Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
1
Nr 234.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till avlöningsbestämmelser
för övningslärare och kyrkomusiker
in. m.; given Stockholms slott den 31 mars 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
John Lingman.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Den allmänna lönereglering, som den 1 juli 1947 genomfördes för statstjänstemän
och befattningshavare inom viss statsunderstödd verksamhet,
omfattade icke övningslärarna vid de statliga och statsunderstödda kommunala
skolorna. Anledningen härtill var, att sedan längre tid pågingo undersökningar,
huruvida icke dessa lärares ställning i främsta rummet borde
förbättras genom organisatoriska åtgärder, som medförde att lärarna i
större utsträckning än nu finge full tjänstgöring eller eljest mera omfattande
tjänstgöring. Denna fråga löstes i princip genom beslut vid 1948 års
riksdag, enligt vilket undervisning vid olika skolor och i olika ämnen skulle
i största möjliga utsträckning sammanföras till enhetliga tjänster. Samtidigt
fattades beslut om grunderna för en blivande lönereglering för övningsiärarna
och om statsbidrag m. m. I förevarande proposition framlägges förslag
till avlöningsreglemente för övningslärare, avsett att träda i kraft den
1 juli 1950.
I den nära halvsekelgamla frågan om en reformering av kyrkomusikernas
tjänstgörings- och anställningsförhållanden fattades efter omfattande
utredningsarbeten principbeslut vid 1949 års riksdag. Enligt principbeslutet
skall den hittills brukliga kombinationen av kyrkomusikalisk tjänstgöring
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 234.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
och tjänstgöring såsom folk- eller småskollärare till enhetliga tjänster bibehållas
för kantorernas del. Frågan om kyrkomusikernas anställningsförhållanden
äger emellertid även visst samband med frågan om övningslärartjänsternas
anordnande. Enligt principbeslutet skall nämligen heltidstjänstgöring
beredas organisterna, i den mån så befinnes möjligt, genom att
den kyrkornusikaliska tjänstgöringen och tjänstgöring som musiklärare i
skola kombineras till enhetlig tjänst. Vid 1949 års riksdag fattades jämväl
beslut om grunderna för en lönereglering för kyrkomusikerna, avsedd att
genomföras i anslutning till den förändrade organisationen. I propositionen
framlägges nu förslag till avlöningsreglemente för kyrkomusiker, vilket föreslås
skola träda i kraft den 1 juli 1950 och träda i tillämpning för de särskilda
kyrkomusikerna efter hand som den nya organisationen blivit bestämd
genom lagakraftägande beslut.
Genomförandet av den för övningslärarna och .kyrkomusikerna förutsatta
tjänstekombinationen ger upphov till en rad tämligen invecklade och svårlösta
detaljproblem i avlöningshänseende. I propositionen tages ställning
till frågan, på vad sätt dessa problem böra lösas.
I propositionen föreslås slutligen, att ämneslärare vid fortsättnings- och
ersättningsskolor erhålla samma arvode för sin undervisning som utgår till
timlärare vid folkskolan.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 31 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensei., Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför statsrådet
Lingman.
Vid den redogörelse, som i innevarande års statsverksproposition (för
flera huvudtitlar gemensamma frågor, punkt 3) lämnades för löneregleringsarbetet
och vissa därmed sammanhängande frågor, erinrade föredragande
statsrådet om att 1949 års riksdag lämnat utan erinran ett av chefen
för finansdepartementet i propositionen 1949: 200 gjort uttalande, att han
ansåge det kunna förutsättas, att det bleve möjligt att genomföra löneregleringarna
för övningslärare och kyrkomusiker den 1 juli 1950. Med beaktande
av att frågan om lönereglering för ifrågavarande tjänstemannagrupper
varit aktuell under en lång följd av år föreslogs i statsverkspropositionen,
att dessa löneregleringar skulle genomföras vid sålunda förutsatt
tidpunkt, ett förslag som ej heller föranledde erinran från riksdagens sida
(statsutsk. uti. nr 13, r. skr. nr 26).
För egen del har jag Aid anmälan av frågan om grunderna för höjning
av löner enligt statens löneplansförordning m. m. (prop. 1950:41) haft
anledning —- närmast med hänsyn till att statstjänstemännens organisationer
i samband med överläggningar angående det rörliga tillägget framhållit,
att lönestabiliseringen under år 1950 icke borde få innebära ett ytterligare
uppskov med vissa löneregleringar — att fästa uppmärksamheten på
spörsmålet om dessa båda löneregleringars genomförande. Jag anhåller nu
att få anmäla frågan om de avlöningsbestämmelser, som erfordras för genomförandet
av övningslärar- och kyrkomusikerlöneregleringarna, och upptager
i samband därmed jämväl frågan om en reglering av löneförhållandena
för ämneslärare vid fortsättnings- och ersättningsskolor.
I. Avlöningsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker.
1. Inledning.
Den tidigare behandlingen av frågan om lönereglering
för övningslärare och k g r k o m u s i k e r. Beträffande
uppkomsten av och den fortsatta behandlingen av don s. k. övningslärarfrågan
må nämnas följande.
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
För övningslärarna vid olika statliga och kommunala skolformer tillämpas
mycket skiftande anställnings- och tjänstgöringsförhållanden. Lärarna
kunna endast i mindre omfattning erhålla full tjänstgöring, varför avlöningsförhållandena
äro mindre tillfredsställande. Detta har föianlett, att
frågan om lönereglering för särskilda grupper av övningslärare redan under
1930-talet blivit föremål för övervägande. Det har emellertid ansetts
nödvändigt att frågor om lönereglering för övningslärarna vid statliga
och statsunderstödda läroanstalter upptagas i ett sammanhang och att därvid
närmare undersökes möjligheten att fast anställa lärare i övningsämne
för undervisning vid flera undervisningsanstalter, även av olika slag. En
lönereglering för övningslärare har sålunda förutsatt lösandet av organisatoriska
problem av betydande räckvidd. Med beaktande av ett uttalande av
1941 års riksdag (r. skr. nr 284), att det enligt riksdagens mening vore befogat
att spörsmålet om en tryggare ställning för övningslärarna gjordes
till föremål för utredning, igångsattes år 1941 en undersökning av hela
problemkomplexet. Utredningen uppdrogs åt 1941 års lärarlönesakkunniga.
Dessa hade emellertid därjämte att utreda frågan om en revision av avlöningsbestämmelserna
för folk- och smaskollärare och erhöllo i fortsättningen
flera utredningsuppdrag av brådskande natur med avseende å anställnings-
och avlöningsförhållandena för lärarpersonal.
Lärarlönesakkunniga avgåvo den 23 januari 1947 betänkande med förslag
till lönereglering för övningslärare. I betänkandet framlades förslag såväl
i organisationsfrågan som beträffande övningslärarnas löneställning, och betänkandet
innehöll jämväl förslag till erforderliga författningsbestämmelser.
På grundval av betänkandet fattades vid 1948 års riksdag beslut (prop.
nr 136; r. skr. nr 390) beträffande principerna för löneregleringen. Med
dennas genomförande ansågs emellertid böra anstå, och förslag till avlöningsbestämmelser
förelädes därför icke nämnda års riksdag. En av anledningarna
härtill var, att det av 1941 års lärarlönesakkunniga upprättade
förslaget utformats med utgångspunkt från det lönesystem, som innefattas
i civila avlöningsreglementet av år 1939 och folkskolans avlöningsreglemente
av år 1942, och att avsevärda ändringar i detta lönesystem kunde
förutses framgå såsom en följd av de resultat, till vilka 1945 års lönekommitté
kommit vid sina förhandlingar med tjänstemännens huvudorganisationer.
Det ansågs också välbetänkt att grundliga undersökningar rörande
organisationens ordnande i detalj vidtoges, innan bestämmelser i ämnet
trädde i kraft.
Att löneregleringen för övningslärare icke ännu genomförts sammanhänger
i viss mån även med det läge, vari frågan om en lönereglering föi
kyrkomusikerna befunnit sig; organisterna ha i viss utsträckning ansetts
böra ha möjlighet att erhålla fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare i skola
och under sådana förhållanden har det ansetts önskvärt att övningsläraroch
kyrkomusikerreformerna genomföras samtidigt.
Beträffande den s. k. kyrkomusikerfrågans uppkomst och behandling må
nämnas följande.
Frågan om en reformering av kyrkomusikernas tjänstgörings- och anställningsförhållanden
är närmare ett halvt sekel gammal och har visat sig
vara mer än vanligt invecklad och segsliten. Under de första decennierna
av detta århundrade framlades förslag i ämnet av tre särskilda sakkunnigberedningar,
men förslagen ansågos icke kunna realiseras. Frågan har
emellertid kommit närmare sin lösning, sedan ett nytt förslag i ämnet ut
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
5
arbetats av år 1942 tillsatta sakkunniga, 1942 års kyrkomusikerutredning.
1946 års kyrkomöte och 1947 års riksdag godkände ett av Kungl. Maj :t framlagt
förslag till lag om kyrkomusiker, och därefter utfärdade Kungl. Maj:t
berörda lag den 27 juni 1947 (SFS 1947:275). Därigenom åstadkommos
vissa konstitutiva stadganden för en lösning av frågan. Lagen, som trädde i
kraft den 1 juli 1947, innefattar emellertid inga konkreta bestämmelser om
kyrkomusikens ordnande samt kyrkomusikernas anställnings- och tjänstgöringsförhållanden
efter reformens genomförande; enligt lagen skola dylika
bestämmelser meddelas av Kungl. Maj :t, vissa av dem i enlighet med
av riksdagen godkända grunder. Frågan om kyrkomusikens ordnande samt
kyrkomusikernas anställning och tjänstgöring blev ej heller upptagen till
prövning i samband med tillkomsten av lagen om kyrkomusiker. Förslag i
ämnet hade visserligen framlagts av 1942 års kyrkomusikerutredning, varefter
Kungl. Maj :t inhämtat kyrkomötets yttrande beträffande vissa närmare
angivna grunder för nyorganisationen av kyrkomusikertjänsterna; att
de avsedda grunderna likväl icke underställdes riksdagen för godkännande
samtidigt med förslaget till lag för kyrkomusiker berodde bl. a. på att kyrkomusikerfrågan
enligt 1942 års kyrkomusikerutrednings förslag på visst
sätt sammankopplats med organisations- och löneregleringsproblemet för
övningslärarna och på att en framställning till 1947 års riksdag i övningslärarfrågan
icke medhanns. Vid kyrkomusikerfrågans fortsatta beredning
framkom dessutom behov av en allsidig överarfoetning av de förslag, som
framlagts av 1942 års kyrkomusikerutredning. Redan under 1947 verkställdes
dels av 1941 års lärarlönesakkunniga och dels av särskilda inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade utredningsmän en partiell överarbetning,
varjämte företogs en omfattande speciell undersökning, församling för församling,
som hade till sitt egentliga ändamål att utröna de konkreta förutsättningarna
för de nya kyrkomusikertjänsternas anordnande enligt de särskilda
för dem tänkta tjänstetyperna. Det visade sig emellertid påkallat att
verkställa en mera genomgripande översyn av kyrkomusikerutredningens
förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningarna och att överarbeta
de framlagda författningsförslagen med beaktande av den år 1947 genomförda
löneregleringen för statliga in. fl. befattningshavare. Detta medförde,
att förslag i ämnet ej heller kunde föreläggas 1948 års riksdag samtidigt
med frågan om principbeslut angående lönereglering för övningslärare.
Uppdrag att verkställa fortsatt utredning i kyrkomusikerfrågan lämnades
den 19 mars 1948 åt 1941 års lärarlönesakkunniga.
Lärarlönesakkunniga avlämnade den 1 mars 1949 betänkande med förslag
till kyrkomusikerstadga samt till grundläggande avlöningsbestämmelser för
kyrkomusiker (lönegradsplaceringar och kantorstillägg in. in.). På grundval
härav fattades vid 1949 års riksdag beslut rörande grunderna för kyrkomusikerorganisationen
samt för kyrkomusikernas anställnings- och avlöningsförhållanden
(prop. nr 199; r. skr. nr 127). Beslutet avsåg dels organisationsfrågor
i egentlig mening, såsom frågor om indelningen i kyrkomusikerdistrikt,
om de olika tjänstetyper som skola förekomma och om
kyrkomusikernas tjänståligganden, dels ock frågan om kyrkomusikernas
löneställning. 1 sistnämnda hänseende fastslogos emellertid endast principerna
för eu lönereglering. Detaljförslagen avsågos skola föreläggas innevarande
års riksdag i samband med detal j förslagen beträffande löneregleringen
för övningslärare.
I) c n b c s l u l it d c ö v n i n g s l ii r a r - o c h k g r k o in u s i k r r o r g anisationen.
Vad först angår räckvidden av det fattade principbeslutet
rörande lönereglering för ö v n i n g s 1 ii r a r e må nämnas följande.
(3
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
Beslutet avser en lönereglering för folk- och småskoleseniinarierna, statens
skolköksseminarium och hushållsskola, de allmänna läroverken, läroanstalterna
för blinda och för dövstumma ävensom vårdanstalten för blinda
med komplicerat lyte, de högre tekniska läroverken, de högre kommunala
skolorna, folkskolan och fortsättningsskolan. Däremot omfattas icke de kommunala
gymnasierna, enskilda skolor, folkhögskolorna eller de centrala verkstadsskolorna
av beslutet; med hänsyn till att det i stor utsträckning förekommer,
att lärare inom skolform, för vilken löneregleringen skall gälla,
tillika tjänstgör vid skolform, som icke ingår i denna, öppnas likväl lönetekniska
möjligheter för att tjänstgöringen vid sistnämnda skolformer skall
kunna inräknas i lärarens tjänst.
Vad angår de ämnen, som omfattas av löneregleringen, avser denna övningslärare
i teckning och välskrivning, musik, sång vid folkskolan samt
sång och pianostämning vid läroanstalt för blinda, gymnastik med lek och
idrott, manlig slöjd, kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål, i vilket ämne även
ekonomilära och barnavård skola kunna inräknas, om undervisningen omliänderhaves
av lärarinna i hushållsgöromål; i undervisningsskyldigheten
för lärare i manlig eller kvinnlig slöjd skall kunna ingå, förutom träslöjd
och metallslöjd respektive sömnad, även pappslöjd. Ämnet kindergartenarbete
ingår icke i löneregleringen. Ej heller ingår i denna ämnet trädgårdsskötsel
vid folk- och småskoleseniinarierna; -en omprövning av löneställningen
för lärarna i detta ämne har emellertid avsetts skola ske.
Löneregleringen skall i princip begränsas till befattningshavare, i vilkas
tjänståligganden i huvudsak endast undervisning och härmed förenade arbetsuppgifter
ingå. Beträffande läroanstalterna för blinda och dövstumma
skall i varje särskilt fall prövas, om tjänsten skall anses vara övningslärartjänst
eller ej. Vid de högre kommunala skolorna ha lärare i praktiska läroämnen
och yrkesämnen genom 1943 års lönereglering jämställts med lärare
i teoretiska ämnen, men de skola vara skyldiga att å sina tjänster undervisa
i motsvarande övningsämnen; å andra sidan skall det kunna åläggas övningslärare
att undervisa i motsvarande praktiska läroämne eller yrkesämne,
i regel dock endast om vederbörande äger erforderlig kompetens för
sådan undervisning.
Den beslutade övningslärarorganisationen är baserad på förutsättningen
att undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring skall vara bestämd till
30 veckotimmar utan annan variation än den, som i principbeslutet angives
eller som i speciella fall kan betingas av särskilda omständigheter. Då undervisningen
vid fortsättningsskolan ej är knuten till visst läsår med fastställda
ferier utan tjänstgöringens omfattning för vecka kan variera under
olika tidsperioder av året, har undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring
vid sådan skola i stället bestämts till 1 080 timmar för redovisningsår;
härvid må medräknas högst 30 timmar i veckan.
Beträffande anställningsformer in. in. för övningslärarna innebär beslutet
i huvudsak följande.
Anställningsformerna skola vara ordinarie och extra ordinarie anställning
samt anställning som timlärare.
Såsom ordinarie tjänster skola framdeles endast heltidstjänster kunna
inrättas. Dessa tjänster få samma karaktär som motsvarande ordinarie ämneslärartjänster,
så att den för tjänsten angivna lönen utgår även om timtalet
å tjänsten i något fall skulle sjunka under det, som motsvarar full
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
7
tjänstgöring. Antalet ordinarie tjänster vid de statliga skolformerna skall
liksom hittills bestämmas av Kungl. Maj :t och riksdagen. Kungl. Maj:t
skall äga att, där särskilda skäl därtill föreligga, ålägga högre kommunal
skola att inrätta ordinarie tjänst i övningsämne och vidare, såvitt angår
folkskolan, ålägga skoldistrikt att inrätta ordinarie tjänst i hushållsgöromål.
Med hänsyn till att inrättandet eller indragning av en ordinarie övningslärartjänst
kan komma att beröra samtliga skolor i närheten skall
fråga därom underställas Kungl. Maj :ts prövning och avgörande även då
fråga är om kommunal övningslärartjänst.
Extra ordinarie anställning skall även i fortsättningen kunna tillkomma
övningslärare, jämväl om de icke ha full tjänstgöring; minimigränsen skall
emellertid vara 15 veckotimmar för alla övningslärare. De extra ordinarie
lärarna skola kunna åläggas mera omfattande tjänstgöring än som följer
av minimigränsen, i första hand inom intervallen 15—30 veckotimmar, men
därutöver ytterligare 4 veckotimmar, liksom de ordinarie övningslärarna.
Det nuvarande extraordinariebegreppet för övningslärarna utbytes mot ett
begrepp, som i huvudsak motsvarar det för folkskolans lärare gällande;
övningslärarna skola sålunda i princip efter en viss minimitjänstgöring erhålla
extra ordinarie anställning, så snart tiden för anställningen uppgår till
minst en termin och tjänstgöringen omfattar minst 15 veckotimmar; minimitjänstgöringen
skall uppgå till 600 timmar efter vederbörlig examen eller behörighetsförklaring.
Såsom timlärare skall anställas övningslärare dels å varje tjänst med
mindre än 15 veckotimmars undervisning, dels å tjänst om 15 veckotimmar
eller mera, om tjänstgöringen icke omfattar hel termin eller om läraren
icke äger med avseende å utbildning eller tidigare tjänstgöring föreskriven
behörighet för extra ordinarie anställning eller tjänsten icke ledigförklarats,
då så föreskrives.
Såsom förut anförts är undervisningen vid fortsättningsskolan icke organiserad
på sådant sätt, att man lämpligen kan knyta rättsverkningar till antalet
undervisningstimmar för vecka. Undervisningsskyldigheten å extra
ordinarie anställning vid fortsättningsskolan skall i stället uppgå till minst
720 timmar för redovisningsår.
Såsom i det föregående angivits har frågan om lönereglering för övningslärarna
till en väsentlig del ansetts innefatta åtgärder i syfte att bereda
övningslärarna ökad tjänstgöring genom att undervisning vid olika skolor,
vare sig vid samma eller olika skolformer, samt undervisning i olika ämnen
törenas till enhetliga tjänster. Det fattade principbeslutet innebär härvidlag
sammanfattningsvis följande.
Tjänstgöring vid olika skolor. Undervisning vid en skolform, som ingår i
löneregleringen, skall kunna kombineras med undervisning vid varje annan
sådan skolform, där så befinnes lämpligt. Härvid skall undervisning vid
olika skolor kunna förenas till enhetliga tjänster, dock endast om det sammanlagda
timtalet vid skolorna uppgår tiil så stort antal veckotimmar, att
det berättigar till extra ordinarie anställning. Vidare skall, om en tjänst å
minst 15 veckotimmar med undervisningen förlagd till olika skolor uppehälles
av timlärare, denne anses ha enhetlig anställning på samma sätt som
ordinarie och extra ordinarie lärare. Till grund för övningslärarnas kombinerade
tjänstgöring skall läggas ett system med huvudtjänst och fyllnadstjänstgöring.
Övningslärartjänsten skall sålunda vara placerad vid en enda
skola, i regel vid den skola, där större delen av tjänstgöringen fullgöres. öv
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 234-
ningslärarna skola i princip vara skyldiga men ej äga rätt att utföra fyllnadstjänstgöring;
skyldigheten skall endast avse sådana skolformer, som
omfattas av löneregleringen, samt kommunala gymnasier. I vissa fall skall
man vid fyllnadstjänstgöring kunna bortse från mindre brister i lärarens
behörighet. Vid kombinerad tjänstgöring skall all avlöning utbetalas vid den
skola, där huvudtjänsten är placerad, och lönen utgå som om hela tjänstgöringen
fullgjorts vid denna skola; timlärararvode skall dock alltid utgå
med det belopp, som gäller för den skola, där undervisningen fullgöres, och
efter den ortsgrupp, till vilken nämnda skola hänförts. För i anledning av
fyllnadstjänstgöring företagna resor skall en övningslärare efter skolöverstyrelsens
prövning erhålla ersättning, i vissa fall även traktamentsersättning.
De beslutande myndigheterna för den skola, där huvudtjänsten är
placerad, skola beträffande läraren ha i huvudsak samma befogenheter —
i den män dessa icke överlåtits på central myndighet — som om läraren haft
hela sin tjänstgöring vid skolan i fråga; dock skall även den andra skolan
ha möjlighet att bevaka sina intressen.
Tjänstgöring i två övningsämnen m. m. Ordinarie tjänster skola kunna
inrättas i ämneskombinationerna teckning — manlig slöjd, teckning —
kvinnlig slöjd och hushållsgöromål — kvinnlig slöjd. Ordinarie tjänst i två
övningsämnen skall tillhöra samma lönegrad som ordinarie tjänst i det av
ämnena, som medför den högre lönegradsplaceringen; med hänsyn härtill
bör ordinarie tjänst i olika övningsämnen icke inrättas, om ordinarie övningslärartjänst
i det ämne, som berättigar till den högre lönegraden, lämpligen
kan inrättas genom att till en tjänst förena undervisningen vid olika
skolor a samma ort, och vidare bör det ämne, som berättigar till den högre
lönegraden, omfatta minst hälften av den med tjänsten förenade undervisningsskyldigheten
eller i regel minst 15 veckotimmar. — Icke-ordinarie
tjänst skall kunna inrättas i varje kombination av övningsämnen, därest
tjänsten kan tillsättas^ med lärare, som har föreskriven kompetens i båda
5.1,1?11.?113’. oc^ därest sådan tjänst i övrigt får anses önskvärd med hänsvn
till förhållandena i varje särskilt fall.
Särskilda bestämmelser äro avsedda att gälla vid fortsättningsskolan; vid
denna skola 36 undervisningstimmar anses motsvara 1 veckotimme.
Vid 1948 års principbeslut i övningslärarfrågan har vidare tänkts, att
skolundervisning i musik och tjänstgöring som kyrkomusiker skola kunna
förenas till en tjänst. Närmare ställning härtill har, såsom framgår av det
följande, tagits genom 1949 års riksdagsbeslut i kyrkomusikerfrågan.
Den nya k yrko musikerorganisationen innebär till sina
grunddrag följande.
Distriktsindelning. Stiften skola indelas i kyrkomusikerdistrikt, därvid
varje territoriell församling skall bilda ett kyrkomusikerdistrikt, såvida ej
Kungl. Maj:t av särskilda skäl föreskriver, att församling skall uppdelas
på skilda distrikt eller helt eller delvis förenas med annan församling eller
del därav till ett distrikt. Distriktsindelningen fastställes av domkapitlet, i
den mån icke Kungl. Maj :t i enlighet med vad här sagts tager befattning
därmed.
Tjänstetyper, tjänstebenämningar och anställningsformer. I regel skall i
varje kyrkomusikerdistrikt finnas en organisttjänst, d. v. s. en självständig
kyrkomusikalisk tjänst med vilken dock kan förbindas skyldighet till fyllnadstjänstgöring
vid vissa läroanstalter, eller en kantorstjänst, vilken angives
bestå av kyrkomusikalisk tjänst och folk- eller småskollärartjänst.
1 kyrkomusikerdistrikt, som omfattar stiftsstads domkyrkoförsamling,
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
9
skall finnas eu ordinarie organisltjänst, domkyrkoorganisttjänst, med
vilken särskilda åligganden äro förbundna. Annan organisttjänst, vilken kan
vara ordinarie eller extra ordinarie, må, därest ej Kungl. Maj :t annorlunda
föreskriver, inrättas endast i kyrkomusikerdistrikt med högre invånarantal
än 5000; för inrättande av ordinarie organisttjänst fordras, att tjänstgöringsskyldigheten
(i förekommande fall med inberäknande av fyllnadstjänstgöring)
minst motsvarar 30 veckotimmar, och för inrättande av extra
ordinarie organisttjänst fordras, att tjänstgöringsskyldigheten minst motsvarar
15 veckotimmar. Ivantorstjänst, vilken alltid är ordinarie, får, därest
ej Kungl. Maj :t annorlunda föreskriver, inrättas endast i kyrkomusikerdistrikt
med högst 5 000 invånare.
I kyrkomusikerdistrikt, där arbetsuppgifterna det kräva, skall efter medgivande
av Kungl. Maj :t kunna vid sidan av tjänst såsom organist eller
kantor inrättas en eller flera biträdande kyrkomusikertjänster. Anställningsformen
för biträdande kyrkomusiker bestämmes av Kungl. Maj :t.
Å andra sidan kunna finnas kyrkomusikerdistrikt, där de kyrkomusikaliska
uppgifterna äro av så ringa omfattning, att det icke kan bliva fråga
om inrättande av organisttjänst, och där av skolorganisatoriska eller andra
särskilda skäl kantorstjänst ej lämpligen kan anordnas. I sådana fall kan
en särskild kyrkomusikalisk tjänst undvaras och finnes möjlighet att i stället
anställa en s. k. orgelspelare. Fortbeståndet av sådan befattning skall
omprövas vart femte år. Tjänstetyp och anställningsform skola, utom i
särskilt angivna undantagsfall, fastställas av vederbörande domkapitel.
Behörighetsvillkor. Sökande till ordinarie eller extra ordinarie organisttjänst
skall ha avlagt högre organistexamen, högre kantorsexamen eller musiklärarexamen.
Extra organist och sökande till kantorstjänst skola ha avlagt
lägst organist- och kantorsexamen. Kompetensfordringarna för sökande
till tjänst såsom biträdande kyrkomusiker bestämmas av Kungl. Maj:t
vid medgivandet till tjänstens inrättande. Uppdrag såsom orgelspelare förutsätter
att vederbörande företer intyg, vilket bör vara utfärdat av organist
eller kantor, om nöjaktig färdighet i spelning av koraler in. in.
Tjänståligganden. Bland tjänståliggandena äro de kyrkomusikaliska obligatoriska
för alla kyrkomusiker. Dessa åligganden, som äro desamma för
organist och kantor, skola för biträdande kyrkomusiker framgå av instruktionen.
För orgelspelare kunna tjänståliggandena vara mera begränsade.
Kyrkomusikerna skola emellertid åläggas även vissa andra arbetsuppgifter
än de rent kyrkomusikaliska. Domkyrkoorganist skall ha vissa särskilda
arbetsuppgifter såsom musiksakkunnig i domkapitlet. Organist (varje extra
ordinarie organist samt ordinarie organist, om det stipulerats vid ledigkungörandet)
skall vara skyldig att fullgöra fyllnadstjänstgöring i läroanstalt;
huruvida och i vad mån skyldigheten skall uttagas beror på dels de kyrkomusikaliska
åliggandenas omfattning och dels om fyllnadstjänstgöring kan
medgivas med hänsyn till skolans intressen. Vidare skall organist vara skyldig
att meddela viss fri musikundervisning; en plan skall årligen fastställas
för denna undervisnings bedrivande, och vidare skall skolöverstyrelsen äga
rätt att under vissa förutsättningar föreskriva, att den fria musikundervisningen
skall helt eller delvis anses ersatt av fyllnadstjänstgöring vid skola
till motsvarande antal timmar i veckan. Att i kantorstjänst alltid ingår
lärartjänstgöring framgår av det föregående.
För bedömande av om en organisttjänst skall kunna inrättas såsom ordinarie
eller extra ordinarie, för beräkning av det antal veckotimmar fyllnadstjänstgöring,
som skall kunna uttagas av eu organist, och för beräkning
av lönen vid alla kyrkomusikertjänster måste möjlighet finnas att i
timtal uppskatta omfattningen av de kyrkomusikaliska tjänståliggandena.
10
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
Detta har tänkts ske så att i en tabell angivas vissa tal såsom normerande
för beräkningen av veckotimtalen i normalfallen, varjämte angivas vissa
särskilda förhållanden, som i kyrkomusikerdistrikt av olika storlek och olika
allmän eller kyrklig struktur mera påtagligt kunna anses inverka på tjänsteuppgifternas
omfattning, och huru dessa särskilda förhållanden skola inverka
på veckotimtalens beräknande. Domkapitlen skola emellertid ha möjlighet
att göra en slutlig avvägning med hänsyn även till omständigheter av
mera obestämbar art, som kunna inverka på arbetsuppgifternas omfattning,
och Kungl. Maj :t äger, där särskilda skäl så påkalla, fastställa timantalet
enligt andra grunder.
Den beslutade löneställningen för övningslärare
och kyrkomusiker. Den vid 1948 års riksdag beslutade lönegradsplaceringen
av ordinarie och extra ordinarie övningslärare framgår
av följande tabell.
Tjänst |
Ordinarie lönegrad |
Extra ordinarie lönegrad |
1 I teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott.................. |
Ca 21 |
| Ce 20 |
dock vid högre allmänt läroverk och högre tekniskt läroverk...... |
Ca 23 |
|
samt vid folkskoleseminarium och småskoleseminarium............ |
Ca 25 |
Ce 23 |
I I hushållsgöromdl1 ........... |
Ca 18 |
1 |
dock vid kvinnligt folkskoleseminarium, småskoleseminarium, kom- |
f Ce 17 |
|
munal flickskola och statens normalskola................ |
Ca 20 |
) |
samt vid statens skolköksseminarium och hushållsskola...... |
Ca 25 |
Ce 23 |
I kvinnlig slöjd............ |
Ca 16 |
} Ce 15 |
dock vid kommunal flickskola och statens normalskola .... |
Ca 18 |
|
statens skolköksseminarium och hushållsskola ...... |
Ca 23 |
Ce 21 |
I manlig slöjd högre kompetens................ |
Ca 18 |
Ce 17 |
lägre kompetens ................... |
Ca 16 |
Ce 15 |
dock vid manligt folkskoleseminarium.................. |
Ca 23 |
Ce 21 |
Härvid är att beakta, att lönen för extra ordinarie lärare skall minskas
med ‘/so för varje veckotimme, varmed tjänstgöringsskyldigheten understiger
30 veckotimmar.
Frågan om löneförmånerna för timlärarna har icke närmare behandlats
i samband med principbeslutet i övningslärarfrågan.
Vad härefter angår löneställningen för kyrkomusiker enligt 1949
års riksdagsbeslut, framgår lönegradsplaceringen för organister och biträdande
kyrkomusiker av följande sammanställning.
Befattning Lönegrad
Domkyrkoorganist............................................ Ca 26
Annan ordinarie organist:
a) som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor i fråga om avlagda
examina .......................................... Ca 24
b) som icke uppfyller nämnda behörighetsvillkor.............. Ca 23
Extra ordinarie organist:
a) som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor i fråga om avlagda
examina .......................................... Ce 24
b) som icke uppfyller nämnda behörighetsvillkor .............. Ce 23
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
11
Befattning Lönegrad
Extra organist:
a) som avlagt högre organistexamen, högre kantorsexamen och
musiklärarexamen....................................... Cg 21
b) som avlagt minst en av nämnda examina.................. Cg 19
c) som avlagt organist- och kantorsexamen .................. Cg 16
Extra ordinarie biträdande kyrkomusiker,
därest för innehav av tjänsten kräves högre organistexamen, högre
kantorsexamen och musiklärarexamen...................... Ce 24
därest för innehav av tjänsten kräves minst en av nämnda examina Ce 21
därest för innehav av tjänsten kräves organist- och kantorsexamen Ce 18
Extra biträdande kyrkomusiker: vid vikariat å tjänst med kompetenskraven
a) högre organistexamen, högre kantorsexamen samt musiklärar
-
examen ................................................ Cg 21
b) minst en av nämnda examina ............................ Cg 19
c) organist- och kantorsexamen.............................. Cg 16
dock att extra biträdande kyrkomusiker, som icke uppfyller de för
tjänsten uppställda kompetenskraven, icke skall placeras i högre lönegrad
än hans egen utbildning skulle berättiga honom till vid anställning såsom
extra organist.
Även för dessa befattningshavare är den s. k. trettiondelsregeln tillämplig
i den mån de ej inneha ordinarie tjänst med heltidstjänstgöring; erinras
må att vissa domkyrkoorganisttjänster och alla andra ordinarie organisttjänster
äro heltidstjänster.
Därest Kungl. Maj:t bestämmer, att biträdande kyrkomusikertjänst endast
skall vara förenad med arvode, förutsättes att Kungl. Maj :t även fastställer
arvodets storlek.
Kantorerna skola utöver lön å folk- eller småskollärartjänsten erhålla
kantorstillägg, beräknat med utgångspunkt från lönen i 20 löneklassen, om
vederbörande avlagt minst organist- och kantorsexamen, och eljest från
lönen i 18 löneklassen. Kantorstillägget utgör ett belopp motsvarande V»
av årslönen i löneklassen för varje veckotimme, dock minst 3/so av årslönen.
Vad slutligen angår orgelspelare erhålla dessa arvode beräknat med utgångspunkt
från lönen i 18 löneklassen, om vederbörande avlagt minst organist-
och kantorsexamen, och eljest från lönen i 10 löneklassen.
Föreliggande förslag. 1941 års lärarlönesakkunniga (f. d. undervisningsrådet
I). E. Andersson, ordförande, kanslichefen K. A. V. Arvidsson,
undervisningsrådet K. G. E. Källquist, generaldirektören A. E. V.
Swarlling och jägmästaren K. G. L. H. Tamm) ha med skrivelse, dagtecknad
den 31 december 1949, avlämnat betänkande med förslag till avlöningsreglemente
för övningslärare in. in. (stencilerat). Över betänkandet ha infordrade
utlåtanden avgivits av statskontoret, statens lönenämnd och skolöverstgrelsen.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska
gymnastiksällskapet ha i en promemoria utvecklat sina synpunkter på
de i betänkandet framlagda förslagen. Därjämte ha facklärarförbundet och
Läroverkslärarnas riksförbund inkommit med vissa framställningar i ämnet.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
Lärarlönesakkunniga ha vidare den 9 februari 1950 avgivit betänkande
med förslag till avlöningsreglemente för kyrkomusiker (stencilerat). Jämväl
över detta betänkande ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av statskontoret,
statens lönenämnd och skolöverstyrelsen. Centralstyrelsen för
Sveriges allmänna organist- och kantors förening har inkommit med en
skrift, varit utvecklas vissa synpunkter på frågan om avlöningsbestämmelser
för kyrkomusiker.
De av de sakkunniga utarbetade förslagen till avlöningsreglementen för
övningslärare och kyrkomusiker torde få fogas såsom bilagor vid statsrådsprotokollet
i detta ärende (bilagor 1 och 2).
2. Allmänna synpunkter.
1941 års lärarlönesakkunnigas förslag.
Lärarlönesakkunniga ha, såsom av det föregående framgår, framlagt förslag
till två nya avlöningsreglementen, benämnda avlöningsreglementet för
övningslärare och avlöningsreglementet för kyrkomusiker.
Det föreslagna övningslärarreglementet är till en början avsett att tilllämpas
å de övningslärare, som omfattas av det av 1948 års riksdag fattade
principbeslutet, nämligen övningslärararna vid folk- och småskoleseminarier,
allmänna läroverk, högre tekniska läroverk, läroanstalter för blinda,
vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, läroanstalter för dövstumma,
högre kommunala skolor, folkskolor samt fortsättningsskolor. Vid läroanstalter
för blinda och dövstumma kan i vissa fall tvekan råda om vad som
skall anses vara å ena sidan praktiskt läroämne och å andra sidan övningsämne,
och enligt principbeslutet skulle frågan härom lösas från fall till
fall. Lärarlönesakkunnigas förslag innebär härvidlag, att övningslärarreglementet
skall gälla för de lärare vid dessa anstalter, vilka inneha eller uppehålla
tjänster som förklarats vara övningslärartjänster genom beslut av
Kungl. Maj :t, vad beträffar ordinarie tjänster, och av skolöverstyrelsen i
fråga om iclce-ordinarie tjänster.
Enligt lärarlönesakkunnigas förslag böra emellertid såväl den förutsatta
övningslärarstadgan som avlöningsreglementet för övningslärare givas en
sådan utformning, att författningarna täcka även vissa lärarkategorier vilka
icke inbegripits i 1948 års principbeslut. De sakkunniga ha erinrat om att
föredragande departementschefen i propositionen 1948: 136 uttalade, att det
vore önskvärt att löneregleringen, allt eftersom erfarenheter vunnes, utsträcktes
att omfatta ytterligare skolformer och att det exempelvis syntes böra övervägas,
om övningslärarna vid de statsunderstödda privatläroverken kunde
innefattas i löneregleringen, därest en allmän lönereglering komme till stånd
vid dessa skolor. Lärarlönesakkunniga ha utformat sitt förslag till avlöningsreglemente
från utgångspunkten, att reglementet jämväl skall gälla för övningslärare
vid privatläroverken och folkhögskolorna; enligt av särskilda sakkunniga
framlagt förslag skulle nämligen övningslärarna vid privatläro
-
Kungl. Maj:ts proposition iu 234.
13
verken inordnas i samma lönesystem som övriga övningslärare, och vidare
hade lärarlönesakkunniga själva i annat sammanhang föreslagit, att övningslärarna
vid folkhögskolorna skulle inordnas i samma lönesystem. Det upprättade
reglementsförslaget innehåller sålunda bl. a. ett flertal specialbestämmelser
för övningslärare vid folkhögskolor. I den mån löneregleringen
uppskötes för sådana lärarkategorier, som medtagits i reglementsförslaget
oaktat beslut om lönereglering för dem icke fattats, kunde de enligt de sakkunnigas
mening undantagas från reglementets omedelbara tillämplighet
genom lämplig utformning av föreskriften i fråga om reglementets ikraftträdande.
I formellt hänseende har tillämpningsområdet för övningslärarreglementet
ansetts kunna angivas sålunda, att det äger tillämpning å lärare, som avses
i stadgan för övningslärare.
Det föreslagna kyrkomusikerreglementet har angivits skola äga tillämpning
å organister, biträdande kyrkomusiker, kantorer och orgelspelare, som avses
i kyrkomusikerstadgan.
De båda föreslagna avlöningsreglementena innefatta icke i alla delar de
materiella bestämmelser, som skola tillämpas, utan innehålla i vissa avseenden
endast hänvisningar till andra avlöningsreglementen, såsom statens allmänna
avlöningsreglemente (Saar) eller avlöningsreglementet för folkskolan
(Arf).
Till allmän motivering härav anföra de sakkunniga i anslutning till övningslärarreglementet,
dels att reglementet skall tillämpas vid skolor, där
Saar, Arf eller det av de sakkunniga föreslagna avlöningsreglementet för
statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter skall
tillämpas, dels att, vad angår folk- och fortsättningsskolans lärare, skolstyrelserna
skola i fråga om placering i löneklass m. m. inhämta yttrande
av statens folkskolinspektörer, vilka ha tillgång till Saar.
En undersökning rörande den omfattning, i vilken dylika hänvisningar till
andra reglementen förekomma, utvisar bl. a. följande. I det föreslagna övningslärarregelementet
hänvisas till vad som gäller för övriga lärare vid
respektive skola, såvitt angår orternas fördelning på ortsgrupper, de orter å
vilka kallortstillägg skall utgå och dessa orters fördelning å olika kallortsklasser,
ersättning för flyttningskostnader, tjänstebostad samt sjukvård eller
sjukvårdsersättning; vidare hänvisas till Saar beträffande löneklassplacering
med hänsyn till tidigare innehavd tjänst. I det föreslagna kyrkomusikerreglementet
hänvisas till vad som gäller enligt Saar, såvitt angår orternas
fördelning å ortsgrupper, löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd
tjänst, de orter på vilka kallortstillägg skall utgå och dessa orters fördelning
å olika källortsklasser; hänvisning göres till Arf, såvitt angår kantorernas
rätt till sjukvård och begravningshjälp samt beräkning och utbetalning
av deras kontanta löneförmåner, under det att motsvarande frågor för
organisternas del regleras genom i reglementet intagna, delvis mycket utförliga
bestämmelser, som i allt väsentligt äro likalydande med de i Saar och
Arf intagna.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
Gränsdragningen mellan bestämmelser, som anses böra inflyta i avlöningsreglementet,
och bestämmelser, som anses böra meddelas i annan ordning,
har i vissa avseenden skett på annat sätt i de föreslagna reglementena än i
de nu gällande.
Till en början ha bestämmelser, vilka motsvara vissa, särskilt i Saar men
även i Arf meddelade stadganden, här tänkts i stället skola meddelas i respektive
stadga; bl. a. regleras tjänstemännens anställningsform icke i förslaget
till övningslärarreglemente utan i förslaget till stadga. I anslutning
till förslaget till avlöningsreglemente för kyrkomusiker ha de sakkunniga
givit uttryck åt följande synpunkter på denna fråga.
Det av de sakkunniga den 1 mars 1949 framlagda och av Kungl. Maj :t för
1949 års riksdag framlagda förslaget till kyrkomusikerstadga innehåller vissa
av de förvaltningsbestämmelser, som äro intagna i 2 avd. av Saar. Detta är
förhållandet med bestämmelserna om tjänsters inrättande, om tjänstetillsättning,
om förening av lönegradsplacerade tjänster och förening av tjänst
med tjänstebefattning eller uppdrag, om förflyttningsskyldighet samt om
icke-ordinarie tjänstemäns entledigande. Bestämmelser i dessa hänseenden
saknas således i det förevarande förslaget till avlöningsreglemente för kyrkomusiker.
I kyrkomusikerstadgan insatte de sakkunniga också de bestämmelser
rörande tjänstebostad, som ansågos böra förekomma. Saars bestämmelser
om tjänstebostad äro betydligt utförligare. Vid avlöningsreglementets
utformande ha de sakkunniga övervägt lämpligheten av att låta tjänstebostadsbestämmelserna
utgå ur stadgan och ersättas av bestämmelser i avlöningsreglementet,
motsvarande Saars utförligare regler. Emellertid ha de
sakkunniga -— huvudsakligen med hänsyn till det relativa fåtalet tjänstebostäder
för organister — ansett lämpligast att behålla de föreslagna, mera
summariska bestämmelserna i stadgan.
Å andra sidan ha i regleinentsförslagen intagits vissa bestämmelser i
ämnen, som ansetts icke böra regleras i Saar eller Arf.
Främst gäller detta beträffande det föreslagna övningslärarreglementet, i
vilket intagits åtskilliga bestämmelser, som återfinnas i tilläggsbestämmelserna
till Saar. Till motivering härav har anförts, att vissa av tilläggsbestämmelserna
finge anses vara av grundläggande betydelse för bestämmande
av löneförmånernas belopp, och att även andra tilläggsbestämmelser intagits
i reglementet, då det vore av vikt, att bestämmelserna om övningslärare,
som skulle tillämpas av ett stort antal skolmyndigheter, i största
möjliga utsträckning sammanfördes i en författning. I anslutning härtill
ha de sakkunniga anfört, att riksdagen lämpligen borde beträffande föreskrifter
i reglementet, som eljest vore intagna i tilläggsbestämmelser, bemyndiga
Kungl. Maj :t att vidtaga ändringar i större utsträckning än beträffande
andra delar av reglementet.
Även härutöver ha i regleinentsförslagen intagits bestämmelser, som eljest
ansetts böra meddelas i annan ordning än i avlöningsreglemente. Exempelvis
ha i övningslärarreglementet ej endast intagits bestämmelser, som
reglera frågan vilken skola som skall utbetala lönen till lärare med fyllnadstjänstgöring,
utan även bestämmelser rörande den skola som utgiften
skall belasta in. in. I regleinentsförslagen ha vidare, i motsats till vad fallet
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
15
är beträffande nu gällande reglementen, intagits materiella bestämmelser i
fråga om resekostnads- och traktamentsersättning.
Vad härefter angår innehållet i de särskilda reglementsbestämmelserna,
skiljer sig detta, såvitt angår det föreslagna övningslärarreglementet, på en
mångfald punkter från det, som finnes i motsvarande bestämmelser i Saar
och Arf. Till stor del är fråga om skiljaktigheter i formuleringen, vilka äro
av ringa eller ingen betydelse. I vissa fall föreligga emellertid mera betydande
avvikelser från Saar och Arf, vilka ansetts betingade av speciella förhållanden
inom reglementets tillämpningsområde.
Det föreslagna kyrkomusikerreglementet överensstämmer däremot i fråga
om detaljregleringen av olika spörsmål i regel mycket nära med Saar och
Arf. Härom anföres i huvudsak följande i betänkandet med förslag till detta
avlöningsreglemente.
Avlöningsbestämmelserna för organister och biträdande kyrkomusiker
ha i möjligaste mån anpassats efter motsvarande allmänna bestämmelser i
Saar. Vissa av Saars bestämmelser äro dock av naturliga skäl icke tillämpliga
å organister och biträdande kyrkomusiker. Så är t. ex. förhållandet med
föreskrifterna i 34 § 3 mom. Saar om enslighetstillägg, i 35 § om lönetillägg
vid vissa slag av tjänstgöring, i 39 § om tjänstedräkt och tjänstetecken samt
i 40 § om vissa naturaförmåner. Bestämmelserna i 36 § Saar om inkomster
enligt taxa och i 37 § om avlöningsförstärkningar och befattningsarvoden
skola ej heller göras tillämpliga i den nya kyrkomusikerorganisationen. Med
hänsyn till sättet för tjänstgöringsskyldighetens omfattning och till tjänstgöringens
karaktär av att icke vara bunden till regelbundna tider på dygnet,
kan vidare ej ifrågakomma gottgörelse för övertidstjänstgöring enligt Saars
bestämmelser. Något stadgande om sådan gottgörelse ingår därför ej i förslaget
till avlöningsreglemente.
På två punkter ha de sakkunniga frångått principen om de förevarande
avlöningsbestämmelsernas anpassande till Saar. Bestämmelserna om ersättning
vid vikariat ha måst utarbetas helt oberoende av några förebilder. Detta
har måst göras med hänsyn till de mycket särpräglade förhållanden, som
här uppkomma i ett stort antal fall. När det gäller bestämmelserna om sjukvård
och begravningshjälp ha de sakkunniga ansett riktigast att jämställa
organisterna och de biträdande kyrkomusikerna med lärarna vid de högre
kommunala skolorna, folkskolan, sinnesslöskolorna och epileptikerskolorna.
Denna jämställdhet innebär, att av årskostnaderna för läkarvård m. m.
endast ersättes vad som överstiger 100 kronor. Med hänsyn till denna olikhet
mot Saars allmänna bestämmelser ha de ifrågavarande bestämmelserna
utformats i nära överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i avlöningsreglementet
för folkskolan.
EU stort antal organisttjänster och de allra flesta tjänsterna såsom biträdande
kyrkomusiker äro icke förenade med full tjänstgöring (motsvarande
30 veckotimmar). För alt tjänstgöringen på dessa tjänster om möjligt skall
ökas, ha införts regler om att tjänsterna kunna förenas med fyllnadstjänstgöring
i skola. I båda de nämnda hänseendena överensstämma dessa kyrkomusikertjänster
med övningslärartjänsterna enligt den nya organisation för
sistnämnda tjänster, som också skall genomföras från och med den 1 juli
1950. Med anledning härav ha de bestämmelser i avlöningsreglementet, som
ha avseende på lönens och löneavdragens beräknande in. m. vid tjänster med
mindre än full tjänstgöring och vid tjänster förenade med fyllnadstjänstgö
-
16
Kungi. Maj.ts proposition nr 234.
ring, anpassats till motsvarande bestämmelser i det av de sakkunniga nyligen
framlagda förslaget till avlöningsreglemente för övningslärare.
Kantorerna ha dels full tjänstgöring såsom folk- eller småskollärare, dels
därutöver kyrkomusikalisk tjänstgöring, som alltid är väsentligt mindre än
lärartjänstgöringen (jfr 23 § förslaget till kyrkomusikerstadga). Enligt lärarlönesakkunnigas
tidigare förslag, som tillstyrktes av Ivungl. Maj :t i propositionen
1949: 199 (se s. 22 och 32) och i denna del godkändes av riksdagen
(r. skr. 1949: 327; jfr första lagutskottets uti. 1949: 39, s. 28), skola
kantorerna dels åtnjuta sin avlöning såsom ordinarie folk- eller småskollärare
och dels uppbära arvode per veckotimme (kantorstillägg) för den kyrkomusikaliska
tjänstgöringen. För den huvudsakliga delen av sin tjänstgöring
skola de sålunda vara underkastade avlöningsreglementet för folkskolan.
I det nu förevarande reglementet skola endast intagas bestämmelser om
kantorstillägget. Då kantorstillägget egentligen har karaktären av ett bisysslearvode,
ha de sakkunniga ansett, att de bestämmelser, som skola
reglera detta arvode, böra vara så få och så enkla som möjligt är. Dessutom
böra de i möjligaste mån anpassas till motsvarande bestämmelser i avlöningsreglementet
för folkskolan.
Orgelspelarna skola åtnjuta arvode för sin tjänstgöring. Arvodena skola
vara avvägda efter samma grunder som kantorstilläggen. Enligt lärarlönesakkunnigas
mening skola inga andra löneförmåner vara förenade med
tjänstgöring som orgelspelare.
Yttrandena.
De sakkunnigas förslag, att för övningslärare och kyrkomusiker skola
gälla särskilda avlöning sreglementen, har icke mött erinran
vid remissbehandlingen. Vad särskilt angår förslaget om särskilt avlöningsreglemente
för övningslärare har statens lönenämnd härom anfört
följande.
Den lönereglering för övningslärare, för vilken riktlinjerna fastställdes
vid 1948 års riksdag, avses skola omfatta lärare vid ett stort antal såväl
statliga som icke-statliga skolformer. I fråga om samtliga i regleringen ingående
grupper kan sägas, att deras anställnings- och tjänstgöringsförhållanden
i betydelsefulla hänseenden skilja sig från vad som gäller för de
lärare, vilka äro underkastade Saar och Arf. Dessa skiljaktigheter motivera
enligt lönenämndens mening, att för övningslärarna erforderliga avlöningsbestämmelser
meddelas fristående från nämnda reglementen. Organisatoriska
olikheter mellan de av löneregleringen berörda skolformerna medföra
visserligen, att bestämmelserna icke kunna göras fullt enhetliga, men synas
å andra sidan icke utgöra hinder för att dessa sammanföras inom ramen
för ett enda reglemente. Lönenämnden tillstyrker således, att ett för samtliga
här ifrågavarande övningslärare gemensamt avlöningsreglemente utfärdas.
Beträffande reglementenas tillämpningsområden har
statskontoret, vad angår avlöningsreglementet för övningslärare, framhållit
att förslag till lönereglering för folkhögskolans lärare ännu icke framlagts
av Kungl. Maj :t och att ställningstagandet till denna fråga bleve avgörande
för den blivande avfattningen av de bestämmelser, som skulle reglera avlöningsförhållandena
för folkhögskolans övningslärare.
