Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

1

Nr 238.

Kungi. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Finland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap;
given Stockholms slott den 31 mars 1950.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 24 mars 1950 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 31 mars 1950 undertecknat
avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap, vill Kungl. Maj :t härmed föreslå
riksdagen att godkänna ifrågavarande avtal.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

1

llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 238.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

Avtal mellan Konungariket Sverige och
Republiken Finland för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter
å kvarlåtenskap.

Konungariket Sverige och Republiken
Finland hava överenskommit att sluta
avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap.

För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:

Hans Majestät Konungen av Sverige:

Sitt utomordentliga sändebud och befullmäktigade
minister i Helsingfors Otto
Johansson; och

Republiken Finlands President:

Republikens minister för utrikes ärendena
Åke Gartz;

vilka, efter att hava granskat varandras
fullmakter och funnit dem i god och
behörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:

Artikel 1.

Avtalet är tillämpligt beträffande
skatter å kvarlåtenskap efter svenska
och finska medborgare.

Artikel 2.

Såsom skatter å kvarlåtenskap anses
för närvarande

beträffande Sverige arvsskatt och
kvarlåtenskapsskatt; samt

beträffande Finland arvsskatt samt
kommunalskatt, såvitt den avser arv,
testamente och fideikommiss, ävensom
fattigprocent.

Avtalet skall även tillämpas beträffande
alla andra i anledning av dödsfall
utgående skatter å kvarlåtenskap, som
påläggas i Sverige eller Finland efter
undertecknandet av detta avtal, vare
sig skatterna utgå å kvarlåtenskapen i
dess helhet eller å arvs- eller testamentslotter.

Sopimus Suomen Tasavallan ja
Ruotsin Kuningaskunnan välillä perinnön
kaksinkertaisen verotuksen
ehkäisemiseksi.

Suomen Tasavalta ja Ruotsin Kuningaskunta
ovat päättäneet tehdä sopimuksen
perinnön kaksinkertaisen verotuksen
ehkäisemiseksi.

Tässä tarkoituksessa ovat valtuutetuiksi
määränneet:

Suomen Tasavallan President^:

Tasavallan Ulkoasiainministerin Åke
Gartzin; ja

Hänen Majesteettinsa Ruotsin Kuningas: Helsingissä

olevan erikoislähettiläänsä
ja täysivaltaisen ministerinsä Otto
Johanssonin;

jotka, tarkastettuaan toistensa valtakirjat
ja havaittuaan niiden olevan oikeat
ja asianmukaiset, ovat sopineet
seuraavista määräyksistä:

1 artikla.

Sopimusta sovelletaan Suomen ja
Ruotsin kansalaisten jäämistöihin kohdistuviin
veroihin.

2 artikla.

Jäämistöön kohdistuvina veroina pidetään
tällä hetkellä

Ruotsissa perintöveroa ja jäämistöveroa;
sekä

Suomessa perintöveroa ja kunnallisveroa,
sikäli kuin se kohdistuu perintöön,
testamenttiin ja fideikommissiin,
samoin kuin köyhäinsadannesta.

Sopimusta on sovellettava kaikkiin
muihinkin kuolemantapauksen johdosta
jäämistöön kohdistuviin veroihin, joita
Suomessa tai Ruotsissa tämän sopimuksen
allekirjoittamisen jälkeen säädetään
maksettaviksi, koskivatpa verot jäämistöä
kokonaisuudessaan tai vain perintö-
ja testamenttiosuuksia.

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

3

Artikel 3.

Fast egendom, belägen i en av de
båda staterna, beskattas allenast i denna
stat.

I fast egendom inbegripas dels tillbehör
därtill ävensom levande och döda
inventarier i lantbruk eller skogsbruk
dels ock nyttjanderätt till fast egendom
samt rätt till avkomst eller annan förmån
av sådan egendom.

Rätt till royalty, som utgår för nyttjande
av fast egendom eller för bearbetande
av gruva eller annan mineralfyndighet,
som ej är fast egendom, beskattas
i den stat, där den fasta egendomen,
gruvan eller fyndigheten är
belägen.

Artikel 4.

