Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

1

Nr 231.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående finansieringen
av kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen
m. m.; given Stockholms slott den 31
mars 1950.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen
att med bifall i övrigt till de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen
föredragande statsrådet hemställt, antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond,

2) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse,

3) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse
i Stockholm,

4) lag angående upphävande av 7 § lagen den 6 juni 1930 (nr 261) om
införande av lagen om församlingsstyrelse m. m.,

5) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262)
om skolstyrelse i vissa kommuner, och

6) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 1) angående
lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
s-arnt hennes prästerskap och betjäning.

* Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås, att den nya kyrkomusikerorganisationen skall
genomföras från och med den 1 juli 1950, dock för varje kyrkomusikerdistrikt
först från och med månaden näst efter den, då lagakraftägande
beslut föreligger beträffande distriktsindelningen och tjänstetypen.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 331.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Vidare föreslås i propositionen närmare regler för finansieringen av den
nya kyrkomusikerorganisationen i nära anslutning till gällande system för
finansieringen av församlingsprästernas avlöning. I samband härmed föreslås
regler för fördelningen av kostnaderna mellan de kyrkliga kommunerna
och skolväsendet samt mellan pastorat och församling.

Slutligen föreslås vissa smärre lagändringar, som föranledas av den nya
tjänsteorganisationen, samt en ändring av dissenterskattelagen, föranledd
av de år 1949 gjorda ändringarna i ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet.

Kungl. Majds proposition nr 331.

3

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond.

Härigenom förordnas, att 2 § 2 mom. samt 3, 4, 6 och 7 §§ lagen den 30
augusti 1932 om kyrkofond1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse:)

2 §.

2. Såsom prästlönekostnader för
visst pastorat betecknas i denna
lag de utgifter, som pastoratet enligt
vad i särskilda författningar
är stadgat har att vidkännas för
löner, arvoden och resanslag åt kyrkoherde,
komminister och ständig
adjunkt.

3 §.

Från statsverket — — — tillföras
kyrkofonden.

Ytterligare skola till kyrkofonden
ingå:

1)---

(Föreslagen lydelse:)

2 §.

2. Såsom pastorats prästlönekostnader
och kyrkomusikerlönekostnader
betecknas i denna lag de
utgifter, som pastorat enligt vad i
särskilda författningar är stadgat
har att vidkännas, å ena sidan, för
löner, arvoden och resanslag åt
kyrkoherde, komminister och ständig
adjunkt och, å andra sidan,
för avlönande och pensionering av
i församling inom pastoratet anställd
kyrkomusiker, som i lagen
om kyrkomusiker avses.

I kyrkomusikerlönekostnad, som
här avses, ingår icke belopp, som
pastorat har att utgiva i avlöning
till kyrkomusiker för av denne bestridd
fyllnadstjänstgöring såsom
lärare i musik vid läroanstalt.

3 §.

Från statsverket — — — tillföras
kyrkofonden.

Ytterligare skola till kyrkofonden
ingå:

’ Senaste lydelse av 3, 4 och 7 §§, se 1942:236, samt av 6 §, se 1949:348.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

(Gällande lydelse:)

4) överskott å avkastningen av
pastorats prästlönetillgångar, varom
förmäles i 4 §;

5) ---

4 §\

Därest av pastorat förvaltade
prästlönetillgångar — med undantag
av tillgång, vars avkastning
skall enligt 7 § lagen om reglering
av prästerskapets avlöning tillgodokomma
viss tjänstinnehavare utöver
lönen eller jämlikt bestämmelse
i donationsbrev tillfalla prästänka
— lämna så stor behållen avkastning,
att därå uppkommer
överskott sedan pastoratets prästlönekostnader
under året samt de
i 55 § ecklesiastik boställsordning
angivna virkesbehov blivit täckta,
skall pastoratet till kyrkofonden
inleverera hälften av sådant överskott.

Vad nu —---och prästlöne fondshemman.

6 §,

Enligt vad särskilt är stadgat
skola av kyrkofonden gäldas

dels kostnad '' — — sådan
pension,

dels jämlikt 5 § ecklesiastik boställsordning
bestämda arvoden åt
ordförande i boställsnämnder,

dels belopp —*--klockarhem man

hört,

dels ock jämlikt---Luleå

stift.

(Föreslagen lydelse:)

4) överskott å avkastningen av
pastorats präst- och kyrkomusikerlönetillgångar,
varom förmäles i
4 §;

5) ---

4 §.

Därest av pastorat förvaltade
prästlönetillgångar — med undantag
av tillgång, vars avkastning
skall enligt 7 § lagen om reglering
av prästerskapets avlöning tillgodokomma
viss tjänstinnehavare utöver
lönen eller jämlikt bestämmelse
i donationsbrev tillfalla prästänka
— tillika med pastoratets
kyrkomusikerlönetillgångar lämna
så stor behållen avkastning, att
därå uppkommer överskott sedan
pastoratets präst- och kyrkomusilcerlönekostnader
under året samt
de i 55 § ecklesiastik boställsordning
angivna virkesbehov blivit
täckta, skall pastoratet till kyrkofonden
inleverera hälften av sådant
överskott.

Vad nu —--och prästlöne fondshemman.

6 §.

Enligt vad särskilt är stadgat
skola av kyrkofonden gäldas

dels kostnad — — — sådan
pension,

dels jämlikt 5 § ecklesiastik boställsordning
bestämda arvoden åt
ledamöter i boställsnämnder,

dels belopp---klockarhem man

hört,

dels ock jämlikt---Luleå

stift.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

(Gällande lydelse:)

Härutöver skola av kyrkofonden
utgöras:

9) anslag, som---- anställ da

präster.

7 §.

Om för gäldande av pastorats
prästlönekostnader under året åtgår
högre belopp än som täckes
dels av avkastningen av pastoratets
prästlönetillgångar och av pastoratet
tillkommande andel av avkastningen
från stiftets prästlönejordsfond
och prästlönefondshemman
— med undantag som i 4 §
sägs — dels ock därutöver av ett
belopp, motsvarande en uttaxering
för skattekrona inom pastoratet av
det öretal, Konungen för året bestämmer,
äger pastoratet för vad
ytterligare erfordras erhålla tillskott
av kyrkofonden, dock ej för
gäldande av lönebelopp, som pastoratet
enligt 9 eller 10 § lagen om
reglering av prästerskapets avlöning
särskilt förbundit sig att utgöra.

Vid bestämmande av tillskott,
som nu sagts, skall löneboställes
avkastning tagas i beräkning med
belopp, som fastställts med tillämpning
av 9 § (löneboställets normalavkastning),
avkastningen av fond,

(Föreslagen lydelse:)

Härutöver skola av kyrkofonden
utgöras:

9) anslag, som —---- anställ da

präster;

10) bidrag till pastorats kostnad
för avlöning, som avses i 2 § ''2
mom. andra stycket, med belopp,
som av pastoratet utgivits utöver,
vad vederbörande läroanstalt haft
att till avlöningen bidraga.

7 §.

Om för gäldande av pastorats
präst- och kyrkomusikerlönekostnader
under året åtgår högre belopp
än som täckes dels av avkastningen
av pastoratets prästlönetillgångar
och av pastoratet tillkommande
andel av avkastningen
från stiftets prästlönejordsfond och
prästlönefondshemman — med undantag
som i 4 § sägs — samt av
pastoratets kyrkomusikerlönetillgångar,
dels ock därutöver av ett
belopp, motsvarande en uttaxering
för skattekrona inom pastoratet av
det öretal, Konungen för året bestämmer,
äger pastoratet för vad
ytterligare erfordras erhålla tillskott
av kyrkofonden, dock ej för
gäldande av lönebelopp, som pastoratet
enligt 9 eller 10 § lagen om
reglering av prästerskapets avlöning
särskilt förbundit sig att utgöra.

Vid bestämmande av tillskott,
som nu sagts, skall avkastningen av
löneboställe, som avses i ecklesiastik
boställsordning, tagas i beräkning
med belopp, som fastställts
med tillämpning av 9 § (lönebo -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

(Gällonde lydelse:)

som förvaltas av pastorat, beräknas
till den procent av fondens kapital,
som Konungen med hänsyn
till de allmänna ränteförhållandena
bestämmer, samt pastorat tillkommande
andel av avkastningen av
stiftets prästlönej ordsfond och
prästlönefondshemman upptagas
till det belopp, vartill denna andel
för näst föregående räkenskapsår
uppgått.

(Föreslagen lydelse:)

ställets normalavkastning), avkastningen
av prästlönefond, som förvaltas
av pastorat, beräknas till
den procent av fondens kapital,
som Konungen med hänsyn till de
allmänna ränteförhållandena bestämmer,
pastorat tillkommande
andel av avkastningen av stiftets
prästlönejordsfond och prästlönefondshemman
upptagas till det belopp,
vartill denna andel för näst
föregående räkenskapsår uppgått,
samt avkastningen av fastställt boställskapital,
som för pastoratet utgör
kyrkomusikerlönetillgång, upptagas
till belopp motsvarande å boställskapitalet
belöpande boställsränta
och avkastningen av annan
särskild kyrkomusikerlönetillgång
med sitt verkliga belopp.

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1950; skolande härvid det genom
denna lag under punkt 10) till
6 § andra stycket lagen om kyrkofond
fogade stadgandet äga tilllämpning
jämväl för Karlsborgs
pastorat.

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

7

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om
församlingsstyrelse.

Härigenom förordnas, att 2, 5, 41 och 53 §§ lagen den 6 juni 1930 om
församlingsstyrelse skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

2 §.

Med kyrkliga — — — frågor
om:

dels

a) åtgärder till främjande av församlingsvården; b)

tillsättande och avskedande
av organister, kyrkosångare, klockare
och andra kyrkobetjänte;

c) prästerskapets och kyrkobetjäntes
löneförmåner;

d) ---

f) byggnad och underhåll av
kyrka med vad därtill hör, församlingshus
samt boställen för prästerskap
och kyrkobetjänte;

g) ---

o) byggnad och underhåll av
skolhus med vad därtill hör ävensom
boställen för skollärare; samt

P)---

5 §.

Finnas kyrkofullmäktige,---

— iirenden, nämligen:

(Föreslagen lydelse:)

2 §.

Med kyrkliga — — — frågor
om:

dels

a) åtgärder till främjande av församlingsvården
och särskilda anordningar
till kyrkomusikens höjande; b)

tillsättande och avskedande
av kyrkobetjänte;

c) prästerskapets, kyrkomusikers
och kyrkobetjäntes löneförmåner;

d) ---

f) byggande och underhåll av
kyrka, församlingshus samt tjänstebostäder
för prästerskap, kyrkomusiker
och kyrkobetjänte jämte
vad till sådan byggnad hör;

er)

o) byggande och underhåll av
skolhus och tjänstebostäder för
skollärare jämte vad till sådan
byggnad hör; samt
’ P)---

5 §.

Finnas kyrkofullmäktige, — —
— ärenden, nämligen:

8

Kungl. Majds proposition nr 231.

(Gällande lydelse:)

a)---

d) frågor om---kyrkofull mäktiges

antal;

e) frågor om ställe för kyrkostämma
och om sättet för stämmas
kungörande; samt

f) tillsättande av lärarbefattning,
med vilken är förenad organist-
eller klockarsyssla eller båda
dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning,
så ock tillsättande i annat
fall av Organist-, kyrkosångareller
klockarbefattning.

I församling--—— dess ange lägenheter.

41 §.

Kyrkorådet tillkommer att:

a)--—

d) tillsätta och avskeda andra
kyrkobetjänte än organist, kyrkosångare
och klockare;

e) ---

f) ---

Skolrådet tillhör---vården

av församlingsbibliotek.

Såväl kyrkorådet —---- sty relse

av församlingsbibliotek.

53 §.

Kyrkvärdar väljas — — — i
rådet.

(Föreslagen lydelse:)

a)---

d) frågor om---kyrkofull mäktiges

antal; samt

e) frågor om ställe för kyrkostämma
och om sättet för stämmas
kungörande.

I församling---dess ange lägenheter.

41 §.

Kyrkorådet tillkommer att:

a)---

d) tillsätta och avskeda kyrkobetjänte; e)

---

f) ___

Kyrkorådet har ock att, i enlighet
med vad särskilda författningar
föreskiiva, taga befattning med
andra angelägenheter, såsom beträffande
kyrkomusikers anställande
och verksamhet.

Skolrådet tillhör---vården

av församlingsbibliotek.

Om skolrådets befattning med
vissa angelägenheter avseende kyrkomusikers
anställande och verksamhet
stadgas särskilt.

Såväl kyrkorådet---sty relse

av församlingsbibliotek.

53 §.

Kyrkvärdar väljas — — — i
rådet.

9

Kungl. Majds ''proposition nr 931.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

För kyrkvärdarna må av kyrko-rådet utfärdas särskild instruk-tion.

Kyrkorådet och---en kas- Kyrkorådet och en kas -

saförvaltare.

saförvaltare.

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1950; skolande dock, intill dess
kyrkomusiker enligt lagen den 27
juni 194.7 (nr 275) om kyrkomusi-ker blivit för församling anställd,
de hittills gällande bestämmelserna
om klockar-, organist- och kyrko-sångarbefattningar alltjämt lända
till efterrättelse beträffande nuva-rande i församlingen inrättade så-dana befattningar.

10

Kungl. Majds proposition nr 231.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse
i Stockholm.

Härigenom förordnas, att 2 §, 3 § 1 mom., 45 § samt 57 § lagen den 6
juni 1930 om församlingsstyrelse i Stockholm1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

2 §.

1 mom. Med territoriell---

frågor om

dels

a) åtgärder till främjande av församlingsvården; b)

tillsättande och avskedande
av organister, kyrkosång are, klockare
och andra kyrkobetjänte;

c) ---

d) upplåtande av bostadsboställe
eller annan tjänstebostad åt
prästerskapet och kyrkobetjänte så
ock hushållning med och vård om
kyrkans egendom ävensom församlingen
tillhörig, för andra kyrkliga
ändamål än bestridande av prästerskapets
och kyrkobetjäntes kontanta
löneförmåner avsedd egendom; e)

byggnad och underhåll av kyrka
med vad därtill hör, församlingshus
samt bostadsboställen för
prästerskap och kyrkobetjänte
ävensom uppvärmning, belysning

(Föreslagen lydelse:)

2 §.

1 mom. Med territoriell---

frågor om

dels

a) åtgärder till främjande av församlingsvården
och särskilda anordningar
till kyrkomusikens höjande; b)

tillsättande och avskedande
av kyrkobetjänte;

c) ---

d) upplåtande av tjänstebostäder
åt prästerskapet, kyrkomusiker
och kyrkobetjänte så ock hushållning
med och vård om kyrkans
egendom ävensom församlingen
tillhörig, för andra kyrkliga ändamål
än bestridande av prästerskapets,
kyrkomusikers och kyrkobetjäntes
kontanta löneförmåner avsedd
egendom;

e) byggande och underhåll av
kyrka, församlingshus samt tjänstebostäder
för prästerskap, kyrkomusiker
och kyrkobetjänte jämte vad
till sådan byggnad hör ävensom

1 Senaste lydelse av 2 § och 3 § 1 inom., se 1942:516.

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

(Gällande lydelse:)

och rengöring av kyrka med vad
därtill hör samt församlingshus
jämte tillhandahållande av elektrisk
kraft för ringning, orgelspelning
och dylikt;

f)---

Om vården---särskilt

stadgat.