Vad angår de i reglementsförslagen förekommande hänvisningarna
till andra avlöningsreglementen — Saar eller Arf — har
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
statens lönenåmnd i anslutning till förslaget till avlöningsreglemente för
övningslärare uttalat, att lönenämnden hyste vissa betänkligheter mot att i
reglementet skulle i fråga om löneklassplacering med hänsyn till tidigare
tjänst endast hänvisas till 22 § Saar med anslutande tilläggsbestämmelser.
Vad anginge folkskolan, skulle skolstyrelse visserligen i här avsedda fall
inhämta yttrande från statens folkskolinspektör, men det vore skolstyrelsen
som fattade beslut och bleve ansvarig därför; då styrelsen icke syntes kunna
besluta om löneklassplacering utan att ha kännedom om gällande bestämmelser
på området, förutsatte denna anordning, att samtliga folkskolestyrelser
måste bereda sig tillgång till Saar. Beträffande vissa i de föreslagna avlöningsreglementena
intagna bestämmelser har å andra sidan statskontoret uttalat,
att de syntes kunna ersättas med en hänvisning till motsvarande bestämmelse
i Saar.
Beträffande det förhållandet, att vissa bestämmelser, som eljest meddelas
i avlöningsreglemente, här avsetts skola meddelas i stadga, har statskontoret
anfört, att i 1 § avlöningsreglementet för övningslärare liksom 1 §
Saar borde innehålla uppgift om anställningsformerna. Vidare borde enligt
ämbetsverkets mening i avlöningsreglementet för övningslärare och ej i
stadgan angivas de villkor beträffande tjänstgöringens omfattning, som
skulle gälla för att lärare i två övningsämnen skulle hänföras till den högre
lönegraden, då motsvarande tjänster i vartdera ämnet tillhörde olika lönegrader.
Statens lönenåmnd har beträffande förslaget till avlöningsreglemente
för övningslärare uttalat, att nämnden icke ville framställa erinran
mot att vissa förvaltningshestämmelser, i motsats till vad fallet vore beträffande
Saar, icke beretts plats i reglementet utan intagits i stadgan för övningslärare;
bestämmelser om lärares skyldighet att underkasta sig läkarundersökning
hade emellertid uteslutits ur förslaget såväl till avlöningsreglemente
som till stadga men torde vara erforderliga. Ifrågakommande anställningsformer
hade angivits i förslaget till stadga för övningslärare men
syntes böra framgå av avlöningsreglementet. Skolöverstyrelsen har erinrat
om att i Saar och Arf funnes en bestämmelse om lärares skyldighet att underkasta
sig läkarundersökning men att motsvarande bestämmelser saknades
i det föreslagna avlöningsreglementet för övningslärare. Överstyrelsen, som
ansett bestämmelsen vara av stadgekaraktär, har föreslagit att den intages
i de blivande stadgorna både för övningslärare och kyrkomusiker.
Beträffande förslaget att i avlöningsreglementet för övningslärare intaga
tilläggsbestä in in e 1 s e r har statskontoret framhållit, att alla föreskrifter,
som hämtats ur tilläggsbestämmelserna till Saar eller Arf, borde
meddelas i samma ordning som i fråga om motsvarande bestämmelser till
nämnda reglementen. Även statens lönenåmnd har funnit förslaget betänkligt
och därom anfört i huvudsak följande.
På flera håll i reglementet ha i en och samma paragraf intagits bestämmelser,
vilka såtillvida äro av skiljaktig karaktär, att deras motsvarigheter
beträffande de förvaltningsområden, för vilka Saar gäller, ansetts böra fördelas
mellan detta reglemente och tilläggsbestämmelserna till detsamma
2 llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 234.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
(se t. ex. 8 § 2 inom. och 15 § 1 mom. punkten 3 d)—h) i förslaget). Denna
anordning måste lönenämnden ur olika synpunkter finna betänklig.
En av de uppkommande olägenheterna ha de sakkunniga ansett kunna
bemästras därigenom, att riksdagen skulle beträffande de föreskrifter i
reglementet, som eljest äro intagna i tilläggsbestämmelser, bemyndiga Kungl.
Maj :t att vidtaga ändringar i större utsträckning än beträffande andra delar
av reglementet. En sådan anordning kan lönenämnden emellertid för sin
del icke finna lämplig.
Lönenämnden har i detta sammanhang vidare framhållit, att man icke
syntes kunna utgå från att några tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet
för övningslärare över huvud taget icke skulle behöva utfärdas.
I samband härmed har lönenämnden uttalat som sin mening, att det med
hänsyn till de speciella förhållandena på förevarande område syntes önskvärt,
att — liksom skett i Saar — anvisningar meddelas för tillämpningen
av de nya avlöningsbestämmelserna. En dylik åtgärd syntes i och för sig
kunna leda till större gagn för vederbörande myndigheter än den koncentration
av bestämmelserna till en författning, som de sakkunniga eftersträvat.
Rörande de i förslaget till avlöningsreglemente för övningslärare intagna
bestämmelserna rörande fördelningen av kostnaderna för
övningslärarnas avlöning har statens lönenämnd uttalat, att bestämmelserna
enligt lönenämndens mening knappast borde ha sin plats i avlöningsreglementet.
Vad angår det föreslagna införandet i avlöningsreglementena av materiella
bestämmelser om ersättning vid resor, har detta
avstyrkts av statskontoret och statens lönenämnd. Lönenämnden har i anslutning
därtill anfört i huvudsak följande.
Motsvarande bestämmelser i Saar innebära i huvudsak endast en anvisning
om att angående ersättning vid resa för förrättning i statens ärenden
gäller vad därom stadgas i allmänna resereglementet och i särskilda av
Kungl. Maj :t meddelade föreskrifter. Enligt lönenämndens mening böra
några materiella bestämmelser om ersättning vid resa icke meddelas i avlöningsreglementet.
I synnerhet böra däri icke intagas bestämmelser, vilka
närmast ha karaktären av s. k. besparingsreglemente. Lönenämnden, som
vin erinra om att översyn av allmänna resereglementet och anslutande författningar
pågår, föreslår att en omformulering — med uteslutande av de
materiella bestämmelserna — sker till närmare överensstämmelse med motsvarande
stadgande i Saar.
Beträffande det föreslagna övningslärarreglementets innehållsmässiga och
formella avvikelser från Saar och Arf har statskontoret förklarat
sig icke ha velat underlåta att framhålla, att reglementet syntes böra utformas
på ett sätt, som närmare anslöte sig till bestämmelserna i Saar och
Arf.
Statens lönenämnd uttalar, att lönenämnden funnit det framlagda förslaget
i icke ringa mån giva anledning till kritik, och anför härom följande.
Genom 1947 års allmänna lönereglering och i anslutning därtill utfärdade
avlöningsreglementen har uppnåtts en avsevärd grad av enhetlighet i regleringen
av löneförhållandena för statsanställda och andra med statsmedel
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
avlönade tjänstemän. Då det, såsom beträffande övningslärarna, visar sig
nödvändigt att meddela avlöningsbestämmelser för en tjänstemannakategori
i särskild författning vid sidan av huvudreglementena Saar och Arf, måste
det enligt lönenämndens mening med bestämdhet hävdas, att avvikelser
från innehållet i och avfattningen av dessa reglementen och tilläggsbestämmelserna
till dem icke böra göras i vidare mån än det påkallas av särskilda
sakförhållanden och dessa förhållanden redovisas. Från den sålunda angivna
utgångspunkten har lönenämnden funnit det förevarande förslaget i icke
ringa man giva anledning till kritik, såsom närmare framgår av det följande.
Avlöningsreglementet för övningslärare har disponerats så, att efter en
avdelning »Inledande bestämmelser» följa två avdelningar, rubricerade »Ordinarie
och extra ordinarie lärare» resp. »Timlärare. Pensionsavgångna lärare»,
samt därefter avdelningarna »Fortsättningsskolan», »Folkhögskolan»
och »Lärares skyldighet att underkasta sig ändring i avlöningsbestämmelserna».
En mera logisk och till Saar närmare anslutande uppställning skulle
erhållas, om de särskilda bestämmelserna rörande fortsättningsskolan och
folkhögskolan infördes under vederbörliga paragrafer i avdelningen »Ordinarie
och extra ordinarie lärare». I sistnämnda avdelning böra föreskrifterna
om lärares skyldighet att underkasta sig ändring i avlöningsbestämmelserna
ingå såsom ett sista kapitel.
Den föreslagna författningstexten karakteriseras av att i praktiskt taget
alla de fall, då föreskrifter i Saar eller dess tilläggsbestämmelser överflyttats
till det nya reglementet, originalformuleringen ändrats genom omkastning
av ordföljden eller genom utbyte eller uteslutning av enstaka ord även då
någon ändring i sak tår antagas icke ha varit avsedd. Såsom exempel härpå
kan anföras 3 §, 7 § 1 mom., 8 § 2 inom., 10 § 2 inom., 13 § 1 mom. och 20 §
1 mom. Av vad lönenämnden anfört framgår, att lönenämnden för sin del
icke anser ett dylikt förfarande böra godtagas.
I samband härmed har lönenämnden anfört, att motsvarande invändningar
icke kunde riktas mot förslaget till avlöningsreglemente för kyrkomusiker,
vilket förslag lämpligen syntes kunna tjäna till ledning vid överarbetandet
av avlöningsreglementet för övningslärare.
Skolöverstyrelsen har, utan att ingå på ifrågavarande spörsmål, uttalat att
lönebestämmelserna i sakkunnigförslaget erhållit den enkelhet, som måste
anses nödvändig särskilt med hänsyn till att de skola tillämpas av ett stort
antal skolmyndigheter.
Föredraganden.
Den allmänna lönereglering, som den 1 juli 1947 genomfördes för statstjänstemän
och befattningshavare inom viss icke-statlig verksamhet, omfattade
icke övningslärarna vid de statliga och de statsunderstödda kommunala
skolorna eller kyrkomusikerna. Att övningslärarna icke medtogos vid
löneregleringen bottnade i uppfattningen, att dessa lärares ställning i
främsta rummet vore förtjänt att förbättras genom organisatoriska åtgärder,
som medförde att lärarna i större utsträckning än hittills erhölle full
tjänstgöring eller eljest mera omfattande tjänstgöring; de undersökningar,
som erfordrades för ett närmare bedömande av möjligheten härtill, hade pågått
en längre tid men voro icke fullt avslutade vid tidpunkten för den all
-
20
Kungi. Maj.ts proposition nr 234.
männa löneregleringen. Frågan om en reformering av kyrkomusikernas
tjänstgörings- och anställningsförhållanden är nästan ett halvt sekel gammal;
den har visat sig vara ett mer än vanligt invecklat och svårlöst problem.
Vid tidpunkten för den allmänna löneregleringen började en lösning
av denna fråga omsider framskymta, men ej heller på detta område förelågo
tillräckliga organisatoriska förutsättningar för ett omedelbart genomförande
av en lönereglering.
Genom principbeslut vid 1948 och 1949 års riksdagar har emellertid frågan
om den framtida övningslärar- och kyrkomusikerorganisationen lösts,
och i samband därmed har även ställning tagits till grunderna för den lönereglering
för dessa personalgrupper, vilken är avsedd att genomföras i anslutning
till omorganisationen. 1948 års riksdagsbeslut i övningslärarfrågan
innebär, såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, i stort sett att
undervisning vid olika skolor och i olika ämnen i största möjliga utsträckning
skall sammanföras till enhetliga tjänster. Ställning har därvid även
tagits till frågorna om lärarnas maximala tjänstgöringsskyldighet och om
förutsättningarna för tillämpning av olika anställningsformer. Inrättandet
av ordinarie tjänster har, vad angår tjänstgöringens omfattning, anknutits
till ett särskilt begrepp, full tjänstgöring, som understiger lärarnas maximitjänstgöringsskyldighet
och som i allmänhet — utom i vissa preciserade fall
— omfattar 30 veckotimmar eller, vid fortsättningsskolan, 1 080 timmar för
år. Denna åtskillnad mellan maximitjänstgöringsskyldighet och full tjänstgöring
har gjorts i syfte att antalet ordinarie tjänster ej skall bliva alltför
begränsat. Löneavvägningen innebär att vid tjänstgöring utöver full tjänstgöring
skall utgå dels löneplanslön och dels timlärararvode, att vid full
tjänstgöring skall utgå löneplanslönen utan reduktion och att vid mindre
än full tjänstgöring skall — förutsatt att läraren ej är ordinarie lärare eller
timlärare — utgå löneplanslönen reducerad med V» för varje veckotimme,
varmed undervisningsskyldigheten understiger 30 veckotimmar. 1949 års
beslut i kyrkomusikerfrågan innebär ett bibehållande för kantorernas del
av den hittillsvarande kombinationen till enhetliga tjänster av kyrkomusikalisk
tjänstgöring och tjänstgöring såsom folk- eller småskollärare; vid
dessa tjänster har emellertid avlöningen ansetts lämpligen böra konstrueras
såsom summan av löneplanslön för lärartjänstgöringen och ett kantorstilllägg
för den kyrkomusikaliska tjänstgöringen. För organisternas del skall
enligt principbeslutet såvitt möjligt anordnas heltidstjänstgöring genom att
den kyrkomusikaliska tjänstgöringen och tjänstgöring som musiklärare i
skola kombineras till enhetlig tjänst. Anställnings- och avlöningsförhållandena
för organisterna komma därför att förete stora likheter med övningslärarnas;
vid den evalvering av den kyrkomusikaliska tjänstgöringen i visst
antal veckotimmar, som erfordras för tillämpningen av bestämmelser om
tjänstgöringsskyldighet och avlöning, är även att beakta skyldigheten att i
viss utsträckning meddela fri musikundervisning.
Grundvalen har genom de sålunda fattade principbesluten blivit lagd dels
för innehållet i de närmare bestämmelser i organisatoriskt avseende, som
det ankommer på Kungl. Maj :t att utfärda och som i huvudsak äro avsedda
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
21
att inrymmas i en övningslärarstadga och en kyrkomusikerstadga, dels ock
för innehållet i blivande avlöningsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker.
Från personalens organisationer ha efter principbeslutens fattande
framställts invändningar i olika avseenden mot dessa. Exempelvis
har gjorts gällande, att maximitjänstgöringen borde nedsättas till 30 veckotimmar
och att, om maximitjänstgöringen alltjämt skulle överstiga vad som
fastställts som full tjänstgöring, skillnaden borde uppfattas som övertidstjänstgöring
och ersättas efter särskilda grunder. Vidare har påyrkats, att
full tjänstgöring skulle nedsättas under 30 veckotimmar i vissa andra fall
än där detta skulle ske enligt principbeslutet. Förslag ha också framställts
om att extra ordinarie anställning skulle kunna erhållas vid mindre undervisningsskyldighei
än 15 veckotimmar i fall, då omständigheterna icke medgivit
en undervisningsskyldighet av nämnda omfattning. Beträffande dessa
ändringsförslag kan helt allmänt sägas, att de förelågo redan vid tidpunkterna
för principbesluten och att till stöd för dem icke numera åberopats några
nya skäl av beskaffenhet att böra föranleda ändring. Det bör dessutom beaktas,
att de beslutade lönegradsplaceringarna på sådant sätt sammanhänga
med innehållet i övrigt i de fattade besluten, att en ändring på väsentliga
punkter knappast kan anses böra vidtagas utan att organisations- och löneregleringsfrågan
tages under omprövning. Härför synes emellertid tillräcklig
anledning icke föreligga.
I fråga om tidpunkten för genomförandet av omorganisationen och den
därmed förenade löneregleringen har i propositioner till såväl föregående
års som detta års riksdag uttalats, att densamma borde förläggas till den
1 juli 1950, och dessa uttalanden ha av riksdagen lämnats utan erinran; såsom
framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för frågornas tidigare
handläggning, intaga dessa frågor i olika avseenden en tydlig särställning
bland aktuella lönefrågor. Vad den nya kyrkomusikerorganisationen
beträffar, torde man emellertid få räkna med att lagakraftägande beslut om
distriktsindelning och tjänstetyper m. in. kan föreligga först något senare
än den 1 juli innevarande år. Med hänsyn härtill vill jag föreslå, att övningslärarreformen
genomföres den 1 juli 1950 och att kyrkomusikerreformen
genomföres vid samma tidpunkt eller, såvitt gäller enskilda kyrkomusikerdistrikt,
vid månadsskiftet näst efter den tidpunkt därefter, då lagakraftägande
beslut i organisatoriskt avseende föreligger; kyrkomusikerreformen
skulle alltså komma att genomföras successivt, efter hand som organisationen
blir vederbörligen fastställd. Hemställan i fråga om tidpunkten för
kyrkomusikcrorganisationens genomförande göres i särskild proposition
denna dag.
Förslag till avlöningsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker
ha, såsom av det föregående framgår, utarbetats av 1941 års lärarlöncsakkunniga
och föreligga i form av två nya avlöningsreglementen, avlöningsreglenientet
för övningslärare och avlöningsreglementet för kyrkomusiker.
Anordningen med Ivå särskilda avlöningsreglementen har godtagits vid remissbehandlingen.
För egen del har jag icke kunnat undgå alt hysa en viss tvekan om lämp -
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
ligheten av att för detta ändamål tillskapa nya avlöningsreglementen. Vad
först angår avlöningsbestämmelserna för övningslärare synes mig det önskemålet
ligga nära till hands, att dessa bestämmelser intagas i samma avlöningsförfattning
som gäller för övriga lärare vid respektive skolor, så
att skolmyndigheterna icke nödgas tillämpa skilda avlöningsreglementen för
ämneslärare och övningslärare. Avlöningsförhållandena för övningslärarna
kräva visserligen i några avseenden en särskild reglering, beroende på möjligheten
till reducerad tjänstgöring samt fyllnadstjänstgöring, men en
verkställd undersökning rörande de härför erforderliga särbestämmelserna
har synts mig giva vid handen, att dessa särbestämmelser bliva av så begränsad
omfattning, att de knappast i och för sig kunna tillräckligt motivera
utfärdandet av ett fristående avlöningsreglemente; en annan sak är
att lärarlönesakkunniga i sitt förslag inarbetat en del tilläggsbestämmelser
samt utformat åtskilliga avlöningsregler på annat sätt än motsvarande bestämmelser
i de av statsmakterna prövade avlöningsreglementena, ett förhållande
vartill jag i det följande återkommer. Jag har ej heller blivit helt
övertygad om lämpligheten av att i en författning sammanföra avlöningsbestämmelser
för kyrkomusiker av två helt skilda typer, av vilka den ena
kommer att finnas i vissa kyrkomusikerdistrikt och den andra i andra sådana
distrikt; mera naturligt kunde ha varit att reglera kantorernas avlöningsförhållanden
i folkskolans avlöningsreglemente och organisternas —
vilka närmast överensstämma med statstjänstemännens -— i statens allmänna
avlöningsreglemente. Jag vill också erinra om att motsvarande
spörsmål ingående dryftats i propositionen 1948: 225 och att i denna anförts
åtskilliga enligt min mening tungt vägande skäl för att koncentrera
avlöningsbestämmelserna till så få författningar som möjligt.
I den nu förhandenvarande situationen bär jag emellertid, oavsett den
tveksamhet åt vilken jag sålunda ansett mig böra giva uttryck, slutligen
stannat vid att förorda ett genomförande av de sakkunnigas förslag om
utfärdande av nya avlöningsreglementen. Jag har härvid fäst visst avseende
vid det förhållandet, att man knappast utan att närmare erfarenhet
vunnits kan våga mera bestämt avgöra, huruvida den detaljreglering, som
nu föreslås, i alla avseenden är den mest lämpliga för den egenartade organisationsform
med kombinerade tjänster, som här är avsedd att genomföras.
Frågan kan dessutom komma att påkalla förnyat ståndpunktstagande
i anledning av blivande förslag om utfärdande av statliga avlöningsbestämmelser
för ytterligare personalgrupper.
Avlöningsreglementenas tillämpningsområden böra enligt min mening
bringas att sammanfalla med vad som följer av de fattade principbesluten.
Jag anser mig sålunda icke kunna förorda, att avlöningsreglementet för övningslärare
redan från och med den 1 juli 1950 erhåller tillämpning på övningslärare
vid de statsunderstödda privatläroverken och folkhögskolorna,
till vilkas framtida avlöningsförhållanden riksdagen ännu icke tagit ställning;
vid bifall till de förslag rörande grunderna för en lönereglering för
lärarpersonalen vid dessa skolor, som i annat sammanhang föreläggas inne
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
23
varande års riksdag, räknar jag emellertid med att dessa skolors övningslärare
skola erhålla sina anställnings- och avlöningsförhållanden reglerade
på i huvudsak samma sätt som övriga övningslärare och att en sådan reglering
skall kunna genomföras samtidigt med lönereglering för samma skolors
ämneslärare. I detta sammanhang må vidare nämnas, att de sakkunniga
föreslagit, att ordinarie och extra ordinarie lärare i gymnastik och idrott
må för tjänstgöring såsom instruktör i gymnastik för lärare vid folkskolan
inräkna det antal veckotimmar, som skolöverstyrelsen bestämmer. Statskontoret
har avstyrkt förslaget och uttalat, att dess genomförande skulle kunna
medföra avsevärda kostnader för staten, under det att skolöverstyrelsen däremot
tillstyrkt förslaget och ansett, att motsvarande anordning borde genomföras
för övningslärare i andra ämnen. För egen del är jag icke beredd att nu
framlägga förslag i ämnet. Här må vidare erinras om att 1948 års riksdag
vid sin behandling av frågan om lönereglering för övningslärare gjorde ett
uttalande av innebörd, att löneställningen för trädgårdslärare vid folkskoleseminarierna
borde avvägas med beaktande av löneställningen för övningslärarna.
1941 års lärarlönesakkunniga ha avgivit ett särskilt förslag
i ämnet, avseende ändrad lönegradsplacering, men förslaget har vid äskandet
av anslag till seminariernas verksamhet för nästa budgetår icke ansetts
böra föranleda förslag till innevarande års riksdag.
Vad härefter angår innehållet i de föreslagna avlöningsreglementena redogör
jag i det följande för min inställning till hithörande frågor i anslutning
till de sakkunnigas förslag och de avgivna remissyttrandena. Bortsett
från att jämkningar synts mig böra vidtagas i en del närmare angivna avseenden,
har jag ansett de sakkunnigas förslag i sakfrågorna vara väl ägnade
att läggas till grund för förslag till riksdagen. Emellertid anser jag
i likhet med statens lönenämnd en överarbetning av avlöningsreglementena,
särskilt av avlöningsreglementet för övningslärare, böra föregå utfärdandet.
Såsom av det föregående framgår har vid remissbehandlingen — särskilt
av förslaget till avlöningsreglemente för övningslärare — uppmärksammats,
att de särskilda bestämmelserna föreslagits fördelade på stadga, avlöningsreglemente
och tilläggsbestämmelser på annat sätt än som eljest är brukligt.
Även härvidlag bör enligt min uppfattning en närmare anpassning efter
vedertagna normer ske; dessa ha givetvis icke tillkommit utan att ha
föregåtts av noggranna överväganden, och i allmänhet synas tillräckliga
skäl till avsteg från dem saknas. Mot att förvaltningsbestämmelserna i stor
utsträckning överflyttats från avlöningsreglementet till stadgan synes mig
emellertid icke böra riktas erinran; vid genomförandet av den senaste allmänna
löneregleringen medtogos dylika bestämmelser i statens allmänna
avlöningsreglemente närmast av den anledningen, att eu allmän verksstadga
eller liknande författning saknas. De tilläggsbestämmelser av olika slag,
som införts i reglementena, böra däremot utgå; såsom statens lönenämnd
anfört äro de i allt fall icke fullständiga, och den av de sakkunniga föreslagna
anordningen, att Kungl. Maj :t skulle äga ändra reglementet, i vad
det kan anses innehålla tilläggsbestämmelser, i större utsträckning än and
-
24
Iiungl. Maj:ts proposition nr 234.
ra reglementsbestämmelser, synes mig knappast möjlig att genomföra, då
tilläggsbestämmelserna icke på något sätt redovisats för sig. Vidare böra,
såsom lönenämnden påyrkat, i reglementena icke intagas materiella bestämmelser
av besparingsreglementstyp rörande ersättning vid resor utan
allenast hänvisas till allmänna resereglementet och av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelser; det torde få förutsättas, att dylika ersättningar i förekommande
fall skola bestridas från samma anslag, varifrån statsbidrag
till lärarnas löner utgår. Även bestämmelserna om den slutliga fördelningen
mellan olika skolor samt mellan de kyrkliga kommunerna och skolväsendet
av löneförmånerna vid fyllnadstjänstgöring böra meddelas i annan
ordning än genom införande i avlöningsreglementet. Vad slutligen angår det
förhållandet, att reglementena i vissa avseenden endast innehålla hänvisning
till statens allmänna avlöningsreglemente med därtill hörande tilläggsbestämmelser,
finner jag i likhet med lönenämnden detta innebära en viss
olägenhet — denna skulle icke ha uppkommit, om övningslärarna och kyrkomusikerna
inordnats under de nu befintliga avlöningsreglementena — men
jag anser den likväl icke vara så stor, att den bör föranleda omtryck av avsedda,
tämligen omfattande bestämmelser, särskilt som de statliga och högre
kommunala skolmyndigheterna i allt fall ha att tillämpa statens allmänna
avlöningsreglemente på annan lärarpersonal än övningslärarna.
Vid utfärdandet av statens allmänna avlöningsreglemente och folkskolans
avlöningsreglemente har tillämpats den ordningen, att riksdagen bemyndigat
Kungl. Maj :t att utfärda reglementena i huvudsaklig överensstämmelse
med framlagda författningsförslag; Kungl. Maj :t har härigenom
blivit oförhindrad att vidtaga förtydliganden eller eljest redaktionella
jämkningar i författningarna, såväl vid utfärdandet som därefter.
Kungl. Maj :t har vidare bemyndigats att utan riksdagens medverkan ändra
avlöningsbestämmelserna, dels då skäl föreligga att utsträcka tillämpningen
av enligt reglementena för vissa grupper av tjänstemän gällande
bestämmelser till andra, i stort sett likartade grupper, dels då riksdagens
beslut i organisations- eller anslagsfrågor föranleda tillägg till eller ändring
i reglementenas bestämmelser, så framt dessa tillägg eller ändringar
icke avvika från de principer, på vilka avlöningsreglementenas bestämmelser
äro byggda, dels ock då skäl föreligga att i samband med ändringar
och tillägg, som nyss sagts, vidtaga vissa modifikationer av gällande bestämmelser.
Därjämte har Kungl. Maj :t bemyndigats att utfärda övergångsbestämmelser
i samband med löneregleringen.
Beträffande utfärdandet av de nu föreslagna avlöningsreglementena torde
böra förfaras på i huvudsak samma sätt, och motsvarande bemyndiganden
böra i anslutning därtill utverkas av riksdagen. Med hänsyn till den
sena tidpunkt, vid vilken de sakkunniga avgivit sina förslag, har emellertid
möjlighet icke funnits att nu framlägga överarbetade författningsförslag.
I stället framläggas de av de sakkunniga utarbetade förslagen, varjämte
jag i det följande redovisar de ändringar i dem, som enligt min
mening böra vidtagas. Den överarbetning därutöver, som jag i det före
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
25
gående förordat, åsyftar endast att bringa reglementena i bättre överensstämmelse
sinsemellan samt med statens allmänna avlöningsreglemente och
folkskolans avlöningsreglemente, och den synes därför, såvitt jag kunnat
finna, icke behöva medföra, att Kungl. Maj :t nu av riksdagen allenast bemyndigas
utfärda provisoriska avlöningsreglementen med tidsbegränsad
giltighet. Jag förordar sålunda, att Kungl. Maj :t för sig utverkar bemyndigande
att utfärda reglementena i huvudsaklig överensstämmelse med de
av mig framlagda förslagen; samma förfaringssätt tillämpades vid utfärdandet
år 1949 av SPA-reglementet. Vad slutligen angår övergångsbestämmelserna,
har jag ansett mig böra i det följande redovisa min ståndpunkt
i huvudfrågorna närmast med hänsyn till att dessa — särskilt enligt de
sakkunnigas förslag beträffande övningslärare — äro av betydande räckvidd
och till att sakkunnigförslagen härvid delvis bygga på olika principer,
alltefter det fråga är om övningslärare eller kyrkomusiker. Ett sådant
generellt bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser, som Kungl.
Maj :t erhållit i anslutning till den allmänna löneregleringen, lärer emellertid
icke kunna undvaras.
Jag övergår härefter till att angiva mitt ställningstagande till de detaljförslag,
som inrymmas i de av de sakkunniga utarbetade förslagen till avlöningsreglementen.
3. Detaljbestämmelserna i avlöningsreglementet för övningslärare.
1 §■
Reglementets tillämpningsområde har enligt förslaget bestämts sålunda,
att det skall äga tillämpning å lärare, som avses i stadgan för övningslärare.
Statskontoret och statens lönenämnd ha uttalat att ifrågakommande anställningsformer
visserligen angivits i förslaget till stadga för övningslärare
men syntes böra framgå även av avlöningsreglementet; härvid har erinrats
om att anställningsformerna angivits i 1 § 2 mom. Saar.
Vad sålunda anförts torde böra beaktas i samband med reglementets utfärdande.
2 §•
I anledning av påpekanden från statens lönenämnds och skolöverstyrelsens
sida torde böra meddelas en allmän föreskrift om att vad i reglementet
sägs om rektor skall beträffande icke-statlig skola avse skolstyrelsen eller i
förekommande fall beträffande folkskola distriktsöverlärare eller kommunal
folkskolinspektör. En liknande allmän föreskrift har införts i 3 § Saar.
4 §•
Enligt första stycket i denna paragraf skall med lärares stationeringsort
förstås orten för den skola, där hans tjänst är placerad, där ej skolöverstyrelsen
annat bestämmer. Statskontoret har förklarat sig icke kunna förorda,
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 234.
att skolöverstyrelsen utan vidare skall äga medgiva avvikelse från huvudbestämmelsen;
eventuellt skulle bestämmelsen kunna i anslutning till Saar
formuleras så, att med lärarens stationeringsort förstås orten för den skola,
där läraren är placerad, såframt ej skolöverstyrelsen, med iakttagande av de
närmare föreskrifter Kungl. Maj :t meddelar, annorlunda bestämmer. Statens
lönenämnd har ur språklig synpunkt påyrkat en omfonnulering såväl
av denna bestämmelse som av stadgandet i paragrafens andra stycke.
För egen del ansluter jag mig till statskontorets förslag, att skolöverstyrelsen
beträffande medgivande av undantag från huvudbestämmelsen skall ha
att iakttaga de närmare föreskrifter Kungl. Maj :t meddelar; de sakkunnigas
förslag är enligt vad jag inhämtat utformat med tanke på att en lärare kan
ha så betydande fyllnadstjänstgöring vid skola på annan ort, att det framstår
som motiverat att låta denna utgöra stationeringsort för honom.
6 §•
Enligt stadganden i de statliga avlöningsreglementen, som gälla för icke
statsanställd personal, beror på beslut eller bestämmelser, som meddelats av
Kungl. Maj :t, om och i vad mån förmånerna enligt vederbörande reglemente
skola minskas i fall, då vederbörande befattningshavare uppbär livränta
enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
på grund av arbete i statlig eller kommunal tjänst. Stadganden
av denna innebörd återfinnas icke i förslaget till avlöningsreglemente för övningslärare,
som i stället innehåller föreskrifter — i 6 och 24 §§ — om att
i reglementet avsedd lärare i fråga om ersättning enligt nämnda båda lagar
skall anses såsom statsanställd, även om han är anställd å icke-statlig tjänst.
Till motivering härav anföra de sakkunniga följande.
Vid 1948 års riksdag (prop. 235) har beslutats en ändring av 3 § olycksfallsförsäkringslagen,
vilken gör det möjligt för Kungl. Maj:t att meddela
särskilda föreskrifter beträffande dem, som helt eller delvis åtnjuta ersättning
av statsmedel motsvarande lagens förmåner.
De sakkunniga förorda, att övningslärare vid icke-statliga skolor vid tilllämpningen
av olycksfallsförsäkringslagen och yrkessjukdomslagen anses
såsom statsanställda. Den nuvarande anordningen, enligt vilken olycksfallsersättningen
skall avdragas från löneförmånerna, har nämligen visat sig
medföra praktiska olägenheter, vilka påtalats i riksdagens revisorers berättelse
till 1943 års riksdag (s. 130—132). Förslaget innebär, att skolorna icke
skola erlägga försäkringsavgifter för övningslärarna samt att i regel endast
de i reglementet angivna förmånerna skola utgå vid olycksfall i arbete och
yrkessjukdom. Om dessa i något fall skulle vara lägre än ersättningen enligt
nämnda lagar, skall dock skillnaden utbetalas av riksförsäkringsanstalten.
Även om ersättning enligt dessa lagar sålunda ej utgår, skall dock varje
olycksfall i arbete och yrkessjukdom anmälas till riksförsäkringsanstalten.
Statens lönenämnd har uttalat, att lönenämnden ville ifrågasätta, huruvida
den sålunda föreslagna anordningen — mot vilken lönenämnden i och
för sig icke funne anledning till erinran — borde genomföras för övningslärarnas
del utan att en motsvarande ändring företoges beträffande ämneslärare
vid de högre kommunala skolorna samt folk- och småskollärare.
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
27
För egen del vill jag framhålla, att spörsmålet, huruvida för en reglering
av förhållandet mellan avlöningsförmåner och förmåner enligt olycksfallsförsäkrings-
och yrkessjukdomslagarna bör väljas den hittills tillämpade
anordningen eller den av de sakkunniga förordade, icke enbart är beroende
av rent administrativa synpunkter utan att dessa torde få vägas mot vissa
andra synpunkter, bl. a. synpunkter på finansieringsfrågan. Även om vissa
skäl tala för de sakkunnigas förslag på denna punkt, anser jag att frågan
är förtjänt att prövas mera allsidigt innan man bryter mot hittills tillämpade
principer. Såsom lönenämnden antytt synes det i varje fall icke motiverat
att i förevarande avseende tillämpa en annan ordning för övningslärare
vid icke-statliga skolor än för andra lärare vid dylika skolor. Jag föreslår
därför, att ifrågavarande spörsmål för övningslärarnas vidkommande nu
regleras på samma sätt som gäller för exempelvis ämneslärare vid de högre
kommunala skolorna och folkskolan. Av vad jag anfört framgår emellertid,
att jag anser frågan vara förtjänt att ytterligare övervägas.
7 §•
2 mom. Enligt reglementsförslaget må för med tjänsten förenade arbetsuppgifter
icke utgå gottgörelse utöver vad i reglementet förutsättes eller eljest
medgivits av Kungl. Maj :t. I anslutning härtill anföra de sakkunniga, att
ifrågavarande bestämmelse motsvaras av 18 § 1 mom. Saar.
Statskontoret och statens lönenämnd ha framhållit, att de avvikelser från
formuleringen av motsvarande bestämmelse i 18 § 1 mom. Saar, som förevarande
moment innefattar, medfört ändring av saklig innebörd; enligt Saar
kunna förmåner utöver de reglementsenliga tillerkännas ordinarie tjänsteman
av Kungl. Maj :t endast med stöd av riksdagens beslut.
Med beaktande av påpekandet bör stadgandet omformuleras i anslutning
till motsvarande stadgande i Saar.
3 mom. I detta moment har intagits en bestämmelse, som skulle bereda
skolöverstyrelsen möjlighet att låta ordinarie lärare, som förordnas att uppehålla
annan i reglementet avsedd — lägre, lika hög eller högre — tjänst,
åtnjuta avlöning såsom om han i innehavande ordinarie tjänst vore ordinarie
lärare vid den skola, där han uppehåller tjänsten. Till motivering av
förslaget ha de sakkunniga anfört följande.
Bestämmelsen har utformats i anslutning till Arf 11 § 2 mom. Då övningslärartjänsterna
kunna tillhöra olika lönegrader, har dock i motsats till i Arf
bestämts, att lön skall utgå efter den lönegrad läraren innehar och icke
efter den uppehållna tjänstens lönegrad. Bestämmelsen erfordras, då de sakkunniga
icke föreslagit några bestämmelser om vikariatsersättning eller vikariatslön.
Enligt de sakkunnigas mening bör bestämmelsen ej givas en för snäv
tillämpning. Så snart det kan anses önskvärt, att ordinarie lärare tjänstgör
vid annan skola, bör bestämmelsen kunna tillämpas.
Av bestämmelsen framgår, att den är avsedd att tillämpas endast i fall,
där den för läraren medför ett förmånligare resultat än eljest gällande bestämmelser.
I anslutning härtill ha de sakkunniga anfört, att lärare vid hel
-
28
Kungl. Maj-.ts proposition nr 234.
terminstjänstgöring, som tillsatts efter ledigförklarande, i stället bör anställas
som extra ordinarie, om han då erhåller högre lönegrad, t. ex. förordnande
vid folk- eller småskoleseminarinm.
Statens lönenämnd har påyrkat viss omformulering av bestämmelsen.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska
gymnastiksällskapet ha ifrågasatt, huruvida icke vikariatslön eller vikariatsersättning
borde tillkomma en ordinarie övningslärare, som förordnats uppehålla
övningslärartjänst vid högre skolform och med högre lönegradsplacering.
För egen del anser jag, att de sakkunnigas förslag efter viss, huvudsakligen
redaktionell överarbetning, bör kunna godtagas för normala fall; det
må framhållas, att förslaget i denna del i huvudsak överensstämmer med
nu gällande bestämmelser i ämnet. Förslaget torde dock böra kompletteras
med ett stadgande, som för Kungl. Maj :t möjliggör att, då särskilda skäl
därtill föreligga, förordna, att lärare må åtnjuta lön som om han innehade
den uppehållna tjänsten. Medgivande härtill synes kunna vara motiverat
framförallt i sådana fall, där förordnande meddelas att under längre tid
uppehålla en ordinarie tjänst, vilken av organisatoriska skäl anses icke böra
tillsättas.
Enligt de sakkunnigas förslag äger, om läraren i här avsett fall har mindre
än full tjänstgöring, skolöverstyrelsen bestämma det antal veckotimmar,
efter vilket avlöningen skall beräknas. Statskontoret har uttalat, att bestämmelsen
härom givits en innebörd, som statskontoret icke kan godtaga, och
i anslutning därtill anfört följande.
Teoretiskt möjliggör stadgandet för skolöverstyrelsen att bestämma, att
lön skall utgå för full tjänstgöring, oaktat läraren å tjänsten fullgör ett
mindre antal veckotimmar. Förhållandet må belysas med följande exempel.
En ordinarie lärarinna vid ett seminarium överväger på grund av mannens
förflyttning eller ingående av giftermål att bosätta sig på annan ort än seminarieort.
Kan ordinarie anställning vid skola å den nya orten icke beredas
henne torde förordnande å e. o. tjänst kunna ifrågakomma. Omfattar denna
tjänst allenast 15 veckotimmars tjänstgöring, skall normalt utgå halv lön,
vilken i ämnet hushållsgöromål skall beräknas efter 17 lönegraden. Genom
bestämmelsen i fråga kan lärarinnan emellertid komma att få åtnjuta lön
efter 25 lönegraden, därest överstyrelsen med hänsyn till lärarbristen skulle
finna angeläget ur undervisningsväsendets intresse att till varje pris utnyttja
hennes arbetskraft å den nya bostadsorten. Med hänsyn till grundprinciperna
för löneregleringen kan statskontoret icke förorda, att detta
stadgande, till vilket en motsvarighet finnes i civila avlöningsregleinentet,
i oförändrat skick bibehålies i det nya reglementet. Förslagsvis kan punkten
i fråga omformuleras på följande sätt: »Härvid skall dock avlöningen beräknas
efter omfattningen av tjänstgöringsskyldigheten å den uppehållna
tjänsten, såframt ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar.»
Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört torde jag få erinra
om att en motsvarighet till ifrågavarande bestämmelse funnits såväl i 5 §
kungörelsen 1937: 953 som i civila avlöningsreglementet. Då bestämmelsen
intogs i sistnämnda avlöningsreglemente, grundade sig detta på ett förslag
Kungl. Maj.ts proposition nr 234. 29
av undervisningsväsendets lönenämnd, som till stöd därför anförde i huvudsak
följande.
Enligt 5 § 2 mom. kungörelsen 1937:953 gäller, att — där ej skolöverstyrelsen
annorlunda förordnar — för övningslärare, som åtnjuter tjänstledighet
för att tjänstgöra vid annan läroanstalt, lönen må, därest det för
läraren bestämda antalet undervisningstiinmar är större vid den läroanstalt
där läraren har sin ordinarie anställning än vid den läroanstalt, där han
tjänstgör, beräknas efter förstnämnda timantal. Denna regel, som alltså kan
medföra, att en övningslärares lön till en tid beräknas efter ett timantal,
som —- stundom avsevärt —- överstiger det för honom faktiskt gällande, är
motiverad bland annat av hänsyn till pensionsförhållandena och har uppställts
närmast med tanke på det fall, att en lärare under pågående läsår
utnämnes till en tjänst med högre timantal men med tjänstledighet därifrån
fortsätter att tjänstgöra i sin gamla befattning till läsårets slut; det har
då ansetts motiverat att i fortsättningen öppna en möjlighet att redan från
början låta läraren beräkna lönen efter det med den nya tjänsten förenade
högre timantalet. Givetvis måste emellertid skolöverstyrelsen vid den prövning
av ärendet, som i kungörelsen 1937: 953 förutsättes, tillse, att den sålunda
anvisade möjligheten''icke utnyttjas i en ur saklig synpunkt icke motiverad
omfattning. Lönenämnden anser sig böra förorda viss omformulering
av den nu gällande bestämmelsen i syfte att mera uttryckligt framhäva
den fria prövning av visst särskilt fall, som avses skola verkställas. Lönenämnden
förutsätter härvid, att de nu i författningen bestämda grunderna
må kunna tillämpas, då skäl därtill prövas vara för handen.
Såsom härav framgår, har den nuvarande bestämmelsen närmast avseende
å det fall, att en — ordinarie eller icke-ordinarie — lärare under pågående
läsår utnämnes till en ordinarie tjänst med högre timantal men med
tjänstledighet därifrån fortsätter att tjänstgöra i sin gamla befattning till
terminens eller läsårets slut. Med fasthållande härvid synes mig den i sakkunnigförslaget
intagna bestämmelsen kunna bibehållas. Jag anser emellertid
att Kungl. Maj :t bör kunna meddela direktiv för tillämpningen av bestämmelsen
och, om så visar sig lämpligt, föreskriva erforderliga begränsningar
i anordningens användande, och vill därför föreslå, att bestämmelsen
erhåller den av statskontoret föreslagna utformningen, dock med sådant
tillägg, att Kungl. Maj:t kan delegera sin beslutanderätt till skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen har av språkliga skäl förordat, att momentets andra
stycke erhåller annan lydelse än enligt sakkunnigförslaget. Frågan härom
torde få beaktas vid den överarbetning, som bör föregå reglementets utfärdande.
9 §•
7 mom. I anslutning till den i detta moment intagna lönegradstabellen,
vilken upptager ordinarie lärartjänst i hushållsgöromå! vid statens normalskola,
må nämnas, att de sakkunniga framhålla, att några ordinarie tjänster
i hushållsgöromål för närvarande icke finnas vid denna skola, då den i detta
hänseende är övningsskola till statens skolköksseminarium och lärarinnorna
vid seminariet handha undervisningen.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
2 mom. Detta moment innehåller bestämmelse om den lönegrad, som
skall tillämpas för ordinarie eller extra ordinarie lärare i två övningsämnen.
Tillhöra motsvarande tjänster i vartdera ämnet samma lönegrad, skall läraren
givetvis tillhöra denna. I motsatt fall skall ordinarie lärare »under de
villkor, som angivas i stadgan för övningslärare», tillhöra den högre lönegraden.
Detsamma skall i regel gälla beträffande extra ordinarie lärare, dock
att skolöverstyrelsen, där särskilda skäl föreligga, äger för extra ordinarie
lärare bestämma lägre lönegradsnummer. I anslutning till förslaget ha de
sakkunniga anfört, att jämlikt förslaget till stadga icke må i lönehänseende
i den kombinerade tjänsten inräknas flera timmar i det ämne, som eljest
medför lägre löneställning, än i det andra ämnet.
Statskontoret har ansett, att de villkor, som för lärare i två ämnen skola
gälla för hänförande till den högre lönegraden, böra angivas i reglementet.
Statens lönenämnd har framhållit, att de åsyftade villkor, som angivas i
stadgan för övningslärare, torde vara de, som stadgan uppställer för inrättande
av tjänst i två övningsämnen; stadgan nämnde däremot intet om
lönegradsplaceringen.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska gymnastiksällskapet
ha ansett, att extra ordinarie lärare med tjänst i två övningsämnen
borde i lönegradshänseende följa samma regler som ordinarie
lärare och sålunda alltid hänföras till den högre lönegraden.
Lönenämndens uttalande torde böra beaktas vid den slutliga utformningen
av övningslärarstadgan och avlöningsreglementet. Därvid bör jämväl övervägas
huruvida avlöningsreglementet i enlighet med statskontorets förslag
bör utbyggas med vissa ytterligare föreskrifter; motsvarande fråga uppkommer
beträffande 5 mom. i denna paragraf. I sak biträder jag de sakkunnigas
förslag under detta moment; därest mera generellt förening till en tjänst
medgives av i olika lönegrader placerade övningsläraranställningar, oberoende
av avståndet i lönegrader, kan den av de sakkunniga föreslagna jämkningsmöjligheten
beträffande extra ordinarie lärare befinnas erforderlig för
undvikande av stötande konsekvenser.
6 mom. Detta moment bör lämpligen kompletteras med en definition å
oavkortad lön. Jag återkommer till denna fråga i samband med 17 g.
7 mom. Rörande lön vid fyllnadstjänstgöring innehåller förevarande moment
bestämmelserna, att tjänst, i vilken ingår fyllnadstjänstgöring, skall i
sin helhet tillhöra den lönegrad, som gäller för tjänst vid den skola, där
tjänsten är placerad, att lön för fyllnadstjänstgöring utgår efter den ortsgrupp,
till vilken lärarens stationeringsort är hänförd, samt att i tjänsten
skall i första hand inräknas undervisning vid den skola, där tjänsten är placerad.
I anslutning härtill anföra de sakkunniga.
Bestämmelsen i 7 mom. att i tjänsten i första hand inräknas undervisning
vid den skola där tjänsten är placerad, är av betydelse för bestämmande
av timarvodet för tilläggstimmar enligt 18 § 2 mom. I allmänhet komma
tilläggstimmarna att anses förlagda till den skola, där fyllnadstjänstgöring
fullgöres. Om t. ex. i ordinarie musiklärartjänst vid realskola (Ca 21) ingår
22 veckotimmar vid realskolan och 14 veckotimmar fyllnadstjänstgöring
31
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
vid folkskoleseminarium eller tillhopa 36 veckotimmar, skola de 6 tilläggstimmarna
anses förlagda till seminariet och det för seminariet gällande timarvodet
utgå, dock beräknat efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort
är hänförd.
Statskontoret och statens lönenämnd ha ifrågasatt viss formell jämkning
i den föreslagna bestämmelsen; statskontoret har även ansett, att en omgruppering
bör företagas av paragrafens bestämmelser.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska gymnastiksällskapet
ha ifrågasatt, huruvida icke fyllnadstjänstgöring, som fullgöres
vid skolform där lönen till ordinarie befattningshavare utgår efter
högre lönegrad, bör honoreras bättre än som följer av förslaget.
För egen del vill jag, i anledning av vad organisationerna anfört, uttala
att den av 1948 års riksdag beslutade konstruktionen med sammanförande
av undervisning vid olika skolor till en heltidstjänst förutsätter att, såsom de
sakkunniga föreslagit, tjänsten i sin helhet skall tillhöra en och samma
lönegrad; jag kan alltså icke förorda, att den av organisationerna önskade
differentieringen i lönehänseende genomföres. De av statskontoret och lönenämnden
framställda erinringarna, vilka endast avse formuleringsfrågor
o. d., torde böra närmare övervägas i samband med den översyn av reglementsförslaget,
som bör verkställas före utfärdandet.
10 och 11 §§.
De i 10 § reglementsförslaget meddelade bestämmelserna om löneklassplacering
överensstämma i huvudsak med motsvarande bestämmelser i
Saar och innehålla därutöver åtskilliga tilläggsbestämmelser. Beträffande
löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst innehåller 11 §
reglementsförslaget endast en hänvisning till Saar med därtill hörande tillläggsbestämmelser.
Rörande förslaget anföra de sakkunniga bl. a. följande.
De sakkunniga ha tidigare utformat bestämmelserna om uppflyttning och
placering i löneklass i anslutning till folkskolans avlöningsreglemente.
Bl. a. togs hänsyn endast till lästid, ej till ferietid. Genom 1947 och 1948 års
löneregleringar ha bestämmelserna om löneklassplacering väsentligt omlagts.
Som allmän regel gäller numera, att anställningstiden i sin helhet tillgodoräknas,
bortsett från vissa tjänstledigheter med C-avdrag. Vidare ha i
Saar införts generella bestämmelser om löneklassplacering vid övergång från
lägre till högre och från högre till lägre tjänster samt till annan tjänst i samma
lönegrad, vilka icke funnos i civila avlöningsreglementet. Vidare ha även
införts förmånligare regler än tidigare för löneklassplacering vid avbrott i
anställning.
Ovningslärarna torde i icke ringa utsträckning komma att växla anställning
mellan befattningar i högre och lägre lönegrader. I sitt tidigare förslag
hade de sakkunniga genom speciella bestämmelser sökt bereda dem eu gynnsammare
löneklassplacering vid sådana övergångar än som gällde för tjänstemän
i allmänhet. Då detta önskemål numera tillgodosctts i Saar, ha de
sakkunniga ansett det lämpligast, att Saars bestämmelser om löneklassplacering
tillämpas även för övningslärare.
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
Statens lönenämnd har anfört följande.
Lönenämnden hyser vissa betänkligheter mot att i reglementet endast
skulle hänvisas till 22 § Saar med anslutande tilläggsbestämmelser. Vad angår
folkskolan, skall skolstyrelse visserligen i här avsedda fall inhämta
yttrande från statens folkskolinspektör, men det är skolstyrelsen som fattar
beslut och blir ansvarig därför. Då styrelsen icke lärer kunna besluta om
löneklassplacering utan att ha kännedom om gällande bestämmelser på området,
förutsätter denna anordning, att samtliga folkskolestyrelser måste bereda
sig tillgång till Saar.
För egen del anser jag skäl kunna anföras såväl för som emot den av de
sakkunniga föreslagna anordningen. För förslaget talar bl. a. det förhållandet,
att Saar och tilläggsbestämmelserna därtill innebära en tämligen uttömmande
behandling av de fall som kunna tänkas uppkomma; om materiella
bestämmelser skulle intagas i förevarande reglemente, finge väl dessa
bliva mera summariska, och detta skulle medföra, att ett större antal frågor
om löneklassplacering med hänsyn till tidigare tjänst finge prövas från fall
till fall. Med beaktande härav anser jag mig icke böra motsätta mig ett genomförande
av de sakkunnigas förslag.
I detta sammanhang må nämnas, att vid remissbehandlingen jämväl berörts
frågan om löneklassplacering av tjänsteman, vilken är underkastad
bestämmelserna i Saar eller Arf men tidigare innehaft anställning som övningslärare.
