att uppmuntra
till dylika åtgärder enbart för de skattelättnader, som därigenom kunde vinnas.
Sedan de sakkunniga framhållit att det vore tänkbart att som en sådan
procentsats skulle kunna godtagas marginalskatteprocenten vid ett inkomstläge,
motsvarande medeltalet av de aktieägares inkomster, vilka vore fysiska
personer, erinra de sakkunniga om att aktierna i ett utskiftande bolag
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
23
helt eller delvis kunde ägas av andra bolag eller ekonomiska föreningar. Om
dessa tillförts tillgångarna i fråga såsom utdelning i stället för genom utskiftning,
hade någon beskattning icke ifrågakommit. Problemet med den
s. k. kedjebeskattningen hade de sakkunniga visserligen ansett icke kunna
lösas inom området för utskiftningsskatten. Det syntes emellertid rimligt
att viss hänsyn härtill toges vid bestämmandet av utskiftningsskatteprocenten.
De sakkunniga anföra därefter följande.
Å andra sidan är det möjligt, att en utskiftningsskatteprocent, motsvarande
den angivna marginalskatteprocenten, i ett stort antal fall skulle
bliva för låg, enär nedsättning och upplösning av beskaffenhet att leda till
utskiftningsskatt i regel torde förekomma hos bolag med blott ett fåtal aktieägare,
vilka äro fysiska personer och vilkas inkomstläge ligger högre än
genomsnittet. Det har mot detta resonemang vid de sakkunnigas överläggningar
framhållits, att man i framtiden bl. a. till följd av arvs- och kvarlåtenskapsskatten
har att räkna med reducerade inkomster för aktieägare
i s. k. familjebolag.
Det har emellertid synts de sakkunniga uppenbart, att ifrågavarande
marginalskatteprocent, om den med någorlunda säkerhet kunde fastställas,
skulle utgöra en viss ledning vid bestämmande av utskiftningsskatteprocentens
storlek.
Enligt en nyligen företagen utredning (se uppsats av fil. dr Erm E. Fleetwood
i Industria, årg. 1948, nr 11), vilken i första hand gällt vissa större
börsnoterade bolag, har hälften av de aktieägare, som äro fysiska personer,
inkomster på över 20 000 kronor och äger ungefär 3/, av de på fysiska
personer samlade aktierna och andra hälften inkomster under 20 000 kronor
och äger ungefär y4 av aktierna. Om det förutsattes, att samtliga aktier ägdes
av fysiska personer, och att de nämnda siffrorna gällde för samtliga bolag
och att fördelningen av aktierna å olika slag av aktieägare vore enahanda för
varje bolag, borde sålunda 3/4 av de utskiftade beloppen gå till aktieägare
med inkomster överstigande 20 000 kronor. Under sådana förhållanden borde
en utskiftningsskatteprocent motsvarande marginalskatten vid ett inkomstläge
av 20 000 kronor icke kunna anses för hög. Marginalskatteprocenten
vid en inkomst av 20 000 kronor ligger för fysiska personer för närvarande
över 40 procent.
Ingen av de nu angivna förutsättningarna håller emellertid. Av den åsyftade
utredningen framgår, att en avsevärd del, i vissa fall bortåt 50 procent,
av utdelningarna i de undersökta bolagen gå till andra än fysiska personer.
Förmodligen skulle också antalet aktieägare med inkomster understigande
20 000 kronor befinnas avsevärt större, om hänsyn toges till den stora mängden
av små bolag. Fördelningen av aktieägare i olika inkomstlägen är slutligen
mycket varierande inom olika bolag.
Å andra sidan kan det enligt de sakkunnigas mening med fog hållas för
sannolikt, såsom ock tidigare framhållits, att nedsättning och upplösning
av beskaffenhet att leda till utskiftningsskatt framför allt förekommer hos
bolag med blott ett fåtal aktieägare, vilka äro fysiska personer och vilkas
inkomstläge ofta ligger högre än genomsnittet.
En uiskiftningsskatteprocent av 40 procent skulle ur nu berörda synpunkter
möjligen kunna anses godtagbar.
De sakkunniga ha verkställt en undersökning avsedd alt belysa huruvida
det kunde anses riktigt att nu höja utskiftningsskatten till 40 procent, om
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
man utginge från att den år 1940 fastställda procentsatsen ''(30 procent)
vore med hänsyn till då rådande förhållanden lämpligt avvägd. Av utredningen
framgår, att procenttalet 30 år 1940 svarade mot ett ungefärligt inkomstläge
av för gift person utan barn 13 000 kronor och för ensamstående
person 11 500 kronor. Dessa inkomstlägen svarade numera mot en marginalskatt
av respektive 31 och 34 procent. Därest de skattskyldiga kvarblivit
vid sina inkomstlägen år 1940, skulle allenast en mindre höjning av
utskiftningsskatten framstå som motiverad. Emellertid anse de sakkunniga
det vara berättigat antaga att genomsnittsinkomsten, bl. a. på grund av
penningvärdets fall, ökat sedan åren 1939—1940. Om genomsnittsinkomsten
för aktieägarna år 1940 antoges vara cirka 12 000 kronor, skulle denna inkomst
numera svara mot en genomsnittsinkomst av cirka 18 000 kronor
för att en marginalskatt av 40 procent skulle uppnås och därmed en utskiftningsskatt
av samma storlek framstå som motiverad. Enligt de sakkunnigas
mening syntes den antydda stegringen av genomsnittsinkomsten
icke vara otänkbar.
De sakkunniga anföra därefter följande.
Vid fastställande av utskiftningsskatteprocenten måste emellertid även
viss hänsyn tagas till det förhållandet, att i enlighet med gällande utskiftningsskatteförordnings
bestämmelser i utskiftat belopp skall inräknas jämväl
det belopp, bolaget har att i utskiftningsskatt erlägga. Utskiftningsskatten
räknad i procent av det nettobelopp aktieägarna faktiskt erhålla vid utskiftningen
utgör sålunda:
vid |
en |
utskiftningsskatt |
av |
30 %........ |
........ 42-85 |
» |
> |
» |
31 %........ |
........ 44-92 |
|
S> |
» |
32 %........ |
........ 47-05 |
||
1 |
» |
33 %........ |
........ 49-25 |
||
» |
> |
» |
34 %........ |
........ 51-51 |
|
2> |
2> |
2> |
35 %........ |
........ 53 84 |
|
2> |
» |
36 %........ |
........ 56-25 |
||
> |
» |
37 %........ |
........ 58-73 |
||
» |
2- |
38 %........ |
........ 61-29 |
||
» |
2> |
» |
39 %........ |
........ 63-93 |
|
2> |
» |
2> |
40 %........ |
Teoretiskt är givetvis intet att erinra emot, att i det utskiftade beloppet
skall inräknas jämväl det belopp bolaget har att i utskiftningsskatt erlägga,
eftersom bolaget erlagt denna skatt för aktieägarnas räkning.
Det har emellertid vid de sakkunnigas överläggningar framhållits, att —
om utskiftningsskatteprocenten höjes till exempelvis 40 procent -— sådana
nedsättningar av aktiekapital, där skatt på skatten skall utgå, sannolikt
icke komma till stånd, enär bolagen vid bedömandet av om nedsättning
skall företagas i regel sätta den skatt, som skall utgå, i relation till det nettobelopp,
som utbetalas till aktieägarna.
I vad mån vid tidigare fastställanden av utskiftningsskatteprocenten hänsyn
tagits till skatt på skatten vid nedsättning av aktiekapital kan icke med
visshet avgöras (jfr RÅ 1941 ref. 48). Det må liärutinnan framhållas, att
hithörande deldarationsformulär icke är avpassat för beräkning av skatt på
skatten vid nedsättningar.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
De sakkunniga påpeka att som ett skäl för att, med hänsyn tagen till
»skatten på skatten», fastställa en relativt låg utskiftningsskatteprocent
vid nedsättning av aktiekapital kunde andragas de icke ovanliga fall, då
aktieägare i familjebolag ärvt aktierna och hade att erlägga en betydande
arvs- och kvarlåtenskapsskatt för vilken medel måste tagas ur bolaget. Uttoges
dessa medel i form av höga löner eller utdelningar, bleve beloppen
reducerade med betydande inkomstskatter. Om även utskiftningsskatten
sattes hög i förhållande till det belopp aktieägarna erhölle, kvarstode blott
möjligheten att upplåna medel från bolaget, vilket innebure att varken inkomst-
eller utskiftningsskatt erlades. De sakkunniga anse emellertid att
mot det sålunda åberopade skälet för en lägre utskiftningsskatt kunde invändas,
att erläggandet av arvs- och kvarlåtenskapsskatten kunde få ske
under en tioårsperiod och att aktieägaren under denna tid borde ha möjlighet
att i form av lön eller utdelning uttaga medel ur bolaget för skattens
erläggande.
I avseende å spörsmålet om »skatt på skatten» anföra de sakkunniga vidare.
Om utskiftningsskatten vid nedsättning av aktiekapital beräknas lägre än
som är teoretiskt riktigt, d. v. s. med skatt på skatten, innebär detta som regel
att uppskov med erläggande av del av utskiftningsskatten medgives
till dess bolaget upplöses. Och såsom ovan framhållits är det mycket ovisst,
om och när denna del kommer att erläggas. Eftersom de utskiftade medlen
bokföringsmässigt kvarstå hos bolaget, kan det å andra sidan inträffa, att
de vinstmedel, för vilka utskiftningsskatt erlagts vid nedsättning av aktiekapital,
utdelats eller gått förlorade vid tidpunkten för bolagets upplösning,
varför bolaget erlagt för hög utskiftningsskatt. Detta är en följd av utskiftningsskatteförordningens
presumtion att vid nedsättning i första hand utskiftas
vinstmedel. Bolaget kommer dock icke i sämre läge än om vinstmedlen
tidigare utdelats, i stället för att nedsättning av aktiekapitalet skett,
och en del av insatskapitalet sedan gått förlorat före bolagets upplösning.
Mot en utskiftningsskatteprocent av 40 procent med bibehållande av skatt
på skatten vid nedsättning av aktiekapital synes därför intet vara att ur
skälighets synpunkt invända.
Då det med hänsyn till att en utskiftningsskatt av 40 procent kunde tänkas
i vissa fall verka förhindrande på ur företagsekonomisk synpunkt berättigade
nedsättningar av aktiekapitalet, ha de sakkunniga vid avvägandet
av en såsom oundgänglig bedömd höjning av utskiftningsslcatteprocenten
övervägt, huruvida något av följande tre alternativ vore att föredraga framför
en höjning av skaiten till 40 procent:
1) Utskiftningsskattcprocenten bestämdes något högre än 40 procent och
tillika högre än skatt på skatten vid nu gällande skatleprocent (42,85 %)
eller till förslagsvis 45 procent, men vid nedsättning av aktiekapital skulle
utskiftningsskatten icke inräknas i utskiftat belopp.
2) Utskiftningsskattcprocenten sattes till 40 procent men vid nedsättning
av aktiekapital skulle utskiftningsskatten icke i något fall överstiga 50
procent av det nettobelopp, som utbetalades till aktieägarna.
3) Utskiftningsskattcprocenten sattes till 35 procent med bibehållande av
skatt på skatten vid nedsättningar.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
De sakkunniga förklara sig emellertid icke kunna avvika från den teoretiskt
riktiga linjen att jämväl vid nedsättning av aktiekapital utskiftningsskatten
skulle inräknas i utskiftat belopp. Och då, såsom de sakkunniga påpekat,
utskiftningsskatteprocenten visserligen icke finge sättas för hög men
densamma, å andra sidan, icke finge sättas så låg, att enbart skattesynpunkter
kunde i alltför stor utsträckning föranleda bolagen att vidtaga
åtgärder, som vore avsedda att drabbas av utskiftningsskatt, hade de sakkunniga
stannat för att föreslå en höjning av utskiftningsskatten till 40
procent.
Remissyttrandena.
De sakkunnigas förslag om höjning av utskiftningsskatten till 40 procent
tillstyrkes eller lämnas utan erinran av kammarrätten, försäkringsinspektionen,
överståthållaråmbetet, flertalet länsstyrelser ävensom mellankommunala
prövningsnämnden. En majoritet inom bank- och fondinspektionen
uttalar sig för olika skattesatser för utskiftade vinstmedel, beroende på om
dessa fonderats före eller efter den 1 januari 1948, medan en minoritet inom
inspektionen ansluter sig till de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen i Östergötlands
län förordar en på visst sätt ordnad beskattning hos aktieägarna av
det utskiftade beloppet eller, i andra hand, en till 45 procent höjd utskiftningsskatteprocent
men med möjlighet för Kungl. Maj :t att i särskilda fall förordna
om en lägre skattesats. Länsstyrelserna i Kalmar och Blekinge län
uttala önskemål om en mer ingående utredning, innan ställning tages till
frågan om höjning av utskiftningsskatten, medan länsstyrelserna i Kristianstads
och Älvsborgs län anse att med omprövning av utskiftningsskatteprocenten
borde anstå i avvaktan på den översyn av statsskatterna och deras
verkningar, som anförtrotts 1949 års skatteutredning. Länsstyrelsen i
Kopparbergs län förordar det i det föregående omnämnda av de sakkunniga
såsom alternativ 2) betecknade förslaget till höjning av skatten. Mot
förslaget om höjning av utskiftningsskatten ha vidare kommerskollegium,
länsstyrelserna i Södermanlands och Västerbottens län, samtliga hörda näringsorganisationer
ävensom advokatsamfundet uttalat sig.
Från remissyttrandena må följande här återgivas.
Kammarrätten säger sig icke vilja bestrida, att den föreslagna skattehöjningen
kunde anses motiverad med hänsyn till de förändringar i fråga om
den statliga beskattningen, som beslutades år 1947. Därefter anföres följande:
Beträffande
utskiftningsskattens finansiella betydelse har med rätta anförts,
att densamma finge anses ligga icke i den avkastning den själv lämnade
— vilken ju är ganska obetydlig — utan i det förhållandet att den kan
antagas motverka en minskning i avkastningen av skatten på aktieutdelning.
Emellertid har utskiftningsskattens höjd en viss betydelse även för
taxeringen till förmögenhetsskatt. Detta inträffar vid värdering av aktier,
särskilt sådana, vilka icke noteras å inländsk eller utländsk börs. I detta
fall brukar nämligen i allmänhet —■ ehuru i växlande grad — vid taxering
till förmögenhetsskatt hänsyn tagas till aktiernas matematiska värden. Där
-
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
vid beaktas även den utskiftningsskatt, aktiebolaget kan hava att utgöra
vid bolagets upplösning. Av sådan anledning har enligt vissa rättsfall räknats
med en reduktion av det matematiska värdet, utgörande en tredjedel
av den beräknade utskiftningsskatten. Storleken av denna reduktion kommer
alltså att bliva direkt beroende på utskiftningsskattens nivå, varför en
höjning av utskiftningsskatteprocenten kommer att medföra sänkt värde å
dylika aktier och därmed en minskning i den statliga förmögenhetsskattens
avkastning.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som tillstyrker den föreslagna höjningen
till 40 procent, framhåller emellertid, att i de fall då skattskyldig överflyttade
sitt innehav av svenska aktier till ett holdingbolag torde det kunna ifrågasättas
om icke 40 procent vore för lågt, enär marginalskatten redan vid en
inkomst av 16 000 kronor för ensamstående och 19 000 kronor för gift utan
barn överstege 40 procent. I sådana fall kvarstode fortfarande möjligheterna
till skattevinst för ägaren av aktierna. Denna möjlighet syntes kunna undanröjas
genom inskränkning av skattefriheten för utdelning å svenska
aktier. — För en likartad uppfattning har mellankommunla prövningsnämnden
givit uttryck.
Länsstyrelsen i Örebro län uttalar som sin mening, att den föreslagna höjningen
av skattesatsen allenast torde innebära en anpassning efter det nu
rådande höga skattetrycket. Samtidigt framhålles emellertid att en skattesats
av föreslagen storleksordning icke borde bibehållas längre tid än vad
det ekonomiska läget krävde. Medgåves viss lättnad i skattebelastningen å
fysiska personer, borde övervägas om icke utskiftningsskatten jämväl borde
sänkas.
Bank- och fondinspektionen anför i sitt yttrande till en början följande.
Vid bedömande av förevarande spörsmål måste man enligt inspektionens
uppfattning hålla i minnet, att skattens primära syfte är att förhindra skatteflykt.
Så länge man icke har tillgång till lagbestämmelser, som hindra
fysiska personer i högt inkomstläge att förskaffa sig skattelindring genom
att placera sin förmögenhet i aktiebolag, vars tillgångar i sinom tid utskiftas
av dem, måste man därför välja en utskiftningsskattesats, som åtminstone
för flertalet fall har motsvarande prohibitiva effekt. Inspektionen kan därför
icke i nuvarande situation godtaga det resonemang som går ut på att man bör
fixera skattesatsen till ett sådant genomsnitt för inkomstskatten hos utdelningsmottagarna,
som framräknats under hänsynstagande till jämväl det
faktum, att flertalet bolag åtnjuta skattefrihet för inkomst av aktieutdelningar.
Om sålunda här avsedda skattesats uppenbarligen borde, för att kunna
tillgodose utskiftningsskattens huvudändamål, bestämmas med utgångspunkt
från marginalskatten för fysiska personer med presumtivt utskiftningssyfte,
får man också besinna, att en skatteproccnt, som främst tillgodoser
berörda ändamål, kommer att medföra olägenheter av annan art. Hit hör
det förhållandet, att en mycket hög utskiftningsskatt kan befordra ett osunt
och improduktivt skattetänkande. Vad särskilt utskiftningsskatten angår kan
vidare befaras, att en alltför hög sådan kommer att praktiskt taget helt omöjliggöra
bolagsupplösningar. Med hänsyn tagen till dessa skäl, och med beaktande
av vad de sakkunniga i frågan anfört, anser inspektionen den föreslagna
procentsatsen 40 lämpligt vald, såvitt angår vinstmedel som numera
fonderas.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Med utgångspunkt från uppfattningen att utskiftningsskatten principiellt
borde motsvara summan av de ytterligare skattebelopp aktieägarna skulle
haft att erlägga, därest utdelning i stället för utskiftning ifrågakommit, uttalar
majoriteten inom inspektionen den meningen, att om inkomstskattens
storlek ändrades under den tid, varunder vinstmedel ackumulerats i ett aktiebolag,
utskiftningsskatten rätteligen borde differentieras så att den motsvarade
vad som vid tiden för vinstmedlens intjänande skulle ha uttagits i inkomstskatt,
därest vinstmedlen då utdelats. Anledningen till att man hittills
avstått från att differentiera utskiftningsskatten torde vara att finna i de
med en sådan metod förenade praktiska svårigheterna. Om emellertid differentieringskravet
— vars accepterande tedde sig mer angeläget ju högre
skatterna bleve — kunde tillgodoses genom någon enkel och lättillämplig regel,
borde en sådan tillskapas. Majoriteten inom inspektionen anför vidare:
Såsom utvecklas av de sakkunniga har under 1940-talet marginalskatten
för inkomst skärpts för de fysiska personer, som vid införandet av procenttalet
30 för utskiftningsskatten uppnådde ett inkomstläge, vid vilket marginalskatt
uttogs med motsvarande belopp. Skärpningen torde dels sammanhänga
med den av penningvärdesförsämringen föranledda nominella inkomststegringen
som ägt rum under hela 1940-talet, dels bero på den höjning
av progressiviteten i inkomstbeskattningen, vilken trädde i kraft med
ingången av 1948; marginalskattestegringen kan sålunda sägas ha skett kontinuerligt.
Av praktiska skäl måste man emellertid välja någon viss tidpunkt,
då ifrågavarande marginalskatteskärpning skall anses ha ägt rum.
Med hänsyn särskilt till det i direktiven för utredningen förekommande uttalandet,
att de sakkunniga böra överväga, huruvida utskiftningsskatteprocenten
kan anses lämpligt avvägd med hänsyn till 1947 års riksdagsbeslut
angående den statliga beskattningen, anser inspektionen, att tiden för ikraftträdandet
av sagda beslut — d. v. s. årsskiftet 1947—1948 — kan godtagas
såsom skiljelinje för differentieringen av ifrågavarande procenttal." Inspektionen
anser sålunda, att i avseende å vinstmedel, som ackumulerats före
nyssnämnda tidpunkt, utskittningsskatt ej bör utgå med högre procentsats
än för närvarande, medan det enligt ovan förordade högre procenttalet bör
tillämpas, såvitt angår därefter uppsamlade vinstmedel. Kravet på lättilllämplighet
gör det emellertid nödvändigt att ytterligare förenkla beskattningsregeln
därhän, att till ackumulerade vinstmedel per den 31 december
1947 hänföras allenast de enligt bokslutet synliga reserverna vid nämnda tidpunkt;
från dolda reserver bör alltså helt ibortses. Skulle bokslutet avse annan
tid än utgången av kalenderåret 1947, torde bokslutet för det närmast
före den 1 januari 1948 tilländalupna räkenskapsåret få läggas till grund för
vad som är att anse såsom synliga reserver per den 31 december 1947.
Ytterligare en supplerande regel torde erfordras, därest här förordade bestämmelser
godtagas. Vid nedsättning av aktiekapital lärer sålunda — i viss
analogi med de sakkunnigas förslag i samma ämne — böra gälla, att nedsättningen
skall anses i första hand taga i anspråk de reserver, som må ha
ackumulerats efter den 31 december 1947.
En mot den nu återgivna uppfattningen avvikande mening anföres av en
minoritet inom bank- och fondinspektionen. Minoriteten anser de av majoriteten
förordade bestämmelserna ägnade att motverka utskiftningsskattens
syfte och därjämte medföra påtagliga olägenheter av skatteteknisk art. Ut
-
29
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
skiftningsskattens statsfinansiella betydelse låge icke i den avkastning den
själv lämnade utan i det förhållandet, att den kunde antagas motverka
minskning i avkastningen av inkomstskatten för bolag samt skatten på aktieutdelning.
Utskiftningsskatteprocenten borde därför principiellt vara anpassad
efter den samtidigt gällande inkomstskatteprocenten för fysiska personer.
Även i fråga om fondmedel, som hopsamlats före nämnda tidpunkt,
och som önskades överförda till aktieägarna, hade dessa att välja mellan
utdelning och utskiftning. Valdes den förra vägen, tillämpades den nu gällande,
höjda skattesatsen för inkomstskatt och icke den lägre skattesatsen,
som gällde en gång, då medlen fonderades. Följdriktigt borde då, om utskiftningsvägen
anlitades, samma fondmedel bli föremål för beskattning efter
den högre utskiftningsskattesats, som nu föresloges införd. Denna princip
hade också följts vid de tidigare tillfällen, då utskiftningsskatteprocenten
höjts.
Ur skatteteknisk synpunkt skulle de av majoriteten föreslagna reglerna
medföra bl. a. den komplikationen, att man under oöverskådlig tid finge handskas
med olika skattesatser för skilda delar av bolagens fondmedel. En gång
accepterad skulle den bakom förslaget liggande tanken vid framtida ändringar
av utskiftningsskatteprocenten nödvändiggöra ytterligare en differentiering
av skattesatsen. Skulle den i allmänhet gällande skatteprocenten sänkas,
fordrade konsekvensen, att en högre skatteprocent än den senast fastställda
tillämpades för medel, som fonderats under tid, då den högre skatteprocenten
gällt; en konsekvens, som aktieägarna säkerligen skulle hysa föga förståelse
för. I längden bleve ett sådant system uppenbarligen alldeles för invecklat;
redan tillämpningen av två olika skattesatser torde medföra betydande
praktiska olägenheter, i all synnerhet om skattelättnad vid fusion skulle
medgivas i de former de sakkunniga föreslagit. Härtill konune slutligen,
att några tungt vägande billighctshänsyn knappast torde kunna anföras för
den av majoriteten hävdade uppfattningen. I de fall, då framdeles fråga uppkomme
om utskiftningsskatt, torde vanligen hoppet om skattelättnad på sin
tid ha varit ett starkt bidragande motiv för medlens fondering. Det synes
icke alldeles obilligt alt, om till följd av utskiftningsskatteprocentens höjning,
den samlade skatten bleve något högre än vad från början beräknats,
aktieägarna finge bära följderna av sin felspekulation.
Även länsstyrelsen i Östergötlands län diskuterar i sitt remissyttrande
möjligheten att tillskapa en differentierad skatteskala, nämligen ur synpunkten
att en gemensam procentsats i många fall komme att leda till en
alltför gynnsam och i andra fall till en alltför hård beskattning. En möjlighet
syntes därvid vara att föreskriva ett förfarande, varigenom det till aktieägarna
utskiftade beloppet skulle fördelas på ett visst antal år och därefter
beskattas på sätt som skedde vid eftertaxering, varvid tidsperioden för
eftertaxering eventuellt finge utsträckas att omfatta så många år, på vilka
det kunde anses lämpligt alt fördela det utskiftade beloppet. En annan möjlighet
syntes vara att utskiftningsskatten bestämdes efter cn glidande skala
med hänsyn till aktieägarnas inkomster beskattningsåret före det, då ut
-
30
Kungl. May.ts proposition nr 240.
skiftningen skedde. I bägge fallen måste emellertid förutsättas, att den enskilde
aktieägaren åsattes taxering för det utskiftade beloppet.
Länsstyrelsen erinrar själv gentemot de antydda förfaringssätten att desamma
bleve arbetskrävande, men länsstyrelsen framhåller samtidigt att
fråga vore huruvida de orättvisor, som en enhetlig skatteprocent medförde
vid beskattningen, kunde försvaras med en hänvisning till det merarbete för
taxeringsmyndigheterna, som vid ett genomförande av något av de av länsstyrelsen
framförda förslagen skulle uppkomma.
Länsstyrelsen föreslår till sist, att om en enhetlig skatteprocent skulle
bibehållas, densamma borde sättas till 45 procent men med möjlighet för
Kungl. Maj :t att, efter framställning, föreskriva att en lägre procentsats
skulle tillämpas i sådana fall, där eljest en för hård beskattning skulle äga
rum.
Länsstyrelsen i Norrbottens län —- som förordar att frågan om utskiftningsskattens
avskaffande och ersättande med beskattning hos aktieägarna
göres till föremål för omprövning — anser att den föreslagna skattehöjningen
borde godtagas men att Kungl. Maj:t skulle tilläggas rätt att i vissa
fall föreskriva en lägre procentsats.
Länsstyrelsen i Södermanlands län, som förordar att den nu gällande utskiftningsskatteprocenten
bibehålies, riktar invändningar mot det av de
sakkunniga gjorda uttalandet att aktieägarnas genomsnittsinkomst sedan
år 1940 stegrats med cirka 50 procent. Enligt länsstyrelsens mening syntes
en sådan stegring icke sannolik. — Även länsstyrelsen i Västerbottens län
uttalar sin tveksamhet inför den föreslagna skattehöjningen främst ur synpunkten
att det kunde ifrågasättas huruvida det för statsverkets del vore
så mycket att vinna genom höjningen, då densamma otvivelaktigt komme
att medföra en minskning av antalet taxeringar till utskiftningsskatt utan
att någon däremot svarande ökning av vinstutdelning till aktieägarna nödvändigtvis
behövde inträffa.
Kommerskollegium •— som i sitt yttrande erinrat om att principen att
i utskiftat belopp jämväl skulle inräknas det belopp ett aktiebolag hade
att i utskiftningsskatt erlägga fastslagits först genom utslag av regeringsrätten
den 12 november 1941 — hävdar den meningen, att då utskiftningsskatteprocenten
år 1940 fastställdes till 30 procent därvid icke beaktades
att vid nedsättning av aktiekapital skatt uttoges på skatten. Förslaget innebure
därför en oskälig höjning av utskiftningsskattesatsen för dessa fall
från 30 till 66,66 procent. Kollegium anför vidare:
Det kan enligt kollegii förmenande ifrågasättas, om i och för sig en utskiftningsskatteprocent
av 40 procent kan anses motsvara ett medeltal av
de skattesatser, som i varje särskilt fall skulle ha gällt, om de besparade
medlen utdelats i samband med intjänandet. Kollegium vill som sin mening
uttala, att även om det skulle anses skäligt att utskiftningsskatteprocenten
med hänsyn till gällande genomsnittsinkomst utgjorde 40 procent, den
mot nuvarande utskiftningsskatteprocent svarande faktiska procentsatsen
av 42,85 procent finge anses motsvara skatten för ifrågavarande inkomstläge,
varför höjning av nuvarande utskiftningsskatteprocent till 40 procent
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
31
icke kan anses erforderlig. Slutligen vill kollegium framhålla, att, då den
direkta statsbeskattningen för närvarande göres till föremål för översyn,
det icke synes motiverat att nu vidtaga någon ändring av skatteprocenten
för utskiftningsskattens del.
Industriförbundet, bankföreningen och Stockholms handelskammare,
som samtliga hemställa att den nuvarande skattesatsen å 30 procent bibehålies,
åberopa ett yttrande av delegerade för nämnda näringsorganisationer
och för Svenska försäkringsbolags riksförbund. I detta yttrande erinras
inledningsvis om att utskiftningsskatten vore avsedd att träffa icke
blott aktiebolagens samlade fonderade årsvinster utan den ginge vida utöver
inkomstbegreppet, i det att den vore avsedd att jämväl träffa vinst,
som vid bolagets upplösning och realisation av dess egendom befunnes ha
uppstått genom värdestegring å denna. Skatten vore sålunda att betrakta
såsom ett slags värdestegringsskatt å bolagets egendom, som fölle helt
utom skattesystemet i övrigt och som icke hade någon motsvarighet för
andra skattskyldiga. De, som finge vidkännas utskiftningsskatten, vore i
stor utsträckning andra än de, som dragit fördel av de vinster som beskattades.
Aktieägare, som köpt sina aktier under en uppgångsperiod till högt
pris, kunde få vidkännas förlust vid upplösningen, men icke desto mindre
komme de att drabbas av skatt för den vinst bolaget haft många år tidigare
och som icke kommit dem utan förutvarande aktieägare till godo. Utskiftningsskatten
verkade därför orättvist. I samma mån som skattens tyngd ökades,
måste känslan av orättvisa hos dem, som därav drabbades, bli allt starkare.
Vidare framhålles alt i den mån värdestegringsvinster inginge i årsvinsten
och bleve föremål för utdelning beskattades dessa vinstmedel visserligen
hos aktieägarna, varför objektet för utskiftningsskatt principiellt i detta
avseende vore detsamma som objektet för skatt å utdelning, men det verkliga
förhållandet vore dock att, medan värdestegringsvinster i ytterst ringa
utsträckning bleve föremål för utdelning, utgjordes objektet för utskiftningsskatt
i väsentlig utsträckning av sådana vinster. De sakkunniga syntes emellertid
förbise denna betydelsefulla omständighet och då det gällde fastställande
av skattesatsen framlade de konsekvent problemet, som om beskattningen
endast skulle avse fonderade årsvinster. Särskilt under nuvarande
förhållanden verkade utskiftningsskatten på grund av den avsevärda penningvärdeförsämring,
som ägt rum alltsedan tillkomsten av denna skatt
och framför allt efter den senaste höjningen av skattesatsen, i än högre
grad än tidigare såsom en värdestegringsskatt på rent fiktiva värdestegringar,
icke minst å tomt- och skogsmark samt byggnader. Då förordningen
icke utformats så, att ifrågavarande värdestegringar undantoges från beskattning
samt kedjebeskattningen, såvitt anginge utskiftningsskatt, även
efter genomförandet av de sakkunnigas förslag alljämt i stor utsträckning
bestode, förelåge enligt delegerades mening synnerligen starka skäl för en
försiktig avvägning av skattesatsen.
Delegerade erinra vidare om den av de sakkunniga framförda synpunkten
att det vore önskvärt att sätta skattesatsen så hög, att det icke skatte
-
32
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
mässigt lönade sig för en person i högt inkomstläge att placera sitt innehav
av svenska aktier och andelar i ekonomiska föreningar i ett förvaltningsbolag
och uttaga vinstmedlen i form av utskiftning. Delegerade tillägga
därefter, att om den nuvarande friheten från skattskyldighet för utdelning
å aktier och andelar, enligt vad de sakkunniga antytt, för tillgodoseende av
nämnda syfte skulle inskränkas, bleve dock situationen i detta avseende
uppenbarligen helt förändrad.
Delegerade anföra därefter, att då den primära utgångspunkten för beräkningarna
vore den sammanlagda skattebelastning, som skulle ha drabbat
det utskiftade beloppet, därest detta i stället tillförts aktieägarna i form av
utdelning, måste hänsyn självfallet tagas till, att ett stort antal aktier ägdes
av sådana svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar, vilka vore undantagna
från kedjebeskattning och som sålunda icke skulle ha varit skattskyldiga,
om utbetalningen skett i form av utdelning. De sakkunniga hade
ock själva åberopat detta förhållande i det att de anfört, att då problemet
med s. k. kedjebeskattning icke kunnat lösas inom området för utskiftningsskatten,
viss hänsyn härtill rimligtvis borde tagas vid bestämmande -av utskiftningsskatteprocenten.
Vid sina ovanberörda beräkningar syntes de
emellertid icke — i varje fall icke till fullo — ha dragit konsekvenserna av
detta otvivelaktigt riktiga uttalande.
