Kungl. Maj.ts proposition nr 228.
1
Nr 228.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående rätt för Konungen att förordna om uttagande
av antidumping- och utjämningstullar; given
Stockholms slott den 31 mars 195.0.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning angående rätt för Konungen att förordna
om uttagande av antidumping- och utjämningstullar.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås bestämmelser, enligt vilka Kungl. Maj :t skall äga
att i förekommande fall förordna om uttagande av antidumping- eller utjämmngstull
i enlighet med bestämmelserna i Havana-stadgan och allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT).
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 22S.
O,
Kungl. Maj:ts proposition nr 228-
Förslag
till
förordning angående rätt för Konungen att förordna om uttagande
av antidumping- och utjämningstullar.
Härigenom förordnas som följer.
Föreligga i fråga om importvara sådana omständigheter, som enligt bestämmelserna
i Havana-stadgan eller allmänna tull- och handelsavtalet
(GATT) berättiga till uttagande av antidumping- eller utjänmingstull, äger
Konungen, där så prövas erforderligt, förordna om uttagande av dylik tull
i enlighet med nämnda bestämmelser.
Då skäl därtill äro må sådant förordnande meddelas provisoriskt i avbidan
på ytterligare utredning. Föranleder utredningen icke definitivt förordnande,
skall det provisoriska förordnandet förklaras förfallet och i anledning
därav erlagd antidumping- eller utjämningstull utan dröjsmål återbetalas.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950 och gäller till och med
den 30 juni 1953. Förordnande, som Konungen meddelat med stöd av denna
förordning, skall icke gälla längre än förordningen äger giltighet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,
Lingman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet.
Vid anmälan för Kungl. Maj :t den 27 januari 1950 av frågan om Sveriges
anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) meddelade jag min
avsikt att senare återkomma till en av 1948 års tullförhandlingskommitté
väckt och under utredning varande fråga om skydd mot dumping. Sedan
numera utredningen i ämnet slutförts, torde jag ånyo få anmäla sistnämnda
fråga.
Beteckningen dumping plägar användas om förfaranden av skiftande
innebörd, vilka emellertid alla ha det gemensamt, att de innebära försäljning
(på export) till ett pris, som ur en eller annan synpunkt framstår såsom
anmärkningsvärt lågt. De åsyftade förfarandena falla i regel under
någon av följande kategorier:
a) egentlig dumping: exportpriset är lägre än hemmamarknadspriset i
exportlandet (eventuellt lägre än produktionskostnaden);
b) valutadumping: det låga priset beror därpå, att den inhemska prisnivån
i ett exportland, vars valuta är i sjunkande eller nyligen sänkts, ej
stiger i takt med nedgången i valutakursen; samt
c) »falsk dumping»: det låga priset är en följd av låga arbetslöner, ringa
kostnader för sociala förmåner, låga skatter o. s. v. i exportlandet; denna
företeelse är ofta av beskaffenhet att kunna benämnas social dumping.
Om det låga priset möjliggöres genom exportpremier eller andra subventioner,
brukar man tala om premiedumping. I den män sådant förfarande
medför lägre exportpris än hemmamarknadspris, är det att hänföra till
egentlig dumping; i den mån så icke är förhållandet, kan det betraktas som
en mer eller mindre flagrant form av falsk dumping.
För att hindra de skadeverkningar å importlandets näringsliv, som dumping
från utlandets sida kan innebära, ha vissa länder redan tidigare infört
lagstiftning mot dumping, i regel innebärande möjlighet att belägga
dumpad vara med särskild tull, avsedd att uppväga den genom dumpingen
ernådda fördelen i prishänseende. Lagstiftningen kan avse skilda slag av
dumping; vanligt är att den särskilt tager sikte på premiedumping. Den
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
synes i stor utsträckning ha karaktär av beredskapslagstiftning, som endast
i mera speciella fall kommer i praktisk tillämpning.
I den stadga för en blivande världshandelsorganisation (ITO), som slutligt
utformades vid Havana-konferensen, ha nu skapats internationella regler
för behandling av dumping. Havana-stadgan medger uttagande av särskilda
tullar, avsedda att uppväga eller förhindra dels egentlig dumping,
dels premiedumping, även om denna icke skulle yttra sig såsom egentlig
dumping. Mot valutadumping samt sådan falsk dumping, som icke är att
anse såsom premiedumping, få dylika tullar icke tillgripas, utan eventuellt
erforderliga åtgärder till skydd mot dylika förfaranden få vidtagas inom
ramen för stadgans övriga bestämmelser, d. v. s. i regel i form av vanliga
tullförhöjningar. Beträffande valutadumpingen kan emellertid framhållas,
att stadgan ålägger medlemmarna att vara anslutna till Internationella valutafonden
eller träffa motsvarande avtal med organisationen, vilket bland
annat har till syfte att förhindra valutadumping. I fråga om falsk dumping,
annan än premiedumping, d. v. s. mestadels social dumping, kan erinras
om de bestämmelser angående exempelvis skälig arbetarstandard, som givas
i andra delar av stadgan.