Sålunda har statens lönenämnd anfört följande.
Det synes lönenämnden erforderligt att reglera frågan om löneklassplacering
vid övergång från anställning enligt förevarande avlöningsreglemente
till anställning, varå Saar äger tillämpning. Detta synes lämpligen kunna
ske genom komplettering av de särskilda bestämmelser för läroverk m. fl.
läroanstalter som meddelats under 12 § B tilläggsbestämmelserna till Saar.
Skolöverstyrelsen har anfört, att folk- eller småskollärare, vilken innehaft
anställning såsom övningslärare, i förekommande fall borde medgivas att
tör löneklassuppflyttning tillgodoräkna tjänstgöring som övningslärare, en
fråga vari emellertid Kungl. Maj :t kunde besluta enligt 16 § 1 mom. Arf.
Vad lönenämnden och skolöverstyrelsen sålunda anfört giver mig anledning
erinra, att Kungl. Maj :t enligt Saar och Arf äger meddela beslut eller
bestämmelser om löneklassplacering med hänsyn till tidigare tjänstinnehav
jämväl i andra fall än som materiellt regleras genom bestämmelserna i
själva reglementena. Därest så skulle befinnas lämpligt med hänsyn till antalet
fall, i vilka övningslärare övergår till anställning, som avses i Saar eller
Arf, eller av annan anledning, torde Kungl. Maj :t böra överväga att meddela
generella bestämmelser i ämnet.
12 och 13 §§.
Statskontoret har beträffande dessa paragrafer anfört, att de endast i undantagsfall
torde komma att tillämpas och därför borde ersättas med en
hänvisning till motsvarande bestämmelser i Saar. För egen del anser jag
emellertid de sakkunnigas förslag kunna godtagas.
33
Kungi. Maj.ts proposition nr 234.
14 §.
Såsom av paragrafen framgår, avses partiell tjänstledighet kunna beviljas
övningslärare. Skolöverstyrelsen, som uppmärksammat att detta skall
kunna ske även beträffande övningslärare vid folkskola, oaktat folk- och
småskollärare icke kunna erhålla partiell tjänstledighet, har uttryckligen
tillstyrkt förslaget; olikheten vore motiverad av att folk- och småskollärarna
men däremot icke övningslärarna vore klasslärare. De sakkunnigas förslag
har ej heller givit mig anledning till erinran.
Föreskriften om avdrag å lönen vid partiell tjänstledighet har i reglementsförslaget
erhållit en från Saar delvis avvikande utformning. De sakkunniga
ha i anslutning därtill anfört, att löneavdraget vid partiell tjänstledighet
under mindre än en vecka borde ske i förhållande till det antal
undervisningstimmar läraren varit tjänstledig, men att vid tjänstledighet
under minst en vecka avdraget borde ske i förhållande till antalet veckotimmar,
som ledigheten avsåge. Jag anser mig böra biträda sakkunnigförslaget
även på denna punkt. Enligt min mening böra emellertid motsvarande bestämmelser
i Saar lämpligen tillämpas på samma sätt på den lärarpersonal,
som avses i nämnda reglemente.
15 §.
Till motivering av sitt förslag i fråga om lön under tjänstledighet för
iakttagelser, studier eller arbete (15 § 1 mom., 5 punkten) ha de sakkunniga
anfört följande.
I punkt 5 om tjänstledighet för iakttagelser, studier eller arbete av betydelse
för undervisningsväsendet m. m. ha de sakkunniga beträffande villkoren
för sådan tjänstledighet anslutit sig till de snävare bestämmelserna i
Arf. De sakkunniga utgå emellertid från att musiklärare alltjämt skall kunna
erhålla lön med B-avdrag för studier för avläggande av högre kantorsexamen
och högre organistexamen, då denna utbildning även får anses vara
av betydelse för hans lärartjänst. I fråga om den tid sådan tjänstledighet
skall kunna omfatta, ha de sakkunniga anslutit sig till bestämmelserna i
Saar.
Statens lönenämnd har anfört följande.
För de fall, som avses i 1 mom. punkt 5 a), ha bestämmelser föreslagits
i anslutning till vad som gäller enligt Arf, men i b) under samma punkt har
anknytning skett till bestämmelserna i 28 § B Saar för läroverk m. fl. läroanstalter.
Med anledning härav vill lönenämnden framhålla, att det f. n.
icke är möjligt att i alla avseenden reglera övningslärarnas avlöningsförhållanden
så, att full överensstämmelse kommer att råda mellan övningslärare
och ämneslärare vid folkskola resp. vid läroverk, men att vid sådant
förhållande två så likartade bestämmelser som de här ifrågavarande höra
utformas efter ett och samma avlöningsrcglemente. I detta fall anser sig
lönenämnden böra förorda, att bestämmelserna i Arf tagas till förebild för
hela punkten 5).
För egen del vill jag föreslå, att punkterna 5 a) och b) sammanslås samt
att i fråga om lön får gälla vad de sakkunniga föreslagit.
8 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 234.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
Därest, såsom jag under 9 § förordat, begreppet oavkortad lön definieras
i nämnda paragraf, kan motsvarande begreppsbestämning i denna paragraf
utgå.
I 5 mom. har intagits en föreskrift att skolan, om det påkallas för undervisningens
behöriga uppehållande, äger bevilja lärare, som begär partiell
tjänstledighet och vidhåller framställningen, hel tjänstledighet eller partiell
tjänstledighet i större omfattning än han begärt. Då en dylik bestämmelse
torde vara motiverad ur organisatorisk synpunkt, biträder jag de sakkunnigas
förslag. Bestämmelsen bör emellertid icke tillämpas, med mindre verkligt
vägande skäl därför i det särskilda fallet föreligga. Bestämmelsen bör vidare
omformuleras med hänsyn till en av skolöverstyrelsen framställd
erinran.
17 §.
I anslutning till 2 mom. har statens lönenämnd framhållit, att begreppet
oavkortad lön här liksom skett i 15 § 1 mom. borde definieras. Eventuellt
skulle en generell sådan definition kunna lämnas i 9 § 6 mom.
Med biträdande av lönenämndens förslag förordar jag, att begreppet oavkortad
lön generellt definieras i 9 § 6 mom.; därvid bör, såsom förut nämnts,
den av lönenämnden berörda bestämmelsen i 15 § 1 mom. utgå.
18 §.
Enligt 1 mom. av denna paragraf i reglementsförslaget skola ordinarie
och extra ordinarie lärare som fullgöra undervisning utöver den, som vid
bestämmande av lönen inräknas i tjänsten, för sådana tilläggstinnnar åtnjuta
ersättning såsom timlärare. För tilläggstimmar i samband med fyllnadstjänstgöring
skall enligt 2 mom. utgå det timarvode, som gäller för ämnet
vid den skola, där undervisningen fullgöres, dock efter den ortsgrupp,
till vilken lärarens stationeringsort är hänförd.
I anslutning till förslaget ha de sakkunniga anfört följande.
För egentliga timlärare i övningsämnen med full kompetens ha de sakkunniga
föreslagit, att timarvode beräknas efter lägsta löneklassen för motsvarande
extra ordinarie lärare. För motsvarande timlärare i läroämnen beräknas
däremot timarvodet efter lägsta löneklassen för extra lärare. Då
extra lärare i regel äro placerade två lönegrader lägre än extra ordinarie
lärare — beträffande adjunkter 3 lönegrader — bli alltså timarvodena i
övningsämnen jämförelsevis förmånliga. Detta accentueras ytterligare av
den omständigheten, att extra ordinarie övningslärare äro placerade endast
en lönegrad under normallönegraden för motsvarande ordinarie lärare, medan
skillnaden beträffande lärare i läroämnen i regel är två lönegrader.
Ordinarie och extra ordinarie ämneslärare vid de högre skolformerna ha
från och med den 1 juli 1948 tillförsäkrats timarvode för tilläggstimmar,
som beräknas efter den löneklass de tillhöra, dock högst efter den högsta
löneklassen för motsvarande extra ordinarie lärare. En sådan höjning har
däremot ej skett för folkskolans lärare. Av övningslärarnas organisationer
yrkas nu, att även i övningsämnen timarvodet för tilläggstimmar beräknas
efter lika förmånliga grunder som för lärarna i läroämnen.
För övningslärarna har denna fråga ej lika stor ekonomisk betydelse som
för ämneslärarna. Det kan för dem endast bli fråga om en höjning av tim
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
35
arvodet med högst 3 löneklasser eller skillnaden mellan högsta och lägsta
löneklassen för extra ordinarie lärare. Däremot är skillnaden för adjunkter
(i löneklasser (27—21) och för vissa ämneslärare 5 löneklasser (25—20).
Höjes timarvodet för övningslärares tilläggstimmar med 3 löneklasser, blir
dessutom resultatet i många fall gynnsammare än för lärarna i läroämnen,
eftersom extra ordinarie övningslärare äro placerade endast en lönegrad
lägre än ordinarie övningslärare, tillhörande normallönegraden, medan som
nämnts skillnaden för ämneslärarnas del i regel är två lönegrader. Om en
höjning av arvodet för övningslärarnas tilläggstimmar skall ske, bör därför
höjningen begränsas till att avse den löneklass läraren tillhör, dock icke
etter högre löneklass än den näst högsta löneklassen för motsvarande extra
ordinarie lärare. I jämförelse med arvodet för tilläggstimmar åt folk- och
småskollärare blir ersättningen likväl ganska hög.
För närvarande föreligger lärarbrist även i övningsämnen och det är
önskvärt att lärarna åtaga sig så omfattande tjänstgöring som möjligt.
Härtill kommer, att övningslärarna vid statliga och högre kommunala skolor
för tjänstgöring intill 34 veckotimmar för närvarande erhålla ersättning
beräknad efter löneklasslönen. De sakkunniga ha, efter en avvägning av skälen
för och emot ett särskilt högre arvode för tilläggstimmar, ansett sig kunna,
om ock med tvekan, tillstyrka en sådan höjning med ovan angiven begränsning.
Nämnda arvode bör utgå för samtliga tilläggstimmar, sålunda
även för dem, vilka fullgöras utöver de 34 veckotimmar, som enligt de sakkunnigas
förslag är maximum för vad en övningslärare kan åläggas att fullgöra
å tjänsten.
De sakkunniga hade i sitt första förslag till avlöningsreglemente förordat,
att om fyllnadstjänstgöring fullgjordes vid skola med ett läsår av mer än 40
veckor, timarvode skulle utgå för tjänstgöring utöver 40 veckor. Detta förslag
upptogs dock ej i propositionen (1948: 130 s. 14).
Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke kunde finna fullgoda skäl
för någon ändring av den tidigare föreslagna ersättningen för tilläggstimmar,
motsvarande lägsta löneklassen för respektive extra ordinarie lärare. Dels
borde beaktas, att de förbättrade ersättningsgrunder för ämneslärare, som
föranlett de sakkunniga till omprövning av sitt tidigare förslag, icke gällde
vid samtliga skolformer. Dels borde särskilt understrykas, att stor tvekan
rådde vid löneregleringen, om icke tjänstgöringsskyldigheten för övningslärarna
— på grund av deras väsentligt mindre krävande arbete vid sidan
om undervisningen — borde sättas högre än för ämneslärare.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska gymnastiksällskapet
ha anfört, att förbunden icke med glädje såge, att lärare
tvångsvis skulle kunna åläggas tjänstgöring 4 veckotimmar utöver sin ordinarie
tjänstgöring. I allt fall borde sådant tvångsåläggande icke kunna
meddelas i vidare mån än det av schematekniska skäl erfordrades vid den
skola, där lärarens tjänst vore placerad, och i sådant fall syntes det skäligt,
att ersättning för dessa överskjutande timmar icke utginge med lägre belopp
än läraren åtnjöte för sin ordinarie tjänstgöring.
Lärovcrkslärarnas riksförbund har uttalat, att den föreslagna bestämmelsen
om lärares skyldighet att åtaga sig 4 övertimmar icke borde intagas i
stadgan samt alt arvodet för övertimmar borde fastställas till lägst samma
belopp som för veckotimmar i den egentliga tjänsten. Förbundet har till närmare
utveckling av sina synpunkter på frågan anfört följande.
36
Kungl. Mcij:ts proposition nr 234.
Enligt stadgeförslagets 11 § skall övningslärares undervisningsskyldighet
uppgå till 30 veckotimmar. Dessutom skall lärare vara skyldig att mot särskild
ersättning meddela undervisning under ytterligare högst 4 veckotimmar.
Nuvarande bestämmelser upptaga icke en skyldighet av senare art.
Som skäl för införande av skyldighet för övningslärare att åtaga sig 4 övertimmar
per vecka anföra de sakkunniga, att det stundom kan möta svårigheter
att fördela tjänstgöringen i olika klasser så, att varje lärare får just
det timantal, som skall svara mot hans undervisningsskyldighet. Läraren bör
då, om erforderliga timmar i ämnet finnas tillgängliga, vara skyldig att mot
ersättning undervisa ytterligare några timmar. Vidare anföra de sakkunniga,
att det i ganska många fall torde bli svårt att ordna undervisningen i ett övningsämne
vid en skola, om icke läraren åtager sig undervisning utöver
det för hans tjänst fastställda timantalet.
Enligt riksförbundets mening innebär ett åläggande av övertidsarbete eu
sådan anmärkningsvärd åtgärd, att den icke får tillgripas annat än tillfälligtvis
och då av mycket vägande skäl. Enär ifrågavarande förslag icke avser
tillfälligt övertidsarbete utan sådant utsträckt under lång tid och enär —
enligt riksförbundets mening — tyngden i de av de sakkunniga anförda skälen
icke motsvarar det anmärkningsvärda i den föreslagna åtgärden, finner
riksförbundet förslaget i detta avseende oförenligt med ett normalt förhållande
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Uppenbarligen kan den situationen
inträda, att det vid en skola kan vålla svårigheter att uppgöra ett sådant
schema, att läraren erhåller det för hans undervisningsskyldighet gällande
exakta timantalet. Det bör då ankomma på den enskilde läraren att
avgöra, om han anser sig kunna åtaga sig övertimmar för att därigenom täcka
den normala tjänstgöringsskyldigheten. Anser han sig icke kunna detta,
torde de inom ramen för denna tjänstgöringsskyldighet resterande timmarna
kunna utfyllas genom undervisning utanför den egentliga timplanen,
t. ex. i frivillig teckning, instrumentalmusik, hållningsrättande gymnastik
eller genom extra gruppindelning i slöjd, med andra ord genom sådan tjänstgöring,
som är föreslagen om timantalet enligt timplanen vid en skola tillfälligt
sjunker under 30 veckotimmar och fyllnadstjänstgöring icke lämpligen
kan beredas läraren. Skulle därigenom ett antal timmar återstå, böra
dessa bestridas av annan lärare. Det kan givetvis ibland uppstå svårigheter
att finna lärar krafter för dylik timtjänst men dessa svårigheter äro icke typiska
för undervisning i övningsämnen utan gälla även läroämnen och f. ö.
också andra tjänster, där arbetsuppgifterna och arbetskraften icke motsvara
varandra. Enligt riksförbundets mening böra övningslärarna icke placeras i
särställning i förhållande till andra arbetstagare. Frånsett det principiellt
förkastliga i att ålägga övertidsarbete, kan undervisningen icke gagnas av
att lärare, som av åldersskäl eller andra orsaker icke orka åtaga sig tjänstgöring
utöver den normala, skola tvingas därtill.
I sitt betänkande av den 23 januari 1947 behandla de sakkunniga även
frågan om det arvode, som skall utgå för övertimmar. (Riksförbundet anser
det gängse uttrycket övertimmar mera adekvat än uttrycket tilläggstimmar.
) På sidan i 65 framhålla de sakkunniga, att över timmar icke kunna betraktas
som övertidsarbete i egentlig mening, varmed också skulle följa en
annan ersättning. De skäl, som framförts av de sakkunniga i detta sammanhang,
kan riksförbundet icke ansluta sig till. Någon närmare redovisning av
riksförbundets synpunkter i denna fråga torde icke vara behövlig, eftersom
Kungl. Maj :t genom kungörelse 1948: 568 angående bl. a. särskilt arvode för
s. k. övertimmar i viss utsträckning tagit ställning härvidlag. Riksförbundet
vidhåller, att arvodet för övertimmar i varje fall icke skall understiga den
lön läraren erhåller för sitt ordinarie arbete. Arvodet för övertimmar bör
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
37
därför enligt riksförbundets bestämda mening utgå lägst efter den löneklass
läraren befinner sig i. Riksförbundet kan icke ansluta sig till den begränsning
till näst högsta löneklassen för extra ordinarie lärare, som de sakkunniga
förorda i sitt nya förslag.
För egen del vill jag erinra om att de sakkunniga i sitt förut avgivna betänkande
i övningslärarfrågan anförde, att de övervägt om icke, med hänsyn
till att övningslärarnas arbete vid sidan av lektionerna i regel måste
anses mindre tidskrävande än ämneslärarnas och folkskollärarnas, full
tjänstgöring för övningslärare lämpligen borde fastställas till ett något högre
timtal än 30, att emellertid i sådant fall antalet tjänster med full tjänstgöring
av schematekniska och andra skäl skulle bliva ganska begränsat, även
om möjligheterna till kombinationer med andra skolor utnyttjades, att full
tjänstgöring på grund härav borde föreligga vid en undervisning av 30 veckotimmar,
att lärarna emellertid borde vara skyldiga att mot särskild ersättning
tjänstgöra högst 4 veckotimmar utöver den för tjänsten stadgade undervisningsskyldigheten
— dock att lärare, som tjänstgjorde vid mer än en
skola med tidsödande resor mellan skolorna, i regel icke borde åläggas sådan
tjänstgöring -— samt att timlärararvode enligt eljest gällande grunder
skulle utgå vid tilläggstimmar utöver den fastställda undervisningsskyldigheten.
Från den utgångspunkten, att vad de sakkunniga sålunda föreslagit
skulle genomföras, fattades vid 1948 års riksdag beslut beträffande övningslärarnas
lönegradsplacering. Att man nu skulle på väsentliga punkter frångå
de förutsättningar, på vilka nämnda riksdagsbeslut bygger, synes mig
icke böra ske, med mindre frågorna om vad som skall anses utgöra full
tjänstgöring och därmed utgöra motiv för inrättande av ordinarie tjänst och
om tjänsternas lönegradsplacering göras till föremål för ny prövning. Jag
kan emellertid icke tillstyrka att en dylik åtgärd vidtages, särskilt som jag
icke kan finna den åberopade jämförelsen med vissa lärares s. k. övertimmar
bärande. Beträffande möjligheten att ålägga lärarna intill 4 timmars
tjänstgöring utöver den, som vid löneberäkningen anses som full tjänstgöring,
biträder jag sålunda de sakkunnigas förslag, vilket även lämnats utan
erinran av statens lönenäinnd. Till frågan om grunderna för fastställandet
av timarvoden återkommer jag i det följande.
19 §.
Beträffandet det i denna paragraf innefattade stadgandet, enligt vilket
lärare i hushållsgöromål äger åtnjuta fri kost i samband med de praktiska
övningarna i ämnet, har statskontoret uttalat, att bestämmelsen icke borde
göras ovillkorlig; ordet »äger» borde fördenskull utbytas mot »må». Även
enligt min mening synes en dylik omformulering böra ske.
21 §.
Såsom förut nämnts ha de sakkunniga i sina förslag till avlöningsrcglementen
för övningslärare och kyrkomusiker intagit vissa materiella bestämmelser
rörande resekostnads- och traktamentsersättning vid resor i samband
med fyllnadstjänstgöring; beträffande övningslärare återfinnas be
-
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
stämmelserna i förevarande paragraf. I enlighet med vad jag i det föregående
anfört i anslutning till statens lönenämnds yttrande över förslagen böra
dessa materiella bestämmelser utgå och ersättas med ett stadgande av innebörd,
att ersättning vid resa i samband med fyllnadstjänstgöring i förekommande
fall utgår enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t.
De sakkunniga ha anfört, att fråga om resekostnads- och traktamentsersättning
i andra fall än vid resa i anledning av fyllnadstjänstgöring knappast
torde uppkomma. Om så likväl i något fall skulle ske, syntes ersättningsfrågan
få prövas av Kungl. Maj :t. Jag anser mig kunna biträda detta
uttalande.
Såsom jag i annat sammanhang anfört, torde det böra förutsättas att här
avsedda ersättningar till icke-statliga övningslärare skola bestridas från vederbörligt
statsbidragsanslag till lärarlönerna; för statliga lärare böra dylika
ersättningar utgå från vederbörande omkostnadsanslag.
24 §.
Enligt de sakkunnigas förslag skola ordinarie och extra ordinarie lärare
erhålla sjukvård eller sjukvårdsersättning enligt de grunder, som gälla för
andra lärare vid den skola, där de äro anställda. Detta medför bl. a. att
lärare vid högre kommunal skola eller vid folkskolan har att stå självrisk
intill ett belopp av 100 kronor för redovisningsår.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska
gymnastiksällskapet ha påyrkat, att självrisken om 100 kronor skall utgå.
För egen del kan jag inskränka mig till att framhålla, att ifrågavarande
spörsmål för andra lärares vidkommande prövades vid 1947 och 1948 års
allmänna lönereglering och att den ståndpunkt, som därvid intogs, sammanfaller
med resultatet av förhandlingar, som förts mellan 1945 års lönekommitté
och tjänstemännens huvudorganisationer. Att nu för övningslärarnas
vidkommande intaga en annan ståndpunkt synes mig icke böra ifrågakomma.
I detta sammanhang kan förtjäna framhållas, att vid den allmänna löneregleringen
förutsattes, att ikraftträdandet av en allmän sjukförsäkring
skulle föregås av en utredning rörande de förmåner av olika slag, som vid
sjukdom tillkomma statstjänstemän och andra befattningshavare med avlöning
enligt det statliga lönesystemet. Jag har för avsikt att föranstalta om
en dylik utredning.
Slutligen vill jag erinra om att jag vid behandlingen av 6 § förordat en
reglering på annat sätt än de sakkunniga föreslagit av sammanträffande
mellan å ena sidan förmåner enligt avlöningsreglementet och å andra sidan
förmåner enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för
vissa yrkessjukdomar. Viss jämkning bör i anledning därav ske i denna
paragraf.
25 §.
Enligt förevarande paragraf skall till avliden ordinarie eller extra ordinarie
lärares dödsbo utbetalas begravningshjälp med 500 kronor, vilket belopp,
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
39
därest läraren efterlämnar familjepensionsberättigade anhöriga, i förekommande
fall förhöjes med en månads lön med avdrag av en månads familjepension.
Bestämmelsen överensstämmer såtillvida med de motsvarande stadgandena
i övriga statliga avlöningsreglementen. Emellertid innefattar sakkunnigförslaget
jämväl föreskrift, att månadslönen skall beräknas efter full
tjänstgöring, även om lärarens undervisningsskyldighet var av mindre omfattning,
vilket innebär en förmånligare beräkning än för andra tjänstemän.
Statskontoret har förklarat sig icke kunna förorda, att förhöjd begravningshjälp
finge utgå efter förmånligare grunder än enligt Saar. Även statens
lönenämnd har understrukit, att förslaget —- för vilket motivering icke
förebragts — innebure avsteg från motsvarande bestämmelser i Saar och
Arf.
För egen del kan jag icke förorda, att ett avsteg från eljest gällande grunder
för förhöjd begravningshjälp nu göres för övningslärarnas vidkommande,
särskilt som även andra befattningshavare med deltidsanställning finnas
och bestämmelserna om förhöjning av begravningshjälp utformats i syfte
att resultatet i normala fall skall bliva detsamma som om lön utginge intill
dess en månad förflutit från dödsfallet och familjepension först därefter började
utgå. Jag anser emellertid skäl tala för att bestämmelserna om tjänstemännens
begravningshjälp underkastas översyn i samband med den blivande
utredningen rörande sjukvårdsförmånerna.
Frågan rörande sammanträffande mellan begravningshjälp enligt reglementet
och motsvarande förmån enligt olycksfallsförsäkrings- eller yrkessjukdomslagen
torde böra regleras på samma sätt som för övriga tjänstemän.
Detta föranleder viss ändring i sakkunnigförslaget.
26 och 27 §§.
Bestämmelserna i 26 § rörande beräkning och utbetalning av kontanta
löneförmåner överensstämma i stort sett med vad som i motsvarande hänseenden
gäller enligt Saar och Arf och föranleda ej annan erinran från min
sida än att de böra än närmare anpassas efter Saar.
I 27 § ha intagits dels vissa bestämmelser rörande utbetalning av löneförmåner
i fall, då fyllnadstjänstgöring fullgöres vid annan skola än fortsättningsskola
(eller folkhögskola), dels ock bestämmelser om fördelning av
kostnaderna för fyllnadstjänstgöring. Rörande bestämmelserna ha de sakkunniga
anfört följande.
Föreskrifterna i 1—3 mom. avse fall, då tjänsten är placerad vid annan
skola än fortsättningsskola eller folkhögskola och fyllnadstjänstgöring fullgöres
vid annan skola utom de nu nämnda. Lön, kallortstillägg och timarvode
för tilläggstimmar skall då i sin helhet utbetalas av den skola, där
tjänsten är placerad. Lön och kallortstillägg utgå efter den lönegrad och den
kallortsklass, som gälla för den skola, där tjänsten är placerad. Nämnda förmåner
beräknas med hänsyn till det sammanlagda timtalet vid den skola
där tjänsten är placerad och vid den skola där fyllnadstjänstgöring fullgöres.
Lön och kallortstillägg må dock icke beräknas för flera timmar än som
motsvara full tjänstgöring eller om i icke-ordinarie tjänst ingå två övningsämnen,
vilka i och för sig medföra olika löneställning, det lägre timtal, som
40
Kungi. Mcij:ts proposition nr 234.
framgår av 9 § 5 mom. Timarvode för tilläggstimmar utgår efter den löneklass,
som gäller för den skola där tjänstgöringen äger rum, vilket, som
nämnts, i regel är den skola, där fyllnadstjänstgöring äger rum. Timarvode
utgår dock efter den ortsgrupp, som gäller för den skola där tjänsten är
placerad.
Om t. ex. en extra ordinarie lärare i teckning vid realskola där tjänstgör
24 veckotimmar och dessutom fullgör fyllnadstjänstgöring i teckning vid
folkskoleseminarium 12 veckotimmar, skall realskolan utbetala full lön efter
vederbörlig löneklass i lönegrad Ce 20 för 30 veckotimmar samt timarvode
för 6 tilläggstimmar vid seminariet efter löneklass 23.
Är tjänsten placerad vid statlig skola och fullgöres fyllnadstjänstgöringen
vid annan statlig skola, skola kostnaderna helt belasta förstnämnda skola.
Tillhöra de båda skolorna olika skolformer, uppkommer härigenom en viss
telbelaslning av anslagen. I stort sett torde dock en utjämning äga rum, då
man får räkna med att tjänster med sådan fyllnadstjänstgöring komma att
tinnas vid samtliga statliga skolformer. I varje fall rör det sig här om obetydliga
summor i jämförelse med anslagens totalbelopp. De sakkunniga ha
ansett det vara av vikt att rektor sexpeditionerna så vitt möjligt befrias från
arbetet med att beräkna kostnaderna för fyllnadstjänstgöring.
Beträffande icke-statliga skolor däremot kan det knappast undvikas, att
kostnaderna fördelas mellan skolorna. Huvudregeln i 2 mom. andra stycket
är, att kostnaderna mellan skolorna fördelas i förhållande till timtalen vid
varje skola. Härvid skola även inräknas kostnaderna för tilläggstimmar samt
lön under tjänstledighet och kostnaderna för vikarie å tjänsten.
Om t. ex. en ordinarie lärare i musik vid realskola ett läsår där haft 25
veckotimmar och dessutom 10 veckotimmar fyllnadstjänstgöring vid kommunal
flickskola skola samtliga kostnader å tjänsten, inberäknat timarvode
för tilläggstimmar, lön under tjänstledighet samt lön och timarvode till vikarier
å tjänsten, fördelas mellan skolorna sålunda att realskolan svarar
för “/m och den kommunala flickskolan ersätter realskolan 10/35 av de totala
kostnaderna.
Den skola, där fyllnadstjänstgöring fullgöres, kan alltså få utbetala ersättning
efter annan ortsgrupp eller kallortsklass än den, som gäller för skolan.
I allmänhet fullgöres dock fyllnadstjänstgöring å samma ort som tjänsten
är placerad. Den skola, där tjänsten är placerad, kan åter få vidkännas
kostnader för ett högre timarvode för tilläggstimmar än som gäller vid skolan,
t. ex. om lärare vid realskola har fyllnadstjänstgöring med tilläggstimmar
vid folkskoleseminarium.
Nämnda huvudregel gäller, då lönen och undantagsvis timarvode för tillläggstimmar
icke utgå efter högre lönegrad respektive löneklass än den, som
gäller för motsvarande tjänster vid den skola, där fyllnadstjänstgöring fullgöres.
Regeln gäller sålunda bl. a. då ordinarie lärare i hushållsgöromål vid
realskola (Ca 18) har fyllnadstjänstgöring vid kommunal flickskola, där
motsvarande tjänster tillhöra lönegrad Ca 20. I så fall utgår lönen för
fyllnadstjänstgöringen efter lönegrad Ca 18, vilket medför mindre kostnad
för skolan, än om tjänsten varit placerad vid den kommunala flickskolan.
För de fall åter, då läraren uppbär lön efter högre lönegrad eller undantagsvis
timarvode efter högre löneklass än den, som gäller för den skola, där
fyllnadstjänstgöring fullgöres, skall enligt de sakkunnigas förslag den ersättning
skolan har att utgiva reduceras. Därvid skall först lön och timarvode
till läraren och i förekommande fall dennes vikarier omräknas, som om
tjänsten varit placerad vid den skola, där fyllnadstjänstgöringen fullgjorts.
Därefter fördelas lönen och timarvodet var för sig.
Om t. ex. en ordinarie lärare i teckning vid folkskoleseminarium i löne -
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
41
grad Ca 25, löneklass 27, där haft 25 veckotimmar och dessutom haft fyllnadstjänstgöring
10 veckotimmar vid kommunal flickskola, skall den kommunala
flickskolan av lönen ersätta ’%« av den lön, som utgår enligt lönegrad
21, löneklass 23, och “/ss av timarvodet för tilläggstimmarna, vilka utgått
enligt de vid flickskolan gällande grunderna.
Ifrågavarande kostnader för fyllnadstjänstgöring skola efter rekvisition
ersättas vid slutet av varje redovisningsår. Icke-statlig skola, där tjänst är
placerad, skall avdraga detta belopp vid rekvisition av statsbidrag. Statsbidrag
bör beräknas å skillnaden mellan utbetalad avlöning och det belopp som
sålunda erhållits, även om nämnda belopp reducerats enligt nyss angivna
regler.
I 4 mom. regleras de fall, då lärare vid annan skola än fortsättningsskola
eller folkhögskola fullgör fyllnadstjänstgöring vid sådan skola. Undervisningsskyldigheten
vid full tjänstgöring vid dessa skolor är vid fortsättningsskoian
fastställd till 1 080 timmar för redovisningsår och har av de sakkunniga
för folkhögskola föreslagits fastställd till 960 timmar för arbetsår,
medan undervisningsskyldigheten vid full tjänstgöring vid andra skolor är
fastställd till 30 veckotimmar. På grund härav föreslås, att i dessa fall vardera
skolan utbetalar den lön till läraren eller dennes vikarie, som belöper
på skolan. För bestämmande av full tjänstgöring måste dock antalet undervisningstimmar
kunna evalveras i veckotimmar. De sakkunniga ha föreslagit,
att vid fortsättningsskola 36 undervisningstimmar under ett redovisningsår
skola anses motsvara en veckotimme under ett läsår och 18 undervisningstimmar
under ett kalenderhalvår skola anses motsvara en veckotimme
under en termin. För folkhögskolorna ha de sakkunniga på motsvarande
sätt föreslagit att 32 respektive 16 undervisningstimmar skola motsvara
en veckotimme.
Om t. ex. en extra ordinarie lärare i hushållsgöromål vid kommunal mellanskola
under ett läsår där har 24 veckotimmar och dessutom fyllnadstjänstgöring
vid fortsättningsskola 360 undervisningstimmar, skall full
tjänstgöring anses utgöra 24 veckotimmar vid den kommunala mellanskolan
jämte (36 X 6 =) 216 undervisningstimmar vid fortsättningsskolan. För
tjänstgöring utöver 216 timmar vid fortsättningsskolan skall alltså timarvode
för tilläggstimmar utgå. Mellanskolan utbetalar lön för 24 veckotimmar
enligt de för mellanskolan gällande bestämmelserna och fortsättningsskolan
utbetalar lön för 216 timmar och timarvode för (360 — 216 =) 144
timmar enligt de för fortsättningsskolan gällande bestämmelserna, dock efter
den ortsgrupp, som mellanskolan tillhör. I detta fall erfordras icke någon
ekonomisk uppgörelse mellan skolorna, eftersom samma lönegrad gäller
för sådan anställning (Ce 17) vid båda skolorna.
Om åter en ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd vid kommunal flickskola
i lönegrad Ca 18 löneklass 19 där har 24 veckotimmar och dessutom fyllnadstjänstgöring
360 undervisningstimmar vid fortsättningsskolan (Ca 16),
skall fortsättningsskolan visserligen utbetala lön efter löneklass 19 för 216
timmar och timarvode för 144 tilläggstimmar. Fortsättningsskolan äger emellertid
av flickskolan erhålla ersättning för skillnaden mellan lönen enligt löneklass
19 och löneklass 17 enligt den för flickskolan gällande ortsgruppen.
Det belopp som flickskolan sålunda får ersätta fortsättningsskolan bör inräknas
i de kostnader för tjänsten, för vilka statsbidrag rekvireras.
Statens lönenämnd har beträffande 27 § anmärkt, att 1 mom. och 4 mom.
första stycket innehållsmässigt höra till 26 § samt att det kan ifrågasättas,
om bestämmelserna i 1 mom. äro behövliga. Enligt lönenämndens mening
böra 2 och 3 inom. samt 4 mom. andra stycket, vilka bestämmelser röra för
-
42
Kungl. Maj-.ts proposition nr 234.
delningen av kostnaderna för övningslärarnas avlöning, knappast ha sin
plats i avlöningsreglementet. Skolöverstyrelsen har föreslagit viss omformulering
av 27 § 3 mom.
Jag delar lönenämndens mening, att föreskrifter rörande fördelningen
av kostnaderna för övningslärarnas avlöning lämpligen böra meddelas i annan
ordning än i avlöningsreglementet. Därest riksdagen icke däremot framställer
erinran, torde Kungl. Maj :t böra vid sidan av avlöningsreglementet
meddela föreskrifter i ämnet av i huvudsak den innebörd, som framgår av
de sakkunnigas förslag; om det skulle visa sig möjligt vid bestämmelsernas
definitiva utformande att genom smärre, principiellt icke ingripande förändringar
i sakkunnigförslaget ernå en önskvärd förenkling i beräkningssättet,
förutsätter jag att dylika jämkningar skola få ske.
28 §.
De sakkunniga ha förutsatt, att avlöningsförmånerna för timlärare och
pensionerade lärare skola bestämmas av Kungl. Maj :t och regleras i särskild
kungörelse. Reglerna för timlärarnas avlöning bleve visserligen av större
betydelse för övningslärare än för andra lärare, eftersom extra anställning
icke skulle förekomma för övningslärare, men då föreskrifter om timarvoden
ej eljest influtit i avlöningsreglementena borde jämväl dessa arvoden
enligt de sakkunnigas mening regleras i en särskild, av Kungl. Maj :t utfärdad
kungörelse.
I detta sammanhang må erinras om grunddragen i den reglering av timarvodena,
som de sakkunniga föreslogo i sitt första betänkande.
Timarvodena borde anknytas till vissa löneklasser å löneplanen och beräknas
med hjälp av trettiondelsregeln.
S. k. A-arvode borde utgå till timlärare, som såväl med hänsyn till utbildning
som tidigare tjänstgöring vore behörig att anställas som extra ordinarie
lärare. A-arvodet skulle beräknas efter lägsta löneklassen för extra
ordinarie övningslärare i samma ämne vid vederbörande skolform, dock
att arvodet för timlärare, som innehaft extra ordinarie anställning, skulle
efter beslut av skolöverstyrelsen kunna beräknas efter den löneklass, som
läraren vid det tillfälle, då han tillträdde sin tjänstgöring som timlärare,
skulle ha varit berättigad till i egenskap av extra ordinarie vid samma
skola.
S. k. B-arvode skulle tillkomma lärare, som med avseende å utbildning
men ej med hänsyn till tidigare tjänstgöring vore behörig att anställas som
extra ordinarie lärare. B-arvodet skulle beräknas efter den löneklass, som
låge två löneklasser under den lägsta löneklassen för extra ordinarie övningslärare
i samma ämne.
S. k. C-arvode skulle utgå till övriga timlärare. Detta arvode skulle för
timlärare i ämnena teckning, musik och gymnastik, vilka hade en relativt
hög lönegradsplacering, beräknas efter den löneklass, som vore sex löneklasser
lägre än den lägsta för extra ordinarie lärare, och för timlärare i
andra övningsämnen beräknas efter den löneklass, som vore fem löneklasser
lägre än den lägsta för extra ordinarie lärare.
Ersättningen för tilläggstimmar skulle utgöras av normalt A-arvode.
Vid remissbehandlingen av nämnda förslag riktades vissa erinringar mot
sakkunnigförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
43
I sitt nu förevarande betänkande ha de sakkunniga icke berört frågan om
timlärarnas avlöningsförmåner i annan mån än att de sakkunniga, såsom
närmare anförts under 18 §, beträffande tilläggstimmar i första hand föreslagit,
att arvodet skall beräknas efter lägsta löneklassen i extra ordinarielönegraden,
men förklarat sig icke motsätta sig att arvodet beräknas efter
den löneklass läraren tillhör, dock icke efter högre löneklass än den näst
högsta för motsvarande extra ordinarie lärare.
Statens lönenämnd har inskränkt sig till att framhålla vikten av att detta
spörsmål avgöres under beaktande av motsvarande förhållanden i fråga om
andra lärare än övningslärare.
För egen del anser jag, att avlöningsförmånerna för de övningslärare, vilka
äro timlärare, lämpligen böra regleras genom samma författning som
är tillämplig beträffande andra timlärare. Nu gällande bestämmelser för
sistnämnda lärare ha utformats och utfärdats av Kungl. Maj :t, och det torde
få förutsättas, att detsamma skall gälla beträffande övningslärare. Beträffande
sakinnehållet i bestämmelserna må framhållas, att Kungl. Maj :t uppdragit
åt 1941 års lärarlönesakkunniga att upprätta förslag till de bestämmelser
utöver de i avlöningsreglementet innefattade, som böra av Kungl.
Maj :t meddelas vid genomförandet av lönereglering för övningslärare. Först
sedan sådant förslag inkommit och undergått remissbehandling, torde ställning
böra tagas till hithörande frågor.
30 §.
På sätt omnämnts under redogörelsen för 1948 års principbeslut i övningslärarfrågan
innebär detta, att med ordinarie tjänst vid fortsättnmgsskola
skall vara förenad en undervisningsskyldighet av 1 080 undervisningstimmar
för redovisningsår; med extra ordinarie anställning vid fortsättningsskola
skall vara förenad en undervisningsskyldighet av lägst 720 och
högst 1 080 undervisningstimmar för redovisningsår, dock lägst 180 timmar
under ena kalenderhalvåret, eller, om den extra ordinarie anställningen
avser endast ett kalenderhalvår, lägst 360 och högst 540 undervisningstimmar
för kalenderhalvåret. Högst 30 undervisningstimmar för vecka
må därvid inräknas i undervisningsskyldigheten å tjänsten. Läraren är
dessutom skyldig att mot särskild ersättning meddela undervisning under
ytterligare högst 180 timmar för redovisningsår eller, där extra ordinarie
anställning avser endast ett kalenderhalvår, högst 90 timmar för kalenderhalvåret.
En särskild bestämmelse gäller, därest tjänsten avser två ämnen,
som i och för sig medföra olika löncgradsplaccring; det ämne, som medför
den högre löneställningen, skall då ingå i tjänsten med minst 360 timmar för
redovisningsår eller 180 timmar för kalenderhalvår, och det andra ämnet
må icke inräknas i tjänsten med högre timantal än förstnämnda ämne.
I anslutning härtill ha de sakkunniga utformat 1 mom. av denna paragraf
så, att för ordinarie och extra ordinarie lärare vid fortsättningsskola må vid
bestämmande av lönen i tjänsten inräknas högst 30 undervisningstimmar i
veckan och sammanlagt högst 1 080 timmar under ett redovisningsår eller,
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
om anställning för extra ordinarie lärare omfattar endast ett kalenderhalvår
av ett redovisningsår, högst 540 timmar. Beträffande tjänst i två övningsämnen
skall dock nämnda särskilda bestämmelse, vilken avsetts skola införas
i stadgan för övningslärare, äga motsvarande tillämpning.
Har läraren mera omfattande tjänstgöring, utgår enligt 34 § reglementsförslaget
timarvode för de timmar, som infalla sist under veckan eller redovisningsåret,
eller, om anställning endast omfattar ett kalenderhalvår av
ett redovisningsår, sist under kalenderhalvåret.
Vid bestämmandet av lärares undervisningsskyldighet tages enligt principbeslutet
endast hänsyn till undervisningstimmar. Härmed sammanhänger
bestämmelsen i 2 mom. av denna paragraf, som utformats i anslutning till
vad som gäller för timlärare i läroämnen enligt kungörelsen 1947:680.
Enligt paragrafens 3 mom. erhåller ordinarie lärare kalendermånadslön,
under det att extra ordinarie lärare jämlikt 4 mom. varje månad erhåller
lön för det antal undervisningstimmar, som under månaden ingått i anställningen.
I sistnämnda fall utgör lönen för undervisningstimme 1/M av månadslönen
(=yi08o av årslönen).
De förslag, som innefattas i denna paragraf, ha lämnats utan erinran vid
remissbehandlingen, och jag anser mig böra förorda att de genomföras.
31 §.
Med hänsyn till fortsättningsskolans organisation ha de sakkunniga ansett
nödvändigt att som villkor för uppflyttning i löneklass uppställa krav på
undervisning under ett minsta antal timmar och icke ett minsta antal dagar.
De sakkunniga anföra, att det visat sig möta stora svårigheter att få till
stånd regler, som äro någorlunda enkla i tillämpningen och samtidigt leda till
i stort sett rättvisa resultat, samt att de efter prövning av olika lösningar
ansett, att fortsättningsskolans övningslärare endast böra få tillgodoräkna
kalenderhalvår, varunder de undervisat minst det antal timmar, som motsvarar
halv tjänstgöring, eller alltså 270 timmar. Är detta krav uppfyllt, må enligt
förslaget halvåret tillgodoräknas med det antal dagar halvåret omfattar.
Är villkoret däremot icke uppfyllt, må halvåret icke till någon del tillgodoräknas.
Vid tillämpning av bestämmelsen må, på samma sätt som gäller för tjänstemän
i allmänhet, med tid för fullgjord tjänstgöring eller sålunda med undervisningstimme
likställas tid, då vederbörande varit frånvarande av viss
anledning. För övriga tjänstemän gäller härvidlag bl. a., att för löneklassuppflyttning
må tillgodoräknas intill 600 dagar, då vederbörande vidkänts
C-avdrag till följd av tjänstledighet för att fullgöra uppdrag inom personalsammanslutning,
vilken avser att tillvarataga tjänstemännens intressen i
tjänsten eller främja deras yrkesutbildning; de sakkunniga förklara emellertid
att det icke visat sig möjligt att för fortsättningsskolans övningslärare
taga hänsyn till dylik tjänstledighetstid.
Statens lönenämnd har beträffande denna paragraf anfört i huvudsak följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
45
Beträffande fortsättningsskolans övningslärare bär det enligt de sakkunniga
icke visat sig möjligt att för löneklassuppflyftning taga hänsyn till
tjänstledighet med C-avdrag för att fullgöra uppdrag inom personalsammanslutning.
Närmare motivering har icke lämnats. Då lönenämnden anser det
betydelsefullt, att ifrågavarande övningslärare i berörda hänseende äro i
princip jämställda med andra lärare, iar lönenämnden hemställa, att det
måtte undersökas huruvida avgörande hinder mot en dylik jämställdhet
föreligga.
Med hänsyn till de speciella regler för löneklassuppflyttning, som befunnits
erforderliga för fortsättningsskolans övningslärare, kan ifrågasättas, om
icke för fall av övergång mellan övningsläraranställningar vid fortsättningsskolor
och vid andra skolor (utom folkhögskolor) behövas föreskrifter liknande
dem som återfinnas i andra stycket av de särskilda bestämmelser för
läroverk m. fl. läroanstalter, som meddelats i 12 § B tilläggsbestämmelserna
till Saar.
Jag kan i huvudsak biträda de förslag, som innefattas i denna paragraf.
De föreslagna bestämmelserna skilja sig visserligen avsevärt från de stadganden
rörande löneklassuppflyttning, som meddelats i Saar och Arf och i
tilläggsbestämmelserna till dessa, men olikheterna synas i huvudsak betingade
av fortsättningsskolans säregna organisation. Emellertid skulle enligt
de sakkunnigas förslag komma att för fortsättningsskolans lärare saknas
någon motsvarighet till den eljest allmänt gällande bestämmelse, som för
tjänsteman, vilken i viss omfattning tages i anspråk för uppdrag inom personalsammanslutning,
möjliggör att utan hinder därav erhålla löneklassuppflyttning
vid eljest förutsatt tidpunkt. För egen del anser jag i likhet
med lönenämnden, att det vore mindre tillfredsställande, om för fortsättningsskolans
lärare i detta avseende ej alls skulle med fullgjord undervisning
likställas undervisning, från vilken läraren åtnjutit C-avdragsledighet
för uppdrag inom personalsammanslutning. Det synes mig vidare icke omöjligt
att konstruera en regel, genom vilken fortsättningsskolans lärare i detta
avseende i princip jämställas med tjänstemän i allmänhet. Enligt de allmänna
bestämmelserna får under en treårsperiod intill 600 dagars ledighet
för uppdrag inom personalsammanslutning likställas med dagar för fullgjord
tjänstgöring, och dessa 600 dagar synas beträffande fortsättningsskolans lärare
böra motsvaras av 900 undervisningstimmar i analogi med att av dessa
lärare under ett halvår fullgjorda 270 undervisningstimmar medföra tillgodoräkning
av omkring 180 dagar. Här avsedd lärare torde alltså kunna medgivas
att under en treårsperiod taga i beräkning för löneklassuppflyttning
högst 900 undervisningstimmar, från vilka han varit frånvarande till följd
av C-avdragsledighet för uppdrag inom personalsammanslutning, som om
han meddelat undervisning dessa timmar. Då bestämmelsen i ämnet på grund
av sin undantagskaraktär icke bör införas i reglementet utan i stället hör
medtagas bland blivande tilläggsbestämmelser till detta, synes anledning
icke finnas att i detta sammanhang närmare ingå på frågan om dess utformning
i detalj.
Jämväl den av lönenämnden berörda frågan om löneklassplacering och
löneklassuppflyttning vid övergång mellan fortsättningsskola och annan
skola torde böra närmare regleras i tilläggsbestämmelserna.
46
Kungi. Maj.ts proposition nr 234.
32 §.
Då tjänstgöring vid fortsättningsskolan räknas i undervisningstimmar,
ha de sakkunniga föreslagit, att jämväl löneavdragen skola fastställas för
undervisningstimme. Därest A- och B-avdragen för undervisningstimme
skulle avvägas så, att årslönen vid tjänstledighet under helt redovisningsår
skulle minskas med samma belopp som för andra tjänstemän eller alltså
med belopp motsvarande 365 A- eller B-avdrag, skulle beloppet per under365
visningstimme
bliva y0gQ av A-respektive B-avdraget för dag. De sakkunniga
ha föreslagit, att A- och B-avdragen för undervisningstimme efter viss
360
avrundning skola utgöra yQgQ = 1/3 av motsvarande avdrag för dag. Beträffande
C-avdrag för undervisningstimme innebär sakkunnigförslaget, att
dylikt avdrag skall utgöra ^-AOA av årslönen = i av månadslönen. Där en
i
Uou yu
ligt de vanliga bestämmelserna oavkortad lön eller lön med A- eller B-avdrag
må åtnjutas visst antal dagar, skall för lärare vid fortsättningsskolan
löneförmånen utgå för det tredubbla antalet undervisningstimmar.
För ordinarie lärare uppkommer emellertid den komplikationen, att Cavdraget
under en månad kan bliva större än lönen för månaden. Anledningen
härtill är, att för sådan lärare lönen utbetalas med lika belopp under
årets månader — oberoende av omfattningen av den undervisning som
avses skola förekomma under månaden — under det att däremot summan
av C-avdragen under månaden blir beroende av det antal undervisningstimmar
som läraren skulle ha tjänstgjort men från vilket han varit frånvarande.
De sakkunniga ha med hänsyn härtill föreslagit att, där C-avdrag
för ordinarie lärare under en månad skulle bliva större än månadslönen,
återstående C-avdrag skall där så ske kan verkställas på härpå utgående
månadslön samma redovisningsår; läraren skall ej av denna anledning vara
skyldig återbetala redan uppburen lön. Till stöd för att läraren icke skulle
vara skyldig att vid redovisningsårets slut eller anställningens upphörande
återbetala då eventuellt kvarstående del av avdraget ha de sakkunniga i sitt
tidigare betänkande anfört, att det även för andra lärare kunde inträffa,
att de trots C-avdrag under del av läsår uppbure lön under ferier, och att
det vore av vikt att vid fortsättningsskolan varje redovisningsår betraktades
som en enhet, dels med hänsyn till rekvisition av statsbidrag och dels
och framför allt med hänsyn till att avlöningskostnaderna för ett och samma
redovisningsår ofta skulle fördelas mellan olika skoldistrikt, som ingå
i tjänsten; under ett följande år kunde tjänsten omfatta delvis andra skoldistrikt,
och även eljest måste man räkna med att de olika skoldistrikten
då icke inginge i tjänsten med exakt samma timtal.
Under det att statens lönenämna och skolöverstyrelsen lämnat förslaget
utan erinran, bortsett från vissa påpekanden av mera formell natur, har
statskontoret uttalat, att, därest man av olika skäl föredroge lönens utbe
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
47
talande per kalendermånad, man måste acceptera de nackdelar, som eventuellt
kunde vara förenade därmed; en inskränkning av avdragsskyldigheten
till att avse löpande redovisningsår och befrielse i övrigt från återbetalningsskyldighet
av för mycket uppburna löneförmåner borde icke ifrågakomma.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska
gymnastiksällskapet ha uttalat, att avdraget per månad icke borde bliva
större än på månaden belöpande månadslön.
Då det ligger i C-avdragets natur att innebära avstående av hela lönen
och varje avsteg härifrån skulle medföra vittgående konsekvenser, synes
mig organisationernas önskemål icke kunna tillgodoses, med mindre bestämmelserna
rörande löneutbetalningen till ordinarie lärare omkonstruerades
så att varje månad endast skulle utbetalas ersättning för därunder
fullgjord undervisning. En sådan omkonstruktion skulle emellertid försätta
fortsättningsskolans ordinarie lärare i en särställning, som bl. a. ur personalens
egen synpunkt icke skulle vara tilltalande, och jag anser därför
—- ehuru med viss tvekan — att de sakkunnigas förslag på denna punkt
får i huvudsak godtagas. Jag kan likväl icke tillstyrka, att i reglementet
införes en föreskrift av den sakliga innebörden att lärare, som erhållit högre
avlöning än som bort tillkomma honom, skall vara fri från återbetalningsskyldighet.