Under framhållande av att den sammanlagda statliga och kommunala
marginalskatten vid ett inkomstläge av 20 000 kronor och en kommunal utdebitering
av 10 kronor för skattekrona i de flesta fall kunde beräknas till
42,4 procent och då man med en försiktig beräkning kunde utgå från att
en tredjedel av aktiebolagens utdelningar tillfölle sådana juridiska personer,
som icke vore skattskyldiga för utdelning, måste man — enligt vad
delegerade fortsättningsvis anföra — för att i överensstämmelse med den
angivna utgångspunkten för beräkningarna få fram den sammanlagda skattebörda,
som skulle ha drabbat det utskiftade beloppet om utbetalningen i
stället skett i form av utdelning, reducera procentsatsen 42,4 med en tredjedel
till 28 procent.
Delegerade rikta vidare erinringar mot att de sakkunniga icke beaktat att
storleken av de skattesatser, som varit gällande om vinstmedlen i vanlig
ordning utdelats året efter det de av bolaget intjänats, genomgående varit
lägre än de nuvarande. Delegerade framhålla att ett tillbörligt beaktande av
nämnda påpekande ledde fram till att nyssnämnda procentsats av 28 procent
borde reduceras till 20 procent.
Delegerade framhålla till sist, att en höjning av utskiftningsskatten till
40 procent icke heller kunde motiveras genom en jämförelse med de förhållanden,
som förelåge då skatten år 1940 höjdes till 30 procent. Ända intill
regeringsrättens förut omnämnda utslag år 1941 hade i praxis icke räknats
med skatt på skatten vid nedsättning av aktiekapital. Lagstiftaren
måste ha varit medveten om denna praxis, helst som det fastställda deklarationsformuläret
för taxering till utskiftningsskatt vore så uppställt, att därav
syntes framgå att i utskiftat belopp icke skulle inräknas vad bolaget hade
att i utskiftningsskatt erlägga.
33
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
De övriga näringsorganisationer, som avgivit yttranden över de sakkunnigas
förslag, avstyrka den ifrågasatta höjningen av skatten under åberopande
av i allt väsentligt enahanda synpunkter, som nyss återgivits från det
av industriförbundet in. fl. åberopade yttrandet.
I det av advokatsamfundet avgivna yttrandet framhålles att de sakkunniga
visserligen haft sin uppmärksamhet fästad på de svårigheter, som kunde
uppstå genom att ett i aktiebolagets form drivet företag nödgades nedsätta
aktiekapitalet för att bereda aktieägarna möjlighet att erlägga arvsoch
kvarlåtenskapsskatt. De sakkunniga hade därvid hänvisat till att erläggandet
av dessa skatter kunde få ske under en tioårsperiod och att aktieägarna
under denna tid borde ha möjlighet att i form av lön eller utdelning uttaga
erforderliga medel från bolaget. Enligt samfundets erfarenhet vore det
emellertid i ett stort antal fall icke möjligt att på detta sätt erlägga ifrågavarande
skatter. Den avsevärt höjda inkomst- och förmögenhetsskatten
gjorde det icke möjligt att erlägga arvs- och kvarlåtenskapsskatterna genom
behållen inkomst av utdelning från aktiebolag. För betalande av sådana
skatter skulle i ett stort antal fall endast återstå de 20 procent av utdelningsbeloppet,
som funnes disponibla på grund av skattemaximeringen till
80 procent. Samfundet ansåge sig -—- med hänsyn till de nu nämnda och
även vissa andra angivna fall — böra fästa uppmärksamheten på de för
ett aktiebolags fortsatta verksamhet allvarliga verkningar, som en eljest
önskvärd nedsättning av aktiekapitalet kunde få genom att bolaget nödgades
erlägga skatt med ett belopp, vilket överstege 66 procent av minskningen
av dess kapital.
Departementschefen.
Såsom av det förut sagda framgår, är den på aktiebolagen lagda utskiftningsskatten
avsedd att utgöra ett komplement till aktieägarnas inkomstbeskattning.
Utskiftningsskatten skall träffa sådan av aktiebolag förvärvad
inkomst, som på grund av fondering hos bolaget icke blivit föremål för inkomstbeskattning
hos aktieägarna, och skall uttagas då nämnda inkomst i
samband med utskiitning av bolagets tillgångar överföres till aktieägarna.
Frän denna utgångspunkt ter det sig naturligt, att man vid fastställandet
av utskittningsskattens storlek i första hand undersöker vilken inkomstbeskattning
av tillgångarna i fråga, som skulle ha uppkommit hos aktieägarna,
därest tillgångarna överförts till aktieägarna genom utdelning i stället
för genom utskiftning.
Utav en nyligen verkställd, av de sakkunniga åberopad utredning, som
i första hand avsett vissa större bolag, framgår att antalet aktieägare i de
undersökta bolagen, till den del aktieägarna vore fysiska personer, fördelade
sig med ungefärligen lika delar på personer i inkomstlägen över och under
20 000 kronor. Av de hos fysiska personer befintliga aktierna ägdes ungefär
% av personer med inkomst över 20 000 kronor medan blott ''/, ägdes av
personer under denna inkomstnivå.
!{ Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.
34
liungl. Maj:ts proposition nr 240.
Även med beaktande av de invändningar, som de sakkunniga själva andragit
mot för vittgående slutsatser på grundval av nämnda utredningsresultat,
synes detta dock antyda att den av de sakkunniga föreslagna utskiftningsskatteprocenten
är riktigare avvägd än den nu gällande. Härtill kommer
som en betydelsefull omständighet att, såsom de sakkunniga framhållit,
åtgärder av beskaffenhet att föranleda påförande av utskiftningsskatt framför
allt förekomma hos bolag med blott ett fåtal aktieägare, vilka äro fysiska
personer och vilkas inkomstlägen ofta ligga över genomsnittet.
De sakkunniga ha vidare erinrat om vissa andra omständigheter, beträffande
vilka tvekan kan råda om eller i vad mån de böra inverka vid ett ställningstagande
till frågan om utskiftningsskaltens storlek. Åtskilliga av dessa
omständigheter ha i remissyttrandena ytterligare uppmärksammats.
Till en början ha de sakkunniga anmärkt, att det utskiftade beloppet utgjorde
en ackumulerad utdelningsinkomst och att denna inkomst, om den
successivt utdelats under den tidsperiod under vilken den uppstått hos bolaget,
skulle på grund av skatteskalans progressivitet ha föranlett en sammanlagt
lägre skatt än om hela beloppet beskattats såsom inkomst det år
utskiftningen ägde rum.
Mot detta påpekande ha vid remissbehandlingen några erinringar icke
riktats. Emellertid bör framhållas att, om ett bolag i samband med likvidation
eller eljest utskiftar tillgångar till betydande belopp av beskaffenhet
att drabbas av utskiftningsskatt, detta i flertalet fall torde sammanhänga med
att bolaget med hänsyn till aktieägarnas inkomstförhållanden bedömt det ur
skattesynpunkt såsom förmånligare med utskiftning än med utdelning.
I anslutning till de sakkunnigas nyss återgivna anmärkning har från några
håll — så t. ex. i det yttrande som avgivits av majoriteten inom bank- och
fondinspektionen samt i det av industriförbundet in. fl. näringsorganisationer
åberopade yttrandet — gjorts gällande, att om inkomstskattesatsernas
storlek varierat under den tid, varunder vinstmedel ackumulerats i ett
aktiebolag, borde hänsyn härtill tagas vid bestämmandet av utskiftningsskatteprocenten.
Mot den nu återgivna synpunkten synes emellertid böra invändas vad
minoriteten inom bank- och fondinspektionen härutinnan anfört, nämligen
att utskiftningsskatteprocenten principiellt bör vara anpassad efter den vid
samma tid gällande inkomstskatteprocenten för fysiska personer. Utskiftningsskattens
värde ligger huvudsakligen i dess prohibitiva betydelse; den
bör motverka att man av skattehänsyn underlåter eljest motiverade vinstutdelningar.
Ha vinstmedel innehållits hos ett bolag, bör skatten vid en
framtida utskiftning icke vara lägre än den inkomstskatt, som skulle utgått
därest vinstmedlen vid detta senare tillfälle utdelats i stället för utskiftats.
Ett motsatt betraktelsesätt skulle för övrigt icke låta sig förenas med regeln
att utdelning beskattas efter den aktuella skattesatsen, oavsett tidpunkten
för bolagets förvärv av den inkomst som utnyttjats för utdelningen.
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Åtskilliga av de hörda näringsorganisationerna göra i sina yttranden gällande,
att utskiftningsskatten vore så konstruerad att den — med hänsyn
till att skatten drabbade icke blott verkliga vinster utan även sådana vinster
som framkomme vid realisation av ett bolags tillgångar och som föranleddes
av värdestegringar eller förändringar i penningvärdet — ginge vida
utöver det vedertagna inkomstbegreppet. Vidare framhålles att denna utvidgning
av inkomstbegreppet viserligen gällde även för det fall, att värdestegringsvinster
användes för utdelning, men att det i verkligheten förhölle
sig så att sådana vinster sällan bleve föremål för utdelning.
Gentemot detta uttalande bör framhållas, att beskattningen hos aktieägarna
av utdelning och utskittningsbeskattningen hos bolagen äro i nu förevarande
hänseende principiellt lika uppbyggda. Det synes icke med fog kunna
göras gällande, att utskiftningsskatten borde till sin storlek så avvägas, att
olika beskattningsresultat i princip skulle uppnås allteftersom bolaget valde
utdelningsvägen eller föredroge att tillföra aktieägarna tillgångarna genom
utskiftning.
De sakkunniga ha vidare erinrat om att aktierna i ett bolag kunde helt
eller delvis ägas av ett annat aktiebolag. Hade tillgångarna i sådant fall utdelats
i stället för att utskiftas, hade desamma till den del de tillfallit detta
andra aktiebolag icke blivit föremål för någon beskattning. Utskiftningsskatten
medförde i fall som dessa en s. k. kedjebeskattning. De sakkunniga
ha ansett det rimligt att viss hänsyn toges härtill vid bestämmandet av utskiftningsskatteprocenten.
I det av industriförbundet m. fl. åberopade yttrandet har framhållits att
omkring en tredjedel av aktiebolagens utdelningar tillfölle sådana juridiska
personer, som icke vore skattskyldiga för utdelning; den från andra utgångspunkter
framräknade utskiftningsskatteprocenten borde med hänsyn
härtill reduceras med eu tredjedel.
Frågan om kedjebeskattningen på förevarande område har redan tidigare
varit föremål för uppmärksamhet. Det må här allenast erinras om att vederbörande
departementschef vid framläggandet av proposition nr 134 till 1927
års riksdag framhöll, att det kunde synas naturligt nog att i de fall frihet
från kedjebeskattning för utdelningsinkomst förelåge, en motsvarande inskränkning
i beskattningen till utskiftningsskatt föreskreves. Men mot en
sådan anordning talade vägande skäl av främst praktisk art. Eftersom utskiftningsskatten
uttoges bos det utskiftande bolaget erfordrades att detta
ålades lämna uppgift angående dem av dess delägare, beträffande vilka utskiftningen
icke borde föranleda skatteplikt för bolaget. En sådan uppgiftsskyldighet
skulle i regel icke tillfredsställande kunna iakttagas, varjämte
andra betydande taxeringstekniska svårigheter skulle uppkomma. Vidare
anfördes att de skäl, som varit avgörande för stadgandet om skattefrihet för
aktieutdelning, ej kunde anses äga samma styrka, då det gällde beskattning
av bolag som vid upplösning utskiftade sina tillgångar. Det förelåge ju t. ex.
eu väsentlig skillnad mellan ett bolag, som för ett ändamålsenligt bedri
-
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
vande av sin verksamhet krävde en organisation med dotterbolag, och ett
bolag som funne en dylik anordning obehövlig och upplöste dotterbolaget.
Departementschefen påpekade även de möjligheter som förelåge att före
utskiftningen utdela vinstmedel och på så sätt helt eller delvis undgå den
kedjebeskattning, som eljest kunde uppkomma. Slutligen framhölls att en
bestämmelse om befrielse från utskiftningsskatt av ifrågasatt beskaffenhet
lätt kunde leda till ett icke avsett kringgående av författningens bestämmelser.
Vad departementschefen år 1927 sålunda anfört, torde alltfort äga tilllämplighet.
Jag kan även instämma i de sakkunnigas uttalande att problemet
med kedjebeskattningen icke låter sig lösas inom området för utskiftningsbeskattningen.
Nackdelen härav synes emellertid icke böra överdrivas,
så länge de i 1927 års proposition antydda och i förekommande fall troligen
även utnyttjade möjligheterna att genom utdelning helt eller delvis
förhindra kedjebeskattningen stå öppna. Det bör hela tiden ihågkommas,
att utskiftningsskatten icke i första hand har karaktären av en självständig
skatt utan främst är avsedd att motverka att vinstmedlen överföras annorledes
än genom utdelning. Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att
därest riksdagen skulle bifalla vad jag i det följande kommer att föreslå
angående eftergift av utskiftningsskatt vid fusion, kommer en inskränkning
av kedjebeskattningen i vissa fall att ske.
Jag vill i anledning av den nu diskuterade invändningen slutligen framhålla
att även om en kedjebeskattning till nackdel för aktiebolagen understundom
skulle uppkomma, denna omständighet knappast kan utgöra ett
tillräckligt skäl för att fastställa en lägre skattesats än den som ur andra
synpunkter kan befinnas riktig. Väl kan sägas att med denna uppfattning
det allmänna kunde komma att tillföras högre intäkter av utskiftningsskatten
än som ur vissa synpunkter kunde finnas skäligt, men för den skull
föreligger icke anledning att uttaga en för låg utskiftningsskatt å den större
delen av de utskiftade tillgångarna, nämligen den del som tillföres fysiska
personer.
Enligt 2 § utskiftningsskatteförordningen skall i utskiftat belopp jämväl
inräknas det belopp, bolaget har att i utskiftningsskatt utgöra. Denna regel
innebär, att om i samband med nedsättning av aktiekapitalet i ett bolag ett
belopp av t. ex. 100 000 kronor utskiftas och utskiftningsskatt skall utgå
med 40 procent, aktieägarna erhålla 60 000 kronor. Å andra sidan kan saken
naturligtvis även ses så att bolaget — för att kunna tillföra aktieägarna
60 000 kronor — måste erlägga en skatt av 40 000 kronor, vilket belopp,
satt i relation till vad aktieägarna erhålla, utgör 66,66 procent av detta.
Den nu återgivna regeln om »skatt på skatten» är tydligt angiven i förordningen
redan enligt dess ursprungliga lydelse. Likväl uppges att man i
praxis fram till år 1941 — då genom ett utslag i regeringsrätten uppmärksamheten
riktades på bestämmelsens innebörd —- skulle ha förfarit så att
utskiftningsskatten vid nedsättning av aktiekapital beräknats allenast på
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
37
det till aktieägarna utbetalta beloppet. Detta har i vissa remissyttranden
lagts till grund för ett uttalande, att den av de sakkunniga föreslagna skattehöjningen
skulle innebära en höjning av skatten från — såsom lagstiftaren
vid 1940 års lagstiftning förmodades ha avsett — 30 procent till 66,66 procent;
en sådan skattehöjning skulle icke vara rimlig.
Det är visserligen riktigt, att frågan om »skatt på skatten» av lagstiftaren
icke vidare berörts än att vid förordningens tillkomst en uttrycklig författningsbestämmelse
därom meddelats. Den omständigheten att nämnda spörsmål
icke särskilt omnämnts vid de efter år 1927 beslutade höjningarna av
skatten, kan emellertid icke berättiga till ett antagande att bestämmelsernas
innebörd icke skulle varit för lagstiftaren klar. Ett dylikt antagande är
så mycket mindre befogat som utskiftningsskatten bör träffa de vinstmedel
hos ett bolag, vilka icke utdelats, med varken mer eller mindre än den gällande
skatteprocenten och detta just inträffar om regeln om »skatt på skatten»
tillämpas. Därigenom försättas nämligen aktieägare, vilkas marginalskatt
motsvarar de procenttal varmed utskiftningsskatten utgår, i samma
läge vare sig skatten uttages hos bolaget som utskiftningsskatt eller hos
aktieägarna såsom inkomstskatt; om aktieägarnas marginalskatt är 40 procent,
fordras tydligen en utdelning av 100 000 kronor för att aktieägarna
skola få behålla 60 000 kronor efter betalning av inkomstskatten.
Vad i det föregående anförts visar enligt min mening, att utskiftningsskatteprocenten
med beaktande av den år 1947 beslutade ändringen i statsbeskattningen
icke bör sättas lägre än till 40 procent. I åtskilliga av de yttranden,
som avgivits av de statliga myndigheterna, har emellertid påpekats,
att denna procentsats vore otillräcklig för att förhindra personer i högre inkomstlägen
att på ett icke avsett sätt utnyttja utskiftningsförfarandet till
att erhålla lindring i beskattningen. Även enligt min mening är det uppenbart
att en på föreslaget sätt höjd utskiftningsskatt är ur berörda synpunkter
otillräcklig. Med hänsyn till att en höjning av utskiftningsskatten utöver
vad de sakkunniga föreslagit skulle innebära risk icke blott för eu
i vissa fall för hård beskattning utan även för att i och för sig önskvärda bolagsupplösningar
icke komma till stånd, anser jag mig likväl icke nu böra
förorda en höjning av skattesatsen utöver vad de sakkunniga föreslagit. Det
nyss anförda belyser emellertid riktigheten i och för sig av den kritik, som
framförts mot en för alla fall gemensam utskiftningsskatteprocent. I de yttranden,
som avgivits av bank- och fondinspektionen samt av länsstyrelserna
i Östergötlands och Norrbottens län, har även ifrågasatts om icke en differentierad
skatteskala borde införas. Då emellertid övervägande skäl,
främst av praktisk men i vissa hänseenden även av principiell art, tala mot
en dylik anordning, kan jag icke biträda vad i nyssnämnda remissyttranden
föreslagits.
Jag förordar alltså att utskiftningsskatteprocenten höjes till 40 procent.
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
III. Utskiftningsskatt vid inlösen av fondaktier.
Gällande bestämmelser.
Som tidigare nämnts skall, när bolag i samband med nedsättning av aktiekapitalet
eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgångar, utskiftningsskatt
erläggas för därvid utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom
återbäring av tillskjutet belopp. Bestämmelserna om vad som i samband
med nedsättning av aktiekapitalet är att anse såsom återbäring av
tillskjutet belopp återfinnas i 4 § utskiftningsskatteförordningen. Såsom sådan
återbäring anses enligt punkt a) i nämnda paragraf vad som i samband
med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder utskiftas,
i den mån det sålunda utskiftade beloppet icke överstiger i bolaget
befintligt tillskjutet belopp, samt enligt punkt b) i samma paragraf vad
som i samband med nedsättning av aktiekapitalet i annan ordning än nyss
sagts utskiftas i den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas under
tillskjutet belopp. Det sagda innebär, att vid utskiftning av tillgångar
i samband med nedsättning av aktiekapital, skillnad göres mellan å ena
sidan sådana fall, där nedsättningen ägt rum jämlikt föreskrift i bolagsordningen,
och å andra sidan sådana fall där nedsättningen skett i anslutning
till ett vid bolagsstämma fattat och av rätten därefter fastställt beslut.
I de förra fallen anses det utskiftade beloppet i första hand taget av tillskjutet
belopp och går i denna del alltså fritt från utskiftningsskatt. I de
senare fallen presumeras vinstmedel i första hand komma till användning,
i följd varav det utskiftade beloppet belägges med utskiftningsskatt till
den del samma belopp icke överstiger bolagets vinstmedel.
Det må i detta sammanhang erinras om föreskriften i anvisningarna till
utskiftningsskatteförordningen, att till grund för den värdering av bolagets
tillgångar, som blir erforderlig vid tidpunkten för utskiftning av tillgångar
i samband med nedsättning av aktiekapital, bör läggas den av bolaget senast
före utskiftningen upprättade balansräkningen. Denna föreskrift har i praxis
tolkats så, att den i bolagets räkenskaper verkställda värderingen av tillgångar
i regel godtages, i följd varav allenast synliga vinstmedel men icke
sådana vinstmedel, som döljas i nedvärderingar av inventarier, lagertillgångar
o. d., i förevarande sammanhang beaktas.
Frågan om rätta innebörden av stadgandet att skatt icke skall utgå, då
fråga är om återbäring av tillskjutet belopp, har såsom förut omnämnts
varit föremål för regeringsrättens prövning i ett den 10 juni 1948 avgjort
mål. I detta mål hade vid bolagsstämma fattats beslut om sådan ändring
av bolagsordningen att preferensaktier kunde utgivas till visst angivet belopp,
samt att aktiekapitalet kunde nedsättas genom inlösen av preferensaktier.
Samtidigt hade beslutats om ökning av aktiekapitalet genom överföring
av besparade vinstmedel till visst belopp och utgivande av preferensaktier
till samma belopp. Sedermera hade beslutats att aktiekapitalet skulle
nedsättas genom inlösen av preferensaktier till visst angivet belopp under
Kungi. Maj.ts proposition nr 240.
39
vartdera av de båda närmast följande åren. Regeringsrätten fann att det
belopp, som utbetalats vid inlösen av aktierna, skett enligt i fastställd bolagsordning
gällande grunder. På grund härav och då sagda belopp icke
överstigit i bolaget befintligt tillskjutet belopp, vore utbetalningen att anse
såsom återbäring av tillskjutet belopp i följd varav någon utskiftningsskatt
icke skulle erläggas.
Genom berörda utslag har fastslagits, att gällande bestämmelser medge
möjlighet för aktiebolagen att — i anslutning till ändringar i bolagsordningen
— med bibehållande av det ursprungliga aktiekapitalet överföra
vinstmedel till stora belopp till aktieägarna utan att vinstmedlen beskattas
i samband med överföringen. Varje bolag kan sålunda successivt, i den
mån tillgängliga vinstmedel därtill förslå och aktiebolagslagens konsolideringskrav
icke därigenom trädas för när, till aktieägarna överföra tillhopa
ett belopp, motsvarande det tillskjutna beloppet, och detta utan att det ursprungliga
aktiekapitalet minskas.
Beträffande tillkomsten av nu ifrågavarande författningsbestämmelser må
följande här anföras. Mot den år 1919 införda s. k. B-skatten, vilken avsåg
att träffa hos aktiebolagen fonderade vinstmedel, hade på sin tid riktats
så allvarliga invändningar att den avskaffades vid 1926 års riksdag utan
att annan lagstiftning då sattes i dess ställe; först år 1927 infördes utskiftningsskatten.
I den proposition (nr 193) till 1926 års riksdag, däri avskaffandet
av B-skatten förordades, framhöll vederbörande departementschef
att om sistnämnda skatt avskaffades utan att ersättas av annan skattelagstiftning,
finge aktieägarna möjlighet att undgå beskattning av utdelning
genom att först fondera vinstmedel och därpå utsläppa gratisaktier samt
därefter nedsätta aktiekapitalet till vad det tidigare varit. I en vid nämnda
proposition fogad, inom finansdepartementet upprättad promemoria rörande
bl. a. möjligheten att ersätta B-skatten med annan skatteform hade påpekats,
att om skatt infördes på besparade vinstmedel vid bolagets upplösning,
borde en dylik skatt införas även för det fall att besparade vinstmedel
tillfördes aktieägarna i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Därvid
stode två möjligheter öppna. Den ena vore att låta skattskyldigheten
inträffa först när det utskiftade beloppet överstege av delägarna gjort tillskott.
Den andra vägen vore att beskatta utdelning i samband med nedsättning
av aktiekapital, i den mån vinstmedel funnes tillgängliga för denna
utdelning. Till utdelning ansåges då i första hand besparade vinstmedel
komma till användning. Skulle den förra vägen väljas, kunde delägarna
genom utsläppande av gratisaktier och därpå följande nedsättning av aktiekapitalet
utdela ett belopp, som vore lika stort som summan av aktiekapitalet
och övriga av delägarna gjorda tillskott utan att skatt därför erlades.
1 promemorian förordades att vid nedsättning av aktiekapitalet besparade
vinstmedel i första band borde anses komma till användning, dock att från
huvudregeln undanlag syntes böra stadgas för det fali, att inlösen av aktier
ägde rum efter i bolagsordningen bestämda grunder. Dylik inlösen komme
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
oftast i fråga beträffande preferensaktiekapital och syntes då närmast vara
att likställa med återbetalning av upplånat kapital.
Jämväl i det sakkunnigbetänkande, som låg till grund för proposition nr
134 till 1927 års riksdag med förslag till införande av utskiftningsskatt och
som finnes fogat vid samma proposition, anfördes att vid nedsättning av
aktiekapital genom inlösen av aktier enligt 49 § i 1910 års aktiebolagslag i
regel torde utbetalas allenast det belopp, som erlagts för den inlösta aktien,
och att någon utskiftningsskatt i sådant fall uppenbarligen icke borde ifrågakomrna.
De sakkunniga.
De sakkunniga uttala inledningsvis, att det nyss återgivna resonemanget
att nedsättning av aktiekapital enligt i bolagsordningen bestämda grunder
närmast hade karaktären av återbetalning av upplånat kapital i betydande
omfattning tydligen icke hölle streck. Och det förfarande, som varit föremål
för prövning genom nyssnämnda regeringsrättsavgörande, måste uppenbarligen
anses stridande mot syftemålet med nu ifrågavarande lagstiftning.
De sakkunniga ha från patent- och registreringsverket infordrat vissa statistiska
uppgifter, ägnade att ge en föreställning om i vilken utsträckning
den nu förevarande luckan i utskiftningsskatteförordningen utnyttjats. De
sakkunniga, som verkställt vissa bearbetningar av de erhållna uppgifterna,
anföra följande.
Antalet under tiden ''/i 1947—•”/. 1949 registrerade beslut om nedsättning
av aktiekapital genom inlösen av fondaktier enligt i bolagsordningen
fastställda grunder utgjorde 95, varav under år 1947 24, under 1948 41 och
under 1949 30 beslut. Nedsättningarna avse ett sammanlagt nominellt aktiekapital
av för år 1947 8 875 500 kronor, för år 1948 11 357 200 kronor och
för år 1949 7 776 300 kronor.
Den företagna granskningen av primärmaterialet för dessa 95 fall har
givit vid handen, att praktiskt taget alla bolagsordningsändringar, varigenom
förbehåll om inlösen enligt bestämda grunder intagits i bolagsordningen,
ha skett i anslutning till en fondemission.
Av följande sammanställning framgår, hur dessa 95 nedsättningar fördela
sig med hänsyn till månad, då registrering av beslutet om nedsättning
skett hos patent- och registreringsverket.
jan. |
febr. |
mars |
april |
maj |
juni |
juli |
aug. |
sept. |
okt. |
nov. |
dec. |
|
1947 ., |
i |
2 |
i |
2 |
— |
— |
3 |
1 |
1 |
4 |
2 |
7 S:a 24 |
1948 .. |
, 3 |
3 |
— |
— |
2 |
— |
1 |
— |
7 |
8 |
4 |
13 * 41 |
1949 .. |
3 |
2 |
i |
3 |
5 |
6 |
3 |
4 |
3 |
» 30 |
||
S:a 95 |
Fem av de under år 1949 registrerade 30 nedsättningarna ha beslutats
under år 1948. I två av dessa fall ha besluten anmälts till registrering före
år 1949. Återstående 28 nedsättningar avse ett sammanlagt belopp av
6 176 300 kronor.
Under år 1949 ha l. o. m. den 12 januari 1949 — dagen för publicering av
de för de sakkunnigas arbete givna direktiven — av sistnämnda 28 fall
3 anmälts för registring, avseende ett sammanlagt belopp av 321 000 kronor.
41
Kungl. Mcij.ts proposition nr 240.
De sakkunniga framhålla, att av undersökningen beträffande tiden 1/1
1947—V» 1949 framginge, att utskiftning i viss utsträckning ägt rum
utan att de utskiftade medlen blivit föremål för avsedd beskattning. Att icke
bolagen — framför allt sedan utskiftningsskatteprocenten blivit betydande
-—- i större utsträckning än som skett begagnat sig av den möjlighet utskiftningsskatteförordningen
lämnat öppen till utskiftning av medel utan erläggande
av utskiftningsskatt, torde till stor del ha berott på -att bolagen icke
varit medvetna om denna möjlighet. Att antalet fall sedan regeringsrättens
den 10 juni 1948 meddelade utslag bljvit känt ej ökat mer än som skett,
torde i sin tur till stor del ha berott på den spärregel, som funnes i 65 §
tredje stycket nya aktiebolagslagen.
De sakkunniga angiva därefter på vilka olika sätt utskiftningsskatteförordningen
skulle kunna ändras i syfte att tilltäppa nyssnämnda lucka. Härom
anföres följande.
En utväg vore, att bestämmelsen i 4 § a) utskiftningsskatteförordningen
upphävdes, varav skulle bliva en följd, att vid varje nedsättning av aktiekapital
i förening med återbetalning — såväl nedsättning enligt i bolagsordningen
bestämda grunder som nedsättning på grund av bolagsstämmobeslut
— vinstmedlen skulle i första hand anses tagna i anspråk för utskiftning.
Denna utväg ha de sakkunniga ansett böra avvisas, då det stundom skulle
innebära en uppenbar obillighet att uttaga utskiftningsskatt, nämligen i de
fall då, såsom vid utskiftningsskattens införande i lagstiftningen anförts,
fråga i själva verket är om återbetalning av ett tecknat och inbetalt preferensaktiekapital.
Möjlighet bör stå öppen för bolagen att upplåna medel genom
utgivande av inlösbara preferensaktier, vilka kunna inlösas utan att
utskiftningsskatt behöver erläggas.
En annan väg är, att stadgandet i 4 § a) bibehålies men att i detta göres
ett tillägg av innebörd, att, även om vad som utskiftas i samband med inlösen
av aktier enligt i bolagsordningen fastställda grunder icke överstiger
tillskjutet belopp, återbäring enligt förevarande punkt likväl icke skall
anses föreligga försåvitt fråga är om fondaktier.
De sakkunniga förklara sig förorda det senare alternativet.
I detta sammanhang framhålles att jämväl i författningstexten borde ordet
fondaktier användas för att beteckna aktier, som utgåves i samband med
ökning av aktiekapitalet medelst överföring till detsamma av besparade
vinstmedel. De sakkunniga erinra om att i lagberedningens förslag till ny
aktiebolagslag för detta slag av aktier hade upptagits benämningen gralisaktier.
I proposition nr 5 till 1944 års riksdag med förslag till lag om
aktiebolag hade i stället benämningen tilläggsaktier nyttjats. På förslag av
vederbörande riksdagsutskott hade emellertid ur lagtexten borttagits den
särskilda benämningen på förevarande slag av aktier. Det syntes dock vara
förbundet med praktiska fördelar att kunna genom en särskild benämning
angiva detta slags aktier. Då uttrycket fondaktier torde ha vunnit burskap
i det ekonomiska livet, hade de sakkunniga stannat för detta ord.
De sakkunniga påpeka, att jämlikt 64 § 1 mom. nya aktiebolagslagen
kunde aktiekapitalet ökas med belopp, varmed uppskrivning av anläggnings
-
42
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
tillgång ägt rum enligt 100 § 2 inom. samma lag. Det syntes utan vidare tydligt,
att vad som föreslagits beträffande aktier, som utgivits vid aktiekapitalets
ökning med besparade vinstmedel, borde gälla även sådana aktier.
Definitionen av fondaktier borde avfattas i enlighet härmed.
De sakkunniga framhålla, att icke varje fall av nedsättning av aktiekapital
enligt bestämda grunder genom utskiftning av medel i samband med
inlösen av fondaktier vore av beskaffenhet att utskiftningsskatt skulle utgå.
Såsom exempel härå anföres att aktiekapitalet i ett bolag kunde ha nedsatts
för att täcka förlust för att sedermera, sedan vinstmedel ansamlats, genom
fondemission åter uppbringas till ursprunglig storlek. Skulle dessa
fondaktier därefter inlösas, bleve huvudregeln i 4 § b) utskiftningsskatteförordningen
tillämplig. Detta innebure, att bolaget visserligen finge såsom
tillskjutet belopp räkna hela det ursprungligen inbetalta aktiekapitalet, men
att frågan huruvida utskiftningsskatt skulle utgå i samband med inlösen
av fondaktierna bleve beroende av om och i vad mån synliga vinstmedel
utöver vad som överförts till aktiekapitalet funnes i bolaget.
Därefter påpekas att om bestämmelsen i punkt a) av 4 § ändrades på av de
sakkunniga föreslaget sätt, så följde härav att punkten b) i samma paragraf
måste utvidgas att omfatta jämväl fall av nedsättning av aktiekapital
jämlikt i bolagsordningen fastställda grunder medelst inlösen av fondaktier.
De sakkunniga anföra vidare.
Det må i detta sammanhang anföras, att farhågor uttalats, att utskiftningsskatteförordningen
skulle kunna på det sätt kringgås, att det inbetalade
aktiekapitalet göres inlösbart genom sedermera beslutad bolagsordningsändring,
varefter tidigare utgivna aktier inlösas och aktiekapitalet
bringas upp till sin ursprungliga storlek genom utgivande av fondaktier.