Havana-stadgans bestämmelser i ämnet återfinnas i stadgans artikel 34
med tillhörande anmärkningar. Texten på engelska språket till dessa bestämmelser
torde jämte svensk översättning få bifogas statsrådsprotokollet
(Bilaga). För bestämmelsernas innehåll må här lämnas följande redogörelse.
Tullar avsedda att uppväga eller hindra egentlig dumping benämnas i
stadgan antidumpingtullar. De få icke uppgå till högre belopp än dumpingmarginalen,
d. v. s. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset
i exportlandet (moment 2). Vid bedömande av huruvida dumping
föreligger skall vederbörlig hänsyn tagas till olikheter i försäljningsvillkor,
olikheter i beskattning samt andra olikheter, som påverka prisernas jämförbarhet
(moment 1).
Tullar för uppvägande av premiedumping — vilket uttryck dock icke användes
i stadgan — betecknas av densamma utjämningstullar. Sådana tullar
få icke utgå med högre belopp än den uppskattade premie eller subvention,
som befunnits utgå i ursprungs- eller exportlandet, direkt eller indirekt,
för tillverkning, produktion eller export av en vara, inbegripet särskild
subvention för transport av varan (moment 3).
För undvikande av dubblering i fall av premiedumping, som yttrar sig
såsom egentlig dumping, förbjudes samtidig tillämpning av antidumpingoch
utjämningstull för att möta ett och samma läge, som uppkommit genom
dumping eller exportsubventionering (moment 5). Tullar av ifrågavarande
slag få icke tillgripas av den anledningen att en vara på ett eller annat sätt
undantages från tullar eller skatter i ursprungs- eller exportlandet (moment
4). Som en viktig begränsning av rätten att begagna tullar av ifrågavarande
slag är föreskrivet, att dylika tullar få användas endast under förutsättning
att dumpingen eller subventioneringen förorsakar eller hotar att
förorsaka väsentlig skada å en befintlig inhemsk industri eller avsevärt
försenar upprättandet av en inhemsk industri; med organisationens medgi
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
5
vande kunna sädana tullar dock få tillgripas även mot dumping eller subventionering,
som på liknande sätt drabbar en industri i annat medlemsland
(moment B). Det må framhållas att enligt ett vid Havana-konferensen gjort
tölkningsuttalandie begreppeti »industri» här skall anses innefatta även
jordbruk, skogsbruk, gruvdrift och liknande näringsgrenar.
Rätten att pålägga antidumping- och utjämningstullar är ur vissa synpunkter
av mindre vikt, så länge fråga är om varuslag, beträffande vilka
importlandet har fria händer i tullhänseende, eftersom här alltid föreligger
möjligheten att motverka dumping genom höjning av den vanliga tullen.
Havana-stadgans bestämmelser ge möjlighet att genomföra erforderlig
tullhöjning på ett mera ändamålsenligt sätt, nämligen så att den drabbar
endast den dumpade varan och icke andra varor av samma slag. Annorlunda
är förhållandet då det gäller varor, beträffande vilka importlandet bundit
tullen vid viss nivå, eftersom ett ovillkorligt åtagande av denna innebörd
utgör hinder för uttagande av högre tull, vare sig detta sker i form av vanlig
tullförhöjning eller genom speciella tullar. Vill man ha möjlighet att inskrida
mot dumping beträffande varor av nu ifrågavarande slag, är det
tydligen ofrånkomligt att bindningsklausulen förses med en särskild undantagsbestämmelse
härom. Detta har beaktats vid utformningen av allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT), i vilket dels intagits med Havana-stadgan
analoga bestämmelser om antidumping- och utjämningstullar (artikel VI
med tillhörande anmärkningar), dels uttryckligen föreskrivits att i avtalet
gjorda koncessioner icke skola utgöra hinder för uttagande av dylika tullar
i överensstämmelse med föreskrifterna i avtalet (artikel II, moment 2 b).
Frågan om skydd mot dumping har upptagits av 1948 års tullförhandlingskommitté
i en den 7 november 1949 avgiven sammanfattande rapport
angående förberedelserna för vår anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet.
Kommittén har ansett att de allmänna bestämmelser, som kunde
påkallas i anslutning till ifrågavarande regler i avtalet, borde övervägas i
samband med vår anslutning till avtalet. I en inom kommittén utarbetad
promemoria, till vilken kommittén hänvisat, har ytterligare anförts bland
annat följande.