2 mom. Med huvudstadens--

— frågor om

a) prästerskapets och kyrkobetjäntes
kontanta löneförmåner;

b) hushållning med och vård om
huvudstadens territoriella församlingar
tillhörig, för bestridande avprästerskapets
och kyrkobetjäntes
kontanta löneförmåner avsedd
egendom;

c) byggnad och underhåll av
andra för avlöning av prästerskapet
och kyrkobetjänte anvisade boställen
än som i 1 mom. e) avses;

d) --- —

Samfälligheten äger---1

mom. e).

3 §.

1 mom. Församlings beslutanderätt
utövas i frågor om kyrkofullmäktiges
antal samt vid val av
organist, kyrkosångare och klockare
å kyrkostämma och i övrigt
av kyrkofullmäktige.

Förvaltning och —--eller

verkställighetsbestyr.

45 §.

Kyrkorådet tillkommer att:

a)---

(Föreslagen lydelse:)

uppvärmning, belysning och rengöring
av kyrka med vad därtill hör
samt församlingshus jämte tillhandahållande
av elektrisk kraft för
ringning, orgelspelning och dylikt;

f)---

Om vården — — — särskilt
stadgat.

2 mom. Med huvudstadens--

— frågor om

a) prästerskapets, kyrkomusikers
och kyrkobetjäntes kontanta löneförmåner; b)

hushållning med och vård om
huvudstadens territoriella församlingar
tillhörig, för bestridande av
prästerskapets, kyrkomusikers och
kyrkobetjäntes kontanta löneförmåner
avsedd egendom;

c) byggande och underhåll av
andra för avlöning av prästerskapet
anvisade boställen än som i 1
mom. e) avses;

d) ----

Samfälligheten äger---1

mom. e).

3 §.

1 mom. Församlings beslutanderätt
utövas i fråga om kyrkofullmäktiges
antal å kyrkostämma och
i övrigt av kyrkofullmäktige.

Förvaltning och —--eller

verkställighetsbestyr.

45 §.

Kyrkorådet tillkommer att:

a)---

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

(Gällande lydelse:)

d) tillsätta och avskeda andra
kyrkobetjänte än organist, kyrkosång
are och klockare;

e) ----

g) —--

Skolrådet tillhör----av för samlingsbibliotek.

57 §.

Kyrkvärdar väljas — — — i
rådet.

(Föreslagen lydelse:)

d) tillsätta och avskeda kyrkobetjänte; e)

---

g)---

Kyrkorådet har ock att, i enlighet
med vad särskilda författningar
föreskriva, taga befattning med
andra angelägenheter, såsom beträffande
kyrkomusikers anställande
och verksamhet.

Skolrådet tillhör--- ■=— av för samlingsbibliotek.

57 §.

Kyrkvärdar väljas — — ■— i
rådet.

För kyrkvärdarna må av kyrkorådet
utfärdas särskild instruktion.

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1950; skolande dock, intill dess
kyrkomusiker enligt lagen den 27
juni 191)7 (nr 275) om kyrkomusiker
blivit för församling anställd,
de hittills gällande bestämmelserna
om klockar-, organist- och kyrkosångarbefattningar
alltjämt lända
till efterrättelse beträffande nuvarande
i församlingen inrättade sådana
befattningar.

Kungl. Maj ds proposition nr SS1.

13

Förslag

till

Lag

angående upphävande av 7 § lagen den 6 juni 1930 (nr 261) om införande
av lagen om församlingsstyrelse m. m.

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 6 juni 1930 om införande av lagen
om församlingsstyrelse m. m. skall upphöra att gälla den 1 juli 1950.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om
skolstyrelse i vissa kommuner.

Härigenom förordnas, att 5 lagen den 6 juni 1930 om skolstyrelse i
vissa kommuner skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

5 §.

Folkskolestyrelsen tillkommer —
— — fortsättningsskoleväsendet,
att:

a)---

c) tillsätta och avskeda lärare
samt tjänstebiträden, vilka ställts
till styrelsens förfogande; dock
skall i fråga om tillsättande av lärarbefattning,
med vilken är förenad
organist- eller klockarsyssla
eller båda dessa sysslor eller kyrkosångarbefattning,
gälla vad särskilt
är stadgat;

d) ---

f)---

Finnes fortsättningsskolestyrelse

---av fortsättningsskolan.

Hurusom den---i kom munallagarna.

(Föreslagen lydelse:)

5 §.

Folkskolestyrelsen tillkommer —
— — fortsättningsskoleväsendet,
att:

a) —--

c) tillsätta och avskeda lärare
samt tjänstebiträden, vilka ställts
till styrelsens förfogande;

d)---

f)---

Om folkskolestyrelses befattning
med vissa angelägenheter avseende
kyrkomusikers anställande och
verksamhet stadgas särskilt.

Finnes fortsättningsskolestyrelse

---av fortsättningsskolan.

Hurusom den---i kom munallagarna.

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1950.

1 Senaste lydelse, se 1931:180.

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

15

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 1) angående lindring
i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning.

Härigenom förordnas, att lagen den 16 oktober 1908 angående lindring i
främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes
prästerskap odi betjäning1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse:)

Vid debitering av i slutlig eller
tillkommande skatt ingående avgifter
till svenska kyrkan eller hennes
prästerskap eller betjäning, vilka
efter kyrkostämmas beslut eller
eljest utdebiteras, skall iakttagas,
att för den till kommunal inkomstskatt
beskattningsbara inkomsten
dylika avgifter skola med endast
hälften av det belopp, som eljest
bort utgå, påföras medlemmar av
sådan i riket befintlig församling
av främmande kristna eller mosaiska
trosbekännare, vilken äger
rätt till offentlig religionsutövning.
Vad sålunda är stadgat skall dock
gälla endast såvida de främmande
trosbekännarna före den 1 januari
det år, då debitering av de i slutlig
skatt ingående avgifterna verkställes,
i laga ordning övergått till
eller eljest rättsligen tillhört och
fortfarande tillhöra den främmande
församlingen.

(Föreslagen lydelse:)

Vid debitering av i slutlig eller
tillkommande skatt ingående avgifter
till svenska kyrkan eller hennes
prästerskap, kyrkomusiker eller
betjäning, vilka efter kyrkostämmas
beslut eller eljest utdebiteras,
skall iakttagas, att för den till
kommunal inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten dylika avgifter
skola med endast hälften av det
belopp, som eljest bort utgå, påföras
medlemmar av sådan i riket
befintlig församling av främmande
kristna eller mosaiska trosbekännare,
vilken äger rätt till offentlig
religionsutövning. Vad sålunda är
stadgat skall dock gälla endast såvida
de främmande trosbekännarna
före den 1 januari det år, då debitering
av de i slutlig skatt ingående
avgifterna verkställes, i
laga ordning övergått till eller eljest
rättsligen tillhört och fortfarande
tillhöra den främmande församlingen.

1 Senaste lydelse, se 19t5:905.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

(Gällande lydelse:)

I ändamål att dylik lindring må
tillgodokomma omförmälda främmande
trosbekännare skall intyg
om deras namn och bostad ävensom
därom, att de under tiden från
och med den 1 januari tillhört och
fortfarande tillhöra den främmande
församlingen, av denna församlings
föreståndare utfärdas och före
den 1 juli tillställas vederbörande
pastorsämbete, som har att ofördröjligen
översända intyget, behörigen
granskat, till den som verkställer
debiteringen.

Äro avgifterna---äga rum.

(Föreslagen lydelse:)

I ändamål att dylik lindring må
tillgodokomma omförmälda främmande
trosbekännare skall intyg
om deras namn och bostad ävensom
därom, att de under tiden från
och med den 1 januari tillhört och
fortfarande tillhöra den främmande
församlingen, av denna församlings
föreståndare utfärdas och före
april månads utgång tillställas vederbörande
pastorsämbete, som har
att före den 1 juni översända intyget,
behörigen granskat, till vederbörande
lokala skattemyndighet.

Äro avgifterna---äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1
juli 1950.

Kungl. Maj ds proposition nr 231.

17

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 31 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,
Lingman.

Statsrådet Quensel anmäler efter gemensam beredning med statsrådets
övriga ledamöter frågan om finansieringen av kostnaderna för den nya
kyrkomusikerorganisationen m. m. och anför därvid följande.

I. Inledning.

Kyrkomusikerfrågans hittillsvarande behandling.

Under senare år ha statsmakterna successivt fattat vissa för en reform av
kyrkomusikernas anställnings-, tjänstgörings- och avlöningsförhållanden
erforderliga beslut. Ett första steg togs redan år 1938 genom antagandet
av lagen den 9 december, nr 732, angående särskilda grunder för klockaroch
organistlöns bestämmande samt om dispositionen av de till klockaroch
organisttjänst hörande avlöningstillgångar (klockarboställslagen), genom
vilken lag avsågs att åstadkomma en omedelbar avveckling av det
antikverade jordavlöningssystemet för klockare och organister.

Härefter tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet jämlikt bemyndigande
av Kungl. Maj:t år 1942 särskilda sakkunniga för utredning angående
nyorganisation av den s. k. klockarinstitutionen. Dessa sakkunniga
— 1942 års kyrkomusikerutredning (KMU) — framlade sina förslag i ett
på två delar uppdelat betänkande, varav del I (SOU 1945: 16) avgavs den
13 april 1945 och del II (SOU 1946: 50) den 27 juni 1946. Första delen
innehöll riktlinjer och vissa preliminära förslag för en reform på området,
medan andra delen — vid vars utarbetande utredningen haft tillgång till
de över första delen inhämtade yttrandena — innehöll utredningens slutgiltiga
förslag samt förslag till ett antal författningar, som visat sig erforderliga
för ett genomförande av reformen.

I skrivelse till kyrkomötet den 8 november 1946, nr 11, begärde Kungl.
Maj:t kyrkomötets förklaring, huruvida kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2
regeringsformen för sin del, å ena sidan, godkände 1 § i ett vid skrivelsen
fogat, av KMU i dess betänkande del II framlagt förslag till lag om kyrkomusiker
ävensom däri angiven tidpunkt för nämnda lagrums ikraftträdande
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1060. 1 saml. Nr 231.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

och, å andra sidan, samtyckte till upphävande, på sätt i lagförslaget avsågs,
av däri angivna äldre bestämmelser av kyrkolags natur. Genom omförmälda
skrivelse anmodades kyrkomötet att samtidigt avgiva yttrande
beträffande vissa vid ärendets föredragning i statsrådet samma dag närmare
angivna grunder för nyorganisationen av kyrkomusikertjänsterna
samt över ett vid skrivelsen fogat förslag till lag om kungörande i kyrka
vid förfall för präst. I skrivelse den 6 december 1946, nr 27, anmälde kyrkomötet
i anledning härav, att kyrkomötet jämlikt § 87 mom. 2 regeringsformen
för sin del godkänt 1 § i det vid Kungl. Maj:ts omförmälda skrivelse
fogade förslaget till lag om kyrkomusiker ävensom däri angiven tidpunkt
för nämnda lagrums ikraftträdande och samtyckt till upphävande,
på sätt i samma lagförslag sades, av däri angivna bestämmelser av kyrkolags
natur. Såsom yttrande beträffande grunderna i övrigt för den avsedda
nyorganisationen av kyrkomusikertjänsterna åberopade kyrkomötet vad
dess första särskilda utskott härutinnan anfört i sitt i ärendet avgivna
betänkande, nr 1.

I proposition den 18 april 1947 (nr 233) föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att antaga de omförmälda två lagförslagen. Riksdagen biföll Kungl. Maj:ts
hemställan (riksd. skr. 1947 nr 323).

Med stöd av kyrkomötets och riksdagens beslut utfärdade Kungl. Maj:t
den 27 juni 1947 dels lag om kyrkomusiker, dels ock lag om kungörande i
kyrka vid förfall för präst (SFS 1947 nr 275 och 276), vilka trädde i kraft
den 1 juli 1947.

Med de i kyrkomusikerlagen upptagna grundläggande stadgandena hade
man nått fram till en lösning — så att säga i princip — av kyrkomusikerfrågan.
Såsom jag framhöll i mitt anförande till statsrådsprotokollet för den
18 april 1947 är innebörden av den ifrågavarande lagen huvudsakligen
den, att de särskilda, till den antikverade klockarinstitutionen hänförliga
befattningarna skola ersättas med en enda tjänst, kyrkomusikertjänst, att
de blivande innehavarna av denna nya tjänst skola såsom de hittillsvarande
motsvarande befattningshavarna vara kommunalavlönade, samt att avlöningskostnaderna
härvid skola bestridas i nära överensstämmelse med vad
för närvarande gäller beträffande avlöningen till församlingsprästerskapet.

Nästa steg i ärendet togs genom att Kungl. Maj:t uppdrog åt 1941 års
lärarlönesakkunniga att överarbeta KMU:s förslag i kyrkomusikerfrågan.
Dessa sakkunniga avgå vo den 1 mars 1949 betänkande (stencilerat) med
förslag till kyrkomusikerstadga samt till grundläggande avlöningsbestämmelser
för kyrkomusiker. På grundval av detta betänkande avlät Kungl.
Maj:t den 1 april 1949 proposition (nr 199) till riksdagen med förslag till
nya grunder för kyrkomusikerorganisationen m. m. Förslaget avsåg dels organisationsfrågor
i egentlig mening, såsom frågor om indelningen i kyrkomusikerdistrikt,
om de olika tjänstetyper som skola förekomma och om
kyrkomusikernas tjänståligganden, dels ock frågan om kyrkomusikernas

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

löneställning. I sistnämnda hänseende innefattade förslaget endast principerna
för en lönereglering. Vid propositionen var såsom bilaga fogad ett
av 1941 års lärarlönesakkunniga uppgjort förslag till kyrkomusikerstadga.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet för sistnämnda dag redogjorde
jag för huru kyrkomusikerfrågan sammankopplats med frågan om lönereglering
för övningslärarna och för de övriga omständigheter, som föranlett
att förslag i kyrkomusikerfrågan ansetts böra föreläggas riksdagen
successivt. Jag torde nu få hänvisa till denna redogörelse.

Sedan första lagutskottet över propositionen avgivit utlåtande, nr 39,
och därvid hemställt om vissa jämkningar i de av Kungl. Maj:t föreslagna
grunderna, godkände riksdagen utskottets förslag (riksd. skr. 1949 nr 327).

De beslutade nya grunderna.

Innebörden av de utav riksdagen antagna nya grunderna för kyrkomusikernas
anställningsförhållanden kan i största korthet sammanfattas
sålunda.