I rörelse eller yrke nedlagda tillgångar,
som äro hänförliga till ett fast
driftställe i en av staterna, beskattas
allenast i denna stat.

Som fast driftställe anses plats, å
vilken för stadigvarande bruk vid rörelsens
utövande finnes särskild anläggning
eller vidtagits särskild anordning, såsom
plats där företaget har sin ledning, kontor,
filial, tillverkningsplats, verkstad,
inköps- eller försäljningsställe samt gruva
eller annan fyndighet, som är föremål
för bearbetning.

Såsom rörelse, varom i denna artikel
förmäles, anses även delägarskap i företag
med undantag för delägarskap
genom innehav av aktier eller likartade
värdepapper. Med likartade värdepapper
förstås bevis å andelar i ekonomiska
föreningar samt, såvitt gällande lagstiftning
i Finland angår, jämväl bevis
å andelar i andelslag.

Artikel 5.

Aktier i svenskt eller finskt aktiebolag
skola, därest den avlidnes innehav
av aktier i bolaget vid dödsfallet
motsvarade minst 60 procent av bolagets
hela aktiekapital, beskattas allenast
i den stat, där bolaget är registrerat.

Samma regel skall gälla för det fall
att den avlidne vid dödsfallet ägde

3 artikla.

Kiinteätä omaisuutta, joka sijaitsee
toisessa sopimusvaltiossa, verotetaan
vain tässä valtiossa.

Kiinteäksi omaisuudeksi luetaan myös
sen tarpeisto ynnä elävä ja kuollut maatai
metsätalousirtaimisto sekä kiinteän
omaisuuden nautintaoikeus ja oikeus
sellaisesta omaisuudesta saatavaan tuloon
tai muuhun etuun.

Oikeus voitto-osuuskorvaukseen (royalty),
joka saadaan kiinteän omaisuuden
nauttimisesta taikka kaivoksen tai muun
kivennäislöydöksen, joka ei ole kiinteätä
omaisuutta, käyttämisestä, verotetaan
siinä valtiossa, jossa tuo kiinteä
omaisuus, kaivos tai löydös sijaitsee.

4 artikla.

Liikkeeseen tai ammattiin sijoitettuja
varoja, jotka kohdistuvat jommassakummassa
valtiossa olevaan kiinteään
toimipaikkaan, verotetaan yksinomaan
tässä valtiossa.

Kiinteänä toimipaikkana pidetään
paikkaa, jossa on liikkeen harjoittamiseen
kuuluvaa pysyväistä käyttöä
varten erityinen laitos tai jossa on ryhdytty
erityisiin järjestelyihin, niin kuin
paikkaa, missä yrityksellä on johtonsa,
toimistonsa, haaraosastonsa, tuotantopaikkansa,
työpajansa, osto- tai myyntipaikkansa
tahi missä käynnissä oleva
kaivos tai rnuu löydös sijaitsee.

Liikkeenä, josta tässä artiklassa puhutaan,
pidetään myös osakkuutta yrityksessä,
ei kuitenkaan osakkeisiin tai
muihin sellaisiin arvopapereihin perustuvaa
osakkuutta. Muilla sellaisilla arvopapereilla
tarkoitetaan taloudellisten yhdistysten
sekä, mitä Suomen voimassa
olevaan oikeuteen tulee, myös osuuskuntien
osuustodistuksia.

5 artikla.

Suomalaisen tai ruotsalaisen yhtiön
osakkeita verotetaan, sikäli kuin vainajan
omistamat osakkeet yhtiössä hänen
kuollessaan vastasivat vähintään (SO
sadalta yhtiön koko osakepääomasta,
yksinomaan siinä valtiossa, jossa yhtiö
on rekisteröity.

Samaa sääntöä on noudatettava siinä
tapauksessa, että vainaja kuollessaan

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

aktier, motsvarande mindre del av
aktiekapitalet än 60 procent, men dessa
aktier tillsammans med dem, som vid
dödsfallet ägdes av den avlidnes make
eller föräldrar eller av hans bröstarvingar
eller bröstarvinges make, motsvarade
minst nämnda andel av bolagets aktiekapital.

Artikel 6.

Egendom, varå artikel 3, 4 eller 5
icke är tillämplig, beskattas allenast i
den av staterna, där den avlidne vid
dödsfallet var bosatt.