Tvärtom anser jag mig kunna tillstyrka de sakkunnigas
förslag endast under förutsättning, att lärarens återbetalningsskyldighet
i reglementet uttryckligen fastslås. En särskild fråga är emellertid, huruvida
krav på återbetalning bör framställas även efter det att läraren lämnat
tjänsten; detta spörsmål torde böra regleras genom tilläggsbestämmelser
till reglementet på liknande sätt som i andra sammanhang skett med avseende
å fall, där semesterberättigad tjänsteman, efter att ha åtnjutit hel
årssemester, lämnar tjänsten före kalenderårets utgång och där alltså, om
sistnämnda förhållande varit känt vid semesterns beviljande, tjänstemannen
endast borde ha erhållit avkortad semester.
33 §.
Till denna paragraf bör, i enlighet med ett av skolöverstyrelsen gjort påpekande,
på motsvarande sätt som skett i annat sammanhang fogas en bestämmelse
av innebörd, att den lön som extra ordinarie lärare uppbär skall
anses inkludera jämväl den ersättning för semester, vartill läraren eljest
må vara berättigad.
36 §.
Beträffande denna paragraf har statskontoret uttalat, att ämbetsverket
icke funne tillfredsställande, att lärare skulle kunna påfordra kontant ersättning
i stället för bostadsförmån. Kunde skoldistrikt ställa bostad till
förfogande, syntes läraren icke böra äga rätt att kräva denna förmån evalverad
i penningar, varigenom skoldistrikten — som enligt de sakkunnigas
förslag borde vara skyldiga att tillhandahålla bostad — skulle bliva oskäligt
betungade; skulle läraren finna med sin fördel förenligt att bibehålla lidi
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
gare bostad och färdas till och från skolorten, borde kostnaderna härför
drabba honom själv. Statskontoret hade vidare uppmärksammat, att bostadsersättningen
i förslaget upptagits till två kronor mot av de sakkunniga
tidigare föreslagna en krona 50 öre; någon motivering härför hade icke
an förts.
I likhet med statskontoret kan jag icke förorda, att, samtidigt som skoldistrikt
skall vara skyldigt att tillhandahålla lärare bostad in. m., denne
skall äga påfordra att i stället erhålla kontant ersättning härför. Därest
läraren erbjudes tillfredsställande bostad och i eget intresse önskar bo
annorstädes, synes det mig knappast rimligt att ålägga skoldistriktet att
utgiva någon ersättning till honom härför. Å andra sidan vill jag emellertid
icke motsätta mig att läraren i dylikt fall skall kunna av skoldistriktet erhålla
ersättning; beloppet av denna torde emellertid icke böra angivas i avlöningsreglementet.
För det fall, att skoldistriktet icke tillhandahåller bostad
in. m., synes det mig däremot riktigt att i avlöningsreglementet fastslå
skoldistriktets skyldighet att till läraren utgiva skälig ersättning och att
fastställa ett visst minimibelopp för denna; för min del anser jag att det
föreslagna beloppet, 2 kronor för dag, bör kunna godtagas.
37 §.
De i denna paragraf av reglementsförslaget innefattade materiella bestämmelserna
rörande ersättning för timlärares resor böra, såsom i annat sammanhang
anförts, utgå och ersättas med en hänvisning till vad i nämnda
hänseende särskilt stadgas.
39—46 §§.
På sätt i det föregående framhållits böra bestämmelser rörande övningslärare
vid folkhögskolor icke utfärdas i detta sammanhang.
Övergångsbestämmelserna.
Punkterna 1—3. Punkt 1 av övergångsbestämmelserna innehåller med
avseende å nuvarande ordinarie övningslärare vid statliga och högre kommunala
skolor till en början en bestämmelse om att reglementet icke skall
tillämpas å sådan lärare, därest han inom två månader efter ikraftträdandet
till skolöverstyrelsen inkommer med anmälan, att han ej önskar övergå
å reglementet. I anslutning härtill ha de sakkunniga föreslagit, att Kungl.
Maj :t lämpligen borde av riksdagen bemyndigas att medgiva avvikelse från
tidsfristen, då särskilda skäl förelåge.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska
gymnastiksällskapet ha ansett, att en tid av två månader vore för knappt
tillmätt särskilt med hänsyn till att denna tid lcomme att infalla under sommarmånaderna.
Tiden borde lämpligen ändras till fyra månader.
Jag anser i likhet med organisationerna, att ifrågavarande tidsfrist bör
utsträckas, förslagsvis till fyra månader. Såsom de sakkunniga framhållit
49
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
bör vidare Kungl. Maj :t äga medgiva avvikelse från tidsfristen, då särskilda
skäl därtill föreligga. Enligt min mening bör emellertid föreskriften i själva
reglementet endast innehålla, att såsom förutsättning för reglementets tilllämpning
å här avsedd lärare skall gälla, att denne icke inom av Kungl.
Maj:t bestämd tid anmäler, att han ej önskar övergå å reglementet.
Därest anmälan göres, äger läraren åtnjuta de avlöningsförmåner, som äro
honom tillförsäkrade i det för honom gällande avlöningsreglementet. Sådana
provisoriska löneförmåner, som beviljats i avbidan på lönereglering för lärarna,
böra givetvis bortfalla i enlighet med vad som eljest skett i samband
med lönereglerings genomförande. Läraren bör emellertid erhålla sådana
rörliga tilläggsförmåner, vartill rätt icke föreligger på grund av bestämmelse
i det för vederbörande gällande avlöningsreglementet, i den mån sådana
törmåner utgå på grund av statsmakternas beslut; under nästa budgetår förutsättes,
att kristillägg och i förekommande fall dyrtidstillägg må utgå.
Vad härefter angår behovet av övergångsbestämmelser till reglementet
för dettas tillämpning på nuvarande ordinarie och extra ordinarie lärare vid
statliga och högre kommunala skolor, må till eu början fästas uppmärksamhet
på att löneregleringen är avsedd att medföra förbättringar för nuvarande
lärare dels genom att sådana organisatoriska åtgärder vidtagas, att
lärarna i betydligt större utsträckning än nu erhålla full tjänstgöring eller
eljest mera omfattande tjänstgöring än nu. dels genom att lärarna bliva
delaktiga av den löneförbättring, som innefattas i att statens löneplansförordning
blir å dem tillämplig, dels ock genom att de i viss utsträckning erhålla
sociala förmåner enligt förmånligare bestämmelser än f. n. Å andra
sidan är att beakta, att ordinarie tjänst hittills kunnat inrättas för mindre
än full tjänstgöring men enligt den nya organisationen skall avse full tjänstgöring,
att extra ordinarie anställning hittills kunnat avse mindre än hälften
av full tjänstgöring men enligt den nya organisationen skall avse minst 15
veckotimmars tjänstgöring, att beslutet om lärarnas lönegradsplacering i
vissa fall medför tillämpning av lägre lönegrader inom det nya statliga lönesystemet
än dem, som närmast motsvara de hittillsvarande lönegraderna,
samt att för statliga lärare med mindre än full tjänstgöring reduktionen av
löneklassbeloppet för varje veckotimme, varmed undervisningsskyldigheten
understiger 30 veckotimmar, hittills utgjort 3% men i fortsättningen skall
utgöra Va, eller alltså något mer än hittills (''/,„= 3''/, %). Det återstår då
att överväga, i vilken mån övergångsbestämmelser böra meddelas för att i de
individuella fallen skall undvikas löneminskning.
De sakkunniga ha under punkterna 1:—3 framlagt förslag, vilkas genomförande
skulle medföra, alt nuvarande lärare, samtidigt som de komrne i åtnjutande
av den förbättring omregleringen är avsedd att medföra, skulle
helt eller i betydande utsträckning få bibehålla sin ställning enligt det nuvarande
lönesystemet i de avseenden denna är förmånligare. Förslagen innebära,
att nuvarande ordinarie lärare skall äga övergå på det nya reglementet
såsom ordinarie, även om han ej har full tjänstgöring, att nuvarande
innehavare av extra ordinarie lärartjänst vid statlig skola skall äga att
4 intrång till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 234.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
under tre år efter ikraftträdandet kvarstå såsom extra ordinarie, även om
timtalet icke uppgår till 15 veckotimmar, att nuvarande ordinarie eller extra
ordinarie lärare vid övergången å det nya lönesystemet ävensom därefter, så
länge han oavbrutet innehar i reglementet avsedd ordinarie tjänst respektive
extra ordinarie anställning, icke skall placeras i lägre lönegrad än som
motsvarar hans nuvarande lönegradsplacering — detsamma skulle däremot
icke gälla för extra ordinarie lärare, vilken överginge å ordinarie tjänst —
samt att 3 %-regeln alltjämt skall tillämpas å nuvarande lärare vid statlig
skola, så länge han innehar sin nuvarande lärartjänst och denna ej kan förenas
med full tjänstgöring, under det att trettiondelsregeln däremot skall tilllämpas
på nuvarande extra ordinarie lärare vid statlig skola. De sakkunniga
uttala, att även beträffande nuvarande ordinarie lärare med reducerad
tjänstgöring borde eftersträvas att de finge så omfattande tjänstgöring som
möjligt. Vad angår förslaget om extra ordinarie lärares lönegradsplacering
ha de sakkunniga härom anfört följande.
För extra ordinarie lärare föreligga icke lika starka skäl som för de ordinarie
lärarna att låta dem behålla en högre löneställning än reglementet
medgiver. Då emellertid många av dem ha haft långvarig extra ordinarie
anställning före ikraftträdandet, ha de sakkunniga i sitt betänkande förordat,
att denna förmån även skulle tillkomma de extra ordinarie lärarna.
Det kan emellertid ifrågasättas, om de icke borde placeras en lönegrad lägre
än närmast motsvarande lönegrad i det nya lönesystemet, där de ej enligt
reglementet skola tillhöra en högre lönegrad. De skulle likväl icke ens vid
heltidsanställning få vidkännas någon löneminskning, eller i varje fall skulle
denna uppgå till mycket blygsamma belopp. Dessutom skulle de i så fall
utom i kvinnlig slöjd icke komma i högre lönegrad än motsvarande normallönegrad
för ordinarie lärare. Fn extra ordinarie lärare i teckning, musik
eller gymnastik (Eo 18) skulle i så fall hänföras till lönegrad Ce 21, vilken
lönegrad han skulle bibehålla vid övergång till ordinarie tjänst i normallönegraden
(Ca 21). Detsamma gäller hushållsgöromål och manlig slöjd
(Eo 15, Ce 18 och Ca 18). I kvinnlig slöjd skulle däremot även då normallönegraden
för ordinarie bli lägre (Eo 15, Ce 18 och Ca 16).
De sakkunniga ha dock icke ansett sig böra frångå sitt tidigare förslag.
Statskontoret har uttalat, att nuvarande ordinarie statliga befattningar
borde upptagas å övergångsstat; ett bibehållande för de statliga ordinarie
lärarnas del av 3 %-regeln syntes så komplicera det nya avlöningssystemet,
att ämbetsverket icke ansåge skäl föreligga för ett tillmötesgående av förslaget
härom. Statskontoret har vidare avstyrkt de sakkunnigas förslag, att
extra ordinarie lärare skulle få placeras i nu gällande lönegraders motsvarighet
inom det nya lönesystemet; de borde i stället hänföras till den löneklass
i det nya lönesystemet, som motsvarade deras nuvarande löneklass,
eller, om denna icke funnes i den nya lönegrad, som skulle gälla för dem,
i den nya lönegradens högsta löneklass.
Statens lönenämnd har beträffande reglementets tillämpning å sådana
nuvarande ordinarie lärare vid statliga skolor, som ha reducerad tjänstgöring,
ifrågasatt, om anledning funnes att tillämpa 3 %-regeln; det borde
observeras, att de sakkunniga ansett trettiondelsregeln böra tillämpas för
51
Iiungl. Maj-.ts proposition nr 234.
extra ordinarie lärare vid sådana skolor. Lönenämnden har vidare erinrat
om att enligt punkt 9 skulle från rätt till personlig lönefyllnad, undantagas
sådana lärare vid folk-, fortsättnings- och folkhögskolor, som enligt sina
nuvarande anställningsvillkor vore skyldiga att vidkännas minskning i löneinkomsten.
Lönenämnden har förklarat sig anse det mycket tveksamt,
om extra ordinarie lärare borde tillerkännas den förmånliga lönegradsplacering,
som följde av de sakkunnigas förslag; i varje fall kunde lönenämnden
icke tillstyrka, att extra ordinarie lärare placerades i högre lönegrad
än den för motsvarande ordinarie lärare gällande normallönegraden. Slutligen
borde enligt lönenämndens uppfattning förmånen av placering i högre
lönegrad än den som gällde för tjänsten bortfalla, om läraren frivilligt
överginge till tjänst, för vilken normallönegraden vore lägre än den lönegrad,
i vilken läraren vid övergången skulle placeras enligt de sakkunnigas
förslag.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska
gymnastiksällskapet ha föreslagit, att för lärare, som önskar kvarstå å hittillsvarande
avlöningsreglemente, den hittillsvarande A-lönegraden med därtill
hörande lönebelopp skulle utbytas mot motsvarande nya Ca-lönegrad
med tillhörande belopp och att det hittillsvarande avlöningsreglementet i
övriga avseenden alltjämt skulle gälla i fortsättningen. Vid ett genomförande
av de sakkunnigas förslag borde tillses, att extra ordinarie lärare, som
vid eller efter reglementets ikraftträdande erhölle ordinarie tjänst, bibehölles
vid lön efter lägst den övergångsvis för honom gällande extraordinarielönegraden.
För egen del vill jag till eu början erinra om att jag i det föregående tagit
ställning till frågan om de avlöningsförmåner, som böra tillkomma ordinarie
lärare, vilken icke önskar övergå på det nya avlöningsreglementet.
Vad jag därvid förordat innebär en tillämpning av de grunder, som plägat
ifrågakomma vid andra löneregleringar. Att, såsom lärarnas organisationer
hemställt, ifrågavarande lärare skulle vid kvarstående å äldre bestämmelser
erhålla sin kontanta lön bestämd enligt de nya löneplanerna, anser jag
icke böra ifrågakomma; ställning däremot får för övrigt anses ha tagits redan
därigenom att ifrågavarande befattningshavarkategorier undantogos från
den allmänna lönereglering, som genomfördes 1947 och 1948. I den mån
olikheterna mellan det äldre och det nya lönesystemet äro av sådan art och
omfattning, alt särskilda bestämmelser kunna anses motiverade för nuvarande
lärares del, hyser jag sålunda i likhet med de sakkunniga samt de hörda
myndigheterna uppfattningen, att dessa särskilda bestämmelser böra meddelas
såsom övergångsbestämmelser till det nya avlöningsreglementet.
Såsom förut nämnts skiljer sig den nya organisationen från den hittillsvarande
genom alt ordinarie tjänster i fortsättningen endast skola inrättas
för full tjänstgöring och alt extra ordinarie anställning i princip
skall avse minst 15 veckotimmars tjänstgöring. Genomförandet av den förutsatta
kombinationen av undervisning vid olika skolor och i olika ämnen
till enhetliga tjänster kan emellertid antagas komma att taga viss tid i
52
Kungl. Mctj:ts proposition nr 234.
anspråk. Med beaktande härav och av den ordinarie anställningens karaktär
anser jag mig kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag om att dels nuvarande
ordinarie lärare utan full tjänstgöring få övergå på reglementet såsom
innehavare av samma ordinarie tjänst och dels nuvarande innehavare
av statlig extra ordinarie lärartjänst få intill dess tre år förflutit från
reglementets ikraftträdande kvarstå såsom extra ordinarie, även om undervisningen
icke uppgår till J5 veckotimmar, det sistnämnda givetvis under
förutsättning att läraren, om denna bestämmelse ej meddelats, överhuvud
taget skulle ha innehaft i reglementet avsedd icke-ordinarie anställning.
Jag vill emellertid understryka, att dessa övergångsvis befintliga anställningar
med mindre tjänstgöring än som normalt skall föreligga vid tilllämpande
av den ifrågavarande anställningsformen, snarast möjligt böra
försvinna genom att de, i den mån så är möjligt, förenas med undervisning
av avsedd omfattning; lärarna skola givetvis vara skyldiga att åtaga
sig tjänstgöring utöver den som nu åligger dem.
De förslag i övrigt, som de sakkunniga i detta sammanhang framställt
—i fråga om inrättande för de nuvarande ordinarie och extra ordinarie
lärarnas del av personliga tjänster i högre lönegrader än som skola gälla
enligt löneregleringen och om tillämpning i viss utsträckning av 3 %-regeln
i stället för trettiondelsregeln — sträcka sig vida längre än vad i andra liknande
sammanhang plägat medgivas. Under det att vid löneregleringar
eljest brukat meddelas bestämmelser till undvikande av en försämring i
lönehänseende, som eljest skolat inträda, innebär sakkunnigförslaget närmast
att för nuvarande lärare skulle medgivas en kombination av det äldre
och det nya lönesystemets företräden ur lärarens synpunkt. Enligt min
mening måste den allmänna utgångspunkt, från vilken dessa förslag bedömas,
vara att de ifrågasatta extraordinära åtgärderna icke böra vidtagas,
med mindre mycket tungt vägande sakliga skäl kunna åberopas därför.
Detta är emellertid, såvitt jag kunnat finna, icke fallet. En personlig lönegradsplacering
skulle komma att bliva bestående under en hel tjänstemannageneration
och alltså sträcka sina verkningar långt in i framtiden.
För förslaget om 3 %-regelns bibehållande kan åberopas, att vid statsmakternas
tidigare behandling av frågan om denna regels ersättande med
trettiondelsregeln uttalats att, om en dylik åtgärd framdeles vidtoges, man
därvid finge söka undvika försämring för de därav berörda, men detta
synes kunna ske på annat sätt än genom 3 %-regelns bibehållande; mot
regelns bibehållande tala de därmed förenade betydande administrativa olägenheterna.
För egen del vill jag i stället förorda, att en regel meddelas,
innefattande garanti mot löneminskning. Sådana regler ha även av de sakkunniga
föreslagits beträffande med ordinarie jämförbara lärare vid folkskolan
och fortsättningsskolan ävensom beträffande fast anställda kyrkomusiker.
Den närmare utformningen av regeln torde få ankomma på Kungl.
Maj :t; i stort sett torde de sakkunigas förslag beträffande kyrkomusikerna
kunna tjäna som förebild vid detaljutformningen.
I detta sammanhang torde jag få beröra frågan om den formella anord -
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
53
ningen av personalförteckningar, upptagande statliga övningslärartjänster.
Under rubriken tjänstemän å ordinarie stat böra redovisas i den nya organisationen
ingående, med full tjänstgöring förenade tjänster; föreskrift
bör meddelas om vakanthållande i den omfattning, som föranledes av
att tjänster innehavas av tjänstemän på övergångsstat. På övergångsstat
böra i princip uppföras de tjänster, vilkas innehavare jämlikt övergångsbestämmelserna
antingen kvarstå å äldre bestämmelser eller överföras men
ha reducerad tjänstgöring; vid det definitiva fastställandet av personalförteckningen
för nästa budgetår torde emellertid samtliga nuvarande ordinarie
tjänster få uppföras på övergångsstat. Tjänster på övergångsstat böra
givetvis ej få återbesättas.
Punkterna h och 9. Under punkt 4 ha de sakkunniga föreslagit, att reglementet
skall tillämpas å innehavare av med pensionsrätt i statens pensionsanstalt
enligt före den 1 januari 1950 gällande bestämmelser förenade
tjänster vid folkskola eller fortsättningsskola, därest de ej särskilt anmäla,
att de ej önska övergå å reglementet. Göres icke sådan anmälan, erhåller
vederbörande ställning som ordinarie lärare; kan tjänsten ej förenas
med full tjänstgöring, skall dock lönen minskas å tjänst vid folkskolan
med en trettiondel för varje veckotimme som undervisningsskyldigheten
är mindre än 30 veckotimmar och å tjänst vid fortsättningsskolan med
1/1080 för varje undervisningstimme som undervisningsskyldigheten är
mindre än 1 080 timmar för redovisningsår.
För dessa lärare ha vidare under punkt 9 intagits vissa bestämmelser om
personlig lönefyllnad. Om läraren genom övergången å reglementet får
minskad löneinkomst, skall han erhålla personlig lönefyllnad, i den mån
han ej enligt anställningsvillkoren är skyldig vidkännas minskning i sina
förmåner; i vissa fall har vid tillsättning av lärare föreskrivits, att de skola
vara skyldiga underkasta sig de lönevillkor, som framdeles fastställas vid
allmän lönereglering, och i sådana fall skall lönefyllnad icke utgå. Kostnaden
för lönefyllnaden skall liksom tidigare skett vid andra löneregleringar
bäras av huvudmannen. Lönefyllnaden skall enligt de sakkunnigas förslag
utgå så länge läraren kvarstår i samma tjänst och motsvara skillnaden
''mellan slutlön enligt de tidigare bestämmelserna och slutlön enligt reglementet
med övergångsbestämmelser; till motivering härav ha de sakkunniga
anfört, att beräknandet av lönefyllnadens belopp skulle medföra ett
avsevärt arbete, om den för varje månad skulle uträknas som ett skillnadsbelopp
mellan lön enligt tidigare gällande bestämmelser och enligt reglementet.
Statskontoret har framhållit, att en del övningslärartjänster, som reglerats
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, uttryckligen karakteriserats
som extra ordinarie — detta gällde främst tjänster i Stockholm, vilka
icke vore förenade med 30 veckotimmars tjänstgöring — och uttalat att,
såvitt statskontoret kunde finna, någon anledning icke funnes att i samband
med löneregleringen utan vidare förvandla dessa befattningar til! ordinarie.
Det framstode även som mindre tillfredsställande att samtliga reg
-
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
lerade befattningar, oaA;sett tjänstgöringsskyldighetens omfattning, automatiskt
skulle förvandlas till ordinarie i det nya lönesystemet; grundtanken
i löneregleringen vore ju att skapa så många tjänster med full tjänstgöring
som möjligt. Enligt statskontorets mening borde en särskild prövning
ske av de fall, då undervisningsskyldigheten å tjänsten icke redan
motsvarade eller genom utökning med fyllnadstjänstgöring komme att omfatta
minst 30 veckotimmar. Vidare borde bestämmelserna om personlig
lönefyllnad utformas i bättre anslutning till vad som eljest — exempelvis
i kungörelsen 1947: 553, 6 kap. 2 § --- brukade föreskrivas, och därvid
borde även meddelas föreskrifter om avstående av lönefyllnaden vid ledighet
med C-avdrag samt om minskning av densamma på grund av löneklassUppflyttning.
Statens lönenämnd har beträffande punkt 9 anfört, att den personliga
lönefyllnaden borde beräknas på sätt i allmänhet plägade ske, d. v. s. såsom
skillnaden mellan de avlöningsförmåner vederbörande ägde uppbära
omedelbart före respektive efter löneregleringen. Lönefyllnaden borde avstås
för tid, varunder läraren vidkändes C-avdrag å lönen, samt minskas i
den mån lönen ökades genom lärarens uppflyttning till högre löneklasser.
Skolöverstyrelsen bär anfört, att övningslärartjänster funnes, som vederbörande
kommuner ansåge vara reglerade, ehuru detta ej skett i statens
pensionsanstalt, och att det syntes lämpligt att kompletterande bestämmelser
lämnades på denna punkt. På statens pensionsanstalt syntes
böra ankomma att utreda, vilka tjänster av dylikt slag, som utan att vara
reglerade i anstalten dock kunde jämställas med ifrågavarande pensionsreglerade
tjänster.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska
gymnastiksällskapet ha anfört, att fall kunde tänkas förekomma, där övningslärare
innehade tjänst, som icke vore reglerad i statens pensionsanstalt
men likväl vore att anse som ordinarie kommunal befattning; även
i sådana fall borde läraren beredas möjlighet att erhålla ordinarie tjänst.
Vidare borde de i punkt 4 omnämnda befattningshavarna erhålla oreducerad
lön även om full tjänstgöring icke kunde beredas dem. Vad slutligen
beträffade punkt 9, borde personlig lönefyllnad kunna utgå jämväl i den
mån läraren enligt anställningsvillkoren vore skyldig vidkännas minskning
i sina förmåner, såframt huvudmannen genom en senare överenskommelse
garanterat löneförmånen före övergångstillfället.
Såsom av det anförda framgår råda meningsskiljaktigheter i frågan,
vilka övningslärare vid folkskolan och fortsättningsskolan som böra automatiskt
erhålla ordinarie anställning. De sakkunniga ha hit hänfört innehavare
av sådan tjänst, vilken enligt före den 1 januari 1950 gällande bestämmelser
var förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Statskontoret
har ansett detta godtagbart endast i fall, då undervisningsskyldigheten
å tjänsten motsvarar eller genom utökning med fyllnadstjänstgöring
kommer att omfatta minst 30 veckotimmar, och förordat att övriga
fall underkastas en särskild prövning; skolöverstyrelsen och personalorga
-
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 234-
nisationerna ha å andra sidan uttalat sig för en utvidgning att omfatta jämväl
befattningar, som kommunerna betraktat som ordinarie utan att ha
låtit förena dem med pensionsrätt i statens pensionsanstalt.
Vad först angår frågan, i vilka fall ordinarieskap i det nya reglementets
mening automatiskt bör vinnas, vill jag erinra om att den 29 december 1949
utfärdats kungörelse (nr 728) angående tillämpning av reglementet för pensionering
genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare
å övningslärare vid högre kommunala skolor in. fl. Enligt denna
kungörelse, som trädde i kraft den 1 januari 1950, skall SPA-reglementet
med vissa tillägg och undantag äga tillämpning bl. a. å »sådana vid folkskola
eller fortsättningsskola anställda ordinarie och extra ordinarie övningslärare
med en sammanlagd undervisningsskyldighet ej understigande,
för lärare vid folkskola 20 veckotimmar och för lärare vid fortsättningsskola
720 timmar för år, för vilka enligt 1948 års riksdags beslut (riksdagens
skrivelse nr 390) lönereglering framdeles skall ske». Enligt föreskrift
i nämnda kungörelse skall det ankomma på skolöverstyrelsen att beträffande
övningslärare vid folk- eller fortsättningsskola bestämma, huruvida vid
tillämpning av SP A-reglementet och kungörelsen lärare skall anses såsom
ordinarie eller extra ordinarie lärare. I anslutning härtill vill jag, med beaktande
i viss utsträckning av vad som anförts vid remissbehandlingen, föreslå
att ordinarieskap inom den nya organisationen automatiskt vinnes av lärare,
som enligt dylikt beslut av skolöverstyrelsen skall anses såsom ordinarie.
Beträffande de ifrågavarande lärarna uppkommer frågan, i vad mån de
skola kunna kvarstå på hittills gällande bestämmelser. De sakkunniga
ha föreslagit att de skola äga kvarstå, såframt de inom två månader efter
ikraftträdandet göra vederbörlig anmälan därom. Under erinran om vad
jag anfört beträffande motsvarande bestämmelse under punkt 1 vill jag
föreslå, att tidsfristen icke angives i reglementet utan bestämmes i särskild
ordning. Den torde böra utgöra förslagsvis fyra månader räknat från
ikraftträdandet respektive från den senare tidpunkt, då skolöverstyrelsen
meddelat beslut av nyss angivna innebörd.
De sakkunniga ha föreslagit, att ifrågavarande lärare vid tillämpning av
det nya reglementet skall anses inneha ordinarie tjänst men att lönen skall
vederbörligen reduceras, om tjänsten ej kan förenas med full tjänstgöring,
samt att läraren, om han vid själva ikraftträdandet eljest skulle lida löneminskning,
skall av huvudmannen erhålla personlig lönefyllnad, beräknad
enligt vissa grunder, att utgå med oförändrat belopp så länge läraren innehar
samma tjänst. Personalorganisationerna ha önskat, att full lön skulle
ta utgå oberoende av tjänstgöringsskyldighetens omfattning. För en sådan
anordning föreligga emellertid enligt min mening inga bärande skäl, varför
jag icke kan tillstyrka densamma. Vad vidare angår frågan om personlig
lönefyllnad, anser jag i likhet med de sakkunniga och remissmyndigheterna,
att sådan bör av huvudmannen utbetalas, därest läraren eljest skulle vid övergången
till det nya reglementet vidkännas minskning i sin behållna dåvarande
inkomst; vid denna jämförelse bör emellertid den dåvarande in
-
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
komsten, såsom de sakkunniga anfört, tagas i betraktande endast i den män
läraren icke enligt sina omedelbart före övergången gällande anställningsvillkor
var skyldig att vidkännas minskning i densamma. Vad angår konstruktionen
av den personliga lönefyllnaden, anser jag mig böra biträda det
förslag, som framställts av statskontoret och statens lönenämnd. Därest
det i något fall kan konstateras, att annan lärare än som enligt det föregående
har möjlighet att erhålla ordinarie anställning — och sålunda även,
om han så önskar, att kvarstå på hittillsvarande avlöningsbestämmelser —
av vederbörande kommun tillförsäkrats vissa avlöningsförmåner utan skyldighet
att underkasta sig omreglering av dessa, torde det få ankomma på
Kungl. Maj :t att efter prövning av föreliggande omständigheter besluta om
de särskilda övergångsbestämmelser, som i anledning därav kunna erfordras;
kostnaderna för dylika övergångsanordningar böra självfallet bäras av
vederbörande huvudman.
I detta sammanhang må slutligen framhållas, att såsom villkor för huvudmannens
rätt till statsbidrag bör gälla, att denne i förekommande fall
utgiva läraren enligt statliga bestämmelser tillkommande personlig lönefyllnad
men ej lönetillskott därutöver, samt att huvudmannen beträffande lärare,
vilken kvarstår på äldre bestämmelser, underlåter att vidtaga åtgärder för
genomförande av löne- eller pensionsförhöjningar, som ej äro med bindande
verkan tillförsäkrade vederbörande vid tidpunkten för löneregleringen.
Punkterna 5 och 6. Övergångsbestämmelserna under dessa punkter avse
lönegradsplacering in. in. av lärare i manlig och kvinnlig slöjd. I anslutning
till bestämmelserna ha de sakkunniga anfört följande.
Beträffande lärare i manlig slöjd har det uppstått tvekan, i vilka fall de
skola anses ha högre eller lägre kompetens. Svenska facklärarförbundet
har framfört önskemålet att alla slöjdlärare med minst fem års anställning
som slöjdlärare före ikraftträdandet skulle anses ha den högre kompetensen.
De sakkunniga vilja framhålla att de sakkunniga ansett, att den
högre kompetensen endast borde komma i fråga beträffande lärare med en
verkligt gedigen yrkes- och lärarutbildning. Icke minst med tanke på lönegradsplaceringen
i kvinnlig slöjd böra villkoren för högre kompetens ej
ställas för låga. De sakkunniga inse emellertid, att man icke lämpligen av
slöjdlärare^ med mångårig lärartjänstgöring kan uppställa samma formella
krav som å yngre lärare. I samband med reglementets ikraftträdande torde
därför vissa övergångsföreskrifter böra utfärdas. Dessa böra emellertid
gälla endast för lärare med en jämförelsevis långvarig anställningstid. De
sakkunniga förorda att denna tid fastställes till åtta år eller samma tid
som de sakkunniga under punkt 6 förorda för vissa lärarinnor i kvinnlig
slöjd. Vidare bör uppställas krav på att läraren har fullgod yrkesutbildning
i den slöjdart tjänsten avser samt att läraren visat framstående skicklighet
som lärare. Däremot böra för dessa lärare kraven på viss allmänbildning
ådagalagd genom prov, utbildning även i annan slöjdart, kurs i teckning
och genomgång av slöjdkurser in. in. ej upprätthållas. Det bör lämpligen
ankomma på skolöverstyrelsen att pröva behörigheten i dessa fall.
Under punkt 4 ha de sakkunniga föreslagit, att innehavare av »reglerade»
tjänster vid folkskola, fortsättningsskola eller folkhögskola automatiskt
skulle övergå å reglementet som ordinarie, där de ej anmäla, att de ej
önska övergå å reglementet. På grund härav har en omarbetning av de
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
57
föreslagna bestämmelserna om lönegrader för lärarinnor i kvinnlig slöjd
eller vävning utan föreskriven utbildning blivit erforderlig (SOU 1947:15
s. 283, SOU 1949: 50 s. 136 och 258). Ordinarie anställning torde böra förbehållas
innehavare av reglerade tjänster. Med få undantag när torde de
ha en ganska god utbildning i ämnet i fråga.
Beträffande övriga lärare bör prövningen ankomma på skolöverstyrelsen,
och endast extra ordinarie anställning bör kunna komma i fråga. De sakkunniga
ha dessutom ansett sig böra begränsa villkoret beträffande anställningstidens
längd från 10 till 8 år.
Såsom förutsättning för åtnjutande av den i punkt 5 angivna förmånen
fordras enligt sakkunnigförslaget, att läraren under angivna kvalifikationstid
av åtta år innehaft anställning som lärare i manlig slöjd vid i reglementet
avsedda skolor med en tjänstgöring av sammanlagt minst 15 veckotimmar
eller, beträffande anställning vid folkskola, fortsättningsskola eller
folkhögskola, av den omfattning, som före den 1 januari 1950 krävts för
pensionsrätt i statens pensionsanstalt.
Skolöverstyrelsen har ansett lämpligt, att det i punkt 5 uppställda kravet
på tjänstgöring under minst 15 veckotimmar utbytes mot ett krav på
tjänstgöring under visst sammanlagt antal timmar per år.
Svenska facklärarförbundet uttalar, att den, som varit anställd såsom
slöjdlärare i 5 år, under tjänstgöringstiden visat intresse för att fortbilda
sig såsom slöjdlärare och erhållit utbildning, i yrket under så lång tid, som
motsvarar lärlingsutbildning i ett till slöjden anknutet yrke, borde utan
prövning anses ha den högre kompetensen. Vidare borde fast anställd slöjdlärarinna,
som innehade avgångsbetyg från fackligt seminarium, oavsett utbildningstidens
längd placeras i samma lönegrad som lärarinna, vilken
genomgått 2-årigt seminarium, och det motsvarande borde gälla för väviärarinnor;
därjämte borde den under punkt 8 nämnda tiden av 8 år sänkas
till 5 år.
För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag på denna punkt. Den
av skolöverstyrelsen berörda frågan, vilken är av övervägande teknisk natur,
torde emellertid böra upptagas till närmare prövning i samband med
reglementets utfärdande.
Punkterna 7 och 8. Såsom av det föregående framgår, innebär de sakkunnigas
förslag, att för övningslärarna skola tillämpas de bestämmelser i fråga
om löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst in. m., som
innefattas i Saar. Då det vid sådant förhållande ligger nära till hands att
bedöma frågan om nuvarande övningslärares inplacering i löneklass med
utgångspunkt från vad i motsvarande hänseende tillämpats i anslutning till
ikraftträdandet av Saar, må i detta sammanhang erinras om följande.
Vid Saars tillkomst placerades tjänstemännen i löneklass med tillämpning
av två olika principer eller, rättare, enligt den av principerna, som i det särskilda
fallet medförde förmånligaste resultat för tjänstemannen.
Den ena av dessa principer (»omräkningsregeln») innebar i huvudsak,
att tjänstemannen skulle erhålla den löneklassplacering, som kunde beräknas
ha tillkommit honom, om det nya lönesystemet tillämpats under hela
hans tjänstetid. En omräkning av tjänstemännens lönetur skulle alltså ske
53
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
med tillämpning av det nya lönesystemets bestämmelser rörande lönegradernas
konstruktion med avseende å löneklasser (lönerum) och rörande löneklassplacering
och löneklassuppflyttning. Omräkningen skulle däremot i regel
icke grunda sig på de anställningsformer, lönegradsplaceringar och regler
för vikariatslöneförordnande, som nu äro i tillämpning, utan på den anställningsform
etc., som för tjänstemannen verkligen tillämpats under varje
särskild tidsperiod; för att en omräkning skulle kunna genomföras, som
samtidigt grundades på dittills tillämpade lönegradsplaceringar och det nya
lönesystemets lönegradskonstruktion, meddelades föreskrift vilken ny lönegrad
soin skulle anses motsvara viss äldre lönegrad. I några fall skulle emellertid
omräkningen grundas å andra anställningsformer och lönegrader än
som i verkligheten tillämpats. Detta var exempelvis fallet beträffande den
som innehaft furirsbeställning och kom även att gälla beträffande den, som
innehaft anställning, för vilken anställningsform och lönegradsplacering numera
regleras genom 1947 års kungörelse angående reglerad befordringsgång
för viss icke-ordinarie personal.
Den andra av principerna (»översättningsregeln») innebar, att man skulle
bestämma tjänstemannens löneklassplacering med utgångspunkt från den
placering i löneklass (lönerum) han i verkligheten hade närmast före löneregleringens
genomförande. Vissa modifikationer, för vilka här icke torde
behöva redogöras, gällde även i denna huvudregel.
Det må nämnas, att en tillämpning av den förra principen ansågs påkallad
ej endast för bestämmnade av tjänstemannens löneklass (lönerums-) placering
omedelbart efter Saars ikraftträdande. Enligt Saar må i viss omfattning
löneklassplaceringen vid tjänstetillträde bestämmas med hänsyn till en
tjänst, vilken vederbörande innehaft, icke omedelbart före den nya tjänsten
utan tidigare, och omräkningsproceduren medför, att hänsyn även kan tagas
till en tjänst, som vederbörande innehaft och frånträtt före Saars ikraftträdande.
Enligt de sakkunnigas förslag skall löneturen efter övergång till det nya
reglementet bestämmas enligt olika regler, då fråga är om lärare, som omedelbart
före reglementets ikraftträdande inneha ordinarie eller icke-ordinarie
tjänster vid statliga eller högre kommunala skolor, respektive i andra
fall. I den förstnämnda gruppen av fall skall en »översättningsregel» (punkt
7 ) tillämpas, något som icke är möjligt för den sistnämnda gruppen, för vilken
i stället skall ske en retroaktiv tillämpning av det nya avlöningsreglementets
lönetursbestämmelser (punkt 8). Dylik omräkning skall däremot
icke ske för den förstnämnda gruppen.
I anslutning härtill anföra de sakkunniga.
Vid 1947 års allmänna lönereglering beslöts en allmän omprövning av
statstjänstemännens löneklassplaceringar med retroaktiv tillämpning av det
nya lönesystemet, såvida detta medförde en gynnsammare löneklassplacering.
För övningslärarna medför en sådan bestämmelse avsevärda svårigheter
med hänsyn till deras speciella tjänstgöringsförhållanden. I sitt första
förslag till övergångsbestämmelser hade de sakkunniga på grund härav föreslagit
föreskrifter för att för flertalet lärare undvika en sådan omprövning.
För ordinarie och extra ordinarie lärare vid statliga och högre kommunala
skolor bör i varje fall en retroaktiv tillämpning av reglementet kunna undvikas.
Särskilt för de lärare, som övergångsvis erhålla en högre lönegrad än
den i reglementet angivna, är en sådan omprövning knappast motiverad, om
därigenom i något fall en gynnsammare löneklassplacering skulle erhållas.
Kungl. Mnj.ts proposition nr 234.
59
För dessa lärarkategorier förorda de sakkunniga (punkt 7), att löneklassen
bestämmes med utgångspunkt från den löneklass de innehade omedelbart
före reglementets ikraftträdande.
I andra fall (punkt 8) torde det emellertid knappast kunna undvikas, att
löneklassplacering sker med retroaktiv tillämpning av avlöningsreglementet
beträffande all tidigare anställning. I sitt tidigare förslag hade de sakkunniga
förordat speciella bestämmelser för lärare vid folk- och fortsättningsskolan.
Man måste emellertid räkna med att övningslärare i en del fall växlat
anställning mellan dessa och andra skolformer. Med hänsyn härtill ha
de sakkunniga utarbetat generella bestämmelser att gälla för samtliga i reglementet
avsedda övningslärare med förut angivna undantag.
Enligt punkt 8 under c) må även tillgodoräknas anställning som lärare
vid annan än i reglementet avsedd statsunderstödd skola. De sakkunniga
avse härmed i första hand tjänstgöring som lanthushållslärarinna och vid
lärlings- och yrkesskolor.
Statens lönenämnd har anfört följande.
En anledning till att man velat begränsa »omräkningsregelns» tillämpningsområde
torde vara, att det kan väntas möta svårigheter att införskaffa
uppgifter om lärarnas tidigare tjänstgöringsförhållanden. Då emellertid en
omräkning är nödvändig för vissa lärare ligger det nära till hands att den
företages även för de övriga, särskilt som vid 1947 års allmänna lönereglering
alternativa metoder anvisades för löneklassplaceringen efter övergång
till det nya lönesystemet. Med hänsyn till önskvärdheten av att det totala
arbetet med bestämmande av övningslärarnas lönetur vid övergången icke
blir mera omfattande än nödvändigt, vill lönenäinnden dock icke påyrka någon
ändring i vad de sakkunniga härutinnan föreslagit. Lönenäinnden förutsätter
härvid, att några större orättvisor olika övningslärare emellan icke
skola följa av de föreslagna grunderna.
Skolöverstyrelsen har beträffande punkt 8 c) anfört i huvudsak detsamma
som i det föregående angivits beträffande punkt 5.
Svenska facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska gymnastiksällskapet
ha ansett oklart, huruvida i civila icke-ordinariereglementet
avsedda extra lärare vid tillämpning av It § reglementet och punkt 8 övergångsbestämmelserna
få anses ha varit extra ordinarie lärare enligt det nya
lönesystemet och äga tillgodoräkna sig eventuellt intjänta lönerum. Vidare
finge det anses skäligt, att en lärare, som under en följd av år haft exempelvis
10 veckotimmars tjänstgöring — utan att vara ordinarie eller extra ordinarie
— vid övergång till extra ordinarie tjänst med 15 veckotimmar finge tillgodoräkna
sig därigenom förvärvat lönerum.
Vad först angår do sakkunnigas förslag att nuvarande ordinarie och
extra ordinarie lärare vid statliga och högre kommunala skolor skola inplaceras
i löneklass med tillämpning uteslutande av översättningsregeln, är
jag i likhet med lönenäinnden tveksam om lämpligheten härav. På de av
lönenäinnden anförda skälen viil jag emellertid icke påyrka ändring i sakkunnigförslaget.
.lag förutsätter härvid, att Kungl. Maj:t med stöd av det
allmänna bemyndigande att meddela övergångsbestämmelser till reglementet,
som jag i det föregående föreslagit, skall äga att för visst fall eller mera
generellt förordna, att lärare skall erhålla den lönetur som skulle tillkommit
honom, därest omräkning skett.
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
Beträffande punkt 8 innebär sakkunnigförslaget, att omräkningen av
löneturen skall grundas å de lönegrader, som enligt reglementet skulle ha
gällt för respektive anställningar. Vidare meddelas bestämmelser för klarläggande
av vilken anställningsform läraren under olika tidsperioder skall
anses ha innehaft. Jag kan i stort sett tillstyrka det framlagda förslaget
men förutsätter, att det före reglementet skall undergå överarbetning och
att därvid skall, i den mån så finnes påkallat, beaktas vad skolöverstyrelsen
och personalorganisationerna anfört i sina yttranden.
Punkt JO. Enligt förslaget skall lärare vid folkskola eller fortsättningsskola,
som på grund av tidigare gällande bestämmelser ägt uppbära barntillägg,
icke äga bibehålla sådant tillägg efter övergång till reglementet. Annan
lärare skall däremot äga övergångsvis uppbära barntillägg enligt de
före reglementets ikraftträdande gällande grunderna. Beträffande den förra
kategorien lärare ha de sakkunniga framhållit, att de genom löneregleringen
övergå från oreglerad till reglerad avlöning.
Statens lönenämnd har ansett, att barntillägg icke borde efter reglementets
ikraftträdande utgå till någon kategori övningslärare.
Med hänsyn till vad jag i det föregående förordat i fråga om personliga
löneförmåner, anser jag mig kunna biträda de sakkunnigas förslag såtillvida,
att barntillägg bör få utgå till övningslärare vid statliga och högre
kommunala skolor i samma omfattning som till tjänsteman, å vilken Saar
eller Arf erhållit tillämpning. Barntillägget blir i enlighet härmed avvecklat
senast år 1955, varigenom beaktas vissa av riksdagens revisorer i deras
senast avgivna berättelse uttalade önskemål.
I detta sammanhang må slutligen nämnas, att skolöverstyrelsen, Svenska
facklärarförbundet, Musiklärarnas riksförbund och Svenska gymnastiksällskapet
föreslagit, att lärare, vilken nu har förskottslön och i fortsättningen
skulle erhålla lön i efterskott, i samband med övergången berättigas
erhålla s. k. övergångslön. Härvid har erinrats om att i samband med
folkskolans lönereglering 1937 de folk- och småskollärare, som uppburo
förskottslöner, tillerkändes en övergångslön av statsmedel, vilken gjorde
övergången från förskottslön till efterskottslön omärklig för lärarna (kungörelsen
1937:901, punkt 5). Det sålunda framställda förslaget anser jag
mig kunna biträda.
4. Detaljbestämmelserna i avlöningsreglementet för kyrkomusiker.
1 §•
Reglementet skall, såsom i det föregående anförts, äga tillämpning å följande
slag av kyrkomusiker, nämligen organister, biträdande kyrkomusiker,
kantorer och orgelspelare, som avses i kyrkomusikerstadgan. I anslutning
härtill kan förtjäna nämnas, att något ovillkorligt hinder att inrätta även
andra slag av kyrkomusikertjänster icke avsetts skola gälla; för sådana andra
kyrkomusiker bliva emellertid reglementsbestämmelserna icke tillämpliga.
61
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
4 §•
I 12 § Saar och 8 § Arf stadgas, att tjänsteman (lärare) är skyldig att
underkasta sig läkarundersökning enligt vad därom särskilt stadgas. Beträffande
kyrkomusiker ha de sakkunniga intagit ett motsvarande stadgande
i denna paragraf.
Skolöverstyrelsen har anfört, att föreskriften om kyrkomusikers skyldighet
att underkasta sig läkarundersökning närmast vore av stadgekaraktär
och lämpligen borde inarbetas i kyrkomusikerstadgan.
För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag på denna punkt. I och för
sig kunna visserligen skäl anföras för att i avlöningsreglementet endast
medtaga rena avlöningsbestäminelser, men i sådant fall böra lämpligen sådana
bestämmelser om tjänstemännens skyldigheter in. in., som äro av den
här avsedda generella innebörden, inflyta i en författning av mera allmän
natur och icke splittras upp på de särskilda stadgorna och instruktionerna.
Så länge en dylik allmän författning saknas, bör bestämmelsen ifråga meddelas
i avlöningsreglementet på samma sätt som skett för övriga befattningshavare
med statligt reglerade anställnings- samt avlönings- och pensionsförhållanden.
6 §.
Denna paragraf överensstämmer i sak helt med 18 § Saar. Beträffande
1 inom. andra stycket framhålla de sakkunniga, att av detta stadgande jämfört
med vissa bestämmelser, som enligt de sakkunnigas förslag skola inflyta
i kyrkomusikerstadgan, framgår, att förbud genomföres för organist att mottaga
ersättning för tjänstgöring vid sådan förrättning, som åligger organisten
och har avseende å den egna församlingen eller någon dess medlem.
Jag biträder de sakkunnigas förslag härom.
7 §•
Enligt 19 § Saar och tilläggsbestämmelserna till nämnda reglemente gäller
för icke-statliga befattningshavare att, om vederbörande uppbär livränta
enligt olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
på grund av arbete i statlig eller kommunal tjänst, lönen skall
nedsättas med motsvarande belopp, såvida ej Kungl. Maj :t på särskild framställning
annat medgiver. Motsvarande bestämmelse finnes för folkskolans
lärarpersonal meddelad i 12 § 4 inom. Arf. En dylik föreskrift saknas däremot
i förslaget till avlöningsreglemente för kyrkomusiker. Då en bestämmelse av
denna innebörd bör meddelas även för kyrkomusiker, vill jag, med biträdande
av ett av skolöverstyrelsen härom framställt förslag, förorda att reglementsförslaget
kompletteras med en dylik bestämmelse.
8 §■
I 1 mom. av denna paragraf ha de sakkunniga intagit en tabell, angivande
lönegradsplaceringen av organisterna. I anslutning härtill anföra de sakkunniga.
62
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
Lönegradsplaceringen av statliga befattningshavare blir, såvitt gäller
ordinarie och högre extra ordinarie tjänstemän, bekantgjord framför allt
genom att personalförteckningarna för de särskilda verken intagas i statsliggaren.
Lönegradsplaceringen av de lägre extra ordinarie tjänstemännen
framgår, såvitt gäller de mera allmänt förekommande slagen av dylika tjänstemän,
av en författning, som finnes intagen i bihanget till statsliggaren, och
beträffande övriga tjänstemän av särskilda kungl. brev, som återgivas i
statsliggaren under vederbörande verk.
Den av riksdagen beslutade lönegradsplaceringen av organisterna måste
fastställas genom beslut av Kungl. Maj :t. Detta beslut kan expedieras antingen
i form av brev till vederbörande myndigheter — såsom skett beträffande
exempelvis de högre kommunala skolorna, sinnesslöskolorna, hushållningssällskapen
och skogsvårdsstyrelserna — eller genom författning, som
intages i Svensk författningssamling. Med hänsyn till den mycket ringa
grad av allmän kännedom som tillkommer ett kungl. brev till domkapitlen
(vilka väl i detta fall borde vara adressat), anse de sakkunniga att lönegradsplaceringen
bör intagas i en författning. Lämpligaste författningen för detta
ändamål synes utan tvekan vara avlöningsreglementet. De sakkunniga ha
intagit en tabell över lönegradsplaceringarna i förevarande paragraf.
För egen del vill jag icke i och för sig rikta någon erinran mot att lönegraderna
angivas i reglementet. Enligt min mening bör emellertid frågan om
den ordning, i vilken lönegraderna för olika tjänstemän med avlöning enligt
statliga bestämmelser böra bekantgöras, närmare övervägas inom det blivande
civildepartementet.
Beträffande bestämmelsernas sakinnehåll har skolöverstyrelsen uttalat,
att den föreslagna lönegraden för ordinarie och extra ordinarie organister
utan full kompetens syntes väl hög, om man beaktade betydelsen för skolväsendet
av att rekryteringen till musiklärartjänsterna icke försvårades. Jag
biträder emellertid på denna punkt sakkunnigförslaget, vilket, såvitt jag kan
finna, överensstämmer med 1949 års riksdagsbeslut i ämnet och enligt min
uppfattning innefattar en skälig avvägning av löneförmånerna med beaktande
av olikheten i arbetsuppgifter för organister och musiklärare i skolorna.
Paragrafens 3 mom. motsvarar 26 § 1 mom. andra stycket Saar och 13 §
4 mom. Arf.