Distriktsindelning. Enligt 1 § lagen om kyrkomusiker skall för kyrkomusikens
uppehållande finnas anställd kyrkomusiker för varje territoriell
församling. Rikets stift skola nu enligt principbeslutet indelas i kyrkomusikerdistrikt,
och som regel skall därvid varje territoriell församling bilda ett
distrikt.

Tjänstetyper. Tjänstebenämningar. Anställningsformer. Två huvudtyper
av tjänster skola komma till användning, organisttjänst och kantorstjänst.
Organisttjänsten, som i allmänhet endast skall förekomma i distrikt med
högre invånarantal än 5 000, skall vara en självständig tjänst, med vilken
dock må förbindas skyldighet till fyllnadstjänstgöring som musiklärare
vid vissa läroanstalter. I varje distrikt omfattande stiftsstads domkyrkoförsamling
skall finnas en organisttjänst, benämnd domkyrkoorganisttjänst,
med vilken särskila åligganden skola vara förbundna. Kantorstjänsten,
som i regel skall förekomma i distrikt med ett invånarantal av högst 5 000,
skall städse innebära en förening av kyrkomusikalisk tjänst och folk- eller
småskollärartjänst. Dispens skall dock kunna givas för inrättande av organisttjänst
i distrikt med ett invånarantal av 5 000 eller lägre och för
inrättande av kantorstjänst i distrikt med högre invånarantal än 5 000. I
distrikt, där arbetsuppgifterna så kräva, skall efter medgivande av Kungl.
Maj:t vid sidan av tjänst såsom organist eller kantor kunna inrättas en
eller flera biträdande kyrkomusikertjänster. I distrikt, där på grund av
den ringa omfattningen av de kyrkomusikaliska tjänsteuppgifterna och
skolorganisatoriska skäl varken organist- eller kantorstjänst kan inrättas,
skall anställas kyrkomusiker med lägre kompetensfordringar, i propositionen
betecknad orgelspelare. Kyrkomnsikerdistrikt skall äga att för särskilda
kyrkomusikaliska tjänsteuppgifter anställa annan kyrkomusiker än
de nu nämnda (församlingsmusiker). Sådan kyrkomusiker skall icke omfattas
av den allmänna regleringen och kyrkomusikerstadgan sålunda icke
äga tillämpning å honom.

Domkyrkoorganisttjänst skall alltid vara ordinarie. Annan organisttjänst
skall vara ordinarie eller extra ordinarie. För att ordinarie tjänst skall få
inrättas skall fordras, att tjänstgöringsskyldigheten motsvarar minst 30

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

veckotimmar. Uppgår tjänstgöringen till ett mindre antal timmar per
vecka, må extra ordinarie tjänst inrättas, under förutsättning att tjänstgöringsskyldigheten
dock minst motsvarar 15 veckotimmar.

Kantorstjänst skall alltid vara ordinarie.

Biträdande kyrkomusiker skall inneha extra ordinarie tjänst eller arvodesbefattning.
Anställningsformen skall bestämmas av Kungl. Maj:t i samband
med att medgivande lämnas till tjänstens inrättande.

Orgelspelare — som icke skall inneha någon tjänst i vanlig bemärkelse
— skall alltid avlönas med arvode.

Fastställandet av distriktsindelning ro. ro. Såsom regel skola domkapitlen
fastställa distriktsindelning, tjänstetyp och anställningsform. I vissa undantagsfall
skola dessa frågor dock underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Tillsyn. Det allmänna inseendet över den kyrkomusikaliska verksamheten
i stiftet skall utövas av domkapitlet, medan den närmare tillsynen över
denna verksamhet inom varje församling skall tillkomma kyrkorådet och
kyrkoherden.

Tjänståligganden. Organists, kantors och orgelspelares kyrkomusikaliska
tjänståligganden skola regleras i kyrkomusikerstadgan; för biträdande kyrkomusiker
skola de framgå av den för varje sådan tjänst gällande instruktionen.
Domkyrkoorganist skall härjämte alltid ha vissa särskilda arbetsuppgifter
såsom musiksakkunnig i domkapitlet. I organisttjänst må, såsom
nyss berörts, kunna ingå fyllnadstjänstgöring som musiklärare vid läroanstalt;
förslaget härom innebär den sammankoppling av kyrkomusikerfrågan
med övningslärarfrågan, som omförmälts i det föregående. Härjämte
skall organist vara skyldig att i viss omfattning meddela fri musikundervisning.
Såväl denna lärartjänstgöring som den fria musikundervisningen
skall ha betydelse för möjligheten att inrätta ordinarie och extra
ordinarie organisttjänster och sålunda verka pensionsgrundande.

Fastställande av tjänsteuppgifternas omfattning. För bedömande av om
en organisttjänst skall kunna inrättas såsom ordinarie eller extra ordinarie,
för beräkning av det antal veckotimmar fyllnadstjänstgöring, som skall
kunna uttagas av en organist, och för beräkning av lönen vid alla kyrkomusikertjänster
skall domkapitlet efter vissa normer göra en uppskattning
i timtal av omfattningen av de kyrkomusikaliska tjänståliggandena.

Behörighetsvillkor. Såsom speciella villkor för behörighet till organist-,
kantors- och biträdande kyrkomusikertjänst skola gälla vissa avlagda
examina.

Tillsättning. Organist och extra ordinarie biträdande kyrkomusiker skall
tillsättas av kyrkorådet genom val, sedan domkapitlet upprättat förslag.
Kantor skall väljas av en särskild nämnd utsedd till hälften av kyrkorådet
och till hälften av skolstyrelsen; tillsättningen skall i övrigt med vissa avvikelser
ske i samma ordning som tillsättning av folk- eller småskollärartjänst.
Orgelspelare skall tillsättas av kyrkorådet.

Löneställning. Beträffande kyrkomusikernas löneställning innebär 1949
års principbeslut i huvudsak följande.

Den beslutade löneställningen för organister framgår av följande uppställning: Lönegrad -

Domkyrkoorganist ........................................ Ca 26

Annan ordinarie organist................................... Ca 24

Extra ordinarie organist.................................... Ce 24

Kungl. Maj:ts proposition nr 231. 21

Extra Organist Lönegrad

med högre organistexamen, högre kantorsexamen och musiklärarexamen
......................................... Cg 21

med minst en av nämnda examina........................ Cg 19

med organist- och kantorsexamen ........................ Cg 16

Ordinarie eller extra ordinarie organist, som anställes oaktat han ej har
full kompetens i avseende å avlagda examina, skall placeras i lägre lönegrad
än vad som framgår av uppställningen.

För extra ordinarie biträdande kyrkomusikertjänst blir löneställningen
följande:

lönegrad Ce 24, därest för innehav av tjänsten kräves högre organistexamen,
högre kantorsexamen och musiklärarexamen,

lönegrad Ce 21, därest för innehav av tjänsten kräves minst en av nämnda
examina,

lönegrad Ce 18, därest för innehav av tjänsten kräves organist- och kantorsexamen.

Kantorstilläggen skola utformas efter samma grunder som timarvoden
enligt kungörelsen den 5 september 1947 (nr 680) angående timarvoden till
vissa lärare vid civila och militära skolor. Därvid fastställas kantorstilläggen
till timarvode per veckotimme efter TC 20, d. v. s. 1/30 av årslönen
i 20 löneklassen. Därest några kantorer skulle få en tjänstgöring av blott
1 eller 2 timmar per vecka, skall ersättning likväl utgå för 3 veckotimmar.
Beloppen av de beslutade kantorstilläggen, inberäknat 12 procent förhöjning,
framgå av en uti propositionen 1949: 199 (sid. 29) intagen uppställning.

Beträffande orgelspelarna föreslogs i Kungl. Maj:ts proposition, att till
dem skulle utgå arvoden efter samma grunder som till kantorerna, ehuru
lägre. De, som avlagt organist- och kantorsexamen, föreslogos sålunda få
arvode TC 16 och de övriga TC 10. Första lagutskottet, som godtog förslaget
beträffande de oexaminerade orgelspelarna, ifrågasatte uti sitt av riksdagen
godkända utlåtande, huruvida icke de examinerades likställighet med
kantorerna i fråga om kompetenskrav och tjänsteuppgifter borde föranleda
en jämkning uppåt — förslagsvis till TC 18 — av dessa orgelspelares löneställning.

Kyrkomusikerdistriktens rättsliga karaktär.

I mitt yttrande till statsrådsprotokollet den 1 april 1949 omnämnde jag,
att kammarkollegiet framställt kritik mot de bestämmelser i 1941 års lärarlönesakkunnigas
förslag till kyrkomusikerstadga, varigenom vissa rättigheter
och skyldigheter anknutits till kyrkomusikerdistrikten. Kollegiet
framhöll sålunda:

Såvitt framginge av KMU:s betänkanden hade meningen ej varit att göra
kyrkomusikerdistriktet till någon slags specialkommun eller förvaltningsenhet
med eget organ och egen ekonomi, utan rättssubjektet i kyrkomusikerdistriktet
skulle vara församlingen, eventuellt två eller flera församlingar,
därest dessa inginge i ett och samma kyrkomusikerdistrikt av den
anledningen att de bildade kyrklig samfällighet eller eljest enligt 40 § församlingsstyrelselagen
hade gemensamt kyrkoråd för vården om de kyrkomusikaliska
angelägenheterna. Under sådant förhållande borde enligt kol -

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

legiets mening kyrkomusikerdistriktet ej i stadgan framställas såsom beslutande
eller såsom bärare av skyldigheter, lika litet som man borde tala
om medlem av kyrkomusikerdistriktet. Man borde i stället hänföra dylika
stadganden till församlingen.

Den av kammarkollegiet väckta frågan syntes mig väl icke hindra ett
godkännande redan då i princip av förslaget om en allmän indelning av
riket i kyrkomusikerdistrikt. Jag underströk emellertid, att den fråga, varpå
kollegiet här riktat uppmärksamheten, borde under det fortsatta författningsarbetet
närmare övervägas.

Föredraganden.

Det har vid den å Kungl. Maj:t ankommande slutliga översynen av kyrkomusikerstadgan
visat sig nödvändigt att beträffande kyrkomusikerdistriktens
rättsliga karaktär i det väsentliga återknyta till KMU:s ursprungliga
förslag, vars innebörd riktigt angivits av kammarkollegiet.

II. Ytterligare erforderlig författningsreglering.

Såsom jag förut nämnt kommer den huvudsakliga detaljregleringen i organisatoriskt
hänseende att upptagas i en kyrkomusikerstadga, som enligt
de av riksdagen för reformen godkända grunderna utfärdas av Kungl. Maj:t.

Frågan om avlönings- och pensionsbestämmelser för kyrkomusiker anmäles
denna dag i särskild proposition.

För finansieringen av de med kyrkomusikerorganisationen förbundna
kostnaderna — vilken som förut nämnts skall ske i huvudsaklig överensstämmelse
med gällande bestämmelser för finansieringen av kostnaderna
på prästlöneområdet — tarvas ändringar i kyrkofondslagen. Den nya organisationen
förutsätter vidare vissa smärre ändringar i ett antal ytterligare
författningar, vilka tillkommit under medverkan av riksdagen. KMU har
sålunda framlagt förslag till

1) lag angående ändring i vissa delar av lagen den SO augusti 1932
(nr 404) om kyrkofond;

2) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 259)
om församlingsstyrelse;

3) lag angående ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 260)
om församlingsstyrelse i Stockholm;

4) lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 261) om införande
av lagen om församlingsstyrelse m. m.; samt

5) lag om ändring i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, s. 1) angående
lindring i främmande trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan
samt hennes prästerskap och betjäning.

Dessa förslag ha sedermera överarbetats i ecklesiastikdepartementet, i
samband varmed upprättats förslag till

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

6) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 6 juni 1930 (nr 262) om
skolstyrelse i vissa kommuner.

Slutligen må nämnas, att den nya ordningen för finansieringen av
kyrkomusikerkostnaderna torde komma att nödvändiggöra mer eller mindre
omfattande detaljändringar i vissa författningar av administrativ natur
såsom ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet.

III. Ändringarna i kyrkofondslagen.

1. Allmänna utgångspunkter.

Enligt 2 § 2 mom. kyrkomusikerlagen skola kostnaderna för kyrkomusikernas
verksamhet gäldas, i den mån de icke skola enligt vad särskilt stadgas
utgöras annorledes, av pastorat och församling, vardera i den utsträckning
Konungen efter av riksdagen godkända grunder bestämmer. Härutöver
innehåller såsom förut nämnts kyrkomusikerlagen vissa stadganden,
vilka vila på den förutsättningen, att pastoratens kostnader skola finansieras
i nära överensstämmelse med gällande system för gäldande av de
med prästlöneväsendet förbundna kostnaderna.

Detta system innebär i huvudsak, att församlingsprästernas löner i
princip betalas av respektive pastorat medelst avkastningen av lokala avlöningstillgångar
och medel, som erhållas genom kyrkligt-kommunal beskattning
(församlingsavgifter), men att ekonomiskt svagare pastorat i
skatteutj ämnande syfte erhålla tillskott ur kyrkofonden, som i sin tur erhåller
medel härtill främst genom den allmänna kyrkoavgiften. För den
närmare innebörden av detta i sina detaljer invecklade system lämnades
en utförlig redogörelse i Kungl. Majrts proposition den 1 april 1949, nr 204,
angående nya grunder för avlöningen av präster m. m., till vilken redogörelse
här torde få hänvisas. Erinras må dock att den allmänna kyrkoavgiften
genom bestämmelse i lagen om kyrkofond är maximerad till 15 öre
samt församlingsavgiftema för prästlöneändamål till 20 öre per skattekrona.

Den allmänna kyrkoavgiften har för de senare åren bestämts till följande

öretal per skattekrona:

för år 1942 .................... 15

» » 1943 15

» » 1944 12

» » 1945 10

» » 1946 10

» » 1947 10

» » 1948 10

» » 1949 10

Genom kungörelse den 31 augusti 1949 (nr 478) förordnades — i anslutning
till skeende omläggning av avräkningsförfarandet mellan pastoraten
och kyrkofonden — att den allmänna kyrkoavgiften skulle beräknas till 9
öre vid de avräkningar, som skulle ske på hösten samma år.

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

De av KMU föreslagna reglerna för kostnadsfördelningen mellan pastorat
och församling voro intagna i utredningens förslag till kyrkomusikerstadga
och anknöto givetvis till den av utredningen föreslagna tjänsteorganisationen.
Enligt dessa kostnadsbestämmelser skulle den övervägande delen av
kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet — frånsett de med deras
skoltjänstgöring förbundna kostnaderna — gäldas av pastoraten, medan
endast vissa mindre kostnadsposter pålades vederbörande församling. Härom
anförde KMU huvudsakligen följande.