Den avlidne anses enligt detta avtal
hava varit bosatt i en av staterna, om
han där haft sitt egentliga bo och hemvist.
Skulle tvivelsmål uppstå i vilken
av de båda staterna den avlidne sålunda
skall anses hava varit bosatt eller kan
den avlidne anses hava varit bosatt i
båda staterna, skall frågan om bosättningsorten
avgöras genom särskild överenskommelse
mellan de högsta finansmyndigheterna
i de båda staterna. Hänsyn
skall därvid tagas till med vilkendera
staten den avlidne vid dödsfallet
hade de starkaste personliga och ekonomiska
förbindelserna eller, om ej heller
detta kan avgöras, till medborgarskapet.

Har den avlidne icke haft sitt egentliga
bo och hemvist i någon av staterna,
anses han hava varit bosatt i den av
staterna, i vilken han ägt medborgarskap;
har han ägt medborgarskap i båda
staterna, skall frågan om var han skall
anses hava varit bosatt avgöras genom
särskild överenskommelse mellan de
högsta finansmyndigheterna.

Artikel 7.

Gäld, vilken hänför sig till efterlämnad
egendom som avses i artikel 3, 4
eller 5 eller för vilken sådan egendom
utgör säkerhet, avräknas i den stat, som
äger beskatta den ifrågavarande egendomen,
å samma egendom eller å annan
egendom som den staten äger beskatta.
Annan gäld än nu sagts avräknas å
egendom, vartill beskattningsrätten tillkommer
den stat, där den avlidne vid
dödsfallet var bosatt.

omisti osakkeita vähemmän kuin 60
sadalta osakepääomasta vastaavan osan,
mutta nämä osakkeet yhdessä niiden
osakkeiden kanssa, jotka vainajan puoliso
tai vanhemmat tahi hänen rintaperillisensä
tai rintaperillisen puoliso
kuolemantapauksen sattuessa omistivat,
vastasivat vähintään mainittua osaa
yhtiön osakepääomasta.

6 artikla.

Omaisuutta, johon 3, 4 tai 5 artiklaa
ei voida soveltaa, verotetaan yksinomaan
siinä valtiossa, jossa vainaja
kuollessaan asui.

Vainajan katsotaan tämän sopimuksen
mukaan asuneen jommassakummassa
sopimusvaltiossa, jos hänellä siellä
oli varsinainen asuinpaikkansa ja kotinsa.
Jos epätietoisuutta syntyisi siitä,
kummassa valtiossa vainajan näin ollen
on katsottava asuneen, tai jos vainajan
voidaan katsoa asuneen molemmissa valtioissa,
on kysymys asumispaikasta ratkaistava
erityisellä molempien maiden
ylimpien finanssiviranomaisten välisellä
sopimuksella. Tällöin on kiinnitettävä
huomiota siihen, kumpaanko valtioon
vainajalla kuollessaan oli lujemmat henkilökohtaiset
ja taloudelliset yhdyssiteet,
tai jos tätäkään ei voida ratkaista,
kansalaisuuteen.

Ellei vainajalla ole ollut varsinaista
asuinpaikkaa tai kotia kummassakaan
valtiossa, katsotaan hänen asuneen siinä
valtiossa, jonka kansalainen hän oli;
jos hän oli molempien valtioiden kansalainen,
on kysymys siitä, missä hänen on
katsottava asuneen, ratkaistava erityisellä
ylimpien finanssiviranomaisten välisellä
sopimuksella.

7 artikla.

Velka, joka kohdistuu 3, 4 tai 5 artiklassa
tarkoitettuun jäämistön omaisuuteen
tai josta sellainen omaisuus on
vakuutena, vähennetään siinä valtiossa,
joka saa kysymyksessä olevaa omaisuutta
verottaa, joko tästä omaisuudesta tai
muusta siinä valtiossa verotettavasta
omaisuudesta. Muu velka kuin nyt mainittu
vähennetään omaisuudesta, jonka
verottamisoikeus kuuluu sille valtiolle,
jossa vainaja kuollessaan asui.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238-

5

Överstiger den gäld, som enligt första
stycket skall avräknas i en av staterna,
värdet av all den egendom som ifrågavarande
stat äger beskatta, avräknas
det överskjutande gäldbeloppet å egendom,
vartill beskattningsrätten tillkommer
den andra staten.

