Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
1
Nr 239.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa
ändringar i gällande tulltaxa, m. m.; given Stockholms
slott den 24 mars 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929
(nr 316);
2) förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution;
dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Sedan den inom Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa
arbetande Inland Transport Committee låtit utarbeta förslag till tullkonventioner
för turisttrafik, för kommersiella vägfordon samt för internationell
godstransport å väg, ha vissa europeiska stater träffat överenskommelse
om provisorisk tillämpning av konventionernas bestämmelser från
och med den 1 januari 1950. För att möjliggöra Sveriges anslutning till
denna överenskommelse föreslås i propositionen dels ändringar av tulltaxeförordningens
bestämmelser angående tullfrihet för vissa av resande medförda
förnödenheter och turistpropagandamaterial samt angående temporär
tullfrihet för transportmedel dels ock införande av bestämmelser om befrielse
från tull för transportmedel, för vilket temporär tullfrihet enligt tulltaxeförordningen
medgivits och vilket blivit genom olycka svårt skadat.
I propositionen föreslås därjämte ändringar i fråga om tulltaxeringen av
1 llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 239.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
följande varuslag, nämligen dels plantor av avenbok, dels konstplaster och
arbeten därav samt vissa varor, innehållande konstplast, dels vissa råvaror
för tillverkning av konstplaster och uppblötningsmedel, dels träsprit
(metanol), dels vitaminer, vitaminkoncentrat och andra vitaminhaltiga beredningar,
dels amylalkohol, avsedd att användas uteslutande för tillverkning
av kalium- och natriumxantogenat, dels vävnader och linor av nylon,
avsedda uteslutande för tillverkning av fallskärmar, dels ock ekolod och
delar därtill, avsedda att installeras i däckade fiskefartyg.
Vidare framlägges förslag om införande av vissa bestämmelser om flygindustrirestitution
i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående
tullrestitution. I anslutning härtill föreslås avskaffande av tullen för flygplan
med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
3
Förslag
till
förordning om ändring i tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316).
Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ samt 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
5 §•
Tullfrihet åtnjutes för: Tullfrihet åtnjutes för:
e) andra förnödenheter, tillhöriga
resande eller å transportmedel anställda
personer, i den mån förnödenheterna
prövas icke överstiga behovet
under resan; ock skola till sådana
förnödenheter jämväl hänföras begagnad
velociped samt av resande
medförd handfotografikamera, skrivmaskin
eller grammofon, där föremålet
är begagnat och av den resande
införes för eget bruk och icke i
handelssyfte; dock skall om resandes
och avmönstrande sjöfolks rätt
att för eget bruk tullfritt medföra
färdiga tobaksvaror och cigarrettpapper
gälla vad särskilt stadgas;
y) varor, som avses i konventionen
den 11 oktober 1933 för underlättande
av det internationella utbytet
av undervisningsfilm, i den mån
Konungen förordnar, att tullfrihet
för sådana varor skall äga rum; samt
z) tryckalster, härunder inbegripna
kartor, bilder, planschverk samt
1 Senaste lydelse se beträffande 5 § 1940: 279,
1 mom. 1938:78.
e) andra förnödenheter, tillhöriga
resande eller å transportmedel anställda
personer, i den mån förnödenheterna
prövas icke överstiga behovet
under resan; och skola till sådana
förnödenheter jämväl hänföras
velociped, handfotografikamera,
skrivmaskin, grammofon eller radiomottagningsapparat,
där föremålet är
begagnat och av den resande införes
för eget bruk och icke i handelssyfte;
dock skall om resandes och avmönstrade
sjöfolks rätt att för eget bruk
tullfritt medföra färdiga tobaksvaror
och cigarrettpapper gälla vad särskilt
stadgas;
y) varor, som avses i konventionen
den 11 oktober 1933 för underlättande
av det internationella utbytet
av undervisningsfilm, i den mån
Konungen förordnar, att tullfrihet
för sådana varor skall äga rum;
z) tryckalster, härunder inbegripna
kartor, planschverk samt med bil
beträffande
7 § 1947: 240 och beträffande 8 §
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Nuvarande lydelse:
med bilder försedda reklamskyltar
och reklamplakat, vilka hava till syfte
att göra reklam för resor till främmande
länder eller att sprida kännedom
i allmänhet om dessa länder,
allt dock på villkor att tryckalstren
äro ämnade att här i riket kostnadsfritt
utdelas samt att de införas från
land, som medgiver Sverige motsvarande
förmån.
7
Tullfrihet under viss tid åtnjutes
för:
Föreslagen lydelse:
der försedda reklamskyltar och reklamplakat,
vilka tryckalster äro ämnade
att här i riket kostnadsfritt utdelas,
ävensom bilder, dioramor, klichéer,
skioptikonbilder och, i den mån
Konungen därom förordnar, framkallad
kinematografisk film, allt
dock på villkor, att varorna hava
till syfte att göra reklam för resor
till främmande länder eller att sprida
kännedom i allmänhet om dessa
länder; samt
å) blanketter till passersedlar,
godslistor och dylika handlingar, som
äro avsedda att begagnas vid internationell
samfärdsel med fordon eller
luftfartyg.
§•
Tullfrihet under viss tid åtnjutes
för:
d) kreatur, vilka — — — gå i
bet.
Angående den tid och de villkor,
under vilka tullfrihet, som ib) sägs,
må åtnjutas, så ock angående tid för
åtnjutande jämlikt bestämmelserna
under a) av tullfrihet för järnvägsmateriel
eller delar till luftfartyg
förordnar Konungen. I övrigt må tullfrihet
enligt denna paragraf icke åtnjutas
för längre tid än tre månader
efter införseln, dock må för särskilt
fall medgivas utsträckning av sistnämnda
tid intill ett år.
8 §•
1. Tullfrihet under viss tid må på
särskild framställning medgivas för:
d) kreatur, vilka — — — gå i
bet.
Angående den tid och de villkor,
under vilka tullfrihet, som i a) och
b) sägs, må åtnjutas, förordnar Konungen.
I övrigt må tullfrihet enligt
denna paragraf icke åtnjutas för
längre tid än tre månader efter införseln,
dock må för särskilt fall
medgivas utsträckning av sistnämnda
tid intill ett år.
1. Tullfrihet under viss tid må på
särskild framställning medgivas för:
d) instrument, redskap — — — d) instrument, redskap — — —
icke medgives; icke medgives;
e) radiomottagningsapparat, som e) radiomottagningsapparat, vilken
medföres av resande, vilken endast medföres av resande, som endast till
-
Kungl, Maj:ts proposition nr 239.
5
Nuvarande lydelse:
tillfälligtvis skall vistas inom riket;
samt
f) sto, som---därefter åter
utföras.
Tullfrihet enligt---att ut
föras.
Föreslagen lydelse:
fälligtvis skall vistas inom riket, men
för vilken tullfrihet enligt 5 § e) icke
medgives; samt
f) sto, som---därefter åter
utföras.
Tullfrihet enligt —--att ut
föras.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Förslag
till
förordning om ändring i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution.
Härigenom förordnas, dels att i förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution skall närmast efter 3 § införas en ny paragraf, betecknad
3 a §, av nedan angivna lydelse, dels ock att 6 och 10 §§ samma förordning1
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
3 a §.
Idkare av verkstadsrörelse ävensom flygplansägare äger att efter verkställd
byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning, inberäknat
förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt flygplan med en
tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram, utländskt flygplan även med en
tjänstetomvikt av 7 500 kilogram eller därunder, för vilkas byggnad, ombyggnad,
reparation, inredning eller utrustning använts av honom från utlandet
införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull
(flygindustrirestitution) för en motsvarande myckenhet materialier eller
andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet. Rätt till flygindustrirestitution gäller jämväl
i avseende å materialier, som gått förlorade vid arbetets utförande.
6 §•
Förutom i---- skäl föreligga.
Tullrestitution enligt---infört varan.
Har transportmedel, för vilket tullfrihet under viss tid enligt tulltaxeförordningen
medgivits, blivit genom olycka svårt skadat innan det skolat
återutföras, må Konungen förordna om befrielse från tull för transportmedlet.
Sådan befrielse må dock icke beviljas i andra fall än där transportmedlet
överlåtes till statsverket eller under tullkontroll förstöres.
Har eljest från tullverket utlämnad vara, beträffande vilken tullfrihet
under viss tid enligt tulltaxeförordningen medgivits eller förutsättningar för
sådan tullfrihet uppenbarligen varit för handen, blivit förstörd eller gått förlorad,
innan varan skolat återutföras, ankommer på prövning av Konungen,
huruvida och i vad mån befrielse från eller restitution av tull för varan må
1 Senaste lydelse av 6 § se 1948:233. — I 6 § föreslås i huvudsak endast den ändringen, att i
paragrafen införes ett nytt tredje stycke, och 10 § föreslås ändrad allenast på så sätt, att i första
punkten intages en hänvisning även till 3 a §.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
7
åtnjutas. Sådan befrielse eller restitution må dock icke beviljas i andra fall
än då varan förstörts på grund av myndighets föreskrift eller gått förlorad
genom olycka eller annan liknande händelse, varöver den som infört varan
icke skäligen kunnat råda.
10 §.
På prövning av Konungen skall bero, huruvida i särskilda fall utsträckning
av de i 2, 3 och 3 a §§ fastställda tidrymder må medgivas. Likaledes
skall på prövning av Konungen bero, huruvida tullrestitution, som avses i
nämnda paragrafer, må medgivas jämväl i det fall, att hinder uppstått för
artiklarnas användning för de i sagda paragrafer omförmälda arbeten och
artiklarna på grund därav återutföras, liksom ock i det fall, att det för sökanden
skulle medföra synnerlig kostnad eller olägenhet att visa, att de
använda artiklarna äro av utländskt ursprung, men han ådagalagt, att de till
myckenhet och beskaffenhet överensstämma med de av honom införda.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.
Vad i 3 a § stadgas angående flygindustrirestitution skall dock äga giltighet
jämväl beträffande i paragrafen avsett arbete, som slutförts under tiden
från och med den 1 januari 1950.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jordbruks-,
handels- och inrikesdepartementen anmäler chefen för finansdepartementet,
statsrådet Sköld, fråga om vissa ändringar i gällande tulltaxa, m. m.
samt anför därvid följande.
Ändringar i tulltaxeförordningen och tullrestitutionsförordningen
med anledning av Sveriges anslutning till vissa konventioner.
Inom Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa arbetar
en särskild kommitté, Inland Transport Committee, i syfte att till främjande
av Europas återuppbyggnad undersöka möjligheterna att underlätta
internationella landtransporter. Därvid har inom ett särskilt arbetsutskott,
sammansatt av representanter för tull- och transportmyndigheter inom de
i ekonomiska kommissionens arbete deltagande länderna — däribland Sverige
— utarbetats förslag till tre tullkonventioner, som syfta till att förenkla
tullformaliteterna för den internationella trafiken, huvudsakligen vägtrafiken.
Förslagen ha rubricerats
1) förslag till internationell tullkonvention för turisttrafik,
2) förslag till internationell tullkonvention för kommersiella vägfordon
samt
3) förslag till tullkonvenlion för internationella godstransporter å väg.
I avvaktan på att de tre konventionsförslagen framdeles må bliva föremål
för vidare bearbetning och slutbehandling vid en ifrågasatt världskonferens
ha vissa europeiska stater genom befullmäktigade ombud den 16 juni
1949 i Geneve undertecknat en överenskommelse om provisorisk tillämpning
av konventionsförslagens bestämmelser från och med den 1 januari 1950.
Denna överenskommelse är i svensk översättning så lydande.
Med hänsyn till att ekonomiska kommissionen för Europa utarbetat 1)
förslag till internationell tullkonvention för turisttrafik, 2) förslag till internationell
tullkonvention för kommersiella vägfordon samt 3) förslag till tull
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 9
konvention för internationella godstransporter å väg (i det följande betecknade
med uttrycket »konventionsförslagen»), vilkas texter finnas fogade
till denna överenskommelse och anses utgöra en integrerande del därav,
med hänsyn till att den konferens rörande landsvägs- och biltransporter,
som Förenta Nationerna kommer att öppna i Geneve den 23 augusti 1949,
närmare skall överväga de villkor, på vilka världskonventioner rörande i
dessa förslag avhandlade frågor och förhållanden skola kunna avslutas,
med hänsyn till att de till denna överenskommelse anslutna regeringarna
äro angelägna om att förslagens bestämmelser måtte bli föremål för tillämpning
så snart som möjligt, i avvaktan på att ovannämnda världskonventioner
skola träda i kraft, ha de till denna överenskommelse anslutna regeringarna
överenskommit som följer:
Artikel I.
De avtalsslutande regeringarna förbinda sig att tillämpa de i konventionsförslagen
ingående bestämmelserna gentemot varandra. Varje avtalsslutande
regering äger dock rätt, att, samtidigt med att den undertecknar denna överenskommelse
eller ansluter sig därtill, förklara att denna åtgärd icke gäller
för mer än ett eller två av de upprättade förslagen. Varje avtalsslutande
regering, vars signatur eller anslutning icke gäller samtliga tre förslag, kan
när helst så önskas, genom därom till Förenta Nationernas generalsekreterare
lämnad notifikation, förklara, att dess signatur eller anslutning jämväl
skall avse ytterligare något eller båda de andra konventionsförslagen.
Artikel II.
1. Undertecknandet av denna överenskommelse eller därtill gjord anslutning
skall, såvida en förklaring i motsatt riktning icke göres vid tidpunkten
för undertecknandet eller anslutningen, endast anses hänföra sig till den
avtalsslutande regeringens eget territorium.
2. Varje avtalsslutande regering kan, när helst så önskas, genom att därom
notifiera Förenta Nationernas generalsekreterare, förklara, att denna
överenskommelse jämväl avser ett eller flera andra territorier, för vilka den
är internationellt ansvarig. Regeringen i fråga skall då meddela, om utvidgningen
hänför sig till något enstaka förslag eller till flera av dem, vilket i så
fall skall närmare specificeras.
Artikel III.
1. Denna överenskommelse träder i kraft den 1 januari 1950.
2. Den skall anses ha upphört att gälla om, vid en viss given tidpunkt,
de avtalsslutande regeringarnas antal är mindre än två.
3. överenskommelsen skall gälla för en tid av tre år. Såvida de avtalsslutande
regeringarna icke annorlunda besluta skall det vidare anses, att
överenskommelsen, efter utgången av denna period, förnyats för ytterligare
ett år i sänder.
Artikel IV.
1. Varje avtalsslutande regering kan säga upp denna överenskommelse
genom att därom avisera Förenta Nationernas generalsekreterare minst tre
månader före utgången av någon av de i art. III angivna perioderna. Uppsägningen
kan då avse samtliga konventionsförslag eller endast ett eller två
av dem.
2. Varje regering, som jämlikt art. II förklarat, att en utvidgning av
denna överenskommelses bestämmelser skall för dess del gälla för andra
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
territorier, kan, när helst så önskas, genom därom till Förenta Nationernas
generalsekreterare avgiven notifikation, förklara att överenskommelsen upphör
att gälla för något av de i notifikationen angivna territorierna; sådan
notifikation träder i kraft tre månader efter dess mottagande.
Artikel V.
I händelse de världskonventioner, som åsyftas i andra stycket av inledningen
härtill, skulle komma att avslutas, skall varje till denna överenskommelse
ansluten regering, som ansluter sig till en eller annan av dessa
konventioner, räknat från dagen för dessas ikraftträdande ipso facto anses
ha uppsagt denna överenskommelse i vad avser det eller de konventionsförslag,
som svarar mot den eller de konventioner, till vilka den kommit att
ansluta sig..
Artikel VI.
Denna överenskommelse skall till den 31 december 1949 ligga öppen för
undertecknande av de regeringar, som inbjudits att deltaga i utarbetandet
av konventionsförslagen. Efter sagda datum kunna regeringarna ansluta sig
därtill.
Artikel VII.
Denna överenskommelse kommer att deponeras hos Förenta Nationernas
generalsekreterare, som kommer att tillställa var och en av de avtalsslutande
regeringarna en vidimerad kopia därav, ävensom kopior av de anslutningar,
uppsägningar och notifikationer, som komma honom tillhanda. Generalsekreteraren
har bemyndigats att inregistrera denna överenskommelse
den dag, då den träder i kraft.
Vid förenämnda tidpunkt den 16 juni 1949 undertecknades överenskommelsen
av Belgien-Luxemburg och Nederländerna med förbehåll för ratifikation,
av Frankrike, Norge och Schweiz utan förbehåll samt av Storbritannien
och Nord-Irland med förbehåll att undertecknandet avsåge endast konventionsförslagen
1 och 2.
Sedermera har överenskommelsen undertecknats den 27 december 1949
av Österrike med förbehåll att undertecknandet gällde allenast konventionsförslagen
1 och 2, den 28 december 1949 av Tjeckoslovakien med förbehåll
dels för ratifikation och dels att undertecknandet hänförde sig allenast till
konventionsförslagen 2 och 3 samt den 29 december 1949 av Danmark utan
förbehåll.
Beträffande innehållet i de tre konventionsförslagen må följande summariska
redogörelse lämnas.
1. Förslaget till internationell tullkonvention för turisttrafik.
Förslaget innehåller bestämmelser om temporär befrielse från importtull
— under förutsättning att återutförsel skall äga rum — för transportmedel
och vissa icke importförbjudna förbrukningsartiklar, vilka för eget bruk
införas av personer som äga eller ha nyttjanderätt till transportmedlen och
artiklarna och som icke äro varaktigt bosatta inom vederbörande stats territorium.
Sådana transportmedel och artiklar skola upptagas i särskilda
1]
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
dokument, temporära importhandlingar, i vilka garanti lämnas för betalningen
av tull- och andra införselavgifter.
Vissa för resandes personliga bruk erforderliga effekter skola få temporärt
införas utan sådan temporär importhandling. Tullfrihet skall åtnjutas
för vissa angivna förnödenheter samt för bland annat material för turistpropaganda.
Temporära importhandlingar, gällande för alla eller vissa av de avtalsslutande
staternas territorier skola under beteckningen »carnets de passage
en douane» utfärdas på formulär, som fogats till konventionsförslaget. De
temporära importhandlingarna skola utställas av för ändamålet auktoriserade
sammanslutningar och givas en giltighetstid av högst ett år.
I övrigt innehåller förslaget bestämmelser för tillämpningen av systemet
med temporära importhandlingar m. m.
2. Förslaget till internationell tullkonvention för kommersiella vägfordon.
Detta konventionsförslag innehåller bestämmelser om temporär tullfrihet
för sådana utländska fordon, som användas i internationell vägtrafik för
kommersiell befordran av resande och gods. Förslaget är i huvudsak analogt
med förslaget i punkt 1.
3. Förslaget till tullkonvention för internationella godstransporter å väg.
Förslaget innehåller bestämmelser till underlättande av internationella
varutransporter å väg genom minskning av de tullformaliteter, som äro
föreskrivna vid passering av gränserna mellan olika stater. I princip innebär
förslaget att varor, som transporteras å väg i av tullmyndighet förseglade
fordon och behållare (containers) under vissa förutsättningar skola befrias
från tullbesiktning vid gränserna. Tullbesiktning skall alltså äga rum allenast
vid tullanstalterna å avsändningsorten och å bestämmelseorten.
En av förutsättningarna är att för godset utfärdats ett speciellt dokument,
»TIR-carnet», utfärdat av för ändamålet auktoriserad sammanslutning, som
garanterar att tullar och andra avgifter erläggas.
Andra förutsättningar äro, att fordonen eller godsbehållarna äro konstruerade
och utrustade enligt i konventionsförslaget givna bestämmelser,
syftande till att förhindra av- eller pålastning av gods under färden, samt
att TIR-carneten är utfärdad på därför fastställt formulär.
I övrigt innehåller förslaget åtskilliga detalj bestämmelser för systemets
tillämpning.
I detta sammanhang må vidare nämnas, att vid det pågående arbetet inom
Organisationen för europeiskt samarbete (OEEC) dryftats möjligheterna att
genom tullättnader främja turisttrafiken i Europa. Organisationen har vid
rådssammanträde den 17 november 1949 besluta antaga ett inom organisationen
framlagt konventionsförslag, som innebär att de deltagande länderna
förbinda sig att genomföra vissa tullättnader. Förslaget avser bl. a., att vissa
bestämmelser om införsel av turistpropagandamaterial skola på ett enhetligt
sätt genomföras av de i organisationen deltagande länderna.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 2-39.
Generaltullstijrelsen har i infordrat utlåtande den 21 januari 1950 framlagt
förslag till de författningsändringar, som erfordras vid svensk anslutning
till konventionsförslagen.
Beträffande erforderliga ändringar i tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) har styrelsen anfört följande.
Den tullfrihet, som enligt förslaget till tullkonvention för turisttrafik skall
medgivas för begagnade personliga effekter samt för vissa uppräknade föremål,
motsvaras i huvudsak av den tullfrihet, som för närvarande åtnjutes
jämlikt 5 § d) och e) tulltaxeförordningen. Emellertid gäller enligt sistnämnda
punkt i fråga om tullfrihet för handfotografikamera, skrivmaskin
eller grammofon bland annat det villkoret, att föremålet skall vara medfört
av resande. Då i konventionen föreskrives tullfrihet för dessa föremål utan
iakttagande av nämnda villkor, har styrelsen föreslagit, att ur 5 § e) av
förordningen orden »av resande medförd» skola utgå.
För radiomottagningsapparat, som medföres av resande, vilken endast tillfälligtvis
skall vistas inom riket, må för närvarande tullfrihet under viss tid
på särskild framställning åtnjutas enligt 8 § 1 mom. e) tulltaxeförordningen.
Med hänsyn till bestämmelserna i konventionsförslaget för turisttrafik
har styrelsen föreslagit, att tullfrihet för begagnad sådan apparat, som av
den resande införes för eget bruk och icke i handelssyfte, skall få åtnjutas
enligt 5 § e) samma förordning. Styrelsen har samtidigt föreslagit därav betingad
ändring i 8 § 1 mom. e) i förordningen.
För övriga i konventionsförslaget uppräknade föremål åtnjutes tullfrihet
redan med nuvarande lydelse av ifrågavarande 5 § e). För ernående av enhetlig
praxis har styrelsen dock för avsikt att utfärda vissa anvisningar i
anslutning till konventionstexten.
Enligt 5 § z) tulltaxeförordningen, vilken punkt tillkommit genom förordning
den 26 april 1940 (.nr 279), åtnjutes tullfrihet för tryckalster, vilka ha
till syfte att göra reklam för resor till främmande länder eller att sprida kännedom
i allmänhet om dessa länder, under villkor, bland annat, att tryckalstren
införas från land, som medgiver Sverige motsvarande förmån.