Detta skulle i själva verket innebära en skattefri överföring av besparade
vinstmedel.
Emellertid synes det de sakkunniga uppenbart, att det i 65 § andra stycket
nya aktiebolagslagen givna stadgandet, att nedsättning enligt i bolagsordningen
bestämda grunder må avse allenast aktier utgivna efter bolagsordningsändringen,
är av den karaktär, med hänsyn till de intressen som
genom stadgandet skola skyddas, att det icke ens med samtliga aktieägares
bifall kan sättas ur kraft.
De sakkunniga — som erinrat om den i femte stycket av anvisningarna
till ifrågavarande förordning upptagna bestämmelsen att, om tillgångar utskiftas
i samband med nedsättning av aktiekapitalet i annan ordning än i
49 § aktiebolagslagen (gamla) sägs, skall den därvid erforderliga värderingen
av bolagets tillgångar ske på grundval av bolagets balansräkning —
föreslå till sist att nämnda anvisningspunkt så ändras att densamma blir
tillämplig när tillgångar utskiftas i samband med nedsättning av aktiekapital
i annat fall än som avses i 4 § a).
Kungi. Maj.ts proposition nr 240.
43
Remissyttrandena.
Förslaget att genom ändring i utskiftningsskatteförordningen förhindra
att vinstmedel genom fondemission överföras till aktiekapitalet för att därefter,
i samband med inlösen av aktier enligt i bolagsordningen angivna
grunder, skattefritt utskiftas till delägarna har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran i samtliga avgivna yttranden. I samband därmed har i ett flertal
yttranden angelägenheten av en sådan författningsändring understrukits. I
några yttranden har de sakkunnigas förslag dock föranlett vissa påpekanden.
Följande torde här få återgivas.
Kammarrätten erinrar om att de sakkunniga såsom alternativ till den förordade
författningsändringen övervägt att helt slopa undantagsbestämmelsen
i 4 § a) utskiftningsskatteförordningen — genom vilken anordning garantin
mot missbruk bleve fullständig — men avvisat denna utväg med hänsyn
till angelägenheten för bolagen att kunna anskaffa medel genom utgivande
av preferensaktier, vilka kunde inlösas utan att utskiftningsskatt behövde
erläggas. Kammarrätten uttalar i anslutning härtill, att kammarrätten
ansåge sig icke kunna yttra sig om huruvida dylika finansieringsmetoder
fortfarande spelade någon nämnvärd roll i det ekonomiska livet. Då gällande
aktiebolagslag lämnade utrymme därför och då de bolag, vilka begagnade
sig därav, i många fall kunde ha en svag ekonomisk ställning, ansåge sig
kammarrätten dock kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag. Kammarrätten
anför därefter.
Emellertid anser sig kammarrätten böra i detta sammanhang erinra därom,
att den av de sakkunniga föreslagna lösningen synes lämna utrymme
för vissa transaktioner, vilka måste anses stridande mot andemeningen i utskiftningsskatteförordningen.
Detta inträffar i fall, då de aktier, som skola
amorteras enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder, icke utgöra
ett verkligt preferensaktiekapital utan härröra från samma håll som stamaktiekapitalet.
Varje rörelse fordrar ju för sitt framgångsrika bedrivande,
att ett visst eget kapital disponeras; ur företagsledningens synpunkt torde
det emellertid vara skäligen likgiltigt om detta i rörelsen redovisas som
aktiekapital eller under annan rubrik. Sistnämnda förhållande är emellertid
av stor betydelse för företagets borgenärer och stundom utslagsgivande för
bedömandet av företagets kreditvärdighet. Detta inträffar dock i allmänhet
icke om företaget är av enmans- eller familjebolagstyp, i vilket fall snarare
bolagsledningens personliga soliditet och duglighet bliva avgörande härutinnan.
Ägarna av ett aktiebolag av nyssnämnd beskaffenhet skulle alltså —
utan att bolagets rörelse i märklig grad skulle menligen påverkas därav —
kunna göra ett arrangemang, innebärande nedsättning av aktiekapitalet i
ungefärligen samma takt som vinster beräknas bliva disponibla. Bakom en
dylik kuliss skulle alltså vinstmedel till belopp, motsvarande skillnaden
mellan det tillskjutna och minimikapitalet, kunna skattefritt uttagas ur bolaget.
De sakkunniga hava i annat sammanhang framhållit, att lättnad i dubbelbeskattningen
kan erhållas l. ex. genom höga löneuttag. Emellertid står
denna utväg i allmänhet icke bolagsledningen till buds i fråga om fastighetsbolag
och förvaltningsbolag, vid vilka bolags taxering avdrag för lön i praxis
44 Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
är begränsat enligt viss schablon, varjämte möjligheten även i andra fall
kan vara begränsad.
Kammarrätten påpekar vidare det angelägna i att begreppet fondaktier
erhölle en definition, som i görligaste mån uteslöte missbruk och samtidigt
vore så klar att onödiga skatteprocesser undvekes. I samband därmed framhålles
att aktiebolagslagen icke syntes innefatta något förbud mot att en
ökning av aktiekapitalet och därmed utgivande av aktier finansierades dels
genom tillskott och dels genom överföring av fondmedel. En sammanblandning
mellan fond- och tillskottskapital syntes vidare kunna komma till stånd
genom sammanläggning av aktier enligt 222 § aktiebolagslagen.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför, att den föreslagna definitionen å
fondaktier syntes böra omformuleras så, att tvekan icke kunde uppstå om
att jämväl enligt äldre aktiebolagslagstiftning utgivna gratisaktier innefattades
i begreppet fondaktier.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att även om den genom regeringsrättens
förenämnda utslag konstaterade luckan i lagstiftningen bleve
vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag tilltäppt, kunde man icke
vara övertygad om att icke andra liknande luckor förefunnes och komme
att utnyttjas. Länsstyrelsen ifrågasatte därför huruvida icke i utskiftningsskatteförordningen
borde införas ett stadgande av den innebörden, att varje
transaktion, som uppenbart syftade till att kringgå förordningens bestämmelser
om skatteplikt, skulle bedömas som om förutsättningarna för utskiftningsskatts
uttagande förelåge.
Mellankommunala prövningsnämnden påpekar, att som de föreslagna bestämmelserna
utformats förelåge fortfarande en möjlighet för de skattskyldiga
att erhålla ett icke avsett uppskov med erläggandet av utskiftningsskatten.
Aktiebolag kunde nämligen i samband med nyemission av aktier
mot kontant inbetalning intaga bestämmelser i bolagsordningen som möjliggjorde
inlösen av dessa aktier till hög överkurs. Aktiebolagslagen innehölle
inga bestämmelser om maximering av sådan överkurs. Sådana aktier kunde
senare inlösas, såvida icke bestämmelserna i 65 § aktiebolagslagen lade
hinder i vägen. Den därvid utbetalade överkursen skulle, om bestämmelserna
utformades enligt de sakkunnigas förslag, i första hand anses såsom
återbäring av tillskjutet belopp. Nämnden föresloge därför att bestämmelserna
ändrades så, att utbetalning av sådan överkurs i första hand ansåges
utgöra utskiftning av fonderad inkomst.
Advokatsamfundet berör i sitt yttrande det av de sakkunniga omnämnda
fallet, då ett aktiekapital ökats genom överförande av vinstmedel, sedan kapitalet
tidigare nedsatts för täckande av förlust, varefter de vid fondemissionen
utgivna aktierna åter inlöstes. Samfundet förordar för detta fall
en regel, att utskiftningsskatt icke borde uttagas i vidare mån än vad aktiekapitalet
genom fondemissionen ökats utöver bolagets ingångsvärde med
tillägg av därefter tillskjutna belopp. En motsvarande bestämmelse anser
samfundet borde meddelas jämväl för det fall, då aktieägarna gjort tillskott
enligt 142 § aktiebolagslagen samt bolagets aktiekapital därefter ökats ge
-
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
nom utgivande av fondaktier, som sedan inlöstes genom nedsättning av
aktiekapitalet.
Departementschefen.
Enligt utskiftningsskatteförordningen skall vad som utskiftas i samband
med inlösen av aktier enligt i fastställd bolagsordning gällande grunder i
första hand anses såsom återbäring av tillskjutet belopp. Av det förut sagda
framgår, att denna bestämmelse tillkommit med tanke på önskemålet att
icke försvåra för bolag, som upplagt preferensaktielån, att inlösa preferensaktierna.
Därvid utgick man från att vid sådan inlösen utbetalades i regel
allenast det belopp, som av aktieägarna erlagts för aktierna.
Såsom de sakkunniga påpekat har sistnämnda antagande icke hållit
streck. I icke obetydlig utsträckning har det förfaringssätt, som tillämpats
i förenämnda av regeringsrätten den 10 juni 1948 avgjorda mål, praktiserats
i uppenbart syfte att vinna icke avsedda skattelättnader. Till det av de sakkunniga
framlagda statistiska materialet kan läggas den uppgiften, att under
de tre sista månaderna av år 1949 inregistrerades hos patent- och registreringsverket
8 beslut om nedsättning av aktiekapital genom inlösen
av fondaktier enligt i bolagsordningen fastställda grunder. Nedsättningarna
i dessa fall avsågo ett nominellt aktiekapital av 3 449 000 kronor. Detta
innebär, att under sistnämnda år inregistrerades beslut om nedsättning a^
aktiekapital genom inlösen av fondaktier i tillhopa 38 fall, avseende ett
sammanlagt nominellt aktiekapital av 11 225 300 kronor. Man torde kunna
antaga, att i åtskilliga av dessa fall åtgärden vidtagits i syfte att utnyttja
den konstaterade luckan i lagstiftningen. I andra fall kan åtgärden däremot
ha föranletts av överväganden angående vilket av alternativen utdelning
eller utskiftning som med gällande skatteskalor vore förmånligast.
De sakkunniga ha angivit två olika vägar, som kunna beträdas vid en
ändring i utskiftningsskatteförordningen i syfte att förhindra ett kringgående
av författningsbestämmelserna. Den ena möjligheten är att helt
slopa bestämmelserna under punkten a) i 4 §, vilket skulle innebära att
vad som utskiftades i samband med nedsättning av aktiekapital alltid bleve
att anse såsom i första hand taget av vinstmedel. Med hänsyn till önskemålet
att icke försvåra av affärsekonomiska skäl betingade preferensaktieemissioner
ha de sakkunniga emellertid avvisat denna utväg och i stället
förordat, att tillämplighetsområdet för bestämmelsen i sistnämnda punkt
så begränsades att därunder icke längre skulle hänföras de fall, där inlösen
avsåge fondaktier.
De sakkunniga synas själva ha varit något tveksamma, huruvida den av
dem förordade författningsändringen skulle innebära tillräckliga garantier
mot missbruk. Emellertid hänvisa de sakkunniga till bestämmelsen i G5 §
aktiebolagslagen av vilken bestämmelse framgår, att det en gång inbetalade
aktiekapitalet icke kan göras inlösbart genom sedermera beslutad ändring i
bolagsordningen.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Av bestämmelsen i nyssnämnda lagrum framgår visserligen, alt en sedermera
vidtagen ändring i ett aktiebolags bolagsordning av innebörd att aktier
skola kunna inlösas icke möjliggör nedsättning av det ursprungliga
aktiekapitalet. Men i de fall, där redan i den ursprungliga bolagsordningen
en sådan bestämmelse intagits i bolagsordningen, föreligger intet hinder
mot att förfara t. ex. så att detta aktiekapital nedsättes med belopp, motsvarande
hos bolaget ansamlade vinstmedel -— vilket icke skulle medföra påföring
av utskiftningsskatt — samt att aktiekapitalet därefter genom fondemission
uppbringas till ursprungligt belopp. Ett sådant förfaringssätt skulle
i realiteten icke innebära annat än ett skattefritt överförande av vinstmedel
till aktieägarna. Även andra härmed jämförbara åtgöranden kunna de
föreslagna bestämmelserna lämna rum för. Vad angår bolag, som framdeles
bildas, finge man vidare räkna med att i bolagsordningen kunde upptagas
bestämmelser om möjlighet till aktieinlösen, vilka bestämmelser —
sedan vinstmedel hos bolaget ansamlats — läte sig utnyttjas i nyss angivet
syfte.
Av det nu sagda framgår alltså att vissa skäl tala för effektivare bestämmelser
än de föreslagna. Mot att fullständigt slopa bestämmelsen i 4 § a)
utskiftningsskatteförordningen talar å andra sidan den nyss angivna omständigheten
att bolag, som för anskaffande av riskvilligt kapital utgivit
preferensaktier, i så fall icke skulle kunna inlösa dessa utan att träffas av
utskiftningsskatt. En sådan konsekvens av bestämmelserna synes icke önskvärd.
Visserligen torde, såsom kammarrätten antytt, det vara i viss mån
tveksamt, huruvida finansieringsmetoder av nyssnämnda art numera spela
någon större roll. Ur bolagens synpunkt torde uppläggandet av förlagseller
obligationslån av olika skäl vara att föredraga. Emellertid äro dessa
lånemöjligheter ur skilda synpunkter begränsade. När det gäller nystartade
företag eller under tider av lågkonjunktur, torde det mången gång knappast
vara möjligt att annorledes än genom utgivande av preferensaktier uppbringa
kapital. Med hänsyn härtill anser jag mig icke kunna förorda att lagstiftningen
i denna del nu skärpes utöver vad de sakkunniga föreslagit.
Emellertid må i detta sammanhang anmärkas, att 1944 års allmänna skattekommitté
— som jämlikt lämnade direktiv bl. a. har att undersöka huruvida
gällande författningsbestämmelser lämna möjlighet för icke avsedda
skattelättnader — för närvarande är sysselsatt med att undersöka de s. k.
familjebolagens och deras delägares beskattning. Skulle dessa undersökningar,
vilka äro avsedda att slutföras i en nära framtid, leda fram till en
lagstiftning av innebörd att särskilda beskattningsregler gälla för familjebolag,
synes samtidigt böra prövas, huruvida i ett sådant läge bestämmelsen
i 4 § a) utskiftningsskatteförordningen kunde ytterligare inskränkas,
nämligen i så måtto att den skulle gälla allenast andra bolag än familjebolag.
Med en sådan anordning skulle de här uttalade invändningarna mot
de sakkunnigas förslag väsentligen minska i betydelse. Med hänsyn till det
nu anförda anser jag,mig böra för närvarande i princip godtaga de sakkunnigas
förslag.
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Vad mellankommunala prövningsnämnden påpekat angående möjligheten
att genom inlösen till överkurs av nyemitterade aktier kringgå de av de
sakkunniga föreslagna bestämmelserna bör föranleda viss ändring av förslaget.
Den enklaste utvägen att förhindra ett dylikt kringgående synes vara
att förse det föreslagna stadgandet i 4 § a) med ett tillägg av innebörd, att
såsom återbäring av tillskjutet belopp skall anses allenast vad som för de
inlösta aktierna verkligen inbetalts till bolaget. Därest detta tillägg göres,
torde man icke behöva i författningstexten använda uttrycket »fondaktier»,
vilket med hänsyn till detta begrepps stundom tveksamma innebörd synes
vara en fördel.
Vad angår de av advokatsamfundet uppmärksammade fallen av nedsättning
av aktiekapital, vilka äro av speciell natur, synas tillräckliga skäl icke
föreligga att för dylika fall meddela särskilda bestämmelser angående uttagandet
av utskiftningsskatt. Inlösen av fondaktier bör alltså i dessa fall
bedömas enligt huvudregeln. Det är att märka, att ifrågavarande bolag äro
berättigade att i tillskjutet belopp inräkna den del av det inbetalta aktiekapitalet,
som i det tidigare skedet gått förlorat.
IV. Aktiebolags förvärv och innehav av egen aktie.
Inledning.
Enligt 69 § nya aktiebolagslagen äger aktiebolag icke direkt eller indirekt
(genom dotterbolag) mot vederlag förvärva egen aktie. Undantag är medgivet
— förutom i anslutning till beslutad nedsättning av aktiekapital —
allenast för inrop å auktion av för bolagets fordran utmätt aktie; med sådant
förvärv är dock förbundet avyttringsskyldighet. Avtal i strid mot förbudet
är ogillt.
Förbud för aktiebolag att förvärva egen aktie upptogs i svensk lagstiftning
första gången i 27 § av 1895 års aktiebolagslag. Lagen innehöll icke
någon bestämmelse om påföljden av att avtal träffades i strid mot förbudet.
Motsvarande bestämmelse upptogs i 51 § av 1910 års aktiebolagslag, därvid
förvärvsförbudet uttryckligen begränsades till att avse förvärv mot vederlag.
Vidare föreskrevs, att stadgandet ej utgjorde hinder för aktiebolag
att å auktion inropa för bolagets fordran utmätt aktie, dock med skyldighet
att åter avyttra aktien, så snart det kunde ske utan förlust.
Genom lag den 30 juni 1944, som trädde i kraft den 7 juli samma år, intogs
i 51 § av 1910 års lag bestämmelse, enligt vilken avtal, som träffats i
strid mot förbudet, blev ogillt. Vederbörande departementschef uttalade i
propositionen i ämnet, att den nya bestämmelsen bleve tillämplig även vid
de indirekta formerna av förvärv av egen aktie.
Vad angår tiden före den 7 juli 1944 skall enligt ett avgörande i högsta
domstolen (NJA 1942:614) förbudet i 51 § i 1910 års lag icke »i och för
sig» medföra, alt ett förvärv av egen aktie skall vara ogillt. Med det citera
-
48
Iiungl. Maj.ts proposition nr 240-
de uttrycket torde ha avsetts, att aktiebolags förvärv av egen aktie understundom
av särskilda aktierättsliga skäl kunde drabbas av ogiltighet.
Ett aktiebolags förvärv av egna aktier innebär, att bolagets medel användas
för övertagande av aktier från enskilda aktieägare. Förvärvet är
alltså en åtgärd, som är jämförlig med nedsättning av aktiekapital i förening
med återbetalning till vissa aktieägare. Att, såvitt angår förvärv som
ägt rum före den 7 juli 1944, ett bolag trots förvärvets lagstridighet civilrättsligt
kan äga aktierna innebär bl. a., att bolaget kan sälja eller eljest
disponera över aktierna samt även använda dem sålunda, att aktiekapitalet
i vanlig ordning nedsättes genom dessa aktiers indragning.
De sakkunniga.
De sakkunniga framhålla, att förvärv av egna aktier mot vederlag utan
samband med beslutad nedsättning av aktiekapital vore att ur utskiftningsskattesynpunkt
likställa med utskiftning. I följd härav borde en nedsättning
av aktiekapitalet genom indragning enligt 66 § 2 mom. aktiebolagslagen
av dessa aktier rätteligen föranleda taxering till utskiftningsskatt.
Utrymme härför torde dock icke finnas enligt nuvarande bestämmelser i
utskiftningsskatteförordningen, enär någon utskiftning i samband med nedsättningsbeslutet
(indragningen) ej ägt rum. Utskiftningen hade ägt rum
redan vid bolagets förvärv av aktierna. Enligt de sakkunnigas uppfattning
komme därför det av bolaget utgivna vederlaget för aktierna icke att bliva
taget till beskattning enligt utskiftningsskatteförordningen. Med hänsyn
till önskvärdheten av att avvecklingen av från tiden före den 7 juli 1944 bestående
innehav av egna aktier icke försvårades ansåge de sakkunniga sig
icke böra förorda sådan ändring i förordningen, att skatt uttoges i samband
med indragning av dessa aktier.
De sakkunniga förorda i stället att indragning av egna aktier skulle i
princip jämställas med återbäring av tillskjutet belopp. Om sålunda ett
bolag indroge egna aktier, skulle enligt förslaget bolagets tillskjutna belopp
minskas med vederlaget för aktierna, under förutsättning att indragningen
skett under räkenskapsår, som utgått efter den 28 februari 1925
(jfr 3 § 2 mom. i utskiftningsskatteförordningen).
De sakkunniga föreslå vidare, att därest ett bolag ännu vid sin upplösning
till äventyrs icke avvecklat sitt innehav av egna aktier, skulle bolagets
tillskjutna belopp minskas med vederlaget för kvarvarande aktier. Däremot
föreslås icke någon motsvarande bestämmelse om minskning av tillskjutet
belopp med vederlaget för kvarvarande aktier vid nedsättning av aktiekapital,
enär en sådan bestämmelse skulle bliva av ringa praktisk betydelse.
De sakkunniga framhålla slutligen, att utan särskild bestämmelse torde
det vara tydligt, att vid moderbolags förvärv av egen aktie från dotterbolag
såsom vederlag borde räknas vad dotterbolaget erlagt vid aktiens förvärvande
från utomstående. Det vore nämligen det av dotterbolaget erlagda
vederlaget, som genom aktieförvärvet utskiftats från koncernen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
49
Remissyttrandena.
Vad de sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit, tillstyrkes eller
lämnas utan erinran i så gott soin samtliga avgivna yttranden. Blott i det
yttrande, som avgivits av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, avstyrkes
förslaget under framhållande av att frågan om utskiftningsskatt vid
indragning av egna aktier vore av speciell natur och ur fiskalisk synpunkt
av begränsad räckvidd, varför man icke borde belasta utskiftningsskatteförordningen
och deklarationsblanketten med särbestämmelser av föreslagen
art.
Från remissyttrandena torde härutöver blott få återgivas vad överståthållarämbetet
anfört därom, att taxeringsmyndigheterna bleve för kontroll
av bestämmelsernas iakttagande synnerligen beroende av att bolagen
lojalt följde aktiebolagslagens bestämmelser om att innehav av egen aktie
skulle redovisas i balansräkningen (inom linjen). Särskilt stora bleve kontrollsvårigheterna,
när det gällde s. k. indirekt innehav av egna aktier. I
samband härmed uttalas önskemålet, att deklarationsblanketten gåves sådan
utformning, att bolagen där tvingades redogöra för direkt eller indirekt
innehav av egna aktier.
Departementschefen.
Såsom de sakkunniga framhållit, synes bolags förvärv av egen aktie utan
samband med beslutad nedsättning av aktiekapital i princip vara att jämställa
med utskiftning. Därest aktien icke åter avyttras, innebär förvärvet i
regel — liksom vid nedsättning av aktiekapital — att vinstmedel uttages ur
bolaget och överföres till aktieägaren.
Enligt min mening bör vid bolags förvärv av egna aktier utan samband
med nedsättning av aktiekapitalet utskiftning anses ha ägt rum redan vid
förvärvet av aktierna. En ändring av utskiftningsskatteförordningen blir
med denna uppfattning erforderlig. Med hänsyn till att utskiftningsskatteförordningens
bestämmelser hittills icke lämnat utrymme för taxering till
utskiftningsskatt i nu avsedda fall och då det är önskvärt att avvecklingen
av bolagens vid författningsändringens ikraftträdande bestående innehav av
egna aktier icke försvåras, synes dock skäligt att den utskiftning, som ägt
rum i samband med dessa äldre förvärv, blott på så sätt beaktas att utskiftningen
anses utgöra återbetalning av tillskjutet belopp. Jag tillstyrker
därför de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i 3 § B mom.
De sakkunniga synas förutsätta, att efter den 6 juli 1944 några nya förvärv
av egna aktier icke kommit eller framdeles komma till stånd i andra
fall än då förvärven äro tillåtna enligt nya aktiebolagslagens bestämmelser,
nämligen — förutom i samband med beslutad nedsättning av aktiekapital
— vid inrop å auktion av för bolagets fordran utmätt aktie. Emellertid
förelåg förbud mot här ifrågavarande förvärv av egen aktie även före
4 Hihang till riksdagens protokoll lt)öO. 1 samt. Xr 210.
50
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
den 7 juli 1944, vilket emellertid icke hindrade att sådana förvärv då gjordes.
Det i lagen stadgade förbudet mot förvärv av egna aktier synes därför
knappast utgöra någon garanti för att förvärv framdeles icke komma till
stånd i strid mot lagens bestämmelser.
För egen del finner jag därför önskvärt att bestämmelse intages i utskiftningsskatteförordningen
av innebörd att framtida förvärv av egna aktier
utan samband med beslut om nedsättning av aktiekapital — där det icke
gäller inrop å auktion av för bolagets fordran utmätt aktie — i utskiftningsskattehänseende
i princip behandlas på samma sätt som de fall av utskiftning,
vilka omnämnas under punkt b) i 4 §. Då den ifrågasatta bestämmelsen
är avsedd att förhindra ett kringgående av utskiftningsskatteförordningen
och då bestämmelsen avser sådant aktieförvärv som skett i
strid mot aktiebolagslagens föreskrifter, synes det icke påkallat att meddela
bestämmelser angående ett restitutionsförfarande i de fall, där aktierna åter
försäljas. ,
Med bolags förvärv av egen aktie bör i förevarande sammanhang jämställas
dotterbolags förvärv av aktie i moderbolag. Det må i anslutning till
det sist sagda framhållas, att begreppen moderbolag och dotterbolag självfallet
böra vid tillämpningen av utskiftningsskatteförordningen ha samma
innebörd som begreppen enligt 221 § aktiebolagslagen äga vid tillämpningen
av nämnda lag.
Vad nu föreslagits påkallar, förutom nyssnämnda tillägg till 3 §, vissa
andra tillägg till eller ändringar i 1—4 och 6 §§.
V. Utskiftningsskatt vid fusion.
Gällande bestämmelser m. m.
Genom nya lagen om aktiebolag, vilken trädde i kraft den 1 januari 1948,
infördes särskilda bestämmelser om fusion av aktiebolag i syfte att underlätta
en koncentration av ekonomiska företag i större enheter. Dessa bestämmelser
innebära att fusion kan ske antingen genom att ett dotterbolag,
vars samtliga aktier ägas av moderbolaget, sålunda uppgår i moderbolaget,
att dotterbolaget utan likvidation upplöses samt att alla dess tillgångar och
skulder övertagas av moderbolaget (174 § 1 mom.), eller ock därigenom, att
ett aktiebolags tillgångar och skulder övertagas av ett annat aktiebolag mot
vederlag i penningar eller aktier i det övertagande bolaget (175 §). I båda
fallen upprättas ett fusionsavtal, för vars verkställande erfordras rättens
tillstånd. Vid fusion mellan helägt dotterbolag och moderbolaget skall dotterbolaget
anses upplöst samt dess tillgångar och skulder övertagna av moderbolaget,
när rättens beslut om tillstånd till fusionen registrerats. I det senare
fallet skall, när rättens tillstånd registrerats, styrelsen och verkställande
direktören i det överlåtande bolaget föranstalta om skifte av vederlaget
och avgiva slutredovisning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
51
Till reglerna om fusion av helägt dotterbolag med moderbolaget ba anknutits
bestämmelser, varigenom moderbolag, som äger mer än nio tiondelar
av aktierna i dotterbolag, berättigas att av övriga aktieägare inlösa återstående
aktier. Dessa aktieägare äga även rätt att påkalla, att moderbolaget
inlöser deras aktier (174 § 2 inom.).
Den koncernbildning, som uppstår när ett aktiebolag (moderbolaget) successivt,
direkt eller indirekt, förvärvar aktierna i andra bolag (dotterbolag)
kan på grund av ordningen för förvärven bliva till sin utformning mindre
ändamålsenlig och understundom mycket invecklad, vilket försvårar överblicken
över koncernen såsom ekonomisk enhet och komplicerar koncernredovisningen.
En sammanslagning av vissa dotterbolag med moderbolaget
i en koncern kan därför framstå såsom önskvärd för vinnande av organisatorisk
ändamålsenlighet och förenkling. Det i nya aktiebolagslagen upptagna
fusionsinstitutet har därför ansetts vara starkt av behovet påkallat.
Emellertid motverkas strävandena att uppnå en koncentration av de ekonomiska
företagen av bestämmelserna om utskiftningsskatt. Det bolag, som
genom fusionen upplöses, är enligt utskiftningsskatteförordningens bestämmelser
skyldigt att erlägga utskiftningsskatt för de vinstmedel, som vid
fusionstillfället finnas hos bolaget.
Innan nya aktiebolagslagens fusionsbestämmelser trädde i kraft, kunde
en fusion genomföras endast med anlitande av allmänna civilrättsliga och
aktiebolagsrättsliga regler om överlåtelse, skuldövertagande, likvidation,
ökning av aktiekapital m. in. I bolagspraxis torde det vanligaste sättet ha
varit, att det ena bolaget förvärvade alla aktierna i det andra bolaget, varefter
det förra genom att sätta det senare i likvidation bringade detta att
upphöra och till sig i form av likvidationsandel överförde dess tillgångar.
Även då fusion genomfördes på detta sätt utgjorde skyldigheten att erlägga
utskiftningsskatt ett hinder.
Utskiftningsskattebestämmelsernas fusionshindrande karaktär uppmärksammades
redan vid utskiftningsskatteförordningens tillkomst. Sålunda hade
bl. a. kammarrätten riktat invändningar ur nämnda synpunkt mot vad som
föreslagits i det betänkande som låg till grund för proposition nr 134 till
1927 års riksdag. I nämnda proposition yttrade vederbörande departementschef
härom följande.
Kammarrätten har anmärkt, att, under det upplösning av ett solvent bolag
med påföljd att aktieägarna toge sina tillgångar ur rörelsen vore en sällsynt
företeelse, sådana upplösningar, som innebure rekonstruktion eller fusion
med annat bolag, vore vanliga företeelser och att enligt det remitterade
förslaget jämväl dylika upplösningar träffades av skatt, ehuru rationell
grund för beskattning saknades i sådana fall.
Gentemot denna kammarrättens anmärkning må först framhållas, att det
enligt min åsikt icke kan anses orättvist att beskatta ett aktiebolags besparade
vinstmedel jämväl då bolaget upplöses av den anledning, att bolagets
rörelse uppgår i ett annat bolag. Ofta torde de gamla aktieägarna icke ingå i
det nya bolaget, ehuru detta fortsätter det gamla bolagets rörelse. Men även
om det nya bolaget skulle utgöra en direkt fortsättning på det gamla bolaget,
så att det gamla bolagets delägare ingå såsom delägare i det nya, synes det
ur rättvisans synpunkt fullt i sin ordning att uttaga utskiftningsskatt. Ett
52
Kiuvjl. Maj.ts proposition nr 240.
nästan analogt fall föreligger, när man såsom realisationsvinst beskattar
vinst vid byte av aktier. Något hinder att beskatta dylik vinst anses icke
föreligga, oaktat man icke vet, huruvida den vid bytet erhållna valutan
kommer att hava kvar sitt antagna värde, när den en gång i sin ordning
realiseras. Medgivas skall, att det är tänkbart, att utsikten att få erlägga utskiftningsskatt
skulle kunna i vissa fall avskräcka från bolagsfusioner, vilka
vore önskvärda ur såväl aktieägarnas som det allmännas synpunkt. Det
torde emellertid ej vara möjligt att fastställa andra regler för beskattning
av upplösningar i sammanhang med fusioner än de för upplösning i allmänhet
gällande. Men vidare synes kammarrättens berörda anmärkning
även av en annan orsak förlora i värde. Med hänsyn till den föreslagna
skattefriheten för moderbolag för från dotterbolag uppburen aktieutdelning
torde väl i fall av bolagsfusioner sådana dispositioner vidtagas, att utskiftningsskatt
i stort sett kan undvikas. Slutligen vill jag framhålla, att den
.beskattning det här gäller är så jämförelsevis obetydlig, att verkligt betydelsefulla
bolagsfusioner knappast av densamma kunna röna någon nämnvärd
inverkan.
Till de frågor, som sammanhänga med problemet om uppmjukning av
utskiftningsskattebestämmelserna vid fusion, hör även spörsmålet om kedjebeskattningen
på utskiftningsskattelagstiftningens område. Här torde
till en början få hänvisas till vad i nämnda hänseende i det föregående anförts
vid behandlingen av frågan om höjningen av utskiftningsskatteprocenten.
Vidare må framhållas, att 1928 års bolagsskatteberedning, som hade under
utredning hela det komplex av frågor, som rörde beskattning av aktiebolag
och andra näringsföretag, sökte lösa frågan om kedjebeskattningen
genom ett restitutionsförfarande. Förslaget innebar i princip, att om ett bolag
upplöstes och utskiftningsskatt erlades och aktierna därvid helt eller
delvis ägdes av annat svenskt bolag, skulle sistnämnda bolag erhålla restitution
av den del av utskiftningsskatten, som belöpte å det erhållna utskiftade
beloppet. Förslaget avvisades då genomförandet av detsamma skulle
medföra stora praktiska svårigheter.
Då utskiftningsskatteprocenten vid 19iO års riksdag höjdes, anfördes
från vissa näringsorganisationer betänkligheter beträffande utskiftningsskattens
inverkan på bolagsfusioner. Bevillningsutskottet (betänkande nr
45) uttalade i anslutning härtill önskvärdheten av eu allmän översyn av utskiftningsskatteförordningens
bestämmelser.
Frågan om åtgärder för att underlätta tillämpningen av det genom nya
aktiebolagslagen införda fusionsinstitutet, främst genom borttagande i dylika
fall av skyldigheten att erlägga utskiftningsskatt, har även i andra sammanhang
förts på tal.