Den världsomfattande nedpressning och bindning av de anslutna ländernas
tullmurar, som GATT innebär, hade säkerligen icke varit möjlig att
genomföra, därest länderna berövats möjligheten att med tjänliga medel bekämpa
dumpingföreteelser. Medgivandet att tillämpa antidumping- och utjämningstullar
får därför icke betraktas som en eftergift åt protektionistiska
intressen utan är snarare en nödvändig förutsättning för förverkligande av
GATT:s syften. Detta har även kommit till uttryck vid tullförhandlingskommitténs
utredningar rörande möjligheten av svenska tullkoncessioner i samband
med Sveriges anslutning till GATT. Såsom skäl mot dylika koncessioner
har nämligen i många fall anförts risken för dumping från utlandet.
I betraktande av de förut relaterade möjligheter, som avtalet medgiver till
ingripande mot sådant förfarande, har emellertid samförstånd kunnat vinnas
om förordande av koncessioner i större omfattning än som torde ha blivit
fallet om dessa möjligheter icke förelegat.
Alt överlåta åt tullmyndigheterna att med stöd av en generell lagstiftning
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 228.
taga ställning till frågan om uttagande av antidumping- eller utjämningstull
torde emellertid av flera skäl icke böra ifrågakomma, utan tull av detta
slag bör uttagas först efter särskilt förordnande sedan förekomsten av
dumping och dess skadliga inverkan på svenskt näringsliv vederbörligen
konstaterats. Sådant förordnande skulle kunna meddelas efter beslut av riksdagen
i varje särskilt fall. I sådana fall då ett ingripande blir erforderligt
torde det emellertid vara angeläget att det sker utan dröjsmål. Därför torde
Kungl. Maj :t, i varje fall under tid då riksdagssession ej pågår, böra äga rätt
att besluta om åsättande av dylika tullar. Gällande förordning angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift, vilken måhända formellt
sett skulle kunna åberopas, torde icke vara avsedd eller lämpad för här
ifrågavarande ändamål. Då det rör sig om en speciell och i vår lagstiftning
icke tidigare begagnad form av tullar, synes det lämpligast att bemyndigande
lämnas Kungl. Maj :t genom särskilt riksdagsbeslut. Detta torde böra
täcka de i GATT givna möjligheterna för tillämpning av tullar av ifrågavarande
slag, antingen genom direkt hänvisning till avtalet eller genom utformning
på grundval av avtalstexten.
Olika uppfattningar kunna råda, huruvida bemyndigandet i fråga skall
gälla generellt eller endast under tid, då riksdagssession ej pågår. Har principen
om antidumping- och utjämningstullar godtagits, torde emellertid dess
tillämpning i enskilda fall vara en fråga av huvudsakligen teknisk natur,
som knappast kan anses påkalla riksdagens ställningstagande. Skäl synas
därför tala för att bemyndigandet erhåller generell giltighet.
Såsom fallet ofta är i utlandet torde lagstiftningen i fråga närmast få
anses som en beredskapsåtgärd, som redan genom sin blotta existens verkar
återhållande på dumpingtendenser riktade mot vårt land.
Över den sålunda väckta frågan ha yttranden avgivits av kommerskollegium,
som i ärendet hört Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Göteborg, Skånes handelskammare, Kooperativa förbundet, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund
och Sveriges lantbruksförbund, samt av generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen.
Stockholms handelskammare har i princip ställt sig tveksam till införlivandet
med vår tullagstiftning av särskilda dumpingbestämmelser. Handelskammaren
ansåge svårigheterna vara betydande, både att konstatera, om
ett pris vore att betrakta som dumpingpris, och att konstruera ingripandena
på sådant sätt, att verkningarna därav blevo de avsedda. Om det för förhindrande
av att vårt land utsattes för dumping ansåges nödvändigt med en
beredskapslagstiftning mot sådant förfarande, syntes det angeläget att denna
utformades så att ingripandena begränsades till flagranta fall.
Handelskammaren i Göteborg har förklarat sig i princip icke ha något att
erinra mot de av tullförhandlingskommittén ifrågasatta bestämmelserna.
Beslut om tillgripande av särskilda åtgärder borde ankomma på riksdagen,
när denna vore samlad, och i annat fall på Kungl. Maj:t jämlikt riksdagens
bemyndigande. Handelskammaren ansåge det vidare önskvärt, att åtminstone
några allmänna riktlinjer kunde uppdragas rörande det sätt på vilket
skulle fastställas att förutsättningarna för ett ingripande genom antidumping-
eller utjämningstullar vore för handen, och de krav, som borde uppställas
på bevisningen i detta hänseende.