Å fideikommissegendom avräknas
dock allenast den gäld, som häftar vid
egendomen eller för vilken denna utgör
säkerhet.

Artikel 8.

Avtalet inskränker icke befogenheten
för vardera staten att beträffande de
delar av kvarlåtenskapen, som i beskattningshänseende
äro uteslutande förbehållna
den staten, beräkna skatterna å
kvarlåtenskap efter den skattesats, som
skulle hava gällt om hela kvarlåtenskapen
eller hela arvs- eller testamentslotten
skulle hava varit föremål för beskattning
i den staten.

Artikel 9.

Genom detta avtal beröres icke den
rätt till skattefrihet, som i kraft av
folkrättens allmänna regler medgivits
eller framdeles må komma att medgivas
diplomatiska eller konsulära befattningshavare.
I den mån på grund av sådan
skattefrihet påförande av skatt å kvarlåtenskap
icke sker i anställningslandet,
förbehålles beskattningen hemlandet.

Artikel 10.

Kan det påvisas, att av beskattningsmyndigheterna
i de båda staterna vidtagna
åtgärder medföra en mot detta
avtals principer stridande beskattning,
må den som träffats av dubbelbeskattningen
göra erinringar häremot hos den
av de båda staterna, där han med motsvarande
tillämpning av bestämmelserna
i artikel 6 anses vara bosatt eller där den
avlidne enligt detta avtal skall anses vid
sin död hava varit bosatt. Anses erinringarna
grundade, vidtager denna stat
erforderliga åtgärder för dubbelbeskattningens
undanröjande.

Dylika erinringar skola i regel göras
inom två år efter utgången av (let kalenderår,
under vilket den skattskyldige

Sikäli kun velka, joka sen mukaan
kuin ensimmäisessä kappaleessa sanotaan
on vähennettävä toisessa sopimusvaltiossa,
ylittää kaiken sen omaisuuden
arvon, jota tämä valtio on oikeutettu
verottamaan, vähennetään velkaylijäämä
omaisuudesta, jonka verottamisoikeus
kuuluu toiselle valtiolle.

Fideikommissio-omaisuudesta vähennetään
kuitenkin vain se velka, josta
tämä omaisuus on vastuussa tai vakuutena.

8 artikla.

Sopimus ei rajoita kummankaan valtion
oikeutta tämän verottaessa niitä
jäämistön osia, joiden verottaminen
kuuluu yksinomaan sille valtiolle, laskea
vero sen veroasteikon mukaan, jota olisi
ollut sovellettava, jos koko jäämistö
taikka koko perintö- tai testamenttiosuus
olisi verotettu siinä valtiossa.

9 artikla.

Tällä sopimuksella ei muuteta sitä
oikeutta verovapauteen, joka kansainvälisen
oikeuden yleisten periaatteiden
mukaan on myönnetty tai vastaisuudessa
tullaan myöntämään diplomaattitai
konsulivirkamiehille. Sikäli kuin tämän
verovapauden perusteella jäämistön
verottaminen ei tapahdu asemamaassa,
kuuluu verotus kotiinaalle.

10 artikla.

Jos voidaan toteennäyttää, että kummankin
maan verotusviranomaisten toimenpiteet
johtavat tämän sopimuksen
periaatteiden vastaiseen verotukseen,
tehköön se, jota kaksinkertainen verotus
on kohdannut, muistutuksen siitä siinä
valtiossa, jossa hänen vastaavasti soveltaen
6 artiklan määräyksiä, katsotaan
asuvan tai jossa vainajan tämän sopimuksen
mukaan katsotaan kuollessaan
asuneen. Jos muistutukset havaitaan
perustelluiksi, ryhtyy tämä valtio tarpeellisiin
toimenpiteisiin kaksinkertaisen
verotuksen poistamiseksi.

Tällaiset muistutukset on tehtävä
yleensä kahden vuoden kuluessa sen
kalenterivuoden päättymisestä, jona

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 238-

erhöll kännedom om dubbelbeskattningen.