Den i tullkonventionen angående turisttrafik stadgade tullfriheten för turistpropagandamaterial,
vilken skall medgivas under förutsättning av återuttörsel,
är avsedd att i övrigt gälla under huvudsakligen samma villkor
som nyssnämnda tullfrihet enligt 5 § z) tulltaxeförordningen. Med hänsyn
härtill ha ifrågavarande konventionsbestämmelser inarbetats i nämnda
punkt i förordningen. Då emellertid nu gällande villkor om ömsesidighet
medför väsentligt merarbete för tullmyndigheterna och ofta förorsakar praktiska
svårigheter vid jämförelsen med liknande tullfrihetsförmåner, som beviljats
i främmande länder, har i förslaget till ändrad lydelse av sagda
punkt ej införts sistnämnda villkor. Beträffande framkallad kinematogratisk
film har styrelsen dock, bland annat med hänsyn till den höga tullsatsen
för sådan vara, ansett lämpligt att i 36 a g tillämpningsföreskrifterna
till förordningen föreslå en begränsning av tullfriheten genom villkor
om ömsesidighet.
I anledning av bestämmelser i samtliga tre konventionsförslag har styrelsen
föreslagit införande av en ny punkt å) i 5 g tulltaxeförordningen. Av
skäl, som förut beträffande 5 § z) angivits, har ej heller i denna punkt införts
någon föreskrift om ömsesidighet såsom villkor för tullfrihetens åtnjutande.
För fordon, som avses i konventionsförslaget för kommersiella vägfordon,
må tullfrihet under viss tid åtnjutas enligt 7 § a) tulltaxeförordningen. Sådan
tullfrihet må jämlikt sagda paragraf icke åtnjutas för längre tid än tre
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
månader efter införseln, dock att för särskilt fall utsträckning av sistnämnda
tid intill ett år må medgivas. I fråga om dylikt fordon, för vilket medföres
gällande passersedel, må enligt 42 och 51 §§ tillämpningsföreskrifterna
till nämnda förordning tullfriheten åtnjutas mot det att vid transportmedlets
in- och utförsel passersedeln uppvisas för tullmyndighet.
Enligt sistnämnda konventionsförslag skall fordon, för vilket vid införseln
företes passersedel, återutföras inom tiden för passersedelns giltighet.
För passersedel av typen carnet de passages en douane uppgår denna tid
enligt internationell sedvänja till ett år. Den i 7 § tulltaxeförordningen föreskrivna
begränsningen till tre månader av den tid, under vilken tullfrihet
enligt nämnda paragraf må åtnjutas, kan därför vid tillträde till ifrågavarande
konvention ej bibehållas i fråga om fordon, som avses i konventionen.
Styrelsen har föreslagit, att Konungen skall äga att i full utsträckning
förordna jämväl angående den tid och de villkor, under vilka tullfrihet, som
i 7 § a) sägs, må åtnjutas. På grund av bestämmelsen i det nuvarande fjärde
stycket av 42 § tillämpningsföreskrifterna till nämnda förordning, vilket
föreslås skola bibehållas oförändrat i denna del, komme därvid tullfrihet
för transportmedel mot företeende av passersedel att åtnjutas under samma
villkor, oavsett om tullfriheten medgives enligt 7 § a) eller b) i förordningen.
Generaltullstyrelsen har därjämte föreslagit sådan ändring i 6 § förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution att befrielse
från tull må, i den mån Konungen därom förordnar, åtnjutas för transportmedel,
för vilket tullfrihet under viss tid enligt tulltaxeförordningen medgivits
och vilket blivit genom olycka svårt skadat, innan det skolat återutföras.
Som villkor för befrielse från tull skall dock gälla att transportmedlet
överlåtes till statsverket eller förstöres under tullkontroll.
Departementschefen. Den internationella vägtrafiken har efter krigsslutet
erhållit en betydande omfattning både i vad den avser turisttrafik och i fråga
om godsbefordran. Åtskilliga svenska företag bedriva numera sådan trafik.
I den överenskommelse som, enligt vad förut omnämnts, träffats mellan
ett antal europeiska stater om provisorisk tillämpning av de inom ekonomiska
kommissionen för Europa utarbetade förslagen till tullkonventioner
har intagits ett uttryckligt stadgande om reciprocitet mellan de avtalsslutande
regeringarna. Det måste därför anses angeläget, att även Sverige snarast
möjligt ansluter sig till överenskommelsen.
Såsom generaltullstyrelsen anfört erfordras vissa ändringar i 5, 7 och 8 §§
tulltaxeförordningen samt i 6 § tullrestitulionsförordningen för att de i
konventionsförslagen givna bestämmelserna skola till fullo kunna tillämpas
för Sveriges vidkommande. Jag förordar, att dessa ändringar genomföras.
Ändringarna böra träda i kraft den 1 juli 1950.
Ändring i fråga om tullen för plantor av avenbok.
(Tulltaxenr JO: i—2.)
Plantor av al, alm, ask, asp, björk, bok, ek, gran, lind, lärk, lönn, poppel
och tall äro särskilt nämnda i tulltaxan under nr 40: \ (statistiskt nr 93: 1),
med tullfrihet. Plantor av andra skogsträd hänföras till tulltaxenr 40: 2
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
(statistiskt nr 95), med tull av 7 kronor för 100 kilogram, varjämte utgår
tilläggstull med 13 kronor för 100 kilogram enligt förordning den 31 januari
1932 (nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa.
Med utlåtande den 22 februari 1950 har generaltullstyrelsen till Kungl.
Maj :t överlämnat en framställning från skogsstyrelsen om tullfrihet för
plantor av avenbok.
I nämnda framställning har skogsstyrelsen anfört, bland annat, följande.
Genom kungörelse den 24 mars 1949 (nr 91) borttogs i enlighet med
beslut av 1949 års riksdag tullen för vissa uppräknade plantslag, varvid
dessa genom uppdelning av tulltaxenr 40 överfördes till nr 40: i. Av Kungl.
Maj :ts proposition nr 54 till nämnda riksdag framginge, att man därvid
avsett att upphäva tullen för alla skogsplantor. I tulltaxenr 40: i hade avenbok
emellertid ej medtagits, i följd varav detta trädslag fortfarande vore
fullbelagt. Då avenbokens virke vore synnerligen värdefullt och trädslaget
numera i den skogliga propagandan särskilt rekommenderades till underplantering
i ekskog för att höja ekens värdeproduktion, vore det av betydelse
att även avenboken befriades från tull. Något tulltekniskt hinder för
ändringen syntes ej föreligga.
Generaltullstyrelsen bar i nyssnämnda utlåtande erinrat om sin skrivelse
till riksdagens bevillningsutskott den 15 mars 1947 med yttrande över motionerna
197 i första kammaren och 301 i andra kammaren om utredning
angående tullfri införsel av frö och plantor av skogsträd, vari styrelsen uttalade,
bland annat, följande:
Grundtullen för levande växter, hänförliga till tulltaxenummer 40, har
varit gällande sedan den 24 juni 1906, och tilläggstullen har utgått sedan
den 1 februari 1932, då med hänsyn till det statsfinansiella läget tilläggstullar
infördes för ett stort antal umbärliga varor. Plantor av skogsträd
kunna emellertid uppenbarligen icke räknas till dylika varor, och skäl
synas därför tala för att tilläggstullen borttages för desamma. Såvitt styrelsen
kan bedöma, hava dock såväl de tullar, som nu utgå för tall- och granfrö,
som tullen och tilläggstullen å plantor av skogsträd jämförelsevis liten
betydelse ur de synpunkter, som framkommit i de väckta motionerna.
Generaltullstyrelsen har vidare förklarat sig icke ha något att erinra mot
att tullfriheten för vissa slag av plantor utsträcktes att omfatta jämväl
plantor av avenbok.
Genom kungörelsen den 10 mars 1950, nr 64, som träder i kraft den 1 april
1950, har förordnats bl. a. att plantor av avenbok icke må införas till riket
utan skogsstyrelsens tillstånd.
Departementschefen. I likhet med skogsstyrelsen och generaltullstyrelsen
anser jag, att plantor av avenbok böra befrias från tull och tilläggstull. Jag
tillstyrker därför, att i tulltaxenr 40: i — däri stadgas att tull icke skall
utgå för plantor av vissa trädslag — upptagas jämväl plantor av avenbok.
Kungl. Maj ds proposition nr 239.
15
Ändring beträffande tulltaxeringen av konstplaster och
arbeten därav.
(Tulltaxenr 103, 1110: i—1112, m. fl.)
Uttrycket plast är ett relativt nytt begrepp och förekommer icke i tulltaxan.
I denna användes för att beteckna konstgjorda plaster i allmänhet
antingen ordet konstharts eller uttrycket formbara, konstgjorda ämnen. En
plast torde kännetecknas därav, att den utgör eller som karakteristisk beståndsdel
innehåller en högmolekylär organisk förening samt att den är
eller under något tillverkningsstadium varit plastiskt formbar. Även naturliga
ämnen av den beskaffenhet, som nu angivits, böra räknas såsom plaster.
Av naturplaster äro bl. a. följande nämnda i tulltaxan, nämligen paraffin,
ceresin, jordvax, beck, asfalt, gelatin, naturhartser, vegetabiliska och animaliska
vaxer samt kautschuk.
I tulltaxan finnes icke någon särskild avdelning eller rubrikgrupp för
samtliga konstgjorda plaster och arbeten därav, varför dessa artiklar bliva
hänförliga till ett stort antal olika nummer. Sådana konstgjorda plaster,
som kunna innefattas i beteckningarna »konstharts» och »formbara, konstgjorda
ämnen», äro emellertid jämte i tulltaxan ej särskilt nämnda arbeten
av dylika plaster upptagna under tulltaxenr 103 (statistiskt nr 235: i) och
nr 1110: i—1112 (statistiska nr 2037: i—2040:2). Dessa nummer ha den
lydelse, som framgår av uppställning å sidan 16.
För varor, hänförliga till tulltaxenr 1111, utgår — förutom angiven tull
av 80 kronor för 100 kilogram -— tilläggstull med 40 kronor för 100 kilogram
enligt förordning den 31 januari 1932 (nr 15) med tillägg till gällande
tulltaxa.
Tulltaxenr 1110: i—4 och nr 1112 hade ursprungligen ett annat innehåll.
Nr 1110 upptog nämligen då det oarbetade materialet samt plattor, stänger,
rör och vissa andra halvfabrikat, med tullfrihet, och nr 1112 omfattade varor,
ej särskilt nämnda, med tull av 10 procent av värdet. De nu gällande
tullsatserna för härdbara eller härdade konsthartser, avsedda för pressningsändamål,
samt arbeten därav, ej särskilt nämnda (nr 1110: i—3), infördes i
enlighet med beslut av 1935 års riksdag. Tulltaxenr 1110:2 upptog emellertid
från början endast plattor och rör men utvidgades genom beslut av 1949
års riksdag att omfatta jämväl stänger.
Till tulltaxenr 103 hänförliga plaster ha i huvudsak användning såsom
råvaror för lack- och fernissindustrien, under det att oarbetade plaster, hänförliga
till nr 1110: 1 och nr 1110:4, användas för framställning av plastartiklar
genom pressning, gjutning eller sprutning. Nr 1110: 1 avser de
härdbara eller härdade plasterna och nr 1110:4 de icke härdbara (termoplastiska).
Följande konstgjorda plaster äro särskilt upptagna i tulltaxan, nämligen
csterharts (nr 103), konstgjort vax (nr 116), linoxin (linolja, oxiderad till
fast form, nr 252), kollodiumbomull (nr 284), syntetisk kautschuk (nr 323),
16
Kungl. Mapts proposition nr 239.
taxe -
103
1110:
1110:
1110:
1110:
1111
1112
Statistiskt
nr
232—235:
2037: i
2037: 2
2037: 3
2037: 4,
2038,
2038: i
2039
2040: l
-
Harts, även härdat, esterharts samt sulfatharts,
även destillerat; terpentin, tjock, och
annan balsam, även konstgjord; ävensom
konstharts, ej särskilt nämnt............
Bakelit och andra för pressningsändamål avsedda,
härdbara eller härdade konsthartser
samt arbeten därav, ej särskilt nämnda,
även innehållande papper, spånadsämne
e. dyl.:
oarbetade...........................N
plattor, stänger och rör..............N
andra arbeten................... 100 kr.
Celluloid, cellon, cellofan, gaudafil, galalit,
ambroin, eburin och andra liknande formbara,
konstgjorda ämnen, ej hänförliga till
annat nummer:
oarbetade, härunder inbegripna plattor,
stänger, rör, tangentskivor, knivskaft
samt ämnen och delar därtill; kamämnen;
ävensom cellulosaacetat.....
arbetade, ej särskilt nämnda:
av celluloid eller galalit............E
andra slag................... 100 kr.
Tull
för tO0 kg
kronor
fria
20
50
15
fria
80: —
10: —
faktis (nr 324: i) och vulkanfiber (nr 367). En del plaster tulltaxeras enligt
praxis såsom kemiska preparat, ej särskilt nämnda (nr 223), med tull
av 15 procent av värdet. Bland dessa må särskilt nämnas vissa icke mjukgjorda
cellulosaderivat, såsom etyl- och bensylcellulosa, cellulosapropionat
och cellulosabutyrat.
Vissa varor av plaster — härdbara såväl som icke härdbara — äro på
grund av användning eller beredning hänförliga till andra nummer i tulltaxan.
Sålunda falla med lösningsmedel försatta plaster, avsedda att användas
som lacker eller för tillverkning av lacker, under nr 254:2 eller, om de
innehålla sprit, under nr 253:2. Lim och bindemedel av plast hänföras allt
efter beskaffenheten till nr 278 eller nr 279—280. En del plaster med inblandning
av uppmjukningsmedel anses utgöra ersättningsmedel för kautschuk
och hänföras i oarbetat skick till tulltaxenr 324: 1; plattor, slangar och
vissa andra liknande varor av sistnämnda material tulltaxeras enligt bestämmelserna
för arbeten av faktis och andra dylika ersättningsmedel för kautschuk.
Av vissa plaster framställas konstgjorda fibrer, vilka, då de utgöra
spånadsämnen, hänföras till avdelning XI i tulltaxan. Konstfibrer, avsedda
Kungl. Maj ris proposition nr 239.
17
för borstfabrikation och inkommande i korta längder, betraktas i regel såsom
tagelsurrogat och tulltaxeras då enligt tulltaxenr 105.
I en den 28 december 1949 dagtecknad skrift har Svenska plastföreningen
hemställt, att Kungl. Maj:l måtte i proposition till 1950 års riksdag föreslå
vissa ändringar i fråga om tullbeskattningen av plaster och arbeten därav.
Föreningen, som hänvisat till att föreningen representerade inom plastbranschen
verksamma företag, såväl tillverkare som förbrukare och importörer,
har i sin skrivelse anfört bl. a. följande.
På grund av plastindustriens snabba frammarsch uppfyller nuvarande
tulltaxa ej de fordringar på konsekvens och enhetlighet, som måste anses
nödvändiga. Den nuvarande tulltaxan bygger i stort sett på de utredningar,
som verkställdes av 1906 års tullkommitté, då plastbegreppet över huvud
taget var okänt. Visserligen genomfördes eu teknisk tulltaxerevision år
1929 på basis av förslag från 1925 års tulltaxerevision, men ännu vid denna
tidpunkt kunde tillkomsten och betydelsen av de moderna plasterna endast
i mycket begränsad omfattning förutses. Det dröjde till år 1935, innan vissa
nödvändiga kompletteringar genomfördes och detta skedde då inom de
härdbara plasternas område, medan de termoplastiska materialen förblevo
obeaktade. Orsaken till att de termoplastiska materialen ej upptogos till diskussion
vid denna tidpunkt var att dessa först fick sin stora tekniska och
kommersiella betydelse strax före och under andra världskriget. Utvecklingen
har visat, att det inte blott varit möjligt utan även för landets försörjning
i högsta grad nödvändigt att bygga en industri för tillverkning och
bearbetning av dessa senare material. Samtidigt kunde industrien kring de
härdbara plasterna i stor utsträckning utvidgas. Man har alla skäl understryka,
att den inhemska plastindustriens vidare utveckling, speciellt vad
avser tillverkningen av de för halv- och helfabrikat erforderliga basprodukterna,
i hög grad är beroende av tullfrågornas snara tillrättaläggande.
1947 tog'' föreningen initiativ till ett närmare studium av de tulltekniska
frågor, som ligga inom branschens intressesfär. För detta ändamål tillsattes
en speciell tulltaxekommitté med representanter för tillverkare, förbrukare
och importföretag. För att fä frågorna så allsidigt som möjligt belysta
ha inom kommittén dessutom medverkat representanter för generaltullstyrelsen,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, statens industrikommission
samt Sveriges kemiska industrikontor.
Arbetet inom föreningens tulltaxekommitté har från början varit inriktat
på två skilda mål, nämligen dels att åstadkomma en lämplig systematisk
indelning av plastområdet och dels att uppgöra förslag till sådana nya
tullsatser på detta område, vilka kunna accepteras av såväl landets tillverkare
som förbrukare av dessa varor. Beträffande den första uppgiften balett
förslag utarbetats, som täcker de fordringar, vilka på utvecklingens nuvarande
ståndpunkt kunna ställas på eu logisk och detaljerad systematisk
indelning. Föreningen blev i anslutning till detta arbete i tillfälle att deltaga
i de förhandlingar, som föras i Bryssel inom Groupe d’études pour
(''union douaniere européenne, varvid föreningens förslag till tullnomenklatur
i fråga om de stora linjerna blivit accepterat som grund för brysselförslaget.
Föreningen har därjämte erinrat om det värde, som den svenska plastindustrien
haft för landets försörjning på skilda områden, samt Om dess betydelse
ur militär beredskapssynpunkt. Den höga svenska kostnadsnivån
*2 Iiihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Xr 230.
18
Kungl. Mcij.ts proposition nr 239.
och de höga kol- och kokspriser, som Sverige för närvarande finge betala,
försatte emellertid industrien i en ogynnsam ställning i förhållande till konkurrenterna
i länder med lägre löner och råvarukostnader. Därtill konune
att behövliga råvaror ofta vore belagda med tull, under det att vissa plaster,
som tillverkades av dessa råvaror, vore tullfria. Föreningen har därför hemställt,
att tulltaxan måtte ändras i enlighet med ett av föreningen framlagt
förslag (alternativ I), upptagande en kemiskt-systematiskt uppställd
indelning av konstplasterna och omfattande ett femtiotal tulltaxenummer.
Enligt vad föreningen vidare framhållit hade vid uppgörandet av nämnda
förslag hänsyn tagits även till nödvändigheten av att tullbelägga sådana
plaster, som icke tillverkades inom landet, främst för att undvika en förskjutning
i användningen. Som ett undantag föresloge dock plastföreningen
tullfrihet tills vidare för icke mjukgjort cellulosaacetat, dock med det uttryckliga
förbehållet att frågan om ett lämpligt avpassat tullskydd för varan
upptoges till behandling, då planer på inhemsk tillverkning av varan uppkomme.
I fråga om tidpunkten för en revision av hithörande tullbestämmelser har
plastföreningen yttrat följande.
Föreningen hälsar med tillfredsställelse den handelspolitiska utveckling,
som synes föra mot en större frigörelse för industri och handel genom liberalare
handelsavtal länderna emellan samt genom införande av frilistning
och avskaffande av importregleringar. Så länge importregleringen existerade
i ursprunglig form, har från myndigheternas sida med fog kunnat hävdas,
att en revidering av tulltaxan ej vore av behovet omedelbart påkallad, enär
tullarnas betydelse som marknadsskyddande faktor förlorar i kraft vid en
licensmässigt dirigerad import. Som förhållandena nu gestalta sig och för
att en frilistning även av plastområdet skall kunna ske utan icke önskvärda
konsekvenser, är det av avgörande betydelse för plastindustrien, att Kungl.
Maj :t så snart som möjligt — redan till vårriksdagen 1950 — framlägger
proposition angående revidering av tullarna inom plastområdet.
Det är föreningen bekant, att man tidigast ett par år efter slutförandet av
förhandlingarna inom Groupe d’études pour 1’union douaniére européenne
avser att framkomma med ett genomgripande förslag till revidering av hela
lulltaxan. Emellertid är del av tidigare berörda skäl föreningens åsikt, att ett
sådant dröjsmål beträffande revidering av tulltaxan kommer att för den
svenska plastindustrien innebära mycket vittgående konsekvenser, varför
föreningen tillåter sig att alternativt framlägga ett komprimerat förslag till
provisorisk lösning av problemet.
Föreningens sistnämnda förslag (alternativ II) har erhållits genom en
sammandragning av det förstnämnda med bibehållande av tullsatscrna. De
föreslagna ändringarna skulle innebära, att oarbetade konstplaster belädes
med en tull av 10 procent av värdet, i vissa fall kombinerad med en minimitull
av 20 eller 30 kronor för 100 kg. För oarbetat cellulosaacetat utan tillsatser
skulle nu gällande tullfrihet bibehållas, och för halvfabrikat, såsom
plattor, stänger o. d., samt för andra ej särskilt nämnda arbeten av konstplaster
skulle tullen fastställas till 15 procent av värdet.
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
I olika skrifter till finansdepartementet ha vissa erinringar framförts mot
de av plastföreningen framlagda förslagen till ändringar av tulltaxans bestämmelser
på ifrågavarande område. Sålunda ha firman Borgs industrier
och sex andra företag, som i sin tillverkning använda importerade proteinplaster
och termoplastiska sprutmassor, i en den 28 januari 1950 dagtecknad
skrift hemställt, att tullfrihet måtte bibehållas för termoplastiska sprutmassor
samt plattor o. d. av proteinplaster och vissa cellulosaplaster.