Sålunda berördes spörsmålet i en del remissyttranden vid tillkomsten av
nya aktiebolagslagen.
I de yttranden, som därvid avgåvos av kommerskollegium och av vissa näringsorganisationer,
framhölls att med hänsyn till betydelsen av den nutida
utvecklingen i riktning mot koncentration av ekonomiska företag i större
-enheter vore det ägnat att väcka tillfredsställelse, att fusionsfrågan upptagits
Kuiujl. Mnj:ts proposition nr 240.
53
till reglering. Det påpekades, att skälig hänsyn till olika intressen hade
påkallat vissa bestämmelser, att kunna i samband med fusion tillämpas,
angående aktieägares skyldighet att tåla resp. rätt att kräva inlösen av vissa
aktier. Vidare anfördes.
Att uttagande av utskiftningsskatt vid fusion mellan moderbolag och helägt
dotterbolag skulle vara alldeles stridande mot denna beskattnings mening
och syfte, må synas självfallet. Försiktigheten bjuder dock, att det genom
särskild undersökning blir fastställt, att någon anledning till farhåga
för sakligt ogrundad beskattning här icke förefinnes. Beträffande de övriga
fallen av fusion synes beskattningsfrågan mindre klar, och sannolikt torde
vara, alt för åstadkommande av en rimlig lösning vissa jämkningar måste
vidtagas i författningen om utskiftningsskatt. Även härom bör utredning företagas.
Därvid bör beaktas, att det måste anses motsvara även ett betydande
allmänt intresse, att sammanflätade koncerners förenkling genom fusion
icke genom opåkallad beskattning förhindras.
Vidare har industriförbundet i skrivelse den 25 juni 1948 till Kungl. Maj :t
anlort bl. a. följande.
Inom aktiebolagsområdet förekommer ett ofta rätt komplicerat koncernväsende.
Detta kan ha sin grund i omsorgen om en rationell organisation,
men lika ofta torde grunden vara att söka i historiska förhållanden. I sistnämnda
fall innebär koncernbildningen icke sällan en olämplig företagsform
och det framstår då såsom önskvärt, att en koncentration till större enheter
kommer till stånd. Koncernen utgör i ekonomiskt hänseende en enhet, men
förvaltningen och redovisningen av denna företagsenhet försvåras genom
koncernbildningen liksom ock överblicken över verksamhetens resultat och
företagets ekonomiska ställning. För att utvinna full effektivitet av tillgängliga
produktionsmedel är det nödvändigt, att den i varje särskilt fall lämpligaste
företagsformen kommer till användning. Detta är givetvis även ett
allmänt intresse. Även ur andra synpunkter har det allmänna intresse av att
koncernbildningar, vilka icke innebära en rationell organisation, upphöra.
Det är under sådana förhållanden ägnat väcka allvarliga betänkligheter, att
den lättillgängliga väg för vinnande av organisatorisk ändamålsenlighet och
förenkling, 174 § aktiebolagslagen avsett att bereda, måste befaras komma
till allenast ringa användning och att denna väg i de flesta fall snarare
måste betecknas såsom praktiskt taget oframkomlig. Anledningen härtill ligger
emellertid icke i aktiebolagslagens bestämmelser utan framför allt i gällande
lagstiftning om utskiftningsskatt.
Efter att ha redogjort för huvudprincipen i utskiftningsskatteförordningen
yttrade industriförbundet vidare.
Å det belopp, varmed värdet å de tillgångar, moderbolaget vid fusion jämlikt
174 § aktiebolagslagen överlager, överstiger dotterbolagets skulder och
ingångsvärde, utgår således utskiftningsskatt med 30 %, trots att koncernen
icke tillföres någon som helst inkomst genom fusionen och delägarna icke
uttaga något kapital ur rörelsen. Syftet med utskiftningsskatten är emellertid
allenast att beskatta sådan inkomst, som vid utskiftningen tillförts enskilda
aktieägare och sålunda är att jämställa med vinstutdelning.----
Ur rationell synpunkt finnes intet att erinra mot att uttagandet av utskiftningsskatten
vid fusion mellan dotter- och moderbolaget uppskjutes till dess
moderbolagets tillgångar skiftas mellan delägarna. En reform av denna innebörd
skulle, även om den begränsades till allenast sådana fusionsfall som
54
Kungl. Maj.ts proposition nr 240-
avses i 174 § 1 inom. nya aktiebolagslagen, utan tvivel undanröja det mest
dominerande hindret för åstadkommande av de önskvärda organisatoriska
förbättringar inom näringslivet, aktiebolagslagens fusionsbestämmelser avse
att möjliggöra. Industriförbundet hemställer därför, att det hinder för fusion
mellan moderbolag och lielägt dotterbolag, som den nuvarande utskiftningsskatten
utgör, måtte undanröjas.
Att utskiftningsskatten vore ägnad att motverka bolagsfusioner uppmärksammades
även vid tillkomsten av den nya lagen om försäkringsrörelse.
Första lagutskottet vid 1948 års riksdag uttalade i sitt utlåtande nr 34 i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om försäkringsrörelse
in. in., att en uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt
kunde anses motiverad med hänsyn till önskemålet att få till stånd en reduktion
av antalet företagsenheter på försäkringsväsendets område. Beträffande
försäkringsaktiebolagen löstes frågan därvid på så sätt, att Kungl.
Maj :t erhöll bemyndigande av riksdagen att under vissa förutsättningar
efterskänka utskiftningsskatt vid fusion mellan försäkringsaktiebolag.
Slutligen må nämnas, att 1948 års bevillningsutskott i sitt betänkande
nr 46 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 197 med förslag till förordning
angående frihet från utskiftningsskatt vid upplösning av Bergslagernas
järnvägsaktiebolag in. fl. bolag anförde bl. a. följande.
Utskottet förutsätter, att vid den allmänna översyn av utskiftningsskatteförordningen,
som kan väntas komma till stånd inom en nära framtid, även
frågan om utskiftningsskatten vid bolagsfusioner blir föremål för en förnyad
undersökning. Därvid synes särskilt böra utredas, huruvida den utveckling,
som föranlett tillskapandet av de nya reglerna om fusion i aktiebolagslagen,
bör medföra en uppmjukning av bestämmelserna om utskiftningsskatt
i sådana fall där det icke är fråga om utskiftning i egentlig mening.
De sakkunniga.
kl ter att ha framhållit, att fusionsinstitutets användning icke borde försvaras
eller rent av omintetgöras i de fall, där från företagsekonomisk synpunkt
en fusion tramstode såsom påkallad, anföra de sakkunniga:
__ Angelägenheten av att fusion kommer till stånd är för övrigt mången
gång påkallad jämväl av andra intressen än bolagets egna och dess aktieägares.
Det må i detta hänseende allenast erinras om de problem, som uppstå
i samband med koncernredovisningen och som nära beröra icke blott
dem, som i egenskap av borgenärer eller eljest träda i förbindelse med koncernen,
utan även det allmänna. De bestämmelser, som i avseende å koncernredovisningen
upptagits i nya aktiebolagslagen och vartill för övrigt
motsvarighet i stor utsträckning lärer saknas i främmande rättssystem,
torde få betraktas såsom ett första försök till reglering av dessa problem
och kunna alltså icke betraktas vare sig såsom fullt uttömmande eller såsom
slutgiltiga.
De sakkunniga framhålla, att de funne det ovedersägligt att åtminstone
vissa lättnader i avseende å utskiftningsskatteplikten vid fusion måste komma
till stånd, därest icke vad med fusionsinstitutet åsyftats, skulle till stor
55
Kanyl. Mcij.ts proposition nr 240.
del omintetgöras. Dessa lättnader kunde bestå antingen i frihet för dotterbolaget
från erläggande av utskiftningsskatt eller däri att skatteskulden
finge övertagas av moderbolaget, vilket senare alternativ innebure att uppskov
med skattens erläggande medgåves till dess hos moderbolaget sådant
fall förelåge, att utskiftningsskatteförordningen skulle därå tillämpas d. v. s.
att moderbolaget nedsatte sitt aktiekapital eller upplöstes. Emellertid syntes
en sådan lättnad i utskiftningsskattehänseende böra medgivas endast vid
fusion jämlikt 174 § 1 mom. nya aktiebolagslagen d. v. s. mellan helägt dotterbolag
och moderbolaget. De sakkunniga anföra därefter följande.
Den omständigheten att två bolag, som icke stå till varandra i det förhållande
som kännetecknar moderbolag och helägt dotterbolag, vilja sammanföras
på det sätt som kännetecknar fusion, synes icke böra föranleda
att skattelindring beredes dem vid fusionen. Även om på grund av föremålet
för de båda bolagens verksamhet vissa, måhända betydande, fördelar
i ekonomiskt eller organisatoriskt avseende skulle vinnas genom en fusion
av två av varandra helt oberoende bolag, lärer detta böra ske under beaktande
av de konsekvenser i avseende å utskiftningsskatten, som därav kunna
bliva en följd.
Det sagda gäller även bolag, som, utan att det ena bolaget äger aktiemajoriteten
i det andra, genom det ena bolagets dominans över det andra stå
i det förhållande, att nya" aktiebolagslagens bestämning av begreppen moderoch
dotterbolag träffar in på dem.
Helt annorlunda ställer sig det fall, då moderbolaget äger samtliga aktier
i dotterbolaget. Här är ofta nog grunden till koncernförhållandet att söka
i historiska förhållanden, där — såsom industriförbundet påpekat -— koncernbildningen
innebär en olämplig företagsform, som det är önskvärt att
genom fusion eliminera. Och även där koncernbildningen ursprungligen
förestavats av omsorgen om en rationell organisation kunna förutsättningarna
sedermera ha så förändrats, att rationella synpunkter numera med
lika stor styrka leda till krav på fusionering.
Därefter framhålles, att genom denna begränsning komine till en början
försäkringsaktiebolagen att falla utanför området för de nya bestämmelsernas
tillämplighet. För dessa bolag funnes emellertid redan möjlighet till lättnader
genom nyssnämnda dispensförfarande, vilket med hänsyn till de speciella
skatteproblemen hos dessa bolag syntes erbjuda den för dessa fall
lämpligaste lösningen. Vidare föreslogcs den begränsningen, att lättnaderna
icke skulle gälla för de fall, där någotdera av de bolag, vilka sammansloges,
dreve penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter. Denna ytterligare
begränsning hade föranletts av praktiska skäl för att möjliggöra en
enkel beräkning av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld vid fusionstillfällct
och för att icke komplicera de tillägg till kommunalskattelagen m. in.,
som enligt de sakkunnigas mening bleve erforderliga, därest lättnader i utskiftningsskattehänscende
medgåves vid fusion. De sakkunniga framhålla
samtidigt, att för de bolag, som genom denna begränsning undantoges från
lättnader, torde fusionsbcslämmclserna knappast ha någon större betydelse.
Därjämte påpekas att därest andra bolag än de, som dreve bank- eller annan
penningrörelse eller försäkringsrörelse, framdeles skulle göras skattskyldiga
för utdelningar från andra svenska aktiebolag, borde begränsning
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 240-
en avse samtliga de fall, där moderbolaget vore skattskyldigt för utdelningar
från dotterbolaget. De sakkunnigas förslag byggde nämligen delvis på att
vinstmedel kunde före fusionen överföras från dotterbolaget till moderbolaget
utan att skattskyldighet därvid uppkomme för moderbolaget.
De sakkunniga ansåge det emellertid uteslutet, att ens i samtliga de fall,
där fusion skedde enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen och där tillika icke
något av bolagen dreve penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter,
medgiva frihet från eller uppskov med erläggandet av dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld. En sådan lättnad ur utskiftningsskattesynpunkt
vore ofta icke berättigad, och en generell bestämmelse skulle därför kunna
leda till missbruk. En frihet från utskiftningsskatt, som följde omedelbart
vid förhandenvaron av vissa i förordningen angivna förutsättningar, borde
medgivas allenast för de fall, där dotterbolagets utskiftningsskatteskuld icke
hade kunnat påverka moderbolagets köpeskilling för aktierna i dotterbolaget.
För vissa andra fall föresloges ett dispensförfarande, varigenom antingen
frihet från skatt eller uppskov med skattens erläggande skulle kunna
ernås, därest erforderliga förutsättningar funnes vara för handen.
De sakkunniga förorda, att en av förordningen omedelbart följande frihet
från erläggande av utskiftningsskatt skulle medgivas, där moderbolaget a)
alltsedan den 1 januari 1927 eller, där koncernförhållandet uppstått senare,
b) alltsedan dotterbolagets bildande vid varje tillfälle ägt mer än nio tiondelar
av aktierna i dotterbolaget. I dessa fall kunde dotterbolagets utskiftningsskatteskuld
icke ha påverkat moderbolagets köpeskilling för aktierna
i dotterbolaget. Ehuru vid fusionstillfället dotterbolaget skulle vara till 100
procent ägt av moderbolaget, begränsades kravet på det tidigare aktieinnehavets
storlek till överstigande 90 procent, då enligt 174 § 2 mom. aktiebolagslagen
moderbolaget i sådant fall hade en ovillkorlig rätt att lösa återstående
aktier av de övriga aktieägarna.
De sakkunniga framhålla, att i de fall där frihet från erläggande av utskiftningsskatt
vid fusion av dem förordades skulle, om denna befrielse icke
medgåves, i regel uppkomma en kedjebeskattning. De sakkunniga anföra
härom följande.
I fallet b) är moderbolagets anskaffningskostnad för dotterbolagsaktierna
icke högre än dotterbolagets tillskjutna belopp enligt utskiftningsskatteförordningens
bestämmelser. Detta innebär, att de vinstmedel, som hos
dotterbolaget orsaka utskiftningsskatteskulden, i regel komma att efter fusionen
medföra motsvarande utskiftningsskatteskuld hos moderbolaget. De
vinstmedel, som under den tid koncernförhållandet rått uppkommit hos
dotterbolaget, skapa en utskiftningsskatteskuld hos såväl dotter- som moderbolaget,
i den mån dessa vinstmedel icke utdelas till moderbolaget. Om
båda dessa skatteskulder erläggas, uppstår en tredubbel beskattning, dels
inkomst- och utskiftningsskatt hos dotterbolaget och dels utskiftningsskatt
hos moderbolaget eller eventuellt inkomstskatt hos moderbolagets aktieägare,
därest vinstmedlen i stället utdelas. Då det synes önskvärt, att inom
området för utskiftningsskatten undvika kedjebeskattning, där icke praktiska
svårigheter lägga hinder i vägen, synes fusion i dylika fall böra få ske
utan att utskiftningsskatt behöver erläggas. Om moderbolaget vid fusions
-
57
Kungl. Maj. ts proposition nr 240.
tillfället har ett negativt saldo, d. v. s. skillnaden mellan verkliga värdena av
bolagets tillgångar och skulder är lägre än bolagets tillskjutna belopp, reduceras
visserligen dotterbolagets utskiftningsskatteskuld hos moderbolaget,
men förhållandet skulle bliva detsamma, om vinstmedel före fusionen överfördes
från dotterbolaget till moderbolaget.
I fallet a) kan det visserligen ofta hända, att moderbolagets anskaffningskostnad
för aktierna i dotterbolaget är högre än dotterbolagets tillskjutna
belopp, varigenom dotterbolagets utskiftningsskatteskuld icke helt »övergår»
till moderbolaget. De sakkunniga ha dock ansett övervägande skäl tala
för att utskiftningsskatt vid fusion icke skall behöva erläggas, när förhållandet
moderbolag—helägt dotterbolag rått sedan löre ar 1927. Dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld kan i dessa fall icke ha påverkat moderbolagets
köpeskilling för dotterbolagsaktierna, och fusionen skulle år 1928 kunnat
genomföras genom att dotterbolaget likviderat, sedan dess vinstmedel
utdelats till moderbolaget, varvid utskiftningsskatt endast skulle ha utgått å
de vinstmedel, som under åren 1925—1927 bundits i fondaktier och reservfond.
I regel skulle också kedjebeskattning uppstå i dylika fall, om dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld vid fusionstillfället skulle gäldas.
Beträffande den tidpunkt, som i detta fall skall vara avgörande, kunna
givetvis olika synpunkter göra sig gällande. Redan år 1926 förelåg förslag
till fonderings- och upplösningsskatt, varför tidpunkten möjligen borde sättas
före 1926. Å andra sidan äger utskiftningsskatteförordningen icke tilllämpning
å bolag, som före den 25 maj 1927 beslutat träda i likvidation,
varför även vissa skäl kunde sägas tala för att välja sistnämnda tidpunkt.
De sakkunniga ha stannat för den 1 januari 1927.
Därefter framhålles att hur än gränserna droges för en omedelbart av
författningen följande frihet från utskiftningsskatt, gränsfall alltid måste
uppkomma. De sakkunniga ansåge det emellertid nödvändigt, att den
av författningen omedelbart följande skattefriheten begränsades sa, att den
om möjligt icke i något lall medförde orättmätig förman och icke hellei
föranledde missbruk.
De sakkunniga påpeka, att i de fusionsfall, som icke rymdes inom de sålunda
uppdragna gränserna, torde dotterbolaget i regel haft en utskiftningsskatteskuld
vid den tidpunkt, då moderbolagets innehav av dotterbolagsaktier
överskrede 90 procent. I dessa fall vore det ottast icke möjligt
att avgöra, i vad mån kedjebeskattning uppstode vid fusion, om dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld erlades. Det vore nämligen endast de vinstmedel,
som uppstått hos dotterbolaget under den tid koncernförhållandet
rått, vilka teoretiskt kunde anses föranleda kedjebeskattning. Medgåves
frihet från utskiftningsskatt vid fusion i andra fall än dem de sakkunniga
föreslagit medförde detta i regel att de vinstmedel, som funnos hos dotterbolaget
vid det tillfälle, då moderbolaget förvärvade aktierna i dotterbolaget,
icke bleve föremål för dubbelbeskattning. Dessutom kunde dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld vid den tidpunkt, då moderbolaget förvärvade
aktierna, ha medfört att moderbolaget erhållit aktierna för ett lägre pris
än om denna skuld icke funnits. Om så vore fallet förelåge ytterligare skäl
att icke medgiva befrielse från utskiftningsskattens erläggande vid fusion.
De sakkunniga anföra härom följande.
-38
Kuiujl. .\laj:ts proposition nr 210-
Med andra ord borde i princip moderbolaget, om det i stället för aktierna
i dotterbolaget förvärvat dotterbolagets tillgångar och övertagit dess skulder
exklusive utskiftningsskatteskuld, för dessa tillgångar minus skulder ha
fått erlägga en köpeskilling motsvarande köpeskillingen för aktierna plus
dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. Under sådana förhållanden skulle
skäl knappast föreligga att medgiva lättnad i avseende å utskiftningsskatten,
då moderbolaget genom fusion övertager dotterbolagets tillgångar och
skulder. I praktiken är det dock svårt att avgöra, i vad mån dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld påverkat köpeskillingen för aktierna.
De sakkunniga framhålla vidare, att även om skäl för befrielse från erläggande
av utskiftningsskatt sålunda i regel icke förelåge i de fall dotterbolaget
vid moderbolagets förvärv av aktierna hade en utskiftningsskatteskuld,
vissa lättnader i utskiftningsskattehänseende likväl syntes böra medgivas.
De sakkunniga anföra härom följande.
I vissa fall torde emellertid den omständigheten, att en betydande utskiftningsskatt
skall erläggas, vara ett avgörande hinder för en ur företagsekonomisk
synpunkt önskvärd fusion.
Med hänsyn härtill och med hänsyn till utskiftningsskattens ringa statsfinansiella
betydelse synes i dylika fall åtminstone uppskov med utskiftningsskattens
erläggande kunna förordas. Att utsträcka förmånen till fullständig
befrielse lärer i regel icke vara motiverat. Det är endast det hindret
för fusionen, att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld skall erläggas vid
fusions tillfället, som bör undanröjas. I övrigt bör koncernen icke genom fusionen
komma i bättre läge ur utskiftningsskattesynpunkt. Dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld skall övertagas av moderbolaget och skatten erläggas,
när moderbolaget upplöses eller nedsätter aktiekapital. Det må dock
framhållas, att ett uppskov med erläggandet av utskiftningsskatten vid fusion
i praktiken ofta medför, att skatten icke erlägges, enär moderbolaget
varken upplöses eller nedsätter aktiekapital. Å andra sidan skulle -— om
detta uppskov icke medgåyes — fusion ofta icke komma till stånd, varför
någon utskiftningsskatt sålunda ändock icke skulle erläggas inom överskådlig
tid.
Förutsättning för befrielse från utskiftningsskattens erläggande föreligger
dock i vissa fall, som gränsa till det i första stycket av 1 § 2 mom. förutsedda
fallet, t. ex. när moderbolagets överskridande av 90 %-innehavet av dotterbolagsaktierna
ägt rum en kortare tid efter den 1 januari 1927 eller bolagets
bildande, eller när moderbolaget ägt i det närmaste 90 % av aktierna i dotterbolaget
sedan före 1927 eller från bolagets bildande, eller när dotterbolagets
ställning vid moderbolagets förvärv av aktierna icke var sådan, att
dotterbolaget då hade en utskiftningsskatteskuld.
För sådana fusionsfall, där skäl för lättnad i utskiftningsskattehänseende
förelåge, men som icke omfattades av de generella bestämmelserna, förordade
de sakkunniga ett dispensförfarande. Genom ett dispensförfarande
skulle många fördelar vinnas. I motiven kunde i en utförligare form än som
vore möjligt i författningstext klargöras de förutsättningar, varunder enligt
de sakkunnigas mening dispens borde kunna beviljas. Vidare vore eu
sådan form ägnad att på ett smidigare sätt än fixa lagregler möta hittills
icke observerade fall av den natur att dispens icke borde beviljas. Ett dispensförfarande
tillgodosåge också det oeftergivliga kravet, att bolagen skul
-
59
Kangl. Maj.ts proposition nr 240.
le kunna på förhand erhålla ett auktoritativt besked i skattefrågan. En
likformig behandling av de skilda fallen möjliggjordes också härigenom.
De sakkunniga föreslå, att dispensförfarandet skulle handhavas av Kungl.
Maj it. Att för detta ändamål tillskapa en särskild institution syntes knappast
förenligt med tidsläget och någon redan bestående institution, som
utan vidare lämpade sig för uppgiften, syntes icke stå till buds.
De sakkunniga framhålla vidare, att antalet dispensansökningar icke behövde
bliva så stort, att praktiska svårigheter vid tillämpningen uppstode,
därest såsom förutsättningar för dispens angåves:
1) att båda bolagen dreve rörelser, som bildade eu naturlig enhet, och att
fusionen föranleddes av en strävan att vinna organisatorisk ändamålsenlighet,
2) att den utskiflningsskatt, som skulle erläggas, vore av sådan storleksordning,
att den kunde anses utgöra ett väsentligt hinder för fusionen, samt
3) att, där moderbolaget förvärvat dotterbolagsaktierna från fysisk person
eller därmed i skattehänseende likställd skattskyldig, dotterbolagets utskiftningsskatteskuld
uppenbarligen icke avsevärt påverkat köpeskillingen
för aktierna.
De sakkunniga framhålla, att trots de sålunda angivna villkoren förslaget
dock öppnade möjlighet för dispens i de fall, där utskiftningsskatten
utgjorde ett verkligt hinder för en önskvärd fusion och där lättnad i utskiftningsskattehänseende
vore motiverad. Att vissa fall, vilka gränsade till
dem, soin inbegrepes under de generella bestämmelserna, komme att helt
undantagas från lättnader, syntes icke kunna undvikas.
1 avseende å den närmare innebörden av nyssnämnda förutsättningar för
dispens anföra de sakkunniga följande.
Huruvida förutsättningar enligt vad under 1) anföres äro för handen,
måste givetvis bolagen förebringa erforderlig utredning om.
Huruvida utskiftningsskattens storlek kan utgöra verkligt hinder för fusionen
får bedömas med hänsyn till om skatten är av sådan storleksordning,
att dess erläggande är betungande med hänsyn till finansieringen av
de båda bolagens verksamhet. Att närmare angiva när så kan anses vara
fallet, låter sig icke göra. Bedömandet får bliva beroende av vunnen erfarenhet.
Även om utskiftningsskatten icke kan sägas vara av sådan storleksordning
synes för övrigt — om övriga förutsättningar uppfyllas — dispens
ändock kunna ifrågakomma, där utredning företes, som visar, att dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld vid den tidpunkt, då moderbolagets innehav
av dotterbolagsaktier överskred 50 % av aktierna, var avsevärt lägre än vid
fusionstillfället (jfr 221 § lagen om aktiebolag). Hänsyn synes dock därvid
icke böra tagas till ändringar av utskiftningsskatteprocenten, utan jämförelsen
skall göras mellan de till utskiftningsskatt beskattningsbara beloppen
vid båda tidpunkterna. Befrielse från utskiftningsskattens erläggande synes
dock endast böra ifrågakomma, när dotterbolaget vid den tidpunkt, då moderbolagets
aktieinnehav överskred 90 %, icke hade någon utskiftningsskatteskuld.
Den tredje förutsättningen för dispensmedgivandet avser att förhindra, att
lättnader medgivas i de icke ovanliga fall, där moder- och dotterbolagsförhållandct
tillkommit i avsikt att genom vissa transaktioner undvika eller
60
Kungl. Muj.ts proposition nv 240-
mildra dubbelbeskattningen. I dessa fall är tillskapandet av koncernförhållandet
ofta en ren skentransaktion. Eu möjlighet till uppskov med erläggandet
av utskiftningsskatten vid fusion inom en sådan koncern kunde befaras
inbjuda till dylika transaktioner. Ej heller föreligga skäl till uppskov
med utskiftningsskattens erläggande, om det är uppenbart, att moderbolaget
fått en ej obetydlig kompensation för skatten vid fastställande av köpeskillingen
för aktierna. Såsom redan framhållits är det i regel svårt att
konstatera, om dotterbolagets utskiftningsskatteskuld påverkat köpeskillingen,
men en undersökning i fråga om tidigare aktieägare i dotterbolaget
och omständigheterna vid aktieförsäljningen lärer ofta kunna giva upplysning,
huruvida utskiftningsskatteskulden avsevärt påverkat köpeskillingen.
I de fall, där försäljningen uppenbart kommit till stånd för att bereda tidigare
aktieägare i dotterbolaget lättnad i dubbelbeskattningen, torde kunna
förutsättas, att utskiftningsskatteskulden avsevärt påverkat köpeskillingen
för aktierna. Tänkbart är dock, att det förvärvande bolaget icke alls tagit
någon hänsyn till dotterbolagets utskiftningsskatteskuld, emedan det icke
räknat med utskiftningsskattens erläggande inom överskådlig tid.
Uppskov med erläggandet av utskiftningsskatt vid fusion synes således
i regel icke motiverat i de fall, där utskiftningsskatten varit en av orsakerna
till att förutvarande aktieägare velat sälja aktierna och där köpare och
säljare medvetet delat utskiftningsskatten. Säljarna ha velat erhålla ersättning
för bolagets vinstmedel utan att drabbas av dubbelbeskattning (förutsättningar
för realisationsvinstbeskattning antagas icke föreligga), och köparen
räknar icke med att inom överskådlig tid behöva erlägga utskiftningsskatten,
enär han låter bolaget fortleva. Om köparen i sådant fall är ett
aktiebolag, skulle uppskov med erläggandet av utskiftningsskatten vid fusion
innebära, att moderbolaget undgick besväret med att låta dotterbolaget
fortleva. Visserligen kan häremot invändas, att uppskov med erläggande
av skatten i dylika fall icke medför någon skatteförlust för staten, enär
fusionen annars icke kommer till stånd och någon skatt ändock icke erlägges.
Detta förhållande synes emellertid icke utgöra något skäl att underlätta
dylika transaktioner.
Uppskov med utskiftningsskattens erläggande vid fusion bör med andra
ord i princip icke medgivas i fall, där det kan antagas, att ett väsentligt
syfte med tillkomsten av moder- och dotterbolagsförhållandet varit att bereda
viss person eller vissa personer, vilka ägt del i dotterbolaget, lindring
i deras beskattning.
De sakkunniga påpeka, att det vore svårigheten att genom fixa lagregler
effektivt utgallra sistnämnda fall, som framför allt nödvändiggjorde ett
dispensförfarande. I samband därmed framhålles även, att om en bestämmelse
om uppskov med erläggandet av utskiftningsskatten intoges i förordningen
och rätten till uppskov därvid knötes till bl. a. den förutsättningen
att syftet med tillkomsten av moder- och dotterbolagsförhållandet icke varit
att bereda viss person eller vissa personer lindring i beskattningen, skulle
en sådan bestämmelse otvivelaktigt bli mycket svårpraktikabel för beskattningsmyndigheterna.
De sakkunniga behandla därefter spörsmålen hur dotterbolagets utskiftningsskatteskuld
skall beräknas för de fall, då moderbolaget skall övertaga
nämnda skatteskuld, samt hur detta övertagande tekniskt skall genomföras.
1 förstnämnda hänseende anföres att i huvudsak tvenne alternativ syntes
61
Kungl. Mcij.ts proposition nr 2-10.
länkbara. Det första av dessa innebure, att i stort sett samma regler skulle
tillämpas som de vilka gällde vid utskiftningsskattens beräkning vid bolagsupplösning.
Härom anföres följande.
Detta alternativ förutsätter, att i samband med fusionen skall konstateras,
dels dotterbolagets tillskjutna belopp, dels ock det verkliga värdet av de i
samband med fusionen till moderbolaget utskiftade tillgångarna och skulderna.
En sådan värdering av dotterbolagets tillgångar och skulder skulle
emellertid medföra stora praktiska svårigheter utan att ändock bliva fullt
effektiv. Dessutom skulle skiljaktiga meningar lätt komma att råda mellan
bolagen och beskattningsmyndigheterna beträffande värderingen.
Det torde — enligt de sakkunnigas uppfattning — vara nödvändigt, att
den utskiftningsskatteskuld, som skall överflyttas, skall kunna lätt fastställas
och beräkningen av densamma såvitt möjligt icke giva anledning till
några tvister. Sådana tvister om beräkningen av densamma skulle icke
kunna komma under beskattningsdomstolarnas prövning, förrän moderbolaget
efter fusionen vidtager åtgärd (upplösning eller nedsättning av aktiekapital),
som skall föranleda erläggande av utskiftningsskatt. Denna tidpunkt
torde ofta ligga mycket långt fram i tiden.
Med hänsyn härtill finna de sakkunniga en beräkning enligt detta alternativ
icke kunna förordas.
Såsom det andra alternativet angiva de sakkunniga tillämpningen av i
stort sett samma regler, som enligt praxis gällde för beräkning av bolagets
egna fonder vid nedsättning av aktiekapital. Detta alternativ innebure, i motsats
till det förra, att någon särskild värdering av dotterbolagets tillgångar
och skulder vid fusionen icke behövde göras; utskiftningsskatteskulden kunde
iätt fastställas och några meningsskiljaktigheter om beräkningen av densamma
syntes i regel icke kunna uppstå.
Det framhålles att en beräkning av skatteskulden enligt detta senare alternativ
i realiteten icke innebure något avsteg från den av de sakkunniga
hävdade principen, att bolagen icke borde genom fusionen komma i bättre
ställning i utskiftningsskattehänseende. Man hade nämligen — därest en
beräkningsmetod enligt det först angivna alternativet föreskreves — att
räkna med att dotterbolagets tillgångar före fusionen genom utdelning eller
försäljning (till bokförda eller lägre värden) överfördes till moderbolaget,
varför det beskattningsbara beloppet i regel komme att beräknas till skillnaden
mellan å ena sidan summan av aktiekapital, reservfond samt skuldregleringsfond
och å andra sidan dotterbolagets tillskjutna belopp. Då det
icke syntes önskvärt att framtvinga en sådan i och för sig meningslös justering
av dotterbolagets balansräkning före fusionen, hade de sakkunniga ansett
sig kunna förorda det senare alternativet i en modifierad form, innebärande
att den utskiftningsskatteskuld, som moderbolaget hade att övertaga
vid fusionen, skulle beräknas å ett beskattningsbart belopp, som motsvarade
skillnaden mellan å ena sidan summan av dotterbolagets aktiekapital,
reservfond och skuldregleringsfond samt å andra sidan dotterbolagets tillskjutna
belopp.
De sakkunniga påpeka, att den av dem föreslagna metoden vore oförmånlig
för bolagen, om dotterbolaget hade balanserade förluster, vilka icke
62
Iiungl. Maj:ts proposition nr 240.
kunde täckas genom andra vinstmedel än sådana som bundits i aktiekapital,
reservfond och skuldregleringsfond, och förlusterna icke före fusionen
täcktes med anlitande av sålunda bundna vinstmedel. Skäl att tynga förordningen
med särskilda bestämmelser för dessa undantagsfall hade dock icke
ansetts föreligga.
I sammanhang därmed påpekas, att om dotterbolagets till utskiftningsskatt
beskattningsbara belopp efter avdrag för utskiftningsskatten
vore större än moderbolagets tillskjutna belopp, bleve moderbolagets tillskjutna
belopp efter fusionen negativt. Att det tillskjutna beloppet bleve
negativt innebure, att vid moderbolagets upplösning i utskiftat belopp skulle
inräknas jämväl det negativa beloppet. Vid nedsättning av aktiekapital
skulle till bolagets egna fonder läggas ett belopp, som motsvarade detta
negativa belopp.