Då enligt KMU:s förslag församlingen eller en gemensamhet av församlingar
skall, såvitt på de kyrkliga kommunerna ankommer, få avgörande i
alla andra till kyrkomusikernas verksamhet hörande angelägenheter än
själva avlöningsbesväret, synes det mest följdriktigt, att församlingen (församlingarna)
övertager ansvaret för de mera speciella kostnader, som med
denna verksamhet kunna bli förbundna. KMU syftar här närmast på de
särskilda utgifterna för den »fria» musikundervisningen, vartill ock böra
läggas motsvarande utgifter för körverksamheten i församlingen. Kostnaderna
av ifrågavarande slag för kyrkomusikerbefattningar, vid vilka befattningshavaren
tillika är folkskollärare, respektive småskollärarinna, böra
härvid uppenbarligen även övertagas av vederbörande församling.

Till sådana speciella kostnader, som sålunda skulle komma att överflyttas
på den enskilda församlingen, torde dock även böra hänföras de undantagsvis
ifrågakommande kostnaderna för tillhandahållande åt självständig
kyrkomusiker av tjänstebostad och vad därmed sammanhör. Dessa sistnämnda
kostnader kunna måhända från viss synpunkt anses närmast sammanhöra
med avlöningsbesväret. Men som upplåtandet av tjänstebostaden
skall ske mot hyra och sålunda icke för befattningshavaren innebär någon
direkt löneförmån, synes det mera egentligt att räkna utgifterna härför såsom
föranledda av anställningsförhållandena i övrigt å stationeringsorten.
Härtill kommer, att ett uppdragande åt pastoratet av bestyret med och ansvaret
för tjänstebostads tillhandahållande, då församlingen ensam skall ha
att ombesörja de lokalt-organisatoriska tjänsteangelägenheterna i övrigt,
torde komma att draga med sig ganska invecklade och för församlingarna
kanske svårförståeliga transaktioner, där dessa redan nu anskaffat och inneha
för ändamålet lämplig bostad. KMU anser fördenskull, att även dessa
kostnader helt böra påvila vederbörande församling.

Tillika föreslog KMU, att vederbörande församling skulle svara dels för
kostnaderna för de i KMU:s organisationsförslag ingående »jordfästningsmusikerna»,
dels för kostnaderna för vissa reseersättningar.

Enligt KMU:s förslag skall, när organist fullgör fyllnadstjänstgöring såsom
övningslärare i musik, vederbörande läroanstalt ha att till avlöningen
bidraga med belopp, som enligt avlöningsreglemente för övningslärare skulle
ha utgått för denna lärartjänstgöring. Till stöd för förslaget i denna del
anförde utredningen huvudsakligen:

Eftersom det kan förväntas, att musiklärarbefattningarna vid de läroanstalter,
där kyrkomusikern skall ha att fullgöra här avsedd fyllnadstjänstgöring,
komma att vara lägre lönereglerade än nu ifrågavarande kyrkomu -

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

sikerbefattningar, uppstår det problemet, huruvida det kan vara skäligt att
låta läroanstalterna i fråga bestrida hela den på fyllnadstjänstgöringen belöpande,
för deras del sålunda förhöjda avlöningen. KMU har funnit starka
skäl tala häremot, särskilt som en sådan förpliktelse skulle kunna medföra,
att skolorna i gemen — i eget naturligt intresse — sökte undgå, så långt
sig göra läte, att få kyrkomusiker anvisad för sin musikundervisning.

Den del av extra ordinarie befattningshavares fyllnadslön, liksom den del
av ordinaries på dennes fyllnadstjänstgöring belöpande årslön, som pastoratet
komme att få utgiva utöver vad som härför ersättes pastoratet av
vederbörande läroanstalt, torde pastoratet skäligen böra gottgöras direkt
av kyrkofonden. Denna utgift måste nämligen anses representera en av
själva tjänsteregleringen betingad kostnad och närmast motsvara en organisatorisk
fördel, som kommer kyrkoväsendet i dess helhet till godo.
Kostnaden synes närmast kunna betraktas såsom det vederlag, som för
kyrkomusikerväsendet måste erläggas för förmånen att i de särskilda fallen
kunna tillförsäkra dithörande befattningshavare en förbättrad utkomst.

En bärande punkt i KMU:s förslag till lösning av kyrkomusikerfrågan
har varit den, att mellan pastoraten såsom de huvudsakliga löngivarna åt
kyrkomusikerna skall ordnas en skatteutjämning genom kyrkofonden helt
analog med den, som nu förekommer mellan pastoraten såsom löngivare åt
församlingsprästerna. Förslaget i denna del är, såsom jag redan tidigare
understrukit, numera av statsmakterna godkänt. Här aktualiseras emellertid
vissa mera speciella problem.

För regleringen av det avräkningsförfarande, som komme att erfordras
för bestämmandet av vederbörande pastorat för kyrkomusikerlönekostnadernas
bestridande tillkommande skatteutjämningsbidrag (tillskott) från
kyrkofonden, har KMU föreslagit, att sådan avräkning skall ske enhetligt
och gemensamt med avräkningen beträffande prästlönekostnaderna. Kyrkomusiker-
och prästlönekostnaderna skola alltså för varje pastorat i avräkningshänseende
sammanslås. På samma sätt skall enligt förslaget den pastoraten
åliggande redovisningen för överskott å avkastningen av därvarande
lönetillgångar grundas på pastoratets sammanräknade kyrkomusikeroch
prästlönetillgångar. Till stöd för dessa förslag anförde KMU huvudsakligen
följande.

Följer man det på prästlöneområdet tillämpade förfarandet vid utformningen
av de speciella skatteutjämningsbestämmelserna med avseende å
kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet, skulle alltså jämväl dessa
senare kostnader, sådana de härförut angivits, komma att i första hand
bestridas med för pastoratet härför tillgängliga avlöningsmedel (boställsräntor
etc.). Där sådana medel överhuvudtaget cj finnas eller om de icke
förslå till täckande av kostnaderna i fråga, skulle pastoratet hava att för
ändamålet uttaxera särskilda avgifter; och där dessa avgifter överstege en
viss högsta uttaxering för skattekrona inom pastoratet, skulle pastoratet
alltså bliva berättigat att från kyrkofonden erhålla ett mot det överskjutande
beloppet svarande tillskott. Den avräkning, som härför skulle bliva
erforderlig, skulle emellertid, därest den gjordes fristående, komma att innebära
ett — till synes onödigt — dubbelarbete för de medelsförvaltande

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

kommunala organen och myndigheterna. Det måste därför framstå såsom
synnerligen önskvärt, att avräkningarna med avseende å kyrkomusikeroch
prästlönekostnaderna sammanslås. Några ekonomiska nackdelar av ett
dylikt förfarande — i varje fall icke av någon väsentlig betydelse — torde
icke kunna påvisas uppkomma, vare sig för pastoraten eller för kyrkofonden.
Den utdebitering av såväl allmän kyrkoavgift som församlingsavgifter,
vari de sammanslagna avräkningarna skulle resultera, skulle komma att
belasta samma samhällsmedlemmar och i det alldeles övervägande antalet
fall också till ett sammanlagt lika belopp, som om avräkningarna utfördes
fristående för de två olika ändamålen. Uppkommande överskottsmedel av
prästlönetillgångar likasåväl som av kyrkomusikertillgångar skola ju ock,
i den mån de bliva hos pastoraten behållna, användas för något deras kyrkliga
ändamål. Det kan fördenskull näppeligen sägas innebära någon oegentlighet
att sådana medel, som vid en fristående avräkning kunde uppkomma,
nu i stället omedelbart disponeras för täckande av pastoratets kostnader
för det sidoordnade ändamålet, prästernas respektive kyrkomusikernas
verksamhet. Regleras skatteutjämningen, såsom EMU anser sig böra
förorda, på här angivet sätt, d. v. s. genom ett enhetligt avräkningsförfarande
för prästlönekostnaderna och kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet,
följer härav ock, att överskottsredovisning för hithörande medel,
där sådan redovisning förekommer, skall av pastorat avgivas för båda verksamhetsområdena
gemensamt.

I sitt principbetänkande anförde EMU vidare:

I överensstämmelse med vad här förordats, blir det då också nödvändigt,
att de öretal, varefter allmän kyrkoavgift och församlingsavgifter skola uttaxeras,
bestämmas vardera till ett gemensamt belopp för båda utgiftsändamålen.
Att härvid den nu för församlingsavgifterna för prästlöneändamål
angivna högsta utdebiteringskvoten måste höjas, synes vara tydligt. De nuvarande
kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet (enligt den för år
1943 tillgängliga statistiken) ha i 36 procent av församlingarna påkallat en
utdebitering under 10 öre per skattekrona; häribiand förekommer det absoluta
flertalet av stadsförsamlingarna. I genomsnitt uppgår dock uttaxeringsbehovet
för här ifrågavarande ändamål för närvarande blott till 5.it öre per
skattekrona för landets samtliga församlingar utom de icke-territoriella
(för städerna 3.24 öre och enbart för landsförsamlingarna 8.23 öre). Med beaktande
av dessa utdebiteringssiffror samt med hänsynstagande såväl till
de genom nyorganisationsförslaget föranledda ökade kostnaderna som till
den skatteutjämnande effekten genom församlingarnas sammanförande till
bärkraftigare enheter (pastoraten) har KMU funnit högst antagligt, att en
maximiutdebitering av 30 öre, eller alltså en förhöjning av det nuvarande
för prästlönekostnadema enbart bestämda högsta öretalet med 10 öre, skulle
visa sig i det hela väl tillgodose det aktuella behovet.

I sitt slutbetänkande återkom KMU till frågan om vilken höjning av
maximum för församlingsavgifter enligt kyrkofondslagen som syntes bliva
erforderlig:

Av Växjö stifts organist- och kantorsförening har ifrågasatts, att maximum
för församlingsavgifterna skulle sättas lägre än 30 öre per skattekrona.
Ett stöd härför har föreningen ansett sig finna i vissa av densamma företagna
undersökningar rörande skatteunderlag m. m. i pastoraten inom Krono -

27

Kungl. May.ts -proposition nr 231.

bergs län. Såsom KMU redan i det föregående erinrat om ha numera särskilda
sakkunniga tillkallats för att verkställa en allmän revision av den
gällande lagstiftningen angående prästerskapets avlöning. Det kan med
säkerhet antagas, att nämnda sakkunniga under sitt kommande, förmodligen
tidskrävande utredningsarbete få anledning att — i ett vidare sammanhang
— taga ställning jämväl till skatteutjämningsregleringen på det kyrkliga
området. Den jämkning i de ännu gällande reglerna härutinnan, som nu
påkallas för kyrkomusikerfrågans lösning, lärer endast kunna få en mera
provisorisk karaktär. KMU har redan med hänsyn härtill icke funnit sig ha
skäl att nu frångå sitt tidigare förslag om församlingsavgifternas maximering
till 30 öre per skattekrona.

KMU har slutligen i detta sammanhang föreslagit, att den nuvarande
lagbestämda relationen mellan öretalet för allmänna kyrkoavgiften och öretalet
för församlingsavgifterna — det senare två gånger det förra — skall
bibehållas.

KMU har vidare framfört förslag till ändringar på ett par ytterligare rätt
betydelsefulla punkter i kyrkofondslagen, vilka ändringar dock icke ha ett
omedelbart eller tvingande samband med kyrkomusikerreformen. Det ena
av dessa förslag avser borttagande i nämnda lag (5 §) av bestämmelsen om
maximeringen — till 15 öre per skattekrona — av den allmänna kyrkoavgiften.
Det andra ändringsförslaget avser ett tillägg till regleringen i berörda
lag (8 §) i syfte att på ett verksammare sätt än hittills kunnat ske säkerställa
kyrkofondens kapitalbehållning.

Vad angår ändringsförslaget berörande 5 § kan utredningens ingående
argumentering sammanfattas sålunda:

Maximiregeln tillkom under riksdagsbehandlingen av 1932 års ecklesiastika
lagstiftning, och fixeringen av maximum kom därvid att ske på de
lösaste grunder. Långt ifrån att främja sparsamhet på det kyrkliga området
har genom regeln framkallats det grundlösa betraktelsesättet, att de utgifter,
som kunna täckas medelst uttagande av allmän kyrkoavgift intill gränsen
15 öre per skattekrona, skulle kunna från sparsamhetssynpunkt bedömas
med mindre stränghet än utgiftsanspråk, som anmälde sig efter det
denna skattesiffra uppnåtts. I likhet med 1927 års prästlöneregleringssakkunniga,
som voro de första förslagsställarna till denna egenartade pålaga,
är KMU av den meningen, att en långt effektivare kontroll från riksdagens
sida över utgifterna på det kyrkliga området kan och bör ernås genom att
Kungl. Maj:t årligen delgiver riksdagen en detaljerad redogörelse för den
kyrkliga organisationens omfattning och kostnaderna för densamma. —
Slutligen kunde anföras, att i händelse av en kraftigare stegring av prästlöneutgifterna
under år, då den allmänna kyrkoavgiften utginge med maximum
eller ett öretal i närheten därav, en lagändring in casu — såframt
man icke ville tillgripa fondens kapital — måste företagas, varigenom maximum
förskötes uppåt, utan att man därvid skulle ha möjlighet att på några
rationella grunder fixera den nya maximiskattesatsens läge.

I fråga om här avsedda tillägg till 8 § anförde KMU huvudsakligen:

Riksdagen uttalade år 1932, att diirest skatteunderlaget förminskades så,
att en utdebitering av 15 öre för skattekrona icke försloge, finge man taga

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

fondens kapital i anspråk. — Detta uttalande erbjöde vissa tolkningssvårigheter.
Förmodligen hade utskottet härvid i tankarna endast tillfälliga ingrepp
i kapitalbehållningen och med belopp av mindre storleksordning.
Man hade nämligen att beakta, att enligt kyrkofondslagens hithörande bestämmelser
möjlighet icke förelåge att genom en »merutdebitering» under
ett efterföljande år åter bringa kapitalbehållningen upp till dess förutvarande
nivå. Skulle dylika åderlåtningar fortsätta under en längre följd av år,
skulle fördenskull fonden kunna tänkas till slut bliva helt förtärd.

Yttranden.

IvMU:s förslag till fördelning mellan pastorat och församling av kostnaderna
för kyrkomusikernas verksamhet lämnades från remissinstansernas
sida i stort sett utan erinran.

Förslaget om särskilt bidrag ur kyrkofonden till pastorat, som för avlöningen
till kyrkomusiker för av denne bestridd fyllnadstjänstgöring vid läroanstalt
haft att utgiva högre belopp än vad läroanstalten skolat härför
tillskjuta, har föranlett vissa uttalanden.

Statskontoret ansåg sålunda motiven härför knappast vara bärande. Enligt
ämbetsverkets mening syntes ifrågavarande kostnad böra kvarbliva å
pastoratet, som i första hand torde draga ekonomisk fördel av kyrkomusikems
möjlighet till fyllnadstjänstgöring som musiklärare.

Kyrkomötet fann den föreslagna anordningen väl innebära en nödfallsutväg
men ansåg sig av hänsyn till det organisatoriska sammanhanget mellan
denna del och kostnaderna i övrigt för kyrkomusikernas avlöning icke böra
motsätta sig förslaget på denna punkt.