Företagen ha även ansett, att den föreslagna tullfriheten för oarbetat
cellulosaacetat borde utvidgas alt gälla även de närstående produkterna cellulosaacetatbutyrat
och cellulosapropionat. Som skäl härför har framhållits
att den inhemska tillverkningen av termoplastiska sprutmassor vore obetydlig
och att någon tillverkning av proteinplaster ej förekomme. Ytterligare
nio företag ha uttalat sin anslutning till ändringsförslagen i nämnda
skrift. Vidare har Aktiebolaget Oscar Gottlow i en särskild skrift, dagtecknad
den 31 januari 1950, hemställt, att plattor o. d. av proteinplaster
finge, såsom hittills, vara fria från tull. Borstfabrikantföreningen har i en
skrift den 6 februari 1950 framhållit, att borstindustrien i icke obetydlig
utstiäckning arbetade med plast sasom ramaterial. Då industrien redan
nu hade att utstå en besvärande konkurrens med importerade borstar,
skulle denna konkurrens bliva mera kännbar, om råvaran belädes med tull
och nuvarande importtull på färdiga borstar bibehölles oförändrad. Slutligen
har Aktiebolaget Bröderna Claesson i en den 6 februari 1950 dagtecknad
skrift framfört liknande synpunkter beträffande den utländska
konkurrensen i fråga om vävnader, belagda med plast, samt celluloid.
^ver samtliga nu nämnda framställningar ha efter remiss kommerskollegimn
och generaltullstyrelsen den 4 mars 1950 avgivit gemensamt utlåtande.
Vid detta utlåtande ha fogats yttranden av Sveriges kemiska industrikontor
och Sveriges elektroindustriförening.
I sitt yttrande har Sveriges kemiska industrikontor inledningsvis anfört
följande.
Svenska Chemaco aktiebolag hemställde i framställning den 6 december
1947 om proposition till 1948 års riksdag med förslag, att antingen tullfrihet
infördes för vissa plaster och mjukgöringsmedel eller att sprutmassor
belädes med en importtull av 20 procent av värdet samt arbeten av plaster
med eu värdetull av 25 procent. I yttrande till kommerskollegium den 2
iebruari 1948 erinrade kontoret om att ifrågavarande sprutmassor enligt
gällande tulltaxeringspraxis kunde importeras tullfritt, medan tull utghmc
lör åtminstone flertalet av de för tillverkningen nödvändiga råvarorna.
Sökandebolaget hade i sin skrivelse räknat med att om något år kunna
täcka åtminstone större delen av sitt råvarubehov i Sverige. Med hänsvn
till möjligheten av eu inhemsk tillverkning av de råvaror, som bolaget till
en början avsåge att importera, ifrågasatte kontoret lämpligheten av alt
bohagets framställning tillmötesginges på det sätt. att tullfrihet medgåves
för ifrågavarande råvaror. Kontoret anförde emellertid samtidigt, att det
vore uppenbart att det förhållandet icke i längden finge bliva bestående
att bolaget måste erlägga tull för åtminstone flertalet av de använda råvarorna,
medan bolagets slutprodukter, sprutmassorna, kunde importeras
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
tullfritt. Bolaget hade i sin skrivelse alternativt föreslagit, att eu importtull
infördes även för sprutmassorna. Kontoret förklarade sig ha för avsikt
att ingående undersöka, huruvida och på vad sätt detta förslag skulle
kunna genomföras. Dessa utredningar kunde emellertid icke begränsas till
de av bolaget omnämnda varorna utan syntes böra omfatta samtliga konstplaster
och därav tillverkade produkter.
Efter att ha erinrat om den utredning, som företagits av svenska plastföreningen,
har kemikontoret berört förut omnämnda uttalanden i anledning
av plastföreningens förslag, som gjorts av ett antal förbrukare av plaster
(i kemikontorets yttrande benämnda »reservanterna»). Kemikontoret
har därvid anfört följande.
Reservanternas förslag går ut på att tullfrihet skall fastställas dels för
cellulosaacetatbutyrat och cellulosapropionat utan tillsats av andra ämnen,
dels för samtliga termoplastiska sprutmassor och dels för plattor o. dyl. av
vissa cellulosaplaster. Reservanterna föreslå däremot ingen förändring av
den värdetull av 15 procent, som enligt plastföreningens förslag skulle åsättas
arbeten av plaster. Deras inställning är i och för sig naturlig, om hänsyn
endast tages till en industrigrens önskemål av att åtnjuta tullfrihet för
använda råvaror men högsta möjliga tullskydd för därav framställda produkter.
De plaster, som utgöra råvaror för tillverkarna av press- och sprutgods
samt andra plastarbeten, äro i sin tur färdigfabrikat för den kemiska industrien
på området. Kemikontoret har sig bekant, att tillverkarna av vissa
avsedda plaster framfört den uppfattningen, att desamma borde åsättas en
värdetull av 15 procent. De ha kunnat motivera denna uppfattning med
bland annat det förhållandet, att en värdetull av 15 procent sedan gammalt
vore åsatt i tulltaxan ej särskilt nämnda kemiska produkter. När de nya
plasterna successivt framkommo på marknaden, hade det varit ganska naturligt
om man sökt placera dem under ifrågavarande tulltaxenummer respektive
hänfört dem till det sista numret i tulltaxan, vilket avser mer eller
mindre arbetade varor, som icke kunna hänföras under någon av de i tulltaxan
upptagna bestämmelserna (nr 1153). Även i detta fall hade tullsatsen
utgjort 15 procent av värdet. Denna tullsats måste betraktas som låg vid
jämförelse med tullsatserna för motsvarande produkter i de slora industriländerna,
vilka tull satser ofta överstiga 30 procent av värdet.
Kemikontoret vill gå ytterligare ett led tillbaka i tillverkningskedjan.
Plaster tillverkas i allmänhet av kemikalier, som i sin tur kunna betraktas
som färdigprodukter för vissa grenar av den kemiska industrien. Dessa
kemikalier äro i stor utsträckning sedan gammalt tullbelagda. Kemikontoret
har visserligen redan tagit initiativ till en halvering av tullen för eu
av de allra viktigaste kemikalierna, metanol, och kommer att föreslå slopandet
av tullen å vissa andra kemikalier för plasttillverkning. Men det är
av synnerligen stor vikt för vårt land att en inhemsk tillverkning av dylika
kemikalier förefinnes, och det är i allmänhet icke tänkbart att sänka det
sedan gammalt existerande tullskyddet för desamma. Den svenska industrien
på området är i regel handikappad av den omständigheten, att den
inhemska marknaden är väl liten för att medgiva byggandet av fabriker av
den storleksordning, som erfordras för att tillverkningskostnaderna skola
pressas ned så långt som möjligt, och det möter stora svårigheter att basera
en del av tillverkningen på export till följd av de i utlandet ofta förefintliga
mycket höga tullarna på ifrågavarande kemikalier. Den utländska
industrien kan med stöd av detta skydd på inlandsmarknaden vid behov och
Kungl. Maj. ts proposition nr 239. 21
med ekonomisk fördel exportera förefintligt produktionsöverskott till mycket
låga priser.
I vårt land föreligger ett visst allmänt behov av tullskydd för industriella
produkter med hänsyn till att arbetslönerna äro högre än flerstädes i utlandet.
Vid tillverkning av såväl kemikalier och plaster som arbeten av
plaster ingå emellertid arbetslönerna endast med en relativt ringa del i de
totala tillverkningskostnaderna. I större grad än på andra områden kan
behovet av tullskydd sättas i proportion till anläggningskostnaderna. Dessa
äro på förevarande områden i allmänhet störst för kemikalier, relativt
stora för sprut- och pressmassor men icke sällan relativt mindre för färdigfabrikaten,
för vilka däremot arbetslönerna spela en något större roll.
Enligt vad kemikontoret vidare omnämnt hade vid tullfrågans behandling
inom plastföreningen från plasttillverkarnas sida krav framförts om
införandet av en tull av 15 procent av värdet för såväl konstplaster som arbeten
därav. Det av föreningen framlagda förslaget upptoge emellertid för
oarbetade plaster en tull av 10 procent av värdet, dock i viss utsträckning
kombinerad med specifik minimitull. Förslaget omfattade vidare en höjning
av tullen för färdiga artiklar av termoplaster från 10 procent till 15 procent
av värdet, d. v. s. samma tull som gällde för ej särskilt nämnda artiklar
av bakelit och andra härdbara plaster. Denna höjning skulle uppväga den
tullbelastning, som komine att åvila de för tillverkningen av ifrågavarande
artiklar använda plasterna. Kemikontoret förordade emellertid vissa modifieringar
i plastföreningens förslag, vilka innebure ett tillmötesgående av
reservanternas synpunkter i flera avseenden. Enär kontoret utginge ifrån
att det i nuvarande läge vore angeläget, att så få ingrepp som möjligt gjordes
i tulltaxan, ville kontoret icke förorda, att något av plastföreningens
alternativ lades till grund vid ändring av taxan; kontoret hade i stället
framlagt ett eget förslag till de ändringar, som befunnes påkallade. I anslutning
härtill ifrågasatte kontoret införande av tullfrihet för vissa vid tillverkningen
av plaster använda kemikalier.
Kemikontoret har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka, att de föreslagna
ändringarna i tulltaxan på plastområdet vidtoges utan att samtidigt
vissa i kontorets yttrande ifrågasatta tulländringar genomfördes beträffande
lacker och lackfärger samt isolerad tråd och kabel. I fråga om borstar
med infattning av plast har kontoret förordat införande av en procentuell
minimitull som kompensation för tullhöjningen å plattor av akrylplast.
Sveriges elektroindustriförening har i sitt yttrande med hänvisning till
företagen utredning begärt höjning av tullen å plastöverdragen eller plastisolerad
tråd och kabel.
Kommerskollegiiun och generaUullstgrclsen anföra i sitt utlåtande bl. a.
följande.
Tillverkningen av konstplaster baseras i mycket hög grad på enkla kemiska
föreningar, vilka i allmänhet äro flytande eller gasformiga. Utgångsmaterialet
kan utgöras av en enda kemisk förening, som har sådan struktur,
att den kan omvandlas till eu högmolekylär produkt (polymerisalionsplast),
eller av två kemikalier, vilka kunna bringas att förena sig med var
-
-- Kungl. Maj :ts proposition nr 239.
andra (kondensationsplast). I vissa fall utgöres en av råvarorna av eu i
naturen färdigbildad, högmolekylär förening, t. ex. cellulosa, som genom
behandling med kemikalier överföres till eu konstplast. Kemikalier användas
även i stor utsträckning för alt mjukgöra vissa plaster, sä att produkterna
få de önskvärda egenskaperna.
De inom plastindustrien använda kemikalierna äro i allmänhet kända
sedan gammalt, även om de i åtskilliga fall fått större praktisk betydelse
t«»rst genom utvecklingen på plastområdet. Vissa kemikalier, såsom sprit,
lörtätade gaser, ättiksyra, fenol (karbolsyra), metanol, aceton, formalin
samt ett flertal mjukgöringsmedel, äro särskilt nämnda i tulltaxan. Övriga
inom plastindustrien använda kemikalier äro i regel hänförliga till tulltaxen
r 2211.
Med få undantag äro ifrågavarande kemikalier tullbelagda. En sänkning
av tullsatsen har emellertid föreslagits i propositionen nr 511 till 1950 års
riksdag beträffande ättiksyra och aceton. Kemikonloret har därjämte i sitt
yttrande föreslagit borttagandet av gällande tull för vissa andra inom plasttillverkningen
använda kemikalier, nämligen styrol (styren), alkvl- och
arylfenoler samt cykloliexanon.
I mitten av 1930-talet var den inhemska tillverkningen av konstplaster,
bortsett från kollodiumbomull, begränsad till för pressningsändamål avsedda,
härdbara fenoplaster. För dylika plaster infördes år 1935 en tull av
20 kronor för 100 kilogram med hänsyn därtill, att de vid tillverkningen
använda råvarorna voro tullbelagda. Nämnda vikttull motsvarar vid nuvarande
prisläge eu tull av omkring 10 procent av värdet.
Utvecklingen på konstplastområdet har särskilt på senare tid fortskridit
i allt snabbare takt och en mängd nya plaster ha tillkommit, vilka voro helt
okända vid tiden för nu gällande tulltaxas tillkomst. Inom de områden, som
omfatta konstgjorda plaster och arbeten därav, är tulltaxan därför i stort
behov av en revision. En sådan kan enligt ämbetsverkens uppfattning icke
anstå till dess att en allmän översyn av hela taxan kunnat företagas. Eu
omedelbar taxerevision beträffande konstplasterna synes ämbetsverken nödvändig
med hänsyn främst till det nyssnämnda förhållandet, att den inhemska
tillverkningen är belastad med tullar å kemikalier, som användas
vid plastframställning, medan däremot flertalet plaster ävensom vissa arbeten
därav för närvarande åtnjuta tullfrihet.
Bilagan I till plastföreningens underdåniga skrift upptager eu keinisktsystematiskt
uppställd, utförlig indelning av konstplasterna, som vid ett bifall
till framställningen komme att kräva ett stort antal tulltaxenummer
och innebära ett omfattande ingrepp i tulltaxan. Enligt ämbetsverkens mening
bör detta förslag upptagas till behandling först i samband med eu allmän
tulltaxerevision. Härför talar även den omständigheten, att det så
kallade brysselförslaget till en europeisk tullnomenklatur i vad gäller plaster
ännu icke slutligt utformats. Såvitt ämbetsverken kunnat finna skilja
sig i övrigt de i bilagorna I och II angivna förslagen endast med avseende på
specificeringen, medan de däremot synas överensstämma i fråga om tullsatserna.
Kemikontoret anför i sitt yttrande, att kontoret icke anser plastföreningens
förslag enligt bilaga I böra läggas till grund för de nu ifrågasatta tulltaxeändringarna.
Ej heller plastföreningens förslag enligt bilaga II förordas
av kontoret, som i stället framlagt ett eget förslag till tulltaxeändringar
på plastområdet. Enligt vad kemikontoret meddelat har plastföreningens
styrelse med frånträdande av föreningens tidigare framförda ståndpunkt
förklarat sig tillstyrka det av kontoret framlagda förslaget.
23
Kungl. Maj ds proposition nr 239.
Med hänsyn till vad sålunda upplysts lia ämbetsverken funnit, att kemikontorets
förslag lämpligen bör läggas till grund vid frågans behandling.
I likhet med kemikontoret ha ämbetsverken förordat, att alla i tulltaxan
ej särskilt nämnda konstplaster och arbeten därav upptoges i de nuvarande
tulltaxenumren 1110: i—1112. I överensstämmelse härmed borde
konstharts, ej särskilt nämnt, utgå ur tulltaxenr 103. Ämbetsverken ha vidare
anfört.
Följande i tulltaxan särskilt upptagna konstgjorda plaster beröras icke
av de föreslagna ändringarna, nämligen konstgjort vax (nr 110), syntetisk
kautschuk (nr 323), linoxin (nr 252) och faktis (nr 324: 1).
Enligt plastföreningens förslag skulle lösningar av plaster upptagas i
rubrikerna för plaster. Dylika lösningar ha användning som lacker eller
som bindemedel och hänföras i förra fallet till tulltaxenr 253: 2 eller 254: 2
och i senare fallet till nr 279 eller 280. Enligt kemikontorets mening böra
principerna för dessa varors tulltaxering icke ändras. Ämbetsverken ansluta
sig till denna uppfattning liksom till kontorets förslag, att konsthartslim
i fast form (t. ex. metyl- och oxietylcellulosa, karboximetylcellulosa
samt fenol- och karbamidhartslim) alltjämt skall tulltaxeras enligt nr 278.
Likaså ansluta ämbetsverken sig till kontorets mening, att ändring ej bör
vidtagas i fråga om tulltaxeringen av esterharts (tulltaxenr 103) och vulkanfiber
i plattor (nr 367) samt andra arbeten av vulkanfiber (nr 385—387).
(Enligt kontorets förslag skulle oarbetade, till annat nummer ej hänförliga
konstplaster, härunder inbegripna sprut- och pressmassor, uppdelas på
fyra tulltaxenummer, nämligen nr 1110 (med tullfrihet), nr 1111:1 och
1111:2 (med kombinerad vikt- och värdetull) samt nr 1111:3 (med enbart
värdetull).
Under nr 1110 ha upptagits cellulosaacetat, cellulosapropionat och cellulosabutyrat
utan tillsats av andra ämnen. Cellulosaacetat återfinnes i nu
gällande tulltaxa under nr 1110:4, med tullfrihet, under det att cellulosapropionat
och cellulosabutyrat hänföras till nr 223, med tull av 15 procent
av värdet. Med hänsyn till den inbördes likheten i fråga om såväl egenskaper
som användning synes det emellertid vara naturligt, att samtliga dessa
produkter likställas med varandra och med blandestrar av produkterna i
fråga, t. ex. cellulosaacetatbutyrat. Ämbetsverken vilja tillstyrka kontorets
förslag vad angår här avsedda varuslag.
Under nr 1111:1 har kontoret upptagit alkgder, kollodiumbomull samt
polijvinylklorid och sampolymerisat med vinylklorid, med tull av 30 kronor
för 100 kilogram och en minimitull av 10 procent av värdet. Alkyderna, som
vanligen utgöra föreningar av ftalsyra, glycerin och fettsyra, användas inom
färg- och fernissindustrien. Sådana modifierade alkyder ha enligt
praxis betraktats som »fasta lacker» och hänförts till tulltaxenr 254: 2,
med tull av 30 kronor för 100 kilogram. Lösningar av alkyder utgöra lacker
och hänföras till nr 254: 2 eller, om de innehålla etylalkohol, till nr 253: 2.
Polyvinylklorid och sampolymerisat med vinylklorid, vilka mjukgjorts, ha
enligt praxis ansetts utgöra »andra dylika ersättningsmedel lör kautschuk»
och därför hänförts till tulltaxenr 324: 1, med tull av 15 kronor för
100 kilogram. Ett överförande av alkyder, polyvinylklorid och sampolymeriserat
med vinylklorid till plastrubrikerna förutsätter, att nuvarande praxis
ändras, något som ämbetsverken för sin del vilja tillstyrka. Vad slutligen
angår kollodiumbomull (lågnitrerad cellulosa) hänföres denna vara nu till
tulltaxenr 284, med tull av 30 kronor för 100 kilogram.
Kontoret har vidare föreslagit, att pressmassor av härdbara plaster skola
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
upptagas i ett nytt tulltaxenr, till: 2, med tull av 20 kronor för 100 kilogram
och en minimitull av 10 procent av värdet. Sådana pressmassor hänföras
för närvarande till tulltaxenr 1110: 1, med tull av 20 kronor för 100
kilogram.
I efterföljande uppställning angivna produkter utgöra exempel på plaster,
vilka enligt kontorets förslag skulle komma att hänföras till nr 1111: 3,
med tull av 10 procent av värdet.
Av kondensationsplastcr:
rena eller modifierade fenoplaster, ej utgörande bindemedel; rena aminoplaster,
ej utgörande bindemedel; polyamider (nylon).
A v polymerisationsplaster:
polyetylen; polystyrol; polyvinylacetat; polyvinylacetaler; polyvinyletrar;
polymetakrylat (plexiglas).
Av omvandlade högmolekylära naturprodukter:
sprutmassor av cellulosaacetat och andra cellulosaestrar; etyl- och bensylcellulosa;
klorkautschuk; vissa modifierade harts syraplaster.
Till nr 1111: 3 skulle enligt kontorets förslag vidare hänföras vissa blandningar
(t. ex. av mineraliska ämnen eller trämjöl med lim som bindemedel),
vilka nu anses utgöra formbara, konstgjorda ämnen.
Ämbetsverken ha förklarat, att de icke kunde i detta sammanhang tillstyrka
kontorets förslag om kombinerade vikt- och värdetullar å alkyder,
kollodiumbomull samt polyvinylklorid och sampolymerisat med vinylklorid
ävensom å pressmassor av härdbara plaster. De förorda i stället, att oarbetade
konstplaster — med undantag av cellulosaacetat, cellulosabutyrat
och cellulosapropionat — även i form av sprut- och pressmassor upptagas
i ett särskilt nummer, till, och åsättas en enhetlig tull av 10 procent av
värdet. Enligt ämbetsverkens åsikt vore det uppenbart, att framförda önskemål
från tillverkare av plaster på detta sätt komme att tillgodoses endast
i begränsad omfattning.
I utlåtandet ha ämbetsverken vidare anfört.
I kemikontorets förslag ha arbeten av plast upptagits under två tulltaxenummer,
det ena (1112: 1) avseende vissa halvfabrikat, med tullfrihet,
och det andra (1112: 2) omfattande övriga arbeten, med tull av 15 procent
av värdet. Tullfrihet föreslås för plattor, stänger och rör av proteinplaster
(galalit, konsthorn och dylikt) och cellulosanitrat (celluloid och dylika
produkter) ävensom plattor av andra cellulosaplaster (t. ex. regenererad
cellulosa och cellulosaacetat) med en tjocklek av minst 1,5 mm. Ämbetsverken
tillstyrka kontorets sålunda framlagda förslag.
Enligt kemikontorets förslag skulle till tulltaxenr 1112: i—2 hänföras
även arbeten av plast »i förening med papper, väv e. d.». Därmed synes
ha avsetts, att även sådana arbeten av plast jämte vävnad eller papper, vilka
nu falla under andra avdelningar i tulltaxan, skulle kunna överföras till
plastrubrikerna, sålunda exempelvis med plast belagd vävnad. Plastskiktet
å sådana vävnader uppgår i allmänhet till mer än hälften — ofta två tredjedelar
— av hela varans vikt. Vävnader av detta slag hänföras nu till tulltaxenr
459—462:2. Plastskiktets tjocklek är därvid icke av avgörande betydelse
— även hos vaxduk samt fernissade och lackerade vävnader är beläggningen
i allmänhet tjockare än vävnaden. I praktiken torde det därför
vara ogörligt att skilja »plastbelagd» vävnad från »fernissad» eller »lackerad»
vävnad. Även ferniss- och lackskiktet — liksom linoxinskiktet hos
vaxduk — utgör för övrigt plast. Alla plastbelagda vävnader av nu ifråga
-
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
varande typer torde därför jämväl i fortsättningen böra hänföras till nr
459—462:''_> och ej överföras till de nya plastrubrikerna. För undvikande
av missförstånd på denna punkt bör uttrycket »även i förening med papper,
väv e. d.» enligt ämbetsverkens mening utgå ur ifrågavarande rubriker.
Vad härefter angår kemikontorets förslag i fråga om vissa i tulltaxan
särskilt nämnda arbeten av plast ha ämbetsverken anfört följande.
Lacker och fernissor. Kontoret har framhållit, att införandet av 10 procents
värdetull å sådana plaster, vilka användas som råvaror inom färgoch
fernissindustrien och vilka nu hänföras till tulltaxenr 103, med tullfrihet,
för denna industri skulle innebära en avsevärd belastning. Detta nödvändiggör
enligt kontorets mening, att en minimitull av 15 procent av värdet
fastställes för till tulltaxenr 254: 2 hänförliga lacker och fernissor. Enligt
kontorets förslag skulle därjämte den nu för dessa varor gällande vikttullen
av 30 kronor för 100 kilogram bibehållas. Kontoret har betonat, att
förslaget likväl innebure ett försämrat nettotullskydd för färg- och fernissindustriens
produkter.