I 4 och 5 mom. ha intagits vissa särskilda bestämmelser om bestämmandet
av lön. I detta hänseende bilda de ordinarie organisttjänsterna med undantag
av domkyrkoorganisttjänsterna en grupp för sig. De äro alltid förenade
med full tjänstgöring, och vid dem utgår därför alltid den i löneplansförordningen
angivna lönen utan reduktion. Domkyrkoorganisttjänsterna skola
visserligen alltid vara ordinarie, men de äro icke alltid förenade med full
tjänstgöring; vid dessa tjänster liksom vid de icke-ordinarie organisttjänsterna
utgår lönen med belopp, som står i direkt proportion till veckotimtalet.
Övergångsvis kommer det sistnämnda att gälla även beträffande vissa ordinarie
vanliga organister, nämligen dem, vilkas tjänster efter ikraftträdandet
av den nya organisationen bliva extra ordinarie på grund av att
veckotimtalet ej uppgår till 30, men som före ikraftträdandet voro ordinarie
och som därför få behålla ett personligt ordinarieskap.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
63
Enligt 6 mom. skall organist, vars tjänstgöring omfattar mer än 30 veckotimmar,
för den del av tjänstgöringen, som överstiger 30 veckotimmar, uppbära
särskild ersättning i form av arvode. Har organisten fyllnadstjänstgöring,
och motsvarar hans kyrkomusikaliska verksamhet högst 30 veckotimmar,
utgår arvodet med det belopp, som skulle ha utgått om organisten varit
musiklärare vid skolan i motsvarande anställningsform och med en tjänstgöring
per vecka motsvarande den sammanlagda tjänstgöringen å organisttjänsten,
dock att arvodet skall beräknas efter den ortsgrupp, till vilken organistens
stationeringsort är hänförd. I andra fall utgår arvode i enlighet
med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
Såsom av det föregående framgår, innebär de sakkunnigas förslag beträffande
övningslärares s. k. tilläggstimmar i första hand, att ersättning härför
skall utgå i form av arvode efter lägsta löneklassen för extra ordinarie lärare.
De sakkunniga ha dock förklarat sig kunna, ehuru med viss tvekan,
förorda, att ordinarie eller extra ordinarie övningslärare må åtnjuta arvode
för tilläggstimmar efter den löneklass läraren tillhör, dock ej efter högre
löneklass än den näst högsta löneklassen för motsvarande extra ordinarie
lärare. Då extra ordinarie övningslärare i musik skulle placeras i lönegrad
Ce 20 eller, vid folk- eller småskoleseminarium, i lönegrad Ce 23, skulle vid
genomförande av sistnämnda förslag det arvode, om vilket här är fråga,
kunna utgå efter högst 22 respektive 25 löneklassen.
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har,
under erinran att kyrkomusiker skall vara skyldig att utöver full tjänstgöring
— 30 veckotimmar -— åtaga sig ytterligare högst fyra veckotimmar,
hemställt att, då ovillkorlig tjänstgöringsskyldighet härvid ålåge vederbörande,
arvodet skulle få utgå efter vederbörandes för tillfället innehavda
löneklass.
I det föregående har jag avstyrkt bifall till ett motsvarande yrkande, vilket
framställts för övningslärares vidkommande, .lag anser ej heller, att
den av Centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening
gjorda hemställan bör vinna bifall. Såsom ytterligare skäl häremot vill jag
framhålla, dels att det antal veckotimmar organistens kyrkomusikaliska
tjänstgöring skall anses omfatta måste bestämmas uppskattningsvis, dels
att de hållpunkter för denna uppskattning, som 1949 års principbeslut lämnar,
få anses vara förmånliga för befattningshavarna, dels ock att organisten
för sådan fyllnadstjänstgöring i skola, som ifrågakommer inom ramen
för full tjänstgöring, i allmänhet kommer att erhålla högre ersättning än
som skulle tillkommit honom om han varit anställd som övningslärare. Jag
biträder alltså de sakkunnigas förslag i förevarande hänseende. Vad timarvodenas
belopp beträffar, hänvisar jag till vad jag anfört vid behandlingen
av 28 § i de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för övningslärare.
9—12 §§.
De grundläggande bestämmelser om löneklassplacering, som innefattas i
9 §'' 1 och 2 inom., överensstämma i sak helt med dem, som innefattas i 21 §
Saar.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
I 9 § 3 inom., vartill motsvarighet saknas i Saar, ges en föreskrift att beslut
om placering och uppflytlning i löneklass eller lönerum skall meddelas
av vederbörande domkapitel. De sakkunniga ha ansett lämpligast att
lägga ansvaret för dessa beslut på centralorganen i stället för på de löneutbetalande
pastoratskyrkoråden, som eljest synas ha bort ombesörja ifrågavarande
uppgifter. Jag kan biträda de sakkunnigas förslag härom; föreskriften
bör emellertid icke inflyta i reglementet utan i tilläggsbestämmelserna
till detta.
I 10 § föreskrives endast, att 22 och 23 §§ i Saar — d. v. s. de paragrafer
som innehålla de besvärligaste löneklassplaceringsreglerna — skola äga
motsvarande tillämpning beträffande organister. Härom anföra de sakkunniga.
De sakkunniga ha genomgående sökt undvika att förklara bestämmelser i
andra avlöningsreglementen tillämpliga å kyrkomusiker. De bestämmelser,
som böra vara desamma för kyrkomusikerna som för andra tjänstemannagrupper,
ha i stället i sin helhet intagits i det förevarande avlöningsreglenientet.
På nu ifrågavarande punkt föreligger emellertid ett avsteg från angivna
princip, i det här endast givits en hänvisning. Avsteget har ansetts
önskvärt med hänsyn till omfattningen av de ifrågavarande bestämmelserna
i Saar. Det har ansetts möjliggjort därigenom, att ansvaret för all löneklassplacering
förlagts till domkapitlen, vilka redan tillämpa Saar beträffande
sina egna tjänstemän.
Vad de sakkunniga föreslagit i detta avseende föranleder, såsom jag redan
i annat sammanhang angivit, icke erinran från min sida.
Under 11 och 12 §§ innefattar reglementsförslaget bestämmelser motsvarande
dem, som finnas i 24 och 25 §§ Saar. Statskontoret har uttalat, att
det syntes vara tillfyllest med en hänvisning till de bestämmelser i ämnet,
som finnas i Saar. För egen del anser jag emellertid sakkunnigförslaget i
denna del kunna godtagas.
13 §.
I sak överensstämma 1—3 mom. av denna paragraf med 27 § Saar.
4 mom. innehåller vissa specialbestämmelser, till vilka saknas motsvarighet
i Saar. De sakkunniga ha ansett dessa bestämmelser motiverade av
organisttjänsternas säregna karaktär och härom anfört följande.
Den kyrkomusikaliska verksamhet, som utgör huvuddelen av arbetsuppgifterna
å en organisttjänst, har av naturliga skäl sin tyngdpunkt förlagd
till sön- och helgdagar. Ur tjänstledighetssynpunkt äro därför veckans alla
dagar ej likvärdiga. Detta har ingen betydelse vid längre tjänstledigheter
men däremot vid korta sådana. Variationstiden omfattar en vecka. Till de
variationer, som på grund av speciella helgdagar kunna uppkomma mellan
olika veckor, synes någon hänsyn ej kunna eller böra tagas. Däremot framträda
de uppkommande orättvisorna med skärpa, om tjänstledighet omfattar
mindre tid än en vecka. Lärarlönesakkunniga ha ansett sig böra föreslå en
specialbestämmelse för dylikt fall och givit denna bestämmelse den innebörden,
att vid sådan kortare tjänstledighet varje sön- eller helgdag skall i
avdragshänseende motsvara två dagar. Detta betyder, att om i en vecka utan
extra helgdag organisten åtnjuter tjänstledighet under lördag och söndag
65
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
skall han vidkännas avdrag för tre dagar. Åtnjuter lian i samband med
påsken ledighet från och med skärtorsdagen till och med annandag påsk (—
5 dagar), skall han vidkännas avdrag för (1 -f- 2 -f- 1 -f 2 + 2 =) 8 dagar.
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har
ansett bärande skäl för de föreslagna specialbestämmelserna saknas i och
med att veckotimberältning lagts till grund för kyrkomusikernas avlöning.
De olika tjänsteuppgifterna komme i regel att fördelas på olika veckodagar,
varvid det även kunde förekomma att vissa vardagar bleve mer belastade
än sön- och helgdagar. Något liknande stadgande syntes icke gälla för andra
tjänstemannagrupper, för vilka en viss ojämnhet i tjänstgöringen kunde påvisas.
För egen del vill jag till en början framhålla, att den fråga, som de sakkunniga
här behandlat för kyrkomusikernas del, mera generellt uttryckt
avser, om och i vad mån tjänstledighetsavdragen böra avpassas efter den
arbetsprestation, som normalt skulle ha fullgjorts under den tid ledigheten
avser, i stället för efter längden av den tid under vilken tjänstledighet
åtnjutes. Till denna mera generella fråga är jag icke beredd att nu taga
ställning. Jag vill emellertid framhålla, att spörsmålet om en anpassning
efter utebliven arbetsprestation givetvis intimt sammanhänger med spörsmålet,
i vad mån tjänstledighetsavdrag verkställas även för sådana under
ledighetsperioden infallande dagar, under vilka arbete normalt ej skulle
ha fullgjorts. Med hänsyn till det anförda synes det tveksamt, om den av
de sakkunniga förordade regeln bör införas utan att frågan mera ingående
övervägts än som här varit möjligt. Då därtill kommer, att visst fog torde
finnas för det från personalhåll gjorda uttalandet, att organisternas göromål
kunna ha lika stor omfattning å vardagar som å sön- och helgdagar, eller
rentav större omfattning å de förra än å de senare, anser jag tillräckliga
skäl för närvarande saknas att nu införa de av de sakkunniga föreslagna
specialbestämmelserna. Jag har emellertid för avsikt att ägna förevarande
spörsmål fortsatt uppmärksamhet och att, om anledning därtill visar sig
finnas, för Kungl. Maj :t framlägga de förslag i ämnet, som kunna befinnas
motiverade.
14 §.
Beträffande denna paragraf, som innehåller bestämmelser om de fall, då
löneavdrag skola tillämpas m. in., erinrar skolöverstyrelsen, att i de sakkunnigas
förslag till avlöningsreglemente för övningslärare intagits en bestämmelse
enligt vilken med oavkortad lön vid tjänstledighet avses den lön,
som utgår med hänsyn till omfattningen av den med tjänsten förbundna
tjänstgöringen; en motsvarande bestämmelse syntes böra införas även beträffande
organisterna. Jag förordar, att så sker.
Skolöverstyrelsen har vidare förklarat sig utgå från att med uttrycket
»viss uppgift eller befattning enligt kyrkomusikerstadgan» i 14 § I, punkt
5 även avsåges fyllnadstjänstgöring vid skola, och att sålunda lön med
B-avdrag borde kunna erhållas för iakttagelser, studier eller arbete, som
avsåge tjänstgöring som musiklärare. Enligt vad jag inhämtat överens5
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 234.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
stämmer detta med de sakkunnigas uppfattning, och för egen del anser jag
mig kunna dela denna.
15 §.
De i denna paragraf meddelade semesterbestämmelserna överensstämma
sakligt sett med bestämmelserna i 29 § Saar, dock att i förevarande paragraf
även intagits en föreskrift om att organist med fyllnadstjänstgöring må
erhålla semester endast å tid, då vikarie å fyllnadstjänstgöringen icke behöver
förordnas. Ett dylikt tillägg är även enligt min mening erforderligt,
varför jag kan tillstyrka sakkunnigförslaget.
17 §.
De sakkunniga framhålla, att reglerna om ersättning vid vikariat icke
kunnat utformas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i Saar,
framför allt med hänsyn till de stora variationerna i de med organisttjänsterna
förenade arbetsuppgifternas karaktär (kyrkomusikalisk verksamhet
jämte lärartjänstgöring) och omfattning. När det gällde organisttjänst med
fyllnadstjänstgöring, måste ersättningen till och med bliva beroende av
vilken tid på året, vikariatet omfattar. Dessutom måste alldeles särskilda
regler gälla vid kortare vikariat än en vecka.
I reglementsförslaget skiljes mellan tre huvudfall av vikariat, nämligen
dels då förordnande ledigförklarats som vikariatslöneförordnande, dels då
förordnandet att som vikarie uppehålla organisttjänst omfattar högst tre
dagar, dels övriga fall. Bestämmelserna innebära i huvudsak följande.
1. I de fall, då förordnande ledigförklarats som vikariatslöneförordnande,
skall, om den förordnande är behörig att anställas som extra ordinarie
organist, alltefter det han innehar lönegradsplacerad tjänst eller ej tillämpas
vikariatslön eller anställning som extra organist; om den förordnade ej
äger behörighet för anställning som extra ordinarie organist, skall han anställas
mot arvode.
2. Då förordnande att som vikarie uppehålla organisttjänst omfattar
högst sex dagar, skall den förordnade uppbära dagarvode för de i tjänsten
ingående kyrkliga uppgifterna enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser
och i förekommande fall uppbära ersättning för fyllnadstjänstgöring
enligt vad som i övrigt är bestämt rörande timarvode vid skolorna.
3. I övriga fall av vikariat å organisttjänst skall vikarie, om han är ordinarie
eller extra ordinarie organist, åtnjuta avlöningsförmåner i likhet
med innehavare av den uppehållna tjänsten, och eljest, där ej annat följer
av särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser, anställas som extra
eller, vid bristande behörighet därtill, anställas mot arvode enligt bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj :t.
I övrigt innehåller paragrafen särskilda bestämmelser för de fall, där
förordnande å organisttjänst, i vilken ingår fyllnadstjänstgöring, icke omfattar
denna tjänstgöring eller endast en del av densamma eller enbart omfattar
fyllnadstjänstgöring eller del därav, ävensom för de fall, där förord
-
67
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
nande å domkyrkoorganisttjänst icke omfattar de särskilda åliggandena
tör domkyrkoorganist eller enbart omfattar dessa särskilda åligganden.
Med anledning bl. a. av i remissyttrandena framlagda förslag torde vissa
jämkningar av närmast formell natur böra vidtagas i förslaget. I övrigt anser
jag mig kunna biträda de sakkunnigas förslag. Statskontoret har ifrågasatt
om icke fall av den i det föregående under 3 behandlade typen och vid
vilka vederbörande är ordinarie eller extra ordinarie organist med förordnande
som domkyrkoorganist, borde behandlas enligt vikariatsersättningsprinciperna
i Saar; för egen del vill jag emellertid icke ifrågasätta någon
saklig ändring på denna punkt i sakkunnigförslaget.
18 §.
Såsom i annat sammanhang antörts böra de i denna paragraf intagna
materiella bestämmelserna angående ersättning vid resor ersättas med hänvisningar
till särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
21—28 §§.
De sakkunnigas förslag i fråga om sjukvård in. in. innebär, att organisterna
— i likhet med lärarna vid de högre kommunala skolorna, vid sinnesslöskolorna
och vid folkskolan — själva skola bestrida sina kostnader för
läkarvård och läkemedel m. in. intill ett belopp av 100 kronor per år. I
den mån organist skall ersättas för kostnader för läkarvård och läkemedel
m. m., skall sådan ersättning bestridas i samma ordning som gäller i fråga
om hans kontanta löneförmåner.
Jag tillstyrker, att bestämmelserna i ämnet erhålla den innebörd de
sakkunniga angivit.
29 §.
Då begravningshjälpen enligt det statliga lönesystemet numera är 500
kronor, torde detta belopp böra utgå även för organister.
Skolöverstyrelsen har erinrat, att enligt de sakkunnigas förslag till avlöningsreglemente
för övningslärare den förhöjda begravningshjälpen skall
beräknas med hänsyn till löneklasslönen vid full tjänstgöring, även om lärarens
undervisningsskyldighet var av mindre omfattning; detsamma borde
även gälla för organister, och överstyrelsen utginge från att föreskrift härom
intoges i tilläggsbestämmelserna till reglementet.
För egen del har jag, såsom av det föregående framgår, icke ansett mig
böra biträda det av de sakkunniga framlagda förslaget beträffande förhöjd
begravningshjälp efter avliden övningslärare, till den del förslaget skiljer
sig från vad i allmänhet gäller om beräkning av förhöjd begravningshjälp.
Jag anser ej heller, att dylik avvikelse från det allmänna statliga lönesystemet
nu bör införas för organisternas vidkommande.
Emellertid bör, i anslutning till vad skolöverstyrelsen anfört, 1 mom.
andra stycket i denna paragraf erhålla samma utformning som 35 § andra
stycket Arf.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
30 och 31 §§.
Reglementsförslagets 30 § överensstämmer i sak med 50 g Saar. I 2 inom.,
som medger att utbetalning må grundas på preliminär beräkning, ha de
sakkunniga dock vidtagit en ändring. Det har synts de sakkunniga onödigt
att för detta fall, då utbetalningsmyndigheten är pastoratskyrkorådet, vilket
icke utbetalar lön till något större antal befattningshavare, medgiva, att vid
den preliminära beräkningen hänsyn icke alls tages till den löpande kalendermånaden;
därest preliminär beräkning skall komma till användning, måste
den enligt sakkunnigförslaget alltid avse förhållandena intill viss dag i
den löpande kalendermånaden. För egen del anser jag, även om vissa skäl
kunna anföras för de sakkunnigas förslag, icke erforderligt att på denna
punkt införa annan ordning än som gäller för statstjänstemännen; sakkunnigförslaget
bör sålunda på denna punkt jämkas till överensstämmelse
med Saar.
I anslutning till 31 §, vilken saknar motsvarighet i Saar och är föranledd
av vissa för organisttjänsterna speciella förhållanden, anföra de sakkunniga
följande.
I 1 mom. fastslås, att de kontanta löneförmånerna alltid skola i sin helhet
utbetalas av pastoratet, även om fyllnadstjänstgöring ingår i organisttjänsten.
I och för sig kunde detta anses självklart, eftersom fyllnadstjänstgöring
aldrig kan beröva organisttjänsten dess karaktär av en enhetlig kyrkomusikalislc
tjänst. Ett uttryckligt stadgande av angiven innebörd har
dock ansetts lämpligt. Det enda undantag från denna huvudregel, som kan
förekomma, har påpekats i andra stycket av detta moment. Det avser det
fall, då organistjänst med fyllnadstjänstgöring måste uppehållas av vikarie
och därvid särskild vikarie förordnas att uppehålla fyllnadstjänstgöringen
eller del därav. Att i sådant fall denne vikarie skall erhålla sin lön från
skolan framstår såsom helt naturligt och kan kanske knappast sägas vara
ett undantag från den i första stycket av momentet angivna huvudregeln.
Vikarien å enbart fyllnadstjänstgöring är ju närmast att betrakta som lärare
vid skolan och icke vikarie å organisttjänst.
I 2 mom. ges föreskrift om fördelningen mellan församlingen och skolan
av kostnaderna för organist med fyllnadstjänstgöring. Huvudregeln fastslår,
att kostnaderna skola fördelas efter veckotimtalen å de olika slagen
av tjänstgöring. Viss specialbestämmelse meddelas för det fall, att fyllnadstjänstgöringen
fullgöres vid sådan skola, där musiklärartjänsten tillhör en
lägre lönegrad än organisttjänsten. Den i detta moment angivna fördelningsprincipen
gäller dock ej för alla kostnader. Enligt 4 mom. skola nämligen
resekostnads- och traktamentsersättningar, när sådana förekomma,
gäldas av pastoratet, då fråga är om kyrkliga tjänståligganden, och av vederbörande
skola, då fråga är om fyllnadstjänstgöring.
Skolöverstyrelsen har förordat, att bestämmelserna om utbetalning och
fördelning av avlöning utformas på annat sätt än enligt sakkunnigförslaget,
samt härom anfört följande.
Bestämmelserna om utbetalning och fördelning av kontanta löneförmåner
till organist ha utformats i anslutning till motsvarande av de sakkunniga föreslagna
bestämmelser för övningslärare. Som fyllnadstjänstgöring torde
därvid räknas även tjänstgöring utöver sammanlagt 34 veckotimmar. I 31 §
2 mom. regleras fördelning mellan skola och pastorat av samtliga avlönings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
69
förmåner utom resekostnads- och traktamentsersättning. I »samtliga avlöningsförmåner»
torde enligt ordalagen få inräknas ersättning för sjukvård
samt begravningshjälp, vilket dock knappast kan ha varit avsett. För
övningslärare åvila i varje fall kostnaderna för begravningshjälp enbart den
skola, där tjänsten är placerad.
Ordinarie och extra ordinarie organister (Ca, Ce 24) tillhöra regelmässigt
högre lönegrad än musiklärarna med undantag för ordinarie musiklärare
vid folk- och småskoleseminarier. Extra organister samt extra ordinarie
och extra biträdande kyrkomusiker kunna dock tillhöra samma lönegrad
som eller lägre lönegrad än musiklärare. Då fyllnadstjänstgöring i
regel torde fullgöras av ordinarie och extra ordinarie organister måste alltså
vanligen 31 § 2 mom. andra meningen tillämpas vid beräkning av skolans
andel i kostnaderna. Av uttrycket »musiklärartjänsten» i denna mening
framgår icke, om lönegraden för ordinarie eller extra ordinarie musiklärare
avses. Efter vilken löneklass ersättningen skall beräknas framgår
icke heller. Lämpligen bör ersättning utgå efter den löneklass i den lägre
lönegraden, som motsvarar löneklassen i den högre lönegraden.
Uträknandet av skolans andel i kostnaderna för fyllnadstjänstgöring blir
ganska omständligt, då sistnämnda stadgande i regel måste tillämpas. Vid
kostnadsfördelningen skall enligt det föreslagna stadgandet hänsyn även
tagas till timmar utöver 30. Omfattar t. ex. den kyrkliga tjänstgöringen 20
veckotimmar och fyllnadstjänstgöringen 10 veckotimmar, skall skolan svara
för “/» av lönen i regel reducerad med hänsyn till den lägre lönegraden
och pastoratet för återstoden. Enligt kyrkomusikerutredningens förslag
skulle kyrkofonden ersätta pastoratet dess kostnader för fyllnadstjänstgöringen
(SOU 1946:50 s. 44 och 91). Utökas åter fyllnadstjänstgöringen i
nämnda exempel till 17 veckotimmar, torde skolan ha att erlägga 17/37 av lönen,
i förekommande fall reducerad med hänsyn till lägre lönegrad, samt
17/s7 av arvodet för 7 tilläggstim mar, medan pastoratet har att svara för återstoden
av kostnaderna. Då arvodet i regel är lägre än lönen, bli pastoratets
kostnader i det senare fallet lägre än i det förra, oaktat organistens kyrkliga
arbete är detsamma. Skall kyrkofonden ersätta pastoratet merkostnaden
för fyllnadstjänstgöringen, kommer dock denna vinst att tillfalla kyrkofonden.
överstyrelsen ifrågasätter lämpligheten av att kostnaderna för organisters
fyllnadstjänstgöring regleras på samma sätt som för övningslärare. Organisternas
kyrkliga tjänstgöring är nämligen av annan art än deras tjänstgöring
som musiklärare. Endast beträffande lön och i förekommande fall kallortstillägg
är en fördelning nödvändig. Beträffande timarvode, som utgår för
fyllnadstjänstgöring utöver 30 veckotimmar, är det naturligare, att arvodet
utbetalas av vederbörande skola och att skolan ensam svarar för kostnaden
härför. I så fall erhålles en viss parallell till kantorstillägget, som utgår utöver
lön för full tjänstgöring som lärare. Detta arvode utbetalas av pastoratet
och kostnaderna fördelas icke mellan skola och kyrka. Vidare är att
märka, att organists fyllnadstjänstgöring i regel torde omfatta mindre än
15 veckotimmar och att, om särskild musiklärare i stället anställdes, denne
vanligen skulle få timläraranställning. Det synes därför riktigast, alt skolan
ersätter pastoratet kostnaderna för den fyllnadstjänstgöring, för vilken lön
utbetalas, med belopp motsvarande timarvode för detta antal veckotimmar.
För alt förenkla beräkningarna bör timarvodet utgå för hela tjänstgöringstiden
under terminen utom för tid, då organisten vidkännes C-avdrag å lönen.
Beloppet bör däremot ej minskas för tid organisten vidkännes Å- eller
B-avdrag å lönen. På samma sätt bör ersättning utgå för vikarie ä organisttjänsten,
om denne även fullgör fyllnadstjänstgöringen.
70 Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
På grund härav vill överstyrelsen förorda, att 31 § erhåller följande lydelse.
»1 mom. Lön och kallortstillägg å organisttjänst utbetalas i sin helhet av
pastoratet, även om fyllnadstjänstgöring ingår i tjänsten. Uppehåller särskild
vikarie enbart fyllnadstjänstgöringen, skall dock avlöningen åt denne i sin
helhet utbetalas av den skola, där fyllnadstjänstgöringen fullgöres och enligt
de för musiklärare gällande grunderna.
Timarvode för fyllnadstjänstgöring enligt 8 § 6 mom. utbetalas av den
skola, där tjänstgöringen fullgöres.
2 mom. Utbetalar pastorat enligt 1 mom. lön och i förekommande fall kallortstillägg
för fyllnadstjänstgöring, som ingår i organisttjänst, skall den
skola, där fyllnadstjänstgöringen fullgöres, ersätta pastoratet kostnaderna
härför med belopp motsvarande timarvode till musiklärare för det antal
veckotimmar, för vilka lön utgått för fyllnadstjänstgöringen. På samma sätt
ersättas kostnaderna för vikarie å tjänsten. För tid, varunder C-avdrag verkställts
å lönen, skall dock sådan ersättning ej utgå.
Nämnda ersättning skall av skolan utbetalas vid utgången av varje kalenderhalvår.
3 mom. Resekostnads- och traktamentsersättningar gäldas av pastoratet,
då fråga är om kyrkliga tjänståligganden, samt av vederbörande skola, då
fråga är om fyllnadstjänstgöring.»
För egen del anser jag i likhet med skolöverstyrelsen, att timarvode för
fyllnadstjänstgöring enligt 8 § 6 mom. — fyllnadstjänstgöring utöver 30
veckotimmars sammanlagd tjänstgöring — lämpligen bör direkt utbetalas av
den skola, där tjänstgöringen fullgöres. Vidare synas kostnaderna för författning,
sjukvård och begravningshjälp böra helt gäldas av de kyrkliga
kommunerna. Därest fyllnadstjänstgöring ej förekommit, skulle nämligen
dessa förmåner ändock ha utgått med samma belopp eller — beträffande
begravningshjälpen — med i det närmaste lika stort belopp. I övrigt anser
jag däremot tillräckliga skäl saknas för att frångå de sakkunnigas förslag.
Vad beträffar formen för meddelandet av ifrågavarande bestämmelser hänvisar
jag emellertid till vad jag därom anfört i det föregående. Vid bestämmelsernas
definitiva utformning torde lämpligen närmare föreskrift böra
meddelas om den anställningsform och Iöneklass, efter vilken kyrkofondens
ersättning enligt det här i 2 mom. andra meningen införda stadgandet skall
beräknas.
35 §.
Beträffande de sakkunnigas förslag under denna paragraf har skolöverstyrelsen
anmärkt, att kantorstillägget lämpligen bör fastställas till visst belopp
för kalendermånad — ej för år — i anslutning till andra lönebelopp
enligt statens löneplansförordning. Månadsbeloppet för varje veckotimme
borde jämkas till närmaste hela krontal eller, om det slutade på 50 öre, till
närmast högre krontal, och dagbelopp borde, om det icke slutade å femtal
ören, jämkas till närmaste femtal. För egen del förordar jag, att de av
skolöverstyrelsen föreslagna jämkningarna vidtagas, varigenom de av Kungl.
Maj :t fastställda tabellerna över månads- och daglöner inklusive förhöjning
motsvarande rörligt tillägg kunna användas som utgångspunkt för beräkningen.
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
36 §.
1 sitt betänkande i kyrkomusikerfrågan av den 1 mars 1949 uttalade lärarlönesakkunniga
bl. a. följande.
I sitt blivande förslag till avlöningsreglemente för kyrkomusiker ämna de
sakkunniga föreslå föreskriften, att kantor, som förflyttas till annan kantorstjänst,
ej skall erhålla kantorstillägg efter lägre veckotimtal än det han
hade vid förflyttningen. Vid förflyttning till folk- respektive småskollärartjänst
bör kantor äga bibehålla nämnda kantorstillägg ett visst antal år efter
förflyttningen.
De åsyftade bestämmelserna ha intagits i 2 mom. av denna paragraf. Enligt
momentets första stycke skall kantor erhålla kantorstillägg beräknat på
samma veckotimtal, som gällde före förflyttningen, under förutsättning att
han förflyttas till annan kantor stjänst med lägre veckotimtal och att han
icke själv vållat förflyttningen. Andra stycket reglerar den eventuella rätten
till kantorstillägg i fortsättningen för kantor, som utan något sitt förvållande
förflyttas till enbart folk- eller småskollärartjänst. Enligt de sakkunnigas
förslag må det före förflyttningen utgående kantorstillägget bibehållas,
så länge den f. d. kantorn innehar tjänst av samma slag som den,
till vilken han blivit förflyttad, dock högst fem år. Den sistnämnda tidsperiodens
längd har, enligt vad de sakkunniga anföra, avvägts enbart ur
skälighetssynpunkt.
Statens lönenämnd har beträffande föreskriften i 2 mom. andra stycket
uttalat, att vissa betänkligheter otvivelaktigt kunde hysas mot att kantor
skulle få behålla kantorstillägget under tid efter där avsedd förflyttning;
med hänsyn framför allt till att särskild utbildning krävdes för behörighet
till tjänst, som berättigade till kantorstillägg, och till att kantorstjänsterna
vore mycket särpräglade, ville lönenämnden likväl ej framställa erinran mot
den ifrågavarande bestämmelsen.
Skolöverstyrelsen har föreslagit viss omformulering av bestämmelserna i
2 mom.
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna organist- och kantorsförening har
hemställt, att kantorstillägg jämväl i fall, som avses i 2 mom. andra stycket,
finge utgå under återstående tjänstetid.
För egen del har jag, efter vägande mot varandra av de skäl, som tala för
och emot den av de sakkunniga föreslagna anordningen, ansett mig kunna
tillstyrka, att de sakkunnigas förslag genomföres.
I detta sammanhang må nämnas, att den merkostnad, som kan uppkomma
i de fall, då detta stadgande behöver tillämpas, enligt vad som föreslås
i särskild proposition denna dag om finansieringen av kyrkomusikerkostnaderna
skall bestridas från det på riksstaten upptagna förslagsanslaget
till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor.
38 §.
Enligt lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente föreligger den
skillnaden mellan organister och kantorer, alt organist alltid åtnjuter se
-
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
mester å sill tjänst, även om denna är förenad med fyllnadstjänstgöring i
skola, under det att kantor åtnjuter ferier i sin lärar tjänstgöring och i sin
kyrkomusikaliska verksamhet äger erhålla semester. För kantors ferier
gälla bestämmelserna i avlöningsreglementet för folkskolan, medan hans
rätt till semester i den kyrkomusikaliska gärningen i förevarande paragraf
regleras genom bestämmelser, som anknyta till motsvarande bestämmelser
för organist.
40 §.
Vid en omformulering av 18 § i enlighet med det förut anförda bör, på
sätt statens lönenämnd jämväl framhållit, motsvarande ändring vidtagas i
fråga om förevarande paragraf.
45 §.
I enlighet med ett av skolöverstyrelsen framställt förslag böra beträffande
sättet för beräknande av arvode till orgelspelare ■— avrundningsregler m. in.
—- gälla liknande föreskrifter som i fråga om kantorstillägg.
Beträffande tidpunkten för reglementets ikraftträdande hänvisar jag till
vad jag i annat sammanhang därom anfört.
Övergångsbestämmelserna.
De sakkunniga framhålla, att utgångspunkten för de sakkunnigas förslag
till övergångsbestämmelser varit uppfattningen, att de kyrkomusiker,
som övergå på tjänst enligt kyrkomusikerstadgan, automatiskt skola bliva
underkastade avlöningsreglementet, så att å ena sidan den, å vilken stadgan
icke blir tillämplig, icke skall vara underkastad avlöningsreglementet, under
det att å andra sidan var och en, å vilken stadgan blir tillämplig, skall vara
skyldig att underkasta sig avlöningsreglementets bestämmelser. Mot denna
utgångspunkt, till följd av vilken övergångsbestämmelserna till avlöningsreglementet
inskränkas högst betydligt, synes mig icke finnas anledning
till erinran.
Punkt 1. Denna punkt innehåller erforderlig bestämmelse om beräknandet
av lönen för de fall, då en organist övergångsvis blir ordinarie å vad
som eljest skall utgöra extra ordinarie organisttjänst.
Punkt 2. De sakkunniga ha i denna punkt av övergångsbestämmelserna
intagit en bestämmelse om rätt för den, som övergår å ordinarie eller extra
ordinarie organisttjänst eller å extra ordinarie tjänst såsom biträdande kyrkomusiker,
att för löneklassplacering taga i beräkning viss tidigare tjänstgöringstid.
Bestämmelsen har formulerats så, att den skall medgiva nämnda
rätt ej endast åt den, som automatiskt övergår i och med att hans tjänst
ombildas, utan även åt sådan kyrkomusiker, som icke för närvarande är
innehavare av någon tjänst men erhåller en tjänst i samband med reglementets
ikraftträdande. De sakkunniga föreslå i huvudsak, att för löneklassplacering
skall få tagas i beräkning all föregående tjänstgöringstid så
-
73
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
som kyrkomusiker efter avläggandet av vederbörliga examina, dock med
avdrag av två år. Därest kyrkomusiker erhåller dispens från viss eller vissa
examina, skall avdragstiden ökas till sju år.
Statskontoret har uttalat, att enligt ämbetsverkets mening avdragstiden
borde bestämmas till tre i stället för till två år.
Statens lönenämnd har, efter påpekande att de föreslagna reglerna icke
oväsentligt skilde sig från vad som eljest brukade medgivas i fråga om löneklassplacering
vid lönereglering av förut oreglerade personalgrupper, anfört,
att lönenämnden ansåge sig kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag
med hänsyn till de föreliggande särskilda förhållandena — bl. a. den vakantsättning
av alla ledigblivande tjänster, som påbjudits i 1947 års lag om
kyrkomusiker — och till intresset av att reglerna för inplacering i löneklass
i samband med övergången till det nya systemet bleve så enkla som möjiigt
Med
hänsyn till de av statens lönenämnd åberopade skälen anser jag i likhet
med lönenämnden godtagbart, att löneklassplaceringen vid reglementets
ikraftträdande bestämmes på det sätt de sakkunniga föreslagit.
Punkterna 3 och 4. Beträffande de i dessa punkter meddelade bestämmelserna
ha de sakkunniga anfört följande.
Även om organisterna genom föreskriften i punkt 3 i många fall erhålla
en bättre löneklassplacering än eljest skulle ha kunnat ske, förutse lärarlönesakkunniga,
att i ett icke obetydligt antal fall en övergång till det förevarande
avlöningsreglementet kommer att medföra löneminskning. Man kan
enligt de sakkunnigas mening icke rimligen begära, att de nuvarande fast
anställda kyrkomusikerna, som äro lagligen tillförsäkrade sina löneförmåner,
skola vara villiga att vidkännas löneminskning i förevarande sammanhang.
Det torde vara att antaga, att de i sådant fall hellre välja att kvarstå å
nuvarande system. Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid av stort
intresse, att den nya kyrkomusikerorganisationen så snabbt som möjligt kan
genomföras i största möjliga antal distrikt. De sakkunniga föreslå därför,
att personligt lönetillägg må få utgå i sådana fall som de angivna, då annars
löneminskning skulle uppkomma. Bestämmelser om personligt lönetillägg
till ordinarie och extra ordinarie organister ha intagits i tredje punkten av
övergångsbestämmelserna.
Utgångspunkten för de sakkunniga vid utformningen av förslaget om personligt
lönetillägg har varit, att bestämmelserna måste göras lätta ur administrativ
synpunkt. De sakkunniga föreslå, att tillägget i princip bestämmes
till skillnadsbeloppet vid ikraftträdandet av de nya författningarna. Det
sålunda fastställda beloppet skall sedan icke ändras annat än vid inträffande
löneklassuppflyttningar, då tillägget skall minskas med samma belopp,
som vinnes genom löneklassuppflyttningen. Ändrade procenttal för dyrtidstillägg,
kristillägg, rörligt tillägg o. dyl. eller ändringar i lönebestämmelserna
till följd av ökat eller minskat invånarantal i församlingen skola däremot
icke inverka på det personliga lönetillägget.
Genom den nyreglering av kyrkomusikertjänsterna, som nu skall ske,
komma dessa tjänstemän i åtnjutande av betydande sociala förmåner utom
den kontanta lönen. En framträdande plats bland dessa förmåner intager
pensionsrätten. Många kyrkomusiker äro redan nu tillförsäkrade pension.
För dem, som icke nu ha sådan rätt, betyder emellertid nyregleringen eu
icke oväsentlig förmån utöver de kontanta löneförmånerna. Därest en icke
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
pensionsberättigad kyrkomusiker skulle få vidkännas en viss minskning av
de utgående kontanta löneförmånerna och till följd härav enligt vad nyss
sagts böra få uppbära ett personligt lönetillägg, synes det därför berättigat,
att han får betala den nytillkomna pensionsrätten med en viss minskning av
det personliga lönetillägget. Lärarlönesakkunniga föreslå, att i dylikt fall
lönetillägget skall utgå med 75 procent av skillnadsbeloppet.
De skäl, som åberopats för att personligt lönetillägg skall få utgå till organister,
ha också giltighet när det gäller kantorer. De sakkunniga föreslå därför
i punkt 4 rätt till personligt lönetillägg i vissa fall vid övergång till kantorstjänst.
Bestämmelserna äro i sak desamma som beträffande organisterna.
Statskontoret och statens lönenämnd ha framställt invändningar mot de
sakkunnigas förslag, såvitt angår personligt lönetillägg åt den, som saknat
pensionsrätt före övergången till de nya bestämmelserna. Lönenämnden, till
vars uppfattning statskontoret anslutit sig, har uttalat, att det syntes välmotiverat,
att man gjorde ett avdrag, schematiskt motsvarande pensionskostnaden,
men att stadgandet i ämnet lämpligen borde utformas så, att vid
jämförelsen mellan de kontanta löneförmånerna före och efter löneregleringen
de förstnämnda toges i beaktande allenast till förslagsvis 85 procent.
För egen del anser jag, att bestämmelsen bör utformas i enlighet med
de sakkunnigas förslag, dock med de ändringar som myndigheterna angivit.
Enligt andra stycket av 3 punkten övergångsbestämmelserna till reglementsförslaget
skulle vid bestämmandet av det personliga lönetillägget iakttagas,
att den del av lönen efter ikraftträdandet, som belöper på fyllnadstjänstgöringen,
icke skall medräknas. Härom har lönenämnden anfört följande.
Denna bestämmelse kan givetvis väcka betänkligheter. Stadgandet kommer
t. ex. att innebära, att en kyrkomusiker, som f. n. har en kontant årslön
av 10 000 kronor samt är tillförsäkrad pension, och som vid övergången
erhåller en med fyllnadstjänstgöring förenad organisttjänst, å vilken lönen
utgör 12 000 kronor, varav 3 000 kronor belöpa på fyllnadstjänstgöringen
och 9 000 kronor på den kyrkomusikaliska verksamheten, erhåller ett personligt
lönetillägg å 1 000 kronor, trots att hans sammanlagda löneförmåner
öka från 10 000 kronor till 12 000 kronor. Det kan å andra sidan invändas,
att mot den angivna löneökningen svarar en ökad tjänstgöringsskyldighet.
Lönenämnden vill erinra om att såväl de sakkunniga som föredragande
statsrådet i prop. 1949: 199 understrukit lämpligheten av att genom rätt
vittgående övergångsanordningar påskynda en allmän övergång till det nya
systemet. Ett av de viktigaste medlen för att påskynda en allmän övergång
synes vara medgivandet av personliga lönetillägg. Med hänsyn till nämnda
förhållanden vill lönenämnden icke framställa erinran mot den av lärarlönesakkunniga
föreslagna bestämmelsen. Lönenämnden vill påpeka att,
därest även den på fyllnadstjänstgöringen belöpande delen av lönen skulle
medräknas vid bestämmandet av det personliga lönetillägget, särskilda föreskrifter
måste meddelas till förekommande av orättvisor mellan dem, som
få fyllnadstjänstgöring omedelbart vid övergången, och dem som först senare
erhålla sådan tjänstgöring.
På de av lönenämnden anförda skälen anser jag mig kunna biträda sakkunnigförslaget
i denna del.
Iiungl. Maj:ts proposition nr 234.
75
Det i punkt 4 övergångsbestämmelserna förekommande uttrycket »förenad
folkskollärar- och kyrkomusikertjänst» torde i enlighet med ett av
skolöverstyrelsen gjort påpekande böra utbytas mot »enligt § 27 folkskolestadgan
förenad tjänst»; i förenad tjänst kan nämligen ingå småskollärartjänst.
I detta sammanhang må vidare nämnas att Centralstyrelsen för Sveriges
allmänna organist- och kantorsförening uttalat, att det syntes skäligt att
nuvarande ordinarie organist, som överginge på sådan motsvarande befattning
i den nya organisationen, med vilken ej vore förenad fyllnadstjänstgöring,
finge, om han icke avlagt musiklärarexamen men väl innehade högre
organistexamen och högre kantor sexamen eller jämförliga äldre examina enligt
1881 års kungörelse angående villkoren för behörighet till organist- och
kyrkosångarbefattning, under en övergångstid jämställas med fullt kompetent
organist i lönehänseende. För egen del anser jag emellertid tillräcklig
anledning icke finnas att medgiva ett så betydande avsteg från reglementsbestämmelserna.
Däremot anser jag mig kunna biträda ett av nämnda centralstyrelse likaledes
framlagt förslag, att den som under minst fem år innehaft kantorstjänst
och avlagt organistexamen men ej kyrkosångarexamen, genom en
särskild övergångsbestämmelse i avlöningshänseende jämställes med kantor,
vilken avlagt organist- och kantorsexamen.
Punkt 5. Denna punkt innehåller ett stadgande om ett särskilt villkor för
kyrkomusikers övergång å organisttjänst utan ledigförklarande samt om ett
undantag från detta villkor. Förslaget har i denna del icke mött erinran i
remissyttrandena och kan av mig biträdas.
II. Löneförhållandena för ämneslärare vid fortsättnings- och
ersättningsskolor.
Bland de spörsmål, som enligt direktiven för 1941 års lärarlönesakkunnigas
arbete skulle upptagas till bedömande av dessa sakkunniga, ingick även
frågan om anställnings- och avlöningsvillkoren för ämneslärare och övningslärare
vid fortsättnings- och ersättningsskolor. Sedermera överlämnades till
de sakkunniga för att tagas i övervägande vid uppdragets fullgörande en av
Sveriges folkskollärarförbunds styrelse till Kungl. Maj :t ingiven framställning
angående arvode för undervisning i allmänna ämnen i fortsättningsskola.
Rörande anställnings- och avlöningsförhållandena för fortsättningsskolans
övningslärare ha lärarlönesakkunniga framlagt förslag, vilka föranlett
ett principiellt ställningstagande vid 1948 års riksdag och vilkas närmare
detaljer anmälts i det föregående i samband med frågan om löneregleringens
genomförande.
Beträffande löneförmånerna för ämneslärare vid fortsättnings- och ersättningsskolor
ha lärarlönesakkunniga i ett den 25 november 1948 dag
-
76
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
tecknat betänkande (stencilerat) framlagt utredning och förslag. Över detta
betänkande ha, efter remiss, statskontoret, statens lönenämnd och skolöverstyrelsen
ävensom Tjänstemännens centralorganisation yttrat sig.
Innan redogörelse lämnas för innebörden av lärarlönesakkunnigas förslag
och däröver avgivna yttranden synes det lämpligt att beröra skolornas organisation
samt lärarnas hittillsvarande löneförhållanden.
Skolornas organisation.
Fortsättningsskolan erhöll sin nuvarande ställning i skolsystemet genom
1918 års riksdagsbeslut om upprättande av praktiska ungdomsskolor, vilket
medförde att fortsättningsskolans undervisning fick en mera praktisk
läggning samt att skolan gjordes obligatorisk med skyldighet för skoldistrikten
att inrätta och för lärjungarna att besöka densamma. På grundval
av riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 16 september 1918 stadga
tör fortsättningsskolan. Enligt stadgan skulle lärokursen omfatta minst 360
timmar, fördelade på två eller, efter särskilt medgivande, på högst tre årskurser.
För lärjungar, som genomgått mindre folkskola och ej kunde beredas
undervisning vid vanlig fortsättningsskola, skulle mindre fortsättningsskola
anordnas, och lärjungar, som avgått från egentlig folkskola
utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, skulle undervisas antingen i
särskild repetitionsskola eller tillsammans med lärjungarna i folkskolan.
I stadgan ha vidtagits omfattande ändringar, vilka samtliga inneburit en
uppmjukning av de ursprungliga bestämmelserna. Enligt nu gällande bestämmelser
kan egentlig fortsättningsskola anordnas även uteslutande för
lärjungar, som avgått från mindre folkskola, under förutsättning att lärjungarna
sammanföras från två eller flera skolområden. Lärjungar, som
avgått från folkskolan utan att erhålla fullständigt avgångsbetyg, kunna
även hänvisas till fortsättningsskola. Befrielse från skyldigheten att anordna
fortsättningsskola kan erhållas dels av skoldistrikt, som hänvisar de
tortsättningsskolpliktiga barnen till skola i annat distrikt, dels av skoldistrikt,
som anordnat obligatorisk åttonde årsklass, beträffande lärjungar,
vilka med godkänt avgångsbetyg enligt § 47 folkskolestadgan lämnat den
åttonde årsklassen. I skoldistrikt med sjuårig folkskola kan efter vederbörligt
medgivande fortsättningsskolkursen för lärjungar med godkänt avgångsbetyg
från sjunde klassen begränsas till en årskurs, omfattande minst
180 timmar. Enahanda bestämmelser gälla i de fall, då sju- respektive
ättaärig skolplikt införts genom inrättande av högre avdelning. Individuell
befrielse från fortsättningsskolplikt medgives under vissa villkor, som närmare
angivas i stadgans 27 §; föreskrifterna härom torde i praktiken huvudsakligen
tillämpas i fråga om lärjungar, som avgått från folkskolan
enligt § 48 folkskolestadgan.
Fortsättningsskolan anordnas som yrkesbestämd eller allmän. Till dessa
huvudformer kommer ersättningsskolan, omfattande dels mindre fortsättningsskola,
som till sin karaktär är allmän, och dels repetitionsskola, vil
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
77
ken är avsedd för lärjungar med ofullständigt avgångsbetyg från folkskola
och vars syfte är att befästa och fullständiga folkskolans lärokurs.
I den yrkesbestämda fortsättningsskolan äro läroämnena arbetskunskap,
medborgarkunskap och modersmålet. Skolans typ beror av det yrke, kring
vilket undervisningen i arbetskunskap samlar sig; i stadgan nämnas skolor
med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning, skolor med hantverks-
eller industriell undervisning, skolor med handelsundervisning och
skolor med undervisning i husligt arbete (kvinnlig slöjd och hushållsgöromål).
I ämnet arbetskunskap ingår i den mån så är möjligt och lämpligt
praktiskt arbete; vid yrkesbestämd fortsättningsskola i anslutning till hushållsgöromål
förekommer sålunda alltid arbete i skolkök.
I den allmänna fortsättningsskolan äro ämnena medborgarkunskap, modersmålet
och naturkunnighet ävensom, där förhållandena sådant medgiva,
slöjd och trädgårdsskötsel.
I ettårig fortsättningsskola kan efter skolöverstyrelsens bestämmande i
varje särskilt fall antalet ämnen begränsas, en möjlighet som skoldistrikten
i betydande omfattning ha begagnat sig av. I den ettåriga yrkesbestämda
fortsättningsskolan är sålunda ej sällan arbetskunskap enda ämnet.
Där så lämpligen kan ske, skola gymnastikövningar ingå i fortsättningsskolans
undervisning.
Beträffande lärjungeantal m. in. må nämnas följande.
Lärjungeantalet i fortsättningsskolan har minskats betydligt mera än
som beror på nativitetsminskningen; läsåret 1930/31 undervisades ca 75 %
av barnen i fortsättningsskolålder i fortsättningsskola, medan motsvarande
procenttal läsåren 1940/41 och 1946/47 voro omkring 65 respektive 45. Denna
starka nedgång sammanhänger med folkskolans utbyggnad till sju- och
åttaårig skola, varigenom fortsättningsskolan vanligtvis begränsas till att
omfatta endast en årskurs, respektive bortfaller, samt ökad övergång till
högre skolor; nedgången är ännu starkare, sedan ett sjunde skolår införts
i praktiskt taget samtliga de skoldistrikt, som förut haft sexårig folkskola.
Den allmänna typen av fortsättningsskola var vanligast under 1920-talet
och i början av 1930-talet, men därefter har den yrkesbestämda alltmer
dominerat, och läsåret 1946/47 utgjorde lärjungeantalet i denna 70 % av
det totala antalet. Denna dominans har framträtt avsevärt starkare i tätorterna
än på den rena landsbygden, där svårigheterna att differentiera fortsättningsskolan
i praktisk riktning visat sig vara större; särskilt har detta
gällt gossarnas undervisning, övergång från allmän till yrkesbestämd fortsättningsskola
innebär, att ämnet naturkunnighet utbytes mot arbetskunskap,
som blir huvudämne, medan beskärningen av timantalet för de allmänna
ämnena ofta har blivit avsevärt kraftigare än förändringen av skoltypen
i och för sig gjort nödvändig; i den ettåriga fortsättningsskolan ha de
allmänna ämnena cj sällan helt bortfallit, särskilt vid fortsättningsskola
i anslutning till hushållsgöromål men även vid andra typer av yrkesbestämd
fortsättningsskola. Denna tendens torde komma att göra sig ännu mera gällande,
sedan den ettåriga fortsättningsskolan blivit den allmänt förekommande.
Vidare går utvecklingen beträffande ämnet arbetskunskap alldeles
påtagligt mot minskning av den teoretiska undervisningen och motsvarande
ökning av timantalet för praktiskt eller manuellt arbete. Sammanfattningsvis
kan alltså sägas, att fortsättningsskolan i växande omfattning blir yrkesbestämd
med undervisning övervägande eller uteslutande i arbetskun
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
skap och att tyngdpunkten inom detta ämne alltmer förlägges till praktiskt
arbete. Denna utveckling innebär givetvis en fortgående minskning av antalet
lärartimmar i teoretiska ämnen.
Antalet lärjungar i mindre fortsättningsskolor har oavbrutet minskat.
Detta beror dels på att antalet mindre folkskolor avsevärt reducerats under
ifrågavarande period, dels på att från dessa skolor avgångna lärjungar i
ökad omfattning beretts undervisning i allmänna eller yrkesbestämda fortsättningsskolor,
vilket möjliggjorts genom beslut av 1932 års riksdag om
statsbidrag till bestridande av kostnaderna för centralisering av fortsättningsskolväsendet
och om anordnande av egentlig fortsättningsskola även
enbart för lärjungar, som avgått från mindre folkskola.