I ett flertal remissyttranden har berörts KMU:s förslag, att prästlönekostnaderna
och pastoratens kostnader för kyrkomusikernas verksamhet
skola — liksom pastoratens inkomster av prästlöne- och kyrkomusikerlönetillgångar
— vid skatteutjämningen genom kyrkofonden sammanföras i ett
gemensamt avräknings- och redovisningsförfarande. Några myndigheter ha
därvid också berört förslaget om höjning till 30 öre per skattekrona av
maximum för församlingsavgifterna.

Den gemensamma avräkningen avstyrktes av åtskilliga domkapitel och
vissa stiftsnämnder, vilka därvid i huvudsak framförde samma synpunkter,
som kom till uttryck i följande av kyrkomötet godkända utskottsuttalande:

Utskottet anser sig icke heller kunna biträda kyrkomusikerutredningens
förslag om ett sammanförande av prästlönekostnadema och pastoratens
kostnader för kyrkomusikernas verksamhet i ett gemensamt avräkningsocli
redovisningsförfarande. Det synes nämligen icke principiellt riktigt, att
de egentliga prästlönetillgångarna tagas i anspråk jämväl för bestridande
av kyrkomusikernas verksamhet. Utskottet vill också i detta sammanhang
framhålla, att såväl kyrkomusikerutredningens som föredragande statsrådets
utgångspunkter varit, att de medel, som skola tillskjutas från kyrkofonden
för kyrkomusikernas verksamhet, skola anskaffas enbart genom
den allmänna kyrkoavgiften. Det är vidare tydligen önskvärt, att prästlönekostnadema
och kostnaderna för kyrkomusikerna kunna angivas var

29

Kungl. Maj:ts proposition nr £31.

för sig. Några tekniska svårigheter för anordnande av särskilda avräkningsoch
redovisningssystem synas knappast behöva förekomma. En förutsättning
härför är givetvis, att i de årliga besluten rörande fastställande av det
öretal per skattekrona för församlingsavgifterna, som skall läggas till grund
för pastoratens rätt till tillskott, särskilda öretal angivas beträffande prästlönekostnaderna
och kostnaderna för kyrkomusikerna.

Statskontoret, som ställde sig synnerligen tveksamt till lämpligheten över
huvud taget av att finansiera kyrkomusikerverksamheten medelst skatteutjämning
över kyrkofonden, åberopade till stöd för sin ståndpunkt bland
annat, att en dylik anordning måste avsevärt komplicera det avräkningsförfarande,
som tillämpades på detta område. Kammarkollegiet fann däremot,
att några betänkligheter knappast behövde möta mot den av KMU förordade
sammanslagningen av avlöningstillgångarna resp -kostnaderna. Även
stijtsnämnderna i Uppsala, Linköping och Västerås tillstyrkte den gemensamma
avräkningen. Stiftsnämnden i Lund lämnade beträffande detta problem
och frågorna om maxima för församlingsavgifterna och den allmänna
kyrkoavgiften följande sammanfattande omdöme:

Sammanförandet av prästerskapets och i klockarboställslagen angivna avlöningstillgångar,
gemensam avräkningslängd mellan kyrkofonden och pastoraten
rörande lönetillskott för prästernas och kyrkomusikernas avlönande,
borttagandet av maximibeloppet för allmänna kyrkoavgiften och höjandet
av maximibeloppet för församlingsavgifter till 30 öre per skattekrona
giva den nya kyrkomusikerorganisationen med hänsyn till förhållandena
ett så enkelt finansieringssystem, som det överhuvudtaget är möjligt att
komma fram till. Stiftsnämnden hyser icke några betänkligheter gentemot
de rättsliga synpunkter, de sakkunniga till stöd för sin mening lagt å dessa
problem. Då härtill kommer, att skatteutjämningsfrågan fått en tilltalande
lösning i förslagen, är det stiftsnämndens mening, att finansieringssystemet
utformats på att lyckligt och ändamålsenligt sätt.

Förslaget att borttaga bestämmelsen om maximeringen av den allmänna
kyrkoavgiften berördes — förutom av stiftsnämnden i Lund — av ett flertal
remissmyndigheter men avstyrktes av dessa rätt genomgående.

I motsats härtill föranledde förslaget att genom en bestämmelse i kyrkofondslagen
ytterligare säkerställa kyrkofondens kapitalbehållning i allmänhet
icke några uttalanden. Anmärkas må dock, att kammarkollegiet ansåg,
att en regel med detta syfte borde motsvaras av en bestämmelse, som hindrade
fonden att tillväxa.

F öredrag anden.

Vad till en början angår fördelningen mellan pastorat och församling av
kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet så synes intet vara att erinra
mot själva den princip, som varit bestämmande för KMU:s förslag till reglering
på denna punkt. De av 1949 års riksdag godkända grunderna för den
nya kyrkomusikerorganisationen innefatta emellertid i ett flertal hänseen -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

den rätt betydande avvikelser från KMU:s ursprungliga organisationsförslag.
Och de sakkunnigförslag till avlönings- och pensionsbestämmelser för
hithörande befattningshavare, som numera framlagts, innebära också —
i såväl sakligt som tekniskt hänseende — avvikelser från de av KMU för
mera än tre år sedan framlagda motsvarande förslagen. Det konkreta bestämmandet
av de kostnadsposter, som skola påläggas pastoraten respektive
församlingarna, måste följaktligen nu företagas från i viss utsträckning
ändrade utgångspunkter. I anslutning till regleringen i det för 1949 års
riksdag framlagda förslaget till kyrkomusikerstadga och i sakkunnigförslaget
till avlönings- och pensionsbestämmelser för kyrkomusikerna synes
den kostnadsfördelning mellan pastorat och församling, varom här är fråga,
samt kostnadsfördelningen mellan de kyrkliga kommunerna och skolväsendet
lämpligen kunna närmare bestämmas sålunda:

Å pastoraten torde böra ankomma att bestrida kostnaderna för organist
och biträdande kyrkomusiker tillkommande lön, semester- och vikariatsersättningar,
kallortstillägg och särskilda ersättningar, sjukvård samt begravningshjälp
— i fråga om organist dock med avdrag för vad som, utom
beträffande flyttningsersättning, sjukvård och begravningshjälp, belöper
på av denne fullgjord fyllnadstjänstgöring. I fråga om kantor torde pastoratet
böra svara för dels kantorstillägg och förekommande semesterersättning
dels ock på den kyrkomusikaliska verksamheten belöpande rese- och
traktamentsersättning; för flyttningsersättning, sjukvård och begravningshjälp
synes skoldistriktet lämpligen böra bära det odelade ansvaret. Vidare
lärer pastoratet böra ansvara för organist, biträdande kyrkomusiker eller
kantor tillkommande personligt lönetillägg. Kostnaden för orgelspelarnas
enda avlöningsförmån — arvodet — lärer likaledes böra åvila pastoratet.
Slutligen torde pastoratet böra i förekommande fall stå för huvudmannaavgift
för pensionering av kyrkomusiker.

Å församlingarna torde böra ankomma kostnaderna för eventuell tjänstebostad
åt organist, för notmaterial, för musikinstrument för den fria musikverksamheten,
för uppvärmning, städning och belysning av lokaler, som erfordras
för kyrkokörsverksamheten och för den fria musikundervisningen,
samt för stämning och skötsel i övrigt av musikinstrument i den mån sådant
påkallas av instrumentets användning vid den fria musikundervisningen.

Slutligen synes mig böra föreskrivas, att eljest uppkommande särskilda
kostnader för kyrkomusikernas verksamhet, varom ej annorledes föreskrivits,
skola bestridas av församlingarna.

Kungl. Maj:t torde böra bemyndigas att utfärda erforderliga bestämmelser
om ifrågavarande kostnadsfördelning i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag här förordat.

Förslaget om rätt för pastorat att för avlöningen åt organist, som fullgör

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 2SI.

fyllnadstjänstgöring såsom lärare i musik vid läroanstalt, under viss förutsättning
erhålla bidrag ur kyrkofonden har jag funnit mig böra biträda.

De ytterligare frågor, för vilka jag i detta sammanhang närmare redogjort,
beröra alla kyrkofonden i dess centrala uppgift såsom regulator i det
specifikt kyrkliga skatteutjämningssystemet. Jag får då erinra om att riksdagen
i december 1949 fattat beslut om en till grunden gående omläggning
av de prästerliga avlöningsförhållandena. Denna i princip beslutade reform
förutsätter en rätt ingripande revision av de bestämmelser — främst i kyrkofondslagen
— som reglera kyrkofondens funktion i skatteutjämningsförfarandet.
1946 års prästlönekommitté är också för närvarande sysselsatt
med utarbetande av konkreta förslag till de författningsändringar, som här
komma att visa sig behövliga. Men berörda kommitté kan icke undgå att
för utformningen av dessa sina förslag taga omedelbar hänsyn jämväl till
den påverkan på den kyrkliga ekonomien, som den numera — ävenledes i
princip — beslutade nya kyrkomusikerorganisationen vid dess förestående
trädande i tillämpning kan beräknas få. Det ligger — med hänsyn till den
sålunda genom omständigheternas makt framtvungna splittrade behandlingsordningen
av de båda reformfrågorna — i sakens natur, att de ändringar
i kyrkofondslagen, som nu påkallas för kyrkomusikerreformens
ikraftträdande, måste få en starkt provisorisk karaktär och överhuvud
snävt begränsas till de absolut nödvändiga. Det kan för övrigt förtjäna att
framhållas, att icke ens prästlönekommitténs blivande förslag till reglering
på ifrågavarande område kan förväntas få någon slutgiltig innebörd. Jag
behöver här blott erinra om de av ortsavdragskommittén nyligen framlagda
förslagen, vilka — om de genomföras — kunna komma att påverka grunderna
för finansieringen av kostnaderna på det kyrkliga förvaltningsområdet.
Och den för närvarande arbetande dissenterslcatteutredningen bör —
såsom man har anledning att hoppas — komma att klarlägga åtskilliga
rättsförhållanden av omedelbar betydelse för fortsatta lagstiftningsåtgärder
berörande den kyrkliga ekonomien.

Med hänsyn till vad jag här och tidigare anfört torde det till en början stå
klart, att någon ställning i nu förevarande sammanhang icke lämpligen bör
tagas vare sig till förslaget om borttagande av maximeringen av den allmänna
kyrkoavgiften eller till förslaget om införande av en regel, som medgåve
att av fonden under ett år liden kapitalförlust finge täckas genom överbalansering
under följande år.

Förslaget om gemensam avräkning med kyrkofonden för kyrlcomusikerocli
prästlönekostnaderna har under remissbehandlingen blivit föremål för
delade meningar. Till stöd för förslaget har främst hänvisats till den stora
lättnad, som det skulle innebära för de myndigheter, som verkställa avräkningarna,
att icke behöva göra dubbla sådana, och till att separata avräkningar
skulle nödvändiggöra, att särskild församlingsavgift uttoges för bestridande
av kyrkomusikerkostnaderna. Från dem, som ställt sig kritiska

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

till förslaget, har särskilt framhållits, att den gemensamma överskottsredovisningen
vore ägnad att inge principiella betänkligheter.

Under behandlingen i kyrkomötet av kyrkomusikerreformen ansåg jag
mig kunna ställa i utsikt, att separat avräkning skulle anordnas, om så vid
ytterligare undersökning befunnes tekniskt kunna ske utan alltför stora svårigheter.
Efter närmare övervägande av frågan har jag emellertid måst
stanna för att föreslå, att avräkningen göres gemensam. I första hand har
denna min slutliga ståndpunkt bestämts av de mycket påtagliga praktiska
fördelarna hos ett sådant förfarande. Jag har här icke kunnat undgå att
taga intryck av de farhågor, som från stiftsnämndshåll uttalats mot ett
system med dubbla avräkningar. Men ytterligare ett skäl tillkommer. Den
av mig nyss understrukna provisoriska karaktären av de ställningstaganden,
som nu påkallas, måste i särskild grad avse valet av avräkningsmetod.
Huru avräkningama skola bäst ordnas efter prästlönereformens ikraftträdande
blir beroende av bland annat den ordning, i vilken prästernas avlöning
kommer att utbetalas. I den här föreliggande ovissa situationen synes
det otvivelaktigt innebära minsta omgång att inkoppla pastoratens kyrkomusikerkostnader
på det avräkningsförfarande, som redan består. Visar det
sig sedermera att prästlönereformen gör det önskvärt att i avräkningshänseende
åtskilja kyrkomusiker- och prästlönekostnaderna, står också möjligheten
härtill öppen. Den av mig förordade gemensamma avräkningen innebär
nämligen icke någon ''sammanblandning’ av ett pastorats prästlöneoch
kyrkomusikerlönetillgångar utan endast att avkastningen av tillgångarna
under visst år gives en samfälld användning.

I visst samband med frågan om den gemensamma avräkningen står frågan
om höjning av det i kyrkofondslagen stadgade maximum för församlingsavgiftema.
Då EMU år 1946 framlade förslag om en sådan höjning
— med 10 öre per skattekrona — var detta förslag, från de förutsättningar
som då förelågo, knappast annat än följdriktigt. Vid behandlingen av
kyrkomusikerreformen vid nämnda års kyrkomöte ansåg jag mig också
kunna godtaga detta förslag, åtminstone — såsom jag uttryckte det —
som en lösning tillsvidare. Vad jag åsyftade med denna förslagets provisoriekaraktär
var givetvis det bedömandet, att prästlönekommittén, som vid
den tiden just påbörjat sitt arbete, icke skulle kunna undgå att taga hithörande
invecklade spörsmål till omprövning i deras gemensamma och allsidiga
sammanhang. Då jag likväl förordade KMU:s förslag på denna
punkt, var det under antagandet, att kyrkomusikerreformen skulle kunnat
få sin slutliga lösning redan vid 1947 års riksdag medan prästlönereformen
skulle bli en fråga på väsentligt längre sikt. Intervallen mellan lagstiftningsetapperna
för de båda reformerna har, såsom det aktuella läget visar, blivit
väsentligen kortare än som beräknats. I planläggningen av prästlönekommitténs
arbete är också förutsatt, att kommitténs slutliga förslag skola
framläggas under loppet av innevarande år.

33

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

Med hänsyn till de omständigheter som nu berörts har jag funnit övervägande
skäl tala för att, för den korta övergångstid varom här sannolikt
kan bli fråga, icke göres rubbning i den gällande regleringen med avseende
å maximeringen av församlingsavgiftema och relationen mellan dessa avgifter
och allmänna kyrkoavgiften. Beträffande pastorat, som på grund av
sitt svaga skatteunderlag redan nu uppbär tillskott från kyrkofonden, kommer
kyrkomusikerkostnademas finansiering tills vidare i enlighet med vad
jag här förordat att medföra en icke ringa ekonomisk lättnad i förhållande
till den sammanlagda kostnaden för pastoratet och däri ingående församlingar
för nu utgående präst- och kyrkomusikerlöner. Det torde dock knappast
behöva påpekas, att dessa pastorat icke kunna räkna med såsom
säkert, att ett så gynnsamt utfall av den provisoriska regleringen får sin
fulla motsvarighet vid den blivande allsidiga omprövningen av skatteutjämningen
på det kyrkliga området.