Skånes handelskammare har uttalat sin tillfredsställelse över att frågan
om åtgärder mot dumping upptagits till dryftande av tullförhandlingskommittén
och har icke något att erinra mot att en lagstiftning på området kom
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 22S. <
mer till stånd. Handelskammaren förutsatte att bestämmelserna i ämnet utarbetades
under medverkan av representanter för näringslivets organisationer.
Kooperativa förbundet har förklarat sig anse, att dumping icke kunde förväntas
i större omfattning. Under vissa förhållanden kunde emellertid
dumping komma att visa inflytande på marknaden, och det vore förklarligt
om hemmamarknadsindustrien inför det ovissa läget hyste betänkligheter.
Förbundet ansåge att ett dumpingtullskydd måste vara så beskaffat,
att det drabbade just den vara, som försåldes till ett avsevärt lägre pris än
det på hemmamarknaden gällande. Detta resultat kunde icke nås med en
generell tullökning, utan det torde visa sig nödvändigt att från fall till fall
bedöma om dumpingtull skulle utgå. Det förefölle som om generaltullstvrelsen
vore mest lämpad att fatta beslut i de fall då dumpingtull skulle uttagas.
I den händelse det skulle anses olämpligt att ge generaltullstyrelsen en
sådan fullmakt, borde lämpligen kommerskollegium få sig anförtrott att
fatta beslut i de fall då sådan tull skulle utgå. Det skulle säkerligen vara
mycket arbetskrävande för Kungl. Maj :t att pröva de individuella fallen.
Att avgöra om dumpingtull i ett fall skall utgå torde vidare komma att visa
sig mycket svårbedömligt, och man hade alla skäl att antaga att misstag
kunde begås av vilken myndighet som än handlade ärendet. Det vore därför
lämpligt, att ett Kungl. Maj:t underställt verk hade att avgöra när dumpingtull
skulle utgå och att en missnöjd importör eller berörd del av näringslivet
hade möjlighet att överklaga ett beslut om tillämpning av dumpingtull
hos Kungl. Maj :t. Avslutningsvis har förbundet framhållit att det för
dagen icke syntes vara ett problem att skydda ett land för billiga importvaror,
utan problemet syntes vara att få till stånd en sänkning av de överpriser
på exportvaror som nu uttoges av ett stort antal länder. I vetskap
härom ställde sig förbundet något tveksamt mot planen att införa en dumpinglag
men hade dock icke velat taga ställning mot tillkomsten av en
sådan.
Sveriges allmänna exportförening har förklarat sig sakna anledning att
yttra sig i frågan, då densamma direkt berörde endast den svenska importen.
Sveriges grossistförbund har ifrågasatt huruvida någon lagstiftning på
området överhuvud vore nödvändig men har icke velat motsätta sig tullförhandlingskommitténs
förslag. Det vore emellertid av utomordentligt stor
betydelse att man vid genomförandet av ett tullskydd mot dumping skapade
garantier mot missbruk. En tull av ifrågavarande slag borde alltså uttagas
först efter särskilt förordnande och sedan förekomsten av dumping och
dess skadliga inverkan på svenskt näringsliv vederbörligen konstaterats.
Sådant förordnande borde kunna meddelas efter beslut av riksdagen i varje
särskilt fall. Under den tid riksdagssession icke påginge borde Kungl. Maj:t
äga rätt alt besluta i saken, i vilket fall emellertid riksdagens godkännande
borde inhämtas så snart ske kunde.
Sveriges industriförbund har framhållit att dumping från utländskt håll
för delar av svensk industri skulle kunna medföra betydande skadeverkningar.
Med hänsyn härtill tillstyrkte förbundet, att en lagstiftning mot
dumping infördes. Förbundet nnslöte sig till tullförhandlingskommitténs
förslag att denna gåves den formen, att Kungl. Maj:t erhölle bemyndigande
att uttaga en antidumping- eller utjämningstull, när förekomsten av för
svenskt näringsliv skadlig dumping konstaterats föreligga. Då frågor av
denna natur som regel torde komma att fordra snabb handläggning, syntes
det förbundet lämpligt, att bemyndigandet finge gälla även under tid du
riksdagssession påginge.