Av de lärjungar, som avgått från folkskolan enligt § 48 folkskolestadgan,
undervisas ett betydande antal helt eller delvis tillsammans med lärjungarna
i den egentliga fortsättningsskolan. Ett mindre antal äro hänvisade till
folkskola, och övriga undervisas i fristående repetitionsskolor. Då antalet
lärjungar av denna kategori är jämförelsevis ringa, kan sådan skola anordnas
endast i relativt stora skolområden. Barnantalet i repetitionsskolan
sjunker icke genomgående i samma snabba takt som lärjungenumerären i
den egentliga fortsättningsskolan, vilket torde sammanhänga med att repetitionsskolan
icke i samma grad som den egentliga fortsättningsskolan
påverkas av införande av ett sjunde respektive åttonde skolår. I skoldistrikt
med 7-årig folkskola gäller sålunda fortfarande 2-årig fortsättningsskolplikt
för de barn, som enligt § 48 folkskolestadgan avgått från lägre
klass än folkskolans högsta.
Fortsättningsskolan är av allt att döma en skolform under avveckling;
med det allmänna genomförandet av 8-årig folkskola upphör skoldistriktens
skyldighet att anordna fortsatt undervisning, och i 1946 års skolkommissions
förslag till skolväsendets ordnande har fortsättningsskolan ingen
plats. Omorganisationen av vårt skolväsen kräver emellertid en viss övergångstid,
och under denna torde fortsättningsskolan alltjämt ha en uppgift
att fylla.
Hittillsvarande löneförhållanden.
I detta sammanhang är i huvudsak fråga om löneförhållandena för lärare
i ämnena medborgarkunskap, modersmålet, naturkunnighet och trädgårdsskötsel
samt arbetskunskap med uteslutande av slöjd, verkstadsarbete
och hushållsgöromål. Med allmänna ämnen förstås här medborgarkunskap,
modersmålet och naturkunnighet. Undervisning i trädgårdsskötsel
och gymnastik förekommer endast med mycket ringa timtal; där sådan
undervisning förekommer, böra dock dessa ämnen hänföras till allmänna
ämnen.
För dessa lärare gälla föreskrifter om minimiarvoden. Dessa, som i stort
sett även blivit maximiarvoden, framga för olika tidsperioder av sammanställningen
å s. 79.
I anslutning härtill må nämnas följande.
Folkundervisningskommittén utgick i sitt år 1914 avgivna betänkande angående
fortsättningsskolan från att undervisningen i fortsättningsskolan
såsom mera krävande borde arvoderas något högre än undervisningen i folk
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
79
Minimiarvode |
||||||
Undervisning |
V» 1919— |
V 1921— |
1 7 1924-so/e 1933 |
Vt 1933-30/o 1936 |
V» 1936-S0/6 1946 |
Vt 1946— |
Fortsättningsskola : allmänna ämnen...... |
2:50 |
3:- |
2:50 |
2:- |
2:50 |
3: — |
arbetskunskap (utom |
O. o: — |
3:50 |
3: — |
2:50 |
3:- |
3:50 |
Ersättningsskola : |
1: 50 |
1:80 |
1:50 |
1:35 |
1:50 |
2: — |
skolan; slutlönen för ordinarie manlig folkskollärare uppgick år 1914 till
1 350 kronor, vartill kom värdet av naturaförmånerna, vilket uppskattades
till i medeltal 300 kronor, och med 1 000 undervisningstiinmar per läsår
blev alltså ersättningen för timme 1 krona 65 öre för sådan lärare, men ersättningen
för undervisning i fortsättningsskola borde enligt kommitténs
mening icke sättas lägre än 2 kronor för undervisningstimme. Även i det
utlåtande över nämnda betänkande, som dåvarande folkskolöverstyrelsen
avgav år 1916, framhölls, att arbetet i fortsättningsskolan borde avlönas
högre än i folkskolan, överstyrelsen utgick från den av den s. k. lärarlönenämnden
föreslagna lönestaten för folkskolorna och kom till det resultatet,
att timarvodet icke finge understiga 2:25 kronor eller för undervisningen
i arbetskunskap, som krävde officiellt vitsordad kompetens, 2: 75 kronor för
undervisningstimme; ersättningsskolans lärare borde emellertid avlönas
lägre än den egentliga fortsättningsskolans och erhålla ett belopp motsvarande
1 krona 50 öre för undervisningstimme. De särskilda sakkunniga, som
tillkallats år 1916 för att inom ecklesiastik- och finansdepartementen biträda
vid den fortsatta utredningen av bland annat frågan om fortsättningsskolan,
anslöto sig i sitt år 1917 avgivna utlåtande i fråga om lärarnas avlöning
i princip till folkskolöverstyrelsens förslag och ansågo alltså, att
lärararvodena borde bestämmas med hänsyn till de belopp, som koinme
att fastställas för folkskolans lärare. På grund av att lektionerna i fortsättningsskolan
ställde större anspråk på läraren än lektionerna i folkskolan
och med hänsyn till att det för fortsättningsskolans framgång vore av största
vikt att kvalificerade lärarkrafter kunde anskaffas, borde dock skillnaden
i avlöning vara större än överstyrelsen föreslagit. De sakkunniga föreslogo,
att minimiavlöningen skulle sättas till 3 kronor för undervisningstimme i
ämnet arbetskunskap och 2: 50 kronor i övriga ämnen; för lärare i ersättningsskolorna
föreslogs en minimiavlöning av 2 kronor för undervisningstimme.
I proposition till 1918 års riksdag (nr 96) biträddes de sakkunnigas förslag
beträffande den egentliga fortsättningsskolan, men i fråga om lärare
i ersättningsskola föreslogs ett timarvode av 1 krona 50 öre, vilket belopp
ansågs skäligt med hänsyn till att undervisningen i de flesta ersättningsskolor
en längre tid framåt kunde antagas komma att bestridas av lärarinnor
vid mindre folkskolor; såsom ytterligare skäl härför framhölls, att
detta timarvode skulle gälla för undervisning i fortsättningsskola av 1877
års typ efter den löneförbättring som var avsedd att föreslås för lärare vid
sådan skola samt att det icke syntes rimligt att undervisningen i ersättningsskola
med dess starkt begränsade kurser skulle arvoderas högre än undervisning
i eu verklig fortsättningsskola fast av den äldre typen. Vad sålunda
80
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
anförts angående lärarna i ersättningsskola torde endast ha gällt de mindre
fortsättningsskolorna. Riksdagen biföll det i propositionen framställda förslaget,
och på grundval av beslutet utfärdades kungörelse, vilken trädde i
kraft den 1 juli 1919.
Såsom av sammanställningen framgår, ha minimiarvodena upprepade
gånger ändrats, varvid proportionen mellan de olika arvodena i huvudsak
bibehållits.
Vad angår den senast genomförda höjningen, framhöllo 1941 års lärarlönesakkunniga
i en den 11 december 1943 till chefen för finansdepartementet
överlämnad promemoria med förslag till provisorisk reglering av anställnings-
och avlöningsförhållandena för lärarinnor i hushållsgöromål vid
fortsättningsskolan samt provisorisk höjning av arvodet till lärare i manlig
och kvinnlig slöjd vid fortsättningsskolan, att en reglering av avlöningsoch
anställningsförhållandena för samtliga lärargrupper i fortsättningsskolan
vore i hög grad påkallad, men att de sakkunniga —■ med hänsyn till
att 1940 års skolutredning hade frågan om fortsättningsskolans organisation
och därmed sammanhängande spörsmål under behandling och förslag jämväl
rörande lärarnas anställningsförhållanden kunde förväntas bliva framlagt
av utredningen — ansett sig böra begränsa sitt förslag till provisoriska
åtgärder till i promemorian angivna lärarkategorier, vilka voro de i lönehänseende
sämst ställda. I proposition till 1944 års riksdag (nr 90) underströk
departementschefen behovet av en allmän lönereglering för fortsättningsskolans
lärare men ansåg, att en definitiv sådan reglering icke lämpligen
kunde genomföras förrän frågan om fortsättningsskolans organisation
vunnit sin lösning, varför de provisoriska åtgärderna i enlighet med de sakkunnigas
förslag borde omfatta allenast lärarinnorna i hushållsgöromål och
lärarna i manlig och kvinnlig slöjd. Riksdagen anslöt sig till detta förslag
och uttalade samtidigt, att arvodesförmånerna för samtliga fortsättningsskolans
lärare måste betecknas såsom mindre tillfredsställande. I motion vid
1945 års riksdag (II: 390) yrkades, att de av föregående års riksdag beslutade
provisoriska åtgärderna skulle utsträckas till att avse jämväl övriga lärare
vid fortsättningsskolor, som icke uppbure avlöning från annan statlig
eller kommunal tjänst. Riksdagen fann vad i motionen anförts värt beaktande
men ansåg sig icke beredd att utan föregående utredning bifalla motionen.
Det förutsattes emellertid, att Kungl. Maj :t ägnade uppmärksamhet
åt frågan och föranstaltade om en utredning i ämnet.
Kungl. Maj :t uppdrog åt skolöverstyrelsen att verkställa sagda utredning.
Överstyrelsen inkom i samband med sina anslagsäskanden för budgetåret
1946/47 med utredning och förslag i ämnet och anförde därvid bl. a. att arvodena
till lärare vid fortsättnings- och ersättningsskolor i sådana ämnen,
där arvodet ej blivit 1 öremål för provisorisk reglering, måste anses synnerligen
låga i jämförelse med förhållandena på angränsande undervisningsområden.
Arvodet för timlärare i läroämne i folkskola i lägsta ortsgrupp
utgjorde sålunda för det dåvarande omkring 3 kronor 75 öre, och i andra
jämförliga skolformer vore arvodet högre. De dåvarande arvodesförhållandena
för ifrågavarande fortsättningsskollärare borde snarast provisoriskt
förbättras i avvaktan på de förslag, som 1941 års lärarlönesakkunniga förväntades
komma att framlägga. Det hade i åtskilliga fall visat sig svårt att
erhålla för undervisningen kvalificerade lärare. Även ur rekryteringssynpunkt
vore därför eu höjning av arvodet synnerligen behövlig. Arvodesförbättringar
borde genomföras för samtliga lärare av de kategorier, som vore
i fråga, oberoende av om deras tjänstgöring i fortsättningsskolan vore att
betrakta som deras huvudsakliga sysselsättning eller ej.
Kunql. Maj:ts proposition nr 234-
81
I 1946 års statsverksproposition framlades förslag om höjning av arvodena,
för lärare i fortsättningsskolans allmänna ämnen från 2 kronor 50
öre till 3 kronor och i arbetskunskap (utom kvinnlig slöjd och hushållsgöromål)
från 3 kronor till 3 kronor 50 öre samt för lärare i ersättningsskolans
allmänna ämnen från 1 krona och 50 öre till 2 kronor; arvodesförbättringen
skulle gälla för samtliga ifrågavarande lärare, oberoende av om deras
tjänstgöring i nämnda skolor vore att betrakta som deras huvudsakliga
sysselsättning eller ej. Riksdagen beslutade i enlighet med den i propositionen
gjorda hemställan.
1941 års lärarlönesakkunnigas förslag.
Lärarlönesakkunniga ha förordat, att samtliga lärare vid fortsättningsskolan
i här avsedda ämnen betraktas som timlärare. Till motivering härav
ha de sakkunniga anfört följande.
Enligt hos skolöverstyrelsen tillgängliga handlingar och från statens folkskolinspektörer
infordrade uppgifter uppehöllos läsåret 1947/48 i hela riket
för undervisning i allmänna ämnen och arbetskunskap (utom slöjd och hushållsgöromål)
vid fortsättningsskolan sammanlagt endast 14 reglerade tjänster,
varav 12 i ett skoldistrikt. Timtalen för dessa tjänster voro i flera fall
låga. Endast beträffande 2 tjänster var timtalet högre än 1 000. Av övriga
lärare, som nämnda läsår hade full tjänstgöring i fortsättningsskola, voro
12 ordinarie eller extra ordinarie folkskollärare, vilka åtnjöto tjänstledighet
för att uppehålla undervisningen i fortsättningsskolan. Antalet återstående
lärare med mera omfattande undervisning var ringa. Att nu fastställa särskilda
anställnings- och avlöningsföreskrifter för en så liten lärargrupp, som
för övrigt torde komma att oavbrutet minska, synes icke vara motiverat.
De sakkunniga ha härefter ingått på frågan om arvodesbeloppens relativa
storlek för olika i detta sammanhang avsedda lärarkategorier och därvid
förordat, att ett enhetligt timarvode fastställes för undervisning i samtliga
ifrågavarande ämnen vid fortsättningsskola och ersättningsskola. Härom
ha de sakkunniga anfört i huvudsak följande.
Alltsedan den nuvarande fortsättningsskolans tillkomst har minimiarvodet
för undervisning i ersättningsskola varit avsevärt lägre än för motsvarande
undervisning i egentlig fortsättningsskola. Beträffande sistnämnda
skolform har lärare i ämnet arbetskunskap arvoderats högre än lärare i allmänna
ämnen.
Av ersättningsskolans båda former förekommer den mindre fortsättningsskolan
nu i synnerligen ringa omfattning, och om något eller några år
torde den vara helt försvunnen. Även den fristående repetitionsskolan förekommer
i ganska ringa omfattning. Det måste betecknas som oegentligt, att
undervisningen i repetitionsskolan enligt statsbidragsbestämmelserna avlönas
lägre än undervisningen i fortsättningsskolan. För att få lärare till repetitionsskolan
måste skoldistrikten i regel betala samma arvode, som gäller
för fortsättningsskolan, och åsamkas därigenom ursprungligen icke avsedda
utgifter. Det må här nämnas, att avlöningen åt hjälpklasslärare för
undervisningstim me räknat på grund av mindre undervisningsskyldighet
för närvarande är högre än för lärare i normalklass. Detta måste anses innebära,
att undervisningen av de efterblivna barnen i folkskolåldern anses
vara mera krävande för lärarna än undervisningen i övriga klasser. Detsamma
torde vara förhållandet, när barnen kommit upp i fortsättningsskolplik
(>
liihang till riksdagens protokoll 1030. 1 samt. Nr 234.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
tig ålder. Enligt de sakkunnigas bestämda mening bör arvodet för undervisning
i ersättningsskola, varmed här praktiskt taget uteslutande förstås repetitionsskola,
bestämmas till samma belopp som för motsvarande undervisning
i fortsättningsskola. Med hänsyn till ersättningsskolans ringa förekomst
får en dylik arvodeshöjning en relativt obetydlig inverkan i fråga om anslagsbehovet.
Den starka betoningen av fortsättningsskolans betydelse för yrkesutbildningen
gjorde, att ämnet arbetskunskap från början fick en gynnad ställning.
Av lärarna i detta ämne skulle krävas särskild vitsordad kompetens.
Läraren skulle helst vara fackutbildad, och det gällde att bland de praktiska
yrkesutövarna vinna de allra kunnigaste och dugligaste för uppgiften. Dessa
voro väl betalda i sitt vanliga arbete och kunde ej förväntas vilja övertaga
undervisning i fortsättningsskolan, om ersättningen var alltför knapp. När
lärare från skolor för speciell yrkesutbildning anlitades, var det också nödvändigt
att erbjuda ett arvode, som ej understeg, vad dessa lärare eljest
erhöllo. En folkskollärare, som skulle undervisa i arbetskunskap, måste för
att erhålla behörighet genomgå särskilda utbildningskurser, och det ansågs
rättvist, att också han kom i åtnjutande av förhöjt arvode. Det var denna
motivering som låg till grund för 1918 års riksdags beslut om ett tilläggsarvode
för ämnet arbetskunskap. Emellertid kan det nog sägas, att fortsättningsskolan
ur yrkesutbildningssynpunkt ej blivit vad dess upphovsmän
väntat. Detta torde i viss mån bero därpå, att de praktiska yrkesutövarna
icke kommit att göra den insats i fortsättningsskolans arbete, som ursprungligen
avsågs. Det intresse, som folkskolans lärare tidigare visade för utbildning
innebärande behörighet att undervisa i ämnet arbetskunskap, har också
avtagit. Ett tilläggsarvode av den storlek, som kan komma i fråga, torde
icke i och för sig locka till studier för vinnande av sådan behörighet. I många
fall, särskilt på landsbygden, skiljer sig undervisningen i naturkunnighet
ej så mycket till arten utan mera till omfånget från undervisningen i teoretisk
arbetskunskap. Enligt de sakkunnigas mening föreligga, därest en höjning
av arvodena enligt de sakkunnigas förslag genomföres, ej längre några
mera bärande skäl för bibehållande av ett högre arvode för undervisning i
sistnämnda ämne. Ur förenklingssynpunkt vore också ett enhetligt arvode
för fortsättningsskolans samtliga teoretiska ämnen att föredraga. Det kan
också erinras om att i folkskolan sådan undervisning, som kräver särskild
behörighet, t. ex. undervisning i engelska, ej arvoderas högre än annan undervisning.
De sakkunniga ha ansett uppenbart, att behov föreligger av en höjning
av minimiarvodet, och till närmare utveckling härav anfört följande.
Nuvarande avlöningsförhållanden för de lärargrupper, som här avses,
måste betecknas som synnerligen otillfredsställande. Skolöverstyrelsen har
den 24 februari 1948 avgivit yttrande över en av styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund
gjord underdånig framställning med hemställan om åtgärder
för en höjning av arvodena för undervisning i fortsättningsskolans allmänna
ämnen. Framställningen har sedermera jämte överstyrelsens yttrande
överlämnats till de sakkunniga. Den av överstyrelsen verkställda undersökningen
rörande lärarförhållandena vid fortsättningsskolorna inom vissa inspektionsområden
visar, att svårigheter möta för skoldistrikten att erhålla
för undervisningen i fortsättningsskolan lämpliga lärare och att detta väsentligen
beror på de alltför låga arvodena.
Även 1940 års skolutredning har vid behandlingen av fortsättningsskolans
anordning under övergångstiden till 8-årig folkskola beträffande lärarnas
avlöning (SOU 1940: 11) framhållit, att svårigheterna att erhålla lämpliga
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
83
lärare i ej ringa män torde bero på den i förhållande till avlöningen inom
andra skolor och arbetsområden låga ersättningen för undervisningen. Löner
och arvoden för lärare i fortsättningsskolan borde därför sättas i ett rättvist
förhållande till de åt lärare vid jämförliga skolor och utbildningsanstalter
utgående.
Fortsättningsskolan kommer visserligen att successivt avvecklas i samband
med folkskolans fortsatta utbyggnad, men av allt att döma kommer
det att dröja någon tid, innan folkskolan kan helt övertaga dess uppgifter.
Det synes därför angeläget, att fortsättningsskolornas verksamhet under
den övergångstid, dessa skolor måste upprätthållas, icke äventyras på grund
av att kompetenta lärare ej kunna erhållas. Med hänsyn härtill böra åtgärder
vidtagas i syfte att bereda skoldistrikten ökade möjligheter att erhålla
för undervisning i fortsättningsskola väl kvalificerade lärare.
Beträffande timarvodenas belopp må till en början nämnas, att folkskolans
lärare åtnjuta timarvoden, proportionsvis motsvarande lön enligt 17
löneklassen vid tjänstgöring 30 veckotimmar eller 1 050 undervisningstimmar
för år (arvode TC 17 enligt timlärarkungörelsen). Dessa arvoden utgöra
för närvarande, för undervisningstimme räknat, respektive 6: 40, 6: 70,
7: —, 7: 30 och 7: 60 kronor för ortsgrupperna 1—5.
De sakkunniga uttala, att de icke funnit några särskilda skäl föreligga
för en så stor arvodeshöjning, att arvodena för undervisning i fortsättningsskolan
bleve högre än de, som utgå för motsvarande undervisning i folkskolan.
Vid reglering av fortsättningsskollärarnas avlöning har sedan gammalt
den grundsatsen åtminstone teoretiskt accepterats, att ersättning för undervisning
i fortsättningsskolan borde vara något högre än för undervisning i
folkskolan. Som skäl härför har bl. a. anförts, dels att det gällde undervisning
på ett högre åldersstadium, dels att för undervisningen krävdes särskild
behörighet.
Sedan folkskolan blivit genomgående sjuårig och i växande omfattning
åttaårig omfattar fortsättningsskolan i stort sett samma åldersstadium som
folkskolans högre klasser. Prövningen av lärarnas behörighet har också i
den mån den avser undervisning i allmänna ämnen alltmer blivit av rent
formell natur. Varje examinerad folkskollärare anses realiter kompetent att
undervisa i dessa ämnen. För undervisning i arbetskunskap kräves visserligen
särskild behörighet, men de sakkunniga finna dock, som redan framhållits,
övervägande skäl tala för ett enhetligt timarvode för undervisningen
i fortsättnings- och ersättningsskolans samtliga teoretiska ämnen, undervisningen
i arbetskunskap däri inbegripen. Det synes därför icke föreligga
några särskilda skäl för att ersättningen för nämnda undervisning vid genomförandet
av en arvodesförhöjning blir högre än för motsvarande undervisning
i folkskolan.
Emellertid framhålla de sakkunniga, att arvodet för undervisning i fortsättningsskolan
icke borde vara lägre än arvodet för undervisning i folkskolan.
Enligt nu gällande bestämmelser utgjorde förstnämnda arvode endast
omkring hälften av det för undervisning i folkskolan utgående timarvodet,
och när den redan beslutade arvodeshöjningen för bl. a. övningslärarna
i fortsättningsskolan trädde i kraft, koinme timarvodet till dessa lärare
alt utgå med betydligt högre belopp än till ämneslärarna i samma skolform.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
De sakkunniga förorda alltså, att timarvode TC 17 fastställes för samtliga
lärare i allmänna ämnen samt i arbetskunskap (utom verkstadsarbete, slöjd
och hushållsgöromål); timarvodet borde utgå med samma belopp till lärare
i fortsättningsskola och ersättningsskola. Det borde för undvikande av tvekan
föreskrivas, att arvodet skall anses inbegripa semesterersättning.
I övrigt innebär de sakkunnigas förslag, att skoldistrikt skall vara oförhindrat
att utgiva ersättning utöver timarvoden till lärare, för vilken ersättning
bestämts i form av årsavlöning med högre belopp än som motsvarar
utgående timarvoden, samt att detsamma skall gälla för de fall, då ordinarie
eller extra ordinarie lärare i folkskola med tjänstledighet från folkskoletjänsten
förordnas att uppehålla undervisning i fortsättningsskola.
Slutligen ha de sakkunniga ingått på frågan om statsbidrag till lärarlönerna.
Yttrandena.
I samtliga remissyttranden ha de sakkunnigas förslag i arvodesfrågan
tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
Skolöverstyrelsen har hemställt, att de föreslagna arvodena finge utgå
även för fortsättningsskolundervisning för nomadbarn, varom bestämmelser
funnes meddelade i kungl. brev den 7 maj 1943 och den 14 juni 1946.
Föredraganden.
Minimiarvodena för fortsättningsskolans ämneslärare ha, såsom av den
lämnade redogörelsen närmare framgår, ursprungligen avvägts från utgångspunkten,
att de borde medföra en något högre ersättning per undervisningstimme
än som utginge vid undervisning i folkskolan. För folkskolans
lärarpersonal ha lönerna sedermera höjts i olika sammanhang, bl. a.
i anslutning till att det för statstjänstemännen gällande lönesystemet erhållit
tillämpning å berörda personal. Vad angår fortsättningsskolans ämneslärare,
ha deras minimiarvoden icke varit konstruerade på sådant sätt, att
ändringar i folkskollärarlönerna medfört några automatiska konsekvenser
för dem. Arvodesbeloppen ha ändrats vid olika tillfällen, men de ha icke
höjts i tillnärmelsevis samma grad som folkskollärarlönerna. Resultatet har
blivit, att minimiarvodena för undervisning i fortsättningsskolan för närvarande
utgöra endast omkring hälften av det timarvode, som utgår för undervisning
i folkskolan. Då härtill kommer, att de fastställda minimiarvodena
i stort sett kommit att även tillämpas som maximiarvoden, har frågan
om en arvodesreglering kommit att påkalla allt större uppmärksamhet. Till
stöd för att sådan reglering skall ske kunna även åberopas rekryteringsslcäl.
Fortsättningsskolan kommer visserligen att avvecklas i samband med folkskolans
fortsatta utbyggnad, men av allt att döma kommer det att dröja
någon tid, innan folkskolan kan helt övertaga fortsättningsskolans uppgifter,
och under denna tid är det angeläget, att skoldistrikten erhålla för undervisning
i fortsättningsskola väl kvalificerade lärare. Under dessa förhål
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
85
landen synes det naturligt att, då en lönereglering för fortsättningsskolans
övningslärare avses skola genomföras i samband med en allmän lönereglering
för övningslärare, samtidigt upptaga frågan om löneförmånerna för
fortsättningsskolans ämneslärare till förnyat bedömande.
1941 års lärarlönesakkunniga, vilka verkställt utredning i ämnet, ha föreslagit
att ett enhetligt timarvode, överensstämmande med det som tillämpas
för folkskolans timlärare, fastställes att gälla för all i detta sammanhang
avsedd undervisning. Ett och samma arvode skulle sålunda tillämpas för
samtliga lärare i allmänna ämnen samt i arbetskunskap (utom verkstadsarbete,
slöjd och hushållsgöromål), såväl i ersättningsskolan som i fortsättningsskolan
i trängre bemärkelse, och detta enhetliga arvode skulle sammanfalla
med timarvodet vid undervisning i folkskolan. Skoldistrikt skulle
emellertid vara oförhindrat att utgiva ersättning utöver timarvoden till lärare,
för vilken ersättning bestämts i form av årsarvode med högre belopp
än som motsvarar utgående timarvoden, och detsamma skulle gälla beträffande
ordinarie eller extra ordinarie lärare i folkskolan, som med tjänstledighet
från folkskoletjänsten förordnades att meddela undervisning i fortsättningsskola.
För egen del anser jag de sakkunnigas förslag, vilket godtagits i samtliga
remissyttranden, väl avvägt och förordar därför, att förslaget genomföres.
Efter arvodesregleringen böra kommunala lönetillägg icke få beviljas i andra
fall än de sakkunniga angivit. Kungl. Maj :t torde böra för sig utverka riksdagens
bemyndigande att meddela bestämmelser av i huvudsak här angiven
innebörd, att träda i kraft den 1 juli 1950.
Såsom skolöverstyrelsen påpekat förekommer fortsättningsskolundervisning
även för nomadbarn. Även vid denna undervisning torde nyssnämnda
ersättningsgrunder böra erhålla tillämpning.
I det föregående har jag icke ingått på frågan om grunderna för statsbidrag
till avlönande av lärare i fortsättningsskola och ersättningsskola.
Denna fråga har behandlats i den på ecklesiastikdepartementets föredragning
den 3 mars 1950 beslutade propositionen nr 155 angående anslag för
budgetåret 1950/51 till avlöningar vid blind- och dövstumskolorna m. m.,
i vilken även äskats anslag för nästkommande budgetår till bidrag till avlöning
åt lärare i fortsättningsskolor; av propositionen framgår, att merkostnaden
på grund av förevarande arvodesreglering beräknats komma att under
nästa budgetår uppgå till 1 miljon kronor och sedermera bliva lägre
med hänsyn till den pågående minskningen av fortsättningsskolorganisationen.
Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att det i innevarande års
statsverksproposition äskade anslaget till fortsättningsskolundervisning för
nomadbarn, på sätt av statsverkspropositionen framgår, beräknats med hänsynstagande
jämväl till kostnader, som kunde föranledas av arvodesregleringen.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
Hemställan.
De anförda allmänna synpunkterna på frågan om nya avlöningsbestämmelser
för övningslärare och kyrkomusiker ha utmynnat i att Kungl. Maj :t
bör inhämta riksdagens bemyndigande att utfärda avlöningsreglementet
tör övningslärare och avlöningsreglementet för kyrkomusiker i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående förordats, samt att Kungl.
Maj :t därutöver bör, på motsvarande sätt som vid den senast genomförda
allmänna löneregleringen, utverka bemyndiganden att i vissa avseenden
ändra avlöningsreglementena samt att i samband med löneregleringen utfärda
övergångsbestämmelser till dem. Under avsnittet om löneförhållandena
för ämneslärare vid fortsättnings- och ersättningsskolor har förordats,
att Kungl. Maj :t för sig utverkar bemyndigande att med avseende å dessa
lärare meddela bestämmelser av i huvudsak den innebörd där angivits.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t
a) att utfärda avlöningsreglemente för övningslärare och
avlöningsreglemente för kyrkomusiker i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats;
b) att under de förutsättningar och i den omfattning,
som i det föregående förordats, vidtaga ändringar i sålunda
utfärdade reglementen;
c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som i det
föregående förordats, utfärda erforderliga bestämmelser
om övergång till sagda reglementen; samt
d) att med avseende å ämneslärare vid fortsättnings- och
ersättningsskolor meddela bestämmelser av i huvudsak den
innebörd, som i det föregående angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
87
Bilaga 1.
1941 års lärarlönesakkunnigas förslag
till
avlöningsreglemente för övningslärare.
1 avd. Inledande bestämmelser.
1 §•
Tillämpningsområde.
Detta reglemente äger tillämpning å lärare, som avses i stadgan för övningslärare.
För lärare vid fortsättningsskola eller folkhögskola gälla i vissa hänseenden
särskilda bestämmelser, på sätt framgår av 29—38 respektive 39—
46 §§.
2 §.
Skolöverstyrelsen.
Vad i reglementet sägs om skolöverstyrelsen skall beträffande skola under
tillsyn av annan central förvaltningsmyndighet gälla denna.
3 §■
Tilläm pningsf öreskrifter.
Skolöverstyrelsen må meddela närmare föreskrifter och anvisningar om
reglementets tillämpning utöver dem, som meddelas av Kungl. Maj :t. Sådana
föreskrifter och anvisningar av större räckvidd skola anmälas till finansdepartementet
och statens lönenämnd.
4 §.
Stationeringsort. Ortsgrupper.
Med lärares stationeringsort förstås orten för den skola, där lärarens
tjänst är placerad, där ej skolöverstyrelsen annat bestämmer.
Orterna fördelas på ortsgrupper på sätt gäller för andra lärare än övningslärare
vid samma skola.
5 §.
Ordinarie lärares avgångsskyldighet.
Ordinarie lärare är skyldig att avgå från tjänsten under förutsättningar,
som angivas i gällande tjänstepensionsbestämmelser eller som eljest må
gälla på grund av bestämmelser antagna av Kungl. Maj:t och riksdagen.
6 §.
Olycksfallsförsäkringslagen m. m.
Lärare, som avses i detta reglemente, skall i fråga om ersättning enligt
olycksfallsförsäkringslagen eller lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
anses såsom statsanställd, även om han är anställd å icke statlig
tjänst.
88
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
2 avd. Ordinarie och extra ordinarie lärare.
1 kap. Grundläggande bestämmelser om avlöning.
7 §•
Lärares rätt till avlöningsförmåner m. m.
1 mom. Ordinarie och extra ordinarie lärare äga på grund av anställningen
rätt till avlöningsförmåner under förutsättningar och enligt grunder,
som stadgas i detta reglemente och de särskilda bestämmelser, vilka
meddelas med stöd därav eller eljest utfärdas av Kungl. Maj :t, ävensom
pensionsrätt, i den mån så följer av gällande tjänste- och familjepensionsbestämmelser.
2 mom. För med tjänsten förenade arbetsuppgifter må icke utgå gottgörelse
utöver vad i reglementet förutsättes eller eljest medgivits av Kungl.
Maj :t.
3 mom. Förordnas ordinarie lärare att uppehålla annan i detta reglemente
avsedd tjänst, äger skolöverstyrelsen, därest det anses vara i undervisningsväsendets
intresse, bestämma, att han må åtnjuta avlöning, såsom
om han i innehavande ordinarie tjänst vore ordinarie lärare vid den
skola, där han uppehåller tjänsten. Har läraren därvid mindre än full
tjänstgöring, äger dock överstyrelsen bestämma det antal veckotimmar,
efter vilket avlöningen skall beräknas.
Vad ovan sagts skall gälla jämväl i den mån förordnandet avser ferietid.
Därest förordnandet omfattar eller anses omfatta hel termin, skall läraren
avstå från samtliga avlöningsförmåner å den tjänst han frånträder
under hela det kalenderhalvår, varunder terminen infaller.
4 mom. Frånträder ordinarie eller extra ordinarie lärare utövningen
av sin tjänst på grund av att han samtidigt innehar annan anställning med
avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser såsom ordinarie,
extra ordinarie eller extra tjänsteman eller såsom aspirant, skall han, om
ej Kungl. Maj:t annat medgiver, allenast äga åtnjuta med sistnämnda anställning
förenade avlöningsförmåner.
Vad i 3 mom. andra stycket sägs skall därvid äga motsvarande tillämpning.
5 mom. Lärare, som utan något sitt förvållande förflyttas från högre till
lägre ordinarie tjänst, skall i avlöningshänseende behandlas såsom innehavare
av den högre tjänsten.
8 §.
Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.
1 mom. Avlöningsförmåner, som avses i denna avdelning utgöras av:
lön (9—16 §§),
ferier och ferielön (17 §),
särskilda ersättningar och lönetillägg (18—22 §§),
tjänstebostad (23 §),
sjukvård (24 §),
begravningshjälp m. m. (25 §).
2 mom. På beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, skall
bero, om och i vad mån avdrag å lönen skall ske för lärare, som åtnjuter
avlöning i beställning å reservstat vid försvaret eller som av statsmedel äger
uppbära tjänstepension eller årligt understöd. Vad sålunda stadgats äger
icke tillämpning i fråga om reservpension eller däremot svarande engångsbelopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
89
Den, som uppbär sådan förmån, skall anmäla detta till rektor vid statlig
skola eller skolstyrelsen vid annan skola. Genom skrivelse, ingiven till
finansdepartementet, skall rektor respektive skolstyrelsen underställa
Kungl. Maj :ts prövning frågan, om och i vad mån avdrag å lönen skall
ske.
I avbidan på Kungl. Maj :ts beslut må av lönen innehållas beträffande
reservstatsbeställning så stort belopp, att den behållna lönen tillsammans
med avlöningen i reservstatsbeställningen motsvarar summan av den
större förmånen och en tredjedel av den mindre samt beträffande pension
högst det belopp, som motsvarar pensionen.
2 kap. Lönen.
9 §.
Lönegrader. Löneklasser. Lönebelopp.
1 mom. I nedan intagna tabell angivas lönegraderna vid olika skolformer
för ordinarie och extra ordinarie lärare, vilka inneha tjänst i ett övningsämne.
Lönegrad omfattar de löneklasser, som angivas i tabellen.
Ordinarie |
Extra ordinarie |
|||
Tjänst |
löne- grad |
löne- klasser |
löne- grad |
löne- klasser |
I teckning, musik eller gymnastik med lek och idrott..... |
Ca 21 |
21-24 |
Ce 20 |
20-23 |
dock vid högre allmänt läroverk, och högre tekniskt |
Ca 23 |
23—26 |
Ce 20 |
20—23 |
samt vid folkskoleseminarium och småskoleseminarium |
Ca 25 |
25—28 |
Ce 23 |
23—26 |
I hushållsgöromål .................................... |
Ca 18 |
18—21 |
Ce 17 |
17—20 |
dock vid kvinnligt folkskoleseminarium, småskolesemi-narium, kommunal flickskola och statens normalskola |
Ca 20 |
20-23 |
Ce 17 |
17-20 |
samt vid statens skolköksseminarium och hushållsskola |
Ca 25 |
25-28 |
Ce 23 |
23-26 |
I kvinnlig slöjd ...................................... |
Ca 16 |
16-19 |
Ce 15 |
15-18 |
dock vid kommunal flickskola och statens normalskola |
Ca 18 |
18-21 |
Ce 15 |
15-18 |
samt vid kvinnligt folkskoleseminarium, småskolesemi-narium och statens skolköksseminarium och hushålls-skola ............................................ |
Ca 23 |
23-26 |
Ce 21 |
21—24 |
I manlig slöjd, högre kompetens ...................... |
Ca 18 |
18-21 |
Ce 17 |
17-20 |
lägre kompetens ...................... |
Ca 16 |
16—19 |
Ce 15 |
15-18 |
dock vid manligt folkskoleseminarium............... |
Ca 23 |
23—26 |
Ce 21 |
21—24 |
2 mom. Innehar ordinarie eller extra ordinarie lärare tjänst i två övningsåmnen,
och tillhöra motsvarande tjänster i vartdera ämnet samma lönegrad,
skall läraren tillhöra denna lönegrad. Tillhöra tjänsterna olika lönegrader,
skall läraren under de villkor, som angivas i stadgan för övningslärare, tillhöra
den högre lönegraden. Där särskilda skäl föreligga, äger dock skolöverstyrelsen
i sistnämnda fall för extra ordinarie lärare bestämma lägre lönegradsnummer.
3 mom. Lön utgår enligt den löneklass, som framgår av 10—13 §§.
ä mom. Lön utgår efter den ortsgrapp, till vilken lärarens stationeringsort
är hänförd.
Där särskilda skäl därtill föranleda må dock Kungl. Maj :t beträffande viss
lärare eller viss grupp av lärare bestämma, att lönen skall utgå efter annan
ortsgrupp.
5 mom. Vid bestämmande av lön må i tjänst inräknas högst 30 veckotimmar
(full tjänstgöring) eller beträffande icke-ordinarie tjänst i två övnings
-
90
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
ämnen i förekommande fall det lägre timtal, som följer av bestämmelserna
i stadgan för övningslärare angående ämnen i icke-ordinarie tjänst.
6 mom. Lönen för varje löneklass och ortsgrupp framgår av statens löneplansförordning.
I löneplansförordningen angiven lön utgår vid full tjänstgöring. Ordinarie
lärare äger dock rätt till i löneplansförordningen angiven lön, även om tjänstgöring
av denna omfattning icke kan beredas honom, där annat ej framgår
av 7 § 3 mom.
För varje veckotimme, varmed undervisningsskyldigheten för extra ordinarie
lärare understiger 30 veckotimmar, minskas lönen med en trettiondel.
Månadslön, som efter sådan minskning slutar på öretal, jämkas till närmaste
krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmast högre krontal. Daglön,
som efter minskning icke slutar å helt femtal ören jämkas till närmaste
femtal.
7 mom. Ingår fyllnadstjänstgöring i tjänst, skall tjänsten i sin helhet
tillhöra den lönegrad, som gäller för tjänst vid den skola, där tjänsten är
placerad. Lön för fyllnadstjänstgöring utgår efter den ortsgrupp, till vilken
lärarens stationeringsort enligt 4 mom. är hänförd. I tjänsten skall i första
hand inräknas undervisning vid den skola, där tjänsten är placerad.
10 §.
Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering.
1 mom. Vid tillträde av tjänst skola ordinarie och extra ordinarie lärare
placeras i lönegradens lägsta löneklass, i den mån ej annat följer av 11 och
12 §§. För varje tidsperiod, som nedan sägs, uppflyttas han en löneklass inom
lönegraden eller, då han uppnått dennas högsta löneklass, ett lönerum inom
löneklassen, intill dess fjärde lönerummet uppnåtts.
Första tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under
vilket tre år förflutit från tjänstetillträdet. Om från periodens början förekommit
mer än 120 dagar, vilka enligt 2 mom. icke må tillgodoräknas för
löneklassuppflyttning, skall dock perioden utlöpa vid utgången av det kalenderkvartal,
då från periodens början infallit 976 dagar, vilka enligt 2
mom. må tillgodoräknas för sådan uppflyttning.
Följande tidsperioder räknas på motsvarande sätt, varje period från ingången
av det kalenderkvartal, från och med vilket uppflyttning skett.
2 mom. För uppflyttning i löneklass (lönerum) må lärare tillgodoräkna
den tid han innehar vederbörande tjänst utom dagar, då han vidkänts Cavdrag
av annan anledning än
a) tjänstledighet för att innehava eller uppehålla statlig tjänst,
b) tjänstledighet för att innehava eller uppehålla sådan icke statlig anställning,
vid vilken avlöningen utgår enligt av Kungl. Maj :t meddelade avlöningsbestämmelser
eller som tillsättes av eller varå förordnande meddelas
av statlig myndighet eller som av Kungl. Maj :t förklarats skola i förevarande
avseende likställas med anställning hos staten,
c) tjänstledighet för offentligt uppdrag,
d) tjänstledighet för militärtjänst eller,
e) såvitt angår högst 600 dagar av en och samma i 1 mom. avsedd tidsperiod,
tjänstledighet för att fullgöra uppdrag inom personalsammanslutning,
vilken avser att tillvarataga tjänstemännens intressen i tjänsten eller
främja deras yrkesutbildning.
Utan hinder av vad i första stycket sägs, må lärare tillgodoräkna tid, då
han på grund av partiell tjänstledighet vidkänts C-avdrag, därest avdraget
endast avser så stor del av tjänstgöringen, att återstoden motsvarar minst
halv tjänstgöring.
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
91
3 mom. Beslut om placering och uppflyttning i löneklass skall meddelas,
även om läraren icke gjort framställning därom.
Beslut om placering och uppflyttning i löneklass eller lönerum meddelas
av skolöverstyrelsen, där ej överstyrelsen för viss grupp av sådana ärenden
bemyndigat rektor vid statlig skola eller skolstyrelsen vid annan skola att
besluta i detta hänseende.
Vid folkskola beslutar dock skolstyrelsen om placering och uppflyttning
i löneklass och lönerum, sedan statens folkskolinspektör avgivit yttrande.
Sådant yttrande erfordras ej vid placering i lönegradens lägsta löneklass och
icke heller, då skoldistriktet är befriat från inspektion genom statens folkskolinspektör.
Lärare skall efter tillträde av tjänst förete vederbörligen styrkt förteckning
enligt av skolöverstyrelsen fastställt formulär över tidigare innehavda
anställningar, som han önskar åberopa för sin placering i löneklass eller
lönerum.
11 §•
Löneklass placering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst.
Lärare, som tillträder ordinarie eller extra ordinarie anställning och som
tidigare innehaft sådan anställning eller tjänst med lönegradsbeteckningen
Ca, Ce eller Cg enligt av Kungl. Maj :t meddelade avlöningsbestämmelser, placeras
och uppflyttas i löneklass (lönerum) med motsvarande tillämpning
av 22 § statens allmänna avlöningsreglemente och i anslutning därtill utfärdade
tilläggsbestämmelser.
12 §.
Löneklass placering enligt särskilda beslut och bestämmelser.
Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande skolöverstyrelsen
äger, om och i den mån så prövas skäligt, meddela beslut eller utfärda bestämmelser,
varigenom i visst fall eller viss grupp av fall förmånligare placering
eller uppflyttning i löneklass (lönerum) inom lönegraden må erhållas
än som följer av 10 och 11 §§.
13 §.
Lön enligt högre löneklass än den, vari läraren är placerad.
1 mom. För bibehållande av ordinarie eller extra ordinarie lärare vid tjänst
äger Kungl. Maj:t, där läraren är särskilt kvalificerad för tjänsten och det
anses påkallat av undervisningsväsendets intresse, medgiva, att läraren må
åtnjuta lön enligt i löneplanen upptagen högre löneklass, dock högst enligt
den löneklass, vars nummer med två enheter överstiger numret för högsta
löneklassen inom lönegraden. Sådant medgivande innebär icke ändring i lärarens
löneklassplacering.
2 mom. Lärare, som på grund av något sitt förvållande förflyttats från
högre till lägre ordinarie tjänst, äger åtnjuta lön lägst enligt den löneklass
han tillhörde omedelbart före förflyttningen, ändå att han icke är placerad
i sagda löneklass.
14 §.
Tid varunder lön utgår. Löneavdrag.
I mom. Lönen utgår från och med den dag tjänsten tillträdes till och
med den dag tjänsten frånträdes, med iakttagande av 7 och 8 §§.
Lärare är skyldig vidkännas löneavdrag enligt 2 mom. här nedan samt
15—17 §§, i den mån ej annat beslutes med stöd av viss bestämmelse i reg
-
92
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
lementet eller Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, skolöverstyrelsen
med hänsyn till särskilda omständigheter finner skäl att för
visst fall annorlunda bestämma.
2 mom. Löneavdragen äro av tre slag A-, B- och C-avdrag.
A-avdraget framgår av statens löneplansförordning. Är lönen reducerad
enligt 9 § 6 mom., minskas A-avdraget på samma sätt. A-avdrag, som efter
minskning icke slutar å helt femtal ören, jämkas till närmaste femtal.
B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget.
C-avdraget är lika med lönen, i förekommande fall bestämd enligt 9 § 6
mom.
Då tjänstledighet eller annat förhållande, som skall medföra löneavdrag,
omfattar endast viss del av tjänstgöringen (partiell tjänstledighet m. m.)T
tillämpas det avdragsbelopp, som belöper på denna del.
15 §.
Tjänstledighet.
1 mom. Under tjänstledighet äga ordinarie och extra ordinarie lärare åtnjuta
lön under de förutsättningar och i den omfattning, som framgår av
följande tabell samt 2—5 mom., men skola i övrigt vidkännas C-avdrag.
I tabellen under kolumnen Löneförmån avses med år kalenderår beträffande
statligt anställd lärare, arbetsår beträffande lärare anställd vid folkhögskola
och redovisningsår beträffande annan lärare.
Med oavkortad lön avses den lön, som framgår av 9 § 6 mom.
Tjänstledighetsorsak
Löneförmån
1. Offentligt uppdrag.
a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller
kyrkomötet eller att vara riksdagens revisor.
b) Uppdrag, där ersättning ej utgår eller utgår
allenast med visst belopp för sammanträdeseller
förrättningsdag och läraren icke medgivits
rätt till gottgörelse för de avlöningsförmåner
han under ledigheten avstått, i den
mån ej fråga är om uppdrag som avses under
a).
2. Militärtjänst, då krigsavlöningsreglementet är tilllämpligt
å läraren.
Lön med B-avdrag.
Lön med A-avdrag.
Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
3. Militärtjänst, då krigsavlöningsreglementet icke
är tillämpligt å läraren.
a) Värnplikt, som fullgöres det kalenderår läraren
fyller 23 år eller därefter.
b) Frivillig befordrings- eller repetitionskurs eller
med sådan kurs jämställd annan kurs eller
övning, vilken erfordras för vinnande eller bibehållande
av viss tjänstegrad såsom värnpliktigt
befäl.
c) Tjänstgöring, vilken åligger anställningshavare
i reserven, beställningshavare å reservstat
eller övergångsstat samt officer i vägoch
vattenbyggnadskåren, ävensom kaptens-,
fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs
för anställningshavare i reserven.
d) Hemvämsövning eller hemvärnskurs.
e) Sammanträde med hemvärnets representations-
eller verkställande organ.
f) Driftvärnskurs.
Lön med B-avdrag.
Lön med B-avdrag högst 32 dagar av I
ett och samma år.
Lön med B-avdrag.
Lön med B-avdrag högst 14 dagar av
ett och samma år.
Lön med B-avdrag.
Oavkortad lön högst 14 dagar av ett
och samma år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
93
Tjänstledighetsorsak
g) Sammanträde med driftvämets representations-
och verkställande organ.
h) Tjänstgöring vid driftvärnet.
i) Tjänstgöring såsom eller utbildning till lotta.
Löneförmån
Oavkortad lön.
Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
Lön med B-avdrag högst 14 dagar av
ett och samma år.
4. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen
eller av därmed jämförligt allmänt intresse.
Enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser.
5. a) Iakttagelser, studier eller arbete av betydelse
för undervisningsväsendet.
b) Iakttagelser, studier eller arbete av betydelse
för lärarens kompetens för viss uppgift eller
befattning inom den skolform, vid vilken
han är anställd.
Oavkortad lön, därest Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande,
skolöverstyrelsen så förordnar
med hänsyn till att iakttagelserna,
studierna eller arbetet prövas på ett
påtagligt sätt kunna tjäna undervisningsväsendets
intressen.
Lön med B-avdrag sammanlagt högst
360 dagar under loppet av tio på
varandra följande år, dock högst 180
dagar av den tid, under vilken läraren
innehar tjänst inom lönegrad
med ett och samma ordningsnummer,
allt under förutsättning, att
skolöverstyrelsen så förordnar.
6. Sjukdom m. m.
a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, föranledd
av i tjänsten inträffad händelse, som
enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall
i arbete, eller av våld eller misshandel, för
vilken läraren blivit utsatt på grund av tjänsten.
I tjänsten ådragen 1) yrkessjukdom, varom
förmäles i gällande lag om försäkring för vissa
yrkessjukdomar, 2) smittsam sjukdom,
som enligt gällande epidemilag skall anmälas
till vederbörande myndighet, eller 3) sjukdom,
som enligt gällande epizootilag skall
anmälas till vederbörande myndighet.
Med tjänsten skall likställas statlig anställning,
sådan icke-statlig anställning, vid vilken
avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser, samt uppdrag för
statens räkning.
b) Sjukdom i andra fält än under a) avses eller
tvångsvis anordnad läkarundersökning.
c) Svag hälsas vårdande, då behovet av ledighet
härför är behörigen styrkt.
7. Havandeskap eller barnsbörd.
8. Tjänstgöringsförbud till förekommande av smittas
spridning.
9. Flyttning, för vilken ersättning för flyttningskostnad
utgår av statsmedel.
10. Uppdrag inom sädan personalsammanslutning,
som avser alt tillvarataga lärarnas intressen i tjänsten
eller främja deras yrkesutbildning.
11. Enskild angelägenhet av vikt.
Oavkortad lön.
Lön med A-avdrag.
Lön med B-avdrag.
Lön med A-avdrag högst 120 dagar,
dock ej för tid efter 120:e dagen från
förlossningen.
Oavkortad lön.
Oavkortad lön högst 3 dagar.
Lön med B-avdrag högst 15 dagar av
ett och samma år.
Lön med B-avdrag högst 15 dagar av
ett och samma år.
94
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
2 mom. Har i 1 mom. föreskrivits, att vid tjänstledighet viss lön må åtnjutas
ett begränsat antal dagar, skall nämnda antal icke vara större vid
partiell än vid hel tjänstledighet.
3 mom. Äro perioder av tjänstledighet allenast åtskilda av en eller flera
tjänstefria dagar, skall vid avlöningsreglementets tillämpning endera ledighetsperioden
anses omfatta jämväl den eller de mellanliggande dagarna, i
den mån ej skolöverstyrelsen av särskilda skäl annorlunda förordnar.
4 mom. Det ankommer på rektor vid statlig skola och skolstyrelsen vid
annan skola att bestämma lärares lön under tjänstledighet, i den mån ej
annat framgår av 1 mom. eller skolöverstyrelsen annorlunda föreskriver.
5 mom. Begär lärare partiell tjänstledighet, äger skolan, om detta påkallas
för undervisningens behöriga uppehållande och framställningen vidhålles,
bevilja honom hel tjänstledighet eller partiell tjänstledighet i större omfattning,
än han begärt.
16 §.
Lön under tjänstgöringshinder m. m.
I de fall, som avses i efterföljande tabell, skall med lärares lön förfaras
på sätt i tabellen angives.
Tjänstgöringshinder m. m. |
Åtgärd med lönen |
1. Undervisningen inställes på grund av smittsam |
Oavkortad lön. |
2. Undervisningen inställes, inskränkes eller av-kortas på grund av krig, krigsfara eller därmed |
Oavkortad lön, där ej Kungl Maj:t • |
3. Läraren är avstängd från tjänstgöring, enär han |
Lön utgår i enlighet med av Kungl. |
4. Läraren är avstängd från tjänstgöring av annan |
C-avdrag, där ej skolöverstyrelsen el-ler beträffande lärare vid folkskola |
5. Läraren avhåller sig från tjänstgöring utan att |
C-avdrag. |
3 kap. Ferier. Ferielön.
17 §.
1 mom. Ordinarie och extra ordinarie lärare äga åtnjuta ferier.