Vid godkännande av den i proposition nr 52 till 1950 års riksdag föreslagna
anslutningen till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kommer
Sverige att binda den nuvarande vikttullen å cellulosalacker (30 kronor för
100 kilogram), dock med förbehåll om rätt att upphäva denna specifika
tullsats och övergå till en tullsats icke överstigande 15 procent av värdet.
Det torde därför vara uteslutet, att beträffande cellulosalacker biträda kontorets
förslag om såväl bibehållande av vikttullen som införande av en minimitull
av 15 procent av värdet. För andra till nr 254:2 hänförliga lacker och
fernissor föreligger visserligen ingen sådan bindning, men någon skillnad i
berörda avseende mellan de två siagen av lacker bör icke göras, bland annat
på grund av svårigheten att ulan laboratorieundersökning avgöra, till vilket
av nämnda slag många av de moderna, ofta hartshaltiga cellulosalackerna
höra. Ämbetsverken förorda därför, att till tulltaxenr 254: 2 hänförliga varor
åsättas tull med 15 procent av värdet.
Isolerad tråd och kablar. Kontoret har anfört, att tillverkarna av isolerad
tråd och elektriska isoleringskablar godtagit kontorets förslag om ändrad
tull å plaster allenast under förutsättning att tullen för kablar, försedda
med metallmantel och med en utanför denna liggande mantel av plast (tulltaxenr
1034 och 1035) samt för tråd med isolering av plast (nr 1038 och
1039), i varje fall skulle motsvara minst viss procent av värdet, samt hänvisar
i fråga om minimitullens storlek till eu utredning av Sveriges elektroindustriförening.
Nämnda förening har med hänvisning till företagen utredning
föreslagit, att ininimitullen för de båda varuslagen fastställdes till ;>
respektive 10 procent av värdet.
Av utredningen synes framgå, att om den genom införande av 10 procents
värdetull å polyvinylklorid och andra dylika plastisoleringsmassor uppkomna
ökade råvarutullbelastningen vid inhemsk tillverkning av nämnda kablar
och isolerad tråd skall få inverka på tullsatserna för samma varor, eu
höjning av tullskyddet skulle erfordras för till tulltaxenr 1034 och 1035 hänförliga
plastisolerade varor med knappt eu procent av värdet till 4,3 procent
av värdet och för till nr 1038 och 1039 hörande varor med dylik isolering
med mellan 0,8 och 3 procent av värdet till 5 å 9 procent av värdet. Då samtliga
ifrågavarande tullsatser torde komma att bliva bundna i GATrl-avtalet,
är ett bifall till kontorets förslag om minimitull uteslutet. Om man vill tillgodose
det framställda önskemålet, återstår endast alt övergå till värdetull
inom ramen för den svenska reservationen i GATT-avtalet. Tillräckliga skäl
synas dock knappast föreligga att vidtaga någon ändring av tullen beträf
-
2G
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
fande de till nr 1034 och 1035 hänförliga varorna. De varor, som falla under
nr 1038 och 1039 och som ha isolering av konstplast, böra däremot enligt
ämbetsverkens mening åsättas en värdetull av 10 procent. För kautschukoch
guttaperkaisolerade varor skulle alltså nuvarande tullsatser bibehållas.
Ämbetsverken få i överensstämmelse därmed föreslå, att under ett nytt
nummer i tulltaxan, 1037: i, med tull av 10 procent av värdet, upptagas sådana
till nr 1038 eller 1039 nu hänföriiga varor, vilka äro överdragna med
till tulltaxenr 1111 hänförlig plast.
Röntgenfilm är med stöd av anmärkning till tulltaxenr 227 hänförlig till
nr 1110:4 i gällande tulltaxa, med tullfrihet. Enligt kontorets åsikt, som
delas av ämbetsverken, bör varan emellertid med bibehållen tullfrihet överföras
till ett nytt nummer, 226: i, under avdelning VI B, varvid anmärkningen
till nr 227 bör utgå.
I fråga om borstbindararbeten med infattning av plast har i ämbetsverkens
utlåtande anförts följande.
I sitt yttrande har kemikontoret — under erinran att kontoret icke funnit
skäl biträda borstfabrikantföreningens framställning om tullfrihet för vissa
inom borstindustrien använda plaster och halvfabrikat därav — anfört, att
då den nu utgående tullen, 120 kronor för 100 kilogram, å borstbindararbeten
med infattning av plast vore mycket låg, kontoret tillstyrkte en höjning
av tullen å sådana arbeten. Enligt kontorets mening borde denna höjning
genomföras på det sätt, att till ifrågavarande tulltaxenr 1115 fogades en
anmärkning av lydelse, att för dit hänförliga varor med infattning av plast
tullen i varje fall skulle motsvara minst 5 procent av värdet.
Den nu utgående vikttullen för borstbindararbeten med infattning av plast
är otvivelaktigt något för låg. Någon bindning i GATT-avtalet föreligger icke
i fråga om dessa varuslag. Ämbetsverken anse dock tillräckliga skäl "icke föreligga
att nu tillstyrka införandet av minimitull för ifrågavarande borstbindararbeten.
I nuvarande läge anse ämbetsverken sig icke heller böra tillstyrka
en provisorisk höjning av vikttullen eller övergång till värdetull. Frågan
synes emellertid böra upptagas till prövning vid ett senare tillfälle, då
konsekvenserna av eventuella tulländringar för plaster bättre kunna överblickas.
Ämbetsverken ha vidare tillstyrkt den av kemikontoret föreslagna tullfriheten
för vissa kemikalier för tillverkning av plaster.
Slutligen ha ämbetsverken betonat, att det tillstyrkta förslaget till ändrade
bestämmelser i fråga om tulltaxeringen av konstplaster och arbeten därav
endast kunde anses innebära en provisorisk lösning i avvaktan på att frågan
i sin helhet bleve töremål för prövning i samband med en allmän översyn
av tulltaxan.
I anslutning härtill må nämnas, att generaltullstyrelsen under hand påpekat,
att uttrycken »bakelit eller andra liknande konsthartser» samt »celluloid,
galalit och andra liknande formbara, konstgjorda ämnen» förekomme
i tulltaxenuinmer, upptagande viss elektrisk materiel (nr 1024 och 1027: i)
eller vissa knivar och knappar (nr 818, 820, 1136 och 1137). I samband med
införandet av begreppet »konstplast» i taxan (nr 1110—1112:2) skulle en
ändring av texten i nämnda tulltaxenr kunna ifrågasättas. Då emellertid en
sådan ändring närmast skulle innebära en jämkning av mera formell art
kunde enligt generaltullstyrelsen därmed utan olägenhet anstå i avvaktan
på en allmän översyn av tulltaxan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239. 27
De av ämbetsverken förordade ändringarna innebära sammanfattningsvis
följande.
I tulltaxan införes en rubrikgrupp för konstplaster (nr 1110—1112:2),
som i huvudsak ersätter nuvarande nr 103, i vad det avser konstharts, och
nr 1110: i—1112. Till nämnda rubrikgrupp hänföras samtliga i taxan ej
särskilt nämnda konstplaster och arbeten därav. Kollodiumbomull (lågnitrerad
cellulosa), som jämte bomullskrut nu är upptagen i nr 284, överföres
från detta nummer till de nya rubrikerna för konstplaster. Genom
ändring av tulltaxeringspraxis överflyttas till dessa rubriker jämväl följande
varuslag, nämligen cellulosaderivat från tulltaxenr 223, modifierade alkyder
från nr 254:2 samt polyvinvlklorid och liknande produkter, som i mjukgjord
form för närvarande anses utgöra ersättningsmedel för kautschuk,
från nr 324: i.
Oarbetade plaster upptagas i två rubriker, nr 1110 och nr 1111. Nr 1110
omfattar cellulosaacetat, cellulosapropionat och cellulosabutyrat, med tullfrihet.
Cellulosaacetat är enligt gällande bestämmelser tullfritt, under det att
cellulosapropionat och cellulosabutyrat hänföras till nr 223, med tull av 15
procent av värdet. Övriga oarbetade plaster upptagas i nr 1111, med tull av 10
procent av värdet. Nu gällande bestämmelser innebära för dylika plaster, att
de allt efter beskaffenhet och användning bliva fria från tull eller belagda
med en tull av 15 å 30 kronor för 100 kilogram eller 15 procent av värdet.
Plattor och andra dylika halvfabrikat av plaster äro för närvarande belagda
med tull av 50 kronor för 100 kilogram eller åtnjuta tullfrihet. För
andra arbeten, ej särskilt nämnda, utgår tull med 120 kronor för 100 kilogram
eller med 10 eller 15 procent av värdet. Dessa halvfabrikat och arbeten
sammanföras under en gemensam tullsats av 15 procent av värdet (.tulltaxenr
1112: 2). Nu gällande tullfrihet bibehålies emellertid för plattor, stänger
och rör av proteinplaster och av cellulosanitrat ävensom för plattor av andra
cellulosaplaster med eu tjocklek av minst 1,5 mm (tulltaxenr 1112: 1).
I tulltaxan eljest upptagna konstgjorda plaster beröras sålunda icke av de
föreslagna ändringarna. Nu gällande grunder i fråga om tulltaxering av
konstfibrer för borstfabrikation (tulltaxenr 105), lim och bindemedel (nr
278—280) samt plastbelagda vävnader (nr 459—402: 2) bibehållas även oförändrade.
Lösningar av plaster, som äro avsedda att användas som lacker och fernissor,
skola, såsom för närvarande gäller, tulltaxeras enligt nr 254:2. Enligt
ämbetsverkens förslag ersättes emellertid den gällande tullen vid nr
254:2 — 30 kronor för 100 kilogram — med en värdetull av 15 procent.
Till nr 1038 och 1039 liänförlig elektrisk ledningstråd är för närvarande
belagd med en tull av 35 respektive 25 kronor för 100 kilogram. Enligt förslaget
skall för dylik ledningstråd, överdragen med konstplast, tull i stället
utgå med 10 procent av värdet (nr 1037: 1).
Röntgenfilm överföres med bibehållen tullfrihet till rubrikerna för fotografisk
film.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår, att de nu
gällande bestämmelserna beträffande tulltaxeringen av konstplaster och
produkter därav äro i stort behov av en revision. Den ändring av tullbestämmelserna,
som företogs av 1935 års riksdag, berörde endast sådana plastprodukter
som då voro föremål för tillverkning inom landet. Utvecklingen
på plastområdet har sedan dess fortskridit i allt snabbare takt och en mängd
nya plaster ha tillkommit. Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen
framhållit synes en omedelbar taxerevision vara nödvändig med hänsyn
till det förhållandet, att den inhemska tillverkningen är belastad med tullar
å kemikalier, som användas vid plastframställning, medan däremot flertalet
plaster och vissa arbeten därav för närvarande åtnjuta tullfrihet.
Vad ämbetsverken föreslagit synes i nuvarande läge tillgodose de mest
aktuella behoven av ändringar i tulltaxan i nu förevarande delar samt även
medföra en enhetligare behandling av plaster och arbeten därav. Jag anser
mig därför kunna förorda ett genomförande av ämbetsverkens förslag till
nya tulltaxebestämmelser å plastområdet.
Jag vill emellertid i detta sammanhang betona, att de nya bestämmelserna
böra betraktas såsom ett provisorium och att de ändringar som nu
föreslås icke böra utgöra hinder för en allsidig prövning av frågan om tulltaxans
utformning och tullbeskattningens storlek för hithörande artiklar
vid en kommande allmän revision av tulltaxan.
Ändring i fråga om tulltaxeringen av vissa
råvaror för tillverkning av konstplaster och uppblötningsmedel.
(Tulltaxenr 173 och 223.)
I sitt yttrande till kommerskollegium den 31 januari 1950 i fråga om
plaster och arbeten därav har Sveriges kemiska industrikontor föreslagit införande
av tullfrihet för stgrol (stgren), alkglbensoler, alkylnaftaliner, alkgloch
arglfenoler samt cgklohexanon, vilka ämnen för närvarande i allmänhet
äro hänförliga till tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540: 2) med tull av 15 procent
av värdet. Styrol utgör råvara för polvstyrol (polystyren), som är en av de
viktigaste plasterna. Åtskilliga övriga ämnen, som falla under ifrågavarande
sammanfattande benämningar, utgöra råvaror icke blott för plaster utan
även för vissa syntetiska uppblötningsmedel, så kallade alkylarylsulfonater.
Kontoret har ansett, att nämnda ämnen lämpligen borde upptagas i tulltaxenr
173 (statistiskt nr 438), till vilket nummer redan nu hänföras cyklohexanol
samt vissa enkla alkylbensoler och alkylfenoler, t. ex. toluol, xvlol
och kresoler.
Härjämte har Rexolinfabriken aktiebolag i en den 31 maj 1949 dagtecknad
skrift hemställt om sådan ändring av tulltaxan, att dodecylbensol, som av
bolaget användes som råvara vid framställning av alkylarylsulfonater, kunde
importeras tullfritt.
29
Kiuvjl. Maj.ts proposition nr 239.
Över sistnämnda framställning har utlåtande avgivits av kommerskollegium.
Vid utlåtandet har fogats yttrande från Sveriges kemiska industrikontor,
som tillstyrkt att tullfrihet infördes för ifrågavarande produkt.
Kommerskollegium har i sitt utlåtande anfört följande.
Dodecylbensol hänföres till gruppen alkylbensoler, av vilka ett flertal
användas som råvaror för framställning av s. k. alkylarylsulfonater, vilka
äro moderna syntetiska rengörings- respektive vätmedel. Alkylbensoler tulltaxeras
för närvarande enligt tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540:2) med tull
av 15 procent av värdet. Alkylarylsulfonater tulltaxeras i regel enligt tulltaxenr
268/269 (statistiska nr 601/2), med tull av 10 kronor för 100 kg,
vilket med hänsyn till nyssnämnda råvarutull torde innebära ett negativt
tullskydd. I likhet med kemikontoret anser kollegium sig icke nu böra
föreslå en ändring av tullbeskattningen för alkylarylsulfonater utan anser
att denna fråga bör upptagas i samband med en allmän tulltaxerevision.
Däremot torde, i avvaktan på en sådan, kunna införas tullfrihet för alkylbensoler,
av vilka en inhemsk tillverkning ännu endast finnes på försöksstadiet.
Vidare ha kommerskollegium och geiieraltiillstyrelsen i sitt förut omnämnda
utlåtande rörande tullen å plaster och arbeten därav, anfört -— såvitt
angår kemikontorets förslag om tullfrihet för plastråvaror — bl. a.
följande.
Ämbetsverken ha för sin del icke något att invända mot att ifragavarande
ämnen göras tullfria. Styrol och cyklohexanon synas i sådant fall lämpligen
böra, såsom kontoret föreslagit, upptagas i tulltaxenr 173. Vad däremot beträffar
övriga ämnen, inrymma ifrågavarande sammanfattande benämningar
ett så stort antal föreningar, att ett bifall till framställningen kan komma
att medföra svårigheter ur tulltaxeringssynpunkt. Det synes ämbetsverken
därför lämpligt, att tullfrihet för ifrågavarande ämnen stadgas genom en
anmärkning till tulltaxenr 223 av innehåll, att för till detta nummer hänförliga
alkylbensoler, alkylnaftaliner samt alkyl- och arylfenoler, som uteslutande
användas för tillverkning av plaster eller av uppblötningsmedel,
tull icke skall utgå.
Departementschefen. I nu förevarande framställningar har ifrågasatts tullfrihet
för dels styrol och cyklohexanon, dels alkylbensoler, alkylnaftaliner
samt alkyl- och arylfenoler. Framställningarna ha tillstyrkts av kommerskollegium
och generaltullstyrelsen. Ämbetsverken föreslå emellertid, att
tullfriheten för alkylbensoler, alkylnaftaliner samt alkyl- och arylfenoler begränsas
att avse endast sådana ämnen som uteslutande användas för tillverkning
av plaster eller uppblötningsmedel.
De nu ifrågasatta ändringarna, som beröra tullen å vissa råvaror för tillverkning
av plaster och uppblötningsmedel, stå i nära samband med de av
mig förut tillstyrkta ändringarna i fråga om tulltaxeringen av konstplaster
och produkter härav. Vid sådant förhållande tillstyrker jag, att även förstnämnda
ändringar genomföras.
Tulltekniskt böra ändringarna vidtagas på sålt ämbetsverken förordat.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
Ändring beträffande tullen å träsprit (metanol).
(Tulltaxenr 211.)
Träsprit (metanol) är i gällande tulltaxa upptagen under tulltaxenr 211
(statistiska nr 525 och 526), med tull av 20 kronor för 100 kilogram. Tulltaxenr
211 omfattar förutom metanol även aceton och acetonolja samt metyletylkcton.
För sistnämnda produkter medför Sveriges anslutning till allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT) att den nuvarande tullen sänkes
till 15 kronor för 100 kilogram. I anledning härav har Kungl. Maj:t i proposition
nr 53 till innevarande års riksdag föreslagit uppdelning av tulltaxenr
211 i två nummer, nämligen nr 211: i, upptagande träsprit (metanol) med
tull av 20 kronor för 100 kilogram, och nr 211:2, upptagande aceton och
acetonolja samt metyletylketon med tull av 15 kronor för 100 kilogram.
I en den 10 oktober 1949 dagtecknad skrift har Sveriges kemiska industrikontor
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte förordna att, utan hinder av vad
i gällande tulltaxa funnes stadgat, tullen för metanol skulle under tiden
från och med den 1 november 1949 till och med den 30 juni 1950 utgå med
10 kronor för 100 kilogram. Kemikontoret har härvid framhållit, bland annat,
att metanol utgjorde en mycket viktig råvara inom den organiskkemiska
industrien. Tullen å metanol hade tidigare uppgått till 30 kronor för
100 kilogram men sänktes på förslag av 1906 års tullkommitté till nuvalande
belopp, 20 kronor för 100 kilogram, vilket vid dåvarande tidpunkt
torde ha motsvarat mellan 20 och 25 procent av varuvärdet. Metanolpriset
hade sedan dess — i motsats till den allmänna prisutvecklingen — sjunkit
avsevärt till följd av att en mycket betydande tillverkning av metanol på
syntetisk väg numera ägde rum i flera länder. Gällande tullsats motsvarade
för när\aiande något mer än 50 procent av importvärdet för ren metanol.
De inhemska konsumenterna av metanol hade sedan länge önskat en nedsättning
av nu gällande tullsats, vilken icke stode i proportion till tullsatserna
för den kemiska industriens färdigprodukter. Enligt kemikontorets
åsikt vore det emellertid lämpligt att den itrågasatta tullsänkningen fastställdes
att gälla under en begränsad tid.
I en senaie skritt, dagtecknad den 26 oktober 1949, har kemikontoret
hemställt, att, därest Kungl. Maj :t icke skulle finna lämpligt att utan riksdagens
hörande förordna om den begärda temporära tullsänkningen, Kungl.
Maj :t måtte föreslå 1950 års riksdag en sänkning av tullen å metanol till
10 kronor för 100 kilogram att förslagsvis gälla från och med den 1 februari
1950 till och med den 30 juni 1951.
Över framställningen ha utlåtanden avgivits av kominerskollegium, generaltullstyretsen
och statens priskontrollnämnd.
Kommerskollegium och generaitullstgrelsen ha anfört bl. a. att importen
av metanol under senare år varit föremål för en högst betydande ökning
31
Kanyl. Maj.ts proposition nr 239.
samtidigt som importpriset undergått en icke oväsentlig sänkning. Anledningen
till den ökade importen vore, att metanol numera utgjorde en betydelsefull
råvara för framställning inom landet av formalin för vidare bearbetning
till bl. a. härdbara plaster och plastlim samt vissa moderna sprängämnen.
Nuvarande tullbeskattning å metanol syntes vara oproportionerligt
hög. Då metanol vidare hade stor betydelse såsom råmaterial inom den kemiska
industrien, ansåge ämbetsverken sig böra tillstyrka en nedsättning av
tullen för varan till 10 kronor för 100 kilogram, dock lämpligen begränsad
att gälla till och med den 30 juni 1951.
Priskontrollnåmnden, som i sitt utlåtande lämnat en redogörelse för de
följder som den föreslagna tullsänkningen kunde beräknas medföra för den
inhemska prisnivån, har framhållit, att den sänkta tullkostnaden för metanol
sannolikt skulle motivera en sänkning av priset å formalin och leda till prisnedsättningar
för därav tillverkade varor.
Departementschefen. Med hänsyn till den stora betydelse som metanol har
såsom råmaterial inom den kemiska industrien tillstyrker jag, att tullen för
metanol sänkes från 20 kronor till 10 kronor för 100 kilogram. Det torde
emellertid vara lämpligt, att den lägre tullen fastställes att gälla endast för
tiden till och med den 30 juni 1951.
Ändring i fråga om tulltaxeringen av vitaminer
och vitaminpreparat.
(Tulltaxenr 222: i—2 och 223.)
I gällande tulltaxa äro följande vitaminer upptagna i tulltaxenr 222: i, nämligen
anevrinhydroklorid, lactoflavin, nikotinsyra och nikotinsyreamid. Dessa
vitaminer äro tullfria. Vitaminer, som endast eller i huvudsaklig mån användas
såsom läkemedel eller vid tillredning av läkemedel, tulltaxeras såsom
apoteksvaror (tulltaxenr 222:2), likaledes med tullfrihet. Övriga vitaminer
äro hänförliga till tulltaxenr 223 med tull av 15 procent av värdet.
Beredningar och koncentrat av vitaminer hänföras ävenledes till nr 223,
försåvitt de icke utgöra apoteksvaror (nr 222:2), näringspreparat (nr 123)
eller fodermedel (nr 161). För A-vitaminkoncentrat har Kungl. Maj :t i proposition
nr 53 till innevarande års riksdag föreslagit tullfrihet såsom eu
följd av Sveriges anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).
Varan har därvid upptagits i ett särskilt tulltaxenr 221: i.
I en den 15 december 1949 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse
har medicinalstyrelsen anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för eu översyn
av gällande bestämmelser rörande tulltaxering av vitaminer och vitaminpreparat
i syfte att åstadkomma en mera enhetlig ordning härutinnan och
att i princip undantaga varorna från införseltull.
32
liungl. Maj. ts proposition nr 239.