De sakkunniga framhålla att den från dotterbolaget övertagna utskiftningsskatteskulden
kunde hos moderbolaget minskas eller helt försvinna
t. ex. genom att moderbolagets rörelse efter fusionen ginge med förlust. Det
kunde dock ofta vara svårt att avgöra, om förlusten framkommit å den från
dotterbolaget övertagna rörelsen eller icke, och en utjämning hade också
kunnat ske även om koncernförhållandet ägt bestånd.
De sakkunniga framhålla till sist att en förutsättning för att befrielse
från eller uppskov med utskiftningsskattens erläggande skulle kunna medgivas
på sätt de sakkunniga föreslagit vore, att vissa ändringar och tillägg
vidtoges i kommunalskattelagen, i förordningen om statlig inkomstskatt och
i förordningarna om investeringsfonder. De sakkunniga framlade även förslag
om sådana ändringar.
I anslutning härtill uttalas önskvärdheten av att dessa ändrade bestämmelser
utsträcktes till att avse varje fusion, som skett enligt 174 § 1 mom.
aktiebolagslagen och där icke någotdera bolaget dreve penningrörelse eller
yrkesmässig handel med fastigheter -— alltså även de fall där befrielse från
eller uppskov med skattens erläggande enligt de sakkunnigas förslag icke
skulle medgivas. Därigenom möjliggjordes att i alla dylika fall av fusion
beräkna dotterbolagets utskiftningsskatteskuld med ledning av de värden å
bolagets tillgångar och skulder, som upptagits i dotterbolagets balansräkning
vid fusionstillfället.
Remissyttrandena.
De sakkunnigas förslag i nu förevarande hänseende har i huvudsak tillstyrkts
eller lämnats utan erinran i flertalet remissyttranden.
Från remissyttrandena må här följande återgivas.
Kammarrätten framhåller i sitt yttrande, att utskiftningsskatten obestridligen
innebure ett allvarligt hinder mot en koncentration av ekonomiska
företag i större enheter, en olägenhet, som vore allmänt vitsordad och kunde
antagas bliva alltmer framträdande, ju högre utskiftningsskatteprocenten
sattes. De sakkunnigas förslag byggde på en konsekvent genomförd fiska
-
Kanyl. Maj:Is proposition nr 240.
63-
lisk princip, men torde just genom sitt fasthållande vid kedjebeskattningen
knappast kunna antagas medföra en slutgiltig och allmänt godtagen lösning
av detta problem.
Bank- och fondinspektionen — som förordar en viss utvidgning av området
för den av de sakkunniga föreslagna, av förordningens bestämmelser
omedelbart följande skattebefrielsen vid fusion men som samtidigt ifrågasätter
behovet och lämpligheten av de föreslagna dispensbestämmelserna —
anför till en början följande.
De sakkunniga ha ansett, att man för samtliga de fall, där moderbolagets
förvärv av dotterbolagsaktier skett från fysiska personer efter den 1 januari
1927, måtte kräva särskild utredning om att den erlagda köpeskillingen icke
avsevärt påverkats av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld. För tiden fram
till den 1 december 1937 utgick emellertid utskiftningsskatt med endast 5 %
av ett bolags beskattningsbara belopp, varför dess verkan på köpeskillingen
för aktierna under alla förhållanden måste ha varit relativt sett obetydlig.
Om man sålunda skall kunna tala om att köpeskillingen »avsevärt» påverkats
av utskiftningsskatten vid aktieförvärv under tiden 1/1 1927—M/n 1937,
måste bestämningen »avsevärd» rymmas inom en latitud, som i de flesta
fall torde avsevärt understiga 5 % av aktiens matematiska värde. Om, för
att taga ett exempel, ett bolag som inköptes 1930 då hade ett tillskjutet belopp
av 1 miljon kronor och ett till utskiftningsskatt beskattningsbart belopp
å 0,5 miljoner kronor — aliså innebärande fondmedel med belopp motsvarande
hälften av vad som tillskjutits — skulle, om utskiftningsskatten
hade beaktats, aktiens matematiska värde indexmässigt (aktiens nominella
värde = 100) sjunka från 150 till 147,5, d. v. s. med mindre än 2 %. Sättas
i exemplet fondmedlen lika med 200 000 kronor — vilket belopp kan antagas
motsvara fondställningen hos många bolag, som icke utgivit gratisaktier —
bli motsvarande matematiska värden 120 och 119, d. v. s. värdet skulle nedgå
med mindre än 1 %. I själva verket torde det i de allra flesta fall vara
omöjligt att numera, minst 13 år efter ett aktieförvärv, utreda, huruvida
köpeskillingen ens påverkats något av den dåförtiden utgående utskiftningsskatten.
Med hänsyn härtill synes man av praktiska skäl kunna presumera,
att ett bolag, som sedan tid före den 1 december 1937 ägt mer än
90 % av aktierna i ett bolag, förvärvat dessa till ett pris, som ej påverkats
av det senare bolagets utskiftningsskatteskuld.
Sedan inspektionen erinrat om att utskiftningsskatteprocenten höjdes
med verkan från den 15 november 1939 till 30 procent anföres fortsättningsvis
följande.
Att ett så betydande skatteuttag i många fall avsevärt påverkat köpeskillingen,
då ett aktiebolag från fysiska personer förvärvat alla eller så gott
som alla deras aktier i ett annat bolag, får anses ligga i sakens natur. Men
man torde icke kunna göra gällande, att en sådan påverkan skulle vara
möjlig att konstatera vid samtliga eller ens de flesta av ifrågakommande
aktieförvärv. Om utskiftningsskatteprocenten 30 apteras på de här ovan
framlagda exemplen, skulle sålunda aktiens matematiska värde indexinässigl
nedgå, i det förra fallet från 150 till 135, d. v. s. med 10 %, och i det senare
fallet från 120 till 114, d. v. s. med 5 %; att en värdenedgång med 10 % bör
kunna iakttagas får anses klart, varemot det torde vara mera ovisst, om
man alltid kan finna belägg för, att en femprocentig nedräkning av aktievärdet
ägt rum. Den slutsatsen synes dock berättigad att antalet dispens
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
U
fall, som avse fusioner, där aktieförvärvet skett från fysisk person efter
1939, måste bli ringa. Skulle, såsom inspektionen ämnar föreslå, dispensinstitutet
icke införas, torde det vidare, under förutsättning att utskiftningsskatteprocenten
icke sänkes, kunna antagas, att vid framtida aktieförvärv,
som ske för att möjliggöra en blivande fusion, köparen kommer att vid
köpeskillingens bestämmande söka få kompensation för dotterbolagets utskiftningsskatteskuld.
Beträffande de aktieförvärv i fusionssyfte, som skett från fysiska personer
under den tid, då utskiftningsskatt uttogs med 12 %, finnes skäl förmoda,
att man endast i ett begränsat antal fall kan numera utröna, huruvida
köpeskillingen avsevärt påverkats av det inköpta bolagets utskiftningsskatteskuld.
Då vidare nyssnämnda tid omfattade endast ett par år, måste
det antagas, att antalet dispensfall av hithörande art måste bli obetydligt.
Behovet av dispensmöjligheten för berörda kategori av fusioner synes alltså
vara ringa.
Inspektionen framhåller, att ett bolags aktieförvärv emellertid kunde ske
även från ett annat aktiebolag men att dessa fall torde vara relativt så fåtaliga,
att man icke av hänsyn till desamma behövde införa någon dispensmö
jlighe t.
Inspektionen sammanfattar det nu återgivna så, att behovet av dispensbestämmelser
kunde sägas reduceras till sådana fall, där aktieförvärvet
skett efter år 1937 antingen från fysisk person (eller därmed i skattehänseende
likställd) eller från aktiebolag, samt att detta behov kunde antagas
vara tämligen ringa.
Därefter anföres följande.
Mot det sålunda existerande behovet av dispensbestämmelser få vägas dels
de olägenheter, som kunna uppstå, om man avstår från att införa sådana
bestämmelser, dels det förhållandet att dispensinstitutet i och för sig är
principiellt föga tilltalande.
Nyssnämnda olägenheter bestå däri, att vissa fusioner ej komma till
stånd. Betydelsen härav bör dock icke överskattas eftersom några allvarliga
nackdelar knappast äro förbundna med att en del i och för sig överflödiga
bolag kvarstå. Inspektionen kan över huvud taget icke helt frigöra
sig från det intrycket, att fördelarna av fusionsmöjligheten i någon mån
överdrivits.
Mot dispensmetoden kunna anföras flera skäl. I första hand bör sålunda
framhållas, att avgörandet av en dispensansökan alltid måste innefatta
eu viss skälighetsbedömning, varigenom prövningen lätt förlänas ett drag
av godtycke. Härtill kommer att dispensbestämmelserna komplicera och
tynga den redan nu ganska svårtolkade lagstiftningen om utskiftningsskatt.
På grund härav och då såsom ovan påvisats behovet av en dispensmöjlighet
kan antagas vara tämligen ringa, anser sig inspektionen böra föreslå, att
dispensbestämmelserna slopas, varvid emellertid området för den automatiska
skattebefrielsen bör vidgas till att gälla även de fall, där moderbolagets
överskridande av 90 %-innehavet ägt rum före den 1 december
1937.
Även kommers kollegium ifrågasätter i sitt yttrande, huruvida icke ytterligare
lättnader i utskiftningsskattehänseende utöver vad de sakkunniga
föreslagit vore motiverade. Därvid erinras om att omedelbar frihet från
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
65
erläggandet av utskiftningsskatt hade föreslagits blott om dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld icke påverkat moderbolagets köpeskilling för aktierna
i dotterbolaget. Denna begränsade befrielse från skattskyldighet,
vilken kompletterats med ett dispensförfarande för vissa andra fusionsfaJl,
skulle måhända kunna givas vidgad omfattning.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser att den inverkan, som utskiftningsskatteskulden
kunde ha haft under den tid skatten icke överstege
12 procent, torde ha varit så obetydlig att omedelbar frihet från erläggande
av utskiftningsskatt borde kunna medgivas i de fall, där moderbolaget
förvärvat “/» av aktierna i dotterbolaget före den 1 januari 1940. — Länsstyrelsen
i Gävleborgs län anför i silt yttrande liknande synpunkter.
I det av industriförbundet m. fl. näringsorganisationer åberopade yttrandet
understrykes starkt angelägenheten av sådana ändringar i utskiftningsskatteförordningen,
att ur såväl företagsekonomisk som allmän synpunkt
önskvärda fusioner kunde komma till stånd. I nämnda yttrande framhålles
därefter, att de föreslagna bestämmelserna rörande den omedelbart av
förordningen följande skattefriheten visserligen syntes snävt utformade,
men att desamma dock torde bereda myndigheterna möjlighet att genom
en i erforderlig grad extensiv tolkning i den praktiska tillämpningen tillgodose
det avsedda syftet. Därefter anföres:
Tillämpningsområdet för det genom sistnämnda författningsrum införda
dispensförfarandet är enligt den föreslagna lydelsen inskränkt till att
avse allenast sådana bolag, som angivas i första stycket. Sålunda äro bl. a.
bankbolag undantagna från möjlighet att erhålla dispens. Detta torde
sammanhänga med, att dessa bolag enligt gällande bestämmelser äro underkastade
kedjebeskattning för all utdelning från andra svenska aktiebolag
och svenska ekonomiska föreningar. I en den 24 oktober 1942 till
finansdepartementet ingiven underdånig skrivelse har emellertid Svenska
bankföreningen hemställt, att skattefrihet måtte medgivas bankaktiebolag
för bl. a. utdelning å aktier eller andelar, vilkas innehavande utgjort ett
led i organisationen av bolagets verksamhet. Framställningen, som tillstyrkts
av samtliga däröver hörda myndigheter, har överlämnats till 1944
års allmänna skattekommitté. Om den av Bankföreningen begärda författningsändringen
kommer till stånd, synes anledning icke föreligga att
undantaga ett bankaktiebolag, vilket med sig fusionerar ett sådant helägt
dotterbolag som i berörda framställning avses, exempelvis ett fastighetsbolag,
från möjlighet att erhålla dispens. Även i andra fall torde ett
ovillkorligt utestängande av vissa bolag från denna möjlighet kunna visa
sig vara varken motiverat eller önskvärt. Vi hemställa därför, att orden
»som nyss sagts» i förevarande författningsrum måtte utgå. Att dispensförfarandet
härigenom formellt ltomme att stå öppet för alla bolag synes
desto mindre böra föranleda några betänkligheter som antalet dispensansökningar
icke härigenom kan befaras komma att öka i nämnvärd grad.
I yttrandet riktas vissa invändningar mot vad de sakkunniga föreslagit
angående förutsättningarna för meddelande av dispens. Härom anföres
till eu början följande.
De sakkunniga uttala sålunda, att en »betydande» utskiftningsskatt torde
vara ett avgörande hinder för en ur företagsekonomisk synpunkt önsk
5
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
värd fusion, samt vidare, att frågan, huruvida utskiftningsskattens storlek
kan utgöra »verkligt hinder» för fusionen får bedömas med hänsyn till,
om skatten är av sådan storleksordning, att dess erläggande är »betungande»
med hänsyn till finansieringen av de båda bolagens verksamhet.
En i och för sig till beloppet »betydande» utskiftningsskatt å exempelvis
50- å 100-tusen kr. kan emellertid, då fråga är om en större koncern,
ofta icke anses vara av sådan storleksordning, att dess erläggande bör
betecknas såsom betungande för denna koncern. Ej heller skulle den alltid
utgöra något »verkligt hinder» för fusionen, om denna vore oundgängligen
nödvändig. I regel torde emellertid övervägandena rörande fusionens
genomförande resultera i att därmed får anstå, om den föranleder
skyldighet att utgiva utskiftningsskatt med ovan angivna belopp, eftersom
koncernen likväl kan drivas i den gamla formen och ifrågavarande skatteutgift
därför icke framstår såsom nödvändig. Man måste således räkna
med, att ur organisatoriska synpunkter önskvärda fusioner icke komma till
stånd, om koncernen måste vidkännas kostnader för utskiftningsskatt,
även om skatten icke är av den storleksordning, att den kan anses vara
betungande för en större koncern. Avsikten med de sakkunnigas ovan citerade
uttalanden synes vara att förhindra, att antalet dispensansökningar
bleve alltför stort. Detta syfte kan emellertid i huvudsak lika väl tillgodoses,
om man såsom förutsättning för meddelande av dispens kräver, att
dispensansökningen icke avser ett »i och för sig» obetydligt belopp och
uppställandet av eu dylik förutsättning kan icke, såsom fallet blir om
de sakkunnigas ifrågavarande uttalanden läggas till grund för prövningen,
befaras äventyra syftet med fusionsinstitutet. Vi hemställa därför att såsom
förutsättning för meddelande av dispens klart angives, att ansökningen
icke må avse ett i och för sig obetydligt belopp samt att utskiftningsskatteskulden
bör vara av den betydelsen, att uttagandet därav kan
antagas föranleda, alt fusionen icke kommer till stånd med hänsyn till att
koncernen även kan drivas i den gamla formen och att skatteutgiften således
icke framstår såsom oundgängligen nödvändig.
1 avseende å villkoret, att moderbolagets överskridande av 90 Vo-innehavet
av dotterbolagsaktierna skulle ha ägt rum endast en kortare tid efter
den 1 januari 1927 eller en kortare tid efter bolagets bildande, erinras om
att de flesta önskvärda fusioner torde avse köpta dotterbolag. I anslutning
därtill framhålles att om fusionsinstitutet skulle komma till praktisk användning
beträffande åtskilliga efter den 1 januari 1927 inköpta dotterbolag,
vilkas fusionering med moderbolaget vore önskvärd, måste dispens i
form av uppskov med skatten meddelas utan hinder av att överskridandet
av 90 % -innehavet ägt rum först sedan viss tid förflutit efter sistnämnda
dag. I samband därmed erinras om att utskiflningsskatten så länge skatteprocenten
utgjorde allenast 5 procent endast i jämförelsevis ringa utsträckning
liade influerat på köpeskillingen. Med hänsyn härtill boide ett \ägledande
uttalande göras i motiven, varav framginge, att då moderbolagets
överskridande av 90 %-innehavet ägt rum före den 1 december 1937, förelåge
i allmänhet anledning medgiva, att utskiftningsskatteskulden finge
övertagas av moderbolaget.
Bankföreningen framhåller, att om skattefrihet för utdelning komme att
medgivas bankaktiebolag i enlighet med bankföreningens förslag därom,
syntes frihet från erläggande av utskiftningsskatt böra inträda oberoende
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
67
av dispens, i vad det gällde fusionering med ett penningföretag av dotterföretag,
vars aktier eller andelar innehades av förstnämnda företag såsom
ett led i organisationen av dettas verksamhet. Bankföreningen tillägger, att
föreningen för sin del ville lämna öppet om hänsyn redan nu skulle tagas
till denna eventualitet eller om ändring i utskiftningsskatteförordningen —
ävensom i 28 § kommunalskattelagen -— borde ske först om och i den mån
sagda skattefrihet för utdelning i lag föreskreves.
Skånes handelskammare uttalar den meningen, att då den koncentration,
som i rationaliseringssyfte ägt rum inom svenskt näringsliv, till huvudsaklig
del skett under tiden efter år 1927, komme det övervägande flertalet fusionsfall
att utestängas från rätten till befrielse från utskiftningsskatt.
Handelskammaren riktar vidare kritik mot dispensinstitutet såsom sådant
och framhåller att den enda godtagbara lösningen syntes vara att stadga
befrielse från utskiftningsskatt vid alla slags fusioner.
Övriga hörda handelskamrar ävensom advokatsamfundet ha förordat i
huvudsak enahanda uppmjukningar i de föreslagna bestämmelserna, som
de vilka föreslagits i det av industriförbundet in. fl. åberopade yttrandet.
Länsstyrelsen i Västerbottens län föreslår — med hänsyn till de stränga
förutsättningar som av de sakkunniga förordats för meddelandet av dispens
— att dispens endast borde avse definitiv befrielse från skatt. Därför
talade även att ett uppskov med skattens erläggande icke skulle undanröja
det starka hinder mot fusion, som kedjebeskattningen innebure. Därest
de sakkunnigas förslag likväl komme att genomföras, syntes det länsstyrelsen
lämpligast att moderbolaget borde på så sätt övertaga utskiftningsskatteskulden,
att densamma öppet redovisades i balansräkningarna intill
den dag, då även moderbolaget upplöstes. Vid detta tillfälle borde moderbolaget
erlägga dels den övertagna utskiftningsskatteskulden och dels den
utskiftningsskatt som belöpte på utskiftat belopp, i den mån detta överstege
tillskjutet belopp.
Mellankommunala prövning snämnden påpekar, att det ofta förekomme
att ett moderbolag icke bildade ett dotterbolag utan att ett redan existerande
aktiebolag förvärvades från en bank eller en advokat. Dessa hade nämligen
ofta lager av aktiebolag, som aldrig drivit ekonomisk verksamhet och som
bildats uteslutande för att tillhandahållas klienter. Eftersom det vore fullt
legitima motiv som låge bakom detta tillvägagångssätt, skulle det vara obilligt
om den formella omständigheten att moderbolaget icke ägt aktierna i
ett sådant dotterbolag alltsedan dettas bildande skulle utgöra ett hinder för
befrielse från utskiftningsskatt. Nämnden förordade därför, att de föreslagna
bestämmelserna så ändrades att utskiftningsskatt vid fusion ej
skulle erläggas, om moderbolaget under den tid då dotterbolaget drivit
verksamhet vid varje tillfälle ägt mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lön ifrågasätter om det vore nödvändigt
att i författningstexten införa invecklade regler sådana som de föreslagna
och förordar, alt behovet av skattebefrielse vid fusion tillgodosåges
genom ett dispensförfarande. Vidare anför länsstyrelsen:
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Av praktiska skäl torde nog beskattningen icke böra uppskjutas till den
kanske avlägsna tidpunkt, då moderbolaget träder i likvidation. Registreringen
av sådana uppskovsfall samt deras slutliga behandling och bevakning
vid moderbolagets framtida upplösning kommer att vålla svårigheter.
Det ekonomiska värdet för statsverket av en på detta sätt infrusen rätt till
utskiftningsskatt är obetydlig. Skulle med hänsyn till omständigheterna i
det speciella fallet en fullständig frihet från utskiftningsskatt icke kunna
komma i fråga, utan jämkning må vara lämplig, torde kunna övervägas,
huruvida icke behovet av lättnad kan tillgodoses antingen genom en nedsättning
av skatten eller genom en uppdelning av denna på ett visst antal
år, ungefär i den ordning, som gäller för anstånd vid inbetalning av arvsskatt.
Även länsstyrelsen i Östergötlands län ifrågasätter, om icke för samtliga
fall av fusion frågan om skattefrihet borde prövas av Kungl. Maj :t.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller, att den enkelhet vid tillämpningen,
som på sin tid var avgörande vid valet av skatteform till ersättning
för B-skatten, syntes i väsentlig grad komma att gå förlorad, om de föreslagna
komplicerade bestämmelserna infördes.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, som erinrat om att i fall där dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld finge övertagas av moderbolaget, vore dotterbolaget
ålagt deklarationsskyldighet, framhåller att deklarationen icke
alltid kunde förväntas bliva godtagen i oförändrat skick. Deklarationen
skulle emellertid först vid någon tidpunkt i framtiden komma att påverka
en taxering till utskiftningsskatt. Det måste anses ovisst, huruvida deklarationen
före en eventuell taxering kunde bliva föremål för prövning i den
ordning, som gällde för taxeringsfrågor i allmänhet. Då det vore önskvärt,
att deklarationens riktighet kunde bliva prövad medan de förhållanden, varå
den grundades, ännu vore aktuella, syntes uttrycklig föreskrift böra meddelas,
att sådan möjlighet förefunnes.
Slutligen må här nämnas att i åtskilliga remissyttranden förordats, att
— därest det av 1947 års taxeringssakkunniga framlagda förslaget till inrättande
av en riksskattenämnd genomfördes — meddelandet av dispens
i avseende å erläggandet av utskiftningsskatt vid fusion lämpligen borde
uppdragas åt denna nämnd.
Departementschefen.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att redan då utskiftningsskatten
på sin tid infördes i skattesystemet framhölls som en olägenhet med densamma,
att skatten kunde befaras utöva en hämmande inverkan på tillkomsten
av i och för sig önskvärda bolagsfusioner. När under åren verkställda
skärpningar av inkomstbeskattningen föranlett höjningar av utskiftningsskatten,
har denna olägenhet i motsvarande mån ökat. Den nu
föreslagna höjningen av utskiftningsskatten till 40 procent utgör alltså i
och för sig ett skäl för omprövning av frågan, huruvida lättnader i utskift
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
69
ningsbeskattningen vid fusion av aktiebolag kunna anses motiverade och
genomförbara. Härtill kommer att i den nya aktiebolagslagen upptagits
fusionsbefrämjande regler, vilka på grund av utskiftningsskattebestämmelsernas
utformning visat sig i praktiken icke erhålla avsett utnyttjande.
Den främsta invändning, som i detta sammanhang göres mot bestämmelserna
i utskiftningsskatteförordningen, är att trots att fusionen icke innebär
någon utskiftning av tillgångar från koncernen såsom helhet betraktad,
föranleder fusionen likväl att utskiftningsskatt uttages. Denna omständighet
är i sin tur att se mot bakgrunden av den kedjebeskattning, som
i vissa fall föranledes av bestämmelsernas utformning.
Av det nu sagda framgår, att man vid övervägandet av uppmjukningar
i förordningen i första hand bör pröva i vad mån frågan kan lösas genom
inskränkningar i kedjebeskattningen. I fall, där denna väg befinnes icke
vara framkomlig, synes böra prövas om lindring i form av uppskov med
erläggandet av utskiftningsskatten framstår som motiverad. Det är även
efter dessa linjer de sakkunnigas förslag utarbetats.
Utskiftningsskatten är avsedd som ett komplement till inkomstskatten
å utdelning och har tillkommit för att dubbelbeskattningen av aktiebolags
vinstmedel skall konsekvent genomföras i enlighet med inkomstskattelagstiftningens
grunder. Däremot har syftet i och för sig icke varit att genomföra
en renodlad dubbelbeskattning i samtliga de fall, då tillgångar genom
utskiftning överföras från ett bolag till ett annat.
Ur sistnämnda synpunkt skulle möjligen kunna göras gällande, att utskiftningsskatten
borde eftergivas i samtliga fall av fusion. Emellertid är
— som de sakkunniga framhållit — detta resonemang icke hållbart. En
kedjebeskattning i egentlig mening kan nämligen sägas föreligga, allenast
då vid fusion utskiftningsskatt erlägges för vinstmedel, som uppkommit
hos dotterbolaget efter den tidpunkt, då moderbolaget förvärvat aktierna
i dotterbolaget. Den vinst, som uppkommit hos sistnämnda bolag i tiden
före koncernförhållandets inträdande, blir däremot enligt denna uppfattning
icke att anse som föremål för kedjebeskattning genom att vinsten i
samband med fusion utskiftningsbeskattas.
Det torde vara angeläget att beakta det principiellt riktiga i detta av de
sakkunniga förda resonemang. Ett annat betraktelsesätt skulle nämligen
leda fram till bestämmelser, som — förutom att de icke vore materiellt
grundade — lätt läte sig utnyttjas för allehanda skattetransaktioner.
En kedjebeskattning av den art, som i enlighet med det förut sagda bör
i görligaste mån undanröjas, uppkommer enligt gällande bestämmelser i
regel blott där det gäller fusion mellan ett helägt dotterbolag och moderbolaget
och där dotterbolaget vid den tidpunkt, då moderbolaget förvärvade
aktierna i dotterbolaget, icke hade några vinstmedel. Så torde i allmänhet
vara förhållandet blott i de fall, där moderbolaget ägt samtliga
aktier i dotterbolaget alltsedan detta bildades.
De sakkunniga ha från dessa utgångspunkter föreslagit, att eu av förordningens
bestämmelser omedelbart följande frihet från utskiftningsskatt
70
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
skall medgivas, där fråga är om ett av moderbolaget helägt dotterbolag och
där moderbolaget alltsedan den 1 januari 1927 eller, om koncernförhållandet
uppstått senare, alltsedan dotterbolagets bildande ägt mer än 90
procent av aktierna i dotterbolaget. För övriga fall av fusion enligt 174 §
1 mom. aktiebolagslagen ha de sakkunniga föreslagit ett dispensförfarande
av innebörd, att Kungl. Maj :t på därom gjord framställning skulle under
vissa av de sakkunniga närmare angivna förutsättningar kunna medgiva
antingen frihet från eller uppskov med erläggandet av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld.
Befrielse från skatt skulle medgivas i fall, som stode
mycket nära de fall där skattefrihet följde omedelbart av förordningen,
medan uppskov skulle ifrågakomma i övriga fall, som uppfyllde de av de
sakkunniga angivna förutsättningarna för meddelande av dispens.
Av det förut sagda framgår, att jag delar uppfattningen att ändringar
i utskiftningsskatteförordningen i syfte att underlätta vissa fall av fusion
äro påkallade. Jag kan även i princip ansluta mig till den av de sakkunniga
förordade anordningen med en direkt reglering i förordningen av sådana
fusionsfall, där ett eftergivande av skatten redan på förhand kan
bedömas som tillräckligt grundat, och med ett dispensförfarande för vissa
andra fall där en särskild prövning är nödvändig.
Vad först angår det av de sakkunniga för samtliga fall av lättnad i utskiftningsbeskattningen
vid fusion angivna villkoret, att fråga skall vara om
fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag, torde nämnda villkor på
skäl de sakkunniga anfört vara att anse som en självklar förutsättning. Det
må i detta sammanhang erinras om att industriförbundet i sin förenämnda,
till de sakkunniga överlämnade framställning anfört, att även om man begränsade
lättnaderna i utskiftningsskattehänseende till fusionsfall, som avsåges
i 174 § 1 mom. aktiebolagslagen, skulle man utan tvivel undanröja det mest
dominerande hindret för åstadkommande av de önskvärda organisatoriska
förbättringar inom näringslivet, vilka aktiebolagslagens fusionsbestämmelser
avsåge att möjliggöra. I det helt övervägande antalet remissyttranden ha direkta
invändningar mot det principiellt riktiga i denna gränsdragning ej
heller framställts.
Jag kan även ansluta mig till de sakkunnigas uttalande att som villkor
för en omedelbar skattefrihet vid fusion bör i princip krävas, att moderbolaget
ägt mer än 90 procent av aktierna i dotterbolaget alltsedan detta bildades;
dock bör — med hänsyn till det av mellankommunala prövningsnämmden
gjorda påpekandet — villkoret så utformas att moderbolaget skall ha
ägt 90 procent av dotterbolagets aktier alltsedan den tid, då sistnämnda bolag
började bedriva verksamhet av något slag.
Emellertid ha de sakkunniga, som nyss framhållits, vidare föreslagit att
den av förordningen omedelbart följande skattefriheten skulle utsträckas
att omfatta — förutom nyssnämnda fall — jämväl de fall av fusion mellan
helägt dotterbolag och moderbolag, där moderbolaget sedan tiden före den 1
januari 1927 ägt mer än 90 procent av aktierna i dotterbolaget. Detta avsteg
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
från principen att lättnaderna i utskiftningsskattehänseende icke borde medföra
att vissa vinstmedel undantoges från dubbelbeskattning, har motiverats
med att fusionen år 1928 i regel hade kunnat genomföras utan utskiftningsskatt,
samt att moderbolagets köpeskilling för dotterbolagsaktierna icke
kunde ha påverkats av dotterbolagets utskif tningsskatteskuld.
De erinringar mot de sakkunnigas förslag i denna del, som framförts i
remissyttrandena, avse framför allt att förslaget icke medgåve lättnader i
den utsträckning, som vore önskvärd. I anslutning härtill föreslås att den av
förordningen omedelbart följande friheten från utskiftningsskatt vid fusion
borde utsträckas till att avse samtliga de fall, där moderbolaget ägt mer än
90 procent av aktierna i dotterbolaget sedan före den tidpunkt, då utskiftningsskatteprocenten
höjdes till 12 procent eller — såsom i några yttranden
ifrågasatts — till 30 procent. Detta motiveras med att dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld i dessa fall icke kunde i någon nämnvärd mån ha
påverkat moderbolagets köpeskilling för aktierna.
Då det gäller att taga ställning till frågan om förutsättningarna för en av
förordningens bestämmelser omedelbart följande frihet från utskiftningsskatt
vid fusion vill jag först framhålla, att man vid ett konsekvent fasthållande
av den princip, som enligt det förut sagda synes vara ur fiskalisk
synpunkt berättigad, icke lärer uppnå erforderliga lättnader i utskiftningsskattehänseende.
Å andra sidan böra sådana uppmjukningar i förordningen
icke göras, att genomförandet av en fusion medför en opåkallad skattelättnad.
Mot varandra får alltså vägas å ena sidan önskemålet att så uppmjuka
utskiftningsskatteförordningens bestämmelser, att genomförandet av ur företagsekonomisk
och allmän synpunkt önskvärda fusioner verkligen underlättas,
och å andra sidan kravet på att icke fritaga hos bolagen ansamlade
vinstmedel från en beskattning, som ur andra synpunkter framstår såsom
riktig och rättvis. De sakkunniga ha i sitt förslag lagt tonvikten på sistnämnda
synpunkt. Emellertid synes troligt, att då moderbolag förvärvat aktierna i
dotterbolaget under tid, då utskiftningsskatten uppgick till 5 respektive 12
procent, en eventuell utskiftningsskatteskuld i regel icke påverkat köpeskillingen
för aktierna. Detta innebär i realiteten, att överlåtaren av aktierna
icke till moderbolaget — i form av nedsättning av den köpeskilling, som eljest
bort utgå — erlagt den utskiftningsskatt, som vid överlåtelsetillfället åvilade
icke utdelade vinstmedel; det innebär givetvis också att det förvärvande
bolaget icke i samband med aktieköpet erhållit någon särskild förmån såsom
gottgörelse för att bolaget övertagit utskiftningsskatteskulden.
Med beaktande av det sist sagda såväl som övriga på frågan inverkande
omständigheter anser jag mig böra föreslå en ytterligare uppmjukning av
bestämmelserna utöver vad de sakkunniga ifrågasatt. Jag föreslår sålunda,
att en bestämmelse införes i utskiftningsskatteförordningen av innebörd att
vid fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag frihet från utskiftningsskatt
medgives i de fall, där moderbolaget ägt mer än 90 procent av aktierna
i dotterbolaget alltsedan tiden före det utskiftningsskatteproccnten höjdes
(ill 30 procent. Med hänsyn till tiden för ikraftträdandet av förordningen
72
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
om höjningen av skattesatsen till 30 procent och de i samband därmed givna
övergångsbestämmelserna synes såsom lämplig tidpunkt kunna väljas den
1 januari 1940.