Till frågan om den påverkan på den allmänna kyrkoavgiften, som de av
mig här förordade grunderna för finansieringen kunna tänkas få under
övergångstiden, återkommer jag i det följande.

2. Specialmotivering.

2 §.

Av vad jag tidigare anfört framgår, vilka poster uti kostnaderna för
kyrkomusikernas verksamhet som skola åvila pastoraten. Samtliga dessa
poster skola ligga till grund för avräkningen med kyrkofonden. Däremot
skall det bidrag, som pastorat kan komma att uppbära ur kyrkofonden till
utfyllnad av vederbörande läroanstalts ersättning för kostnaderna för
kyrkomusikers fyllnadstjänstgöring, självfallet icke sammankopplas med
avräkningen i skatteutjämningssyfte utan utgå vid sidan därav.

6 §.

På min föredragning har Kungl. Maj:t tidigare denna dag beslutit, att
proposition skall avlåtas till riksdagen med förslag till ändrade arrendebestämmelser
för ecklesiastika löneboställen m. m. Då enligt detta förslag
arvoden skola utgå även till annan ledamot i boställsnämnd än ordförande,
har i samband med de av kyrkomusikerreformen föranledda ändringarna i
kyrkofondslagen uti 6 § intagits en bestämmelse om att även dessa arvoden
skola utgå ur fonden.

7 §.

För i denna paragraf omnämnda löneboställen har, till undvikande av
sammanblandning med äldre till kyrkomusikers avlönande anslagna löneboställen,
i förtydligande syfte införts bestämningen »som avses i ecklesiastik
boställsordning». Motsvarande tillägg har icke ansetts behöva göras
3 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 231.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

i 9 och 14 §§, då någon tvekan icke lärer kunna uppstå om att ordet »löne boställe»

där har samma innebörd som i 7 §.

T illämpning sföreskriften.

KMU har anfört i huvudsak följande:

Bestämmelserna rörande den nya tjänsteorganisationen ha förutsatts
skola gälla även för Karlsborgs pastorat. Detta pastorat är undantaget
från den gällande regleringen enligt lagen om kyrkofond och deltager sålunda
för närvarande icke i den alla övriga pastorat åvilande skyldigheten
att erlägga allmän kyrkoavgift. Emellertid torde nämnda pastorats inordnande
under kyrkofondslagens bestämmelser i avseende å prästlöneväsendet
endast vara en tidsfråga. KMU har icke ansett någon större olägenhet
behöva vara förbunden med att framskjuta en allmän reglering av detta
pastorats ställning till kyrkofonden i avseende å dess blivande kyrkomusikertjänst
till den nära förestående tidpunkt, då de hithörande frågorna
kunna vinna sin lösning i ett sammanhang. Ett undantag måste dock här
göras beträffande nämnda reglering på en speciell punkt. I det förevarande
lagförslaget har nämligen upptagits ett stadgande av innehåll, att där pastoratskyrkorådet
haft att till innehavare av självständig deltidstjänst utbetala
avlöning för av denne bestridd fyllnads- eller ersättningstjänstgöring
såsom lärare i musik vid läroanstalt, pastoratet skall äga ur kyrkofonden
utfå särskilt bidrag till täckande av vad sålunda utbetalts, utöver vad till
samma avlöning, på sätt nyss sagts, uppburits från läroanstalten. Denna
bestämmelse bör givetvis omedelbart bliva tillämplig jämväl för Karlsborgs
pastorat, inom vilket finnes läroanstalt vid vilken kyrkomusiker torde
kunna bliva engagerad såsom musiklärare. Bestämmelse härom har i lagförslaget
upptagits i en tillämpningsföreskrift.

Vad KMU här föreslagit har jag funnit mig böra biträda.

IV. Övriga författningsförslag.

A. Allmänna församlingsstyrelselagen.

2 §.

I uppräkningen av de kyrkliga angelägenheter, som ankomma å kyrkostämma
och kyrkofullmäktige, ha gjorts vissa ändringar. Av dessa är ändringen
av punkten c) föranledd av att kyrkomusikerna icke bliva att anse
såsom »kyrkobetjänte» och jämkningarna av punkterna f) och o) av rent
redaktionell art, syftande bland annat till att i hithörande lagbestämmelser
utmönstra den för däri avsedda tjänstebostäder numera — sakligt
sett — oriktiga beteckningen »boställen».

Enligt det av riksdagen i fjol godkända förfarandet vid tillsättning av
kyrkomusikertjänst, som avses i lagen om kyrkomusiker, kommer varken
kyrkostämma eller kyrkofullmäktige att ha att taga befattning med tillsättning
av sådan tjänst eller med beviljande av avsked därifrån. Med hänsyn
härtill har bestämmelsen i punkten b) om tillsättande och avskedande

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

av organister, kyrkosångare, klockare och andra kyrkobetjänte ansetts böra
inskränkas till att avse endast tillsättande och avskedande av kyrkobetjänte.
Som jag tidigare antytt förutsätts emellertid, att församling framgent
skall kunna för speciella kyrkomusikaliska uppgifter mer eller mindre
stadigvarande anlita annan kyrkomusiker än som avses i kyrkomusikerlagen.
Anställandet av dylik »församlingsmusiker» kommer givetvis att
vara en rent kyrkligt kommunal angelägenhet. Församlingens befogenhet
att besluta härom rymmes inom det föreslagna tillägget till punkten a).

Rörande nämnda tillägg har KMU anfört följande:

Kyrkoförsamlingarnas rätt att besluta om vissa sedvanligt förekommande
anordningar för kyrkomusikens uppehållande (såsom om kyrkokör och
dylikt) anses väl i allmänhet kunna grundas å bestämmelsen under 2 § punkten
a), enligt vilken till församlingens gemensamma kyrkliga angelägenheter
skola räknas åtgärder till främjande av för samling svår den. Församlings befogenhet
att för bestridande av kostnad för sådana åtgärder anskaffa därför
erforderliga medel genom uttaxering grundas återigen å bestämmelsen i
punkten g) enligt vilken församling har att besluta om avgifter till kyrka
jämte dit hörande anstalter. Man har emellertid att beakta, att med uttrycket
''åtgärder till främjande av församlings vården’ närmast syftas på angelägenheter
av viss speciell natur, sammanhörande med församlingarnas
kyrkligt-sociala verksamhet (se härom närmare proposition 1930: 100 och
Förvaltningsrättslig tidskr. 1940 s. 86 o. f.). Det kan väl också med visst
fog sättas i fråga, huruvida exempelvis de numera — särskilt inom större
stadsförsamlingar — icke sällan förekommande initiativen till anordnande
av s. k. kyrkokonserter, vid vilka medverka av församlingen engagerade
och av denna med uttaxerade medel honorerade solister, kunna betraktas
såsom enligt församlingsstyrelselagarna i deras gällande avfattning lagenliga.
Å andra sidan äro naturligtvis dessa församlingarnas initiativ till
dylika utbyggnader på det kyrkomusikaliska området i hög grad tacknämliga
och värda all uppmuntran. Önskligt är dock, att även den formella
kompetensregleringen i dessa hänseenden blir otvetydig. Ett ytterligare skäl
för ett förtydligande tillägg i lagregleringen på hithörande punkt föreligger,
om det av KMU framförda förslaget beträffande den ''fria’ musikundervisningen
blir av statsmakterna godtaget. Att denna undervisning skulle komma
att omedelbart och verksamt främja ett rent kyrkligt församlingsintresse
har av KMU ingående påvisats. Angeläget är emellertid, att även denna
kyrkomusikerns verksamhetsgren får i församlingsstyrelselagen sin formelltlegala
täckning.

Det av KMU i här angivet syfte föreslagna tillägget i uppräkningen av de
angelägenheter, som tillhöra församlings kompetensområde, har givits avfattningen
''särskilda anordningar till kyrkomusikens höjande’. Lämpligast
hade givetvis varit, om ifrågavarande tillägg kunnat infogas i paragrafen
under särskild litterabeteckning. Då tillägget givetvis, med hänsyn till sitt
ämne, icke kunnat insättas sist (efter punkten r) skulle varje annan självständig
placering av den nya bestämmelsen ha nödvändiggjort förändrade
litterabeteckningar för flera eller färre av de många äldre punkterna. Med
hänsyn till de betydande praktiska olägenheter, som härmed skulle uppkomma,
har KMU icke funnit ett sådant rcdigeringssiitt tillrådligt.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

41 §.

I KMU.s förslag hade närmast efter punkt f) i första stycket införts följande
bestämmelse: »Om kyrkorådets befattning med vissa kyrkliga angelägenheter,
såsom beträffande kyrkomusikers anställande och verksamhet,
stadgas särskilt».

Efter att ha erinrat om den befattning, som vederbörande kyrkoråd
komme att enligt utredningens förslag få taga med åtskilliga ärenden berörande
kyrkomusikernas tjänsteförhållanden, anförde utredningen följande.

Om kyrkorådets åligganden i dessa avseenden böra närmare bestämmelser
upptagas i särskild författning (kyrkomusikerstadga). En allmän erinran
om dessa kyrkorådets i annat sammanhang närmare reglerade åligganden
torde emellertid lämpligen böra upptagas i förevarande paragraf. Till belysning
av denna redaktionella fråga får KMU erinra om följande.

I paragraf 41 i församlingsstyrelselagen saknas beträffande kyrkorådet en
sådan exemplifierande uppräkning av särskilda i annan författning reglerade
åligganden, som beträffande kommunalnämnd finnes intagen i 44 § lagen
om kommunalstyrelse på landet. Förklaringen härtill bör väl sökas i det förhållandet,
att sådana speciella åligganden för kyrkoråd vid tiden för församlingsstyrelselagens
tillkomst varken voro många eller särdeles maktpåliggande.
Under de senast gångna femton åren ha dock bestämmelser utfärdats,
varigenom åtskilliga nya bestyr av det ena eller andra slaget kommit
att påläggas kyrkoråd. Bland de å kyrkoråd för närvarande enligt stadgande
i särskild författning ankommande bestyren kunna nämnas de som grunda
sig på: prästlöneregleringslagen 11 § 1 mom. och 26 §, prästlönereglementet
7 kap. 4 § 1 mom. A, domkapitelslagen 4 § 2 mom., kungörelsen den
26 november 1920, nr 744, med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet
§ 38, kungörelsen den 28 september 1928, nr 382, med vissa föreskrifter
rörande taxeringsförfarandet 1 § 2 mom. a) och 2 §, kungörelsen den
8 december 1933, nr 659, angående eldbegängelse 13 § sista stycket (lydelse
enl. k.k. 1943 nr 823).

Det kan knappast ifrågasättas, att dessa eller liknande bestyr skulle särskilt
uppräknas i förevarande paragraf. Kyrkorådets befogenheter med avseende
å kyrkomusikers anställande och verksamhet få dock här obestridligen
en viss särställning. I det föreslagna tillägget till paragrafen har exemplifieringen
begränsats till kyrkorådets befattning med hithörande angelägenheter.

Det av KMU föreslagna tillägget har jag — utan att därvid någon skillnad
i sak avses — funnit böra få en något annorlunda utformning. I ett
ytterligare tillägg har erinrats om skolrådets befattning med kyrkomusikernas
anställande och verksamhet.

53 §.

Efter att ha redogjort för de tid efter annan tillkomna bestyr av praktisktekonomisk
art, som tillhört de gamla klockartjänsterna, har KMU anfört
i huvudsak följande.

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Dessa åligganden avse — om man frånser den väl endast mera sällan
aktualiserade uppgiften att vid förfall för prästman verkställa lysning
till äktenskap — samt och synnerligen bestyr, som enligt gällande lag
om församlingsstyrelse helt falla inom de kyrkligt-kommunala organens
kompetensområde. Det lärer också vara obestridligt, att om överhuvudtaget
något mått av självständigt handlande skall kunna inrymmas åt de
kyrkligt-kommunala organen, då det gäller ombesörjande av de med kyrkans
verksamhet inom församlingarna förbundna uppgifterna, just de ekonomiska
och praktiska ordningsangelägenheter, varom här är fråga, böra
överlåtas till den kommunala självbestämmanderätten. Det rör sig härvid
om bestyr, för vilka några särskilda kvalifikationsvillkor — såsom avlagda
examina eller dylikt — icke rimligen kunna uppställas utan endast bör
gälla betygad praktisk duglighet. Härtill kommer, att förutsättningarna
inom de olika församlingarna för dessa funktioners bestridande äro utomordentligt
skiftande. Enligt vad erfarenheten nogsamt bekräftat, måste därför
också ett administrativt ingripande genom allmänt reglerande bestämmelser
härvid bereda särskilda vanskligheter. Vad särskilt beträffar vården
om församlingens för kyrkligt ändamål avsedda egendom är att beakta, att
detta åliggande ingår bland de centrala uppgifter, som enligt församlingsstyrelselagen
äro anförtrodda åt vederbörande kyrkoråd. —

För sina förvaltande och övervakande uppgifter ha kyrkoråden att tillita
särskilda förtroendemän, nämligen de av rådet inom sig utsedda kyrkvärdarna.

De förtroendeuppdrag, som beklädas av kyrkvärdarna, äro av hög ålder.
Uppdragen äro också inom församlingarna allmänt högt värdesatta. Göres
regleringen av de egentliga s. k. klockarsysslorna till en angelägenhet, helt
förbehållen den enskilda församlingens fria beprövande, bör det ligga nära
till hands att, i större omfattning än nu sker, utnyttja kyrkvärdarnas arbetskrafter
såväl för vården om den kyrkliga egendomen som för medverkan vid
gudstjänsten m. m.

Hinder för en utvidgning på sätt här antytts av kyrkvärdarnas funktioner
torde så mycket mindre behöva möta, som författningsenligt numera
icke saknas möjlighet för församlingarna att, om så skulle befinnas lämpligt,
jämlikt de grunder, som härför finnas angivna i församlingsstyrelselagen,
tillerkänna dessa sina förtroendemän arvode med skäligt belopp för deras
med uppdraget förenade besvär. Fastän vid ett dylikt utsträckt ianspråktagande
av kyrkvärdarna behovet att anställa särskild kyrkobetjäning alltjämt
kommer att kvarstå, torde anordningen i givna fall möjliggöra vissa
besparingar på vederbörande församlings stat.

Det till denna paragraf fogade tillägget har föreslagits av KMU.

B. Församlingsstyrelselagen för Stockholm.

Ändringarna i församlingsstyrelselagen för Stockholm motsvara i allt
väsentligt de ändringar, som föreslagits beträffande allmänna församlingsstyrelselagen.