I sin skrivelse har medicinalstyrelsen till en början omnämnt, att föreståndaren
för kemiska avdelningen vid statens farmacevtiska laboratorium
i skrivelse till styrelsen den 19 februari 1947 föreslagit, att styrelsen måtte
vidtaga åtgärder i sylte att vinna tullfrihet för följande varor, nämligen
vitamin A, askorbinsvra, vitamin D„ vitamin D-, a-tokoferol och dess estrar
samt vitamin K och dess syntetiska ersättningsprodukter ävensom vitaminhaltiga
beredningar och koncentrat av sådan art och styrka, att de lämpligen
kunde användas för beredning av läkemedel eller för vitaminering av födoämnen
och fodermedel.
Sedan sistnämnda skrivelse av medicinalstyrelsen överlämnats till generaltullstyrelsen
med anhållan om yttrande, har generaltullstyrelsen avgivit
det begärda yttrandet den 10 juli 1948. I nämnda yttrande har generaltullstyrelsen
anfört bl. a. följande.
Vitamin IV och vitamin D3 utgöra gifter av första klassen, vilka hittills
ansetts komma till användning endast eller i huvudsaklig mån såsom läkemedel
eller vid tillredning av läkemedel. De tulltaxeras därför nu såsom apoteksvaror
och hänföras till tulltaxenr 222: 2 (statistiskt nr 539:2), med tullfrihet.
Enligt samma nummer tulltaxeras även sådana vitaminhaltiga beredningar
och koncentrat, som ha nämnda användning. Övriga i framställningen
upptagna vitaminer, nämligen vitamin A, askorbinsvra, a-tokoferol
och dess estrar samt vitamin K och dess syntetiska ersättningsprodukter,
ävensom vitaminhaltiga beredningar och koncentrat med huvudsaklig användning
för vitaminering av födoämnen och fodermedel falla i regel under
tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540: 2), med tull av 15 procent av värdet. Vidare
må nämnas alt vitaminhaltiga preparat, som utgöra näringsmedel, kunna
bliva hänförliga till tulltaxenr 123 (statistiskt nr 292), med tull av 40
kronor för 100 kilogram, samt att vitaminhaltiga fodermedel kunna inrymmas
i tulltaxenr 161 (statistiskt nr 372), med tullfrihet.
Generaltullstyrelsen avgav den 19 september 1945 utlåtande i anledning av
en framställning från Sveriges kemiska industrikontor till Kungl. Maj :t om
upptagande av anevrinhydroklorid (vitamin B,), nikotinsyra och nikotinsyreamid
i tulltaxenr 222: 1 (statistiskt nr 539: 1), med tullfrihet. I nämnda
utlåtande framhöll styrelsen, att enligt ett av medicinalstyrelsen utarbetat
förslag till läkemedelsstadga, avsedd att ersätta nu gällande apoteksvarustadga
— över vilket förslag styrelsen avgivit yttrande till medicinalstyrelsen
den 20 juli 1945 — såväl anevrinhydroklorid som nikotinsyra och nikotinsyreamid
samt ett flertal andra vitaminpreparat skulle upptagas bland
sådana enkla kemikalier och droger, som vore att betrakta som apoteksvaror.
Preparaten komme därigenom att vid införsel till riket bliva hänförliga
till förut nämnda tulltaxenr 222:2, med tullfrihet.
Kungl. Maj :t framlade för riksdagen 1946 förslag om att de nämnda
preparaten anevrinhydroklorid, nikotinsyra och nikotinsyreamid skulle upptagas
under nr 222: 1 i tulltaxan, med tullfrihet, och detta förslag blev även
av riksdagen antaget. Ändringen i taxan trädde i kraft den 1 april 1946.
Vad beträffar det nu framställda förslaget om medgivande av tullfrihet
för ytterligare ett antal vitaminer och vitaminpreparat, vill styrelsen framhålla,
att styrelsen självfallet hyser önskan att vinna förenkling i tulltaxeringen
av dessa varor. Förslaget synes emellertid vara av den innehörd, att
styrelsen vill ifrågasätta, huruvida icke detsamma lämpligen borde behandlas
i samband med prövningen av nyss berörda förslag till läkemedelsstadga.
Det är vidare vanskligt för styrelsen att bedöma vilken betydelse tullen kan
Kungi. Muj.ts proposition nr 239. 33
ha såsom skydd för den tillverkning på området, som numera förekommer
inom landet.
Om emellertid åtgärder för vinnande av eu mera allmän tullfrihet för
vitaminpreparat nu befinnas påkallade, böra enligt styrelsens mening de i
tulltaxenr 222: i upptagna vitaminerna sammanföras med i förslaget omnämnda
vitaminer, vitaminhaltiga beredningar och koncentrat — dock
med undantag för dels sådana preparat som jämväl efter genomförandet av
ifrågavarande förslag skulle räknas såsom apoteksvaror, dels färdiga näringspreparat
och fodermedel — och upptagas i ett nytt nummer i tulltaxan.
Därest tullfrihet anses kunna medgivas jämväl för andra nu fullbelagda
vitaminer, såsom biotin, pantotensyra och pyridoxin, skulle en uppräkning
i tulltaxan av vissa slag av vitaminer icke behöva ifrågakomma.
I den förut omnämnda skrivelsen den 15 december 1949 har medicinalstyrelsen
framhållit, att den gällande uppdelningen av vitaminerna i tullhänseende
syntes vara föga rationell och att en översyn av tulltaxeringsbestämmelserna
rörande vitaminer och vitaminpreparat därför vore påkallad.
Medicinalstyrelsen har vidare anfört följande.
Eu tillfredsställande tillgång till de olika slagen av vitaminer utgör en
nödvändig förutsättning för att livsfunktionerna hos människor och djur
skola förlöpa normalt. Även om vitaminer icke under alla förhållanden betraktas
som läkemedel, torde det dock vara uppenbart, att avsikten med en
tillförsel av dessa ämnen alltid är att förebygga eller bota sjukdomar. Brist
på vitaminer giver upphov till sjukdomstillstånd, s. k. avitaminoser. Sålunda
förorsakas engelska sjukan, rachitis, av brist på D-vitamin och skörbjugg
av brist på C-vitamin (askorbinsyra). Även ett flertal andra sjukdomstillstånd
ha av vetenskapen visats härröra ur brist på vitaminer av olika slag.
En avitaminos kan i allmänhet botas endast genom tillförsel av det vitamin,
varpå brist råder. Det kan därför sägas, att varje tillförsel av vitamin
utöver vad den normala kosten innehåller därav sker i syfte att förebygga,
lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymtom, d. v. s. i samma syfte som
de egentliga läkemedlen användas.
Beträffande de vitaminer och vitaminpreparat, som brukas vid vitaminering
av födoämnen och fodermedel, framstår deras släktskap med läkemedlen
icke lika klart. Vitaminering av födoämnen och fodermedel avser
dock att säkerställa tillförseln av de nödvändiga vitaminerna för att förebygga
uppkomsten av avitaminoser. Vitamineringen tillgår sålunda, att vid
framställningen av födoämnen och fodermedel vitaminer, vitaminkoncentrat
eller andra vitaminpreparat tillsättas i mängder, tillräckliga att tillgodose
ett normalbehov av vitaminerna i fråga. Exempel härpå utgöra tillsats av
vissa av B-vitaminkomplexets beståndsdelar till mjöl samt tillsats av A- och
D-vitaminer till smör och margarin.
Vid vitaminernas bedömning i skilda hänseenden bör enligt medicinalstyrelsens
mening avseende fästas vid denna deras karaktär av läkemedel
eller läkemedlen närstående ämnen.
Principiellt åtnjutes för närvarande tullfrihet för de varor, som endast
eller huvudsakligen användas som läkemedel eller vid tillredning därav.
Det synes därför styrelsen berättigat att i konsekvens härmed befria ej blott
de av avdelningsförcståndaren föreslagna rena vitaminerna utan även övriga
sådana från tull. Begreppet »vitaminer» får väl näppeligen anses vara
fullt bestämt till sin omfattning, men allvarligare hinder borde icke möta
.*{ Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. AV 239.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
att utforma eu tillfredsställande ordning på grundval av den vid varje tidpunkt
gällande uppfattningen därom.
Av samma skäl som anförts beträffande de rena vitaminerna synas även
de vitaminkoncentrat och andra vitaminpreparat, som komma till användning
vid beredning av vitaminhaltiga läkemedel, böra befrias från tull. I
annat fall skulle hel- och halvfabrikat, som äro hänförliga till apoteksvaror
och på grund därav tullfria, underkastas en gynnsammare behandling i tullhänseende
än de koncentrat, ur vilka de beredas.
Flera av de vitaminer, vitaminkoncentrat eller andra vitaminpreparat, som
användas för vitaminering av födoämnen och fodermedel, äro, såsom framgår
av det föreslående, belagda med tull. Med hänsyn till det stora värde
dessa preparat ha för vidmakthållande av ett gott hälsotillstånd hos såväl
människor som djur synes det önskvärt, att sådana åtgärder vidtagas att preparaten
bliva tullfria.
Medicinalstyrelsen har vid upprättandet av förslag till läkemedelsstadga,
avsedd att ersätta den nuvarande apoteksvarustadgan, ägnat uppmärksamhet
åt frågan om vitaminernas ställning. Detta förslag har emellertid ännu
icke fått sin slutgiltiga utformning, och några vägande skäl att låta här
upptaget spörsmål anstå till tidpunkten för läkemedelsstadgans fastställande
förefinnas enligt styrelsens mening icke.
Vid utformningen av nya bestämmelser om vitaminers och vitaminpreparats
tulltaxering böra dessa varor i enlighet med generaltullstyrelsens
förslag upptagas i ett nytt nummer i tulltaxan, varigenom överskådlighet
skulle vinnas.
Över medicinalstyrelsens framställning ha, efter remiss, kommerskollegium
och generaltullstgrelsen den 8 mars 1950 avgivit gemensamt utlåtande.
Vid utlåtandet har fogats ett av Sveriges kemiska industrikontor avgivet
yttrande i ärendet.
Sveriges kemiska industrikontor har i sitt yttrande anfört bl. a. att kontoret
intet hade att erinra mot att den föreslagna tullfriheten utsträcktes till
samtliga vitaminer, varigenom bättre överensstämmelse skulle uppnås med
det s. k. brysselförslaget till europeisk tullnomenklatur. Kemikontoret har
därför tillstyrkt generaltullstyrelsens i yttrandet den 10 juli 1948 framlagda
alternativa förslag angående ett nytt tulltaxenr, 221: i, omfattande vitaminer,
vitaminkoncentrat och andra vitaminhaltiga beredningar, ej hänförliga
till annat nummer, med tullfrihet.
Kommerskollegium och generaltullstgrelsen ha anfört, att ämbetsverken
delade den av medicinalstyrelsen framförda åsikten, att en mera enhetlig
ordning i fråga om tulltaxering av vitaminer och vitaminpreparat borde
åstadkommas samt att varorna i princip borde undantagas från tull. Ämbetsverken
ha därför föreslagit, att i tulltaxan skulle införas ett nytt nummer,
omfattande vitaminer, vitaminkoncentrat och andra vitaminhaltiga
beredningar, ej hänförliga till annat nummer, samt att de i detta nya nummer
upptagna varorna skulle vara fria från tull.
Departementschefen. Såsom framgår av det anförda innebär det av kommerskollegium
och generaltullstyrelsen framlagda förslaget till ändring i
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
35
tulltaxeringen av vitaminer och vitaminpreparat, att dessa varor skola i
princip vara tullfria. Sådan tullfrihet skall enligt förslaget ifrågakomma
även om varorna huvudsakligen användas för andra ändamål än såsom läkemedel
eller vid tillredning av läkemedel, dock med undantag för vissa näringspreparat,
hänförliga till tulltaxenr 123. Den föreslagna tullfriheten
skulle följaktligen omfatta även sådana vitaminhaltiga beredningar och
koncentrat med huvudsaklig användning för vitaminering av födoämnen
och fodermedel, som för närvarande äro hänförliga till tulltaxenr 223 och
draga en tull av 15 procent av värdet.
Ett genomförande av det utav kommerskollegium och generaltullstyrelsen
framlagda förslaget om tullfrihet för vitaminer och vitaminpreparat skulle
innebära en viss förenkling av tulltaxan i nu förevarande del.
Med hänsyn härtill förordar jag, att nyssnämnda förslag genomföres. Sålunda
böra i tulltaxenr 221: i upptagas — med tullfrihet ■— vitaminer, vitaminkoncentrat
och andra vitaminhaltiga beredningar, ej hänförliga till annat
nummer.
I samband härmed böra de i tulltaxenr 222: i särskilt upptagna vitaminerna,
nämligen anevrinhydroklorid, lactoflavin, nikotinsyra och nikotinsyreamid,
uteslutas från nämnda tulltaxenr, varigenom de bliva hänförliga
till nr 221: i.
Ändring i fråga om tulltaxeringen av
amylalkohol för tillverkning av kalium- och natriumxantogenat.
(Tulltaxenr 223.)
Amylalkohol tulltaxeras enligt tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540:2): kemiska
preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet.
Kalium- och natriumxantogenat äro upptagna i tulltaxenr 188:2 (statistiskt
nr 475), med tull av 2 kronor 50 öre för 100 kilogram, vilken tull bundits
i allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).
I en den 2 november 1949 dagtecknad skrift har Elektrokemiska aktiebolaget
anfört, att bolaget upptagit tillverkning av kaliumainylxantogenat
och kaliumetylxantogenat. Tullen 2 kronor 50 öre för 100 kilogram motsvarade
endast 0,7 ä 1,5 procent av varuvärdet, varför bolaget för sina tillverkningar
praktiskt taget icke komme i åtnjutande av något tullskydd.
För tillverkningen av kaliumainylxantogenat måste emellertid bolaget från
utlandet importera amylalkohol, vilken belädes med tull av 15 procent av
värdet enligt tulltaxenr 223. Då för tillverkningen av 100 kilogram xantogenat
åtginge 57,8 kilogram amylalkohol, motsvarade tullen för råvarorna med
nuvarande prisläge omkring 19 kronor för 100 kilogram xantogenat, under
det att denna vara kunde importeras med en tull av endast 2 kronor 50 öre
för 100 kilogram. Bolaget hemställde därför, att tull icke skulle utgå för
36 Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
amylalkohol, som vore avsedd uteslutande för tillverkning av kalium- och
natriumxantogenat.
Over nämnda framställning ha utlåtanden avgivits av kommerskollegium
och generaltullstyrelsen. Vid kommerskollegii utlåtande har fogats ett av
Sveriges kemiska industrikontor avgivet yttrande i ärendet.
Kemikontoret har anfört följande.
Tullen å kalium- och natriumxantogenat har tidigare utgått med 15 procent
av värdet. Förslag väcktes år 1926 om tullfrihet för kaliumxantogenat
under framhållande av att någon inhemsk tillverkning ej kunde tänkas ifrågakomma.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhöllo emellertid
i ett gemensamt yttrande i ärendet, återgivet i propositionen nr 203 till
1926 års riksdag, att ämbetsverken icke kunde tillstyrka tullfrihet för kaliumxantogenat
med hänsyn till gällande tullsatser å såväl kaustikt kali
som etylalkohol. Tullsatsen ansågs lämpligen böra sättas lika med den för
kaustikt kali utgående eller 2 kronor 50 öre per 100 kg, vilken tull även
fastställdes av statsmakterna. Tullen för natriumxantogenat sänktes år 1929
till samma belopp.
Gällande vikttullar motsvara såväl för kaliumhydrat som natriumhydrat
vid nuvarande prisläge närmare 10 procent av värdet. Såsom framgår av
bolagets skrivelse är däremot tullen för xantogenater praktiskt taget betydelselös
såsom ett skydd för den nyupptagna inhemska tillverkningen. I
fråga om kaliumamylxantogenat föreligger ett betydande negativt tullskydd,
i det att tull med 15 procent av värdet måste erläggas för amylalkohol, som
användes vid tillverkning av denna vara.
Denna diskriminering av den inhemska tillverkningen bör givetvis snarast
möjligt upphävas. Enda sättet härför synes vara att tillmötesgå bolagets
framställning om tullfrihet för amylalkohol, som är avsedd uteslutande för
tillverkning av kalium- eller natriumxantogenat. Då gällande låga vikttull
för sistnämnda varor numera måste anses bunden, föreligger icke längre
det alternativet att i stället höja tullen å dessa, vilket för övrigt skulle ha
mött svårigheter på grund av att varorna huvudsakligen användas såsom
flotationsmedel vid malmanrikning, en näringsgren som icke är tullskyddad.
Kommerskollegium har förklarat sig vilja tillstyrka bolagets framställning
om tullfrihet för amylalkohol för tillverkning av xantogenater, då tullen
å xantogenater icke kunde höjas på grund av Annecy-överenskommelsen
och bruttotullskyddet för amylxantogenat icke uppginge till en procent
av värdet.
Generaltullstyrelsen har föreslagit, att ändringen genomfördes på det
sätt att efter nr 223 i tulltaxan intoges en ny anmärkning av innehåll, att
amylalkohol, som vore avsedd att användas för tillverkning av kalium- och
natriumxantogenat, finge införas tullfritt.
Departementschefen. I enlighet med vad kommerskollegium föreslagit, anser
jag mig böra tillstyrka tullfrihet för amylalkohol som är avsedd att användas
för tillverkning av xantogenater. En bestämmelse härom torde, på
sätt generaltullstyrelsen föreslagit, böra införas i tulltaxan i en anmärkning
under tulltaxenr 223.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
37
Ändring i fråga om tullen för
vävnad och linor av nylon för tillverkning av fallskärmar.
(Tulltaxenr 477:2 och 546:2.)
Färdiga fallskärmar av nylon liksom kalotter till dylika fallskärmar tulltaxeras
för närvarande enligt nr 564 i tulltaxan (statistiskt nr 1112), med
tull av 600 kronor för 100 kilogram.
De för tillverkning av fallskärmar använda materialen av nylon — som
utgöras av vävnad, vägande omkring 50 gram per in3, och flätade linor —
hänföras till följande nummer i taxan, nämligen vävnaden till nr 477:2
(statistiskt nr 1013:2), med tull av 1 300 kronor för 100 kilogram, och linorna
till nr 546:2 (statistiskt nr 1087:2), med tull av 1 500 kronor för 100
kilogram.
I proposition nr 53 till 1950 års riksdag med förslag till ändringar i tulltaxan
i anledning av Sveriges anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) har tullen för till nr 477:2 hänförliga konsthelsidenvävnader
föreslagits sänkt till 1 000 kronor för 100 kilogram.
I skrivelse den 4 mars 1950 har generaltullstyrelsen hemställt om ändring
av tullen beträffande material för tillverkning av fallskärmar och därvid
anfört följande.
Enligt uppgift av Irvin fallskärmsaktiebolag i Stockholm, som bedriver
tillverkning av fallskärmar, åtgå till en fallskärm av vanlig typ 2 kilogram
570 gram nylonvävnad och 1 kilogram 510 gram nylonlinor. Med tillämpning
av angivna tullsatser uppgår tullen för nämnda material till 33 kronor
41 öre respektive 22 kronor 65 öre eller sammanlagt 56 kronor 6 öre, under
det att tullen för en färdig fallskärm, vägande 4 kilogram 80 gram, utgör
endast 24 kronor 48 öre. Materialen draga alltså en tull, som överstiger tullen
för den färdiga varan med 31 kronor 58 öre. Skillnaden blir än större,
om hänsyn tages till materialförlusten vid tillverkningen. Bifalles proposition
nr 53 till 1950 års riksdag skulle visserligen tullen å nylonvävnad, hänförlig
till tulltaxenr 477:2, komma att sänkas från 1 300 kronor till 1 000
kronor för 100 kilogram, men den komme jämväl i fortsättningen att väsentligt
överstiga tullen å färdiga fallskärmar.
Generaltullstyrelsen har härefter erinrat om att fallskännsbolaget i en till
Kungl. Maj :t ställd, den 8 juni 1948 dagtecknad skrift anhöll om sådana
ändringar i tulltaxan eller i gällande tulltaxeringspraxis, att tullen å vävnader
och flätade linor av nylon, avsedda för tillverkning av fallskärmar,
bleve nedsatt till 600 kronor för 100 kilogram, att styrelsen, som anbefallts
att inkomma med utlåtande i ärendet, inhämtade yttrande från kommerskollegium,
som därvid uttalade, att kollegium funne sökandens framställning
vara i sak berättigad men att kollegium — bland annat med hänsyn till
förestående internationella tullförhandlingar som kunde förväntas komma
att beröra klassificeringen av silke av olika slag — ansåge, att med en eventuell
ändring i tulltaxan tills vidare borde kunna anstå samt att styrelsen
under hänvisning härtill hemställde alt framställningen under dåvarande
förhållanden icke måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.
38
Kiw{/L Maj:ts proposition nr 239.
Vidare har general tullstyrelsen framhållit, att styrelsen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 17 januari 1948 föreslagit, att tågvirke och linor, innehållande
silke, icke flätade, skulle upptagas i tulltaxan under särskilt nummer,
med tull av 600 kronor för 100 kilogram. Beträffande flätade linor, innehållande
silke, ansåg styrelsen vid nämnda tillfälle — med hänsyn till förekomsten
av många olika slag av dylika linor med starkt varierande värden
— att frågan om en tulländring borde ytterligare utredas och upptagas till
behandling vid en kommande allmän översyn av tulltaxan.
I sin skrivelse den 4 mars 1950 har generaltullstyrelsen anfört ytterligare
följande.
Sedan styrelsen avgav utlåtande över fallskärmsaktiebolagets framställning
har det blivit alltmera uppenbart, att bolaget som följd av den olämpliga
avvägningen av tullarna på området kommit i ett mycket ogynnsamt läge
i förhållande till utländska leverantörer av fallskärmar. I betraktande härav
och då bolagets tillverkning av fallskärmar, som upptagits på flygförvaltningens
initiativ, torde få anses vara av stor betydelse för landets försvarsberedskap,
finner styrelsen nu skäl föreslå, att åtgärder vidtagas i syfte att
befria bolaget från den nuvarande belastningen i tullhänseende. Bolaget
har hemställt, att styrelsen måtte antingen medgiva, att visst tullrestitutionsförfarande
finge tillämpas, eller ock utverka en höjning av tullen å färdiga
fallskärmar.
Bolaget avser i förra fallet att utföra fallskärmarna till frihamn för att
med stöd av rätt till allmän industrirestitution enligt 2 § förordningen den
4 oktober 1929 (nr 307) erhålla restitution av tullen för de importerade
material, som åtgått vid framställningen. Fallskärmarna skulle därefter återinföras
till tullinlandet mot erläggande av tull, beräknad efter den för fallskärmar
gällande tullsatsen. Rätten till allmän industrirestitution är emellertid
avsedd att åtnjutas endast för verkliga exportvaror, och styrelsen
finner sig därför icke kunna medgiva tillämpning av det av bolaget ifrågasatta
förfarandet.