Artikel 11.

De högsta finansmyndigheterna i de
båda staterna äga träffa särskilda överenskommelser
för genomförande av avtalet
ävensom till undvikande av dubbelbeskattning
beträffande de i artikel
2 angivna skatterna i fall, som icke
regleras i detta avtal eller som kunna
uppstå vid tillämpning av avtalet, så
ock i fall, då svårighet eller tvivelsmål
uppkommer i fråga om avtalets tolkning
och tillämpning.

Artikel 12.

Detta avtal, som är avfattat i dubbla
originalexemplar på svenska och finska
språken, vilka båda exemplar äga lika
vitsord, skall ratificeras för Sveriges del
med riksdagens samtycke av Hans
Majestät Konungen av Sverige och för
Finlands del med riksdagens samtycke
av Republikens President. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt utväxlas
i Stockholm.

Avtalet träder i kraft den dag utväxlingen
av ratifikationshandlingarna sker
och tillämpas i de fall, då arvlåtare eller
testator avlidit å eller efter nämnda dag.

Avtalet skall förbliva gällande så länge
detsamma icke uppsäges av någon av de
avtalsslutande staterna. Uppsägning
skall äga rum minst sex månader före
kalenderårets utgång. Har uppsägningstiden
iakttagits, upphör avtalets giltighet
med kalenderårets utgång; dock
att avtalet alltjämt skall äga tillämpning
i fall då arvlåtaren eller testatorn
avlidit före årets utgång.

Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
detta avtal och försett detsamma
med sina sigill.

Helsingfors den 31 mars 1950.

verovelvollinen sai tiedon kaksinkertaisesta
verotuksesta.

11 artikla.

Kummankin valtion ylimmät finanssiviranomaiset
voivat tehdä erityisiä
sopimuksia tämän sopimuksen täytäntöönpanosta
sekä kaksinkertaisen verotuksen
ehkäisemisestä 2 artiklassa mainittujen
verojen osalta sellaisissa tapauksissa,
joita tämä sopimus ei säännöstä
tai jotka voivat syntyä tätä sopimusta
sovellettaessa, niin myös niissä tapauksissa,
jolloin vaikeuksia tai epätietoisuutta
ilmenee sopimuksen tulkinnassa
ja soveltamisessa.

12 artikla.

Tämä sopimus, joka on laadittu kahtena
alkuperäisenä suomen- ja ruotsinkielisenä
kappaleena, jotka molemmat
ovat yhtä todistusvoimaisia, on Suomen
puolesta Tasavallan President^
eduskunnan suostumuksella ja Ruotsin
puolesta Hänen Majesteettinsa Ruotsin
Kuninkaan valtiopäivien suostumuksella
ratifioitava. Ratifioimisasiakirjat on
mahdollisimman pian vaihdettava Tukholmassa.

Sopimus tulee voimaan ratifioimisasiakirjojen
vaihtamispäivänä ja sitä sovelletaan
tapauksissa, jolloin perinnönjättäjä
tai testamentintekijä on kuollut tuona
päivänä tai sen jälkeen.

Sopimus on oleva voimassa niin kauan,
kuin sitä ei irtisanota jommankumman
sopimusvaltion taholta. Irtisanomisen
tulee tapahtua vähintään kuusi kuukautta
ennen kalenterivuoden päättymistä.
Jos irtisanomisaikaa on noudatettu,
lakkaa sopimuksen voimassaolo
kalenterivuoden päättyessä; kuitenkin
niin, että sopimusta on edelleen sovellettava,
milloin perinnönjättäjä tai testamentintekijä
on kuollut ennen vuoden
loppua.

Tämän vakuudeksi ovat molempien
valtioiden valtuutetut allekirjoittaneet
tämän sopimuksen ja varustaneet sen
sineteillään.

Helsingissä 31 päivänä maaliskuuta
1950.

Otto Johansson.

Åke Gartz.

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 2i mars 1950.

N ärva rande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.

Avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning i
fråga om inkomst- och förmögenhetsskatter har funnits alltsedan år 1931.
Den 21 december 1949 har ett nytt avtal i samma ämne undertecknats.

