Kungi. Maj:ts proposition nr 24.

1

Kr 24.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering;
given Drottningholms slott den 4 januari
1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ytterligare uppskov med allmän
fastighetstaxering.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

. Förslag

till

förordning om ytterligare uppskov med allmän fastighetstaxering.

Härigenom förordnas, att den allmänna fastighetstaxering, som jämlikt
förordningen den 1 april 1949 (nr 131) om uppskov med allmän fastighetstaxering
skall verkställas år 1951, i stället skall äga rum år 1952.

1 liihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 24.

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 24.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 4
januari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler fråga om ytterligare
uppskov med allmän fastighetstaxering och anför därvid följande.

Enligt förordningen den 13 februari 1948 (nr 48) angående de tider, då
allmän fastighetstaxering skall äga rum, samt 2 § 1 mom. taxeringsförordningen
skulle allmän fastighetstaxering verkställas år 1950. Genom förordningen
den 1 april 1949 (nr 131) om uppskov med allmän fastighetstaxering
har emellertid den taxering, som författningsenligt skulle verkställas år
1950, framflyttats att i stället äga rum år 1951.

Därest allmän fastighetstaxering skall äga rum år 1951, måste arbetet
därmed påbörjas under hösten 1950. Detta innebär att frågan om de normer,
vilka skola tillämpas vid taxeringen, måste fastställas av innevarande
års riksdag vid dess vårsession.

Nya bestämmelser om taxering av skogsmark och växande skog (skogsvärderingsinstruktion)
bruka utfärdas till varje allmän fastighetstaxering.
Reglerna angående bestämmande av de virkespriser, efter vilka värderingen
skall ske, m. m. kunna nämligen knappast tillämpas annat än vid den allmänna
fastighetstaxering, för vilken de blivit meddelade.

Vid 1944 års riksdag framlades förslag till skogsvärderingsinstruktion,
som innebar att för skogstaxeringen skulle tillämpas en helt ny metod
(prop. nr 240). Riksdagen fann sig emellertid, i överensstämmelse med bevillningsutskottets
förslag, icke böra antaga den nya metoden för tillämpning
vid 1945 års allmänna fastighetstaxering. Vid denna taxering verkställdes
alltså skogsvärderingen enligt förut tillämpad metod.

Emellertid framhöll bevillningsutskottet vid 1944 års riksdag (bet. nr 35, s.
35), att utskottet funne den i nyssnämnda proposition föreslagna nya metoden
ur principiell synpunkt vara att föredraga framför den äldre och att den
nya metoden därför borde genomföras. Utskottet hyste dock av angivna
skäl betänkligheter mot ett genomförande därav redan vid 1945 års allmänna
fastighetstaxering. Utskottet förordade därför ett uppskov med genomförande
av den nya metoden till den närmast efter 1945 års taxering följande

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

3

allmänna fastighetstaxeringen. Utskottet förutsatte att under den ytterligare
tid, som komme att stå till buds, detaljerna i den nya metoden överarbetades
och i den mån så kunde ske förenklades. Vidare borde enligt utskottets
mening ytterligare provtaxeringar äga rum för vinnande av ökad kännedom
om den nya metodens verkningar. — 1 anledning av vad utskottet sålunda
anfört tillkallade dåvarande chefen för finansdepartementet jämlikt Kungl.
Maj :ts bemyndigande den 12 december 1947 särskilda sakkunniga (1947 års
skogstaxeringssakkunniga) för att verkställa en överarbetning av 1944 års
förslag till ändrade grunder för taxering av skogsmark och växande skog.

Såsom framgår av den till 1949 års riksdag avlämnade propositionen nr
52 med förslag till förordning om uppskov med allmän fastighetstaxering,
anmälde de sakkunniga i början av januari 1949, att viss del av utredningsarbetet
blivit försenat av olika anledningar, över vilka de sakkunniga
icke kunnat råda. Någon bestämd utfästelse rörande tidpunkten, då betänkandet
kunde avlämnas, kunde de sakkunniga icke göra.

I sistnämnda proposition framhöll dåvarande chefen för finansdepartementet,
att i det sålunda uppkomna läget det finge anses uteslutet att förelägga
1949 års riksdag vid dess vårsession förslag till skogsvärderingsinstruktion
enligt den nya metoden. Man hade då att välja mellan att genomföra
allmän fastighetstaxering år 1950 med användning av hittills gällande
metod för skogstaxering eller att uppskjuta hela taxeringen. I propositionen
förordades det senare alternativet.

Sedan 1949 års bevillningsutskott (betänk, nr 15) tillstyrkt bifall till propositionen,
beslöt riksdagen i enlighet med utskottets hemställan.

1947 års skogstaxeringssakkunniga ha sedermera i december 1949 överlämnat
betänkande med förslag till grunder för taxering av skogsmark och
växande skog.

Departementschefen. 1947 års skogstaxeringssakkunniga ha numera fullgjort
sitt uppdrag i det att betänkande med förslag till grunder för taxering
av skogsmark och växande skog framlagts. Betänkandet har i mitten
av december 1949 remitterats till ett stort antal myndigheter och organisationer.
Remisstiden utlöper den 1 april 1950. Med hänsyn till betänkandets
omfattning samt de invecklade och betydelsefulla spörsmål, som däri behandlas,
har en kortare remisstid ansetts icke böra ifrågakomma.

I sådant läge är det uteslutet, att en på de sakkunnigas betänkande grundad
proposition skulle kunna föreläggas innevarande års riksdag vid dess
vårsession. Fråga uppkommer då huruvida den till år 1951 uppskjutna allmänna
fastighetstaxeringen bör ytterligafe uppskjutas eller om densamma
bör genomföras med användning av hittills gällande metod för skogstaxering.

Vid ett ställningstagande till detta spörsmål torde i huvudsak samma synpunkter
göra sig gällande som de, vilka anlades vid prövningen av den föregående
år föreliggande uppskovsfrågan. För ett ytterligare uppskov talar
alltså önskvärdheten att — på sätt 1944 års bevillningsutskott förutsatt —

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

den nya metoden måtte vinna tillämpning redan vid nästa allmänna fastighetstaxering.
För ett uppskov talar vidare det nuvarande labila läget å
fastighetsmarknaden. Mot ett uppskov talar å andra sidan det mindre tillfredsställande
förhållandet att de nuvarande taxeringsvärdena beträffande
vissa slag av fastigheter sannolikt ligga avsevärt under de allmänna saluvärdena.
Såsom anmärktes i propositionen nr 52 vid föregående års riksdag
torde dock detta förhållande för närvarande icke hava alltför stor betydelse.
Det kan nämligen antagas att de fastigheter, beträffande vilka skillnaden mellan
marknadsvärdet och taxeringsvärdet är störst, antingen giva så god avkastning,
att nettointäkten i allmänhet överstiger garantiskatteavdraget,
eller äro belägna i kommuner, för vilka fastighetsskatten har relativt liten
betydelse.

Vid prövning av skälen för och emot ett ytterligare uppskov med den allmänna
fastighetstaxeringen finner jag övervägande skäl tala för att ett sådant
uppskov nu beslutas. Jag förordar sålunda, att den allmänna fastighetstaxering,
som författningsenligt skall äga rum år 1951, uppskjutes till
år 1952.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ett inom finansdepartementet
utarbetat förslag till förordning om ytterligare uppskov med allmän
fastighetstaxering.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Lars Lemne.

498285

Stockholm. IsaaciMarcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.