Sveriges lantbruksförbund har förklarat sig icke ha något alt erinra mot
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 228.
innehållet i tullförhandlingskommitténs promemoria, men har riktat uppmärksamheten
på de svårigheter, som i varje fall i fråga om jordbruksprodukter
måste göra sig gällande vid bedömandet av huruvida s. k. premiedumping
föreligger. Inom jordbruket utginge för närvarande i praktiskt
taget alla länder konsument- eller producentsubventioner av växlande omfattning
och efter sinsemellan mycket varierande grunder. Det syntes förbundet
kunna ifrågasättas, huruvida icke såsom en beredskapsåtgärd försök
borde göras att inom ramen för ITO-stadgans allmänna anvisningar
söka finna vissa allmänna principer att ligga till grund för den tekniska
beräkningen av de utjämningstullar, som vid fall av premiedumping kunna
bliva erforderliga att tillämpa.
Kommerskollegium har för egen del anfört bland annat följande. Genom
Annecy-överenskommelsen hade från svensk sida lämnats omfattande
tullkoncessioner. I och med Sveriges anslutning till denna överenskommelse
kunde sålunda beträffande de varuslag som härvid avsåges ej anlitas
den utväg som eljest stått till buds att, om så erfordrades, vidtaga
tullhöjningar för att skydda det svenska näringslivet mot utländsk dumping.
Det medgivande till särskilt skydd mot dumping genom antidumpingeller
utjämningstullar som innefattades i GATT torde ha medverkat till
att samförstånd med representanter för det svenska näringslivet om dessa
koncessioner kunnat uppnås i den utsträckning som skett. Detta medgivande
kunde också komma att allmänt utnyttjas av övriga stater för
skyddslagstiftningar. Ehuru en lagstiftning till skydd mot dumping i skilda
hänseenden kunde medföra olägenheter, bl. a. genom de tekniska svårigheterna
att i de särskilda fallen avgöra, huruvida och i så fall i vilken utsträckning
dumping förelåge, ansåge kollegium sig dock under angivna
förhållanden böra förorda, att möjlighet bereddes till ingripande mot dumping
inom ramen för det medgivande som lämnats i GATT.
En lagstiftning i sådant syfte måste få karaktären av en beredskapslagstiftning,
som för sin tillämpning förutsatte förordnande härom i varje
särskilt fall. Dylikt förordnande syntes med hänsyn till angelägenheten av
att ingripande som här avses kunde ske utan dröjsmål böra ankomma på
Kungl. Maj :t såväl under de tider riksdagen icke vore samlad som under
riksdagsperioderna. Kungl. Maj :t syntes sålunda böra erhålla generellt bemyndigande
att meddela nämnda förordnande.
För tillämpning av en lagstiftning av förevarande art erfordrades ett konstaterande
ej blott att dumping förelåge utan även att dess verkningar
vore eller kunde bli sådana att ett ingripande vore oundgängligt. De undersökningar
härutinnan som måste föregå beslut i uppkommen fråga om
lagstiftningens tillämpning syntes i samtliga förekommande fall böra anförtros
ett statligt organ med nära kontakt med näringslivet. Såsom sådant
undersökningsorgan kunde lämpligen kommerskollegium ifrågakomma.
Generaltullstijrelsen har i sitt yttrande anslutit sig till vad tullförhandlingskommittén
i ämnet anfört. Därutöver har styrelsen understrukit att
de åtgärder mot dumping, som kunde ifrågakonuna i enlighet med avtalet,
icke borde på förhand regleras genom generella föreskrifter utan borde anpassas
efter förhållandena i det aktuella fallet.
Lantbruksstyrelsen förklarar sig med tillfredsställelse ha funnit, att man
söker skapa garantier för att möta eventuell dumping från exportländers
sida. Icke minst när det gällde trädgårdsprodukter eller lätt förstörhara
vegetabilier med hög vattenhalt över huvud taget vore det nödvändigt att
följa dumpingföreteelser med största uppmärksamhet.
Kungi. Maj:ts proposition nr 228.
9
Departementschefen.
Genom anslutning till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) enligt
det som resultat av Annecy-förhandlingarna upprättade anslutningsprotokollet
har Sverige bundit tullsatserna för en stor del av importen. Det
har sålunda beräknats att de i Annecy gjorda koncessionerna beröra 47 %
av den tullpliktiga och 25 % av den tullfria eller 37 % av den sammanlagda
importen (räknat efter 1948 års importsiffror). För de av avtalet
sålunda berörda varuslagen finnes därför icke möjlighet att i händelse av
behov möta eventull dumping från utlandet genom vanlig tullhöjning. Emellertid
ger avtalet enligt vad som framgår av den förut lämnade redogörelsen
vissa möjligheter att ingripa mot dumpingföreteelser genom speciella tullar
(antidumping- eller utjämningstullar) som uttagas endast för de varor
som verkligen utgöra föremål för dumping.