En ändring av tulltaxans bestämmelser synes innebära den naturliga lösningen
i förevarande fall. Styrelsen vill dock icke förorda någon höjning av
tullen å färdiga fallskärmar utan anser sig i stället böra tillstyrka en sänkning
av tullen å materialen, förslagsvis till 600 kronor för 100 kilogram. En
allmän översyn av bestämmelserna för tullbeskattningen av varor av nylon
och annat konstgjort silke kan visserligen sägas vara påkallad, och i samband
med en sådan allmän översyn torde även frågan om tullbeskattningen
av fallskärmar och material till sådana komma att upptagas till prövning.
Den tullnedsättning, som nu ifrågasättes för materialen, är emellertid motiverad
av speciella omständigheter, varför styrelsen för sin del vill förorda
en sådan åtgärd utan ytterligare uppskov.
Den erforderliga ändringen i tulltaxan kan lämpligen ske på det sätt,
att vid nr 477:2 och nr 546: 2 i taxan fogas anmärkningar av innehåll, att
till dessa nummer hänförliga vävnader respektive flätade linor av nylon,
avsedda uteslutande för tillverkning av fallskärmar, skola draga en tull av
600 kronor för 100 kilogram. Eu dylik lösning har även förordats av Stockholms
handelskammare i yttrande till konunerskollegium den 4 oktober
1948 i anledning av fallskärmsbolagets förut berörda framställning den 8
juni 1948.
Kungi. Maj.ts proposition nr 239.
39
Departementschefen. Av den lämnade redogörelsen framgår att de nu gällande
bestämmelserna i tulltaxan rörande fallskärmar och material därtill
medföra mycket ogynnsamma konsekvenser i tullskyddshänseende. Det synes
rimligt att tillverkningen av fallskärmar ej belastas med för materialen
utgående tull, som är högre än tullen å färdiga fallskärmar. Ett genomförande
av generaltullstyrelsens förslag skulle undanröja den föreliggande
ojämnheten i tulltaxeringen. Jag tillstyrker därför förslaget i fråga.
Ändring i fråga om tulltaxeringen av
ekolod och delar därtill, avsedda för fiskefartyg.
(Tulltaxenr 1073:2.)
Ekolod samt delar därtill hänföras till nr 1073: 2 i gällande tulltaxa (statistiskt
nr 1964), vilket nummer avser instrument, ej särskilt nämnda,
med tull av 10 procent av värdet.
I en den 10 mars 1949 dagtecknad, till Rungl. Maj :t ställd skrivelse har
fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök — under erinran att enligt 3 §
förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution idkare
av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare kunde erhålla restitution
av tull (varvsindustrirestitution) för materialier eller andra artiklar,
som använts för byggnad, ombyggnad, reparation, inredning, utrustning
eller sjösättning av bl. a. svenskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet
eller av svenskt fartyg, som vore undantaget ovillkorlig mätningsskyldighet
och som vore av mer än 20 meters längd — hemställt, att Kungl.
Maj :t måtte vidtaga åtgärder för sådan ändring av ifrågavarande författningsrum,
att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse samt fartygsägare
kunde komma i åtnjutande av restitution av tull för materialier eller andra
artiklar, som användas vid byggnad och utrustning m. m. av svenskt fiskefartyg
oberoende av dettas dräktighet eller dimensioner.
Till närmare motivering för sin framställning har fiskeristyrelsen anfört,
att huvudmassan av fiskefartygen i Sverige hade en dräktighet av
mindre än 70 ton och en längd, som icke uppginge till 20 meter. Endast ett
mindre antal fiskefartyg vore av sådana dimensioner, att tullrestitution nu
kunde erhållas för materialier eller artiklar, som användes vid deras byggnad
eller utrustning. Blott en liten del av den svenska fiskeflottan hade alltså
möjlighet att draga nytta av den förmån, som ifrågavarande tullrestitution
utgjorde. Då det stora flertalet fiskefartyg arbetade under i stort sett samma
förhållanden och hade ungefär samma behov av utrustningsartiklar in. in.,
måste nu gällande begränsning av möjligheterna att erhålla varvsindustrirestitution
anses olämplig och mindre rättvis ur fiskerinäringens synpunkt.
Hela fiskeflottan kunde ju också sägas direkt eller indirekt medverka för
att möjliggöra vår nuvarande betydande export av fisk. Vad som aktualiserat
denna fråga vore det stora behov av nautiska instrument, särskilt eko
-
40
Kungl. Muj.ts proposition nr 239.
lod, som under sista tiden gjort sig gällande inom fisket, vilket behov hittills
huvudsakligen måst fyllas genom import. Med nu gällande bestämmelser
kunde vissa fiskebåtsägare erhålla restitution av tull å dessa instrument,
under det att de flesta icke kunde komma i åtnjutande av denna förmån,
vilket givetvis måste uppväcka missnöje.
Över nämnda framställning har generaltullstyrelsen avgivit infordrat utlåtande
den 25 augusti 1949. Vid utlåtandet ha fogats särskilda yttranden
från kommerskollegium, Sveriges industriförbund, tulldirektionen i Göteborg
samt tullkamrarna i Oskarshamn, Simrishamn, Varberg, Lysekil, Uddevalla
och Strömstad.
Sveriges industriförbund har framhållit, att de fiskefartyg, som för närvarande
byggdes i Sverige, i allmänhet låge över 70 tons bruttodräktighet.
Dessa fartyg komme sålunda för instrument eller dylikt, som behövde importeras,
i åtnjutande av varvsindustrirestitution. Större delen av den nu
befintliga fiskeflottan låge emellertid under nämnda gräns och tullrestitutionsförordningen
gåve sålunda icke möjlighet till tullfrihet för bl. a. instrument,
som ansåges behövliga för fiskets rationella bedrivande från
dessa fartyg. Import av material eller instrument för fiskefartyg hade
hittills skett i obetydlig omfattning. I den mån sådan import skett och
fartygets dräktighet understigit 70 ton hade sjötullavdelningen i Göteborg,
som i detta sammanhang vore dominerande, med tillämpning av förordningen
om provianteringsfrilager möjliggjort, att även dessa fartyg erhållit
tullfrihet för sin importerade utrustning. Enligt förbundets mening vore
det mindre tillfredsställande, att tullfrihet åtnjötes för fiskefartyg över 70
ton med stöd av tullrestitutionsförordningen och för fartyg under nämnda
gräns med tillämpning av förordningen om provianteringsfrilager. Uppenbart
vore emellertid att fiskefartyg, som skulle utrustas med importerade
instrument, ur tullrestitutionssynpunkt skulle behandlas lika oavsett sin
storleksordning. Den väckta frågan syntes ha tämligen liten praktisk betydelse.
Förbundet hade dock för sin del icke något att erinra mot fiskeristyrelsens
förslag.
Kommerskollegium har anfört följande.
I det »Betänkande med förslag till ändrade bestämmelser rörande tullrestitution»,
avgivet den 27 juni 1928 (SOU 1928: 15), vilket ligger till
grund för nu gällande tullrestitutionsförordning, föreslås i fråga om åtnjutande
av varvsindustrirestitution en undre gräns av 40 tons nettodräktighet
å svenskt fartyg. Denna gräns är densamma som i tulltaxan (tulltaxenr
1063) angives som övre gräns för tullbara fartyg av järn. I sitt utlåtande
den 26 oktober 1928 över nämnda betänkande anförde kollegium bl. a., att
sammanhanget mellan å ena sidan tullplikt för fartyg om 40 tons nettodräktighet
och därunder och å andra sidan tullrestitutionsrätt vid byggande
etc. av sådana fartyg visserligen icke syntes med nödvändighet kräva bibehållande
av identiska bestämmelser i tulltaxa och tullrestitutionsförordning,
men att en utsträckning av tullrestitutionsrätten till att omfatta alla fartygsoch
båtstorlekar skulle göra bestående tullskydd illusoriskt för åtskiiliga
inhemska industriprodukter som speciellt utgöra material till mindre far
-
41
Kanyl. Ma j ds proposition nr 239.
tygsbyggen. Av denna anledning kunde kollegium för det dåvarande icke
tillråda en generell utsträckning av varvsindustrirestitutionen till mindre
fartygstyper. Kollegium föreslog emellertid av vissa anförda skäl att i stället
för uttrycket »40 tons nettodräktighet» skulle införas det däremot svarande
»70 tons bruttodräktighet». Detta mått infördes sedermera i den av 1929 års
riksdag fastställda, ännu gällande tullrestitutionsförordningen, medan måttet
40 tons nettodräktighet fortfarande finnes bibehållet i nu gällande tulltaxa.
Ur en i Göteborgs & Bohus läns havsfiskeförenings årsbok publicerad
förteckning över samtliga i Göteborgs och Bohus samt Hallands län registrerade
fiskemotorfartyg framgår, att medan antalet båtar i storleken 20—60
bruttoton visat en minskning mellan åren 1945—47 av 49 st., antalet båtar
över 70 bruttoton ökat med 39 st. Även båtar i storleken 60—70 bruttoton
ha visserligen visat en ökning med 11 st. under motsvarande tid, men
av uppgifter i årsboken för 1947 framgår att en tendens mot än större fartyg
är tydlig.
Den av fiskeristyrelsen gjorda framställningen synes därför främst för
närvarande ha aktualitet i fråga om inmontering av ny importerad utrustning
på äldre fartyg.
Av handlingarna i ärendet synes emellertid framgå att även dessa äldre
fartyg i regel erhållit tullfrihet för dylik utrustning, vilket möjliggjorts,
genom att utrustningen kunnat utlämnas från s. k. provianteringsfrilager.
Med hänsyn härtill och då nya fiskefartyg numera i allmänhet torde
byggas över tonnagegränsen 70 bruttoton, anser kollegium icke tillräckliga
skäl föreligga att, med frångående av sin tidigare intagna ståndpunkt,
tillstyrka fiskeristyrelsens förslag.
Tulldirektionen i Göteborg har såsom eget utlåtande åberopat ett av tulldirektionens
taxekontor den 2 maj 1949 avgivet yttrande i ärendet. I nämnda
yttrande har taxekontoret anfört, att vid byggandet av fiskefartyg som
regel endast obetydliga mängder utländska materialier komrne till användning.
Såväl skrov som styrhytt tillverkades av trä och av utländsk
järnplåt användes så ringa kvantitet, att tullen för densamma saknade
betydelse ur restitutionssynpunkt. Motorer liksom vinschar, beslag och övrig
utrustning vore i de allra flesta fall av svensk tillverkning. Samtliga
radiotelefonanläggningar — radiostationer — å svenska fiskefartyg inmonterades
och stode under kontroll och tillsyn av telegrafverket samt utgjordes
enligt vad taxekontoret erfarit uteslutande av inom landet tillverkade
apparater. Den gjorda framställningen hade fördenskull tillkommit närmast
med tanke på behovet av vissa nautiska instrument, särskilt ekolod,
vilka numera allmänt monterades i såväl äldre som nyare och under byggnad
varande större fiskefartyg. Ekoloden hade hittills införts från utlandet
men konnne enligt vad som upplysts snart att tillverkas inom riket. För
ekolod och dylika instrument, monterade i fartyg över 70 bruttoton, erhölles
restitution enligt gällande bestämmelser, under det att för oinhandlade
utrustningsdetaljer, monterade i fartyg under sagda tontal, restitution
för närvarande icke kunde medgivas. Emellertid hade vid ett antal tillfällen
-— då vid införsel av vissa nautiska instrument rätt till varvsindustrirestilution
icke varit för handen — instrumenten förtullats för uppläggning
å provianteringsfrilager och sedermera därifrån utan erläggande av tull
42
Kungl. Majrts proposition nr 239.
utlämnats i och för utrustning av bland annat sådana med vederbörligt
svenskt mätbrev försedda däckade fiskefartyg, vilka efter utrustningen avgått
till i Nordsjön eller därbortom belägna fiskeplatser (förordningen om
provianteringsfrilager den 15 november 1912, § 4). Det hade därför icke
förekommit, att tull under den senaste tiden erlagts för nu ifrågakomna
instrument, vilka inmonterats i svenska fiskefartyg. På grund härav ifrågasatte
taxekontoret, huruvida en ändring av restitutionsbestämmelserna i
enlighet med det framställda önskemålet skulle komma att få någon verklig
betydelse för den svenska fiskeflottan.
Tullkamrarna i Oskarshamn, Simrishamn, Varberg och Uddevalla ha
i sina yttranden förklarat, att den föreliggande frågan icke hade någon
praktisk betydelse inom tullkamrarnas områden.
Tullkammaren i Lysekil har anfört, att det förhållandet att skilda bestämmelser
tillämpades för fiskefartyg av olika storlekar medförde besvärligheter
både för tullverket och importörerna.
Generaltullstyrelsen har anfört, att styrelsen, i likhet med kommerskollegiuin,
icke ansåge tillräckliga skäl föreligga för den ifrågasatta utvidgningen
av rätten till varvsindustrirestitution. Styrelsen har därför hemställt,
att framställningen icke måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd.
Sedan härefter fiskeristyretsen beretts tillfälle att taga del av förevarande
remissyttranden, har styrelsen i en den 20 oktober 1949 dagtecknad skrivelse
anfört följande.
Det är visserligen sant, att i Göteborgs och Bohus län numera ofta byggas
fiskebåtar, som ha en dräktighet av över 70 bruttoton, men de nybyggnader,
som där ske, utgöra endast en mindre del av dem som utföras i
hela riket. Hela ostkustens och sydkustens fiskeflotta, inom vilken båtarna
så gott som aldrig ha en bruttodräktighet, som ens tillnärmelsevis uppgår
till 70 ton, är sålunda utestängd från förmånen att erhålla tullrestitution,
vilket måste anses orättvist, då ekolod skulle vara till stor hjälp särskilt
vid sill- och strömmingsfisket i Östersjön. Stort intresse har också visats
i synnerhet av ostkustens fiskare för de möjligheter till rationalisering av
fisket, som nämnda instrument erbjuder. Intet bör därför försummas för
underlättande av förvärvet av dessa instrument.
Vad förordningen om provianteringsfrilager beträffar, så kunna i allmänhet
endast Bohusläns fiskare använda sig av densamma för erhållande
av tullfrihet för ekolod, ty endast dessa fiska mera regelbundet i Nordsjön
eller på andra mer avlägsna farvatten. Även i detta hänseende äro alltså Bohusläns
fiskare nu gynnade framför andra fiskare.
På grund av vad här anförts finner styrelsen sig böra till alla delar vidhålla
sitt tidigare förslag.
I en inom generaltullstyrelsens revisionsbyrå upprättad promemoria den
5 december 1949 har anförts följande.
Genom 1911 års tulltaxa, som trädde i kraft den 1 december 1911, belädes
j amf artyg, ägande en nettodräktighet av 40 ton eller därunder, med tull. I
samband därmed
angående varvsindustrirestitution, att utländska järnfartyg med en nettodräktighet
av lägst 5 och högst 40 ton blevo restitutionsberättigade. I nu
Kungl. Maj ds proposition nr 239.
43
gällande restitutionsförordning har denna undre gräns avskaffats, varjämte
tonnagegränsen, 40 nettoton, av praktiska skäl ersatts med motsvarande
70 bruttoton eller beträffande icke mätningspliktiga fartyg 20 meters längd.
Fiskefartyg av trä äro — oberoende av storleken — tullfria. Sådana fartyg
med en bruttodräktighet av 70 ton eller därunder äro undantagna från
varvsindustrirestitution.
Nämnda tonnagegräns för restitutionsberättigade svenska fartyg sammanhänger
sålunda med tullheskattningen av fartyg. Att fiskefartyg av trä liksom
även andra träfartyg med en bruttodräktighet av 70 ton och därunder
undantagits från restitutionsförmån, varom här är fråga, torde likaledes äga
samband med tullagstiftningen. Kommerskollegium har berört frågan i sitt
yttrande över restitutionssakkunnigas betänkande (åberopat i Kungl. Maj :ts
proposition till riksdagen den 8 februari 1929 med förslag till förordning
angående tullrestitution, nr 66 s. 40), vari anföres: »Nu gällande begränsning
i avseende å förmånen att åtnjuta varvsindustrirestitution ställer^ de
mindre varven och båtbyggerierna i viss mån utanför möjligheten att erhålla
sådan restitution. I stället ha de att räkna med ett visst tullskydd å sin
näring. Utsträckning av tullrestitutionsrätten till att omfatta alla fartygsoch
båtstorlekar skulle för varvsindustrien betyda en ökad förmån men
samtidigt göra bestående tullskydd illusoriskt för åtskilliga inhemska industriprodukter,
som speciellt utgöra material till mindre fartygsbyggen,
t. ex. motorer för fiskefartyg och mindre träfartyg.»
I promemorian har vidare anförts att därest det skulle befinnas skäligt att
lämna tullättnad åtminstone i den begränsade omfattning, som fiskeristyrelsen
syntes närmast ha avsett, nämligen endast i fråga om ekolod, borde,
om generell tullfrihet icke medgåves, denna med minsta omgång hellre kunna
lämnas i den form, att i tulltaxan såsom anmärkning under tulltaxenr
1073:2, till vilket nummer ekolod hänfördes, intoges en bestämmelse om att
tull icke skulle utgå för ekolod eller delar därtill, då varan vore avsedd att
installeras i däckat fiskefartyg.
I en till Kungl. Maj :t ställd skrift, som inkommit till finansdepartementet
den 28 november 1949, har Svenska sydkustfiskarnas centralförbund hemställt
om åtgärder i syfte att ekolod finge tullfritt förvärvas till fiskefartyg.
Såsom motivering har förbundet anfört att det för fiskefartyg, hemmahörande
vid Sveriges sydkust, icke förelåge möjlighet att erhålla tullfrihet för ekolod,
då fartygen i fråga icke överstege 70 tons bruttodräktighet och ej heller
avginge till Nordsjön eller där bortom belägen fiskeplats. Enligt förbundets
mening vore det av sjmnerligen stort intresse, att de svenska fiskefartygen,
även vid andra kuster än västkusten, kunde sa billigt som möjligt utrustas
med ekolod. Ett ekolod kunde vara till stor hjälp, särskilt vid sill- och
strömmingsfiske i Östersjön. Å eu del fiskeplatser vore det alldeles nödvändigt
med ekolod för undvikande av vrak och skarpa toppar på havsbottnen,
vilka kunde orsaka sönderrivning av trålar. De fiskefartyg, som
för närvarande byggdes på svenska varv för utländsk räkning, kunde enligt
gällande bestämmelser utrustas med alla moderna instrument utan
tullavgift. Dessa utländska fartyg skulle i sinom tid komma att konkurrera
med svenska fiskare i Östersjön, vilka sålunda skulle kunna komma i en
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
ogynnsam ställning till följd av att de hade att erlägga tullavgifter för sina
instrument. Det syntes emellertid vara ett svenskt nationalekonomiskt intresse,
att det svenska fisket längs alla kuster vore så effektivt som möjligt.
Sådan ändring borde därför vidtagas i gällande lagstiftning, att svenska yrkesfiskare
vid alla landets kuster finge tullfritt förvärva ekolod till sina
fiskelartyg. Enligt förbundets mening borde tullfriheten åstadkommas genom
ändring av bestämmelserna om provianteringsfrilager.
I en likalydande skrift, dagtecknad den 28 november 1949, har Skånes
fiskarförbund instämt i centralförbundets hemställan.
Över nämnda två framställningar ha, efter remiss, generaltullstyrelsen
och kommerskollegium avgivit utlåtande.
Generaltullstyrelsen har anfört, att, därest tillräckliga skäl skulle anses
föreligga för bifall till framställningarna, ändringen lämpligen borde ske på
det sätt, att i tulltaxan efter nr 1073:2 infördes en anmärkning av innebörd,
att tull icke skulle utgå för ekolod eller delar därtill, som vore avsedda att
installeras i däckade fiskefartyg.
Kommerskollegium har anfört, att yrkesfiskare i Östersjön i fråga om
möjligheterna att tullfritt anskaffa ekolod ej borde intaga en mindre gynnsam
ställning än västkustfiskare. Då sökandenas önskemål nöjaktigt skulle
kunna tillgodoses genom den av generaltullstyrelsen föreslagna ändringen
i tulltaxan, utan att därvid någon ändring i tullrestitutionsförordningen eller
förordningen om provianteringsfrilager behövde företagas, hemställde kommerskollegium,
att generaltullstyrelsens förslag måtte läggas till grund för
en proposition i ärendet.
Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen föreligger
ett nära samband mellan rätten till varvsindustrirestitution och skyldigheten
att erlägga tull för importerade fartyg. Beträffande större fartyg
gäller sålunda, att dessa fartyg i allmänhet vid införsel hit till riket äro fria
frän tull och att om sådana fartyg byggas eller repareras i Sverige, varvsindustrirestitution
kan erhållas för importerade materialier till sådant
fartyg. Det motsatta förhållandet gäller i fråga om mindre fartyg. Med hänsyn
härtill synes det icke böra ifrågakomma att genomföra en utvidgning
av rätten till varvsindustrirestitution utan att samtidigt gällande tullbestämmelser
ändras i motsvarande omfattning. Jag kan därför icke biträda
det av fiskeristyrelsen framlagda förslaget om utvidgad restitutionsrätt med
avseende å materialier m. m. till svenska fiskefartyg.
Emellertid framgår av fiskeristyrelsens uttalanden, att behovet av ändrade
bestämmelser aktualiserats huvudsakligen till följd av importen av
sådana ekolod, som äro avsedda att inmonteras i svenska fiskefartyg. Under
hänvisning härtill har av generaltullstyrelsen framhållits, att tullättnad
i fråga om ekolod skulle kunna ernås genom ett tillägg till gällande tulltaxa
av innehåll, att tull icke skulle utgå för ekolod eller delar därtill, då
varan vore avsedd att installeras i däckat fiskefartyg.
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
Då en inmontering av ekolod på fiskefartyg synes möjliggöra ett mera rationellt
fiske, är det angeläget att underlätta möjligheten för utövarna av yrkesmässigt
fiske att anskaffa ekolod till fiskefartygen. Behovet av ekolod
och delar därtill täckes för närvarande huvudsakligen genom import, och
vid dylik import uttages en värdetull med 10 procent, därest fiskefartyget
är av sådan dimension att rätt till varvsindustrirestitution icke föreligger.
