Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
1
Nr 229.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bemyndigande
för Kungl. Maj:t att tillerkänna Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag samt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund fortsatt rätt till viss malmbrytning
utöver i gällande malmavtal medgivna
kvantiteter; given Stockholms slott den 31 mars 1950.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterrerg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen
anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld.
I 3 § 1927 års malmavtal, vilket reglerar de olika rättsliga och ekonomiska
förhållanden, som bero av samgåendet mellan staten och enskilda i fråga om
utnyttjandet av de norrbottniska malmfälten, föreskrives att Luossavaara—
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 229.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 229.
Kiirunavaara aktiebolag (LKAB) är berättigat att från gruvfälten Kiirunavaara,
Gellivare och Luossavaara för varje bokslutsår bortfrakta sammanlagt
högst 9 miljoner ton järnmalm, dock att den sålunda fastställda
år skvantiteten kan överskridas med intill 10 procent under iakttagande av
att de under en period av tre på varandra följande bokslutsår bortfraktade
kvantiteterna icke må sammanlagt överstiga 27 miljoner ton. Enligt samma
avtal har Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund (TGO) förbundit sig
att begränsa exporten av malm från de Grängesbergs gruvaktiebolag tillhöriga
gruvorna i Grängesberg, så att densamma ej överstiger en miljon
ton årligen.
Genom proposition nr 141 till 1948 års riksdag framlades förslag om bemyndigande
för Kungl. Maj :t att å statens vägnar medgiva LKAB och TGO
rätt till viss malmbrytning utöver i gällande malmavtal fastställda kvantiteter.
Enligt förslaget skulle sålunda LKAB under vartdera av bokslutsåren
1948/49 och 1949/50 kunna bortfrakta en malmkvantitet om 11 miljoner
ton. Vidare skulle TGO under vartdera av åren 1949 och 1950 kunna öka
exporten av malm från Grängesbergsgruvorna till 1,2 miljoner ton. Enligt
dåvarande departementschefens uttalande i nyssnämnda proposition föranleddes
förslaget av rådande goda avsättningsmöjligheter för den svenska
järnmalmen. Det ansåges sålunda icke uteslutet, att LKAB under de närmaste
åren skulle kunna exportera malmkvantiteter, som överstege vad
bolaget enligt 1927 års malmavtal hade rätt att bortfrakta från malmfälten.
En dylik exportökning, som kunde väntas lämna ett väsentligt bidrag
till Sveriges inkomster i hårda valutor, syntes med hänsyn till valutasituationen
angelägen.
Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (statsutsk. uti.
nr 73, riksd. skr. nr 164).
Enligt vad nu under hand meddelats från LKAB:s sida ha de av Kungl.
Maj :t i enlighet med riksdagens förenämnda bemyndigande lämnade medgivandena
icke kunnat till fullo utnyttjas av LKAB eller ens till någon del
av TGO. Orsakerna härtill ha bland annat varit en begränsad köpförmåga
å de västtyska järnverkens sida, inträdda avsättningssvårigheter för de belgiska
och luxemburgska järnverken under senare delen av år 1949 samt
en viss brist på arbetskraft vid framför allt Grängesbergsgruvorna. Ehuru
det givetvis icke nu är möjligt att förutsäga storleksordningen av de leveranskvantiteter,
som efter utgången av de av förenämnda medgivanden omfattade
tidsperioderna kunna ifrågakomma för export, synes det dock icke
uteslutet att dessa kunna komma att överstiga de i 1927 års malmavtal
fastställda maximikvantiteterna.
Departementschefen. I nuvarande läge anser jag det angeläget att alla
möjligheter att tillföra landet utländska valutor tillvaratagas. Enligt vad i
det föregående anförts är det icke uteslutet, att LKAB och TGO under de
närmaste åren skulle kunna exportera malmkvantiteter, som överstiga vad
bolagen enligt gällande malmavtal ha rätt att bortfrakta från malmfälten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 229.
3
Jag vill därför förorda, att LKAB berättigas bortfrakta en malmkvantitet
om 11 miljoner ton jämväl under vartdera av bokslutsåren 1950/51—1952/
53. Likaså torde TGO av samma skäl böra berättigas att öka exporten av
malm från de Grängesbergs aktiebolag tillhöriga gruvorna till 1,2 miljoner
ton under vart och ett av åren 1951—1953.
Det förordade medgivandet har intet inflytande på sättet för regleringen
av statens och bolagets ekonomiska mellanhavanden.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att å statens vägnar medgiva
att Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund erhålla utvidgad rätt till
malmbrytning i den omfattning nu föreslagits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
B. Sandberg.