2 mom. Ordinarie och extra ordinarie lärare skola under ferietid åtnjuta
oavkortad lön, där ej annat framgår av 7, 8 och 16 §§ eller av 3 eller 4 mom.
här nedan eller av vad eljest särskilt stadgas.
3 mom. Har lärare under två terminer i följd innehaft anställning inom
det statliga eller statsunderstödda undervisningsväsendet och därunder åt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
95
njutit tjänstledighet av anledning, som avses i 15 § under punkterna 6 b) eller
c), 10 eller 11 eller vidkänts C-avdrag å lönen under sammanlagt så lång
tid, att återstående terminstiden ej uppgår till 60 dagar, skall han under
närmast därpå följande ferier vidkännas A-avdrag. Vid tillämpning härav
skall läraren anses hava bestritt sin egen tjänst under tid, då han bestritt
statlig tjänst eller lärartjänst eller skolledarbefattning inom det statsunderstödda
kommunala undervisningsväsendet eller fullgjort offentligt uppdrag,
uppdrag för statens räkning eller militärtjänst.
4 mom. Har lärare under anställning inom det statliga eller statsunderstödda
undervisningsväsendet under en termin eller under två terminer i
följd sammanlagt mer än 120 dagar vidkänts C-avdrag å lönen, skall han
under ferier närmast efter ledigheten — utöver i förekommande fall A-avdrag
— vidkännas avdrag å lönen i den omfattning, skolöverstyrelsen bestämmer.
Det åligger rektor att påkalla skolöverstyrelsens beslut i fall, som avses
i första stycket.
4 kap. Särskilda ersättningar och lönetillägg.
18 §.
Gottgörelse för tilläggstimmar.
1 mom. Ordinarie och extra ordinarie lärare, som fullgöra undervisning
utöver den, som vid bestämmande av lönen enligt 9 § 5 mom. inräknas i
tjänsten, skall för sådana tilläggstimmar åtnjuta ersättning såsom timlärare.
2 mom. För tilläggstimmar i samband med fyllnadstjänstgöring skall utgå
det timarvode, som gäller för ämnet vid den skola, där undervisningen fullgöres,
dock efter den ortsgrupp, till vilken lärarens stationeringsort är hän
-
Fri kost.
Lärare i hushållsgöromål äger åtnjuta fri kost i samband med de praktiska
övningarna i ämnet.
20 §.
Kallortstillägg.
1 mom. Till ordinarie och extra ordinarie lärare stationerade å sådan ort
inom rikets nordliga delar, där vistelsen på grund av klimatiska förhållanden
och levnadsbetingelserna i övrigt kan anses medföra avsevärda olägenheter
i fysiologiskt hänseende, utgår kallortstillägg för olika kallortsklasser
med följande belopp för år räknat, nämligen
Kallortsklass I II III IV V VI
Kallortstillägg, kronor......... 96 156 240 360 540 720
För extra ordinarie lärare med mindre än full tjänstgöring minskas dock
kallortstillägget med yso för varje veckotimme, varmed tjänstgöringsskyldigheten
understiger 30 veckotimmar. Kallortstillägget skall avstås eller
minskas på nyss angivet sätt, i den mån ordinarie eller extra ordinarie lärare
vidkännes C-avdrag å lönen.
2 mom. Beträffande de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa
orters fördelning å olika kallortsklasser skall för övningslärare gälla, vad
som föreskrives för andra lärare vid samma skola.
96
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
21 §.
Resekostnads- och traktamentsersättning.
Medför fyllnadstjänstgöring kostnader för resor, skola dessa ersättas av
statsmedel med skäligt belopp. Resa med järnväg ersättes därvid efter klass
III.
Dagtraktamente utgår icke. Där det skulle medföra större olägenhet för
läraren att resa till eller från stationeringsorten samma dag som han har
fyllnadstjänstgöring å annan ort, och läraren därför övernattar utom stationeringsorten,
må traktamente utgå med åtta kronor för natt.
Ersättningen utgår i efterskott för varje termin eller läsår.
Ersättningens belopp bestämmes av skolöverstyrelsen eller, efter överstyrelsens
bemyndigande, av rektor vid statlig skola eller skolstyrelsen vid annan
skola. För lärare anställd vid folkskola bestämmes dock ersättningens
belopp av skolstyrelsen för nämnda skola efter hörande av statens folkskolinspektör.
I andra än ovan angivna fall utgår resekostnads- och traktamentsersättning,
i den mån Kungl. Maj :t så beslutar.
22 §.
Ersättning för flyttningskostnader.
I fråga om rätt till ersättning för flyttningskostnader skola bestämmelserna
för andra lärare än övningslärare vid samma skola äga motsvarande
tillämpning.
5 kap. TJänstebostad.
23 §.
Beträffande tjänstebostad skola bestämmelserna för andra lärare än övningslärare
vid samma skola äga motsvarande tillämpning.
6 kap. Sjukvård.
24 §.
Ordinarie och extra ordinarie lärare skola erhålla sjukvård eller sjukvårdsersättning
enligt de grunder, som gälla för andra lärare vid den skola,
där de äro anställda.
Beträffande lärare anställd vid högre kommunal skola, folkskola eller
folkhögskola skall dock iakttagas, att de i fråga om ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagen
och lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar
äro att anse såsom statsanställda.
7 kap. Begravningshjälp m. m.
25 §.
1 mom. Avlider ordinarie eller extra ordinarie lärare, skall till hans dödsbo
såsom begravningshjälp utbetalas 500 kronor. Efterlämnar läraren anhöriga,
vilka äro berättigade till familjepension, som utgår på grund av
tjänsten, skall dock, där lärarens månadslön överstiger familjepensionen
för månad, begravningshjälpen förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden.
För beräkning av sagda förhöjning skola läggas till grund förhållandena
under den månad, då dödsfallet inträffat.
I begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av
97
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
olycksfall i arbete eller yrkessjukdom enligt allmän lag eller särskild författning
utgående begravningshjälpen anses inbegripen.
2 mom. Vid bestämmande av förhöjd begravningshjälp skall i förekommande
fall iakttagas
a) att månadslönen skall beräknas efter full tjänstgöring, även om lärarens
undervisningsskyldighet var av mindre omfattning,
b) att med familjepension avses jämväl på grund av tjänsten utgående
familjepension från enskild pensionsinrättning,
c) att å pensionen utgående tilläggsförmåner skola anses utgöra del av
familj epensionen,
d) att i fall, där familjepensionen utgår först från och med månaden
näst efter den, under vilken läraren avlidit, hänsyn skall tagas endast till
så stor del av familj epensionen för månad jämte tilläggsförmåner, som belöper
på tiden från och med ingången av månaden näst efter dödsfallet till
och med den dag, då en månad förflutit efter lärarens frånfälle; dock att
där med ingången av nämnda månad ändring skett i de förhållanden, som
varit rådande den månad då dödsfallet inträffade, förhållandena under
sistnämnda månad skola vid beräkning av pensionsförmånen anses alltjämt
hava varit rådande.
3 mom. Avlider lärare under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,
må utöver begravningshjälp av statsmedel bestridas kostnaderna för
transport av den avlidne till stationeringsorten eller till annan ort, i sistnämnda
fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport
till stationeringsorten.
8 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta avlöningsförmåner.
26 §.
1 mom. Lön och kallortstillägg'' beräknas varje kalendermånad för sig på
sätt i detta moment sägs, där ej annat framgår av 3 mom. eller av särskilt
beslut av Kungl. Maj :t.
Vid beräkning av lön skall månadslön tillämpas, såframt icke daglön påkallas
till följd av att lönen avser allenast en del av månaden eller för olika
delar av månaden skall beräknas enligt olika löneklasser eller ortsgrupper
eller eljest enligt olika grunder eller skall utbetalas från olika tjänsteställen.
Beträffande C-avdrag skall vad ovan sagts om lön äga motsvarande tilllämpning.
Kallortstillägg anses belöpa med lika stort belopp å varje kalendermånad
och månadsbelopp med lika stor del å varje dag under månaden. I övrigt
skall vad ovan sagts om lön äga motsvarande tillämpning.
2 mom. Om annan jämkningsföreskrift ej gäller, skall vad av månadseller
dagbelopp överskjuter helt öretal bortfalla.
3 mom. Utbetalning av i 1 mom. avsett belopp må grundas på preliminär
beräkning, vid vilken hänsyn icke tages till tjänstgöringsförhållandena under
den löpande kalendermånaden, eller hänsyn allenast tages till tjänstgöringsförhållandena
intill viss dag i månaden. Om efter dylik beräkning utbetalat
belopp understiger eller överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning
av 1 mom., skall skillnaden vid nästföljande utbetalningstillfälle i
förstnämnda fall utbetalas till läraren och i sistnämnda fall avdragas från
det belopp, som då eljest skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som
grundar sig på preliminär beräkning, överstiger det, som skolat utgå vid
tillämpning av 1 inom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven
ordning, skall läraren vara skyldig återbetala detsamma inom tid och
i den ordning, som skolan bestämmer.
7 Pihang till riksdagens protokoll 19ö0. 1 sand. .Yr 234.
98
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
4 mom. Utbetalning av för viss kalendermånad beräknat belopp, till den
del detsamma icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, sker tidigast
den 25 dagen och senast den sista helgfria dagen i månaden. Om beloppet
tillställes läraren genom postverket eller genom insättning i bank,
skall det utanordnas i så god tid, att det kan beräknas vara för läraren tillgängligt
senast den sista helgfria dagen i månaden.
Då lärarens anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads
utgång, skall, oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen ske
i samband med anställningens upphörande.
Utbetalning verkställes av den skola, där tjänsten är placerad, där ej annat
framgår av 27 § eller skolöverstyrelsen annorlunda bestämmer.
5 mom. Utbetalning må kunna ske vid tidigare tidpunkt än i 4 mom.
sägs
a) i samband med övergång från anställning, i vilken de kontanta löneförmånerna
uppburits för kortare tid än månad, till i detta reglemente avsedd
lönegradsplacerad tjänst samt
b) undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och tillfällig
hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter
är av behovet synnerligen påkallad.
Utbetalning må avse högst det belopp, som kunnat utgå, om anställningen
upphört vid utbetalningstillfället.
6 mom. Annan i reglementet avsedd löneförmån än som avses i 1 mom. utbetalas,
i den mån ej Kungl. Maj :t därom förordnat, i den ordning vederbörande
myndighet synes lämpligast.
9 kap. Särskilda bestämmelser om utbetalning av löneförmåner och fördelning
av kostnaderna för fyllnadstjänstgöring.
27 §.
1 mom. Ingår i tjänst fyllnadstjänstgöring vid annan skola än fortsättningsskola
eller folkhögskola, utbetalas lön, kallortstillägg och ersättning
för tilläggstimmar i sin helhet av den skola, där tjänsten är placerad.
På samma sätt utbetalas avlöning till vikarie å tjänsten.
2 mom. Är tjänsten placerad vid statlig skola och fyllnadstjänstgöring
förlagd till annan statlig skola, skola kostnaderna enligt 1 mom. helt belasta
förstnämnda skola.
I andra fall fördelas kostnaderna enligt 1 mom. mellan skolorna i förhållande
till timtalen vid varje skola. Har fyllnadstjänstgöring fullgjorts vid
icke statlig skola, där motsvarande tjänster tillhöra en lägre lönegrad eller
timarvode utgår efter en lägre löneklass, skall dock denna skola icke ersätta
mer än som skulle belöpa på skolan efter en omräkning av kostnaderna efter
den lägre lönegraden för tjänsten och den lägre löneklassen för timarvodet.
Vid sådan omräkning skall ortsgruppen bibehållas och läraren anses tillhöra
löneklass med samma ordningsnummer i den lägre lönegraden som i
den högre.
3 mom. Skola, där fyllnadstjänstgöring ägt rum, skall efter rekvisition av
den skola, där tjänsten är placerad, erlägga sin del av kostnaderna enligt
2 mom. andra stycket efter utgången av varje redovisningsår.
4 mom. Ingår i tjänst fyllnadstjänstgöring vid fortsättningsskola eller
folkhögskola, skall vardera skolan till läraren utbetala lön, kallortstillägg
och arvode för tilläggstimmar enligt de för vardera skolan gällande grunderna,
dock enligt den lönegrad tjänsten tillhör samt efter den ortsgrupp
och kallortsklass, som gäller för lärarens stationeringsort.
Utbetalar fortsättningsskolan eller folkhögskolan till följd härav lön efter
högre lönegrad än den för skolan gällande, skall den skola, där tjänsten är
Kungi. Maj:ts proposition nr 234.
99
placerad, vid redovisningsårets slut, på rekvisition av fortsättningsskolan
respektive folkhögskolan, ersätta denna skola skillnaden enligt de grunder
för omräkning, som angivas i 2 mom. andra stycket.
3 avd. Timlärare. Pensionsavgångna lärare.
28 §.
Till timlärare och pensionsavgångna lärare utgår arvode med belopp och
enligt grunder, som Kung]. Maj :t bestämmer.
4 avd. Fortsättningsskolan.
29 §.
Reglementets tillämpning vid fortsättningsskolan.
Reglementets bestämmelser om övningslärare vid folkskolan skola äga
motsvarande tillämpning på övningslärare vid fortsättningsskolan, där ej
nedan annat stadgas.
30 §.
Lönen.
1 mom. För ordinarie och extra ordinarie lärare vid fortsättningsskolan
må vid bestämmande av lönen i tjänsten inräknas högst 30 undervisningstimmar
i veckan och sammanlagt högst 1 080 timmar under ett redovisningsår
eller, om anställning för extra ordinarie lärare omfattar endast ett kalenderhalvår
av ett redovisningsår, högst 540 timmar. Beträffande tjänst i
två övningsämnen skall dock vad i stadgan för övningslärare sägs äga motsvarande
tillämpning.
2 mom. I tjänst inräknas undervisningstimme, som läraren fullgjort, samt
varje i arbetsordningen upptagen undervisningstimme, som på grund av ändringar
i skolans arbete ersatts med studieutflykt, skrivning eller annan dylik
verksamhet, oavsett om läraren därunder tjänstgjort eller icke. Lön utgår
sålunda icke för i arbetsordningen upptagna timmar, som infalla under lov
och helgdagar.
3 mom. Till ordinarie lärare vid fortsättningsskola utgår lön för varje
kalendermanad av anställningstiden med belopp, som framgår av statens
löneplansförordning. Ordinarie lärare äger uppbära i löneplansförordningen
angiven lön, även om full tjänstgöring icke kan beredas honom.
4 mom. Till extra ordinarie lärare vid fortsättningsskolan utgår lön för
undervisningstimme med 1/90 av månadslönen enligt den löneklass och
ortsgrupp i statens löneplansförordning, som läraren tillhör. Lönen för undervisningstimme
jämkas till närmaste hela med 5 delbara öretal. Lönen utbetalas
för det antal undervisningstimmar, som under månaden ingått i anställningen.
31 §.
Löneklassuppflyttning.
Utan hinder av vad i 10 § sägs skall för ordinarie och extra ordinarie
lärare anställda vid fortsättningsskolan gälla följande.
a) I 10 § 1 mom. avsedd tidsperiod utlöper med utgången av det kalenderhalvår,
under vilket villkoren för löneklassuppflyttning uppfyllts.
b) För uppflyttning i löneklass tillgodoräknas av anställningstid vid
fortsättningsskolan endast kalenderhalvår, varunder läraren tillgodoräknar
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
minst 270 undervisningstimmar på sätt under c) sägs. Sådant halvår tillgodoräknas
med det antal dagar halvåret omfattar.
c) Varje i 30 § 2 mom. avsedd undervisningstimme tillgodoräknas enligt
b) utom timmar, för vilka läraren vidkänts C-avdrag av annan anledning än
enligt 10 § 2 mom. a)—d). Fyllnadstjänstgöring vid annan skolform må
på motsvarande sätt inräknas i nämnda timtal.
32 §.
T jänstledighetsavdrag.
1 mom. Vid fortsättningsskola skall A-avdrag för varje undervisningstimme
utgöra 1/3 av A-avdraget för dag enligt statens löneplansförordning
jämkat till närmaste hela öretal.
B-avdraget är dubbelt så stort som nämnda A-avdrag.
C-avdraget skall för varje undervisningstimme utgöra 1/90 av månadslönen
i den löneklass och ortsgrupp, efter vilka läraren uppbär lön, jämkat
till närmaste hela med fem delbara öretal, samt beträffande kallortstillägg
den del därav, som belöper på varje undervisningstimme.
Där C-avdrag för ordinarie lärare under en månad skulle bliva större än
månadslönen, skall återstående C-avdrag, där så ske kan, verkställas på
därpå utgående månadslöner samma redovisningsår. Läraren är ej skyldig
att av denna anledning återbetala redan uppburen lön.
2 mom. Där i 15 § 1 mom. stadgas, att löneförmån skall utgå visst antal
dagar, skall för lärare vid fortsättningsskola löneförmånen utgå för det tredubbla
antalet undervisningstimmar.
33 §.
Ferier. Ferielön.
Vad i 17 § sägs om ferier och ferielön skall ej gälla i fråga om tjänstgöring
vid fortsättningsskola.
34 §.
Tilläggstimmar.
Tilläggstimmar vid fortsättningsskolan skola anses infalla sist under veckan
eller redovisningsåret eller, om anställningen avser endast ett kalenderhalvår
av ett redovisningsår, sist under kalenderhalvåret.
35 §.
Kallortstillägg.
Till ordinarie lärare vid fortsättningsskolan utgår kallortstillägg enligt
20 §.
Till extra ordinarie lärare vid fortsättningsskolan utgår kallortstillägg med
följande belopp för undervisningstimme, som i lönehänseende må inräknas i
tjänsten enligt 30 § 2 mom.
Kallortsklass I II Hl IV V '' I
Kallortstillägg, ören................ 10 15 25 35 50 65
36 §.
Bostadsförmån.
Lärare i manlig och kvinnlig slöjd samt hushållsgöromål, som tjänstgör vid
fortsättningsskolan å annan ort än bostadsorten, äger under pågående kurs
rätt till fri bostad jämte bränsle. Bostaden skall vara försedd med erforderliga
möbler och anordningar för matlagning. Där läraren så påfordrar,
skall dock i stället utgå ersättning härför med minst 2 kronor om dagen.
101
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
Ordinarie och extra ordinarie lärare skola dock icke äga rätt till nämnda
förmån å stationeringsorten annat än efter medgivande av statens folkskolinspektör.
Bostadsförmån eller ersättning därför tillhandahålles av det skoldistrikt,
där tjänstgöringen äger rum.
37 §.
Ersättning för timlärares resor.
För timlärares resor i samband med tillträdande och avslutande av tjänstgöring
vid fortsättningsskolan utgår ersättning av statsmedel enligt klass
III C allmänna resereglementet, i den omfattning nedan angives.
Ersättning utgår för resor från bostadsorten till kursort, mellan kursorter
och från kursort till bostadsort.
Äro kostnaderna för resan mindre än fem kronor och uppgår resetiden
till mindre än 3 timmar, utgår icke någon ersättning. Högst 35 kronor må
utgå för en resa.
Ersättning utgår icke, om den med anställningen förenade tjänstgöringen
omfattar mera än 240 undervisningstimmar.
38 §.
Utbetalning av avlöning vid fyllnadstjänstgöring och fördelning av kostnaderna.
1 mom. Ingår i tjänst vid fortsättningsskolan fyllnadstjänstgöring vid fortsättningsskolan
i annat skoldistrikt, skall det distrikt, där tjänsten är placerad,
rekvirera statsbidrag till lön, kallortstillägg och tilläggstimmar.
De kostnader å tjänsten, som ej täckas av statsbidrag, fördelas mellan
skoldistrikten i förhållande till timtalen i varje distrikt.
2 mom. Ingår i tjänst vid fortsättningsskolan fyllnadstjänstgöring vid
skola av annan skolform, skall vad i 27 § 4 mom. sägs om utbetalning av
avlöning in. m. äga motsvarande tillämpning.
5 avd. Folkhögskolan.
39 §.
Lönegrader. Löneklasser. Lönebelopp.
1 mom. I nedan intagna tabell angivas lönegraderna vid folkhögskolor för
ordinarie och extra ordinarie lärare, vilka inneha tjänst i ett övningsämne.
Lönegrad omfattar de löneklasser, som angivas i tabellen.
Tjänst |
Ordinarie |
Extra ordinarie |
||
lönegrad |
löneklasser |
lönegrad |
löneklasser |
|
I teckning, musik eller gymnastik med lek och |
Ca 23 |
23-26 |
Ce 22 |
22—25 |
idrott...................................... |
Ca 21 |
21-24 |
Ce 20 |
20—23 |
I Imshdllsgöromäl ............................ |
Ca 20 |
20—23 |
Ce 19 |
19—22 |
I kvinnlig slöjd eller vävning.................. |
Ca 18 |
18—21 |
Ce 17 |
17-20 |
I manlig slöjd: högre kompetens............... |
Ca 18 |
18-21 |
Ce 17 |
17-20 |
lägre » ............... |
Ca 16 |
16-19 |
Ce 15 |
15—18 |
Kungl. Maj :t bestämmer, om tjänst i teckning, musik eller gymnastik med
lek och idrott skall tillhöra lönegrad Ca 23 eller Ca 21. Extra ordinarie lärare
i nämnda ämnen må icke hänföras till lönegrad Ce 22 annat än efter medgivande
av skolöverstyrelsen.
102
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
2 mom. Innehar ordinarie eller extra ordinarie lärare tjänst i två eller
flera övningsämnen, och tillhöra motsvarande tjänster i ett vart av ämnena
samma lönegrad, skall läraren tillhöra denna lönegrad. Tillhöra tjänsterna
olika lönegrader, skall läraren under de villkor, som angivas i stadgan för
övningslärare, tillhöra den högsta lönegraden. Där särskilda skäl föreligga,
äger dock skolöverstyrelsen i sistnämnda fall för extra ordinarie lärare bestämma
lägre lönegradsnummer.
3 mom. För ordinarie och extra ordinarie lärare vid folkhögskola må vid
bestämmande av lönen inräknas högst 30 undervisningstimmar i veckan och
sammanlagt högst 960 timmar för arbetsår eller 480 timmar för halvt
arbetsår. Beträffande tjänst, vari ingå två eller flera övningsämnen, skall
dock vad i stadgan för övningslärare sägs äga motsvarande tillämpning.
4 mom. I tjänst inräknas undervisningstimme, som läraren fullgjort, samt
varje i arbetsordningen upptagen undervisningstimme, som på grund av
ändringar i skolans arbete ersatts med studieutflykt, skrivning eller annan
dylik verksamhet, oavsett om läraren därunder tjänstgjort eller icke. Lön
utgår sålunda icke för i arbetsordningen upptagna timmar, som infalla under
lov och helgdagar.
40 §.
Löneklassuppflyttning.
Utan hinder av vad i 10 § sägs skall för ordinarie och extra ordinarie lärare
anställda vid folkhögskola gälla följande.
a) I 10 § 1 mom. avsedd tidsperiod utlöper med utgången av det arbetsår
eller halva arbetsår, under vilket villkoren för löneklassuppflyttning uppfyllts.
b) För uppflyttning i löneklass tillgodoräknas av anställningstid vid
folkhögskola endast halvt arbetsår, varunder läraren tillgodoräknar minst
240 undervisningstimmar på sätt under c) sägs. Sådant halvår tillgodoräknas
med det antal dagar halvåret omfattar.
c) Varje i 39 § 4 mom. avsedd undervisningstimme tillgodoräknas enligt
b) utom timmar, för vilka läraren vidkänts C-avdrag av annan anledning
än enligt 10 § 2 mom. a)—d). Fyllnadstjänstgöring vid annan skolform må
på motsvarande sätt inräknas i nämnda timtal.
41 §.
Tjänstledighetsavdrag.
1 mom. Vid folkhögskola skall A-avdrag för varje undervisningstimme
utgöra Va av A-avdraget för dag enligt statens löneplansförordning jämkat
till närmaste hela öretal.
B-avdraget är dubbelt så stort som nämnda A-avdrag.
C-avdraget skall för varje undervisningstimme utgöra V» av månadslönen
i den löneklass och ortsgrupp, efter vilka läraren uppbär lön, jämkat till
närmaste hela med fem delbara öretal, samt beträffande kallortstillägg den
del därav, som belöper på varje undervisningstimme.
2 mom. Där i 15 § 1 mom. stadgas, att löneförmån skall utgå visst antal
dagar, skall för lärare vid folkhögskola löneförmånen utgå för det tredubbla
antalet undervisningstimmar.
42 §.
Ferier. Ferielön.
Vad i 17 § sägs om ferier och ferielön skall ej gälla i fråga om tjänstgöring
vid folkhögskola.
Kungl. Maj ds proposition nr 234.
103
43 §.
T illäggs timmar.
Tilläggstimmar vid folkhögskola skola anses infalla sist under veckan eller
arbetsåret eller, om anställningen avser endast ett halvt arbetsår, sist under
denna tid.
44 §.
Kallortstillägg.
Till ordinarie och extra ordinarie lärare vid folkhögskola utgår kallortstillägg
med följande belopp för undervisningstimme, som enligt 39 § 4 mom.
må inräknas i tjänsten.
Kallortsklass I II III IV V VI
Kallortstillägg, ören................ 10 15 25 40 55 75
45 §.
Utbetalning av avlöning.
Till ordinarie och extra ordinarie lärare vid folkhögskola utgår lön för
undervisningstimme med V*> av månadslönen enligt den löneklass och ortsgrupp
i statens löneplansförordning, som läraren tillhör. Lönen för undervisningstimme
jämkas till närmaste hela med 5 delbara öretal. Lönen utbetalas
för det antal undervisningstimmar, som under kalendermånaden ingått
i anställningen.
Ordinarie lärare är dock berättigad till lön för 480 timmar för arbetsår,
även om undervisning av denna omfattning icke kan beredas honom.
46 §.
Utbetalning av avlöning vid fgllnadstjänstgöring och fördelning av kostnaderna.
Ingår i tjänst vid folkhögskola fyllnadstjänstgöring vid annan skola, skall
vad i 27 § 4 mom. sägs om utbetalning av avlöning in. m. äga motsvarande
tillämpning.
6 avd. Lärares skyldighet att underkasta sig ändring i avlönings
bestämmelserna.
47 §.
1 mom. Ordinarie och extra ordinarie lärare äro pliktiga att underkasta
sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser rörande de
förmåner och ersättningar in. in., om vilka fönmäles i nedan angivna delar
av reglementet:
10 och 11 §§ om placering och uppflyttning i löneklass och lönerum,
15 § 1 mom. punkt 3 om tjänstledighet för militärtjänst, då krigsavlöningsreglementet
icke är tillämpligt å läraren,
15 § 1 mom. punkt 6 om tjänstledighet för sjukdom m. in., i den mån
ändrade bestämmelser påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,
17 § om ferier och ferielön, såvitt angår tid, då krigsavlöningsreglementet
är tillämpligt å läraren,
18, 19 och 21-—23 §§ om särskilda ersättningar och lönetillägg,
24 § om sjukvård och sjukvårdsersättning,
31 § om löneklassuppflyttning vid fortsättningsskolan,
104 Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
36 och 37 §§ om bostadsförmån och ersättning för timlärares resor vid
fortsättningsskolan,
40 § om löneklassuppflyttning vid folkhögskola.
Detta reglemente träder i kraft den
Från och med nämnda dag skall vad i tidigare av Kungi. Maj :t utfärdad
författning eller föreskrift finnes stridande mot reglementet upphöra att
gälla, såvitt angår lärare, å vilken reglementet erhåller tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
1. Innehar lärare vid reglementets ikraftträdande ordinarie tjänst vid
statlig eller högre kommunal skola och blir reglementet tillämpligt å tjänsten,
skall tjänsten från och med ikraftträdandet anses såsom ordinarie enligt
reglementets bestämmelser och läraren såsom innehavare därav, där
han icke inom två månader efter ikraftträdandet till skolöverstyrelsen inkommer
med anmälan, att han ej önskar övergå å reglementet.
Kan tjänsten ej förenas med full tjänstgöring, minskas dock lönen för
varje veckotimme, som undervisningsskyldigheten är mindre än 30 veckotimmar,
å tjänst vid statlig skola med 3 procent och å tjänst vid högre kommunal
skola med en trettiondel.
2. Har lärare omedelbart före reglementets ikraftträdande vid statlig
skola innehaft extra ordinarie tjänst, varå reglementet blir tillämpligt, äger
han under tre år därefter kvarstå såsom extra ordinarie å tjänsten, även
om timtalet icke uppgår till 15 veckotimmar.
Lönen skall i så fall minskas med 1/x> för varje veckotimme, som undervisningsskyldigheten
är mindre än 30 veckotimmar.
3. Innehar lärare omedelbart före reglementets ikraftträdande ordinarie
eller extra ordinarie tjänst vid statlig eller högre kommunal skola i lönegrad,
som angives i följande uppställning, och övergår han vid ikraftträdandet
i innehavande tjänst å reglementet, skall han tillhöra den lönegrad,
som framgår av uppställningen, där han ej enligt reglementet skall tillhöra
en högre lönegrad.
Tjänst |
Lönegrad |
|||
ordinarie |
extra ordinarie |
|||
före |
efter |
före |
efter |
|
reglementets ikraftträdande |
||||
I teckning, musik och gymnastik med lek och idrott.............................. I hushålisgöromål........................ I kvinnlig slöjd.......................... I manlig slöjd............................ |
20, A 20 |
Ca 23 Ca 20 |
18, Eo 18 |
Ce 22 Ce 19 Ce 19 Ce 19 |
Sådan lärare äger bibehålla ovan angivet lönegradsnummer, om han vid
eller efter reglementets ikraftträdande utan avbrott i anställning övergår
från sin ordinarie tjänst eller extra ordinarie anställning till annan i reglementet
avsedd ordinarie tjänst respektive extra ordinarie anställning, där
han ej enligt reglementet skall hänföras till högre lönegrad.
4. Innehar lärare vid reglementets ikraftträdande tjänst vid folkskola,
fortsättningsskola eller folkhögskola, vilken enligt före den 1 januari 1050
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
105
gällande bestämmelser var förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt
och blir reglementet tillämpligt å tjänsten, skall tjänsten från och med
ikraftträdandet anses såsom ordinarie enligt reglementets bestämmelser
och läraren såsom innehavare därav, där han icke inom två månader efter
ikraftträdandet till statens folkskolinspektör eller beträffande lärare vid
folkhögskola till skolöverstyrelsen inkommer med anmälan, att han ej önskar
övergå å reglementet. Statens folkskolinspektör skall inom tre månader
efter ikraftträdandet till skolöverstyrelsen översända sålunda inkomna anmälningar.
Kan tjänsten ej förenas med full tjänstgöring, minskas dock lönen å tjänst
vid folkskolan med en trettiondel för varje veckotimme, som undervisningsskyldigheten
är mindre än 30 veckotimmar, å tjänst vid fortsättningsskolan
med Vi»» för varje undervisningstimme, som undervisningsskyldigheten
är mindre än 1080 timmar för redovisningsår och å tjänst vid folkhögskola
med 1/pao för varje undervisningstimme, som undervisningsskyldigheten är
mindre än 960 timmar för arbetsår.
5. Lärare i manlig slöjd, som enligt skolöverstyrelsens prövning har
fullgod yrkesutbildning i den slöjdart tjänsten avser och visat framstående
skicklighet som lärare, skall, där ej annat framgår av punkt 3, hänföras till
den för högre kompetens gällande lönegraden, om han under sammanlagt
minst åtta år före reglementets ikraftträdande innehaft anställning som lärare
i manlig slöjd vid i reglementet avsedda skolor med en tjänstgöring av
sammanlagt minst 15 veckotimmar eller beträffande anställning vid folkskola,
fortsättningsskola eller folkhögskola av den omfattning, som före
den 1 januari 1950 krävts för pensionsrätt i statens pensionsanstalt.
6. I punkt 4 avsedd lärare i kvinnlig slöjd vid folkskola eller fortsättningsskola
eller i kvinnlig slöjd eller vävning vid folkhögskola, vilken icke
har den utbildning, som enligt stadgan för övningslärare kräves för ordinarie
anställning, skall hänföras till lönegrad Ca 13 beträffande tjänst vid
folkskola eller fortsättningsskola och till lönegrad Ca 14 beträffande tjänst
vid folkhögskola.
Har lärare i kvinnlig slöjd vid folkskola eller fortsättningsskola eller i
kvinnlig slöjd eller vävning vid folkhögskola, då reglementet träder i kraft,
fastare anställning vid skolan, oaktat den ej före den 1 januari 1950 varit
förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, och har hon innehaft
sådan anställning sammanlagt minst 8 år, må hon efter skolöverstyrelsens
medgivande kunna erhålla extra ordinarie anställning vid samma skola,
även om hon icke har den utbildning, som enligt stadgan för övningslärare
kräves för sådan anställning. Sådan lärare skall tillhöra lönegrad Ce 12 beträffande
anställning vid folkskola eller fortsättningsskola och lönegrad
Ce 13 beträffande anställning vid folkhögskola.
7. Innehar lärare omedelbart före reglementets ikraftträdande ordinarie
eller extra ordinarie övningslärartjänst vid statlig eller högre kommunal
skola, och övergår han vid ikraftträdandet till ordinarie eller extra ordinarie
anställning, som avses i reglementet, skall han placeras i löneklass (lönerum)
med utgångspunkt från hans placering omedelbart före ikraftträdandet.
I förekommande fall skall placeringen ske med utgångspunkt från
den högre löneklass han då skulle tillhört, om den hittillsvarande lönegraden
omfattat ytterligare högre löneklasser, till vilka uppflyttning med tilllämpning
av hittillsvarande bestämmelser kunnat ske.
Därvid skall vad i kungörelsen 1947:553, 1 kap. 7 § 2 mom. a) och b)
samt 3 kap. 3 f? sägs äga motsvarande tillämpning. Hänföres läraren vid
ikraftträdandet till annan lönegrad än den, som enligt 1 kap. 6 § nämnda
kungörelse skall anses motsvara den lönegrad han tillhörde omedelbart dess
-
106
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
förinnan, skall dock löneklassplaceringen ske, som om läraren först tillfrätt
tjänst i sistnämnda lönegrad och därefter övergått å tjänst i den lönegrad,
till vilken han hänförts.
För vidare uppflyttning i löneklass (lönerum), äger läraren tillgodoräkna
den tid han före ikraftträdandet tillhört eller beräknas ha tillhört den
löneklass, som legat till grund för löneklassplaceringen. Nämnda tid tillgodoräknas
på sätt i detta reglemente sägs.
8. I andra fall än som avses i punkt 7 skall ordinarie eller extra ordinarie
lärare placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum), såsom om reglementet
varit tillämpligt å honom under hela hans anställningstid. Därvid
skall dock iakttagas följande.
a) Läraren skall anses ha tillhört den lönegrad, som enligt reglementet
skulle ha gällt för anställningen.
b) Anställning som ordinarie eller extra ordinarie lärare vid statlig skola,
med vilken varit förenad tjänstgöring om mindre än 15 veckotimmar,
skall jämställas med anställning om 15 veckotimmar.
c) Anställning som ordinarie eller extra ordinarie lärare i övningsämne
eller praktiskt läroämne vid statlig eller högre kommunal skola samt anställning
å tjänst vid folkskola, fortsättningsskola eller folkhögskola, som
före den 1 januari 1950 var förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
beaktas utan avdrag. Annan anställning som lärare i övningsämne
eller praktiskt läroämne vid i reglementet avsedd skola eller vid annan
statsunderstödd skola skall, med avdrag för tre år, jämställas med motsvarande
extra ordinarie anställning, om anställningen omfattat hel termin
och den därmed förenade undervisningsskyldigheten omfattat minst 15 veckotimmar
eller, beträffande anställning vid folkskola, fortsättningsskola
eller folkhögskola, den med anställningen förbundna tjänstgöringen varit
av minst sådan omfattning som före den 1 januari 1950 fordrats för pensionsrätt
i statens pensionsanstalt. Anställning under hel termin vid olika
i reglementet avsedda skolor, där tjänstgöringen sammanlagt uppgått till
minst 15 veckotimmar, må även tillgodoräknas.
9. Lärare, som avses i punkt 4, och som genom övergången å reglementet
får minskad löneinkomst, skall från och med reglementets ikraftträdande
erhålla personlig lönefyllnad av huvudmannen, i den mån han ej enligt
anställningsvillkoren är skyldig vidkännas minskning i nämnda förmåner.
Lönefyllnaden skall för år räknat utgöra skillnaden mellan å ena sidan årsbeloppet
av avlöningsförmånerna enligt de omedelbart före ikraftträdandet
för läraren gällande bestämmelserna och å andra sidan årsbeloppet för lön
i högsta löneklassen inom den enligt reglementet jämte övergångsbestämmelser
för läraren gällande lönegraden samt i förekommande fall kallortstiHägg.
I förstnämnda årsbelopp inräknas samtliga ålderstillägg, som kunna utgå
å tjänsten till läraren, av dyrtiden betingade tillägg med det belopp för år,
som skulle utgått omedelbart efter ikraftträdandet, andra kontanta löneförmåner
utom barntillägg samt värdet av naturaförmåner, varjämte beloppet
minskas med de pensionsavgifter för år, som det omedelbart före ikraftträdandet
kan ha ålegat läraren att erlägga. Naturaförmånerna uppskattas
efter ortens pris. För lärare i hushållsgöromål skall dock hänsyn ej tagas
till förmånen av fri måltid under pågående kurs. Kunna läraren och huvudmannen
ej enas om värderingen av naturaförmånerna, skall värdet fastställas
av statens folkskolinspektör efter av skolöverstyrelsen meddelade
anvisningar, eller beträffande lärare vid folkhögskola av skolöverstyrelsen.
Löneförmånerna enligt reglementet beräknas med hänsyn till förhållandena
omedelbart efter ikraftträdandet. Var med tjänsten före ikraftträdan
-
107
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
det förenad en undervisningsskyldighet, vars högsta timtal var mindre än
full tjänstgöring enligt reglementet, skall årsbeloppet för löneförmånerna
enligt reglementet minskas i förhållande härtill. Var nämnda timtal större
än full tjänstgöring enligt reglementet, skall årsbeloppet för löneförmånerna
enligt reglementet ökas med timarvode för det antal tilläggstimmar, som
motsvarar skillnaden mellan nämnda högsta timtal och full tjänstgöring.
Den personliga lönefyllnad, som fastställts enligt ovan angivna grunder,
utgår med oförändrat belopp, så länge läraren kvarstår i samma tjänst, och
skall därefter upphöra.
10. Lärare vid folkskola, fortsättningsskola eller folkhögskola, som på
grund av tidigare gällande bestämmelser ägt uppbära barntillägg, må icke
uppbära sådant tillägg, sedan han övergått å detta reglemente.
Annan lärare äger övergångsvis uppbära barntillägg enligt de före reglementets
ikraftträdande gällande grunderna.
108
Kungl. Maj ds proposition nr 234.
Bilaga 2.
1941 års lärarlönesakkunnigas förslag
till
avlöningsreglemente för kyrkomusiker.
1 avd. Inledande bestämmelser.
1 §•
Tillämpningsområde.
Detta reglemente äger tillämpning å organister, biträdande kyrkomusiker,
kantorer och orgelspelare, som avses i kyrkomusikerstadgan.
2 §•
Kyrkoråd, skolstyrelse.
Med kyrkoråd avses i detta reglemente, där ej annat sägs, kyrkorådet i
församlingen eller, där församlingar tillsammans bilda ett kyrkomusikerdistrikt,
ett för församlingarna eller samfälligheten gemensamt kyrkoråd.
Med skolstyrelse förstås i detta reglemente folkskolestyrelsen i kommun,
där lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner äger tillämpning,
samt eljest skolrådet.
3 §•
Stationeringsort. Ortsgrupp.
Med stationeringsort förstås för kantor orten för den skola, till vilken
den i kantorstjänsten ingående lärartjänsten är knuten, samt i övrigt orten
för den kyrka, där kyrkomusikern huvudsakligen tjänstgör.
Orterna fördelas å ortsgrupper med hänsyn till levnadskostnaderna på
sätt gäller för befattningshavare, underkastade statens allmänna avlöningsreglemente.
4 §•
Kyrkomusikers skyldighet att underkasta sig läkarundersökning.
Kyrkomusiker är skyldig att underkasta sig läkarundersökning enligt vad
därom särskilt stadgas.
5
Ordinarie kyrkomusikers avgång sskyldighet.
Ordinarie kyrkomusiker är skyldig att avgå från tjänsten under förutsättningar,
som angivas i gällande tjänstepensionsbestämmelser eller som
eljest må gälla på grund av bestämmelser antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen.
2 avd. Organister.
1 kap. Grundläggande bestämmelser om avlöning.
6 §•
Organists rätt till avlöningsförmåner m. m.
1 mom. Organist äger på grund av anställningen rätt till avlöningsförmåner
under förutsättningar och enligt grunder, som stadgas i detta reglemente
109
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
och de särskilda bestämmelser, vilka meddelas med stöd därav eller eljest
utfärdas av Kungl. Maj :t, ävensom pensionsrätt i den mån så följer av gällande
tjänste- och familj epensionsbestämmelser.
Utöver vad i detta reglemente förutsättes eller eljest medgivits av Kungl.
Maj :t, såvitt angår ordinarie organist med stöd av riksdagens beslut, må
organist icke för med tjänsten förenade arbetsuppgifter åtnjuta ersättning
eller förmån, så framt ej Kungl. Maj :t för uppdrag eller arbete, vilket kan
anses falla utom organistens vanliga tjänsteutövning, finner skäl medgiva
särskild gottgörelse.
2 mom. Frånträder ordinarie eller extra ordinarie organist utövningen av
sin tjänst på grund av att han samtidigt innehar annan anställning med avlöning
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser såsom ordinarie,
extra ordinarie eller extra tjänsteman eller såsom aspiran t, skall han, om
ej Kungl. Maj :t annat medgiver, allenast äga åtnjuta med sistnämnda anställning
förenade avlöningsförmåner.
3 mom. Under vikariatslöneförordnande skall organist avstå de med den
innehavda tjänsten förenade avlöningsförmånerna och i stället åtnjuta de
avlöningsförmåner, som tillkomma honom såsom innehavare av den tjänst,
som förordnandet avser.
4 mom. Organist, som utan något sitt förvållande förflyttas från högre
till lägre ordinarie tjänst, skall i avlöningshänseende behandlas såsom innehavare
av den högre tjänsten.
7 §•
Avlöningsförmåner av olika slag. Sammanträffande av förmåner.
1 mom. Avlöningsförmåner, som avses i denna avdelning, utgöras av:
lön,
semester, däremot svarande annan ledighet och semesterersättning,
ersättning vid vikariat m. m.,
lönetillägg och särskilda ersättningar,
sjukvård samt
begravningshj älp.
2 mom. På beslut eller bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj :t, skall
bero, om och i vad mån avdrag å lönen skall ske för organist, som åtnjuter
avlöning i beställning å reservstat vid försvaret.
3 mom. År organist berättigad att av statsmedel uppbära tjänstepension
eller årligt understöd, beror på beslut eller bestämmelser, som meddelas av
Kungl. Maj :t, om och i vad mån av sådan anledning avdrag å lönen skall
ske. Vad sålunda stadgats äger icke tillämpning i fråga om reservpension
eller däremot svarande engångsbelopp.
2 kap. Lönen.
8 §•
Lönegrader. Löneklasser. Lönebelopp.
i mom. Organist skall tillhöra lönegrad med beteckning och hummer,
som framgå av nedan intagna tabell. Lönegrad omfattar de löneklasser,
som angivas i tabellen.
no
Rungl. Maj.ts proposition nr 234.
Befattning |
Lönegrad |
Löneklasser |
Domkyrkoorganist......................... |
Ca 26 |
26—29 |
Annan ordinarie organist: a) som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor i fråga om av-lagda examina..................................... |
Ca 24 |
24-27 |
b) som icke uppfyller nämnda behörighetsvillkor............ |
Ca 23 |
23-26 |
Extra ordinarie organist: a) som uppfyller föreskrivna behörighetsvillkor i fråga om av-lagda examina........................................ |
Ce 24 |
24—27 |
b) som icke uppfyller nämnda behörighetsvillkor............ |
Ce 23 |
23—26 |
Extra organist: a) som avlagt högre organistexamen, högre kantorsexamen och |
Cg 21 |
21-24 |
b) som avlagt minst en av nämnda examina............... |
Cg 19 |
19—22 |
c) som avlagt organist- och kantorsexamen................. |
Cg 16 |
16-19 |
Anm. I fall som avses i 17 § 6 mom. kan extra organist placeras i annan lönegrad än ovan
angives.
2 mom. Lön utgår enligt den löneklass, som framgår av 9—12 §§.
3 mom. Lön utgår efter den ortsgrupp, till vilken organistens stationeringsort
är hänförd.
Där särskilda skäl därtill föranleda må dock Kungl. Maj :t beträffande viss
organist eller viss grupp av organister bestämma, att lönen skall utgå efter
annan ortsgrupp.
4 mom. Vid bestämmande av lön må i organisttjänst inräknas högst 30
veckotimmar (full tjänstgöring). Beträffande domkyrkoorganisttjänst och
icke-ordinarie organisttjänst skall i förekommande fall inräknas det lägre
timtal, som följer av bestämmelserna i kyrkomusikerstadgan angående fastställande
av tjänsteuppgifternas omfattning.
5 mom. Lönen för varje löneklass och ortsgrupp framgår av statens löneplansförordning.
I löneplansförordningen angiven lön utgår vid full tjänstgöring. Ordinarie
organist — domkyrkoorganist dock endast om veckotimtalet vid tillträdet
uppgick till 30 veckotimmar — äger dock rätt till i löneplansförordningen
angiven lön, även om veckotimtalet för hans tjänst vid omprövning skulle
fastställas till lägre än 30 eller fyllnadstjänstgöring av tillräcklig omfattning
icke kan beredas honom.
I andra fall än i föregående stycke sägs minskas lönen med en trettiondel
för varje veckotimme, varmed tjänstgöringen understiger 30 veckotimmar.
Månadslön, som efter sådan minskning slutar på öretal, skall jämkas till
närmaste krontal eller, om den slutar på 50 öre, till närmaste högre krontal.
Daglön, som efter minskning icke slutar å helt femtal ören, skall jämkas
till närmaste femtal.
6 mom. Omfattar organists tjänstgöring mer än 30 veckotimmar, skall
han för den del av tjänstgöringen, som överstiger 30 veckotimmar, uppbära
särskild ersättning i form av arvode enligt följande regler.
Har organisten fyllnadstjänstgöring och motsvarar hans kyrkomusikaliska
verksamhet högst 30 veckotimmar, utgår arvode med belopp, som
skulle ha utgått, därest organisten varit musiklärare vid skolan i motsvarande
anställningsform och med en tjänstgöring per vecka, motsvarande
den sammanlagda tjänstgöringen å organisttjänsten, dock att arvodet skall
beräknas efter den ortsgrupp, till vilken organistens stationeringsort är
hänförd.
I andra fall än i nästföregående stycke sägs utgår arvode i enlighet med
av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
Kungi. Maj.ts proposition nr 234.
111
9 §•
Grundläggande bestämmelser om löneklassplacering.
1 mom. Vid tillträde av tjänst skall organist placeras i lönegradens lägsta
löneklass, i den mån ej annat följer av bestämmelserna i 10 och 11 §§. Därefter
skall han för varje tidsperiod, som nedan sägs, uppflyttas en löneklass
inom lönegraden eller, då han uppnått dennas högsta löneklass, ett lönerum
inom löneklassen, intill dess fjärde lönerummet uppnåtts.
Första tidsperioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, under
vilket tre år förflutit från tjänstetillträdet. Om från periodens början förekommit
mer än 120 dagar, vilka enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser
icke må tillgodoräknas för löneklassuppflyttning, skall i stället gälla,
att perioden utlöper vid utgången av det kalenderkvartal, då från periodens
början infallit 976 dagar, vilka enligt samma bestämmelser må tillgodoräknas
för sådan uppflyttning.
Andra tidsperioden och följande tidsperioder räknas på motsvarande sätt,
varje period från ingången av det kalenderkvartal från och med vilket uppflyttning
skett.
2 mom. Bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämpning i fråga
om den, som tillträder vikariatslöneförordnande.
3 mom. Beslut om placering och uppflyttning i löneklass eller lönerum
meddelas av vederbörande domkapitel.
10 §.
Löneklassplacering med hänsyn till tidigare innehavd tjänst eller
anställning.
Den, som tillträder ordinarie, extra ordinarie eller extra organisttjänst
och som tidigare innehaft viss tjänst eller visst slag av statlig anställning,
må placeras och uppflyttas i löneklass (lönerum) med motsvarande tillämpning
av 22 och 23 §§ statens allmänna avlöningsreglemente.
11 §•
Löneklassplacering enligt särskilda beslut och bestämmelser.
Kungl. Maj :t äger, om och i den mån så prövas skäligt, meddela beslut
eller utfärda bestämmelser, varigenom i visst fall eller viss grupp av fall
förmånligare placering eller uppflyttning i löneklass (lönerum) inom lönegraden
må erhållas än som följer av bestämmelserna i 9—10 §§.
12 §.
Lön enligt högre löneklass än den, vari organist är placerad.
1 mom. För bibehållande vid tjänsten av viss organist äger Kungl. Maj:t,
därest organisten är särskilt kvalificerad för sin tjänst och det anses särskilt
påkallat, medgiva, att organist må åtnjuta lön enligt i löneplanen upptagen
högre löneklass, dock högst enligt den löneklass, vars nummer med
två enheter överstiger numret för högsta löneklassen inom lönegraden. Sådant
medgivande innebär icke ändring i organistens löneklassplacering.
2 mom. Organist, som på grund av något sitt förvållande förflyttats från
högre till lägre ordinarie tjänst, äger åtnjuta lön lägst enligt den löneklass
han tillhörde omedelbart före förflyttningen, ändå att han icke är placerad
i sagda löneklass.
112
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
13 §.
Tid varunder lön utgår. Löneavdrag och avdragsgrupper.
1 mom. Lönen utgår från och med den dag tjänsten enligt antagningsbevis
tillträdes till och med den dag tjänsten frånträdes, med iakttagande av
bestämmelserna i 6 och 7 §§.
Organist är skyldig att vidkännas löneavdrag i enlighet med bestämmelserna
i 2 och 3 mom. här nedan samt 14 §, i den mån ej annat beslutes med
stöd av viss i reglementet meddelad bestämmelse eller Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, vederbörande domkapitel med hänsyn
till särskilda omständigheter finner skäl att för visst fall annorlunda bestämma.
2 mom. Löneavdragen äro av tre slag, A-, B- och C-avdrag.
A-avdraget framgår av statens löneplansförordning. År lönen reducerad
enligt 8 § 5 inom., minskas A-avdraget på samma sätt. A-avdrag, som efter
minskning icke slutar å helt femtal ören, jämkas till närmaste femtal.
B-avdraget är dubbelt så stort som A-avdraget.
C-avdraget är lika med lönen, i förekommande fall bestämd under iakttagande
av föreskrifterna i 8 § 5 mom.
Då tjänstledighet eller annat förhållande, som skall medföra löneavdrag,
avser allenast del av tjänstgöringen (partiell tjänstledighet m. m.), tillämpas
det avdragsbelopp, som belöper på denna del av tjänstgöringen.