Tillämpningen av tullar av detta slag kan otvivelaktigt vara förenad
med betydande svårigheter. Jag anser det emellertid icke uteslutet att situationer
kunna uppstå, då vi trots detta ändå få begagna oss av denna möjlighet
för att söka mildra de rubbningar, som dumpingföreteelser kunna
medföra för vissa delar av vårt näringsliv. Tanken har även accepterats av
remissinstanserna och flertalet av dessa ha uttalat sig för åtgärder i sådan
riktning.
På grund av det anförda förordar jag att möjligheter till påläggande av
antidumpingtullar nu tillskapas. Med hänsyn bland annat till avsaknaden
å svensk sida av erfarenhet rörande tillämpningen av dylika tullar är jag
dock icke beredd att, såsom vissa av de hörda näringsorganisationerna synas
ha förutsatt, framlägga förslag till detaljerade bestämmelser i ämnet utöver
de i Havana-stadgan och i allmänna tull- och handelsavtalet lämnade
reglerna. De åtgärder som kunna påkallas böra, inom ramen för nämnda
regler, anpassas efter förhållandena i det aktuella fallet. Ingripande av
detta slag bör kunna ske i fråga om såväl avtalsbundna som icke avtalsbundna
positioner.
För att de möjligheter till ingripande mot dumping, som stadgan och
avtalet erbjuda, skola kunna utnyttjas i sådana fall, då ett ingripande
befinnes nödvändigt, torde det emellertid, såsom tullförhandlingskommittén
framhållit, vara angeläget, att erforderliga åtgärder kunna vidtagas så
snabbt som möjligt. Ivungl. Maj:t torde för detta ändamål böra utverka
bemyndigande att förordna om uttagande av antidumping- eller utjämningstull
enligt stadgans och avtalets regler. Det må framhållas alt ett
bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna om tullhöjning icke är någon
nyhet för svenska förhållanden, då Kungl. Maj :t enligt förordningen den
22 april 1949 angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift redan
äger vissa befogenheter i detta hänseende. Såsom anförts i den av
lullförhandlingskommittén överlämnade promemorian torde emellertid
denna förordning icke lämpligen kunna utnyttjas för nu ifrågavarande ändamål,
utan bemyndigande för Kungl. Maj:t att förordna om uttagande av
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 228
antidumping- och utjämningstullar bör meddelas i särskild författning.
Frågan huruvida detta bemyndigande bör gälla generellt eller endast då riksdagssession
ej pågår har varit föremål för delade meningar i de avgivna remissvaren.
Förordnande om tullar av ifrågavarande slag torde emellertid
närmast få anses som en verkställighetsåtgärd och är knappast av natur
att påkalla riksdagens prövning i varje särskilt fall, varför jag ansluter
mig till den i tullförhandlingskommitténs promemoria uttalade och av bl. a.
kommerskollegium biträdda uppfattningen att bemyndigandet bör äga generell
giltighet. För att undvika skadeverkningar under den tid, som erfordras
för närmare utredning i dumpingfrågor, bör förordnande av här
avsett slag, då skäl därtill äro, kunna meddelas provisoriskt i avvaktan på
utredningens slutförande. Skulle utredningen icke föranleda definitivt förordnande,
bör det provisoriska förordnandet förfalla och återbetalning ske
av tullbelopp, som erlagts i anledning av detta förordnande.
Det föreslagna bemyndigandet torde, med hänsyn till att erfarenheter rörande
tullar av ifrågavarande slag ännu så länge saknas, böra givas allenast
begränsad giltighetstid, förslagsvis under tre år.
I överensstämmelse med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning angående rätt för Konungen att
förordna om uttagande av antidumping- och utjämningstullar.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda förslag
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
B. Sandberg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 228.
11
Bilaga.
(Översättnining.)
Utdrag av Havana-stadgan.
Article 34.
Anli-dumping and countervailing
duties.
1. The Members recognize that
dumping, by which products of one
country are introduced into the commerce
of another country åt less than
the normal value of the products, is
to be condemned if it causes or
threatens material injury to an established
industry in a Member country
or materially retards the establishment
of a domestic industry. For the
purposes of this Article, a product is
to be considered as being introduced
into the commerce of an importing
country åt less than its normal value,
if the price of the product exported
from one country to another
(a) is less than the comparable
price, in the ordinary course of trade,
för the like product when destined
for consumption in the exporting
country, or,
(b) in the absence of such domestic
price, is less than either
(i) the highest comparable
price for the like product for export
to anv third country in the
ordinary course of trade, or
(ii) the cost of production of
the product in the country of
origin plus a reasonable addition
for selling cost and profit.
Due allowance shall be made in each
case for differences in conditions and
terms of sale, for differences in taxation,
and for other differences affeeting
price comparability.
2. In order to offset or prevent
dumping, a Member may levy on any
dumped product an anti-dumping
Artikel 34.