Avtal mellan Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap har hittills icke kommit till stånd. På
inbjudan av finska regeringen ha emellertid förhandlingar angående ett
dylikt avtal numera ägt rum mellan ombud för svenska och finska regeringarna.
Förhandlingarna ägde rum i Helsingfors den 9—den 14 januari 1950
och fördes å svensk sida av byråchefen i utrikesdepartementet Ulf BarckHolst,
chefen för finansdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet Rolf
Dahlgren, ordförande, f. d. kammarrättsrådet Otto Ekenberg och juris doktorn
K. G. A. Sahdström. Enighet nåddes vid förhandlingarna om ett på
svenska språket upprättat förslag till avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap. Efter skriftväxling mellan
förhandlarna nåddes enighet jämväl om en på finska språket avfattad avtalstext.

Förslaget till avtal jämte ett rörande paraferingen upprättat protokoll —
vilka handlingar torde få såsom bilaga'' fogas vid protokollet i detta ärende
— överlämnades av de svenska förhandlarna till chefen för finansdepartementet.

Förslaget till avtal remitterades därefter till Svea hovrätt, som i utlåtande
den 14 februari 1950 förklarat sig icke ha något att erinra emot det föréliggande
avtalsförslaget.

Avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap
ha tidigare avslutats med Tyskland, Ungern, Frankrike, Schweiz

1 Avtalsförslaget, vilket frånsett ombudens namn i avtalets ingress samt underskrifterna är
likalydande med det vid propositionen fogade avtalet, har här uteslutits.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

samt, under det sistförflutna året, med Norge. I sak överensstämmer det nu
iöreliggande avtalsförslaget i väsentliga delar med det med Norge träffade
avtalet. I likhet med vad som gäller enligt sistnämnda avtal avses sålunda
beskattningsrätten i princip skola tillkomma den av staterna, där den avlidne
vid dödsfallet var bosatt. Undantag från denna regel avses skola gälla
dels beträffande fast egendom i endera staten — vari enligt avtalsförslaget
inbegripas tillbehör till den fasta egendomen samt levande och döda inventarier
i lantbruk eller skogsbruk ävensom nyttjanderätt till fast egendom
samt rätt till avkomst eller annan förmån av sådan egendom — dels beträflande
rätt till royalty, som utgår för nyttjande av fast egendom eller för
bearbetande av gruva eller annan mineralfyndighet, som ej är fast egendom,
dels beträffande i rörelse eller fritt yrke nedlagda tillgångar, som äro häntörliga
till ett fast driftställe i en av staterna. Sålunda undantagen egendom
avses skola beskattas i den av staterna, där den fasta egendomen, gruvan
eller fyndigheten är belägen respektive det fasta driftstället är inrättat.

Förutom de nyss angivna undantagen stadgas i det föreliggande avtalstörslaget
ytterligare ett undantag, vartill någon motsvarighet icke finnes i
det mellan Sverige och Norge träffade avtalet. Den ifrågavarande undantagsbestämmelsen
återfinnes i artikel 5 i avtalsförslaget och avser aktier i
svenskt eller linskt aktiebolag. Beträffande dylika aktier stadgas att, därest
den avlidnes aktieinnehav motsvarade minst 60 % av bolagets hela aktiekapital,
aktierna skola beskattas allenast i den stat där bolaget är registrerat.
Samma regel avses skola gälla för det fall att den avlidne vid dödsfallet
ägde aktier, motsvarande mindre del av aktiekapitalet än 60 %, men dessa
aktier tillsammans med dem, som vid dödsfallet ägdes av den avlidnes
make eller föräldrar eller av hans bröstarvingar eller bröstarvinges make,
motsvarade minst 60 % av bolagets aktiekapital.

Det må i anslutning till den nyss återgivna avtalsbestämmelsen anmärkas,
att i Sveriges övriga avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
arvsskatter aktier regelmässigt behandlas lika med lös egendom i allmänhet,
d. v. s. beskattningsrätten har tillerkänts den av staterna, där den avlidne vid
dödsfallet var bosatt. Å andra sidan må framhållas att enligt 4 § 1 mom. förordningen
om arvsskatt och gåvoskatt arvsskatt här i landet skall utgå för
svenska aktier, oavsett om den döde var svensk medborgare eller icke och
oavsett om han vid sin död var bosatt här i riket eller icke. Den i artikel 5
i det föreliggande avtalsförslaget upptagna bestämmelsen kan sålunda sägas
utgöra en kompromiss mellan den ståndpunkt, på vilken våra övriga avtal
för undvikande av dubbelbeskattning bygga, och den ståndpunkt som kommit
till uttryck i arvsskatteförordningen.