3 mom. I fråga om löneavdrag vid tjänstledighet skall organist tillhöra
någon av följande tre avdragsgrupper, nämligen
grupp 1, vartill hänföras extra organister med mindre än 6 anställningsmånader,
grupp 2, vartill hänföras extra organister med minst 6 men mindre än
36 anställningsmånader, samt
grupp 3, vartill hänföras övriga organister.
Med anställningsmånad förstås för organisterna detsamma som för tjänstemän,
underkastade statens allmänna avlöningsreglemente.
4 mom. År organist vid något tillfälle skyldig vidkännas löneavdrag för
en tidsperiod, som icke uppgår till 7 dagar, skall varje sön- eller helgdag,
som ingår i denna tidsperiod, i avdragshänseende anses motsvara två dagar.
14 §.
De fall då löneavdrag skall tillämpas.
I. Tjänstledighet: Organist äger åtnjuta lön under de förutsättningar och
i den omfattning, som framgå av efterföljande tabell, men skall i övrigt vidkännas
C-avdrag. För extra organist skola tillämpas bestämmelserna för
den avdragsgrupp organisten vid tjänstledighetens början tillhör.
Tjänstledighetsorsak |
Löneförmån |
1. Offentligt uppdrag. a) Uppdrag såsom ledamot av riksdagen eller b) Uppdrag, där ersättning ej utgår eller utgår |
I Grupp 3: Lön med B-avdrag. Grupp 3: Lön med A-avdrag. |
Kungl. Mcij.ts proposition ni 234.
113
Tjänstledighetsorsak
2. Militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglemen
tet
är å organisten tillämpligt.
3. Militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglemen
tet
icke är å organisten tillämpligt.
a) Värnpliktstjänstgöring, som fullgöres det år
den värnpliktige fyller 23 år eller därefter.
b) Frivillig befordrings- eller repetitionskurs eller
med sådan kurs jämställd annan kurs eller
övning, vilken erfordras för vinnande eller
bibehållande av viss tjänstegrad såsom värnpliktigt
befäl.
c) Tjänstgöring, vilken åligger anställningshavare
i reserven, beställningshavare å reservstat
eller övergångsstat samt officer i vägoch
vattenbyggnadskåren.
Kaptens-, fanjunkar- eller flaggunderofficerskurs
för anställningshavare i reserven.
d) Hemvärnsövning, hemvärns- eller driftvärnskurs
eller sammanträde med hemvärnets eller
driftvärnets representations- eller verkställande
organ.
e) Tjänstgöring såsom eller utbildning till lotta.
4. Arbete av synnerlig vikt för folkförsörjningen eller
av därmed jämförligt allmänt intresse.
5. Iakttagelser, studier eller arbete av betydelse för den
kyrkomusikaliska verksamheten eller för organistens
kompetens för viss uppgift eller befattning
enligt kyrkomusikerstadgan.
■
j 6. Sjukdom m. m.
a) Sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, föranledd
av i tjänsten inträffad händelse, som
enligt allmän lag är att hänföra till olycksfall
i arbete, eller av våld eller misshandel,
för vilken organisten blivit utsatt på grund
av tjänsten.
I tjänsten ådragen 1) yrkessjukdom, varom
förmäles i gällande lag om försäkring för vissa
yrkessjukdomar, 2) smittsam sjukdom, som
enligt gällande epidemilag skall anmälas till
vederbörande myndighet, eller 3) sjukdom,
som enligt gällande epizootilag skall anmälas
till vederbörande myndighet.
Med tjänsten skall likställas statlig anställning,
sådan icke-statlig anställning, vid
vilken avlöning utgår enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser, samt uppdrag för
statens räkning.
b) Sjukdom i andra fält än under a) avses
eller tvångsvis anordnad läkarundersökning.
8 Hihang till riksdagens protokoll WöO. 1 samt.
Löneförmån
Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj:t !
meddelade bestämmelser. L
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag
högst 32 dagar av ett och samma
kalenderår.
Grupp 3: Lön med B-avdrag.
Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser.
Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag
högst 14 dagar av ett och samma j
kalenderår.
Grupp 1—3: Enligt av Kungl. Maj:t
meddelade bestämmelser.
Grupp 3: Oavkortad lön därest Kungl.
Maj:t så förordnar med hänsyn till
att iakttagelserna, studierna eller
arbetet prövas vara av ett påtagligt
intresse för den kyrkomusikaliska
verksamheten. I andra fall efter j
domkapitlets prövning lön med B- !
avdrag sammanlagt högst 120 dagar
under loppet av fem på varandra
följande kalenderår, dock högst 120
dagar av den tid, under vilken organisten
innehar tjänst inom lönegrad
med ett och samma ordningsnummer.
I Grupp 2: Oavkortad lön under högst
180 dagars ledighet av en och samma
tjänstledighetsorsak. Lön med B-avdrag
i övrigt, så framt ej vederbörande
domkapitel på grund av särskilda
förhållanden finner anledning
medgiva, att A-avdrag skall tillj
lämpas eller att avdrag icke skall
äga rum.
Grupp 3: Oavkortad lön.
Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 180 |
dagar av ett och samma kalenderår !
eller, vid sjukdom som fortgår över |
årsskifte, högst 180 dagar i eu följd. I
Nr 234.
114
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
Tjänstledighetsorsak |
Löneförmån |
Grupp 3: Oavkortad lön under högst Oavkortad lön må likväl icke ut-gå, därest tjänstledigheten åtnjutes Lön med A-avdrag i övrigt. |
|
c) Svag hälsas vårdande, då behovet av ledig-het härför är behörigen styrkt. |
Grupp 3: Lön med B-avdrag. |
7. Havandeskap eller barnsbörd. |
Grupp 2: Lön med B-avdrag högst 120 Grupp 3: Lön med A-avdrag högst 120 |
8. Tjänstgöringsförbud till förekommande av smittas |
Grupp 2: Oavkortad lön högst 180 da-gar. Lön med B-avdrag i övrigt, så Grupp 3: Oavkortad lön. |
9. Flyttning, för vilken ersättning för flyttningskost-nad utgår. |
Grupp 3: Oavkortad lön högst 3 dagar. |
10. Uppdrag inom sådan personalsammanslutning, |
Grupp 2 och 3: Lön med B-avdrag högst |
11. Enskild angelägenhet av vikt. |
Grupp 3: Lön med B-avdrag högst 15 |
II. Vissa tjänstgöringshinder: Har organist fyllnadstjänstgöring och hindras
han fullgöra denna del av sin tjänstgöring därigenom, att undervisningen
inställes på grund av smittsam sjukdom eller av annan oförutsedd anledning
eller med stöd av särskilda av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelser,
skall organisten icke på grund härav vidkännas avdrag å sin lön. Organisten
är skyldig att i dylikt fall fullgöra den återläsning, som i vederbörlig ordning
kan varda bestämd.
Har organist fyllnadstjänstgöring och hindras han fullgöra denna del av
sin tjänstgöring därigenom, att undervisningen inställes, inskränkes eller
avkortas på grund av krig, krigsfara eller därmed sammanhängande förhållanden,
gäller vad i föregående stycke stadgas, såvida ej Kungl. Maj :t
annorlunda förordnar.
III. Avstängning från tjänstgöring m. m.: Är organist avstängd från tjänstgöring,
enär han vägrar underkasta sig ålagd läkarundersökning, förfares
med lönen i enlighet med av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser eller
beslut.
Är organist avstängd från tjänstgöring av annan anledning än nyss sagts,
kvarhållen av polismyndighet såsom misstänkt för brott eller häktad för
brott, eller undergår han frihetsstraff, är han skyldig vidkännas C-avdrag,
vederbörande domkapitel likväl obetaget att, där så prövas skäligt, låta ho
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
115
nom uppbära viss del av lönen. Finnes avstängningen hava varit obefogad,
blir den kvarhållne ej häktad eller blir den kvarhållne eller häktade frikänd,
skall löneavdrag ej tillämpas och innehållen lön utbetalas.
IV. Organist avhåller sig från tjänstgöring utan att hava erhållit ledighet
eller kunna styrka giltigt förfall: Organisten skall vidkännas C-avdrag.
3 kap. Semester, däremot svarande annan ledighet och semesterersättning.
15 §.
Semester och däremot svarande annan ledighet.
1 inom. Organist äger rätt att erhålla semester under det antal dagar för
helt år räknat (årssemester), som framgår av följande sammanställning.
Organist tillhörande avdragsgrupp |
Till och med |
Från och med |
det kalenderår, under vilket |
||
39 år J 40 år |
||
1 eller 2........................... |
30 dagar 25 > |
20 dagar 35 » |
Semestern erhålles å tid, som prövas lämplig med hänsyn till göromålens
behöriga gång, under det löpande kalenderåret eller, om detta på grund av
tjänstgöringsförhållandena icke kunnat ske eller kyrkorådet i annat fall
finner skäl därtill lämna medgivande, under tiden 1 januari—31 maj nästpåfoljande
år. Utan hinder av vad nu sagts må organist stationerad å ort
inom riket, där kallortstillägg utgår, av kyrkorådet kunna medgivas att erhålla
återstående semester under nästpåfoljande år i följd med semester
för detta år.
Organist med fyllnadstjänstgöring må erhålla semester endast å tid, då
vikarie å fyllnadstjänstgöringen icke behöver förordnas.
Till extra organister kan utgå semesterersättning enligt bestämmelserna i
16 §.
2 mom. Vid semesterns bestämmande skall iakttagas följande.
a) Innehaves organisttjänst under allenast del av kalenderår, beräknas
semestern i förhållande till tiden för tjänstinnehavet. Uppkommer därvid
brutet dagantal, sker avrundning till närmaste hela dagantal. Uppgår den
beräknade tiden till mindre än en halv dag, föreligger icke rätt till semester.
Såsom undantag från vad nu sagts skall gälla, att organist, som avgår
med rätt till ålders- eller förordnandepension, äger åtnjuta den semester,
som skulle tillkomma honom, om han kvarstode i tjänst till kalenderårets
utgång.
Äro olika årssemestrar tillämpliga för skilda delar av samma kalenderår,
beräknas semestern för varje del för sig, varefter den sammanlagda semestertiden
avrundas på nyss angivet sätt. Härvid skall hänsyn ej tagas till anställningstid,
för vilken semesterersättning utgått.
b) Har den, som tillträder organisttjänst, under samma kalenderår innehaft
anställning hos staten eller annan icke-statlig anställning med avlöning
enligt av Kungl. Maj:t meddelade bestämmelser än anställning som organist,
skall, om semestern i denna anställning beräknas för löpande kalenderår,
vad under a) stadgas äga motsvarande tillämpning.
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
Har organisten omedelbart före tjänstetillträdet innehaft sådan i nästföregående
stycke omförmäld anställning, i vilken semestern icke beräknas
för löpande kalenderår, äger han i den tillträdda tjänsten erhålla i den
tidigare anställningen intjänt men ej åtnjuten semester. Av den semester,
vartill organisten eljest är berättigad enligt bestämmelserna i denna paragraf,
må han åtnjuta högst det antal semesterdagar, varmed årssemestern
i den nya tjänsten befinnes överstiga den vid tjänstetillträdet beräknade
summan av intjänt men ej åtnjuten semester och tidigare under kalenderåret
åtnjuten semester. Med åtnjuten semester skall jämställas semestertid,
för vilken semesterersättning uppburits.
c) Vidkännes organist C-avdrag å lönen av annan anledning än tjänstledighet
för offentligt uppdrag, må semestern enligt av Kungl. Maj :t meddelade
bestämmelser minskas med så stor del av årssemestern, som belöper
på avdragstiden.
Har organist under innehav av anställning hos staten eller av icke-statlig
anställning med avlöning enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser —
oavbrutet eller endast med kortare avbrott för tjänstgöring försöksvis —
under tiden 1 juli—31 december av annan anledning än tjänstledighet för
offentligt uppdrag vidkänts C-avdrag å lönen, åtnjutit tjänstledighet, som
avses i 14 § I, punkt 6 b) eller c) eller punkt 11, eller åtnjutit semester, må
han ej, med mindre kyrkorådet finner skäl därtill lämna medgivande, därefter
erhålla semester förrän han minst 90 dagar tjänstgjort i anställning,
som nyss nämnts, eller fullgjort uppdrag för statens räkning.
d) Om semester åtnjutits såväl före som efter dag eller dagar, som äro
tjänstefria, skall semestern anses hava omfattat jämväl den eller de mellanliggande
dagarna, i den mån ej annat följer av beslut eller bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj:t.
10 §.
Semesterersättning.
Därest extra organist avgår ur församlings tjänst eller avlider, innan han
åtnjutit den semester, vartill han vid avgången eller dödsfallet var berättigad
enligt bestämmelserna i 15 §, äger organisten eller, om han avlidit, hans
dödsbo erhålla semesterersättning. Semesterersättningen skall motsvara den
lön, som organisten skulle hava erhållit under förlängd anställning det antal
dagar, som den återstående semestern omfattar.
4 kap. Ersättning vid vikariat m. in.
17 §.
7 mom. Beträffande förordnande att som vikarie uppehålla ordinarie eller
extra ordinarie organisttjänst skall, där förordnandet ej kungjorts som
vikariatslöneförordnande eller förordnandetiden icke omfattar mera än högst
sex dagar, gälla i 2—5 mom. meddelade bestämmelser.
2 mom. Ordinarie eller extra ordinarie organist, som förordnas att uppehålla
annan organisttjänst än den han innehar, skall åtnjuta de avlöningsförmåner,
som tillkomma innehavare av sådan tjänst, som förordnandet
avser.
3 mom. Annan person än den, som i 2 mom. sägs, vilken förordnas att
uppehålla organisttjänst, skall, där ej annat följer av särskilda av Kungl.
Maj :t meddelade bestämmelser, anställas som extra organist, om han äger
behörighet därtill, samt eljest mot arvode enligt bestämmelser, som meddelas
av Kungl. Maj:t.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
117
4 inom. Omfattar förordnande å organisttjänst, i vilken ingår fyllnadstjänstgöring,
icke denna tjänstgöring eller endast en del av densamma, skall
vid lönens fastställande hänsyn icke tagas till veckotimtalet för annan fyllnadstjänstgöring
än den, som ingår i förordnandet. I den mån förordnandet
omfattar ferietid, skall vid fastställande av lön för ferietiden hänsyn icke
tagas till veckotimtalet för fyllnadstjänstgöringen, dock att om förordnandetiden
omfattar minst en hel termin vid skolan och förordnandet omfattar
den i organisttjänsten för denna tid ingående fyllnadstjänstgöringen, hänsyn
till fyllnadstjänstgöringens veckotimtal skall tagas vid fastställande av
lönen för hela den tid förordnandet omfattar.
Omfattar förordnande enbart fyllnadstjänstgöring eller del därav, utgår
ersättning enligt gällande avlöningsbestämmelser för ifrågavarande skola.
5 mom. Omfattar förordnande å domkyrkoorganisttjänst icke de särskilda
åliggandena för domkyrkoorganist, skall vid fastställande av lönen
hänsyn icke tagas till det antal veckotimmar, som svarar mot nämnda särskilda
åligganden.
Har åt annan person än den, som förordnats att uppehålla domkyrkoorganisttjänsten
i övrigt, uppdragits att fullgöra de särskilda åliggandena för
domkyrkoorganist, skall han åtnjuta ersättning härför enligt bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj :t.
6'' mom. Har förordnande ledigförklarats som vikariatslöneförordnande,
skall i lönehänseende följande gälla.
Därest den förordnade innehar lönegradsplacerad tjänst enligt detta reglemente
eller avlöningsreglementet för övningslärare eller andra av Kungi.
Maj :t meddelade avlöningsbestämmelser och är behörig att anställas som
extra ordinarie organist, skall han åtnjuta de avlöningsförmåner, som tillkomma
innehavare av sådan tjänst, som förordnandet avser (vikariatslön).
Därest till förordnandet ifrågakommer annan än den, som innehar lönegradsplacerad
tjänst enligt nästföregående stycke, skall han i stället anställas
som extra organist, om han äger behörighet därtill, eller mot arvode.
Äger han behörighet att anställas som extra ordinarie organist, skall han
därvid placeras i lönegrad med samma nummer, som gäller för den uppehållna
tjänsten.
7 mom. Omfattar förordnande att som vikarie uppehålla organisttjänst
högst sex dagar, skall den förordnade uppbära dagarvode för de i tjänsten
ingående kyrkliga uppgifterna enligt av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser.
ingår i organisttjänsten fyllnadstjänstgöring, utgår ersättning för fullgjord
fyllnadstjänstgöring enligt vad som i övrigt är bestämt rörande timarvode
vid ifrågavarande skola.
5 kap. Lönetillägg och särskilda ersättningar.
18 §.
Resekostnads- och traktamentsersättning.
1 mom. Kostnader för resor i anledning av de särskilda åliggandena för
domkyrkoorganist ersättas enligt de bestämmelser, som enligt allmänna
rcsereglementet gälla för befattningshavare i den lönegrad domkyrkoorganist
tillhör.
2 mom. Medföra andra kyrkliga tjänståligganden än i 1 mom. sägs (såsom
duplikation, medverkan vid bygudstjänster eller dylikt), att organist
åsamkas kostnader för resor, skola dessa ersättas med skäligt belopp. Kostnad
för resa med järnväg ersättes därvid eller klass III.
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
Dagtraktamente utgår icke. Därest det skulle medföra större olägenhet
för organisten att resa till eller från stationeringsorten samma dag, som
han har tjänstgöring å annan ort, och organisten därför övernattar utom
stationeringsorten, må traktamente utgå med åtta kronor för natt.
Ersättningen utgår i efterskott för varje kvartal eller halvår.
Ersättningens belopp bestämmes av vederbörande domkapitel.
3 mom. Resekostnads- och traktamentsersättning i samband med fyllnadstjänstgöring
utgår i förekommande fall enligt bestämmelserna i avlöningsreglementet
för övningslärare.
19 §.
Ersättning för flyttningskostnader.
Organist, som förflyttas med stöd av bestämmelserna därom i kyrkomusikerstadgan,
äger uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt vad därom
särskilt stadgas.
20 §.
Kallortstillägg.
1 mom. Till ordinarie, extra ordinarie och extra organist stationerad å
sådan ort inom rikets nordliga delar, där vistelsen på grund av klimatiska
förhållanden och levnadsbetingelserna i övrigt kan anses medföra avsevärda
olägenheter i fysiologiskt hänseende, utgår, i den mån ej annat följer av vad
nedan stadgas, kallortstillägg med följande för olika kallortsklasser bestämda
belopp för år räknat, nämligen
för kallortsklass I ...................... 96 kronor
» » II 156 »
» » III 240 »
» » IV 360 »
» » V 540 »
» » VI 720 »
För domkyrkoorganist, extra ordinarie organist och extra organist med
mindre än full tjänstgöring minskas dock kallortstillägget med en trettiondel
för varje veckotimme, varmed tjänstgöringen understiger 30 veckotimmar.
Kallortstillägg skall avstås eller minskas på nyss angivet sätt, i den mån
organisten vidkännes C-avdrag å lönen.
Beträffande de orter, å vilka kallortstillägg skall utgå, och dessa orters
fördelning å olika kallortsklasser skall för organister gälla detsamma som
för tjänstemän, underkastade statens allmänna avlöningsreglemente.
G kap. Sjukvård.
21 §.
Grundläggande bestämmelser om sjukvård.
1 mom. Organist, vilken tillhör någon av de i 13 § 3 mom. angivna grupperna
2 och 3, erhåller vid sjukdom ersättning för kostnad för läkarvård
jämte läkemedel samt vid skada till följd av olycksfall i tjänsten, som medfört
förlust eller nedsättning av arbetsförmågan, jämväl andra till arbetsförmågans
höjande eller eljest till lindrande av menliga följder av olycksfallet
nödiga hjälpmedel, allt i den omfattning och under de villkor, som i
detta kapitel stadgas eller av Kungl. Maj:t för särskilt fall bestämmas; dock
endast i den mån sagda förmåner icke utgå enligt olycksfallsförsäkringslagens
bestämmelser.
Där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, må till läkarvård hänföras tand -
119
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
vård endast om sådan vård avser botande av sjukdom i tändernas omgivningar
eller prövas vara av väsentlig betydelse för botande av annan sjukdom,
vilken står i orsakssammanhang med tändernas tillstånd.
2 mom. Om organist av annan anledning än för offentligt uppdrag åtnjuter
tjänstledighet mer än 14 dagar i en följd med skyldighet att därunder
vidkännas C-avdrag å lönen, skall han för tiden efter nämnda 14 dagar
avstå från de förmåner, varom i denna paragraf samt i 23—28 §§ förmäles.
Vederbörande domkapitel äger dock medgiva, att nämnda förmåner
må bibehållas för en tid av högst tre månader.
_ 3 mom. Vid bestämmande av ersättning skall hänsyn tagas endast till
läkarvård och läkemedel m. in., som organisten erhållit i enlighet med föreskrifterna
i detta reglemente. Ersättningen skall beräknas särskilt för varje
kalenderår. Organistens kostnader skola härvid anses belöpa på det kalenderår
läkarvård meddelats eller läkemedel mottagits.
Från det belopp, varmed ersättning eljest skolat utgå enligt bestämmelserna
i 23—28 gg, skall dock, där ej fråga är om olycksfall i tjänsten, avdrag
ske med ett belopp av etthundra kronor för kalenderår, som skall åvila
organisten. Ersättning skall dock städse utgå för kostnad för vaccination,
som omförmäles i 27 g 3 mom.
4 mom. Beslut om ersättning för läkarvård och läkemedel in. m. fattas av
vederbörande domkapitel.
5 mom. Vad i denna paragraf samt i 24, 25, 27 och 28 §§ stadgas i fråga
om olycksfall i tjänsten gäller även i andra fall, som avses i 14 8 I punkt
(i a).
22 g.
T jänsteläkare.
Med tjänsteläkare avses i detta reglemente läkare, anställd av staten eller
av kommunen i öppen sjukvård, eller läkare å poliklinik vid allmänt sjukhus,
vilken ombesörjer läkarvård å organistens stationeringsort, eller, om
tillgång till dylik vård ej finnes därstädes, sådan läkare å närmaste ort.
23 g.
Läkarvård och läkarintyg.
Anlitar organist tjänsteläkare för erhållande av läkarvård eller intyg,
som i tjänsten erfordras rörande organistens hälsotillstånd, skall han erhålla
ersättning för kostnaderna härför. Erfordras för ställande av diagnos röntgen-
eller annan undersökning, som ej lämpligen kan utföras av tjänsteläkare,
skall jämväl kostnaden för sådan undersökning ersättas organisten.
Kostnader för erforderlig läkarvård samt för intyg och undersökning, som
nyss sagts, må ersättas även i de fall, då organist uppehåller sig å sådan ort,
att han icke lämpligen kan anlita tjänsteläkare, eller då vid trängande behov
av läkarvård dylik läkare icke hinner anlitas. I dylika fall bör organisten
i första rummet hänvända sig till annan av staten eller av kommun anställd
läkare.
24 g.
Specialistvård.
1 mom. Kostnad för anlitande av läkare, som specialiserat sig på behandling
av vissa sjukdomsformer, ersättes organist vid olycksfall i tjänsten samt
vid fall av tuberkulos helt och eljest till tre fjärdedelar, under förutsättning
att tjänsteläkare eller annan läkare, som organist enligt bestämmelserna
i 23 g ägt anlita, förklarat sådan specialistvård nödvändig samt tjänsteläkare
antingen själv lämnar anvisning på eller ock godkänt valet av specialist.
120
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
Utan hinder av vad i första stycket sägs skall dock kostnad för specialistvård,
som meddelas å poliklinik vid allmänt sjukhus, ersättas organisten
helt.
2 mom. Vad i 1 inom. sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
kostnad för anlitande av tandläkare i fall, som avses i 21 § 1 mom. andra
stycket.
25 §.
Sjukhusvård.
1 mom. För kostnaderna för vård å allmänt sjukhus skall organist, i den
mån ej nedan annorlunda stadgas, erhålla ersättning vid olycksfall i tjänsten
samt vid fall av tuberkulos helt och eljest till hälften, under förutsättning
att tjänsteläkare eller annan läkare, som organisten enligt bestämmelserna
i 23 g ägt anlita, förklarat sjukhusvård nödvändig samt under de villkor i
övrigt, som nedan angivas.
Vid bestämmande av ersättningens storlek skola kostnaderna beräknas:
a) i fråga om egentlig sjukhusvård enligt den för sjukhuset fastställda
legosängsavgiften för plats å allmän sal samt
b) i fråga om vård å sinnessjukhus enligt den för salspatient vid dylikt
sjukhus fastställda avgiften.
Prövar tjänsteläkare eller den för vården ansvarige sjukhusläkaren den
sjukes tillstånd kräva vård i halvenskilt rum eller, om sådant ej finnes tillgängligt,
i enskilt rum, må, utan hinder av vad ovan stadgas, ersättning givas,
vid olycksfall i tjänsten samt vid fall av tuberkulos med belopp motsvarande
helå kostnaden för vården och eljest med belopp motsvarande den
del av sagda kostnad, som överskjuter halva beloppet av den för sjukhuset
fastställda legosängsavgiften för plats å allmän säl.
Till kostnader för sjukhusvård, som i nästföregående stycke sägs, hänföres
ock sådant arvode, som den i enskilt eller halvenskilt rum vårdade organisten
erlagt till den för vården ansvarige sjukhusläkaren. Bidrag till dylikt
arvode må icke överstiga lägsta tillämpliga beloppet enligt den av medicinalstyrelsen
för sjukhuset utfärdade rådgivande taxan. Vid olycksfall i
tjänsten samt vid fall av tuberkulos må likväl efter prövning av vederbörande
domkapitel högre bidrag kunna utgå, dock icke med större belopp än det,
som med tillämpning av den rådgivande taxan högst skulle hava erlagts.
Ersättning för vård å allmänt sjukhus må i intet fall beräknas efter dyrare
plats än den, som kommit till användning.
Med allmänt sjukhus förstås sjukhus, som tillhör eller åtnjuter bidrag
av staten, landsting eller kommun, Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhörigt
sanatorium ävensom kuranstalt, som disponeras för pensionsstyrelsens
sjukvårdande verksamhet.
2 mom. Kostnader för vård u enskild sjukvårdsanstalt må, under enahanda
förutsättning och villkor, som i 1 mom. sägs, ersättas organist intill det
belopp, som skulle hava utgått i ersättning vid vård å allmänt sjukhus;
dock att, där fråga är om olycksfall i tjänsten, på domkapitlets prövning
må bero, huruvida vårdkostnaderna må ersättas med högre belopp än nu
sagts.
26 §.
Läkemedel.
1 mom. Organist skall åtnjuta ersättning för kostnaderna för läkemedel,
som föreskrivits antingen av tjänsteläkare eller annan läkare, vilken organisten
enligt bestämmelserna i 23 § ägt anlita, eller ock av specialist eller
tandläkare, till vilken organisten enligt bestämmelserna i 24 § hänvänt sig.
121
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
2 mom. Där ej Kungl. Maj :t annorlunda förordnar, skall räkning å läkemedelskostnad
vara attesterad av tjänsteläkare, innan utbetalning på grund
av räkningen äger rum.
27 §.
Bad, massage m. m.
1 mom. Behandling med bad, massage, elektricitet, hetluft in. in., soni av
tjänsteläkare ordinerats såsom nödvändig för botande av viss angiven sjukdom,
må ersättas organist vid olycksfall i tjänsten helt och eljest till hälften.
2 mom. För konstgjorda lemmar, kirurgiskt bandage och andra dylika
hjälpmedel, som organist nödgas begagna till följd av olycksfall i tjänsten,
skall han åtnjuta ersättning.
3 mom. I de fall, då vederbörande myndighet finner skäl anordna vaccination
mot epidemisk sjukdom, skall organist åtnjuta ersättning för kostnaden
härför.
28 §.
Resor och sjuktransporter.
I den mån vederbörande domkapitel prövar skäligt, må ersättning utgå
för kostnad för sjuk organists resa eller forslande till och från läkare eller
sjukvårdsinrättning, under förutsättning att tjänsteläkare eller annan läkare,
som organisten enligt bestämmelserna i 23 § ägt anlita, förklarat
resan eller förflyttningen nödvändig för ställande av diagnos eller för sjukdomens
behöriga behandling. Likaledes må kunna ersättas skälig kostnad
för resa, som organist nödgats företaga för erhållande av specialistvård
samt, där fråga är om olycksfall i tjänsten, för erhållande av behandling,
som avses i 27 § 1 mom. ävensom för anskaffande av hjälpmedel, varom
förmäles i 27 § 2 mom.
Jämväl för skälig kostnad för läkares resa för besök hos den sjuke i det
fall, då denne icke utan våda kan flyttas, må ersättning kunna utgå.
7 kap. Begravningshjälp.
29 §.
Avlider organist, vilken tillhör någon av de i 13 § 3 mom. angivna grupperna
2 och 3, skall till hans dödsbo såsom begravningshjälp utbetalas ett
belopp av 400 kronor. Efterlämnar organisten anhöriga, vilka äro berättigade
till familjepension, som utgår på grund av tjänsten, skall dock, där organistens
månadslön överstiger familjepensionen för månad, begravningshjälpen
förhöjas med ett belopp motsvarande skillnaden. För beräkning av sagda
förhöjning skola läggas till grund förhållandena under den månad, då dödsfallet
inträffat.
1 begravningshjälp, varom här stadgas, skall den vid dödsfall till följd av
olycksfall i arbete enligt allmän lag eller särskild författning utgående begravningshjälpen
anses inbegripen.
2 inom. Avlider organist under tjänstgöring å annan ort än stationeringsorten,
må, i förekommande fall utöver begravningshjälp, ersättning utgå för
kostnaderna för transport av den avlidne, till stationeringsorten eller till annan
ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna
för transport till stationeringsorten.
122
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
8 kap. Beräkning och utbetalning av kontanta IöneSörmåner m. in.
30 §.
7 mom. I den män ej annat följer av vad i 2 och 3 inom. sägs eller av särskilt
av Kungl. Maj :t meddelat beslut, skall på nedan angivet sätt beräkning
och utbetalning varje kalendermånad för sig, ske av det belopp, som
tillkommer organist på grund av de i reglementet innefattade eller med stöd
av detsamma meddelade bestämmelserna om lön, löneavdrag, ersättning vid
vikariat och kallortstillägg.
Vid beräkningen iakttages
a) att tillämpning skall ske av månadslön, så framt icke tillämpning av
daglön påkallas till följd av att lönen avser allenast en del av månaden eller
för olika delar av månaden skall beräknas enligt olika löneklasser eller
ortsgrupper eller eljest enligt olika grunder eller skall utbetalas från skilda
tjänsteställen,
b) att beträffande C-avdrag vad under a) här ovan sagts skall äga motsvarande
tillämpning,
c) att beträffande kallortstillägg vad under a) sagts skall äga motsvarande
tillämpning, varvid förmånen skall anses belöpa med lika stort belopp
å varje kalendermånad och månadsbelopp med lika stor del å varje
dag under månaden, samt
d) att, om annan jämkningsföreskrift ej gäller, vad av månads- eller
dagbelopp överskjuter helt öretal bortfaller.
Utbetalningen av för viss kalendermånad beräknat belopp, till den del
detsamma icke skall innehållas enligt särskilda föreskrifter, sker tidigast
den tjugufemte dagen och senast den sista helgfria dagen i månaden. Om
beloppet tillställes organisten genom postverket eller genom insättning i
bank, skall det utanordnas i så god tid, att det kan beräknas vara för organisten
tillgängligt senast den sista helgfria dagen i månaden.
Då organistens anställning upphör vid annan tidpunkt än kalendermånads
utgång, skall oavsett vad i nästföregående stycke sagts, utbetalningen
ske i samband med anställningens upphörande.
2 mom. Efter pastoratskyrkorådets beslut må i 1 mom. avsedd utbetalning
grundas på preliminär beräkning, vid vilken hänsyn allenast tages till tjänstgöringsförhållandena
intill viss dag i den löpande kalendermånaden. Om
efter dylik beräkning utbetalat belopp understiger eller överstiger det, som
skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom. här ovan, skall
skillnaden vid nästföljande utbetalningstillfälle i förstnämnda fall utbetalas
till organisten och i sistnämnda fall avdragas från det belopp, som då
eljest skolat utbetalas. I den mån utbetalat belopp, som grundar sig på preliminär
beräkning, överstiger det, som skolat utgå vid tillämpning av bestämmelserna
i 1 mom., och skillnadsbeloppet icke kan avdragas i nyss angiven
ordning, skall organisten vara skyldig att återbetala detsamma inom
tid och i den ordning, som pastoratskyrkorådet bestämmer.
3 mom. Efter pastoratskyrkorådets beslut må utbetalning vid tidigare tidpunkt
än i 1 mom. sägs kunna ske
a) i samband med övergång från anställning, i vilken de kontanta löneförmånerna
uppburits för kortare tid än månad, till i detta reglemente
avsedd lönegradsplacerad tjänst samt
b) undantagsvis, då särskilt ömmande omständigheter föreligga och tillfällig
hjälp för mötande av oförutsedda och hastigt påkommande utgifter
är av behovet synnerligen påkallad.
Utbetalning må avse högst det belopp, som kunnat utgå, om organistens
anställning upphört vid utbetalningstillfället.
123
Kungl. Maj.ts proposition nr 234.
4 mom. I fråga om ordningen för utbetalning av annan i reglementet avsedd
löneförmån än som avses i 1 mom. äger pastoratskyrkorådet, i den män
ej Kungl. Maj :t härom förordnat, besluta efter vad som synes kyrkorådet
lämpligast.
31 §.
1 mom. De kontanta löneförmånerna skola i sin helhet utbetalas av pastoratet,
även om fyllnadstjänstgöring ingår i organisttjänsten.
På samma sätt utbetalas avlöning till vikarie å tjänsten, dock att om
särskild vikarie uppehåller fyllnadstjänstgöringen eller del därav, avlöningen
åt denne vikarie skall utbetalas av den skola, där fyllnadstjänstgöringen
fullgöres.
2 mom. Därest av pastoratet utbetalas samtliga avlöningsförmåner å organisttjänst,
i vilken ingår fyllnadstjänstgöring, skola kostnaderna med undantag
av resekostnads- och traktamentsersättning fördelas mellan pastoratet
och vederbörande skola i förhållande till timtalen för den kyrkomusikaliska
verksamheten och fyllnadstjänstgöringen. Har fyllnadstjänstgöringen
fullgjorts vid skola, där musiklärartjänsten tillhör en lägre lönegrad
än organisttjänsten, skall dock skolan icke ersätta mer än som skulle ha
utgått, om tjänsten med bibehållen ortsgrupp tillhört den lägre lönegraden.
3 mom. Skola, där fyllnadstjänstgöring ägt rum, skall erlägga den enligt
bestämmelserna i 2 mom. på skolan belöpande delen av avlöningskostnaderna
vid utgången av varje kalenderhalvår.
4 mom. Resekostnads- och traktamentsersättningar gäldas av pastoratet,
då fråga är om kyrkliga tjänståligganden, samt av vederbörande skola, då
fråga är om fyllnadstjänstgöring.
3 avd. Biträdande kyrkomusiker.
32 §.
De i 2 avd. ovan intagna bestämmelserna angående extra ordinarie och
extra organist skola äga motsvarande tillämpning beträffande biträdande
kyrkomusiker, där ej annat följer av bestämmelserna i 33 §.
33 §.
1 mom. Extra ordinarie biträdande kvrkomusikertjänst skall vara placerad
i
lönegrad Ce 24, därest för innehav av tjänsten kräves högre organistexamen,
högre kantorsexarnen och musiklärarexamen,
lönegrad Ce 21, därest för innehav av tjänsten kräves minst en av nämnda
examina, samt
lönegrad Ce 18, därest för innehav av tjänsten kräves organist- och kantorsexamen.
Därest Kungl. Maj :t i beslut om medgivande att inrätta biträdande kyrkomusikertjänst
bestämmer, att tjänsten skall vara förenad med arvode, fastställer
Kungl. Maj:t erforderliga avlöningsbestäinmelser.
2 mom. Vikarie å extra ordinarie biträdande kyrkomusikertjänst skall,
där ej annat följer av särskilda av Kungl. Maj :t meddelade bestämmelser
anställas som extra biträdande kyrkomusiker, om han avlagt lägst organistoch
kantorsexarnen. För lönegradsplaceringen av sådan vikarie skall gälla
följande.
Extra biträdande kyrkomusiker placeras vid vikariat å tjänst med kompetenskraven -
124
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
a) högre organistexamen, högre kantorsexamen samt
musiklärarexamen i lönegrad Cg 21,
b) minst eu av nämnda examina » » Cg 19,
c) organist- och kantorsexamen » » Cg 16;
dock att extra biträdande kyrkomusiker, som icke uppfyller de för tjänsten
uppställda kompetenskraven, icke skall placeras i högre lönegrad än
hans egen utbildning skulle berättiga honom till vid anställning såsom extra
organist.
Vikarie, som icke avlagt någon av nämnda examina, ävensom vikarie å
med arvode förenad biträdande kyrkomusikertjänst skall för sin tjänstgöring
åtnjuta arvode enligt bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.
4 avd. Kantorer.
34 §.
Allmänna avlöningsbestämmelser.
Kantor åtnjuter för sin lärartjänstgöring lön och övriga förmåner enligt
avlöningsreglementet för folkskolan, ordinarie kantor såsom ordinarie folkeller
småskollärare, extra ordinarie kantor såsom extra ordinarie folk- eller
småskollärare och extra kantor såsom extra folk- eller småskollärare.
För den kyrkomusikaliska verksamhet, som ingår i kantorstjänsten, skall
kantor äga uppbära kantorstillägg, beräknat på sätt i 37 § sägs.
35 §.
Kantorstilläggets storlek.
1 inom. Kantorstillägget utgör per år för varje enligt föreskrifterna i kvrkomusikerstadgan
bestämd veckotimme V» av årslönen i 20 löneklassen
eller, beträffande extra ordinarie och extra kantor, 18 löneklassen å löneplan
nr 1 i statens löneplansförordning, dock lägst V®> av nämnda årslön.
Såsom årslön skall härvid anses ett belopp motsvarande den i nämnda löneplan
angivna årslönen med höjning eller sänkning enligt de grunder, som
gälla beträffande de i grundlönetabellerna till löneplansförordningen angivna
månadslönerna.
Kantorstillägg skall utgå efter den ortsgrupp, som framgår av 3 §. Föreligga
särskilda skäl, må Kungl. Maj:t beträffande viss kantor eller viss
grupp av kantorer bestämma, att kantorstillägg skall utgå efter annan ortsgrupp
än den, till vilken stalioneringsorten är hänförd.
2 mom. Kantorstillägg utgår för varje kalendermånad med en tolftedel av
årsbeloppet. Månadsbelopp jämkas till närmaste hela krontal eller, om det
slutar på 50 öre, till närmast högre krontal. Dagbelopp skall, om det icke
slutar å helt femtal ören, jämkas till närmaste femtal.
36 §.
1 mom. Bestämmelserna i 6 § 1 och 2 inom. samt 7 § 2 och 3 mom. detta
reglemente skola äga motsvarande tillämpning med avseende å kantor och
kantorstillägg.
2 mom. Kantor, som utan något sitt förvållande förflyttas till annan kantorst
jänst, må erhålla kantorstillägg beräknat på sanuna veckotimtal,
som gällde före förflyttningen.
Kantor, som utan något sitt förvållande förflyttas till folk- eller småskollärartjänst,
skall äga bibehålla det före förflyttningen utgående kantorstilllägget,
så länge han innehar tjänst av samma slag som den, till vilken han
blivit förflyttad, dock högst fem år.
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
125
37 §.
Tid varunder kantorstillägg utgår. Avdrag å kantorstillägget.
t mom. Kantorstillägg utgår från och med den dag tjänsten enligt antagningsbevis
tillträdes till och med den dag tjänsten frånträdes, med iakttagande
av de i 36 § angivna bestämmelserna samt föreskrifterna i 2 mom.
nedan.
2 mom. För tid, då kantor icke fullgör den kyrkomusikaliska verksamhet,
som ingår i tjänsten, av anledning som enligt 18 och 19 §§ avlöningsreglementet
för folkskolan medför löneavdrag därest det sker å annan tid än
ferietid, skall, allt efter det fråga är om förhållande, som skolat medföra
A-, B- eller C-avdrag, kantorstillägget minskas med en fjärdedel eller hälften
eller helt avstås.
Kantor tillhör den avdragsgrupp, till vilken han är hänförd såsom folkeller
småskollärare.
38 §.
Semester. Semesterersättning.
1 mom. I sin kyrkomusikaliska verksamhet äger kantor erhålla semester.
Semester må uttagas endast å tid, då vikarie å den i kantorstjänsten ingående
lärartjänsten icke behöver förordnas.
Beträffande årssemesterns längd samt andra föreskrifter rörande semesterns
bestämmande, än den i föregående stycke angivna, skola bestämmelserna
i 15 § angående semester för organister i tillämpliga delar lända till
efterrättelse.
2 mom. Extra kantor eller hans dödsbo må i förekommande fall kunna
erhålla semesterersättning. I fråga om sådan ersättning skola bestämmelserna
i 16 § äga motsvarande tillämpning.
39 §.
Vikarie, å kantorstjänst.
1 mom. Därest till vikarie å kantorstjänst förordnas person, som är
behörig både till lärartjänsten och till den kyrkliga delen av kantorstjänsten,
skall vikarien anställas såsom extra ordinarie kantor, om han vid förordnande
enbart å lärartjänsten skulle enligt bestämmelserna i avlöningsreglementet
för folkskolan ha blivit extra ordinarie lärare, samt eljest såsom
extra kantor.
2 mom! Förordnas särskild vikarie för den i kantorstjänst ingående
kyrkomusikaliska verksamheten eller avser vikariat sådan tid, då undervisning
i skolan ej pågår, skall vikarien anställas såsom orgelspelare.
40 g.
Iiese- och traktamentsersättning.
Bestämmelserna i 18 § 2 inom. angående rese- och traktamentsersättning
till organist i vissa fall skola äga motsvarande tillämpning beträffande
kantor.
41 §.
Ersättning för flyttningskostnader.
Kantor, som förflyttas med stöd av bestämmelserna i kyrkomusikerstadgan,
äger uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt vad därom särskilt
stadgas.
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 234-
42 §.
Sjukvård. Begravningshjälp.
Kantor äger åtnjuta sjukvård och begravningshjälp enligt bestämmelserna
härom i avlöningsreglementet för folkskolan, dock att vid beräkning
av förhöjd begravningshjälp, då sådan skall utgå, förhöjningen skall utgöra
skillnaden mellan å ena sidan månadslön jämte kantorstillägg och å andra
sidan familjepensionen för månad.
43 §.
Beräkning och utbetalning av kantors avlöningsförmåner.
1 mom. Beräkning och utbetalning av de kontanta löneförmåner, som
tillkomma kantor för den i tjänsten ingående lärar tjänstgöringen, verkställas
i enlighet med bestämmelserna härom i avlöningsreglementet för
folkskolan.
2 mom. Beräkning och utbetalning av kantorstillägg åligga pastoratet.
5 avd. Orgelspelare.
45 §.
Orgelspelare äger för sin tjänstgöring uppbära arvode.
Är orgelspelare anställd i samma kyrkomusikerdistrikt mer än sex dagar
i följd, skall arvodet bestämmas på följande sätt. Arvodet utgör per år
för varje enligt föreskrifterna i kyrkomusikerstadgan bestämd veckotimme
V» av årslönen i någon av följande löneklasser å löneplan nr 1 i statens
löneplansförordning, nämligen 18 löneklassen, därest orgelspelaren avlagt
lägst organist- och kantor sexamen, och eljest 10 löneklassen. Såsom årslön
skall härvid anses ett belopp motsvarande den i nämnda löneplan angivna
årslönen med höjning eller sänkning enligt de grunder, som gälla beträffande
de i grundlönetabellerna till löneplansförordningen angivna månadslönerna.
Arvode skall utgå efter den ortsgrupp, som framgår av 3 §. Arvodet
utgår med en tolftedel av årsbeloppet för varje kalendermånad. Månadsbelopp
skall jämkas till närmaste hela krontal eller, där det slutar på
50 öre, till närmast högre hela krontal. Dagbelopp skall, om det icke slutar
på helt femtal ören, jämkas till närmaste femtal.
I andra fall uppbär orgelspelaren arvode med belopp, som fastställes av
kyrkorådet. *
6 avd. Kyrkomusikers skyldighet att underkasta sig ändring i
avlöningsbestämmelserna.
1 mom. Organist och biträdande kyrkomusiker äro pliktiga att underkasta
sig minskning i, upphörande av eller eljest ändrade bestämmelser
rörande de förmåner och ersättningar m. m., om vilka förmäles i nedan
angivna delar av reglementet:
9—10 §§ angående placering och uppflyttning i löneklass och löneruin,
14 § I punkt 3 angående tjänstledighet för militärtjänstgöring, då krigsavlöningsreglementet
icke är å kyrkomusikern tillämpligt,
14 § I punkt 6 och i anslutning därtill meddelade särskilda bestämmelser
angående tjänstledighet för sjukdom m. in., i den mån ändrade bestämmelser
påkallas av genomförandet av allmän sjukförsäkring,
Iiungl. Muj.ts proposition nr 234. 127
15 och 16 §§, såvitt angår tid då krigsavlöningsreglementet är å kyrkomusikern
tillämpligt,
18 § angående resekostnads- och traktamentsersättning,
19 g angående ersättning för flyttningskostnader samt
21—28 §§ angående sjukvård.
För kantor gäller i här berörda avseende vad som stadgas i avlöningsreglementet
för folkskolan.
2 mom. Kyrkomusiker är vidare skyldig underkasta sig minskning i
eller upphörande av extra inkomster, vilka kunna medfölja tjänsten eller
utgå för bestyr i sammanhang därmed.
Detta avlöningsreglemente träder i kraft den 1 juli 1950, från och med
vilken dag vad i tidigare av Kungl. Maj :t utfärdad författning eller föreskrift
finnes stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla,
såvitt angår kyrkomusiker, å vilken reglementet erhåller tillämpning.
Övergångsbestämmelser.
1. För fast anställd kyrkomusiker, som vid den nya kyrkomusikerorganisationens
ikraftträdande övergår å extra ordinarie organisttjänst men
enligt övergångsbestämmelserna till kyrkomusikerstadgan skall vara ordinarie
organist å nämnda tjänst, skall stadgandet i 8 § 5 inom. sista stycket
detta reglemente jämte de bestämmelser, som hänvisa till detta stadgande,
äga motsvarande tillämpning.
2. Kyrkomusiker, som vid reglementets ikraftträdande övergår å ordinarie
eller extra ordinarie organisttjänst eller å extra ordinarie biträdande
kgrkomusikertjänst, skall äga att för löneklassplacering taga i beräkning
hela den tid, varunder han tjänstgjort såsom kyrkomusiker efter avläggandet
av de examina eller prov, som enligt kyrkomusikerstadgan utgöra
behörighetsvillkor för ordinarie och extra ordinarie organist eller, beträffande
biträdande kyrkomusiker, av Kungl. Maj :t bestämts såsom kompetenskrav
för tjänsten, dock med avdrag av två år. Har kyrkomusikern icke
avlagt alla vederbörliga examina eller prov, skall han äga för löneklassplacering
taga i beräkning nämnda tjänstgöringstid med avdrag av sju år.
För varje hd femårsperiod av dylik anställning skall kyrkomusikern
placeras en löneklass över den lägsta inom lönegraden, dock icke högre än i
lönegradens högsta löneklass. På motsvarande sätt sker placering i lönerum.
Vid beräkning av femårsperioder skall hänsyn icke tagas till tid för
tjänstledigheter.
3. Därest fast anställd kyrkomusiker, som övergår å ordinarie eller extra
ordinarie organisttjänst, trots löneklassplacering på sätt i punkt 2 sägs skulle
genom övergången komma att lida minskning i sina kontanta avlöningsförmåner,
skall han äga uppbära personligt lönetillägg enligt följande regler.
Lönetillägget skall motsvara skillnaden mellan dels organistens kontanta
löneförmåner jämte det av domkapitlet uppskattade värdet av tjänstebostad
och bränsle eller den kontanta ersättning, som utgått i stället för nämnda
törmåner omedelbart före ikraftträdandet av detta reglemente, dels lönen,
i förekommande fall ökad med kallortstillägg, omedelbart efter ikraftträdandet.
Åtnjuter organisten icke pensionsrätt i sin anställning omedelbart
före ikraftträdandet, skall det personliga lönetillägget utgå med 75 procent
av nämnda skillnad.
Vid bestämmandet av det personliga lönetillägget skall iakttagas, dels alt
den del av lönen efter ikraftträdandet, som belöper på fyllnadstjänstgöring,
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 234.
icke skall piedräknas, dels ock att hänsyn icke skall tagas till förekommande
olikheter i omfattningen av den kyrkomusikaliska verksamheten före
och efter ikraftträdandet.
Personligt lönetillägg må endast utgå, så länge organisten kvarstår i samma
tjänst. Tillägget skall vid organistens uppflyttning i löneklass minskas
med samma belopp, varmed lönen ökas.
Vid tjänstledighet med C-avdrag å lönen, skall organisten avstå det personliga
lönetillägget.
Lönetillägget utbetalas i sannna ordning som lönen.
4. Innehavare av förenad folkskollärare- och kyrkomusikertjänst, som
vid reglementets ikraftträdande övergår å kantorstjänst, skall, därest kantorstillägget
uppgår till lägre belopp än den sammanlagda kontanta ersättning
för den kyrkomusikaliska verksamheten, vilken han var tillförsäkrad
omedelbart före övergången, äga uppbära personligt lönetillägg med ett belopp
motsvarande skillnaden mellan nämnda ersättning och kantorstillägget.
Lönetillägg må utgå endast så länge kantorn kvarstår i samma tjänst.
För tid, varunder kantor helt avstår kantorstillägget, skall han jämväl
avstå det personliga lönetillägget.
Personligt lönetillägg utbetalas i samma ordning som kantorstillägg.
5. Såsom särskilt villkor för kyrkomusikers övergång å organisttjänst
utan att tjänsten kungöres till ansökan ledig skall i förekommande fall
gälla, att kyrkomusikern avgår från hittills samtidigt innehavd musiklärartjänst
i skola. Kungl. Maj:t äger dock medgiva, att dylik hittills bestående
förening av tjänster övergångsvis kvarstår för tid efter detta reglementes
ikraftträdande.
507372. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.
Ktingl. Maj.ts proposition nr 234-
129
Innehållsförteckning.
Sid.
I. Avlöningsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker........ 3
1. Inledning....................................................... 3
2. Allmänna synpunkter............................................ 12
1941 års lärarlönesakkunnigas förslag s. 12. — Yttrandena s. 16. —Föredraganden
s. 19.
3. Detalj bestämmelserna i avlöningsreglementet för övningslärare......... 25
4. Detaljbestämmelserna i avlöningsreglementet för kyrkomusiker......... 60
II. Löneförhållandena för ämneslärare vid fortsättnings- och ersättnings
skolor.
......................................................... 75
Skolornas organisation s 76. — Hittillsvarande löneförhållanden s. 78. —
1941 års lärarlönesakkunnigas förslag s. 81. — Yttrandena s. 84. —
Föredraganden s. 84.
Hemställan....................................................... 86
Bilagor.
Bilaga 1. 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för
övningslärare .............................. 87
Bilaga 2. 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag till avlöningsreglemente för
kyrkomusiker............................................ 108
9 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Yr 234.