Antidumping- och utjämningstullar.
1. Medlemmarna erkänna att dumping,
varigenom ett lands produkter
införas på marknaden i ett annat
land till lägre pris än varornas normala
värde, bör fördömas, om den
förorsakar eller hotar att förorsaka
väsentlig skada å en i ett medlemsland
befintlig industri eller avsevärt
försenar upprättandet av en inhemsk
industri. Vid tillämpningen av denna
artikel skall en vara anses införd på
marknaden i ett importland till lägre
pris än dess normala värde, om priset
på den vara som exporteras från
ett land till ett annat:
a) är mindre än det jämförbara
pris, som vara av samma slag i den
normala handeln betingar, då den är
avsedd för konsumtion i exportlanlet,
eller
b) i frånvaro av dylikt hemmamarknadspris,
är mindre än antingen
i)
högsta jämförbara pris för
vara av samma slag vid export
till tredje land i normal handel,
eller
ii) varans produktionskostnad
i ursprungslandet med skäligt
tillägg för försäljningskostnader
och vinst.
Vederbörlig hänsyn skall i varje fall
tagas till olikheter i försäljningsvillkor,
olikheter i beskattning samt
andra olikheter som påverka prisernas
jämförbarhet.
2. För att uppväga eller hindra
dumping äger medlem pålägga varje
dumpad vara en antidumpingtull,
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 22S.
duty not greater in araount than the
margin of dumping in respect of such
product. For the purposes of this Artide,
the margin of dumping is the
price difference determined in accordance
with the provisions of paragraph
1.
3. No countervailing duty shall be
levied on any product of any Member
country imported into another Member
country in excess of an amount
equal to the estimated bounty or subsidy
determined to have been granted,
directly or indirectly, on the manufacture,
production or export of such
product in the country of origin or exportation,
including any special subsidy
to the transportation of a particular
product. The term “countervailing
duty” shall be understood to mean
a special duty levied for the purpose
of offsetting any bounty or subsidy
bestowed, directly or indirectly, upon
the manufacture, production or export
of any merchandise.
4. No product of any Member
country imported into any other
Member country shall be subject to
anti-dumping or countervailing duty
by reason of the exemption of such
product from duties or taxes home by
the like product when destined for
consumption in the country of origin
or exportation, or by reason of the
refund of such duties or taxes.
5. No product of any Member
country imported into any other
Member country shall be subject to
both anti-dumping and countervailing
duties to compensate for the same
situation of dumping or export subsidization.
6. No Member shall levy any antidumping
or countervailing duty on
the importation of any product of
another Member country unless it determines
that the effect of the dumping
or subsidization, as the case may
be, is such as to cause or threaten
material injury to an established domestic
industry, or is such as to retard
materially the establishment of a do
-
som icke uppgår till högre belopp än
dumpingmarginalen å varan i fråga.
Vid tillämpningen av denna artikel
utgör dumpingmarginalen den prisskillnad,
som beräknats i enlighet
med bestämmelserna i moment 1.
3. Utjämningstull skall icke påläggas
en produkt från ett medlemsland,
vilken införes till annat medlemsland,
utöver ett belopp som är
lika med den uppskattade premie
eller subvention, som befunnits utgå
i ursprungs- eller exportlandet, direkt
eller indirekt, för tillverkning, produktion
eller export av dylik vara,
inbegripet särskild subvention för
transport av en viss produkt. Uttrycket
»utjämningstull» skall förstås såsom
avseende en särskild tull, pålagd
i syfte att uppväga premie eller
subvention, som direkt eller indirekt
beviljats för tillverkning, produktion
eller export av någon vara.
4. En produkt från ett medlemsland,
vilken införes till annat medlemsland,
skall icke vara underkastad
antidumping- eller utjämningstull
på grund av att den undantages
från tullar eller skatter, som åvila
samma produkt då den är ämnad för
konsumtion i ursprungs- eller exportlandet,
eller på grund av återbäring
av sådana tullar eller skatter.
5. En produkt från ett medlemsland,
vilken införes till annat medlemsland,
skall icke vara underkastad
både antidumping- och utjämningstull
för att möta ett och samma
läge, som uppkommit genom
dumping eller exportsubventionering.
6. Medlem skall icke pålägga importen
av en produkt från annat
medlemsland antidumping- eller utjämningstull
med mindre den finner,
att dumpingen eller subventioneringen,
vilketdera som är fallet,
förorsakar eller hotar att förorsaka
väsentlig skada å en befintlig inhemsk
industri eller avsevärt försenar
upprättandet av en inhemsk in
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
13
mestic industri''. The Organization
inay waive the requirements of this
paragraph so as to pennit a Member
to levy an anti-dumping or countervailing
duty on the importation of
any product for the purpose of offsetting
dumping or subsidization
which causes or threatens material
injury to an industry in another Member
country exporting the product
concerned to the importing Member
country.