Vad härefter angår det av de sakkunniga föreslagna dispensförfarandet,
ha i några remissyttranden riktats invändningar däremot. Bank- och fondinspektionen
har t. o. in. — i samband med att inspektionen förordat en utvidgning
av de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna angående omedelbar
skattefrihet — ifrågasatt ett fullständigt slopande av dispensinstitutet.
För egen del anser jag — ehuru jag är väl medveten om de invändningar
av principiell art, som kunna riktas mot införandet av bestämmelser av föreslagen
art i en permanent lagstiftning -— dispensförfarandet likväl böra godtagas.
Trots den utvidgning av de omedelbara skattefrihetsfallen, som jag i
det föregående förordat, skulle man med all sannolikhet ha att räkna med
åtskilliga fall av ur företagsekonomisk och allmän synpunkt önskvärda fusioner,
där en lättnad i avseende å utskiftningsskattens erläggande kunde
framstå som en nödvändig och befogad förutsättning för en fusion, men
vilka fall icke skulle gå in under förordningens bestämmelser om omedelbar
skattefrihet. Det synes i detta sammanhang även böra erinras om att det
föreslagna dispensförfarandet för de sakkunniga framstått som ett alternativ
till en i förordningen omedelbart utförd reglering av samtliga de fall, där
lindring på ett eller annat sätt i utskiftningsbeskattningen vid fusion kunde
framstå som motiverad.
Såsom allmänna förutsättningar för lindring i utskiftningsbeskattningen
vid fusion ha de sakkunniga angivit, att båda bolagen dreve rörelse, som
bildade en naturlig enhet, varför fusionen vore att anse som betingad av
strävanden att vinna större organisatorisk ändamålsenlighet, att den utskiftningsskatt
som skulle erläggas vore av sådan storleksordning att den
kunde anses utgöra ett väsentligt hinder för fusionen, samt att, där moderbolaget
förvärvat dotterbolagsaktierna från fysisk person, dotterbolagets utskiftningsskatteskuld
uppenbarligen icke avsevärt påverkat köpeskillingen
för aktierna.
Några invändningar ha i remissyttrandena icke riktats mot den förstnämnda
av dessa tre förutsättningar liksom icke heller mot de sakkunnigas
uttalande, att det givetvis ålåge bolagen att styrka förhandenvaron av denna
förutsättning.
I avseende å den andra av de tre förutsättningarna har i det av industriförbundet
in. fl. åberopade yttrandet påyrkats, att såsom förutsättning för
meddelande av dispens skulle — i stället för vad de sakkunniga härutinnan
föreslagit — angivas att ansökningen icke avsåge ett i och för sig obetydligt
belopp samt att utskiftningsskatteskulden vore av sådan betydelse,
att uttagandet därav kunde antagas föranleda att fusionen icke komme till
stånd med hänsyn till att koncernen kunde drivas även i den gamla formen
och att skatteutgiften således icke framstode såsom oundgängligen nödvändig.
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
73
Den nu ifrågavarande förutsättningen för dispens ha de sakkunniga uppställt
med tanke på önskvärdheten av att den dispensprövande myndigheten
icke belastades med ansökningar av mera bagatellartad karaktär. Då en uppmjukning
av bestämmelserna på sätt föreslagits i sistnämnda yttrande icke
synes innebära att syftet med villkoret förfelas, har jag för egen del intet
att i princip erinra mot den ifrågasatta uppmjukningen. Detta synes dock
icke behöva föranleda en mera detaljerad utformning av bestämmelserna
än vad de sakkunniga föreslagit. Det bör ankomma på den dispensprövande
myndigheten att på grundval av det nu anförda och med stöd av efter
hand vunna erfarenheter utforma en praxis, som ur olika synpunkter kan
anses tillfredsställande.
Mot den tredje av de utav de sakkunniga uppställda förutsättningarna —
eller att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld uppenbarligen icke avsevärt
påverkat köpeskillingen för aktierna — ha några direkta invändningar
i remissyttrandena icke riktats.
Beträffande denna förutsättning torde jag till en början få erinra om att
i de fall, där moderbolagets köpeskilling för aktierna i dotterbolaget påverkats
eller teoretiskt kan ha påverkats av den dotterbolaget åvilande utskiftningsskatteskulden,
finnas hos sistnämnda bolag vinstmedel, beträffande
vilka anledning i och för sig saknas att eftergiva utskiftningsbeskattningen.
Som tidigare framhållits skulle nämligen uttagandet av utskiftningsskatt
i dessa fall icke i egentlig mening innebära någon kedjebeskattning.
Därmed är å andra sidan icke sagt, att dispens i form av uppskov
med erläggandet av skatten, d. v. s. en anordning enligt vilken moderbolaget
övertoge skatteskulden, bör vara i dessa fall utesluten.
Såsom framgår av de sakkunnigas kommenterande utläggning av innebörden
av den tredje dispensförutsättningen har syftet med uppställandet av denna
förutsättning i första hand varit att förhindra lättnader i sådana icke
ovanliga fall, där det egentliga syftet med koncernförhållandet och fusionen
varit att uppnå av lagstiftaren icke avsedda skattelindringar. För dessa
fall är bibehållandet av den tredje dispensförutsättningen eu angelägenhet
av vikt. Det är för övrigt svårigheten att på ett ur lagteknisk synpunkt tillfredsställande
sätt utgallra dylika fall, som utgör ett av skälen till att alternativet
med ett dispensförfarande är alt föredraga framför att omedelbart
i författningstexten söka angiva, när lättnader med utskiftningsskattens
erläggande böra medgivas. För andra fall av fusion än de nyss antydda
behöver däremot den omständigheten, att köpeskillingen kan tänkas ha påverkats
av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld, icke vara av utslagsgivande
betydelse för frågan om uppskov med skatten. Här måste en prövning
från fall till fall med beaktande av de föreliggande särskilda omständigheterna
bli avgörande. Om det är uppenbart att köpeskillingen för aktierna
så bestämts, att moderbolaget fått en så gott som fullständig kompensation
för dotterbolagets utskiftningsskatteskuld, saknas anledning att medge skatteuppskov.
Har moderbolaget däremot fått allenast eu ofullständig kompensation,
bör uppskov med skattens erläggande kunna ifrågakomma. Det tor
-
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 2i0.
de böra tilläggas, att när det i praktiken icke går att fastställa om eller i
vad mån utskiftningsskatteskulden påverkat köpeskillingen vid en fusion,
som icke kan antagas ha tillkommit för att vinna av lagstiftaren icke avsedda
skaltelindringar, torde svårigheten att konstatera huruvida den tredje
förutsättningen är förhanden icke behöva vara i och för sig utslagsgivande
för möjligheten att erhålla uppskov med skattens erläggande. I de fall, där
det är uppenbart att moder- och dotterbolagsförhållandet tillkommit därför
att moderbolaget velat förvärva den av dotterbolaget drivna rörelsen på
grund av dess naturliga samband med moderbolagets rörelse, bör den omständigheten
att tidigare aktieägare i dotterbolaget genom aktieförsäljningen
måhända göra en viss skattevinst icke i och för sig innebära ett absolut
hinder mot att uppskov med utskiftningsskattens erläggande vid fusion
medgives.
Med det nu sagda har jag velat klargöra den innebörd av den utav de
sakkunniga uppställda tredje dispensförutsättningen, som enligt min mening
bör tilläggas densamma. Det må emellertid tillfogas, att den dispensprövande
myndigheten vid sitt handläggande av nu ifrågavarande ärenden
icke bör bindas vid alltför strängt preciserade villkor. Frågan huruvida dispens
bör i det särskilda fallet medgivas eller ej, synes böra i första hand
prövas utifrån de allmänna förutsättningar, som ligga till grund för den
nu föreslagna lagstiftningen. En påtagligt restriktiv tillämpning av dispensinstitutet
bör sålunda ifrågakomma endast i de fall, där syftet eller ett av
syftena med den ifrågasatta fusionen kan förmodas ha varit önskemålet
att uppnå opåkallade skattelättnader; därtill bör då även räknas den lättnad
som ett överförande av en utskiftningsskatteskuld från ett bolag, som
önskas upplöst, till ett annat bolag i och för sig innebär.
Med hänsyn till den uppfattning jag sålunda hyser angående den innebörd,
som bör tilläggas den av de sakkunniga föreslagna tredje dispensförutsättningen,
synes en omformulering av densamma böra ske. Den ifrågavarande
förutsättningen torde lämpligen kunna formuleras så, att dispens
må beviljas under förutsättning att fusionen icke kan antagas vara ett led
i åtgöranden, syftande till att vinna obehörig förmån i beskattningsavseende
för ettdera bolaget eller för någon, med vilken ettdera bolaget är i intressegemenskap.
Jag vill i detta sammanhang nämna, att enligt min mening synas de
grundläggande dispensförutsättningarna böra närmare än vad de sakkunniga
föreslagit angivas i själva författningstexten.
Som tidigare framhållits ha de sakkunniga tänkt sig att dispensen för
flertalet fall skulle avse allenast uppskov med erläggandet av skatten. Men
i fall, som stode de av förordningens bestämmelser omedelbart följande
fallen av skattefrihet nära, skulle en fullständig befrielse kunna medgivas.
Vad jag i det föregående förordat i avseende å omedelbar frihet från erläggande
av utskiftningsskatt vid fusion innebär en icke obetydlig utvidgning
av skattebefrielsefallen utöver vad de sakkunniga föreslagit. Denna
utvidgning skulle tillika innebära, att i åtskilliga av de fall, för vilka de
sakkunniga avsett att skattebefrielse skulle kunna ifrågakomma dispens
-
75
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
vägen, befrielse erhölles omedelbart på grund av författningens bestämmelser.
Redan detta är alltså ett skäl för att överhuvud icke låta dispensen
avse befrielse från skatt utan allenast uppskov med dess erläggande. Ytterligare
skäl härför kunna emellertid anföras. Då det synes uteslutet att tänka
sig någon övergångsform mellan fullständig skattefrihet och uppskov med
skattens erläggande, måste en gräns någonstädes dragas. Hur denna gränsdragning
än göres, skulle tvivelaktiga gränsfall uppkomma och åtskilliga
dispenssökande, som medgivits allenast uppskov, skulle känna sig utsatta
för en godtycklig behandling. Därtill kommer att starka skäl tala för att
gränsen för skattebefrielsen dragés just så, att till befrielsefallen hänföras
allenast de fall, där enligt vad jag förordat befrielse erhålles omedelbart på
grund av förordningens bestämmelser. Slutligen må tilläggas att själva dispensförfarandet
som sådant skulle kompliceras, om man godtoge vad de
sakkunniga i förevarande hänseende föreslagit.
På grund av det nu sagda och med beaktande av att det egentliga hindret
för genomförandet av en fusion torde vara att utskiftningsskatten enligt
gällande bestämmelser skall erläggas vid fusionstillfället, förordar jag att
dispensförfarandet begränsas till att avse allenast uppskov med erläggandet
av skatten.
Vad de sakkunniga föreslagit angående beräkningen av dotterbolagets utskiftningsskatteskuld,
då denna skall övertagas av moderbolaget, har icke
föranlett några erinringar i remissyttrandena. Jag ansluter mig i princip
till vad de sakkunniga härutinnan föreslagit.
Däremot ha vissa erinringar riktats mot den föreslagna formen för skuldens
övertagande. Sålunda har i ett remissyttrande ifrågasatts, om icke
dotterbolagets utskiftningsskatteskuld borde till beloppet uträknas och av
moderbolaget därefter öppet redovisas intill tiden för sistnämnda bolags
upplösning, då skulden skulle infrias.
Gentemot denna invändning kan emellertid ur principiell synpunkt erinras,
att moderbolaget icke övertager en utskiftningsskatteskuld, som under
alla förhållanden skall erläggas. Skulden kan öka eller minska, beroende
bl. a. på det fortsatta resultatet av den av moderbolaget från dotterbolaget
övertagna verksamheten. Härtill kommer att man med den av de sakkunniga
föreslagna anordningen undviker att för en obestämd — och kanske
mycket lång — tidrymd belasta moderbolagets bokföring med en skattepost,
som slutligen kan visa sig vara utan betydelse. Den av de sakkunniga
föreslagna anordningen medför att, om bolaget vid ett framtida tillfälle i
samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid bolagets upplösning
har att erlägga utskiftningsskatt, den övertagna utskiftningsskatteskulden
automatiskt inverkar och att skatten, såsom följdriktigt är, uträknas med
tillämpning av den vid det tillfället gällande utskiftningsskatteprocenten.
En konsekvens av den utav de sakkunniga föreslagna metoden för skattens
övertagande, vilken metod jag alltså förordar, blir visserligen — såsom
de sakkunniga påpekat — att i vissa undantagsfall moderbolagets tillskjutna
belopp blir negativt, vilket i sin tur innebär, att vid moderbolagets upplösning
i utskiftat belopp skall inräknas jämväl det negativa beloppet och
76
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
att vid nedsättning av aktiekapitalet till egna fonder skall läggas motsvarande
belopp. Med hänsyn till att de nu nämnda fallen torde bli mycket
sällsynta, synas nämnda konsekvenser knappast innebära någon allvarligare
olägenhet.
Jag torde i detta sammanhang även få beröra det av länsstyrelsen i Kopparbergs
län gjorda påpekandet, att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld,
där denna skulle övertagas av moderbolaget, borde bliva prövad medan de
förhållanden, varå den grundades, ännu vore aktuella.
De sakkunniga ha eftersträvat sådana regler, att dotterbolagets utskiftningsskatteskuld
skulle kunna bestämmas utan att några tvister om beräkningen
behövde uppkomma. Utskiftningsskatteskulden skall enligt förslaget
beräknas å skillnaden mellan å ena sidan summan av dotterbolagets
aktiekapital, reservfond och skuldregleringsfond och å andra sidan dotterbolagets
tillskjutna belopp. Beräkningen avses skola göras på grundval av
dotterbolagets balansräkning vid fusionstillfället. För att emellertid än ytterligare
förebygga tvistigheter i avseende å skatteskuldens beräknande vill
jag tör egen del förorda, att denna beräkning skall ske på grundval av den
fastställda balansräkningen för det räkenskapsår, som gått till ända närmast
före fusionstillfället. Om alltså för dotterbolaget ett räkenskapsår utgått
t. ex. den 31 december 1952 och fusionen sker den 1 mars 1953 skall
skatteskulden beräknas på grundval av den fastställda balansräkningen per
förstnämnda dag. Hänsyn skall med andra ord icke tagas till den vinstdisposition,
som beslutas för det räkenskapsår, som utgått den 31 december 1952.
Med den nu föreslagna anordningen synes man kunna utgå från att tvist om
skuldens beräkning icke skall uppkomma. Skulle mot förmodan delade meningar
likväl komma att uppstå, synes den dispensprövande myndigheten
kunna giva ett vägledande uttalande.
Härefter torde jag få något beröra de invändningar, som i åtskilliga remissyttranden
framställts mot de sakkunnigas förslag att begränsa de fall,
där lättnader i ulskiftningsskattehänseende kunde ifrågakomma, till att
avse fusioner där varken moder- eller dotterbolag driver penningrörelse.
Nämnda begränsning har av de sakkunniga motiverats med hänvisning till
bestämmelsen i kommunalskattelagen att bolag, som bedriva bank- eller penningrörelse,
äro skattskyldiga för utdelningar från andra bolag. De sakkunnigas
förslag om lättnader i utskiftningsskattehänseende bygger nämligen
på den föreliggande möjligheten för moderbolaget att till sig överföra dotterbolagets
fria vinstmedel genom skattefri utdelning.
I de åsyftade remissyttrandena har framhållits, att frågan om bankbolagens
fritagande från skattskyldighet för utdelning vore under omprövning
och att så starka skäl talade för att bankbolagen sluppe skatta för utdelning,
att lättnaderna i utskiftningsskattehänseende vid fusion borde avse jämväl
dessa företag.
Det torde i anledning härav böra framhållas, att fusion enligt 174 § 1 mom.
aktiebolagslagen synes kunna ske allenast under förutsättning att såväl
moder- som dotterbolag äro s. k. allmänna aktiebolag. Nämnda fusionsbe
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
77
stämmelser äro med andra ord icke tillämpliga på bankaktiebolag, för vilka
lagen om bankrörelse gäller. I sistnämnda lag upptagas för närvarande icke
några fusionsbestämmelser, motsvarande dem som aktiebolagslagen innehåller.
På grund härav synas de föreslagna bestämmelserna om lättnad i utskiftningsskattehänseende
vid fusion redan av denna grund för närvarande
icke kunna utsträckas att avse bankaktiebolag. Härtill kommer att frågan
om nämnda bolags fritagande från skatt för utdelning ännu icke varit föremål
för statsmakternas ställningstagande.
Av det anförda framgår, att önskemålet om utsträckning av skattelättnadsbestämmelserna
vid fusion till bolag, som bedriva bank- eller penningrörelse,
för närvarande icke kan föranleda någon åtgärd.
Jag vill i detta sammanhang även framhålla, att om inskränkningar framdeles
komma att föreskrivas i avseende å vissa bolags rätt till skattefrihet
för utdelning från andra bolag, kan detta nödvändiggöra motsvarande inskränkningar
i de nu förordade bestämmelserna om lättnad i utskiftningsbeskattningen
vid fusion; jag åsyftar härvid särskilt de s. k. familjebolagen.
De sakkunniga ha förordat, att meddelandet av dispens från bestämmelserna
om utskiftningsskatt skulle handhavas av Kungl. Maj :t i statsrådet.
1 åtskilliga remissyttranden har häremot invänts, att därest den av 1947 års
taxeringssakkunniga föreslagna riksskattenämnden skulle inrättas, det syntes
lämpligare att anförtro handhavandet av dispensförfarandet åt denna
nämnd.
För egen del är jag av den uppfattningen, att prövningen av ifrågavarande
dispensärenden icke bör handhavas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Härför
tala 1''lcra skäl, främst ärendenas egen karaktär och beskaffenhet. Därest
dispensförfarandet anförtroddes åt en blivande riksskattenämnd eller till
äventyrs åt en särskild för ändamålet inrättad nämnd, skulle dispensavgörandena
erhålla en mer domstolsmässig prövning, något som ur skilda synpunkter
ter sig önskvärt. Slutligen må anmärkas, att man kan räkna med
att — i synnerhet under de närmaste åren efter de föreslagna bestämmelsernas
ikraftträdande — anhopningen av dispensansökningar kommer att bli
ganska betydande, vilket skulle innebära en i och för sig icke önskvärd utökning
av arbetsuppgifterna inom Kungl. Maj :ts kansli.
Jag vill sålunda förorda, att dispensförfarandet anförtros åt riksskattenämnden,
därest en sådan kommer att inrättas, och i annat fall åt en för
ändamålet särskilt inrättad nämnd. Detta innebär å andra sidan, att med
ikraftträdandet av de förordade bestämmelserna om uppskov med erläggandet
av utskiftningsskatt vid fusion bör anstå till dess frågan om inrättandet
av eu riksskattenämnd prövats av statsmakterna. Såsom dag för ifrågavarande
bestämmelsers ikraftträdande skulle i enlighet härmed kunna angivas
den 1 juli 1951. Därest skattebefrielse omedelbart på grund av förordningens
bestämmelser medgives i den utsträckning jag tidigare förordat, torde
ett dylikt uppskov med ikraftträdandet av dispcnsreglerna icke möta några
betänkligheter.
Med hänsyn till det nu anförda torde i förordningen lämpligen böra angi -
78
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
vas, att de föreslagna bestämmelserna angående dispensförfarandet skola
träda i kraft den dag Konungen förordnar.
Vad de sakkunniga anfört i de hänseenden, som i det föregående icke närmare
berörts, föranleder icke några erinringar från min sida.
I fråga om de ändringar i utskiftningsskatteförordningen, som föranledas
av vad jag nu förordat, torde få hänvisas till den föreslagna författningstexten.
Det må tilläggas, att jämväl några ändringar av redaktionell karaktär
företagits i det av de sakkunniga utarbetade författningsförslaget.
VI. Ändringar i kommunalskattelagen m. m.
De sakkunniga.
De sakkunniga ha, som förut nämnts, framhållit att — om de av de sakkunniga
förordade lättnaderna i avseende å utskiftningsskattens erläggande
vid fusion medgåves — bleve vissa ändringar erforderliga i kommunalskattelagen
samt förordningarna om statlig inkomstskatt och om investeringsfonder.
Innebörden av dessa ändringar skulle vara, att sammanförandet
av moderbolags och helägt dotterbolags tillgångar och skulder genom
fusionen icke finge i inkomstskattehänseende innebära några förändringar
för koncernen, i de fall då befrielse från eller uppskov med utskiftningsskattens
erläggande medgåves eller då den utskiftningsskatt, som skulle erläggas,
beräknades med hänsyn till bokförda värdena av dotterbolagets
tillgångar och skulder.
De sakkunniga påpeka, att då det gällde att taga ställning till de inkomstskatteproblem,
som uppstode vid fusion enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen,
måste först avgöras huruvida överflyttandet av dotterbolagets tillgångar
till moderbolaget vid sådan fusion skulle i skattehänseende anses
innebära, att moderbolaget förvärvat dessa tillgångar genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång. De sakkunniga anföra härom följande.
Det är tidigare i rättspraxis fastslaget, att dylikt fång föreligger i de fall
dotterbolaget likviderar och tillgångarna utskiftas till moderbolaget. (Jfr
RÅ 1927 ref. 32). Då även vid fusion dotterbolaget upplöses och moderbolaget
i utbyte för dotterbolagsaktierna erhåller dotterbolagets tillgångar och
skulder synes det de sakkunniga naturligt, att även fusion ur skatteteknisk
synpunkt skall anses innebära, att moderbolaget förvärvat dotterbolagets
tillgångar genom ett med köp eller byte jämförligt fång.
Frän denna utgångspunkt framhålles, att fusionen kunde -—- om verkliga
värdet av de från dotterbolaget vid fusionen övertagna tillgångarna efter
avdrag för övertagna skulder överstege moderbolagets anskaffningskostnad
för dotterbolagsaktierna — i vissa fall medföra uppkomsten av skattepliktig
realisationsvinst för moderbolaget. Vid fastställandet av denna vinst måste
värdering göras av övertagna tillgångar och skulder. De värden, som därvid
komme att åsättas, borde rimligtvis vara desamma som de, vilka upptagits
vid beräkningen av den utskiftningsskatt, som dotterbolaget haft att vid
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
79
lusionen erlägga. Tidpunkten för förvärvet av de vid fusionen erhållna tillgångarna
torde få anses vara den dag, då rättens tillstånd till fusionen registrerats.
De sakkunniga ha därefter behandlat de inkomstskatteproblem, som vid
en tillämpning av nu gällande bestämmelser skulle uppkomma vid fusion
enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen, samt anföra därvid till en början
följande.
I dylika fall låter sig antaga att — framför allt när moderbolaget icke är
skattskyldigt för utdelningar från dotterbolaget — dotterbolagets balansräkning
före fusionen »justeras» på det sätt, att vissa tillgångar utdelas
eller försäljas till moderbolaget. Dessa tillgångar övergå således till moderbolaget
— i den mån de utdelas — till de hos dotterbolagets bokförda
värdena och — i den mån de försäljas — till försäljningsvärdena.
Därest försäljning sker, beskattas därigenom uppkomna vinster hos dotterbolaget,
i den män vinsterna äro skattepliktiga. Om tillgångar såsom maskiner
och inventarier utdelas till moderbolaget och dessa tillgångar hos
dotterbolaget äro bokförda över de taxeringsmässiga restvärdena, torde -—
i de fall moderbolaget icke är skattskyldigt för utdelningar från dotterbolaget
— bestämmelserna i anvisningarna under punkt 3 b sista stycket till
29 § kommunalskattelagen kunna givas den innebörden, att moderbolagets
anskaffningsvärde för ifrågavarande tillgångar icke skall beräknas till högre
belopp än som kvarstår i beskattningshänseende oavskrivet hos dotterbolaget.
Detsamma gäller även från dotterbolaget i form av utdelning övertagen
patenträtt och annan liknande tidsbegränsad rättighet.
I avseende å de vid fusionstillfället hos dotterbolaget kvarvarande tillgångarna
påpeka de sakkunniga, att utskiftningsskatten skulle beräknas
med hänsyn till saluvärdena vid fusionstillfället.
För dessa tillgångar bör moderbolaget ur skatteteknisk synpunkt vara
berättigat räkna med anskaffningsvärden, som motsvara de värden desamma
åsatts vid utskiftningsskattens beräkning hos dotterbolaget men däremot
icke med högre belopp. Såsom tidigare framhållits kan moderbolaget
vid fusionen bliva skattskyldigt för realisationsvinst, vilken vinst i så fall
beräknas med hänsyn till verkliga värdena av från dotterbolaget utskiftade
tillgångar. Dessa överväganden leda till följande slutsatser.
1) Vid fusionen utskiftat varulager får hos moderbolaget upptagas till
saluvärdet minus försäljningskostnader vid fusionstillfället (d. v. s. det
värde, vartill varulagret upptagits vid dotterbolagets taxering till utskiftningsskatt),
trots att lagret i dotterbolagets räkenskaper kan ha varit nedskrivet
med obeskattade vinstmedel till betydande belopp.
2) Moderbolaget erhåller ett skattemässigt avskrivningsunderlag å från
dotterbolaget övertagna maskiner och inventarier, motsvarande saluvärdet
av dessa tillgångar vid fusionstillfället (jfr ovan under 1) oberoende av
det skattemässiga restvärdet bos dotterbolaget. Moderbolaget har förvärvat
dessa tillgångar genom ett med köp och byte jämförligt fång och för ett
pris, som motsvarar saluvärdet av tillgångarna, eftersom sistnämnda värde
tidigare innefattats i värdet av dotterbolagsaktierna. Det synes i vart fall
tveksamt, om bestämmelserna i anvisningarna under punkt 3 b sista stycket
till 29 § kommunalskattelagen kunna medföra, att avskrivningsunderlaget
för moderbolaget för dessa ''tillgångar skall sättas lägre än saluvärdet, i de
fall då dotterbolagets taxeringsmässiga restvärde understiger saluvärdet.
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
3) I de fall där moderbolaget efter fusionen avyttrar från dotterbolaget
övertagna tillgångar, därvid eventuellt skattepliktig vinst skall beräknas enligt
bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning, skall anskaffningskostnaden
för dessa tillgångar anses motsvara saluvärdet vid fusionstillfället
(jfr ovan under 1). Tidpunkten för förvärvet lärer — såsom tidigare
framhållits — få anses vara den dag, då rättens tillstånd till fusion registrerats.
De sakkunniga framhålla, att även från dotterbolaget vid fusionen övertagna
skulder kunde föranleda inkomstskatteproblem samt anföra härom
bl. a. följande.
Om dotterbolaget vid inkomstskattetaxeringen medgivits avdrag för reserveringar
för framtida kostnader såsom pensionsförpliktelser (här avses
icke avsättningar till pensionsstiftelser), garantiförbindelser eller dylikt och
dessa avsättningar vid utskiftningsskattens beräkning godkänts såsom skulder,
synes moderbolaget i princip icke vara berättigat till avdrag för dessa
kostnader vid inkomsttaxeringen, i den mån de icke överstiga de belopp,
vartill de uppskattats vid utskiftningsskattens beräkning hos dotterbolaget.
— Om icke avsättningarna vid taxeringen till utskiftningsskatt godkännas
såsom skulder med hela beloppen, därför att avsättningarna vid fusionstillfället
bedömas vara för stora, bör dotterbolaget inkomstbeskattas för skillnaden,
i den mån vid tidigare års inkomsttaxeringar avdrag åtnjutits för
avsättningarna. — I princip bör moderbolaget beskattas för belopp, varmed
avsättningarna senare befinnas vara för stora.
Därefter framhålles, att om de av de sakkunniga förordade lättnaderna i
utskiftningsskattehänseende genomfördes, borde sådana bestämmelser meddelas,
att fusionen icke medförde opåkallade förmåner vid inkomstbeskattningen.
Såsom grundläggande princip borde därvid gälla, att moderbolagets
skatlemässiga ingångsvärden av de från dotterbolaget vid fusionen övertagna
tillgångarna skulle vara lika med de i beskattningshänseende gällande
värdena hos dotterbolaget vid fusionstillfället. Därefter anföres följande.
I regel kommer detta att innebära, att moderbolagets skattemässiga restvärde
av från dotterbolaget övertaget varulager motsvarar det bokförda
värdet av detta lager hos dotterbolaget vid fusionstillfället. Det är dock tänkbart,
att det bokförda värdet hos dotterbolaget är lägre än det skattemässiga,
nämligen då avdrag för nedskrivning av lagret till viss del vägrats vid
inkomsttaxeringen. Om skattemål beträffande denna nedskrivning icke slutligen
avgjorts, lärer det ankomma på vederbörande taxeringsintendent att i
vissa fall hålla talan beträffande moderbolagets taxering för fusionsåret
öppen. Detta lärer således böra bliva faliet, då moderbolaget i sina räkenskaper
såsom anskaffningsvärde för det övertagna lagret upptagit det i beskattningshänseende
gällande värdet av lagret för dotterbolaget vid fusionstillfället
eller ock upptagit anskaffningsvärdet lika med det bokförda värdet
hos dotterbolaget men vid beräkningen av nettointäkten för fusionsåret
yrkat och medgivits avdrag för skillnaden mellan dessa värden.
Om moderbolaget vid fusionen i sina räkenkaper upptager övertaget
varulager till högre värde än det i beskattningshänseende gällande värdet
hos dotterbolaget, skall i förekommande fall hänsyn härtill tagas vid beräkning
av den skattepliktiga nettointäkten av rörelsen för moderbolaget för
fusionsåret. Skulle moderbolaget vid fusionen upptaga lagret till ett lägre
värde än det skattemässiga värdet hos dotterbolaget, bör moderbolaget vara
berättigat till avdrag för skillnaden vid nettointäktens beräkning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
81
De sakkunniga påpeka, att beträffande från dotterbolaget övertagna fordringar
borde gälla att desamma ur skatteteknisk synpunkt skulle anses övertagna
av moderbolaget till de hos dotterbolaget i beskattningshänseende gällande
värdena. Om moderbolaget vid fusionen i sina räkenskaper upptoge
dylika tillgångar till värden, som överstege de skattemässiga värdena hos
dotterbolaget, syntes hänsyn härtill böra tagas vid beräkning av nettointäkten
för moderbolaget för fusionsåret. — Skulle moderbolaget däremot
vid fusionen i sina räkenskaper ha upptagit de övertagna fordringarna till
lägre värden än de skattemässiga värdena hos dotterbolaget vid fusionstillfället,
syntes avdrag för skillnaden böra i princip medgivas vid beräkningen
av nettointäkten för moderbolaget för fusionsåret, därest förutsättningar
enligt 29 § 1 mom. sista ledet kommunalskattelagen förelåge. Detta syntes
stå i överensstämmelse med grunderna för bestämmelserna i punkt 1 av
anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, varför uttrycklig föreskrift
härom ej torde erfordras.
Därefter anföra de sakkunniga följande.
Beträffande av moderbolaget vid fusionen övertagna aktier, andelar eller
liknande tillgångar synes böra gälla, att moderbolagets skattemässiga restvärde
för dessa tillgångar skall motsvara det bokförda värdet hos dotterbolaget
med tillägg för sådana nedskrivningar, för vilka avdrag icke medgivits
vid inkomsttaxeringen hos dotterbolaget.
Om vinst vid försäljning av dessa tillgångar hos dotterbolaget skulle ha
beskattats såsom inkomst av rörelse, bör även eventuell vinst vid moderbolagets
försäljning av samma tillgångar i princip hänföras till inkomst av
rörelse. Därav bör följa, att om moderbolaget vid fusionen i sina räkenskaper
upptager dylika tillgångar till anskaffningsvärden, som överstiga de i
beskattningshänseende gällande värdena av tillgångarna hos dotterbolaget,
hänsyn härtill skall tagas vid beräkning av nettointäkten för moderbolaget
för fusionsåret.---
Upptager moderbolaget vid övertagandet i sina räkenskaper dylika från
dotterbolaget övertagna tillgångar till lägre värden än de skattemässiga värdena
hos dotterbolaget, bör moderbolaget vara berättigat till avdrag för
skillnaden vid beräkningen av nettointäkten för fusionsåret, under förutsättning
att motsvarande nedskrivning skulle ha varit avdragsgill hos dotterbolaget.
Härför tala samma skäl, som anförts beträffande övertagna fordringar
i rörelse.
I avseende å tillgångar av anläggningsnatur, som övertagits vid fusionen,
anföra de sakkunniga.
Såsom skattemässigt restvärde för moderbolaget av vid fusionen övertagna
övriga tillgångar i rörelse, för vilka medgives avdrag för värdeminskning
vid inkomsttaxeringen, skall anses det skattemässiga restvärdet hos
dotterbolaget vid fusionstillfället av dessa tillgångar. Redan förefintliga bestämmelser
i anvisningarna under punkt 3 b sista stycket till 29 g kommunalskattelagen
kunna möjligen givas denna tolkning. De sakkunniga ha
dock ansett det önskvärt, att till nämnda anvisningspunkt fogas ett tillägg
av innebörd, att såsom skattemässigt restvärde för tillgång, som moderbolag
övertager från dotterbolaget vid sådan fusion, som här avses, skall anses
del belopp, som vid fusionstillfället kvarstår i beskattningsavseende oavskrivet
hos dotterbolaget.