Med hänsyn härtill och då den föreliggande frågan får anses vara av ringa
statsfinansiell betydelse tillstyrker jag, att tullfrihet införes för ekolod och
delar därtill, som äro avsedda att installeras i däckade fiskefartyg.
I enlighet härmed bör till tulltaxenr 1073:2 fogas en anmärkning av innehåll,
att för ekolod eller delar därtill, som äro avsedda att installeras i däckade
fiskefartyg, tull icke skall utgå.
Ändring i tullrestitutionsförordningen
samt införande av tullfrihet för vissa luftfartyg.
(Tulltaxenr 1062.)
Luftfartyg äro upptagna i tulltaxan under nr 1062 (statistiska nr 1922
och 1923) och belagda med en tull av femton procent av värdet. Särskilt
inkommande delar till luftfartyg tulltaxeras emellertid efter sin beskaffenhet.
För motorer, manöverinstrument och elektrisk utrustning utgår tullen
i allmänhet med tio procent av värdet, under det att propellrar, vingar och
underreden draga tull såsom i taxan ej särskilt nämnda arbeten av det ämne,
varav de bestå. Dylika delar, tillverkade av aluminium, bliva i regel underkastade
en tull av 50 kronor för 100 kilogram.
Enligt 7 § tulltaxeförordningen åtnjutes tullfrihet under viss tid för luftfartyg,
som begagnas för införsel till eller är avsett för utförsel från riket
av varor eller personer. Dylik tullfrihet ma emellertid icke atnjutas för
längre tid än tre månader efter införseln, dock ma för särskilt fall medgivas
utsträckning av tiden till ett år. Såsom villkor för denna temporära tullfrihet
gäller i allmänhet, att hos tullverket nedsättes ett belopp, motsvarande
den tull som enligt tulltaxan belöper å luftfartyget, eller att säkerhet därför
ställes. För i trafik inkommande civilt luftfartyg må dock i stället godtagas
en av luftfartygets befälhavare, redare eller ägare på tro och heder avgiven
skriftlig utfästelse, att luftfartyget inom föreskriven tid kommer att återutföras
ur riket eller inom samma tid kommer att anmälas till förtullning.
Det ankommer emellertid på prövning av Konungen i varje särskilt fall,
huruvida tullfriheten må åtnjutas om luftfartyget tillika begagnas för befordran
av gods eller personer i egentlig inrikestrafik.
För särskilt inkommande lösa delar, avsedda till reparation av luftfartyg,
gälla liknande bestämmelser i fråga om temporär tullfrihet. Sådan tullfrihet
må emellertid jämlikt kungörelse den 30 juni 1947 (nr 379) i fråga
om delarna beviljas för en tid av högst 3 år.
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
I 2 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
stadgas, att näringsidkare vid utförsel av här i riket framställd, reparerad
eller kompletterad vara, för vars framställning, reparation, komplettering
eller emballering använts av honom från utlandet införda inaterialier eller
andra artiklar, äger åtnjuta restitution av tull (allmän industrirestitution)
för en motsvarande myckenhet inaterialier eller andra artiklar av samma
slag, vilka inom två år före utförseln av honom införts från utlandet.
Enligt 3 § samma förordning äger idkare av varvs- eller verkstadsrörelse
ävensom fartygsägare att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation,
inredning eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt
eller utländskt fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet eller av utländskt
järnfartyg även av 70 tons bruttodräktighet eller därunder, för vilkas byggnad,
ombyggnad, reparation, inredning, utrustning eller sjösättning använts
av honom från utlandet införda inaterialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution
av tull (varvsindnstrirestitution) för en motsvarande myckenhet
materialier eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets
slutförande av honom införts från utlandet.
Såsom av sistnämnda paragraf framgår är rätten till varvsindustrirestitution
beträffande fartyg av mer än 70 tons bruttodräktighet icke förbunden
med villkor om att fartyget utföres ur riket.
I en den 26 augusti 1946 dagtecknad skrift har Svenska aeroplan aktiebolaget
hemställt, att flygindustrien i tullrestitutionshänsende måtte bliva likställd
med varvsindustrien samt att i sådant syfte en ny form av tullrestitution,
benämnd flygindustrirestitution, måtte införas. I motiveringen härför
har bolaget anfört, att vid tiden för tullrestitutionsförordningens utfärdande
någon flygplansindustri av betydenhet icke existerade inom landet. Bolaget
hade emellertid igångsatt tillverkning av flygplan för civilt bruk, och det
hade därvid visat sig lämpligt alt i viss utsträckning förse dessa flygplan
med utrustning av utländsk tillverkning, såsom motorer, propellrar och
navigationsinstrument. Tullavgifterna för den utländska utrustningen uppginge
till en icke obetydlig del av försäljningspriset och inverkade därigenom
ofördelaktigt på bolagets konkurrensmöjligheter gentemot utländska tillverkare
av flygplan.
över nämnda framställning ha infordrade utlåtanden avgivits av generaltullstijrelsen
och kommerskollegium. Vid kommerskollegii utlåtande ha
fogats yttranden från Sveriges industriförbund och Aktiebolaget Aerotransport
(ABA).
Generaltullstgrelsen har i sitt utlåtande anfört, att flygplansindustrien åtnjöte
tullskydd genom att från utlandet införda flygplan vore belagda med
15 procent värdetull. Varvsindustrien däremot saknade — med vissa mindre
betydande undantag — tullskydd för sina tillverkningar. Beträffande fartyg
förelåge i princip rätt till restitution för använda materialier allenast om
fartygen ägde visst minimitontal. De luftfartyg, som avsåges i bolagets framställning,
syntes i storleksordning knappast vara att likställa med de fartyg,
för vilka restitution kunde ifrågakomma. Enligt styrelsens åsikt finge
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
47
bolagets intressen anses i ej ringa grad tillgodosedda därigenom, att bolaget
vid framställning av luftfartyg för leverans till utlandet åtnjöte allmän
industrirestitution jämlikt 2 § tullrestitutionsförordningen.
Styrelsen ville därjämte erinra om bestämmelserna i 7 § a) tulltaxeförordningen,
vilka möjliggjorde, att ett luftfartyg, som levererats till utlandet
och för vilket allmän industrirestitution åtnjutits, kunde bliva föremål för
temporär tullfrihet. Styrelsen ansåge sig i frågans dåvarande läge icke kunna
tillstyrka bolagets framställning.
Sveriges industriförbund har i sitt yttrande till kommerskollegium framhållit
bl. a. att den tull, som enligt tulltaxan skulle utgå för utländska flygplan,
i regel bleve illusorisk av den anledningen, att tullen icke behövde erläggas.
Uet utan jämförelse största antalet flygplan som infördes till riket
utgjordes nämligen — bortsett från militärflygplan — av trafikflygplan, avsedda
att användas i trafik med utlandet, och dessa flygplan komme i åtnjutande
av temporär tullfrihet enligt 7 § a) tulltaxeförordningen. Sådan
tullfrihet kunde medgivas även för det fall, att de i samband med utrikestrafik
begagnades för befordran av gods eller personer inrikes orter emellan.
Ifrågavarande flygplan vore sålunda i realiteten tullfria. Då det syntes vara
en angelägenhet av yttersta vikt, att den svenska flygindustrien i likhet
med varvsindustrien vidmakthölles och utvecklades, förelåge enligt förbundets
åsikt icke skäl att motsätta sig den förbättring av tullskyddet, som
skulle ligga i ett medgivande av restitutionsrätt för materialier, som komme
till användning för tillverkning av flygplan vilka huvudsakligen användes i
inländsk trafik. Med hänsyn härtill tillstyrkte förbundet den gjorda framställningen.
Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande till kommerskollegium i
anledning av Svenska aeroplan aktiebolagets framställning gjort följande
uttalande.
Under det att aeroplanbolagets framställning synes taga hänsyn enbart till
nuvarande och projekterad flygplansproduktion hos bolaget, kommer denna
för aerotransport att framstå som en angelägenhet av största vikt och nödvändighet,
såväl för befästande och ytterligare utvidgning av svenskt deltagande
i internationell luftfart som för ett bättre tillgodoseende av inrikestrafikens
behov. Därtill kommer att svensk luftfart av i dag har en av sina
främsta källor till framgångsrik konkurrens med utlandet i det försprång
den marktekniska organisationen redan hunnit uppbygga. På grund härav
betraktar aerotransport detta förslag i ett större sammanhang och anser, att
alla de lättnader, som kunna från statsverkets sida beredas svensk luftfart
och flygindustri, ur flera synpunkter vara berättigade.
Som motivering för sin anhållan anser aeroplanbolaget det vara naturligt,
att i här påtalade förhållande flyg- och varvsindustrierna jämställas,
varför luftfartyg således skulle komma att likställas med annat fartyg.
Denna likställighet befästes än mera vid jämförande av å ena sidan fartyg
och å andra sidan de utländska flygplanstyper, som för närvarande nyttjas,
och de som redan före 1947 års utgång komma att trafikera svenska flyglinjer.
Vi hänvisa här främst till flygplan av typ Douglas DC-4 Skymaster
och DC-C) samt Boeing 377 Stratoscruiser. Tjänstetomvikten för respektive
lyp är 18 790 kg, 24 000 kg och 38 420 kg och inköpspriset per styck i sven
-
48
Kung!. Maj.ts proposition nr 239.
ska kronor cirka 1 600 000, 2 250 000 och 5 200 000. Ifrågavarande flygplanstypers
konstruktiva utformning och komplicerade tekniska utrustning böra
dessutom göra dem jämförbara med fartyg av ganska betydande nettodräktighet.
För flygtrafikens upprätthållande kräves eu omfattande verkstadsrörelse
med betydande reservdelslager, som till storlek och kvalitet bestämmes
icke blott av vederbörande trafikföretag utan även av statlig luftfartsmyndighet.
Värdet av detta reservdelslager kan generellt fastställas till 40
procent av flygplanens kostnad. Med hänsyn till de krav, som ur säkerhetssynpunkt
måste ställas på flygmateriel, medför detta eu materielåtgång, som
i jämförelse med varvsindustrien per enhet får en betydligt större omfattning.
Av vad sålunda anförts anser aerotransport, att de förhållanden som gälla
för svensk luftfart och flygindustri kunna i detta avseende vara fullt jämförbara
med dem under vilka svensk varvsindustri verkar.
Vad beträffar flygindustri och luftfart äro dessa i än högre grad än varvsindustri
hänvisade till import av tullbara reservdelar, utrustning och även
av annan materiel av såväl hel- som halvfabrikat. Vad beträffar huvudfrågan
i denna restitutionsangelägenhet åtnjutes däremot tullskydd för luftfartyg,
därigenom att alla luftfartyg äro belagda med en tull av 15 procent av tullvärdet
(cif-värdct). Detta tullskydd är dock enbart av fiktiv karaktär, då
enligt 7 § tulltaxeförordningen temporär tullfrihet årligen kan åtnjutas för
luftfartyg, som trafikera såväl svenska som utländska luftfartslinjer på Sverige.
Sådan tullfrihet åtnjutes jämväl för till reparation av sådana luftfartyg
särskilt inkomna reservdelar. Svenska lufttrafikföretag utnyttja allmänt
denna temporära tullfrihet, helst som viss inrikestrafik även kan bedrivas
utan hinder av bestämmelserna i hithörande författningar. Vad beträffar
flygplan av typ Douglas DC-4 och större typer står frågan om erläggande av
belöpande tullbelopp för ifrågavarande luftfartyg i dagens trafiktekniska
läge så vida avlägsen, att för dessa flygplan kan räknas med tullfrihet. I
detta sammanhang måste dock påpekas, att 7 § tulltaxeförordningen jämte
hithörande tillämpningsföreskrifter äro behäftade med stadganden, som äro
direkt hämmande för luftfartens och industriens utveckling, helst som begreppet
tillbehör helt saknas i dessa författningsrum. Därför skulle en flygindustrirestitution
radikalt kunna avhjälpa de brister, som framkommit vid
tillämpningen av ifrågavarande tulltaxeförordning i fråga om temporär tullfrihet
för luftfartyg och delar därtill, och samtidigt fylla ett länge känt behov
av lättnader i tullavseende för berörda parter.
Frågan om flygindustrirestitution anser aerotransport ur flera synpunkter
så angelägen, att en allmängiltig lösning därav snabbt måste erhållas. Då
sådant slag av restitution av praktiska skäl måste sammankopplas med tullbarheten
av flygplan och gällande tulltaxa med 15 procents värdetull lägger
de största hindren i vägen för lösning av detta problem, vill bolaget erinra
härom.
Ur statsfinansiella synpunkter kan nuvarande tullbeskattning anses ha
blott illusorisk karaktär, då blott en ringa del av för inkomna luftfartyg
debiterad tull i verkligheten inbetalas och således kommer statskassan till
godo. Då dessutom tillämpandet av 7 § tulltaxeförordningen såväl för varuhavare
som för tullverket i realiteten blir betungande, synes det även ur
statsfinansicll synpunkt vara motiverat, att tullbeskattning av luftfartyg
anpassas efter de förutsättningar, som förefinnas.
Då såväl ur skydds- som ur finanspolitisk synvinkel intet hinder torde
föreligga mot en revidering av gällande tulltaxa i vad avser tulltaxenr 1062
därhän, att vissa luftfartyg kvarstå med oförändrad tull, medan däremot
andra bli tullfria, uppstår frågan efter vilken grund sådan uppdelning skall
ske. Den bör ske efter flygplanets storlek. Det bör vara en uppdelningsgräns,
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
som utan att åsamka vare sig statsverket eller varuhavaren extra kostnader
dock för statsverket ger garanti för såväl dess riktighet som förhindrande
av missbruk. För tillgodoseende av dessa krav föreslås flvgplanstjänstetomvikten
som beräkningsgrund. Denna tjänstetomvikt fastställes enligt
internationell överenskommelse av vederbörande lands offentliga luftfartsmyndighet
och skall finnas påtecknad de officiella handlingar, som av sådan
myndighet utfärdas för flygplanet i fråga. Dessa handlingar skola alltid
företes för vederbörande tull- och luftfartsmyndigheter och ligga redan
till grund för beräknandet av vissa luftfartsavgiftcr. Härigenom skulle en
redan fastställd och internationellt överenskommen beräkningsgrund tillika
komma att användas i tulltekniskt syfte. Då det dessutom självfallet är ett
allmänt trafikekonomiskt intresse, att denna tjänstetomvikt blir så låg som
möjligt, skapas därvid full garanti mot missbruk att i gränsfall statsverket
skulle komma att undandragas viss belöpande tullavgift.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställde Aerotransport om
sådan ändring av tulltaxan, att luftfartyg överstigande en viss tjänstetomvikt
bleve tullfria. Därigenom skulle den begärda flvgindustrirestitutionen
komma att bliva såväl tulltekniskt som praktiskt genomförbar och i sak
jämförbar med varvsindustrirestitutionen.
Kommerskollegium har anfört, att en utsträckning till luftfarten av de
särförmåner i tullhänseende, som gällde för varvsindustrien, kunde anses ■
vara motiverad. Den syntes även stå i överensstämmelse med den svenska
flygindustriens intressen. Kollegium ansåge sig emellertid icke i dåvarande
sammanhang kunna upptaga förslaget till behandling, enär för ett närmare
ståndpunkttagande i frågan ytterligare utredningar erfordrades angående
konsekvenserna icke endast för den inhemska flygindustriens utan också
för andra industrigrenars del. Med hänsyn till ärendets brådskande natur
syntes det lämpligt att i avvaktan på hithörande spörsmåls mera definitiva
lösning utverka riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att provisoriskt
undanröja de olägenheter, som gällande begränsade restitutionsrätt medförde
för flygindustri och flygtrafik.
Sedan härefter generaltullstyrelsen anbefallts att avgiva förnyat utlåtande
angående möjligheterna ur tulltekniska synpunkter att genomföra det
av kommerskollegium framlagda förslaget, har gcneraltullstijrelsen framhållit,
att den varvsindustrien enligt 3 § tullrestitutionsförordningen tillkommande
rätten till tullrestitution ägde nära samband med det förhållandet,
att ifrågavarande industrigren saknade tullskydd, utom beträffande
vissa lustfartyg och mindre järnfartyg. Tillverkningen av flygplan inom landet
åtnjöte emellertid ett nominellt tullskydd av 15 procent av värdet. Ett
bifall till framställningen, att sistnämnda tillverkning skulle i restitutionshänseende
likställas med varvsindustrien, syntes alltså förutsätta att tullen
å flygplan helt eller delvis borttoges. För ett närmare ståndpunkttagande
till Aerotransports förslag om tullfrihet för vissa flygplan erfordrades ytterligare
utredning angående de konsekvenser, som ett genomförande av detsamma
skulle medföra icke blott för de svenska tillverkarna av flygplan
utan även för de industrier som levererade instrument och annan utrustning
till flygplan.
4 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. i samt. AV 239.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
19i7 års riksdag har — i anledning av motionen II: 228 —• i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhållit om en översyn av gällande författningar i syfte att
utröna, vilka ändringar i desamma som kunde vara påkallade med hänsyn
till flygtrafikens utveckling. I sitt betänkande (nr 34) i anledning av motionen
bär riksdagens bevillningsutskott framhållit, att utskottet funne
det vara angeläget, att de bestämmelser i tullhänseende, som gällde för flygtrafiken,
vore utformade med hänsyn till de speciella behov, som gjorde sig
gällande på ifrågavarande område. Utskottet erinrade bland annat om frågan
om flygindustrirestitution, vilken fråga syntes vara av invecklad natur
och kräva en ingående undersökning.
I anledning av denna anhållan har Kungl. Maj :t genom beslut den 3 oktober
1947 lämnat generaltullstyrelsen i uppdrag att i samråd med luf tf artsstyrelsen
verkställa den begärda översynen samt att till Kungl. Maj :t inkomma
med de förslag, vartill densamma kunde giva anledning. Detta arbete
har ännu icke slutförts.
I en den 4 november 1948 dagtecknad skrift har Svenska aeroplan aktiebolaget
hemställt, att Kungl. Maj :t måtte till skyndsam förnyad behandling
upptaga frågan om införandet av flygindustrirestitution, och har därvid
särskilt framhållit, att spörsmålet om flygindustrirestitution för bolagets
del ytterligare aktualiserats därigenom, att bolaget tecknat kontrakt med
Aerotransport om försäljning av tio större, transportflygplan av typ Saab 90
A-2 Scandia.
Härefter har Aktiebolaget Aerotransport i en den 4 januari 1950 dagtecknad
skrift upptagit till fortsatt behandling frågan om tullfrihet för vissa
flygplan samt om införande av en ny form av tullrestitution för flygindustrien.
I denna skrift har bolaget anfört.
Den inrikes flygtrafiken i Sverige bedrives för närvarande med flygplan
av typen Douglas DC-3 med plats för 21 passagerare, för vilka flygplan tull
erlagts liksom för den för dessa flygplan avsedda materielen. Såvitt rör inrikestrafiken
på Visby föreligger stort behov av att under högsäsongen på
sommaren med den då maximala efterfrågan på transportmedel till Gotland
tidvis insätta flygplan i denna trafik av typen Douglas DC-4 med plats för
upp till 59 passagerare. En sådan förbättring av Visby-trafiken till resenärernas
fromma är emellertid med nuvarande tullbestämmelser icke möjlig
att genomföra, då bolaget icke, med hänsyn till de stora underskott inrikestrafiken
medför, kan påtaga sig den ekonomiska belastningen, cirka 150 000
kronor per flygplan jämte avsevärda belopp för reservmateriel, som bolaget
skulle ha att vidkännas i form av tullavgifter och förlorad restitutionsrätt
vid DC-4-materielens införtullning för användning i inrikestrafiken.
Bolaget har hos Svenska aeroplan aktiebolaget beställt 10 stycken flygplan
av typen »Scandia», vilka för närvarande äro under byggnad och börja
att levereras under våren 1950. Dessa plan äro avsedda att även användas
i inrikestrafik. I flygplanen ingående materiel är till stor del av utländsk
tillverkning och införes under anspråk på tullrestitution. Så till exempel
äro motorer, instrument, radioinstallationer och flygplansdäck importmateriel.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
51
Enligt nuvarande tullbestämmelser måste för de Scandiaflygplan, som
från början avses för den egentliga inrikestrafiken, under alla omständigheter
erläggas tull med cirka 60 000 kronor per flygplan för den i flygplanen
ingående importmaterielen. De flygplan, vilka icke avses för sådan inrikestrafik,
måste, för att tullrestitution skall kunna erhållas såvitt rör importmaterielen,
utföras ur riket och återinföras under anspråk på temporär
tullfrihet för hela flygplanet. Därest bolaget sedermera skulle behöva
införtulla sådant flygplan, för vilket temporär tullfrihet åtnjutes, och därvid
skulle nödgas erlägga tull med 15 procent för hela flygplanet, skulle
tullavgiften per flygplan bliva mycket avsevärd. Den reservmateriel till flygplanen,
som ABA anskaffat respektive framdeles successivt kommer att inköpa
från utlandet, införes under anspråk på temporär tullfrihet eller tullrestitution.
Såvitt rör dylik reservmateriel till de för inrikestrafiken disponerade
flygplanen bortfaller möjligheten till temporär tullfrihet och tullrestitution.
Det totala tullbeloppct för den under de första fem åren för
Scandia erforderliga importerade reservmaterielen beräknas till cirka 800 000
kronor.
För erhållande av en rationell och ekonomisk användning av reservmaterielen
erfordras dels att densamma i största möjliga utsträckning standardiseras,
så att den kan nyttjas för olika flygplanstyper, vilket alltmer
sker, dels ock att materielen skall kunna begagnas oberoende av tulltekniska
hänsyn. Nuvarande tullbestämmelser lägga emellertid hinder i vägen
härför. Helt naturligt önskar bolaget av ekonomiska skäl att hålla reservmaterielen
för införtullade flygplan vid ett minimum. Hänsynen till regularitet
och säkerhet i trafiken omöjliggör emellertid detta, och materielcirkulationen
samt på grund av flygplanens förslitning ökad åtgång av underhållsmaterielen
medför att successivt förhållandevis mera materiel måste
införtullas, varmed följer ökade tullkostnader på grund av att den temporära
tullfriheten och möjligheten till restitution bortfalla.