Det föreslagna avtalet, som avses skola vara tillämpligt beträffande skatter
å kvarlåtenskap efter svenska och finska medborgare, skall enligt artikel
12 träda i kraft den dag utväxlingen av ratifikationshandlingarna sker,
men skall icke tillämpas i det fall att arvlåtaren eller testatorn avlidit före
nämnda dag.

Kungl. Maj.ts proposition ni 238.

9

Departementschefen. Med hänsyn till de relationer som på olika områden
förefinnas mellan Sverige och Finland anser jag det naturligt, att det
redan bestående avtalsförhållandet på inkomst- och förmögenhetsbeskattningens
område utbygges med avtal för undvikande av dubbelbeskattning
jämväl beträffande skatter å kvarlåtenskap. Mot utformningen av det upprättade
förslaget har jag intet att erinra. Jag tillstyrker i enlighet härmed
att ifrågavarande avtalsförslag godkännes av Sverige.

På sätt i paraferingsprotokollet antecknats, bör det mellan Sverige och
Finland gällande handräckningsavtalet — sedan avtal för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap trätt i kraft — genom
noteväxling förklaras skola därefter tillämpas jämväl såvitt angår
dylika skatter.

Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande undertecknandet, hemställer härefter föredragande
departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte för sin del godkänna
förenämnda förslag till avtal mellan Konungariket Sverige och Republiken
Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlätenskap.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Karl-Ingmar Edstrand.

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 238.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 238.

Bilaga.

Paraferingsprotokoll

till avtalet mellan Konungariket Sverige och Republiken Finland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

1. Under tiden från och med den 9 till och med den 14 januari 1950 hava
förhandlingar ägt rum i Helsingfors mellan en svensk och en finsk delegation,
vilka förhandlingar lett till enighet om ett förslag till avtal för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap.

2. Det skulle här antecknas, att enligt punkt 5 i slutprotokollet till avtalet
den 10 mars 1943 mellan Sverige och Finland angående handräckning
i skatteärenden vardera staten skulle, intill dess annat bleve överenskommet,
avstå från att påfordra avtalets tillämpning beträffande indrivning av
skatt å arv och gåva.

Ombuden förklarade sig å ömse sidor ense om att, sedan avtalet för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å kvarlåtenskap trätt i
kraft, handräckningsavtalet borde genom noteväxling förklaras skola därefter
tillämpas jämväl såvitt anginge skatt å arv.

Upprättat i Helsingfors den 14 januari 1950 i två exemplar för de båda
delegationernas räkning.

Den svenska delegationen: Den finska delegationen:

Rolf Dahlgren.
Otto Ekenberg.
G. Sandström.
U. Barck-Holst.

Yrjö Seitola.
Aarne Rekola.
Kurt Linden.

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

11

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag efter föredragning av
chefen för finansdepartementet beslutit godkänna ett förslag till avtal med
Republiken Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å kvarlåtenskap,

hemställer ministern, att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga beskickningschefen
i Helsingfors att för Sveriges del underteckna berörda avtal.

Till vad ministern sålunda hemställt, däruti övriga närvarande
statsrådsledamöter förena sig, behagar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten lämna bifall.

Ur protokollet:

A. Lewenhaupt.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 238.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1950.

Nä fl varande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Yougt,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,

Lingman.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Quensel.

Sedan Kungl. Maj :t den 24 mars 1950 bemyndigat sändebudet i Helsingfors,
envoyén C. O. Johansson att för Sveriges del underteckna avtal mellan
Sverige och Finland för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å kvarlåtenskap har nämnda avtal den 31 mars 1950 blivit vederbörligen
undertecknat.

I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 24
mars 1950 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen
att godkänna ifrågavarande avtal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

B. Sandberg.

507411. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.