0 Bihang till riksdagens protokoll 19Ö0. 1 samt. Nr 240.
82
Kungl. j\Iaj:ts proposition nr 240.
Av denna bestämmelse följer bl. a.:
1) om såväl moder- som dotterbolag har bunden avskrivning, skall moderbolaget
övertaga dotterbolagets vid inkomsttaxeringen tillämpade avskrivningsplan
för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier;
2)
om dotterbolaget har fri avskrivning, skall moderbolaget i förekommande
fall övertaga sådan dotterbolagets avskrivningsplan, som omförmäles
i andra stycket av punkt 4 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen;
il)
om moderbolaget har fri avskrivning och i räkenskaperna vid fusionen
upptager högre värden å övertagna tillgångar än som kvarstå i beskattningshänseende
oavskrivna hos dotterbolaget — exklusive i förekommande
fall hos dotterbolaget resterande avdrag enligt tredje stycket av
punkt 3 c av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen — och de övertagna
tillgångarna kunna omfattas av den fria avskrivningsrätten, skall i
enlighet med grunderna för den fria avskrivningsrätten tillägg för skillnaden
göras vid moderbolagets inkomsttaxering, därest icke moderbolaget
önskar övergå till bunden avskrivning. Upptager moderbolaget lägre värden,
bliva bestämmelserna i andra stycket av punkt 4 av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen tillämpliga.
Det torde böra påpekas, att de skattemässiga värdena hos dotterbolaget
kunna vara beroende på utgången av skattemål.
Det sålunda föreslagna tillägget till sista stycket av punkt 3 b av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen, kommer även att gälla av moderbolaget
vid fusionen övertagen patenträtt och liknande tidsbegränsad rättighet,
enär beträffande värdeminskningsavdrag för dylik tillgång föreskrifterna
i punkt 3 av anvisningarna till 29 § skola äga motsvarande tillämpning.
Avdrag för värdeminskning av från dotterbolaget övertagna fastigheter
och avdrag för substansminskning vid tillgodogörande av från dotterbolaget
övertagna naturtillgångar såsom gruvor, stenbrott m. in. kan för moderbolaget
i princip endast medgivas med belopp och efter grunder, som skulle
ha godkänts, därest tillgångarna fortfarande ägts av dotterbolaget. De sakkunniga
ha emellertid icke ansett särskild föreskrift härom erforderlig. (En
given sak är, att moderbolagets avskrivningsunderlag kan ökas genom eventuellt
förekommande lagfarts- och andra dylika kostnader i samband med
fusionen.)
Däremot förorda de sakkunniga ett tillägg till punkt 4 av anvisningarna
till 22 § kommunalskattelagen av innebörd, att moderbolagets ingångsvärde
respektive ingående virkesförråd av från dotterbolaget vid fusionen övertagen
skog skall vara lika med dotterbolagets ingångsvärde respektive ingående
virkesförråd vid fusionstillfället.
De sakkunniga framhålla beträffande övertagna tillgångar, vid vilkas
försäljning eventuell skattepliktig vinst respektive avdragsgill förlust skulle
beräknas enligt bestämmelserna om realisationsvinstbeskattning, att denna
vinst eller förlust borde beräknas som om moder- och dotterbolag vore
ett och samma skattesubjekt. Detta skulle innebära bl. a. att såsom tidpunkt
för förvärvet av tillgången skulle anses tidpunkten för dotterbolagets
förvärv av densamma, att anskaffningskostnaden skulle vara dotterbolagets
anskaffningskostnad, att till anskaffningskostnaden skulle läggas
kostnader för ny-, till- eller ombyggnad av fastighet även under den tid
83
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
dotterbolaget ägt densamma, samt att från vid realisationsvinstberäkningen
avdragsgilla kostnader skulle dragas vid taxeringen åtnjutna värdeminskningsavdrag
även under den tid dotterbolaget ägt tillgången.
De sakkunniga tillägga, att med fusion i förekommande fall förenade
avgifter såsom lagfartsstämpel o. d. skulle tilläggas anskaffningskostnaden
för tillgången i fråga. Därjämte ifrågasättes ett tillägg till 28 § 2 mom.
kommunalskattelagen av innebörd att, därest ersättning, varom i nämnda
lagrum talades, icke i sin helhet upptagits till beskattning hos dotterbolaget,
resterande belopp skulle efter fusionen upptagas till beskattning hos
moderbolaget inom samma tid, som beskattningen skulle skett ho''s dotterbolaget.
De sakkunniga anföra därefter följande.
Om dotterbolaget vid fusionstillfället har avsättningar för framtida kostnader,
för vilka kostnader avdrag medgivits vid dotterbolagets inkomsttaxering,
synes det klart, att moderbolaget efter fusionen icke är berättigat
till avdrag för dessa kostnader vid taxeringen, i den mån de icke överstiga
reserveringarna hos dotterbolaget. Då det kan tänkas, att de i dotterbolagets
räkenskaper verkställda reserveringarna icke alltid komma till synes i moderbolagets
räkenskaper efter fusionen, förorda de sakkunniga ett tillägg
till 28 § kommunalskattelagen av innebörd, att, om aktiebolag genom sådan
fusion, som här avses, övertager betalningsansvar för framtida kostnader,
för vilka kostnader reservering gjorts i dotterbolagets räkenskaper med
obeskattade vinstmedel, belopp motsvarande dessa reserveringar skall räknas
såsom intäkt för moderbolaget. Sådan beskattning bör emellertid icke
förekomma, därest utredning företes, som visar, att moderbolaget efter fusionen
haft eller kan väntas få dessa kostnader — varvid dock i sistnämnda
fall reservering måste finnas i moderbolagets räkenskaper — samt det finnes
styrkt, att moderbolaget icke tillgodofört sig avdrag för dessa kostnader
eller denna reservering vid taxeringen.----
I det föregående har i princip förordats, att moderbolaget efter fusionen
skall i beskattningshänseende så behandlas, som om moder- och dotterbolag
redan före fusionen varit samma skattesubjekt.
I konsekvens härmed föreslå de sakkunniga ett tillägg till anvisningarna
till 35 § kommunalskattelagen av innebörd, att där dotterbolags tillgångar
och skulder övergått till moderbolag genom sådan fusion, som här avses,
skall anses, att hos moderbolaget genom fusionen icke uppkommit vare sig
skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust.
De sakkunniga förorda vidare vissa ändringar i förordningen om statlig
inkomstskatt av innebörd dels att sådan restituerad, avkortad eller avskriven
skatt, som skulle ha varit att räkna som skattepliktig intäkt för dotterbolaget,
skulle efter fusionen utgöra skattepliktig intäkt för moderbolaget,
dels ock att moderbolaget efter fusionen skulle vara berättigat till
avdrag för sådan skatt, som varit för dotterbolaget avdragsgill.
Till sist ifrågasättas vissa ändringar i förordningarna om investeringsfonder,
innebärande bl. a. att moderbolaget i skattehänseende skulle vid vissa
fall av fusion äga inträda i dotterbolagets ställe.
84 Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
Remissyttrandena.
I remissyttrande ha några egentliga invändningar icke riktats mot vad
de sakkunniga ansett höra gälla i inkomstskattehänseende vid sådana fusioner,
där lättnader i avseende å utskiftningsskatten förordats. Doek ha
vissa erinringar beträffande bestämmelsernas utformning m. in. framställts.
Från remissyttrandena torde här följande få återgivas.
Kammarrätten, som påpekat att kommunalskattelagen icke innehåller
några bestämmelser huru en fusion skall behandlas i beskattningshänseende,
framhåller därefter följande.
Några säkra ledtrådar torde ej heller kunna erhållas av kommunalskaltelagens
olika bestämmelser om andra fång, då fusion var ett helt okänt begrepp
vid tidpunkten för tillkomsten av de bestämmelser, som närmast
kunna komma i fråga. Någon praxis har icke utbildat sig. Härav torde
framgå osäkerheten av varje uttalande om innebörden av fusion enligt gällande
beskattningsrätt. Vid sådant förhållande finner kammarrätten det
knappast tillrådligt, att lagstiftningsåtgärder företagas på ett begränsat
område, enär osäkerheten därigenom blir så mycket större å de områden,
som lämnas utanför den rättsliga regleringen. Den av de sakkunniga — för
vissa fall — förordade kontinuitetsprincipen synes lämpligen kunna erhålla
en ännu vidsträcktare tillämpning i förevarande hänseende. Med det anförda
har kammarrätten velat framhålla angelägenheten av att hithörande
beskattningsproblem med det snaraste bliva föremål för rättslig reglering.
Därvid är det enligt kammarrättens uppfattning önskvärt, att regleringen
omfattar samtliga fusionsfall.
Kammarrätten, som närmare angivit de huvudprinciper efter vilka de
ifrågasatta bestämmelserna i kommunalskattelagen borde utformas, påpekar
att dessa principer icke i allo beaktats i det av de sakkunniga utarbetade
författningsförslaget samt anför därvid bl. a. följande.
De bestämmelser, som i förslaget återfinnas i 28 § 3 och 4 inom., 29 § 1
mom. kommunalskatlelagen samt anvisningarna till 29 § 3. b samma lag
—------innebära i fråga om varulager och tillgångar för stadigvarande
bruk, att alla differenser i beskattningshänseende skola beaktas vid moderbolagets
taxering. I fråga om andra tillgångar av rörlig natur liksom i fråga
om reservationer kan förslaget sägas i huvudsak innehålla den regeln att,
om nybildning av dolda reserver skett hos moderbolaget i samband med
fusionen, det belopp, varmed nybildning skett, förklaras skola utgöra för
moderbolaget skattepliktig intäkt. Det motsatta förhållandet eller att vid
fusionen dolda reserver framkommit eller att i moderbolagets räkenskaper
poster bokförts till ett ur moderbolagets synpunkt oförmånligt belopp regleras
icke i förslaget. De sakkunniga hava uttalat att moderbolaget i dylika
fall syntes vara berättigat till avdrag för differensen enligt grunderna
för anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen. Enligt kammarrättens
mening är det ur billighetssynpunkt önskvärt, att moderbolaget erhåller
avdraget; frågan är emellertid om detta kan anses klart framgå av nämnda
anvisningar. Vid fusion torde nämligen i motsats till vad förhållandet är
i ett aktiebolags fortlöpande redovisning icke föreligga skyldighet att iakttaga
kontinuitet i redovisningshänseende. De sakkunnigas förslag till lagändringar
får även anses delvis vara byggt på samma uppfattning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
85
Kammarrätten ifrågasätter vidare huruvida det icke vore lämpligare om
lagbestämmelserna sammanfördes och därvid erhölle en mera generell avfattning.
Därigenom skulle man även kunna undgå att vissa lagbestämmelser
och anvisningar, som redan nu vore ganska vidlyftiga, ytterligare
betungades med specialstadganden.
Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter om det vore erforderligt att
tynga lagtexten med alla de föreslagna ändringsbestämmelserna. Det syntes
kunna övervägas om det ej vore tillräckligt med en enda föreskrift rörande
hithörande slag av fusioner, vilken utsade att vid inkomstberäkningen
moder- och dotterbolag vore att anse som ett och samma skattesubjekt.
Mellankommunala prövningsnämnden framhåller, att det uppenbarligen
icke vore önskvärt att kommunalskattelagen påbyggdes i sådan omfattning,
som de sakkunniga föreslagit för att reglera beskattningsfrågor, vilka kunde
uppkomma i ett mycket begränsat antal fall samt anför därefter följande.
Huvudtankegången bakom de föreslagna bestämmelserna är att varken
det allmänna eller de skattskyldiga skola lida skatteförluster i samband med
fusion. Enligt nämndens uppfattning bör det undersökas, om detta mål icke
nås genom uttalande i motiven till lagstiftningen. I vart fall synas de föreslagna
tilläggen till 28 § kommunalskattelagen, betecknade såsom 3 och 4
inom., samt till 29 § samma lag vara överflödiga, då något skattemässigt
svinn i samband med överlåtelse av tillgångar till och övertagande av förpliktelser
från närstående företag redan enligt gällande rätt icke tillätes.
(Jämför Regeringsrättens utslag den 27 september 1949 i mål angående Bultfabriks
Aktiebolagets inkomsttaxering år 1944).
Länsstyrelsen i Stockholms län anför delvis likartade synpunkter och ifrågasätter,
huruvida de föreslagna bestämmelserna i 3 och 4 mom. av 28 §
kommunalskattelagen vore behövliga, enär redan i nuvarande praxis syntes
fastslaget, att vid överlåtelse mellan dotter- och moderbolag värden ättningen
av tillgångar och skulder skulle överensstämma.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför bl. a. följande.
Huruvida särskilda bestämmelser erfordras vid fusionsfallen för reglering
av inkomsttaxeringen är svårt att överblicka. Gäller det inkomst av rörelse,
som övertages från dotterbolag till moderbolag, skall sådan inkomst beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder. Storleken av inkomsten blir i detta
fall, både för dotterbolaget under dess sista verksamhetsår före fusionen
och för moderbolaget under dess första verksamhetsår efter denna händelse,
direkt beroende på storleken av de balansposter, som skola vara i inkomsttaxeringshänseende
gällande. Detta måste innebära, att de i taxeringshänseonde
gällande, utgående balansvärdena för dotterbolaget skola vara ingående
balansvärden för moderbolaget. Denna beräkningsmetod äger tillämpning
i fråga om varulagret, fordringsbeståndet och varuskulderna. Föreligger någon
tvist om exempelvis varulagrets i taxeringshänseende utgående värde
för något längre tillhaka liggande beskattningsår hos dotterbolaget, är därmed
icke sagt, alt denna tvist med nödvändighet behöver påverka dotterbolagets
taxering för det beskattningsår, som ligger närmast före fusionsdagen.
Att eu sådan tvist för ett visst äldre beskattningsår hos dotterbolaget
kan påverka inkomstberäkningen för det näst därefter följande beskattningsåret
och nödvändiggöra reservationsbesvär från taxeringsintendentens
86
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
sida är otvetydigt, men dessa besvär komma i sådant fall i första hand att
avse frågan om det ingående lagrets värde för detta andra beskattningsår.
Endast om tvisten utsträckes att avse utgående lagrets värde för det ifrågavarande
andra beskattningsåret, kan tvisten behöva omfatta mer än två år.
Det är klart, att om en tvist av angivet slag skulle gälla just utgående lagret
för dotterbolaget vid fusionstillfället, denna fråga också kan komma att påverka
moderbolagets taxering under dess första verksamhetsår efter fusionen.
Dessa problem — i och för sig ganska speciella — utgöra emellertid
icke någon för fusionsfallen utmärkande svårighet.
Med länsstyrelsens nu angivna inställning till kontinuitetsprincipens upprätthållade
mellan dotterbolag och moderbolag följer, att vad som vid inkomstbeskattningen
blir till förmån för dotterbolaget samtidigt blir till
nackdel för moderbolaget och tvärtom. Huruvida den värdering, som göres
för utskiftningsskattens bestämmande hos dotterbolaget, i och för sig skall
påverka moderbolagets inkomsttaxering, anser länsstyrelsen icke utan vidare
klart. En omvärdering av det likviderande bolagets tillgångar och skulder
kan tänkas leda till ett sådant resultat, men endast under den särskilda förutsättningen
att den för utskiftningsskatten gällande speciella värderingen
även medfört motsvarande konsekvenser i fråga om dotterbolagets inkomsttaxering.
Den omständigheten att utskiftningsskatt beräknats på ett värde,
exempelvis å varulager, som hos dotterbolaget är högre än hos moderbolaget,
synes i och för sig icke böra medföra, att detta skillnadsbelopp bör hos
moderbolaget 1''å användas såsom avskrivningsunderlag.
Länsstyrelsen i Östergötlands län — som erinrat om vad de sakkunniga
påpekat därom att taxeringsintendenten i vissa fall skulle hålla talan öppen
för fusionsåret i fråga om moderbolagets taxering i avvaktan på den slutliga
utgången i tvist rörande dotterbolagets skattemässiga lagervärdering in. in.
— ifrågasätter om icke genom uttrycklig bestämmelse i taxeringsförordningen
borde utsägas, att moderbolagets taxering i nu avsedda fall kunde omprövas.
Därjämte förordar länsstyrelsen en tilläggsbestämmelse till 57 §
3 mom. kommunalskattelagen i syfte att förhindra att någon kommun bleve
av fusionsförfarandet lidande.
Slutligen anför länsstyrelsen följande.
Speciella regler ha de sakkunniga ansett böra tillämpas vid fusion enligt
174 § 1 mom. aktiebolagslagen, därest utskiftningsskatt erlägges vid fusionen
och det utskiftade beloppets storlek bestämts med hänsyn till de verkliga
värdena av dotterbolagets tillgångar och skulder vid fusionstillfället. Därvid
har ansetts, att utan någon ändring i gällande skattelagstiftning i princip
dotterbolagets tillgångsvärden vid utskiftningsskattens beräkning skola gälla
såsom ingångsvärden hos moderbolaget. De sakkunniga medgiva, att detta
förfarande kan medföra förmåner vid inkomstbeskattningen. I vilken utsträckning
en ändrad skattelagstiftning kan möta ett dylikt förfarande är
emellertid icke möjligt för länsstyrelsen att bedöma med ledning av den av
de sakkunniga på denna punkt framlagda utredningen. Länsstyrelsen har
funnit de sakkunnigas uttalanden i denna fråga otillfredsställande. Den
omständigheten, att utskiftningsskatt utgår kan, då denna skatt endast är en
det allmänna tillkommande kompensation för utebliven inkomstskatt från
aktieägarna, icke ha någon betydelse för värdesättningen av det övertagna
företagets tillgångar och skulder och sålunda icke heller för koncernens
skattemässiga vinst av den under fusionsåret eller tiden därefter bedrivna
rörelsen. Vid fusion av olika bolag torde det oftast förhålla sig så, att bola
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
87
gen i realiteten utgjort en enhet eller ett företag, ehuru juridiskt sett det varit
fråga om två rättssubjekt. Under sådana förhållanden synes det ligga
närmast till hands att försätta moderbolaget i samma situation beträffande
det skattemässiga restvärdet av tillgångar och skulder, som vid tidpunkten
för rättens tillstånd till fusionen gällde för dotterbolaget. Medgåves moderbolaget
rätt att upptaga dotterbolagets tillgångar och skulder till andra värden,
kunde moderbolaget göra sig betydande vinster vid inkomstbeskattningen.
Länsstyrelsen i Gotlands län framhåller i sitt yttrande, att i praxis torde
hitintills ha ansetts att skatteplikt uppkommit hos dotterbolaget i de fall
tillgångar utskiftats till moderbolag till högre värden än de hos dotterbolaget
i beskattningshänseende gällande värdena. Enär dotterbolaget icke erhölle
någon valuta från moderbolaget vid utskiftningen, kunde denna praxis
ingalunda anses vara självklar. Det syntes länsstyrelsen med anledning därav
angeläget, att i kommunalskattelagen infördes uttryckliga bestämmelser
av innebörd, att dotterbolag skulle påföras beskattning i de fall tillgångar
utskiftades till moderbolag till högre värden än de för dotterbolaget i
skattehänseende gällande samt icke sådant samband rådde mellan moderoch
dotterbolag att i stället beskattning i enlighet med de sakkunnigas förslag
skulle ske hos moderbolaget. —- I huvudsak liknande synpunkter anföras
i det av överståthållarämbetet avgivna yttrandet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter huruvida de föreslagna
ändringarna i förordningarna om investeringsfonder och i 28 §
2 inom. kommunalskattelagen vore erforderliga. Detta vore beroende av om
sådana fonder eller sådan i nämnda pargraf avsedd uppskovsrätt i större utsträckning
funnes hos dotterbolag varom i förevarande sammanhang vore
fråga. Länsstyrelsen hölle före att så knappast vore förhållandet.
I det av industriförbundet m. fl. åberopade yttrandet framhålles, att avsikten
med den föreslagna ändringen i anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen
vore, att då skogbärande mark genom fusion av här ifrågavarande
slag överfördes till moderbolaget, dotterbolaget självfallet icke skulle
beskattas för inkomst genom avyttring av växande skog i samband med försäljning
av marken. I annat sammanhang hade emellertid de sakkunniga uttalat,
att fusion ur skatteteknisk synpunkt skulle anses innebära, att moderbolaget
förvärvat dotterbolagets tillgångar genom ett med köp eller byte
jämförligt fång. På grund härav syntes erforderligt, att i 21 § eller anvisningarna
till nämnda lagrum stadgades, att dotterbolaget på grund av en
dylik överlåtelse icke skulle beskattas för inkomst av skogsbruk.
Departementschefen.
Kommunalskattelagen innehåller icke några bestämmelser, varav uttryckligen
framgår huru de vid fusion uppkommande inkomstskatteproblemen
skola behandlas. Ej heller torde någon fast praxis ha utbildat sig på ifrågavarande
område.
De sakkunniga, i vilkas uppdrag icke direkt ingått alt framlägga något
förslag till lösning av nämnda problem, ha vid övervägandet av möjlighe
-
88
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
terna att införa lättnader i fråga om utskiftningsbeskattningen vid fusion
funnit, att sådana lättnader visserligen kunde medgivas för vissa fall av
fusion, men att en nödvändig förutsättning härför vore att garantier erhölles
för att de i dessa fusionsfall uppkommande inkomstskatteproblemen
finge en tillfredsställande lösning.
Kammarrätten har härvid invänt, att därest de av de sakkunniga föreslagna
lagstiftningsåtgärderna vidtoges, bleve osäkerheten i avseende å inkomstbeskattningen
vid fusion så mycket större å de områden, som lämnades
utanför den rättsliga regleringen.
I det uppkomna läget har man uppenbarligen — därest man delar de
sakkunnigas uppfattning att de av dem förordade ändringarna i inkomstskattelagstiftningen
utgöra en nödvändig förutsättning för genomförandet
av de föreslagna lättnaderna i utskiftningsskattehänseende •— att välja mellan
att antingen låta med dessa lättnader anstå till dess hela det ifrågavarande
problemkomplexet gjorts till föremål för en närmare utredning eller
tills vidare låta sig nöja med den av de sakkunniga ifrågasatta, begränsade
regleringen.
Vid ett ställningstagande till kammarrättens invändning anser jag för
egen del önskemålet att nu genomföra lättnader i utskiftningsskattebestämmelserna
väga tyngre än den omständigheten att blott en del av de utav
kammarrätten åsyftade inkomstskattespörsmålen bliva uttryckligen reglerade.
Vid detta ståndpunktstagande har jag särskilt beaktat, att de sakkunnigas
förslag medför en reglering av de praktiskt betydelsefulla fallen.
De sakkunniga ha, som den lämnade framställningen utvisar, undersökt
hur de vid fusion uppkommande inkomstskatteproblemen te sig vid en tilllämpning
av nu gällande bestämmelser. Dessa problem ha behandlats med
utgångspunkt från den uppfattningen, att i sådana fall där dotterbolaget
haft att erlägga utskiftningsskatt och en värdering av dess tillgångar i
samband därmed verkställts, moderbolaget skulle äga rätt att — utan att
dotterbolaget för den skull gjordes till föremål för en motsvarande inkomstbeskattning
— i inkomstskattehänseende upptaga de övertagna tillgångarna
till de värden, som åsatts desamma vid utskiftningsskattens beräkning.
Mot vad de sakkunniga sålunda anfört ha i vissa remissyttranden riktats
invändningar, därvid bland annat den meningen uttalats, att redan gällande
bestämmelser vore tillräckliga för att förhindra, att vinstmedel på
dylikt sätt skulle kunna undandragas en ur materiell synpunkt befogad inkomstbeskattning.
Även enligt min mening är det tveksamt huruvida icke redan gällande
bestämmelser medgiva möjlighet att uppnå ett materiellt riktigt taxeringsresultat.
Det torde nämligen kunna göras gällande, att om det vid utskiftningsskattens
beräkning framkomna värdet å dotterbolagets tillgångar av
moderbolaget upptages såsom skattemässigt ingångsvärde och om delta
värde överstiger dotterbolagets skattemässiga restvärde å samma tillgångar,
har en uppskrivning av tillgångarna ägt rum, vilket i sin tur bör medföra
en motsvarande inkomstbeskattning.
Kungi. Maj:ts proposition nr 240.
89
Då, såsom förut framhållits, skattedomstolarna hittills icke haft att taga
ställning till förevarande spörsmål, kan emellertid icke med erforderlig säkerhet
bedömas, huruvida gällande bestämmelser skola anses ha nyss angiven
innebörd. På grund härav och då lättnaderna i utskiftningsskattehänseende
kunna antagas föranleda ett betydande antal fusionsfall, där de föreslagna
ändringarna i inkomstskattelagstiftningen skulle bliva tillämpliga,
delar jag de sakkunnigas uppfattning om önskvärdheten av bestämmelser,
som för de fall, där lättnad i utskiftningsskattehänseende kan ifrågakomma,
garantera ett materiellt riktigt inkomsttaxeringsresultat och som
därjämte för taxeringsorganen undanröja eljest uppkommande tolkningssvårigheter.
Jag torde härefter få övergå till att behandla övriga i remissyttrandena
framställda erinringar mot de av de sakkunniga förordade bestämmelserna.
Kammarrätten har påpekat, att de sakkunniga väl upptagit sådana bestämmelser,
som vore ägnade att tillgodose de fiskaliska intressena, men
däremot icke föreslagit några bestämmelser med avseende å de fall, där tillgångarna
överfördes till värden, som för de skattskyldiga medförde oförmånliga
konsekvenser ur inkomstskattesynpunkt.
Häremot torde böra erinras att de föreslagna bestämmelserna ha till huvudsakligt
ändamål att förhindra, att fusionsbestämmelserna utnyttjas för
obehörigt skatteundandragande. Då det därjämte torde finnas anledning
antaga, att bokföringsåtgärder med sådan verkan, som kammarrätten åsyftar,
i praktiken knappast skola förekomma, synes det knappast erforderligt
att ytterligare tynga lagstiftningen med de av kammarrätten ifrågasatta bestämmelserna.
I anslutning till det sist sagda finnes anledning erinra om det av länsstyrelsen
i Blekinge län framförda förslaget, att de av de sakkunniga ifrågasatta
bestämmelserna borde utbytas mot en enda föreskrift, vilken utsade
att vid inkomstberäkningen moder- och dotterbolag vore att anse såsom ett
och samma skattesubjekt.
En bestämmelse av sistnämnda innebörd kunde visserligen tänkas möjliggöra
materiellt riktiga inkomsttaxeringar men skulle å andra sidan icke i
detalj angiva, huru de särskilda skatteproblemen skulle lösas; sålunda skulle
t. ex. tvekan komma att råda huruvida en verkställd uppskrivning av de
övertagna tillgångarna skulle föranleda taxering hos moder- eller hos dotterbolaget.
På grund härav anser jag, att de sakkunnigas förslag innebär en
mer tillfredsställande lösning.
Härnäst torde jag få behandla frågan i vilken utsträckning en reglering
av de vid här åsyftade fall av fusion uppkommande inkomstskatteproblemen
må anses påkallad. I detta avseende har från vissa remissinstansers sida
gjorts gällande, alt flertalet föreslagna författningsändringar av olika skäl
icke syntes erforderliga, .lag torde få behandla de framställda erinringarna
i anslutning till den ordningsföljd, vari de sakkunnigas förslag till författningsändringar
upptagits i det av dem utarbetade förslaget till dylika
ändringar, vilket finnes såsom bihnng fogat vid statsrådsprotokollet.
90
Kungi. Maj.ts proposition nr 240-
Vad först angår det ifrågasatta tillägget till 28 § 2 mom. andra stycket
kommunalskattelagen, delar jag den av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län uttalade meningen att de fall, som komme att omfattas av tillägget i
fråga, skulle bliva så sällsynta att redan av denna grund tillägget icke synes
påkallat. Härtill kommer att det utan särskilt stadgande torde vara uppenbart,
att vid fusionstillfället obeskattad del av i nämnda moment avsedd försäkringsersättning
skall — därest dotterbolaget icke senast i anslutning till
fusionen upptagit resterande del till beskattning -— inom den angivna tiden
beskattas hos moderbolaget, vilket dåmera övertagit dotterbolagets rättigheter
och skyldigheter.
I 28 § 3 mom. första stycket kommunalskattelagen föreslå de sakkunniga
regler, som avse övertagna fordringar. I andra stycket av samma moment
meddelas vissa regler angående övertagna aktier, andelar m. m., som
ha med i första stycket avsedda fordringar likartad karaktär. Vidare föreslås
i ett nytt fjärde moment av nyssnämnda paragraf bestämmelser angående
övertaget betalningsansvar för vissa framtida kostnader, för vilka reserveringar
med obeskattade medel verkställts i dotterbolagets räkenskaper.
Mot de nu nämnda författningsändringarna har invänts, att desamma
icke syntes erforderliga med hänsyn till den inriktning praxis i vissa andra,
härmed delvis likartade hänseenden under senare tid erhållit.
Häremot synes kunna erinras att nyss åsyftad praxis hänför sig till fall
av försäljning mellan bolag inom en koncern och alltså icke till fall av fusion.
På grund härav och med hänvisning till vad tidigare sagts om önskvärdheten
av att erhålla klara och otvetydiga bestämmelser på förevarande
område anser jag mig böra förorda, att de föreslagna bestämmelserna upptagas
i kommunalskattelagen. Dock synes bestämmelsen i 3 mom. andra
stycket kunna utgå av i huvudsak samma skäl, som föranlett mig att förorda
slopandet av det föreslagna tillägget till andra momentet. Det synes
härvid kunna förutsättas, att om i något enstaka fall sådan fråga skulle
uppkomma, som avses i det av de sakkunniga föreslagna stadgandet i
3 mom. andra stycket, denna fråga i praxis kommer att lösas genom en analog
tillämpning av bestämmelsen i första stycket av samma moment.
Det av de sakkunniga föreslagna tillägget till 29 § kommunalskattelagen
— mot vilket riktats i huvudsak enahanda invändningar som de vilka anförts
mot bestämmelserna i 3 och 4 mom. av 28 § — tillstyrker jag av samma
skäl, som föranlett mig att förorda vissa tillägg till sistnämnda paragraf.
Dock synes tillägget till 29 § böra undergå en viss omarbetning av
redaktionell natur. — 1 anslutning till det nu sagda och av i det föregående
anförda skäl tillstyrker jag vidare, att det av de sakkunniga föreslagna tilllägget
till anvisningarna till sistnämnda paragraf godtages.
Mot det föreslagna tillägget till anvisningarna i 22 § kommunalskattelagen
ha några invändningar icke riktats. Tillägget i fråga synes även enligt
min mening böra göras. — I sammanhang härmed torde få erinras om det
i ett yttrande uttalade önskemålet om ett tillägg till 21 § samma lag av
innebörd att fusionen icke skulle föranleda någon beskattning enligt reg
-
91
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
lerna om beskattning av inkomst genom avyttring av växande skog i samband
med försäljning av marken. Nämnda önskemål hade framställts i
anledning av ett av de sakkunniga gjort uttalande, att fusion ur skatteteknisk
synpunkt skulle anses innebära att moderbolaget förvärvade dotterbolagets
tillgångar genom ett med köp eller byte jämförligt fång. Då emellertid
— såsom de sakkunniga uttalat — moderbolag och dotterbolag vid
sådana fall av fusion, varom nu är fråga, i princip böra betraktas som ett
enda skattesubjekt, torde härav utan vidare följa att någon beskattning
sådan som den i nyssnämnda yttrande antydda icke kan föranledas av
dylika fusioner. Något uttryckligt stadgande i saken synes enligt min mening
icke erforderligt.
Jämväl de bestämmelser, som av de sakkunniga upptagits i anvisningarna
till 35 § kommunalskattelagen, synas i princip böra godtagas.
Det må härjämte erinras om att en ytterligare ändring i kommunalskattelagen
ifrågasatts av länsstyrelsen i Östergötlands län, som ansett erforderligt
med en kompletterande tilläggsbestämmelse till 57 § 3 mom. nämnda
lag av innebörd, att i sådana fall, där moder- och dotterbolag taxerades
i skilda kommuner, icke någon kommun finge bliva lidande till följd av
fusionsförfarandet. Gentemot vad sålunda ifrågasatts torde emellertid
böra framhållas, att moderbolaget efter fusionen regelmässigt kommer att i
dotterbolagets hemortskommun fortsättningsvis bedriva dotterbolagets tidigare
verksamhet, varvid fördelningsreglerna i 58 § kommunalskattelagen
bliva tillämpliga.
Vad härefter angår de i förordningen om statlig inkomstskatt av de sakkunniga
föreslagna ändringarna, synas desamma böra genomföras.
De sakkunniga föreslå även vissa ändringar i förordningarna om investeringsfonder.