C. Promulgationslagen till församlingsstyrelselagarna.

KMU har anfört följande:

Jämlikt 6 § andra stycket promulgationslagen till församlingsstyrelselagen
stadgades en frist till den 1 januari 1033, efter vilken tidpunkt för -

38

Kungl. Maj:ts -proposition nr 231.

ening av kyrko- och skolråd till ett gemensamt kyrko- och skolråd icke
längre skulle vara tillåten.

Då i 7 § nämnda promulgationslag stadgas, att skolråd skall ''tillsvidare’
få finnas även i församling, där folk- och fortsättningsskoleväsendet överflyttats
till den borgerliga kommunen, så vilade tydligen denna bestämmelse
på förutsättningen, att lagen den 6 april 1894 (nr 14) angående ändring
i gällande stadganden om tillsättning av organist- och klockarbefattningar,
vilken senare lag upptog föreskrifter rörande medverkan av ''gemensamt
kyrko- och skolråd’ vid sådan tjänstetillsättning, skulle hinna på den
här berörda punkten underkastas en nödig revision, innan den förenämnda
medgivna tidsfristen utlöpte. Denna revision har emellertid allt intill denna
dag icke kommit till stånd. Frågan tycks helt ha fallit i glömska.

Uppenbart är, att den ifrågavarande bestämmelsen i 7 § berörda promulgationslag
bör upphävas, därest den av KMU föreslagna tjänstereformen i
övrigt genomföres. Övergångsvis lärer dock bestämmelsen böra förbliva gällande
för varje här ifrågavarande församling, intill dess kyrkomusiker enligt
den nya lagstiftningen blivit där första gången anställd.

Vad KMU här föreslagit har jag ansett mig böra biträda, dock att övergångsbestämmelsen
icke synes mig erforderlig.

D. Skolstyrelselagen.

I 5 § har införts ett tillägg, motsvarande den föreslagna bestämmelsen
i 41 § allmänna församlingsstyrelselagen om skolråds befattning med
kyrkomusikers anställande och verksamhet.

E. Dissenterskattelagen.

Uti första stycket har vidtagits en formell ändring motsvarande den, som
gjorts i 2 § c) allmänna församlingsstyrelselagen. Med uttrycket »avgifter

till svenska kyrkan---kyrkomusiker» bör förstås för avlöningen till

sådana befattningshavare eller i övrigt för dessas kyrkomusikaliska verksamhet
utdebiterade avgifter. Beträffande avlöningen till organist, som fullgör
fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare vid läroanstalt, och kantor
avses härvid självfallet endast den för befattningshavarens kyrkomusikaliska
tjänstgöring, däri inbegripet förekommande fri musikundervisning, utgående
avlöningen.

Uti en inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria har anförts
i huvudsak följande:

Enligt 2 § 1 mom. andra stycket ecklesiastika medelsförvaltningsreglementet
sådant detta lyder enligt kungörelse den 31 augusti 1949 skola statskontoret
och stiftsnämnderna från och med år 1950 regelmässigt ha de
årliga avräkningarna mellan pastoraten och kyrkofonden avslutade den
10 september. Denna tidpunkt har bestämts med hänsynstagande till att
pastoraten måste i tid få besked om vad de böra i sin stat för det följande
året upptaga i utgift för allmän kyrkoavgift och i inkomst av tillskott från
kyrkofonden.

Tm grund för statskontorets och stiftsnämndernas uträkning av de belopp,
som pastoraten skola erlägga i allmän kyrkoavgift respektive uppbära

39

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

i tillskott, skall ligga sammanlagda antalet skattekronor och skatteören,
som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen vid taxeringen under
avräkningsåret påförts de till svenska kyrkan och dess prästerskap i pastoratet
skattskyldiga, varvid för främmande trosbekännare, vilka enligt vad
särskilt är stadgat åtnjuta lindring i denna sin skattskyldighet, det dem för
inkomst påförda antalet skattekronor och skatteören medräknas med allenast
halva sitt belopp. Uppgift om sålunda påförda skattekronor och skatteören
skall av vederbörande lokala skattemyndighet varje år efter slutade
taxeringsförrättningar så fort ske kan och senast före den 15 augusti tillhandahållas
statskontoret, i vad uppgifterna avse församling inom Stockholms
stift, och eljest stiftsnämnden.

Enligt 1908 års dissenterskattelag skall föreståndaren för främmande församling
före den 1 juli tillställa pastorsämbetet i den lokala församlingen
intyg beträffande dem, som den 1 januari tillhört och fortfarande tillhöra
den främmande församlingen. Efter granskning av intyget skall pastorsämbetet
ofördröjligen översända detta till den som verkställer debiteringen.
I följd av dessa tidsbestämningar och gängse semestertid torde den lokala
skattemyndigheten ofta få intyget först mot slutet av augusti och därigenom
bli ur stånd att lämna statskontoret eller stiftsnämnden uppgift å
skattekronor och skatteören inom sådan tid, att dessa myndigheter kunna
avsluta avräkningslängderna till den 10 september.

Föreståndarna för de främmande församlingarna böra emellertid utan
svårighet kunna färdigställa omförmälta intyg före utgången av april månad.
Vidare synes kunna föreskrivas viss tid, förslagsvis före den 1 juni,
inom vilken pastorsämbetena skola ha granskat och vidarebefordrat intygen
till debiteringsförrättaren.

Vid en ändring av bestämmelserna i 1908 års lag, på sätt här angivits,
torde lämpligen beteckningen »den som verkställer debiteringen» böra ändras
till »vederbörande lokala skattemyndighet» för vinnande av överensstämmelse
med uppbördsförordningens och ecklesiastika medelsförvaltningsreglementets
terminologi.

Här föreslagen lagändring synes med hänsyn till berörda avräkningsförfarande
böra genomföras utan avvaktande av eventuella ytterligare ändringar
i lagstiftningen rörande främmande trosbekännare.

Visserligen pågår, såsom jag redan nämnt, för närvarande genom sakkunniga
utredning rörande de med dissenterlagstiftningen sammanhängande
skattefrågorna. Men då de i departementspromemorian föreslagna nya tidsbestämningarna
äro ägnade att undanröja kännbara olägenheter för de
myndigheter, som ha att verkställa avräkningarna enligt ecklesiastika
medelsförvaltningsreglementet, har jag funnit mig böra i detta sammanhang
framlägga förslag även om dessa ändringar.

V. Särskilda frågor.

1. Av såväl organisatoriska som lönetekniska skäl kan tjänstereformen
icke träda i tillämpning samtidigt i alla kyrkomusikerdistrikt i riket utan
först successivt under en övergångstid, som kan bliva av avsevärd längd.
Med det av mig här förordade sättet för finansieringen av kostnaderna för

40

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

kyrkomusikernas verksamhet uppkommer genom detta förhållande ett speciellt
problem, som av EMU utvecklats sålunda:

Den situation, som i detta samband närmast påkallar uppmärksamhet,
må här belysas med ett exempel. Ett pastorat består av församlingarna A,
B och C. Förutsättningarna för tjänstereformens omedelbara genomförande
föreligga endast i församlingen A. Under en övergångstid, vars längd icke låter
sig på förhand beräkna, nödgas vid angivna förhållande församlingarna B
och C allt fortfarande ensamma bestrida avlöningen vid sina egna oreglerade
befattningar men också därjämte—må vara efter en förhållandevis lindrig
skattekvot — deltaga i avlönandet av den eller de nya kyrkomusikaliska
befattningshavarna i församlingen A. Har härvid församlingen A en svagare
ekonomisk ställning än någon av de båda andra församlingarna, lär väl den
här framhållna konsekvensen av den uppkomna situationen icke behöva ingiva
någon egentlig betänklighet. Men i motsatt fall kan med visst fog sägas,
att endera av församlingarna B och C eller båda bli missgynnade.

Man har i själva verket anledning att här fästa uppmärksamheten på en
ytterligare omständighet, som — i det nyss anförda exemplet — kan sägas
ställa församlingarna B och C i ett i viss mån missgynnat läge. Det förhållande
KMU här åsyftar får för övrigt i förekommande fall sin motsvarighet
även för en församling, som ensam bildar pastorat. Frågan skall här med
några ord beröras.

Givetvis måste det — och detta redan av tekniska skäl — förutsättas, att
alla rikets territoriella pastorat (här frånses det hittills särställda Karlsborgs
pastorat) skola redan från och med tjänsteref ormens första start ha
att efter samma grund deltaga i utgörande av den allmänna kyrkoavgiften
och sålunda även i den successivt inträdande stegring av densamma, som
följer därav att allt flera församlingar bli delaktiga av kyrkofondstillskotten
för avlöningen vid nyreglerad kyrkomusikertjänst. Den nu berörda ekonomiska
förpliktelsen kan då naturligtvis för en församling, som själv ännu
icke kunnat bli delaktig av dylikt tillskott av den anledningen att hinder
tills vidare mött för den nya tjänsteorganisationens trädande i tillämpning
i församlingen, framstå såsom i viss mån obillig.

Enligt KMU:s mening kunde det komma att visa sig angeläget, att möjlighet
icke saknades att i någon form ekonomiskt bispringa särskilda församlingar,
varom här vore fråga. Utredningen anförde härom följande.

Enklast torde detta kunna ske genom bidrag i särskild ordning ur kyrkofonden.
Man torde härvid kunna välja mellan bidrag efter individuell behovsprövning
och bidrag, utmätta automatiskt enligt viss formel, vari de
huvudsakliga faktorerna för vederbörande församlings ekonomiska bärkraft
komme till uttryck. KMU anser emellertid, att ett slutligt ståndpunktstagande
till föreliggande spörsmål icke lämpligen bör ske nu. Man
torde härför böra i första hand avvakta resultatet av den blivande tjänsteregleringen.
Och först sedan något år förflutit efter tjänsteref ormens praktiska
igångsättande torde en tillförlitligare överblick kunna vinnas rörande
omfattningen av de övergångsfall, som här kunna — i angivet syfte — kräva
en reglering. Skulle en sådan reglering därvid för vissa församlingar komma
något i efterhand, lär större olägenhet därav icke behöva uppstå, om
möjlighet beredes att i ömmande fall till sådan församling utlämna det ifrågasatta
kyrkofondsbidraget retroaktivt.

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

Samma ekonomiska situation för den enskilda församlingen uppkommer
därest den nuvarande kyrkomusikern väljer att stå kvar på nuvarande
system i stället för att övergå på det nya lönesystemet.

Det synes mig omöjligt att för närvarande kunna taga ställning till de
svårigheter av olika slag, som kunna uppkomma av nämnda förhållanden.
Med hänsyn härtill föreslår jag, att med prövningen av frågan om särskild
ekonomisk reglering av ifrågavarande övergångsförhållanden får anstå tills
någon erfarenhet vunnits rörande utfallet i dessa hänseenden av tjänsteref
ormen.

2. Med lagen om kyrkomusiker upphävdes klockarboställslagen den 9
december 1938 samt den till densamma anknutna kungörelsen den 5 maj
1939, nr 173; dock skola dessa författningar alltjämt gälla intill dess kyrkomusiker
blivit anställd för församling enligt kyrkomusikerlagen.

Klockarboställslagen samt berörda kungörelse upptaga, såsom KMU
erinrat, stadganden beträffande

1) avlöningsförhållandena för klockare och organister;

2) dispositionen av avlöningstillgångar vid klockar- och organisttjänst;

3) uppskattning av sådana tillgångar; samt

4) ansvarighet för boställskapital, skyldigheten att utgöra boställsränta
samt proceduren vid dylik räntas fortgående bestämmande.

För den närmare innebörden av denna författningsreglering har KMU
lämnat en redogörelse i sitt principbetänkande, s. 21—25, vartill här torde
få hänvisas.

Såväl klockarboställslagen som 1939 års kungörelse innehåller viss rättsreglering,
vilken måste iakttagas även efter den nya organisationens ikraftträdande.
För lösandet av härmed sammanhängande frågor har KMU
framlagt förslag till kungörelse angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst.
Rörande detta förslag, vilket torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet
i detta ärende (Bil. 1), har KMU anfört:

Med ett genomförande av den nu föreslagna tjänstereformen förfaller tilllämpningen
av de stadganden, som avses i punkt 1). De i punkterna 2) och
3) avsedda stadgandena beröra engångsåtgärder, vilka — om man frånser
ett mindretal restfall — redan äro slutförda. Stadgandena i de ämnen, som
avses i punkt 4), beröra återigen en rättsreglering, som — ehuru med jämkningar
i vissa hänseenden — måste även efter den nya tjänstereformens fullständiga
genomförande upprätthållas och tillämpas. —

Motivet för förslaget om dessa två författningars formella upphävande
har givetvis varit, att desamma efter kyrkomusikerreformens genomförande
komme att till allra största delen rymma endast dött rättsligt stoff.

Vad angår de under punkt 4) avsedda, förhållandevis fåtaliga bestämmelserna
har det icke synts KMU tillrådligt att bryta ut desamma ur det
sammanhang, vari de för närvarande förekomma i klockarboställslagen och
kungörelsen den 5 maj 1939 nr 173, och härvid, så att säga, utfärda dem på
nytt. Det förevarande förslaget till kungörelse angående lönetillgångar vid
kyrkomusikertjänst har följaktligen redigerats på det sätt, att stadgandena

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

däri huvudsakligen givits formen av en hänvisning till de rättsregler, som
återfinnas i klockarboställslagen och kungörelsen 1939/173. Med hänsyn till
den rättsliga naturen av de i det föreliggande kungörelseförslaget upptagna
bestämmelserna lärer hinder icke möta för deras utfärdande i administrativ
ordning. KMU förutsätter emellertid, att riksdagen — i samband med dess
prövning av tjänstereformen i övrigt — beredes tillfälle att yttra sig jämväl
rörande den i förevarande författningsförslag upptagna regleringen.

Vad slutligen angår den i författningsförslaget under 3 § upptagna bestämmelsen
får KMU erinra om, att där avsedda medel — ehuru tills vidare
fonderade —icke representera kapitaltillgångar i egentlig mening utan
utgöra överskott av boställsräntor, som icke behövt tagas i anspråk för avlöningsändamål.
De klockardistrikt, där sådana medel förefinnas, torde icke
vara särdeles många, ej heller lärer det fonderade beloppet i något fall vara
mera betydande. Det har förefallit KMU mest rationellt, att denna fondering
bringas att upphöra samt att förefintliga tillgångar av detta slag skola
få av vederbörande församling disponeras för sådana ändamål, vartill kyrkokassas
medel författningsenligt må användas.

Detta av KMU framförda förslag har under remissbehandlingen berörts
endast av kammarkollegiet. Kollegiet har därvid ansett förslagets innebörd
vara, att i lag upptagna bestämmelser, vilka fortfarande skulle gälla, komme
att för sin giltighet ha stöd allenast av en i administrativ ordning utfärdad
författning. Det har synts kollegiet kunna ifrågasättas, huruvida detta
vore möjligt med hänsyn till bestämmelserna dels i 2 § första stycket a) och
c) om församlings och kyrkofondens ansvarighet för boställskapital och
skyldighet att utgiva boställsränta dels ock i 3 § om dispositionen av överskottsmedel
å klockarlönetillgångar.