7. A system för the stabilization of
the domestic price or of the return to
domestic producers of a primary commodity,
independently of the movements
of export prices, which results
åt times in the sale of the commodity
for export åt a price lower than the
comparable price charged for the like
commodity to buyers in the domestic
märket, shall be presumed not to result
in material injury within the
meaning of paragraph 6 if it is determined
by consultation among the
Members substantially interested in
the commodity concerned that:
(a) the system has also resulted in
the sale of the commodity for export
åt a price higher than the comparable
price charged for the like commodity
to buyers in the domestic märket, and
(b) the system is so operated, either
because of the effective regulation of
production, or otherwise, as not to
stimulate exports unduly or otherwise
seriously prejudiee the interests of
other Members.
Interpretative Notes ad Artide 34.
Paragraph 1.
Hidden dumping by associated
houses (that is, the sale hy an importer
åt a price helow that corresponding
to the price invoiced by an
exporter with whom the importer is
associated, and also below the price
in the exporting counlry) conslitutes
dustri. Organisationen må medgiva
undantag från bestämmelserna i detta
moment för att tillåta en medlem
att pålägga importen av en vara antidumping-
eller utjämningstull i syfte
att motverka dumping eller subventionering,
som förorsakar eller
hotar att förorsaka väsentlig skada
å en industri i annat medlemsland
som exporterar ifrågavarande produkt
till det importerande medlemslandet.
7. Ett system för stabilisering av
det inhemska priset å eller de inhemska
producenternas inkomst av
en råvara, oberoende av exportprisets
växlingar, vilket stundom har
till följd att varan försäljes för export
till lägre pris än det jämförbara
pris som begäres för samma
vara vid försäljning till köpare på
den inhemska marknaden, skall förutsättas
icke medföra väsentlig skada
i den mening som avses i moment
6, om det genom samråd mellan de
medlemmar som hava väsentligt intresse
av ifrågavarande produkt fastslagits:
a)
att systemet även haft till följd
att varan försålts för export till ett
högre pris än det jämförbara pris
som begäres för samma vara vid försäljning
till köpare på den inhemska
marknaden, och
b) att systemet antingen genom
effektiv reglering av produktionen
eller på annat sätt tillämpas så att
det icke otillbörligt stimulerar exporten
eller annorledes allvarligt skadar
andra medlemmars intressen.
Förklarande an:n ärkningar till
artikel 34.
Moment 1.
Förtäckt dumping genom samverkande
företag (d. v. s. försäljning genom
en importör till lägre pris än som
motsvarar det pris som fakturerats
av eu med importören samverkande
exportör och jämväl under priset i
exportlandet) innebär eu form av
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 228.
a form of price dumping with respect
to which the margin of dumping
may be calculated on the basis of
the price åt which the goods are
resold by the importer.
Paragraphs 2 and 3.
Note 1.
As in many other cases in customs
administration, a Member may require
reasonable security (bond or
cash deposit) for the payment of
anti-dumping or countervailing duty
pending final determination of the
facts in any case of suspected dumping
or subsidization.
Note 2.
Multiple currency practices can
in certain circumstances constitute a
subsidy to exports which may be
met by countervailing duties under
paragraph 3 or can constitute a form
of dumping by means of a partial
depreciation of a country’s currency
which may be met by action under
paragraph 2. By “multiple currency
practices” is meant practices by governments
or sanctioned by governments.
prisdumping, med avseende å vilken
dumpingmarginalen må beräknas på
grundval av det pris till vilket varorna
återförsäljas av importören.
Momenten 2 och 3.
Anmärkning 1.
Liksom i många andra fall i tullpraxis
må medlem kräva skälig säkerhet
(garantiförbindelse eller kontant
deposition) för betalning av antidumping-
eller utjämningslull i avvaktan
på det slutliga fastställandet
av omständigheterna i fall av
misstänkt dumping eller subventionering.
Anmärkning 2.
Förfaranden med manipulerade
växelkurser kunna under vissa omständigheter
innebära en subventionering
av exporten, vilken kan mötas
genom utjämningstullar enligt moment
3, eller en form av dumping genom
partiell depreciering av ett lands
valuta, vilken kan mötas genom åtgärd
enligt moment 2. Med »förfaranden
med manipulerade växelkurser*
avses av regeringar tillämpade eller
sanktionerade förfaranden.
507418. Stockholm. Isaac Marcns Boktryckeri Aktiebolag, 1950.