Inom det skandinaviska samarbetet överses flygplan av samma typ, tillhörande
de samarbetande flygbolagen, av driftsmässiga skäl i viss mån vid
samma verkstad. Sålunda överses samtliga DC-4-flygplan vid Det danske
luftfartsselskabs verkstäder i Köpenhamn, medan DC-6-flygplanen överses
i Stockholm. De nuvarande svenska tullbestämmelserna innebära att, vid
ett i Sverige införtullat flygplans återkomst till landet efter genomgången
översyn utomlands, tull skall erläggas med 15 procent på hela öyersynskostnaden,
vilken vid grundöversyn på exempelvis DC-4 uppgår till cirka
300 000 kronor per flygplan.
På sätt framgår av ovanstående medföra de nuvarande för flygtrafiken
gällande tullbestämmelserna synnerligen kännbara ekonomiska belastningar
för bolaget. Tullkostnaderna för flygplan och reservmateriel drabba icke enbart
inrikestrafiken utan bolagets hela trafik, alldenstund dels flygplan, som
regelmässigt användas i den internationella trafiken, måste införtullas i samband
med deras användande såsom reserv vid påkommande behov i inrikestrafiken
dels ock en förhållandevis större andel av reservmaterielen än som
svarar mot antalet flygplan i inrikestrafik av driftsmässiga hänsyn måste
vara tillgänglig för sistnämnda flygplan. Det senare innebär icke blott att
erhållen temporär tullfrihet för denna materiel upphör utan även att möjligheten
till restitution av tull för till sådan materiel avsedda reservdelar
går förlorad. Det enligt lullförfaltningarna gällande förbudet att i den
egentliga inrikestrafiken använda flygplan, för vilka tull icke erlagts, utgör
även ett direkt hinder för elt såväl ur den trafikerande allmänhetens som
bolagets synpunkt ändamålsenligt bedrivande av sagda trafik. Även försvåras
ett rationellt utnyttjande av den inom det skandinaviska flygtrafiksam
-
52
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
arbetet till förfogande stående samlade flygplansflottan, alldenstund danska
och norska flygplan icke, utan att tull för desamma erlägges, kunna
nyttjas för svensk inrikestrafik i den mån vederbörliga trafiktillstånd därtill
erhållas.
Flygtrafiken har under de senare åren undergått en mycket stark utveckling.
Flygplan användas nu av helt annan storleksordning än för endast
ett tiotal år sedan, reservmaterielslagren ha måst ökas högst väsentligt, och
flygbolagens organisationer ha utbyggts i betydande omfattning. Allt detta
har dragit mycket avsevärda kostnader, som på grund av de labila förhållandena
efter kriget icke uppvägts av motsvarande ökade trafikintäkter.
Flygbolagen i allmänhet ha därför under de senare åren haft att kämpa med
dålig ekonomi och ha måst vidtaga genomgripande och ur olika synpunkter
kännbara rationaliseringar för att söka åvägabringa bättring i förhållandena.
Bolaget har vidare framhållit att enligt bolagets åsikt vore gällande tullförfattningar
såvitt anginge luftfartsförhållandena föråldrade och i behov
av en allmän översyn. Då den av 1947 års riksdag begärda översynen måste
draga avsevärd tid funne bolaget det angeläget, att frågan om tullrestitution
och därmed sammanhängande spörsmål gjordes till föremål för en från
hela problemkomplexet i övrigt fristående behandling. Till jämförelse kunde
framhållas att i såväl Danmark som Norge vederbörande luftfartyg åtnjöte
tullfrihet även för flygmateriel, som användes i respektive lands inrikestrafik.
Vidare hade i England under år 1949 tullfrihet medgivits för
dit importerade flygplan över viss storleksordning jämte reservdelar och
utrustning därtill.
Under hänvisning härtill har bolaget hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
vidtaga erforderliga åtgärder för att åstadkomma sådana ändringar i gällande
tullförfattningar, att luftfartyg med en tjänstetomvikt av mer än 7 500
kg bleve tullfria samt att, om det skulle befinnas icke vara möjligt att direkt
medgiva tullfrihet för reservmateriel och utrustning till sådana flygplan,
luftfarten och flygindustrien erhölle, med tillämpning från och med
den 1 januari 1950, en mot varvsindustrirestitutionen svarande förmån.
Alternativt hemställde bolaget, att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen utverka
bemyndigande att från och med den 1 januari 1950 tills vidare i avvaktan
på hithörande spörsmåls mera definitiva lösning medgiva dels tullfrihet
för luftfartyg av nu angiven storlek, dels ock restitution av tull, såvitt
anginge luftfart och flygindustri, i huvudsak efter de grunder som gällde
för varvsindustrirestitution.
Över nämnda framställning ha efter remiss utlåtanden avgivits av luftfart
sstyrelsen, kommerskollegium och generaltullstijrelsen. Vid utlåtandet
från kommerskollegium har fogats yttrande av Sveriges industriförbund.
Vidare har generaltullstyrelsen överlämnat yttranden från tulldirektionen
i Stockholm och tullkammaren i Linköping.
Luftfartsstgrelsen har i sitt utlåtande erinrat om den beslutade översynen
av tullförfattningarna. Då dessa spörsmåls komplicerade natur och stora
räckvidd syntes påkalla ytterligare tidskrävande undersökningar, kunde
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
resultatet av översynen icke vara att förvänta inom den närmaste tiden. Ur
de synpunkter styrelsen hade att företräda vore det synnerligen angeläget,
att de av Aktiebolaget Aerotransport berörda tullfrågorna snarast bleve
lösta, och provisoriska åtgärder i sådant syfte borde vidtagas. Styrelsen tillstyrkte
därför, att omedelbara åtgärder vidtoges för att bereda bolaget lättnader
i fråga om tullavgifter in. in.
Sveriges industriförbund har i fråga om tullen å luftfartyg anfört att tullen
för luftfartyg med en tjänstetomvikt överstigande 7 500 kilogram hindrade
ett rationellt användande av flygföretagens flygplanspark, samtidigt
som den icke lämnade den inhemska industrien något egentligt skydd. Med
anledning härav tillstyrkte förbundet den föreliggande framställningen. Enligt
förbundets mening borde denna fråga lösas utan ytterligare uppskov.
Därest frågan icke för närvarande kunde upptagas till slutlig behandling,
syntes ett interimistiskt beslut böra fattas om de begärda tullättnaderna.
Svenska aeroplan aktiebolaget har i yttrande till industriförbundet tillstyrkt
införandet av tullfrihet för större luftfartyg.
Kommerskollegium har förklarat, under hänvisning till den pågående
översynen, att kollegium endast kunde tillstyrka det alternativa förslaget
om utverkande av bemyndigande av riksdagen om rätt till provisoriskt medgivande
av vissa tullättnader.
Av de lokala tullförvaltningarna har tullkammaren i Linköping anfört,
att gällande tullbestämmelser knappast kunde anses lägga hinder i vägen
för svensk flygplansindustris möjligheter att göra sig gällande på exportmarknaden,
då vederbörande tillverkare beviljats rätt till såväl handelssom
allmän industrirestitution. Den ifrågasatta tullfriheten för flygplan
av viss storlek syntes på längre sikt icke vara ägnad att gynna svensk flygplansindustri.
Med hänsyn härtill avstyrkte tullkammaren bifall till framställningen.
Tulldirektionen i Stockholm har framhållit, att om tullfrihet i enlighet med
vad som föreslagits stadgades för tyngre flygplan även vissa andra plan,
såsom militärplan och plan tillhörande rikets allmänna kartverk, komme
att beröras av tullfriheten, för så vitt den icke bleve begränsad till att omfatta
endast flygplan för allmän trafik. Mot införande av en mot varvsindustrirestitutionen
svarande restitutionsform för luftfart och flygindustri
i syfte att möjliggöra återbetalning av tullbelopp för från utlandet införd
materiel och utrustning, vilken införts för byggnad, reparation etc. av sådana
flygplan för vilka tullfrihet kunde komma att stadgas, hade direktionen
i princip intet att erinra. I den mån nu förefintligt tullskydd för flygindustrien
genom borttagande av tullen på importerade flygplan komme att
bortfalla, syntes lufttrafikföretagen och flygindustrien böra erhålla förmåner
i restitutionshänseende, som svarade mot varvsindustriens. En dylik utvidgning
av tullrestitutionens omfattning skulle dock oundgängligen medföra
ett betydande merarbete för tullverket, då ett mycket betungande kontrollarbete
komme alt erfordras. För att åstadkomma den lättnad i tullkontrollen,
som syntes önskvärd beträffande lufttrafikföretagens införsel
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
av reservdelar och tillbehör, borde tullfrihet stadgas för delar in. m. till sådana
flygplan, för vilka tullfrihet kunde komma att beviljas.
Generaltullstyrelsen har förklarat, att ur tullteknisk synpunkt hinder icke
mötte mot bifall till framställningen om tullfrihet för flygplan med en
tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram. Om den begärda tullfriheten ansåges
böra komma till stånd förordade generaltullstyrelsen, att tulltaxan i
nedan angiven del erhölle följande ändrade lydelse.
Tull för 100 kg |
||
1062: i 1062: 2 |
Luftfartyg: flygplan med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kg .... |
fria 15: — |
Anm. Vid tulltaxering av till detta nummer hänförliga luftfartyg, |
||
1062: s |
Delar, tillbehör och material, avsedda att av lufttrafikföretag, |
fria |
I anslutning härtill har generaltullstyrelsen anfört, att vid bifall till
nämnda förslag borde såsom villkor för åtnjutande av tullfriheten för delar,
tillbehör och material till flygplan föreskrivas, att vederbörande lufttrafikföretag
till tullverket avlämnade på tro och heder avgivet intyg angående
varornas användning på sätt, som angåves i taxan.
Generaltullstyrelsen har vidare framhållit, att ett antagande av förslaget
angående tullfrihet för vissa flygplan m. m. aktualiserade frågan om införande
av en restitutionsform, avsedd för flygindustrien och utgörande en motsvarighet
till varvsindustrirestitutionen enligt 3 § tullrestitutionsförordningen.
För det fall att en sådan restitutionsform ansåges böra införas, borde
tullrestitutionsförordningen kompletteras med en paragraf, betecknad 3 a §
och upptagande särskilda bestämmelser om flygindustrirestitution. Dessa
bestämmelser skulle innebära, att idkare av verkstadsrörelse ävensom flygplansägare
ägde att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning
eller utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller
utländskt flygplan med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram eller av
utländskt flygplan även med en tjänstetomvikt av 7 500 kilogram eller därunder,
för vilkas byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning
använts av honom från utlandet införda materialier eller andra artiklar,
åtnjuta restitution av tull för en motsvarande myckenhet materialier
eller andra artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arbetets slutförande
av honom införts från utlandet. Rätt till restitution skulle gälla jämväl
i avseende å materialier, som gått förlorade vid arbetets utförande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
55
Generallullstyrelsen har slutligen anfört.
För tillgodoseende av bolagets önskemål med avseende å retroaktiv tilllämpning
från och med den 1 januari 1950 av de ifrågasatta bestämmelserna
angående flygindustrirestitulion torde därutöver böra stadgas, att de
föreslagna bestämmelserna skola äga giltighet jämväl beträffande i paragrafen
avsett arbete, som slutförts efter den 1 januari 1950.
I sammanhang härmed torde i 10 § tullrestitutionsförordningen böra vidtagas
den jämkningen, att orden »2 och 3 §§» utbytas mot orden »2, 3 och
3 a §§».
Det kan förutsättas, att bolaget vid tidpunkten för den föreslagna tullfrihetens
införande har i lager dels reservdelar, som införts under restitutionsanspråk
och för vilka tull erlagts, dels även sådana delar, för vilka
temporär tullfrihet jämlikt 7 § a) tulltaxeförordningen beviljats. Det är för
såväl bolaget som för tullmyndigheterna angeläget, att denna verksamhet
avvecklas utan hinder av att därför eljest föreskrivna villkor och kontrollföreskrifter
icke iakttagas. Styrelsen har icke något att erinra, därest Kungl.
Maj:t skulle finna skäl föreslå riksdagen, dels att sådana reservdelar, för
vilka temporär tullfrihet medgivits, må införtullas med tillämpning av tulltaxenr
1062: 3, under villkor likväl, att tiden för utnyttjande av den temporära
tullfriheten vid tidpunkten för ovannämnda tullfrihets införande
icke försuttits, dels ock att restitution av tull må åtnjutas för sådana här
ifrågavarande delar, som införts under anspråk på tullrestitution och för
vilka tull erlagts, under villkor att delarna vid tidpunkten för förordningens
ikraftträdande varit restitutionsberättigade och att försäkran avgives, att
delarna komma att användas för ändamål, som i nr 1062:3 sägs.
Departementschefen. Såsom bevillningsutskottet i sitt betänkande nr 34
till 1947 års riksdag framhållit är det angeläget, att de bestämmelser i tullhänseende,
som gälla för flygtrafiken, äro utformade med hänsyn till de
speciella behov som göra sig gällande på ifrågavarande område.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de nuvarande bestämmelserna
i hög grad förhindra ett rationellt utnyttjande av trafikföretagens flygplan.
Det synes därför vara påkallat, att åtgärder omedelbart vidtagas för att avhjälpa
berörda olägenheter.
Luftfartsstyrelsen och kommerskollegium ha föreslagit, att olägenheterna
i fråga skulle undanröjas genom att provisoriska bestämmelser infördes
om rätt till flygindustrirestitution. Från generaltullstyrelsens sida har anförts,
att införandet av dylika bestämmelser förutsatte, att tullen för trafikflygplan
helt eller delvis borttoges. Införandet av tullfrihet för flygplan
med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram har även tillstyrkts av
Svenska aeroplan aktiebolaget, som torde vara ensam tillverkare här i landet
av dylika flygplan.
I enlighet med vad generaltullstyrelsen föreslagit förordar jag, att flygplan
med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kilogram göras fria från tull.
Därjämte bör tullfrihet införas för delar till sådana flygplan i den omfattning
generaltullstyrelsen tillstyrkt. .lag finner mig vidare böra förorda, att
en restitutionsform för flygindustrien, motsvarande varvsindustrirestitutionen
enligt 3 § tullrestitutionsförordningen, införes. Det synes mest lämpligt
att de nya bestämmelserna redan nu göras definitiva.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
För att tillgodose Aktiebolaget Aerotransports önskemål med avseende å
retroaktiv tillämpning av restitutionsbestämmelserna — vilka önskemål enligt
min mening böra beaktas -— torde bestämmelserna i fråga böra erhålla
giltighet beträffande arbete, som slutförts under tiden från och med den 1
januari 1950.
Det torde kunna förutsättas, att vid tidpunkten för den föreslagna tullfrihetens
införande finnas i lager dels reservdelar, som införts under restitutionsanspråk
och för vilka tull erlagts, och dels sådana reservdelar för
vilka temporär tullfrihet beviljats jämlikt 7 § a) tulltaxeförordningen. I
överensstämmelse med vad generaltullstyrelsen förordat hemställer jag, att
Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens bemyndigande att meddela följande
föreskrifter, nämligen dels att sådana förut nämnda reservdelar, för vilka
temporär tullfrihet medgivits, må införtullas med tillämpning av tulltaxenr
1062:3, under villkor likväl att tiden för utnyttjande av den temporära
tullfriheten vid tidpunkten för den föreslagna tullfrihetens införande
icke försuttits, dels ock att restitution av tull må åtnjutas för sådana här
ifrågavarande reservdelar, som införts under anspråk på tullrestitution och
för vilka tull erlagts, under villkor att restitutionsrätt förelegat för reservdelarna
vid nyssnämnda tidpunkt och att särskild försäkran avgives, att
reservdelarna komma att användas för ändamål som i tulltaxenr 1062:3 sägs.
Samtliga nu föreslagna ändringar i tulltaxan torde böra träda i kraft å
dag som Kungl. Maj :t bestämmer.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen, att
dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag
till
1) förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) samt
2) förordning om ändring i förordningen den 4 oktober
1929 (nr 307) angående tullrestitution;
dels besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan skall i nedan angivna
delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
57
40: 1
103
173
221
221: 1
222: 1
223
Växter, ej särskilt nämnda:
levande:
plantor av al, alm, ask, asp, avenbok, björk, bok, ek,
gran, lind, lärk, lönn, poppel och tall ..........
Harts, även härdat, esterharts samt sulfatharts, även destillerat;
terpentin, tjock, och annan balsam, även konstgjord
...............................................
Stenkolstjära och annan ur fossila ämnen utvunnen tjära
samt andra genom torrdestillation framställda ämnen,
ej hänförliga till annat nummer:
andra slag, härunder inbegripna bensololjor, karbolsyra,
naftalin och andra likartade destillationsprodukter
ur stenkolstjära; ävensom karbolkalk, styrol
(styren) och cyklohexanon samt tetrahydronaftalin
och andra liknande hydreringsprodukter av naftalin,
fenol eller kresol..............................
Vitaminer, vitaminkoncentrat och andra vitaminhaltiga
beredningar, ej hänförliga till annat nummer ........
Acetfenolisatin, bärnstenssyra — ---klordinitrobensol,
litiumcitrat---natriumsalicylat, ortooxikinolin
---och sulfosalicylsyra.......................
Kemiska preparat, ej särskilt nämnda; ävensom plåster,
ej hänförligt till apoteksvaror.............. 100 kr.
Anm. 1. För kemiska--— icke utgå.
Anm. 2. För koncentrerat —--icke utgå.
Anm. 3. För amylalkohol, som är avsedd uteslutande för tillverkning
av kalium- eller natriumxantogenat, skall tull icke
utgå.
Anm. 4. För till detta nummer hänförliga alkylbensoler, alkylnaftaliner
samt alkyl- och arylfenoler, som uteslutande .äro
avsedda att användas vid tillverkning av konstplaster eller
av uppblötningsmedel, skall tull icke utgå.
Fotografisk film, alla slag:
röntgenfilm.......................................
andra slag:
framkallad....................................E
annan:
kinematografisk film.........................E
annan......................................E
Lacker och lackfärger, fasta eller flytande, samt fernissor,
1 ej hänförliga till nr 252:
andra slag:
254: 2 I andra................................ 100 kr.
5 Ililumg til! riksdagens protokoll 1950. i samt. Nr 239.
226: 1
227: 1
227: 2
227: 3
228
Tull
för 100 kg
kronor
fria
fria
fria
fria
fria
15:-
fri
1 580:
80:
150:
15:
58
Kungl. Maj.ts proposition nr 239.
284
!
Bomullskrut................
Vävnader, ej särskilt nämnda:
innehållande silke:
E
477: 2
andra slag:
av silke enbart eller i förening med högst 15 % annat
spånadsämne (helsiden):
av konstgjort silke enbart eller i förening med
högst 15 % annat spånadsämne, vägande per
ms:
mindre än 200 g....................N
Anm. Till detta nummer hänförliga vävnader
av nylon, som äro avsedda uteslutande för
tillverkning av fallskärmar, draga en tull av
600 kr. för 100 kg.
Snören och andra snörmakararbeten, ej hånförliga till
annat nummer:
innehållande silke:
546: 2
1037: 1
1038
1039
1062: 1
1062: 2
andra......................................E
Anm. Till detta nummer hänförliga flätade linor av nylon,
som äro avsedda uteslutande för tillverkning av
fallskärmar, draga en tull av 600 kr. för 100 kg.
Träd, isolerad, av oådel metall; ävensom elektriska ledningskablar,
linor och snören:
överdragen med kautschuk, guttaperka eller annan, ej
särskilt nämnd isoleringsmassa, enbart eller i förening
med spånadsämne, papper eller asbest:
andra slag:
överdragna med konstplast, hänförlig till nr
1111........................... 100 kr.
andra, med en trådtjocklek av:
högst 2 mm..........................E
mer ån 2 mm........................E
Luftfartyg:
flygplan med en tjänstetomvikt av mer än 7 500 kg ....
andra slag................................ 100 kr.
Anm. Vid tulltaxering av till detta nummer hänförliga luftfartyg,
som inkomma försedda med inom landet tillverkade
eller här förut förtullade motorer, skola motorerna tulltaxeras
särskilt för sig.
Tull
för 100 kg
kronor
30: —
1 000: —
1 500:
10:
35:
25:
fria
15: —
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
59
Tull för 100 kg |
||
1062: 3 |
Delar, tillbehör och material, avsedda att av lufttrafik-företag, som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd för utöv-ning av luftfart i regelbunden trafik, användas för repa-ration, inredning eller utrustning av till nr 1062: 1 hån- |
fria |
förliga flygplan.................................... |
||
1073: 2 |
Instrument, ej särskilt nämnda, härunder inbegripna måt-band och mätstockar; ävensom delar till instrument, hän- |
|
förliga till detta nummer.................. 100 kr. Anm. För ekolod eller delar därtill, som äro avsedda att instal-leras i däckade fiskefartyg, skall tull icke utgå. |
10: — |
|
1109 |
Konstplaster, ej hånförliga till annat nummer: |
|
1110 |
cellulosaacetat, cellulosapropionat och cellulosabuty- |
fria |
rat, utan tillsats av andra ämnen.............. |
||
1111 |
andra slag, åven i form av press- eller sprutmas- |
|
sor.................................. 100 kr. arbetade, ej särskilt nämnda: |
10: — |
|
1112: 1 |
plattor, stänger och rör av proteinplaster och av cellu-losanitrat; ävensom plattor av andra cellulosaplas- |
fria |
ter med en tjocklek av minst 1.5 mm........... |
||
1112: 2 |
andra slag.............................. 100 kr. Borstbindararbeten: |
15: — |
1113 |
dels besluta, att samma taxa skall för tiden till och med
den 30 juni 1951 i nedan angiven del erhålla följande änd
-
rade lydelse. |
||
211: i |
Träsprit (metanol)................................ T |
Tull för 100 kg |
10: — |
dels förklara, att de föreslagna ändringarna i tulltaxan
skola träda i kraft å dag, som Kungl. Maj :t bestämmer;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela följande
särskilda föreskrifter, nämligen
1) att till flygplan avsedda reservdelar, för vilka temporär
tullfrihet jämlikt 7 § a) tulltaxeförordningen beviljats,
må införtullas med tillämpning av tulltaxenr 1062:3, under
villkor likväl att tiden för utnyttjande av den temporära
tullfriheten icke försuttits vid den tidpunkt då i nämnda
tulltaxenummer stadgade tullfrihet trätt i kraft; samt
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 239.
2) att restitution av tull må åtnjutas för sådana reservdelar
till flygplan, som införts under anspråk på tullrestitution
och för vilka tull erlagts, under villkor att restitutionsrätt
förelegat för reservdelarna vid den under 1) angivna
tidpunkten och att särskild försäkran avgives att reservdelarna
komma att användas för ändamål som i tulltaxenr
1062:3 sägs.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Karl-Ingmar Edstrand.
507405. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.