Såsom KMU framhållit synes alternativet till utredningens förslag vara
att en eller flera nya författningar finge utfärdas innehållande vissa
av de stadganden, som nu rymmas i klockarboställslagen och 1939 års
kungörelse. Jag kan icke finna, att en sådan författningsreglering skulle innebära
några fördelar i förhållande till KMU:s förslag. I anledning av vad
kammarkollegiet yttrat vill jag erinra om att den föreslagna kungörelsen
har stöd i 2 § lagen om kyrkomusiker. Jag förordar därför, att Kungl. Maj:t
hemställer om bemyndigande att utfärda erforderliga bestämmelser angående
lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst i huvudsaklig överensstämmelse
med det av KMU framlagda förslaget till kungörelse.

3. Enligt föreliggande förslag till avlöningsreglemente för kyrkomusiker
skall kantor, som utan något sitt förvållande förflyttas till folk- eller småskollärartjänst,
äga bibehålla det före förflyttningen utgående kantorstillägget,
så länge han innehar tjänst av samma slag som den, till vilken han
blivit förflyttad, dock högst fem år.

Då dylika förflyttningar få antagas komma att — så gott som undantagslöst
— vara förestavade av skolorganisatoriska förhållanden och något kyrkomusikaliskt
intresse sålunda icke tillgodoses genom desamma, torde det

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 231.

icke böra ifrågakomma att något pastorat skall svara för kostnaden för det
efter förflyttningen utgående kantorstillägget eller att kyrkofonden skall
direkt belastas härmed. Ifrågavarande kostnader synas mig böra få avföras
å det i riksstaten under åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget Folkskolor
m. m.: Bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor. Fall av dylika
ersättningar kunna väntas bliva helt få.

4. Den totala årskostnaden för kyrkomusikernas (klockares, organisters
och kyrkosångares) avlönande uppskattades på grundval av en statistisk
undersökning avseende år 1943 till 4 050 000 kronor. Denna årskostnad kan
antagas numera ha stigit till cirka 5 000 000 kronor.

Det ekonomiska ansvaret för avlöningen åt hithörande befattningshavare
åvilar enligt hittills gällande ordning helt och i sista hand vederbörande
kyrkof församling. En av KMU för nyssnämnda år företagen särskild undersökning
gav vid handen, att utdebiteringen inom rikets församlingar för
kyrkomusikernas verksamhet utfallit med ytterlig ojämnhet. För 16 församlingar
understeg utdebiteringen 1 öre per skattekrona, för 358 låg den
mellan 1 och 5 öre, för 544 mellan 5 och 10 öre, för 461 mellan 10 och 15
öre, för 414 mellan 15 och 20 öre, för 443 mellan 20 och 30 öre, för 172 mellan
30 och 40 öre, för 90 mellan 40 och 50 öre, för 43 mellan 50 och 75 öre,
för 8 mellan 75 öre och en krona samt för en församling över sistnämnda
belopp. Den markanta ojämnhet i skattebelastningen, som dessa siffror avspegla,
torde fram till innevarande tidpunkt icke ha väsentligen mildrats.

Ett av kyrkomusikerreformens huvudsyften har, såsom ofta framhållits,
varit att omsider råda bot på här föreliggande missförhållande. Den eftersträvade
slcatteutjämningen kommer med reformen att vinnas dels därigenom,
att kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet — praktiskt taget
i deras helhet — komma att övertagas av pastoraten, dels och framför allt
därigenom, att pastoraten berättigas för dessa sina utgifter uppbära skatteutjämningsbidrag
från kyrkofonden i enlighet med de beträffande kostnaderna
för prästerskapets avlöning gällande grunder. Godtages mitt härförut
framförda förslag, att den maximala gränsen för församlingsavgifterna, nu
20 öre per skattekrona, i detta sammanhang icke höjes, blir utjämningseffekten
beträffande kyrkomusikerkostnaderna än starkare accentuerad.

Enligt de för riksdagen i proposition 199/1949 framlagda kostnadskalkylerna
skulle den totala årliga avlöningskostnaden för den beslutade nya kyrkomusikerorganisationen,
sedan den efter en kortare eller längre övergångstid
över hela linjen trätt i tillämpning, kunna uppskattas till 9 miljoner kronor.
Merkostnaden — utöver den nuvarande kostnadsramen — skulle följaktligen
bli cirka 4 miljoner kronor. Enligt de av 1941 års lärarlönesakkunniga
utförda, till grund för det angivna totalkostnadsbeloppet å 9 miljoner kronor
liggande detaljberäkningarna belöpte av sistnämnda summa ett belopp av

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

6,2 miljoner kronor å organister och biträdande kyrkomusiker samt 2,8 miljoner
kronor å kantorer och orgelspelare.

Uppställer man då frågan, huru stor del av totalkostnadsbeloppet 9 miljoner
kronor som — under antagandet att organisationen i sin helhet trätt
i tillämpning den 1 januari 1950 — skulle kommit att belasta, å ena sidan,
pastoraten i form av intill 20-öresgränsen maximerade församlingsavgifter
och, å den andra, allmänna kyrkoavgiften genom anspråk å höjda skatteutjämningsbidrag,
så torde lätt inses, att en sådan beräkning — till följd
av den mångfald av osäkra faktorer som därvid skulle möta — måste i
närvarande läge ställa sig ytterligt vansklig. En uppskattning med grov
approximation kan dock här göras. Antages, att inrättande av organistoch
av biträdande kyrkormisikerbeiattmng såsom regel kommer i fråga
allenast inom den grupp av ekonomiskt bärkraftigare pastorat, som för närvarande
äro ''självförsörjande’ och som även efter tillägg av kyrkomusikerlönekostnaderna
komme att behålla denna sin karaktär, så skulle följaktligen
den för innehavare av dylika befattningar beräknade andelen — 6,2 miljoner
kronor — av totalkostnaden kunna antagas komma att i det hela
slutligen stanna å pastoraten i form av förhöjda församlingsavgifter eller
ökat ianspråktagande av lokala avlöningstillgångar. Göres beträffande
kantors- och orgrefspeforbefattningarna det motsatta antagandet, eller att
befattningar av dessa slag komme att företrädesvis inrättas i pastorat, som
redan äro ''tillskottspastorat’, så skulle det för här nämnda befattningar
beräknade kostnadsbeloppet, 2,8 miljoner kronor, kunna förutsättas komma
att till någon mindre del täckas med förhöjda församlingsavgifter men i
huvudsak få bestridas med medel, som uttagits genom den allmänna kyrkoavgiften.
Då denna såsom jag redan nämnt vid de senast verkställda
avräkningarna mellan kyrkofonden och pastoraten beräknats efter 9 öre
per skattekrona, kommer varje höjning av densamma att medföra, att
församlingsavgifternas öretal stiger från nuvarande tal, 18 öre, till 20
öre, d. v. s. till det i kyrkofondslagen stadgade maximum. Med hänsyn till
storleken av det vid de senaste taxeringarna framkomna skatteunderlaget
i tillskottspastoraten kan en sådan höjning av församlingsavgifterna för
dessa pastorats vidkommande beräknas inbringa ett belopp av drygt
400 000 kronor. Med ungefärligen detta belopp skulle sålunda dessa pastorat
tillhopa få direkt bidraga till avlöningskostnaderna för kantorer och
orgelspelare. Återstoden av den uppskattade kostnaden för dessas avlönande
eller 2,4 miljoner kronor skulle komma att belasta kyrkofonden.
Utslaget på det senast kända kommunala skatteunderlaget för hela riket
motsvarar detta belopp en uttaxering av omkring 1,5 öre per skattekrona,
vartill enligt de här gjorda, givetvis starkt schematiska beräkningarna den
av kyrkomusikerreformen föranledda höjningen av den allmänna kyrkoavgiften
sålunda skulle inskränka sig.

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

VI. Ikraftträdandet av den nya kyrkomusikerorganisationen.

I årets statsverksproposition, bilagan För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, och i propositionen den 20 januari 1950 (nr 41) angående grunderna
för höjning av löner enligt statens löneplansförordning har förutsatts, att
den nya kyrkomusikerorganisationen skall träda i kraft 1 juli 1950.

Innan ikraftträdandet av denna organisation kan ske i de särskilda församlingarna,
måste lagakraftägande beslut föreligga beträffande indelningen
i kyrkomusikerdistrikt och beträffande tjänstetypen i dessa distrikt. Dylika
beslut skola i de flesta fall fattas av vederbörande domkapitel. I vissa
fall skola frågorna dock underställas Kungl. Maj:ts prövning. I samtliga
fall skall prövningen grundas på förslag eller yttrande från kommunal myndighet,
antingen kyrkorådet eller också kyrkorådet och skolstyrelsen.

Från tidpunkten för riksdagens beslut i föreliggande ärende till den 1 juli
i år kommer icke att bliva så lång tidrymd. Det kan därför förutses, att
lagakraftägande beslut i angivna frågor i regel icke kunna föreligga till
den 1 juli i år, icke ens om vissa förberedande åtgärder kunna vidtagas
före riksdagsbeslutet. Med hänsyn härtill föreslår jag, att den nya kyrkomusikerorganisationen
beslutas skola träda i kraft beträffande varje särskilt
kyrkomusikerdistrikt från och med månaden näst efter den, då lagakraftägande
beslut föreligger om distriktsindelningen och tjänstetypen,
dock tidigast den 1 juli 1950.

I den mån den nya kyrkomusikerorganisationen träder i tillämpning beträffande
de särskilda kyrkomusikerdistrikten, komma pastoraten i stället
för församlingarna att få i första hand svara för kostnaderna för kyrkomusikernas
avlönande. Den omständigheten, att nyorganisationen för vissa
pastorat kan komma att tillämpas redan under loppet av innevarande
kalenderår, d. v. s. under löpande kyrkligt-kommunala statperiod, synes
icke behöva för sådant pastorat medföra några mera svårbemästrade ekonomiska
problem. I avräkning med kyrkofonden kunna dock pastoratets
och dess församlingars utgifter för 1950 för den nya organisationen icke
bli definitivt reglerade förrän i och med den på hösten 1951 verkställda
slutliga avräkningen för 1950. På samma sätt skulle motsvarande utgifter
för 1951 icke komma att avräkningsmässigt slutregleras förrän på hösten
1952 i den slutliga avräkningen för 1951. För att underlätta församlingarnas
statberäkningar för 1951 med avseende å kyrkomusikerkostnaderna och
samtidigt bereda pastoraten ett visst förskott till ifrågavarande utgifter för
nämnda år, kan det dock bli erforderligt att stiftsnämnderna hösten 1950
uppgöra särskilda preliminära avräkningar för varje pastorat för 1951
med hänsyn till dessa kostnader. Ifrågakommande förskott komma då att
tillhandahållas pastoraten under januari 1951. Kungl. Maj:t torde — därest
riksdagen icke framställer erinran häremot — böra meddela de för dylik
reglering erforderliga bestiimmelserna.

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 231.

VII. Hemställan.

Som förut nämnts, har KMU framlagt fem författningsförslag, som
överarbetats inom ecklesiastikdepartementet. Dessa äro förslag till lag angående
ändring i lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond, lag
angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 259) om församlingsstyrelse,
lag angående ändring i lagen den 6 juni 1930 (nr 260) om församlingsstyrelse
i Stockholm, lag angående upphävande av 7 § lagen den 6 juni 1930
(nr 261) om införande av lagen om församlingsstyrelse samt lag om ändring
i lagen den 16 oktober 1908 (nr 110, sid. 1) angående lindring i främmande
trosbekännares skattskyldighet till svenska kyrkan samt hennes prästerskap
och betjäning. I samband med förenämnda överarbetning har i departementet
utarbetats förslag till lag om ändring av 5 § lagen den 6 juni
1930 (nr 262) om skolstyrelse i vissa kommuner.

Under åberopande av vad sålunda i det föregående i skilda hänseenden
anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna förenämnda lagförslag;

dels besluta, att den nya kyrkomusikerorganisationen
skall träda i kraft den 1 juli 1950, dock att den skall för
varje särskilt kyrkomusikerdistrikt träda i tillämpning
först från och med månaden näst efter den, då lagakraftägande
beslut föreligger om distriktsindelningen och tjänstetypen; dels

bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående förordats meddela bestämmelser a)

rörande fördelningen mellan pastorat och församling
av kostnaderna för kyrkomusikernas verksamhet,

b) angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst;

dels medgiva, att övergångsvis utgående kantorstillägg

till kantor, som förflyttas till folk- eller småskollärartjänst,
må bestridas från förslagsanslaget till bidrag till avlöning
åt lärare vid folkskolor;

dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela de övriga
föreskrifter, som föranledas av tjänstereformen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Inga Bäcklin.

Kungl. Maj.ts proposition nr 231.

47

Förslag

Bil. 1.

till kungörelse angående lönetillgångar vid kyrkomusikertjänst.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Denna kungörelse avser enligt lagen den 9 december 1938 nr 732 (klockarboställslagen)
fastställt eller eljest slutligen bestämt boställskapital, som

jämlikt 2 § 3 mom. lagen den....... 1947, (nr....) om kyrkomusiker skall

tor pastorat utgöra tillgång för kyrkomusikers avlönande, ävensom å dylikt
boställskapital belöpande boställsränta.

2 §.

1 klockarboställslagen samt i kungörelsen den 5 maj 1939 (nr 173)
med föreskrifter rörande tillämpningen av berörda lag finnes stadgat

a) om församlings och kyrkofondens ansvarighet för boställskapital,

b) om beräkningen av boställsränta,

...c) .om skyldighet för församling och för kyrkofonden att såsom ansvarig
för visst boställskapital årligen utgöra belopp, som svarar mot för året å
detta boställskapital belöpande boställsränta, samt

„ d) åliggande för länsstyrelse och överståthållarämbetet att fastställa
sadana enhetsvärden, som enligt 18 § förenämnda kungörelse den 5 maj
1939 nr 173 skola lända till efterrättelse vid uträkning av boställsränta

skall efter ikraftträdandet av lagen om kyrkomusiker fortfarande äga tilllämpning.

Härvid skall dock iakttagas:

att belopp, som det enligt c) ankommer på församling eller kyrkofonden
att utgöra, skall erläggas till vederbörande pastorat för därvarande kyrkomusikers
avlönande, samt

att vad i fråga om myndigheternas åligganden enligt d) säges om klockardistrikt
i stället skall avse pastoratet.

3 §.

Där vid den tid, då kyrkomusiker enligt lagen om kyrkomusiker varder
för församling första gången anställd, finnas hos det klockardistrikt, till
vilket församlingen hört, avsatta sådana medel, som avses i 8 § 2 mom.
klockarboställslagen, skola dessa medel tillföras församlingens kyrkokassa.
Har klockardistriktet utgjorts av flera församlingar, skola medlen dem
emellan fördelas efter förhållandet mellan församlingarnas invånarantal vid
närmast föregående kalenderårsskifte.

Denna kungörelse träder i kraft den