I såväl 1947 års förordning om investeringsfonder som 1948
års förordning med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande
av normallagar, in. m. finnas bestämmelser införda av innebörd,
att om skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond, trätt i likvidation,
skall investeringsfonden återföras till beskattning för det beskattningsår,
varunder beslutet om likvidation fattats. De sakkunniga, som
säga sig finna det naturligt att fonderna återfördes till beskattning även
då bolag genom fusion uppginge i annat bolag, föreslå bestämmelser av
sådan innebörd men förorda samtidigt att undantag göres då fråga är om
sådan fusion, där lättnad i utskiftningsbeskattningen enligt vad tidigare förordats
kan ifrågakomma. I sistnämnda fall skulle moderbolaget i beskattningsavseende
äga övertaga dotterbolagets investeringsfonder. Denna undantagsbestämmelse
skulle dock icke gälla fond, varom fönnäles i 2 §
första stycket a) i 1948 års nyssnämnda förordning; ett utsträckande av
undantagsbestämmelsen till att avse jämväl sådan fond skulle nämligen —
enligt de sakkunniga — i hög grad komplicera lagstiftningen.
Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att fusion i princip hör vara att
likställa med likvidation, i vad det gäller återförandet till beskattning av
till investeringsfond avsatta medel. Ett huvudstadgande av denna innebörd
92
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
synes därför böra intagas i 1947 års förordning. Däremot torde det knappast
vara erforderligt att intaga ett sådant stadgande i 1948 års förordning med
hänsyn till denna förordnings karaktär av provisorisk lagstiftning.
Vad angår det av de sakkunniga föreslagna undantagsstadgande, enligt
vilket moderbolaget skulle äga rätt att vid sådan fusion, där lättnad i utskiftningsbeskattningen
kan ifrågakomma, övertaga dotterbolagets investeringsfonder,
torde ur saklig synpunkt intet vara att erinra mot detsamma.
Ett dylikt stadgande torde alltså böra upptagas i 1947 års förordning. -—
Jag vill tillägga, att det enligt min mening knappast synes erforderligt att
tynga sistnämnda förordning med de stadganden, som de sakkunniga föreslagit
till införande i 13 och 14 §§.
Till sist torde få erinras om vad de sakkunniga föreslagit därom, att
därest vid fusion tvist skulle råda beträffande dotterbolagets skattemässiga
varulagervärdering vid fusionstillfället, taxeringsintendenten borde till
bevarande av de fiskaliska intressena hålla talan öppen beträffande moderbolagets
taxering i avvaktan på att frågan om varulagervärderingen blivit
avgjord. Länsstyrelsen i Östergötlands län har häremot invänt, att moderbolagets
taxering i stället borde hållas öppen genom uttrycklig bestämmelse
därom i taxeringsförordningen. I det av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län avgivna yttrandet ha även vissa hithörande problem närmare belysts.
Enligt min mening synes det icke böra ifrågakomma att belasta taxeringsförordningen
med särbestämmelser för fall, som på förhand kunna bedömas
bliva synnerligen sällsynta. Detta synes desto mindre nödvändigt, som
det torde kunna förutsättas, att taxeringsintendenten ändå kommer att bevaka,
att de ändringar i moderbolagets inkomsttaxering bliva vidtagna, vilka
— för erhållande av en rättvis och riktig taxering — kunna föranledas
av avvikelser från den av dotterbolaget för beskattningsåret närmast före
fusionstillfället avgivna självdeklarationen.
VII. Övergångsbestämmelser.
De sakkunniga.
De sakkunniga erinra om att i de för dem meddelade direktiven angivits,
att upplysningar borde införskaffas angående den omfattning, i vilken
aktiebolag under tiden efter det regeringsrättens tidigare omnämnda, den
10 juni 1948 meddelade utslag blivit känt, utnyttjat möjligheten att på
förut angivet sätt skattefritt överföra vinstmedel från vederbörande bolag
till aktieägarna. Skulle det visa sig att sådana transaktioner förekommit
i större skala, borde enligt direktiven övervägas, huruvida icke — mot vad
eljest i princip borde gälla — de nya bestämmelserna rörande utskiftningsskatten
skulle erhålla retroaktiv tillämpning.
Under hänvisning till de statistiska uppgifter i nyss angivet hänseende,
93
Kungi. Maj.ts proposition nr 240.
som de sakkunniga infordrat från patent- och registreringsverket och för
vilka en redogörelse lämnats i det föregående, framhålla de sakkunniga, att
en icke obetydlig ökning av de antal fall, där genom inlösning av fondaktier
ett skattefritt utskiftande av vinstmedel kunde antagas ha förekommit,
ägt rum efter det berörda regeringsrättsutslag meddelats, men att antalet
fall likväl finge betecknas som relativt lågt. I betraktande härav och
med hänsyn jämväl till att det statsfinansiella intresset av att dessa fall
toges till beskattning måste anses ringa, hade de sakkunniga icke ansett
sig böra föreslå en retroaktiv tillämpning i den omfattning, som i direktiven
framlagts till övervägande. Däremot syntes enligt de sakkunnigas mening
vägande skäl tala för att beslut i här avsedda hänseenden, som anmäldes
för registrering efter tidpunkten för offentliggörandet av de sakkunnigas
betänkande, d. v. s. i slutet av november 1949, skulle behandlas
enligt de av de sakkunniga föreslagna ändrade bestämmelserna i 4 § utskiftningsskatteförordningen.
I avseende å den föreslagna höjningen av utskiftningsskatteprocenten
framhålla de sakkunniga, att anledning torde saknas att tillämpa den högre
procentsatsen på andra transaktioner än sådana, som anmälts för registrering
efter betänkandets offentliggörande. I följd härav föreslås att den höjda
skatteprocenten skall tillämpas i andra fall än sådana, där beslut om
nedsättning av aktiekapital eller beslut om trädande i likvidation eller rättens
beslut om tillstånd till fusionsavtals verkställande anmälts för registrering
före den 30 november 1949.
Övriga av de sakkunniga föreslagna ändringar i skattelagstiftningen föreslås
skola träda i kraft dagen efter den, då författningarna därom utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.
Remissyttrandena.
De av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna ha blott i några
remissyttranden närmare berörts.
Sålunda anför Östergötlands och Södermanlands handelskammare följande.
I övergångsbestämmelserna ha de sakkunniga jämställt bolagsstämmas
beslut om nedsättning av aktiekapitalet med rättens beslut om tillstånd
till fusion. Det synes kammaren mera konsekvent att även beträffande fusionsfallet
anknyta till dagen för stämmobeslutet eller eventuellt dagen för
registreringsanmälan av stämmobeslutet. Medan beslut om nedsättning av
aktiekapitalet kan genomföras utan större omgång, måste nämligen ett
domstolsförfarande av minst 7 månaders varaktighet avvaktas, innan fusionsbeslutet
kan verkställas, och denna tidsutdräkt kan icke förkortas genom
åtgärd från bolagets sida. Kammaren kan därför för sin del icke finna
skäl till olika behandling i beskattningshänseende av de ovan berörda stämmobesluten.
Advokatsamfundet framhåller, att samfundet funne det ur allmänt rättsvårdande
synpunkter betänkligt, att de föreslagna bestämmelserna skulle
— om än i begränsad omfattning —- givas retroaktiv verkan.
94
Kungi. Mcij.ts proposition nr 240.
Mellankommunala prövningsnämnden anför följande.
Vid införandet av utskiftningsskatten och vid efterföljande höjningar av
utskiftningsskatteprocenten hava aktiebolag, som anmält beslut angående
likvidation eller nedsättning av aktiekapital före visst vid varje tillfälle angivet
datum tillförsäkrats rätt till skattepåföring (ev. till frihet från skattepåföring)
i enlighet med äldre bestämmelser. Någon skyldighet att inom
viss tid slutföra likvidationen föreligger icke, varför ett bolag i likvidation
kan driva verksamhet hur länge som helst. Enligt vad nämnden erfarit
har det förekommit, att fysisk person överfört inkomst till aktiebolag som
trätt i likvidation vid sådan tidpunkt att utskiftningsskatt utgår efter låg
procentsats. Det kan antagas att den fysiska personen härigenom velat
vinna lättnader i skattehänseende. Även om ett sådant utnyttjande av aktiebolag
i likvidation ej förekommer i större utsträckning, synes det dock
lämpligt att i samband med översynen av utskiftningsskatteförordningen
förhindra missbruk av övergångsbestämmelserna. Nämnden föreslår därför
att bolag, som trätt i likvidation efter den 25 maj 1927 men före den
30 november 1949, beredas tillfälle att slutlikvidera inom viss tid och därvid
erlägga utskiftningsskatt enligt äldre bestämmelser. Om slutlikvidationen
ej slutföres inom den angivna tiden, bör utskiftningsskatt utgå efter
40 procent.
Slutligen må här omnämnas att i några remissyttranden — däribland det
som avgivits av bankföreningen — ifrågasatts, huruvida icke i samband
med genomförandet av de nu ifrågasatta ändringarna i utskiftningsskatteförordningen
jämväl den formella ändringen borde vidtagas i förordningens
rubrik och text, att det för länge sedan avskaffade begreppet solidariska
bankbolag utmönstrades ur förordningen.
Departementschefen.
Med hänsyn till den förhållandevis ringa omfattning, i vilken de nuvarande
bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen utnyttjats för skattefritt
utskiftande av vinstmedel, anser jag mig kunna förorda, att den föreslagna
nya bestämmelsen i 4 § nämnda förordning gives tillämpning blott vad angår
de fall av nedsättning av aktiekapital, där beslut om nedsättningen anmälts
för registrering efter den 31 december 1949.
Jag förordar vidare, att samma ikraftträdandebestämmelser, som de nyss
angivna, skola gälla i avseende å den föreslagna höjningen av utskiftningsskatteprocenten.
Härav följer att om bolags beslut att träda i likvidation
anmälts till registrering före den 1 januari 1950, blir den föreslagna höjda
skatteprocenten icke tillämplig. I samband med det nu sagda vill jag förorda,
att det av Östergötlands och Södermanlands handelskammare uttalade
önskemålet på så sätt tillgodoses, att i övergångsbestämmelserna utsäges, att
då utskiftningsskatt erlägges i samband med fusion, denna skatt skall beräknas
med tillämpning av den skatteprocent, som gällde då anmälan om
registrering av bolagsstäinmobeslutet angående fusionen gjordes.
De föreslagna bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen rörande
aktiebolags förvärv av egen aktie böra tillämpas å sådana förvärv, som skett
95
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
efter den 31 december 1949. Detta innebär, att någon taxering eller eftertaxering
till utskiftningsskatt i anledning av aktieförvärv före nämnda dag
icke skall ifrågakomma.
Övriga av mig i det föregående förordade författningsändringar böra träda
i kraft dagen efter den, då författningen i fråga utkommit från trycket i
Svensk författningssamling, dock att, såsom jag förut framhållit, bestämmelserna
i utskiftningsskatteförordningen om lättnad i utskiftningsbeskattningen
vid fusion i form av uppskov med skattens erläggande böra träda i
kraft först å dag, som Kungl. Maj:t bestämmer.
Jag torde härefter få behandla det av mellankommunala prövningsnämnden
framställda önskemålet om regler, som förhindra ett obehörigt utnyttjande
av vissa övergångsbestämmelser, som meddelats vid förordningens tillkomst
och vid därefter vidtagna ändringar i densamma.
Då någon föreskrift angående den tid, inom vilken likvidationen av ett
bolag skall verkställas, icke finnes meddelad, följer härav att ett bolag i likvidation
kan fortleva under obegränsad tid och efter likvidationsbeslutet
tillföras nya vinstmedel. Dessa vinstmedel kunna till aktieägarna utskiftas
—- därest anmälan om likvidation skett före den 25 maj 1927 — helt
skattefritt och — därest anmälan skett därefter men före den 1 december
1937, den 15 november 1939 respektive den 1 januari 1950 — mot erläggandet
av en utskiftningsskatt av respektive 5, 12 eller 30 procent. Det är uppenbart,
att de nu berörda bestämmelserna kunna obehörigt utnyttjas. Att detta
i praktiken även förekommit i vad det gäller bolag, som trätt i likvidation
under tid då en lägre utskiftningsskatteprocent varit gällande, bestyrkes av
bl. a. mellankommunala prövningsnämndens yttrande. För dessa fall synes
därför påkallat med en bestämmelse, som förhindrar dylikt missbruk.
Enligt bestämmelserna i 6 § andra stycket utskiftningsskatteförordningen
må, om likvidationen oskäligt fördröj es, taxering till utskiftningsskatt ske
innan bolaget enligt allmänna regler skall anses upplöst. Det torde böra
ankomma på taxeringsmyndigheterna tillse, att denna bestämmelse i förekommande
fall tillämpas. Sker detta, bli de vinstmedel, som hos bolaget ansamlats
intill tidpunkten då sådan taxering sker, beskattade efter den lägre
procentsatsen. Vinstmedel, som efter denna tidpunkt tillföras bolaget, böra
däremot vid utskiftning beskattas efter den vid utskiftningstillfället gällande
procentsatsen. Jag föreslår därför att övergångsbestämmelserna kompletteras
med ett dylikt stadgande.
Jag får slutligen föreslå att — såsom i vissa remissyttranden ifrågasatts
—- de numera icke aktuella bestämmelserna i utskiftningsskatteförordningen
angående solidariska bankbolag utmönstras ur förordningen och att
vissa andra omarbetningar av redaktionell natur företagas. En följd härav
blir att jämväl förordningens rubrik bör ändras.
Omfattningen av de föreslagna ändringarna i utskiftningsskatteförordningen
kunde i och för sig motivera, att en helt ny författning i ämnet ut
-
96
Kungi. Maj.ts proposition nr 240.
färdades. Detta skulle emellertid medföra, att övergångsbestämmelser av
invecklad art finge utarbetas. Jag vill därför icke förorda detta alternativ.
Emellertid vill jag tillägga att, därest riksdagen godtager de föreslagna författningsändringarna,
förordningen bör i sin helhet nytryckas i Svensk författningssamling.
Departementschefens hemställan.
I enlighet med vad i det föregående anförts ha inom finansdepartementet
upprättats förslag till
1) förordning angående ändring i förordningen den 27 juni 1927 (nr 321)
om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar;
2)
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 370);
3) förordning angående ändrad lydelse av 2 § och 4 § 1 mom. förordnngen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; samt
4) förordning angående ändrad lydelse av 11 och 15 §§ förordningen den
2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder.
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
97
Bihang.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning
den 27 Juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags
och solidariska bankbolags tillgångar.
Härigenom förordnas, att 1, 3, 4, 6 och 9 §§ förordningen den 27 juni
1927 om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska bankbolags tillgångar
samt anvisningarna till samma förordning1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
1 §•
1 mom. Svenskt aktiebolag eller svenskt solidariskt bankbolag, som i samband
med nedsättning av aktie- eller lottkapital eller vid bolagets upplösning
utskiftar tillgångar, skall, på sätt i denna förordning stadgas, till staten
erlägga skatt (utskiftningsskatt) å därvid utskiftat belopp, i den mån
detta icke är att anse såsom återbäring av tillskjutet bÄopp.
Ä sålunda bestämt beskattningsbart belopp skall utskiftningsskatt utgå
med fyrtio kronor för varje fullt hundratal kronor därav.
2 mom. Utskiftningsskatt skall icke erläggas, där svenskt aktiebolag, som
icke driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter, genom
fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag upplöses
och uppgår i annat sådant bolag och moderbolaget alltsedan den 1
januari 1927 eller, där koncernförhållandet uppstått senare, alltsedan dotterbolagets
bildande vid varje tillfälle ägt mer än nio tiondelar av aktierna
i dotterbolaget.
Uppgår bolag, som nyss sagts, i annat fall än i föregående stycke avses
genom fusion enligt 174 § 1 inom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
i annat sådant bolag, må Konungen medgiva, om med hänsyn till
ändamålet med fusionen och övriga omständigheter synnerliga skäl därtill
föranleda, att utskiftningsskatt icke skall erläggas eller att utskiftningsskatteskulden
må övertagas av moderbolaget efter vad i 3 § 4 mom. stadgas.
3 §.
i mom. Med tillskjutet belopp förstås bolags ingångsvärde, beräknat på
sätt i 2 mom. här nedan sägs, med tillägg av vad som efter den tidpunkt, till
1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1938:373.
7 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.
98
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
vilken ingångsvärdet hänför sig, av delägare tillskjutits i penningar eller
annat men med avdrag ej mindre av vad som efter nämnda tidpunkt dels
utskiftats till delägare, i den mån detta, enligt vad i 4 § första stycket a)
och b) här nedan sägs, är att anse såsom återbäring av tillskjutet belopp,
dels ock utdelats till delägare och för vilket restitution av inkomst- och
förmögenhetsskatt (B-skatt) ägt rum, än även, i förekommande fall, av belopp
som i 3 och 4 mom. avses.
2 mom. Bolags ingångsvärde---ny räkning.
3 mom. Har aktiebolag nedsatt aktiekapitalet medelst indragning av egen
aktie, som av bolaget eller ett dess dotterbolag förvärvats mot vederlag,
och har indragningen ägt rum under räkenskapsår, som gått till ända efter
den 28 februari 1925, skall tillskjutna beloppet minskas med belopp
motsvarande detta vederlag.
Därest bolaget vid sin upplösning innehar egen aktie, skall tillskjutna
beloppet minskas med belopp motsvarande vederlaget för densamma.
4 mom. Har, enligt vad i 1 § 2 mom. andra stycket stadgats, Konungen
medgivit, att utskiftningsskatteskulden må övertagas, skall moderbolagets
tillskjutna belopp minskas med belopp, som motsvarar skillnaden mellan
dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp och dotterbolagets
utskiftningsskatteskuld. Med dotterbolagets utskiftningsskatteskuld
förstås härvid den utskiftningsskatt, som dotterbolaget skulle hava erlagt å
det beskattningsbara beloppet.
4 g.
Med återbäring av tillskjutet belopp förstås:
a) vad som i samband med inlösen av andra aktier än fondaktier enligt
i fastställd bolagsordning gällande grunder eller vid huvudlottägares utträde
ur solidariskt bankbolag utskiftas, i den mån det sålunda utskiftade
beloppet icke överstiger i bolaget befintligt tillskjutet belopp;
b) vad som eljest i samband med nedsättning av aktiekapital utskiftas, i
den mån bolagets egna fonder därigenom nedbringas under tillskjutet belopp;
och
c) vad som — —• -—- tillskjutet belopp.
Med fondaktier förstås aktier, som utgivits vid sådan ökning av aktiekapitalet,
som i 64 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
avses.
6 §.
Taxering till utskiftningsskatt skall äga rum året efter det, då nedsättning
av aktiekapital, huvudlottägares utträde eller upplösning skett, dock
ej såvitt fråga är om upplösning, där jämlikt 1 § 2 mom. första stycket utskiftningsskatt
icke skall erläggas eller där Konungen lämnat medgivande,
som i 1 § 2 mom. andra stycket sägs.
Har beslut---anses upplöst.
99
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
9 §•
Uppgift till---därifrån utskiftats.
Deklaration för--- — anmaningen angives.
Deklaration för---äga rum.
I fall där vid fusion Konungen medgivit, att utskiftningsskatteskulden
må övertagas, skall deklaration avgivas av dotterbolaget i den ordning, som
i föregående stycke sagts, för fastställande av moderbolagets tillskjutna
belopp.
I övrigt--— —- till utskiftningsskatt.
Anvisningar.
Såsom tillskjutet---tillskjutet belopp.
Med bolags — — — må avdragas.
Vid beräknande —--för inkomst.
Har delägare---verkliga värde.
Utskiftas tillgångar i samband med nedsättning av aktiekapital i annat
fall än 4 § första stycket a) sägs, måste en värdering göras av bolagets tillgångar
vid tiden för utskiftningen. Till grund---—- bolags ingångsvärde.
Därest aktiebolag--— för utskiftningen.
Vid tillämpning--— blivit realiserade.
I fall där vid fusion Konungen medgivit, att utskiftningsskatteskulden må
övertagas, skall dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp
utgöra skillnaden mellan, å ena sidan, summan av dotterbolagets aktiekapital,
reservfond och skuldregleringsfond och, å andra sidan, dotterbolagets
tillskjutna belopp.
Där vid tillämpning av bestämmelsen i 3 § 4 mom. moderbolagets tillskjutna
belopp blir negativt, skall motsvarande belopp läggas, vid nedsättning
av aktiekapital till moderbolagets fonder och vid moderbolagets upplösning
till det utskiftade beloppet.
Skall vid fusion enligt 174 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag
mellan sådana bolag, som i 1 § 2 mom. avses, utskiftningsskatt erläggas,
skall dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp
beräknas enligt de värden, som upptagits i bolagets balansräkning vid fusionstillfället.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling;
dock att 1 § 1 mom. samt 4 § i dess nya lydelse icke skola äga tillämpning i
fall då beslut av aktiebolag om nedsättning av aktiekapital eller beslut om
aktiebolags trädande i likvidation eller rättens beslut om tillstånd till fusionsavtals
verkställande anmälts för registrering före den 30 november
1949.
Genom denna förordning upphäves förordningen den 21 juni 1940 (nr
545) om höjning av utskiftningsskatten.
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 240.
Förslag
till
lag om ändring i vissa delar av kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).
Härigenom förordnas, att 28 och 29 §§ samt anvisningarna till 22, 29 och
35 §§ kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
28 §.
1 mom. Till intäkt---av rörelse.
2 mom. Ersättning på---sådan intäkt.
Avser ersättningen---- sålunda använts. Har, i fall av fusion enligt
174 § 1 mom. lagen den 14 september 1944 om aktiebolag där varken modereller
dotterbolag driver penningrörelse eller yrkesmässig handel med fastigheter,
ersättning, som nyss sagts, icke i sin helhet varit upptagen till beskattning
hos dotterbolaget, skall resterande belopp upptagas till beskattning
hos moderbolaget under samma tid som beskattningen skulle hava
skett hos dotterbolaget.
3 mom. Därest aktiebolag genom sådan fusion, som i 2 mom. avses, från
dotterbolag övertager fordringar i rörelse, skall såsom intäkt av rörelse för
moderbolaget räknas belopp, varmed vid övertagandet dessa fordringar i
moderbolagets räkenskaper må hava upptagits över de hos dotterbolaget i
beskattningsavseende gällande värdena vid fusionstillfället.
Om moderbolaget genom dylik fusion från dotterbolaget övertager aktier,
andelar eller liknande tillgångar, vid vilkas försäljning möjligen uppkommande
vinst hos dotterbolaget skulle hava varit att hänföra till intäkt av
rörelse, och moderbolaget i sina räkenskaper vid övertagandet upptager
dessa tillgångar till högre värden än de i beskattningsavseende gällande
värdena hos dotterbolaget, skall för moderbolaget skillnaden utgöra intäkt
av rörelse.
4 mom. Därest moderbolag genom sådan fusion, som i 2 mom. avses,
övertager betalningsansvar för framtida kostnader, för vilka reservering
gjorts i dotterbolagets räkenskaper med obeskattade vinstmedel, skall belopp
motsvarande dessa reserveringar räknas såsom intäkt för moderbolaget,
därest icke utredning företes som visar, att moderbolaget efter fusionen haft
eller kan väntas få dessa kostnader, varvid i sistnämnda fall reservering
härför skall finnas i moderbolagets räkenskaper, samt tillika finnes styrkt,
1 Senaste lydelse av 28 § se SFS 1938:368, av 29 § se SFS 1942:274, av anvisningarna till
22 § se 1947: 586, av anvisningarna till 29 § se 1948:204 samt av anvisningarna till 35 § se SFS
1946:109.
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
101
att moderbolaget icke tillgodofört sig avdrag för dessa kostnader eller denna
reservering vid taxeringen.
29 §.
7 mom. Från bruttointäkten---bland annat:
hyra för---i rörelsen;
kostnad för anskaffning av råämnen och varor till förädling, förbrukning
eller försäljning i rörelsen; skolande, där vad sålunda förädlats eller eljest
kommit till användning utgjorts av produkter eller råämnen från fastighet,
som av den skattskyldige ägts eller brukats, eller från annan av honom idkad
rörelse, som är att anse som särskild förvärvskälla, värdet av samma
produkter eller råämnen upptagas till det belopp, varmed de redovisas såsom
intäkt av fastigheten eller av den särskilda förvärvskällan, dock att,
där dessa produkter eller råämnen utgjort tillgångar, som övertagits från
dotterbolag vid sådan fusion, som i 28 § 2 mom. avses, de skola upptagas
till belopp, motsvarande det hos dotterbolaget i beskattningsavseende gällande
värdet för dessa tillgångar vid fusionstillfället;
avlöningar, pensioner---i rörelsen;
kostnad för--— och dylikt;
värdeminskning genom — •—— av tillgångar;
värdeminskning å---liknande rättighet;
värdeminskning genom---är underkastad;
värdeminskning å--— deras tillgodogörande;
ränta å---för rörelsen;
kostnad för---jämförlig verksamhet;
speciella för---det allmänna;
förlust, som---till kapitalförlust.
Anvisningar
till 22 §.
1. Såsom driftkostnad---som driftkostnad.
2. Avdrag medgives---nödig bostadsbyggnad.
3. Såsom speciell---(se 20 §).
4. Har skog---gällande ingångsvärde.
Med skogs---sålunda minskats.
Med ingående---av ingångsvärdet.
Vare sig---ursprungliga ingångsvärdet.
Är det---samma tid.
Om avdrag--— av skogen.
Vid sådan fusion, som i 28 § 2 inom. avses, skall moderbolagets ingångsvärde
respektive ingående virkesförråd av från dotterbolaget genom fusionen
övertagen skog vara lika med dotterbolagets ingångsvärde respektive
ingående virkesförråd vid fusionstillfället.
Exempel å----ingående virkesförråd:
A. försäljer---erlagda köpeskillingen.
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
Det för —--- 10 200 kronor.
Exempel å -—■—-— i ingångsvärde:
B. försäljer — — — 10 000 kronor.
Ingångsvärdet har — — — det ursprungliga.
5. Har växande---skogens försäljning.
6. Hemmavarande barn---(se 48 §).
7. Till avdragsgill — — — skogsmarkens försumpning m. m.
till 29 §.
1. Har annan---särskild förvärvskälla.
2. Har aktiebolag---till avdrag.
3. a. Kostnaden för---dess anskaffande.
b. Genom värdeminskningsavdrag---- finnes lämpligt.
Värdeminskningsavdrag må, —--är behörigt.
Vid bestämmande — — — blir utsliten.
Såsom tillgångs--— mån jämkas. Såsom skattemässigt restvärde för
tillgång, som moderbolag övertager från dotterbolag vid sådan fusion, som
i 28 § 2 mom. avses, skall anses det belopp, som vid fusionstillfället kvarstår
i beskattningsavseende oavskrivet hos dotterbolaget.
c. Värdeminskningsavdrag med---- återstående beloppet.
d. Då tillgång,---till 28 §.
4. Aktiebolag, ekonomisk---till 41 §.
5. Avdrag får---motsvarande tillämpning.
6. Avdrag för---med kapitalförlust.
7. Avdrag medgives----eller rivningen.
8. För substansminskning---löpande driften.
9. Såsom speciella---- (se 20 §).
10. I anslutning---såsom kapitalförlust.
11. Angående hemmavarande — — •— till 22 §).
12. En ekonomisk---föreningarnas medlemsantal.
13. Ideell organisation,---skattepliktig inkomst.
till 35 §.
1. Är fråga---av byggnad.
2. Härvid---till 28 §).
3. Har egendom,---sistnämnda fång.
4. Lika med — — — hava uppkommit.
5. Är fråga om skattepliktig realisationsvinst respektive avdragsgill realisationsförlust
vid avyttring av egendom, som moderbolag övertagit från
dotterbolag vid sådan fusion, som i 28 § 2 mom. avses, skall moder- och
dotterbolag anses såsom en skattskyldig.
Genom sådan fusion i och för sig skall varken skattepliktig realisationsvinst
eller avdragsgill realisationsförlust anses hava uppkommit hos moderbolaget.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Mcij.ts proposition nr 240.
103
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt.
Härigenom förordnas, att 2 § och 4 § 1 mom. förordningen den 26 juli
1947 om statlig inkomstskatt1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
2 §.
Om vad---följande undantag.
till intäkt —--års taxeringar;
vid beräkning — — — beräknade nettointäkten;
efter sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen avses, skall
sådan restituerad, avkortad eller avskriven skatt, som skulle hava varit
skattepliktig intäkt för dotterbolaget enligt bestämmelserna i första ledet,
utgöra skattepliktig intäkt för moderbolaget.
4 §.
1 mom. Från sammanlagda---ske för
underskott, som---eller lotterivinst;
slutlig skatt, — — — kommunal samfällighet.
Skattskyldig, som---kommunalskattelagen sägs.
Efter sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen avses, är
moderbolaget berättigat till avdrag för sådan dotterbolagets skatt, som avses
i första stycket sista ledet, i den mån skatten skulle hava varit avdragsgill
hos dotterbolaget.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 4 § 1 mom. se SFS 1948:764.
104
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning
den 2 maj 1947 (nr 174) om investeringsfonder.
Härigenom förordnas, att It, 13, 14 och 15 §§ förordningen den 2 maj
1947 om investeringsfonder skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
11 §•
Hava till---två procent.
Har skattskyldig — — —angivna grunder.
Har aktiebolag genom fusion uppgått i annat aktiebolag, skall investeringsfond
hos det förra bolaget, därest den icke enligt fjärde stycket övertagits
av det senare bolaget, återföras till beskattning för det beskattningsår,
varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet skall
därvid läggas ränta efter två procent om året enligt i 10 § angivna grunder.
Har sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen avses, ägt
rum, må moderbolaget i beskattningsavseende övertaga investeringsfond,
därest förutsättningar enligt 1 § andra stycket föreligga. Därvid skall avsättning
anses hava skett hos moderbolaget under det beskattningsår, då avsättning
skett hos dotterbolaget.
Kungl. Maj :t äger---fem år.
Det åligger---stycket sägs.
13 §.
Har fastighet,---angiven tid.
Vid beräkning---för värdeminskning.
Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf skall beträffande
fastighet, som övertagits genom sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen
avses, moder- och dotterbolag anses som en skattskyldig.
14 §.
Har taxeringsnämnd-----dessa distrikt.
Där i fall, som i 11 § fjärde stycket avses, moder- och dotterbolag taxeras
till statlig inkomstskatt i skilda distrikt, skall taxeringsnämndens ordförande
i det senare distriktet underrätta ordföranden i det förra distriktet
om det övertagande, som enligt dotterbolagets uppgift ägt rum.
105
Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
15 §.
Skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning
eller som jämlikt 11 § fjärde stycket övertagit sådan fond, är pliktig
att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill
dess de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj :t, rörande avsättning av medel
till fonden eller dess övertagande samt fondens användning och avveckling.
Vid allmän självdeklaration skall sådan uppgift fogas i tre exemplar.
Skattskyldig, som avsatt medel till investeringsfond eller jämlikt It § fjärde
stycket övertagit sådan fond, är skyldig att på anfordran till arbetsmarknadskommissionen
lämna de uppgifter i fråga om fonden, som kommissionen
anser erforderliga ur arbetsmarknadssynpunkt.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av Kungl. Maj:ts förordning
den 4 juni 1948 (nr 278) med provisoriska bestämmelser om investeringsfond
för ersättande av normallager, m. m.
Härigenom förordnas, att 6, 8 och 9 §§ förordningen den 4 juni 1948
med provisoriska bestämmelser om investeringsfond för ersättande av normallager,
m. m. skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
6 §•
Har skattskyldig---två procent.
Har aktiebolag genom fusion uppgått i annat aktiebolag, skall investeringsfond
hos det förra bolaget, därest den icke enligt tredje stycket övertagits
av det senare bolaget, återföras till beskattning för det beskattningsår,
varunder rättens tillstånd till fusionen registrerats. Till beloppet skall
därvid läggas ränta efter två procent om året enligt i 5 § angivna grunder.
Har sådan fusion, som i 28 § 2 mom. kommunalskattelagen avses, ägt
rum, må moderbolaget i beskattningavseende övertaga investeringsfond som
i 2 § första stycket b) sägs. Därvid skall avsättning anses hava skett hos
8 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 240.
106 Kungl. Maj.ts proposition nr 240.
moderbolaget under det beskattningsår, då avsättning skett hos dotterbolaget.
Vid återföring av medel till beskattning enligt första eller andra stycket
skall vad i 5 § andra stycket sägs äga motsvarande tillämpning.
8 §.
Har taxeringsnämnd---dessa distrikt.
Där i fall, som i 6 § tredje stycket avses, moder- och dotterbolag taxeras
till statlig inkomstskatt i skilda distrikt, skall taxeringsnämndens ordförande
i det senare distriktet underrätta ordföranden i det förra distriktet
om det övertagande, som enligt dotterbolagets uppgift ägt rum.
9 §•
Skattskyldig, som gjort avsättning till investeringsfond enligt denna förordning
eller som jämlikt 6 § tredje stycket övertagit sådan fond, är pliktig
att vid självdeklaration för det beskattningsår, då avsättningen eller
övertagandet ägt rum, ävensom för varje påföljande beskattningsår, intill
dess de avsatta eller övertagna medlen avförts ur fonden, foga uppgift enligt
formulär, som fastställes av Kungl. Maj:t, rörande avsättning av medel
till fonden eller dess övertagande samt fondens användning och avveckling.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
507381
Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.